den 29 november

Interpellation 2001/02:116 av Siw Persson (-) till socialminister Lars Engqvist om redovisning av amalgamanvändning

Företrädare för Socialdepartementet och Landstingsförbundet fattade den 20 mars 1995 en överenskommelse, som innebär att amalgam i princip inte ska användas som tandlagningsmaterial hos barn och ungdomar efter den 1 juni 1995.

Överenskommelsen innebar att tandvårdshuvudmännen åtog sig att upphöra med användningen av amalgam inom barn- och ungdomstandvården. Undantag får dock göras när nyttan för den enskilde kan motivera avsteg från den allmänna principen. Som exempel nämns behandling av gravt karierade eller missbildade tänder, där andra plastiska tandfyllnadsmaterial inte håller för tuggbelastningen, vid fyllningsterapi på patienter, där det inte går att hålla tanden fri från saliv under tillräckligt lång tid, vid narkosvård då användandet av andra material medför ytterligare behandlingstillfällen.

Regeringen fattade beslut i enlighet med ovanstående den 11 maj 1995.

Den enda i Sverige förekommande patientorganisationen för tandvårdsdrabbade patienter, Tandvårdsskadeförbundet, har under år 2001 till samtliga landsting/regioner skickat frågor:

• Finns det tillförlitlig statistik, fullgod journalföring samt kontroll av dessa åtgärder och vilka är dessa barn inom tandvårdsförvaltningen i berört landsting eller region eller kommun?`
• Vilka av undantagsreglerna är de vanligast förekommande?
• Hur stor är amalgamanvändningen totalt inom ert landsting/er region? Hur mycket av detta amalgam används inom barntandvården?

Det är anmärkningsvärt att så många av de tillfrågade inte brytt sig om att svara på dessa viktiga frågor. Tandvårdsskadeförbundet kommer att ta kontakt igen och återigen för att få svar från alla landsting/regioner i Sverige.

Det är också anmärkningsvärt hur olika de inkomna svaren är. Här kommer några exempel.

• Enligt de uppgifter som jag har i dag kan man anta att inga eller enbart ett fåtal amalgamfyllningar utförts inom barn- och ungdomstandvården under den tidsperiod som du anger (den 1 juli 1995@2001). Vi har emellertid inte tillförlitlig statistik tillgänglig som kan verifiera eventuella utförda amalgamfyllningar under perioden.
• Vi har ingen uppföljning av antalet amalgamfyllningar som gjorts inom barn- och ungdomstandvården, men 1997 gjordes en beräkning att ca 2 % av utförda lagningar gjorts i amalgam, siffran är i dag betydligt lägre. . Några medicinska uppföljningar har inte gjorts.
• Landstinget i XX för fullständig statistik på utförda åtgärder inom såväl barn- och ungdomstandvård som vuxentandvården. Dessa uppgifter ligger på personnivå. Statistikinsamlande för amalgamrestaureringar i barn- och ungdomstandvården har upphört med beaktande av Socialstyrelsens rekommendationer. Amalgam används således ej i barn- och ungdomstandvården. Sedan några år har inte amalgam behövt användas av särskilda skäl på barn och ungdomar.
• Tillförlitlig statistik för allmäntandvården finns sedan 1999 i form av åtgärdsstatistik. Statistiken är dock inte relaterad till patient utan till totalt utförda åtgärder av respektive slag inom åldersgruppen 0@19 år. Antalet patienter är alltså med stor sannolikhet lägre än antalet utförda åtgärder. Statistiken från åren före 1999 är inte tillförlitlig eftersom tandvårdstaxan då var så konstruerad att enytsfyllningar utförda med såväl amalgam som med annat material hade samma åtgärdsnummer.

Flera landsting/regioner har intygat att amalgam används vid narkostandvård på handikappade/utsatta barn.

Det åligger respektive vårdgivare/landsting/region att föra fullständig och adekvat statistik över hur många som sökt och fått tandvårdsstöd enligt den lagstadgade rätten i Tandvårdsförordningen SFS 1998:1338.

Nu vill jag ställa följande frågor till socialministern.

1. Avser socialministern vidta någon åtgärd så att det inte längre blir tillåtet att använda amalgam (50 % kvicksilver) vid narkosvård på handikappade, eller på annat sätt utsatta barn och ungdomar, när andra mindre farliga material finns?

2. Avser socialministern ta initiativet till att en uppföljning görs av amalgamets effekter på dessa handikappade/utsatta barn?

3. Avser socialministern vidta någon åtgärd så att tillförlitlig statistik upprättas i alla landsting/regioner?

4. Avser socialministern vidta någon åtgärd för att åtgärdsstatistiken ska relateras till patient och inte till totalt utförda åtgärder av respektive slag inom åldersgruppen 0@19 år?