den 12 december

Interpellation 2001/02:138 av Maria Larsson (kd) till jordbruksminister Margareta Winberg om lönegapet mellan män och kvinnor

Trots att Sverige i relation till andra länder kan räknas som ett av de mer jämställda är vägen till ett fullständigt jämställt samhälle fortfarande mycket lång. I FN:s färska rapport om jämställdhetsläget i olika länder får Sverige bl.a. kritik för att lönegapet mellan män och kvinnor är stort. Svenska kvinnor tjänar i genomsnitt 83 % av vad männen gör. Den siffran har i stort sett varit oförändrad de senaste 20 åren.

Inkomsterna fördelar sig mycket olika mellan man och kvinna och skillnaderna bara ökar ju längre tid man arbetat. De genomsnittliga löneskillnaderna är även något större mellan män och kvinnor i offentlig sektor jämfört med privat. Högskoleutbildning lönar sig för såväl kvinna som man men högskoleutbildade män tjänar ändå i genomsnitt mer än högskoleutbildade kvinnor. År 1999 var männens genomsnittliga månadslön 21 200 kronor, medan kvinnornas var 17 600. Av 89 yrkeskategorier som Statistiska Centralbyrån gått igenom är det bara i tre yrken som kvinnor tjänar mer än män: förskolelärare/fritidspedagog, köksbiträde och speciallärare.

Många olika faktorer styr i dag löneutvecklingen; tillgång, efterfrågan, löneläget på orten samt individuella prestationer. Kvinnor söker sig ofta till ett begränsat antal yrken och arbetsplatser vilket leder till ett utbudsöverskott som pressar ner lönen. Detta har hittills särskilt gällt vård och omsorg. Dessutom finns där nästan bara en köpare, nämligen den offentliga sektorn. Bemanningsföretagen har förändrat situationen något. Det är av största vikt att de offentliga monopolen bryts upp så att vård- och omsorgssektorn därigenom kan utvecklas bättre, men också därför att anställda inom dessa yrken ska kunna välja mellan olika arbetsgivare.

Lönesättningen avspeglar dock även värderingar. Bakom dessa ligger traditioner samt arbetsgivares och fackförbunds uppfattningar om olika arbeten. Det är en anständighetsfråga att undanröja osakligt motiverade löneskillnader. Det är en grannlaga uppgift med högsta prioritet. Arbetsvärdering är en metodik där arbetsuppgifter jämförs. JämO bör ges i förnyad uppgift att i samarbete med arbetsmarknadens parter hitta ett väl fungerande arbetsvärderingsinstrument som kan ge vägledning för så objektiva värderingar som möjligt, även om fullständig objektivitet naturligtvis aldrig helt går att uppnå. Arbetsdomstolens domar visar att hittills prövade arbetsvärderingsinstrument varit otillräckliga. Det uppmärksammade "barnmorskemålet" där två barnmorskors arbetsuppgifter jämfördes med en teknikers ledde ej till fällande dom. Det är av största vikt att arbetsmarknadens parter involveras i det fortsatta arbetet med att finna redskap för att undanröja lönediskriminering.

Statliga myndigheter ska enligt regeringen arbeta mera aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i jämställdhetsfrågor, handling måste överensstämma med ord, i annat fall förlorar politiken och politikerna i trovärdighet. Därför är det anmärkningsvärt när man ser på lönerna i Regeringskansliet. Där finner man att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är oförklarligt stora. För att kunna göra en relevant jämförelse ser man på medellönen på handläggarnivå och sedan studeras varje departement för sig. Redan 1999 tjänade männen betydligt mer än kvinnorna i samtliga departement utom Utrikesdepartementet. Skillnaderna var flera tusen kronor. I statsrådsberedningen var skillnaden hela 6 300 kronor!

Vid en uppföljning av siffrorna i augusti 2001 visade det sig att löneskillnaden mellan kvinnor och män hade ökat i åtta av elva departement. Störst var ökningen i Utrikesdepartementet med drygt 3 189 kronor. Även i jämställdhetsministerns eget jordbruksdepartement ökade löneskillnaden med 770 kronor mellan 1999 och 2001.

Det är minst sagt anmärkningsvärt att en regering som säger sig driva en aktiv jämställdhetspolitik samtidigt låter lönediskriminering förekomma på Regeringskansliet. Det borde vara självklart för den regering som ständigt talar om att Sverige är världens mest jämställda land att föregå med gott exempel nationellt och internationellt.

Nedan redovisas medellönen för kvinnor och män i personalkategorin handläggare.

Augusti 2001

Depar- tement	Kvinnor	Män	Alla	Skillnad 2001	Förändring sedan 1999 + ökat - minskat
SB	22 348	29 282	26 971	6 934	+ 573
Ju	28 769	31 714	29 921	2 945	+ 414
UD	24 625	27 323	25 957	2 698	+ 3 189
Fö	26 608	27 931	27 402	1 323	- 1 046
S	27 635	28 440	27 922	805	- 370
Fi	28 724	30 361	29 557	1 637	+ 853
U	27 220	30 437	28 318	3 217	+ 1 046
Jo	25 868	27 864	26 642	1 996	+ 770
N	26 013	27 672	26 762	1 659	+ 1 274
M	27 744	29 538	28 549	1 794	+ 548
Ku	26 917	28 104	27 438	1 187	- 484

Källa: Riksdagens utredningstjänst/Riksdagens förvaltningsavdelning

Andra kvartalet 1999

Depar- tement	Kvinnor	Män	Alla	Skillnad 1999
SB	21 473	27 834	24 653	6 361
Ju	26 745	29 276	27 850	2 531
UD	25 541	25 050	25 285	- 491
Fö	23 648	26 017	24 920	2 369
S	26 464	27 639	27 002	1 175
Fi	26 287	27 071	26 713	784
U	26 047	28 218	26 799	2 171
Jo	24 800	26 026	25 392	1 226
N	24 139	24 524	24 296	385
M	26 022	27 268	26 571	1 246
Ku	24 065	25 736	25 102	1 671

Källa: Regeringskansliet

Mot bakgrund av vad som anförts ovan vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit under hösten 2001 för att komma till rätta med osakliga löneskillnader för handläggarna i Regeringskansliet?

Vilka ytterligare åtgärder avser statsrådet vidta för att komma till rätta med osakliga löneskillnader för handläggarna i Regeringskansliet?

Avser statsrådet vidta åtgärder med anledning av den kritik, avseende löneskillnaderna mellan män och kvinnor, som riktats mot Sverige i den nyligen presenterade FN-rapporten om jämställdhetsläget i olika länder?

Avser statsrådet vidta åtgärder så att JämO ges i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens parter hitta ett väl fungerande arbetsvärderingsinstrument?