den 11 december

Interpellation 2001/02:137 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till utrikesminister Anna Lindh om bistånd för demokrati och mänskliga rättigheter

Bistånd från de rikare delarna av världen till de fattigare länderna är inte bara en moralisk plikt utan dessutom en säkerhetspolitisk nödvändighet. De fattigare länderna måste ges en möjlighet att även de ta del av globaliseringens fördelar. Att på ett effektivt och verkningsfullt sätt hjälpa mindre utvecklade länder till högre ekonomisk standard, stabilare samhällsinstitutioner etc. är dock mycket svårt och kräver att en mängd aspekter tas i beaktning.

Biståndets effektivitet och lämplighet har flera gånger kunnat ifrågasättas och kritiken mot biståndsverksamheten har stundtals varit mycket hård. Likafullt är biståndet till utvecklingsländerna nödvändigt. Tillfälliga misslyckanden kan inte tillåtas användas som skäl till att dra ned på ambitionerna avseende hjälp till dem som är i nöd. I stället bör fokus ligga på hur man gör biståndet så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Biståndets kvalitet är av avgörande betydelse @ för givaren såväl som mottagaren. Precis som inom andra skattefinansierade verksamheter måste strävan vara att få ut så mycket som möjligt av varje satsad krona.

I det sammanhanget är det av fundamental betydelse att givaren av biståndet känner förtroende för den politik som förs i mottagarlandet @ för såväl politiken i stort som för politiken inom den berörda sektorn. Inslag av villkor eller krav, s.k. konditionalitet, blir därmed en nödvändighet för framgångsrik biståndsverksamhet.

Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och för rättsstaten utgör grundläggande värderingar och bakom dessa värderingar finns det en global uppslutning. Dessa värderingar är de som människor världen över vill bygga framtidens samhällen kring. Demokrati är den styresform som garanterar att de flesta medborgares intressen tas till vara. Att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter är en grundläggande princip och en förutsättning för individens livskvalitet. Rättsstaten är garanten för att demokrati och mänskliga rättigheter respekteras.

Om bistånd ska få bestående effekter, krävs att det sker i en atmosfär präglad av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstaten, eller av en genuin strävan att uppnå detta. Krav på demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat, eller uppriktiga försök att uppnå detta, är därför en nödvändig bas för all biståndsverksamhet.

Vad ämnar statsrådet vidta för åtgärder för att främja en alltigenom effektiv och ändamålsenlig svensk biståndsverksamhet, grundad på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstaten?