den 15 november

Interpellation 2001/02:79 av Margareta Viklund (kd) till utrikesminister Anna Lindh om fängslade i Moldavien

OSSE, EU, Sverige och andra länder har liksom politiska partier och enskilda parlamentariker arbetat hårt för att få parlamentarikern Ilie Ilascu och de tre övriga parlamentariker, som ingår i den s.k. Ilascu-gruppen, frisläppta från fängelset i Moldavien eller att de åtminstone skulle få en fri och rättvis rättegång. Ilascu-gruppen har suttit fängslad sedan 1992 i väntan på att deras dödsdomar skulle verkställas. Under den långa fängelsetiden har de mycket sporadiskt fått ta emot besök av sina familjer.

Ilascu-gruppens situation var bl.a. uppe i en MR-kommitté vid OSSE-mötet i juli 2000 och resulterade i att en så gott som enhällig resolution om Ilascu-gruppens situation antogs av OSSE:s parlamentariska församling. Beslutet innebar bl.a. att OSSE skulle verka för att ett OSSE-land tillsammans med Moldavien skulle ge Ilascu-gruppen en fri och rättvis rättegång grundad på mänskliga rättigheter. Under hösten 2000 och våren 2001 behandlade riksdagen dels en kristdemokratisk interpellation och dels en kristdemokratisk motion med liknande innebörd.

Efter ihärdigt arbete och många olika kontakter släpptes glädjande nog Ilie Ilascu den 5 maj 2001 ut ur fängelset i Moldaviens pro-ryska region Transniestrien. Det var efter personliga samtal mellan den moldaviske presidenten Vladimir Voronin och Transnistriens ledare Igor Smirnov som Ilie Ilascu släpptes fri. Men Ilascu-gruppens tre andra medlemmar, Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa, sitter fortfarande kvar i fängelse utan att ha fått en fri och rättvis rättegång. Tudor Petrov-Pova har dessutom skilts från de övriga i gruppen och flyttats till ett fängelse med hårdare regim. Det finns därför stor anledning att oroa sig för hans hälsa.

Ur mänsklig rättighetssynpunkt är det en självklarhet att ingen ska behöva vara fängslad utan att veta vad orsaken till "brottet" är. Alla ska ha rätt och möjlighet till en rättvis rättegång och inte av någon enda anledning berövas den rätten.

Mycket talar för att Ilascu-gruppen i början av 90-talet utsattes för en kupp för att oskadliggöras. Men uppfattningarna om gruppen går isär. Då ingen i Ilascu-gruppen givits möjlighet till en fri och rättvis rättegång måste, liksom Ilie Ilascu, de övriga i gruppen släppas fria.

Det är en stor framgång för arbetet med mänskliga rättigheter att Ilie Ilascu är frigiven. Men eftersom hela gruppen ännu inte är fri, måste Ilascu-gruppens situation fortfarande uppmärksammas. Det är därför angeläget att regeringen i arbetet för mänskliga rättigheter i såväl FN, EU och andra sammanhang, exempelvis vid kontakter med representanter från Östeuropa, belyser hela Ilascu-gruppens situation och de brott mot mänskliga rättigheter som begåtts och fortfarande begås mot gruppens medlemmar. I det arbetet ingår att hela gruppen, dvs. Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa, måste släppas fria. Brottet mot den gruppen kan ses som ett generellt brott mot mänskliga rättigheter.

Mina frågor till utrikesministern är:

Avser utrikesministern att i FN, EU och andra internationella sammanhang ta upp situationen för Ilascu-gruppens tre ej frisläppta medlemmar Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa?

Avser utrikesministern verka för att de fängslade männen Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa får en fri och rättvis rättegång?

Avser utrikesministern verka för att Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa släpps fria?