den 23 november

Interpellation 2001/02:100 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet Britta Lejon om staten och medborgarna

Vi som är politiker har en skyldighet gentemot väljarna att sätta våra beslut i ett medborgarperspektiv. Vårt uppdrag innebär ett stort ansvar att bevaka politiken utifrån den enskilde individens perspektiv. Vi får inte försaka detta viktiga förtroende. Vi får inte blanda ihop våra roller med byråkratens och administratörens.

Under senare år har jag med stor oro följt en tydlig trend att statens kärnuppgifter kommit att sättas på undantag. Regeringen har på många punkter genomdrivit en politik där medborgarperspektivet satts på undantag. Viktiga statliga huvuduppgifter försummas. Samtidigt har regeringen inte sällan haft kritiska synpunkter på kommunernas prioriteringar och näringslivets verksamhet.

Exemplen på områden där den statliga kärnverksamheten försummats är många. Låt mig nämna några:

• Rättsväsendet har urholkats genom att flera mindre tingsrätter lagts ned.
• Närpolisreformen har visat sig inte fungera i praktiken.
• Skolan klarar inte sin uppgift att alla barn ska nått godkänd position när de lämnar grund- och/eller gymnasieskolan.
• Postservicen försämras, särskilt på kassaområdet, där främst pensionärer och småföretagare kommer i kläm.
• Vägnätets nedslitning och den otillräckliga satsningen på landets vägar. Detta är till stor skada för såväl nyttotrafik som företagens transportbehov. Därtill kommer en kraftigt ökad olycksrisk för alla medborgare.
• Elförsörjningen i glesbygd är särskilt vintertid oerhört utsatt. Det leder till att många människor, inte sällan pensionärer, får vänta alltför länge på att elavbrott repareras.
• Näringspolitikens försummelser har lett till såväl arbetslivets konservering som en företagsflykt ur landet. På områden där kvinnor dominerar, såsom vård, omsorg och utbildning, hindras kvinnor från att starta och driva företag på grund av offentliga monopol.
• Nordiskt samarbete i TV-frågan har gått i stå. Trots utredningar och "prat i kvadrat". Regeringen och kulturministern har inte lyckats klara en elementär gränsöverskridande fråga. Gränsgångarnas vardagsproblem är legio och antalet hinder utgör fortfarande en "tjock katalog".

Medborgarperspektiv

De exempel jag visat på leder till slutsatsen att statsmakten inte har haft medborgarperspektiv då man iakttagit olika samhällsförändringar. Vi kan inte lösa 2000-talets frågor med 1970-talets svar. Genomgående är att den positiva stimulansen har uteblivit. Man löser inte arbetslöshetens problem med alltfler förtidspensionerade (för närvarande nästan en halv miljon människor) med att enbart rikta in sig på de defensiva insatserna. Inom vårdsektorn har man inte tagit till vara den samordning i det s.k. Finsamprojektet som regeringen tillsammans med ett antal partier blev överens om.

Tydligt är att samhällets svagaste medborgare @ barn och gamla @ far illa. Äldrevården saknar både resurser och stimulans. Skolan klarar inte sitt uppdrag. Det är dags att tänka om, peka ut en ny och konstruktiv färdriktning och låta gammal prestige läggas åt sidan.

Jag vill med anledning av det anförda fråga konsumentministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att få ett medborgar- och konsumentperspektiv på den statliga samlade verksamheten?