Interpellation 2001/02:487 av Ana Maria Narti (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om invandrares preparandkurser
Höstbudgeten för 2002 anvisade 10 miljoner kronor för teoretisk och praktisk utbildning vid universitet och högskolor för invandrare med utländsk högskoleutbildning. Denna satsning som beräknas täcka en period av tre år bör tas emot som en positiv del i kampen för integration: En av segregationens mest uppenbara sidor är det svenska arbetslivets oförmåga att utnyttja kunskap och arbetslivserfarenhet hos andra människor från andra kulturer. De utbildningar som nu blir möjliga @ fast i för blygsam utsträckning, 10 miljoner grundar få experiment och ett litet antal lärarinsatser @ kan ha värdet av pilotprojekt inför en framtida större öppning av den akademiska världen inför landets nya invånare med utbildningar från andra länder. Också en nyligen presenterad skrivelse från regeringen 2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-talet tar upp denna nya satsning som en viktig del i arbetet för förbättrade relationer mellan majoritetssamhället och olika nya minoriteter.
En termin har gått efter att höstbudgeten blev känd. De nya utbildningarna bör vid den tidpunkt denna interpellation skrivs befinna sig i en avancerad planeringsfas. En del frågor bör ställas om denna satsning ska ge god utdelning.
Flera undersökningar och rapporter har under de senaste åren visat att kommunikationen mellan å ena sidan majoritetssamhällets myndigheter, institutioner och organisationer och å andra sidan stora grupper invandrare är att betrakta som mycket bristfällig och i vissa fall obefintlig. (Jag nöjer mig här med att citera den stora utredningen om brandkatastrofen i Göteborg och IFAU-rapporten om bemötande av invandrarkvinnorna på arbetsförmedlingarna.)
Denna bristande och i många fall frånvarande kommunikation hotar att avsevärt försvåra planeringen och genomförandet av preparandkurser på högskolenivå. För att förbereda studieplaner och rekrytera lämpliga deltagare till kurser som ger goda resultat måste man med stor tydlighet förutse vilka behov i arbetslivet dessa utbildningar ska tillfredsställa och samtidigt klargöra vilka brister och svaga kompetenser hos potentiella studerande utbildningarna rättar till. Det är antagligen svårt att med framgång framställa kursplaner och arbetsmoment i frånvaro av kommunikation med målgruppen, utan en klar bild över de potentiella studenternas utgångsläge.
Enligt min uppfattning kan en lyckad satsning av denna sort inte växa på tillräckligt stark grund om målgruppen @ högt utbildade invandrare som inte har lyckats ta sig in i sitt yrke i Sverige @ enbart betraktas som passiva åtgärdsobjekt. Den bästa vägen till en skapande planering och ett framgångsrikt genomförande går redan i inledningsfasen genom en dialog med de berörda om konkreta samarbetsmoment.
I invandrarbefolkningen existerar i dag arbetsgrupper och organisationer som redan har engagerat sig @ trots stora svårigheter @ i ansträngningen att öppna krävande yrkesområden för landets nya invånare med akademisk bakgrund. Dessa arbetsgrupper och organisationer kan bli universitetens och högskolornas bästa samtalspartner när det gäller en analys av gruppernas behov och en programmering av utbildningar som samtidigt tillfredsställer dessa behov och svarar på de krav som det svenska arbetslivet ställer.
1. Vilka åtgärder tar Utbildningsdepartementet för att överbrygga avståndet mellan minoritetsgrupper och universitet och högskolor i förberedelserna av nya målgruppsinriktade utbildningar?
2. Har aktiva invandrargrupper haft möjlighet att bidra med sina kunskaper till kursernas utformning och utveckling?