den 1 november

Interpellation 2001/02:51 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om Sveriges avvisningar av flyktingar till Ghana

Ugandiern Peter Ekwiri avvisades 1995 till Ghana av svensk polis och har blivit kvar sedan dess, merparten av tiden i fängelse. Hans fall har uppmärksammats av SVT:s Dokument Inifrån i programmet Fortet Europa, som sändes häromveckan. Detta utreds nu av polisen i Stockholms län.

Redaktionen bakom dokumentären Fortet Europa har tagit fram en mycket omfattande dokumentation kring Ekwiri och ytterligare fall av svensk flyktingdumpning till Ghana, av icke-ghananer. Under de senaste åren har minst nio personer avvisats från Sverige och transporterats till Ghana, personer som inte är från Ghana, vars identitet och nationalitet antingen är fastställd eller att deras identitet inte gått att fastställa. Men ändå har de skickats till Ghana utan att ha någon anknytning till landet.

Att fastställa identitet är en mycket svår uppgift för Migrationsverket och kräver stora resurser. Att avvisa en asylsökande är en ansvarsfull uppgift, det fodras mycket stor noggrannhet så att en person som inte uppfyller asylskälen inte skickas i väg till ett främmande land. I en intervju som Dokument Inifrån gjorde inför arbetet med Fortet Europa, hävdar migrationsministern att huvudprincipen för Migrationsverket vid avvisning är att identiteten ska vara fastställd och att man kan återvända till "sitt hemland". Ändå verkar det finnas flera fall där motsatsen skett. Att de är ett fåtal i den totala helheten gör de inte desto mindre värda att uppmärksamma.

Det verkar som om flera andra europeiska länder praktiserar samma dumpning av asylsökande som Sverige verkar göra. Det verkar dessutom finnas en tendens till att engelsktalande svarta placeras i Ghana, ett vänligt och frisinnat land som delvis tar emot med öppna armar men som också placerar dessa personer i fängelse i väntan på besked om vad man ska göra med dessa människor.

Kontaktperson i Ghana är den svenske konsuln Amarkai Amarteifio. Enligt Dokument Inifrån får han varje gång flera tusen dollar i kontanter av de svenska poliser som följer med på resan. Pengarna används delvis för att betala för de "tjänster" som Ghanas immigrationsmyndigheter bistår med ute på flygplatsen. Exakt vad pengarna används till verkar vara oklart och någon redovisning av de beloppen har inte stått att finna. Men tankarna går lätt till att dessa pengar används på ett oetiskt och kanske olagligt sätt.

Jag undrar med anledning av ovanstående hur statsrådet tänker handskas med de uppgifter som anförts här och säkerställa att detta inte upprepas.