den 16 april

Fråga 2001/02:1061 av Marianne Andersson (c) till utrikesminister Anna Lindh om EU:s associationsavtal med Israel

I takt med den oerhörda våldsspiralen i Mellanöstern och Sharons tydliga önskan att krossa hela det palestinska samhället växer sig kraven på åtgärder allt starkare i omvärlden. Trycket på EU att agera ökar vilket inte minst EU-parlamentets beslut i förra veckan visar. I USA växer den folkliga opinionen mot Israels ockupationspolitik också. Vi vet alla att sanktioner är ett mycket trubbigt instrument som bör utvecklas på ett sätt så att det drabbar ledningen i ett land och inte oskyldiga civila. EU:s associationsavtal med Israel innehåller mycket förmånliga handelsavtal och även klausuler om mänskliga rättigheter och internationella konventioner. De senare bryter Israel kraftigt emot. Avtalet har sex månaders uppsägningstid. Hittills har regeringen gått emot alla krav på uppsägning av avtalet och andra sanktioner med argumentet att detta skulle vända opinionen i Israel mot EU och därmed försvåra för fredsrörelsen där. Men ett sätt vore att tillämpa avtalet på ett strikt sätt, dvs. att produkter från de ockuperade områdena inte skulle omfattas av dessa förmåner och att Israel skulle betala tillbaka mellanskillnaden för sådana produkter till EU. En sådan åtgärd bör gå att få enighet om i EU.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

På vilket sätt avser utrikesministern verka för att associationsavtalet EU/Israel får en strikt tillämpning?