den 21 januari

Interpellation 2001/02:187 av Rosita Runegrund (kd) till näringsminister Björn Rosengren om Samhall

Återigen diskuteras Samhalls uppdrag, verksamhet, syfte och mål. Kritiken mot företaget kommer nu från alltfler håll: "Karin Westlund, ordföranden för De handikappades riksförbund, DHR, säger att Samhallkoncernen har överlevt sig själv. De medel som staten pumpar in kunde användas mycket effektivare, anser hon." (DN den 10 januari 2002)

Också inom regeringspartiet finns kritik mot Samhall. Bl.a. har Christer Skoog, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, i en skriftlig fråga till näringsministern nyligen efterlyst åtgärder vad gäller Samhall. På frågan svarar näringsministern att han inom kort tänker föreslå att regeringen låter utreda förutsättningarna för Samhalls verksamhet.

Det är nödvändigt att tillförsäkra de arbetshandikappade möjligheten till ett fortsatt aktivt arbetsliv. Inte minst när arbetsmarknaden är gynnsam gäller det att de arbetshandikappade får fäste på den ordinarie arbetsmarknaden. Samhall har varit ett av våra redskap för att klara dessa mål.

Under senare år har dock kritik riktats mot att affärsmässigheten i bolaget dominerar för mycket och att rekryteringen från de prioriterade grupperna minskat. Även andelen övergångar från Samhall till ordinarie arbeten har minskat, trots den goda konjunktur som rått några år. Affärsmässigheten och kundfokus har blivit bättre, samtidigt som kostnaden per arbetshandikappad sjunkit.

Problemet för ett företag som Samhall är balansen mellan det sociala uppdraget och att driva verksamheten så effektivt som möjligt. Ett illustrativt exempel på detta är satsningen på servicetjänster som Samhall slagit in på i allt högre grad. Kraven är ganska höga på de som ska arbeta med dessa tjänster är kundorienterade, serviceinriktade och har god förmåga att hantera stress, många personliga kontakter och besitter stor flexibilitet. Krav som gör att många arbetshandikappade inte förmår leva upp till.

Det finns anledning till en bredare utvärdering och översyn av Samhalls inriktning och uppdrag enligt vad som ovan anförts. Det sociala uppdraget måste komma mer i fokus utan att för den skull statens kostnader skenar iväg. Mycket talar också för att Samhalls roll i arbetsmarknadspolitiken bör tonas ned i förhållande till andra instrument. Bl.a. arbetsmarknadsutskottet har tidigare begärt en utredning om Samhall under hösten. En bred parlamentarisk utredning torde bäst tillgodose kravet på en långsiktigt hållbar strategi för hela politikområdet.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till näringsminister Björn Rosengren:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att en långsiktigt hållbar strategi vad gäller arbetsmarknadspolitiken för arbetshandikappade ska kunna utarbetas?