den 26 april

Interpellation 2001/02:470 av Anna Kinberg (m) till näringsminister Björn Rosengren om arbetsmarknadspolitiken

Tidningen Dagens Industri räknade nyligen ut kostnaden för varje lyckad arbetsförmedling genom statliga arbetsförmedlingen. Den blev 526 000 kr. Bara 15 % av de registrerade arbetslösa som fick jobb förra året fick det genom arbetsförmedlingen. Slår man ut statens kostnader för arbetsmarknadspolitiken på dem blir summan per individ högre än de allra flesta löntagares årsinkomst, t.o.m. om man räknar med sociala avgifter.

När staten ska fixa jobb blir det dyrare än hos något rekryteringsföretag. Inte ens de exklusivaste chefsrekryteringsföretagen brukar kunna komma upp i sådana summor. Men de skiljer sig från AMS genom att ta betalt bara för lyckade rekryteringar.

Även i Tyskland finns erfarenhet av att deras motsvarighet till AMS inte förmår att förmedla jobb. Tidningen Arbetsmarknaden skriver i sitt aprilnummer att myndigheten misstänks för att ha friserat sina siffror. Den tyska myndigheten förmedlar inte varannan arbetslös, som påstått utan bara var femte. Den förmedlingsprocent som orsakat skandal i Tyskland är fortfarande högre än de 15 % som den svenska arbetsförmedlingen lyckas åstadkomma.

Den socialdemokratiska regeringen i Tyskland har mot bakgrund av förmedlingsmisslyckandena lämnat fältet fritt för privata arbetsförmedlingar. Arbetslösa förses med en check som berättigar till tjänster från privata arbetsförmedlare på upp till 1 500 euro (knappt 15 000 kr). Förra året lyckades de privata arbetsförmedlarna skaffa 130 000 tyskar jobb, enligt tidningen entreprenör.se.

Regeringen i Tyskland förmår således att ompröva sin arbetsmarknadspolitik mot bakgrund av att den traditionella socialdemokratiska politiken misslyckats. Med tanke på att situationen i Sverige, inte minst vad gäller arbetsförmedling, är än mer illavarslande, framstår behovet av en regering förmögen till nytänkande på detta område som önskvärt.

Vad avser näringsministern att vidta för åtgärder för att förbättra arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken?