den 15 april

Interpellation 2001/02:373 av Sten Tolgfors (m) till socialminister Lars Engqvist om adoptionslagstiftningen

Nya uppgifter om internationellt adopterades utsatthet och överrepresentation i bl.a. självmord bekräftar den allvarliga bilden från tidigare undersökningar. Adopterade är fyrfaldigt överrepresenterade när det gäller självmord och mer än dubbelt överrepresenterade som patienter inom barn- och ungdomspsykiatrin. Adopterade är också överrepresenterade på § 12-hemmen. Där finns 2,6 gånger fler adoptivbarn, än det statistiskt sett borde göra.

Den statliga utredningen Barn i homosexuella familjer avfärdade dock i direkt strid med utredningens barnexperter att "adopterade barns psykiska hälsa och sociala anpassning skiljer sig från andra barns."

Trots detta har regeringen hittills avfärdat moderata krav på att se över adoptionslagstiftningen.

Regeringen bör snarast tillsätta en parlamentarisk utredning för att göra följande:

1. Följa upp och undersöka hur det har gått för de adoptivbarn som hittills kommit till Sverige, samt initiera mer forskning om adoptivbarns utveckling och behov. Det finns betydande kunskapsbrister i båda dessa avseenden i dag.

2. Se över hela adoptionslagstiftningen, som i dag innehåller en rad konstigheter: En adoptivförälder kan fortfarande tillåtas gifta sig med den person han eller hon adopterat. Personer under 25 år har inte generell rätt att adoptera. När det gäller ensamståendes adoptioner är den enda motivtext som finns något enstaka stycke i förarbetena till 1917 års adoptionslag, då internationella adoptioner över huvud taget inte var aktuella.

De mest grundläggande adoptionsfrågorna ingår häpnadsväckande nog inte i den av regeringen tillsatta ensamutredningen av internationella adoptioner.

Adoption är ett löfte som staten ger till ett barn. Det är ett löfte inte bara om ett bättre liv, utan ett löfte om att skapa bästa tänkbara förutsättningar för det berörda barnet. Det säger sig självt att hela frågan om internationella adoptioner måste hanteras med stor ödmjukhet och stor försiktighet.

Med anledning av detta vill jag fråga socialministern följande:

När kommer regeringen att tillsätta en utredning för att följa upp och undersöka hur det har gått för de adoptivbarn som hittills har kommit till Sverige, samt initiera mer forskning om adoptivbarnens utveckling och behov?