den 7 december

Interpellation 2001/02:131 av Lars Elinderson (m) till miljöminister Kjell Larsson om enhetlig hantering av slamfrågan

Debatten om risker och fördelar med spridning av avloppsslam på åkermark har böljat fram och tillbaka under många år. Ambitionen i många kommuner är att på olika sätt utnyttja det stora näringsvärde som slammet innehåller genom återföring till kretsloppet i form av spridning på åkermark eller omvandling till jordförbättringsmedel.

Samtidigt presenteras, återkommande, rapporter som redovisar vilka risker som är förenade med spridning av slammet. Nyligen redovisade Veterinärmedicinska anstalten en studie, som bl.a. visar att ca 70 % av avloppsslammet från åtta reningsverk i Sverige innehöll salmonella. Tidigare har olika rapporter redovisat höga halter av cancerframkallande ämnen, bl.a. bromerade flamskyddsmedel.

Lantbrukarnas Riksförbund har en mycket strikt och bestämd hållning i slamfrågan. Så länge innehållet i slammet inte kan garanteras rekommenderar man sina medlemmar att inte sprida slam på sina marker. Samtidigt har mejerierna, spannmålsföretagen och landets slakterier meddelat sina leverantörer att man inte tar emot leveranser från producenter som sprider avloppsslam på sina marker.

Osäkerheten kring slammets miljö- och hälsovådliga innehåll är stor, och på många håll råder tveksamhet om det över huvud taget kommer att vara möjligt att använda avloppsslam som gödselmedel på våra åkrar.

Bl.a. säger docent Göran Pettersson på Chalmers i ett remissvar med anledning av den föreslagna Europastandarden för slamanvänding vid efterbehandling av mark att "utfyllnad med slam torde vara försvarbar främst på mark som redan är allvarligt förorenad".

Samtidigt medför kraven att finna en långsiktig, och ekonomiskt acceptabel, lösning av slamfrågan att många kommuner fortfarande inriktar sin planering på att återföra slammet till jordbruket.

Även för enskilda jordbrukare finns ekonomiska motiv att välja denna lösning av slamfrågan. Resultatet har blivit att frågan behandlas mycket olika i kommunerna. Vissa kommuner tillåter inte spridning av slam på åkermark, med hänvisning till, bl.a., LRF:s och livsmedelsindustrins uppfattning om miljö- och hälsorisker. Samtidigt intar andra kommuner rakt motsatt ståndpunkt, och hänvisar till den s.k. slamöverenskommelsen mellan Naturvårdsverket och Avloppsverksföreningen.

Jag tycker att denna situation är mycket olustig, och bidrar till att skapa misstro mot myndigheternas trovärdighet.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga miljöministern:

1. Vad avser miljöministern vidta för åtgärder för att frågan ska få en samlad och enhetlig hantering med hänsyn till den osäkerhet, om miljö- och hälsorisker med spridningen av slam på åkermark, som finns?

2. Vad avser miljöministern vidta för åtgärder så att ett generellt förbud mot spridning av slam införs i avvaktan på att en långsiktig lösning på slamfrågan kan utformas på nationell nivå?