Interpellation 2001/02:330 av Gunilla Wahlén (v) till utrikesminister Anna Lindh om Västsahara
Efter det att Spanien lämnade Västsahara och annekterats av Marocko har Västsaharas folk under ledning av befrielserörelsen Polisario i decennier kämpat för sitt lands självständighet. Polisario förde i många år en väpnat kamp mot ockupationsmakten, men lyckades senare 1997 i Houston under FN:s överinseende nå en överenskommelse om att frågan om Västsaharas framtid skulle lösas genom en folkomröstning.
Under det gångna året har en "tredje väg" diskuterats. Polisario har motsatt sig denna lösning. Likaså grannlandet Algeriet, som härbärgerar västsahariska flyktingar på sitt territorium. Denna lösning skulle betyda att Västsahara skulle få viss autonomi inom Marocko. Historiska erfarenheter torde dock visa att lösningar av den typen sällan är framgångsrika. (Irakiska Kurdistan och Eritreas autonomi under Haile Selassies regeringstid är två exempel på detta.)
Åtskilliga flyktingar skulle med största sannolikhet inte återvända till Västsahara under sådana omständigheter, utan bli kvar i Algeriet för lång tid framåt. Denna och andra lösningar, som exempelvis en delning av Västsahara, skulle få samma effekt. Denna typ av lösningar innebär i praktiken att man skapar en permanent konflikt av en art som starkt skulle komma att påminna om den som i över 50 år rått när det gäller Palestina/Israel. Sådana lösningar skulle för lång tid framåt komma att bli en plåga för världssamfundet @ men framför allt för såväl det västsahariska som det marockanska folket.
Marocko har systematiskt förhalat och saboterat genomförandet av den överenskommelse som båda sidor varit överens om @ en folkomröstning. På samma sätt har amerikanska och franska företag inom den europeiska unionen bidragit till att motarbeta det västsahariska folkets rätt att bestämma sin framtid. Marocko har nyligen tecknat projekteringskontrakt gällande Västsahara med det USA-ägda olje- och gasföretaget Kerr-McGee samt det franska Total-Fina Elf.
Säkerhetsrådets rättschef Hans Corell har förklarat att om "undersökningar och exploatering fortsätter utan beaktande av det västsahariska folkets intressen och önskemål kommer man i de icke självstyrande delarna av landet att bryta mot de delar av folkrätten som gäller hanteringen av mineraltillgångarna".
Marockos FN-ambassadör avfärdar Corells uttalande om framtida exploatering som "politisk fiktion". Prospektering sker knappast om företagen i fråga inte avser att i framtiden kommersiellt utnyttja existerande tillgångar.
Mot bakgrund av den marockanska regeringens långvariga obstruktionspolitik saknar den marockanska FN-ambassadörens uttalande trovärdighet. Att låta utländska företag prospektera mark- och naturtillgångar i Västsahara som ett led i en verksamhet så innebär det att man systematiskt motverkar FN:s arbete för att lösa frågan om Västsaharas framtid.
Under senare tid har kunnat noteras att läget när det gäller mänskliga rättigheter förbättrats i Marocko. Detta är naturligtvis positivt och mycket välkommet. Detta kan dock inte användas som ett argument mot det västsahariska folkets rätt att självt bestämma sin framtid, vilket ibland sägs i den marockanska propagandan. Mänskliga rättigheter och nationell självbestämmanderätt är i rättsligt och andra avseenden två vitt skilda ting.
I dag råder det torka i de områden där de västsahariska flyktingarna lever. Den boskap som är ett livsvillkor för de sahariska flyktingarna dör av hunger och törst. Livsmedelssituationen i lägren i Algeriet är för närvarande kritisk.
Jag vill fråga utrikesministern:
1. Vad avser utrikesministern att göra för att bidra till att frågan om Västsaharas framtid förverkligas i enlighet med den överenskommelse som gjordes i Houston 1997?
2. Vad avser utrikesministern att göra för att frågan om Västsaharas framtid löses på ett för det västsahariska folket folkrättsligt korrekt sätt och med respekt för det västsahariska folkets rätt till självbestämmande?
3. Vad avser utrikesministern att vidta för åtgärder i EU för att förmå EU:s medlemsstater att understödja genomförandet av en folkomröstning om Västsaharas framtid?
4. Vad avser utrikesministern att göra för att EU-länders regeringar ska förmå företag hemmahörande i EU att avstå från utmanande uppträdande i en svår folkrättslig konflikt som den i Västsahara?
5. Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att livsmedelssituationen i de sahariska flyktinglägren förbättras?