Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:98

Torsdagen den 18 april

Kl. 12.00 - 17.27

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 12 april.
2 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM82 Meddelande från kommissionen om
säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden
KOM(2001)546 till lagutskottet

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2001/02:102 till finansutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU29
Utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU4
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
2001/02:SfU10-SfU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU5

5 § Allmän kulturverksamhet

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU15
Allmän kulturverksamhet.

Anf. 1 INGER DAVIDSON (kd):
Herr talman! Oscar Wilde har sagt så här: För
närvarande ser folk dimman, inte därför att den finns
där utan därför att poeter och målare har lärt dem
effektens gåtfulla skönhet. Dimman har kanske legat
över London i sekler. Själv är jag böjd att tro det.
Men ingen såg den och därför visste vi inget om den.
Den fanns inte förrän konsten uppfann den.
Jag tycker att det är tänkvärda ord som det passar
att inleda kulturutskottets debatt om kulturfrågor
med.
Den här gången är det ett antal motioner i väldigt
olika ämnen som vi ska behandla. Alla har avstyrkts
av en majoritet i utskottet, men majoriteten består inte
alltid av samma partier. Vi kristdemokrater har ställt
oss bakom betänkandets majoritetstext utom när det
gäller två frågor som jag återkommer till.
Är kultur något som går att sammanfatta i en riks-
dagsdebatt? Styrs kulturen av det vi beslutar här? Ja,
till en viss del måste vi konstatera att det är så. Lag-
stiftningen påverkar förstås de olika verksamheternas
utformning. Även ganska små förskjutningar på en
anslagspost kan få stor betydelse för den verksamhet
som gynnas eller drabbas. Därför betonar vi i betän-
kandet att utvärderingen av om de statliga stöden
utnyttjas och fördelas på bästa sätt har hög prioritet.
Det skulle också behövas mer omfattande kulturpoli-
tiskt motiverad forskning så att vi fick ännu säkrare
underlag för våra beslut.
Herr talman! Olika konstformer och kulturutövare
kommer alltid att finnas, oavsett stöd ifrån staten eller
andra aktörer. Med det tycker vissa att man ska låta
sig nöja. Men i ett samhälle som vårt vore det för-
ödande. Alla som inser kulturens kraft och förutsätt-
ning för ett gott liv måste också ta på sig ett ansvar
för att kulturarbetarna får acceptabla arbetsvillkor.
Vi som politiker kan inte undandra oss ansvaret
och bara förvänta oss ett rikt kulturutbud därför att
drivkraften hos enskilda personer är så stark. Vårt
uppdrag är att stödja kulturens olika former, och det
måste vi göra utan att försöka styra den. Den konst-
närliga friheten är en förutsättning för ett livskraftigt
kulturliv. Det innebär inte att kulturen och det konst-
närliga skapandet är problemfritt eller att de står över
regler och ansvar. Vad som är god smak kan inte
läggas fast av någon statlig nämnd. Men konstnärer,
precis som andra människor, har ett ansvar för det de
skapar.
Det stöd samhället sammantaget ger måste ha som
mål att det ska finnas ett levande kulturliv i hela lan-
det. Det är ganska självklart. Genom att bygga upp
kulturinstitutioner på olika platser har staten under de
senaste årtiondena säkerställt en kulturell infrastruk-
tur som stöd för verksamheter lokalt och regionalt.
Det har varit en viktig insats. Statens stöd för att
upprätthålla en vital och långsiktig verksamhet måste
fortsätta.
Men samhället utgörs ju som bekant av mer än
staten. Det kulturella ansvaret ligger inte enbart på
den offentliga sektorn. I dag finns det ett stort intresse
från näringslivets sida att stödja kulturell verksamhet,
men som reglerna för sponsring är utformade är den
möjligheten begränsad. Det tycker jag är olyckligt
eftersom jag, till skillnad från t.ex. Vänsterpartiet och
vår nuvarande kulturminister, tror att ett långsiktigt
samarbete mellan näringslivet och kulturinstitutioner-
na är positivt och kan ge vidgade möjligheter både i
form av bättre finanser och ny publik. Kulturspons-
ring är inget som ska komma till stånd därför att den
offentliga sektorns stöd sviktar. Offentligt stöd och
sponsring är helt enkelt två olika finansieringskällor.
Sponsring kompletterar det offentliga stödet men
ersätter det inte. Den tillkommer genom ett avtal
mellan två parter som båda har nytta av.
För några veckor sedan behandlade skatteutskottet
frågan om sponsring och kom glädjande nog överens.
Därför kunde riksdagen besluta att ge regeringen i
uppdrag att återkomma med ett förslag till förändrade
och förenklade regler när det gäller företagens av-
dragsrätt för sponsring. Det här är en förändring som
vi har arbetat länge för. Jag är glad å kulturens vägnar
att den nu är på gång.
Att vi ser många fördelar med sponsring innebär
inte att vi inte också ser riskerna. Sponsring får aldrig
gå ut över eller styra kulturinstitutionernas verksam-
het. Därför anser vi att alla kulturinstitutioner bör
sätta upp etiska riktlinjer för sin sponsringsverksam-
het och också bidra till att det förs en aktiv debatt om
kultursponsringens effekter. På det sättet skapas
medvetenhet om såväl möjligheter som risker, och det
är nödvändigt om kultursponsringen ska öka. Vi har
förvånande nog inte fått stöd för det här förslaget i
utskottet, och därför yrkar jag bifall till reservation 9
under punkt 10.
Herr talman! Ofta handlar våra debatter här om
situationen för professionella skådespelare, dansare,
musiker och andra konstnärer, och det är inte mer än
rätt. I en senare debatt i dag kommer ersättningar och
bidrag till konstnärer att behandlas. Men en stor och
viktig kulturverksamhet sker också ideellt och på
amatörnivå. Amatörer kan självfallet inte ersätta
professionella konstutövare med lång skolning, men
amatörkulturen och den professionella konstutöv-
ningen befruktar varandra. Därför anser jag att den
nationella kulturpolitiken måste se till helheten och
även stödja amatörkulturen. En stor del av amatör-
kulturen sker visserligen under folkbildningens tak,
och under år 2000 genomförde studieförbunden
210 676 kulturprogram. Det är ju en fantastisk siffra.
Men amatörkulturen har också egna organisationer
som utför ett viktigt arbete. Samarbetet mellan ama-
törkulturens egna organisationer och studieförbunden
behöver utvecklas. Jag vet att det pågår en dialog
mellan dem som förhoppningsvis leder till positiva
resultat. Kristdemokraterna anser att Amatörkulturens
samrådsgrupp, AX, bör få ett ökat direkt statligt stöd.
Vi har anslagit pengar för det i vårt budgetalternativ.
Därför har vi också ett särskilt yttrande om det i det
här betänkandet.

Anf. 2 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! I det här betänkandet 2001/2002:
KrU15 behandlas motioner som väckts under de två
senaste riksmötenas allmänna motionsperioder. Med
tanke på riksdagens pressade arbetssituation kommer
jag att begränsa mig till ett fåtal punkter.
I reservation 6 tillkännager vi moderater för rege-
ringen vår uppfattning att den som uppbär bidrag av
skattemedel ska förbinda sig att följa lagar och gäl-
lande bestämmelser i någon form av avtal med den
bidragsfördelande instansen.
I reservation 7, som vi yrkar bifall till, framför vi
som vår uppfattning att statsbidragen på kulturområ-
det i ökad utsträckning bör fördelas genom upphand-
ling. Med nya aktörer på scenen främjas förnyelse
och utveckling. Nyskapare och eldsjälar får större
möjligheter att delta i respektive kulturverksamheter.
I reservation 28 tillkännager vi vidare för rege-
ringen att kulturen och dess olika verksamhetsgrenar
ska vara tillgängliga för alla, också för de funktions-
hindrade. Tillgängligheten har ökat, och den har ökat
ordentligt, men mycket återstår vad gäller utbildning,
hörselslingor, uppläst textremsa på TV för synskada-
de, ytterligare utvidgad textning av TV-program för
hörselskadade och inte minst läromedel i talboksform
till hjälp för funktionshindrade och deras föräldrar i
skolarbetet.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga ett par
ord om Torsby finnkulturcentrum som behandlas i
Jan-Evert Rådhströms motion Kr275. I detta centrum
återfinns en mycket pedagogisk och mycket engage-
rande basutställning om finnkulturen, dess bibliotek
och arkiv.
Av formella skäl har vi inte reserverat oss till
förmån för motionen, men vi förutsätter att ärendet
återkommer till riksdagen.
Ett nordiskt centrum för forskning och informa-
tion om skogsfinnarna och deras bidrag till Sverige
och Sveriges kultur skulle här i Torsby finna en
lämplig lokalisering.
Således, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 7, och ingen annan.

Anf. 3 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har hela tio reserva-
tioner till det här betänkandet. Det ska inte ses som
att vi är emot den förda kulturpolitiken, utan det ska
ses som att vi har väldigt många idéer och tankar om
hur kulturpolitiken faktiskt kan bli ännu bättre.
Vänsterpartiet strävar efter en kulturpolitik som
ger människor möjligheter att lära och uppleva och att
få del av nya kunskaper, färdigheter och känslor på
jämlika villkor. Vi strävar efter en kultur som berikar
och vidgar livet, som ger möjlighet att till andra för-
medla sådant som man vill säga eller uttrycka.
Kulturpolitiken har ju kommit en bra bit på väg i
de här strävandena.
Det har skett stora förändringar de senaste 20-30
åren vad gäller kulturklyftorna. De har minskat när
det gäller sådant som att skriva själv, att gå på bibli-
otek, att gå på konsert, att spela musikinstrument, att
läsa böcker och gå på teater.
Jag är övertygad om att den infrastruktur som
byggdes upp på grundval av 1974 års kulturpolitik
har minskat kulturklyftorna, och att En bok för alla,
Kultur i arbetslivet, arbetsplatsbibliotek, bibliotekslag
och kulturskola avsevärt har bidragit till de minskade
klasskillnaderna inom kulturområdet.
Jag är helt övertygad om att ytterligare nedskär-
ningar i dessa delar mycket snabbt skulle förändra
människors möjlighet till aktivt deltagande i sam-
hällsprocessen.
Kulturpolitiken är viktig, inte minst för deltagande
och demokrati.
Utgående från det av riksdagen antagna kulturpo-
litiska målen vill vi i Vänsterpartiet därför söka nya
vägar att komma till rätta med de orättvisor och den
ojämlikhet som alltjämt råder, och stävja den nylibe-
rala våg som vill slå sönder det som byggts upp och
till större del låta marknaden, dvs. enskilda männi-
skors köpkraft vara avgörande för vem som ska ha
tillgång till kulturen och inte minst vem som ska ha
nytta av kulturen.
Vänsterpartiet ser därför att det är det offentligas
huvudansvar att stödja kulturlivet på ett sådant sätt att
det inte ska bli beroende av vare sig sponsorer eller
reklamintäkter. Bristen på offentliga medel har ju
tvingat kulturskaparna att söka andra finansierings-
lösningar i dag. Enligt vår mening ska kulturlivet vara
en obunden kraft i samhället. Den ska främja kulturell
mångfald, motverka kommersialismens negativa
verkningar och ges rejäla möjligheter att värna ytt-
randefriheten. Därför är det viktigt med ett stort of-
fentligt stöd.
I våra motioner i betänkandet föreslår vi en sam-
ordning av de olika budgetområdena så att kulturen
äntligen kan ges möjlighet att genomsyra samtliga
samhällssektorer.
Vi vill ha en utredning som ser över penningan-
slagens väg genom Kultursverige för att se vilka
förbättringar som här kan göras. Vi begär också en
analys av hur stor del av kulturmedlen som kommer
kvinnor respektive män till del.
Vi föreställer oss att det är lämpligt att uppdraget
läggs ut på oberoende forskare. Vi utvecklar detta
närmare i reservation 1.
Herr talman! Hur stor del av de statliga kulturre-
surserna kommer kvinnor respektive män till del?
Hur mycket får de kvinnliga kulturutövarna jämfört
med de manliga?
Kulturen är ett intressant område härvidlag efter-
som kvinnornas ställning inom kulturen är väldigt
stark. Vi känner till att den typiska teaterbesökaren är
en välutbildad kvinna inom storstadsregionen, medan
den typiska ickebesökaren är en manlig lågutbildad
äldre person bosatt på landsbygden eller en mindre
ort. Vi vet inte så mycket mer, men ungefär så ser det
ut.
Att människan har tillgång till kultur har betydelse
för hennes möjligheter och förmåga att utnyttja sina
demokratiska fri- och rättigheter, då i första hand sin
yttrandefrihet. Det vet vi. Det framgår också av det
första kulturpolitiska målet. Med tanke på det är det
motsägelsefullt att det är kvinnorna som mest utnytt-
jar våra kulturinstitutioner, medan det är männen som
hörs och syns mest i samhället.
Är det så att kvinnorna har en så stor eftersläpning
att ta igen att bristen på jämställdhet skulle vara ännu
större om inte kvinnorna med kulturen som hjälpme-
del skaffade sig starkare självkänsla och bättre red-
skap för att göra sina röster hörda? Eller är det så att
kvinnorna i första hand använder de kulturella färdig-
heterna till annat än att vända sig mot resten av sam-
hället?
Som alla vet är det fler män än kvinnor som har
chefsbefattningar också inom kulturlivet. Det finns
visserligen många kulturpolitiker som är kvinnor,
men dessa har sällan mycket att säga till om i förhål-
lande till dem som har makten över finanserna. Det är
ju som bekant män.
Mot den här bakgrunden anser Vänsterpartiet att
kulturrådet bör göra en kartläggning av kulturlivet ur
ett könsmaktsperspektiv. Dessutom anser vi att en
parlamentarisk kommitté ska tillsättas för att ta reda
på vad de rådande förhållandena inom kultursektorn
betyder för kvinnors möjligheter och förmåga att
utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter.
Bifall till reservation 24.

Anf. 4 BIRGITTA SELLÉN (c):
Herr talman! Centerpartiet vill skapa en kulturell
allemansrätt för alla människor i hela landet. Det kan
skapa livskvalitet på lika villkor.
Kulturen betyder också mycket för gemensamma
angelägenheter som barnens och ungdomarnas ut-
veckling och deras kreativa tänkande och empatiför-
måga. Vi anser att en växande andel av kulturutbudet
ska riktas mot barn och ungdomar. Vi i Centerpartiet
har därför, som bekant, ett särskilt ungdomskonto i
vår budget. Har ni glömt vad det heter? KUL-bidrag.
Det är det ingen som har glömt, va?
Genom att satsa på kultur kan man också stimule-
ra företagande till mindre orter, vilket ger arbetstill-
fällen. Satsningar på kultur kan leda till en positiv
utveckling av den regionala klyvning som vi ser i
Sverige. Kulturen ska formas underifrån och finnas i
vardagslivet i folkrörelser och föreningsliv, på ar-
betsplatser och i bostadsområden.
Jag yrkar därför bifall till vår reservation 22 under
punkt 31 som handlar om just livskraften och liv-
skvaliteten.
Den kulturella mångfalden har en stark rot inom
amatörkulturen. Den är en självklar del av det lokala
kulturlivet, och den är en grogrund för den enskilda
människans växande och en inspirationskälla i det
lokala samhället. Därför anser vi att amatörkulturen
ska stärkas. Vår grundsyn är att statens organisatoris-
ka stöd för bl.a. ledarutbildning och utvecklingsarbete
ska ges till både amatörförbund och folkbildningen.
Vi är därför glada över att amatörkulturens och folk-
bildningens organisationer har sagt sig vilja föra en
dialog om ansvar, roller och samverkan. Det är viktigt
för både amatörkulturen och folkbildningen.
Beträffande olika projekt och bidrag till kulturor-
ganisationer vill vi gärna se att det är längre framför-
hållning när det gäller bidragsbesked och att de ett-
åriga projekt som Statens kulturråd ger bifall till ska
utökas till att gälla två eller tre år. Det är svårt att
bygga upp ett kulturellt arbete om man inte får pro-
jektpengar för mer än ett år i taget.
Forskning är också något som behövs och som
Inger Davidson pratade väldigt varmt om. Det visar
bl.a. den förstudie som Riksdagens revisorer gjorde
om utbud och efterfrågan. Om det stämmer eller inte
skulle vi i Centerpartiet väldigt gärna vilja veta.
Herr talman! Jag står alltså bakom alla våra reser-
vationer, men yrkar bifall till bara nr 22.

Anf. 5 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Debatten i dag kan ge en lite missvi-
sande känsla. Det blir lite debatt. Vi har inte mycket
att diskutera från olika ställningstaganden. Det ser ut
som om allting är frid och fröjd. Men det är faktiskt
inte så när det gäller kulturen. Det vet vi alla.
Vi vet att pengarna inte räcker till. Det har vi dis-
kuterat när vi diskuterade budgeten. Vi vet att ersätt-
ningarna inte har följt med. När alla andra ersättning-
ar för arbete har gått upp har inte kulturens ersätt-
ningar hängt med. Vi vet att kulturens folk har en
mycket svår situation när det gäller andra politiska
beslut, t.ex. skatter, socialförsäkringar och hur olika
beslut tas.
Men det ser ut som om vi här känner oss maktlösa
av någon anledning. Inför det kommande valet skulle
jag gärna vilja att vi alla, i alla partier, tänker lite
djupare på det här. Det finns rapporter som visar alla
dessa saker. Det finns nya utredningar som söker
lösningar. Det vet vi också. Men hur länge ska man
dröja med att försöka hitta praktiska lösningar för alla
dessa stora problem?
Vi försöker inom Folkpartiet. Vi har ett arbete på
gång som går i denna riktning. Men det ser ut som om
vägen är väldigt lång och svårigheterna mycket stora,
så det kommer att bli intressant att se hur vi svarar i
valkampanjen på olika kulturutövares frågor.
Jag måste säga att som kulturutövare själv - en
människa som skriver och som då och då också un-
dervisar - känner jag mig mycket partisk i detta
sammanhang. Jag skulle gärna vilja åstadkomma ett
stort underverk och hitta den där stora förmögenheten
som i dag saknas när det gäller kulturens ekonomi.
Vad vi beslutar i dag är relativt oväsentligt. De
stora besluten står framför oss. Vi kommer att mycket
ofta ställas inför frågan: Men vad gör ni för att vä-
sentligt och relativt snabbt lösa dessa frågor?
Vi försöker i olika partier på olika sätt, men vi
borde vara modigare och mycket mer beslutna i dessa
sammanhang och komma med mycket större förslag.
Med detta avslutar jag den allmänna diskussionen.
Alltså: Det faktum att vi ställer oss bakom betänkan-
det betyder inte alls att vi är nöjda med situationen för
allmän kulturverksamhet i Sverige. Det betyder bara
att vi söker, om ni så vill, revolutionära lösningar -
fast jag tycker inte så mycket om ordet "revolutionär"
eftersom jag har mycket dåliga erfarenheter av vad
det kan betyda i praktiken.
Jag skulle vilja påminna om att vi också har två
särskilda yttranden i det här betänkandet, där vi talar
om minoriteternas situation. Där är vårt förslag fortfa-
rande mycket blygsamt. Vi hoppas att kunna åstad-
komma något mycket bättre under det arbete som nu
pågår. Men när det gäller tillgänglighet och handi-
kapp har Folkpartiet en mycket stor satsning i sin
budgetmotion. Det skulle öppna alla kulturens lokaler
och förbättra tillgängligheten för handikappade över
hela landet.
Mycket mer finns inte att säga just nu. Jag skulle
bara vilja, som en påminnelse, tala om reservation 12
under punkt 19, som jag också yrkar bifall till. Det är
en av våra stora önskningar att kulturens spridning
över landet ska få mycket stort stöd. Detta betyder
inte alls att vi tänker ägna oss åt någon motsättnings-
skapande polemik mellan storstäder och resten av
landet - inte på något sätt. Vi vill bara markera att vi
inte vill att kulturen utanför de starka kulturcentru-
men ska glömmas bort.

Anf. 6 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! För Miljöpartiet är ett rikt och mång-
fasetterat kulturliv nyckeln till mänsklig livskraft.
Kultur är något som inte bara den vuxne utan också
det lilla barnet har rätt till. Barn och ungdomar for-
mas utifrån vad samhället anser vara viktigt, och
därför vill vi att samhället klart och tydligt visar att
kultur i alla dess former är något som samhället prio-
riterar.
Men kultur är inte bara en kraft i sig. Kultur kan
också fungera som en motkraft. Inte minst är kultur
den motvikt som behövs i en tid när så mycket kretsar
kring det materiella: arbetsliv, karriär och ekonomi.
Möjligheten att leva ett rikt och aktivt kulturliv, oav-
sett om du låter dig fyllas av intryck genom att se en
teateruppsättning eller om du själv står för ett uttryck
genom att kanske sjunga i kör, ger dig som människa
den energi som behövs för att vardagen inte ska redu-
ceras till ett flöde av måsten.
Kulturens roll som helande kraft kan inte nog un-
derstrykas. Genom det kulturella uttrycket stärker vi
varandra och kan därmed stå bättre rustade i livets
olika prövningar.
Miljöpartiet eftersträvar alltid en helhetssyn, och
vi ser därför satsningar på kultur som förebyggande
investeringar för att t.ex. motverka såväl social ut-
slagning som medicinska problem. Det florerar i
Sverige en utmattningsdepression och stress i dag.
Efter att ha deltagit i Nordiska rådets möte, där vi
jämförde de nordiska länderna med varandra, vill jag
säga att vi är unika i Norden. Vi toppar ligan när det
gäller att jobba mycket. Vi stressar sönder oss själva.
Det kan också ha att göra med våra självbilder. Det
tål att fundera på.
Det är alltså oerhört angeläget att samhället stär-
ker och lyfter fram andra värden i livet. Hela männi-
skan behöver ges utrymme att utvecklas, och varje
människas skaparlust behöver få möjlighet att komma
till uttryck. Därför anser vi i Miljöpartiet att det åvilar
den offentliga sektorn - kommun, landsting och stat -
att ta ansvar för att alla har tillgång till kultur, oavsett
ålder, ekonomi, utbildningsnivå eller bostadsort i
landet.
Statens kulturråd förmedlar en stor del av resur-
serna för att många ska kunna verka som konstnärer
och kulturarbetare. Kulturrådet har också många
uppföljnings- och utvärderingsuppdrag, vilket är
viktigt, men dessa uppdrag får inte stjäla resurser från
den egentliga kulturella verksamheten. I takt med att
Statens kulturråd får nya uppdrag måste det självklart
också få ekonomiska förstärkningar.
Vi ifrågasätter de stora ekonomiska skillnaderna
mellan Kulturrådets anslag och de anslag som bevil-
jas till mer temporära kulturprojekt vilka fördelas av
Framtidens kultur. Vi anser att det behövs en bättre
fördelning mellan stöd till långsiktigt hållbar verk-
samhet och till mer temporär verksamhet.
Att bidrag i dag i stort sett endast kan ges till in-
stitutioner, föreningar och grupper kan i vissa fall
vara ett hinder för nya idéer att utvecklas och för-
verkligas. Ja, det är inte bara ett hinder, utan det kan
t.o.m. förhindra idéer. Vi menar därför att även en-
skilda projekt ska vara berättigade till bidrag om
ansökan i övrigt fyller de villkor som samhället stäl-
ler. Jag yrkar bifall till reservation 5 under punkt 5.
Ana Maria Narti pratade om att vi bara stod i
början av det som ligger framför oss. Jag kan ge ett
konkret förslag så får vi se om Folkpartiet nappar på
det. Från Miljöpartiets sida kan vi mycket väl tänka
oss att Kulturrådet får disponera 100 miljoner mer. Vi
kan också tänka oss att minska detaljregleringarna
inom Kulturrådets olika arbetsområden till förmån för
arbete utifrån de av riksdagen fastställda kulturpoli-
tiska målen. Det är alltså fråga om en väsentligt högre
summa och mindre detaljreglering. Vad säger Folk-
partiet om det?
När det gäller kultursponsring har vår ordförande i
utskottet redan sagt väldigt mycket. Från Miljöparti-
ets sida vill vi, eftersom vi länge har kämpat för den
här frågan, att kultursponsringen ska få samma villkor
som idrottssponsringen.
Debatten om kultursponsring hölls i riksdagen
förra veckan då ett enigt utskott bl.a. sade att skillna-
derna mellan idrottssponsring och kultursponsring
ska planas ut eftersom de är irrelevanta. Vi är från
Miljöpartiets sida väldigt glada för detta. Det gäller i
synnerhet mig som är ledamot i kulturutskottet.
Vi hoppas att man snart kommer tillbaka med för-
slag till en ny lagtext med förtydliganden. Vid en
jämförelse mellan de svenska bestämmelserna för
kultursponsring och de som gäller t.ex. i Danmark,
Storbritannien, Tyskland och Frankrike ser vi att
dessa länder inte har de krav på koppling mellan
sponsorns och mottagarens verksamhet som vi har i
Sverige. Dessa krav har gjort att kultursponsring
missgynnas i förhållande till andra typer av spons-
ring.
Herr talman! Jag vill också säga något om ama-
törkulturens organisationer. Vi har äntligen gett en
återställare till själva förbundet som av någon out-
grundlig anledning under flera år varit utan bidrag.
Det var ju känt att Riksteatern skulle dra in sitt bi-
drag, och då måste det finnas någon som fyller på -
vilket nu finns. Det är vi glada för. Men själva verk-
samheten behöver också ha ett stöd av samhället. Det
handlar om en fantastisk verksamhet med 38 000
medlemmar i amatörteatrarnas förening.
Jag var i Fagersta, amatörteaterförbundets vagga,
häromveckan, och det är fantastiskt att kunna följa
deras historiska verksamhet och se att den fungerar
fullt ut även i dag. Den förändras självklart när tider-
na förändras, men den fungerar väldigt bra. Därför
vill vi från Miljöpartiets sida att regeringen undersö-
ker hur ett framtida stöd till både organisationen och
verksamheten ska kunna se ut. Med det vill jag yrka
bifall till reservation 15 under punkt 22.
Jag vill också kort säga några ord om Svenska in-
stitutet. Svenska institutet gör en stor och behjärtans-
värd insats för att internationellt sprida kunskap om
och känslan av vad svensk kultur innebär. Vi tycker
att vi behöver stärka institutets ställning för att det
ska kunna fortsätta att utveckla detta arbete.
När det gäller Svensk-isländska samarbetsfonden
tror jag att alla partier har motionerat om att fondens
avkastning behöver ökas för att det svensk-isländska
samarbetet ska kunna fortgå. Med tanke på att det
nordiska samarbetet betyder mycket, och att fonden
har goda kulturella kontakter med den västnordiska
kulturen, är det rimligt att man också ger dem de
förutsättningar som de behöver för att först och
främst kunna finnas kvar och fortsätta att utveckla sin
verksamhet.
Sedan har vi den märkliga situation som också
Charlotta Bjälkebring var inne på, nämligen genus-
förhållandena inom kulturlivet. Kvinnor njuter kultur
- män producerar kultur. Varför skulle kulturen vara
undanhållen den patriarkala struktur som vi alla i det
västerländska samhället lever i? Vi menar att man
måste gå in och göra riktade insatser. Vi kan inte bara
vänta på att strukturen ska ändras av sig själv.
Jag vill också säga några ord om ett samiskt kul-
turcentrum i Stockholm. Vi tycker att samernas egna
analyser av den samiska kulturens förutsättningar och
utvecklingsmöjligheter måste vara en utgångspunkt i
det svensk-samiska kultursamarbetet. Stockholms
sameförening, som är en av de största sameförening-
arna, arbetar i dag för att etablera ett samiskt kultur-
centrum i huvudstaden. Jag anser att det borde tas ett
initiativ så att Stockholms stad och Stockholms län
tillsammans med de berörda samiska organisationer-
na skulle kunna inrätta ett kulturcentrum i Stockholm.

Anf. 7 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)
replik:
Herr talman! Ewa Larsson tog upp frågan om
kultursponsring. Jag undrar om Miljöpartiet anser att
kultursponsring är lösningen på kulturens ekonomis-
ka problem. Finns det inga risker med ökad kultur-
sponsring?

Anf. 8 EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Miljöpartiet anser att vi behöver
stärka det offentliga stödet till kultur. Jag erbjöd
Folkpartiet en möjlighet att anta förslaget om 100
miljoner mer till Kulturrådet. Vänsterpartiet hade
också kunnat anta den utmaningen fastän jag inte
riktade den till dem.
Sponsring ger möjligheter att satsa på någonting
extra. Först och främst tycker vi att det är väldigt
viktigt, precis som Riksdagens revisorer har påpekat,
att man från samhällets sida talar om för kulturinsti-
tutionerna hur stor del av deras verksamhet som får
sponsras. Det har vi motionerat om, och det kommer
nu in i regleringsbrevet. Vi är glada för det.
Vi anser inte att det är rimligt att kultursponsring-
en blir bestraffad, som den hitintills har blivit. Vi
anser det självklart att den ska ha lika möjligheter
som idrottssponsringen. Vi är glada för ett förtydli-
gande av reglerna. Dessutom tror vi att den är av
godo i vissa fall. Nya målgrupper kan komma att söka
sig till kulturen i olika avseenden, bl.a. inom teatern
och museerna.

Anf. 9 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)
replik:
Fru talman! Vänsterpartiet vill också stärka det of-
fentliga stödet till kultur. Men vi ser stora risker i att
sponsringen får ta en allt större del av kulturpolitiska
satsningar. Det offentligas vilja att satsa på kultur
minskar kanske om sponsringsverksamheten ökar.
Vi är också överens om att det är viktigt att det
finns regler för hur kultursponsring av kulturinstitu-
tionerna ska gå till så att inte kulturens oberoende och
fria ställning gentemot andra krafter i samhället blir
ifrågasatt.
Med kultursponsring blir det ett Moment 22. Om
ett företag har rätt att göra avdrag för kultursponsring
blir det mindre medel till statskassan. Därmed får
statskassan minskade intäkter, och därmed också
minskade möjligheter att betala ut offentliga medel
till kultur. Vänsterpartiet anser att det på många olika
nivåer finns stora faror med just kultursponsring.

Anf. 10 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Vi i Miljöpartiet går inte rädda genom
livet. Vi går framåt och tror att saker och ting går att
reglera. Hitintills har det inte fungerat bra. Vi vill
ändra på det, eftersom kultursponsringen har miss-
gynnats. Det är inget skäl till det, som vi ser det.
Olika lokala skattemyndigheter bedömer kultur-
sponsring olika. I Göteborg har det fungerat alldeles
utmärkt under lång tid. Där har man en god tradition
av samarbete med t.ex. Volvo. Men i Stockholms stad
har det inte fungerat. Nu hoppas vi att det kan bli
sådana tydliga regler att det kan fungera lika bra över
hela landet.
Vi tycker och tror att det är gott med samarbete.
Vi tror inte att det är farligt om näringslivet och kul-
turlivet samarbetar. Om vi sedan skulle ge kulturen
mindre pengar därför att samarbetet ökar vore det ett
politiskt misslyckande. Det kommer vi aldrig att
ställa upp på från Miljöpartiets sida. Tvärtom fortsät-
ter vi att agitera för ökat samhälleligt stöd för kultu-
ren. Det står också Vänsterpartiet fritt att göra det.

Anf. 11 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! När man har ett betänkande med 40
punkter och 28 reservationer ska jag kanske erkänna,
men något motvilligt, att jag känner viss sympati för
förste vice talmannens förslag om att införa tvåparti-
system i Sverige. Därifrån ska jag gå över till att
diskutera sakfrågorna.
Vår utgångspunkt från socialdemokratisk sida är
att verka för att alla människor får tillgång till ett rikt
kulturliv. Alla ska få möjligheter till ett eget skapan-
de. Det innebär att vi måste bryta de hinder som gör
att många människor fortfarande står utanför stora
delar av kulturlivet. Det handlar om att bryta både
den geografiska och den sociala orättvisan.
Därför är det viktigt att vi i ökad utsträckning ver-
kar för att bredda kulturinstitutionernas täckning till
att omfatta hela landet. Tyvärr har vi inte lyckats
särskilt väl ännu med den geografiska ambitionen.
Jag tror också att det är viktigt att vi gör satsningar
som riktas till ovana kulturanvändare.
När jag talar om att alla ska nås är det något som
måste börja redan med barnen. Jag har tillsammans
med några kolleger i utskottet haft nöjet att arbeta
med den språkpolitiska utredningen, Språkutredning-
en. Det slår en när man arbetar med språkfrågorna
och tillgängligheten till både det talade och det skriv-
na ordet hur viktigt det är att alla får möjlighet att
från förskoleåldern, dvs. långt ned i åldrarna, ta del av
kulturen. Det är ytterst en demokratiaspekt. Den
kommande riksdagen har efter valet anledning att i
stor utsträckning ägna sig åt dessa frågor.
För att skapa kulturell jämlikhet är det viktigt att
nå unga människor. Därför måste vi rikta fler insatser
inte bara när det gäller språket utan generellt när det
gäller den kulturella stimulansen till både förskola
och skola. Ungdomars egna mötesplatser och skapan-
de bör sättas främst.
Kulturell jämlikhet har också diskuterats här ur ett
köns- och maktperspektiv. Det är självklart viktigt att
ge lika förutsättningar för kvinnor och män, olika
minoriteter, funktionshindrade, olika etniska grupper
osv. Vi måste se till att också verka aktivt för detta.
Det innebär t.ex. att Kulturrådet för sin del har ett
speciellt uppdrag att se till att man i sitt arbete har
som mål att verka för en tydlig och urskillningsbar
uppdelning på kvinnor och män i den statistik som
man tar fram. Det gäller för övrigt också för Konst-
närsnämnden.
Jag ska kort kommentera några av de reservatio-
ner som föreligger. Vänsterpartiet begär i en reserva-
tion att effekterna av den kulturpolitiska bidragsgiv-
ningen ska utredas. Det anser att det är lämpligt att ha
en oberoende forskare för detta.
Det är naturligtvis viktigt att det ständigt sker en
utvärdering. Men jag vill erinra om det omfattande
arbete och den kartläggning av 20 års kulturpolitik
som gjordes i anslutning till Kulturutredningen. Det
finns nog en hel del av det materialet som fortfarande
är oläst, om jag ska vara uppriktig, och som förtjänar
att analyseras och gås igenom.
Samtidigt vill jag ge en speciell honnör till Riks-
bankens jubileumsfond. Den har i ökad utsträckning
arbetat med forskning inom detta område och stimu-
lerar forskning om kulturpolitiskt intressanta frågor.
Hela utskottet har för övrigt haft möjlighet att ta del
av det arbete som pågår och har pågått.
Det finns ett antal motioner som egentligen ytterst
handlar om ekonomi. Det har vi märkt på anförande-
na här. Det kan vara fråga om fler länskonstnärer,
mer pengar till Kulturrådet eller vad det nu är för
någonting. Jag rekommenderar er gärna att återkom-
ma till den debatten i anslutning till att riksdagen
behandlar budgetpropositionen till hösten. Det är där
den debatten hör hemma och ska föras.
Miljöpartiet vill att riksdagen gör ett uttalande om
de nordiska ländernas kulturella relationer. På sätt
och vis är jag glad för att den reservationen har gjorts.
Det ger mig tillfälle att redogöra för det. Ungefär
hälften av de pengar som Nordiska rådet disponerar
går till kultur, utbildning och forskning. Det är alltså
ett ansenligt belopp det handlar om.
Pengar räcker en bra bit, men det är inte allt i des-
sa sammanhang. Därför är det också viktigt att man
inom ramen för Nordiska rådet och också i andra
nordiska sammanhang arbetar för en ömsesidig sti-
mulans även gentemot våra närområden. Det pågår
också ett sådant arbete.
Vi har inom ramen för Nordiska rådets verksam-
het inrättat ett mycket uppskattat nordiskt litteratur-
pris. Det finns också ett musikpris. Till min stora
glädje kan jag nu meddela kammaren att presidiet i
Nordiska rådet i Reykjavik ställde sig bakom försla-
get från den socialdemokratiska gruppen i Nordiska
rådet att inrätta ett nordiskt filmpris för år 2002 som
ska delas ut i samband med sessionen i Helsingfors.
Folkpartiet har en reservation som bl.a. går ut på
att man ska tala om för regeringen att den ska börja
öka medvetenheten om kulturens betydelse för vidare
exportsatsningar. Jag tror faktiskt att regeringen är väl
medveten om detta. Det finns ju många institutioner
som används i sådana här sammanhang. Jag kan t.ex.
nämna Rikskonserter, Svenska institutet och en rad
andra olika institutioner som har ett kontinuerligt
samarbete. När utskottet för något år sedan var nere i
Sydafrika fick vi ett annat exempel på kulturellt sam-
arbete - mellan Kulturhuset i Stockholm och en teater
i Johannesburg. Det handlade inte om export utan om
kulturutbyte.
Jag kan också bara nämna det arbete som utrikes-
handelsminister Leif Pagrotsky utför för just musi-
kexporten.
Jag tycker alltså - om man ska vara ärlig - att
detta är lite grann att slå in öppna dörrar.
Moderaterna begär i en reservation att funktions-
hindrade ska få ökad tillgänglighet till kultur. Det är
lätt att instämma i detta - det är inget problem med
det. Ett första steg skulle kunna vara att Moderaterna
medverkar till att kraftfullt höja samlingslokalstödet
eftersom ungefär en tredjedel av samlingslokalerna
fortfarande befinner sig i situationen att de är svårtill-
gängliga för personer med funktionsnedsättningar.
Vi närmar oss slutet av mandatperioden. Med viss
förnöjsamhet kan man se tillbaka på åren som har
gått. Kulturbudgeten har ökat år från år. Visst finns
det många saker som måste åtgärdas. Det uppstår nya
problem och skapas nya möjligheter, och jag tror
också att kulturpolitiken framöver kräver större eko-
nomiska insatser.
Men poängen är att kulturen har stått pall i de
ekonomiska nedgångarna. Kulturen anses ofta vara
det område som först får stryk när konjunkturen vi-
ker, men den socialdemokratiska regeringen har prio-
riterat annorlunda.
Jag ska bara göra en kort utflykt över Öresund. I
dag skriver Svenska Dagbladet att nu drabbas kultu-
ren av kraftiga nedskärningar under den nya borgerli-
ga danska regeringen. För första gången på många år
går konstnärer nu ut i demonstrationståg. Chefen för
Danmarks största förlag säger: "Regeringen håller på
att isolera sig från allt som har att göra med andligt
och kulturellt liv i Danmark." I artikeln säger Svens-
ka Dagbladet vidare om nedskärningarna. "I ett slag
minskades kulturen med 15,3 % i den budget som den
konservativa regeringen nu förverkligar. Den medför
en rad drastiska nedskärningar inom specifika områ-
den. Bibliotekspengarna till författarna minskas med
samma procenttal medan Nationalmuseum blir av
med 40 anställda. Statens Kunstfond, som står för
statens stipendier och belöningar till konstnärer, får
sina anslag nedskurna med 30 miljoner danska kronor
- nära en tredjedel jämfört med förra året."
Det danska exemplet länder väl inte till efterföljd,
och det kanske finns anledning att tänka på det när
man diskuterar kulturpolitik inför det val som vi ska
ha här i Sverige till hösten.

Anf. 12 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Herr talman! Jag ska bara ge en mycket kort
kommentar. Vi befinner oss i Sverige nu, och vi har
haft en borgerlig regering under 90-talet. Kulturen
fick inte vidkännas några nedskärningar trots att vi
hade ett budgetläge som beskrivs som lika uselt som
under 30-talet.

Anf. 13 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Det där stämmer inte riktigt, Inger
Davidson. En stor nedskärning drabbade folkbild-
ningen. Folkbildningen är ett av de sju kulturpolitiska
målen som är uppsatta, så detta tycker jag var ganska
allvarligt. Det har tagit lång tid att reparera de ned-
skärningar som skedde då. Frågan är - om man ska
vara självkritisk ur socialdemokratisk synpunkt - om
vi ens nu har klarat upp att fullt ut restaurera det som
hände för folkbildningen, för studieförbunden och för
folkhögskolorna.

Anf. 14 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Herr talman! På det området får folkbildningen
fortfarande vidkännas nedskärningar på vissa håll. Nu
talar jag om de statliga bidragen. Kulturanslagen
sänktes inte, utan de ökade snarare något under de här
åren. Det var under en borgerlig regering i Sverige.

Anf. 15 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Inger Davidson nå-
got leker med statistiken här. Jag säger att i folkbild-
ningen ingår bildningssträvanden, och bildningen är
ett av de nationella kulturpolitiska målen. De statliga
anslagen till folkbildningen skars ned under den bor-
gerliga regeringen. Vi har under den nuvarande rege-
ringen successivt försökt att lyfta upp dem. Detta tror
jag är ovedersägligt.

Anf. 16 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja påminna Åke Gus-
tavsson om att det finns stora skillnader mellan den
svenska borgerligheten och den borgerliga regering
som nu agerar i Danmark. Det är principiella, ideolo-
giska skillnader som har fått uttryck i tydliga uttalan-
den.
När det gäller kulturen känner jag mig mycket sä-
ker vad gäller den svenska borgerligheten, men jag
tror inte att det finns ett enda parti i Sverige som kan
svära sig helt fritt från skuld när det gäller fattigdom i
kulturlivet.

Anf. 17 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Nej, det tror inte jag heller. Däremot
handlar det om vilka ambitioner man har. Jag notera-
de med viss glädje att Ana Maria Narti sade i sitt
anförande att det är viktigt att markera att kulturen
utanför de stora centren inte glöms bort. Det tror jag
också. Men jag tror också att det är hög tid att gå från
ord till handling, dvs. att också från statens synpunkt
satsa mer pengar på kulturen runtom i landet. I det
fallet tror jag att folkbildningen genom studiecirklar
och i sin verksamhet på folkhögskolor osv. är ett
viktigt inslag i byggandet av det kulturella nätverket
och i stimulansen för att alla människor ska kunna ta
del av de kulturella värdena.
Det är bara att notera - och så sker ju nu till pro-
tokollet - att Ana Maria Narti tar avstånd från den
borgerliga politiken såsom den förs av Danmarks
regering.

Anf. 18 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! Det är inte svårt att ta avstånd från
den politiken när vi vet vad som händer i Danmark.
Det gäller inte i första hand kulturen, utan det gäller
den mycket allvarliga frågan om relationen till olika
etniska grupperingar i Danmark. Vi vet att vi har en
helt annan inställning i Sverige.
Vi har också ett mycket bättre politiskt klimat i
Sverige, och för det ska vi skatta oss lyckliga. Hittills
har vi varit skonade från det som hände under tiden
som Ny Demokrati var cirkus nummer ett i Sverige i
politiken.
För att gå tillbaka till kulturen är jag precis som
Åke Gustavsson en mycket stor vän av folkbildning-
en. Vem var det som skriftligen försvarade ABF-
huset i Stockholm när vissa diskussioner fördes om
att detta hus skulle säljas? Det var folkpartisten Ana
Maria Narti. Vi har ingen annan inställning gentemot
folkbildningen. Det som skedde då får vi ta och ana-
lysera i lugn och ro, men jag kan lova att vi kommer
att jobba för en utveckling av folkbildningen också
när vi befinner oss i regeringsställning.

Anf. 19 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag noterar med glädje på denna
punkt att jag inte har någon annan uppfattning i an-
ledning av vad Ana Maria Narti sade i sin replik.

Anf. 20 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Hemlandet är det land där man får
sin mänskliga värdighet. Ungefär så uttryckte sig
författaren och konstnären Eino Hanski. När han kom
till Sverige efter sina svåra uppväxt- och krigsår i
Sovjetunionen så fann han att man här respekterade
honom som en människa. Han fick sin värdighet. Han
fick sitt hemland. Han var en stor författare och tän-
kare som, efter att det sista decenniet av sitt liv mest
ägnat sig åt skulptur, dessvärre hastigt gick bort för
lite mer än ett och ett halvt år sedan.
Den förste han mötte på svensk mark var en av
våra soldater. Han gav Eino vänlighet, han gav ho-
nom värme. Han lade ned sitt gevär på marken och
svepte in den stackars flyktingpojken i sin soldatpäls.
Hur det såg ut kan man se på den modell till minnes-
märke över den svenske soldaten i fredens och
mänsklighetens tjänst som Eino Hanski gjorde och
tänkte sig i fullskala uppsatt på den strand dit den
armada av båtar i vilken han och många andra krigs-
flyktingar var med nådde vårt land. Strax före sin död
hade han besök i sin ateljé av statsministern, som
uttalade sitt gillande över idén och modellen.
I Korea, Kashmir, Libanon, Kongo, Bosnien, Ko-
sovo, på Cypern och på många andra ställen har un-
der 1900-talet svenska soldater hjälpt till, skyddat och
räddat svårt drabbade. En del har fått sätta livet till i
fredens och humanitetens tjänst.
Runt våra kuster, både till lands och till sjöss och i
luften, skyddade under två världskrig under det förra
seklet svenska soldater vårt land, och många av dem
gjorde storartade insatser när flyktingar kom till Sve-
rige. Deras namn står inte på minnesplattor. Över
dem finns inga äreminnen resta, men det är det vi
borde göra. Ett minnesmärke av det slag som Eino
Hanski föreslog, hans eller ett i samma anda, är den
namnlöse svenske soldaten värd.
Detta är inte en konstfråga, vilket den har be-
handlats som förut, men det är i djupaste mening en
kulturfråga. Ett land som vårt måste ha råd att hedra
dem som skyddat vår frihet, vårt oberoende, vår kul-
tur och våra värderingar om mänsklighet och interna-
tionell solidaritet.
Herr talman! Jag står denna gång som ensam re-
servant bakom reservation 11 när det gäller det nu
presenterade förslaget. Med tanke på hur många det
är från olika partier som säger att detta är en mycket
väsentlig fråga förvånar det mig. Om jag hade utsik-
ten att få en majoritet med mig, skulle jag självfallet
yrkat bifall. Jag gör inte det nu, men inget hindrar ju
att andra talare från andra partier gör det. En av de
socialdemokratiska kollegorna, som skulle ha deltagit
i debatten i dag och har talat för förslaget, har dess-
värre måst åka på annat uppdrag.
Herr talman! Det ser inte ut att ha gått i år heller,
men jag är övertygad om att vi inom en inte alltför
avlägsen framtid ändå får se detta minnesmärke -
med eller utan riksdagens medverkan.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

6 § Teater, dans och musik

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU16
Teater, dans och musik.

Anf. 21 INGER DAVIDSON (kd):
Herr talman! Det betänkande vi nu ska behandla,
2001/02:KrU16, handlar om teater, dans och musik.
Det är konstformer som alla människor har en rela-
tion till och som de allra flesta kommer i kontakt
med.
Musiken har en särskild betydelse för människor.
Den finns tillgänglig dygnet runt genom radio, TV
och skivor. Försäljningen av cd-skivor har ökat med 4
miljoner under den gångna tioårsperioden. Få andra
kulturområden visar med sådan tydlighet hur kultur
kan bidra till mänskligt välbefinnande.
Ett rikt kulturutbud får aldrig vara förbehållet
storstäderna. Därför har vi kristdemokrater under
många år arbetat särskilt för att förbättra villkoren för
de regionala kulturverksamheterna, bl.a. genom att
föreslå ökade resurser. Särskild uppmärksamhet har
vi ägnat åt länsmusiken som har haft en väldigt be-
svärlig situation under många år. I Kulturrådets över-
syn Orkester.nu konstateras att utbudet av orkester-
musik är mycket ojämnt fördelat över landet. Det
påpekas också att finansieringen är ett stort problem
för många orkestrar och att det krävs bredare och mer
långsiktiga lösningar.
Nu har utskottet över partigränserna enats om att
åtgärder måste sättas in för att förbättra situationen
för orkestrarna. Det innebär att riksdagen kommer att
uppdra åt regeringen att låta analysera och föreslå
åtgärder som rör möjligheten att bibehålla nuvarande
orkesterverksamhet, att tillgodose behoven av orkes-
termusik över hela landet, att orkestrarnas ekonomi
ses över och att svårigheterna att rekrytera orkester-
musiker och musikernas anställningsförhållanden
analyseras. Jag är väldigt glad att den här angelägna
frågan nu tar ett så viktigt steg framåt.
På musikområdet vill jag också särskilt nämna
Eric Sahlström-institutet i Tobo, som binder samman
utbildning i dans och musik med kultur på ett mycket
bra sätt. Tyvärr är samordningen mellan utbildnings-
och kulturmyndigheter och mellan de olika fackde-
partementen inte lika bra, och det leder till svårighe-
ter för verksamheten. Regeringen borde ta ansvar för
att samordningen blir bättre så att verksamheten inte
blir lidande av den anledningen, som i dag.
Kristdemokraterna har också lyft fram spelmans-
stämmornas och festivalernas roll i kulturlivet. I and-
ra länder slår man på ett helt annat sätt vakt om dem
än vad vi gör här i Sverige. Vi har en reservation där
vi begär en utredning som belyser situationen här
hemma och som också jämför med förhållandena i
andra länder.
Herr talman! Teater ger stora möjligheter till inle-
velse och identifikation, som betyder väldigt mycket
för många människor. Det visar inte minst antalet
teaterbesök som åter ökade under år 2000 efter en
mindre svacka 1999. År 2000 låg den sammanlagda
publiksiffran på nästan 3,5 miljoner besök vid de
22 483 föreställningar som framfördes. Närmare
hälften var barn- och ungdomsföreställningar.
Arbetsmarknaden och arbetsförhållandena är trots
detta kärva för väldigt många skådespelare. Därför är
det positivt att stödet till en tredje anställningsform
inom teatern har permanentats. Än så länge är det inte
så många skådespelare som har kunnat utnyttja den,
så stödet behöver byggas ut. Vi har begärt en ordent-
ligt utvärdering av den här verksamheten för att också
andra konstområden ska kunna dra lärdom av erfa-
renheterna, och vi har en reservation även på den
punkten.
Dans som konstnärligt uttryck har länge betraktats
som en exklusiv konstform men befinner sig sedan
några år i ett expansivt skede. Intresset för att se dans
på scen har ökat, liksom intresset att själv delta i
dansaktiviteter. Inte minst gäller det barn och ungdo-
mar. När de kulturpolitiska målen fastslogs 1996
bekräftades dansen som en egen konstform. Det bor-
de ha varit ett startskott för en statlig politik på dans-
konstområdet, men det bidde bara en tumme. Nu har
regeringen i alla fall aviserat en bred hearing om
danskonstområdet under våren. Vi ser fram emot den
med spänning och hoppas att den ska leda fram till
åtminstone några konkreta åtgärder.
Kristdemokraterna vill att en nationell handlings-
plan upprättas för hur dansen ska kunna utvecklas.
Jag yrkar bifall till reservation 9, punkt 12 som Krist-
demokraterna står bakom tillsammans med Folkparti-
et och Vänsterpartiet. Vi vill också att ett nationellt
uppdrag för dansen ska inrättas. Det har också Kul-
turrådet föreslagit. Det skulle sätta ökad fokus på
dansens betydelse och ytterligare hjälpa dansen att nå
ut till nya publikgrupper.
Den verksamhet som bedrivs inom musik-, teater-
och dansområdena visar att gränserna mellan det
professionella kulturlivet och amatörverksamhet
handlar mer om gradskillnad än artskillnad. Den
breda amatörverksamheten är en förutsättning för den
professionella nivån och vice versa.
Framtiden för all kultur ligger förestås hos våra
barn och ungdomar - det har flera konstaterat redan
här i dag - och därför är satsningar på den gruppen
extra viktiga. De kommunala kultur- och musiksko-
lorna har under de senaste decennierna grundlagt och
utvecklat många människors kulturintresse. Den ned-
åtgående trenden har vänt även för kommunernas
kultur- och musikskolor. Det är otroligt glädjande. I
dag är det 5 av 289 kommuner som saknar kommu-
nala musik- och kulturskolor. Det är bra, men det är
fortfarande fem för mycket.
Om varje barn ska få möjlighet att spela ett in-
strument under sin skoltid och utöva annan kultur
krävs fortsatta satsningar på musik- och kulturskolor-
na. Vi har påpekat det i ett särskilt yttrande. Där på-
minner vi om att vi har satsat extra resurser till kom-
munerna i vårt budgetförslag som bl.a. skulle kunna
användas för att stärka just kultur- och musikskolor-
nas verksamhet.
I det här sammanhanget vill jag också lyfta fram
att Sveriges musik- och kulturskoleråd, SMOK, gör
ett viktigt arbete på detta område. Organisationen
innehar nu det nationella uppdraget på musikområdet.
Det skulle betyda mycket om det uppdraget kunde
förlängas ytterligare en treårsperiod, men det beslutet
ligger hos regeringen och inte hos oss i riksdagen.

Anf. 22 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! På tyska säger man "ein Mädchen
für alles" när man talar om någon som sysslar med
allt möjligt utan att få koncentrera sina insatser på
något kvalificerat. På engelska kallar man en sådan
person "a jack of all trades, master of none". På
svenska skulle vi kanske säga "diversearbetare".
Just så tycker vi moderater att kulturpolitiken har
utvecklats för staten - man är med på alla områden i
stort och smått. Allra tydligast ser vi det i kulturut-
skottet när vi hanterar budgetfrågorna. Anslagen
befinner sig i vissa fall på nivån om tiotusentalet
kronor. Det är inte rimligt.
Herr talman! Jag vill med detta på intet vis säga
att ett enda av dess områden är mindre viktigt eller
t.o.m. onödigt, men frågan är ju - inte minst i en
situation där vi strävar efter subsidiaritet och att saker
och ting ska beslutas så nära de berörda som möjligt -
om allt detta kan betraktas som uppgifter för staten.
När den förnumstige skomakaren i klassisk tid kriti-
serade en konstnär fick han ett svar som vi alla kän-
ner igen: Skomakare, bliv vid din läst! Och nog borde
staten ägna sig, såväl inom kulturen som inom andra
områden, främst åt det som den är bäst på.
Den borde ägna sig åt att garantera sådana förete-
elser som de lokala institutionerna inte förmår att
själva åstadkomma, bl.a. därför att vi har en stor
landyta med en liten och utspridd befolkning. I Sveri-
ge är det i stället så att vad som ska ske ute i landet
vet man bäst i Stockholm. Men så är det naturligtvis
inte.
För cirka ett decennium sedan avgav en expert-
grupp från Europarådet en rapport om detta. Jag har
den här i handen. Man konstaterade att t.o.m. de or-
gan som hade till huvuduppgift att verka för kulturen
ute i landets olika delar, t.ex. R:en, dvs. Rikskonser-
ter, Riksutställningar och Riksteatern, samtliga ligger
i Stockholm och är starkt präglade av statens och
huvudstadens värderingar.
Vi moderater ifrågasätter starkt om det har blivit
mycket bättre sedan dess. Övergripande kulturvårds-
frågor, ett nät av regionala basinstitutioner som ope-
rascener, symfoniorkestrar etc. kan vi se som en ge-
mensam, statlig uppgift. Självfallet gäller det också
s.k. nationalscener och nationella övergripande och
samordnande myndigheter, exempelvis Riksantikva-
rieämbetet och Riksarkivet. I övrigt bör statens upp-
gift främst vara att se till att det finns en sådan sam-
hällsanda att skapandet underlättas, med avseende på
såväl själva skapandet som möjligheterna att leva på
skapandet. Detta betyder att lagar och skatter måste
göras mera kultur- och skaparvänliga. Ett annat om-
råde som kan vara statens är att stödja och initiera
samverkan mellan regionala aktörer och att stödja
tillkomsten av nationella nätverk för verksamheter
med landsomfattande intresse.
Att stödja utan att styra bör vara en ledstjärna. Om
än i andra ord är detta tankarna bakom vår reservation
nr 1 - den enda som jag nu också yrkar bifall till.
Herr talman! I två förslag till tillkännagivande - i
reservationerna 14 och 16 - tar vi moderater än en
gång upp genrecenterfrågan. Den frågan var man i
kulturutredningen överens om. Liksom tidigare näm-
ner vi också jazzmusiken som ett typexempel på en
musikgenre som skulle kunna stabiliseras och ut-
vecklas genom sådana konstruktioner.
Herr talman! Moderaterna avger också i detta be-
tänkande två yttranden som berör teaterområdet.
Frågan om Riksteatern har jag redan berört inled-
ningsvis. Vi tycker att den verkliga riksteatern vore
en där de regionalt förankrade teatrarna skapar i sam-
verkan.
I det andra yttrandet påminner vi om att vi i våra
budgetmotioner i ett flertal år har föreslagit ett avse-
värt större anslag än vad regeringen har gjort när det
gäller de fria grupperna. Vi anser att den teaterförny-
else som dessa grupper står för kan vara till gagn för
hela Teatersverige och att staten därför bör underlätta
deras innovativa verksamhet på lång sikt.
Slutligen, herr talman, med tanke på att vi har va-
rit överens som att inte prata så länge - jag har inte
använt mer än hälften av den tid jag anmält mig för -
vill jag säga att jag under punkten 18 i reservation 11
backar upp något så ovanligt som en sjupartimotion.
Representanter för samtliga partier, såväl budgetma-
joriteten som oppositionen, delar min uppfattning om
att åtgärder måste vidtas för att säkra en långsiktig
finansiering av en av landets få kvarvarande profes-
sionella blåsarensembler, Göteborgsmusiken. Sedan
ett par veckor framstår detta som ännu viktigare när
det har aviserats att man från försvarets sida kommer
att lägga ned sin norrländska musikverksamhet. Ut-
skottets skrivning är förhållandevis positiv i frågan,
och man måste utgå från att den fingervisning som
denna utgör för såväl Kulturrådet som regeringen och
stiftarna bör leda fram till att den efterlysta långsikti-
ga lösningen kan förverkligas.

Anf. 23 PETER PEDERSEN (v):
Herr talman! I betänkandet KrU 16 behandlas te-
ater-, dans och musikfrågor. I mitt anförande kommer
jag att behandla endast musikfrågorna, medan Tasso
Stafilidis återkommer rörande teater och dans. Väns-
terpartiet har skrivit en rad motioner med många
yrkanden i dessa frågor. Vi har också ett stort antal
reservationer och många särskilda yttranden. Jag står
självfallet bakom samtliga Vänsterns reservationer,
men för tids vinnande och för att motverka allt prat
och alla argument för införande av tvåpartisystem
som har framförts här nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation 15 under punkt 20 Samver-
kansprojekt inom olika genrer m.m.
Herr talman! Musik har sannolikt alltid funnits
och utövats i de mest skilda sammanhang. Musik är
en grundläggande del av människors kultur. Männi-
skor spelar och sjunger själva eller tillsammans med
andra och lyssnar till andras musik. Enligt en rapport
från Ungdomsstyrelsen som kom för några år sedan
framkom att just musik är det stora, gemensamma
intresset för ungdomar. Hela 98 % av ungdomarna
anger att de lyssnar på musik minst en gång per
vecka.
Enligt Kulturbarometern framgår att ca 57 % av
slumpmässigt utvalda svenskar i åldern 9-79 år varit
på konsert eller annat musikevenemang det senaste
året. Hela 17 % av befolkningen spelar regelbundet
något instrument. En tredjedel av tonåringarna musi-
cerar regelbundet, men det avtar tyvärr efter tonårsti-
den.
I Ds-rapporten Att ta sig ton som kom 1999 analy-
seras det svenska musiklivet utifrån en rad perspektiv,
bl.a. betydelsen för musikexporten. Det svenska mu-
sikundret som man så ofta talar om - att många
svenska artister slår igenom och säljer bra även inter-
nationellt - tas upp. Man betonar i rapporten att den
offentliga sektorn bör inse sitt ansvar för musikex-
portens utveckling genom att säkerställa den breda
musikutbildningen från kommunala musik- och kul-
turskolor, studieförbundens musikverksamhet och
den högre musikutbildningen. Denna breda utbildning
gör att vi ligger i topp vad gäller läskunnigheten av
noter - om det nu heter så. Ca 400 000 svenskar
sjunger i kör, och många av oss hanterar ett instru-
ment då och då, åtminstone hjälpligt.
Herr talman! Vår musikliv är alltså ganska brett
och består av ett stort antal musikstilar och genrer.
Men det kan bli ännu bättre. Traditionellt sett har den
statliga kulturpolitiken på musikområdet haft ett
starkt fokus på konstmusik. På senare år har glädjan-
de nog även folkmusiken lyfts fram.
Vi kan konstatera att den fasta scenen för folk-
och världsmusiken i Stockholm, Stallet, finns, och
den måste ges förutsättningar långsiktighet och konti-
nuitet i sitt arbete. Blues, jazz, pop och rock hänvisas
ofta till den kommersiella marknaden.
Vänsterpartiet vill betona mångfalden inom musi-
ken, att alla genrer tillåts utvecklas utifrån sina egna
förutsättningar, och att det ges möjlighet till spännan-
de möten mellan olika musikstilar, olika kulturer och
olika musiker.
I reservation 15, som jag tidigare yrkade bifall till,
framhåller vi att kulturpolitiken ska verka för ett
musikutbud som präglas av mångfald och hög kvali-
tet. Den statliga bidragsgivningen ska omfatta all
slags musik och ta ställning till musiklivets skilda
villkor. Vi anser därför att det finns ett stort behov av
fler genreprofilerade centrum för musik och att fort-
levnaden av de centrum som redan finns samtidigt
bör garanteras. Vi har också påpekat möjligheten att
använda sig av nationella uppdrag, alltså fler natio-
nella uppdrag, för att skapa mångfald på musikens
område. Även länsmusikens ansvar för alla musiksti-
lar, alla musikgenrer, bör betonas hårdare i bidrags-
givningen.
Det breda anslaget kan ge länsmusiken en möjlig-
het att vara spjutspetsen för musiken i respektive län
genom att erbjuda en kulturell mötesplats för olika
musikgenrer och genom att ha spännande möten
mellan professionella musiker och amatörer.
Herr talman! I ett särskilt yttrande konstaterar vi
att fonogramstödet bör utformas på ett sätt som mot-
verkar fortsatt koncentration och likriktning på fono-
grammarknaden. Alltför många duktiga musikanter
och orkestrar i olika genrer får tyvärr aldrig chansen
att ge ut sin musik på en skiva. Därmed går vi också
miste om mycket god musik. Det är inte alltid musi-
ken som avgör om man får spela in på skiva. Det kan
bero på hur man ser ut, vilken look man har och vil-
ken framtoning man har. Vi får också musiker som
tappar sugen och börjar göra något annat i stället.
Därmed minskas den musikaliska bredd som behövs
för att vi ska kunna skapa ett ännu större toppskikt på
musikens område, precis som inom t.ex. idrottens.
Vi lyfter också fram behovet av fler och funktio-
nellare repetitionslokaler där musiker kan öva utan att
få t.ex. hörselskador. Man måste också ges möjlighet
att framföra levande musik till en levande publik. För
närvarande råder en jättestor brist på replokaler och
livescener, eller levande scener för att prata svenska,
för icke etablerade musiker. Här har vi lyft fram den
danska "spelställeslagen" som ett exempel som man
kanske ska tänka vidare på även i vårt land. I ett sär-
skilt yttrande konstaterar vi att Statens kulturråd och
Ungdomsstyrelsen arbetar med att hitta en lösning
som passar i Sverige, och därför har vi avstått från att
reservera oss i den frågan. Vi får återkomma om
ingenting sker.
Vi har påpekat vikten av ett fungerande arran-
görsled, att det här gäller alla musiklivets parter, att
det ska komma alla genrer till godo och att ingen bör
gynnas på någon annans bekostnad. Vi har också
pekat på behovet av tekniskt avancerad utrustning,
t.ex. musikutrustning, inspelningsgrejer och även
vissa instrument, för musikskolor i mindre kommu-
ner, studieförbund osv. Vi kanske kunde införa någon
ny stödform för att möjliggöra inköp av sådan utrust-
ning.
Vi tycker att det är tröttsamt att i alla sådana
sammanhang få höra att det här kan vi inte gå med på,
det är en kommunal angelägenhet. Det hjälper inte
det regionala och lokala musiklivet att säga att de här
miljoninköpen får ni fixa på egen hand. Det finns inte
pengar för det. Här krävs alltså ett nytänkande från
riksdagens sida.
Herr talman! Det är glädjande att kulturutskottet
enats om att föreslå riksdagen ett tillkännagivande till
regeringen avseende en orkesteröversyn. Det har
också Vänsterpartiet skrivit om i motion Kr350, yr-
kande 5-6. Jag går inte in på den. Vi har alltså samma
positiva inställning som t.ex. Inger Davidsson gav
uttryck för och som samtliga partier har ställt sig
bakom. De problem som finns när det gäller rekryte-
ring av musiker och när det gäller heltidstjänster, en
spridning, måste åtgärdas, och vi ser en förutsättning
för det nu.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag som medlem
i ett feministiskt parti, och dessutom med stöd av
Kulturbarometerns statistik, påtala att även musikom-
rådet har en könsmässig uppdelning och att en klar
könsobalans råder. Vi tycker därför att det vore rim-
ligt att utreda hur könsobalansen inom musikens
område kan motverkas så att flickor eller kvinnor och
pojkar eller män - alla - verkligen får samma möjlig-
heter att skapa musikupplevelser och till eget utövan-
de. Det finns knappast någon naturlag och knappast
några biologiska skäl som gör att så många tjejer
ägnar sig åt sången i ett band medan killarna spelar
trummor och sologitarr, för att ta ett exempel.
Svenskt rockarkiv gav nyligen ut cd:n Från
Plommons till Drain, en kavalkad över svensk kvinn-
lig pop- och rockmusik från 60-talet fram till i dag.
Kvinnor finns alltså även inom denna genre, men de
borde kunna vara betydligt fler. Vänsterpartiet vill i
framtiden se fler Sahara Hotnights i rocksvängen och
fler personer som Cecilia Zilliacus inom klassisk
musik.

Anf. 24 BIRGITTA SELLÉN (c):
Herr talman! Eric Sahlströms folkmusikinstitut i
Tobo har i dag en mycket bra verksamhet. Det beror
bl.a. på att några eldsjälar från orten har lyckats att
med hjälp av skilda myndigheter skapa en verksam-
het som binder samman kultur och utbildning. Den
verksamheten får inte stagnera utan bör i stället ut-
vecklas. Därför måste staten ta ansvar för en samver-
kan där man beaktar både skolutbildningen och det
kulturella inslaget när det gäller såväl statsbidrag som
regelanvisningar.
En samverkan måste komma till stånd mellan de
båda berörda departementen, Utbildningsdeparte-
mentet och Kulturdepartementet. Genom att utbild-
ning på nyckelharpa ges på Tobo Folkmusikinstitut
har intresset för nyckelharpan ökat. Många kommer
till Tobo för att lära sig både spela och bygga sin
egen nyckelharpa.
Nyckelharpan är ju ett säreget instrument som har
funnits i Sverige sedan 1300-talet. Man kan se den
avbildad på flera kyrkmålningar. Men den används
också, och har dessutom fått ökad uppmärksamhet,
även i dagens musik. Inte minst har Åsa Jinder bidra-
git till att populariteten har ökat.
Med tanke på den unika ställning som nyckelhar-
pan har och har haft i Sverige anser vi i Centerpartiet
att regeringen bör finna en form för att utse nyckel-
harpan till svenskt nationalinstrument. Vi var väldigt
nära att nå det målet i utskottet, men dessvärre fick
majoritetspartiet "björnfrossa" och hoppade av sitt
tänkta ja till motionen. Jag yrkar i alla fall bifall till
reservationerna 12, under punkt 19, och 18, under
punkt 26. För att inte i onödan göra debatten alltför
lång avstår jag från att plädera för Centerpartiets
andra reservationer. Det går att läsa om dem i betän-
kandet.

Anf. 25 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Jo, då och då kommer någon glimt
av glädje i arbetet som kulturpolitiker. En sådan glimt
är beslutet att göra en översyn över orkestrarnas situ-
ation. Det behövs. Vi vet att de har mycket stora
svårigheter. Det kan säkert bli en uppmuntran, och låt
oss hoppas att det leder till en förbättring.
Annars när det gäller teater, dans och musik finns
det två saker som jag vill lyfta fram. När det gäller
teatrarnas situation vill jag påminna om den gemen-
samma aktion som nu drivs fram av flera stora orga-
nisationer på teaterområdet, den s.k. Teaterunionen
har kommit i gång med ett mycket intressant arbete
där man lyfter fram alla stora behov som finns på
området. Det som är mycket intressant att ta fram och
tänka på nu är deras systematiska krav på långtids-
planering inom det här området. Hittills har det alltid
varit så att man har levt från år till år i väntan på
bidrag och anslag, och vi vet alla att den sortens
fragmentering av verksamheten inte är skapande utan
tvärtom hindrar en ordentlig utveckling.
Mycket intressant är också att Teaterunionen
ställer så stora krav på de andra politiska områdena
när det gäller kulturen. Man ska inte bara lyda och ta
emot beslut när det gäller skatter, socialförsäkringar
och arbetsmarknad, framför allt när skatter, socialför-
säkringar och arbetsmarknad systematiskt glömmer
bort att kultur är en annan sorts arbete än det arbete
som man har haft som modell för att ta fram olika
åtgärder och beslut.
Där behöver vi gå fram mycket mer bestämt än ti-
digare och lyfta fram det särartade i konst- och kul-
turarbetet och visa att man inte kan beskatta produk-
tion av t.ex. scenkonst på samma sätt som t.ex. ost.
Det är en annan sorts verksamhet. Den ställer andra
krav på människor, och marknaden ser helt annorlun-
da ut. Det finns faktiskt väldigt intressanta tankar att
hämta om detta hos stora internationella vetenskaps-
män, bl.a. Bourdieu har skrivit mycket intressant om
kulturmarknaden. Men detta ligger så långt borta från
vanliga politiska beslut, så det krävs ett slags långva-
rigt utbildningsarbete för att få in dessa andra mått i
det politiska tänkandet när det gäller kultur och konst.
Jag vill tala lite grann om dansen. Det finns i be-
tänkandet en reservation som vi står bakom tillsam-
mans med Kristdemokraterna och Vänsterpartiet där
man talar om en handlingsplan för dansen, inte därför
att dansen på något sätt skulle behöva uppifrån kom-
mande planering utan helt enkelt därför att dansen har
vuxit fram som ett slags ny folkrörelse och vuxit
mycket intensivt och på väldigt många ställen utan att
våra ramar för kulturpolitiken på något sätt har anpas-
sats till denna nya folkrörelse. Eftersom jag har en
dansande dotter som har dansat under 12-13 år med
själens största glöd så vet jag hur det ser ut bland
dessa människor som är i stånd att stå emot vilka
svårigheter som helst och ibland också dansa utan att
ha hunnit äta och vila, bara de får dansa. Jag tycker
att deras enorma passion och deras skapande begåv-
ningar behöver mycket mer stöd och förståelse än de i
dag kan ta del av. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion 9 under punkt 12.

Anf. 26 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Detta betänkande handlar om vissa
övergripande teater- och musikfrågor. Jag vill börja
med att påminna om att Statens kulturråd i sitt bud-
getunderlag för åren 2003-2005 gör bedömningen att
anslagen till de fria teater-, dans- och musikgrupperna
samt arrangerande musikföreningar m.m. bör tillföras
16 miljoner kronor år 2003, 15 miljoner kronor år
2004 och 7 miljoner kronor 2005 för att en realistisk
finansiering av den verksamhet som bedrivs ska vara
möjlig. Här talar man alltså inte om utvecklad verk-
samhet utan om befintlig verksamhet. Detta är en
bedömning som står att läsa i Kulturrådets översyn
som heter Vem säger sig fri. Man gör bedömningar
utifrån den senaste bidragsgivningen.
Jag ska säga lite grann om de tre R:en Riksteatern,
Rikskonserter och Riksutställningar. Vi tycker från
Miljöpartiets sida att de lyckas väldigt bra i sin verk-
samhet. Vi menar att om den verksamheten ska kunna
fortsätta och också nydanas och inte använda alla
pengar till löneökningar, prishöjningar, hyror, ny
utrustning, osv. behöver man också satsa på den. Vi
vill att det görs extra satsningar inom folk- och kam-
marmusiken för att man ska kunna turnera också till
områden i landet. Vi vet att Unga Riks gör det möjligt
för unga människor i vissa delar av landet att faktiskt
få se teater som de aldrig hade haft möjlighet till
annars under sina uppväxtår. Vi menar att R:en är ett
nödvändigt komplement för att garantera ett större
och flexiblare utbud över hela landet.
Utvecklingen inom dansens område har gått väl-
digt snabbt. Det är glädjande. Förut ingick begreppet
dans i teaterbegreppet. Det var under Kulturutred-
ningen som detta uppmärksammades och som ändra-
de på det. I och med det har dansen också blivit mer
synlig som sin egen konstart. Nu vill vi att dansen ska
få ett nationellt uppdrag. Det har också Kulturrådet
föreslagit, dock icke regeringen. Men utskottet anser
också att det är rimligt. Vi hoppas på ett snart sådant
uppdrag.
Jag ska säga något om nyckelharpan som svenskt
nationalinstrument. Utskottet menar att ingenting
hindrar att nyckelharpan kallas för nationalinstru-
ment. Det var så långt vi kom. Och i vissa lexikon
anser man redan att nyckelharpan är det svenska
nationalinstrumentet. Det finns olika meningar om
vad detta har för betydelse. Från Miljöpartiets sida
tycker vi att detta instrument som är ett levande in-
strument och som har förändrats genom de århundra-
den som instrumentet har använts är en viktig sym-
bol. Det är levande, och det förändras. Vi tycker att
det är en viktig symbol för svensk folkmusik. Att den
dessutom har överlevt ända in i vår tid visar ju vilken
kvalitet instrumentet har.
Vi från Miljöpartiet vill också göra det möjligt att
bygga upp folkmusikcentrum över hela landet. Vi vill
göra det med samhällets stöd, precis som man har
gjort i Norge och i Finland. Man kan säga att Eric
Sahlström-institutet är ett startskott på den utveck-
lingen. Nu tycker vi att det är dags att gå vidare med
Folkmusikens hus i Rättvik. Sedan borde Östersund
och deras samarbete med Trondheim stå på tur.
För att öka möjligheterna för musiker att kunna
leva på sitt eget arbete och för att öka musikernas
möjligheter att delta i olika samarrangemang vill vi
öka förutsättningarna för arrangörsstödet. Detta ger
möjligheter för olika former av möten mellan både
amatörer och professionella, både mellan musik och
dans. Det betyder mycket för ett levande och vitalt
musik- och dansliv.
Jag ska säga något om Teateralliansen och cent-
rumbildningarna. Här tycker vi från Miljöpartiet att
det är en viktig principiell och ideologisk markering
att slå fast att det offentliga stödet till konstnärer är
ersättning för utfört arbete och inte understöd. Därför
är vi väldigt positiva till att medel har omfördelats
från arbetsmarknadssektorn till kultursektorn. Bl.a.
har de tolv centrumbildningarna erhållit 10 miljoner
kronor och Teateralliansen AB 15 miljoner kronor
från AMS för att stödja de arbetslösa inom de olika
konstnärsgrupperna. Verksamheten är nu utvärderad,
och man har funnit att den fungerar väldigt bra. Men
då måste också mer pengar omfördelas, annars kan
man ju inte möta efterfrågan. Och verksamheten
utvecklas också inom dansens område. Jag yrkar
därför bifall till reservation 29 under punkt 49.
Vidare har vi Länsmusiken, som står för att få ut
musikens olika konstarter till skolor, föreningar, stu-
dieförbund, kommuner, församlingar, företag och
andra som anordnar konserter. För många människor,
inte minst för barn, svarar Länsmusiken för den vikti-
gaste kontakten med levande musik och med musik-
former som lyssnarna normalt inte kommer i kontakt
med.
Här vill jag påminna om att 70 % av vår kultur-
konsumtion betalar vi ur egen ficka. Samhällets stöd
handlar om de 30 % som inte är kommersiellt gång-
bara på den s.k. marknaden, som är vi.
Bland de musikformer som Länsmusiken arbetar
med finns bl.a. kammarmusik, folkmusik, jazz och
modern konstmusik. Nu har utskottet tagit initiativ till
en utvärdering. Det är bra, för vi behöver se konsek-
venserna av de nedskärningar som har gjorts. Vi
hoppas att deras stöd återupprättas.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 30 under
punkt 50.
Sedan kommer jag till fonogramstödet. Det är ju
inte bara levande musiker som behöver stöd, utan det
behövs också stöd för produktion och utgivning av
fonogram. I budgeten för år 2001 skar regeringen bort
3 miljoner kronor i anslaget för fonogramstödet -
motsvarande 40 % av det totala stödet.
Svenska skivbolags möjligheter att producera
smala men intressanta fonogram, inklusive barnmu-
sik, står och faller med fonogramstödet. Regeringen
har påtalat att nedskärningarna inte ska få några kon-
sekvenser. Detta kräver bevis. Därför menar vi att
regeringen skyndsamt ska utvärdera effekterna av den
här nedskärningen.
Till slut, herr talman, har vi Forum för världskul-
tur. Folkmusikens ställning har under perioden kraf-
tigt stärkts och är i dag en högst levande konstform
som ständigt utvecklas. Folkmusik från vitt skilda
länder har samtidigt på ett mycket glädjande sätt
knutit människor från olika kulturer närmare varand-
ra. Vi ser en ständig korsbefruktning mellan olika
folks musik, s.k. världsmusik.
Det här ger inte endast kulturella värden utan ock-
så demokratiska värden då kulturen bidrar till att
skapa förståelse över språkgränser och på så sätt -
kan vi säga - motverkar rasism. Nu tycker vi att det
är dags för ett nationellt uppdrag för en världsmusi-
korkester, och visst borde Ale Möller få det uppdra-
get!

Anf. 27 PAAVO VALLIUS (s):
Herr talman! Socialdemokraterna har under denna
mandatperiod gjort satsningar och reformer inom ett
antal olika områden. Vården, skolan och omsorgen
har tillsammans med sysselsättningen varit i fokus.
Samtidigt har vi valt att prioritera kulturen. Den stat-
liga kulturbudgeten har stärkts år efter år, och det är
en prioritering som vi kulturpolitiker är stolta över.
Naturligtvis är det vår ambition att fortsätta med att
stärka det svenska kulturlivet.
Den svenska musiken och scenkonsten håller en
hög konstnärlig nivå. Genom den institutionella ut-
byggnaden och ett ökat turnerande har dessa kultur-
yttringar blivit tillgängliga för en större och bredare
publik. De statliga stöden har haft stor inverkan på
den gynnsamma utvecklingen.
Besökstalen vid offentligstödda föreställningar
och konserter har stadigt ökat sedan början av 1990-
talet. Det finns en stark ambition hos både institutio-
ner och fria grupper att få en mer allsidigt samman-
satt publik - socialt, åldersmässigt och könsmässigt.
Många institutioner strävar också efter att få barn och
ungdomar intresserade av scenkonsten och musiken.
Detta är ett viktigt arbete.
Den väl utbyggda infrastrukturen ger goda förut-
sättningar för att nå ut med ett varierat utbud av tea-
ter, dans och musik till landets alla delar. Men vi
måste ytterligare stimulera den lokala och regionala
kulturen. Vi vill ha ett kulturliv för hela Sverige.
I årets budget ökade vi stödet till de fria grupperna
med 20 miljoner. Stödet till de regionala teater-, dans-
och musikinstitutionerna ökade med samma belopp.
Dessa satsningar är speciellt viktiga för kulturen ute i
landet. Det är speciellt glädjande att vi i budgeten
också säkrade ett ökat stöd till Göteborgsoperan.
Denna kulturinstitution håller en hög konstnärlig
kvalitet, och ytterligare medel ger stimulans för en
fortsatt god utveckling.
Riksteatern och Rikskonserter gör ett viktigt ar-
bete för att stimulera den kulturella tillgängligheten.
Verksamheterna bidrar till att människor i många
delar av landet får möjligheter att ta del av teater och
musik av god kvalitet. Både Riksteatern och Rikskon-
serter har haft en gynnsam utveckling. Jag hoppas att
deras arbete ska få fortsätta att utvecklas.
Herr talman! Vi har i detta betänkande gjort ett
tillkännagivande om en översyn av orkesterverksam-
heten, vilket nämnts av andra talare tidigare här.
Detta är ett mycket viktigt initiativ. Utbudet av or-
kestermusik är ojämnt fördelat över landet. Finansie-
ringen av orkestrarnas regionala verksamhet har ännu
inte fått en tillfredsställande lösning, och många or-
kestrar är i behov av en mer stabil finansiell bas.
Regeringen får nu i uppdrag att utreda, analysera
och föreslå åtgärder inom orkesterverksamheten.
Översynen ska bl.a. innefatta frågor om orkestrarnas
spridning över hela landet, om ekonomi, om rekryte-
ring av musiker och deras anställningsförhållanden
samt om orkestrarnas möjligheter till en långsiktig
utveckling. I översynen ska även ingå utfallet av
Kulturrådets förhandlingar med landstingen om
Länsmusikens uppdrag. Det är viktigt att vi nu får till
stånd en översyn för att i ett senare skede kunna för-
ändra vad gäller de problem som i dag finns inom
orkesterverksamheten.
Betänkandet innehåller två reservationer som be-
rör nyckelharpan som nationalinstrument.
Nyckelharpan har funnits länge i landet och är en
viktig del av vårt kulturarv. Nyckelharpan är ett in-
strument som vi bör värna och vidareutveckla. Om
intresset och engagemanget är stort kan ett instrument
få status som nationalinstrument i människornas
medvetande. Nyckelharpan verkar i många delar ha
det folkliga stöd som gör att människorna börjar be-
trakta den som ett nationalinstrument.
Men det är inte en fråga för riksdagen att fatta be-
slut om. Jag vill ändå understryka att det står nyckel-
harpans vänner fritt att utropa nyckelharpan till natio-
nalinstrument.
Kristdemokraterna föreslår i en gemensam reser-
vation med Vänsterpartiet och Folkpartiet att en
handlingsplan för dansens utveckling ska tas fram. De
senaste årens prioriteringar av dans har lett till en hel
del förbättringar inom området. Bl.a. annat har vissa
regional dansinstitutioner tillkommit, och stödet till
de fria dansgrupperna har ökat. Jag vill även nämna
arbetet med den dansfrämjande verksamheten Dans i
hela landet.
Men dansen har trots dessa insatser förhållandevis
svårt att etablera sig som egen konstform i hela lan-
det. Det finns ett behov av att ta ett större grepp om
frågan. Med anledning av detta kommer Kulturde-
partementet under året att arrangera en hearing. Olika
företrädare inom dansen kommer naturligtvis att
medverka.
Dessutom pågår en översyn av statens tjänstepen-
sionsåtagande för olika grupper av konstnärer inom
teater, musik och dans och hur bestämmelserna kring
dessa samverkar med reglerna för den reformerade
allmänna pensionen. Det pågår alltså diskussioner
och översyner, och jag förutsätter att regeringen i ett
senare skede överväger eventuella åtgärder.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkan-
det.
(forts. 8 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.52 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

7 § Frågestund

Anf. 28 TALMANNEN:
Nu följer riksdagens frågestund, och följande
statsråd kommer att delta: kulturminister Marita Ulv-
skog, utrikesminister Anna Lindh, statsrådet Leif
Pagrotsky, näringsminister Björn Rosengren och
statsrådet Jan O Karlsson.
Kulturministern besvarar såväl allmänpolitiska
frågor som frågor inom sitt eget område. Övriga stats-
råd svarar var och en på frågor inom sitt ansvarsom-
råde.
Utnämningar på kulturområdet

Anf. 29 KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Jag har en fråga till kulturminister
Marita Ulvskog.
I det senaste numret av tidningen Moderna tider
kunde man läsa om att den mångåriga traditionen i
Kulturdepartementet att låta kompetens gå före poli-
tiska värderingar vid tillsättandet av chefstjänster nu
har övergivits av kulturministern till förmån för något
som i artikeln närmast liknas vid en svågerpolitik.
Kulturministern talar ofta om maktkoncentration
när det gäller privata aktörer, men det är inte något
problem jämfört med det allvarliga i en medveten
politisering av kulturen som kulturministern beskylls
för. Inte mindre än sju exempel tas upp i Moderna
tider på höga befattningar där politiska meriter miss-
tänks överstiga personliga meriter.
Vad avser kulturministern att göra åt detta?

Anf. 30 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! De uppgifter som förekommer i den-
na artikel i Moderna tider ger en mycket hårt vinklad
och felaktig bild.
På Kulturdepartementets område tillsätter vi 40-
50 styrelser varje år. Vi eftersträvar en regional sprid-
ning, en god sammansättning könsmässigt, att konst-
närer och kulturverksamma personer ska vara före-
trädda i styrelserna och i någon mån, men i mindre
mån än tidigare, personer med en politisk färg. Tittar
man på fördelningen av den politiska färgen bland de
få ledamöter som har en sådan bakgrund är det gans-
ka jämnt fördelat mellan borgerliga partier och Soci-
aldemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Anf. 31 KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Kulturministern försöker att vifta bort
dessa anklagelser, men jag anser att det är en allvarlig
anklagelse och ett hot mot det fria kulturlivet. Statlig
intervention i kulturen är något som brukar känne-
teckna mindre fria länder än Sverige.
Det allvarliga med kulturministerns experiment
med statlig digital-TV är inte att det blev ett fiasko,
utan det är att det kostade en massa pengar och det
motiv som kulturministern drevs av när hon drog i
gång projektet. Där undrar jag också vilka personer
som det handlar.
Det är inte något nytt att regeringen låter partibok
gå före kompetens. Men det är extra allvarligt när det
gäller kulturen. En fri kultur är en förutsättning för ett
fritt samhälle, och då avses en kultur som står fri från
staten.
Jag vill fråga om kulturministern kan påstå att vi
har en fri kultur när hennes egen sekreterares man, P
O Enquist, som dessutom har ungefär samma politis-
ka uppfattning som kulturministern, ensam får utreda
filmpolitiken. Vad säger det om ett land, att man har
en filmpolitik? Vad säger det om kulturministern när
hennes närmaste medarbetares man får utreda den
frågan?

Anf. 32 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Om Karin Enström lät bli att läsa in-
nantill ur sitt manus skulle hon inte kunna säga att jag
viftade bort kritiken. Det är helt enkelt helt felaktiga
påståenden som görs i Moderna tiders artikel. Den
ger inte en riktig bild av förhållandena när det gäller
utnämningarna på kulturområdet.
Vi har i någon mån avpolitiserat detta område.
Det finns betydligt färre partipolitiska företrädare
som innehar utredaruppdrag och styrelseuppdrag
inom denna sektor. Däremot har vi en bättre köns-
sammansättning, en något bättre regional spridning
och vi har framför allt sett till att människor som har
en särskild kunskap om kultursektorn eller som själva
är verksamma som kulturarbetare finns företrädda i
institutionernas styrelser.
Så jag viftar inte bort kritiken, jag avvisar den.
Det är en felaktig bild som ges i den artikel som Ka-
rin Enström läser ur.
Statens andel i SAS

Anf. 33 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till näringsmi-
nistern som berör SAS. SAS ska ju drivas efter mark-
nadsmässiga principer, och det är inget fel i det. Man
genomför nu förändringar för att nå en bättre lönsam-
het.
Finns det då egentligen något motiv till att staten
ska äga en del av SAS? Är det inte dags att sälja ut
statens andel i SAS och satsa de pengarna på bättre
infrastruktur i hela landet?

Anf. 34 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Jag konstaterar bara att det var den
borgerliga regeringen som genomförde en avreglering
av flygmarknaden. Tanken var helt enkelt att man
skulle öppna för konkurrens. SAS verkar på en mark-
nad där man konkurrerar. Det är det ena.
Det andra är att efter den 11 september har hela
flygindustrin fått det tufft, och det är det som vi nu
ser effekterna av. Därför läggs en del linjer ned, både
en del nationella och en del internationella linjer.
När det sedan gäller ägandet finns det ingen som
helst koppling till detta. Jag anser att svenska staten
fortfarande ska vara delägare i SAS, och staten äger i
dag 20 % av SAS.

Anf. 35 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! En rimlig fortsättning av den om-
strukturering där SAS ska fungera på en öppen mark-
nad, vilket också jag tycker är riktigt, vore att staten
avhänder sig sitt ägande för att få pengar till att bygga
upp en infrastruktur som från regionalpolitisk syn-
punkt gör att landet får ett bättre kommunikations-
system.
Är inte det en linje som man nu vid rätt tillfälle
borde ta chansen att följa?

Anf. 36 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Om vi skulle avstå från ägandet i SAS
skulle det ju inte lösgöra resurser på det viset att SAS
skulle kunna flyga på olönsamma linjer. Vad som kan
hända nu - och det tycker jag är positivt - är att det
kommer att bli en konkurrens. Andra aktörer kan
öppna flyglinjer vilket kan få stor betydelse för regio-
nalpolitiken, och detta är en fråga som vi ser över.
Centerpartiet är ju det parti som likt oss har sagt
nej till att privatisera Vattenfall, trots att den markna-
den är avreglerad. Här har vi en parallell, och det
finns inget samband.
Utrikesministerns besök i Iran

Anf. 37 KARL-GÖRAN BI-
ÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till utrikesminister
Anna Lindh.
Iran är ett av världens tuffaste diktaturer som är en
teokrati. Det är de religiösa som bestämmer. Presi-
denten måste följa det som de religiösa ledarna säger.
Nu läser jag i tidningen att Anna Lindh har besökt
Iran. Jag skulle vilja veta vad som kom ut av det
besöket. Vilka möjligheter hade Anna Lindh att träffa
oppositionella? Det finns en hård kritik från flykting-
ar från Iran. De undrar nu vad det är som egentligen
har hänt. Som en markering har ingen utrikesminister
besökt Iran sedan 1979. Varför detta besök?

Anf. 38 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det är riktigt att ingen utrikesminister
har besökt Iran sedan 1979. Men det har också hänt
en del där efter den tidpunkten. Man har fortfarande
ett system och ett förtryck som vi tycker är oaccepta-
belt. Vad vi kan se i dag är att det finns en reformrö-
relse som består av grupper som vill modernisera,
förändra och demokratisera Iran. Dit hör t.ex. presi-
denten.
Vi kan samtidigt se att det finns religiösa konser-
vativa grupper som snarare vill gå i den motsatta
riktningen.
För alla som verkligen vill se reformer i Iran är
det viktigt att man har kontakter med och besöker
Iran. Det är också ett skäl till att jag, liksom i princip
samtliga andra utrikesministrar i EU, har menat att
det gäller att öka kontakterna med Iran för att stödja
reformvännerna i stället för att isolera landet, som
bl.a. USA:s president var inne på. Vi tror från EU:s
sida att det är fel, och vi tror att vi i stället ska öka
kontakterna med Iran men samtidigt kraftfullt fram-
hålla behovet av reformer.

Anf. 39 KARL-GÖRAN BI-
ÖRSMARK (fp):
Fru talman! Nu hävdar flyktingar och sådana som
är tvungna att leva utanför Iran att det inte går att
påverka ens president Khatami, för han är helt i hän-
derna på mullorna. Han har ingenting att säga till om.
Det är mullorna som styr. Ska man försöka träffa och
prata med någon är det i så fall mullorna, men det
fanns det kanske inte möjlighet till eller intresse av.
Vad vet jag?
Poängen är vilken signal detta ger till dem som
lever under denna regim och till dem som lever utan-
för landet och som kritiserar utrikesministerns besök.
Att utrikesministern var där är en sorts bekräftelse på
att president Khatami är accepterad från svensk sida.
Det är fel signal, menar dessa personer och jag.
Jag vill veta vad som konkret kom ut av mötet.
Vilka möjligheter hade utrikesministern att träffa
oppositionella som tycker annorlunda?

Anf. 40 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag hade t.ex. ett långt möte framför
kameror med en av de kvinnliga parlamentsledamöter
som är dömda till fängelse efter att ha kritiserat de
religiösa ledarna. Jag hade ett möte med den talman
som nu försöker stärka riksdagen och det politiska
systemet på det religiösa systemets bekostnad. Han
stängde det iranska parlamentet, tog alla reformvän-
ner med sig ut och sade att man inte skulle öppna
parlamentet förrän andra parlamentsledamöter hade
släppts ur fängelset.
För dem som kämpar inifrån för att förändra sys-
temet är det naturligtvis ett stort stöd att andra länder
kommer dit, betonar hur viktigt deras arbete är och
visar att man inte accepterar förtryck av olika grupper
i Iran.
Dessutom hade vi chansen att träffa olika kvinno-
grupper. Vi fick också chans till viktiga diskussioner
när det t.ex. gäller Mellanöstern, där Iran har en helt
oacceptabel hållning. Då är det viktigt att vi får möj-
lighet att hela tiden, både för ledningen och för re-
formvännerna, presentera en alternativ syn på Mella-
nöstern.
Utrikesministerns besök i Iran

Anf. 41 NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! Till skillnad från K-G Biörsmark träf-
far jag människor från Iran som uppskattat besöket
och upplever det på det sätt som utrikesministern talar
om, dvs. som ett stöd för dem som faktiskt vill ha
reformer. Min fråga gäller om utrikesministern träf-
fade kvinnoorganisationerna. I Iran finns en hel del
kvinnoorganisationer om jobbar just för att stärka
kvinnors ställning. Hade utrikesministern möjlighet
att träffa också de organisationerna? Att de respekte-
ras och uppvaktas av olika ministrar som åker ned
betyder oerhört mycket för dessa organisationer.

Anf. 42 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Vi träffade de kvinnliga parlamenta-
rikerna i går - bl.a. de parlamentariker som systemet
utsätter för olika saker.
Vi har tagit upp våra krav när det gäller kvinnors
rättigheter och planerar att fortsätta ett samarbete med
de kvinnoorganisationer som driver frågan om kvin-
nors rättigheter. Det hoppas vi kunna fortsätta med
inte bara i Iran utan också, om det går att få möjlighet
till utresa, i Sverige. Vi hoppas kunna ordna semina-
rier med kvinnor från Iran i Sverige.

Anf. 43 NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! Det var just det jag var ute efter. Är
det möjligt att bjuda hit kvinnor som jobbar för kvin-
nors rättigheter i Iran? Den fråga jag har fått de se-
naste dagarna gäller om man kan ta hit dem för att
tillsammans med andra organisationer från Mella-
nöstern kanske ordna seminarier eller en konferens
om kvinnors ställning i hela Mellanöstern.
Jag vill fråga utrikesministern om det går att ord-
na en konferens. Jag tror att många kvinnor i Sverige
skulle uppskatta det.

Anf. 44 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Vi planerar att genomföra en sådan
konferens. Hur många vi kan bjuda hit och hur många
som kan få utresetillstånd och liknande återstår att se,
men mitt besök i Iran har onekligen underlättat för
oss att få de iranska myndigheterna att säga ja till att
vi anordnar en konferens och bjuder dessa organisa-
tioner till Sverige.
Jag skulle också vilja ta två konkreta exempel
som gör att jag tror att gårdagens besök också innebär
en förbättring för de ungefär 50 000 iranier som bor i
Sverige. Det finns flera olösta vårdnadstvister när det
gäller barn. Vi är nu överens om att vi ska tillsätta en
gemensam kommitté som ska diskutera lösningar. Vi
har också diskuterat hur vi ska kunna underlätta för
dem som har anhöriga i Iran som vill komma på be-
sök till Sverige. De måste få chansen att söka visum
för att kunna besöka sina släktingar i Sverige.
Detta var framsteg vid sidan av det vi talade om
på kvinnoområdet.
Regalskeppet Vasa

Anf. 45 INGER DAVIDSON (kd):
Fru talman! Det pågår en kulturpolitisk debatt i
kammaren i dag. Jag tänkte fortsätta den genom att
passa på att ställa en fråga till kulturministern.
Om man går ut på stan här i Stockholm ser man
att det överallt finns affischer där det står "Bota Va-
sa". Det är en vänförening som vädjar om pengar för
att kunna rädda vår nationalklenod och ett av våra
viktigaste besöksmål, nämligen regalskeppet Vasa.
Det har utsatts för angrepp som gör att det håller
på att brytas ned. Om ingeting händer kan hela skep-
pet förstöras.
Min fråga är helt enkelt om kulturministern gör
någonting för att bota Vasa.

Anf. 46 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Till att börja med följer vi från de-
partementets sida väldigt noga de initiativ man har
tagit inom de sjöhistoriska museerna, som Vasamuse-
et tillhör. Man arbetar på egen hand för att så små-
ningom redovisa de behov man kan ha som man
behöver resonera med staten om. Men dit har det
såvitt jag vet inte kommit än. Jag kommer naturligtvis
att engagera mig djupt i denna fråga när jag väl blir
apostroferad.

Anf. 47 INGER DAVIDSON (kd):
Fru talman! Tack för det svaret. Om jag har för-
stått saken rätt är det mycket akut. Det handlar om ett
svavelsyraangrepp på bultarna. Om de inte byts ut -
det är väldigt kostsamt att göra det - kommer skeppet
att brytas ned. Då tycker jag att man kan förvänta sig
att landets kulturminister själv tar en kontakt eller ett
initiativ, om Vasamuseets ledning mot förmodan inte
har gjort det.

Anf. 48 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Självfallet har departementet haft ett
antal kontakter med Vasamuseet i denna angelägen-
het. Vi har täta kontakter för att få veta hur de under-
sökningar som pågår fortskrider. Man håller fortfa-
rande på att undersöka omfattningen av skadorna,
vilken typ av skador det handlar om och vilken typ av
insatser som behövs. När man hunnit lite längre i sina
undersökningar kommer departementet naturligtvis
att på ett mer handfast sätt bli inblandat i processen.
I detta undersökande skede håller vi fortlöpande
kontakt. Vi har inga egna åtgärdsplaner. Sådana
kommer museet med största sannolikhet att vilja
formulera och så småningom diskutera med oss.
Lastvagnshytter till Israel

Anf. 49 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Leif
Pagrotsky. Miljöpartiet har likt en hel värld förfärats
över den israeliska regimens brutalitet gentemot den
palestinska civilbefolkningen och av regimens kon-
sekventa kränkningar av FN:s mänskliga rättigheter
och flera resolutioner.
Vi hörde för någon vecka sedan att det från Sveri-
ge exporteras lastvagnar från Volvo som är förstärkta
med pansarplåt och skottsäkert glas. De exporteras till
den israeliska krigsmakten. Det är naturligtvis ett
perfekt fordon för att frakta schaktmaskiner som kan
användas för att jämna civila bostäder med marken.
Det har kunnat ske därför att de inte är klassade som
krigsmateriel, men man skulle kunna utsätta exporten
för en prövning och klassa lastvagnarna som potenti-
ellt krigsmateriel.
Därför är min fråga till statsrådet om han kommer
att ta något initiativ för att denna typ av export ska
prövas enligt de riktlinjer vi har för krigsmaterielex-
port.

Anf. 50 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Lars Ångström sitter i Exportkontroll-
rådet som har full insyn i de här frågorna, och han är
väl kunnig om hur reglerna ser ut och hur det enskilda
fallet ser ut. Jag vill därför rätta Lars Ångström när
han säger att det exporteras lastbilar från Sverige till
Israel av den här typen. Vad det handlar om är last-
bilshytter som exporteras till USA för att i USA
monteras på lastbilschassin för vidare export.
Vi har i Sverige ett regelverk som avgränsar vad
som är krigsmateriel i lagens mening. Det är vid-
sträckt. Det har utvidgats till att omfatta inte bara
vapen utan också t.ex. radar och annat som tidigare
inte klassades som krigsmateriel. Noggranna under-
sökningar som inspektionen har gjort har visat att det
i det här fallet inte är karosser, hytter, som i den
svenska lagens mening är att klassificera som krigs-
materiel.
Nu frågar Lars Ångström om vi kan ta några initi-
ativ till att utvidga detta till att omfatta sådant som
kan kallas potentiell krigsmateriel. Vi har i dag
krigsmateriel för strid, alltså vapen. Vi har övrig
krigsmateriel, alltså sådant som radar. Nu föreslår
Lars Ångström en tredje kategori, potentiell krigs-
materiel. När jag förstår vad det betyder överväger
jag gärna om det är en bra idé.

Anf. 51 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag tror mycket väl att statsrådet för-
står vad jag menar, nämligen sådant som kallas för
dual use, dvs. att man prövar materiel som kan an-
vändas både civilt och militärt enligt de riktlinjer vi
har.
Jag har varit i kontakt med Inspektionen för stra-
tegiska produkter i dag på förmiddagen. Som jag har
förstått det är det fullt möjligt för statsrådet att ta ett
initiativ och be inspektionen att se över möjligheten
att klassa den här typen av lastvagnshytter som
krigsmateriel. Det skulle i så fall ge regeringen en
möjlighet att stoppa export av en produkt som är av
strategisk betydelse för den israeliska regimens krigs-
handlingar gentemot det palestinska folket, dvs. om
den politiska viljan finns.

Anf. 52 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Låt mig först välkomna att Lars Ång-
ström nu pratar om hytter och inte om lastbilar.
Jag har tidigare med företrädare för Lars Ång-
ströms parti diskuterat möjligheten att utvidga krigs-
materielbegreppet, så att man i stället skulle tala om
all försäljning till militära inköpare, militära kunder.
Man skulle då alltså inte ta sikte på vad det var för
materiel utan ta sikte på vad det var för kund. Men vi
kom fram till att avvisa den idén.
Min åsikt är att vi ska värna ett effektivt och nog-
grant kontrollsystem som är ambitiöst och som inne-
bär att man kontrollerar i detalj, men då krävs det att
det omfattar kärnan, det centrala, i detta, dvs. vapen,
radaranläggningar, stridsledningssystem och sådant
som är direkt relaterat till krigföringen. Om man
utvidgar detta till att gälla civila produkter som i och
för sig används av militära kunder blir kontrollområ-
det kolossalt vidsträckt. Så många företag och va-
rugrupper skulle kunna inkluderas att jag tvivlar på
att jag skulle kunna sköta mitt jobb att kontrollera det
här på ett bra sätt.
Man kan alltid ifrågasätta var gränsen exakt ska
gå, men jag vill varna för att göra det här till en alltför
bred och generell sak. Vi ska ha respekt för en snäv
och strikt prövning, och den ska vi upprätthålla på ett
mycket ortodoxt sätt.

Anf. 53 TALMANNEN:
Jag vill påminna om enminutersregeln, för att så
många som möjligt ska kunna komma till tals.
Fattigdomen i världen

Anf. 54 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga som skulle kunna
ställas till tre av statsråden, men jag väljer Jan O
Karlsson den här gången. Det handlar om målet att
halvera fattigdomen i världen.
Det är viktigt att ha en fungerande strategi för att
kunna nå de här målen; det är vi säkert överens om.
Det ska vara en strategi som fungerar i verkligheten.
I dagarna har det kommit en utvärdering av
Världsbankens och Valutafondens lånepolitik. De
utsätts för en svidande kritik. Detta är ingen nyhet.
Det har ju framförts stark kritik mot de institutionerna
under många år. De har i och för sig ändrat inriktning
till en del - det vet jag - men de har använt chockte-
rapi. Nu kan man se att detta har haft motsatt effekt
för många fattiga människor. Det visar också lite
grann att åtgärder som egentligen är riktiga inte fun-
gerar när de införs snabbt, stelbent och inte förenas
med kunskaper och hänsyn till lokala och mänskliga
förhållanden.
Jag undrar på vilket sätt statsrådet och regeringen
avser att ta lärdom av det här och hur man kan gå
vidare.

Anf. 55 Statsrådet JAN O KARLSSON (s):
Fru talman! Jag tackar fru Andersson för frågan.
Jag konstaterar att åtskilliga av de tankegångar
som har kommit fram i den här utvärderingen redan
har förts fram av bl.a. vår regering, och diskussionen
om Världsbankens verksamhet har också kommit att
ge ett visst resultat.
Jag får erinra om att vi tidigare hade en världs-
bank som arbetade med s.k. structural adjustment, en
typ av politik som nu är ersatt av fattigdomsbekämp-
ning där just fattigdomsbekämpningen med nationell
ledning har blivit den ledande metoden. Jag menar
alltså att Världsbanken redan i stor utsträckning, bl.a.
på vårt initiativ, har lyssnat på denna kritik, och jag
ska i min nästa replik visa att värdet av den här utvär-
deringen nog måste anses vara begränsat, med tanke
på en del av de åsikter och värderingar som har
kommit fram i den.

Anf. 56 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Det kan säkert finnas synpunkter på
den här utvärderingen. Jag måste erkänna att jag
naturligtvis inte har studerat den i detalj. Men detta
visar ändå att det handlar om en oerhört komplex
materia för att man verkligen ska komma någonvart
och åstadkomma utveckling.
Jan O Karlsson har tidigare här i kammaren talat
om att länderna måste få kreditvärdighet. Det kan jag
naturligtvis hålla med om. Det handlar om skuldav-
skrivning, nya lån osv. Men det handlar också om att
verkligen se till att detta når de fattiga och att det inte
bara är ledningen i landet utan också människorna i
landet som kommer i åtnjutande av de åtgärder som
görs. Det är inte alltid det är på det viset.

Anf. 57 Statsrådet JAN O KARLSSON (s):
Fru talman! Detta är alldeles riktigt.
När jag läste den här rapporten blev jag mycket
överraskad av att man i utvärderingen inte hade kon-
staterat att vi i dag har en världsbank som just har
byggt upp en fattigdomsbekämpning som ska ledas
av länderna själva. Det är det bästa sättet att tillgodo-
se de fattiga människornas intressen i de här länderna.
Den kritik som har förts fram mot Världsbanken
har alltså till en del hörsammats, men jag ska citera
en mening som visar att en del av de föreställningar
som utvärderarna har haft sannolikt är ålderdomliga.
Följande står i rapporten: "Tanken att ekonomisk
tillväxt ska skapas genom mer export och lägre infla-
tion har i många fall inneburit en katastrof för länder-
na i Syd".
Med den typen av utgångsvärderingar är en sådan
här utvärdering naturligtvis dömd att misslyckas.
Sjukfrånvaron

Anf. 58 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Sjukskrivningarna ökar hela tiden,
och kostnaderna skenar. 1999 var kostnaden drygt 27
miljarder kronor. För i år förväntas de bli över 50
miljarder kronor, och regeringen gör inget, i varje fall
inte nu.
I vårbudgeten går det att läsa att kraftfulla och of-
fensiva insatser ska föreslås till hösten efter valet i
budgetpropositionen för att hejda kostnadsutveck-
lingen och minska sjuktalen.
Min fråga till Marita Ulvskog, som i dag är stand-
in för statsministern och ska svara på övergripande
frågor, är: Vilka är dessa kraftfulla och offensiva
insatser? Är det 60 dagars arbetsgivarperiod? Är det
sänkta ersättningsnivåer? Är det fler karensdagar,
eller vad är det som kan komma efter valet om Soci-
aldemokraterna vinner?

Anf. 59 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Vi har kommit överens om att jag ska
svara på frågan, om det passar.
Fru talman! Får jag först konstatera att vi lägger
fram ett elvapunktsprogram. I det programmet finns
det en mängd frågor, och de frågor som närmast dis-
kuteras och som anknyter till frågeställarens är såda-
na som har att göra med ekonomiska incitament,
framför allt riktade till arbetsgivaren.
Hur man än behandlar denna fråga landar man i
att det handlar om arbetsorganisationen. Det kan vara
att det är stressigt. Det kan vara att man har dålig
arbetsledning, och det kan vara att man har för få
resurser, att organisationen är för tajt.
Jag menar att regeringen nu har tagit ett samlat
grepp. Det är ett elvapunktsprogram där alla dessa
frågor behandlas.

Anf. 60 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag kan bara konstatera att man skri-
ver att man ska komma med något efter valet. Elva-
punktsprogrammet, som det hänvisas till, handlar om
att man ska analysera, utreda, informera och föra
samtal. Det är ungefär vad de elva punkterna handlar
om. Jag kan förstå att Socialdemokraterna inte före
valet vill avslöja den beska medicin de kan komma
att ordinera om de vinner valet. Men jag tycker det är
beklagligt. De sjukskrivna blir en del av Socialdemo-
kraternas valtaktik.
Vi skulle behöva de kraftfulla och offensiva insat-
serna för de sjukskrivna i dag. Helst skulle de ha
kommit i går. Det går inte, näringsministern, att hän-
visa till elvapunktsprogrammet. Det ger inte de åtgär-
der som ni själva beskriver som kraftfulla och inten-
siva.

Anf. 61 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! En av de absolut viktigaste frågorna
vi har framför oss är just det vi nu avläser, dvs. att så
många är sjukskrivna. Det är framför allt många
långtidssjukskrivna. Det är vår största och viktigaste
fråga. Vi har arbetat fram ett elvapunktsprogram. I
detta finns en hel del konkreta åtgärder beskrivna. Vi
kommer att fortsätta med dessa åtgärder.

Vi kommer också att få diskutera detta under
nästa mandatperiod, och förhoppningsvis under valrö-
relsen, inte minst med Moderaterna. En sak kan jag
konstatera: Vi kommer aldrig att föreslå de åtgärder
som ni har föreslagit i denna debatt, dvs. att man än
hårdare ska belasta individen. Det vi vill komma åt
och föra en diskussion kring är arbetsorganisationer
med människor som jobbar i hårda arbetsmiljöer. Det
handlar också om att tillföra nya resurser. Under den
mandatperiod som vi har framför oss kommer detta
att bli en av de viktigaste frågorna.
Inkomstbeskattning i Norden

Anf. 62 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Jag har en fråga till samarbetsminister
Leif Pagrotsky. Jag ställer den med anledning av
verkligheten men också utifrån Ole Norrbacks utred-
ning Nordbornas rättigheter.
Vi har ett nordiskt avtal från 1996 om undvikande
av dubbelbeskattning. Det har som avsikt att en in-
komst från ett nordiskt land enbart ska beskattas en
gång. Det är tydligt att detta avtal inte fungerar. Jag
ska ge ett exempel.
En finländare bosatt i Finland som får pension
från både Sverige och Finland betalar skatt i Sverige
på pensionen från Sverige. Dessutom betalar pensio-
nären skatt i Finland på den pension som förvärvats
där.
Min fråga är följande: Vilka åtgärder avser stats-
rådet att vidta för att underlätta skattemässigt för
pensionärer som vill flytta mellan de nordiska länder-
na?

Anf. 63 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Charlotta Bjälkebring pekar på en
väldigt svår och viktig del av den vardag som männi-
skor som väljer att leva ett nordistiskt liv möter. Det
handlar om människor som lever ett liv på två sidor
om en gräns, som t.ex. pendlar över gränsen mellan
Sverige och Norge eller mellan Sverige och Danmark
eller som arbetar en del av livet i Sverige och sedan
pensionerar sig t.ex. i Finland.
Min åsikt är att vi har gjort hyggliga framsteg på
området genom att förenkla och göra reglerna tydli-
gare och synligare. Men vi har väldigt långt kvar. På
en del områden har utvecklingen gått i fel riktning.
Det nya avtal som vi slöt med Danmark för ett par år
sedan innebar att vi löste ett antal problem som de
framför allt hade på dansk sida. Detta skedde till
priset av att komplexiteten och de praktiska svårig-
heterna för de enskilda ökade radikalt. Vi jobbar nu
rätt intensivt med våra danska vänner för att försöka
hitta enklare och smidigare lösningar. Jag medger
gärna att det är en svår uppgift. Vi har mycket kvar
att göra, men vi jobbar intensivt med det.

Anf. 64 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Det exempel som jag tänkte ta upp vi-
sar att en nordbo som har intjänat pension i Sverige
men som bor i Finland också får betala en särskild
sjukförsäkringsavgift där, samtidigt som han får be-
tala skatt på sin intjänade pension i Sverige och också
på den intjänade pensionen i Finland.
Med de regler som finns i dag blir man beskattad
på flera olika nivåer. Jag skulle vilja veta vad man
utifrån Norrbacks utredning kommer att göra konkret
åt problemet.

Anf. 65 Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):
Fru talman! Låt mig först säga att Ole Norrbacks
utredning är alldeles pinfärsk. Den har precis lagts
fram. Den innehåller många exempel, men eftersom
utredningen är så färsk vet vi inte i dag exakt vad vi
ska vidta för åtgärder utifrån de exempel som tas upp
där. De fall som Norrback tar upp dras nu in i proces-
sen. Jag kommer att se till att de dåliga exempel på
nordiskt samarbete som han visar upp hanteras och
dras fram i ljuset. Vi ska försöka göra vårt bästa för
att lösa dem.
Jag vet att de nationella systemen är så olika,
framför allt mellan Sverige och Danmark men också
mellan t.ex. Sverige och Finland, att det ibland är
väldigt besvärligt. När Ole Norrback var min kollega
i den finska regeringen ondgjorde vi oss tillsammans
över de olikheter i bilbeskattning mellan Sverige och
Finland som gjorde att tullen beslagtog personbilar i
Tornedalen för den som råkade träffa en tjej på andra
sidan och ville åka över lite oftare än tidigare.
Vi har mycket kvar att göra i det nordiska samar-
betet för att underlätta en smidig vardag. Jag kommer
att fortsätta att engagera mig för det.
Svenska medborgare fängslade utomlands

Anf. 66 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Då och då inträffar det att en svensk
medborgare kommer i klammeri med rättvisan i ett
annat land, fängslas eller utsätts för grym behandling.
Jag vill fråga utrikesministern vad en svensk medbor-
gare som sitter fängslad har rätt att kräva av svenska
UD. Vad har den fängslades familj rätt att kräva?

Anf. 67 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det är alltid så att man kan bara ge en
begränsad hjälp till svenska medborgare. Det är de
utländska rättssystemen som gäller, men Sverige
brukar alltid försöka att bistå medborgare som ham-
nar i akuta problem med rättvisan i andra länder.
Vi märker att det ibland finns en övertro på att
svenska myndigheter ska kunna komma in och hante-
ra ett utländskt rättssystem, hjälpa till med borgens-
summor eller hjälpa till att lösa ett rättsfall i ett annat
land. Det har inte vare sig svenska UD eller företräda-
re för de svenska rättssystemen möjlighet att göra. Vi
försöker hjälpa till genom att se till att människor får
en rättvis behandling. Vi försöker hjälpa till så att de
klarar sitt uppehälle, klarar sig rent humanitärt, men
vi kan inte åstadkomma underverk när det gäller
utländska rättssystem.

Anf. 68 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag ställer den här principiella frågan
utifrån några konkreta fall. Jag tänker just nu särskilt
på ett fall med en svensk journalist som, om informa-
tionen är korrekt, har fängslats och utsatts för tortyr
av eritreanska myndigheter. Informationen säger att
denne svenske medborgare inte har hört ett ord från
den svenska regeringen eller från representanter för
den svenska regeringen, att stödet har varit obefint-
ligt. Det är en situation som inte är acceptabel, att en
person som har utsatts för tortyr - om nu informatio-
nen är korrekt - inte ska kunna känna stöd från
svensk sida.

Anf. 69 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! När det gäller den typen av assistans
är det klart att svenska myndigheter alltid försöker ge
sådan. Jag talade om att påverka själva rättssystemen.
Jag vet inte exakt vilken hjälp som har getts eller
som man har försökt att ge i det eritreanska fallet. När
det gäller att bevaka rättssäkerheten, att protestera
både genom myndigheter och politiskt ifall svenska
medborgare råkar ut för tortyr eller för en omänsklig
behandling eller blir behandlade i strid med interna-
tionella regler, är det självklart att svenska myndig-
heter agerar. Det kan finnas fall där vi inte känner till
att en person har fängslats, där vi inte känner till att
en person har fått den här typen av problem. Då kan
det ta tid innan svenska myndigheter kan agera. Det
finns några sådana exempel. Jag vet inte exakt vad
som har skett i det här fallet i Eritrea, men det ska jag
också gärna återkomma till.
Utvidgning av flyktingbegreppet

Anf. 70 KENT HÄRSTEDT (s):
Fru talman! Jag ska be att få ställa en fråga till
migrationsminister Jan O Karlsson.
EU-kommissionen har lagt fram ett direktivför-
slag som innebär att flyktingbegreppet kommer att
utvidgas till att också omfatta kvinnor som förföljs på
grund av sitt kön. Min fråga till migrationsminister
Jan O Karlsson är: När tänker regeringen se till att
detta också genomförs i vår egen lagstiftning?

Anf. 71 Statsrådet JAN O KARLSSON (s):
Fru talman! Det är riktigt som Kent Härstedt säger
att EU-kommissionen har lagt fram ett förslag - som
vi tycker är mycket bra - om en vidgning av tolk-
ningen av flyktingbegreppet. Ursprungligen hade jag
den föreställningen att vi skulle kunna avvakta ett
genomförande av detta direktiv och därigenom kunna
lösa denna fråga, som har viktiga principiella impli-
kationer. Vi har nu haft denna konvention i 50 år, och
det är alldeles uppenbart när man läser den att flyk-
tingen är en man, dessutom en heterosexuell man.
Både flyktinglagstiftningen och konventionen är i
behov av en översyn.
Efter samtal med kommissionären Vitorino står
det dock klart att detta kommer att ta alltför lång tid.
Jag har därför föreslagit regeringen att vi får göra det
här själva först. I förra veckan beslöt regeringen på
mitt förslag att tillsätta en utredning om att i Sverige
vidga flyktingbegreppet till att omfatta kvinnor som
är förföljda på grund av sitt kön och människor som
är förföljda på grund av att de är sexuellt avvikande.

Anf. 72 KENT HÄRSTEDT (s):
Fru talman! Tack för det svaret! Jag skulle också
vilja veta vad migrationsministern och regeringen har
för tankar om det skulle visa sig att EU-direktivet inte
når ända fram. Kommer detta i så fall att påverka den
förändring som migrationsministern nu har föresla-
git?

Anf. 73 Statsrådet JAN O KARLSSON (s):
Fru talman! Nej, det kommer inte att påverka vår
lagstiftning. Vi anser att kvinnor som förföljs på
grund av sitt kön och människor som förföljs på
grund av sin sexuella läggning ska flyktingförklaras.
Ett EU-direktiv som inte tar hänsyn till detta kommer
inte att inverka på den lagstiftning som vi nu har tagit
initiativ till och som ska genomföras.
Låt mig tillägga en sak av mycket stor principiell
vikt, och det är att arbetet på våra flyktingmyndighe-
ter, Migrationsverket och Utlänningsnämnden, mo-
derniseras. Detta är en viktig utbildningsfråga för
personalen, framför allt i Migrationsverket. Jag har
försäkrat mig om att Migrationsverket nu arbetar
fram riktlinjer för utredningar av kvinnor och männi-
skor med annan sexuell läggning som prövas i detta
avseende. Genom de resurser som nu i tilläggsbudget
anvisas till våra myndigheter finns det också praktis-
ka möjligheter att intensifiera detta arbete.
Avvecklingen av kärnkraften

Anf. 74 OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Regeringen har nyligen lagt fram ett
förslag om att halva Sveriges elproduktion ska av-
vecklas. Basindustrin är mycket beroende av kärn-
kraften och god tillgång till el till konkurrenskraftiga
priser. Basindustrin ger jobb och välfärd i stora delar
av landet. Bara i Norrbotten finns det nio elintensiva
industrier som totalt gör av med knappt 4 terawat-
timmar el.
Jag vill fråga näringsministern vad han tänker gö-
ra för att se till att inte stora delar av basindustrin
avvecklas samtidigt med halva elproduktionen.

Anf. 75 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! För det första är det så att de åtgärder
som vi hittills har vidtagit och som också ligger i
propositionen, gröna certifikat etc., inte belastar ba-
sindustrin. För det andra handlar det förslag vi har
förelagt riksdagen om att vi på sikt ska kunna ersätta
kärnkraften med alternativa energikällor som är för-
nyelsebara.
Därför menar jag, apropå den här diskussionen
om att vi plötsligt ska lägga ned all kärnkraft, att vi
nu ska släcka hälften av lamporna här i kammaren
etc., att det inte är detta det är fråga om. Vad det är
fråga om är en planmässig ersättning av kärnkraften
som ska ske successivt.
Vad vi också säger är att vi ska bygga ut med 10-
15 terawattimmar ytterligare när det gäller alternativ
- biobränsle, vind etc. - som ska tillföras de ca 150
terawattimmar vi producerar och förbrukar i detta
land.

Anf. 76 OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Det regeringen föreslår är ju att 70 te-
rawattimmar kärnkraft ska avvecklas, och det ska då
ersättas med gröna certifikat och lite annat smått och
gott samt 10 terawattimmar vindkraft. Men att ta bort
halva elproduktionen innebär ju att hälften av den el
som går åt i LKAB, hälften av den el som går åt i
SSAB i Luleå och hälften av den el som går åt i Kap-
pa uppe i Norrbotten ska ersättas med någonting
annat - eller försvinna helt.
Basindustrin svarar för tiotusentals jobb och ger
välfärd i stora delar av landet - i glesbygden, i Berg-
slagen, efter Norrlandskusten osv. Basindustrin kan
inte drivas och eldas med gröna certifikat. Vad tänker
näringsministern göra för att värna basindustrins
konkurrenskraft?

Anf. 77 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Vi socialdemokrater har, tillsammans
med Centerpartiet och Vänsterpartiet, byggt upp en
energipolitik och en energiförsörjning i det här landet
som hittills har givit mycket bra och mycket billig
energi till basindustrin. Det kommer vi att fortsätta
med.
Vad vi föreslår med de gröna certifikaten är att
tillföra ytterligare 10-15 terawattimmar. Det är det
ena. Det andra är att vi ska börja föra en diskussion
med elproducenterna om att vi på sikt ska kunna
avveckla kärnkraften, och det ska vi göra tillsammans
med dem - ungefär som i den tyska modellen. Därav
följer att vi både utvecklar ny teknik och nya energi-
källor och har en successiv avveckling av kärnkraften
som kommer att leda till att basindustrin och alla
andra får en billig energiförsörjning. Det är den poli-
tik vi har drivit. Den har vi hittills lyckats driva med
framgång, och det kommer vi att fortsätta att göra.
Bojkott av evenemang med israeliskt deltagande

Anf. 78 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Även jag har en fråga kring det som
tagits upp tidigare, nämligen situationen i Palestina
och Israels regelrätta krig mot det palestinska folket.
Min fråga är till kulturminister Marita Ulvskog.
Jag undrar hur Marita Ulvskog ser på frågan att Sve-
rige skulle bojkotta kulturella och idrottsliga evene-
mang där Israel är inblandat. Jag undrar också vad
kulturministern avser att vidta för åtgärder för att
Sverige inte ska delta vid evenemang där Israel finns
med.

Anf. 79 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Frågan om en bojkott av det slag som
frågeställaren tar upp är ingenting som har nått fram
till mig tidigare. Första gången jag hör detta är här i
kammaren.
Vår allmänna hållning från regeringens sida är att
inte genomföra bojkotter på det här organiserade
sättet om vi inte tror att det är ett starkt stöd för den
visserligen försvagade men ändå fortfarande mycket
verksamma israeliska fredsrörelsen. Så länge vi tror
att den bäst stöds genom att vi inte använder oss av
bojkotter, så länge de vädjar till oss om att ge dem
den handlingsfrihet de har om vi inte inleder en boj-
kott - så länge för vi inte heller någon diskussion om
att inleda någon typ av bojkott.

Anf. 80 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Då undrar jag vilka det är som vädjar
till oss att inte införa bojkotter mot Israel. Vad jag vet
är det en väldigt stor del av de israeliska kulturarbe-
tarna som absolut inte har något emot att man faktiskt
visar sin protest och sin avsky mot det krig som den
israeliska staten för mot det palestinska folket.
Vi hade ju liknande bojkotter mot apartheidsys-
temet i Sydafrika.
Det är ändå väldigt intressant att få höra hur kul-
turministern ser på kulturens viktiga roll i en fråga
som den här, där faktiskt ett helt folk blir förtryckt
och mördat av den israeliska staten.

Anf. 81 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Skillnaden mellan den situation vi
befinner oss i när det gäller Mellanöstern och den
som gällde för Sydafrika är att där vädjade mot-
ståndsrörelsen, antiapartheidrörelsen, fackförenings-
rörelsen och andra om att vi skulle inleda bojkott och
att vi skulle hålla fast vid bojkotten. Sverige var ju
först på plan, och vi höll fast vid vår bojkott hela
tiden.
Här har vi det motsatta förhållandet. Här vädjar
t.ex. Yossi Beilin och Peace Coalition, som är den
stora fortfarande verksamma fredsrörelsen i Israel,
om att vi inte ska inleda bojkotter. Så länge vi får de
starka signalerna tycker vi också att det är väldigt
viktigt att lyssna till dem. Vi vill inte göra något som
försvårar situationen för dem som kämpar för fred
och dialoglösningar på båda sidor, både den pales-
tinska sidan och den israeliska sidan.
Stöd till ryska kvinnor i Sverige för hjälp i Ryssland

Anf. 82 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Jan O
Karlsson.
I Sverige finns ett relativt stort antal ryska kvin-
nor. Många saknar arbete. Efter kontakter jag har fått,
vet jag att de känner att deras kompetens inte tas till
vara. Det finns önskemål om att arbeta med student-
utbyte, hjälpa kvinnor i Ryssland att få i gång före-
tagsamhet, utveckla demokratisamverkan, påverka
drogutvecklingen och inte minst stödja kvinnor och
barn som är offer för våld och kvinnohandel.
Det finns en särskild önskan att stödja de ca 6 000
barn som finns på 48 barnhem enbart i S:t Petersburg.
När de måste lämna barnhemmet blir flera av dem
hemlösa eller kriminella. Många begår självmord.
Jag vill fråga Jan O Karlsson om regeringen har
några åtgärder på gång för att ta till vara den resurs
som finns i Sverige av ryska kvinnor som vill arbeta
med demokratiutveckling och hjälpåtgärder i Ryss-
land.

Anf. 83 Statsrådet JAN O KARLSSON (s):
Fru talman! Jag vill något vidga frågeställningen,
men jag lovar att också informera mig om vilka re-
surser som finns bland invandrade människor från
östra Europa när det gäller att bistå oss i arbetet med
bl.a. de barn som lever på barnhem eller som, med
förlov sagt, inte ens lever på barnhem utan som lever
på gatan.
I samband med vår diskussion om de ensamkom-
mande barnen informerade jag mig om de kontakter
som vi har med frivilliga organisationer i bl.a. Ryss-
land för att kunna delta i lösningen av dessa problem.
Sedan dess har jag tagit två initiativ. Ett är att föra
upp frågan till det toppmöte som ska äga rum där
även den ryska regeringen involveras och som kan
leda till att ett arbete kommer till stånd på detta om-
råde.
Jag kommer om en tid att resa till Berlin för att
diskutera samma typ av direkta insatser i Ryssland
med min tyske kollega inrikesminister Otto Schily.
Men det utesluter inte på något sätt att vi kan utnyttja
dessa människor i vårt land som en resurs, förutsatt
att de har permanent uppehållstillstånd i landet natur-
ligtvis.

Anf. 84 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill tacka Jan O Karlsson för det
svaret. Jag har mött en grupp ryska kvinnor som för-
söker organisera sig för projekt för t.ex. våldtagna
kvinnor. De har ansökt om stöd från flera instanser.
Söker de resurser från Östersjömiljarderna för att
stödja företagsutveckling får de inget svar för de är
för små. När de vill ge stöd till ungdomar utan föräld-
rar i S:t Petersburg kan de gå till Sida och få resurser,
men då måste de själva klara en 20-procentig insats. I
och med att de är arbetslösa hamnar de i den situatio-
nen att de inte kommer någonstans.
Men jag tror att de är en väldig resurs att ta till va-
ra. De har kompetensen, språket och kulturen. Jag ska
gärna förmedla ett namn till Jan O Karlsson.

Anf. 85 Statsrådet JAN O KARLSSON (s):
Fru talman! Jag är tacksam för det, därför att det
ger oss möjligheter att utnyttja den typen av frivillig-
krafter i ett arbete som vi vet har blivit alltmer ange-
läget.
Jag erinrar om den diskussion vi hade här i riks-
dagen om de ensamkommande barnen som i hög grad
handlar om sådana åtgärder. Vi ska ha förebyggande
insatser på ort och ställe i de länder där dessa problem
uppstår.
Jag tar fasta på Ulla-Britt Hagströms erbjudande
att jag kan få förmedlat till mig ett namn som gör det
möjligt för oss att följa upp ett sådant ärende.
Palestiniernas situation

Anf. 86 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Min fråga ställs till Anna Lindh. Den
gäller palestiniernas situation.
Israel är skyldigt till grova kränkningar av de
mänskliga rättigheterna på de palestinska områdena, i
synnerhet i det palestinska flyktinglägret i Jenin.
Ögonvittnen berättar om skövling, hundratals dödade,
summariska avrättningar och massgravar som täcks
med betong enbart i flyktinglägret i Jenin. Israel har
hindrat omvärlden från att få insyn och agerar som en
diktatur.
Jag och Miljöpartiet anser att Sverige bör trycka
på för att omedelbart tillsätta en internationell under-
sökningskommission med uppgiften att klarlägga vad
som egentligen har hänt i Jenin och de palestinska
områdena.
Min fråga är: Kommer utrikesministern att verka
för att en sådan undersökningskommission tillsätts?

Anf. 87 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! De rapporter vi har fått både från Je-
nin och andra ställen är väldigt allvarliga. Det stora
problemet är, precis som frågeställaren visar, att vi
inte riktigt vet vad som har hänt, eftersom varken
humanitära organisationer, journalister eller andra har
tillåtits att komma in.
Det behövs ingen ny internationell undersök-
ningskommission. Det som vi både från svensk sida
och från EU-ländernas sida redan har begärt är att
Israels regering ska acceptera att FN:s högkommissa-
rie för mänskliga rättigheter, Mary Robinson, ska
tillåtas att besöka de palestinska områdena för FN:s
MR-kommissions räkning och kunna rapportera till-
baka till kommittén för de mänskliga rättigheterna
hur situationen är humanitärt och när det gäller hur
Israel har hanterat Genèvekonventionen.

Anf. 88 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Problemet är att det hela tiden är Isra-
el som ska säga ja eller nej till dessa förslag. De har
ju hittills alltid sagt nej. Israel vill ju inte ha denna
insyn. Ska omvärlden bara ställa sig och titta på me-
dan man hör dessa vittnesmål?
Om nu Israel säger nej, vad kommer då omvärl-
den att göra? Det är det som är det stora problemet.
Vi måste ha åtgärder mot ett nej-sägande från Israels
sida.

Anf. 89 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! När det gäller nej-sägandet kan det
vara samma situation oavsett vem som kommer. Där-
för tror jag inte att en internationell undersöknings-
kommission är lyckosammare än vad Mary Robin-
sons MR-kommission är. Tvärtom tycker jag att det
är en poäng att man utnyttjar ett organ som redan
finns och en person som redan är respekterad för att
utföra det här uppdraget.
I måndags fattades det här beslutet av EU:s utri-
kesministrar, och jag är övertygad om att alla inter-
nationella aktörer kommer att ställa sig bakom sam-
ma krav. När det finns en internationell enighet kring
detta förutsätter jag också att Israels regering kommer
att säga ja till en omedelbar inresa för Mary Robinson
och MR-kommissionen.
Marionettmuseet

Anf. 90 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Jag har en fråga till kulturminister
Marita Ulvskog.
Marionettmuseet, som grundades 1972 av Mikael
Meschke, är nedläggningshotat. Marionettmuseet är
en verklig företrädare för världskultur. Det riskerar nu
att försvinna.
Museet drivs tillsammans med teatern. Museet har
noll kronor i bidrag. Det tillhör de allra främsta i
världen på sitt område, och om inget händer inom
kort går vi förlustig det här museet. Det finns 3 000
marionettdockor här. Vi vet också att fransmännen
gärna vill överta det. Sverige förlorar det.
Eftersom klockan är mycket, fru talman, förkortar
jag min fråga till det allra väsentligaste: Vad kan
kulturministern göra för att detta museum ska få vara
kvar? Anser kulturministern att detta är en omistlig
del av det kulturutbud och den kultur som vi har i
Sverige?

Anf. 91 Kulturminister MARITA ULVSKOG
(s):
Fru talman! Jag träffade företrädare för Marino-
netteatern och Marionettmuseet i förra veckan. Själv-
klart är Marionettmuseet värdefullt, särskilt i kombi-
nation med teaterverksamheten. De hänger ihop. Det
är också en av förklaringarna till att vi inte har haft
något separat stödanslag för museet. Genom en lite
okonventionell egen uppdelning har anslaget kommit
att användas för både teater- och museiverksamheten.
De har ont om pengar. Deras framtid är osäker. Vi
diskuterade några olika alternativ till framtida lös-
ningar. Vi håller på att analysera dem i departemen-
tet, och vi får se vad det så småningom kan leda fram
till.
Vi har haft en dialog med Marionettmuseet och -
teatern under något års tid. Den dialogen är nu intensi-
fierad.

Anf. 92 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Jag hade ett samtal med Mikael
Meschke och de övriga häromdagen. Någonting
måste ske inom kort, annars klarar de sig inte.
Bidraget till teatern från Stockholms stad är 2
miljoner kronor medan staten ger 1,4 miljoner kronor.
Staten har under alla år bidragit med en mycket liten
del till denna fina kulturyttring i centrum av Stock-
holm. Jag hoppas verkligen att vi inte ska få se dessa
samlingar försvinna utomlands utan att vi med allas
vår hjälp ska kunna behålla dem i Sverige.

Anf. 93 Kulturminister MARITA ULVSKOG
(s):
Fru talman! Den vanliga fördelningen när det
gäller den typ av stöd som Marionettmuseet och Ma-
rionetteatern har är att det statliga stödet är mindre än
det regionala eller lokala stödet. Det som gör att
Stockholms stads stöd just nu tycks större till teater-
och museiverksamheten är att hyran har höjts kraftigt.
Då kan ju det lokala stödet se större ut. Men det går
bara till att betala en högre hyra.
Institutionerna har problem. Vi har haft en diskus-
sion om tre olika alternativ som Mikael Meschke och
teaterchefen funderar kring. Det fanns en del som var
bättre och annat som bedömdes som sämre men ändå
bättre än att institutionen ska försvinna. Vi håller på
att analysera detta, och vi kommer att intensifiera
dialogen med Mikael Meschke och teaterchefen.

Anf. 94 TALMANNEN:
Detta var det sista inlägget i dagens frågestund,
som därmed är avslutad.
Jag tackar regeringens företrädare och kammarens
ledamöter för era insatser.

8 § (forts. från 6 §) Teater, dans och musik
(forts. KrU16)

Anf. 95 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! På scen: En pojke som sätter fast en
bomb runt midjan. Räkneverket visar på två minuter,
och pojken stiger ned i salongen där publiken är helt
mållös. Under de två minuterna håller vi andan i
publiken. Klockan tickar ned: 5, 4, 3, 2, 1. Så blir det
mörkt!
Fru talman! Det är en upplevelse. De viktigaste
politiska frågorna för teatern och dansen är struktu-
rella. Egentligen skulle det räcka med att vi politiker
på alla olika nivåer förverkligar det vi har antagit i de
nationella kulturpolitiska målen. Ibland frågar jag
mig varför vi har de nationella kulturpolitiska målen
om de inte förpliktigar. Skulle målen vara lag skulle
vi även ha en trygg grund att stå på, en målmedveten
och stark struktur som ger teatern och dansen förut-
sättningar och möjligheter att utvecklas.
Fru talman! För någon vecka sedan var jag och
såg Teater Tribunalens föreställning Hot mot hennes
liv. Den var helt enastående.
I förra veckan hade jag äran att besöka Stock-
holms Stadsteater och se Mater Nexus, där enbart
kvinnor står på scen och en kvinna har regisserat. Jag
var också och såg Modärnt på Operan, och jag var på
Dansens Hus.
Det intressanta är kanske inte all teater och dans
som jag får uppleva och som andra människor upple-
ver, utan den enorma kvalitet som skapas och det
enorma utbud som finns här i Stockholm. Utbudet är
brett här i Stockholm, men hur ser det ut i resten av
landet? Det konstnärliga uttrycket håller en hög kva-
litet, men hur ser det ut under ytan? Om en skåde-
spelare blir skjuten på scenen, reser han eller hon sig
upp och går ut när ljuset slocknar. Men vad gör en hel
teater som blir skjuten?
Talmannen kanske förstår att jag är präglad av
bilderna från Palestina när jag använder mig av be-
grepp som skjuta och skotthål. Men scenkonsten i
Sverige har fått en massa skotthål. Det är hål som vi i
denna kammare till stor del bär ansvaret för. Hela den
struktur som scenkonsten bygger på håller på att
rasera. Det handlar om att vi redan från början vid
medelstilldelningen bygger in hål som i sig enbart
urholkar anslaget. Hur länge ska vi fortsätta med det,
fru talman?
Från Vänsterpartiets sida har vi år efter år talat oss
hesa om att vi politiker och lagstiftare i Sveriges
riksdag måste ta vårt politiska ansvar. Det är allas
vårt ansvar - vi som sitter här i riksdagen. Men vad är
det som händer?
I betänkande efter betänkande avhänder sig kul-
turutskottet och riksdagen sitt politiska ansvar. Själv-
fallet handlar inte kulturpolitiken om att detaljstyra
och lägga sig i, men när en samlad och helt enig
scenkonstbransch åter begär insatser och aktion sva-
rar kulturutskottets majoritet med att avhända sig sitt
politiska ansvar för framtidens scenkonst.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet har väckt motioner
med krav på en medveten kulturpolitisk struktur. Vi
har skrivit om teaterns struktur och om dansens
struktur. Betänkandet vittnar om att vi dessvärre inte
har lyckats övertyga kulturutskottets majoritet, då vi
på punkt efter punkt har tvingats reservera oss eller
avlämna ett särskilt yttrande.
Det intressanta är att kulturutskottet i sina motive-
ringar till att avstyrka motionsyrkandena hänvisar till
att Kulturrådet eller Kulturdepartementet "kommer
att" eller "håller på att". Därmed har kulturutskottet
inte gjort ett eget kulturpolitiskt ställningstagande där
utskottet talar om vilken inriktning utskottet vill ha.
Utskottet säger att departementet och Kulturrådet får
fixa det.
Vi från Vänsterpartiet ser att vi har ett stort ansvar
för den strukturella inriktningen och över huvud taget
för att det ska finnas strukturer inom scenkonsten.
Paavo Vallius tog tidigare upp i sitt anförande att
den handlingsplan vi har efterlyst i vår motion, som
för övrigt berörs i en reservation tillsammans med
Folkpartiet och Kristdemokraterna, ska diskuteras vid
en hearing arrangerad av Kulturdepartementet. Visst,
det är jätteviktigt med denna hearing. För övrigt har
Kulturdepartementet fortfarande i dag inte bestämt ett
datum för denna hearing som ska ske under våren.
Våren håller på att ta slut.
Vad säger Socialdemokraterna och kulturutskot-
tets majoritet om dansstrukturen och om en hand-
lingsplan för dansen? Man säger ingenting. Det är
allvarligt.
En enad scenkonstbransch har ställt sig bakom sju
krav, som även Ana Maria Narti var inne på tidigare.
Jag har gått igenom de sju kraven, och jag har sett att
alla de sju kraven är desamma som de vi i Vänster-
partiet har ställt. Det beror på att vi har gått ut till
verksamheterna, besökt verksamheterna och träffat
människor. Framför allt har vi tagit oron och verklig-
heten på allvar.
Vi ser, precis som det står i scenkonstbranschens
krav, att målen och resurserna inte är de som de borde
vara. Återigen tar de upp att det är strukturella under-
finansieringar på teater-, dans- och musikområdet.
Vad säger kulturutskottets majoritet om det? Man
säger ingenting om de här strukturellt viktiga frågor-
na.
Anslagssystemet, beslut som ska möjliggöra fler-
åriga avtal för en planeringsperiod, har vi pratat om
ofta förut. Nu har det börjat hända saker, men fortfa-
rande har inte kulturutskottets majoritet intagit en
tydlig linje och talat om att det är viktigt, att vi tyck-
er, som Sveriges riksdag, att den långsiktighet som
krävs inom scenkonsten är viktig och att vi därför ska
sträva efter att det kommer att fattas sådana beslut.
Hur är det då med institutionerna och de hål som
jag har pratat om tidigare? Jo, bara under de senaste
fyra åren, fru talman, har Kulturrådet beräknat att
anslaget har urholkats med minst 10 %. Jag tror att
det var Åke Gustavsson som tidigare under debatten
tog upp att kulturen vid alla nedskärningar har stått
pall. Det är inte riktigt sant. Kulturen har stått pall i
form av att vi kanske inte har gjort några direkta
nedskärningar, att vi har tagit pengar från dem genom
att säga att de får minus 15 % i sin budget. Men vi har
inte täckt upp de kostnadsökningar som skett och de
prisuppräkningar som krävs.
I fråga om den fria scenkonsten har vi kommit
väldigt långt. För ett år sedan var vi inte helt medvet-
na om att vi skulle få den stora anslagsökning som vi
lyckades få igenom i budgetförhandlingarna tillsam-
mans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna, men
så var det återigen noll. Det finns alltså ingen uppräk-
ning. Men nu har Miljöpartiet, Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna tillsammans bestämt sig för att
det krävs en förändring. Här ser vi att även moderater
och folkpartister, ja, egentligen ett enigt kulturutskott,
tycker att här måste man göra saker, här måste ske en
förändring. Från Vänsterpartiets sida ser vi de
20 miljoner som anslogs till den fria scenkonsten i
höstbudgeten bara som en början. Det måste även
fortsättningsvis komma till mer pengar.
Dansen, som hela tiden har varit en infrastruktur
som helt enkelt inte har fått det tillräckliga utrymmet,
är också en fråga som kulturutskottet inte tar tillräck-
ligt stort ansvar för i sina majoritetstexter. De kultur-
politiska mål och andra politikområden som i sig är
väldigt viktiga är också frågor som kulturutskottets
majoritet inte berör i sina texter.
Fru talman! Det finns mycket att säga om betän-
kandet som berör teater, dans och musik. Min del har
varit att lyfta upp teatern och dansen.
Som jag nämnde tidigare har Vänsterpartiet en
massa reservationer på det här området, och de
handlar om statsbidragen, de fria grupperna, medels-
tilldelningen osv. Det går att läsa innantill.
Vi står givetvis bakom alla de reservationer och
särskilda yttranden som vi har avgivit i detta betän-
kande, men för tids vinnande kommer jag bara att
yrka bifall till reservation nr 8, där vi just tar upp en
struktur för dansen.

Anf. 96 ANNE LUDVIGSSON (s):
Fru talman! I motion Kr293 tar vi motionärer upp
blåsorkestrarnas utveckling och hur de få som finns
kvar ska kunna säkras.
För inte alltför länge sedan fanns det många blå-
sorkestrar runtom i Sverige, både amatörorkestrar och
professionella. Det var fast anställda blåsmusiker. De
var väl spridda över landet.
Från 1600-talets slut och fram till 1971 fanns blå-
sorkestrarna inom den militära organisationen. Där-
efter tog regionmusiken över ansvaret, och antalet
orkestrar minskade. När så länsmusikstiftelserna tog
över uppdraget från regionmusiken tynade landets
blåsorkestrar bort, utom i några få fall. Östgöta Blå-
sarsymfoniker är en blåsorkester som hittills har
överlevt och utvecklats till en helt civil orkester.
Fru talman! De professionella blåsorkestrarna och
deras musiker har haft stor betydelse för den svenska
världsberömda kommunala musikskolans framväxt.
Var och varannan musikskola har eller har haft blå-
slärare och ledare som tidigare haft någon anknytning
till någon av de nu nedlagda orkestrarna. Musikerna
samarbetade och berikade ofta det lokala amatörmu-
siklivet. För att få ungdomar intresserade av blåsin-
strument måste det finnas kunniga musiker både som
förebilder och som lärare.
Under nämnda tidsperiod, dvs. från 1970-talet och
fram till nu, har Sverige begåvats med en mängd nya
symfoniettor, musikteatrar och växande symfonior-
kestrar. Jazzen, folkmusiken, kammarmusiken och
fria grupper - det är många som har fått riktade stöd,
och de har prioriterats med jämna mellanrum av Sta-
tens kulturråd. Det är bra, men några ansträngningar
för att säkra och utveckla orkesterformen symfonisk
blåsorkester, som populärt kallas blåsorkester, har
däremot inte gjorts av riksdagen och Kulturdeparte-
mentet.
De få professionella blåsorkestrar som finns kvar
måste, anser jag, få en säkrare framtid. Östgöta Blå-
sarsymfoniker m.fl. orkestrar måste ges nationell
status och därigenom få del av orkesteranslaget, som
beslutas och betalas ut av Kulturdepartementet, just
för att få en säkrare framtid.
Fru talman! Det är hög tid att reagera och agera
för blåsorkestrarnas utveckling och överlevnad. Det
är glädjande att utskottet ger regeringen till känna att
en orkesteröversyn ska genomföras. Jag förutsätter att
blåsarsymfonikernas överlevnad och utveckling
kommer att ingå i denna översyn.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

9 § Ersättningar och bidrag till konstnärer
samt bild och form samt konsthantverk

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU17
Ersättningar och bidrag till konstnärer samt
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU18
Bild och form samt konsthantverk.

Anf. 97 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Vi har kommit fram till kulturutskot-
tets betänkanden nr 17 och 18, som handlar om er-
sättningar och bidrag till konstnärer samt bild och
form.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1
under punkt 1 i KrU17 och reservation 3 under punkt
4 i KrU18. Vi moderater står naturligtvis bakom alla
våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag
bifall bara till dessa två.
Fru talman! Vi moderater vill att varken markna-
den eller staten ska styra konsten. Konsten ska vara
fri, och konsten ska bryta med vad som anses vara
god smak, med demokratiska principer, med anstän-
digt uppförande. Den ska intressera och uppröra,
behaga och misshaga. Konsten ska tänja gränser
mellan verklighet och dikt, mellan vad som är förut-
sägbart och det som är otänkbart. Konst och kultur är
inte något statiskt utan förändras ständigt. Därför
måste vi låta konstnären stå fri för att få tillfälle att
förverkliga sina idéer.
Vi måste skapa nya villkor för större utställningar
och projekt, men även för konstnärers möjligheter till
samarbete och utveckling. Tyvärr finns det alldeles
för många strukturer i samhället som är både tröga
och byråkratiska.
Det är anledningen till att vi moderater anser att
det är ytterst angeläget att se över och förnya nuva-
rande system och organisationer. Det är inte den
offentliga finansieringen som skapar konsten - det
gör konstnären. De flesta jobben betalas av den obe-
roende sektorn. Därför måste vi skapa nya mötesplat-
ser där kultur och marknad kan mötas utan att för den
skull reducera kultur till en marknad.
År 2001 uppgick statens bidrag och ersättningar
till konstnärer till drygt 265 miljoner kronor. Trots
det tillhör våra konstnärer de sämst betalda. I ordet
konstnär räknar jag inte alla konstutövare, dansare,
skådespelare, musiker osv. Ernst Billgren sade så här
i den numera avsomnade Finanstidningen: "Nu utbil-
das fler konstnärer än för tio år sedan, men bara 30 %
kan försörja sig i yrket."
Fru talman! Kulturminister Marita Ulvskog sade i
en interpellationsdebatt år 2000: "Regeringens
grundläggande konstnärspolitiska målsättning är att
konstnärer ska kunna leva av sitt konstnärskap. - - -
Därför är huvudmålet för regeringens konstnärspoli-
tik att öka möjligheter för konstnärer att leva av sitt
konstnärskap med löner och ersättningar, inte minst
upphovsrättsliga ersättningar, som ger en rimlig pen-
sionsgrundande nivå."
Eva Arvidsson sade så sent som förra året "att den
statliga bidragsgivningen och de statliga ersättningar-
na ger många yrkesverksamma konstnärer ekonomisk
grundtrygghet och möjlighet att försörja sig på sitt
konstnärliga arbete".
De förbättringarna tycks inte alla uppleva. Så här
skriver KRO i årets första upplaga av tidningen
Konstnären: "Den bittra verkligheten är att kultur-
sektorn efter nittiotalet är intecknad upp över öronen i
byggnader och fasta kostnader. Alla resurser till pro-
duktion är uppätna."
Ett exempel på det är kulturministerns satsning på
ett världskulturmuseum i Göteborg som i dagsläget
ligger på en kostnad runt 100 miljoner kronor.
I en tidigare KRO-artikel står det så här: "Av sta-
tens 1 % i kulturpengar går cirka 3 % till bildkonst.
Konstpengarna går i första hand till kulturinstitutio-
nerna. Av Riksutställningars pengar går 2 % av de
årliga driftsanslaget i ersättning till konstnärerna för
deras arbete."
En stor del av konstnärerna är ofrivilliga företaga-
re med samma snåriga regler, samma byråkrati och
höga skatter som alla andra företagare. Det här är små
företag med mycket speciella behov. Det är små fö-
retag som med de rätta förutsättningarna skulle kunna
stå fria som en del i den nya infrastrukturen.
I Växjö tvistar Regionteatern med skattemyndig-
heten om teatern ska eller inte ska betala arbetsgivar-
avgift för frilansande skådespelare. Inte minst för alla
institutioner ute i regionerna är det en nödvändighet
att kunna använda sig av frilansare. Men då får det
inte vara förenligt med regelkrångel och byråkrati. De
regler som kan misstolkas måste göras om så att man
vet vad som gäller. Det tillfälliga jobbet är betydelse-
fullt både för teatern och för skådespelaren.
Det här visar att det behövs nya trygghetssystem.
Vi moderater har därför föreslagit att vi ska stödja ett
rikstäckande bemanningsföretag för konstnärer. Hade
ett sådant funnits hade inte Regionteatern i Växjö
behövt hamna på kant med skattemyndigheten. Vi
anser inte att staten ska driva bemanningsföretaget
men väl ta initiativet genom att samla intressenter.
Den individuella visningsersättningen som förde-
las av BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, är bra.
Icke för ty anser vi att det nu är dags att göra en över-
syn av ersättningen och är därför glada över att ut-
skottet gör ett tillkännagivande om detta. Ingenting är
så bra att det inte går att göra bättre. Vilka får del av
ersättningarna? Är det några som inte får del av dem?
Bör vi utöka vad som kallas den offentliga sfären till
att också innefatta de rum som många rör sig i men
som inte räknas till de offentliga osv.?
Fru talman! Vi moderater är nöjda med att rege-
ringen har bestämt sig för att se över socialförsäk-
ringarna och hur de fungerar för alla kulturskapande
konstnärer, eftersom dagens system inte passar ihop
med den verksamhet som de flesta bedriver. Det kan
inte vara rimligt att en konstnär ska tvingas sälja sin
ateljé bara för att hon eller han tillfälligt behöver söka
socialbidrag. Hur ser stipendierna ut? Får jag pen-
sionspoäng? Räknas de in när jag söker bostadsbi-
drag? Vad händer med min sjukförsäkring? Kan jag
över huvud taget vara sjuk? Troligtvis inte. Frågorna
är många, och de flesta har tyvärr inget svar.
Vi moderater vill att vi bildar en konstbank. I
Australien finns sedan många år vad som där kallas
Artbank. Den federala regeringen grundade banken
av flera skäl, bl.a. för att stimulera intresset för konst,
och inte minst för att uppmuntra verksamma konstnä-
rer i deras arbete. Systemet är enkelt. Banken köper
in konst som den sedan hyr ut för kortare eller längre
tid. För pengarna man får in på hyran köper man in
ny konst osv. Med tanke på vad jag tidigare har anfört
om svårigheten för många av våra konstnärer att
försörja sig på sitt konstnärskap ser vi moderater
bildandet av en konstbank som ytterligare en möjlig-
het. Att bli beroende av en enda bidragsgivare kan
leda till att konstnären tenderar att vilja legitimera
konsten inför bidragsgivaren. Därför måste det finnas
många utvägar.
Fru talman! Vårt främsta mål när det gäller kul-
turpolitiken är att skapa så goda förutsättningar som
möjligt för att konstnärer ska kunna ägna mer tid åt
sitt skapande och mindre tid åt byråkrati och att söka
stipendier. Konsten behöver inte alltid vara lönsam,
men det måste trots allt löna sig att vara konstnär. Vi
moderater vill definitivt inte att konstnären ska redu-
ceras till en arbetsmarknadsåtgärd. Det är tyvärr fallet
för många i dag.
Konsten är en gåva Gud givit mig, skrev Miche-
langelo i ett brev till en vän. Att få uppleva vacker
konst, lyssna till skön musik, uppleva skådespelaren i
en spännande pjäs eller njuta av en dansares rörelser
är en lisa för själen. Det är en gåva från konstnären
till oss, men för att de ska kunna ge oss allt detta
behöver de goda och rimliga förutsättningar.

Anf. 98 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Det låter fint när Moderaterna talar
om kultur, men jag tycker inte riktigt att matematiken
går ihop. I sin reservation 1 anser Moderaterna bl.a.
att konstnärer ska få sänkt skatt eftersom man inte vill
tillföra så mycket offentliga medel för kulturutöv-
ning. Vad jag förstår går inte det här resonemanget
ihop. De flesta konstnärer tjänar ju inte så mycket
pengar. Om man inte tjänar så mycket pengar har
man heller inte så mycket skatt att få tillbaka. Jag
förstår inte riktigt hur den ekvationen ska gå ihop. Jag
tror nog att den enda möjligheten för att vi ska ha en
oberoende och fri konst även i framtiden är att vi
också har ett stort offentligt stöd för att finansiera
den.
En majoritet av kulturutskottets ledamöter verkar
också anse att den individuella visningsersättningen
måste utvärderas. I motionerna antyds det också att
ersättningen skulle vara dålig, snedfördelad och
orättvis. Det antyds också att Bildkonst Upphovsrätt i
Sverige inte skulle vara en organisation som klarar att
fördela de statliga medlen rättvist, att man inte skulle
göra det på ett objektivt sätt, att man inte skulle ha
insyn osv. Vi delar inte den uppfattningen.
Individuell visningsersättning, s.k. IV, kan sökas
av alla konstnärer som har sin konst i offentlig ägo.
IV är ett system som underlättar för de konstnärs-
grupper som har de svagaste ekonomiska möjlighe-
terna, dvs. bildkonstnärerna, att försörja sig på utfört
arbete. IV är därför ett system som ger inkomster för
det man presterar. Det ger mer till den som varit aktiv
och sålt många verk än till den som varit mindre aktiv
och sålt färre verk till en mindre summa pengar.
Vänsterpartiet anser att IV har visat sig fylla sitt syfte
gentemot konstnären. Vi anser därför att stödet om
möjligt bör utvecklas till att även gälla konst som inte
är i offentlig ägo men för offentlig visning.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna reserverar
sig mot majoriteten i betänkandet.
Det gör vi i reservation 7 i kulturutskottets betän-
kande nr 17, vilket jag yrkar bifall till.
Enligt vår mening är IV ett effektivt ersättnings-
system. Vi har också förstått att stödet har en stark
ställning hos konstnärerna själva. Stödformen har fått
en central betydelse för bildkonstnärerna liknande
den biblioteksersättning som utgår till författare för
lånade verk på biblioteken.
I budgetpropositionen föreslog vi även gemen-
samt med Miljöpartiet och Socialdemokraterna att
förstärka anslagen med 2 miljoner kronor med moti-
veringen att det är en väl fungerande stödform.
Man kan fråga sig om Miljöpartiet har ändrat upp-
fattning i den här frågan eftersom man nu bildar ma-
joritet med de övriga borgerliga partierna.
Vi vill till skillnad från majoriteten utveckla och
stärka IV i syfte att ge ännu bättre möjligheter för
bildkonstnärer att försörja sig på sitt konstnärliga
skapande. Därför yrkar jag avslag på majoritetstexten
i denna del.
I Sverige finns en grupp utomordentligt begåvade
och talangfulla konstnärer som inte synliggörs till-
räckligt mycket. Det handlar om konstnärer med olika
handikapp, där handikappet enbart utgör ett funk-
tionshinder och absolut inte är relaterat till konstnä-
rens begåvning eller förmåga till eget konstnärligt
skapande. Det är ytterst sällan konstnärer med funk-
tionshinder återfinns på våra museer, gallerier, teater-
scener, filmdukar etc.
Vi anser att staten har ett ansvar att leva upp till
den lagstiftning som förbjuder diskriminering av
funktionshindrade. Det kan bl.a. handla om vilka
förutsättningar som sätts upp, men också vilka kraven
är för att man ska bli synlig i vårt konstnärslandskap
som ska präglas av uråldriga traditioner och konven-
tioner om anatomisk perfektion.
Vänsterpartiets mening är att detta dels är ett sätt
att begränsa det konstnärliga skapandet dels att häm-
ma en inkluderande utveckling av konsten och där-
med begränsa mångfalden i det konstnärliga uttryck-
et.
Ytterst ser vi att konstnärer med funktionshinder,
vilka som funktionshindrade redan osynliggörs och
diskrimineras i samhället, här även drabbas i sin
konstnärliga gärning.
Vänsterpartiet menar att dessa konstnärers ska-
pande och konstnärliga uttryck är lika värdefullt som
andra konstnärers och i synnerhet en tillgång för
konstens fortsatta utveckling.
Vi anser därför att en analys bör göras av vilka
behov de funktionshindrade konstnärerna har för att
kunna fungera som konstnärer samt vilka krav som
måste ställas på samhället för att behoven ska kunna
tillgodoses. Vi anser att en handlingsplan för hur
konstnärer med funktionshinder ska integreras med
den offentligt understödda kulturen bör göras, och
samtidigt syfta till att förebygga och stävja att konst-
närer med funktionshinder diskrimineras.
Jag yrkar inte på den reservationen i dag. Vi avser
att återkomma litet längre fram.
I betänkande KrU 18 lyfter Vänsterpartiet i ett
särskilt yttrande fram frågan om kollektivverkstäder.
Vi vill framhålla vikten av att det måste bli en änd-
ring av den svåra situation kulturarbetare hamnar i
när de dels ska driva kollektivverkstad, söka olika
bidrag osv. dels försörja sig på sitt konstnärliga arbe-
te.
Den fortbildningsverksamhet som tidigare legat
på kollektivverkstäderna, och som var mycket upp-
skattad och behövlig, har dessutom krympts till näs-
tan ingenting. Uppdraget ligger numera på högsko-
lorna i stället.
Från konstnärskollektivet har det framförts förslag
om att staten skulle ge bidrag i form av anställning av
åtminstone en halvtidsperson att sköta varje verkstad.
Det skulle ge konstnärerna den arbetsro och avlast-
ning de behöver för sitt konstnärliga arbete.
Vi har inte yrkat på något i det här betänkandet.
Vi har ett särskilt yttrande med anledning av det, och
vi hoppas att vi i kommande års budget också får
möjlighet att tillsammans med samarbetspartierna
lyfta frågan om att öka stödet till kollektivverkstäder-
na.

Anf. 99 ANNE-KATRINE DUNKER (m) re-
plik:
Fru talman! Charlotta Bjälkebring säger att det jag
har sagt i mitt anförande och vår politik inte går ihop
med de förslag som vi har lagt eftersom vi pratar om
sänkt skatt.
Sänkt skatt är bara ett av de förslag vi har. I mitt
anförande påpekade jag att det är just att det finns
många möjligheter för våra konstnärer som gör att de
kan överleva. Vad det gäller sänkt skatt och höjt
grundavdrag hjälper det många konstnärer också
utanför storstadsområdet. Många stipendier och in-
komstgarantier går till de konstnärer som bor här.
Förvisso bor det många konstnärer här.
Tycker Charlotta Bjälkebring att det är bra som
det är i dag? Har våra konstnärer goda förutsättningar
och stora möjligheter att överleva på de inkomster de
får i dag?

Anf. 100 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet vill göra mycket mer
för våra konstnärer än vad man hittills har gjort. Vi
vill inte, som Moderaterna, tro att minskning av in-
komstskatten för den enskilde individen är den lös-
ning som ska lösa allt.
Nu säger Anne-Katrine Dunker att det inte heller
är så i Moderaternas förslag. Men alltför mycket av
de förslag ni har bygger på just den frågan. I den
samlade budgeten anslår Moderaterna mindre pengar
till kulturpolitiken.
Jag vill än en gång säga att marknadens krafter
inte kan garantera alla människors möjlighet till kul-
turella uttryck och tillgänglighet. Vi måste ha en stark
offentlig finansiering om detta ska förverkligas för
alla människor.

Anf. 101 ANNE-KATRINE DUNKER (m)
replik:
Fru talman! Charlotta Bjälkebring fortsätter att
säga: Vi vill göra mycket mer. Men hon föreslår ing-
enting utan påpekar att vi pratar om sänkt skatt. Jag
vill återigen påpeka att vi faktiskt föreslår en rad
olika förändringar för att förbättra konstnärernas och
kulturskaparnas villkor. Vad av det som är så mycket
mer vill Charlotta Bjälkebring göra än att säga att
staten ska satsa mer? Det har ju inte hjälpt. Det finns i
dag ingen forskning på området som visar på att stat-
liga insatser har gjort så mycket mer för konstnärer
och deras överlevnad.
Vad vill Charlotta Bjälkebring göra, eftersom det
bara är vårt förslag som kritiseras?

Anf. 102 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (s) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet ska ju inte lägga fram
förslag om vad Moderaterna ska göra. Det enda som
har framkommit i den här debatten är att ni ska sänka
skatterna. Den lösningen tror inte vi på.
En av de lösningar som Anne-Katrine Dunker kan
läsa om i våra motioner är den strukturförändring som
vi vill göra inom kulturområdet. Vi skulle önska att
varenda offentlig verksamhet och varenda privat
verksamhet här i landet tog hänsyn till att också be-
kosta en stor del av den kultur och konstnärliga ut-
smyckning som behövs i vårt samhälle för att vi alla
ska må mycket bättre.
Det vore väldigt bra, tycker vi, om man t.ex. inom
sjukvårdens budget hade avsatt en stor summa pengar
där man kunde tillgängliggöra konsten och ge männi-
skor möjlighet att faktiskt prata kring konst och upp-
leva musik och teater på sjukhuset. Jag är helt överty-
gad om att en människa som får den andliga näring
man får via kulturen också mår mycket bättre. Därför
skulle vi helst via specifika kulturpolitiska satsningar
som görs i dag vilja "streama" in kulturpolitiken i all
verksamhet som finns.

Anf. 103 GUNILLA TJERNBERG (kd):
Fru talman! Konsten är en gåva från konstnären
till samhället, och samhället måste vara berett att ge
något tillbaka. Förutsättningar måste skapas för att
kulturskaparna ska få drägliga livsvillkor och möjlig-
heter att utöva sin konst utan att ekonomiskt stå på
ruinens brant. I dag är det många konstnärer som har
svårt att klara sitt uppehälle, och det har flera tidigare
talare varit inne på. Många måste därför ha även ett
annat arbete. Bland de olika konstnärsgrupperna är
det bildkonstnärerna som har de lägsta inkomsterna.
För att minska behovet av s.k. brödjobb finns ett antal
stöd och ersättningar. Många av de stödformer och
försäkringsvillkor som är skapade i samhället är inte
anpassade efter konstnärens speciella arbetsvillkor
och livssituation.
För att nå en kulturell frihet och mångfald i Sveri-
ge måste dessa brister i systemet uppmärksammas
och justeras. Vi kristdemokrater menar att samtliga
politikområden bör samordnas så att rimlig hänsyn
kan tas till konstnärernas speciella förhållande.
Fru talman! I SOU 1997:190 gjordes en kartlägg-
ning av konstnärernas verksamhetsinriktning och
ekonomiska situation. Av den kan man dra några
slutsatser. Konstnärerna är i inkomsthänseende inte
en enhetlig grupp. Det är förhållandevis stora in-
komstskillnader mellan grupperna. För den i storlek
dominerande gruppen bildkonstnärer är den genom-
snittliga bruttoinkomsten 98 500 kr, vilket kan jämfö-
ras med författare och översättare som har en medel-
inkomst på 174 000 kr och skådespelare som har en
medelinkomst på 194 000 kr.
Konstnärer har i genomsnitt klart lägre inkomster
än befolkningen i övrigt, samtidigt som konstnärerna
har en mycket hög utbildningsnivå. Enligt den här
undersökningen har 47 % genomgått en eftergymna-
sial utbildning under tre år eller längre tid, vilket kan
jämföras med den yrkesarbetande delen av befolk-
ningen i övrigt som ligger på drygt 10 %. Bland bild-
konstnärerna och de formgivande konstnärerna har
inte mindre än 51 % en högre utbildning, vilket är
anmärkningsvärt med hänsyn till dessa gruppers låga
inkomster.
Vi kristdemokrater anser att staten bör överväga
nya metoder och stödformer som kommer fler konst-
närer till del. Vi anser att en översyn av de nuvarande
stödformerna bör göras, där även många av de goda
förslagen från Konstnärsstödsutredningen tas till vara.
Detta har vi tagit upp i en gemensam motion tillsam-
mans med Folkpartiet, Centerpartiet och Moderater-
na.
I betänkandet har vi ett tillkännagivande om att en
översyn ska göras av den individuella visningsersätt-
ningen. Det här är, som vi har hänvisat till i en mo-
tion, bl.a. för att titta på hur det poängsystem som
tillämpas fungerar och vilka återverkningar det har på
olika konstkategorier men också om det är lämpligt
att vidga begreppet "offentlig ägo" till att omfatta
även andra ägargrupper, t.ex. kyrkliga församlingar,
studieförbund, fackförbund osv.
Det är också ett faktum att konstnärernas situation
påverkas av beslut som fattas inom andra utgiftsom-
råden. Fru talman! Ett exempel härpå är pensionsre-
formen som genomfördes för ett par år sedan och som
får konsekvenser som förefaller mindre lämpliga för
konstnärer inom bl.a. dans och musikområden på
grund av dessa yrkens speciella karaktär. Vidare
anser vi att det är angeläget att regeringen och Ar-
betsmarknadsstyrelsen tar särskild hänsyn till kultur-
arbetarnas specifika arbetsvillkor vid tillämpningen
av de nya a-kassereglerna och aktivitetsgarantin.
Fru talman! Jag är väl medveten om att en särskild
utredare fått i uppdrag att se över frågor rörande
konstnärernas villkor. Vi vill trycka på detta, och jag
yrkar bifall till reservation 8 under punkt 8 i betän-
kande KrU17.
Fru talman! Utskottet tillkännager i betänkandet
KrU18 för regeringen behovet av en förutsättningslös
översyn av Statens konstråds verksamhet. Vi krist-
demokrater är mycket glada att detta tillkännagivande
nu görs. Vi har haft uppe frågan om behovet av en
översyn vid ett flertal tillfällen i olika motioner och
diskussioner i utskottet. Det känns både glädjande
och tillfredsställande att vi nu är överens om detta.
Våra utgångspunkter för behovet av en översyn ut-
vecklar vi i en motion.
Jag vill också, fru talman, avslutningsvis säga att
vi anser det vara ett gott initiativ av regeringen att ha
utsett år 2001 till arkitekturår. Men vi ser en risk i att
de satsningar som gjorts inte tas till vara. Därför är
det oerhört viktigt att det genomförs en utvärdering
och uppföljning innehållande slutsatser. En sådan är
också utlovad av kulturministern, men vi vill gärna
påminna om detta.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga re-
servationer där kristdemokraterna finns med i båda
dessa betänkanden, men vill för tids vinnings skull
här i kammaren som jag tidigare anfört yrka bifall
förutom till reservation 8 under punkt 8 i betänkande
KrU17 också till reservation 6 under punkt 10 i be-
tänkande KrU18.

Anf. 104 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 3 under punkt 2 i KrU17. Jag yrkar inte
bifall till någon reservation i KrU18.
När vi stressar till och från vårt arbete, småspring-
er i korridorerna i Riksdagshuset eller skyndar till
olika lokaler så är det skönt att samtidigt kunna vila
blicken på olika slags konstverk. Även om jag inte
stannar upp och studerar statyn eller tavlan noggrant
så noterar jag någonstans i hjärnan att jag har sett
den, och det känns skönt att kunna skingra tankarna
och få en kort reflexion över den vackra eller konsti-
ga konst som jag just passerat.
Konst berör alla på något sätt, även om man hör
många säga att de är ointresserade. Konst är ett ut-
trycksmedel som många gånger leder till debatter,
vilket vi bl.a. kunde se och höra i höstas när graffittin
diskuterades vitt och brett.
All konst är berättigad, anser jag, även om jag inte
gillar allt jag ser. Av den anledningen måste förut-
sättningar skapas så att konstnärerna får drägliga
livsvillkor. I dag är det många duktiga konstnärer
som har svårt att försörja sig. De flesta har högskole-
utbildning, med dyra studiekostnader, bakom sig.
Därför måste vi uppmärksamma deras arbetsvillkor
och livssituation. Från Centerpartiets sida har vi
många gånger sagt i debatten att vi bör utnyttja deras
kunskaper i t.ex. skolans värld och på fritidsgårdarna.
Ett bra exempel på det är Bunker i Sollentuna. Där
finns det en kvinnlig konstnär som låter barn och
ungdomar komma och måla tavlor. De har knappa
ekonomiska resurser, men det är en populär fritids-
sysselsättning. Hon, den kvinnliga konstnären alltså,
var för några veckor sedan också på Lava i Kulturhu-
set, och även där kom det väldigt många som ville
måla. Med hennes engagemang får hon många att
måla, och en del vill också komma och göra det dag
efter dag. Hon kan lyfta deras anlag.
Barnen behöver bra stimulans och peppning för
att utveckla den konstnärliga ådran, och där kan
konstnärer vara en stor resurs. Kommunerna tycker
jag bör kunna anställa fler konstnärer som en resurs
till skola och fritidsgårdar. Det skulle kunna ge
konstnärer med oregelbunden eller låg inkomst en
möjlighet att lättare försörja sig i sitt yrke. Skolan
ropar ju efter fler vuxna, och i många skolor fattas
utbildade lärare, inte minst bildlärare, under de första
sex grundskoleåren.
Metoden att utnyttja yrkesmänniskor använder vi
t.ex. väldigt mycket i musikskolan, där yrkesmusiker
jobbar halvtid i skolan och halvtid i någon orkester.
Jag tror att det skulle kunna vara en bra lösning för
många konstnärer att kunna få en säker inkomst under
några timmar i skolan.
Det är också viktigt att medborgarna får vara del-
aktiga vid inköp av konst till sina närmiljöer. Om
människor fått påverka konstinköpen upplevs det som
positivt, och konst kan ingå som en självklar del i
arbetsmiljön.
På den skola som jag arbetade innan jag kom hit
till riksdagen fick eleverna vara med och bestämma
utsmyckningen. Det kvarnhjul i sten som monterades
upp på skolgården har blivit en kär lekplats för alla
barn för att klättra på och krypa genom hålet, osv.
Centerpartiet har skrivit en fyrpartimotion om
konstnärernas villkor. Vi tycker att staten bör övervä-
ga nya metoder och stödformer. Det behöver därför
göras en översyn av konstnärernas villkor.
Jag tänker inte yttra mer om konstnärernas villkor
eftersom andra före mig - Anne-Katrine Dunker och
Gunilla Tjernberg - redan på ett föredömligt sätt tagit
upp det. Jag förlänger därför inte diskussionen utan
står bakom våra andra motioner med tillhörande re-
servationer, men yrkar bara bifall till reservation 3.

Anf. 105 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Det kommer att bli ett kort anförande.
Vi har talat rätt så mycket i dag om den fattiga kultu-
ren. Bland de fattiga kultur- och konstmänniskorna är
bildkonstnärerna de fattigaste. Det behöver inte upp-
repas. De lever på mycket sämre villkor än de flesta
andra inom denna grupp. De har också höga kostna-
der. Det är inte billigt att köpa alla dessa material de
behöver, och det är inte billigt att ha en fungerande
verkstad.
Jag känner utländska konstnärer som har bosatt
sig i Sverige och sedan åkt vidare därför att det var
för svårt. Konstigt nog går det bättre för dem i länder
där man tror att marknaden redan är övermättad med
bilder och tavlor, t.ex. i Italien eller i Portugal. Det är
konstigt.
Vi bör tänka på alla dessa saker när vi försöker att
förbättra ekonomin för kulturen och konsten. Det kan
vi inte göra nu. Vi har diskuterat budgetfrågor tidiga-
re. Men vi kanske lyckas bättre efter valet.
Fram till dess ska jag begränsa mig till att tala om
översynen av den individuella visningsersättningen,
som rekommenderas i reservation 3 under punkt 2.
Jag yrkar bifall till den. Det är viktigt att vi går vidare
och att vi i sådana ersättningsformer också inkluderar
grupper av konstnärer som i dag inte berörs av vis-
ningsersättningen. Också andra lokaler än dem som
berörs i dag måste tas med i beräkningen.
Jag vill också yrka bifall till reservation 10 under
punkt 9. Det gäller rådgivningscentrum för dansare.
Det har att göra med det som jag redan har sagt tidi-
gare. Dansen har utvecklats väldigt fort i Sverige.
Men infrastrukturen för dansutövning och tänkandet
om dans har inte hunnit med. Vi måste börja tänka
hur vi ska hjälpa denna konstgenre.

Anf. 106 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Människan och samhället behöver
konst. Därför anser Miljöpartiet det vara en självklar-
het att den offentliga sektorn ska ge konstnärer möj-
lighet att verka under rimliga förhållanden. Det of-
fentliga stödet till konstnärer sker i dag på många
olika sätt. Till det viktigaste hör kopierings- och vis-
ningsersättningen, stipendier till enskilda konstnärer
och att offentlig sektor köper in konst. Tyvärr funge-
rar stödet för konstnärer i dag inte fullt ut. Det gör att
vissa konstnärer och konstnärsgrupper missgynnas.
I utredningen Konst i offentlig miljö 1995:18 finns
förslag på en ny modell för anskaffning av offentlig
konst till statens olika byggnader där statens konst-
museer och länsmuseer skulle ha ansvar för att köpa
in och placera ut det man kallar för lös konst. Svens-
ka konstnärsförbudet vill gå ännu längre än så. Det
anser att också beslut om s.k. fast konst skulle kunna
utlokaliseras.
Det är lagen om offentlig upphandling som styr. I
6 kap. 2 b § finns en regel om direktupphandling som
medger att en upphandlande enhet får utan föregåen-
de annonsering begära anbud genom att skicka en
skrivelse till endast en leverantör om det som ska
upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på
grund av ensamrätt kan levereras av endast en viss
leverantör.
Den här undantagsregeln är alltför vid och medger
att man i vissa upphandlingar kan hänvisa till att
särskilda konstnärliga skäl föreligger som motiverar
att man vänder sig till de leverantörer som man själv
vill vända sig till. Utskottet ger nu riksdagen en möj-
lighet att besluta om en förutsättningslös översyn av
Konstnärsrådets verksamhet.
Så lite om den individuella visningsersättningen.
Den har i sin nuvarande form funnits i dryga fem år.
Den är generell till sin karaktär och betalas ut endast
med hänsyn till om de sålda föremålen finns i offent-
lig ägo. Men från offentlig ägo har man exkluderat
konst som ägs av t.ex. kyrkan, statliga aktiebolag,
ideella föreningar som Folkets hus, Våra gårdar,
bostadsbolag som HSB eller fackföreningar. De om-
fattas inte av ersättningen. Det vill vi ändra på.
Det finns också indikationer att vissa konstnärs-
grupper som tecknare, keramiker, konsthantverkare
och fotografer inte får någon ersättning över huvud
taget eller att de bara får ett mindre belopp. Med
tanke på att fem år har gått anser nu utskottet att det
är motiverat att summera de erfarenheter som man
vunnit av fördelningssystemet. En översyn ska göras
av hur använt poängsystem av BUS fungerat. Över-
synen ska också innefatta en redogörelse av vilka
belopp som fördelats till olika konstnärsorganisatio-
ner och enskilda konstnärer. Det ska även övervägas
om det är lämpligt att vidga begreppet offentlig ägo.
Det tycker vi i Miljöpartiet att det är.
Fru talman! Jag vill prata om inriktningen på det
statliga stödet till konstnärsområdet. Vi i Miljöpartiet
menar att det är ett resursslöseri att inte ge välutbil-
dade och meriterade konstnärer möjligheter att leva
på sitt arbete. Därför vill vi att regeringen överväger
åtgärder som syftar till att fler kan leva på sitt konst-
närliga arbete. En tänkbar åtgärd skulle kunna vara att
de första 100 000 kronorna som en konstnär tjänar
ska vara befriade från skatt. Här är det alltså inte
endast Moderata samlingspartiet utan även Miljöpar-
tiet som tror att det skulle kunna vara ett sätt.
Det finns även andra förslag. Ett nämndes i Kul-
turutredningen. Ett annat förslag nämndes i SOU
1997:184.
I flera europeiska länder har man infört system
med ett mer generellt utvecklat konstnärsstöd. Det
finns ett bra referensutrymme att inhämta andra krea-
tiva lösningar från för att se vad som kan passa i
Sverige. Men det viktiga är att stödet till konstnärerna
utvecklas så att fler konstnärer kan komma i fråga för
stödet. Vi tycker inte att det statliga konstnärsstödet
ska riktas enbart till en mindre, exklusiv grupp av
konstnärer, som sker i dag. Vi hoppas att regeringen
snart kommer med ett sådant förslag.
Med det yrkar jag bifall till reservation 4 under
punkt 3 i KrU17.
Jag går nu över till att tala om trygghetssystemen
för konstnärer. Det borde vara en självklarhet att
konstnärer precis som andra yrkeskategorier har pen-
sion och ersättning vid sjukdom och vid föräldrale-
dighet. Men så är det inte! Trots att frågan fördes
fram i ljuset av utredningen av generella konstnärs-
stöd 1997 finns ännu ingen tillfredsställande lösning.
Det jobbas på frågan. Vi utgår ifrån att regeringen
snarast lägger fram ett förslag till riksdagen om ett
trygghetssystem som är anpassat till konstnärens
situation.
Jag ska också säga några ord om bild och form.
Som vi framhåller i en av våra motioner menar vi att
upphandlingsrutinerna för konst behöver ses över så
att brukarinflytandet kan öka. Vi vill att man ska göra
korrigeringar. Utskottet har tidigare understrukit att
det är av mycket stor vikt att brukarna ges möjlighet
att aktivt delta i beslutsprocessen och att de därmed
får känna sig delaktiga i utsmyckningen av den egna
närmiljön. Också i regeringens regleringsbrev har det
föreskrivits att Statens konstråd ska sprida kvalifice-
rade uppdrag till många konstnärer.
Mot bakgrund av att så många olika förslag om
Statens konstråds verksamhet har förts fram har nu
utskottet bestämt sig för att verksamheten, som inte
har setts över sedan 1995, nu ska ses över. Vi är glada
över att vi har gjort det möjligt i utskottet.
När det gäller den gamla rekommendationen från
1937 att 1 % av byggkostnaderna ska avsättas till
konstnärlig utsmyckning tycker vi att det någon gång
vore dags att slå fast detta här i riksdagen. Principen
är så angelägen, och den fungerar inte. Byggnader
och infrastruktur ska inte bara vara funktionella för
att komma människor till godo, utan de utgör också
pusselbitar i en trivsam miljö. Eftersom rekommen-
dationen inte efterlevs vill vi att riksdagen fastställer
att minst 1 % av kostnaderna vid ny- och ombyggna-
tion samt vid infrastruktursatsningar bör gå till konst-
närlig utsmyckning.
Med det yrkar jag bifall till reservation 2 under
punkt 3 i KrU18.
Jag ska även säga några ord om konstnärsverkstä-
der och kollektivverkstäder. Redan på 1970-talet gick
konstnärer samman och bildade gemensamma verk-
städer - kollektivverkstäder - för sitt arbete. När
Miljöpartiet för första gången motionerade om ökat
stöd till de här verkstäderna 1997 fanns det 20 styck-
en. I dag är antalet uppe i 27. Verkstäderna har sina
egna specialiteter - alltifrån stenhuggeri till digital
bildberedning. De här konstnärernas kollektivverk-
städer står öppna för alla yrkesverksamma konstnärer
och konsthantverkare och har i dag lite drygt 3 700
medlemmar. Verkstäderna utgör en förutsättning för
att vi ska ha en bred konstnärlig aktivitet.
Mycket av den offentliga konstnärliga utsmyck-
ning som vi har i vårt gemensamma samhällsrum är
skapad i kollektivverkstäder. Verkstäderna är en
nationell angelägenhet och får sedan 1998 på förslag
från Miljöpartiet ett nationellt stöd. De här verksam-
heterna avspeglas i utställningsverksamhet, offentlig
utsmyckning, nationella konstnärliga projekt och
kunskapsutbyten mellan svenska och utländska
konstnärer.
Med tanke på den omfattande verksamhet som de
här konstnärsverkstäderna har är det statliga stödet
oproportionerligt litet - 2 miljoner kronor - om man
jämför det med andra kulturskapande verksamheter.
Därför tycker vi att stödet ska ses över så att det står i
rimligt förhållande till den verksamhet som pågår.
Dessutom menar vi att dagens direktiv gör att en stor
del av verkstäderna inte kvalificerar sig till stöd.
Slutligen ska jag säga några ord om ett nätverk för
konstnärliga verkstäder i Europa. Konsten och kultu-
ren börjar bli alltmer tillgänglig över ländernas grän-
ser på den internationella arenan. I dag kommer det
många förfrågningar från bl.a. europeiska konstnärs-
grupper om att ta del i kollektivverkstädernas fram-
gångskoncept. Det vore bra med ett klart formulerat
uppdrag till Kulturrådet att stödja en europeisk ut-
veckling. Här finns också en EU-ansökan inlämnad,
och det finns stora förhoppningar om att den blir
bifallen. Vi har verkligen någonting att skryta med
här i Sverige.
När det gäller själva utvecklingen och framtiden
för kollektivverkstäderna ska Kulturrådet det här året
göra en kartläggning av hur medlen till verkstäderna
används. En rapport väntas i slutet av det här året. Vi
hoppas att kommande regering tar i beaktande nöd-
vändigheten av en bredd i bidragsgivningen.

Anf. 107 EVA ARVIDSSON (s):
Fru talman! Eftersom vår debattid i dag är begrän-
sad ska jag precis som övriga talare endast beröra
delar av det som tas upp i betänkandet.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 7 om individuell visningsersättning och
för övrigt bifall till utskottets förslag i betänkande
KrU17, Ersättningar och bidrag till konstnärer, samt
bifall till utskottets förslag i betänkande KrU18, Bild
och form samt konsthantverk.
Precis som vi socialdemokrater har skrivit i vår
gemensamma reservation med Vänsterpartiet anser vi
att den individuella visningsersättningen, IV, som har
funnits i drygt fem år, fungerar bra och är ett mycket
effektivt ersättningssystem. Systemet har också ett
starkt stöd bland konstnärerna eftersom det är ett
system som utgår från vad konstnären har utfört och
eftersom ersättningen fördelas objektivt utifrån yr-
kesutövningen.
Genom IV belönas det vardagliga konstnärliga ar-
betet. Det finns en stark önskan bland konstnärerna
om att nuvarande system ska utvecklas och förstärkas
- inte förändras.
Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige,
BUS, har utarbetat ett väl genomtänkt poängsystem
som bygger på rimliga avvägningar då det gäller
konstverkens exponering. Systemet har generell ka-
raktär. Den som uppfyller kraven för stödformen har
rätt till ersättning. BUS rapporterar årligen till rege-
ringen om utfallet av den individuella visningsersätt-
ningen.
I budgetpropositionen för år 2002 föreslog rege-
ringen en förstärkning av IV med två miljoner mot
bakgrund av att det är en väl fungerande ersättnings-
form.
Fru talman! Det är anmärkningsvärt att Miljöpar-
tiet och Ewa Larsson, som i olika motioner uttalar sig
för ett mer generellt stöd till konstnärer, säger nej till
individuell visningsersättning i den här formen.
Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet kräver en översyn av IV
och vilken organisation som är den bästa för ända-
målet, både vad gäller objektivitet och insyn. Motive-
ringen är bl.a. att det är svårt för myndigheter att få
insyn i en privat föreningsverksamhet. Samma partier
sade för ett par veckor sedan nej till insyn i fristående
skolor.
Det påstås mycket i motionerna som är direkt fel-
aktigt. Jag hoppas att alla utskottsledamöter har tagit
del av det brev vi fått från Bus där motionärernas
missuppfattningar klargörs. De argument som fram-
förs i motionerna bygger på misstro mot konstnärerna
och den kompetens de har, men det betyder också att
de underkänner de demokratiska principer som ligger
till grund för olika nämnders och styrelsers arbete.
Jag har sedan jag läste motionerna funderat över
varför Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet,
Centerpartiet och Miljöpartiet, som står bakom till-
kännagivandet om en översyn av IV, är så kritiska
och har en så totalt motsatt syn på IV och BUS mot
vad Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har.
När jag sedan gick in på hemsidan till en av de
organisationer som inte organiserar särskilt många
konstnärer klarnade det. Jag ska återge vad som står
på hemsidan:
Efter flera års lobbying och uppvaktningar av
riksdagspartierna har styrelsen lyckats få en majoritet
av partierna att ställa sig bakom en motion som upp-
tar flera av de hjärtefrågor som organisationen driver.
Det är partierna kd, fp, c och m som i en gemensam
borgerlig motion bl.a. föreslår att hantering och för-
delning av stipendierna från Sveriges bildkonstnärs-
fond ses över, och man föreslår att andra ersättningar
till konstnärer prövas. Man föreslår vidare att Statens
konstråds verksamhet ses över och att myndigheten
decentraliseras ut i landet. Man säger att beställning-
en av utsmyckningsuppdragen ska följa lagen om
offentlig upphandling och konkurrensutsättas. Parti-
erna föreslår också att reglerna för den individuella
visningsersättningen ses över. Avslutningen lyder:
Miljöpartiet ställer sig bakom de borgerligas förslag.
Visst blir vi alla partier uppvaktade under mo-
tionstiden, men att fem partier skriver under motioner
med felaktigheter och spekulationer som i sina styck-
en är direkt kränkande utan att kontrollera riktigheten
i påståendena tycker jag är anmärkningsvärt.
Fru talman! Sällan är skillnaderna mellan partier-
na så tydliga som här. Det går en klar skiljelinje mel-
lan de olika politiska blocken i synen på konsten, och
där har Miljöpartiet valt den borgerliga sidan.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet visar en
tilltro till konstnärerna, medan Moderaterna, Krist-
demokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljö-
partiet visar en misstro till konstnärerna.
Fru talman! Jag går nu över till betänkandet om
bild och form samt konsthantverk. Jag börjar med att
yrka bifall till förslaget till beslut i utskottets betän-
kande.
Jag ska beröra endast den del i betänkandet som
handlar om utskottets tillkännagivande om en förut-
sättningslös översyn av Statens konstråds verksamhet.
Statens konstråd har ett viktigt uppdrag. Fram till
1997 bestod verksamheten av konstnärlig utsmyck-
ning enbart av statliga miljöer. Sedan dess har verk-
samheten kompletterats med en växande verksamhet
med kommuner, landsting och privata byggherrar. I
dag finns konstnärlig gestaltning i bostadsområden,
skolor, kulturhus m.m. Det är en spännande verksam-
het som gjort det möjligt att i hela landet förverkliga
behov och drömmar om en estetiskt tilltalande miljö
med konstnärlig gestaltning.
Statens konstråds verksamhet har inte setts över
sedan 1995. Utskottet anser att det är motiverat med
en översyn, eftersom verksamheten är betydligt mer
omfattande i dag, och att det bör vara en förutsätt-
ningslös översyn. Översynen kan t.ex. följa upp några
av de utsmyckningar som Statens konstråd har ge-
nomfört tillsammans med kommuner och landsting.
Det kan ske genom intervjuer av de lokala samråds-
grupperna, brukargrupperna, och de som är berörda
av utsmyckningen, t.ex. de boende i ett bostadsområ-
de eller eleverna i en skola. Utskottet yrkar därmed
avslag på motionerna.
Det är endast Moderaterna som yrkar bifall till
samtliga motioner som rör Statens konstråd. Mycket
av den kritik som flera partier för fram i motionerna
har utskottet behandlat tidigare. Det är en oseriös
kritik som handlar om brukarinflytande, upphandling,
risken för jäv, regional spridning m.m.
Statens konstråd följer lagen om offentlig upp-
handling, så det är ett felaktigt påstående att de inte
gör det. Kammarrätten har prövat två upphandlingar
av offentlig konstnärlig gestaltning och gett Statens
konstråd rätt.
Jag vill också betona att Konstrådets verksamhet
är helt öppen för offentlig insyn. I årsredovisningen
kan vi läsa om den regionala spridningen, om antalet
konstnärer och vilka, om inköp som gjorts under året
och om pågående projekt. Det sker samråd med bru-
karna i en s.k. samrådsgrupp bestående av arkitekten,
fastighetsägarens eller byggherrens projektledare,
valda representanter för de blivande brukarna och
med Konstrådets projektledare som sammankallande.
Brukargruppen möts många gånger under projektti-
den och får stort inflytande över val av konstnärer för
skissuppdrag liksom över inköp och placering av lös
konst.
Upphandling av konstnärligt arbete kan inte byg-
ga på ekonomiskt anbudsförfarande. Tävlingsformen
är lämplig i vissa fall men i allmänhet alltför långdra-
gen och otymplig, dessutom kostsam.
Eftersom det är kommunerna som enligt plan- och
bygglagen har huvudansvaret för utformningen av
den gemensamma miljön, skulle alla vinna på att
även den konstnärliga gestaltningen i den gemen-
samma miljön skrevs in i PBL, på samma sätt som
arkitektur, form och design skrevs in 1998. Till detta
återkommer jag vid ett annat tillfälle.
Avslutningsvis, fru talman, skriver Peder Alton,
journalist och konstkritiker, i gårdagens Dagens Ny-
heter: "En röd tråd bland de borgerliga är att konkur-
rensutsätta inköpen av konst. Det imponerar inte."
Jag ställer mig frågan vad som blir kvar om
konstnärerna omyndigförklaras, om fungerande kul-
turella strukturer bryts ned och om konstnärliga vär-
den får ge vika för ekonomiska i den konstnärliga
gestaltningen av vår gemensamma miljö.

Anf. 108 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Eva Arvidsson ger en redovisning av
bakgrunden till att vi har lagt fram en motion vad
gäller den individuella visningsersättningen. Jag vill
då informera Eva Arvidsson om att den sammantagna
oron som motionärerna, bl.a. vi kristdemokrater,
känner är att det här kan vara ett ersättningssystem
som har sina begränsningar. Det tycker jag inte är att
sammanblanda med misstro, som Eva Arvidsson
försöker göra gällande.
Min fråga till Eva Arvidsson, fru talman, är: An-
ser Eva Arvidsson och Socialdemokraterna att det är
tillfredsställande att vi har ett IV-system som har
begränsningarna att t.ex. keramiker, konsthantverka-
re, fotografer och tecknare får en mycket liten, om
ens någon, andel av det här bidraget? Den här ersätt-
ningen betalas ut endast om de försålda verken finns i
offentlig ägo. Jag skulle vilja höra Eva Arvidssons
kommentar till detta.

Anf. 109 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Fru talman! Visst kan vi tycka att ersättningen kan
utökas. Det kostar också pengar. Men vi socialdemo-
krater har inte fått de här klagomålen framförda till
oss. Tvärtom tycker de som har talat med oss att det
här är en mycket bra ersättningsform. Självklart kan
den, precis som jag sade i mitt anförande, utvecklas
och förstärkas, och det är den väg vi går eftersom
regeringen lade till två miljoner i budgetpropositionen
för att stärka ersättningen. Vi tycker att det ska ske en
förstärkning och en utveckling men inte en förändring
av IV. Därför har vi den här reservationen.

Anf. 110 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! När vi ledamöter i olika sammanhang
vill se lite närmare på en fråga, se om det är möjligt
att göra förändringar, begär vi en översyn. Konstigare
än så är det inte i den här frågan. Det är en översyn vi
vill se. Vi har tagit upp olika problemområden som
belyses väldigt väl i motionen och vad det är vi vill
titta på. Det betyder inte att systemet inte är bra. Jag
kan inte acceptera att Eva Arvidsson använder den
typen av argumentation när vi diskuterar den här
frågan.
Jag vill läsa innantill ur det brev som också Eva
Arvidsson citerade från. Ordföranden i BUS avslutar
den skrivning som jag tror att vi alla har tagit del av
med att skriva så här: Vi håller med motionärerna om
att IV skulle behöva breddas till även andra ägar-
grupper, och var avgränsningarna skulle gå behöver i
sådant fall utredas och klarläggas. Skulle man inte
kunna tänka sig en översyn i den delen?
Så ser vi kristdemokrater på frågan. Vad säger
Socialdemokraterna? BUS är också inne på samma
tankegångar vad gäller ägarförhållandet.

Anf. 111 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Fru talman! Självklart ska man göra en översyn
när någonting har pågått ett tag om man tycker att
man behöver göra det. Men översynen kostar också
pengar. I det här fallet tycker vi inte att det behövs,
eftersom vi tycker att det här är ett väl fungerande
system som dessutom har tilldelats mer pengar för att
det också ska kunna utvecklas.
Jag kan hålla med om att det behövs mer pengar
inom området. Jag skulle också gärna se att man
kunde bredda det. Det är inte så att konsthantverkare,
tecknare och liknande inte kommer i åtnjutande av
ersättningen. Så är det inte. Men jag skulle också
välkomna att man breddade det till andra offentliga
rum.

Anf. 112 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Miljöpartiet tillsammans med de bor-
gerliga partierna gör det möjligt att komma fram just
till det som bl.a. BUS vill. Miljöpartiet lyssnar på
flera organisationer. Den organisation vars hemsida
Eva Arvidsson hade tittat på - den lilla organisatio-
nen, sade Eva Arvidsson - har i dag 700 medlemmar.
Jag kan påminna om att Bengt Göransson lovade att
de skulle få plats både i Konstnärsnämnden och i
Bildkonstnärsnämnden när de hade 500 medlemmar.
I dag har de alltså 700 medlemmar.
Vi är glada över att vi ger den individuella vis-
ningsersättningen en möjlighet att utredas för att
utvecklas. En utveckling är en förändring, och vi är
positiva till förändringar. Exempelvis kan "offentlig
ägo" bli "offentliga rum", för det skulle ge fler konst-
närer möjlighet att leva på sitt arbete.
Jag tror att problemet för Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet i det här fallet är de inte själva har
kommit på att detta kan behöva utvärderas. Så försö-
ker de skapa en konstruerad konflikt i stället för att se
att det här är en möjlighet som vi nu ger.

Anf. 113 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Fru talman! Som jag sade tidigare tycker vi att det
här är ett väl fungerande system. Vi tycker inte att det
finns anledning att göra någon översyn nu.

Anf. 114 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Det tycker alltså inte vi. Vi vill göra
det möjligt för fler att ta del av systemet. Vi i Miljö-
partiet har heller ingenting emot att ge de möjlighe-
terna ekonomiskt. Vi tycker att det är bra om fler
konstnärer kan leva på sin inkomst, sitt arbete.

Anf. 115 ANNE-KATRINE DUNKER (m)
replik:
Fru talman! Jag blir lite oroad när Eva Arvidsson
säger att det bygger på misstro och att vi omyndig-
förklarar konstnärerna. Jag skulle vilja höra var Eva
Arvidsson anser att vi moderater har omyndigförkla-
rat konstnärerna eller på något sätt visat att vi hyser
misstro mot konstnärerna. Vi har snarare lyssnat till
konstnärer, och vi har också lyssnat till det förbund
som Eva Arvidsson talar om. Men vi har också redan
tidigare skrivit om detta från moderat håll.
Vi tycker att många av de ersättningsformer och
de system som i vårt samhälle finns för konstnärer
ska ses över. Vi ser att konstnärerna i dag har ungefär
samma nivå på sina löner som i mitten av 1990-talet,
trots att ni socialdemokrater säger att ni har satsat
ytterligare. Därför anser vi att det är viktigt att vi på
något sätt ser över de system och de stipendier och
ersättningsformer som finns för våra konstnärer,
däribland IV.

Anf. 116 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller misstron vill jag peka
på att Moderaterna i sina motioner talar om jäv och
att det inte är lämpligt att Statens konstråds projektle-
dare är konstnärer. Det ska inte vara konstnärer, utan
det ska vara konsulter eller några andra utifrån, för att
komma ifrån jävsituationen. Jag tycker att detta är att
misstro konstnärerna i deras uppdrag.

Anf. 117 ANNE-KATRINE DUNKER (m)
replik:
Fru talman! Det, Eva Arvidsson, är inte att miss-
tro konstnärer. Det är att misstro systemets sätt att ta
in de medlemmar som ska fatta beslut om stipendier
eller andra ersättningsformer.
I de flesta organisationer som finns i vårt samhälle
- de behöver inte ha med kulturen att göra - undviker
man i möjligaste mån att ha människor som är invol-
verade i verksamheten för att de inte ska kunna
misstänkas för jäv. Det handlar inte om att vi hyser
misstroende mot den enskilde konstnären. Det är
systemet i sig som skapar en misstro för konstnären.
Det är precis samma system i alla kommunala bolag
där det sitter politiker som är både politiker och ska
följa aktiebolagslagen.
Detta handlar om ett system, en organisation. Det
är inte den enskilde ledamoten, konstnären, som vi
hyser misstro emot.

Anf. 118 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Fru talman! Visst finns det risk för jävssituationer
i många sammanhang. Vi tror inte att man kommer
undan denna jävssituation genom att använda sig av
konsulter eller genom att uppdragen sker lokalt. Jag
tror att det snarare skulle kunna förstärka den pro-
blematik som Anne-Katrine Dunker nämner.

Anf. 119 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Både Socialdemokraternas och
Vänsterns representanter sade att systemet för den
individuella ersättningen fungerar bra. Då är frågan:
Vad är det för fel med en analys? Analysen, översy-
nen, kommer då att bekräfta systemet.
Det finns också en annan fråga: Kan man vidare-
utveckla ett system utan att analysera hur det funge-
rar?

Anf. 120 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Fru talman! Av de redovisningar som regeringen
får och som även vi kan ta del av kan man tydligt se
att det fungerar. Man kan också utläsa vilka som har
fått ersättning, hur den har fördelats osv. Vi anser
därför att en utvärdering är en helt onödig sak att göra
nu, eftersom systemet fungerar så som vi vill att det
ska fungera.

Anf. 121 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! I Eva Arvidssons anförande förekom
också en jämförelse med friskolor. Jag vill bara på-
minna om att det finns fullständig insyn i friskolor.
Man får inte etablera en friskola utan att ha genom-
gått en noggrann granskning av det man erbjuder för
den fria skolan. Alla skolor i Sverige är faktiskt öpp-
na för inspektion och analys av det skolarbete som
genomförs. Jag förstår inte jämförelsen.

Anf. 122 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns inte någon insyn i de fristå-
ende skolorna på samma sätt som i de offentliga
skolorna. Senast häromdagen debatterade man detta i
ett program som gällde Ungt val: Det går inte att gå
in och se hur det ser ut med t.ex. ekonomin i den
fristående skolan.
Jag vill också säga till Ana Maria Narti att det i
dag nästan är svårare att öppna en liten sybehörsaffär
än att starta en fristående skola för 1 500 elever.

Anf. 123 ANNE LUDVIGSSON (s):
Fru talman! Jag får avsluta debatten med att lyfta
fram ett område som inte har berörts så mycket här.
Anledningen till motion Kr362 är att det finns en
stark oro för hantverkets kvalitativa fortbestånd. Fa-
ran är stor att kunskap om gamla tiders tekniker och
materialkunskap kommer att försvinna. Korgslöjd,
laggning, broderi, vävning, knyppling, hustimring,
skinnberedning m.m. är tekniker där kunskapen be-
sitts av allt färre personer. Överföring av tyst kun-
skap, som tidigare skedde från äldre till yngre via
lärlings- och gesällsystem, finns inte längre.
Vi behöver den här sortens färdighets- och förtro-
genhetskunskap i dagens samhälle. Det tar tid att
utveckla den problemlösningsförmåga som en god
slöjdare och hantverkare besitter när det gäller hur
och till vad man använder ett material.
Det är den här typen av kunskap som gör att
gamla hus inte får mögelskador, att man reparerar
gamla fönster utifrån kunskap om material och este-
tiska värden och att det finns verktyg och redskap för
att utöva dessa tekniker. Det är den här kunskapen
som lägger grunden för en framgångsrik formgivning
inom trä, textil m.fl. områden. Den är också en viktig
del av vår kulturhistoria och måste hållas vid liv ge-
nom verksamma kunniga slöjdare och hantverkare.
Fru talman! Hantverksyrket slöjd och slöjdpro-
dukter har en rad värden som inte alltid går att mäta i
pengar och höjer livskvaliteten. Det gäller både i våra
egna liv och i samhället som helhet.
För att uppnå en hantverksmässigt hög kvalitet på
arbetet krävs det att slöjdaren och hantverkaren har en
ekonomisk trygghet som gör att hon eller han kan
koncentrera sig på sitt arbete. Det är också en förut-
sättning för att ungdomar ska vilja utbilda sig inom
hantverksyrket.
Vi måste ta ställning till och skaffa oss kunskap
om hur hotade slöjd- och hantverkstekniker kan fort-
leva och utvecklas - om vi nu vill detta, och det för-
utsätter jag att alla vill.
Jag anser att det här är en större fråga än vad som
ryms inom ansvarsområdet för Nämnden för hem-
slöjdsfrågor, och detta vill jag göra utskottet upp-
märksamt på.
Fru talman! Jag hade hoppats att utskottet inte
skulle se detta som enbart en budgetfråga, och några
positiva skrivningar om att utskottet har insett allvaret
i motionen hade naturligtvis varit av värde. Vi motio-
närer får återkomma till utskottet på olika sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.34 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

10 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

KrU15 Allmän kulturverksamhet
Punkt 5 (Bidrag till enskilda projekt)
1. utskottet
2. res. 5 (mp, c)
Votering:
266 för utskottet
28 för res. 5
1 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 10 fp, 2 -
För res. 5: 15 c, 13 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 9 (Ökad upphandling inom kultursektorn m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (m)
Votering:
222 för utskottet
73 för res. 7
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 38 v, 34 kd, 15 c, 13 mp, 11 fp,
1 -
För res. 7: 72 m, 1 -
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 10 (Sponsring)
1. utskottet
2. res. 9 (kd)
Votering:
227 för utskottet
33 för res. 9
34 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 4 v, 15 c, 13 mp, 11 fp, 2 -
För res. 9: 33 kd
Avstod: 34 v
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 9 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 19 (Kultur- och fritidspolitik på landsbygden)
1. utskottet
2. res. 12 (fp)
Votering:
284 för utskottet
11 för res. 12
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 15 c, 13 mp,
2 -
För res. 12: 11 fp
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 22 (Ökning av stödet till amatörkulturens orga-
nisationer)
1. utskottet
2. res. 15 (mp, c)
Votering:
266 för utskottet
29 för res. 15
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 1 mp, 10 fp,
1 -
För res. 15: 15 c, 12 mp, 1 fp, 1 -
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 31 (Kulturens betydelse för livskvalitet)
1. utskottet
2. res. 22 (c)
Votering:
280 för utskottet
15 för res. 22
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 13 mp, 11 fp,
2 -
För res. 22: 15 c
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 33 (Köns- och maktstrukturen inom kulturom-
rådet m.m.)
1. utskottet
2. res. 24 (v)
Votering:
256 för utskottet
38 för res. 24
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 33 kd, 15 c, 13 mp, 11 fp,
2 -
För res. 24: 38 v
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 9 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU16 Teater, dans och musik
Punkt 1 (Vissa övergripande teater- och musikfrågor)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
224 för utskottet
72 för res. 1
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 1 m, 38 v, 34 kd, 15 c, 13 mp,
11 fp, 1 -
För res. 1: 71 m, 1 -
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 11 (Utredning för att skapa en tydlig struktur
för dansen)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
256 för utskottet
39 för res. 8
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 34 kd, 15 c, 11 mp, 11 fp,
2 -
För res. 8: 37 v, 2 mp
Frånvarande: 20 s, 9 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 12 (En handlingsplan för hur dansen skall kun-
na utvecklas)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, v, fp)
Votering:
199 för utskottet
97 för res. 9
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 15 c, 1 -
För res. 9: 38 v, 34 kd, 13 mp, 11 fp, 1 -
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 19 (Nyckelharpan som svenskt nationalinstru-
ment)
1. utskottet
2. res. 12 (c)
Votering:
265 för utskottet
28 för res. 12
2 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 11 fp, 2 -
För res. 12: 15 c, 13 mp
Avstod: 2 s
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 20 (Samverkansprojekt inom olika genrer
m.m.)
1. utskottet
2. res. 15 (v)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 26 (Statlig samverkan beträffande stödet till
Eric Sahlström-institutet)
1. utskottet
2. res. 18 (kd, c)
Votering:
232 för utskottet
64 för res. 18
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 1 kd, 10 fp, 2 -
För res. 18: 1 m, 1 v, 33 kd, 15 c, 13 mp, 1 fp
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 49 (Ökat stöd till Teateralliansen AB och cent-
rumbildningarna)
1. utskottet
2. res. 29 (mp)
Votering:
283 för utskottet
13 för res. 29
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 15 c, 11 fp,
2 -
För res. 29: 13 mp
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 50 (Stöd till länsmusikkonsulenter)
1. utskottet
2. res. 30 (mp)
Votering:
282 för utskottet
14 för res. 30
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 14 c, 11 fp,
2 -
För res. 30: 1 c, 13 mp
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU17 Ersättningar och bidrag till konstnärer
Punkt 1 (Inriktningen på det statliga stödet till konst-
närsområdet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
223 för utskottet
73 för res. 1
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 38 v, 34 kd, 15 c, 13 mp, 11 fp,
1 -
För res. 1: 72 m, 1 -
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 2 (Översyn av de nuvarande stödformerna)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, m, c, fp)
Votering:
162 för utskottet
134 för res. 3
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 1 m, 38 v, 12 mp
För res. 3: 71 m, 34 kd, 15 c, 1 mp, 11 fp, 2 -
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 3 (Ett mer utvecklat generellt konstnärsstöd)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
282 för utskottet
14 för res. 4
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 38 v, 34 kd, 15 c, 11 fp,
2 -
För res. 4: 1 m, 13 mp
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 6 (Individuell visningsersättning)
1. utskottet
2. res. 7 (s, v)
Votering:
147 för utskottet
146 för res. 7
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 34 kd, 15 c, 13 mp, 11 fp, 2 -
För res. 7: 108 s, 38 v
Frånvarande: 23 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 8 (Trygghetssystem för konstnärer)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
259 för utskottet
35 för res. 8
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 72 m, 38 v, 15 c, 12 mp, 11 fp,
2 -
För res. 8: 1 s, 34 kd
Frånvarande: 21 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 4 mp, 5 fp

Punkt 9 (Rådgivningscentrum för dansare)
1. utskottet
2. res. 10 (kd, c, fp)
Votering:
222 för utskottet
74 för res. 10
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 38 v, 1 -
För res. 10: 34 kd, 15 c, 13 mp, 11 fp, 1 -
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU18 Bild och form samt konsthantverk
Punkt 3 (Riktmärket 1 % av byggkostnader till konst-
närlig utsmyckning)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
283 för utskottet
13 för res. 2
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 38 v, 34 kd, 15 c, 11 fp,
2 -
För res. 2: 13 mp
Frånvarande: 20 s, 9 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 4 (Inrättande av en konstbank)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
222 för utskottet
73 för res. 3
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 38 v, 34 kd, 15 c, 13 mp, 11 fp
För res. 3: 71 m, 2 -
Frånvarande: 20 s, 10 m, 5 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 10 (En översyn och utvärdering av Arkitek-
turåret)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
259 för utskottet
34 för res. 6
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 71 m, 37 v, 15 c, 13 mp, 11 fp,
2 -
För res. 6: 34 kd
Frånvarande: 21 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motion
med anledning av förs. 2001/02:RR18 Riksdagens
revisorers förslag angående ROT-avdragets ef-
fekter
2001/02:Sk36 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 18 april

2001/02:382 av Per-Samuel Nisser (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polismyndigheten i Värmland
2001/02:383 av Per-Samuel Nisser (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Kärnkraftsavvecklingen
2001/02:384 av Margit Gennser (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Förmånsbeskattning
2001/02:385 av Margit Gennser (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Livförsäkringar

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 april.

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 18 april

2001/02:1070 av Åsa Torstensson (c) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Länsstyrelserna och de blivande samverkansorganen
2001/02:1071 av Maria Wetterstrand (mp) till mil-
jöminister Kjell Larsson
Bråtaskogen
2001/02:1072 av Karin Pilsäter (fp) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Vasallen och Botkyrka flygklubb
2001/02:1073 av Helena Bargholtz (fp) till utrikes-
minister Anna Lindh
Iran
2001/02:1074 av Åke Sandström (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Flygtrafiken
2001/02:1075 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Delprivatisering av Teracom

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 23 april.

14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 18 april

2001/02:1000 av Magnus Jacobsson (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
Utlämnande av ansvariga för terrordådet i Netanya
2001/02:1003 av Per-Samuel Nisser (m) till statsmi-
nister Göran Persson
Ökat inslag av personval
2001/02:1006 av Tuve Skånberg (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Tystnadsplikten för präst eller biskop
2001/02:1007 av Majléne Westerlund Panke (s) till
justitieminister Thomas Bodström
Illegala vapen
2001/02:1014 av Inger Strömbom (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Patent i ogiltighetsmål
2001/02:1015 av Rolf Gunnarsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens situation i Dalarna
2001/02:1016 av Viviann Gerdin (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Stöd och uppmuntran till brottsförebyggande arbete
2001/02:1017 av Marie Granlund (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Flyktingspionage
2001/02:1018 av Kerstin Kristiansson Karlstedt (s)
till justitieminister Thomas Bodström
Herrelösa hus
2001/02:1021 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Extra avgift för SVT:s kanaler
2001/02:1024 av andre vice talman Eva Zetterberg
(v) till statsrådet Leif Pagrotsky
Krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan
2001/02:1028 av Murad Artin (v) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Företags respekt för det svenska regelverket för
krigsmaterielexport
2001/02:1029 av Jeppe Johnsson (m) till statsrådet
Jan O Karlsson
Utvisning av dömda asylsökande
2001/02:1032 av andre vice talman Eva Zetterberg
(v) till statsrådet Leif Pagrotsky
Krigsmaterielexporten till Indien och Pakistan
2001/02:1048 av Annelie Enochson (kd) till statsmi-
nister Göran Persson
Den ökande antisemitismen

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 23 april.

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.27.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.52,
av talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 106 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.