den 29 oktober

Interpellation 2001/02:42 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om bostadsbidraget

Vid en offentlig utfrågning om bostadsbidraget (den 23 november 2001) synliggjordes vad Kristdemokraterna länge kritiserat, nämligen att makar och samboende med barn håller på att falla ur bostadsbidragssystemet. Förändringen av systemet den 1 juli 1996, vilken fick genomslag den 1 januari 1997 hade syftet att minska statens utgifter och öka träffsäkerheten under bibehållande av de fördelningspolitiska målen. En successiv nedgång av anslagen från 9,2 miljarder 1995 till 4,1 miljard 2001 och med prognosen 3,9 miljarder 2002, kan inte förklaras av bättre tillgång till arbetstillfällen. Den stora minskningen beror till stor del på den individuella prövning vilken infördes i stället för den samlade familjeinkomsten som bidragsgrundande inkomst. Begränsningen av den bidragsgrundande bostadsytan ledde till att familjer fick lämna egnahemsboende för att hyra lägenheter med mindre yta men högre hyra än tidigare.

Det bostadspolitiska stödet är i dag i princip ett stöd för ensamstående med barn boende i hyresrätt. Fördelningspolitiskt är det mycket viktigt med ett selektivt stöd, och givetvis ska ensamstående med barn ha förtur i systemet. Problemet är bara att systemet för bostadsbidrag är så snävt tilltaget, att en stor grupp barnfamiljer som verkligen behöver det för att ha tillgång till ändamålsenliga bostäder och slippa trångboddhet, helt går miste om det. Risken att få betala tillbaka stora summor och därmed långsiktigt förstöra sin egen ekonomi, gör att ett stort antal personer inte söker bostadsbidrag, trots att de skulle vara berättigade. Hushållens bostadsbidragsskuld till staten är i år ca 570 miljoner kronor.

Med hänvisning till det anförda ställs följande fråga till statsrådet Lars-Erik Lövdén:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att förbättra möjligheterna för makar och sammanboende med barn att få del av bostadsbidraget?