den 26 april

Fråga 2001/02:1120 av Nils-Göran Holmqvist (s) till miljöminister Kjell Larsson om isocyanatforskningen

Den så viktiga isocyanatforskningen stoppas. Anledningen sägs vara brist på pengar. Bristen lär uppgå till ca 6,5 miljoner kronor.

Summan är i detta sammanhang blygsam och bör ställas mot vad en enda ung isocyanatskadad arbetare kostar samhället fram till ålderspensionen.

Besvären för den skadade går naturligtvis inte att värdera i pengar. Forskargruppen, som leds av Gunnar Skarping, tillhör världseliten. Den har utvecklat nya mätmetoder för isocyanater och avslöjat skador som man tidigare trott berott på andra orsaker, men som nu är klart isocyanatrelaterade.

Avslöjandena har även visat att det behövs skyddsåtgärder för att skydda sig mot exponering.

Tusentals människors hälsa, enbart i vårt land, har räddats genom Gunnar Skarpings insats.

Är vi verkligen beredda att lägga ned hela denna verksamhet? Vem eller vilka kan ligga bakom nedläggningsbeslutet?

Vad avser ministern att vidtaga för åtgärder för att beslutet om att stoppa isocyanatforskningen upphävs?