den 20 december

Interpellation 2001/02:151 av Desirée Pethrus Engström (kd) till statsrådet Ingela Thalén om 11-punktsprogrammet för ökad hälsa i arbetslivet

Enligt Riksförsäkringsverket förvärras problemen med sjukskrivningar alltmer. Deras beskrivning är att "sjukskrivningarna fortsätter att öka i rask takt." De första sju månaderna i år var 20 % fler sjukskrivna än samma period förra året. Långa sjukskrivningar fortsätter att öka. De som varit sjukskrivna mer än ett år ökade med 28 % från juli förra året till juli i år, vilket innebär att alltfler kommer närmare en sjukpension.

Regeringen har i årets budgetproposition lagt ett 11-punktsprogram för ökad hälsa i arbetslivet. Förslagen innebär tyvärr inga snabba åtgärder för att minska sjukskrivningarna. Förslagen är alltför spridda, det finns ingen sammanhållande länk mellan dem. Fem av punkterna handlar om samtal och utredningar. Fem handlar om diffusa åtgärder i framtiden. Men inget som biter på dagens ökande sjuktal. Programmet beskriver inte komplexiteten i det arbete som måste till för att få i gång rehabiliteringsarbetet på allvar och det är svårt att utläsa när regeringen beräknar få effekt på förslagen och hur stor besparingen blir.

Punkt 1. Regeringen vill definiera målsättningar för att minska ohälsan. Mål finns redan i regeringens budgetproposition.

Punkt 2. Regeringens förslag om trepartssamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter med olika informationskampanjer är bra. Frågan är när de som i dag går sjukskrivna får hjälp av denna åtgärd.

Punkt 3. Regeringen föreslår ökat finansieringsansvar för arbetsgivarna för att minska sjukfrånvaron. Förlängd sjuklöneperiod för arbetsgivarna ses som en möjlighet.

Förlängd sjuklöneperiod har mött stort motstånd från många remissinstanser tidigare och det är märkligt att regeringen tar upp detta förslag. Det kan hota personer med olika handikapp som riskerar slås ut från arbetsmarknaden samt drabbar småföretagare. Arbetsgivaren riskerar bli mer angelägen om att inte anställa personer som kan misstänkas ha hög sjukfrånvarobenägenhet. En rad handikapporganisationer har visat stark oro för detta. JämO har kritiserat förslaget utifrån att det kan leda till att särskilt mindre företag blir mindre benägna att anställa kvinnor och småbarnsföräldrar med hänsyn till risken för ökade kostnader för sjukskrivning.

En förlängd sjuklöneperiod riskerar att hindra en tidig rehabilitering. Regeringens egen utredare Gerhard Larsson menar att det vid en samlad bedömning visat sig att nackdelarna överväger. Risken för selektion vid anställning ökar. En av fyra av dagens arbetskraft har dessutom inte en traditionell arbetsgivare. Internationella studier visar vidare att den totala sjukfrånvaron inte påverkas i länder med förlängd sjuklöneperiod. Sverige har prövat förlängd sjuklöneperiod utan några tydliga effekter. Förutom dessa finns flera olika anledningar till att inte förlänga sjuklöneperioden. En viktig anledning till att inte förlänga sjuklöneperioden anser vidare utredaren vara att en förlängning riskerar att hindra tidig samordnad rehabilitering.

En annan invändning mot förlängd sjuklöneperiod är att arbetsgivarna vid sidan av sjuklönekostnaden drabbas av produktionsbortfall. Den ekonomiska drivkraften finns därmed redan i dag. Risken är snarare att arbetsgivare inte vågar ta tillbaka sjukskrivna då de kan råka ut för ytterligare sjuklöneperioder. Alltså fel incitament.

Långt ifrån alla sjukdomar förorsakas av arbetet. Om syftet med förlängningen är att göra sjukförsäkringen mer försäkringsmässig förutsätter det att sjukdomarna verkligen orsakas av arbetet. Om de orsakas vid sidan av arbetet får arbetsgivaren ta en kostnad som inte har med försäkringen att göra. Det bästa vore att regeringen i stället stöder arbetsgivarna i utveckling av arbetsmiljöarbetet och påskyndar samordnad rehabilitering.

Punkt 4. Regeringens förslag om metodutveckling av arbetsmiljöarbetet med 10 miljoner till företagshälsovården framstår som märklig då företagshälsovården i dag drivs av privata företag. De avreglerades i början av 1990-talet. De tar redan i dag fram metoder efter kundernas behov. I stället kan pengarna gå till att informera arbetsgivarna hur de kan använda företagshälsovården på ett effektivt sätt.

Punkt 5. Hälsobokslut för offentliga arbetsgivare är ett bra förslag @ på lång sikt. Det tar dock tid att arbeta fram bra system och utbilda personalen i detta. Dessutom finns regler om detta redan i arbetsmiljölagstiftningen @ att alla arbetsgivare ska sammanställa och analysera statistik som har bäring på personalens hälsa och därefter föreslå åtgärder.

Punkt 6. Metodutveckling i projektform kan vara en god ansats. I 11-punktsprogrammet föreslås ett försök hos några stora offentliga arbetsgivare för att minska sjukfrånvaron. Däremot sägs inget om inriktning eller tidsperspektiv för genomslag av förslagen.

Punkt 7. Förnyelse av rehabiliteringsarbetet inom socialförsäkringsadministrationen. Regeringen menar att försäkringskassan måste bli snabbare på att motverka långa sjukskrivningar. Detta har sagts i flera år. Samtidigt har regeringen inte gett försäkringskassorna förutsättningar att kunna klara sina uppgifter, utan i stället minskat försäkringskassornas resurser samtidigt som de fått nya uppgifter.

Punkt 8. Regeringen föreslår tvång på att alla arbetsgivare måste skicka in rehabiliteringsutredning och att ett utlåtande från företagshälsovården ska medfölja. Det finns fall när det i dag inte anses behövligt att skicka in rehabiliteringsutredningar. Exempelvis om någon brutit benet och redan är i jobb när man ska skriva utredning. Försäkringskassorna har dessutom inte ens i dag resurser för att handlägga alla rehabiliteringsutredningar. Att dessutom tvinga arbetsgivare att köpa intyg av företagshälsovården verkar ogenomtänkt om de inte behövs.

Punkt 9. Förslag om översyn av de regionala skillnaderna när det gäller hur läkare sjukskriver är bra på sikt, men hjälper inte de som i dag väntar på rehabilitering i stället för sjukskrivning.

Punkt 10. Satsningen på mer forskning och statistik måste ses som en ganska självklar satsning. Men inte heller det minskar sjuktalen inom en snar framtid och förhindrar förtidspensioneringar.

Punkt 11. Regeringen menar att man satsar 9 miljarder till primärvården och 3,7 miljarder till att förkorta vårdköer. Landstingsförbundet har dock visat att landstingen med alla olika indragningar från staten får 0 kronor i nettotillskott, på grund av bl.a. momsindragningar.

En av de utredningar som regeringen tillsatt var Gerhard Larssons utredning om en ny rehabiliteringsorganisation och försäkring (SOU 2000:78). Han har analyserat komplexiteten i frågan väl och gett ett förslag som är realistiskt och väl genomtänkt. Ett lagstiftningsarbete i den andan skulle vara effektivt och snabbt ge ekonomisk effekt på sjukförsäkringen. Där satsas på särskilda resultatenheter för rehabilitering på kassorna samt på långsiktig kompetensförsörjning på personalsidan samt samordning mellan alla viktiga aktörer.

När sjukskrivningarna ökar bör försäkringskassan ges ökade resurser för rehabilitering. I stället har regeringen skurit ned 25 % på försäkringskassornas budget de senaste åren. Detta har inneburit att de mål på området som regeringen satt upp i praktiken inte kunnat uppnås. 11-punktsprogrammet hjälper tyvärr inte dem som i dag är sjukskrivna.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

Vad avser regeringen göra för att få snabba och konkreta effekter för att snarast minska antalet sjukskrivna och sänka kostnaderna i sjukförsäkringen?

Vad avser regeringen göra för att ta till vara de förslag som beskrivs i SOU 2000/78?