den 8 november

Interpellation 2001/02:61 av Sten Andersson (-) till statsrådet Mona Sahlin om integrationspolitik

Det är regering, riksdag, medier och organisationer, inte medborgarna, "medelålders vita män" och arbetsgivare, som är skuld till integrationspolitikens haveri. Ett haveri som dessutom kostat enorma belopp, som inte får redovisas, med effekt på andra budgetområden.

Trots brist på erfarenhet och kompetens har svenska politiker fört en antalsmässigt och per capita helt unik politik jämfört med övriga EU. Tydligen anser sig svenska politiker besitta egenskaper kolleger i EU saknar. Det gör de inte och alla som vill se, ser att politiken havererat och allt tal om en "lyckad politik" är att våldföra sig på sanningen.

Att många asylbeviljade saknar arbete är känt. Det bör påpekas att det faktum att många i Sverige saknar arbete inte med automatik skapar många nya jobb. Vore så fallet skulle inte människor under längre tid vara utan arbete, varken i Sverige eller i andra länder.

I en interpellationsdebatt, den 23 oktober 2001 med undertecknad, delar inte statsrådet Sahlin min syn på antalet asylbeviljades betydelse för en framgångsrik integrationspolitik. Att statsrådet gör så avseende min uppfattning kan jag leva med, men noterar samtidigt att hon därmed inte delar den uppfattning i frågan som omfattas av övriga EU. Alla har tydligen fel med undantag för Sverige.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att bevisa att antalet asylbeviljningar saknar betydelse för en lyckad integrationspolitik?