den 29 januari

Interpellation 2001/02:216 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till justitieminister Thomas Bodström om god man för multihandikappade

Personer som inte kan ta till vara sin rätt sattes förr under förmyndare. Nuförtiden omyndigförklaras ingen. Godmanskapet har i stället utökats. En god man ska framför allt hantera ifrågavarande persons ekonomi, men även i övrigt ta till vara personens rätt.

En alldeles speciell situation för godmanskap infinner sig när det gäller en person med multihandikapp, inklusive utvecklingsstörning och kommunikationshinder. Det är få förunnat att förstå personens viljeyttringar. Denna krets kommer att utgöras av närmaste familjen och personliga assistenter. I praktiken har det ofta medfört att en förälder eller någon annan nära familjemedlem åtagit sig godmanskap för barnet när det fyllt 18 år.

Av samma skäl har det visat sig praktiskt att en eller båda föräldrarna är personlig assistent till sitt multihandikappade barn. Det medför att en förälder till dessa svårt handikappade men formellt myndiga barn kan vara både personlig assistent till och god man för barnet.

Nu har en del kommuner uttryckt att det är jäv att förena uppgiften som personlig assistent med uppdraget som god man. Tingsrätten i Skellefteå behandlar för närvarande denna fråga. En annan tingsrätt har redan bedömt ett liknande fall som att jäv inte föreligger, men ifrågavarande kommun har överklagat.

Ett antal kommuner har ändå mot bakgrund av just dessa förhållanden tagit ifrån föräldrar ansvaret som god man då denna kombinerats med uppgiften att vara personlig assistent. I inget fall har det rört sig om att den gode mannen inte skött sig, utan enbart om att kommunen ansåg det föreligga jävssituation.

Enligt lagen om god man kan dock en god man enbart avsättas om han eller hon missköter sitt uppdrag. Det står heller inte i lagen, så långt jag kan läsa, att jäv skulle föreligga om en nära familjemedlem åtar sig godmanskapet.

Dessa kommuner har utan att rådgöra med den berörda familjen avbrutit deras godmanskap och förordnat en annan god man. Dessa gode män har över huvud taget inte kunnat kommunicera med den person uppdraget gäller. En del av dem har inte försökt upprätta kommunikation eller ens rådgjort med familjen. Därför har godmanskapet i många av dessa fall fungerat dåligt.

Berörda familjer upplever detta som ett kränkande rättsövergrepp, som en markering att kommunen inte tror på dem.

Det måste anses rimligt, att som god man bör den väljas som om möjligt kan kommunicera med den person han eller hon ska vara god man för.

Vad avser justitieministern göra för att stärka rättsställningen för familjer med barn med multihandikapp, som utöver andra särskilda behov också har behov av god man?