den 20 december

Interpellation 2001/02:157 av Maria Larsson (kd) till miljöminister Kjell Larsson om miljöbalken

Miljöbalken är en omfattande lagstiftning. Innan miljöbalken trädde i kraft hade Sverige en mängd lagar inom miljöområdet. Översikten var dålig och nya lagar hade successivt komplicerat bilden. Meningen var att miljöbalken skulle rätta till detta problem och därmed förenkla situationen både för tillsynsmyndigheter och för dem som har att rätta sig efter lagstiftningen. Också Sveriges internationella förpliktelser på miljöområdet fördes in i balken och Sverige fick en av världens modernaste miljölagar. Den ansatsen var god.

Som tillsynsmyndighet för bl.a. miljöbalken fungerar både länsstyrelserna och kommunerna. Dessvärre har man på grund av bristande resurser på länsstyrelser och i kommuner svårt att hinna med tillsynen på ett tillfredsställande sätt. Det tillskott av resurser för prövning och tillsyn som tillfördes länsstyrelserna stod inte i rimlig proportion till de nya uppgifter som balken medförde. Länsstyrelsen i Jönköping beräknar exempelvis att tillsynsarbetet kräver 5 800 arbetstimmar för att fungera bra. Tillgänglig resurs är 1 081 timmar. Det betyder att högst 30 % av inkomna ärenden kan bli föremål för genomgång och tillsyn.

Än allvarligare är situationen för många småföretag. Företag som driver verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljöbalken är skyldiga att varje år ge in en miljörapport till tillsynsmyndigheten. Av miljörapporten ska framgå vilka villkor som gäller för företagets miljötillstånd. I rapporten ska samtliga åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren anges. Dessutom ska uppgift lämnas om resultatet av de vidtagna åtgärderna. Konsultkostnader på 50 000 kr för att ta fram en miljörapport är inte onormalt. Den brist i tillsynen som i dag är ett faktum är inget annat än ett hån mot företagaren. Det är självklart nödvändigt för miljöbalkens legitimitet att tillsynsverksamheten bedrivs aktivt och effektivt.

Då länsstyrelsernas resurser är begränsade prioriteras åtalsärenden framför tillsynsärenden. Miljöbalken kräver att samtliga anmälningar om misstanke om brott drivs vidare. Tidigare gjordes en träffsäkerhetsanalys vid åtalsärenden, och om utsikterna för fällande dom betecknades som små drevs det ej vidare. Detta tar mycket resurser i anspråk och inkräktar dessutom på det ordinarie tillsynsarbetet. Miljöbalken bör ändras så att träffsäkerhetsanalys fortsatt får fälla avgörandet om åtal ska väckas eller ej.

Under den gamla miljöskyddslagen fanns en miljöskadeavgift. Den användes nästan aldrig och hade ingen avskräckande effekt. I syfte att komma åt en allmän lagolydnad valde man att vid miljöbalkens införande också införa miljösanktionsavgifter för en mängd "standardöverträdelse". Det spelar ingen roll om företagaren haft uppsåt eller visat oaktsamhet. Ansvaret för överträdelsen är strikt. Något miljöhot eller skada behöver inte ha uppstått. Det innebär att den som missar att lämna in miljörapporten i tid eller den som börjar gräva utan tillstånd får betala en sanktionsavgift.

Det finns en rad exempel på hur företag har fått betala dryga miljösanktionsavgifter för brott mot miljöbalken trots att någon egentlig miljöfara aldrig förelegat. På sikt kan också detta påverka lagens legitimitet. De påföljder som utdöms måste stå i proportion till överträdelsen. För att en miljölag ska få acceptans och efterlevelse måste den upplevas som viktig och reglerna som relevanta för att uppnå största möjliga miljönytta. Mycket indikerar att regelverket är alltför trubbigt för att bli ett fungerande instrument. Exempelvis borde miljösanktionsavgiften ta hänsyn till graden av miljöfara samt uppsåt. Förändringar vad gäller miljösanktionsavgifterna nämns inte i propositionen som nu ligger på riksdagens bord.

Miljöbalken är en mycket omfattande lagstiftning. I vissa delar är den dåligt anpassad till de små företagen. I gällande, och föreslagen enligt proposition 2001/02:65, lagstiftning tas liten hänsyn till företagets storlek. För stora företag kan rådande sanktionsavgifter framstå som rimliga men för alla våra småföretag kan de få dramatiska följder, trots en ringa förseelse. Det är i längden ohållbart.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till miljöminister Kjell Larsson:

Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att miljösanktionsavgifterna som föreskrivs i miljöbalken ska bli proportionerliga i förhållande till överträdelsen?

Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att kommuner och länsstyrelser ska få möjligheter att leva upp till miljöbalkens krav på tillsyn?