den 24 april

Interpellation 2001/02:411 av Lars Elinderson (m) till utbildningsminister Thomas Östros om metoder och hjälpmedel för framtidens lärande

Runtom i våra skolor används multimedier i ökande utsträckning som medel i undervisningen. Genom att använda multimedier som ett naturligt inslag i undervisningen kan lärarna, utöver att de får tillgång till tekniskt överlägsna uttrycksmedel och därmed också möjlighet att illustrera sitt ämne på ett överlägset sätt, samtidigt indirekt ge sina elever en god förståelse för hur multimedier och Internet kan användas till annat än till spel, underhållning och förströelse.

I flera kommuner pågår projekt för att just öka användningen av multimedier i skolan. I Falköpings kommun har man funnit att man därigenom bl.a. kan skapa fler och nya situationer för att inhämta kunskap, och därmed öka lusten att lära hos eleverna. Man har bl.a. uppmärksammat att barn och ungdomar med dyslexi eller andra inlärningsproblem på ett mycket bra sätt kan förbättra både sin förståelse och sin läs- och skrivförmåga med hjälp av multimedier.

Användningen av olika former av multimedieverktyg är dessutom bra medel att utveckla elevernas @ och lärarnas @ förmåga att bringa reda i det ständigt växande informationsflödet, och göra informationen begriplig.

När det gäller studiematerial i tryckt form finns regler som gör det möjligt att arbeta på ett fritt och bra sätt, samtidigt som upphovsmännen får ersättning. Så är dock inte fallet när det gäller material i digital form.

Nuvarande regler innebär t.ex. att eleverna kan arbeta enskilt vid sin dataskärm, och utnyttja de bilder, de text- eller ljudfiler och de dataprogram som behövs för arbetsuppgiften. De kan också sammanställa sitt arbete, inklusive bilder, text- och ljudfiler och använda detta i redovisningen av sina arbetsuppgifter.

Däremot kan inte läraren använda sig av samma bilder eller text- och ljudfiler i sin undervisning om t.ex. undervisningen sker via storbildsskärmar eller på motsvarande sätt. Man kan inte heller sammanställa klassuppsättningar av utbildningsmaterial, som framställts via digitala medier eller hämtats från Internet. Det gäller också bildserier, Power Point-presentationer med eller utan ljudfiler som framställts genom användning av digitala uppslagsböcker, ljudmedier eller s.k. DVD-teknik. Naturligtvis hindrar bristen på upphovsmannaregler också att sådant material mångfaldigas och används av andra lärare.

Som situationen ser ut i dag har lärarna två vägar att gå: Antingen kan man undvika att använda digitala material i undervisning, eller så måste man "mörka" vad man håller på med. Ingetdera är naturligtvis rimligt.

Jag har förstått att Skolverket och Kommunförbundet arbetar med den här frågan, men att man ännu inte kommit med en lösning. Frågan är fortfarande oreglerad. I princip löper därför varje lärare eller skola som använder digitala material i sin undervisning risken att åtalas. Självklart hämmar detta användningen av multimedier i skolan.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga utbildningsministern:

1. Vad tänker utbildningsministern att vidta för åtgärder för att lösa upphovsmannafrågorna inom multimedieområdet?

2. Avser utbildningsministern verka för att Skolverket åtar sig att ekonomiskt reglera upphovsmannakostnaderna för utnyttjande av digitala material i den svenska skolan?