Interpellation 2001/02:90 av Ulla-Britt Hagström (kd) till jordbruksminister Margareta Winberg om diskriminering av kvinnor vid barnafödande
Barnafödandet har aldrig varit så lågt i Sverige som 1999. Samtidigt har heltidsarbetande kvinnor en inkomst som är 84 % av männens. Inom TCO och SACO är motsvarande andel 76 %. Statistiken redovisas i en rapport, Jämställdheten granskad i skuggrapport, till FN:s CEDAW-kommitté från tio svenska frivilligorganisationer. Enligt statistik från SCB visar löneutvecklingen att mammor inte kommer i kapp efter föräldraledigheten. I åldrarna 18 till 24 år har kvinnor nästan lika hög lön som männen, dvs. 93 %. I den ålder då de flesta skaffar barn faller kvinnors löner dramatiskt i jämförelse med männens. I åldersgruppen 55@64 år har kvinnorna bara 79 % av männens löner.
Av en SIFO-undersökning beställd av TCO framgår att mer än varannan kvinna i åldrarna 15 till 49 år anser att den egna karriären och löneutvecklingen missgynnas av barnafödande. Majoriteten av männen tror däremot inte att karriär och löneutveckling skulle påverkas av att de väntar barn i familjen.
Detta problem för landets utveckling måste lösas med större respekt för familjen och annat stöd än maxtaxa, vilket endast ger stöd för vissa grupper. En färsk undersökning visar att gravida kvinnor missgynnas i sina anställningar. JämO rapporterar ett ökande antal anmälningar från kvinnor som hotas med sämre anställningsvillkor eller nekas anställning på grund av graviditet eller misstanke om graviditet.
Med stöd av det anförda vill jag ställa följande fråga till ministern:
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att undanröja hinder kopplade till arbetsmarknaden i samband med barnafödande?