den 27 december

Interpellation 2001/02:159 av Roy Hansson (m) till kulturminister Marita Ulvskog om kultursponsring

En av slutsatserna av den senaste utvecklingen vad gäller kultursponsring är att kulturministern uppenbarligen önskar se ytterligare begränsningar av olika kulturinstitutioners möjlighet att öka institutionens finansiering genom sponsring.

Ur min synvinkel borde det tvärtom vara en kulturministers önskan och ambition att kulturen får så bra finansieringsvillkor som möjligt. Bristerna i lagstiftningen vad gäller kultursponsring tyder dock på att det inte verkar vara så i vårt land. Konsekvenserna av regeringens politik är tvärtom att kulturinstitutioners möjlighet att förbättra och öka sin egen finansiering begränsas.

Jag har tagit del av medieuppgifter där kulturministern givit uttryck för uppfattningen att det är bättre att minska kulturutbudet än att finansiera det med hjälp av sponsring.

Dessa uppgifter är förhoppningsvis felaktiga, då en kulturministers högsta önskan som sagt borde vara ett så rikt kulturutbud som möjligt.

Vid föreningen Kultur och Näringslivs årliga festlighet, där samarbetet mellan Kungliga dramatiska teatern och Telia belönades med pris för bästa kultursponsring 2001, framkom att stora delar av Kungliga dramatens hela turnéverksamhet finansieras med just sponsring.

Att sponsringen verkligen har stor betydelse för kulturen kan Dramatens vice vd Staffan Rydén belägga. I samband med att priset för bästa kultursponsring delades ut sade han följande: "Att möta Telias personal och värva nya teaterbesökare via t.ex. Club Dramaten är en av de stora vinsterna med samarbetet med Telia tillsammans med det ekonomiska bidraget som gjort att vi kunde starta Elverket och åka på turnéer med våra föreställningar."

Detta visar att sponsring även har som mål att bredda kulturen till många människor som möjligen inte i vanliga fall deltar i kulturverksamhet, genom att sponsrande företag får möjlighet att bereda sina anställda en kulturupplevelse.

Ett bekymmer med sponsring av kultur är den rådande osäkerheten vad gäller hur skattelagstiftningen inom detta område ska tillämpas eller tolkas. Nu finns motionsförslag i riksdagen som innebär, om dessa förslag vinner majoritetens gillande, att det finns stöd för en översyn av skattelagstiftningen inom detta område.

Ett annat bekymmer, som bl.a. Svenska Dagbladet lyfter fram den 16 december 2001, är den osäkerhet som råder vad gäller hur Kulturdepartementets nya regleringsbrev ska tolkas. Där står att kultursponsring är tillåtet för särskilda ändamål som inte ryms inom statsbidraget, men bara så länge sponsorsförhållandet inte innehåller "villkor som avviker från de kulturpolitiska målen och riktlinjerna". Mot denna bakgrund har personal från Kulturdepartementet uttalat att det innebär att kulturinstitutioner ska undvika att "teckna avtal med väldigt kontroversiella sponsorer". Som exempel nämns samarbetet mellan Kulturhuset och Ikea.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till kulturministern:

På vilka skäl grundar sig regeringens önskan att begränsa kulturutbudet genom att försvåra eller begränsa finansiering av kulturverksamhet genom sponsring?

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att få till stånd en översyn av lagstiftningen vad gäller kultursponsring?

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta vad gäller att skapa klarhet i vilka företag som faller inom ramen för "väldigt kontroversiella företag", och därmed inte bör vara aktuella för kulturinstitutioner att ingå sponsorsavtal med?