den 17 april

Interpellation 2001/02:381 av Cecilia Magnusson (m) till justitieminister Thomas Bodström om praxis i misshandelsfall

Den nya lagstiftningen om samhällstjänst vid villkorlig dom som trädde i kraft den 1 januari 1999 har förändrat straffmätningen i en icke önskvärd riktning.

Riksdag och regering har engagerat sig djupt i frågorna om framför allt misshandlade kvinnor, men även i fråga om barnmisshandel. Lagstiftningen har skärpts inom vissa områden. Uttalanden har gjorts om att bättre skydda utsatta kvinnor och barn. Samhället i stort har uppfattat signalerna att det är ett grövre brott att utsätta sina nära och kära för misshandel än att utsätta okända för samma brott. En av reaktionerna på dessa signaler är att antalet anmälningar angående sådana brott ständigt har ökat.

Rättsskipningen har uppenbarligen inte nåtts av de starka signaler som sänts ut från riksdag och regering. Prejudicerande domar från Högsta domstolen har skapat en praxis att tingsrätterna ska döma mildare när det gäller misshandel riktad mot barn eller kvinna än mot annan person. Detta har inneburit att tingsrätter i allt högre grad dömer till villkorlig dom kombinerat med samhällstjänst för sådan brottslighet som enligt lagstiftningen ska innebära en fängelsedom, med hänvisning till rådande praxis.

Regeringen uttalade i proposition 1997/98:96 "Det är inte regeringens avsikt att den nu aktuella reformen skall innebära någon ändring av gällande rätt såvitt avser användningen av samhällstjänst vid artbrottslighet." Med rådande praxis har en "ändring av gällande rätt" skett i en icke önskvärd riktning.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

Avser ministern föreslå förändringar i lagstiftningen på detta område så att praxis följer lagstiftarens intentioner?