den 3 december

Interpellation 2001/02:119 av Yvonne Andersson (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om forskning om skolämnet slöjd

Sedan 1800-talet har Sverige varit framstående när det gäller slöjd som skolämne. Genom pionjärinsatser från främst Otto Salomon på Nääs slöjdseminarium kom t.o.m. "sloyd" att bli det engelska begreppet i internationella sammanhang.

Detta till trots har slöjden kämpat under årtionden med sin status och för sin existens. Den har lyckats i flera avseenden och vi har bl.a. vid Linköpings universitet haft en slöjdlärarutbildning av ytterst god kvalitet. Men varje disciplin behöver forskningsanknytning och en forskningsbas för sin utveckling. Det gäller också slöjden. Med oro kan vi följa den utveckling som nu sker. I samband med att forskarskola inrättas för att gynna praktisk-estetiska skolämnen med Lärarhögskolan i Stockholm som värdskola finns inte slöjden representerad. Detta är oroande.

Den praktiska kunskapen har inte alltid värderats så högt. Barn är olika och har olika begåvningar och intressen som ska tillgodoses, därför bör såväl teoretiska som praktiska ämnen få utrymme och utvecklas i förhållande till samhällsutvecklingen. Kristdemokraterna har sedan länge lyft fram att skolan måste befrämja både teoretiska och praktiska kunskaper, så att alla elever kan känna sig stolta över att vara duktiga i åtminstone något av skolans ämnen.

Jag är medveten om att skolministerns ansvar inte är att styra forskningsråden och deras satsningar på forskarskolor. Men ansvaret gäller ändå att sörja för skolämnenas innehållsliga och metodiska utveckling.

Vad avser skolministern vidta för åtgärder för att skolämnet slöjd ska kunna behålla sin forskningsanknytning?