den 18 januari

Interpellation 2001/02:178 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om resurserna till högskolans undervisning

De svenska universiteten och högskolorna har de senaste åren upplevt en kraftig ökning av antalet utbildningsplatser. Fler människor än någonsin väljer högskoleutbildning. Samtidigt har de nya studenterna fått allt mindre resurser för sin utbildning. Lärarna vid högskolorna har hållit ställningarna så långt det varit möjligt genom obetald övertid, minskad tid för forskning osv., men i längden kan inte alltfler studenter utbildas med krympande resurser. Ersättningen per student, den s.k. prislappen, måste helt enkelt skrivas upp.

De svenska studenterna tar lång tid på sig genom utbildningssystemet och andelen studenter som avlägger examen är liten. Frågan måste ställas om de nya studenterna möter en högskolemiljö som ger dem goda möjligheter att utnyttja studietiden, och om de dyra studieåren ger studenten det han eller hon har rätt att förvänta sig.

Alltfler studenter vittnar om brister i undervisningen vid högskolor och universitet. Kontakterna med lärarna är få och antalet undervisningstimmar litet. Undervisningstimmarna på många humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar inskränker sig till 3@4 timmar per vecka enligt Riksdagens revisorer (hösten 2000). Även inom naturvetenskapliga utbildningar har undervisningstiden minskat. För t.ex. biologi på A-nivå vid Stockholms universitet hade enligt Riksdagens revisorer antalet lärartimmar minskat från 8,3 till 6,4 timmar i veckan. I en rapport från Högskoleverket våren 2000 från fyra ämnen vid sju lärosäten redovisades att undervisningstimmarna på A-nivå låg vid rikttalet på C-nivå snarare än på A-nivå.

1989 års högskolepedagogiska utredning, den s.k. Grundbulten, beräknade en miniminorm för att grundutbildningen ska svara mot rimliga krav på kvalitet. Enligt dessa beräkningar skulle den enskilda studenten möta en lärare minst 9 timmar per vecka i en grupp av rimlig storlek. Beräkningarna i Grundbulten blev också utgångspunkten vid beräkningen av anslagen budgetåret 1994/95. Sedan dess har dock anslagen till studenternas grundutbildning urholkats år för år.

Det finns ett antal undersökningar som visar att resurserna till studenternas grundutbildning har urholkats kraftigt sedan budgetåret 1994/95. Olika beräkningar har gjorts och alla pekar i samma riktning. Regeringens utredare Ingemar Lind konstaterade i utredningen Högskolans styrning (SOU 2000:82) att ersättningen per student i grundutbildningen minskat med ca 20 % sedan 1994/95. Han konstaterade också att normen om 9 timmars lärarledd undervisning inte uppfylldes för flertalet ämnen inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området. Sveriges Universitetslärarförbund (SULF) beräknade hösten 2001 att minskningen är så stor som 26 %. Enligt förbundets beräkningar har lönekostnadsutvecklingen inte alls kompenserats de senare åren. Utifrån SULF:s siffror skulle grundutbildningen vid universitet och högskolor behöva ett tillskott på 3 miljarder kronor.

Riksdagen har nu beslutat om en uppskrivning av resurserna med 200 miljoner kronor. Detta är ett steg i rätt riktning men alldeles för litet. Enligt Folkpartiet behöver prislappen per student skrivas upp betydligt mer. Regeringen borde nu därför i sin långsiktiga politik ta ställning till om den kan frigöra resurser till grundutbildningen eller om den måste skriva ned antalet nya utbildningsplatser och på det sättet öka resurserna per student. Allt talar för att fler studenter lyckas med sin utbildning på sikt om kvaliteten på undervisningen är hög. Förra året lyckades endast två tredjedelar av landets högskolor nå upp till regeringens mål för antal antagna studenter. Det borde därför vara rätt tidpunkt att göra en genomtänkt omprövning av förhållandet mellan kvantitet och kvalitet i utbildningen av studenter.

Enligt min mening behövs det en genomtänkt och långsiktig plan för hur resurserna ska kunna återställas till nivån för 1994/95 de närmaste åren. Den planen bör dels utgå från en avvägning mellan kvantitet och kvalitet och dels ta ställning till övriga framtida ekonomiska prioriteringar.

Med anledning av aktuella uppgifter om resurserna till studenternas grundutbildning vill jag fråga om utbildningsministern avser vidta några åtgärder för att öka resurserna till grundutbildningen de närmaste åren.