den 9 november

Interpellation 2001/02:67 av Margareta Viklund (kd) till socialminister Lars Engqvist om äldreboende

Riksdagen framhöll i anslutning till införandet av ädelreformen, år 1992, att samhällets service och vård till de äldre ska vila på tre grundläggande principer, rätten att själv bestämma hur man vill leva sitt fortsatta liv, rätten till trygghet och rätten till valfrihet.

Ädelreformen innebar bl.a. att kommunerna fick ansvar för äldreomsorg vid dåvarande sjukhem, ålderdomshem, gruppboende och servicehus. Övertagandet av sjukhemmen innebar att ca 31 000 vårdplatser överfördes från landstingen till kommunerna.

I början av 1990-talet byggdes ca 20 000 äldrebostäder enligt nya normer för särskilt boende. I bostäderna ingick kök eller kokskåp, toalett, dusch och kapprum. Bostäderna skulle ha sådan storlek och utformning att de kunde användas av en rullstolsbunden person.

För att klara omsorgen om dementa byggdes även gruppboenden men i otillräckligt antal. Genom att de äldre har blivit så många fler har antalet åldersdementa ökat, eftersom åldern är en av de faktorer som bidrar till demens. Detta har i sin tur ökat behovet av gruppboende för dementa, som är ett boende som kräver större personaltäthet i jämförelse med andra boendeformer.

Då kommuner inte har haft möjlighet att tillhandahålla fler platser i gruppboende för dementa har de tvingats att göra tillfälliga säkerhetsanordningar med exempelvis låsta dörrar i ordinärt särskilt boende. Detta är helt otillfredsställande. Det har bl.a. inneburit att andra äldre inom boendet fått begränsad rörelsefrihet.

Kommunerna har dessutom fått ta emot äldre från sjukhusen, där de bedömts som färdigbehandlade. Detta har ställt större krav på kommunerna att tillhandahålla särskilda boendeformer till dem som direkt efter sjukhusvistelse inte kan bo i sina hem. Inom äldreomsorgen behövs därför platser för växelvård och rehabilitering.

Samtidigt som ädelreformen genomfördes, och de äldres antal ökade, fick kommunerna allt sämre ekonomiska förutsättningar att ta hand om de äldre. De långtgående besparingarna kommunerna tvingades göra påverkade i hög grad de äldres möjligheter till valfrihet i boendet.

Som situationen ser ut i dag, i de flesta kommuner, liknar vårdbehovet för de äldre i de särskilda boendeformerna det som tidigare var vid sjukhemmen eller sjukvårdens långvårdsplatser. En stor skillnad är att det särskilda boendet inte är dimensionerat för de äldres stora vårdbehov. Vårdtyngden har generellt ökat de senaste åren. Detta gäller även den vård och omsorg som sker i hemmen. Genom de besparingar som kommunerna tvingades till på 1990-talet har inte tillräckligt med personal kunnat anställas. Detta har inneburit att personalen fått för stor arbetsbelastning. Detta har medverkat till att antalet långa sjukskrivningar för personalen ökat. Situationen är på vissa håll kaotisk.

I dag har de äldre som på grund av trygghetsskäl inte vill bo hemma dessvärre ingen annan boendeform än det egna hemmet, där de dock kan få olika former av stöd. De har bl.a. möjlighet till bostadsanpassning, hemtjänst, färdtjänst, matdistribution, dagverksamhet och trygghetslarm. Men för många är det framför allt ur trygghetssynpunkt inte tillräckligt.

Det är angeläget att en genomgripande översyn och utredning om äldreboendet kommer till stånd. Det behövas fler boendeformer, där de som inte vill eller kan bo kvar i sin egen bostad kan få möjlighet till särskilt boende med vård och omsorg. För att tillgodose de äldres möjligheter till trygghet, valfrihet och självbestämmande behövs också en översyn av personalförsörjningen.

För att äldreomsorgen ska kunna leva upp till ädelreformens principer och kunna ge de äldre en anständig vård och omsorg krävs mer initiativ och stöd från statens sida. För att ädelreformens grundläggande principer ska kunna gälla måste det satsas på äldreomsorgen på ett helt annat sätt än vad som hitintills har gjorts.

Mina frågor till socialministern:

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att ädelreformens grundprinciper ska kunna efterlevas?

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att tillgodose personalförsörjningen inom äldreomsorgen?

På vad sätt tänker regeringen stödja kommunerna så att de äldres boende och boendeformer tillgodoses?