den 27 november

Interpellation 2001/02:111 av Anne-Katrine Dunker (m) till justitieminister Thomas Bodström om misshandlade kvinnor som vågar polisanmäla

"I ett och ett halvt år vågade hon inte gå ut, knappt öppna dörren. Mannen som hade misshandlat henne kunde däremot röra sig fritt i väntan på hovrättens dom."

Så här ser vardagen ut för många av de kvinnor som utsatts för misshandel av sina män. Antalet kvinnor som blir misshandlade av en man i sin närhet är stort i Sverige, det vet vi @ men exakt hur många vet vi inte eftersom så få vågar anmäla det. Däremot vet vi att det är mycket vanligt att kvinnan under en längre tid före anmälan levt under hot och misshandel av gärningsmannen.

De kvinnor som till slut finner modet att anmäla förövaren kan komma att få vänta länge på att få sin fråga prövad i domstol. Under denna tid, då den åtalade mannen vanligtvis försätts på fri fot, är den målsägande kvinnan åter försatt i en mardrömstillvaro av hotelser och trakasserier.

Mot den bakgrunden är det oacceptabelt med de långa utredningstider som i dag råder inom rättsväsendet. Regeringen hävdar att det extra tillskott på 600 miljoner som polisen tilldelades 2001 ska höja kvaliteten i utredningsarbetet och lagföringen öka. Detta stämmer inte med verkligheten då merparten av miljonerna går åt till att minska polismyndigheternas ekonomiska underskott.

Jag vill därför ställa följande frågor till justitieminister Thomas Bodström.

Vilka andra åtgärder ämnar justitieministern vidta för att minska tiden mellan anmälan och domstolsprövning?

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att misshandlade kvinnor under pågående utredning inte ska behöva leva under hot och fortsatta trakasserier av den åtalade mannen?