Interpellation 2001/02:39 av Carina Hägg (s) till utrikesminister Anna Lindh om kvinnornas situation i Afghanistan
Afghanistan är sedan många år ett land där civilbefolkningen utsätts för svåra lidanden genom krig och talibanregimens förföljelser. Bombningarna som en följd av terrorattacken i USA har ytterligare ökat civilbefolkningens lidande. Detta är ett faktum alldeles oavsett vilken uppfattning man har om bombningarna står i överensstämmelse med folkrätten eller ej.
Det afghanska folkets utsatta läge kan beskrivas ur många aspekter. Jag ska här koncentrera mig på kvinnornas situation.
Målet för FN:s, den svenska regeringens och olika hjälporganisationers arbete måste självklart vara att genom aktiva insatser efter talibanregimens fall bidra till att skapa ett fredligt och demokratiskt Afghanistan. I skapandet av ett demokratiskt Afghanistan måste kvinnorna kunna delta.
Kvinnorna, och barnen, var talibanernas första offer. Den segregering av kvinnorna som har skett är en form av apartheid. De afghanska kvinnorna har berövats alla mänskliga rättigheter @ rätten till utbildning, till hälsovård, till att arbeta och försörja sig och sina barn, rätten att yttra sig offentligt och att fritt röra sig i sitt land. De får inte klä sig som de vill och de får inte visa sina ansikten.
Civilbefolkningen i Afghanistan har utsatts för svåra lidanden men kvinnorna har drabbats hårdast. Hälsa, kaloriintag, dödlighet @ vad vi än tittar på är kvinnorna mest utsatta.
Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Vi kan inte nöja oss med att arbeta för jämställdhet i vårt eget land. Vi har också en plikt att stödja kvinnor i andra länder, särskilt i länder som Afghanistan där kvinnoförtrycket är så starkt.
När talibanregimen har fallit och arbetet inleds att stödja skapandet av ett demokratiskt Afghanistan är det alltså nödvändigt att lyfta fram kvinnornas situation. Vi ska inte ha ambitionen att överföra den svenska jämställdhetsmodellen till Afghanistan. Utgångspunkten ska vara de förutsättningar som råder i landet.
Men i de förutsättningarna ingår att kvinnorna ska ha en självklar plats när det framtida Afghanistan utformas. Det förtryck av landets kvinnor som talibanerna utövar är ingen del av landets kultur eller traditioner.
I dag talar man om att hela befolkningen måste vara representerad i den framtida regeringen. Men vad som då avses är hela den manliga befolkningen. Kvinnorna är uteslutna från de samtal som pågår.
Många vill sammankalla en nationalförsamling för att organisera ett Afghanistan efter talibanerna. En annan möjlighet är att FN under en övergångsperiod tar ansvar för landet. Oavsett vilken lösning man väljer måste ett visst antal platser reserveras för kvinnorna. Den linjen måste Sverige och den svenska regeringen med kraft driva.
Jag vill fråga utrikesminister Anna Lindh vilka insatser den svenska regeringen är beredd att göra för att kvinnorna ska få sin rättmätiga plats i Afghanistans framtida regering.