den 25 april

Interpellation 2001/02:417 av Ulla Hoffmann (v) till statsminister Göran Persson om kritik mot Sverige från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna

I början av april år 2002 överlämnade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter sin rapport angående situationen i Sverige för dessa rättigheter. Kritiken från kommittén är svidande.

Kommittén konstaterar att Sverige bryter mot inte mindre än 13 artiklar i FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna vilka man förbundit sig att följa. Detta till trots har regeringen inte informerat riksdagen om denna rapport och man har inte heller presenterat någon strategi för hur man avser att komma till rätta med dessa punkter som pekas på i rapporten.

En viktig fråga för kommittén är hur staterna skyddar vissa utsatta grupper. En sådan samhällsgrupp är kvinnor. I rapporten pekar kommittén på det fortsatt utbredda problemet med misshandel av kvinnor i det egna hemmet. Man konstaterar att trots den nya lagstiftning som införts så fortsätter problemen i nästintill oförminskad styrka. Kommittén rekommenderar regeringen att vidta åtgärder för att förebygga våld och stödja kvinnor som utsatts för våld i hemmet.

När det gäller kvinnor med utländsk bakgrund är kritiken ännu starkare. Det gäller könsstympning och inte minst gäller det åtgärder för att motverka s.k. hedersmord.

Vi har på senaste tiden sett exempel på att asylsökande kvinnor inte blivit trodda när det gäller risk för s.k. hedersmord. Detta anser vi är ett bevis på att man i Sverige inte tar utländska kvinnors mänskliga rättigheter på allvar ens när de befinner sig i Sverige.

Kommittén lyfter också upp frågan om barnäktenskap vad gäller flickor med utländsk bakgrund och ålägger Sverige att vidta kraftfulla åtgärder för att bättre skydda minderåriga, bosatta i Sverige, från att giftas bort.

Kommitténs krav på Sverige är att regeringen måste vidta kraftiga åtgärder för att komma till rätta med de problem som finns och att man ska se till att diskriminering av flickor och kvinnor med utländsk bakgrund upphör.

Efter den kritik som riktats mot Sverige i rapporten från kommittén för de mänskliga rättigheterna kan ingen längre ifrågasätta det faktum att Sverige har lång väg att gå när det gäller att uppfylla kvinnors rättigheter som är mänskliga rättigheter.

Jag vill fråga statsministern:

1. Avser statsministern att vidta några åtgärder för att komma till rätta med den utbredda kvinnomisshandeln?

2. Avser statsministern att presentera förslag till lagstiftning när det gäller asylsökande kvinnor med s.k. hedersskäl?

3. Kommer statsministern att vidta åtgärder när det gäller lagföringen av personer som utfört eller förmedlat kontakter när det gäller könsstympning av flickor?

4. Avser statsministern att skynda på hanteringen av frågan om unga kvinnor och flickor som blir bortgifta?