den 26 april

Interpellation 2001/02:478 av Barbro Feltzing (mp) till statsrådet Mona Sahlin om friårsreformen

Kostnaderna för sjukskrivningarna ökar oroväckande och en rapport visar att landstingsanställda kan vara sjukskrivna så mycket som en dag i veckan. Möjligheten att ta ett friår mitt i livet ger pressade människor möjligheten att få ett uppehåll och att komma igen till arbetslivet med förnyade krafter. Detta visar utvecklingen hittills. Många inom offentlig sektor har ansökt om friår i kommunerna, flera som av olika anledningar är utmattade. Intresset, från människornas och kommunernas sida, är mycket stort, och det är endast en bråkdel av dem som får vara med. Tolv kommuner fick pengar till friårsreformen. På flera platser har pengarna tagit slut.

Utredningen visar alltså på flera positiva sidor och även negativa, men de positiva överväger. För den arbetslöse, som går in på den lediga platsen, innebär friåret en ökad självkänsla och motivation, underhåll av sina kvalifikationer, ökad arbetslivserfarenhet och ökade kontakter på arbetsmarknaden och en chans att få in en fot på arbetsmarknaden.

För företagen ger det möjligheter till en mer flexibel och anpassad personalförsörjning och möjligheter till rotation. Företagen får genom friåret ökade möjligheter att överbrygga produktionsnedgångar och genom att behålla anställningsförhållandena undvika framtida omkostnader för rekrytering.

Det vore intressant att veta om regeringen tänker ge fler människor möjligheten att ta ett friår. Hur många har hittills getts möjlighet att arbeta på friårstagarens arbetsplats? Kommer statsrådet arbeta för att fler kommuner, ja hela nationen, sedermera ges den här möjligheten? Ämnar statsrådet verka för att mer pengar skjuts till för att åtminstone ge dem i de tio kommuner som ingår i försöket möjligheten att vara med i friårsprojektet?

Friåret används också av många löntagare som en möjlighet för att byta jobb, utveckla sig, kort sagt; ställa om i arbetslivet. Om fler människor gavs möjligheten att ta ett friår skulle rörligheten på arbetsmarknaden öka och många skulle dessutom ges möjligheten att byta arbetsplats. Andra skulle också ha råd att omskola sig eller pröva livet som företagare.

Med hänvisning till statsrådets svar på förra frågan undrar jag varför statsrådet inte beviljat kommunerna mer resurser till reformen.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Kommer statsrådet att verka för att fler kommuner, ja hela nationen, sedermera ges möjligheten att låta arbetslösa arbeta på friårstagarens arbetsplats?

2. Ämnar statsrådet att verka för att mer pengar skjuts till för att åtminstone ge dem i de tio kommuner som ingår i försöket möjligheten att vara med i friårsprojektet?