den 29 januari

Interpellation 2001/02:215 av Kent Olsson (m) till utbildningsminister Thomas Östros om idrotten i skolan

Svenska elever har få veckotimmar i ämnet idrott. I Europa har endast Irland färre antal idrottstimmar än Sverige i skolan. Svenska skolbarn idrottar också allt mindre över huvud taget. En av fem elever på grundskolan och gymnasiet motionerar aldrig, vare sig på egen hand eller i organiserad form. Det finns också uppgifter som visar att de barn som motionerar minst på fritiden också är de som har lägst närvaro på idrottstimmarna i skolan. Skolan har därför en viktig roll att spela när det gäller ungdomars idrottande. Mot den bakgrunden är det olyckligt att skolan minskat sitt ansvar för barnens fysiska hälsa.

Utvecklingen i den svenska skolan när det gäller antalet idrottstimmar har varit negativ under en lång tid. För gymnasieskolan är antalet faktiska idrottstimmar mindre än en timme per vecka, en minskning från de fyra timmar som eleverna hade för 40 år sedan. För grundskolan är utvecklingen liknande, om än inte lika dramatisk. Det finns i dag elever i gymnasieskolan som helt saknar undervisning i idrott och hälsa i de högre årskurserna.

Minskning av idrottstimmarna i skolan går inte spårlöst förbi. Alltfler barn och ungdomar lider i dag av övervikt, enligt uppgift är det så många som var fjärde tioåring som lider av övervikt. Om denna utveckling fortsätter riskerar alltfler drabbas av de följdsjukdomar som övervikt kan leda till.

Aftonbladet har i ett antal artiklar skildrat den svenska skolidrotten, och ger ett antal intressanta exempel på vad den minskade fysiska aktiviteten lett till. I en av artiklarna står bl.a. följande: "Många barn har aldrig varit andfådda, och tror att det är farligt." Vidare ges exempel från gymnasieskolan: "Pojkar som skulle bli byggjobbare kunde inte balansera på ett ben i mer än två sekunder. Flickor på vårdinriktade utbildningar som förväntades göra tunga lyft saknade den bål- och bukstyrka som ryggen kräver och klarade inte att göra en enda sitt-upp."

Det finns ett klart samband mellan minskat idrottande och ökande fetma bland barn och ungdomar. Detta är naturligtvis inte enbart skolans ansvar, ungdomar måste aktiveras fysiskt även på fritiden, men det minskade idrottandet i skolan gör ju inte saken bättre @ utan värre.

Idrott på schemat för även med sig andra positiva effekter. Det är helt klart att regelbundet idrottande höjer även den intellektuella prestationsgraden.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga utbildningsministern följande:

1. Vilka åtgärder avser utbildningsministern vidta för att öka antalet timmar i idrott och hälsa i skolan?

2. Vilka åtgärder avser utbildningsministern vidta för att metodutveckla ämnet idrott och hälsa så att alla elever verkligen deltar i undervisningen?