den 31 oktober

Interpellation 2001/02:56 av Elver Jonsson (fp) till näringsminister Björn Rosengren om nya arbetsmarknader

Att ha ett eget arbete är ett av de mest värdefulla ting för enskilda människor. Att mista jobbet är ofta snudd på katastrof för dem enskilda människan, men har också förödande effekter för orter och kommuner.

Likt en präriebrand går nu varsel över landet och uppsägningarna haglar hårt och tätt. I Katrineholm riskerar var tionde arbetsför att mista jobbet. I Degerfors och Trollhättan slår uppsägningarna hårt och i Bengtsfors är hela kommunen bildligt talat skadeskjuten. Hittills i år har runt 40 000 svenskar varslats om uppsägning @ en kraftig ökning jämfört med i fjol. Drygt hälften av varslen återfinns inom industrin.

Ersättningsverksamheter, nya lokaliseringar och företagsfrämjande insatser uteblir, trots fagra löften.

Tyvärr finns det inte mycket som tyder på att konjunkturen vänder upp inom kort. Tvärtom ser det svårt ut för jobben framöver. Över hela världen skrivs tillväxtprognoser ned.

Jag har ofta frågat vad regeringen avser att vidta för åtgärder för att undanröja den hårda trend som nu stänger många arbetsplatser och leder till nya företagsnedläggningar. Under lång tid har det funnits en småföretagargrupp inom Regeringskansliet, men det har knappast givit något konkret resultat. Vad som skulle behövas nu är en offensiv näringspolitik, där villkoren för nya och växande små och medelstora företag fick nya chanser. Men ska nya företag kunna startas och befintliga företag växa och bli större krävs ett bättre näringspolitiskt klimat som gör det möjligt. Där har staten, men också kommunerna och institutioner som t.ex. banker, ett särskilt ansvar. Många platser blöder sade statsministern i ett frågesvar i riksdagen den 25 oktober. Det Sverige skulle behöva är nya arbetsmarknader där industrins bortfall av arbetsplatser skulle kompenseras av att t.ex. service- och tjänstesektorn fick stimulans att expandera. Det är även angeläget att reformera och stimulera de områden där kvinnor dominerar, såsom utbildning, vård och omsorg. Där har regeringen ett särskilt ansvar för att förenkla reglerna och bryta upp monopolen för dessa områden.

Jag vill med det anförda fråga näringsministern:

Vilka insatser avser statsrådet att göra för att dels säkra verksamheter, men framför allt att stimulera till nya arbetstillfällen också i nya branschområden?