den 25 mars

Interpellation 2001/02:339 av Anne Ludvigsson (s) till statsrådet Leif Pagrotsky om fri rörlighet av varor inom EU

Parallellimport inom EU är ett sätt att påskynda utvecklingen av en gemensam inre marknad. En större marknad innebär nästan alltid lägre priser. Det kommer alltid att finnas goda argument för varför just en viss delmarknad ska undantas. De tillverkande företagen försöker segmentera den europeiska marknaden för att kunna differentiera sina priser i så hög utsträckning som möjligt. De som förlorar är konsumenterna i Europa som totalt får högre priser. Det är därför viktigt att så långt som möjligt undanröja de hinder som finns för fri rörlighet av varor.

Marknaden för receptbelagda läkemedel är ett exempel på när goda argument för att undanta en viss marknad lagt hinder i vägen för en gemensam marknad. Kommissionen har i ett motiverat yttrande till regeringen anfört att praxisen att behandla olika parallellimporterade läkemedel på samma sätt, dvs. att reducera ersättningsnivån med 10 %, alternativt att behandla parallellimporterade läkemedel annorlunda i förhållande till direktimporterade läkemedel, dvs. att reducera ersättningsnivån bara för parallellimportörerna är diskriminerande.

Detta ansågs som ett hinder mot den fria rörligheten av varor på just läkemedelsområdet.

Regeringen svarade att det synes ha förekommit i praktiken vid bedömningar av prisansökningar att parallellimporterade läkemedel schablonmässigt har åsatts ett 10 % lägre pris än motsvarande direktimporterade läkemedel men att en sådan tillämpning av prissättningsreglerna saknar enligt regeringens uppfattning stöd i aktuellt regelverk.

I Riksförsäkringsverkets uppdrag finns en möjlighet att ta in ytterligare läkemedel i läkemedelsförmånen som är identiskt med ett läkemedel som redan finns inom förmånen även om priset för det nya läkemedlet inte är lägre. Detta enligt vad regeringen anförde i sitt svar på kommissionens motiverade yttrande som lyder: "Det finns inte heller någon allmän princip som utesluter att samma pris sätts på identiska läkemedel oavsett om de är direktimporterade eller parallellimporterade."

Riksförsäkringsverket, RFV, har efter påtryckningar från EU-kommissionen upphört med den s.k. 10-procentsregeln. Men när det gäller prissättningen av parallellimporterade läkemedel verkar det fortfarande som om RFV:s tillämpning av den svenska lagstiftningen inte står i överensstämmelse med EG-rätten.

Länsrätten har i sin dom (mål nr 11 557-01) av den 24 januari 2002 tagit ställning till bl.a. detta och konstaterar att RFV:s diskriminering av parallellimportörer inte kan anses tillåten enligt artikel 28 och 30.

Riksförsäkringsverket verkar ha en uppfattning som inte överensstämmer med den bild som regeringen givit till kommissionen om möjligheten att få sälja läkemedel och reglerna för prissättning av läkemedel i Sverige.

Riksförsäkringsverket är ett exempel på en myndighet som inte agerar efter EG-rätten.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Leif Pagrotsky:

Vad avser ministern vidtaga för åtgärder för att statens myndigheter såsom RFV, affärsdrivande verk och bolag agerar i överensstämmelse med EG-rätten så att den fria rörligheten av varor inom EU underlättas till nytta för konsumenterna?