Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:81

Onsdagen den 13 mars

Kl. 9.00 - 17.53

---

19.00 - 21.58

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 7 mars.
2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2001/02:116 till miljö- och jordbruksutskottet

Motioner
2001/02:Fi19-Fi22 till finansutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU13
Näringsutskottets betänkande 2001/02:NU9
Socialförsäkringsutskottets betänkande 2001/02:SfU9

4 § Beslut om utskottsärenden som slutdebatte-
rats den 7 mars

JuU10 Straffrättsliga frågor
Punkt 2 (Försäljning av sexuella tjänster, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
270 för utskottet
37 för res. 1
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 69 m, 36 v, 1 kd, 15 c, 14 fp,
16 mp, 2 -
För res. 1: 36 kd, 1 c
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 14 s, 12 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

Punkt 6 (Högmålsbrott)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
253 för utskottet
54 för res. 2
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 37 kd, 15 c, 13 fp, 2 -
För res. 2: 36 v, 1 kd, 16 mp, 1 fp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 14 s, 11 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 2 fp
Lars Gustafsson (kd) anmälde at han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 10 (Olovlig körning, m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
169 för utskottet
139 för res. 3
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 35 v, 16 mp
För res. 3: 70 m, 37 kd, 16 c, 14 fp, 2 -
Avstod: 1 v
Frånvarande: 13 s, 11 m, 7 v, 5 kd, 2 c, 2 fp

Punkt 12 (Djurplågeri, m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
293 för utskottet
17 för res. 4
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 36 v, 38 kd, 16 c, 14 fp,
1 -
För res. 4: 16 mp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 11 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

Punkt 13 (Livstidsstraffet)
1. utskottet
2. res. 5 (v, kd, fp, mp)
Votering:
204 för utskottet
103 för res. 5
3 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 1 kd, 15 c, 1 -
För res. 5: 36 v, 35 kd, 1 c, 16 mp, 14 fp, 1 -
Avstod: 1 s, 2 kd
Frånvarande: 13 s, 11 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU12 Franchising och avtalsvillkor mellan nä-
ringsidkare
Punkt 1 (Franchising)
1. utskottet
2. res. 1 (v, kd, fp)
Votering:
205 för utskottet
103 för res. 1
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 70 m, 16 c, 3 mp, 1 -
För res. 1: 2 s, 35 v, 38 kd, 13 mp, 14 fp, 1 -
Frånvarande: 14 s, 11 m, 8 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

Punkt 2 (Avtalsvillkor mellan näringsidkare)
1. utskottet
2. res. 2 (v, kd)
Votering:
211 för utskottet
99 för res. 2
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 69 m, 2 kd, 16 c, 5 fp, 1 -
För res. 2: 1 m, 36 v, 36 kd, 16 mp, 9 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 11 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

LU14 Vissa frågor rörande ärvdabalken och
namnlagen
Punkt 1 (Allmänna arvsfonden)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
238 för utskottet
73 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 38 kd, 16 c, 16 mp, 13 fp
För res. 1: 70 m, 1 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

Punkterna 2-5
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU15 Arrenderättsliga frågor, m.m.
Punkt 1 (Bostadsarrende)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c)
Votering:
156 för utskottet
155 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 1 fp
För res. 1: 70 m, 38 kd, 16 c, 16 mp, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

Punkt 5 (Fastighetsmäklare och företagsmäklare)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
223 för utskottet
87 för res. 2
1 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 36 v, 36 kd, 16 c, 15 mp, 2 fp
För res. 2: 70 m, 2 kd, 1 mp, 12 fp, 2 -
Avstod: 1 v
Frånvarande: 13 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

5 § Offentlighetsprincipen och informations-
tekniken, m.m.

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU17
Offentlighetsprincipen och informationstekniken,
m.m. (prop. 2001/02:70).

Anf. 1 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Det är inte alltid som jag har glädjen
att vara nöjd över ett förslag som kommer från rege-
ringen, men när det gäller dagens betänkande, som
grundar sig på proposition 2001/02:70, har jag anled-
ning att vara åtminstone halvnöjd och halvglad.
I betänkandet behandlas frågor som rör offentlig-
hetsprincipens tillämpning mot bakgrund av informa-
tionsteknikens utveckling. Min förnöjsamhet och min
glädje kommer sig av att utskottet och regeringen är
överens om att grundläggande bestämmelser om
bevarande och gallring av allmänna handlingar endast
ska meddelas i lag och inte i förordning. Detta är ett
gammalt och känt moderat krav. Nu har vi det i denna
del inskrivet, och jag tycker att det är en framgång.
Vidare föreslår regeringen inte att det ska genom-
föras en ändring i tryckfrihetsförordningen som gör
att myndigheter är skyldiga att lämna ut allmänna
handlingar i elektronisk form. Myndigheter kan redan
i dag, om de så vill och det passar, lämna ut dessa
handlingar i elektronisk form, men de har ingen skyl-
dighet att göra det, och inte heller kommer de att få
det med det beslut som vi tar i dag.
Majoriteten i den utredning som ligger till grund
för detta betänkande hade föreslagit en sådan skyl-
dighet, men vist nog förstår regeringen klokskapen i
remissinstansernas invändningar och föreslår en änd-
ring i tryckfrihetsförordningen som gör det möjligt att
senare i vanlig lag göra de förändringar som på olika
sätt kan underlätta informationsspridandet.
Jag delar uppfattningen att elektroniskt utlämnan-
de av allmänna uppgifter innebär en positiv förstärk-
ning av offentlighetsprincipen, men samtidigt kan det
också komma att innebära konsekvenser för den per-
sonliga integriteten. Därför krävs en djupare analys
och mer arbete innan en sådan ganska stor förändring
genomförs. Det krävs att de gamla registerlagarna,
sekretesslagen och avgiftsförordningen ses över, och
det krävs att det utbildningsbehov som föreligger ute
på myndigheterna tillgodoses osv.
Jag är dock inte alldeles nöjd med betänkandet,
och det syns i reservation 2. Den handlar om offent-
lighetsprincipen. Tanken bakom denna omistliga del
av det svenska statsskicket är att medborgarna ska
kunna kontrollera makten genom att ha tillgång till
den information som finns hos myndigheterna.
Den tekniska utvecklingen har öppnat och öppnar
sannolikt framgent nya möjligheter i den vägen, och
det är bra. Baksidan är att det också öppnar möjlig-
heter för makten att kontrollera oss medborgare och
att det öppnar möjligheter för medborgarna att kon-
trollera varandra. Detta är ett växande hot mot den
enskildes integritet, och därför bör offentlighetsprin-
cipens syfte enligt min mening ses över och precise-
ras. Det är möjligt att en sedan länge utlovad utred-
ning om en allmän översyn av integritetsfrågorna
kommer att behandla denna fråga, men eftersom vi
ännu inte har sett några direktiv till denna utredning
ser jag mig nödsakad att än så länge yrka bifall till
reservation 2.

Anf. 2 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Vi har ganska länge nu talat i olika
sammanhang om den nya informationstekniken. Det
är väl så att den inte längre är så ny, eller rättare sagt:
Den blir nyare och nyare hela tiden. Vi har snarare att
göra med en föränderlig informationsteknik. Det här
har fött tanken på en s.k. teknikoberoende tryck- och
yttrandefrihetslagstiftning, alltså en tryck- och yttran-
defrihet knuten till individen och till själva yttrandena
i stället för till den teknik som används för yttrande-
nas framställande och distribution. Detta skulle vara
en lagstiftning formulerad så att vi alltid har ett robust
tryck- och yttrandefrihetsskydd oavsett den tekniska
utvecklingen. Den ska kunna fungera så att säga både
för runstenen, för webbsidan och för vad som kan
komma i framtiden.
Jag tror att vi måste inse att drömmen om en tek-
nikoberoende lagstiftning på det här området nog
knappast är något mer än en dröm, en chimär och en
omöjlighet. Möjligen är den användbar som riktmär-
ke för utredande och lagstiftande, men knappast rea-
listisk som mål.
Det här avspeglas i motioner och reservationer
som i stora ord kräver och förordar denna teknikobe-
roende lagstiftning, men som egentligen är helt re-
nons på konkreta förslag till hur en sådan lagstiftning
skulle kunna se ut.
Det illustreras också av det här betänkandet, där vi
inte egentligen formulerar något slags teknikoberoen-
de, utan tvärtom erkänner att lagstiftningen är teknik-
beroende och att vi därför ständigt, steg för steg,
måste anpassa lagstiftningen till en förändrad teknisk
verklighet. Så tror jag att vi måste hantera de här
frågorna också i fortsättningen.
I betänkandet handlar det bl.a. om möjligheten att
lämna ut offentliga handlingar i elektronisk form, och
det låter ju som en ganska självklar anpassning till
den nya tekniken. Givetvis ska man kunna få ett do-
kument i pdf-format via mejl i stället för att behöva
gå till kommunkontoret och ta ut det på papper.
Men som redan har påpekats här: Det här är inte
riktigt så enkelt. Om jag får använda några formule-
ringar i betänkandet: "Det är . svårt att överblicka
vilka konsekvenser en skyldighet att lämna ut hand-
lingar i elektronisk form kan få för skyddet av den
personliga integriteten. Synpunkten gör sig särskilt
starkt gällande vid s.k. massuttag av personuppgifter
ur stora databaser hos myndigheter. - - - Möjligheten
att i elektronisk form få del av exempelvis samman-
ställningar av personuppgifter från olika myndigheter
underlättar enligt regeringen naturligtvis samman-
ställning och bearbetning av uppgifterna i syfte att
kartlägga enskilda individer." Det här illustrerar att
det inte är så enkelt. Därför är det klokt att nu avvakta
av de skäl som jag har angivit, dvs. göra förberedelser
för men inte nu slå till med genomförandet av en
lagstiftning som ålägger myndigheterna att lämna ut
uppgifter i elektronisk form.
Slutligen vill jag ta upp en kanske något udda sak,
men ändå en sak som finns med i betänkandet. Det
gäller reservation nr 9 om riksmarskalksämbetet. Ett
stort tack till socialdemokratiska ledamoten Martin
Nilsson, som har påtalat det orimliga i att hovet inte
omfattas av offentlighetsprincipen.
Här har vi då en institution, offentligt finansierad
till 100 % och med enbart offentliga arbetsuppgifter,
som inte omfattas av offentlighetsprincipen. Det här
illustrerar än en gång att monarkin är en anomali, en
anakronism, ett främmande föremål, ett feodalt reser-
vat - kalla det vad ni vill, men det passar inte in i ett
demokratiskt författningssammanhang.
Självfallet ska hovet också omfattas av offentlig-
hetsprincipen. Självfallet måste vi bifalla den här
motionen. Jag kanske inte är helt övertygad om att vi
denna gång lyckas samla en majoritet för den enda
rimliga ståndpunkten, men vi kommer i så fall att
fortsätta tjata om att få ett fullt ut demokratiskt och
modernt statsskick. Det här är ytterligare en liten del i
den kampen, som till slut kommer att krönas med
framgång.
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 9, och i
övrigt till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 3 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! De grundläggande rättigheter som
finns för att skydda medborgarna på olika sätt är ett
mått på hur demokratisk en stat är. Yttrandefrihet,
integritet och offentlighet hör intimt samman i det
demokratiska samhället för att stärka medborgarnas
värdighet och det svenska samhället. Det här betän-
kandet berör främst offentligheten, och vi kommer att
återkomma till andra betänkanden där integritetslag-
stiftning och yttrandefrihet återkommer. Det är synd
att detta resonemang inte förs utifrån en helhetsbe-
dömning och ett samlat grepp, då människors möjlig-
het att vara aktiva medborgare är beroende av dessa
tre faktorer.
Offentlighetsprincipen är en grundbult i den
svenska demokratin. Den är medborgarens rätt gen-
temot myndigheterna, en rätt som garanterar insyn
och möjlighet till kontroll över myndighetsutövning-
en samt ett skydd mot godtycke i bedömningar. Ge-
nom detta bidrar offentlighetsprincipen också till en
mer effektiv statsförvaltning genom bättre kontroll
över handläggning av ärenden och hantering av of-
fentliga medel.
Centerpartiet ser allvarligt på de tendenser till att
begränsa yttrandefrihets- och offentlighetsprinciperna
som förekommit, ofta med hänvisning till EU-regler.
Både riksdag och regering har vid upprepade tillfällen
meddelat att offentlighetsprincipen ska tillämpas fullt
ut oaktat medlemskapet i EU. Den debatt som upp-
kom i samband med ordförandeskapsårets ansvar för
just offentligheten i EU-administrationen var bra och
visar på vikten av att hårt driva principerna om of-
fentlighet.
Marknadsorientering och prioritering av service-
produktion framför delaktighet har lett till att statliga
och kommunala bolag kommit att användas för att
kringgå offentlighetsprincipen. Det har blivit allt
vanligare att myndigheter frågar efter syfte och iden-
titet hos den som efterfrågar en offentlig handling.
Centerpartiet har lagt fram förslag som stärker
medborgarnas integritet, yttrandefrihet och tillgång
till offentlig information i ett samlat grepp. Vi har
lagt fram förslag som värnar dessa tre värden i ett
sammanhang och som en helhet, för att värna männi-
skors värdighet och stärka den svenska demokratin.
Fru talman! I många fall är det självfallet påkallat
med sekretess som t.ex. i fråga om personlig integri-
tet. Det finns säkert tillfällen då detta skydd bör stär-
kas. Det är alltså inte sekretessen i sig det är fel på
utan det faktum att man med stor lätthet kan utöka
undantagen från en grundlagsfäst rättighet.
Det är heller ingen självklarhet om vi tittar bakåt i
tiden att det ska vara enkelt att begränsa offentlig-
hetsprincipen genom förändringar i sekretesslagen.
Först 1936 bröts sekretessbestämmelserna ut till en
vanlig lag, och så sent som 1966 föreslog Offentlig-
hets- och sekretesskommittén att regleringen skulle
göras i grundlag för att stärka offentligheten.
Sedan den nuvarande sekretesslagen antogs 1980
har den ändrats mer än 220 gånger, vanligen genom
att nya inskränkningar har tillförts. Sekretessförord-
ningen från samma år har förändrats åtminstone 90
gånger. Det har säkerligen många gånger varit ange-
lägna ändringar och ändringar som påkallats av för-
ändrad numrering i andra lagar. Men de frekventa
ändringarna måste rimligen aktualisera frågan om
behovet av att diskutera huruvida processen att utöka
sekretesslagen bör göras trögare.
Fru talman! Mot denna bakgrund finns det skäl att
låta en utredning se över om åtgärder bör vidtas för
att göra det svårare att ändra i sekretessbestämmel-
serna t.ex. genom att kräva att undantag från offent-
lighetsprincipen bör beslutas på samma sätt som
grundlag. Därför yrkar jag bifall till reservation 3.
Utöver detta bör regering och riksdag stärka of-
fentlighetsprincipen i det egna arbetet. Ett rimligt
första steg är att lägga ut de egna diarierna tillgängli-
ga och sökbara på Internet och inleda överläggningar
om sådana insatser i landets alla kommuner med
kommun- och landstingsförbund.
Möjligheten att få gehör för Sveriges synpunkter
inom det europeiska samarbetet är i stor utsträckning
beroende av att vi hävdar dem nationellt även då det
innebär konflikter med andra länder inom EU. Svens-
ka myndigheter bör därför konsekvent hävda den
svenska offentlighetsprincipen då EU-dokument
handläggs och bedöma undantag från offentlighet
enligt den svenska sekretesslagstiftningen.
De tendenser som kan skönjas att begränsa till-
gången till offentliga handlingar oavsett om det
handlar om okunskap, ovilja eller rädsla för överord-
nade måste stävjas. I sammanhanget är regeringens
insatser för att öka kunskapen om offentlighetsprinci-
pen och dess tillämpningar välkomna men bör
kompletteras ytterligare.
Fru talman! Ett första steg i denna riktning är att
undanröja möjligheten att använda svepskäl för att
förhindra möjligheten att kringgå efterforskandeför-
budet eller att helt lämna ut handlingar. Centerpartiet
hävdar därför att sekretesslagens 7 kap. 16 §, som
säger att sekretess gäller då man kan misstänka brott
mot personuppgiftslagen, ska upphävas då sådan
misstanke i det närmaste alltid kan anses föreligga.
Centerpartiet har svårt att se att denna paragraf kan
tillämpas utan att syftet med att efterfråga handlingen
undersöks liksom identiteten hos den som efterfrågar
handlingen. Intentionen i paragrafen kan alltså stå i
strid med den grundlagsfästa offentlighetsprincipen.
Jag yrkar bifall till reservation 6.
Utöver informationen menar regeringen att man
inte bör tveka att använda kraftfulla verktyg för att
värna offentlighetsprincipen. Därför finns det nu skäl,
tycker Centerpartiet, att överväga att stärka justitie-
kanslern med möjligheter att använda disciplinära
åtgärder mot anställda eller bestraffa myndigheter
som hindrar offentlighetsprincipen.
Offentliganställdas yttrandefrihet är en viktig del
av den svenska offentligheten. Alla försök att begrän-
sa meddelarfriheten måste bekämpas med kraft. För
att anställda ska våga utnyttja meddelarfriheten är det
av stor vikt att det finns sanktioner vid övergrepp.
Möjligheten till sådana sanktioner bör ingå som en
komponent i att stärka justitiekanslerns möjligheter
att värna offentlighetsprincipen.
Jag ställer mig naturligtvis bakom Centerpartiets
reservationer men yrkar endast bifall till reservatio-
nerna nr 3 och 6.

Anf. 4 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det var väl talat till stöd för offentlig-
hetsprincipen. Jag kan i allmänna ordalag självfallet
instämma i det som Åsa Torstensson sade i den delen.
Mot den bakgrunden blir det intressant att ställa frå-
gan: Vad har Åsa Torstensson för bra skäl att undanta
de kungliga hovstaterna och Riksmarskalksämbetet
från offentlighetsprincipen?

Anf. 5 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Frågeställningen har kommit upp ti-
digare här i kammaren. De grundläggande skillnader-
na rör kungahusets vara eller icke vara. Det är i an-
slutning till den frågeställningen som vi här har valt
att följa majoritetens förslag till beslut.

Anf. 6 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag kan alltså konstatera att Centern
utan sakskäl är beredd att undanta en ganska omfat-
tande del av den offentligt finansierade verksamheten
från offentlighetsprincipen. Det är inte särskilt be-
tryggande när det gäller andra delar av offentlighets-
principen.
Är det verkligen så att man utan sakskäl kan un-
danta en så viktig del av den svenska statsförvalt-
ningen från offentlighetsprincipen? Varför kan man
då inte undanta andra delar utan sakskäl?

Anf. 7 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Den problematik som Mats Einarsson
belyser är en problematik som vi har diskuterat ett
flertal gånger när vi pratar om offentlighetsprincipen.
Den har ett samband med vår syn på kungahusets
vara eller icke vara. Det har vi också debatterat här i
kammaren tidigare. Där skiljer sig våra ståndpunkter
från varandra.

Anf. 8 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! För oss liberaler är utgångspunkten
att offentlighetsprincipen är en omistlig del i tryckfri-
hets- och yttrandefrihetslagstiftningen. Denna princip
har varit en hjärtefråga under Folkpartiets hundra år.
Rätten att ta del av allmänna handlingar underlättar
inte bara medborgarnas inblick i den offentliga verk-
samheten utan är också en viktig förutsättning för
journalistiskt arbete, fri opinionsbildning och inte
minst för den politiska debatten.
Det är för oss liberaler självklart att bejaka den
fantastiska nya tekniska utvecklingen - jag anser
fortfarande att den är ny, om man går tillbaka till
Gutenberg - även om vi är väl medvetna om att det
finns vissa avigsidor. Den ger oss nya möjligheter att
lagra och sända information. Med datorns hjälp kan
dokument och handlingar spridas till en stor grupp
människor på några ögonblick. Det finns nu helt
andra förutsättningar för att ta del av innehållet i
handlingar enligt offentlighetsprincipen.
Jag har i huvudsak inga invändningar mot den
aktuella propositionen om offentlighetsprincipen och
informationstekniken utom i ett avseende. Det hand-
lar om rätten för enskilda att få ut elektroniskt lagrade
upptagningar i elektronisk form, vilket innebär att det
blir en skyldighet för myndigheterna att lämna ut
dem. Undantag från kravet på utskrift ska gälla för
handlingar som utgör dataprogram, såsom också
föreslås av Offentlighets- och sekretesskommittén.
Detta gäller naturligtvis under förutsättning att det
inte finns lagstiftning som hindrar myndigheten att
göra det.
Men det finns en väsentlig skillnad härvidlag
mellan regeringens förslag, som utskottsmajoriteten
delar, och Folkpartiets förslag, som jag redovisar i
min reservation nr 5. Medan regeringen vill att tryck-
frihetsförordningen ändras så att den gör det möjligt
att införa en skyldighet för en myndighet att lämna ut
elektroniskt lagrade upptagningar i elektronisk form i
vanlig lag vill jag att det i 2 kap. tryckfrihetsförord-
ningen direkt införs en sådan skyldighet, naturligtvis
under förutsättning att det inte i lag eller förordning
finns en bestämmelse som förbjuder detta.
Enligt min mening har regeringens modell negati-
va effekter. Det har också Offentlighets- och sekre-
tesskommittén redogjort för. Man har ju prövat dessa
båda modeller väldigt noga. Som en negativ effekt
kan det upplevas att en reglering i vanlig lag av rätten
att få ut allmänna handlingar i elektronisk form inne-
bär en risk att rätten att få en avskrift eller kopia i
praktiken kommer att inskränkas. I och med att denna
rätt förs över till vanlig lag förändrar man de norma-
tiva förhållanden som har gällt sedan länge och där
rätten genom sin reglering i grundlag således står
över annan lagstiftning.
Att rätten att få ut allmänna handlingar i elektro-
nisk form regleras särskilt i vanlig lag kan också
upplevas som otillfredsställande ur rättssystematisk
synpunkt. Rätten att få en avskrift eller en kopia av en
allmän handling kommer vid en sådan lösning att
följas av två regelsystem, dels av regler i grundlag,
dels av regler i vanlig lag. Lagstiftningen kommer att
upplevas som svåröverskådlig, framför allt av männi-
skor som inte är jurister. Det gäller faktiskt de flesta.
Detta, fru talman, tycker jag är den tyngsta invänd-
ningen mot regeringens och utskottsmajoritetens
förslag.
Till detta kommer att en effekt av en lagteknisk
lösning med en reglering i vanlig lag innebär att reg-
lerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, som bl.a.
handlar om skyndsam prövning och om anonymitets-
skyddet, inte blir automatiskt gällande. Vill man att
sådana regler ska gälla också vid utlämnandet av
allmänna handlingar i elektronisk form måste man
reglera detta särskilt.
De invändningar som framförs mot en direkt
grundlagsreglering av detta handlar bl.a. om integri-
tetsaspekter. Självfallet måste de begränsningar och
skyddsbestämmelser som gäller för den personliga
integriteten och som finns enligt sekretesslagen och
personuppgiftslagen beaktas. Men det måste göras
oavsett i vilken teknisk form en handling utlämnas.
Nej, fru talman, min modell med direkt grundlags-
reglering av skyldigheten att lämna ut elektroniskt
lagrade upptagningar i elektronisk form är bättre än
den som regeringen föreslår och utskottsmajoriteten
står bakom. Därför yrkar jag bifall till reservation nr
5.

Anf. 9 PER LAGER (mp):
Fru talman! Vi befinner oss i ett slags kommuni-
kationskaos, en rymd av digitala nollor och ettor, där
makteliterna men framför allt de yngre generationer-
na i den rika världen lärt sig konsten att utnyttja den
exploderande teknikutvecklingen. Den här utveck-
lingen är på både gott och ont, förstås, men den är
omöjlig att hejda. Avstånden mellan de som har till-
gång till och kan behärska de nya verktygen och de
som står utanför och bortom ökar. Det positiva är att
gamla maktstrukturer, som länge behärskats av givna
begränsade eliter i samhällena, bryts upp och att till-
gång till information och kommunikation kommer
många fler till del. Det är inget mindre än en global
kommunikationsrevolution vi befinner oss i.
Vi har, fru talman, två grundlagar som direkt
drabbas av det som nu pågår, nämligen tryckfrihets-
förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, varav
den förra har en flerhundraårig historia och den sena-
re bara ett decenniums. Betänkandet vi behandlar nu
föreslår några mindre men ändå mycket viktiga för-
ändringar i tryckfrihetsförordningens 2 kap. Tidigare
talare har tagit upp dem, så jag ska inte upprepa dem.
I Miljöpartiets motion frågar vi oss, om vi ska gå
in på detaljer, vad som menas med "rutinbetonade
åtgärder". Vi kan se en risk för att offentlighetsprin-
cipen inskränks, och vi kan, precis som Lagrådet, ana
stora problem med att se skillnad på s.k. färdiga
elektroniska handlingar å ena sidan och sammanställ-
ningar av uppgifter ur en upptagning av automatise-
rad behandling å andra sidan.
Regeringen tycks medveten om svårigheterna,
men vågade ändå inte nu ändra i definitionen av be-
greppet upptagning och hänvisar till att gränsdrag-
ningsfrågor i stället får avgöras utifrån det enskilda
fallet. Här är man ute på hal is. Frågan är om man har
skridskor på fötterna eller ens på en fot. Regeringen
erkänner att det i de flesta fall inte kommer att finnas
någon skillnad i tillgänglighet mellan färdiga elektro-
niska handlingar och sammanställningar av uppgifter
ur upptagningar. Ändå menar man, av principiella
skäl, att det i tryckfrihetsförordningen klart bör fram-
gå att färdiga elektroniska handlingar faktiskt är för-
varade hos myndigheten, om myndigheten klarar av
att ta fram och hantera dem, oavsett rutinbetonade
åtgärder eller ej.
Vi i Miljöpartiet anser att tryckfrihetsförordningen
redan nu, men särskilt framöver, inte täcker in den
utveckling vi befinner oss i på det kommunikativa
området. Det behövs en fullständig och förutsätt-
ningslös revidering, och den bör också omfatta YGL i
syfte att åstadkomma en grundlag i fas med den me-
diala och tekniska verkligheten och dess utveckling.
En invändning är givetvis att man inte då och nu
ska ändra i våra grundlagar, men det är en kommuni-
kationsrevolution som pågått de senaste 20 åren och
vänt upp och ned på många begrepp och beskrivning-
ar. Utskottsmajoritetens huvudinvändning mot en
grundlig och förutsättningslös revidering är risken
för att en samlad grundlag kan tunna ut det skydd för
skrifter som nu ges i tryckfrihetsförordningen. Det
har jag svårt att förstå. Avsikten är ju tvärtom att
stärka skyddet för kommunikationen över huvud
taget, oavsett om den sker i tryckt skrift eller genom
andra medier. Det gäller att var någorlunda förutse-
ende, och bara dagens svårighet att förstå och tolka
innehållet i tryckfrihetsförordningen borde kunna
väcka den tyngst slumrande björn.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
1.
Den s.k. biblioteksregeln borde ses över om inte
en fullständig revidering av TF kommer att göras. Det
måste införas bestämmelser som reglerar hur de in-
formationsmängder som en myndighet har tillgång till
via Internet ska behandlas från offentlighetssynpunkt,
men också göras konsekvensanalyser av en sådan
nyordning. Vi ifrågasätter om alla handlingar åtkom-
liga via Internet ska anses som inkomna och förvara-
de och om all via Internet tillgänglig information har
karaktären av referensmaterial. Det behövs en analys
av förvaringsrekvisitet och kriterierna för vad som i
sammanhanget är att definiera som offentlig hand-
ling.
Utskottsmajoriteten ser ändå att det finns problem
med avgränsningen. Man menar att utvecklingen på
sikt faktiskt kan leda till behov av reglering som i en
eller annan utsträckning utesluter att alla handlingar
som kan kommas åt via Internet ska anses förvarade
hos myndigheten. Ändå är man inte beredd att föror-
da en utredning av frågan nu, dvs. man ser farorna
men man vågar inte ta steget och börja röra i detta.
Det tycker jag är väldigt tråkigt. Man borde i stället
vara förutseende och vilja sätta i gång en ny analys
eftersom vi så att säga befinner oss i ett kommunika-
tivt revolutionsläge. Vi måste agera i det, menar jag.
För övrigt, fru talman, vill jag bara säga att jag
personligen tillstyrker den reservation som handlar
om de kungliga hovstaterna och Riksmarskalksäm-
betet. Jag menar också att man inte kan undanta dessa
från offentlighetsprincipen.

Anf. 10 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Med mig uppe i talarstolen har jag det
betänkande som flera talare har åberopat som stöd för
den proposition och det utskottsbetänkande som vi i
dag diskuterar. Det heter Offentlighetsprincipen och
den nya tekniken. I kommittén som utarbetade detta
betänkande har både Inger René, som har deltagit i
debatten, och jag deltagit, en kommitté som fortsätter
sitt arbete. Den kommittén lade förra våren, för unge-
fär ett år sedan, fram ett förslag om en gundlagsfäst
rätt att utfå allmänna offentliga handlingar i elektro-
nisk form, alltså om att använda det nya IT-medlet,
Internet, som ett sätt att öka offentlighetsprincipens
spridning i Sverige.
Regeringen hamnar dock efter moget övervägande
i en något, kan man tycka, defensiv hållning. Man vill
inte gå så långt som att grundlagsfästa denna rätt nu.
Man pekar på ett antal svårigheter och svåröverblick-
bara konsekvenser som man vill fundera vidare på.
Det är precis den sortens invändningar som även
kommittén har pekat på. Det finns risker med en
grundlagsfäst rätt som man inte riktigt kan överblicka
just nu. Ta t.ex. det kommersiella massutnyttjandet.
Där finns naturligtvis en stor risk eller en möjlighet.
Man kan vända på det och säga att svensk företag-
samhet i allmänhet och i synnerhet de som tjänar på
att skaffa sig massuppgifter skulle kunna utnyttja
offentlighetsprincipen och alla de arkivlagar och alla
de stödsystem som offentligheten har till sitt förfo-
gande till att sammanställa egna och kommersiellt
gagnbara register.
I Sverige är vi lite rädda för den här utvecklingen.
Vi vill gärna att man ska betala avgift för att få olika
typer av uppgifter för kommersiella syften. Vi har ett
SPAR-register där man kan köpa uppgifter, och vi har
andra sätt för myndigheter att sälja sina uppgifter till
företag. Men det finns alltså en risk. Det är svårt att
överblicka. Det var kommittén medveten om då be-
tänkandet lades fram. Därför kan jag säga nu som en
av utredarna, en av dem som lade fram förslaget för
ett år sedan, att jag accepterar de invändningar som
har kommit både från remissinstanser, tunga sådana
för resten, och från regeringens sida samt från ut-
skottsmajoriteten.
Därför anser jag inte heller att jag har gjort någon
principiell avbön i den här frågan. Jag tycker att rege-
ringen och vi i utskottsmajoriteten är medvetna om att
syftet är att grundlagsfästa denna rätt att utfå allmän
offentlig handling, men att det krävs mer moget över-
vägande. Därför är det heller ingen skarp polemik
mot Helena Bargholtz, som fortsätter att hävda den
ståndpunkt som även Folkpartiets ledamot Svante
Nycander hade i utredningen, att redan nu få denna
rättighet grundlagsfäst.
Offentlighetsprincipen, den svenska och för den
delen också den finska, betyder väldigt mycket för
vår demokrati, för vårt sätt att se på demokrati, öp-
penhet och debatt. Man kan förenklat säga att den
uppfyller ett antal huvudmål. Den utgör en garanti för
rättssäkerhet, den utgör en garanti för effektivitet i
förvaltning och effektivitet i folkstyret och möjliggör
för medborgargrupper, intresseorganisationer och
medier att granska dem som makten har, oavsett var
den offentliga makten utövas, lokalt, regionalt eller
centralt. Därför är det viktigt att vi värnar den svens-
ka offentlighetsprincipen, denna urgamla rätt att utfå
allmän handling. Vi ska möjliggöra att denna hand-
ling utfås på ett så enkelt sätt som möjligt utan att
löpa risken att få svåröverblickbara och integri-
tetskränkande konsekvenser.
Inger René förklarade sig inledningsvis vara väl-
digt nöjd med propositionen, och det är väl bra. Jag är
kanske inte lika himlastormande nöjd som Inger
René, därför att jag tycker att man kunde ha gått lite
längre. Men jag accepterar argumenten, jag är beredd
att försvara dem, och jag tycker att det i vart fall är ett
steg i rätt riktning.
Fru talman! Jag yrkar med de sagda orden bifall
till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga
motioner, inte så mycket av principiella skäl utan av
skäl som snarare är av praktisk natur. Det inkluderar
även den Mats Einarssonska reservationen om hovet
och marskalksämbetet.

Anf. 11 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Offentlighetsprincipen gäller lika för
alla svenska medborgare. Jag skulle vilja veta hur
Kenth Högström ser på möjligheterna att tillämpa
sekretesslagen 7 kap. 16 § utan att det faktiskt går ut
över den grundlagsfästa offentlighetsprincipen.

Anf. 12 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Åsa Torstenssons fråga om 7 kap.
16 § i sekretesslagen, personuppgiftslagen, är föremål
för överväganden i andra avseenden. Barbro Hietala
Nordlund, som sitter i kammaren, deltar tillsammans
med Inger René i ett sådant övervägande. Jag kan inte
i dag för min del i vart fall gå in på detaljerna i de
överväganden som nu görs. Men alla vi som har varit
delaktiga i den här debatten känner att personupp-
giftslagen, 7 kap. 16 §, inte är särskilt bra för Sverige.
Den strider mot en hel del av det vi menar med god
offentlighet.
Jag kan inte ge annat svar än att jag förväntar mig
att kommittén eller arbetsgruppen snart kommer till-
baka till riksdagens kammare med någon typ av över-
väganden över hur detta ska hanteras.

Anf. 13 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Nu var det sekretesslagen 7 kap. 16 §
som jag hänvisade till med anledning av hur sekre-
tesslagen just blir en motkraft för att hävda den
grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Men då kan jag
förvänta mig att Socialdemokraterna med intresse går
in för att just följa Centerpartiets åsikt att avveckla 7
kap. 16 §.

Anf. 14 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte i dag bedöma om det är
möjligt att avveckla 7 kap. 16 §. Vad jag kan säga är
att man överväger olika konsekvensändringar. Man
överväger om det är möjligt att föra en debatt på den
europeiska nivån om att förändra hela den här lag-
stiftningen, som ju blev så hårt kritiserad i den här
kammaren hösten 1998. Något annat kan jag inte
säga.
Dock vill jag säga att sekretesslagar behövs, olika
typer av barriärer och skydd för utlämnande av såda-
na fakta om enskilda eller grupper av enskilda som
kan komma dem till skada. Det krävs en lång rad
höga trösklar, lägre trösklar och sekretessregler som
försvårar eller gör det trögare att utfå olika typer av
handlingar. Det tror jag att vi är helt överens om,
även med Centerpartiet som i övrigt är för en oerhört
liberal syn på det offentligas utlämnande.
Åsa Torstensson sade i sitt anförande att sekre-
tesslagen har ändrats 220 gånger sedan den moderna
tillämpningen infördes. I vårt betänkande står det 250
gånger. Jag är säker på att den kommer att ändras
väldigt många gånger inom kort tid, därför att man
anpassar sekretessbestämmelserna till en mer aktuell
verklighet. Vem som ska göra det - om det är rege-
ringen som ska göra det via förordning eller om det är
riksdagen som ska göra det via lag - är en ständig
träta i den här kammaren. För min del har jag ingen
principiell åsikt, bara en praktisk, nämligen att vi
skulle drunkna av överväganden i den här kammaren.
Jag tror inte att vi är rätt forum för att göra alla dessa
överväganden.

Anf. 15 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Först vill jag berömma Kenth Hög-
ström och de övriga ledamöterna i utredningen om
offentlighet och sekretess. Vi har visserligen bara fått
den första delen - den som handlar om offentlighet -
presenterad, men efter att ha tagit del av och läst delar
av detta får jag säga att man har lyckats göra en
mycket snårig och svår materia begriplig. Därför ser
jag fram emot nästa del, som kommer att handla om
sekretesslagstiftningen.
Vi är tydligen helt överens om målet när det gäller
utlämning av elektroniska handlingar. Men Kenth
Högström är lojal med regeringen och ställer upp på
det förslag som propositionen innebär. Jag vill ändå
fråga Kenth Högström när han tror att det kan bli
möjligt att göra det som utredningens majoritet ville
från början, nämligen att införa regleringen direkt i
grundlag.

Anf. 16 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Tack för det beröm som Helena
Bargholtz överöste oss i kommittén med! Både Inger
och jag känner oss mäkta imponerade över att så
många följer vårt utredande. Utredningen samman-
träder förresten just nu; vi ska alldeles strax gå dit.
Denna utredning har varit oerhört arbetskrävande och
mycket spännande. Det har varit svåra överväganden.
Jag tar tillfället i akt att säga att vi har gjort ett
mycket svårt övervägande i detta betänkande, nämli-
gen avvägningen mellan offentlighetsprincipen å ena
sidan och upphovsrätten å andra sidan. Det var det
kanske svåraste övervägandet. Upphovsrätten ska ju
vara stark i alla civila samhällen som önskar slåss för
upphovsmannens rättigheter, för patentens helgd och
för ägandets rätt. Men vi har efter mycket svårt och
moget övervägande ansett offentlighetsprincipen vara
överflyglande även denna rätt - upphovsrätten.
Kommitténs fortsatta arbete handlar bl.a. om
övervägandena om sekretess och sekretessgenom-
brott, dvs. då myndigheter äger rätt att släppa ifrån
sig sekretessbelagt material i syfte att gagna en sam-
hällelig utveckling. Det kan t.ex. gälla hur den of-
fentliga hälso- och sjukvårdspersonalen ska kunna
säga till polisiär myndighet huruvida det har skett en
misshandel av en kvinna eller ett barn. Det är sådana
överväganden som vi gör just nu. Jag är inte riktigt
säker på när vi är framme, men vi har tid fram till
nästa år att arbeta med detta.
Angående den sista frågan så kan inte jag svara
för regeringen om när den kan komma tillbaka med
förslag om grundlagsrätt och rätt att utfå offentlig
handling via elektronisk form. Vad jag kan säga är att
regeringen överväger detta.

Anf. 17 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Mitt beröm ska naturligtvis också om-
fatta Inger Renés arbete, även om vi i den fråga som
jag har fört fram om elektroniskt utlämnade hand-
lingar inte har samma ståndpunkt.
Jag undrar en sak eftersom vi vet att grund-
lagsändringar - vilket jag hoppas att det blir i den här
frågan - tar tid och bara kan göras i samband med
val. Därför hoppas jag att den ändring som jag vill ha
kommer till stånd nu inför valet 2006.

Anf. 18 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Jag delar den förhoppningen. Jag an-
ser nämligen att de frågor som har rests som hinder
för en grundlagsfäst rätt att utfå handling elektroniskt
inte är större och svårare att angripa än att man skulle
kunna klara det på ett antal år. Det gäller risken för
det kommersiella massutnyttjandet och det gäller
risken för att olika typer av kriminellt belastad verk-
samhet och organiserad brottslighet försöker komma
åt olika typer av öppna register. Det handlar också om
ett antal andra svåra integritetsfrågor.
Jag anser att man ska kunna klara av att göra de
bedömningarna i Regeringskansliet på några år -
oavsett vem som befolkar det - eller också kan den
utredning som vi nu sitter i få tilläggsdirektiv för att
titta närmare på detta. Jag menar att offentlighetsprin-
cipen, uttryckt i tryckfrihetsförordningens andra ka-
pitel, nämligen rätten att utfå allmän handling på ett
så snabbt och effektivt sätt som möjligt även ska
kunna omfattas av den nya tekniken. Oavsett om den
nu börjar bli lite äldre, som Mats Einarsson har sagt,
så är den i alla fall ny i förhållande till Gutenberg, för
att citera Bargholtz.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

6 § Sponsring av statliga myndigheter

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU19
Sponsring av statliga myndigheter (förs.
2001/02:RR9).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 12 §.)

7 § Allmänna motioner om inkomstskatt
m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU14
Allmänna motioner om inkomstskatt m.m.

Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 19 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Det första av dagens skatteutskotts-
betänkanden handlar om inkomstskatterna i första
hand men också om allmänna riktlinjer för skattepo-
litiken. Vår kanske viktigaste reservation finns natur-
ligtvis under moment 1 som handlar om inriktningen
på politiken. Jag ber på en gång att få yrka bifall till
reservation nr 1 under förslagspunkt nr 1.
Nu råkar det emellertid vara så att motionerna är
väckta i höstas, under den allmänna motionstiden.
Vid samma tidpunkt lade vi också fram vårt förslag i
anslutning till budgetpropositionen. Därför är det
kanske ingen nyhet för kammaren att de allmänna
riktlinjerna som vi har diskuterat tidigare när det
gäller skattepolitiken naturligtvis ligger fast vad gäl-
ler Moderata samlingspartiet. De finns sammanfatta-
de i reservationen. Vi tycker fortfarande att det är lika
angeläget som i höstas att vi får ett skattesystem som
gör att t.ex. låg- och medelinkomsttagare inte ska
vara så oerhört mycket högre beskattade i Sverige än
i andra länder.
Vi behöver ett skattesystem som gynnar och upp-
muntrar till arbete, sparande, utbildning och riskta-
gande i företag. Det är det som reservation 1 handlar
om. Det tar sig bl.a. uttryck i att vi vill öka den skat-
tefria andelen av en inkomst, exempelvis genom höjt
grundavdrag.
Om man tittar på de ensamförsörjande föräldrarna
ser man att vårt förslag har en särskild stor genom-
slagskraft. En ensamstående förälder med en genom-
snittlig inkomst får av egen kraft ett grundavdrag på
40 000 kr. Har man t.ex. två barn så kommer man upp
i en skattefri inkomst på 70 000 kr. Detta gör i kom-
bination med förvärvsavdraget naturligtvis stor skill-
nad och leder till ökade möjligheter att försörja sig
själv och till ett minskat bidragsberoende.
Fru talman! Jag tänkte i fortsättningen ta upp någ-
ra av de enskilda förslag som finns med i betänkan-
det. Det första gäller hushållstjänster. Vi kan konsta-
tera att det fortfarande tyvärr är en sektor med ett
stort inslag av grå eller svart arbetskraft. Trots att
frågan har diskuterats under åtta, kanske snart tio, år
så har det fortfarande inte kommit något genombrott
till stånd. På den här punkten finns en gemensam
borgerlig reservation med ett förslag som skulle kun-
na öppna för möjligheten att göra denna sektor vit.
Det skulle göra det möjligt för människor att köpa
hushållsnära tjänster på ett lagligt och vitt sätt. Jag
beklagar att majoriteten ligger fullständigt still i den
här frågan och varken vill eller kan ta några steg
framåt.
Men detta är inte bara en fråga om att omvandla
svart arbetskraft till vit. Det är faktiskt också en fråga
om att göra det möjligt för människor att räcka till i
sin vardag. Förutom att förslaget leder till fler arbets-
tillfällen leder det till möjligheter för fler människor
att på ett mer rimligt sätt vara tillgängliga på arbets-
marknaden.
I betänkandet finns också en del andra förslag
som illustrerar hur orimligt vårt skattesystem är. Det
förs från tid till annan fram idéer om att vissa yrkes-
kategorier ska ha lägre skatt. Vi har det ju på ett om-
råde, nämligen för utländska experter, som är ett
klassiskt exempel på hur man genom undantagslag-
stiftning kan gynna en viss grupp. Det förs också
fram krav på att vissa yrkesgrupper vid olika tillfällen
ska få lägre skatt. När de ska skatta för de tillfälligt
höga inkomsterna så framstår nämligen skattesystem-
et just så absurt som det faktiskt är.
Vi avvisar den typen av propåer. Vi tycker att det
är bättre med ett enhetligt skattesystem där alla beta-
lar en rimlig skatt under hela sin livscykel.
Det här betänkandet illustrerar även en annan sak,
nämligen att även små förändringar är oerhört tröga
att få igenom i Finansdepartementet. Det finns t.ex.
ett förslag om att man inte ska behöva att bli skatte-
pliktig om man deltar i ett TV-program och arrangö-
ren skickar en färdbiljett för att man ska kunna resa
till studion. Den här detaljen leder till att en del män-
niskor överraskande nog kommer att få betala för-
månsbeskattning för denna färdbiljett. Då hänvisar
utskottsmajoriteten, vilket man också gör när det
gäller förslaget om dubbel bosättning, till utredningen
om ökade levnadsomkostnader. Den presenterades
1999.
I betänkandet står det att remissomgången slutför-
des under våren 2001. Då frågar sig vän av ordning:
Hur kan det komma sig att sådana här förslag blir
liggande i kanslihuset och hos Finansdepartementet
utan att någonting händer?
Majoritetsföreträdaren kan kanske upplysa kam-
maren här i dag om när utredningen om avdrag för
ökade levnadsomkostnader och den remissbehandling
som är slutförd med anledning av denna kommer att
leda till en proposition, så att man kan rätta till många
av de ofullkomligheter som finns i inkomstbeskatt-
ningen, i synnerhet som det inte finns någon kom-
mentar till detta med intervjuresorna i majoritetstex-
ten utan man hänvisar bara till den här punkten.
I motionen finns det också en enig skrivning kring
beskattningssituationen i Öresundsregionen. Utskottet
har också haft en hearing i frågan, och det pågår up-
penbarligen en del arbete inom både Finansdeparte-
ment och Utrikesdepartementet på den här punkten.
Men jag vill likväl framhålla att jag tycker att det är
angeläget att det här arbetet fortskrider i en sådan takt
att integrationen i Öresundsområdet verkligen kan
komma till stånd och att det inte reses hinder föran-
ledda av bl.a. skattelagstiftningens regler.
Vidare har vi ett antal reservationer på olika om-
råden. Jag vill avslutningsvis ta upp ett område där
det finns ett mycket bra förslag som på ett konkret
och snabbt sätt skulle kunna leda till förbättringar.
Det gäller skattereglerna för uthyrning av privat-
bostad. I dag är det känt att det på många orter, inte
minst i de orter där det finns högskolor och universi-
tet, råder stor bostadsbrist för studenter. Ett sätt att
komma till rätta med detta är att göra det mer attrak-
tivt för privatpersoner att upplåta sina privatbostäder
för uthyrning till bl.a. studenter.
Vi föreslår därför att man ska få möjlighet att öka
den skattefria delen för den här typen av hyresintäk-
ter. Det leder dels till ett ökat utbud att uthyrnings-
objekt, dels också till att man även på denna punkt
kan göra en del tjänster vita som måhända tidigare
har varit svarta. Även på den här punkten avvisar
tyvärr utskottsmajoriteten förslaget och hänvisar till
att det leder till gränsdragnings- och kontrollproblem.
Att det kan leda till gränsdragnings- och kontroll-
problem kan man ju hävda nästan på alla punkter
inom skattelagstiftningen. Det hade varit önskvärt om
utskottsmajoriteten hade haft en lite mer öppen attityd
till förslaget om att öka den skattefria andelen av de
inkomster som man får av att hyra ut sin privatbostad.
Inte minst hade många studenter runtom i landet haft
glädje av detta för att praktiskt kunna lösa sina bo-
stadsproblem.

Anf. 20 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Vi tre partier i majoriteten, Vänstern,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har under dessa
år försökt att upprätthålla en ganska hög skattenivå,
och det har vi gjort med avsikten att kunna förverkli-
ga de välfärdsambitioner som vi har, bl.a. inom skola,
vård och omsorg.
Vi i Vänsterpartiet är väl medvetna om det tryck
på skattesänkningar som finns i vår omvärld. Vi väl-
komnar därför den översyn som
P-O Edin just nu arbetar med, den s.k. Skattebasut-
redningen. Det är angeläget att bygga vidare på den
välfärdsmodell som vi har i landet och att vi ska kun-
na skapa skattesystem för att få in de resurser som
krävs. Vi vill inte, som t.ex. Moderaterna vill, lägga
oss helt platt för de internationella influenserna och
säga att skatterna måste sänkas.
Vi från Vänstern är fortfarande mycket medvetna
om de klassorättvisor som finns kvar i samhället och
som vi har i uppgift att ta itu med. Man kan t.ex. titta
på det välfärdsbokslut som har presenterats under det
senaste året.
Vänsterpartiet har två reservationer i detta betän-
kande. I en reservation tar vi upp nödvändigheten av
att göra en översyn av inkomstskattesystemet. Vi
anser inte att man kan slå sig till ro och tycka att
dagens system är bra som det är. Det finns för många
oönskade s.k. marginaleffekter. Fördelningsprofilen
borde också kunna göras bättre.
Därför beskriver vi vad som skulle behövas ses
över i en sådan här utredning. Det gäller t.ex. om man
ska ha den LO-puckel som finns i dag, ifrågasättandet
av en särskild skattereduktion. om man inte i stället
ska ha ett högre grundavdrag vid lägre inkomster som
trappas av vid högre inkomster vid statlig taxering.
Vi har också en reservation där vi tar upp frågan
om ideellt skadestånd som har sin grund i ett anställ-
ningsförhållande. I vissa fall kan detta upplevas som
stötande vid skadestånd för t.ex. sexuella trakasserier.
Vi anser att det är nödvändigt att göra en översyn av
den lagstiftningen.
Moderaterna har en reservation om allmänna rikt-
linjer för skattepolitiken. Jag tycker att det vore bra
om vi, när vi behandlar det här betänkandet, diskute-
rar inkomstskatterna även om riktlinjerna är allmänna
och omfattar alla skatteområden.
Om jag har förstått Moderaterna rätt vill de ge-
nomföra en rejäl skattesänkning i fyra delar. Man vill
införa grundavdrag för alla, grundavdrag för barn,
förvärvsavdrag och en avveckling av statsskatten.
Man skriver att människor ska klara sina egna
grundläggande behov innan de börjar betala skatt.
Vidare ska de inte behöva betala skatt innan mat och
bostad är betalda. Det är orimligt att skattesystemet
inte tar hänsyn till försörjningsbörda. Vidare skriver
man att vi har straffskatt på utbildning i det här lan-
det.
Jag anser att det är ganska hårda ord i er reserva-
tion, och det leder till en rad frågor: Hur kan, t.ex., en
sänkning av statsskatten innebära en satsning på låg-
och medelinkomsttagare? Den frågan kommer som
ett brev på posten.
Sedan skriver ni att skattesystemet inte tar hänsyn
till försörjningsbördan. Nej, men det är väl inte me-
ningen att vi ska ha ett skattesystem som så till den
milda grad går ned på individnivå. Meningen är ju att
vi ska kombinera skattesystemet med väl utbyggda
bidragssystem och sociala system som täcker upp och
som människor ska kunna utnyttja i olika skeden av
livet. Så måste det väl ändå vara.
Men jag kan förstå dessa tankegångar, för Mode-
raterna vill ju föra fram förslag om att helt och hållet
slopa alla s.k. familjebidrag och att vi ska ha ett
mycket lägre skatteuttag. Jag kan aldrig få det här att
gå ihop.
Carl Fredrik Graf sade också i sitt anförande att
ensamstående föräldrar t.ex. skulle komma mycket
väl ut med Moderaternas skattesystem. Det sätter jag
ett stort frågetecken i kanten för.
Det finns två reservationer, reservationerna 7 och
8, som tar upp hushållstjänster och hemtjänster.
När det gäller reservation 7, som heter Hushåll-
stjänster, satt jag i går och bläddrade igenom motio-
nerna och dessa kallar man för Hemnära tjänster,
Hushållsnära tjänster och Hushållstjänster. Detta
slutade med en reservation som man kallar Hushåll-
stjänster. Reservation 8, kd:s reservation, kallar man
för Hemtjänster, men i motionen står det Hushåll-
stjänster.
Bara den här begreppsförvirringen i motioner och
i reservationer tycker jag illustrerar på ett väldigt bra
sätt vad det här är frågan om. Jag tycker att era för-
slag är en orgie i gränsdragningsproblem helt enkelt.
Jag avslutar mitt anförande med att yrka bifall till
Vänsterpartiets reservation nr 2.

Anf. 21 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Det är några saker som Marie Eng-
ström nämnde som jag gärna vill ta upp.
Hon konstaterar att Vänsterpartiet inte lägger sig
platt inför internationella jämförelser. Men vårt hu-
vudmotiv för att sänka skatterna är inte de internatio-
nella jämförelserna, utan det är de enskilda männi-
skornas situation i deras vardag.
Sedan är det naturligtvis en annan sak att det råkar
vara på det viset att man i flera andra också socialde-
mokratiskt styrda länder faktiskt sänker skatterna.
Det är en liten motsättning i det som Marie Eng-
ström sade. Hon välkomnade å ena sidan P-O Edins
utredning som just handlar om hur man ska förhålla
sig till andra länder och till eroderade skattebaser. Å
andra sidan sade hon direkt i nästa replik att det ändå
inte finns någon anledning att ta hänsyn till detta -
det är i vart fall det indirekta svaret - eftersom vi inte
ska lägga oss platt inför de internationella förhållan-
dena. Man behöver naturligtvis beakta vad som sker i
omvärlden. Det är rätt uppenbart. Men framför allt
ska man beakta hur enskilda människor har det.
Vänsterpartiet säger i sin reservation att man är
beredd att pröva vissa förändringar när det gäller
grundavdrag och slopad skattereduktion för lågin-
komsttagare. Det är en välkommen insikt att man är
beredd att pröva detta.
När det gäller den ensamförsörjande föräldern är
det väl helt klart på det sättet att om man har två barn
och får ett grundavdrag på 70 000 kr, påverkar det
mycket positivt den personens familjeekonomi.
Vår målsättning att efter denna budgetperiod ta
bort den statliga skatten handlar just om att det är en
straffskatt på utbildning. Det gäller, Marie Engström,
att man skiljer på de olika skatterna och hur de slår.
Grundavdragsförändringen handlar i första hand
om att kunna försörja sig själv i sin vardag. Föränd-
ringen av statsskatten handlar om hur vi ser på ut-
bildningspremien och storleken på den.
Till slut kommentaren om hushållstjänster. Här
finns anledning, Marie Engström, att inte gräva ned
sig i begreppen utan att visa en vilja på området. Det
värderar jag högre.

Anf. 22 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Först Edins utredning. Edin har alltså
fått i uppdrag att lämna ett förslag om hur vi ska
kunna vidmakthålla de välfärdsambitioner som vi har
i dag. I det tolkar jag även in frågan om hur vi ska
kunna utveckla dem. I det ligger också att vi ska
kunna behålla ett högt skatteuttag i en föränderlig
värld. Det är det som är hans uppdrag, och det tycker
jag är viktigt. Jag hoppas att Carl Fredrik Graf inte
missförstod mig på det området.
När det gäller ensamföräldrars möjligheter att för-
sörja sig i Moderaternas värld kan jag bara referera
till en partikollega till Carl Fredrik Graf som har gått
ut i medierna och mycket bestämt sagt att ensamstå-
ende mammor inte klarar sig om Moderaternas för-
slag genomförs. Partikollegan heter Pålsson. Jag
skulle kunna läsa innantill vad hon har sagt.
Ni kanske kan ta en diskussion med varandra om
en översyn av Moderaternas skatteförslag eller också
kanske ni inte har läst samma förslag, vad vet jag?
När det sedan gäller hushållstjänster, hemtjänster
eller vad man nu ska kalla dem tycker jag att det
handlar om en orgie i gränsdragningsproblem. Carl
Fredrik Graf sade ju själv i sitt anförande, med anled-
ning av vad utländska experter har sagt, att vi verkli-
gen ska värna om enhetlighet i skattesystemet. Det är
väl något som de flesta skattepolitiker med olika
beteckningar många gånger hyllar här i talarstolen. Så
gör även vi.

Anf. 23 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Vad beträffar det senare gäller det att
skattesystemet ska fungera på likartat sätt för olika
personer. Det är det som är själva poängen. Man ska
alltså inte ha undantag för vissa experter. Införs skat-
tereduktion för hushållsnära tjänster innebär det att
det är en möjlighet för alla att utnyttja denna reduk-
tion, inte bara för vissa.
Sedan gjorde Marie Engström ett klarläggande i
meningsutbytet om Edins utredning. Marie Engström
slog fast att hon tycker att den här utredningen ska
klara ut att vi ska behålla höga skatter i Sverige,
punkt. Det är i och för sig välgörande att få ett be-
sked. Det innebär att Marie Engström tycker att man
inte ska ta hänsyn till hur det ser ut i omvärlden, utan
att man hellre ska bygga barriärer mot omvärlden för
att kunna bevara systemet med de höga skatterna.
Därvidlag har vi, fru talman, olika uppfattningar.
När det sedan gäller möjligheter för ensamstående
föräldrar att försörja sig konstaterar jag att om de
förslag som vi presenterade i höstas, och som också
finns med i det här betänkandet, om kraftigt ökade
grundavdrag genomförs leder det till betydligt bättre
möjligheter att försörja sig själv och leva på sin lön.
Det torde väl vara alldeles klart. Det är de förslag
som ligger i höstens betänkande som vi nu diskuterar.
Jag skulle vilja rikta en fråga till Marie Engström.
Hon har sagt att hon vill behålla ett högt skattetryck,
men andas i reservationen möjligheter att göra för-
ändringar som leder till lägre inkomstskatter. Innebär
detta att andra skatter ska höjas ytterligare inom ra-
men för ett sådant förslag, eller hur ser den ekvatio-
nen ut?

Anf. 24 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! För att återgå till P-O Edins utred-
ning, så har jag faktiskt bara läst direktiven till utred-
ningen. Det är de som jag tar upp och debatterar.
Sedan får vi naturligtvis se vad förslaget blir.
När det gäller de utländska experterna kan jag
hålla med Carl Fredrik Graf om att där har vi gjort
undantag från likformighet i beskattning - bra eller
dåligt, får vi utvärdera. Men jag noterar också att det
trots allt är en skattesänkning för vissa människor,
och Moderaterna, som alltid pläderar för skattesänk-
ningar, gick ju faktiskt emot det här förslaget. Det är
också en realitet.
I Vänsterpartiets reservation pratar vi om att vi
vill behålla ett högt skattetryck, att vi vill omfördela i
skatteskalorna i dag och att vi inte tycker att det har
varit så lyckat att människor med högre inkomster har
fått större skattesänkningar än människor med lägre
inkomster. Det är det som är bakgrunden till reserva-
tion 2 från Vänsterpartiet.

Anf. 25 SVEN BRUS (kd):
Fru talman! I går eftermiddag kom skatteutskottet
tillbaka från ett tvådagarsbesök i Sundsvall. Vi fick
ett mycket varmt mottagande i Västernorrland. På
ledarsidan i Sundsvalls Tidning fanns det några tan-
kar som jag känner mig föranledd att citera. Så här
skrev Sundsvalls Tidning på sin ledarsida i går:
"Därför - och det är så lätt att glömma bort i den
politiska debatt som mest tycks handla om att fördela
resurser, mindre hur de skapas - måste de välstånds-
bildande krafterna alltid stå i centrum för just väl-
färdspolitiken. Men så är inte fallet. En orsak är att
skattepolitiken inte sällan får en utformning som
utgår mer från fiskala önskemål än från just behovet
att producera, det må vara sågade trävaror, bestruket
papper eller aluminium. Fel skattepolitik - och/eller
fel energipolitik - betyder att vi prissätter oss ur den
världsmarknad där våra svenska företag måste vara
framgångsrika." Så långt Sundsvalls Tidning.
Det ledarskribenten säger är också det som vi
kristdemokrater utrycker i vår reservation när det
gäller skattepolitikens allmänna riktlinjer. Syftet med
skatter är just att solidariskt finansiera vår gemen-
samma välfärd och att styra den ekonomiska utveck-
lingen i en socialt och ekologiskt hållbar riktning.
Kristdemokratisk ekonomisk politik utgår också från
förvaltarskapstanken.
Ett viktigt mål måste vara att så många som möj-
ligt ska kunna leva på sin egen lön. Så är det tyvärr
inte i dag. Dagens inkomstskatter drabbar låg- och
medelinkomsttagarna hårdast. Vi anser att inkomst-
skattenivåerna måste sättas utifrån just låg- och me-
delinkomsttagarnas perspektiv.
Vi har pekat på att en höjning av grundavdraget
till 24 000 kr ger en skattesänkningseffekt på 330 kr
per månad eller nästan 4 000 kr per år. Detta förslag
innebär också en viktig förbättring för sommar- och
extraarbetande ungdomar. Man kan alltså tjäna
24 000 kr per år innan man behöver betala kommu-
nalskatt.
I vårt skatteförslag ingår också en högre skattere-
duktion för låg- och medelinkomsttagare och ett ge-
nerellt statligt förvärvsavdrag beräknat mot kommu-
nalskatten. Allt det här syftar just till att ge hushållen
ett ökat ekonomiskt utrymme och till att minska mar-
ginaleffekterna. Målet är att fler låg- och medelin-
komsttagare än i dag ska kunna leva på sin egen lön.
I de allmänna riktlinjerna tar vi också upp ange-
lägna områden som fastighetsskatt, förmögenhets-
skatt, företagens villkor osv. Men det får vi anledning
att beröra i andra debatter i dag och senare.
Fru talman! I det här skattebetänkandet ryms ock-
så avdragsrätten för barnomsorgskostnader. Tillsam-
mans med de övriga borgerliga partierna ser vi att
nuvarande förhållanden, med den utformning som
maxtaxan har fått, har stora brister både när det gäller
valfrihet och fördelningspolitik. Vi har ett förslag där
det ekonomiska utfallet inte försämrar för familjerna
men som ger rättvisa och valfrihet. Som det nu ser ut
ger ju maxtaxeförslaget mest åt dem som redan har
mest.
Argumentationen för vårt barnomsorgskonto kan
jag inte utveckla i det här sammanhanget, men jag vill
ändå framhålla att till förslaget hör att vi vill medge
avdragsrätt i den kommunala beskattningen för
styrkta barnomsorgskostnader med max 50 000 kr per
barn och år. Den här avdragsrätten ska självfallet
gälla kostnader oavsett tillsynsform, till skillnad från
den modell som nu gäller, som tvingar in alla i sam-
ma form.
Nästan vart fjärde hushåll i Sverige säger sig vara
intresserat av hjälp med olika hushållstjänster ibland
eller regelbundet. Det är alltså en marknad med stor
efterfrågan. Det här uttalade behovet möter utskottets
majoritet med att säga att man inte ska stimulera fram
en tjänsteproduktion som kan konkurrera med hus-
hållens egen tjänsteproduktion. Det är ett något svår-
begripligt svar till de många hushåll som själva har
uttalat sådana behov, behov som sannerligen inte
behöver stimuleras fram. De finns ju redan.
Marie Engström gör ett stort nummer av begrepp-
svärlden här. Det tycker jag är en ganska tunn och
poänglös invändning. Låt oss i stället diskutera sak-
frågan. Vad är det människor frågar efter och hur ser
behoven ut? Mycket av den här marknaden finns ju
som sagt redan i dag. Det är bara så att vi inte vet hur
den ser ut. Den är huvudsakligen svart.
Det finns olika undersökningar från RSV och and-
ra om hur stort skattebortfallet blir på grund av den
svarta marknaden. Hushållen svarar sannolikt för en
betydande del av denna marknad. Marknaden för
hushållstjänster behöver alltså inte stimuleras fram.
Den finns i det fördolda, och den behöver göras vit -
både för hushållens skull och för samhällsekonomins
skull.
Vi föreslår en skattereduktion på 50 % för privat-
personers betalning av arbetskostnader, inklusive
moms, för hushållstjänster upp till 25 000 kr per år.
En sådan åtgärd skulle, som jag sade, göra många
svarta jobb vita. Vi ska inte ha skatteregler som pres-
sar in människor i svartjobb. Många ungdomar riske-
rar i dag att göra sin debut på arbetsmarknaden med
svartjobb, och det är sannerligen ingen bra start på
yrkeskarriären.
Förslaget ökar också hushållens valfrihet. Det
skulle vidare öka jämställdheten. Fortfarande är det så
att det är kvinnorna som har huvudansvaret för hus-
hållens vardag och som gör det oavlönade hushållsar-
betet. Med vårt förslag kan kvinnor erbjuda sitt kun-
nande på en vit marknad och även vid behov köpa
tjänster till sitt eget hushåll. Förslaget ger alltså fler
jobb och ökar de offentliga inkomsterna.
Fru talman! Det är också ett samhällsintresse att
stimulera människors ideella engagemang. Här anser
vi kristdemokrater att Sverige bör följa en rad andra
länders exempel, bl.a. Norges och Englands, och
medge skatteavdrag för gåvor till ideella organisatio-
ner. Frivilligbranschens insamlingsråd har ett förslag
om att en sådan avdragsrätt skulle kunna gälla gåvor
till organisationer som har s.k. 90-konton. Det kan
vara en modell för att hålla de oseriösa organisatio-
nerna borta. I Danmark och USA har man system för
avdrag för gåvor till olika slags föreningar och kyr-
kor.
Gränsen i vårt förslag har vi i nuläget satt på gå-
vor upp till 10 000 kr. Vi anser att regeringen bör
komma tillbaka med förslag på det här området. Det
är ett intresse för samhället att stimulera det ideella
engagemanget hos människor. Här har alltså en rad
länder andra länder gått före med goda exempel.
Fru talman! Sjukskrivningarna ökar oroväckande.
Rygg- och nackskador är en av de vanligaste orsaker-
na. Det finns orsaker som dålig kosthållning och
stillasittande arbete som ligger bakom att det ser ut
som det gör. Här kommer behovet av förebyggande
hälsovård in, och det här tycker vi att regeringen
behöver titta närmare på. Vi har utvecklat det i en
motion tillsammans, Kenneth Lantz och jag. Det bör
utredas vilka effekter det skulle få om man införde
avdragsrätt mot förvärvsinkomsten för styrkta, före-
byggande hälsovårdskostnader. Kostnader för gym
kan vara ett sådant exempel.
Fru talman! Jag står självfallet bakom de egna
kristdemokratiska reservationerna och de reservatio-
ner vi har gemensamt med andra partier, men jag
yrkar i det här sammanhanget endast bifall till reser-
vation 3.

Anf. 26 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Sven Brus inledde sitt anförande med
att läsa något slags portalmening i reservationen om
de allmänna riktlinjerna. Där står det att "syftet med
skatter är att solidariskt finansiera vår gemensamma
välfärd." Då måste jag genast fråga Sven Brus huru-
vida det här med subventioneringen av hushållstjäns-
ter omfattas av denna portalmening. Jag tycker att det
snarare är att hänföra till finansiering av arbete i
hemmet som faktiskt fullt friska människor kan utfö-
ra.
Jag tog i mitt anförande upp gränsdragningspro-
blematiken. En företrädare för ett parti som också står
bakom den gemensamma reservationen har sagt att
om bilen ska repareras på tomten räknas det som
subventionerad hushållstjänst, men om den ska repa-
reras på verkstaden omfattas det inte av subventio-
nerna. Hur ser Sven Brus på detta?
Jag har ytterligare en fråga. Jag vet inte om det
var högtalaranläggningen som krånglade, men jag
tyckte faktiskt att Sven Brus sade att det var kvinno-
jobb som skulle skapas genom den här skattesubven-
tionen. Hörde jag rätt, Sven Brus?

Anf. 27 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Marie Engström fastnar i ett be-
greppsresonemang.
Vi utgår från det behov som människor uttrycker.
Det finns undersökningar som pekar på att vart fjärde
hushåll i Sverige är intresserat av att få hjälp med
olika hushållstjänster. Det finns en sådan marknad i
dag. Det handlar inte om att skapa en marknad, utan
denna marknad finns i dag. Vi kan ha olika åsikter
om detta, men vi måste ändå förhålla oss till det. Det
är också lätt att konstatera att denna marknad i hög
grad är svart.
Jag tycker att det är poänglöst att snurra in sig i en
begreppsvärld i stället för att ta sig an frågan på ett
sakligt sätt. Det är som sagt poänglöst och lite undan-
glidande. Låt oss i stället konstatera att behovet finns.
Hushållen uttrycker det här behovet - vad kan vi göra
åt det?
Det är klart att detta är en välfärdsfråga. Välfärd
handlar faktiskt om livet, inte om skattesystemet. Vi
måste förhålla oss till den vardag vi lever i. Nu finns
det här behovet.
När det gäller kvinnorna behöver man inte ha sär-
skilt mycket fantasi för att se hur det ser ut i dag.
Kvinnor tar ett större ansvar i hemmen än vad män
gör. Man kan visst tycka illa om det. Jag tycker också
att det är en ojämlikhet som vi fortfarande dras med.
Men det är mer ett konstaterande av fakta än ett för-
svar för det förhållande som råder.

Anf. 28 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är väldigt konstigt att jag får till
svar att jag snurrar in mig i en begreppsvärld. Jag
tycker att jag är saklig, och jag ställer konkreta frågor
om hur vi ska beskatta reparation av bilar hemma på
gårdsplanen eller på verkstaden. Det tycker jag är
relevanta frågor. Sven Brus försöker inte ens svara på
dessa frågor.
Sven Brus hänvisar till att det handlar om behov
som människor uttrycker. Vill vi veta var det finns
behov av välfärdsinsatser kan vi se på kommuner och
landsting. Vi vet att det finns ett oerhört behov där.
Där finns människor i omsorg - unga människor,
gamla människor - och det finns behov i skolan. Där
kan man snacka om verkligt uttalade behov!
Det handlar inte om behov av att få städat eller att
få gräsmattan klippt. Om vi ska prioritera kommer
detta långt ned på listan över vad vi ska använda
skattepengar till. Det är det som debatten handlar om,
Sven Brus.
Jag måste också ifrågasätta om det är en arbets-
marknad för min dotter och alla andras döttrar att gå
och städa hos andra människor. Sverige är ett högtek-
nologiskt land. Vi satsar mycket pengar på att utbilda
ingenjörer och på att förmå våra unga människor att
välja den typen av utbildningar och föra teknologin
framåt. Jag ser inte detta som framtidens arbetsmark-
nad, Sven Brus.

Anf. 29 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Jag tror inte att hushållstjänster är
framtidens arbetsmarknad. Det har jag aldrig sagt,
och det tror jag definitivt inte. Men jag tror inte heller
att man ska nedvärdera denna typ av arbete som kan
göra livet lättare att leva för oss. Det ligger en ned-
värdering i Marie Engströms sätt att se på detta och
att ställa det mot andra yrken.
Jag tycker att det ligger samma värde i varje upp-
gift som betyder någonting för oss, i hushållet eller
var det än är. Det är olyckligt att ställa olika sam-
hällsbehov mot varandra. Jag delar fullständigt upp-
fattningen att de stora behoven i dag finns i de stora
välfärdsverksamheter som vi har: skola, vård och
omsorg. Men varför ska vi ställa de här sakerna mot
varandra?
Detta är ett annat behov som väldigt många hus-
håll och människor identifierar. Låt oss ta det på
allvar i stället för att bara vifta bort det som pigjobb
eller som någonting man kan se ned på. Det här är
faktiskt värt att ta på allvar. Man bör försöka tillgodo-
se det behov som människor uttalar.

Anf. 30 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! För någon vecka sedan fick svenska
folket genom ett nyhetsinslag i Rapport kännedom
om det som många av oss redan visste, nämligen att
det är höginkomsttagare som har tjänat mest på rege-
ringens inkomstskattesänkningar under den här man-
datperioden.
Det innebär att t.ex. den som tjänar 35 000 kr i
månaden får en fyra gånger så stor skattesänkning
som den som tjänar 13 000 kr. Dessutom är det så att
höginkomsttagare inte bara i kronor räknat tjänar
mest på skattesänkningen, utan också om man ut-
trycker det i procentuell sänkning, vilket är än mer
anmärkningsvärt.
Det här resultatet står i bjärt kontrast till den reto-
rik som regeringspartiet och dess samarbetspartier
ägnar sig åt när de säger att man sänker skatterna
främst för låginkomsstagare. Det de säger är helt
enkelt inte sant! Det vore intressant om Lennart Ax-
elsson, Marie Engström och någon miljöpartist, om
det nu skulle råka finnas någon sådan tillgänglig, ville
kommentera detta.
Jag noterade att Marie Engström påpekade att det
finns klyftor kvar att åtgärda. Ja, det gör det. Men det
är faktiskt så, Marie Engström, att ni har medverkat
till att under innevarande mandatperiod öka dessa
klyftor på ett sätt som jag just nu har beskrivit.
Självklart är det så att om man hanterar skatte-
sänkningarna på detta sätt uppstår och förstärks de
sociala klyftor som skapats under denna mandatperi-
od och som vi i Centerpartiet så starkt kritiserat. Vi
har också dragit konkreta slutsatser av de ökade
klyftorna och lagt fram förslag om en inkomstskatte-
reform som ger mest till dem som bäst behöver och
inte till dem som skriker högst.
I det system vi har i dag, och som den nuvarande
majoriteten har huvudansvaret för, har vi mycket
stora marginaleffekter i låga inkomstlägen. Margina-
leffekten består av den samlade effekten av högre
skatt och minskade bidrag vid en inkomstökning. Av
en inkomstökning på 100 kr i dessa inkomstlägen
återstår för individen ofta inte mer än 20-30 kr efter
ökad skatt och minskade bidrag.
Det här ger inte särskilt stor stimulans, fru talman,
till att öka sin inkomst genom ett mer kvalificerat
arbete, en högre tjänstgöringsgrad eller genom att gå
från en bidragsförsörjning till en arbetsförsörjning.
I vårt förslag till inkomstskattereform kommer vi
till rätta med marginalskatteproblematiken. Genom
vår konstruktion gör vi det lönsamt att arbeta. Det är
en gammal god och hederlig uppfattning som Center-
partiet sedan länge har stått för. Inkomstskatterefor-
men motverkar och läker de under de senaste åren
starkt ökade sociala och regionala klyftorna i det
svenska samhället.
Genom avskaffandet av det s.k. grundavdraget i
det nuvarande systemet och genom att ersätta det med
en statligt finansierad skatterabatt och en förvärvsra-
batt ökar vi också successivt den kommunala skatte-
basen. Vi får därmed ett långsiktigt och stabilt system
för att öka kommunernas inkomster, deras egna in-
komster, och gör dem därmed oberoende av statliga
bidrag.
Det står också i bjärt kontrast till det från alla håll
och kanter kritiserade tillfälliga sysselsättningsstöd
för kommuner och landsting som nu behandlas i fi-
nansutskottet och som så småningom hamnar i denna
kammare.
Vi ökar alltså framför allt individens men också
kommunernas eget självbestämmande och oberoende
av staten.
Fru talman! Jag ska göra en kort reflexion kring
den avdragsrätt för installation av bredband som ju
skulle medverka till att sätta fart på utbyggnaden av
bredband. Regeringens upplägg av bredbandsutbygg-
naden står nu inför sitt misslyckande. Vi har tidigare
starkt kritiserat regeringens handhavande av denna
fråga, och vi gör det alltjämt, och vi gör det med
större tyngd mot bakgrund av det misslyckande som
vi nu kan konstatera. Mot denna bakgrund, alltså
regeringens misslyckande, ter det sig därmed närmast
patetiskt när regeringen och Socialdemokraterna nu
gör ett stort nummer av att statsministern tillsammans
med Tony Blair ska driva på bredbandsutbyggnaden
ute i Europa genom ett gemensamt agerande inom
EU:s ram. Trovärdigheten i detta undergrävs totalt
om man inte lyckas med denna uppgift i sitt eget
hemland. Vad är det som säger att just Göran Persson
skulle vara den som kan klara bredbandsutbyggnaden
ute i Europa när man i varje fall hitintills så kapitalt
och fullständigt har misslyckats med detta i sitt eget
hemland?
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servationerna 4 och 27.

Anf. 31 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Eftersom Rolf Kenneryd väckte frå-
gan kring egenavgifterna, numera allmänna pen-
sionsavgifterna, kan jag konstatera att när man nu har
beslutat att kompensera för dessa har man gjort det
enligt metodiken krona för krona, och det har fått
dessa konsekvenser som Rolf Kenneryd redogjorde
för.
I mitt anförande tog jag också upp dessa konsek-
venser. Och vi från Vänsterpartiet tycker att det finns
all anledning att kritisera detta förhållande. Därför har
också Vänsterpartiet en reservation där frågan om en
översyn av inkomstskattesystemet tas upp. Vi måste
bygga in ett större mått av fördelningspolitiskt tän-
kande i inkomstskattesystemet. Det är alltså svaret på
den frågan.
Jag konstaterar också att de allmänna pensionsav-
gifterna har tillkommit genom en fempartiöverens-
kommelse om det nya pensionssystemet där de all-
männa pensionsavgifterna är en del för att finansiera
detta pensionssystem. Och det står faktiskt Rolf Ken-
neryd bakom.
Sedan vill jag ställa en fråga till Rolf Kenneryd
om det som han sist tog upp i sitt anförande om bred-
band. Det står i er reservation att de statliga skatte-
lättnader som i dag finns är onödiga. Centern menar
att staten ska stödja en omfattande utbyggnad. Syftar
Rolf Kenneryd på den utbyggnad som ni vid ett tidi-
gare tillfälle har sagt kostar omkring 60 miljarder
kronor?

Anf. 32 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Det är riktigt som Marie Engström
säger att ni har medverkat till att kompensera för
dessa egenavgifter krona för krona. Det tycker jag är
ett mycket egendomligt sätt att åstadkomma skatte-
sänkningar. Först ska man ta in dessa egenavgifter till
staten. I nästa steg ska man kompensera för det som
man har tagit in. Om inte det är rundgång så vet jag
inte vad det ordet står för. Det är rundgång, och det
ger dessa effekter. Att ni nu kritiserar det har föga
trovärdighet när ni själva har medverkat till att införa
detta system. Vi har kritiserat det hela tiden och har
därför större trovärdighet när vi kritiserar det. Vi har
dessutom ett utvecklat och redovisat förslag till hur
detta ska hanteras i stället.
När det gäller bredbandsutbyggnaden är det vår
uppfattning att staten måste ta ett övergripande ansvar
för all infrastrukturutbyggnad och all infrastruktur-
skötsel. Det gäller vägar, järnvägar och bredbandsvä-
gar, om jag får använda det uttrycket. Att det kostar
pengar är ganska självklart. Vi har också angett en
finansiering för detta, nämligen försäljning av statliga
företag. Dessa intäkter vill vi investera i denna bred-
bandsutbyggnad.

Anf. 33 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Försäljning av statliga företag ska fi-
nansiera utbyggnad av bredband, säger Rolf Ken-
neryd. Staten får också inkomster av att faktiskt äga
företag. Har Rolf Kenneryd tagit med det i sina be-
räkningar?
Jag vet inte om Rolf Kenneryd har någon siffra på
vad en omfattande utbyggnad av bredband skulle
kosta. Det skulle vara intressant att veta. Rolf Ken-
neryd ska ju också ingå i en eventuell regeringskon-
stellation med fyra partier. Enligt Bo Lundgren ska
man starta denna eventuella konstellation med att
sänka skatterna med 80 miljarder kronor. Det sade
han strax före nyår.
Rolf Kenneryd kritiserade mig för mitt resone-
mang när det gäller egenavgifterna och kompensatio-
nen krona för krona och att vi först går med på något
och sedan kritiserar osv. och vill ställa till rätta. Jag
tycker ändå att vi är ganska ärliga och talar om hur vi
har gjort och att vi nu vill ändra på det och införa
något annat.
Men det för också tankarna tillbaka till att Rolf
Kenneryds parti faktiskt gör samma sak när det gäller
änkepensionerna. Det var Socialdemokraterna och
Centern som en gång införde problematiken kring
änkepensionerna som vi har att leva med och hantera
men som nu kommer tillbaka och säger att vi ska
ändra på det. Känner Rolf Kenneryd igen sig?

Anf. 34 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Ja, Marie Engström, vi har beaktat att
ägandet av statliga företag kan ge en viss utdelning
och vägt in det i våra bedömningar.
När det gäller kostnaden för utbyggnaden av
bredband noterade jag att Marie Engström använde
uttrycket omfattande. För en heltäckande utbyggnad,
dvs. att alla skulle omfattas av en bredbandsutbygg-
nad, finns det beräkningar som förefaller relativt
säkra och hamnar på den summa som Marie Eng-
ström tidigare nämnde, nämligen 60 miljarder. Själv-
klart kan vi inte hysa uppfattningen att detta skulle gå
att klara under en väldigt kort och komprimerad tids-
period, utan detta måste dras ut över ett antal år. Och
dessa 60 miljarder får då fördelas med hänsyn till
detta.
Sedan gällde det kompensation för egenavgifter.
Vi står för den del som vi har medverkat till, nämli-
gen att finansiera pensionsreformen med egenavgif-
ter. Men det har aldrig föresvävat oss, och vi har
aldrig föreslagit, att det skulle resultera i den rund-
gång som man nu har åstadkommit. Jag noterar med
välbehag att Marie Engström nu förefaller beredd att
göra någonting åt det som hon och hennes partikam-
rater har varit med om att skapa, och då har vi fram-
lagt ett system som Marie Engström kan ha anledning
att ansluta sig till. Jag ser fram emot att Marie Eng-
ström och hennes partikamrater sluter upp bakom
denna tekniska lösning, som i alla avseenden är
mycket elegant.

Anf. 35 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Huvudlinjen i Folkpartiets skattepoli-
tik är att stimulera tillväxt och sysselsättning. Det är
en förutsättning för att åstadkomma förbättringar på
våra prioriterade områden vård, skola och bistånd. Vi
har i många år haft en utmärkt devis om att det ska
löna sig att arbeta. Vi har också en som heter hälften
kvar av en lönehöjning. Det finns som bekant många
skatter att se på. Vi vill koncentrera våra åtgärder till
de mest skadliga inslagen, och det är i första hand de
som orsakar marginaleffekter. Avskaffad värnskatt,
höjd brytpunkt för statlig skatt, 5 % förvärvsavdrag
mot kommunalskatten och borttagande av den s.k.
LO-puckeln gör att de flesta bara behöver betala
30 % i skatt i våra förslag och övriga maximalt 50 % i
marginalskatt.
Detta är huvudinriktningen på inkomstpolitiken.
Men vi har också andra inslag. Ett exempel är att
avdragsrätten för resor till och från arbetet också ska
innefatta resan via barnens barnomsorg. Det har två
aspekter - dels tiden, eftersom det krävs en viss
tidsvinst för att få bilavdrag för resan till och från
jobbet, dels att den eventuella extra sträckan ska
räknas med. Resorna via barnomsorgen är faktiskt en
rejäl del i småbarnsföräldrars resor till och från arbe-
tet, och det måste vi också här i riksdagen inse. Vi
vill också att styrkta barnomsorgskostnader ska vara
avdragsgilla i den kommunala beskattningen.
Det här med styrkta barnomsorgskostnader är
också ett led i att medverka till att göra en del svarta
jobb vita. Det senare är mycket viktigt i vårt samhälle
för att få in välbehövliga skattepengar till vår gene-
rella välfärd. Det är också mot den bakgrunden vi har
reserverat oss till förmån för att riksdagen hos rege-
ringen ska begära fram ett förslag om en skattereduk-
tion för kostnader för hushållstjänster. Inkomstskat-
ter, sociala avgifter och moms gör att det är väldigt få
som i dag har råd att betala för hushållstjänster i
hemmet. I stället förekommer, det vet vi alla, en om-
fattande svartmarknad som inte på något sätt är bra -
utom möjligen för att hushållsarbete blir gjort. Men
det är inte bra för arbetstagaren, som är helt skyddslös
i förhållande till arbetsmiljö, framtida pensioner,
sjukförsäkring m.m. Det skadar också den allmänna
skattemoralen genom att det blivit så vanligt, och
uppenbart också så lönsamt, att många tar risken.
Det har genom åren förekommit ett och annat ut-
talande från företrädare för de samverkande partierna
om att det skulle vara bra att få ordning på detta, men
vägen från ord till handling tycks vara alltför lång.
Ett annat delområde som vi har berört i en reser-
vation handlar om bilförmåner. Nuvarande regler
utgår inte från grundreglerna i skattesystemet, dvs. att
saker och ting ska beskattas utifrån sitt reella värde,
utan man har ställt upp schablonregler. Det blir ju
knepigt när personer skaffar bil till ett lägre pris men
får ett förmånsvärde som utgår från en högre nivå.
Lägre pris kan man ordna på många olika sätt, t.ex.
genom att importera bilen själv.
Utskottsmajoriteten säger att det är enklare med
schablonvärdet. Men det får andra negativa konsek-
venser, t.ex. att vi får en sämre konkurrens inom
bilförsäljningsbranschen. Däremot skulle vårt förslag
inte innebära några problem enligt någon schablon
när det gäller körsträckor. Det kan inte heller vara så
svårt att utgå från inköpsvärdet i stället för ett scha-
blonvärde. Vi har dock ingen helt färdig lösning på
det här. Det har vi inte resurser till att ta fram, utan vi
begär att regeringen reder ut förutsättningarna för och
konsekvenserna av en omläggning.
Det finns några avsnitt i skattelagstiftningen som
är mer svårbegripliga i fråga om logiken än andra. Ett
avsnitt har vi pekat på under rubriken Intervjuresor.
Jag ska ge ett exempel, och det anknyter nära till det
som Carl Fredrik Graf tog upp och preciserar det lite
grann.
En person bjuds in att delta i ett debattprogram i
TV. Nu säger statens avtal med SVT att en viss
mängd av programmen ska produceras utanför Stock-
holm, och debatten kanske därför är förlagd till
Umeå. Vederbörande får inget arvode för att ställa
upp men väl resa och hotell betalda. Det förefaller ju
ganska rimligt. En flygresa plus hotell i Umeå kostar
väl 5 000-6 000 kr. Den intervjuade får ta upp detta
som inkomst och sedan dra av kostnaden. Men vad
blir resultatet? Jo, genom att reseavdrag upp till 7 000
kr inte är avdragsgilla riskerar vederbörande att få
skatta för hela ersättningen för resa och hotell. Är
detta rimligt? Nej, självklart inte. Man får då i prakti-
ken betala för att delta.
Nu har regeringen suttit och funderat på detta ett
bra tag, och även majoriteten måste väl inse att det är
bråttom. Men något förslag till ändring tycks inte
vara aviserat under våren, i alla händelser.
Fru talman! Jag nämnde i början av mitt anföran-
de att biståndet utgör ett av de prioriterade politikom-
rådena för Folkpartiet. Det gäller givetvis i första
hand storleken på det bistånd som Sverige som stat
bör ge. Där har riksdagsmajoriteten inte gått med på
våra förslag. Men vi vill därtill stimulera den frivilli-
ga internationella biståndsverksamheten. Det kan
göras och görs på många sätt, men ett är att göra ett
avsteg från principen om att avdrag för inkomsternas
förvärvande verkligen ska ha ett samband med in-
komsten. Det är faktiskt lite si och så med det när det
gäller fackföreningsavgiften, för att ta ett annat ex-
empel. En sådan avdragsrätt som vi skissar på för
stöd till internationell biståndsverksamhet finns i en
del andra länder, och det borde vi också kunna ha. Vi
vill således att möjligheterna till sådan avdragsrätt
med en beloppsbegränsning utreds. Vi har i vår reser-
vation tagit fram fem bra argument som stöder det
förslaget. Av tidsskäl ska jag inte dra dem, men det är
lätt att ta del av dem i betänkandet på s. 78.
Fru talman! Jag står givetvis bakom de åtta reser-
vationer vi har i betänkandet men yrkar för att vinna
tid bifall endast till reservation 5 under punkt 1.

Anf. 36 LENNART AXELSSON (s):
Fru talman! När jag är hemma i Nora händer det
ofta att jag får frågan vilket utskott jag sitter i. När jag
då säger skatteutskottet brukar de flesta höja på
ögonbrynen och se lite medlidande ut. Det kan väl
inte vara något vidare, säger de sedan. Mitt svar bru-
kar då bli att jag nog inte hamnat där om jag fått välja
själv. Men nu, efter ett och ett halvt år, har jag svårt
att tänka mig ett bättre utskott.
Det finns flera skäl till detta.
Det första skälet är att skatteutskottet är det enda
utskott som är en förutsättning för alla de andra. Tar
vi bort skatteutskottet och därmed skatterna upphör
samtidigt förutsättningarna för all annan verksamhet.
Det är samma förhållande som mellan skatter och
välfärd: ingen skatt - ingen välfärd.
Det andra skälet är kanske det allra viktigaste: Det
finns nog inte inom något annat område så tydliga
politiska skillnader som inom skatteområdet, framför
allt mellan de två blocken men även inbördes mellan
de olika partierna. Dagens betänkande om inkomst-
skatter är ett ypperligt exempel på detta.
Fru talman! Utifrån reservationer om allmänna
riktlinjer och även utifrån övriga reservationer finns
anledning till en del allmänna reflexioner. Man behö-
ver vara titta på det borgerliga blocket.
Moderaterna, de rikas parti, är ensamt större än de
tre övriga tillsammans. I kraft av sin storlek domine-
rar det klart den borgerliga politiska dagordningen.
Moderaterna gör ingen hemlighet av att det är sänkta
skatter och ökade möjligheter till avdrag som är den
viktigaste politiska uppgiften. Det är dessvärre sämre
med uppriktigheten när det handlar om beskrivningar
över vilka konsekvenser för välfärden deras förslag
skulle få om de genomfördes.
Kristdemokraterna följer oftast Moderaterna hack
i häl när det gäller att med skattesänkningar slå undan
fötterna för välfärden. Samtidigt utmålar det sig som
ett parti som står för moral, etik och omtanke om de
svaga i samhället. Det är en svårlöst och föga trovär-
dig ekvation.
Folkpartiet, som tidigare har stått för en tydlig
humanistisk människosyn i många frågor, har nu
nästan tappat identiteten som enskilt parti i sin strä-
van efter att visa upp en gemensam borgerlig fasad.
Centerpartiet, slutligen, ett parti med genuin folk-
rörelseförankring, tvekar inte att ingå som part i ett
borgerligt alternativ till den nuvarande socialdemo-
kratiska regeringen. Däremot vill centerpartisterna
inte på något vis kännas vid moderaternas långtgåen-
de förslag på skattesänkningar och ser sig själva som
en garant för en bibehållen kommunal skatteutjäm-
ning. De upprörs ständigt över att bli betraktade som
en del av den borgerlighet som de ändå vill tillhöra.
Fru talman! Alla dessa spänningar mellan blocken
och mellan de enskilda partierna avspeglar sig också
tydligt i den rika motionsflora på inkomstskatteområ-
det som vi nu behandlar. De fyra borgerliga partierna
har dock tre helt gemensamma reservationer.
Den första berör familjepolitiken, ett område som
Folkpartiets partiordförande nyligen pekat ut som ett
problemområde i ett borgerligt valsamarbete. Har
Folkpartiets representant i skatteutskottet, trots enig-
heten i reservationen om barnomsorgskostnader,
samma uppfattning som sin ordförande?
Nästa område där de är eniga är skattesubventio-
nerad städhjälp för de välbeställda.
I den tredje helt gemensamma reservationen vill
de ta bort den nyligen beslutade skattereduktionen för
medlemmar i de fackliga organisationerna. Det är en
rättvisefråga i relationen mellan arbetsgivare och
anställda. Båda parter, inte bara den ena, måste ha
möjlighet till avdrag eller reduktion på skatten för
avgiften till respektive intresseorganisation. Att Mo-
deraterna och Kristdemokraterna står bakom ett så-
dant förslag är bara i linje med deras politik i övrigt.
Men att Centerpartiet och Folkpartiet också gör det är
fullständigt obegripligt.
Ett område där nästan alla är överens - Center-
partiets talesman får rätta mig om jag har fel, men jag
tror att det inte står bakom - gäller värnskatten, eller
det andra steget i skatteskalan. Vi socialdemokrater
kallar den också gärna för solidaritetsskatten. Det
handlar alltså om den skatt som bara den betalar som
tjänar mer än 36 000 kr i månaden, och den är då 5 %
på det överstigande beloppet.
Argumenteringen här varierar från att den här
skatten gör att ingen vill studera till att om man trots
allt ändå studerar så flyttar man utomlands efteråt. Ett
slopande av skatten skulle kosta staten 2 800 miljo-
ner. 90 % av dessa pengar skulle tillfalla män och
ungefär hälften skulle gå till personer över 50 år.
Visst kan vi hitta bättre sätt att använda dessa pengar
än att öka inkomsten med 30 000 kr för den som
tjänar 1 miljon? Tycker ni som står bakom förslaget
att rika män är den målgrupp som det är angelägnast
att ge lägre skatt?
Fru talman! Nyckeln till socialdemokratins fram-
gångsrika reformpolitik har alltid legat i vår förmåga
att också ta ett ekonomiskt helhetsansvar. Utan det
ansvarstagandet blir löften om reformer bara popu-
listiska slagord. Det ansvaret rymmer också en mora-
lisk dimension. Vi kan inte lova större reformer av
välfärden än vi har pengar till.
Sverige ska ha sunda finanser. Att låna till utgif-
terna får aldrig mer hota den svenska välfärden och
demokratin. Därför säger vi nej till alla borgerliga
reservationer med allehanda förslag till skatteavdrag
och skattesänkningar. Det är förslag som kraftigt
skulle minska intäkterna till välfärden och ställa krav
på stora neddragningar i det som rör själva hjärtat i
vårt gemensamma åtagande, barnen, de gamla och de
sjuka.
Fru talman! Flera av reservationerna talar om att
stärka människan genom skattesänkningar och hävdar
på så sätt att klyftorna i samhället skulle minska. Vi
socialdemokrater påstår att det är tvärtom. Stora
skattesänkningar dränerar vården, omsorgen och
skolan på resurser och tvingar fram besparingar som
drabbar dem som bäst behöver ekonomiskt stöd och
omsorg. Det leder till ökade klyftor mellan männi-
skor. Det finns heller inte någon motsättning mellan
ett högt skatteutttag och en god ekonomisk utveck-
ling.
Fru talman! Om ekonomin och välfärden tillåter
det sänker vi socialdemokrater gärna skatterna. Men
det ska då göras på ett sätt som stärker rättvisan.
Svenska folkets uppoffringar under de svåra år vi har
bakom oss ska inte användas till - som ett antal av de
borgerliga reservationerna förordar - att finansiera
skattelättnader för höginkomsttagarna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 37 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag noterade att Lennart Axelssons
har uppfattningen: Ingen skatt, ingen välfärd. Vilka
slutsatser ska man dra av detta uttalande? Innebär det
att 100 % skatt innebär 100 % välfärd? Eller finns det
en skärningspunkt någonstans? Var går den i så fall,
enligt Lennart Axelssons uppfattning?
Jag hade förväntat mig att Lennart Axelsson
skulle komplettera sitt färdigskrivna anförande med
någon kommentar av den art som jag utbad mig i mitt
anförande. Bestrider Lennart Axelsson mitt påstående
att ökade sociala klyftor under senare år till stor del
beror på att höginkomsttagare gynnats genom stora
skattesänkningar på låginkomsttagares bekostnad?
Om Lennart Axelsson har en annan uppfattning, är
han likt Marie Engström beredd att ställa upp för att
rätta till detta missförhållande som ni gemensam har
ansvar för?

Anf. 38 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Vi har valt att kompensera för det vi
kallar för egenavgifterna av ett skäl. Eftersom de
samtidigt är avdragsgilla innebär det att den som har
högre skatt, 50-55 %, - får ett högre värde av avdra-
get. Därför har vi sagt att vi vill kompensera fullt ut
för det.
Det innebär samtidigt att den som har betalat mer
i kronor räknat också blir kompenserad mer i kronor
räknat när man tar bort det. Av den anledningen får
det de konsekvenser som Rolf Kenneryd pekar på.
Om ekonomin tillåter vill vi gärna fortsätta att
förändra i skattesystemet tillsammans med Vänster-
partiet och övriga som är intresserade för att göra det
bättre för låg- och medelinkomsttagare. Det tror jag
inte att det råder någon oenighet om från vår sida av
höger-vänster-skalan.
Tycker Rolf Kenneryd att kompensationen för
egenavgifter har varit felaktig?

Anf. 39 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Svaret på den av Lennart Axelsson
framställda frågan är obetingat ja. Den har varit fel-
aktigt. Den har gett alldeles felaktigt resultat. Den har
orsakat den rundgång som jag pekade på i mitt replik-
skifte med Marie Axelsson.
Jag noterar att det svar som Lennart Axelsson gav
på min fråga egentligen inte var ett svar på frågan
utan mer ett konstaterande och en bekräftelse på det
jag har sagt, nämligen att vi har fått ökade klyftor till
följd av att ni har gynnat höginkomsttagare mer än
låginkomsttagare. Det är inte bara i kronor räknat
utan också procentuellt. För att travestera ett gammalt
uttryck innebär det gärna minskade klyftor men först
rejält ökade klyftor. Det är tydligen det som Lennart
Axelsson förespråkar.

Anf. 40 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Vi har för all del mycket gemensamt
med Vänsterpartiet, men än så länge har vi inte sam-
ma efternamn.
Den politik som vi säger oss vilja föra framöver
kommer att få en betydligt bättre fördelningspolitisk
inriktning än den politik som i varje fall den stora
majoriteten i det borgerliga blocket förordrar. Om
Rolf Kenneryd kommer att ställa sig bakom det får
väl framtiden utvisa.

Anf. 41 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Lennart Axelssons svar på Rolf Ken-
neryds frågor är en nyhet för kammaren, nämligen att
Socialdemokraterna avser nu att gå vidare utöver
sänkningen av egenavgifterna och göra andra föränd-
ringar i skattesystemet. Det har vi inte hört tidigare.
Det är kanske mot bakgrund av att det finns reserva-
tioner från samtliga partier utom Miljöpartiet när det
gäller de allmänna riktlinjerna. Även Vänsterpartiet
är intresserat av att göra vissa förändringar när det
gäller grundavdraget. Sedan vill Vänsterpartiet funde-
ra över att slopa skattereduktionen för låginkomstta-
gare. Är det den typen av förändringar som Lennart
Axelsson vill avisera med sitt inlägg, eller är det
andra funderingar? Vilken strategi ser Lennart Axels-
son framför sig för de närmaste, låt oss säga, fyra
årens inkomstskattepolitik?
Lennart Axelsson kör med torgmötestekniken,
dvs. Moderaterna är de rikas parti osv. Skattedebat-
ten, fru talman, vinner inte på att föra argumentatio-
nen på den nivån. Det handlar trots allt om att tala om
vilka värderingar som styr i skattepolitiken och vilka
konkreta förslag som föreligger.
Av de skattesänkningar vi föreslår, som samman-
lagt ligger under innevarande budgetperiod på tre år
på 80 miljarder kronor, är ungefär 45 miljarder av de
pengarna direkt riktade till låg- och medelinkomstta-
gare genom bl.a. höjda grundavdrag, införande av
barnavdrag och liknande. Det bortser naturligtvis
Lennart Axelsson från.
Jag har en fråga. Den har varit uppe tidigare i dag,
fru talman. Tycker Lennart Axelsson och Socialde-
mokraterna att det är ett problem att en stor del av
tjänstesektorn i dag utförs svart? Är den enda åtgär-
den man är beredd att sätta in ökad kontroll, eller
ligger det någonting i att det finns ett behov av hus-
hållsnära tjänster på marknaden?

Anf. 42 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Den första frågan handlade om strate-
gin på skatteområdet framöver. Jag tror inte att det
råder någon oenighet inom mitt parti att det utrymme
som eventuellt kan tänkas komma att finnas vid varje
budgetberedning kommer att riktas till skatteföränd-
ringar som gör att vi får en bra fördelningseffekt. Det
gör vi först när vi ser att det finns den typen av ut-
rymme.
Sedan var det hushållstjänsterna. Nu är det här lite
bredare än det jag tog upp i mitt anförande, dvs. att
det handlar om städning. I min bekantskapskrets har
jag aldrig diskuterat möjligheterna att anställa andra
människor i hemmet. Jag ser inte det som en priorite-
rad fråga. Jag vet att det inte är riktigt ett svar på
frågan om svartarbete. I dagens läge är vi inte bered-
da att göra justeringar i inkomstskattesystemet som
skulle gynna den typen av tjänster som ni fyra partier
tillsammans har föreslagit.
Den andra frågan var nog inte en fråga utan mer
ett allmänt betraktande över att torgmötesretoriken
inte hör hemma i skattesammanhang. Tack och lov
har vi möjlighet att avgöra det själva.

Anf. 43 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! I den delen har Lennart Axelsson all-
deles rätt. Det är lyssnaren som får värdera detta.
Fru talman! Lennart Axelsson sade att i fortsätt-
ningen kan man tänka sig att lägga fram skatteförslag
som har en bra fördelningseffekt. Den indirekta slut-
satsen av det är att de förslag som hittills har lagts
fram inte har haft en bra fördelningseffekt. Jag måste
dra den slutsatsen.
Jag blir ändå osäker på om det här är en öppning
för att göra fler skattesänkningar. Lennart Axelsson
sade ungefär att om det finns utrymme i budgeten ska
den användas till skattesänkningar. Är det uttryck för
en ambition och insikt om att vi har för höga skatter,
eller är det ett uttryck för någonting annat? Jag blir
lite nyfiken. Jag tror, fru talman, att det rör sig om en
felsägning. Det finns inte i något annat dokument
uttryckt någon strategi om att gå vidare med föränd-
ringar på inkomstskatteområdet. Det beklagar jag.
I Lennart Axelssons bekantskapskrets förekom-
mer det inte någon som är intresserad av hushållsnära
tjänster. Det är naturligtvis rätt om Lennart Axelsson
säger det. Men icke desto mindre visar Riksförsäk-
ringsverkets undersökning för några år sedan att
700 000 svenskar jobbar svart och närmare en och en
halv miljon svenskar är beredda att köpa svarta
tjänster. Det är ett faktiskt problem i landet. Då ska
man närma sig problemet med något slags konstruk-
tiv öppning för att minska svartjobben och ändå er-
känna att det finns en marknad för hushållsnära
tjänster, men den marknaden måste i dag vara svart.
Det finns inte utrymme i dagens skattesystem för att
göra den vit. Det är beklagligt att Socialdemokraterna
inte visar något som helst intresse för att öppna de-
batten. Vårt förslag hade inneburit en öppning.

Anf. 44 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror inte att det är någon som helst
hemlighet att vi hela tiden har sagt att om det finns
utrymme när välfärden är säkrad till att sänka skatter-
na är vi också beredda att göra det, men jag tror aldrig
att vi kommer att bli överens om på vilket sätt. Vi är
inte beredda att göra förändringar i t.ex. värnskatten,
som tre av de borgerliga partierna föreslår. Vi vill i så
fall ha en betydligt annorlunda fördelningseffekt på
de pengarna.
När det gäller svartarbete har vi samma synsätt i
fråga om riskerna att skatt inte betalas på allt arbete
som genomförs, men lösningarna ser helt annorlunda
ut.

Anf. 45 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Med tanke på hur mycket svartarbete
som finns och ökningen under den period som Soci-
aldemokraterna har suttit vid makten, kan jag bara
konstatera att era lösningar uppenbarligen är dåliga
lösningar.
Jag ska i övrigt börja med att svara på en fråga
som Lennart Axelsson ställde om familjepolitiken.
Det är en stor fråga som rör mer än de skatter vi de-
batterar i dag. Beträffande skattepolitiken finns flera
områden där vi är eniga, vilket också Lennart Axels-
son har noterat.
Som Lennart Axelsson mycket väl vet går vi fram
som fyra partier gentemot väljarna till valet den 15
september med våra förslag. Efter det går det att sätta
sig ned och förhandla. Det finns starka förutsättningar
att bli eniga på många olika områden där vi i dag har
olika uppfattningar. Även Lennart Axelsson har väl
under den här perioden lärt sig att det går att för-
handla med flera partier. Man får ge och ta, men det
går också att bli överens.
Jag blev väldigt upprörd över Lennart Axelssons
uttalande att Folkpartiet skulle ha tappat den tydliga
humanistiska människosynen. Det är en befogad
upprördhet med tanke på vår flyktingpolitik, vår poli-
tik när det gäller biståndsfrågor och vår politik inom
det sociala området.
Jag ska ställa en fråga till Lennart Axelsson: Vad
är mest humanistiskt, att få avdrag för gåvor till bi-
stånd eller att få avdrag för föreningsavgifter som
bara de kan få som har jobb och är fackförenings-
medlemmar? Det var Lennart Axelsson som använde
termen humanistisk.

Anf. 46 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Det var lite av blanda och ge. Jag
börjar från slutet. Om man tittar på de argument som
Lennart Kollmats hänvisade till i fråga om gåva eller
inte gåva kan jag läsa upp den första delen eftersom
jag skrev ned det. Det var så betecknande för varför
vi säger nej. Lennart Kollmats sade: Den ger givaren
en möjlighet att styra bidrag till ändamål som han
eller hon själv prioriterar och att samtidigt få en för-
del av detta.
Man undandrar sig alltså det demokratiska sys-
temets möjligheter att styra de pengar som finns att
tillgå för den här typen av ändamål. Samtidigt gör
man det inte för att man tycker att det är bra utan för
att man själv får en förtjänst av det. Jag tycker det är
ett väldigt knepigt argument.
Sedan tycker jag inte att man kan göra jämförel-
sen med arbetslöshetsförsäkringen så som Lennart
Kollmats gör. Det är, vilket jag också sade i mitt
huvudanförande, en rättvisefråga mellan arbetsgivare
och arbetstagare. Det har inget att göra med gåvor i
övrigt eller med avdragsmöjligheter.

Anf. 47 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte att det numera är fel på
högtalaranläggningen. Jag har aldrig talat om arbets-
löshetsförsäkring utan om avdrag för fackförenings-
avgifter. Det var min jämförelse. Jag vet inte hur
Lennart Axelsson fick fram jämförelsen med arbets-
löshetsförsäkring.
När det gäller avdrag för gåvor till internationellt
bistånd har vi dels förslaget om beloppsbegränsning,
dels den punkt som Lennart Axelsson läste upp från
vår reservation. Jag tackar för det, för jag hade inte
tid att själv göra det.
Här handlar det om en typisk vinna-vinna-
situation - något som vi ofta eftersträvar - där två
parter gör något som båda har möjlighet att vinna på.
Det är idealiskt ur den synpunkten. Väldigt många
ger redan i dag bistånd utan skatteavdrag till interna-
tionella organisationer, Röda korset, Rädda Barnen
osv. Det här skulle stimulera ytterligare, för behoven
är oändliga, Lennart Axelsson.
Vi ger ett bistånd från staten, men vi vill kunna
förstärka de privata möjligheterna för bistånd ytterli-
gare. Därför har vi tagit upp detta. Det handlar alltså
om skattereduktion för fackföreningsavgifter och
avdrag för gåvor till internationellt bistånd. Jag tycker
att dessa går att ställa mot varandra eftersom det rör
sig om ganska likartade saker.

Anf. 48 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Jag får erkänna att jag kanske blanda-
de ihop om det var fråga om arbetslöshetsförsäkring
eller fackföreningsavgifter, men reduktionen handlar
om både-och.
Eftersom vi är inne på arbetslöshetsförsäkring vill
jag ta upp en annan sak. Lennart Kollmats har tyvärr
ingen ytterligare replik, så vi kan väl ta den diskus-
sionen i ett annat sammanhang.
Jag noterade också att det i en av reservationerna
står att arbetslöshetsförsäkringen fungerar bättre med
en högre egenavgift. Det hade varit intressant att
diskutera och få en redogörelse för på vilket sätt en-
skilda arbetstagare skulle ha en bättre arbetslöshets-
försäkring om de fick betala mycket mer varje må-
nad. Men, som sagt, det får vi återkomma till.
Vad jag egentligen sade, eller åtminstone menade,
när jag talade om humanismen var att Folkpartiets
humanistiska inställning försvinner i samarbetet. Jag
tror inte att den på något vis har förändrats i grunden,
men den kommer inte till uttryck på samma sätt som
den kanske borde.

Anf. 49 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Lennart Axelsson säger här att krist-
demokratisk politik slår undan fötterna för välfärden.
Sedan har han själv förbehållit sig rätten att föra de-
batt på den torgmötesnivån. Och ingen kan ju bestrida
den rätten. På torgmötena går det möjligen hem, men
frågan är hur det går hem i en kammare där ledamö-
terna förutsätts vara något så när välinformerade. På
vilket sätt slår en politik som fördelar 4,25 miljarder
mer till den grundläggande välfärden i kommunerna
undan fötterna för välfärden? Det är kanske en berät-
tigad reflexion.
Lennart Axelsson säger att skattereduktionen för
hushållstjänster är en skattereduktion för de välbe-
ställda. Nu är det så att vart fjärde hushåll i Sverige
säger sig vara intresserat av den här typen av tjänster
mer eller mindre frekvent. Visserligen har välfärden
kommit långt i Sverige, men om Lennart Axelsson
betecknar vart fjärde hushåll i Sverige som välbeställt
tycker jag att det är en ganska besynnerlig verklig-
hetsbild.
Majoriteten skriver i betänkandet att man inte ska
stimulera fram en tjänsteproduktion som kan konkur-
rera med hushållens egen tjänsteproduktion. Men vad
är det som ska stimuleras fram, Lennart Axelsson?
Det finns ju en sådan här sektor, och den är i dag
svart. Vad är det som ska stimuleras fram?

Anf. 50 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Om jag börjar med den första delen
vill jag ändå påstå att om man genomförde alla de
förslag till skatteindragningar som finns skulle det få
den effekt på välfärden som jag sade. Såvitt jag för-
står ställer Kristdemokraterna upp på den politiken.
Om det inte är så hoppas jag på ett avståndstagande
när det gäller den delen.
Sven Brus säger att vart fjärde hushåll är intresse-
rat av hushållstjänster. I ett replikskifte med Carl
Fredrik Graf uttryckte jag det så att jag i min bekant-
skapskrets inte har varit med om att diskutera detta.
Jag tror inte att man har tillräckligt med pengar till
hushållstjänster, oavsett om de subventioneras med
skattemedel eller inte. Visst kan man tänka sig att det
bland moderata väljare och kristdemokrater skulle
kunna röra sig om 25 %, eller vart fjärde hushåll, så
det är möjligt att det finns en gemensam syn på frå-
gan just bland de grupperna. Men jag har inte varit
med om att diskutera det, som sagt var, annat än här.

Anf. 51 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Den politik jag ställer upp på är na-
turligtvis den politik som vi kristdemokrater står
bakom, som vi har formulerat och som vi har gett
konkret innehåll i form av ett budgetalternativ. I den
politiken fördelar vi mer pengar till välfärden än vad
det parti gör som Lennart Axelsson företräder. Om
det innebär att slå undan fötterna för välfärden tycker
jag nog att vi är ute och cyklar i begreppsvärlden.
Sedan var det frågan om skattereduktion för hus-
hållsnära tjänster. Skattepolitiken måste väl syfta till
att minska incitamenten för svartjobb. Nu konstaterar
vi, inte bara vi här utan också RSV och andra, att den
här marknaden finns. Även om Lennart Axelsson inte
vill kännas vid den finns den de facto, och den finns i
form av svartarbete.
Kunde det inte vara en rimlig målsättning för oss
politiker här att försöka minimera den svarta markna-
den och undvika att väldigt många ungdomar gör sin
arbetsdebut i svartjobb? Är inte det en legitim mål-
sättning för skattepolitiken?

Anf. 52 LENNART AXELSSON (s) replik:
Fru talman! Jo, det kan jag tycka. Vägarna dit är
olika, som sagt, men jag ställer helt och hållet upp på
att vi måste försöka att få bort svartjobb över huvud
taget inom Sveriges gränser.
När det gäller Kristdemokraternas politik och era
förslag, har vi i dagarna sett att det finns ett förslag
om att man ska minska utfallet av skatteutjämningen.
Man ska sätta en gräns på 10 % för hur mycket kom-
muner och landsting ska betala. Det här skulle få den
effekten att i stort sett varenda kommun och landsting
här i landet skulle få minskade intäkter. Om inte detta
är ett förslag som slår undan fötterna för välfärden, då
vet inte jag.

Anf. 53 KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Jag och Monica Öhman har motione-
rat om en harmonisering av skatteregler vid arbete
inom Norden. Den motionen har behandlats i det här
betänkandet och avstyrkts av utskottet.
När jag läste betänkandet blev jag betänksam. Inte
hade väl vi motionerat om att vi ska höja skatten för
finländare som jobbar i Sverige eller andra. Men när
jag läste motionen ordentligt insåg jag att man kan
tyvärr lätt kan tolka den så. Det var inte vårt syfte.
Vi ville uppmana regeringen att ta upp en diskus-
sion med sina kolleger i Finland. Vi kan inte gärna
motionera om att Finland ska sänka sin skattesats,
men vi kan uppmana regeringen att ta en diskussion
om att ha så lika villkor som möjligt på den svenska
och den finska sidan.
I tillväxtpropositionen, som vi behandlade här i
kammaren i december, poängteras vikten av att vi ska
ha större arbetsmarknadsregioner. I Norrbotten, som
jag kommer ifrån, kan det vara närmare till tätorten i
grannlandet än till tätorten i grannkommunen. För oss
är det viktigt att vi har så lika regler som möjligt på
båda sidorna om gränsen. Det tycker jag är helt i
enlighet med EU:s strävan att det ska vara så fri rör-
lighet som möjlighet på arbetsmarknaden.
Vår intention var att uppmana regeringen att ar-
beta för att vi har så lika villkor som möjligt. För oss i
Norrbotten, och speciellt i Tornedalen, är detta en
viktig fråga. Men vi får väl återkomma med en mer
välskriven motion.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

8 § Motioner om företags- och kapitalbeskatt-
ning

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU15
Motioner om företags- och kapitalbeskattning.

Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 54 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Förra tisdagen förklarade näringsmi-
nistern i en interpellationsdebatt att han tyckte att
småföretagarna är våra hjältar och att småföretagarna
är viktiga hjältar. Även andra ministrar stämmer in i
hyllningskören, oftast i samband med någon sam-
mankomst med företagarrepresentanter.
Det finns ett gammalt talesätt som heter: Den man
älskar agar man.
Några som verkligen har tagit fasta på detta är
tydligen utskottsmajoriteten i riksdagens skatteut-
skott. Att man verkligen älskar småföretagarna högt
förstår säkert företagarna, så mycket stryk som de har
fått och får. Jag tror nog att de allra flesta företagare
skulle föredra om uppskattningen inte var så stor. Då
skulle kanske beskattningen sänkas och det skulle bli
lättare att driva sitt lilla företag utan hjältegloria.
I betänkande SkU15 slaktar utskottsmajoriteten ett
stort antal motioner med förslag till enklare regler för
mindre företag, rättvisare beskattning av företagare
m.m. Hur kan man, utan att blygas, hävda att småfö-
retagarna är samhällets hjältar samtidigt som de ut-
sätts för en diskriminerande skattelagstiftning? Är det
möjligen så att Socialdemokraternas beundran för
småföretagarna grundar sig på företagarnas förmåga
att överleva trots alla besvärligheter som riksdags-
majoriteten hittar på? Man kan ju undra.
Men, fru talman, jag tror inte att det är så illa. Det
finns ingen illvilja mot småföretagarna från utskotts-
majoritetens sida, utan det är bara okunnighet och
oförmåga att förstå företagarnas levnadsvillkor, deras
vardag. Detta återspeglas inte minst i den långvariga
debatten om 3:12-reglerna som fortfarande är en
skriande orättvisa mot de mindre företagarna i för-
hållande till större företag och i förhållande till med-
borgare i allmänhet.
En fåmansbolagsdelägare riskerar inte bara det in-
satta kapitalet i företaget. Oftast kräver banker och
andra finansinstitut att företagaren ska pantsätta den
egna bostaden och skriva en personlig borgen. Går
det illa för företaget hamnar företagaren i en nästan
omöjlig situation. Personlig konkurs är tyvärr inte
ovanligt. Småföretagare har inga fallskärmsavtal och
inga pensionsavtal som betalas av någon annan än
företagaren själv. Det samhälleliga skyddsnätet är
också glesare trots att inbetalningar till skatt och
arbetsgivaravgifter varit höga. För detta stora riskta-
gande får dagens hjältar betala en högre skatt än de
passiva kapitalägarna i samma företag.
Fru talman! Är detta rimligt? Är detta en rättvis
beskattning?
Vi ska uppskatta entreprenörskap och företagande
inte genom särskilt hård beskattning utan genom
positiva åtgärder. Om detta har vi moderater motione-
rat.
Vi moderater vill genomföra ett brett avregle-
rings- och förenklingsprogram. Vi vill reformera
skatteregler för fåmansföretagen så att delägare i
fåmansföretag inte diskrimineras. All avkastning
utöver en marknadsmässig lön borde t.ex. kunna
beskattas som inkomst av kapital. Det nya regelsys-
temet måste vara så enkelt att det blir begripligt och
inte avskräcker människor från att vara verksamma i
fåmansföretag.
Ett slående exempel på ett systemfel i skattereg-
lerna är de skatteproblem som drabbar många entre-
prenörer sedan de har sålt sina företag mot betalning i
delägarrätter i ett uppköpande företag. De tvingas
betala skatt för en vinst som aldrig materialiserats.
Sådana systemfel måste omedelbart rättas till, annars
kommer människors tilltro till möjligheterna att vara
entreprenör och bygga upp företag i Sverige att för-
svinna helt.
Det känns som ett hån för många av dessa entre-
prenörer när landets finansminister tycker att nuva-
rande regler är i sin ordning och att det är så här
marknadsekonomin fungerar.
Fru talman! Att affärer ibland misslyckas ingår
naturligtvis i spelreglerna för marknaden. Men när
staten, för att driva in skatt på något som aldrig blivit
en inkomst, sätter folk på bar backe, då har det gått
för långt.
Fru talman! Människor, kapital och företag rör sig
i dag snabbt över nationsgränserna. Med en tilltagan-
de internationell konkurrens är det i dag angeläget att
vi intensifierar våra ansträngningar att göra Sverige
attraktivt för investeringar och företagande. Finans-
departementet har räknat med att ca 500 miljarder har
försvunnit ut ur landet utan att investeras i vare sig
svenska eller utländska företag så att man har någon
kontroll över det. Det kapitalet behövs i Sverige. Lika
allvarligt är att duktiga och framgångsrika företagare
och svenska experter flyr landet på grund av höga
skatter.
Fru talman! Svenska företag måste vara globalt
attraktiva, inte minst vad avser att locka till sig kom-
petenta personer. För att Sverige långsiktigt ska kun-
na konkurrera framgångsrikt måste en kombination
av gynnsamma villkor och personliga utvecklings-
möjligheter säkerställas. Införandet av expertskatten
visar hur snett vi har kommit. Det ska till helt andra
lösningar.
Ett sätt att försäkra sig om kompetenta medarbeta-
re är att erbjuda optionsprogram. Det innebär att
medarbetarna inte får särskilt mycket betalt i lön
under ett uppbyggnadsskede, men i gengäld får en
utfästelse att senare förvärva aktier i företaget. Man
kan säga att medarbetarna riskerar sitt humankapital
på ett liknande sätt som andra satsar penningkapital.
Blir företaget ett misslyckande får man ingenting.
Blir det en framgång kan avkastningen bli stor. Det är
således ett stort risktagande. I USA är attraktiva op-
tionsprogram den i särklass viktigaste konkurrenspa-
rametern vid rekrytering av personal.
I Sverige beskattas personaloptioner oförmånligt
beroende bl.a. på höga socialförsäkringsavgifter och
höga inkomstskatter. Dessutom innebär lagstiftningen
för personaloptioner att företagens kostnader för
dessa optioner inte är tillräckligt förutsägbara. Det
medför särskilda problem för små personalintensiva
kunskapsföretag som saknar finansiell styrka. Osä-
kerheten försvårar även framtida analyser och påver-
kar negativt marknadens värdering av företagen.
I takt med att optionsprogrammen blir vanligare
ökar behovet av en anpassning av skattereglerna.
Beskattningen av personaloptioner bör skyndsamt ses
över både för dem som är långsiktigt verksamma i
Sverige och för dem som arbetar här tillfälligt. Kon-
kurrensen från länder med förmånligare beskattnings-
regler måste tas som utgångspunkt vid den översyn
som regeringen bör få riksdagens uppdrag att genom-
föra.
Fru talman! Familjeföretag får ofta arvs- och gå-
voskatteproblem vid generationsskiften. Det är de
som tar över företagen som får de största problemen.
Detta motverkar i sin tur, tillsammans med andra
skattekostnader, en förnyelse av svensk näringslivs-
struktur. Det är mycket viktigt att vi i Sverige får fler
småföretag som växer upp till medelstora företag. Det
är just den typen av företag som är grunden för till-
växt och högre välstånd för hela nationen.
Vi moderater vill att de skattemässiga villkoren
för generationsskiften i familjeföretag ska läggas fast
utan ytterligare tidsutdräkt. Det är viktigt att den
utredning som nu pågår arbetar snabbt och att rege-
ringen så snart utredningsarbetet är avslutat lägger
fram ett förslag till lagändringar som löser skatte-
problemen i samband med generationsskiften.
Fru talman! För många företag, och då inte minst
inom den internationella verksamheten, är represen-
tation ett väsentligt inslag i uppbyggnaden av nya
affärer. De tjänsteproducerande företagen säljer på
förtroende, och det är då viktigt att parterna lär känna
varandra väl. Representationskostnaderna är därför en
del av säljkostnaderna, och de borde var avdragsgilla
som alla andra kostnader för intäkternas förvärvande.
Vi anser därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till betydligt mer generösa
regler för avdrag för representationskostnader i före-
tag.
Fru talman! Fastigheter är den egendomstyp som
svarar för den allra största delen av den sammanlagda
förmögenheten i landet. Tyvärr är nuvarande skatte-
regler sådana att direktägande av hyresfastigheter
endast är möjligt för ett fåtal. Vi har föreslagit att
man ska instifta fastighetsinvesteringsbolag, som
skulle möjliggöra för små kapitalägare att sprida sina
risker. Inte minst är detta väsentligt för dem som
sparar till sina pensioner.
Fru talman! Det finns mer att kommentera i detta
ärende, men jag nöjer mig med dessa axplock. Ge-
mensamt för mitt urval är att det gäller för oss, valda
ombud för Sveriges folk, att försöka sätta oss in i hur
företagande fungerar och därefter ändra på de lagar
som försvårar en höjning av genomsnittsinkomsten i
landet. Den kan aldrig förhandlas fram, utan är alltid
ett resultat av hur företagarna, och då i synnerhet de
mindre företagen, lyckas öka tillväxten i samhället.
Detta är i ordets rätta betydelse en ödesfråga när det
gäller vårt välstånd i dag, våra pensioner i morgon
och våra barn och barnbarns levnadsstandard.
Företagare vill inte bli betraktade som hjältar. De
vill bara få konkurrensneutrala regler. De vill inte bli
motarbetade, men kräver inte heller stödåtgärder.
Vi moderater medverkar i 16 reservationer i detta
betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservation 1.

Anf. 55 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! I detta betänkande behandlar vi mo-
tioner från den allmänna motionstiden i höstas som
gäller företagsrelaterade frågor. Kristdemokraterna
har för tids vinnande enats om att yrka bifall till en-
dast en reservation. Jag vill meddela att vi ställer oss
bakom samtliga våra reservationer och de vi har till-
sammans med övriga partier. Jag yrkar bifall till re-
servation nr 6.
När det gäller företags- och kapitalbeskattningen
allmänt togs flera motioner från Kristdemokraterna
upp vid höstens behandling av utgiftsramarna och
beräkning av statsinkomsterna. Vid genomgång av
dessa våra motioner framgår det tydligt att vi önskar
en beskattning som inte åsamkar våra företagare
alltför stort krångel. Enkla regler till rimliga kostna-
der är inte ett ouppnåeligt krav. Jag anser att det re-
dan i dag är alltför komplicerat och dyrt att administ-
rera en anställd, t.ex.
Småföretagare och soloföretag är grunden i
svenskt näringsliv. Det tror jag vi kan vara överens
om. Det är synnerligen viktigt att Sverige skyndsamt
skapar ett företagsklimat som gör det enkelt att driva
och administrera företag. Att anställa människor i det
egna företaget måste vara lönsamt. Det är ett axiom,
men det verkar inte vara helt självklart i skattelag-
stiftningen.
Jag häpnar när min gode vän Lennart som driver
ett eget trädgårdsföretag hemma i Helsingborg knappt
vågar anställa folk på grund av allt krångel. Lennart
måste betala i runda svängar 30 000 kr per år enbart
för att administrera en anställd. Om vi antar att Len-
nart har tre anställda är det ganska enkelt att räkna ut
att den totala kostnaden för administration av perso-
nal uppgår till i det närmaste 100 000 kr. Riksskatte-
verket räknar med att det kostar 18 % att administrera
en anställd.
Kristdemokraterna vill därför föreslå att en ex-
pertkommitté tillsätts. Denna bör snarast få uppdraget
att föreslå reformer som skapar större hållbarhet och
effektivitet i beskattningen.
Nu kommer jag, fru talman, in på fåmansföreta-
gen och 3:12-reglerna. Det är många av oss som är
nästintill färdiga att ge upp. Hur många gånger har vi
inte suttit i denna kammare för att försöka lösa frågan
om denna krångliga och märkliga lagtext. Att rege-
ringen haft frågan på sitt bord ganska länge gör inte
saken enklare.
Enligt utskottsmajoriteten ska riksdagen få förslag
om åtgärder senast den 31 maj 2002. Jag vill passa på
att fråga Per-Olof Svensson om detta stämmer.
Kommer vi att få ett förslag senast den 31 maj eller
ska våra företagare fortsättningsvis leva i ett Krångel-
Sverige med alltför höga skatter och krångliga 3:12-
regler?
Kristdemokraternas förslag i detta ärende är att en
normallönemodell ska kunna användas för att dela
upp beloppen mellan inkomstslagen tjänst och kapi-
tal. Det är rimligt att en normallönemodell utreds i
den pågående utredningen. Att hela vinsten ska delas
lika mellan tjänst och kapital, som i dag, är fel, likaså
att man skulle kunna ta ut allt i form av kapital med
den låga beskattningen på 30 % som vi har i dag.
Det är ju så att alla ska ta sitt ansvar för att finan-
siera våra socialförsäkringar och pensioner. Det är vi
säkert överens om. Med detta som grund anser Krist-
demokraterna att vi ska arbeta efter en normallöne-
modell i detta ärende.
Fru talman! Jag vill också ta upp enklare beskatt-
ningsmetoder och schablonbeskattning. Kristdemo-
kraterna har under den senaste tiden ställt frågor och
agerat på olika sätt för att få fram ett tydligt och klart
besked från regeringen avseende schablonbeskatt-
ningen. Så sent som under frågestunden förra veckan
sade sig finansminister Ringholm vara positiv till
tanken att pröva ett förslag om schablonbeskattning.
Många företag inom kontantbranschen frestas
medverka till att enorma summor, upp till 100 miljar-
der kronor, placeras inom den svarta sektorn. Detta är
inte bra. Det är vi också överens om. Vi kan inte låta
skattemyndigheterna i vårt land agera som upptagare
av kollekt genom att samla in skattekronor som råkar
bli tillgängliga för ärlig verksamhet och redovisning.
Skattemyndigheten är ju en viktig myndighet, och
vi får inte nedvärdera dess personal genom att låta
denna gå runt och samla in skattemedel där det finns
något att hämta. Dessutom upplever sig skattemyn-
dighetens personal vara skattekonsulter snarare än
granskare och rättskipningsfolk.
Med anledning av detta har de kristdemokratiska
ledamöterna Sven Brus och Kenneth Lantz för någon
vecka sedan presenterat att förslag avseende frisör-
branschen. Riksskatteverket gjorde vid samma tid en
presentation av en rapport i samma ämne. Det är
glädjande att även finansministern ställer sig positiv
till de i detta sammanhang framlagda förslagen. Jag
ska med stort intresse följa arbetet och vill till rege-
ringens företrädare här Per-Olof Svensson ställa frå-
gan när regeringen avser att återkomma med ytterli-
gare ett konkret förslag och med mer av information
och viljeinriktning avseende schablonbeskattningen.

Anf. 56 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Den svenska välfärden och välfärds-
utvecklingen framöver är starkt beroende av att vi har
goda villkor för småföretagsamheten. Det är inom
den som sysselsättningen framöver kan förväntas öka,
och det är i första hand där som tillväxten kommer att
åstadkommas. Det är därför viktigt med förbättrade
skatteregler för småföretag och framför allt för små-
företagare, dvs. dem som driver småföretagen.
Den inkomstskattereform för framför allt låg- och
medelinkomsttagare som Centerpartiet föreslår och
som vi tidigare har diskuterat här i kammaren gynnar
småföretagsamheten genom att öka köpkraften hos
dem som i dag har begränsad köpkraft och som där-
med kan förväntas omvandla sin ökade köpkraft i en
ökad konsumtion. Det gynnar i sin tur småföretagens
omsättning av varor och tjänster.
Det är vidare så att flertalet småföretagare redovi-
sar låga inkomster för att i stället låta vinsterna kvar-
stå och utveckla det egna företaget. Det här gäller
särskilt i företagets känsliga etableringsfas. Vår in-
komstskattereform är härigenom också en viktig
småföretagarreform.
Fru talman! En annan viktig småföretagarreform
är en sänkning av arbetsgivaravgiften. Vi föreslår
därför en fortsatt sänkning av arbetsgivaravgifter
enligt samma modell som vi tillsammans med rege-
ringspartiet genomförde under den förra mandatperi-
oden. Det innebär att vi nu vill sänka arbetsgivarav-
gifterna med ytterligare 5 procentenheter på en i för-
hållande till dagsläget till 2 miljoner kronor förhöjd
lönesumma.
Genom detta åstadkommer vi med ett generellt
system som gäller alla företag, både små och stora, en
effekt som träffar småföretagen på ett speciellt och
mycket effektivt sätt och som därmed sänker småfö-
retagens arbetskraftskostnader.
Nu behandlas dessa förslag av socialförsäkrings-
utskottet, och det kan te sig naturligt när det gäller de
avgifter som är förmånsrelaterade, dvs. sådana som
motsvaras av individuella förmåner som t.ex. framti-
da pensioner. Det förtjänar dock att påpekas att det
finns arbetsgivaravgifter som inte motsvaras av några
sådana individuella förmåner, dvs. att de i realiteten
är en förtäckt skatt. De borde i enlighet med detta
egentligen också behandlas av skatteutskottet. Det är
denna skattedel i arbetsgivaravgifterna som vi vill
sänka, framför allt för mindre företag.
Fru talman! Goda villkor för småföretagande in-
nefattar också god tillgång till riskvilligt kapital. Det
kan delvis åstadkommas genom förändringar i det
nuvarande skattesystemet. Vi borde kunna vara över-
ens om att i vart fall inte dränera företagen på kapital,
som vi i dag gör t.ex. genom dubbelbeskattningen av
aktier och framför allt vid generationsskiften i före-
tagsägandet.
I kapitalintensiva företag som t.ex. åkerier och
jordbruks- och skogsbruksföretag innebär den nuva-
rande arvs- och gåvobeskattningen att det krävs långa
planerings- och förberedelsetider inför ett genera-
tionsskifte. Detta får svårartade, ibland katastrofala,
konsekvenser vid hastigt påtvingade generationsskif-
ten till följd av oplanerade företeelser som exempel-
vis sjukdom eller dödsfall för hittillsvarande ägare.
Vi tycker att man med skyndsamhet måste åtgärda
detta. Det är också vad vi föreslår i reservation 7, till
vilken jag nu, fru talman, avslutningsviss yrkar bifall.
Jag yrkar därutöver också bifall till reservation nr 1.

Anf. 57 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Jag nämnde inledningsvis i mitt anfö-
rande för någon timme sedan att huvudlinjen i Folk-
partiets skattepolitik är att stimulera tillväxt och sys-
selsättning. Det märks på vår inkomstskattepolitik
men än mer på vår företagspolitik. Näringsliv och
företagande måste få så goda förutsättningar som
möjligt.
De flesta eller kanske alla partier säger sig under-
lätta för småföretagare. Det kan gälla startande av
företag eller att få mindre företag att växa. Mot den
bakgrunden är det ju konstigt att antalet nya företag
förra året bara var 49 000 mot 78 000 år 1990. I flera
undersökningar påtalar också företagarna att det är
för krångligt; administrationen tar för mycket tid, det
är mycket kostsamt att ha personal anställd etc.
Den nuvarande regeringen inrättade ett s.k. super-
departement, som skulle se till att vi fick ett före-
tagarvänligare klimat, men av den kostymen har det
väl bara blivit en tumme på alla dessa år. Det är fak-
tiskt snart åtta år sedan som Socialdemokraterna tog
över. Det är väl märkligt hur lite som har blivit gjort.
För att få pengar till vården och till skolan måste
fler arbeta i jobb som inte ingår i arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder. Jag tycker att det är en ganska enkel
matematik. Folkpartiet har ett heltäckande program
som kan förbättra möjligheterna, men för det krävs att
vi får chansen. Vi lägger för närvarande fram det ena
förslaget efter det andra här i riksdagen, men de flesta
svaren är att förslagen är under utredning eller ska
utredas och att regeringen återkommer i sinom tid.
Tyvärr förlorar vi mark under den tiden.
Jag kan inte redovisa alla Folkpartiets förslag men
ska ta upp några.
Vi föreslår minskat krångel och enklare regler för
företagen. Låt företagarna vara företagare och inte
jurister och ekonomer. Kenneth Lantz tog upp den
utredning som tillsattes 1999. Det är beklagligt att
den har fått utsträckt tid till den 31 maj i år. Utred-
ningen ska ju sedan remissbehandlas och bearbetas i
departement, och det finns risk för att de förändringar
som förhoppningsvis kommer inte träder i kraft förr-
än den 1 januari 2004. Det var väl ändå inte mening-
en med en utredning som tillsattes 1999.
Exemplen är många på entreprenörer som har gått
på skattesmällar och gjort stora ekonomiska förluster
genom att deras passion är att driva företag - inte att
vara byråkrater. Här hände ju en del under förra året
som visade på beklagliga effekter för företagare som
sålde sina företag och fick betalt i aktier. När sedan
aktierna föll blev de ändå beskattade för fiktiva vins-
ter, och det handlade inte sällan om små belopp. När
problemen presenterats för bl.a. finansministern har
de mötts med en tämligen stor nonchalans.
Utskottet påpekar nu att det pågår en analys inom
finansen, men uppriktigt sagt har jag inte tillit till att
den analysen går tillräckligt fort, och det är mot den
bakgrunden som vi har vår reservation som finns med
i betänkandet. Tyvärr verkar det som om regeringen
arbetar på att täppa till eventuella hål i krångliga
regler i stället för att förenkla dem.
Även när det gäller generationsskiften i företag är
problematiken precis densamma som berördes i före-
gående anförande, och jag behöver inte upprepa utan
vill snarare instämma i det Rolf Kenneryd tog upp här
i talarstolen.
Andra folkpartiförslag för att förbättra möjlighe-
terna för företagarna är att göra det billigare att an-
ställa personal. Arbetsgivaravgifterna måste också
sänkas. Vi behöver ge företagarna möjlighet att skjuta
upp bolagsskatt i upp till fem år, så länge pengarna
inte tas ut ur företaget. Många företagare anser att det
är bättre att växa med bolagets egna vinstmedel än
med lån.
Företagarna måste också ha bra möjligheter att
kunna anställa engagerade, kompetenta medarbetare,
och det måste underlättas. Ett sätt är att skapa bra
optionsprogram. Det gör att arbetet stimuleras. De
ekonomiska villkoren blir uppenbarligen allt intres-
santare.
En parentes som jag vill nämna apropå det här
med intresset för ekonomin, fru talman, är att skat-
teutskottet i måndags besökte Sundsvall och SCA.
Där presenterades inte en tavla med uppgifter på hur
många dagar man arbetat utan olycksfall i arbetet -
sådana fanns ofta förr - utan nu satt det en tavla som
visade den aktuella aktiekursen för SCA vid upp-
gången till fabrikerna. Utan att lägga värderingar i
detta konstaterar jag att tiderna förändras!
Beträffande personaloptionerna beskattas de med
höga socialförsäkringsavgifter och höga inkomst-
skatter, och det hämmar utvecklingen på det här om-
rådet. Här behöver komma fram ett förslag som ser
optioner ur ett långsiktigt perspektiv och som är lång-
siktigt stabilt. Det är ju så att vi har konkurrens med
andra länder, och det måste vi ta hänsyn till.
Här har jag bara tagit upp ett axplock ur de förslag
som Folkpartiet har kommit med när det gäller före-
tagare och företagande under den här mandatperioden
och det vi vill göra för företagarna framöver, allt som
bakgrund till vår vision av ett välfärdssamhälle med
jobb, en god vård och en bra skola.
Fru talman! Folkpartiet står bakom mina 10 reser-
vationer, men jag yrkar av tidsskäl bara bifall till
reservation 15 under punkt 16.

Anf. 58 PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Låt mig först, som en för oss social-
demokrater övergripande ståndpunkt, få säga att
skatter är en förutsättning för att alla, inte bara några,
ska få tillgång till en bra utbildning, en god omsorg
och en säker vård. Det ska vara möjligt att med
trygghet leva var som helst i vårt avlånga land, och en
förutsättning för detta är att staten via skatterna om-
fördelar resurser i samhället.
Fru talman! Riksdagen behandlade i höstas ett
stort antal motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden 2001 samtidigt med regeringens förslag om
utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna för
2002. I det nu aktuella betänkandet behandlar skat-
teutskottet flertalet återstående yrkanden från den
allmänna motionstiden som främst gäller frågor med
anknytning till beskattning av företag. Utskottet be-
handlar också en motion som väckts med anledning
av regeringens skrivelse angående förslag om ändring
i rätten till avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet
för kapitalförluster på delägarrätter och på andelar i
svenska handelsbolag.
Med anledning av några motioner föreslår ut-
skottet att riksdagen beslutar om ett tillkännagivande
till regeringen om möjligheterna av att sätta in ersätt-
ningar som utgår enligt naturvårdsavtal på skogs-
konto och hur lantmäterikostnader ska behandlas
skattemässigt.
Genom 1990 års reform av företagsbeskattningen
ersattes det då gällande regelsystemet av ett mer neu-
tralt system med lägre skattesats och mer begränsade
reservationsmöjligheter. Det framhölls då att ett så-
dant system har flera fördelar, bl.a. att inlåsningen av
kapital minskar och att mer likvärdiga skattemässiga
villkor kan ges för olika typer av investeringar.
En ny avvägning av bolagsskatten till nuvarande
28 % gjordes i samband med ändringar i företagsbe-
skattningen under 1994, vilket innebar bl.a. att skat-
teutjämningsreserven ersattes med periodiseringsfon-
der. Avsättningen till periodiseringsfonder baseras
endast på resultatet. Fr.o.m. 2002 års taxering är av-
sättningsnivån 30 % för enskilda näringsidkare och
25 % av årsinkomsten för andra företag. Återförings-
tiden har fr.o.m. 2000 års taxering förlängts från fem
till sex år.
Utskottsmajoriteten har vid tidigare behandling av
yrkanden på företagsbeskattningens områden fram-
hållit vikten av att upprätthålla de principer som fö-
retagsbeskattningen vilar på. Reserveringsmöjligheter
får inte utformas så att det blir svårt att behålla en låg
skattesats. Det är inte heller förenligt med dessa prin-
ciper att utöka reserverings- eller avdragsmöjlighe-
terna endast för att tillgodose vissa branscher eller
yrkeskategorier eller andra intressen.
En viktig målsättning under den innevarande val-
perioden är att med bibehållen finansiering av den
gemensamma välfärden uppnå sänkta skatter för låg-
och medelinkomsttagare, minska marginaleffekterna
och stimulera till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Mycket har hänt under innevarande valperiod för
att underlätta för företagandet. Större delen av de
förslag till förändringar som den s.k. Småföreta-
gardelegationen lade fram har redan beslutats, och
detta förenklingsarbete fortsätter.
Ett flertal utredningar och beredningar pågår för
närvarande. När det gäller beskattningens nivå i ett
internationellt perspektiv pågår för närvarande en
utredning betecknad Internationaliseringens betydelse
för svenska skattebaser och framtida skattestruktur.
Utredningen har till uppgift att göra en samlad be-
dömning av hur den svenska skattestrukturen bör vara
utformad i en värld med internationaliserade markna-
der för varor, tjänster och produktionsfaktorer, samti-
digt som de välfärdspolitiska ambitionerna bevaras på
minst dagens nivå.
Inom EU och OECD bedrivs ett målmedvetet ar-
bete för att komma till rätta med de problem som
föranleds av de s.k. skatteparadisens verksamhet. Det
är naturligtvis så att utskottet när en förhoppning om
att arbetet ska bli framgångsrikt.
Utredningen av de s.k. 3:12-reglerna pågår fortfa-
rande, och i avvaktan på vad utredningsresultatet blir
finns det ingen anledning att hasta fram nya föränd-
ringar.
Den utredning som ser över reglerna för beskatt-
ning av ägare i fåmansföretag m.m. ska även övervä-
ga ändringar i arvs- och gåvobeskattningen för att
underlätta för generationsskiften av företag.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2002
uttalat att den ska göra en fördjupad analys av den
s.k. schablonbeskattningen. Regeringen återkommer
efter det att Riksskatteverket utrett frågan.
Vidare har Riksskatteverket i uppdrag att utreda
frågan om förmånsvärdet för installations- och distri-
butionsbilar.
Regeringen har överlämnat förslag om införande
av yrkesfiskaravdrag till EG-kommissionen för tillåt-
lighetsprövning.
Fru talman! Om vi nu ska leva upp till det jag in-
ledde med - alla, inte enbart några, ska ha tillgång till
en bra utbildning, god omsorg och säker vård och ska
kunna leva tryggt varhelst de bor i vårt avlånga land -
så är det av största vikt, tycker jag, att vi inte hastar
fram beslut som kan få beklagliga konsekvenser och
som kullkastar dessa grundsatser. Vi bör på sedvan-
ligt svenskt sätt avvakta pågående arbeten innan vi
går till några beslut som minskar statens inkomster
eller höjer dess utgifter.
Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till försla-
get i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 59 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till
Per-Olof Svensson. För det första skulle jag vilja att
Per-Olof Svensson förklarade för kammaren hur han
skulle vilja svara en delägare i ett fåmansföretag på
varför den här fåmansföretagaren ska betala en in-
komstskatt för en inkomst han aldrig har haft. Han
har nämligen blivit utsatt för den s.k. Pomperipos-
saeffekten.
Den andra frågan liknar den första: Jag skulle
vilja höra Per-Olof Svensson tala om för företagarna,
som hyllas som hjältar, vad han och hans kolleger
egentligen menar med det. Varför, Per-Olof Svens-
son, ska aktiva fåmansföretagare beskattas hårdare än
passiva ägare?
Fru talman! Jag är medveten om att frågan är fö-
remål för utredning. Jag är ändå intresserad av att
höra Per-Olof Svenssons personliga kommentarer
kring detta med anledning av dagens betänkande.

Anf. 60 PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Några personliga uttalanden om äm-
nen som för närvarande utreds lämnar jag naturligtvis
inte. Jag avvaktar vad som kommer fram, som jag har
sagt tidigare. Då ska jag ta ställning och också tala
om för Carl Erik Hedlund vilken min ståndpunkt är.
När det gäller Carl Erik Hedlunds första fråga vill
jag säga följande. Vi vet att man nu arbetar med den i
departementet. Jag tycker dessutom, och det kanske
är lite personligare, att de som gjorde affärerna visste
vilka regler som gällde. De gav sig in i affären med
vetskap om vart det kunde leda.

Anf. 61 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tolkar svaret som att Per-Olof
Svensson tycker att det är fullt normalt och riktigt att
man betalar skatt på en inkomst som man aldrig har
fått. Det är konsekvensen av Per-Olof Svenssons
svar. Företagare runtom i landet ska veta att en tales-
man för det socialdemokratiska partiet tycker att skatt
ska betalas på fiktiva inkomster och att man därige-
nom kan tvingas till personlig konkurs.
Jag skulle vilja veta vad "hjältar" egentligen inne-
bär. Det är många inom regeringspartiet som uttalar
sig om småföretagarna som hjältar. Det vore bra om
man kunde få en förklaring till vad ni egentligen
menar. Det är väl i alla fall inte föremål för någon
utredning.

Anf. 62 PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller de affärer som gjorts,
försäljningar av företag mot betalning i aktier, måste
den som sålde ha vetat vad han gjorde. Jag antar att
han gjorde affären för att han trodde eller hoppades
att hans aktier skulle vara åtminstone lika mycket
värda när han så småningom kunde sälja dem som de
var när de överlämnades till honom vid köpet av hans
eget företag. Eller också hoppades han att de skulle
bli ännu mer värda. Han chansade i en affär. Sedan
visade det sig att det blev tvärtom, de blev mycket
mindre värda. Personen i fråga måste ha varit med-
veten om att det kunde hända. Dummare är inte Sve-
riges företagare, vad jag förstår.
Vad jag vet har jag inte nämnt ordet "hjältar" och
sagt vilka värderingar som ligger i det. Jag anser att
det behövs företagare och företagande. Det behövs
arbetare för att Sverige ska gå framåt och för att vi
ska behålla vår välfärd. Likaväl som det behövs fö-
retag behövs det arbetare i de företagen.

Anf. 63 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag kan inte låta bli att fortsätta där
Carl Erik Hedlund slutade. Jag tror att han hade en
kommentar till följd av sin fråga. Om de som sålde ett
företag hade gjort en vinst, vilket de naturligtvis hop-
pades, hade de självklart skattat för den vinsten i
enlighet med reglerna. Men de drömde förmodligen
inte om att behöva skatta för en vinst som de aldrig
ens såg röken av. Det är det som är skillnaden.
Med tanke på avslutningen av Per-Olof Svenssons
inlägg vill jag fråga om han menar att alla de föränd-
ringar som vi föreslagit minskar statens inkomster
eller höjer statens utgifter. Jag upplevde avslutningen
av anförandet på det sättet. Det innebar mer eller
mindre att man skulle vänta så länge som möjligt och
låta utredningen ta tid. Finns det inte åtgärder som
kan vara bra både för företagare och staten, samhäl-
let?

Anf. 64 PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Det gör det säkert.
Återigen när det gäller betalningen med aktier vid
köp av företag: Jag är övertygad om att de personer
som tog betalt i aktier var medvetna om de risker de
tog. Aktien kunde eventuellt ligga still på samma
värde som den hade vid betalningen. Den kunde
sjunka och den kunde stiga i värde. Den som sålde
hoppades säkert på att den skulle stiga. Då tar man en
medveten risk.
Nu vet vi att man ser över frågan. Vi får se vart
det leder.

Anf. 65 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag har faktiskt träffat ett antal av de
här entreprenörerna - det var entreprenörer det var
frågan om. De var inte medvetna om att de riskerade
att behöva skatta för en vinst som de aldrig såg röken
av. Jag tror inte att någon av dem hade tagit risken att
få en skatteskuld på 600 000 för en vinst som de
aldrig sett.
Vilka skäl ser Per-Olof Svensson till att antalet
nya företag faktiskt har minskat? Företagarna anser,
på förfrågan, att administrationen tar för lång tid. Den
är för krånglig. Det är kostsamt att ha personal an-
ställd. Ser möjligtvis Per-Olof Svensson något sam-
band? Är inte Per-Olof Svensson bekymrad över den
tidsutdräkt alla dessa utredningar leder till?

Anf. 66 PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag är inte det minsta bekymrad över
att det tar tid. Många av de här frågorna är krångliga,
som säkert Lennart Kollmats också vet.
Jag kan inte svara rakt upp och ned på varför man
inte startar lika många företag i dag som för 7-8 år
sedan. Vad jag vet är att sysselsättningssituationen
var helt annorlunda i Sverige då. Det fanns fler män-
niskor arbetslösa och fler presumtiva företagare än i
dag, när sysselsättningen har stigit och arbetslösheten
sjunkit.

Anf. 67 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag vill ställa två frågor till Per-Olof
Svensson. Jag ställde en fråga om den 31 maj, ett
uttalat datum. Tyvärr nonchalerades den och jag fick
inget svar på om den tidsramen håller.
Kommer vi att få se något konkret förslag från
schablonskatteberedningen i år eller tycker regering-
en att det är acceptabelt med den skattemoral som
råder inom kontantbranschen - frisörer, pizzerior och
taxiverksamhet?

Anf. 68 PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har inte någon annan information
än Kenneth Lantz om när utredningen om 3:12-
reglerna ska presenteras. Vad jag förstår är det den 31
maj som gäller.
När det gäller schablonbeskattningen tyder fi-
nansministerns uttalande på att han vill titta på frå-
gan. Frågan bör ses över. Någon ytterligare informa-
tion har jag inte att lämna om det i dag.

Anf. 69 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Rent generellt skulle det vara intres-
sant att höra vad Socialdemokraterna eller Per-Olof
Svensson själv anser om modellen. Är det en genom-
förbar tanke eller är det en utopi för Per-Olof Svens-
son? Kan vi räkna med stöd för schablonbeskattning-
en?

Anf. 70 PER-OLOF SVENSSON (s) replik:
Fru talman! Det är en oerhört svår fråga. Vad ska
man gå efter när man ska schablonbeskatta - yta,
antal frisörstolar, hyra osv.? Frågan är mycket svår
och behöver en ordentlig beredning. Jag vet att det
har genomförts i ett par länder där man har fått resul-
tatet att skatteinkomsterna till staten har stigit. Det är
positivt. Det var säkert det som finansministern me-
nade med sitt positiva uttalande att vi ska utreda frå-
gan och återkomma om det visar sig att det är ett bra
förslag.

Anf. 71 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Här behandlas motioner från den all-
männa motionstiden inom företags- och kapitalbe-
skattning. Därför blir det lite spretigt, minst sagt.
Jag ska börja med ett övergripande grepp. Man
pratar om förenklingar, enklare regler och minskat
krångel. Sedan hänvisar man till att administrations-
kostnaden för varje företag är så betungande. Det är
väl riktigt. Så fort man har anställda innebär lönead-
ministration ett ganska stort problem. De största pro-
blemen är dock inte lagstiftningen utan de avtal som
finns på arbetsmarknaden. Dem lär vi inte kunna göra
mycket åt här i kammaren.
En stor del av administrationen är sådant som är
framförhandlat mellan parterna, olika semesterperio-
der som inte stämmer överens mellan olika branscher
och olika verksamheter. Här kan det säkert finnas
ganska mycket att göra. Det är många saker som vi
inte rår över i denna kammare.
Det är också intressant att konstatera att det inte
precis blev lättare att driva företag under den tid som
vi hade borgerlig regering. Under en mängd av år har
de borgerliga varit med om att införa sådana saker
som räntefördelning och expansionsmedelsavsättning,
sådant som har gjort att det har blivit krångligt.
Man har haft ambitionen att alla typer av företag
ska beskattas på samma sätt. Man har inte insett att
enskilda firmor och handelsbolag kanske inte ska ha
exakt samma behandling skattemässigt som aktiebo-
lagen. Det är kanske det som gör att människor väljer
handelsbolag och enskilda firmor. Då hade man en
ambition att de skulle skatta likadant och att det
skulle öppnas möjligheter hit och dit. Det har natur-
ligtvis lett till att skattekonsulter har skapat sig en
ganska bra marknad på detta område.
Innan ni börjar prata om förenklingar och minskat
tvång, se efter vad ni själva varit med och åstadkom-
mit och försök komma med lite konkreta förslag! Det
ni kan komma med är fåmansreglerna. Där håller vi
som sagt på med en översyn. Den kommer den 31
maj. Ni har ganska länge varit medvetna om att den
översynen ska komma då. Det är min förhoppning att
den kommer då, som svar på en fråga som ställdes.
Det är väldigt lätt att säga att det ska bli enklare:
Vi ska ta bort krångel. Men det är väldigt sällan vi ser
några konkreta förslag från de borgerliga partierna på
hur det här ska gå till, vad som ska vara det förenkla-
de, förutom tanken bakom 3:12-reglerna.
Sedan är det intressant att se att några partier - jag
tror att det är Moderaterna och Folkpartiet - vill att
olika typer av ersättningar ska beskattas på olika sätt.
Lön ska beskattas som nu, i och för sig med lägre
skattesatser. Däremot ska optionsprogram för perso-
nalen beskattas på ett annat sätt. Man skriver i reser-
vationen att personalen i stället för att ta ut lön går
med på ett optionsprogram. Då ska det plötsligt be-
skattas lägre på något sätt. För mig blir det här väldigt
knepigt. Jag har sällan hört företrädare för näringsli-
vet säga att det skulle vara det mest prioriterade.
Lennart Kollmats men även Carl Erik Hedlunds
retorik var intressant. Det gäller framför allt det som
står i reservationen om att optioner beskattas med
höga inkomstskatter. Man lägger till ordet höga. Det
räcker att säga: beskattas med inkomstskatt och med
socialförsäkringsavgifter. Men man sätter in ordet
höga innan, precis som om de skulle beskattas högre
än normala inkomster. Jag tycker att det är en ganska
knepig retorik både i reservationen och i era argument
från talarstolen. Det är att försöka ge en bild som inte
är sann.
När vi sedan går in på de enskilda reservationerna
och tittar på t.ex. generationsskiften hoppas jag att ni
är medvetna om att 3:12-utredaren även tittar närmare
på detta och att den delen i princip redan är behand-
lad. Jag vet inte vad utredaren kom fram till, men
detta var det första som utredaren tog tag i. Här ligger
säkert färdiga förslag. Och vi vet att det står i budget-
propositionen att så fort 3:12-utredningen lagts på
bordet kommer detta att behandlas med förtur.
Det är klart att man kan fortsätta att reservera sig
gång efter gång, men det är som P-O Svensson sade:
Man måste låta utredningen arbeta färdigt. Jag är den
förste att beklaga att utredningen har fått byta utreda-
re, jag tror att det är två gånger. Det är klart att det
fördröjer processen. Jag tror att vi måste vara med-
vetna om att när sådana saker inträffar blir det en
förlängning av utredningen. Det kan man bara bekla-
ga. Men det finns kanske skäl till att så har skett.
När det sedan gäller sådana frågor som periodise-
ringsfonderna i mindre företag föreslås det att man
ska kunna sätta av mer, man ska kunna skjuta upp
skatten i bolagen i fem år. Jag har jobbat tillräckligt
mycket med små företag för att förstå vilka skuldfäl-
lor man bygger in om man genomför den typen av
förslag. Jag tycker att 30 % avsättning till periodise-
ringsfond under sex år, som nu är möjligt, är ganska
väl avvägt.
Man ska vara oerhört försiktig med att utvidga
möjligheterna till skattekredit. Jag har sett tillräckligt
många företag gå i putten på grund av sådana saker.
Risken är betydligt större när man skjuter upp skatte-
betalning. När den dagen kommer att man ska börja
betala skatten är det inte lika roligt längre. Företagare
glömmer många gånger också bort att de lever på
kredit och invaggas i falsk säkerhet. Man är inte
medveten om vilka kostnader som egentligen drabbar
verksamheten.
När det gäller reservation 8 om enklare beskatt-
ningsmetod för småföretag, som Kristdemokraterna
står bakom, vet vi att det pågår ett arbete. Frågan är
utredd, och Riksskatteverket har lagt fram en rapport.
Problemet är att Riksskatteverket inte har kommit
med någon lagtext, inga förslag och inga avgräns-
ningar på det sättet. I det avseendet kommer det na-
turligtvis att pågå ett arbete på departementsnivå eller
också blir man tvingad att tillsätta en utredare som
ska göra detta. Det är möjligt att det fordrar en lite
djupare utredning än den som Riksskatteverket har
gjort för att man ska få fram var gränserna ska gå,
vilka typer av företag det ska gälla osv.
Jag förstår inte heller den reservationen. Man vet
att saker är på gång och att frågan faktiskt håller på
att behandlas politiskt. Det är klart att man kan reser-
vera sig och säga till regeringen att man ska komma
med förslag. Så stod det faktiskt i budgetpropositio-
nen också. Man överväger att komma med förslag.
När det gäller fåmansreglerna, 3:12-reglerna osv.,
vet vi att det är saker på gång. Jag utgår naturligtvis
från att datumet den 31 maj håller.
När det gäller reservationen om företagsbilar, dvs.
installationsbilar, vet ni också att det kommer ett
förslag från Riksskatteverket inom kort. Det är inte
meningsfullt att då reservera sig för att regeringen ska
göra någonting. Vi måste ju avvakta promemorian om
avgränsningsproblemen som kommer från Riks-
skatteverket. Sedan kommer det här att fixa sig. Ef-
tersom det redan gjorts ett tillkännagivande en gång
utgår jag från det.
Vänsterpartiet är naturligtvis tacksamt att skogs-
kontoavsättning görs möjlig i samband med upplåtna
naturvårdsområden. Vi är också tacksamma för att det
ska ges avdragsmöjlighet för lantmäterikostnader i
samband med omarrondering. Det finns en del positi-
va saker.
Jag vill bara slutligen kommentera att man skulle
göra konstinköp avdragsgillt. Det blir lite knepigt. Vi
såg vad som hände, vilka gränsdragningsproblem
som uppstod och hur konst faktiskt väldigt lätt kan
försvinna från en vägg och sedan hamna på en privat
vägg. Vi ska inte på grund av att vi vill gynna konst-
närer öka möjligheterna till avdrag i näringsverksam-
het. I näringsverksamhet ska avdrag medges för såda-
na saker som är en kostnad för verksamheten och
ingenting annat.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 72 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Per Rosengren kritiserade den bor-
gerliga regering som införde begreppen räntefördel-
ning, expansionsmedel m.m. i skattesystemet för att
det krånglar till systemet. Min uppfattning är mycket
klar på den här punkten. De här inslagen i skattesys-
temet har ett stort värde. De ger en logisk, lägre och
med storföretagen jämförbar beskattning för småfö-
retag och småföretagare. Det var ingen krångelre-
form, det var en rättvisereform, och det är det allt-
jämt.
Det är självklart att enkelhet och rättvisa ibland
står i motsatsställning till varandra. Jag tillhör verkli-
gen inte dem som värderar enkelheten högre än rätt-
visan. Jag brukar i alla sammanhang sätta rättvisan
före enkelheten. Det har vi uppnått med det här sys-
temet. Det tycker jag är värt att försvara.

Anf. 73 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag har en helt annan uppfattning än
Rolf Kenneryd. Man skulle ha kunnat lösa detta på ett
betydligt enklare sätt, t.ex. genom att, som nu är gjort,
man tillåter några procent högre periodiserings-
fondsavsättningar för enskilda firmor och handelsbo-
lag.
Det är betydligt enklare. Man slipper de krångliga
blanketterna. Det är faktiskt bara de som har råd att
anlita kvalificerade experter som har en möjlighet att
utnyttja avsättningar av expansionsmedel. Man är i
och för sig tvingad när det gäller räntebidragen. Det
finns både en negativ och en positiv räntefördelning.
Det är inte direkt någon fördel för företagarna i alla
lägen och kanske inte för dem som har det kärvast.
Jag vill också påpeka att fördelen med att ha olika
typer av företag, dvs. aktiebolag kontra enskilda fir-
mor och handelsbolag, är att det ska finnas vissa
fördelar med det ena och vissa med det andra. De
som väljer enskilda firmor och handelsbolag gör det
många gånger av förenklingsskäl. Dessutom är det
förenat med lägre kostnader i samband med revisio-
nen, men det är en annan sak.
Som sagt, de regler som är införda har inte gjort
det enklare. Det här visar att när man ska genomföra
saker innebär det oftast att man inte förenklar utan
försvårar. Det här är yttersta beviset på det.

Anf. 74 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att Per Rosengren förstorar
och konstruerar problem som de flesta företagare inte
uppfattar som problem. Det är dessutom inte bara
fråga om rättvisa mellan stora och små företag. Det är
också fråga om rättvisa mellan olika typer av små
företag, exempelvis hur kapitalintensiva de är.
Det regelsystem som nu föreligger för ränteför-
delning är, som jag sade tidigare, logiskt, rättvist och
ger en lägre beskattning för de företagare som driver
en kapitalintensiv verksamhet. Så ska det enligt min
mening också förbli.

Anf. 75 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! När man inför den här typen av möj-
ligheter för avsättningar innebär det automatiskt att
man inte genomför förenklingar för företagarna, utan
det blir svårare och krångligare. Det är min poäng i
sammanhanget. De borgerliga partierna säger: Vi ska
göra det enkelt. Sedan vidtar man en mängd åtgärder
som gör att det faktiskt blir krångligare. Det är inga
värderingar i detta.
Vi inom Vänsterpartiet anser att de olika företags-
formerna har sina fördelar. Man kan inte få en skat-
temässig millimeterrättvisa mellan dem. Om man vill
hålla fast vid att det ska vara enkla och klara regler är
det bättre att det finns en skattemässig orättvisa. Det
finns andra fördelar med andra typer av företag.
När det gäller räntefördelningen drabbas företag
många gånger av den negativa räntefördelningen på
ett ganska tufft sätt. Det här är alltså inte bara posi-
tivt.

Anf. 76 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att Per Rosengren
anser att den administrativa tyngden hos företagarna
till största delen hänför sig till arbetet med kollekti-
vavtal. Jag ska återkomma till det. En administration
som hänför sig till kollektivavtal är starten för en
företagare. Att få en F-skattsedel är inte alltid så en-
kelt. Där har vi ett mycket tydligt förenklingsförslag
om att den som vill ska få sin F-skattsedel utan långa
utredningar och flera veckors eller månaders väntan.
Per Rosengren tar upp arbetsrätten, som ju är in-
tressant. Det finns ett antal paragrafer inom arbets-
rätten som är dispositiva. Per Rosengren sade att det
inte gick att förändra härifrån. Men det gör det. Och
jag vill fråga: Är det er uppfattning att parternas rätt
att förhandla ska minskas, att vi ska lagstifta betydligt
mer detaljerat här i riksdagen i stället för att ge par-
terna rätt att förhandla om olika detaljer? Per Rosen-
gren nämnde bl.a. semesterns längd.
Det är det ena.
Det andra hänför sig till optionsprogrammen. Op-
tion är en risk som den anställde tar, men också en
stimulans. Det är inte säkert att det ger någon utdel-
ning ens. Det är mot den bakgrunden, för att öka
stimulansen och glädjen i att jobba i företaget och se
ett annat resultat, som vi vill stimulera optionerna
genom att sänka skatterna.
Resonemanget om ordet "hög" kan vi bjuda på.
Men vi tycker egentligen att inkomstskatterna är för
höga generellt sett i dag. Det hade inte ändrat inne-
hållet i texten om ordet "hög" hade varit borta, det
kan jag väl medge.

Anf. 77 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! När det gäller de administrativa ruti-
ner och kostnader som ett företag har pekade jag på
att lönehanteringen kanske är den allra tyngsta av de
administrativa rutinerna. Jag sade att när semesterpe-
rioderna börjar respektive slutar är olika i de olika
avtalen. Det är också ett problem. Jag vill inte på
något sätt begränsa avtalsfriheten på arbetsmarkna-
den. Märk väl, jag har inte diskuterat semesterläng-
den. Jag har bara sagt att semesterperioder är olika
inom de olika avtalsområdena och att det skapar väl-
diga problem.
Jag är så trött på att höra detta om F-skattsedlar.
Man ska födas till en F-skattsedel. Det är Folkpartiet
och några andra som anser det. Det är inga större
problem med det längre. Det har varit vissa problem
inom vissa avgränsade områden, men i dag är det
generellt sett inga problem med att få en F-skattsedel.
Det vittnar de flesta om. Men jag medger att det har
funnits problem inom avbytartjänster på grund av
vissa kriterier som gällt, men i dag är detta ett för-
svinnande litet problem. Det tror jag Lennart Koll-
mats visste. Vi har fått den informationen från Riks-
skatteverket och från andra myndigheter att detta inte
är något problem i dag. Att det skulle vara ett admi-
nistrativt hinder och skulle öka kostnaderna för före-
tagen är rena snömoset.
För vissa ger inte optionsprogrammen någon ut-
delning. Nej, men då blir det inte någon beskattning
heller. Så enkelt är det. Däremot tycker vi att det är
viktigt att om man får optionsprogram i stället för lön
ska det beskattas på precis samma sätt som lön. Bör-
jar man tänka på det sättet - att ha olika typer av
beskattning för olika typer av ersättning - raseras hela
skattesystemet.

Anf. 78 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi kommer väl in på en del detaljer.
När semesterperioden startar och slutar regleras också
i en dispositiv paragraf, precis som semesterns längd.
Man har olika avtal inom olika yrkesgrupper. Det är
vad det handlar om. Att vi har så många dispositiva
paragrafer, vilket jag tycker är bra, är möjligtvis det
som gör att det blir administrativt tyngre. Men sättet
att rätta till det är att minska dispositiviteten, och det
ställer jag inte upp på.
Det var väl att ta i att säga att vi har begärt att man
ska födas till en F-skattsedel. Det har naturligtvis
Folkpartiet inte begärt. Var och en ska ha rätt att få
skaffa sig en F-skattesedel. Jag pratade häromdagen
med en som försökte få en F-skattsedel, men det tog
en väldigt lång tid för honom. Det gjorde att han hade
svårt att få banklån för det företag som han hade tänkt
att starta. Men han fick inte en F-skattsedel. Det tar
alltså tid fortfarande, och det är inte mer än en vecka
sedan jag fick den här redovisningen. Jag tycker att
det är viktigt att få en verklighetsbeskrivning från
dem det verkligen gäller, kanske inte från Riksskatte-
verket. De gör säkert så gott de kan, men vi kan också
ändra reglerna.

Anf. 79 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Man kan säkert hitta ett och annat
fall, och ta upp det i kammaren, där det faktiskt tog
mer än en vecka eller två tre veckor. Men det är
ganska ointressant information om man inte samtidigt
får reda på varför det behandlades på ett visst sätt och
med en viss "snabbhet". Generellt sett har frågorna
om F-skattsedlar en väldigt kort handläggningstid i
dag. De organisationer som jag har pratat med och
som brukar företräda företagarna i de här samman-
hangen upplever det inte som något större problem
längre. Om alla ska ha rätt till en F-skattsedel, som
Folkpartiet tydligen anser, blir det väldigt knepigt. Då
kan vi över huvud taget skippa F-skattsedlarna. Man
registrerar sig bara som företagare och betalar skat-
ten. Det ska tydligen enligt Folkpartiet inte vara nå-
gon som helst prövning.
Om man har den uppfattningen är man ute på väl-
digt hal is. Det ska alltså inte ske någon som helst
granskning, utan alla ska ha rätt till F-skattsedlar. Då
är ni illa ute!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

9 § Allmänna motioner om fastighets- och för-
mögenhetsbeskattning

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU16
Allmänna motioner om fastighets- och förmögen-
hetsbeskattning.

Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 80 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Det finns i dag en utbredd kritik mot
det höga skattetrycket i Sverige rent allmänt. Några
av de skatter som kritiseras mycket behandlas i detta
betänkande. Jag tänker då speciellt på fastighetsskat-
ten, skatten på arv och gåva och skatten på förmö-
genhet.
Orsaken till kritiken torde vara att skattebetalarna
inte längre upplever att de får valuta för pengarna.
Alltför många revor i den s.k. välfärden visar på en
ineffektiv hantering av de mycket stora belopp i
skatteintäkter som det offentliga tar in. För närvaran-
de tar det offentliga in skatter och avgifter på om-
kring 1 200 miljarder kronor varje år.
Samtidigt upplever vi att i Sverige är vårt välstånd
relativt sett sjunkande gentemot andra konkurrerande
länder. Jag tänker då på när man mäter välståndet
som BNP per capita. Där hänger Sverige inte längre
med konkurrentländerna. Vi kan ju bara titta på
Danmark, som i början på 70-talet låg efter Sverige i
välståndsligan men som nu ligger långt framför.
Jag tänkte börja med att tala lite om fastighets-
skatten. Av de 1 200 miljarder kronor som totalt
kommer in i skatter står fastighetsskatten bara för
drygt 20 miljarder. Varför är då kritiken mot den så
utbredd? Fastighetsskatt finns ju i andra länder, säger
försvararna. Men i andra länder belastas inte medbor-
garna dessutom med skyhöga inkomstskatter, skyhö-
ga konsumtionsskatter och skyhöga skatter på ägan-
de. Svenska medborgare har en förhållandevis liten
del kvar efter skatt av sina inkomster och det är därför
inte rimligt att de dessutom ska betala fastighetsskatt.
Ovanpå fastighetsskatten kommer dessutom i många
fall förmögenhetsskatten på boendet. Bara bland
småhusägarna finns omkring 160 000 personer som
beräknas betala förmögenhetsskatt på sitt boende -
och detta efter regeringens ändringar i förmögenhets-
skatten. Behovet av att införa en begränsningsregel
visar också på orimligheterna. Begränsningsregeln
innebär ju tyvärr också nya marginaleffekter, och ny
sambeskattning blir dessutom följden.
Mot denna bakgrund vill Moderaterna kraftigt
sänka uttaget av fastighetsskatt genom att låsa taxe-
ringsvärdet, successivt sänka procentsatsen och mins-
ka underlaget så att bara halva markvärdet ska tas
med.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
1.
Jag vill också nämna några ord om skatten på arv
och gåva. Sverige har jämfört med andra länder
mycket låga skattefria belopp plus höga skattesatser.
Ovanpå detta kommer det faktum här i Sverige att
arvet eller gåvan redan har beskattats flera gånger,
t.ex. genom skatt på inkomst, genom avkastnings-
skatt, genom förmögenhetsskatt och genom skatt på
kapitalvinster. Man bör komma ihåg att skatten på arv
och gåva bara tar in drygt 2 miljarder kronor av dessa
1 200 miljarder. Arvs- och gåvoskatten sysselsätter
många personer på skattemyndigheterna och dess-
utom mängder av konsulter och andra specialister.
Den bidrar också till att öka kapitalflykten från lan-
det. Den som har råd och kunskap kan komma runt
delar av denna skatt om man hinner planera i tid. Men
för den som plötsligt blir änka och som i sorgen vill
försöka bo kvar i sitt hem kan skatten bli katastrofal -
för att inte tala om dem som har ärvt värdepapper, där
skatten blir större än arvet. Det innebär alltså att
Pomperipossa kan komma fram igen! Detta händer
om aktiernas värde efter värderingsdagen sjunker så
mycket att de blir mindre värda än vad man ska betala
i skatt. Då blir arvet en ren kostnad. Tala om konfis-
kation! Därför vill Moderaterna kraftigt sänka skatten
på arv och gåva och på sikt slopa den.
Den tredje skatten som jag vill ta upp är förmö-
genhetsskatten. Det är kanske den mest skadliga
skatten av alla för närvarande. Den drabbar många
direkt och den skadar alla indirekt. Faktum är att den
bara står för 5 miljarder av de 1 200 miljarder kro-
norna. Förmögenhetsskatten är slopad i de flesta
konkurrentländer. I Sverige i dag kan man inte säga
att förmögenhetsskatten går efter några som helst
principer. Dessutom är sambeskattningen en skatt på
familjebildning. Sambor utan barn betalar ju lägre
skatt än sambor med barn. Det är absolut kontrapro-
duktivt, ur alla synvinklar.
Förmögenhetsskatten är en skatt på ägande. Där-
för uppmuntrar inte skatten till att spara. Det sänder
fel signaler från ett samhälle som vill öka välståndet.
Den som sparar och lägger ned sina sparslantar t.ex.
på sitt hus genom att reparera kök och badrum eller
genom att amortera på sina lån drabbas egentligen av
en straffskatt om man jämför med den som konsume-
rar och slösar och kanske åker utomlands och lägger
pengarna på hotellnätter och restauranger. Det kan
inte vara en riktig signal till svenska folket.
Dessutom har man visat att privat sparande har ett
positivt samband med antalet företagare. Allt startka-
pital kan ju inte lånas upp när man ska bilda ett före-
tag, utan det måste också finnas eget kapital. Och
företagarna behöver vi verkligen mer av! I Sverige
har vi ovanligt få människor i förhållande till hela
befolkningen som är sysselsatta i nyföretagande. Vi
ligger långt efter de andra skandinaviska länderna och
hästlängder efter USA. I Sverige är det bara 3 % av
befolkningen som är sysselsatta i nyföretagande.
Därför är det en viktig faktor att man inte har skatter
som hindrar nyföretagande. Företagen bidrar ju också
till att ge jobb och egen försörjning för många männi-
skor och på så sätt bidrar de också till att skapa högre
skatteintäkter i form av bolagsskatt, inkomstskatt osv.
Det är därför viktigt att man inte har skatter som
straffar de företagare som har lyckats. Entreprenörer,
idrottsstjärnor och artister måste kunna bo kvar i
Sverige utan att luggas på det kapital de kanske har
fått ihop om de har lyckats. Det är bättre att kapitalet
och dessa personer finns i Sverige och ger avkastning
här, vilket bidrar till att ge jobb och högre skattein-
täkter.
Regeringen måste över huvud taget sluta med att
se skatter och människor som stora aggregat eller
kollektiv. Man måste börja se på bevekelsegrunderna
för enskilda individer. Jag tänker på bevekelsegrun-
derna att spara, att ta risker och att satsa i företagan-
de. Det behövs om vi ska få nya idéer, och nya idéer
verkställs ju av nya företag.
Ett annat argument som används av utskottsmajo-
riteten när det gäller att fortfarande ha förmögenhets-
skatt är att det är en skatt på arbetande kapital. Frågan
är då varför t.ex. samma aktier på börsen ibland klas-
sas som arbetande och ibland inte. Jag kan ta exemp-
let med Securitas. Varför anses t.ex. Gustaf Douglas
Securitasaktier vara arbetande kapital, men inte Mel-
ker Schörlings? Och varför anses kapitalet i onotera-
de aktier vara arbetande kapital om man äger aktierna
direkt, men inte om man äger dem via en aktiefond?
Fru talman! Det säger sig självt att det är en orim-
lig ståndpunkt att säga att det bara är arbetande kapi-
tal som förmögenhetsbeskattas.
Ett annat argument hos utskottsmajoriteten är att
förmögenhetsskatten används i fördelningssyfte. Men
för närvarande innebär det ett väldigt godtyckligt
utfall. Om man t.ex. har varit tjänsteman och har en
ganska hög pension från sin före detta arbetsgivare så
har man en tryggad pensionstid med höga inkomster.
De inkomsterna förmögenhetsbeskattas inte. Men om
man däremot har varit egen företagare och kanske
inte har så hög pension från det allmänna, säljer sitt
företag och får ett kapital som man tänker använda
för att dryga ut sin pension så förmögenhetsbeskattas
det kapitalet. Det finns inga fördelningsmässiga prin-
ciper som håller för att ha kvar förmögenhetsskatten.
Slutligen vill jag nämna något om alla de utred-
ningar som tillsätts av regeringen i känsliga frågor.
Utskottsmajoriteten hänvisar även i detta betän-
kande till ett antal utredningar varav flera ännu inte är
tillsatta, och det finns inte heller några direktiv. Jag
tänker då på utredningen om en ny fastighetsskatt,
utredningen om förmögenhetsskatten och utredningen
om arvs- och gåvoskatt. Det är väldigt bekvämt för
utskottsmajoriteten att gömma sig bakom dessa
kommande utredningar för att slippa diskutera princi-
perna.
Men min förhoppning är att utredningen om för-
mögenhetsskatten enbart kommer att tjäna som en
fördröjning av ett beslut som förr eller senare måste
komma, nämligen att slopa förmögenhetsskatten.
Andra länder har kommit till denna insikt, och frågan
är när Socialdemokraterna kommer att göra det.
Samtliga borgerliga partier står bakom en reservation
som innebär att förmögenhetsskatten ska slopas för
alla kategorier.
Fru talman! Jag vill avsluta med att fråga: Varför
vill inte Socialdemokraterna slopa förmögenhets-
skatten?

Anf. 81 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Årsskiftet 2000/2001 genomfördes en
betydande justering av våra fastigheters taxeringsvär-
den. Folk gick man ur huse för att demonstrera sin
avsky mot de alltför kraftiga höjningarna av boende-
kostnaderna. Det fick till resultat att finansminister
Bosse Ringholm retroaktivt införde begränsningsre-
geln.
Fastigheternas taxeringsvärden kom att höjas mer
än beräknat, vilket ledde fram till ännu en korrigering
av fastighetsbeskattningen. I höstas beslutade man att
sänka fastighetsskatten från 1,2 % till 1 % för små-
hus, och för hyreshus sänktes skatten till 0,5 % - en
dellösning.
Slalomfärden fortsätter. Det ser nästan ut som
farmors lilla kråka som for än hit och än dit, och jag
skulle önska att hela boendeskatten åkte ned i diket
för att därefter ta sig upp igenom genom en helt ny
typ av faktisk kommunal avgift för de kostnader som
kommunerna har för vårt boende.
Regeringen erkänner att även den förenklade fas-
tighetstaxeringen kan komma att slå hårt mot många
enskilda människor. För att minska på språngvisa
taxeringshöjningar föreligger förslag om dämpnings-
regler som ska - ja, vad då?
Jag vill gärna fråga Lisbeth Staaf-Igelström när
regeringen ämnar återkomma avseende innehållet i
dämpningsregeln. Blir det ett förslag under inneva-
rande år, eller ska medborgarna leva i okunskap och
ovisshet över hur de ska planera sin privatekonomi?
Jag önskar att småhusägarna i vårt land får ett svar på
den frågan i dag.
Man kan utifrån den nuvarande regeringens bo-
stadspolitik konstatera att beskattningen av bostäder
anses vara en ganska smart skattebas där inkomsterna
stannar kvar i Sverige. Jag skulle också vilja ha ett
svar på frågan om jag tolkar signalerna rätt, att rege-
ringen egentligen erkänner att de återkommande
taxeringshöjningarna har blivit fel, eftersom det har
gjorts tre korrigeringar. Det har införts lägre procent-
satser och en begränsningsregel och nu senast har det
kommit en avisering om en dämpningsregel. Är min
tolkning rätt, eller?
Eftersom det rör sig om kronor och ören som
svenskarna fortfarande handlar mat för i väntan på
euron är det bankkontots intäkter och utgifter som ska
noteras. Jag vill peka på vår reservation där vi före-
slår att man ska avskaffa den statliga fastighetsskatten
och i stället ta ut en lägre kommunal avgift i relation
till den kommunala servicen kopplad till fastigheten
och inte på basis av marknadsvärdet.
Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bifall en-
dast till reservation nr 2, men jag står även bakom
övriga kristdemokratiska reservationer i detta betän-
kande.
När det gäller energisparåtgärder har jag all re-
spekt för regeringens pågående arbete med övervä-
gande om ifall miljöförbättrande åtgärder ska påverka
taxeringsvärdet så att fastighetsskatten i faktiska
kronor blir högre. Men Kristdemokraterna hävdar
bestämt att åtgärder som vidtas för att förbättra fas-
tigheters miljövärde borde snarare leda till en sänkt
beskattning än till en höjd. Varför det? Jo, självklart
vill vi alla att våra fastigheter ska vara både energi-
och vattensnåla. Genom att investera i nya ledningar,
moderna uppvärmningsanläggningar och andra lik-
nande åtgärder ökar självfallet värdet på huset.
Men för den skull anser vi inte att fastighetsäga-
ren ska betala högre skatt. Även om regeringen har
tillsatt en översyn vill jag betona värdet av snabb
handläggning och tydliga förslag till åtgärder. Sam-
manfattningsvis anser vi att miljöinvesteringar snara-
re ska stimuleras än bestraffas.
Fru talman! Även jag vill beröra arvs- och gå-
voskatten som också den omfattas av en översyn. Det
är på gränsen att man noterar en generell översyn från
regeringens sida av fråga efter fråga inom skatteom-
rådet. Det vore på sin plats att vi får veta när denna
översyn beräknas vara klar och vilken målsättning
som regeringen har för denna utredning. Låt oss få ett
svar på den frågan under den pågående debatten. Jag
hoppas verkligen att Lisbeth Staaf-Igelström tydligt
kan tala om vilken intention Socialdemokraterna har
på detta område.
Arvs- och gåvoskattelagen bör uppdateras med
tanke på vårt ekonomiska läge - för att travestera ett
uttryck som är aktuellt denna dag på annat håll i
Stockholm, nämligen på Föreningssparbankens stora
tillställning.
Jag har vid flera tillfällen mött människor som har
berättat om sin situation vid en anhörigs dödsfall. Nu
senast besökte jag en av finansministerns grannar i
Enskede. Om en av makarna dör och den efterlevande
har för avsikt att bo kvar i den gemensamma fastig-
heten får änkan ärva den gemensamma bostaden. Det
är absurt. Dessutom ska änkan eller änklingen betala
arvsskatt eftersom fribeloppet inte har följt med i
fastigheternas ökade taxeringsvärden. 280 000 kr för
maka eller make är i dag ett ganska lågt belopp.
Fru talman! Kristdemokraterna förväntar sig av
regeringen att man återkommer snarast med besked i
dessa frågor. Svenska folket är upprört över att man
ska drabbas av höga arvsskatter vid överlåtelse av den
gemensamma bostaden.
Avslutningsvis ska jag beröra förmögenhetsskat-
ten. Vi har skatt på arbete, skatt av arbete, skatt på
fastigheter och reavinster samt moms på skötsel av
t.ex. fastigheter. Det finns alltså en skatt som är skatt
på skattat kapital genererat av skattade medel som
investerats väl. Är det då märkligt att den grupp som
vi kallar för vanligt folk reagerar?
Moderater, kristdemokrater, folkpartister och
centerpartister reagerar också. Det är faktiskt vi som
är vanligt folk. Våra väljare tycker att det är absurt
med förmögenhetsskatt. Jag undrar: Är vi så ovanliga
ur regeringens synvinkel? Är vi så helt fel ute när vi
anser att det är fel med förmögenhetsskatt på bostäder
som faktiskt är bruksföremål?
Kristdemokraterna har i sitt budgetförlag, som
visserligen föll i höstas, krävt att skatt på förmögen-
het inte ska tas ut. Vi har finansierat dessa 5 miljar-
der, som nu är något lägre efter höjningen av fribe-
loppen. Men vi borde kunna lyfta bort även dessa 5
miljarder för att uppmuntra svenska idrottsmän, fö-
retagsledare och andra som väljer att flytta utomlands
i stället för att bo kvar i Sverige just med anledning
av förmögenhetsskatten.
Denna förenklas inte av att sambeskattningen av
förmögenhet förblir i vårt näst intill överarbetade
skattesystem. Jag trodde länge att denna skatt skulle
vara den sista sambeskattningen i Sverige, men döm
om min förvåning. Nu kommer vi att sambeskattas
även när fastighetsskattens begränsningsbelopp ska
räknas ut. Alltså: I stället för att göra det enklare och
sänka skatter höjer regeringen skatter med ett frejdigt
applåderande från socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister i riksdagen. Allt tal om maxtaxa,
sänkt inkomstskatt och höjda fribelopp blir när allt
kommer omkring endast en krusning på vattenytan.
Fru talman! En radikal översyn som mynnar ut i
ett förslag med idéer och tankar om rättvisa skatter
och valfrihet åt skattebetalarna är precis vad vi skulle
önska oss av den utlovad skatteöversynen.

Anf. 82 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Fastighetsskatten har under en följd
av år diskuterats och debatterats flitigt. Krav har rests
på att fastighetsskatten ska slopas. På sina håll har
löften avgivits om att den ska slopas. Vi från Center-
partiet aldrig ställt oss bakom kravet på ett slopande
av fastighetsskatten. Vi har i stället prioriterat andra
skattesänkningar, framför allt i form av en inkomst-
skattereform och en sänkning av arbetsgivaravgifter-
na för småföretag, som jag har haft tillfälle att redovi-
sa tidigare under dagen.
Däremot har vi lagt ned stor möda på att åstad-
komma större rättvisa och en lägre beskattning än den
som är för närvarande, också i fastighetsbeskattning-
en.
Fastighetsskatten vilar på två komponenter, dels
taxeringsvärdet, dels skattesatsen. Taxeringsvärdet
gånger skattesatsen är lika med fastighetsskattens
storlek. Vi vill sänka skattesatsen, men vi vill framför
allt medverka till rimliga och rättvisa taxeringsvär-
den. Vi har lagt fram konkreta, genomarbetade för-
slag till förändringar i taxeringsförfarandet som skulle
just ge mer rimliga och rättvisa taxeringsvärden.
Jag har med tillfredsställelse noterat att debatten
nu går åt vårt håll, den går vår väg. Såväl Skattebeta-
larnas förening som Villaägarna har nu svängt från att
framför allt kräva ett slopande av fastighetsskatten till
att försöka åstadkomma lättnader och ökad rättvisa i
beskattningen.
Jag vet att Lisbeth Staaf-Igelström har fått tillfälle
att ta del av det bakgrundsmaterial som Rune Thor-
vald har tagit fram och som har lett fram till våra
genomarbetade förslag till förändringar i taxerings-
förfarandet. Jag har också erfarit att Lisbeth Staaf-
Igelström har funnit detta bakgrundsmaterial intres-
sant och värt att beakta. Min fråga är därför: På vilket
sätt avser Lisbeth Staaf-Igelström att beakta detta
materials innehåll?
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion nr 3.
Fru talman! Förmögenhetsskatten har spelat ut sin
roll som fördelningsinstrument i det svenska skatte-
systemet. I dag betalar innehavare av stora förmögen-
heter ofta ingen förmögenhetsskatt, medan måttliga
förmögenheter bundna i t.ex. bostadsfastigheter be-
skattas. Vi har fått något som man skulle kunna kalla
för omvänd fördelningspolitik, en omvänd fördel-
ningseffekt av förmögenhetsbeskattningen, och det
var väl ändå inte meningen. Dessutom är det i grun-
den ologiskt att beskatta nyttigheter som träget arbete
och idogt sparande, för det är ju ändå på det sättet
som de flesta förmögenheter uppstår och har uppstått.
Centerpartiets uppfattning när det gäller förmö-
genhetsskatten är mycket klar. Det är ett stegvis slo-
pande av förmögenhetsskatten med slopad sambe-
skattning som första steg.
När det gäller sambeskattningen har Per Rosen-
gren i denna kammare utlovat han redan nu skulle ha
fixat slopandet av sambeskattningen i samarbete med
Socialdemokraterna. Det här löftet har som bekant
inte infriats. Jag skulle därför vilja efterhöra vilken
Pers bästa prognos är i dag när det gäller avskaffandet
av sambeskattningen. Det kan ju faktiskt ske redan i
dag om Per Rosengren och Vänsterpartiet ansluter sig
till reservation nr 13, vilken jag, fru talman, härmed
också yrkar bifall till.

Anf. 83 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Det är få eller ingen skatt som har
väckt så många reaktioner, så mycket känslor och
aktioner under de senaste åren som fastighetsskatten.
Det är inte så konstigt eftersom den dels är så påtaglig
för fastighetsägaren, dels har en utformning som gör
att den känns annorlunda än annan skatt.
Skatten har under de senaste åren ökat trots att
den enskilde fastighetsägaren inte gjort ett dyft, bara
bott kvar och fått betala mer därför att grannar har fått
mer betalt för sina hus vid försäljning. Det finns ing-
en koppling mellan att ha pengar i handen och att
samtidigt betala skatt såsom man gör t.ex. vid in-
komstbeskattning eller vid reavinstbeskattning.
Det har säkert funnits tider då även fastighets-
skatten varit accepterad, men den har stigit för fort
och för ojämnt. Folkpartiet vill i grunden reformera
systemet och på sikt avskaffa fastighetsskatten. Det
handlar om ganska mycket pengar. Därför får det ske
stegvis. Ett första steg är att frysa taxeringsvärdena på
1997 års nivå. Det står i vår reservation år 2000, men
samma sak gäller faktiskt 1997 eftersom taxerings-
värdena under dessa år var oförändrade. Samtidigt
med de frysta taxeringsvärdena ska de lägre skattesat-
serna gälla. Nu finns det en del undantag. Det kan i
enstaka fall vara så att taxeringsvärdet har sjunkit
sedan dess, och i dessa fall ska naturligtvis det lägre
värdet gälla.
Under tiden fram till dess att fastighetsskatten av-
skaffas gäller det att se till att vi har ett system som
inte rycks med av snabba prisförändringar. Vi föreslår
därför att ett rullande system används vid taxeringen
och att skattesatsen sedan successivt sänks.
Även regeringen med stödpartier har insett svag-
heterna i det länge rådande systemet och infört den
s.k. begränsningsregeln. Om den hade vi en livlig
debatt i höstas. Vår kritik mot den kvarstår givetvis,
men jag tänker inte ta upp den mer här och nu.
När det gäller äkta och oäkta bostadsföretag är det
av utskottets skrivning uppenbart att man har insett
att här finns problem på olika sätt, men utskottet
väljer att avvakta en utredning.
Min fråga till Lisbeth Staaf-Igelström är: Vilken
tidsplan finns för den utredningen, och när räknar
Lisbeth Staaf-Igelström med att en förändring ska
kunna komma till stånd?
Vi är alla dessutom besjälade av att förbättra mil-
jön på så många sätt som möjligt. Ett sätt är att göra
nyinvesteringar i sitt hus med anläggningar som spa-
rar energi eller på annat sätt hushållar med våra resur-
ser. Det kan ibland vara ganska stora kostnader, kost-
nader som sedan med automatik höjer taxeringsvär-
det. Därmed beskattas en åtgärd som samhället sam-
tidigt bejakar. Det blir två motverkande krafter. Det
här är inte rimligt.
Även här har majoriteten i utskottet insett proble-
matiken och det ologiska och hänvisar till pågående
överväganden inom Regeringskansliet. Samma sak
skedde i fjol med samma hänvisning. Jag vill också
här fråga Lisbeth Staaf-Igelström: Hur ser tidsplanen
ut från i dag till dess att det finns ett färdigt förslag?
Fru talman! Jag har i grunden inget emot utred-
ningar, men jag anser att tiden från utredning till en
färdig proposition eller ett regeringsförslag ibland blir
alltför lång eller oviss.
Sedan vi i Folkpartiet skrev vår motion om arvs-
och gåvoskatt har regeringen beslutat att tillsätta en
utredning med uppgift att göra en översyn. Utskottet
utgår från att de synpunkter som kommit fram i mo-
tionen beaktas. Utskottet påpekar också att reglerna
om arvsskatt när det gäller ärvda fastigheter skynd-
samt bör bli föremål för översyn. Det är bra, för här
ser vi också orimliga konsekvenser för enskilda fas-
tighetsägare genom taxeringsvärdenas snabba höj-
ningar. Sedan återstår bara att se om finansministern
förmår att följa utskottets förslag om skyndsamhet.
Så till förmögenhetsskatten, en skatt av långt
mindre dignitet än fastighetsskatten beträffande an-
talet inkomna kronor till statskassan. Samtidigt finns
en koppling, som redan har nämnts här flera gånger,
genom att fastighetens taxeringsvärde också tas upp
till förmögenhetsbeskattning. Det här dubbelspelet
gör att det för många blir en mycket betungande be-
skattning av fastigheterna.
Förmögenhetsskatten är dessutom en skattebas
som långtifrån är en säker inkomstkälla för staten.
Bortsett från fastigheterna är det ju lätt att flytta ka-
pital utomlands. Vi vet att det sker i stor omfattning.
Det är också lätt att omvandla beskattningsbart kapi-
tal till andra ägodelar, som är betydligt svårare att
förmögenhetsbeskatta. Dessutom är det ju så att de
med de största förmögenheterna slipper skatta för
sina aktieinnehav genom särlagstiftning.
Till råga på allt innehåller förmögenhetsskatten,
som också har tagits upp här, rester av en föråldrad
syn på att staten ska bestraffa eller premiera beroende
på vilken samlevnadsform två personer föredrar. Det
är självfallet så att det är vars och ens ensak. Staten
och dess lagstiftning ska förhålla sig neutralt till det-
ta. Mot den bakgrunden behövs det egentligen ingen
utredning ens för att vi ska vara på det klara med att
sambeskattningen ska slopas. Utskottet föredrar att
inte vilja tillkännage något förslag om förändring
utan hänvisar till att utredning pågår eller ska starta i
sinom tid.
Det är ju intressant att titta på de olika punkterna i
betänkande SkU16 när det gäller just orden
"utredning" och "översyn" och vad som stoppas in
där.
Under rubriken Fastighetsbeskattningens inrikt-
ning kan vi läsa att Fastighetsbeskattningskommittén
har lagt fram ett antal förslag som bereds för närva-
rande. Dessutom har regeringen aviserat att fastig-
hetsbeskattningen ska utredas på nytt, och nu mer
förutsättningslöst än tidigare. Under rubriken Äkta
och oäkta bostadsföretag förelås avvaktande med
ställningstagandet tills regering har övervägt färdigt.
Samma synsätt har utskottet beträffande förslag
under rubriken Energisparåtgärder och under rubriken
Vindkraftverk. Arvs- och gåvoskattsavsnittet har
också förärats en mening om att regeringen meddelat
att den ska tillsätta en utredning för att se över pro-
blemen. Rubriken Förmögenhetsskatt utgör inget
undantag och inte heller rubriken Sambeskattning av
förmögenhet.
Fru talman! Det är naturligtvis bra att utreda och
överväga - bara det inte drar ut för långt på tiden eller
används för att man ska slippa ta tag i problemet.
Slutligen, fru talman, vill jag säga att Folkpartiet
står bakom de fem reservationer som vi har i det här
betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bara
bifall till reservation 4 under punkt 1.

Anf. 84 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 16 be-
handlar - som framgått av föregående talare - mo-
tionsyrkanden från den allmänna motionstiden förra
året om fastighets- och förmögenhetsbeskattningen,
och låt mig inledningsvis yrka bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Låt mig även inledningsvis konstatera att det inte
är något nytt från de fyra borgerliga partierna. Man
har när det gäller inriktningen av den framtida fastig-
hetsbeskattningen inte kunnat ena sig fast man säger
att man siktar på en borgerlig fyrpartiregering efter
höstens val. Inget av partierna har lagt fram något
förslag där fastighetsskatten ska avvecklas inom bud-
getperioden alltså t.o.m. år 2004. Inget av de borger-
liga partierna berör heller i denna debatt obalansen på
bostadsmarknaden, hyresrättens situation eller det
faktum att vi har fått en betydligt lägre räntekostnad
för vårt boende tack vare socialdemokratisk politik.
Fru talman! Både Centern och kd förespråkar fas-
tighetsskatt, men de klär skatten i nya ord. Kd talar
om en kommunal avgift och Centern om en scha-
blonintäkt. Folkpartiet skriver i sin reservation att
man grundligt vill reformera systemet med sikte på
att fastighetsskatten ska avskaffas. Men det verkar
som om man vill avskaffa den på mycket, mycket
lång tid.
Återigen skriver man också att det behövs special-
regler för särskilt attraktiva områden som dock inte
ska leda till några marginaleffekter. Jag vill då fråga
Folkpartiets företrädare i denna debatt: Hur ska dessa
regler utformas egentligen? Vidare undrar jag vilket
tidsperspektiv ni har på avskaffandet av fastighets-
skatten. Och hur har ni tänkt er att finansiera ett
eventuellt avskaffande av fastighetsskatten? Ska även
ni inom Folkpartiet göra nedskärningar i sjukersätt-
ningen eller i a-kassan?
Moderata samlingspartiet säger att fastighetsskat-
ten ska avskaffas. Vi har hört moderata företrädare
använda mycket starka ord om denna skatt och om
vår finansminister i detta sammanhang. Ändå läser
jag till min stora förvåning att fastighetsskatten finns
kvar både i år, nästa år och 2004 i Moderaternas bud-
getförslag.
Jag vet mycket väl att ni förespråkar en successiv
avveckling. Men om nu fastighetsskatten är ett sådant
stort problem, varför lägger ni inte ett förslag om att
avskaffa den direkt? Er önskan är ju en borgerlig
fyrpartiregering efter höstens val. Då är min fråga:
Kan ni moderater ställa er bakom kd:s förslag om en
kommunal fastighetsavgift? Eller kan ni ställa upp på
Centerns förslag om en schablonintäkt? Kan ni mode-
rater överhuvudtaget tänka er en fastighetsavgift?
Kd:s förslag om en kommunal avgift ger anled-
ning till många frågor. Hur ska t.ex. avgiften utfor-
mas? Ska den vara lika i hela landet? Vad ska denna
avgift täcka för något? Ska varje kommun själv få
bestämma storleken på avgiften? Kan ni tänka er att
ställa upp på Moderaternas förslag om att avskaffa
fastighetsskatten och därmed avstå från ert förslag om
en kommunal fastighetsavgift?
Jag vill även ställa en fråga till Centerns företrä-
dare i denna debatt. Ställer Centerpartiet upp på den
moderata politiken att avskaffa fastighetsskatten och
avstår ni därmed från ert eget förslag på området?
Men den viktigaste frågan är ändå: Vad händer
egentligen på fastighetsbeskattningsområdet med en
eventuell borgerlig, moderatledd, fyrpartiregering?
Det anser jag att människor har rätt att få reda på
innan valet.
Fru talman! Vi socialdemokrater är tydliga när det
gäller fastighets- och förmögenhetsbeskattningen: En
sådan kommer att finnas även framdeles. Men vi ser
hela tiden över vårt skattesystem och gör de föränd-
ringar som vi anser att det finns behov av. Utifrån
detta har fastighetsskatten sänkts från 1,5 % till 1 %
för småhus och från 1,2 % till 0,5 % för hyreshus.
Detta gäller retroaktivt från den 1 januari 2001. Det
innebär att de som bor i småhus och som har fått
taxeringsvärdet höjt med mindre än 50 % får en
sänkning av skatteuttaget.
Vidare har en begränsningsregel i fastighetsskat-
ten tagits fram. Den innebär att fastighetsskatten för
ett småhus som används för permanent boende be-
gränsas så att den under vissa förutsättningar inte
överstiger 5 % av inkomsten. Syftet är att hjälpa per-
soner med låga inkomster som bor i fastigheter vilkas
taxeringsvärde har stigit kraftigt, t.ex. pensionärer
och bofasta i skärgården.
Fribeloppet i förmögenhetsskatten har höjts i flera
omgångar. Fr.o.m. 2003 års inkomsttaxering är fri-
beloppet 1,5 miljoner kronor för ensamstående och 2
miljoner kronor för sambeskattade par. Till följd av
detta beräknas antalet personer som betalar förmö-
genhetsskatt nästan halveras. Förändringen medför
även att antalet småhusägare som betalar förmögen-
hetsskatt beräknas minska från 280 000 till 160 000
personer.
Beslut har dessutom fattats om förändringar i re-
gelsystemet för fastighetstaxeringen. Beslutet innebär
att omräkningsförfarandet vid fastighetstaxeringen
successivt ska tas bort och ersättas av ett system med
förenklade fastighetstaxeringar. Vidare kommer rege-
ringen inom en snar framtid att föreslå regler som
innebär att höjda taxeringsvärden inte omedelbart får
genomslag på uttaget av fastighetsskatt.
Utifrån de förändringar som sker inom fastighets-
området kommer grunderna för fastighetsskatten att
ses över. En ny utredning bör därför ges möjlighet att
pröva lösningar som kan innebära avsteg från nu
gällande principer för fastighetsbeskattningen, under
förutsättning att de fördelningsmässiga konsekven-
serna är acceptabla.
Vidare kommer en utredning att tillsättas med
uppgift att se över reglerna om förmögenhetsbeskatt-
ningen. De nuvarande reglerna har kritiserats från
skilda utgångspunkter, bl.a. för bristande enhetlighet i
behandlingen av olika tillgångar och för de fördel-
ningspolitiska effekterna.
Varför, fru talman, ska vi då ha en fastighetsskatt?
Behövs verkligen en sådan? Jo, denna skatt behövs
för att den bidrar med viktiga skatteintäkter till vår
välfärd. Fastighetsskatten ger mer än 20 miljarder
kronor i inkomst till våra gemensamma åtaganden
varje år.
Dessutom ska det inte spela någon roll ur skatte-
synpunkt om ett enskilt hushåll väljer att spara genom
att betala av sina banklån på huset eller genom att
satsa pengar i en aktiefond. Därför ska skatterna vara
så neutrala som möjligt. Det förutsätter att allt spa-
rande behandlas på samma sätt ur skattesynpunkt.
Därför är fastighetsskatten en del av kapitalinkomst-
beskattningen, vilket innebär att en kapitalplacering i
en fastighet behandlas på samma sätt som övriga
kapitalplaceringar.
En slopad fastighetsskatt skulle även leda till ökad
spekulation på fastighetsmarknaden med än högre
prisökningar som följd, vilket främst skulle drabba
unga människor som vill skaffa sig ett eget hem.
Detta beror på att om fastighetsskatten skulle avskaf-
fas skulle placeringar i fastigheter behandlas mer
fördelaktigt ur skattesynpunkt än placeringar i andra
tillgångar. Folk med mycket kapital skulle då placera
en större del av detta kapital i fastigheter och därmed
driva upp fastighetspriserna.
Utifrån detta, fru talman, anser vi socialdemokra-
ter att vi även framdeles behöver ha en fastighets-
skatt!
Jag ska också kommentera några av de inlägg som
har gjorts tidigare. Jag fick en rak fråga av Catharina
Hagen, som företräder Moderaterna, det stora skatte-
sänkarpartiet här i riksdagen, om varför vi inte vill
slopa förmögenhetsskatten.
Nej, Catharina Hagen, vi gör andra prioriteringar
när det gäller skattesänkningar. Vi gör andra priorite-
ringar när det gäller vad vi vill satsa på för någonting.
Därför kommer vi också i framtiden att ha en förmö-
genhetsbeskattning, men den kanske kommer att se
annorlunda ut beroende på vad som föreslås av den
utredning som nu kommer till stånd.
Kenneth Lantz vill ha reda på när förslaget om en
dämpningsregel kommer, och han vill ha ett svar i
dag. Det kommer ett förslag, men jag kan inte exakt
säga vilket datum och klockslag det kommer. Det
kommer under året.
Han frågade också om vi anser att taxeringshöj-
ningarna har varit felaktiga. Höjningen av taxerings-
värdena på småhus beror på att vi har haft en bo-
stadsmarknad i obalans. Det gör att man i vissa områ-
den har betydligt större efterfrågan än tillgång, och
det driver upp priserna. I andra områden i Sverige
finns det ingen efterfrågan alls, och där kan man över
huvud taget inte sälja sina hus.
Det var vad jag ville säga till Kenneth Lantz och
Catharina Hagen.
Till Rolf Kenneryd vill jag säga att jag har tagit
del av Rune Torwalds material. Jag tyckte också att
det var intressant och värt att beakta, vilket kommer
att göras framdeles, när vi också har en utredning på
gång. Vi kommer att se till att det kommer med. Man
tittar noga på de här delarna.
Lennart Kollmats vill ha besked om när utred-
ningsdirektiven kommer och vilken tidsplan som
gäller. Jag säger att det kommer direktiv. De kommer
också att innehålla en tidsplan och uppgift om vilka
som ska ingå osv. Som sagt var: Jag kan inte ange
datum eller klockslag nu, men det kommer.

Anf. 85 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag är imponerad av Lisbeth Staaf-
Igelströms påstående att vi har låg ränta tack vare att
vi har en socialdemokratisk regering. Man kan inte
annat än vara imponerad av detta. Det finns ju andra
länder som också har låg ränta. Den globala markna-
den kanske bestämmer lite mer än den socialdemo-
kratiska regeringen.
När det gäller frågan hur den kommunala avgiften
ska utformas vill jag säga att vi i vår motion ganska
tydligt har redogjort för att det är de faktiska kostna-
derna som ska ligga till grund för utformningen, inte
marknadsvärdet på fastigheten. Varje kommun råder
själv över detta enligt den kommunala självbestäm-
manderätten.
Det är bra med korrigeringen av den totala bo-
skatten, men varför denna labyrint? Nu är visserligen
slalomsäsongen slut, men jag vill ändå göra en jämfö-
relse med slalomåkning. Är det ett medvetet ställ-
ningstagande från Socialdemokraterna att slalomba-
nan ska vara så komplicerad och svår att man måste
ta ut svängarna till det allra yttersta? Efter första
åkningen inser man att det kanske blev lite väl häftigt
för en del åkare, så nu får man flytta portarna lite
närmare varandra, så att banan blir rakare och enklare
för en del.
Hur ska vi tolka de här förändringarna? Först be-
stämmer man att det är acceptabelt att höja taxerings-
värdena, men efteråt säger man att det blev lite fel. Är
det inte enklare att gå många av oss opponenter till
mötes och sänka fastighetsskatten radikalt?

Anf. 86 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Vi har sänkt skattesatsen i fastighets-
beskattningen. Vi har på det sättet sänkt fastighets-
skatten. Som jag sade tidigare: Många kommer nu att
få betydligt lägre fastighetsskatt än tidigare. Men det
råder en obalans på bostadsmarknaden, och det är det
som driver upp taxeringsvärdet.
Kenneth Lantz säger att marknadsvärdet inte ska
ligga till grund för den föreslagna kommunala avgif-
ten. Om jag minns rätt och har läst rätt i protokoll
från förra året sade Kenneth Lantz att marknadsvärdet
ska ligga till grund för den kommunala avgiften.
Kenneth Lantz kanske kan korrigera detta och en
gång för alla ge besked om vad som kommer att gälla
på det här området.
Kristdemokraterna är också väldigt noga med att
säga att skatt tas ut efter bärkraft. Min fråga är: Ska
den kommunala avgiften också vara beroende av
vilken inkomst de boende har?
Det är självklart att om man har en högre eller
lägre ränta beror på vilken politik man för i ett land.
Självklart påverkar politiken det, Kenneth Lantz.

Anf. 87 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag tar frågan om den kommunala
avgiften först. Nej, den ska inte tas ut efter bärkraft.
Vi har lagt oss på en nivå som motsvarar det social-
demokratiska förslaget om en begränsningsregel vid
en minimibeskattning på 280 000, vilket i runda
slängar skulle bli 3 000-5 000 om året. Det kan också
tolkas som en schablonbeskattning. Det är inriktning-
en på våra beräkningar. Vi är naturligtvis långt ifrån
färdiga med detta. Jag hoppas att det är ett svar på
frågan.
Sänkt fastighetsbeskattning tycker vi är viktigt,
för det finns enskilda människor som faktiskt lider
och kvider på grund av det nuvarande läget. Markna-
den i vårt land är ju fri, och det är ju den som be-
stämmer värdet på våra fastigheter. Men vi tycker
inte att det är rätt att det ska ligga till grund för fas-
tighetsbeskattningen. Det är två skilda världar.
Jag hade också önskat att jag skulle få något för-
slag angående de framtida utredningarna. Ska vi fort-
sätta att få utredningsförslag och förbli i total okun-
nighet om den totala boendekostnaden i framtiden?
Kan Lisbeth Staaf-Igelström kanske använda sin sista
replik till att svara på det?

Anf. 88 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Kenneth Lantz menade väl: Förbli
okunnig om den framtida fastighetsbeskattningen och
boendekostnaden. Nej, man kommer inte att förbli
okunnig om det. Jag har sagt från denna talarstol att
vi även i framtiden kommer att ha en fastighetsbe-
skattning. Men vi kommer självklart att se över detta i
vår utredning, så att det inte drabbar människor för
hårt. Vi socialdemokrater har aldrig haft en vilja att
driva människor från hus och hem. Däremot kommer
man att leva i okunnighet, för Kenneth Lantz svarade
inte på vad som kommer att hända vid en eventuell
borgerlig regering. Då kommer man att leva i okun-
nighet, för man vet inte vad som kommer att hända på
det här området vid en eventuell borgerlig valseger i
höst.
Det var bra att Kenneth Lantz sade att det inte är
marknadsvärdet som ska ligga till grund för den
kommunala fastighetsavgiften. Då är det korrigerat
från den förra debatten. Nu vet vi det.

Anf. 89 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Det var mycket exercis i Lisbeth Sta-
af-Igelströms anförande om vem som ställer upp på
vad och vem som inte ställer upp osv.
Vad mig anbelangar har jag redan gett det svar
som Lisbeth Staaf-Igelström efterfrågade. Vi efter-
strävar inget avskaffande av fastighetsskatten, oavsett
om den skulle avlösas av en kommunal fastighetsav-
gift eller ej. För egen del är jag övertygad om att en
borgerlig regering efter höstens val skulle prioritera
andra skattesänkningar framför en sådan åtgärd.
Vi talar om en omvandling till schablonintäkt. Det
är fråga om en annan och mer pedagogisk teknik. Det
är inget avskaffande. För övrigt har jag uppfattat det
som att regeringspartiet också delar denna uppfatt-
ning. Är det inte så, Lisbeth Staaf-Igelström?
När det gäller Rune Torwalds faktaunderlag säger
Lisbeth Staaf-Igelström att det ska beaktas i en utred-
ning. Ja, det är ju det traditionella sättet att fördröja
och begrava saker och ting. Vi behöver ju ett beak-
tande nu, dvs. att justera nuvarande taxeringsvärden.
Framför allt står vi inför en ny allmän fastighetstaxe-
ring redan nästa år. Då hastar det ju. Är det Lisbeth
Staaf-Igelströms ambition att man vid nästa års om-
taxering ska beakta det som vi nu talar om?

Anf. 90 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Tack, Rolf Kenneryd för det mycket
klara och raka beskedet att ni inte kommer att ställa
upp på det moderata förslaget att avskaffa fastighets-
skatten helt och hållet. Ni vill ha en beskattning i
form av en schablonintäkt. Det är okej för vår del
med en schablonintäkt. Vi har diskuterat detta och har
detta förslag i Fastighetsbeskattningskommittén, så
det är helt okej. Men det var mycket bra att vi fick
detta raka och klara besked från Rolf Kenneryd.
Den framtida fastighetsbeskattningen kommer att
tas upp i utredningen, som jag sade tidigare. Vi får
avvakta och se vilka besked som kommer.
Jag vill också uttrycka en förhoppning om att
samtliga partier medverkar i och deltar i en sådan
utredning, så att alla verkligen är med på vagnen den
här gången.

Anf. 91 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag måste tillfredsställa Lisbeth Staaf-
Igelström gång efter annan genom att ge detta besked
som jag har gett i debatt efter debatt. Men tydligen
sjunker denna klarhet ändå inte in. Men jag hoppas att
den gör det nu efter detta senaste klarläggande.
Jag vill än en gång efterlysa den ambition som väl
Lisbeth Staaf-Igelström ändå måste ha när det gäller
beaktandet av vad vi tidigare har talat om. Ska det
beaktas vid nästa års omtaxering? Är det Lisbeth
Staaf-Igelströms ambition eller ej?

Anf. 92 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag ska svara på den sista frågan
först. Jag kan inte ge ett klart och tydligt besked i
nuläget. Men det kommer att diskuteras, och sedan
får vi se vad resultatet blir.
Det var mycket bra att Rolf Kenneryd var så oer-
hört tydlig när det gäller den framtida fastighetsbe-
skattningen, att man inte ställer upp på Moderaternas
förslag om att avskaffa fastighetsskatten helt och
hållet. Detta är något som vi kommer att ha med oss i
det framtida politiska arbetet inför höstens val.

Anf. 93 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Fru talman! Lisbeth Staaf-Igelström har i alla fall
lämnat ett klart besked, och det är att om Socialde-
mokraterna får bestämma så kommer förmögenhets-
skatten framgent att finnas kvar, även efter att utred-
ningen om denna skatt är klar. Skälen som Lisbeth
Staaf-Igelström angav var att man gjorde andra prio-
riteringar inom Socialdemokraterna. Dock tycker jag
att det var oklart vilka prioriteringar som man gör.
En annan sak som jag vill kommentera är att Lis-
beth Staaf-Igelström nämnde att allt sparande ska
behandlas på samma sätt och beskattas på samma
sätt. Jag skulle vilja ha ett förtydligande där. Innebär
detta att även fler kommer att drabbas av förmögen-
hetsskatt efter att utredningen är klar, om man ska
uppfylla målsättningen att allt sparande ska behandlas
på samma sätt?

Anf. 94 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! De prioriteringar som vi socialdemo-
krater gör, till skillnad från Moderata samlingspartiet,
är att vi ska ha en bra vård, att vi ska ha en bra om-
sorg och att vi ska ha en bra skola. Catharina Hagen
var i sitt inledningsanförande inne på att det finns
revor i vår välfärd. Ja, vi är medvetna om att det finns
revor och att det finns problem, och dem vill vi åtgär-
da. Det kan man inte göra genom att sänka skatterna
och tro att detta ska ordna sig. Det är ytterligare in-
komster som vi behöver ha för att klara av detta. Det
är våra prioriteringar.
Vad utredningen sedan kommer fram till när det
gäller förmögenhetsskatten kan jag i nuläget inte
svara på. Men den kommer att se över alla dessa
delar, och sedan kommer den att lägga fram ett för-
slag. Jag hoppas verkligen att även Moderata sam-
lingspartiet deltar i dessa kommande utredningar.
Catharina Hagen var också inne på att Sverige har
sjunkit i välståndsligan och inte ligger lika högt som
tidigare. Då vill jag rekommendera Catharina Hagen
att läsa under vilka perioder som Sverige sjönk i
välståndsligan.

Anf. 95 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Fru talman! Lisbeth Staaf-Igelström nämnde att vi
måste få resurser till vård, skola, omsorg och liknande
välfärd. Men då glömmer hon att tala om vem det är
som skapar dessa resurser. Resurserna skapas ju inte
av skatter, utan de skapas av de välståndskrafter som
innebär att många människor är sysselsatta, att många
arbetar och att vi har många företag som kan skapa
underlag för beskattning. Det är ju inte bara genom
att man tar skatt från en krympande skattebas som
man skapar välfärd.
Till sist vill jag fråga Lisbeth Staaf-Igelström en
gång till: Vad menar Socialdemokraterna när de säger
att allt sparande ska beskattas likadant?

Anf. 96 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Vi menar att om man har olika typer
av sparande ska det så långt som möjligt beskattas på
samma sätt. Om det kommer att bli några förändring-
ar i den kommande utredningen kan jag inte svara på
i dag, som jag sade tidigare.
Jag delar Catharina Hagens uppfattning att det är
när människor har arbete och när vi har ett bra företa-
gande som vi har möjligheter att få in mer skatter.
Det är helt klart. Därför är jag som socialdemokrat
mycket glad över att vi i dag har en betydligt lägre
arbetslöshet än vi hade i början av 90-talet.

Anf. 97 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Nu ska vi ha ytterligare en debatt om
fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Det är som
sagt inte första gången som vi har det.
Kenneth Lantz sade att fastighetsskatten är en
skatt som har gjort att man går man ur huse. Och jag
tror att det var Lennart Kollmats som sade att det har
varit en våldsam uppståndelse osv. och att skatten har
ökat väldigt mycket under senare år. Som jag har sagt
förut så känner jag inte igen mig i den här beskriv-
ningen. Visst har det varit 7 000-8 000 på Mynttorget
och protesterat. Men jag möter inte alls det som
framgår av denna bild när jag åker runt i landet.
Fastighetsskatten är ett problem i begränsade om-
råden, i vissa tillväxtområden som Stockholm. I vissa
kustnära områden kan det också vara ett visst pro-
blem. Men framför allt är det ett problem i Stock-
holmsområdet på grund av väldigt höga marknadspri-
ser.
När man sänker skatten generellt som man har
gjort, inte från 1,2 % till 1,0 % utan faktiskt från
1,5 % till 1,0 % - sänkningen till 1,2 % trädde aldrig i
kraft, utan man sänkte skatten ytterligare innan den
hann träda i kraft - vad händer då? Jo, i de områden
där fastighetsskatten går upp väldigt mycket, i Stock-
holm, ökar skatten. Men i de områden där fastighets-
skatten egentligen inte är ett problem minskar fastig-
hetsskatten per fastighetsägare. Detta är naturligtvis
problematiskt. Det är av den anledningen som man nu
är på väg att tillsätta en utredning som förutsätt-
ningslöst ska se över fastighetsskatten. Vi har förslag
till hur man ska göra för att komma till rätta med
problemen. Det är något som vi kommer att ta upp i
utredningen när den väl börjar arbeta.
Det vore ganska bra om vi åtminstone kunde vara
eniga om att fastighetsskatten är ett regionalt problem
i Stockholm. I övrigt är fastighetsskatten inte något
större problem.
Jag blir också konfunderad över den Centerparti-
reservation som inleds så här: "Utgångspunkten för
Centerpartiets förslag till skattesänkningar inom bo-
stadsområdet är att människor skall få lägre boende-
kostnader och att det skapas neutralitet mellan olika
boendeformer." Då är det väldigt intressant att kon-
statera att Centerpartiet inte ville sänka skatten för
hyreshus. Hyreshusen beskattas ju mer än villorna.
Antingen har Centerpartiet alltså bytt politik eller så
stämmer inte det man skriver i sin reservation.
Jag går sedan över till förmögenhetsbeskattning-
en. Förmögenhetsbeskattningen är i dag sådan att de
med de verkligt stora förmögenheterna i huvudägda
företag undantags från denna beskattning, och det är
ju väldigt knepigt. Rolf Kenneryd sade att han tyckte
att det var väldigt konstigt att folk med låga förmö-
genheter betalar förmögenhetsskatt medan många
med väldigt höga inte betalar. Jag vill bara erinra
kammaren om att det faktiskt var Centern som till-
sammans med Socialdemokraterna drev igenom detta
i ett majoritetsbeslut. Jag tror att det var bara Centern
och Socialdemokraterna som stod bakom detta. Men
det är klart: Sent ska syndarn vakna.
Det är av den anledningen vi har varit med och
gett löfte om att även förmögenhetsbeskattning ska
utredas. Ambitionen är naturligtvis att alla ska be-
handlas likartat. Då måste man också hitta en modell
så att inte de här storägarna försvinner från landet.
Det måste alltså finnas någon form av tak, någon
form av begränsning, när det gäller förmögenhets-
skatteuttaget.
Sedan anser inte vi att 5 miljarder är en så förakt-
lig summa att vi bara kan vifta bort den. Vi tycker att
det är ganska viktigt att behålla även denna skattebas
när vi behåller de inkomsterna.
Det man kan konstatera är också att denna utred-
ning i efterhand kommer att få en ytterligare uppgift,
och det är att se över arvs- och gåvobeskattningen.
Inom Vänsterpartiet anser vi att det är nödvändigt att
man ser över arvs- och gåvobeskattningen med tanke
på de mindre roliga effekter den har framför allt när
det gäller efterlevande som ärver en fastighet och kan
tvingas ta lån för att kunna bo kvar. Det här är natur-
ligtvis sådana saker som man måste se över. Det är
intressant att konstatera att finansministern också har
kommit till insikten - lite sent, men ändå - att detta är
ett problem. Förhoppningsvis ska vi detta år kunna se
ett förslag i riksdagen som innebär att det fr.o.m.
nästa år blir förändringar när det gäller detta.
Det finns också någon reservation om att energis-
paråtgärder, dvs. den typ av investeringar i fastigheter
som bidrar till att man spar energi osv., inte ska be-
skattas. Det var ungefär vad Fastighetsbeskattnings-
kommittén också skrev, dvs. att man skulle undanta
vissa energisparåtgärder från detta. Nu har det visat
sig, när man sett över detta, att det i nuvarande sys-
tem skulle vara ganska svårt att få in detta i lagstift-
ningen, särskilt i förhållande till hur mycket det
skulle ge. På en fastighet med ett taxeringsvärde på
mellan 200 000 och 300 000 kr skulle skatten sänkas
med 70 kr per år. Jag tror att vi kan vara ganska eniga
här i kammaren om att det är det inte värt. Ett taxe-
ringsvärde på 650 000 kr ger en skattesänkning på
210 kr per år. För en villa i niomiljonersklassen
kommer man upp i en sänkning på 1 820 kr per år.
Med tanke på de komplikationer som en sådan lag-
stiftning innebär är det kanske bäst att inte genomföra
detta nu. Möjligen kan man ta med det och se vad
man kan göra i den nya fastighetsskatteutredningen,
som mer förutsättningslöst ska granska detta.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i det förelig-
gande betänkandet.

Anf. 98 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Låt mig för det första försvara till-
lämpningen av begreppet arbetande kapital. Det var
ju det som var bakgrunden till den förändring som
Per Rosengren hänvisade till. Jag anser det vara helt
nödvändigt att ha det som vi har det. Och det är inte
det som är problemet när det gäller att förmögenhets-
beskattningen har spelat ut sin roll som fördelnings-
politiskt instrument.
Är det för övrigt så att Per Rosengren vill återgå
till den tidigare ordningen, dvs. slopa befrielse från
förmögenhetsskatt för arbetande kapital i närings-
verksamhet?
Sedan berörde Per Rosengren egentligen inte det
här löftet om att avskaffa sambeskattningen i förmö-
genhetsbeskattningen. Det är ju ett av många löften
om förändringar som Per Rosengren frikostigt har
spritt omkring sig under senare tid och fått god publi-
citet omkring. Nu har Per Rosengren möjlighet att
åstadkomma den förändring som han har utlovat,
nämligen en slopad sambeskattning i förmögenhets-
beskattningen, om Vänsterpartiet ansluter sig till
reservation 13. Det räcker för övrigt om Per som
vanligt inte får majoritet i sitt eget parti. Får han bara
ett tillräckligt antal med sig för att stödja den här
reservationen är saken klar. Då har Per Rosengren
levt upp till sitt löfte.
Det viktigaste, Per Rosengren, är väl inte med
vem man genomför nödvändiga förändringar, utan att
man faktiskt genomför dem.
Nu är det upp till bevis under denna eftermiddag.
Kl. 17 eller strax därefter, när vi kommer till den här
punkten i voteringen, har Per Rosengren chansen.

Anf. 99 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Som jag har förklarat ska en kom-
mande utredning se över hela förmögenhetsskatten.
När det gäller sambeskattningen har vi dock halverat
inslaget av sambeskattning. Vi har kommit en bit på
väg. Men jag har också i den här talarstolen sagt att
det finns andra knepigheter med förmögenhetsbe-
skattningen som jag i första hand skulle vilja ta tag i.
Om jag får välja, om utredningen ska välja mellan att
titta på hur mycket av fastigheternas värde som ska
tas med i förmögenhetstaxeringen och att ta bort
sambeskattningen, kommer jag även fortsättningsvis
att driva linjen att det är viktigare att rädda folk med
fastigheter från alltför hög förmögenhetsskatt i det
här sammanhanget.
Sedan har Rolf Kenneryd en väldigt underlig de-
finition av arbetande kapital. Det är börsvärdet som är
arbetande kapital för Rolf Kenneryd. Så, måste jag
säga, är nog Rolf Kenneryd ganska ensam om att
definiera arbetande kapital. Det är ungefär som när
det sammanlagda värdet på Stefan Perssons aktier
gick ned från 80 till 45 miljarder. Då minskade alltså
det arbetande kapitalet i Hennes & Mauritz. Jag tyck-
er att Rolf Kenneryd ska förklara hur han definierar
begreppet arbetande kapital, för jag tror att han är
ganska ensam om att definiera det som börsvärdet.

Anf. 100 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag tror inte att jag är så ensam om
den här definitionen. I varje fall har jag inte sett några
konkreta förslag om att ändra den framlagda i denna
kammare. Det tyder på att jag kanske inte är så en-
sam.
Sedan skulle jag vilja ge en rekommendation till
Per Rosengren, och det är att vara lite mindre frikos-
tig med konkreta löften som sedan gång efter annan
ska begravas i kommande utredningar. Jag tror att det
vore bra för både Per Rosengrens personliga och
Vänsterpartiets trovärdighet när det gäller skattefrå-
gornas hantering.
Jag vill gärna besvara den fråga som Per Rosen-
gren ställde tidigare och som jag inte hann besvara i
min förra replik. Vi motsatte oss de tillfälliga ettåriga
sänkningarna av fastighetsskatten för hyreshus av den
enkla anledningen att vi insåg att detta skulle leda till
det som det sedan ledde till, nämligen att värdet av
dessa tillfälliga ettåriga skattesänkningar i allt vä-
sentligt hamnade i fastighetsägarnas fickor och inte
kom hyresgästerna till del. När väl ordningen perma-
nentades biträdde vi sänkningen av fastighetsskatten
för hyreshus.

Anf. 101 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det har aldrig varit några tillfälliga
sänkningar av skatten för hyreshus. Samtidigt som
skatten har sänkts för villor har den sänkts för hyres-
husen. Först sänktes skatten till 1,2 % - men den
sänkningen trädde inte i kraft - och då sänktes skatten
för hyreshusen. Då var Centern inte med.
Rolf Kenneryd behöver inte alls bekymra sig för
Vänsterpartiets trovärdighet i skattefrågor. Jag tror att
vi har en ganska stor trovärdighet i frågorna. Det är
snarare så att det är Rolf Kenneryds parti som har lite
problem inom både den ena och den andra sektorn
när det gäller att få trovärdighet i skattefrågorna.
Det var alltså Socialdemokraterna som med Cen-
terpartiets hjälp definierade arbetande kapital som
börsvärdet. Jag tror inte någon ekonom kallar börs-
värdet på ett företag för arbetande kapital.
Det har varit svårt att rucka på reglerna, men som
jag sade i mitt inledningsanförande går det att ta ut
förmögenhetsskatt även för Stefan Persson och kom-
pani - om man bara ser till att det finns någon form
av takregel. Ska förmögenhetsskatt tas ut fullt ut på
hela värdet föreligger, precis som Rolf Kenneryd
säger, en stor risk att företaget flyttar och placerar sig
i någon annan stad, t.ex. London.

Anf. 102 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Per Rosengren säger att han har varit
med om att halvera sambeskattningen. Det beror på
hur man räknar. Antalet lagar angående sambeskatt-
ningen har fördubblats genom begränsningsregeln för
fastighetsskatten. Det har han också medverkat till.
Per Rosengren ser fastighetsskatten enbart ur ett
Stockholmsperspektiv. Jag tror att Per Rosengren vet
att jag bor i Kungsbacka. Jag har nära till Göteborgs-
området. Jag har mycket kontakter i hela Bohuslän,
söderut i Skåne och naturligtvis mitt eget län Halland.
Vart jag än kommer upplever man problem med fas-
tighetsskatten. Jag vet inte var Per Rosengren reser,
men uppenbarligen är det inte på samma ställen. Det
kan vi ändå konstatera.
Jag konstaterar också att Per Rosengren, ofta med
emfas, försvarar det nuvarande systemet samtidigt
som han gärna ser förändringar. Jag tycker mig känna
igen Vänsterns sätt att inta minst två ståndpunkter
samtidigt. Det är så också med energisparreducering-
en; Vänstern säger nej, men ställer ändå upp på att det
hela ses över.

Anf. 103 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag tar det sista först; Vänstern säger
nej, men vill att det ska ses över.
Vi säger nej till följande: Ska det göras stora in-
grepp och förändringar i nuvarande regelsystem när
det ger 70 kr om året? Om Folkpartiet vill driva den
linjen ska man fortsätta att driva den. För ett hus med
ett taxeringsvärde på 650 000 kr ger det 220 kr per år.
Vi tycker inte att det är värt med tanke på de kompli-
cerade förändringar som skulle behöva göras. Där-
emot vid en total översyn av fastighetsskatten där
hänsyn tas från början i tabellerna ger det kanske inte
komplikationer i lagstiftningsärendet.
Det är inte jag som ser fastighetsskatten ur ett
Stockholmsperspektiv. Det är de borgerliga som
utmålar fastighetsskatten som det jättestora problemet
i Sverige. Jag kan åskådliggöra detta med följande:
När skatten sänktes från 1,5 % till 1,0 då sänktes
fastighetsskatten runtom i Sverige med 3 miljarder
kronor, men i Stockholm höjdes skatten med 1 mil-
jard kronor. Det visar väl lite grann vilket perspektiv
det handlar om.
Lennart Kollmats kan åka runt i Halland och Skå-
ne. Men generellt sett i Halland och Skåne finns inga
större problem. Visst kan det finnas problem i vissa
kustnära områden i Halland. Men vid en jämförelse
av taxeringsvärdena i Hylte och Tylösand är det en
markant skillnad. Men märk väl att mängden fastig-
heter runtom i landet ligger faktiskt inte vid kusten
utan i inlandet och har ett taxeringsvärde som innebär
att fastighetsskatten inte är ett generellt problem. Men
jag medger att skatten är ett problem i vissa kustnära
områden och i överhettade områden, framför allt i
Stockholm och även delar av Göteborg.

Anf. 104 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Det var skönt att geografilektionen
ändå fick resultat. Per Rosengren kunde medge att
problemen finns inte bara i Stockholm. Förmodligen
har han rest omkring även i Göteborgs- och Hal-
landsområdet. Halland består till stor del av kustnära
områden.
Sedan är det frågan om energisparåtgärderna. För
mig är signalen viktig - och det tror jag vi är eniga
om - att vi gläds åt varje fastighetsägare som gör en
investering som förbättrar miljön och spar energi,
med allt vad det innebär. Det är då väsentligt att få en
signal att en sådan åtgärd inte ger en skattehöjning.
Även om det ibland är bara 70 kr, ibland större sum-
mor, finns den aspekten.

Anf. 105 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det är precis av den anledningen som
Fastighetsbeskattningskommittén, som jag satt med i,
förordar en sådan lösning. När vi ser vilka effekter
den ger i förhållande till arbetet och de gränsdrag-
ningsproblem som detta skulle innebära går det att
fråga sig om det är värt 220 kr per år för en normal-
villa. I nuvarande läge gör vi bedömningen att det
inte är det. Det är bättre att lägga detta i den utredning
som ska se över fastighetsskatten.
Det är inte motiverat att genomföra ganska svåra
förändringar i lagstiftningen med vissa gränsdrag-
ningsproblem när det innebär 220 kr per år för en
fastighetsägare. En investering i bergvärme kan vara
på 120 000 kr eller - i och för sig - betydligt lägre
siffror för isolerfönster. Det är inte motiverat. Det är
det vi försöker hävda. Därför är det bra om utred-
ningen får se över detta.
Jag är medveten om att Halland till stor del består
av kustnära områden. Men det är inte så många hus
som är utsatta för höga taxeringsvärden. Det är vissa
områden i Halland där detta kan vara ett problem,
men generellt sett inåt landet är det inga problem -
ens i Halland.

Anf. 106 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Per Rosengren var förvånad över att
jag tyckte att förmögenhetsskatten gav förhållandevis
lite skatteintäkter. Av de 1 200 miljarderna som det
offentliga drar in står förmögenhetsskatten för bara 5
miljarder. Att jag tycker att det är en liten intäkt beror
på att skadeverkningarna är så otroligt stora. Skatter
påverkar beteendet, annars skulle inte stater lägga ned
så mycket arbete på att t.ex. bedriva skattekonkur-
rens. Vi skulle inte heller stå här och diskutera skat-
ter.
Visst påverkar förmögenhetsskatten företagandet,
sparandet och skattebaserna. Det är ur den synvinkeln
jag tycker att förmögenhetsskatten borde slopas. Den
skadar oändligt mycket mer än vad den ger i skat-
teintäkter.

Anf. 107 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Där har vi helt olika uppfattning. Vår
uppfattning är att förmögenhetsskatten inte är särskilt
skadlig. Ja, den medför problem kombinerat med
fastighetsskatten. Men att hävda att den skulle vara
ett jättestort problem och att den skulle vara skadlig
finns det inte riktiga belägg för. Det finns inte någon
empiri att hänvisa till.
Det skulle vara intressant om Catharina Hagen
kunde ange på vad sätt förmögenhetsskatten skulle
vara skadlig. Det enda jag kan se är att den upplevs
som orättvis med dagens utformning, som innebär att
vissa med höga förmögenheter inte betalar någon
förmögenhetsskatt. Där finns det problem. Det inser
jag. Men det är inte förmöghetsskatten som sådan
utan att den är utformad på ett sådant orättvist sätt.
Det skulle gå lätt att fixa till detta och ändå behålla
skattebasen i landet.
Jag förstår att Catharina Hagen inte ser de 5 mil-
jarderna som ett problem. Är man beredd att sänka
inkomstskatten är man beredd att sänka de flesta
skatterna, och då tas detta med som en frisläng.

Anf. 108 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Om förmögenhetsskatten inte vore
skadlig, Per Rosengren, varför är Vänsterpartiet inte
berett att höja skatten mycket även för de allra rikas-
te? Per Rosengren säger själv att man är tvungen att
ha ett tak när man nu vill bredda förmögenhetsskat-
ten. Varför måste man ha detta tak om skatten inte
skadar på det viset att de mycket förmögna och duk-
tiga personerna flyttar ut både sig själva och sina
företag? Det är ju en av anledningarna till att ni själva
säger att ni ska ha ett tak. Per Rosengren står här och
säger emot sig själv.
För övrigt vill jag bara säga att skatten på förmö-
genhet ökar kostnaden för det svenska ägandet, och
därför har vi i Sverige nu långt över 20 % av alla
arbetande personer sysselsatta i utlandsdominerade
företag. Många andra länder har slopat förmögenhets-
skatten. Varför skulle inte vi göra det?

Anf. 109 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Om man tar ut 50 % förmögenhets-
skatt är det klart att den blir skadlig. Det finns natur-
ligtvis en gräns för när också förmögenhetsskatten
blir skadlig, precis som alla andra skatter. Kommer
man över en viss nivå kan skatterna vara skadliga.
Den bas och den förmögenhetsskatt vi har i dag,
liksom utformningen av den, är däremot inte skadlig.
Det är vår bedömning. Jag tror inte att det än så länge
finns någon som har kunnat visa vilka skadliga ef-
fekter den får.
Men jag förstår att Moderaterna vill ta bort också
denna skatt, eftersom man vill ta bort en mängd skat-
ter, bl.a. den s.k. dubbelbeskattningen. Det finns ju
inte en skatt som inte Moderaterna vill sänka.
För Moderaterna är alla skatter skadliga. Det be-
ror inte på vilken nivå de är på, utan rent generellt
verkar Moderaterna anse att skatterna är skadliga.
Vi har en annan uppfattning. Vi tycker att skatter-
na är bra och viktiga för samhället. De finansierar
ganska mycket viktig verksamhet, och förmögenhets-
skatten med sina 5 miljarder är alltså en del i detta.

Anf. 110 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Tidsbegränsningen på fyra minuter är
beklagansvärd när man egentligen har så mycket som
man skulle vilja svara på efter att har lyssnat på den
här debatten. Men jag kan konstatera att en del av det
inte ens är värt att bemöta.
Utanför Leipzig står ett monument som kallas
Völkerschlacht Denkmal till minne av alla dem som
slaktades där i slaget 1813.
Nu håller vi här i riksdagen på att slakta motioner
i mängd. I de tre skattebetänkanden som vi nu debat-
terar behandlas 251 motioner, och man kan bara kon-
statera att det finns många bra förslag, oavsett parti-
ursprung, som inte får den behandling som jag tycker
att de är värda.
Att även de som avslår motionerna tycker att en
del av dem är bra märker man då de ett halvår senare
i stället dyker upp i propositioner.
Det är en stor dag också på så sätt att jag tillhör
dem som får ett antal motioner avslagna. Två är redan
avslagna, och det blir väl två till. Fyra avslagna mo-
tioner på en dag är inget dåligt byte för majoriteten.
Det innebär att samverkan mot klottret kommer att
utebli. Klottret kommer att fortsätta, sexuell utpress-
ning mot elever och lärare kommer att fortsätta, anhö-
riga till missbrukare kommer att fara lika illa som
förut, och - det som är aktuellt i det här betänkandet -
äktenskapet som samlevnadsform kommer att diskri-
mineras.
Per Rosengren talade om problem i vissa kustnära
områden när det gällde fastighetsskatten. Men är det
inte så att vi ska lösa problem, i synnerhet om det är
riksdagen som har skapat dem?
Det hjälper inte att jag för mina grannar ute på
Åstol kan tala om att de tillhör det fåtal som har
drabbats, men att man bortser från dem eftersom man
jämför dem med stockholmare, och stockholmare är
det inte synd om. Det är ungefär den argumentation
Per Rosengren använder.
Det rör sig om skatt på fiktiva värden. Man kan
som bekant inte äta brädor och tegelstenar. De som
med egna händer har byggt upp ett hus och råkar
befinna sig i det som på senare tid har blivit ett at-
traktivt område beskattas upp över öronen så att de
t.o.m. måste lämna sina bostäder. Jag har sett sådana,
Per Rosengren - jag har sett dem i år. De har inte
längre råd att vara kvar, med sin knapra folkpension
och sin ynkliga ATP. Deras barn har inte råd att köpa
husen, därför att de vet att de inte kommer att ha råd
att i dagens pressade läge fortsätta att betala. Då är
det de med de runda plånböckerna med gummiband
omkring som har råd att köpa husen och ha dem som
sommarvillor. Sedan blir det tomt och ödsligt, och
mängder av sociala och andra problem i området
uppstår.
Den andra frågan, som egentligen är den vikti-
gaste i den av mina motioner som behandlas i detta
betänkande, är den som har att göra med diskrimine-
ring av äktenskap som samlevnadsform. Jag skulle
vilja fråga: Hur kan feministen Per Rosengren - han
är väl feminist; det ska man ju vara i hans parti -
försvara en kvarleva från en tid då kvinnor inte sågs
som självständiga?
Jag ställde förra året en fråga till finansministern
om hur han kunde försvara detta att man med skatt
styr samlevnadsformer. Det kunde han självfallet inte
svara på, utan han svarade med någonting helt annat.
Per Rosengren verkar ibland vara den främste före-
trädaren för regeringspolitiken på det här området,
och han eller någon av socialdemokraterna kanske
kan svara på frågan: Hur kan ni försvara att man med
skatt reglerar folks preferenser när det gäller samlev-
nadsform? Är det vad skattepolitiken och skattelagar-
na ska användas till?

Anf. 111 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det är inte så att sambeskattningen av
förmögenhet har någon större inverkan på vilken
samlevnadsform man väljer. Det saknas nog ganska
mycket empiri när man konstaterar en sådan sak.
Däremot har vi samma uppfattning i fråga om att
sambeskattningen ska bort. Det är faktiskt också
Vänsterpartiets uppfattning i den frågan. Men vi har
försökt prioritera. Vi har sagt det tidigare, och jag
säger det återigen: Om utrymmet att sänka skatten är
begränsat väljer vi i första hand att se till att klara
dem som blir väldigt hårt beskattade när man lägger
ihop fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Det
är den prioritering vi kommer att göra i första hand.
Sedan ska vi också vara medvetna om att mer än
hälften av sambeskattningen är borttagen, i och med
att fribeloppet för sambeskattade har höjts. En hel del
av de problem som har varit är faktiskt redan borta.
Nu återstår en liten bit. Vi kommer nog att se till att
Förmögenhetsskatteutredningen undanröjer också
detta sista problem.

Anf. 112 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Jag blir lite förvånad. Per represente-
rar ett parti där man håller väldigt mycket på dogmer
och gamla principer, och i det här sammanhanget är
det en ganska viktig symbolisk fråga. Det var därför
jag ställde frågan på det sättet, vilket väl Per inser.
Hur kan man alltså försvara den här lilla kvarvarande
resten - låt oss säga att det är det - som gör att kvin-
nor de facto betraktas som någonting som står under
mannen? Det är det som är ursprunget till det här.
Jag fick inte heller svar på frågan, som kanske är
den viktigaste, hur vi ska kunna försvara att en del
kläms hårt åt genom att de råkar bo i områden som på
senare tid har blivit väldigt attraktiva. Helt oförskyllt
blir de fiktivt förmögna. De är inte förmögna förrän
just i det ögonblicket som taxeringsnämnden sätter
värdena på deras hus. De kan inte, som sagt var, äta
vare sig plankor eller tegelstenar.
Det är säkert så, som Per säger, att det finns väl-
digt mycket av detta i framför allt storstadsområdena.
Men vi hörde också att områden är döende därför att
folk inte har möjlighet att bo kvar, bl.a. beroende på
detta. Kombinationen av en fiktiv förmögenhet och
beskattning av ett fiktivt värde på en fastighet gör att
det finns ganska många fastigheter i kustnära områ-
den, på öar och i andra områden som är attraktiva att
köpa för storstadsbor med runda plånböcker. Den
orättvisan måste vi ta bort, eftersom det är ni som har
fattat besluten här i riksdagen som har skapat den.

Anf. 113 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Fastighetsskatten ska ses över just
med anledning av de problem som finns. Men vi är
inte beredda att gå samma väg som Moderaterna som
bara vill ta bort fastighetsskatten och förmögenhets-
skatten, sänka inkomstskatterna och ta bort dubbelbe-
skattningen. Vi är snart uppe i 140-150 miljarder som
Moderaterna vill sänka skatterna med. Det är väldigt
lätt om man har det perspektivet.
Vi anser att fastighetskatten fortfarande ska in-
bringa runt 20 miljarder, men vi ska ta bort de effek-
ter som innebär att människor drabbas och kan bli
tvingade att flytta från sitt boende. Vi har klargjort
det väldigt tydligt här i kammaren. Den här utred-
ningen är faktiskt tillsatt för att vi ska lösa det här
problemet.
Jag hoppas att sambeskattningen av förmögen-
hetsskatten är könsneutral. Den drabbar män och
kvinnor på precis samma sätt. Jag har tidigare sagt att
vi har tagit bort den stora delen av sambeskattningen.
Vi ämnar gå vidare. Jag hoppas att när den förmö-
genhetsskatteutredning som ska tillsättas lägger fram
sitt betänkande kommer det att innebära att vi också
tar bort den sista delen av sambeskattningen. Jag tror
att Lennart Fridén kan vara ganska lugn där.

Anf. 114 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Det är skönt om jag kan vara lugn.
Men det finns ett gammalt talesätt som säger att me-
dan gräset gror dör kon. Det är alltför många kor som
dör nu. Medan vi väntar på Per Rosengrens utred-
ningar avfolkas kustsamhällen och folk tvingas att
lämna sina egna hem. Den här typen av skatt slår
väldigt hårt mot de här grupperna. De får sin förmö-
genhet som pengar i handen den dag då de har sålt
och flyttat därifrån, men det är det de inte vill.
I avvaktan på utredningsresultaten - dessutom får
vi se om det blir något av dem - kommer folk att fara
illa. Det är då Per Rosengren medskyldig till.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

10 § Socialtjänstfrågor

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU11
Socialtjänstfrågor.

Anf. 115 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! Sedan den 1 januari har vi en ny soci-
altjänstlag i Sverige. Det är en lag som utformades i
samarbete mellan regeringen, Västerpartiet och Mil-
jöpartiet. Det är en lag som i mångt och mycket byg-
ger på frågor som Vänsterpartiet drivit genom åren.
Den kanske viktigaste förändringen är att besvärsrät-
ten återinförs. Men lagen har också förstärkts på en
rad andra viktiga områden.
Regeringen har också i samarbete med Vänster-
partiet och Miljöpartiet satt upp ett mål att halvera
antalet socialbidragstagare. Den viktigaste åtgärden
för att nå det målet är att förstärka människors möj-
ligheter till arbete och löneinkomster och att öppna
våra generella system så att fler omfattas.
Det är för tidigt att utvärdera en lag som enbart
har varit i kraft några månader. Det är inte heller
möjligt ännu att utvärdera det satta målet. Det är
också lätt att konstatera att de här två åtgärderna inte
räcker. Vi har fortfarande andra åtgärder som vi be-
höver vidta för att stärka vårt sociala skyddsnät.
Vänsterpartiet har lagt fram en rad motioner under
den allmänna motionstiden för att just förstärka det
här nätet. Det är motioner som behandlas i det betän-
kande vi debatterar i dag. Vi har hela åtta reservatio-
ner och ett särskilt yttrande i det betänkandet. Jag
tänker beröra de flesta av dem väldigt kort.
Flera kommuner har under det senaste året lagt ut
delar av socialtjänsten på entreprenad. Det handlar
främst om utredningar. Vi menar att socialtjänsten är
en helhet och att den inte bör eller ska privatiseras.
JO har nyss uttalat sig i frågan, men för att säkerställa
rättssäkerheten menar vi att det behöver tillsättas en
utredning för att ta fram en nationell norm för kom-
munernas sociala utredningsarbete. Vi menar att
utredningsarbetet är en myndighetsutövning och att
enskildas integritet är en viktig del i det här arbetet.
Vi menar också att barnbidragshöjningar framde-
les ska få genomslag på socialbidragsnormen, dvs.
när barnbidragen höjs ska även de barnfamiljer som
lever med försörjningsstöd få del av höjningen. I dag
räknas barnbidraget som inkomst, och en höjning
leder till att socialbidraget sänks i motsvarande mån.
Regeringen har visserligen gått in och höjt barndelen
i riksnormen för att kompensera för de genomförda
höjningarna, och det är bra. Men detta verkar enbart
retroaktivt, och det löser på intet sätt problemet med
att de barnfamiljer som bäst behöver en ekonomisk
förstärkning riskerar att inte få ta del av kommande
höjningar av barnbidraget.
Vi anser att det krävs en översyn av socialtjänst-
lagen så att de barn som finns i familjer som uppbär
försörjningsstöd och som feriearbetar får behålla en
del av sin inkomst. Så är inte alltid fallet i dag. I dag
varierar det kraftigt mellan kommunerna hur man
väljer att hantera den här frågan. Det är inte rimligt
att de barn som lyckas skaffa sig ett feriearbete inte
ska få behålla något av sin inkomst i de fall mamma
eller pappa uppbär ett försörjningsstöd. Utskottsmajo-
riteten konstaterar att det här är olyckligt, men man
föreslår ingen åtgärd. Det är beklagligt.
Vi har också en reservation som tar upp problemet
med att ideellt skadestånd räknas som inkomst i soci-
altjänstens mening och kan reducera rätten till för-
sörjningsstöd. Lagstiftningen i Sverige är inte entydig
eller konsekvent när det gäller synen på ideellt skade-
stånd. Utmätning av ideellt skadestånd kan t.ex. inte
ske. Där behandlas inte skadeståndet som inkomst.
Varför är det då ett problem att ideellt skadestånd
räknas som inkomst i socialtjänstlagen? En kvinna
som t.ex. har fått skadestånd för en misshandel kan
behöva använda sitt skadestånd till en kostsam be-
handling eller rehabilitering. Har hon försörjningsstöd
går skadeståndet i stället till att betala bostad och mat.
Det här är ett problem som vi menar kräver en lös-
ning.
90-talet har kännetecknats av en politik som vår-
dat budgeten mer än människan. Inte minst kommu-
nernas ekonomi har kännetecknats av en ganska
hårdhänt ekonomisk åtstramning. Det har drabbat
missbruksvården hårt. Det är nu hög tid att börja
återskapa en kvalitet i den delen. Det gäller både den
öppna och den slutna vården. Ett första steg är fak-
tiskt taget. Det var när vi återinförde besvärsrätten i
socialtjänstlagen, men det räcker inte med det. Det
finns i dag en rad undersökningar som visar på miss-
bruksvårdens tillkortakommanden. Vi menar att det
är dags att göra en fördjupad analys just med ut-
gångspunkt i de här utredningarna och rapporterna
och att presentera konkreta åtgärder för att förbättra
missbruksvården.
En rad undersökningar visar också att alkoholska-
dor kan förebyggas genom s.k. minimiintervention,
dvs. rådgivning i ett tidigt skede. Det är angeläget
med en väl utbyggd öppenvård i kommunerna. Vi
menar att kommunernas ansvar för den öppna alko-
holrådgivningen bör utredas.
Fru talman! Några av 90-talets stora förlorare var
de ensamstående föräldrarna, oftast mödrar. Det visar
rapport efter rapport. De lever under stor ekonomisk
press och ibland under hot om våld. De har helt en-
kelt som grupp betraktad sämre villkor än andra. Vi
vet allt detta, och vi har också ett ansvar för att göra
någonting åt det. Vi menar att det nu behövs samver-
kan mellan många olika politikområden där socialpo-
litik, utbildningspolitik, bostadspolitik, arbetsmark-
nadspolitik och skattepolitik är centrala delar. Den
här översynen och det här samarbetet ska leda fram
till ett handlingsprogram för att förbättra situationen
för den här gruppen.
I ett särskilt yttrande pekar vi på vad riksdagen ti-
digare har beslutat för att förbättra situationen för
misshandlade kvinnor, men där det ännu inte har skett
något. Det här beslutet fattades 1998 i samband be-
slutet om kvinnofrid.
Det handlar om kommunala handlingsprogram.
Sådana finns ännu inte i alla kommuner. Det handlar
om fortbildning av berörda personalgrupper som
möter de misshandlade kvinnorna. Det handlar om att
olika högskoleexamina ska kompletteras med kun-
skap om kvinnomisshandel. Det handlar om inrättan-
det av en nationell kristelefon.
Besluten fattades som sagt i samband med beslu-
tet om kvinnofrid 1998, men de är ännu inte verk-
ställda. Vi menar att det är hög tid att verkställa be-
sluten.
Fru talman! Ett enigt utskott ber i det här betän-
kandet om ett tillkännagivande till regeringen om att
återkomma med förslag till lagförstärkningar när det
gäller att ytterligare stödja anhöriga genom t.ex. av-
lösning. Utskottet vill ytterligare betona vikten av att
kommunerna tar ansvar för att underlätta för dem som
vårdar närstående. I dag finns det kommuner som tar
det ansvaret. Det har också avsatts stimulansmedel.
Men det ser väldigt olika ut över landet.
Vi vet att anhöriga i dag står för en mycket stor
del av omvårdnaden av äldre, sjuka och handikappa-
de. Det är alldeles nödvändigt att de får stöd och
avlastning oavsett i vilken kommun de bor. Därför är
det bra att vi gör det här tillkännagivandet till rege-
ringen nu. Det är också bra att vi är fullständigt eniga
om det.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga av
Vänsterpartiets reservationer. För tids vinnande yrkar
jag bifall endast till reservation nr 21.

Anf. 116 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Betänkandet omfattar ett antal frågor
inom det sociala området. Jag tror att de flesta, kan-
ske t.o.m. alla, har behandlats i någon form i tidigare
sammanhang. De återkommer på grund av motioner
under den allmänna motionstiden. Jag tror inte att jag
överdriver om jag säger att partiernas ståndpunkter i
de olika sakfrågorna är kända sedan tidigare. Det har
heller inte framförts några speciellt nya faktorer i
någon enskild fråga, såvitt jag kan bedöma. Därför
innehåller betänkandet inte heller några speciella
överraskningar, med undantag för en punkt.
På den punkt som ordföranden avslutade med att
betona har utskottet gått motionärerna till mötes. Det
gäller tillkännagivandet till regeringen om att göra en
analys av de ekonomiska konsekvenserna av att en
lagändring införs i socialtjänstlagen om en särskild
skyldighet för socialnämnden att stödja dem som
vårdar närstående.
Även denna fråga är gammal. Senast var den uppe
när socialtjänstlagen ändrades för ett år sedan. Den
har diskuterats fram och tillbaka också under tidigare
år. Då avvisade en majoritet av riksdagen och ut-
skottets ledamöter, inklusive mitt eget parti, de yr-
kanden som fanns med hänvisning till det utveck-
lingsarbete som pågår ute i kommunerna när det gäl-
ler anhörigstöd. Regeringen framförde då synpunk-
terna att man skulle utvärdera detta arbete innan man
tog ställning till en eventuell förändring av lagen.
Sedan dess har de flesta partier, skulle jag tro, fått
en hel del signaler om hur anhörigstödet har utveck-
lats i kommunerna. Det är precis som socialutskottets
ordförande sade: Det är väldigt olika ute i kommu-
nerna. Jag tror att man t.o.m. kan säga att det i de
allra flesta kommuner finns en tendens att prioritera
andra anhöriginsatser än just avlösning, som den här
regleringen framför allt tar sikte på. Därför är det bra,
tycker jag, att utskottet nu har enats om ett tillkänna-
givande som innebär att regeringen ska återkomma
med direkta förslag till regleringar i socialtjänstlagen.
Vi förutsätter att regeringen återkommer redan under
hösten med sådana förslag, så att vi kan ta upp frågan
till ett slutligt avgörande.
Fru talman! Från vår sida har vi reserverat oss på
fem olika punkter. Vi anser framför allt att de all-
männa utgångspunkterna för socialtjänsten bör vara
att man ska vara mer offensivt inriktad på att få män-
niskor ur bidragsberoende och passiviserande insat-
ser. I dag är det ca 700 000 människor i arbetsför
ålder som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Det är framför allt den gruppen som skapar en onödig
belastning på det sociala arbetet ute i kommunerna.
Det är vårt överlägset största sociala problem, och det
är ett problem som inte i första hand kan lösas med
sociala insatser. Det kräver andra former av insatser.
Vi har i andra sammanhang pekat på behovet av
en mer flexibel och öppen arbetsmarknad och av
kompetenshöjande och andra insatser för att få män-
niskor attraktiva på arbetsmarknaden. Men det finns
också delar inom socialtjänsten som bör förändras för
att underlätta för människor att gå ut på arbetsmark-
naden. Försörjningsstödets inlåsningseffekter är ett
sådant exempel.
Utskottets ordförande pekar på konsekvenserna av
att en höjning av barnbidraget leder till att försörj-
ningsstödet minskar. Jag håller med om att det är ett
dilemma och ett problem, men ett ännu större pro-
blem är att det får precis samma effekter när männi-
skorna anstränger sig mer och gör en extra arbetsin-
sats eller höjer sin inkomst genom att byta jobb. Det
är från vår utgångspunkt ett betydligt större problem
än just regleringen av hur olika bidragssystem slår
sinsemellan.
Det krävs en förändring av bidragssystemen och
skattesystemen för att vi ska kunna släppa människor
ur bidragsfällan och stimulera dem och skapa förut-
sättningar för dem att komma ut på arbetsmarknaden
efter en lång tid av bidragsberoende.
Vi menar också, fru talman, att de traditionella
socialpolitiska instrumenten måste utvecklas. Vi vill
skapa mer flexibla former för det direkt sociala arbe-
tet och släppa in kompetens, kreativitet och fritt tän-
kande, som i dag finns inom organisationer eller hos
professionellt arbetande enskilda människor utanför
de sociala förvaltningarna.
Det är inte alltid av resursskäl socialförvaltning-
arna vänder sig till utomstående experter för att t.ex.
göra barnutredningar eller anlitar kompetens som inte
finns i den enskilda förvaltningen t.ex. i en liten
kommun. Det beror också på att man inte kan garan-
tera en kompetens inom den egna förvaltningen och
behöver öppnare kanaler och bredare kompetens än
vad man själv kan erbjuda.
Vi efterlyser en lagändring som tydliggör skillna-
den mellan de myndighetsuppgifter som socialtjäns-
ten har och det övriga sociala arbetet. En sådan tydli-
gare gräns skulle innebära att vi också skulle kunna
släppa in en större mångfald och en större kreativitet i
andra delar av de sociala verksamheterna.
Fru talman! Vi har också en reservation där vi
upprepar vår inställning till den s.k. riksnormen. Våra
synpunkter är kända, och jag ska inte ta upp tid med
att upprepa dem.
I en reservation tar vi upp frågan om tvångsom-
händertagande vid upprepat gravt alkoholmissbruk.
Vi anser att reglerna, som ska hindra missbrukare
från att genom våld, hot eller andra kränkningar be-
handla sin omgivning illa, måste skärpas både till sitt
innehåll och sin tillämpning.
Avslutningsvis har vi tillsammans med de övriga
borgerliga partierna reserverat oss till förmån för
yrkandet om att införa en möjlighet till kroppsvisita-
tion och s.k. ytlig kroppsbesiktning av personer som
vårdas enligt LVM. Också detta är ett gammalt krav
som vi har drivit i andra sammanhang.
Fru talman! Av tidsskäl avstår jag från att yrka bi-
fall till någon annan reservation än den första, dvs.
reservation 1.

Anf. 117 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet och Moderaterna
skiljer sig åt när det gäller synen på socialtjänst,
myndighetsutövning och frågan om helheten. Jag har
några frågor till Lars Elinderson. Moderaterna vill
lägga ut utredningar vid t.ex. omhändertagande av
barn på andra instanser än socialtjänsten. Man vill
privatisera utredningarna. Finns det några problem
för Moderaterna när det gäller synen på rättssäkerhe-
ten, integriteten och sekretessen i dessa samman-
hang?
Min andra fråga är hur Moderaterna ser på helhe-
ten i socialtjänsten. Som jag ser det är utredningen en
del av helheten i beslutsfattandet. Om jag skulle ac-
ceptera Moderaternas modell skulle jag få dela upp
detta. Jag skulle få särskilja utredningen från besluts-
fattandet och skulle få flera kontaktytor mot familjen.
Jag skulle då få problem med sekretessen och integ-
riteten. Hur funderar Moderaterna kring detta?

Anf. 118 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Den helhet som socialutskottets ord-
förande efterlyser när det gäller socialtjänsten finns i
princip inte i någon av de mindre kommunerna i dag.
Så snart som man i en liten kommun t.ex. får kompli-
cerade barnavårdsärenden anlitar man i nästan varje
fall extern kompetens, antingen i form av psykiatrer
eller psykologer från landstinget eller i form av fristå-
ende specialister på området. Det är mycket vanligt.
Helheten ligger i att den sociala förvaltningen har det
samlade ansvaret.
Vi menar att gränsdragningen just i detta hänse-
ende måste utredas. Självklart tycker vi att de regler
som i dag gäller för kommunerna också ska gälla för
helheten. De ska gälla på samma sätt t.ex. för en
utredning som när en kommunalt anställd person har
ansvaret. Det ska dessutom även i framtiden vara
myndigheten som ska ha ansvaret. Däremot måste vi
reglera på vilka villkor man kan anlita extern kom-
petens för att göra delar av utredningen eller hela den
utredning som socialförvaltningen behöver för soci-
alnämndens eller förvaltningens ställningstagande.
Det som vi har yrkat på är en översyn som tydlig-
gör bestämmelserna. Om man engagerar utomstående
krafter för sina utredningar ska självklart samma
sekretessregler och övriga regler gälla.

Anf. 119 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag får tacka för det svaret. Jag kan
konstatera att Moderaterna ser att det finns en rad
problem med att lägga ut detta på privata aktörer. Det
gläder mig eftersom det är min uppfattning att man
gjorde detta i Stockholm utan att ens ha reflekterat
över problemen. Själv menar jag att myndighetsutöv-
ning i dess helhet ska skötas av myndigheter. Vi har
liksom Moderaterna motionerat om att detta ska ses
över för att säkerställa att den nuvarande lagstiftning-
en inte ska kunna tolkas olika i olika kommuner.
Jag har också en annan fråga till Lars Elinderson,
nämligen om den s.k. bidragsfällan. När jag läser
Moderaternas motion får jag ett intryck av att vi för
att man inte ska hamna i det som Moderaterna kallar
bidragsfällorna ska pressa ned nivåerna i socialbi-
dragsnormen så att denna radikalt understiger den
lägsta lönenivån i ett samhälle.
Jag hoppas att jag har missuppfattat Moderaternas
politik på det här området. Jag hoppas att Moderater-
na liksom Vänsterpartiet anser att det är viktigt att vi
har en rimlig nivå även för de människor som under
kortare eller längre tid är beroende av försörjnings-
stöd.

Anf. 120 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag tar frågorna i tur och ordning. Jag
börjar med att konstatera att om socialtjänsten vore så
strikt i tillämpningen som fru Burman efterlyser,
skulle det innebära att man med nuvarande lagstift-
ning inte skulle kunna engagera extern expertis för
sina utredningar, i varje fall inte sådan som inte står
under en offentlig huvudman. Så fungerar det inte i
dag.
Jag har gjort ett test i kommunerna i min valkrets.
I i stort sett samtliga de kommuner som jag har talat
med, ett tiotal, säger man att det i dag är ganska van-
ligt att man anlitar extern kompetens. Men man säger
samtidigt att man inte vet var gränsen går. Man vet
inte var man ska dra gränsen vad gäller myndighets-
utövning. Vi instämmer i uppfattningen att det är
myndigheter som ska utöva myndighet, men var går
gränsen? De socialchefer som jag har talat med ef-
terlyser var gränsen går, och det är därför som vi har
begärt att få en utredning.
Jag tror att en större del av det arbete som görs
skulle vinna på att man tar in extern kompetens, i
synnerhet i små kommuner men också i stora kom-
muner.
Jag avslutar med att svara på den andra frågan.
Ingrid Burman talade inledningsvis om människor
som för kortare eller längre tid blir beroende av för-
sörjningsstöd för sitt uppehälle. Jag trodde att vi hade
samma grundinställning som den som anges i social-
tjänstlagen, nämligen att man inte under längre tid
ska vara beroende av försörjningsstöd. I stället ska
man då komma fram till andra metoder för att få ut
människor i arbete. Alternativt kan det allmänna
försäkringsstödet täcka behoven. Den uppfattningen
delar jag.
Man ska under en kort tillfällig period kunna få
täckning för sina kostnader, och då är det inte orim-
ligt att kostnadsersättningen eller försörjningsstödet
är lägre än vad man normalt har i ett vanligt jobb. Jag
tror att de flesta delar den uppfattningen.
Vi har i dag ett system med ett långsiktigt beroen-
de av socialbidrag. Man måste komma rätt högt upp i
lönenivåerna för att kunna förbättra sin situation
genom att gå från bidrag till arbete.

Anf. 121 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag känner mig ganska stolt över att
vi i vårt land har ett socialt skyddsnät som kan träda
in när människor av olika skäl inte har någon annan
lösning på sin ekonomi. Jag känner mig också ganska
glad över att det finns lagar och förordningar som
garanterar att den enskilde bl.a. har rätt att få utred-
ningar gjorda, inte minst till trygghet för sina barn.
Däremot, fru talman, är det inget tvivel om att vi i
dag måste ta upp ett antal områden för att genomföra
förändringar. Också jag vill inledningsvis säga att jag
som kristdemokrat är oerhört glad över att ett enigt
utskott har beslutat att ställa sig bakom ett tillkänna-
givande vad gäller anhöriga och närstående som un-
der många år har gjort helt ovärderliga insatser.
Vi kristdemokrater var för ungefär ett år sedan en-
samma om att stå för att det skulle införas en skyldig-
het för kommunerna att stödja anhöriga som går in
med vårdavlösning. Jag är väldigt glad över att Lars
Elinderson och andra yrkar bifall till detta. Också
Ingrid Burman är glad, och det är bra. Majoriteten
tycker ibland att det är bra när den har förlorat loppet.
För anhöriga och närstående i vården är detta stöd
ovärderligt. Minst 60 % av allt arbete med människor
som vårdas hemma sköts faktiskt av anhöriga eller
närstående, oftast oavlönat. Många närstående får en
utomordentligt svår situation, oavsett om de är yngre
eller äldre, när de vågar ta på sig ansvaret att vara
hemma med den sjuke under mycket svåra förhållan-
den.
Jag vet att det på många håll i vårt land fungerar
väl med distriktsvården, primärvården och hemtjäns-
ten, där människor kommer och tittar till och ger
hjälp och stöd med sin kompetens, och den är ju
ovärderlig. Men det finns inget ställe i det här landet
där man från kommunen eller landstinget kan få hjälp
24 timmar om dygnet när någon är svårt sjuk. Jag vet
att väldigt många känner en ångest och en oro över att
känna att man är i tjänst 24 timmar varje dygn. Det
kan vara av en avgörande betydelse, om man vågar
tillmötesgå den närståendes önskan om att vårdas
hemma, att veta att man behöver lite ledighet ibland
för att orka med. Då kan man behöva få garantier för
att den nära anhöriga som är sjuk får hjälp och vård
någon annanstans.
Det är därför jag tror att det är så viktigt att skyl-
digheten införs som vi nu har hemställt om och
kommit överens om att regeringen bör se till. Det
handlar någonstans om en trygghet rent emotionellt,
men också om en förutsättning för att få sin önskan
tillgodosedd.
Utöver den oerhörda bonus som det är för den en-
skilde är det en trygg dimension att kunna få ha nå-
gon familjemedlem eller annan närstående nära sig i
kanske livets svåraste situation. Det skapar en trygg-
het och en djupare dimension även när det gäller den
faktorn. Därför känner jag mig oerhört glad över
detta.
Vi har lyft fram den här frågan, bl.a. Rosita Rune-
grund och Inger Davidson, om anhöriga och hela den
biten, så nu hoppas jag verkligen att det ska hända
någonting.
Av de 24 reservationer som är fogade till det här
betänkandet är det ett tiotal som rör missbrukarvår-
den. Jag hade nog hoppats att Moderaternas företrä-
dare skulle ha ägnat lite mer tid av sitt anförande åt
missbrukarvården, som jag tycker är en av de vård-
former som är oerhört eftersatta i dag. Många männi-
skor och familjer känner i dag en enorm oro när man
drabbas av missbruksproblem. Jag tror - rätta mig om
jag har fel - att enligt hälso- och sjukvårdslagen är
exempelvis alkoholism en sjukdom. Trots det har det
sedan länge varit en socialassistent som oftast har
bedömt vilken missbruksvård man ska få.
Någon kan då säga att akut vård när det gäller av-
giftning finns ju alltid. Men det är trångt i dag, mina
vänner. Det är inte bara inom akutsjukvården som
vårdplatser har lagts ned under det senaste tiotalet år
som har gått, utan vi har förlorat vårdplatser inom
psykiatrin och missbrukarvården och väldigt många
andra områden.
Jag lär mig kanske aldrig att förstå att regeringen
tycks tro att alla människor är precis likadana och
behöver precis likadan vård. Jag tror fortfarande att
likaväl som man kan sköta mycket av vården i öppna
vårdformer så är det nödvändigt med vårdplatser och
slutna vårdformer ibland. Som det är nu kan ju oftast
inte ens en läkare ordinera slutna vårdformer, för de
finns ju inte. Okej, vi har ett antal behandlingshem
som har mycket goda resultat av sin behandling av
ideell karaktär - jag tänker inte minst på LP-
stiftelsens fortsatta arbete. Men också där är det
njugghet från kommunerna när det gäller att skicka i
väg människor dit, och det bekymrar mig.
Jag hoppades att vi skulle ha kommit längre med
att se att det inte räcker med de vårdplatser vi har. I
reservation 14, som vi och Centern står för, har vi
skrivit att vi tycker att det är bekymmersamt att unga
människor hänvisas till härbärgen. Det kan låta som
en saga, men den är faktiskt sann, som det står i den
lilla visan. Jag tycker att vi borde se till att inte de här
människorna hänvisas till någonting som inte är vård
och behandling. Även om deras situation är bekym-
mersam bör de ha möjlighet att få den vård och be-
handling som är anpassade efter just deras behov. Jag
tänker på väldigt många unga människor i dag, som
mänskligt sett har livet framför sig, som faktiskt blir
utvisade utan behandling. Det är inte undervård, utan
det är ickevård, för det finns ingen vård. Det, mina
vänner, vill jag ändra på.
Därför vill jag yrka bifall till reservation nr 14.
Jag står självklart bakom de övriga reservationerna,
men för tids vinnande, som det så vackert heter i
denna kammare, yrkar jag i dag bifall bara till den
reservationen.

Anf. 122 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Chatrine Pålsson var besviken över
att jag inte berörde missbruksvården, med hänvisning
till att det är så många reservationer på det området.
Det är möjligt att jag hade kunnat säga mer om detta.
Jag vill bara betona att jag i mitt anförande berör-
de enbart de reservationer vi har. Vi har en reserva-
tion, som jag också berörde, som gäller miss-
bruksvården. Det är självklart att jag hade kunnat
instämma i eller argumentera mot de övriga reserva-
tionerna också, men jag tyckte inte att det var min
uppgift i första hand.

Anf. 123 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Då måste jag nog fråga Lars Elinder-
son: Tycker Moderaterna och Lars Elinderson att
missbrukarvården fungerar väl i vårt land i dag, efter-
som det inte finns något att säga om den, utan man
uppenbarligen kan biträda regeringen i den här situa-
tionen?
Jag tycker att det känns viktigt att ställa den frå-
gan, eftersom jag också vet att Moderaterna när det
gäller narkotikafrågan är oerhört restriktiva, och lyf-
ter fram den här frågan som viktig. Det känns lite
konstigt då att man lämnar den här missbruksgruppen
nästan utan hänsyn och utan respekt för dess situa-
tion. Det är därför jag efterlyser vad Moderaterna vill
göra. Tycker man att det fungerar bra i dag? Man har
ju inte ens föreslagit att privata alternativ ska få växa
upp, vilket jag tycker är helt utmärkt inom den här
vården. Här måste det till eldsjälar. Det måste vara
människor som verkligen tror på sin idé och känner
engagemang. Det är lite svårt att smeta ut det lite
överallt. Personligen tror jag på ideella organisatio-
ner, och jag tror att privata alternativ är alldeles ly-
sande även på det här området. Jag vill fråga Lars
Elinderson: Är vi överens om det?

Anf. 124 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Om jag får be om ursäkt först vill jag
säga att jag tycker att Chatrine Pålsson verkar lite
grälsjuk i dag. Vi har diskuterat missbrukarfrågor i
många sammanhang, och är det några som har beto-
nat bristerna inom missbruksvården och behovet av
resurser så är det just vi, i de betänkanden som har
avsett specifikt de frågorna. Nu diskuterar vi social-
tjänstlagen, och det finns förvisso anledning att också
lyfta fram de frågorna i det här sammanhanget. Men
jag har betonat de reservationer som vi har till det här
betänkandet. Sedan finns det ett antal andra reserva-
tioner som jag visserligen också hade kunnat beröra i
mitt anförande, men jag valde att nöja mig med att
diskutera och redovisa mina reservationer.
Som Chatrine mycket väl känner till undandrar vi
oss inte möjligheten att föra fram mycket tydliga
synpunkter på den här frågan i de betänkanden som
har lyfts fram där missbruksfrågorna tas upp. På den
beskrivning som Chatrine Pålsson gav och den reto-
riska fråga jag fick, dvs. om jag är beredd att ställa
upp på den problembeskrivningen inom området, är
svaret ja, det är jag. När missbrukarfrågorna kommer
upp till förnyad diskussion vid senare tillfälle kom-
mer vi i sedvanlig ordning också att betona de frågor-
na.

Anf. 125 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är ju jättebra! Nu handlar det ju
om allmänna motionstiden, men jag tycker att mycket
av de här frågorna ändå hör hemma i en debatt om
socialtjänsten.
Jag vill också säga att vi ju inte är särskilt överens
när vi diskuterar just de alkoholpolitiska dragen, men
jag hoppas att vi ska bli överens om de människor
som har hamnat snett och om att man bör ge vård
efter de individuella behoven. Då, fru talman, bryr jag
mig inte om hur mycket tid som Lars Elinderson och
Moderaterna lägger på respektive reservation, utan
huvudsaken är att vi är överens i sak: Alla människor
har rätt, oavsett vilka svårigheter de hamnar i, att få
den vård och behandling som krävs. Det är det som är
skyddsnätet. När livsvägen blir sådan att man hamnar
i diket behöver man individuell hjälp, den hjälp man
behöver just då. Då handlar det inte om fyrkantiga
lösningar. Ibland behöver man ett samtal på platsen.
Andra gånger behöver man en inläggningstid för att
få möjlighet att tillfriskna.

Anf. 126 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 6. Jag står självfallet bakom även övri-
ga reservationer där Centerpartiet förekommer.
Fru talman! I en tid när vårt land håller på att kly-
vas socialt behövs en offensiv politik för att minska
klyftorna. Centerpartiet vill, som en i raden av åtgär-
der, sänka inkomstskatten för dem med de smalaste
ekonomiska marginalerna. Vi vill bryta bidragsbero-
ende, minska marginaleffekter i låga inkomstskikt
och göra det lönsamt att arbeta. Våra förslag är
mycket fördelaktiga för låginkomsttagare men också
för studenter och pensionärer. Färre kommer att be-
höva socialbidrag och bostadsbidrag med Centerpar-
tiets politik.
Det är viktigt att människor har makt över sitt liv.
Det är viktigt att vara ekonomiskt oberoende och
kunna försörja sin familj. Socialtjänsten är mycket
viktig som förebyggare och yttersta skyddsnät, om
man inte klarar upp situationen på egen hand eller
genom anhöriga.
Jag tänker nu enbart kommentera tillkännagivan-
det avseende stöd för anhöriga och närstående samt
några av Centerpartiets reservationer och särskilda
yttranden.
Som flera har sagt i debatten är ett av de vikti-
gaste förslagen i dagens betänkande att vi tar ett litet,
men ändock ett steg till förbättring av avlösarservi-
cen. Det är en framgång för Centerpartiet och de
andra partier som har motionerat i frågan. Men, och
det är mycket viktigare, det är dessutom en framgång
för alla berörda. Centerpartiet har på flera sätt med-
verkat till ett bättre stöd för anhöriga i deras ovärder-
liga insatser.
I vår motion har vi lyft fram hur viktig avlösarser-
vicen är. Vi är nöjda med skrivningen i betänkandet
och förslaget till tillkännagivande. Det är önskvärt att
det i socialtjänstlagen införs en skyldighet för social-
nämnden att stödja anhöriga. Först ska det göras en
ekonomisk analys. Sedan får regeringen redovisa
olika alternativa förslag i syfte att ytterligare stödja
anhöriga genom t.ex. avlösning. Så skrev vi ihop oss,
och det är bra.
En annan fråga som känns angelägen att få ord-
ning på är att många ungdomar ges fel signaler när de
sommarjobbar. Om familjen uppbär socialbidrag kan
socialbidraget minskas med de hushålls- och boende-
kostnader som är barnets andel om barnet har egna
inkomster. Tillämpningen varierar mellan kommuner.
Utskottsmajoriteten tillstår problemet. Man skri-
ver att det är olyckligt om kommunerna tolkar Social-
styrelsens rekommendationer så snävt att ungdomar
avstår från att t.ex. sommarjobba. Sedan fortsätter
man med att riksdagen dock inte bör ta något initiativ.
Det är klart att man ska det om man vill göra något åt
problemet. Vi är fyra partier som vill se att en över-
syn görs och nya riktlinjer tas fram. Därav mitt bifall-
syrkande till reservation nr 6.
Vistelsebegreppet har tagits upp i bl.a. två enskil-
da centermotioner. Motionärerna anför de problem
som uppstår inte minst för mindre turistkommuner
där personer med behov av olika former av insatser
vistas nästan halva året.
Alla ska självfallet ges bästa tänkbara förutsätt-
ningar att leva ett så normalt och rikt liv som möjligt.
Valfriheten får inte inskränkas, och det ska inte vara
tjafs om insatser och pengar beroende på var man
vistas och vem som ska betala. Dock får det anses
orimligt att en kommuns behovsprövning får genom-
slag i en annan kommuns budget. I värsta fall kan det
leda till konflikter rörande resursfördelning mellan
den fast boende befolkningen och de sommarboende
vilket är djupt olyckligt. Som jag framhåller i reser-
vation 11 borde socialtjänstlagen ses över i denna del.
Centerpartiet och Kristdemokraterna tar upp i ett
motionsyrkande hur viktigt det är med tidiga insatser
och vårdplatser för unga människor som använder
droger. I ett särskilt yttrande framför jag åsikter om
effektivare insatser för dem som döms till vård i soci-
altjänsten. Det behövs bättre samverkan mellan be-
rörda och en översyn av lagen om vård av unga m.m.
I ytterligare ett särskilt yttrande markerar jag att
familjehemsverksamheten måste ges bättre förutsätt-
ningar att verka. En översyn bör komma till stånd i
samarbete med Svenska kommunförbundet. Uppfölj-
ningar, utvärderingar och översyner pågår dock eller
har aviserats. Därför har jag i nuläget nöjt mig med
just särskilda yttranden.

Anf. 127 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag i
högsta grad välkomnar utskottets tillkännagivande till
regeringen om en analys av de ekonomiska konsek-
venserna av en lagändring som innebär en skyldighet
för socialnämnden att stödja dem som vårdar närstå-
ende. Även om vi i Folkpartiet inte har någon motion
med i detta betänkande angående det så är det helt i
linje med vår politik. Vi har framfört många olika
förslag i andra sammanhang för att stödja närstående-
vårdarna både vad gäller avlösning och det ekono-
miska stödet. Det senare kan för vissa vara helt avgö-
rande för om de ska kunna ta hand om en närstående
under en längre tid.
De insatser som närstående gör är av avgörande
betydelse. Kommunerna skulle helt enkelt inte klara
av att ordna omsorg och omvårdnad av alla de männi-
skor som i dag får vård av närstående. Analysen
måste i det fallet göras utifrån alternativet att det är
kommunen som ska stå för vården om de anhöriga
inte kan ge den. I det sammanhanget handlar det
också om att se till att de som i dag och i framtiden
vårdar närstående i fullt samförstånd med den som
vårdas ska kunna ha kraften att orka med vårdarbetet
och ha rätt och möjlighet till ett eget liv. Det handlar
om att leva ett liv vid sidan om och hämta kraft för att
klara av det betydelsefulla arbete man utför.
Fru talman! Betänkandet innehåller många olika
frågor som hör till socialtjänstlagen och motioner från
allmänna motionstiden. För närvarande arbetar vi i
socialutskottet med propositionen kring narkotika. Vi
har tidigare behandlat ett betänkande kring alkohol.
Folkpartiet har en reservation om vård av miss-
brukare, speciellt barn och ungdomar. Trycket på
behandlingshemmen för barn och ungdomar med
missbruksproblem har ökat. Här är det naturligtvis
viktigt med ett förebyggande arbete, så att de aldrig
hamnar i den situationen. Men de som har råkat in i
ett missbruk måste få hjälp att bli kvitt det. Det måste
finnas tillräckligt med platser. Kommunerna måste
köpa det antal platser som krävs. Det är en kortsiktig
och oklok politik att snåla med pengarna om de kan
hindra att unga fastnar i en livslång drog- och brott-
skarriär.
Ett annat problem är att utvärderingen av resulta-
ten av missbrukarvården är mycket eftersatt. Det
finns få undersökningar som visar om individen blir
fri från missbruk. Det är inte alltid så att ett projekts
kostnader har ett övertygande samband med den
behandlingseffekt som uppnås. Placeringen av miss-
brukaren sker ofta utan att de ansvariga har kunskap
om behandlingsmetoden är lämplig eller inte. Det
krävs alltså ett kommunalt samarbete i syfte att bättre
utvärdera och mäta resultaten av missbrukarvården
för att få kontroll över kostnaderna samtidigt som
vårdkvaliteten kan förbättras.
Har man dessa fakta ökar säkert också kommu-
nens vilja att satsa de resurser som krävs för att miss-
brukarna ska få den behandling de behöver.
Fru talman! Jag vill härmed yrka bifall till reser-
vation nr 15.
Den som vårdas enligt lagen om vård av missbru-
kare får underkastas kroppsvisitation och ytlig
kroppsbesiktning för kontroll av att inget otillåtet
finns inne på LVM-hemmet. Med kroppsvisitation
avses undersökning av någons kläder, väska eller
annat som han för med sig, däremot inte undersök-
ning av hans kropp. Med ytlig kroppsbesiktning avses
endast en yttre granskning av kroppen. I praktiken
innebär detta att flera personer som är intagna för
tvångsvård tar med sprutor eller annat som också kan
användas som vapen.
Varje år inträffar incidenter vid s.k. LVM-hem
med tillhyggen, inte sällan sprutor, på grund av att
lagen om vård av missbrukare inte bemyndigar den
vårdansvarige att besluta om kroppsbesiktning inne-
bärande t.ex. kontroll av kroppens hålrum. Statens
institutionsstyrelse, som är huvudman för den vård
som bedrivs med stöd av LVM, bekräftar att det
främst på kvinnoinstitutionerna varje år inträffar flera
fall där intagna smugglar in injektionssprutor, och
även narkotika förstås, i kroppen. Smutsiga injek-
tionssprutor har i upprepade fall använts mot perso-
nalen. Trots att LVM är en vårdlag och att en kropp-
svisitation är integritetskränkande måste detta ställas
mot säkerhet och möjligheter att erbjuda en effektiv
vårdinsats. Själva tvånget i vården är i sig den stora
integritetskränkningen genom frihetsberövandet.
Fru talman! Att arbeta på ferier är för många ung-
domar inte bara möjligheten att få tjäna egna pengar,
det innebär också att man får pröva på arbetslivet. Det
ger erfarenheter som ungdomarna har nytta av när de
har avslutat sina studier och ska ut på arbetsmarkna-
den på riktigt. För några innebär också feriearbetet en
möjlighet att få visa vad man kan, och det leder till ett
fast arbete på feriearbetsplatsen. Det är alltså också
en viktig förberedelse för arbetslivet.
För de ungdomar som lever i familjer som uppbär
socialbidrag kan det innebära att ungdomarnas in-
komst gör att familjens samlade socialbidrag minskar
med en del av den unga feriearbetarens pengar. Hur
mycket socialbidraget minskar får varje kommun
avgöra själv, och det kan skilja kraftigt mellan kom-
munerna. Barn är inte försörjningspliktiga mot sina
föräldrar, och självklart minskar motivationen att ta
ett feriearbete om man vet att en del av inkomsten
minskar familjens socialbidrag.
Vi tycker, liksom Centerpartiet, Kristdemokrater-
na och Vänsterpartiet, att regeringen bör göra en
översyn och att Socialstyrelsen ska ta fram nya rikt-
linjer vad gäller feriearbetande tonåringars inkomster
vid bedömning av familjens rätt till socialbidrag.
Jag står alltså bakom samtliga mina reservationer,
men jag nöjer mig, som jag tidigare har sagt, med att
yrka bifall till reservation nr 15.

Anf. 128 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! I betänkandet om socialtjänstfrågor
har Miljöpartiet diverse motioner. De rör bl.a. anhöri-
gas rätt till avlastning, utredning och kompetens i
socialtjänsten och legitimering av socionomer. Vi har
uppmärksammat kvinnors situation i missbrukarvår-
den. I missbrukarlagstiftningen, LVM, handlar det
alltid om en han. Vi vill att lagstiftningen ska vara
könsneutral. Vi har en motion om barns och ungdo-
mars inkomster och socialbidragen. I den delen har vi
också en reservation under punkt 5, reservation nr 7.
Vi deltar också i några flerpartimotioner: om HBT-
kompetens i socialtjänsten, barngruppens motion om
socialbidrag och om missbrukarvård, bl.a. att man
måste utvärdera behandlingsresultaten.
Fru talman! Den gamla socialtjänstlagen gav
medborgarna rätt till skälig levnadsnivå. Lagen be-
skrev inte några insatser, men förarbetena var fylliga.
I skälig levnadsnivå ingick avlösning. En familj där
en medlem hade ett funktionshinder kunde alltså
överklaga ett avslag på en ansökan om avlösning till
länsrätten. Detta hade särskilt stor betydelse för fa-
miljer med barn med funktionshinder.
Socialtjänstkommittén föreslog rätt till personligt
stöd i vilket avlösning ingick. I kommitténs förslag
fanns alltså rätten till avlösning kvar. I regeringens
förslag, proposition 1996/97:124, togs däremot rätten
till personligt stöd bort och därmed även rätten till
avlösning.
I diskussionen har mycket gällt 5 kap. 10 § soci-
altjänstlagen. Det har varit mycket ordande om ett par
små ord. Det är bör och skall. Som vi alla vet innebär
"bör" ofta "behöver inte". Praxis är mycket olika
mellan olika kommuner. På många håll har det funge-
rat bra med avlösning. Kommunerna har hittills inte
ändrat sina regler med anledning av den nya lagen. På
andra håll har möjligheterna till avlösning kraftigt
inskränkts. Ett stödsystem som har byggts upp under
lång tid har raserats. Det förekommer att man kräver
att föräldrar till barn med funktionshinder ska lämna
läkarintyg på att de är fysiskt eller psykiskt utslitna
innan avlösning beviljas.
Det här är olyckligt. Därför är jag och andra som
har motionerat i de här frågorna mycket glada för att
utskottet föreslår ett tillkännagivande.
En motion som vi har väckt handlar om socialbi-
drag i kollision med andra inkomster. Det är flera
som har berört detta. Det är en mycket viktig sak,
anser jag. Omkring en tredjedel av ungdomarna mel-
lan 13 och 17 år har egna förvärvsinkomster. För de
flesta ger extraknäcket eller sommarjobbet en möjlig-
het till en extra slant att använda till egen nytta och
nöje, t.ex. nya kläder eller en efterlängtad tågluff.
Men många unga som sommarjobbar får ingen
nytta av sin inkomst. Om de lyckas få ett sommarjobb
eller ett extraarbete är det långt ifrån självklart att de
själva kan bestämma hur de ska använda sin inkomst.
Det gäller framför allt de drygt 42 000 ungdomarna i
familjer med socialbidrag. När de skaffar sig extrain-
komster kan socialbidraget sänkas. Har dessa ungdo-
mar oturen att bo i fel kommun sänks också socialbi-
draget för föräldrarna på grund av barnets extraför-
tjänst. Systemet bidrar till att klyftorna mellan ung-
domarna i det svenska samhället ökar.
I vår reservation tar vi också upp att andra grupper
av barn som bör uppmärksammas är de som antingen
uppbär barnpension eller som har en förmögenhet
som är ställd under förmyndare och därmed låst tills
de är vuxna. De pengarna räknas in som barnens och
därmed familjens inkomst trots att de inte utbetalas
och inte är tillgängliga på många år. Följden av detta
blir att underhållsstöd och bostadsbidrag kan minska
eller upphöra på grund av barnens s.k. inkomst.
Det kan inte vara rätt att barn som fått ärva pengar
som de inte har tillgång till förrän de är vuxna under
sin uppväxttid ska få sämre ekonomiska villkor. Här
måste man faktiskt uppmärksamma FN:s barnkon-
vention och göra bedömningar av vad som är skälig
levnadsnivå ur ett barnperspektiv och låta ungdomar i
bidragsfamiljer behålla sina tillfälliga arbetsinkoms-
ter.
Det som blir lite konstigt när man skriver reserva-
tioner i sådana här sammanhang är att det verkar som
om man avstyrker någonting som är snarlikt det man
själv tycker. Så har det blivit i det här fallet. Jag står
bakom alla våra reservationer men yrkar alltså bifall
till reservation nr 7 under punkt 5. Eftersom jag har
en aning om att den kommer att förlora mot reserva-
tion nr 6 avser jag att i kommande votering stödja
reservation nr 6. Det är i alla fall en liten del av det vi
menar.

Anf. 129 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s):
Fru talman! Sverige har i likhet med övriga med-
lemsländer i EU under förra våren tagit fram en
handlingsplan mot fattigdom och utslagning. Där slås
fast att en ekonomisk politik för full sysselsättning
och ett generellt socialförsäkringssystem med social-
tjänsten som yttersta skyddsnät är grunden för väl-
färdspolitiken.
Den fulla sysselsättningen är ett mål sedan flera år
för regeringen och samarbetspartierna. Det generella
socialförsäkringssystemet är ett av kännetecknen för
Sverige som välfärdsstat.
Regeringen har, tillsammans med Miljöpartiet och
Vänsterpartiet, sedan förra året som mål att halvera
antalet socialbidragsberoende, räknat under tiden
1999 och fram till 2004. Det arbetet är i full gång,
och en första redovisning följde med budgetproposi-
tionen för i år. Om den minskningstakt som varit
under det första året håller i sig kommer målet att
kunna nås kanhända t.o.m. tidigare än inom utsatt tid.
Det här målet har en tydlig koppling till tidigare satta
mål om minskad öppen arbetslöshet och ökad syssel-
sättning.
Äldreförsörjningsstödet, som innebär att personer
över 65 som saknar pension eller har en mycket låg
pension kommer att garanteras försörjning utan att de
behöver socialbidrag, gör att några så att säga för-
svinner från statistiken för socialbidrag. Detta kom-
mer att införas den 1 januari 2003.
Även om målen om ökad sysselsättning nås och
trots att de äldre garanteras ersättning på annat sätt,
kommer det inte att räcka för att halvera socialbi-
dragsberoendet. Det behövs andra åtgärder för att
komma åt det riktigt långvariga bidragsberoendet. För
det krävs t.ex. bättre möjlighet att komma ut på ar-
betsmarknaden för dem som inte är födda här utan
kommit till Sverige i vuxen ålder som flyktingar eller
anhöriga.
Ensamstående kvinnor med barn är klart överre-
presenterade vad gäller långvarigt beroende som inte
har att göra med att de inte arbetar utan att de ofta
finns i låglöneyrken och därför får utfyllnadsbidrag.
Det är också för den här gruppen som marginaleffek-
terna blir störst. Eftersom de är i låglönejobb och har
behovsprövade bidrag förbättras deras ekonomi en-
dast marginellt genom att de får gå upp i arbete. Inte
sällan är just den här gruppen också lågutbildad,
vilket ytterligare försvårar situationen.
Nu är inte receptet att sänka bidragen och på olika
sätt minska marginaleffekterna, utan det är att se till
att generella stöd utan behovsprövning mer prickar
rätt än behovsprövade bidrag. Det handlar om upp-
värdering av kvinnoyrken och stimulans till utbild-
ning. Maxtaxan inom barnomsorgen kommer sanno-
likt att ha stor betydelse också för den här gruppen.
En tredje grupp som är överrepresenterad som
mottagare av socialbidrag är ungdomar som ännu
inte arbetat så länge att de har rätt till ersättning från
de generella systemen. I arbetslöshetsperioden får de
sitt uppehälle via socialbidrag. Ungdomar är också
den grupp som snabbast försvinner från socialkonto-
ret när konjunkturen vänder och möjligheten till jobb
ökar. Det är precis vad vi ser just nu.
Socialtjänsten spelar en viktig roll i välfärdspoli-
tiken genom att vara det yttersta skyddsnätet när
människor av någon anledning inte kan klara sin
försörjning fullt ut på egen hand. Socialtjänsten har
också ett ansvar för att utsatta grupper får den hjälp
och det stöd som de behöver.
De bärande principerna för samhällets sociala ar-
bete är helhetssyn, frivillighet, det förebyggande
perspektivet och inte minst principen om att den en-
skildes egna resurser ska tas till vara och förstärkas.
De här principerna ger inte vägledning bara för soci-
altjänstens praktiska verksamhet utan också för den
människosyn som ska prägla myndigheternas sociala
arbete.
Förra året antog riksdagen några förändringar i
socialtjänstlagen. Den enskilde gavs förbättrade möj-
ligheter att överklaga biståndsbeslut, bestämmelserna
om bistånd förbättrades och tillsynen taggades upp så
att länsstyrelserna nu har bättre möjligheter att följa
socialtjänstens arbete och kritisera när den finner
anledning för det. Kommunerna har fått ett uttalat
ansvar för att stödja brottsoffer och deras anhöriga.
Redan tidigare har kvinnor som misshandlats av en
närstående omnämnts i lagen som en grupp av
brottsoffer som måste kunna räkna med stöd från sin
kommun när de försöker komma ifrån våldet.
På det område som har kommit att kallas kvinno-
frid sker just nu mycket av metodutveckling, kompe-
tenshöjning och utveckling av samarbetsformer mel-
lan olika myndigheter och frivilligorganisationer. De
uppdrag som regering och riksdag lagt ut på de olika
huvudmännen håller på att genomföras landet runt.
Fru talman! I socialt arbete är det, till skillnad från
hälso- och sjukvård, mycket svårt att med bestämdhet
peka ut någon behandlingsmetod eller på vilket sätt
en klients behov eller behovet hos en grupp klienter
på bästa sätt kan tillgodoses. Det finns få vetenskap-
liga rön att luta sig mot som gör att man kan känna
sig säker på den insats som valts verkligen har de
bästa oddsen att åstadkomma ett positivt resultat.
Socialstyrelsen arbetar för fullt med ett uppdrag
som kallas en strategi för nationellt stöd till kun-
skapsutveckling inom socialtjänsten. Det här är oer-
hört viktigt, inte minst därför att klienter har rätt att
bemötas med kunskap och ska kunna lita på att före-
slagen vård och behandling - om det är fråga om det
- verkligen ökar möjligheterna till bättre livsvillkor.
Det är också viktigt för skattebetalarna som via
kommunalskatten är med och betalar att känna förtro-
ende för att socialtjänsten håller en hög kvalitet, som
verkligen leder till bra resultat.
Att det finns skäl att förbättra kunskaperna om
metodval visar inte minst Socialstyrelsens treårsupp-
följning, där det konstateras att det på flera viktiga
områden vad gäller missbrukarvård saknas kunskap.
Det gäller både innehåll, kvalitet och resultat och i
vad mån öppna vårdinsatser är väl avvägda i förhål-
lande till institutionsvården för dem som på något sätt
vårdas för sitt missbruk inom socialtjänsten. Därför
pågår nu ett långsiktigt utvärderingsarbete både inom
Socialstyrelsen och inom SIS, Statens institutionssty-
relse, samtidigt som länsstyrelserna getts medel att
fördela med anledning av den alkoholpolitiska hand-
lingsplanen.
En nyligen tillsatt utredning som ser över LVM,
lagen om vård av missbrukare i vissa fall, kommer att
visa hur kommunernas tillämpning av lagen ser ut,
hur utvecklingen har påverkat de mest utsatta miss-
brukarna och bedöma orsakerna till att färre LVM-
beslut fattas nu än tidigare. Utredningen har ett drygt
år på sig att arbeta. Kommittén för hemlösa har be-
skrivit att det i gruppen hemlösa finns både missbru-
kare och personer med dubbeldiagnos, dvs. både
psykiska problem och ett aktivt missbruk.
Det finns, fru talman, två saker att nämna särskilt
om utskottets behandling av motioner på just det här
området.
Det första är att utskottet anser att när förändring-
ar nästa gång görs i LVM ska lagen skrivas köns-
neutralt, på det sätt som Miljöpartiet har förordat, till
skillnad från i dag. Här görs inget tillkännagivande
men väl tydliga påpekanden i skrivningarna.
Det andra som förtjänar att nämnas är att det syn-
sätt som Moderaterna deklarerar vad gäller hårdare
tag, mer tvång och inlåsning av personer med miss-
bruksproblem avstyrks av övriga partier.
Moderaterna är isolerade i sitt synsätt, tack och
lov. Vad gäller de kriminella handlingar som Mode-
raterna målar upp som skäl för mer tvång inom miss-
brukarvården, t.ex. våld inom familjen mot närståen-
de, ska de tas om hand på annat sätt. I det samman-
hanget förtjänas att nämnas att just den situationen då
en man - vilket det oftast är fråga om - misshandlar
och trakasserar familjemedlemmar just nu behandlas i
ett regeringsförslag som är ute på remiss. Förslaget
går ut på att vad man kan kalla ett utökat besöksför-
bud ska kunna utfärdas och att man ska förbjuda den
misstänkte våldsverkaren att vistas i det egna, det
gemensamma, hemmet. Där ska kvinnan och eventu-
ella barn kunna vara kvar och slippa vara dem som
får fly från hemmet. Ett sådant beslut av polis och
åklagare kommer enligt det här förslaget alltid att
följas av en anmälan till socialtjänsten.
Fortfarande finns det brister i socialtjänstens ar-
bete med att bemöta barn. Inte sällan avgörs beslut
som rör barn utan att barnets situation tagits upp för
särskild granskning. Barnen följer så att säga med på
köpet i beslut som rör hela familjen, där det egentli-
gen är de vuxnas situation som har avhandlats. Inte
heller har barnen alltid själva fått komma till tals, och
även i de fall där man har talat med barnen framgår
det sällan om barnets inställning på något sätt har
påverkat beslutet. Länsstyrelsen och Socialstyrelsen
arbetar i ett särskilt uppdrag med att definiera be-
grepp som "barnets bästa" och vad som är att betrakta
som ett "barnperspektiv".
Den nya regeln om att barnavårdsutredningar ska
vara avslutade inom fyra månader har medfört att
utredningstiderna har förkortats. Just nu har antalet
barn som har insatser från socialtjänsten ökat, men
det är oklart om det beror på att det är fler barn som
far illa eller om Socialtjänsten har blivit bättre på att
se de utsatta barnens behov.
Till hösten planerar regeringen att komma med
förslag som ska stärka skyddet för utsatta barn. Som
underlag finns betänkanden både från den s.k. LVU-
utredningen och från Kommittén mot barnmisshan-
del.
Både kvinnojourer och andra organisationer har
lyft fram att det är ett problem att unga flickors rätt
att bestämma över sitt eget liv och hur och med vem
de vill leva kraftigt begränsas i familjer med s.k.
hederskultur som bakgrund.
Fadime Sahindal pratade här i riksdagen, i första-
kammarsalen, så sent som den 20 november förra
året. Fadime berättade då sin historia för att på så sätt
hjälpa till att sprida kunskap så att andra flickor inte
skulle behöva uppleva samma sak. Vi vet alla att
Fadime senare mördades av sin far.
Fadimes situation var inte alldeles unik. 25 kvin-
nojourer inom Sveriges Kvinnojourers Riksförbund
svarade på en enkät att de tillsammans under ett år
hade träffat 135 unga flickor som sökt hjälp på kvin-
nojourerna. Det finns 150 kvinnojourer i landet, vil-
ket betyder att det totalt sett troligen är många hund-
ratals flickor som på olika sätt söker skydd på en
kvinnojour.
Socialstyrelsen har just i dagarna ställt frågan på
nytt till kvinnojourerna - både om antalet unga flick-
or och om hur flickor själva formulerar sina problem.
Utan att föregripa något vågar jag påstå att invandrar-
flickor tillsammans med kvinnojourerna kommer att
berätta samma sak, nämligen att socialtjänsten brister
också på det här området. Flickorna blir inte tagna på
allvar och bemöts därför på ett oprofessionellt sätt när
de har sökt hjälp. De kan ha behövt hjälp för att slip-
pa bli bortgifta i unga år eller för att de inte har vågat
vara kvar hemma på grund av hot, våld och trakasse-
rier från den egna familjen. Regeringen har uppmärk-
sammat frågan. Både lagändringar vad gäller äkten-
skapsålder och olika uppdrag som rör skolans arbete,
integrations- och introduktionsarbete och, inte minst,
invandrarorganisationernas ansvar håller på att for-
muleras.
När det gäller socialtjänstens arbete med unga ut-
satta flickor vill jag understryka att socialtjänsten har
ett uppdrag att också se till hur pojkarna i de här
familjerna har det. Är det fråga om traditioner som
hör hemma i hederskultur så är det inte ovanligt att
just pojkarna utses till att övervaka flickan utanför
hemmet, i skolan, på fritiden osv. Också pojkarna kan
behöva hjälp för sin egen skull. Deras roll ska inte
förväntas vara att vara övervakare, utan också de har
rätt till sin egen frihet. Detta är ett stort arbete för
socialtjänsten framöver att utveckla kunskaper om-
kring, inte minst när det gäller att bemöta människor
från andra kulturer som har andra traditioner med sig.
Fru talman! Utskottets betänkande innehåller ett
tillkännagivande. Jag tror att alla som har varit uppe i
debatten före mig här har talat om det. Det gäller ett
tillkännagivande där regeringen bör göra en analys av
de ekonomiska konsekvenserna av en mer strikt lag-
reglerad skyldighet för kommunerna att ytterligare
stödja dem som vårdar anhöriga i hemmet. Utskottet
är överens om det tillkännagivandet, fru talman.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 130 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! I mitt anförande berörde jag de icke
verkställda besluten om kvinnofrid från 1998. När vi
talar om våld mot kvinnor i betänkandet redovisas
också att det pågår ett visst arbete. Uppdrag är utlag-
da, och det hela ska redovisas. Jag har själv en viss
förståelse för att detta med kommunala handlingspla-
ner kan ta tid. Högskoleexamina osv. behöver proces-
sas.
Men det finns en fråga som sticker ut utöver de
andra när det gäller kvinnofridsbeslutet. Det gäller
den nationella jourtelefonen. Där har Socialstyrelsen
gjort ett beredningsarbete som man har lämnat ifrån
sig. Regeringen har också återkommit till frågan i en
budgetproposition. Men fortfarande har ingenting
hänt.
Min fråga till Elisebeht Markström blir därför:
Var ligger frågan om denna nationella jourtelefon och
när kommer vi att se verkställigheten av beslutet från
1998?

Anf. 131 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Som Ingrid Burman mycket riktigt
talade om i sitt huvudanförande finns en hel del upp-
drag utlagda som rör just kvinnofrid. De flesta av de
uppdragen håller just nu på att verkställas. Det hand-
lar om att utveckla myndigheters samverkan, och det
handlar om att utbilda och fortbilda personal som
finns både inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården,
kriminalvården, domstolarna osv.
Det pågår ett intensivt arbete. Själv tycker jag,
som också är engagerad i de här frågorna, att mycket
positivt sker.
Något som däremot ännu inte är färdigt och som
det ännu inte finns några beslut om rör just den natio-
nella kristelefonen. Socialstyrelsen har gjort en utred-
ning och också kommit med ett förslag till Socialde-
partementet. Sedan har frågan vilat, kan man säga,
under flera år för att nu med hjälp av det nationella
rådet för kvinnofrid aktualiseras på nytt.
Jag fick besked bara för en kort tid sedan om att
frågan nu är på gång inom Socialdepartementet. Jag
vågar inte säga när i tiden en telefon finns färdig, men
förhandlingar pågår just nu med en instans som skulle
kunna vara den rätta för att hantera just en sådan
telefon. Det lär vara Rikskvinnocentrum i Uppsala,
vilket jag själv tror skulle vara en mycket bra lösning.
Där har man redan bred erfarenhet av att bemöta
kvinnor som har utsatts för våld och våldtäkt.

Anf. 132 INGRID BURMAN (v) replik:
Fru talman! Jag tackar Elisebeht Markström för
det svaret. Den nationella kristelefonen och frågan
om dess placering har levt väldigt länge, vilket Elise-
beht Markström också vet om och redovisade.
Jag vill enbart säga att också Vänsterpartiet under
perioden har fört fram just Rikskvinnocentrum som
en mycket lämplig organisation för att handha och
utveckla den nationella kristelefonen.
Jag ser fram emot det fortsatta arbetet med denna
kristelefon, och jag hoppas att man slutgiltigt fastnar
just för Rikskvinnocentrum. Tack för svaret.

Anf. 133 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att det var en bred och väl-
digt bra redovisning av betänkandet som gick utöver
de reservationer och konkreta skrivningar som finns
där. Det vill jag framföra ett tack för. Jag tycker att
det var en bra redovisning.
Men jag skulle vilja gå in ytterligare på några frå-
gor. Det är väl inte förvånande att en av dem rör just
försörjningsstödet, där jag mötte ett erkännande av
ett problem som vi har lyft fram i många samman-
hang, nämligen marginaleffekterna i försörjningsstö-
det.
Jag vill fråga om jag tolkade Elisebeht Markström
rätt när hon sade att marginaleffekterna enbart var
relevanta när det gällde de som hade låga inkomster
och uppbar socialbidrag som inkomstförstärkning och
att man löser dessa problem genom andra, icke be-
hovsprövade bidrag. Ser Elisebeht Markström ingen
annan möjlighet att komma till rätta med den typen
av marginaleffekter? Finns det enligt Elisebeht Mark-
ström inget samband med skatteskalorna och skatte-
satserna för låginkomsttagare?
Sedan vill jag gå tillbaka till frågan om heltidsar-
bete och relativt höga inkomster. Jag uppfattade att
det var deltidsarbetande som i första hand avsågs. En
ensamstående mamma med ett barn måste komma
upp i en inkomst mellan 18 000 och 19 000 kr för att
komma över normen för socialbidrag. Är detta ett
problem ur Elisebeht Markströms synpunkt?

Anf. 134 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag sade att ensamstående kvinnor
hörde till de utsatta grupperna, och då i huvudsak
ensamstående kvinnor med barn. De har en klar över-
representation när det gäller långvarigt beroende av
socialbidrag. Jag tror att vi allihop är överens om att
socialbidrag ska vara en tillfällig åtgärd och inte en
långsiktig försörjningslösning.
Att just den här gruppen är utsatt har att göra med
att dessa kvinnor ofta återfinns i låglöneyrken. De har
också ofta en relativt låg utbildning. Det gör att möj-
ligheterna för en ensamstående kvinna med barn att
öka sin inkomst genom att arbeta mera inte är så
stora. Men detta ska inte ses som att jag anser att
bidragen ligger på för hög nivå. Tvärtom, det är i
sanning ganska tufft att försörja sig på den nivå som
försörjningsstödet innebär. Det krävs naturligtvis att
man kommer upp i en lön som ligger ovanför försörj-
ningsstödet.
Mitt besked är att om man ska kunna hjälpa den
här gruppen handlar det snarare om att generella stöd
träffar mera rätt än behovsprövade bidrag. Barnbidra-
gen är ett sådant exempel. Maxtaxan är ett annat
exempel som innebär att man får mycket låga barn-
omsorgsavgifter. Om vi får som vi vill kommer
maxtaxan inte på något sätt att påverka detta längre
fram, utan det bästa vore om förskolan vore totalt
avgiftsfri. Det skulle naturligtvis hjälpa den här grup-
pen ännu mera. Jag vet inte om det var svar på frågan.

Anf. 135 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Med förlov sagt var detta en utveck-
ling av det resonemang som Elisebeht Markström
förde i sitt anförande, men det var inte svar på min
fråga. Min konkreta fråga var: Anser Elisebeht Mark-
ström att skattesituationen för de låg- och medelin-
komsttagare - jag talade ju om ensamstående mödrar
med en inkomst upp till 18 000-19 000 kr - som
hamnar under bidragsnormen är ett problem ur för-
sörjningssynpunkt? En förändring i skatteskalorna
skulle därmed förändra eller minska beroendet av
socialbidrag. Ligger man i närheten av det inkomstlä-
get är den skatt som man betalar fem sex gånger det
som man får som kompletterande försörjningsstöd.
Jag vill också beröra påhoppet angående miss-
bruksvården. Jag kan förstå att det kan vara nödvän-
digt att hitta någonting som man kan göra ett påhopp
på Moderaterna för, men det är lite förvirrande när
Elisebeht Markström säger att hon är glad över att
Moderaterna är isolerade i frågan när det gäller möj-
ligheten att vidta åtgärder mot människor med miss-
bruksproblem som utgör ett hot mot sina anhöriga
och närstående. Samtidigt hänvisar hon till att det
pågår ett arbete med en översyn av andra lagar som
kan åtgärda det problemet.
Jag vill då svara att vilken lag som man tillämpar
när man hindrar människor med missbruksproblem
eller andra problem att misshandla, hota eller skada
sin omgivning är mindre viktigt. Det viktiga är att det
finns möjligheter att ingripa, vilket det inte alltid
finns i dag.

Anf. 136 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller den första frågan om
skatten är jag inte av den uppfattningen att vi ska ha
särskilda skatteskalor för låg- och medelinkomsttaga-
re. Jag anser att vi ska ha en skatteskala. När den
generella välfärden inte är tillräcklig och man behö-
ver stöd och hjälp ska man också ha rätt att få det. Då
är det också viktigt att alla får vara med och betala,
även den som är lågavlönad. Det är svaret på den
frågan.
Det som Moderaterna skriver både i sin motion
och i sin reservation om missbrukarvården är ändå
ganska utmanande. Man talar om att människor ska
kunna omhändertas med tvång under så långa tider att
vården ger resultat. Jag undrar då var rättssäkerheten
finns. Vem avgör när vården har gett resultat?
Sedan målar Moderaterna upp ett antal scenarier.
En missbrukare, t.ex., som misshandlar och kränker
familjemedlemmar ska kunna skiljas från hemmet
och tas in för vård. Sedan får han eller hon vara om-
händertagen tills någon annan anser att vården har
gjort nytta. Med den lagstiftning som vi har i dag, och
med den som komma skall om besöksförbud, är den
metod som ska användas för att ge möjlighet att hjäl-
pa och stödja misshandlade kvinnor möjlighet att
flytta på vårldsverkaren - dvs. förövaren - oavsett om
förövaren har ett missbruksproblem eller inte. Be-
handlingen bör alltså vara lika i de fallen.
I det sammanhanget ska socialtjänsten få en signal
om att ett sådant besöksförbud har utfärdats, och man
kommer naturligtvis då att ta de kontakter som be-
hövs med den som har fått beslutet utfärdat över sig,
och detta besöksförbud är tänkt att som längst gälla
under två gånger fyra veckor.

Anf. 137 CATHERINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste också ge Elisebeht Mark-
ström en eloge för ett bra och brett anförande. Jag är
också glad över att fallet med Fadime har kommit
upp i den här debatten. Jag har funderat väldigt
mycket över vad samhället kunde ha gjort för att
förhindra det som hände. Det har vi anledning att
göra i olika lägen.
För ungefär tre månader sedan fick vi rapporter
om att missbrukare som ville ha behandling blev
vägrade det och dog. Också här är det väldigt svårt att
göra rätt saker.
Det är bra att det görs utredningar, och jag håller
med om att det inte har gjorts någon riktig utvärde-
ring av hur kvaliteten är i behandlingen av missbruka-
re. Men vad gör man akut? Vad gör man nu för att se
till att inte fler liv skördas på grund av att vi väntar på
ett utredningsresultat? Finns det anledning att göra
någonting eller rikta en uppmaning till kommunerna?
Jag tycker att det här är viktiga frågor.
Alla människor har ju faktiskt precis samma lika
och unika värde och också rätt att få den behandling
och hjälp som finns att få.

Anf. 138 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Vi vet allihop att det är på det sätt
som jag beskrev tidigare när det gäller socialt arbete,
att det inte går att peka med hela handen eller tala om
att detta är metoden som löser problemen för miss-
brukare, för problemet är i sanning mångfasetterat.
Det handlar om alltifrån människor med missbruks-
problem som fortfarande har möjlighet att ha kvar sitt
arbete hela vägen över till mycket psykiskt sjuka
människor som också har missbruksproblem och
kanske t.o.m. är hemlösa. Det går alltså inte att säga
att detta eller detta ska vi göra.
Alldenstund Socialstyrelsen nu har uppdraget, vi
talar om frågorna liksom man gör ute i landstingen
och kommunerna, är den här frågan uppmärksammad
på ett sådant sätt att jag är säker på att man gör precis
allt vad man kan för att ta hand om och hjälpa de
missbrukare som finns i kommunerna.
Det som brister, som vi känner till, är samverkan
mellan huvudmännen. Psykiatrin tar ibland inte sitt
ansvar utan pytsar över det till kommunen. Ibland kan
det vara precis tvärtom, att när kommunen borde ta
ansvar skickar man över det till någon annan. Det här
är naturligtvis en ordning som ingen av oss är nöjd
med och absolut inte kan acceptera.
I övrigt återkommer vi just till missbrukarvården
med anledning av den narkotikapolitiska handlings-
planen. Av det arbetet och med den samordnare som
finns är jag säker på att det kommer fram en hel del
missförhållanden som måste åtgärdas. Vi får inte
glömma bort att det sitter en utredning som tittar på
varför i jösse namn kommunerna inte fattar några
beslut enligt LVM utan bara låter tiden bero.

Anf. 139 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är klart att det ska bli spännande
och intressant att följa den här frågan. Själv är jag av
uppfattningen att ju tidigare man kan gå in med resur-
ser, desto bättre blir förutsättningarna. Vi vet att det
finns så många andra behjärtansvärda arbetsområden
att det verkligen krävs prioriteringar av den här sor-
ten. Det är därför som jag menar att det är ett akut
problem i dag både när det gäller samarbetet, som vi
också har skrivit om i vår reservation 18, och när det
gäller tidig upptäckt av missbruk bland våra unga och
i hela samhället. Eftersom vi också vet att droger ofta
är en utlösande faktor för brott är det ett stort sam-
hällsproblem.
Jag hoppas bara att det kommer ett förslag snabbt
och raskt, för vi har inte råd att vänta.

Anf. 140 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Nej, vi har inte råd att vänta. Men det
är viktigt att Chatrine Pålsson ser den här frågan i
dess helhet.
Vi har nyligen hanterat den alkoholpolitiska pla-
nen. Det har skett en förändring på det sättet att vi nu
är anslutna till Europeiska unionen. Vi har helt andra
införselregler i dag, och de kommer att bli än mer
generösa. Det finns en svart marknad som är stor. Det
finns ett angrepp på monopolet, Systembolaget, som
av och till är ganska kraftigt, inte minst från de partier
som Kristdemokraterna och Chatrine Pålsson kan
tänka sig att samarbeta med fr.o.m. i höst, om det vill
sig riktigt illa, höll jag på att säga.
Tillgängligheten är naturligtvis en viktig fråga.
Med ökad tillgänglighet både för ungdomar och vux-
na ökar naturligtvis också alkoholskadorna. Här kan
man tala om gammal beprövad kunskap.
Chatrine Pålsson får väl göra gemensam sak med
mig och övriga socialdemokrater och hålla emot den
liberalisering som vi kan skönja på det här området.

Anf. 141 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tog i mitt anförande upp proble-
met med ungdomars sommarjobb. Det är ett problem
som fyra partier har tagit upp i reservation nr 6. Till-
lämpningen av regelverket kan leda till och leder till
att ungdomar faktiskt avstår från att sommarjobba.
Det tillstår också utskottsmajoriteten i sin skrivning.
Men konsekvensen är att regeringen säger att det inte
behövs några åtgärder. Jag tycker nog att det är något
av en logisk kullerbytta.
Därför skulle jag vilja fråga Elisebeht Markström:
Om det nu är så att fyra partier här, många samtal,
många brev och många kommunala företrädare pekar
på detta som ett faktiskt problem, som också tillstås
av utskottsmajoriteten, varför ska man då inte göra
något åt problemet?

Anf. 142 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tänkte säga att det var just från
rätt håll den här frågan kom, därför att Centerpartiet
och Kenneth Johansson är ju väldigt ivriga på att
försvara det kommunala självstyret. Och här handlar
det just om lokala, kommunala bedömningar vad
gäller det försörjningsstöd som kommunen ska betala
ut.
Det finns ingenting i Socialstyrelsens rekommen-
dationer eller i lagstiftningen som förbjuder lokala
företrädare, socialnämnder eller vad de kan kallas
hemmavid att acceptera att ungdomar har en inkomst
trots att familjen uppbär försörjningsstöd. Det är
precis det som utskottet också skriver, att det vore
olyckligt om kommunerna tolkar Socialstyrelsens
rekommendation så snävt att det får till konsekvens
att ungdomar hellre avstår från att sommarjobba.
Här får nog Kenneth ge sig ut och missionera ute i
kommunerna för den fria prövningen.

Anf. 143 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag ser inte det här som någon ideo-
logisk fråga. Jag ser det faktiskt som en praktisk frå-
ga.
Det är viktigt att de intentioner som finns och som
också påtalas i lagstiftningen får det genomslag som
det faktiskt är meningen att de ska få. Jag tycker att
det är viktigt att vi ser till att underlätta för ungdomar
att sommarjobba. På det sättet kommer de i kontakt
med näringslivet, får prova på och får tjäna sin första
månadslån.
För den första månadslönen från mitt första som-
marjobb köpte jag en Facit reseskrivmaskin, och på
den skrev jag min första insändare. Jag tycker att det
är ett exempel på att det kan vara ett värde. Det var
det i alla för mig.
Om det inte fungerar och om det sannolikt finns
behov av tydligare riktlinjer eller insatser, ska man
inte svara att det inte behövs några åtgärder. Jag tyck-
er att man ska ta det här problemet på lite större all-
var.
Förra året sades ungefär samma sak i utskottstex-
ten. Det sägs så nu, och jag är övertygad om att de
som sitter här om ett år får höra ungefär samma sak
igen.
Här finns det ett problem. Man behöver inte göra
ideologi av det. Det är ett ganska praktiskt inriktat
problem. Låt oss i stället se till att vi åtgärdar det och
att vi stimulerar ungdomar till att kunna ha ett värde-
fullt sommarjobb att gå till.

Anf. 144 ELISEBEHT MARKSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Vi är helt överens, Kenneth Johans-
son och jag, om värdet av att ungdomar så tidigt som
möjligt får möjligheten och tar möjligheten att tjäna
sin egen sommarpeng. Det är inte tu tal om det.
Men i det här betänkandet behandlar vi motioner
som skulle kunna leda till ett beslut om att riksdagen
ska ta något slags initiativ. Ett sådant initiativ skulle
väl vara att vi gör ett tillkännagivande till regeringen
att i lag tala om att ungdomar ska ha rätt att tjäna
pengar och att det inte ska påverka familjens försörj-
ningsstöd. Det är egentligen bara det som vi från
majoriteten har avstått från. Vi uttalar ju precis sam-
ma andemening som den som Kenneth Johansson
företräder, nämligen att det är oerhört olyckligt om
kommunerna, som ytterst har att hantera försörjnings-
stödet, tolkar Socialstyrelsens rekommendation så
snävt att det innebär att ungdomar avstår från att
arbeta.
Det är en mycket tydlig signal från riksdagens so-
cialutskott om att så snävt ska det inte tolkas. Men vi
är inte beredda att ta ett initiativ, vilket ju i sin för-
längning skulle innebära en lagändring.

Anf. 145 LARS GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! I höstas besökte jag ett behandlings-
hem i Örkelljunga, ett behandlingshem för missbru-
kare. Ett sådant besök lämnar ju ingen oberörd. Jag
träffade där missbrukare, personal och ledning. Vad
som tydligt framkom var att för att komma till rätta
med att missbrukare hamnar i ständiga återfall, och
ibland hamnar mellan stolarna på grund av huvud-
mannaskapet, är det nödvändigt att öka samverkan
mellan huvudmän och vårdgivare.
Det finns få saker som berör mig så illa som när
vårdtagare ska behöva hamna i diskussioner om vem
som ska betala vad. Ingen ska behöva drabbas av
bristande samverkan i fråga om ekonomiska åtagan-
den från kommuner eller landsting.
För att ge missbrukare en reell möjlighet till reha-
bilitering räcker det inte heller enbart med vård och
behandling. Det fordras också möjlighet till studier,
arbete och bostad. Annars riskerar behandlingsinsat-
serna att bli värdelösa.
Det gäller att kunna skapa sig ett nytt liv och ett
hopp för framtiden. Det är därför angeläget att ut-
veckla effektivare behandlingsformer, som genom
samlade vårdprogram kombinerar insatser i öppen
vård och sluten vård. Ett intressant försök pågår i
Södermanland, där man tillämpar ett öppet intag till
institutionsvård i form av avgiftning samt grundläg-
gande tolvstegsprogram. Projektet, som är mycket
framgångsrikt både för människor med känt missbruk
och för nya i vården, drivs genom samfinansiering av
kommunerna, landstinget och försäkringskassan. Att
generellt öppna möjligheterna för samfinansiering av
detta slag skulle enligt genomförd forskning innebära
stora vinster såväl samhällsekonomiskt som välfärds-
politiskt.
Jag ser glädjande nog att min motion SO487 har
behandlats välvilligt och inte avslagits. Utskottet ser i
likhet med motionen positivt på denna utveckling av
vårdsamverkan och nytänkande.
Därmed tackar jag för mig.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

11 § Jämställdhet m.m.

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU3
Jämställdhet m.m.

Anf. 146 KENT OLSSON (m):
Fru talman! I fredags var det den internationella
kvinnodagen. Man har i svensk press kunnat läsa en
hel del om situationen för kvinnor i Sverige. Till det
ska läggas det tragiska mordet på Fadime. Man kan
konstatera att löneskillnaderna i Sverige i dag, i det
socialdemokratiskt styrda Sverige, är stora. Lö-
neskillnaderna är framför allt stora i den offentliga
sektorn. Man kan fråga sig: Vad gör Socialdemokra-
terna åt detta? Det är ju Socialdemokraterna som har
makten i den offentliga sektorn; i Kommunförbundet,
i Landstingsförbundet och i regeringen.
53 % av kvinnorna arbetar i offentlig sektor me-
dan bara 20 % av männen gör det. Unga kvinnor och
tjejer utsätts för könsord i skolan. Våld mot kvinnor
ökar. 49 % av kvinnorna mellan 20 och 39 år är rädda
för att gå ut på kvällarna.
Läser man i gårdagens Svenska Dagbladet kan
man också konstatera att värnpliktiga sextrakasseras.
Enligt en rapport från Högkvarteret anmäldes sexu-
ella trakasserier på mer än vart fjärde förband förra
året. Det är bara trakasserier mot kvinnor som har
rapporterats. Den mest utsatta gruppen är kvinnliga
värnpliktiga. Vi vet att det förekommer mer än vad
som anmäls. Jag tror att det förekommer trakasserier i
olika former på varje förband, säger en kvinna inom
det militära.
Våldtäkterna ökar. Vad gör den socialdemokratis-
ka regeringen åt detta? Vad gör man åt det alltmer
ökande våldet mot kvinnor? Vad jag kan se gör man
inte speciellt mycket. Man pratar, i vanlig ordning,
men inget sker.
Inte bara vi moderater utan även EU kritiserar år
efter år svensk jämställdhetspolitik, men inget sker,
mer än att man förra året har genomfört en tandlös
jämställdhetslag - som har ökat lönegapet.
Det är ju faktiskt så att ni socialdemokrater har
haft regeringsmakten i åtta år. Det är faktiskt ni som
har ansvaret för vad som sker på jämställdhetens
område i Sverige.
Låt mig fortsätta beskrivningen: Kvinnor svarar
för två tredjedelar av de långa sjukskrivningarna. Vi
har en lång arbetsorsakad sjukfrånvaro för kvinnliga
chefer och städare.
Låt oss titta lite grann på vad som har hänt vad
gäller löneutvecklingen. LO visar i en rapport att
löneklyftorna mellan män och kvinnor ökat med ca
1 000 kr i månaden om man jämför situationen i dag
med hur den var när den socialdemokratiska rege-
ringen tillträdde för åtta år sedan. Rapporten visat att
längst ned på löneskalan befinner sig kvinnor som
arbetar i kommuner och landsting. Huvudorsak till
denna utveckling är enligt LO den dåliga löneutveck-
lingen inom vård och omsorg.
Socialdemokraternas politik vad gäller jämställd-
het är alltså ett misslyckande. Vad gör man då för att
skyla över sina misslyckanden? Jo, givetvis angriper
man oss moderater. Det är ett vanligt knep, men
ibland faller det på sin egen orimlighet. Låt mig ta ett
citat från Göteborgs-Posten den 11 februari i år:
"En kvinna i Sverige. - - - En dag blir hon plöts-
ligt inkallad till chefen - - - Plötsligt känner hon en
hand på sitt ena bröst. Det är platschefen som samti-
digt leende säger att hon inte behöver se så ledsen ut
och att hennes lön kanske kan bli bättre om hon är
snäll mot honom. Stopp ett tag - så här får det ju inte
gå till. Naturligtvis inte, men tyvärr skulle det kunna
inträffa om de förslag som moderaterna lämnat till
riksdagen blev verklighet."
Vem kan tänkas ha skrivit detta, Martin Nilsson?
Det är vår jämställdhetsminister Margareta Winberg
som har skrivit detta. Jag skulle vilja fråga Martin
Nilsson om det. Margareta Winberg är ju inte här,
och jag har full förståelse för att hon inte är det. Hon
borde vara här. Det är riksdagens enda jämställdhets-
debatt. Men med tanke på sådana uttalanden i tid-
ningen har jag en känsla av att hon borde skämmas.
Det här tycker jag är ett rejält bottennapp av en soci-
aldemokrat, och ännu värre är att det är en minister
som säger så här.
Jag skulle vilja fråga om Martin Nilsson är beredd
att å Margareta Winbergs vägnar be om ursäkt för
detta yttrande i den här frågan. Är det så här Social-
demokraterna tänker bedriva sin politik, att skylla
sina egna misslyckanden på moderater? Menar han
verkligen att moderat jämställdhetspolitik har någon-
ting att göra med vad Margareta Winberg säger i den
här debatten? Det är, tycker jag, ett skrämmande
bottennapp av en svensk minister. Jag förväntar mig
att få en ursäkt i dag för detta från Martin Nilsson å
ministerns vägnar.
Den här typen av uttalanden gör ju att jämställd-
hetsdebatten inte går framåt. Och inte blir det bättre
när man går till Gudrun Schyman, som tycker att
svenska män förtrycker kvinnor på samma sätt som
talibanerna förtrycker kvinnor i Afghanistan.
Så här sade hon i sitt berömda tal på kongressen:
Det är samma norm, samma struktur, samma mönster
som upprepas såväl i talibanernas Afghanistan. Som
feminist är jag övertygad om att det går att ändra på.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Vänsterpartiets
representant: Ställer ni också upp på detta uttalande
om att svenska män beter sig som talibaner? Det här
är ett sätt att föra jämställdhetsdebatt som ger totalt
fel signaler och inte på något sätt för debatten framåt
utan snarare åt ett helt annat håll.
Vi moderater är inte nöjda med jämställdhetspoli-
tiken. Vi vill förändra den. Men för att nå en föränd-
ring måste kvinnor och män arbeta gemensamt. Med
utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna kan man
säga att det finns två grundläggande faktorer för att
uppnå verklig jämställdhet: dels friheten för varje
individ, dels rätten till personlig utveckling. Några
friheter är särskilt viktiga, inte minst för kvinnor:
· Ekonomisk frihet - att kunna leva på sin lön
· Personlig frihet - att hinna med jobb, familj och
fritid
· Yrkesmässig frihet - att ha en arbetsmarknad med
valmöjlighet
· Frihet för familjen - en flexibel barnomsorg
· Kvinnofrid - att känna sig trygg.
De här frågorna kommer vi att driva hårt för att
driva på jämställdheten. Förhoppningsvis är Martin
Nilsson och Socialdemokraterna beredda att gå vidare
åt samma håll som vi, även om jag tvivlar på det.
Vi moderater säger att politiken inte ska tvinga en
kvinna att vare sig vara yrkesarbetande förälder eller
att vara hemma med sina barn. Det är den enskilda
individen och familjen som ska avgöra vad som pas-
sar bäst. För att uppnå detta krävs en politisk föränd-
ring. Den förändringen tänker vi arbeta för att uppnå.
Vi måste också få skattereformer, så att man kan
leva på sin lön. Arbetstiderna måste vara individuella
och flexibla. Möjligheterna att starta företag inom
vård och omsorg måste förbättras. Arbetsmarknaden
måste öppnas för dem som arbetar inom den offentli-
ga sektorn. Man måste ge föräldrarna möjlighet att
själva välja sin barnomsorg.
Som jag sade tidigare: Det är upprörande att kvin-
nor i vårt samhälle inte kan känna trygghet. Lagstift-
ningen måste utformas så att kvinnors trygghet ökar.
Från moderat sida lade vi här i kammaren fram ett
antal förslag om bättre trygghet för kvinnor i vålds-
situationer. Samtliga avslogs av Socialdemokraterna.
Varför är man från Socialdemokraternas sida inte
beredd att gå längre? Givetvis motsätter man sig
också skattereduktion på hemnära tjänster, en kanske
oerhört viktig reform för att kvinnor ska få mer tid
ihop med sina barn.
Låt mig slutligen ta upp en sektor till, nämligen
den offentliga sektorn. Den måste reformeras. Vi
måste ha en ökad konkurrensutsättning av verksam-
heter inom denna sektor - äldreomsorg, skola m.m. -
där vi har en traditionellt kvinnlig arbetsmarknad. Jag
är övertygad om att det ger en bättre lönesättning för
kvinnor. Vi kan se vad som har hänt när friskolorna
vuxit fram. Kvinnliga lärare och andra har fått bättre
löner. Inom sjukvården säger uppemot en tredjedel av
kvinnorna att de vill starta eget men inte har möjlig-
het att göra det. Man måste ges större möjligheter att
reformera den offentliga sektorn.
Vi, Martin Nilsson, pratar om vår politik när det
gäller jämställdhet. Vi är stolta över den. Att vi inte
pratar om er politik kan bero på att vi tycker att den
inte är bra. Men det vore intressant om ni i valkam-
panjen också kunde hålla er till fakta, så vi slipper
uppleva den valdebatt som Socialdemokraterna har
dragit i gång om den moderata jämställdhetspolitiken.
Det ska bli intressant att se vad vi så småningom kan
få fram när det gäller den politiken.
Låt mig slutligen yrka bifall till reservation 1,
även om jag givetvis står bakom samtliga moderata
reservationer.

Anf. 147 CAMILLA SKÖLD JANS-
SON (v):
Fru talman! En av Vänsterpartiets viktigare mo-
tioner när det gäller jämställdhet har vi valt att ge
rubriken Från jämställdhet till feminism. Det är en
rubrik som både beskriver vår syn på den politik som
förs och vår analys av de systematiska orättvisor som
finns mellan kvinnor och män.
Från jämställdhet till feminism kan också använ-
das som en lägesbeskrivning. Vi har och har haft en
politik som i mångt och mycket har flyttat fram posi-
tionerna och relativt sett stärkt kvinnors oberoende.
Men hitintills har det handlat om att flytta fram posi-
tioner och inte om att förändra maktstrukturerna i
grunden.
Det handlar om maktstrukturer, vilket är precis
vad Kent Olsson redogjorde för utan att han för den
skull drog slutsatsen att det handlar om strukturer.
Det Kent Olsson sade var just det. Han anförde ex-
empel som handlade om löner, om att kvinnor utsätts
för våld - 60 kvinnor dödas varje år i vårt land av
män - så visst finns det mönster och strukturer. Dessa
mönster och strukturer finns i Sverige och i Afghani-
stan.
Sedan är det skillnad i hur diskrimineringen tar
sig uttryck. Det är ju en väldig skillnad mellan att
diskrimineras när det gäller löner eller att osynliggö-
ras i en möteslokal och att bli stenad till döds för att
man har varit otrogen eller att som kvinna nekas
utbildning. Det är stor skillnad i uttrycken, men det är
mönster och strukturer som är viktiga att se. Kent
Olsson tog fram ett helt batteri av exempel på hur
kvinnor diskrimineras. Just det, det är strukturer.
Att vi betonar frågan om att gå från jämställdhet
till feminism handlar inte om att en politik för jäm-
ställdhet är oviktig eller att vi inte har nått framgång-
ar. Tvärtom. Svensk jämställdhetspolitik har på
många sätt inneburit viktiga positionsförändringar,
inte minst när det gäller den samlade politiken för full
sysselsättning, utbyggnaden av offentlig sektor och
den generella välfärden.
Just den offentliga sektorn har inneburit att stora
delar av det obetalda omsorgsarbetet har förvandlats
till avlönat yrkesarbete. Det innebär att kvinnor i stor
utsträckning finns ute i förvärvslivet och därmed
också aktivt deltar i samhällsbygget. Så är det inte
över allt. När vi läser EU-kommissionens kritik av att
vi har en könssegregerad arbetsmarknad ska vi kom-
ma ihåg att det problem som vi diskuterar och den
segregation som vi har är på arbetsmarknaden. På
andra håll är det en segregation där männen finns på
arbetsmarknaden medan kvinnorna i stor utsträckning
finns utanför.
Därför är offentlig sektor en grundbult i vår jäm-
ställdhetspolitik och definitivt inte orsak till lönedis-
kriminering. Den är tvärtom en motkraft mot diskri-
minering. Utan utbyggnaden av den offentliga sek-
torn kan vi vara säkra på att orättvisorna mellan kö-
nen hade varit ännu större. Att diskutera om att pri-
vatisera offentlig verksamhet och låtsas att det skulle
stärka jämställdheten är att fara med osanning. Det är
mera en förevändning. Moderaterna driver ju detta i
alla frågor. Varenda gång moderaterna står här i talar-
stolen handlar det om skattesänkning och privatise-
ring. Det är en annan ideologisk diskussion. Säg inte
att det stärker jämställdheten, för det är inte vad det
handlar om.
Offentlig sektor och full sysslesättning är som vi
ser det en grundbult i de framgångar vi har nått när
det gäller jämställdhet. Men fortfarande består orätt-
visorna. Kvinnor diskrimineras när det gäller löner,
makt, inflytande, tillgång till kompetensutveckling,
befordringsgång, anställningsvillkor etc.
Det här vet vi. Och vi vet det tack vare att vi ock-
så har kommit långt när det gäller kunskap och köns-
baserad statistik och för att vi har en jämställdhetslag
som fyller en viktig funktion. Även om det kanske
finns undantag måste man rent allmänt säga att med-
vetenheten om att kvinnor diskrimineras är stor. Den
medvetenheten kan vi få bekräftad via statistik och
faktauppgifter.
Nu är det dags att gå vidare. På något sätt är det
som om jämställdhetsarbetet och den samlade jäm-
ställdhetspolitiken är framme vid en gräns där vi nu
har flyttat fram positionerna och har instrument för att
se verkligheten. Nu måste vi börja diskutera politiska
lösningar för att faktiskt förändra och på allvar mins-
ka orättvisorna. Då är det inte lika enkelt längre. Då
handlar det nämligen om att män som grupp faktiskt
måste avstå makt, utrymme, positioner och löneut-
veckling. Någon annan väg finns inte.
Om kvinnor ska ha samma lön för samma arbete
kan ju lönerna inte öka lika mycket för kvinnor och
män, eller hur? I så fall består ju löneklyftorna. Om
kvinnor i högre grad ska utnämnas till chefsbefatt-
ningar betyder det att det är några män som inte utses.
Det är i det läget som allvaret i jämställdheten och i
feminismen verkligen prövas. Det är först då vi ser
vilka som verkligen vill vara med på vagnen.
Även om vi i mitt parti, Vänsterpartiet, har kom-
mit långt i dessa frågor och är beredda att på allvar
jobba för förändringar så har inte heller vi alla svar.
Men det vore en framgång om vi i diskussionen
och när vi tar fram våra politiska lösningar faktiskt
ser att det är dags för någonting kvalitativt annorlun-
da än traditionell jämställdhetspolitik och att vi kan-
ske inom en inte alltför lång framtid har ett betänkan-
de från arbetsmarknadsutskottet som inte heter Jäm-
ställdhet m.m. utan Feminism m.m.
Fru talman! Därmed tänkte jag lämna det mer
övergripande perspektivet och dyka ned i några sak-
frågor. Det är nämligen en hel mängd motioner som
vi ska behandla här i dag och som handlar både om
jämställdhet och om diskrimineringslagstiftning i
övrigt. Många motioner hänvisas till den kommande
utredningen som ska ta upp diskriminering ur ett
väldigt brett perspektiv. Detta gör att betänkandet
kanske egentligen inte innehåller så många skarpa
skiljaktigheter mellan partierna.
Jag tänkte ändå lyfta fram några frågor. En sak
gäller att vi ändå är överens om att de orättvisa lö-
neskillnaderna mellan kvinnor och män består. Vi har
en jämställdhetslag som ganska nyligen skärptes och
som nu ska tillämpas i den s.k. verkligheten. Att
kvinnors diskriminering är en struktur, ett mönster,
som återkommer och som finns överallt är också
Arbetsdomstolen ett bevis på. Vänsterpartiet har
sedan länge påtalat bristerna när det gäller hur AD
behandlar jämställdhetsmål. Ett av de senare exemp-
len är domen om sjuksköterskan och medicintekni-
kern, där Arbetsdomstolen hänvisar till att det är
marknadskrafter som gör att män och kvinnor har
skilda löner, alltså att om marknadskrafterna får råda
så är det inte diskriminerande. JämO konstaterar att
detta är en bevisvärdering som leder till att det i
praktiken är i det närmaste omöjligt att vinna något
lönediskrimineringsmål. Domen bekräftar vår upp-
fattning om att det är befogat med en översyn av hur
diskrimineringsmål bäst ska prövas i rättsapparaten.
Därför är det välkommet med det utredningsuppdrag
som regeringen nu har formulerat, där man bl.a. ska
se över den rättsliga processen.
Frågan om AD återkommer i en rad motioner från
olika partier. Det gör också frågan om stärkt skydd
för föräldralediga. Det är en fråga som också vi har
drivit. Arbetsmarknadsutskottet gjorde ett tillkänna-
givande om detta förra våren, tror jag, som nu har gått
vidare till den utredning på Arbetslivsinstitutet som
ska se över arbetsrättsreglerna. Det är bra, och det
stöder vi. Men den mest avgörande frågan i detta
sammanhang är faktiskt den försämring som de bor-
gerliga partierna gjorde tillsammans med Miljöpartiet
när det gäller turordningsreglerna. Det kan ju inte
vara någon överraskning för någon att denna försäm-
ring drabbar gravida och föräldralediga kvinnor. Det
vet vi ju sedan tidigare. Detta har testats förut, och det
gav samma resultat. Detta är allvarligt. Det försvagar
på ett allvarligt sätt anställningstryggheten, inte bara
för kvinnor utan för alla anställda på småföretag, men
allra mest ur ett kvinnoperspektiv.
Avslutningsvis tänkte jag säga något om diskri-
minerings- och mångfaldsfrågorna. Även här blir
många motioner liggande på grund av den kommande
stora diskrimineringsutredningen som det kommer att
finnas stora förväntningar på, eftersom direktiven är
mycket ambitiösa och breda.
Jag ska ta upp vår reservation som handlar om att
stärka de fackliga organisationernas roll när det gäller
diskrimineringsarbete. Där har vi sedan länge, redan
när propositionen om etnisk diskriminering lades
fram, påtalat vikten av att de fackliga organisationer-
na uppmuntras till att vara aktiva och agerande i des-
sa frågor och att de ska ha direkt talerätt och inte
behöva gå via DO. Detta krav står vi fast vid. Vi vill
fortfarande att en facklig organisation ska ges talerätt
till nämnden. Det är en viktig fråga för oss. Och jag
yrkar, fru talman, bifall till denna reservation.

Anf. 148 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Låt mig inleda med att fråga om Ca-
milla Sköld Jansson fortfarande står fast vid sin par-
tiledares uttalande i samband med kongressen, nämli-
gen att svenska män har samma makt och samma
strukturer som man har i Afghanistan. Jag tyckte att
det var lite oklart vad som gällde i den frågan. Det
skulle vara intressant att höra vad Camilla Sköld
Jansson tycker i denna fråga.
Beträffande våld mot kvinnor tog jag i mitt anfö-
rande tidigare upp ett antal förslag som vi moderater
har för att förbättra för kvinnor. Jag hörde ingenting
från Camilla Sköld Jansson - det är möjligt att jag
missade detta - om vad Vänsterpartiet är berett att
göra. Det vore också intressant att få reda på varför ni
säger nej till samtliga våra förslag där vi försöker
göra situationen bättre för kvinnor. Det gäller olika
förslag om fler poliser, längre straff för dem som
begår våld mot kvinnor, fotbojor osv.
Slutligen har jag en tredje fråga. Camilla Sköld
Jansson säger att den offentliga sektorn är en grund-
bult för kvinnor och ger dem trygghet. Är det trygg-
het att jobba i en sektor där man tjänar mindre peng-
ar? Är det trygghet att inte ha möjlighet att genom att
byta arbetsgivare få högre löner? Det har ju visat sig
att man får högre löner när det blir konkurrens med
friskolor. Man får högre löner när det finns privata
alternativ. Och omkring 40 % av kvinnorna säger i en
undersökning att de vill ha alternativ till den offentli-
ga sjukvården. Varför, Camilla Sköld Jansson, ser ni
detta som ett bekymmer? Varför bejakar man inte
kvinnors möjligheter utan säger att det enda saliggö-
rande är den offentliga sektorn?

Anf. 149 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Först och främst är vi inte alls emot
att man reformerar och demokratiserar offentlig sek-
tor. Men jag tror att jag och Kent Olsson lägger helt
olika värderingar på hur vi vill reformera offentlig
sektor. Jag hävdar att detta är en ideologisk fråga och
att det inte är någon jämställdhetsfråga att diskutera
offentlig eller privat vård, skola och omsorg.
Vår utgångspunkt handlar om en demokratifråga.
Vi vill att dessa verksamheter ska vara solidariskt
finansierade via skatter, och vi vill att de ska vara
demokratiskt kontrollerade och drivas utifrån behov
och inte utifrån plånboken. Därför är det viktigt för
oss att detta finns i offentlig regi.
Jag vill återigen säga att om man jämför med and-
ra länder så är vår offentliga sektor en grundbult för
kvinnors arbetsmarknad och för kvinnors relativa
ekonomiska oberoende. Privat sektor har inte mindre
löneskillnader. Den sektor som har de minsta lö-
neskillnaderna är kommunerna. Landstingen har de
största därför att man där har två stora yrkesgrupper,
nämligen läkare och undersköterskor. Att privatise-
ringarna skulle minska löneskillnaderna är också bara
nys. Undersköterskorna har inte tjänat ett öre på pri-
vatisering. Vad man har gjort är att man har lyckats
åstadkomma en lönespridning. Detta är en resursfråga
och en attitydfråga som handlar om att vi måste
komma till rätta med andra bakomliggande strukturer.
När det gäller mäns våld mot kvinnor har vi i
Vänsterpartiet drivit en rad förslag, bl.a. om resur-
scentrum och att man ska kunna ha handlingsprogram
hos kommunerna och kunna ta hand om denna pro-
blematik och att stötta kvinnojourerna osv. Däremot
är vi inte inne på Moderaternas linje att det handlar
om poliser, mer våld osv.
När det gäller liknelsen för att beskriva det här
med strukturer, att kvinnor diskrimineras världen
över, tror jag att jag var mycket tydlig i mitt första
anförande: Det är så. Kvinnor diskrimineras i Afgha-
nistan, och kvinnor diskrimineras i Sverige. Men det
är skillnad på hur diskrimineringen tar sig uttryck.
Det är skillnad på att bli osynliggjord i en möteslokal
och att bli stenad till döds för att man har begått äk-
tenskapsbrott; det är det. Men det är uttryck för sam-
ma diskriminering, och det är viktigt att se.

Anf. 150 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Camilla Sköld Jansson måste ändå
hålla med om att det ger debatten en väldigt konstig
prägel att över huvud taget jämföra situationen i Af-
ghanistan med situationen i Sverige. Jag är lite förvå-
nad över att Camilla ändå i det här läget säger att man
kan förstå strukturer osv. Att föra in att det är samma
norm, samma struktur och samma mönster ger ju en
skevhet åt debatten som är enorm. På något sätt borde
man kanske från Vänsterpartiets sida hyfsa debatten.
Låt mig sedan konstatera att Camilla Sköld Jans-
son av ideologiska skäl tycker att det är bättre att
kvinnor tjänar mindre pengar i offentlig sektor än att
de får möjlighet att tjäna mer pengar i privat sektor.
Från moderat sida har vi också hela tiden sagt att vi
visst ska ha solidarisk finansiering. Vi är inte heller
emot någon offentlig sektor. Vi säger bara att man
ska ha möjlighet till konkurrens mellan offentlig
sektor och alternativ. Det vill väldigt många kvinnor,
men det vill inte Camilla Sköld Jansson. Vi kan också
konstatera om vi tittar på friskolor och på vården att
kvinnor får högre löner när man har konkurrens.
Men konstaterandet blir alltså: hellre lägre löner,
bara det stämmer med ideologin.

Anf. 151 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Moderaterna och Vänsterpartiet
kommer aldrig att kunna enas i synen på offentlig
sektor. Det exemplet ute i världen finns inte där man
låter privata alternativ ta hand om vård, skola och
omsorg och det löser kvinnornas situation. Det ex-
emplet existerar inte. Däremot har vi här ett konkret
exempel på en väl utbyggd offentlig sektor som inne-
bär att kvinnors jämställdhet har ökat. Det är det
exemplet vi har och det exemplet vi ska förhålla oss
till.

Anf. 152 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Just nu, mellan halv fyra och fem, är
det hämtningstid på dagis. Just nu är föräldrarna på
väg från sina arbeten. Ofta har de lämnat ett halvfär-
digt arbete. Många är splittrade och stressade och
funderar som bäst på vad man ska hitta på för mat i
dag - något som snabbt kan lagas till, något som
snabbt kan komma på bordet så att inte barnens
hunger och trötthet tar överhanden och de somnar
innan man hunnit till middagen.
Man är aldrig tillräcklig någonstans. Man har
konstant dåligt samvete, både hemma och på jobbet,
säger Fredrik Andersson, företagsledare.
Om hundra år misstänker jag att man kommer att
titta tillbaka och säga: Det var en vansinnig tid. Att
man var så fixerad vi förvärvsarbete just den period i
livet när man har så otroligt mycket annat, säger
Anita Snis, journalist.
Fru talman! Jag tänkte i dagens jämställdhetsde-
batt koncentrera mig på en enda av de frågor som
ryms i betänkandet om jämställdhet, trots att vi har
många förslag på en rad olika områden. Magnus
Jacobsson kommer senare att tala om diskrimine-
ringsfrågor. Den fråga jag vill ta upp är samma fråga
som orsakar så mycket av fundering, oro och ångest
hos Sveriges småbarnsföräldrar: Hur ska man kunna
förena föräldraskap och förvärvsarbete på ett bra och
fungerande sätt?
Nu är visserligen den tid förbi när socialdemokra-
tiska kvinnor ringde till olika hushåll och försökte
förmå mammor, framför allt, som hade valt att bara
arbeta hemma att ge sig ut på arbetsmarknaden så fort
som möjligt. Men spåren efter den klappjakten på
kvinnor, och på män, som valt att några år av sitt liv
vara hemma på heltid eller på deltid lever ännu kvar.
Vad gör du om dagarna? Har du inget arbete? Det är
faktiskt bara drygt ett år sedan som Bosse Ringholm
yttrade: Samhället får ju inget tillbaka av en förälder
som är hemma. Den som är hemma tillför inte staten
någonting.
Jämställdhet har i vänsterretoriken varit synonymt
med möjligheten till egen försörjning. Förvärvsarbete
har klassificerats som fint arbete, medan hemarbete är
fult. Jämställdhet går då ut på att få män att göra mer
av det oavlönade fula arbetet.
För oss kristdemokrater är också arbetet med hem
och barn ett viktigt och fint arbete som måste uppvär-
deras. För oss är jämställdhet att kvinnor ska ha
samma möjligheter, samma rättigheter och samma
skyldigheter som män på livets alla områden, att både
kvinnor och män fritt ska kunna forma och välja sin
vardag och sitt liv och att kvinnors egna val ska re-
spekteras.
Vi strävar efter att hitta förslag som stöder föräld-
rar - mammor och pappor - i att hitta flexibla arbets-
tidslösningar som får deras livspussel att gå ihop. Det
är därför vi vill att småbarnsföräldrar ska ha rätt till
tre års tjänstledighet om man så önskar. Det är därför
vi vill ge alla föräldrar ekonomisk kompensation för
barnomsorg, så att de sedan i en avvägning mellan
förvärvsarbete och tid för barn ska kunna lägga sitt
livspussel. Det är därför vi vill ge möjlighet för både
mammor och pappor att jobba deltid under en tid.
I Nederländerna jobbar 19 % av männen deltid
och en kombinationsmodell för par där båda jobbar
deltid har ekonomiskt stimulerats av regeringen.
Vi vill titta på vilka hinder som gör att pappor i
mindre utsträckning deltar i arbetet med hem och
barn för att kunna undanröja de hindren. Vi vill också
leta efter och undanröja de hinder som gör att kvinnor
inte tar chefsjobben. Det skriver vi om i reserva-
tion 12, vars krav jämställdhetsminister Margareta
Winberg faktiskt uppfyllde på internationella kvinno-
dagen. Då tillsatte hon nämligen en utredning kring
precis det som vi har föreslagit - med en skillnad: Det
skulle bara gälla privat sektor, inte offentlig sektor
där problemet ändå är lika stort. Varför, Martin Nils-
son, är inte Socialdemokraterna intresserade av att
komma till rätta med det här problemet också inom
offentlig sektor? Och om nu den här utredningen
skulle komma fram till att kvinnors karriär förutsätter
tillgång till hushållsnära tjänster till en rimlig kost-
nad, kommer det då ett sådant förslag? Vi menar att
också de kvinnor som vill satsa mer tid på jobbet ska
ha den möjligheten.
Fru talman! Det är alarmerande att antalet anmäl-
ningar om diskriminering av föräldralediga ökar. Det
är av största vikt att Sverige fort införlivar det som
man redan har i stora delar av Europa: förbud mot
diskriminering av den som helt eller delvis är föräld-
raledig så att man även då får löneuppräkning, fort-
bildningsmöjligheter och bibehållen nivå på tjänst.
Viktigt är också att jämställa de ekonomiska vill-
koren när någon är föräldraledig så att vi inte får en
ny generation kvinnor med betydligt lägre pensioner
än sina män. Det är därför vi vill att pensionspoängen
med automatik ska delas lika mellan föräldrar med
gemensamma barn. Den möjligheten finns redan i dag
genom en aktiv ansökan, men gör det till regel att
dela och ge möjlighet till undantag genom en aktiv
ansökan! Det skulle gynna många kvinnor. Varför
stöder inte Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet detta, som ju verkligen skulle ge chans
för många kvinnor till egen försörjning också efter
pensionering?
Fru talman! Kristdemokraterna har en rad förslag
som syftar till att åstadkomma lika förutsättningar för
både kvinnor och män. Däremot vill inte vi som poli-
tiker styra hur män och kvinnor väljer sina liv. Fyr-
kantiga modeller kan aldrig passa in i alla människors
liv. Därför är vi emot maxtaxa och kvotering i föräld-
raförsäkringen.
Ibland påstås det att det vi kristdemokrater egent-
ligen vill är att alla mammor ska vara hemma med
sina barn. Det är alldeles fel. Vi kristdemokrater äls-
kar dagis. Men vi vill ha bra dagis, kommunala och
privata, med olika inriktningar och med hög kvalitet.
Vi älskar också familjedaghemmen, föräldrakoopera-
tiven, de öppna förskolorna och de mammor och
pappor som på hel- eller deltid vill vara hemma där-
för att det är lämpligt eller praktiskt utifrån deras eget
val.
Fru talman! Det jäser i Sverige. Det pågår en
folklig resning. Alltfler mammor och pappor säger:
Jag vill ha mer tid med barnen. Jag vill ha mindre
stress och mer livskvalitet. Jag struntar i prylar och
resor ett tag. Jag är t.o.m. beredd att gå ned i materiell
standard för att just nu ägna mig åt livsprojektet barn.
Jag vill känna mig hel, inte kluven mitt itu av alla
vardagliga krav. Livet har som bekant olika skeden.
Just nu måste barnen få mer av min tid. Karriären tar
jag sedan. Det är inte bara på små orter i Småland
som det jäser. Det sker i Skärholmen, Fittja och Ax-
elsberg. Vi har kunnat läsa om det i tidningen.
Kristdemokraterna vill ge kvinnor och män sam-
ma möjligheter och samma rättigheter att forma för-
äldraskap och förvärvsarbete i de kombinationer och
på det sätt som passar deras situation. Det är dessa
förslag som i dag avstyrks av Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Fru talman! Vi kristdemokrater står självfallet
bakom alla våra reservationer som innehåller en rad
konstruktiva förslag. Men för tids vinnande nöjer jag
mig med att yrka bifall till reservation 4, som just
handlar om barn och förvärvsarbete.

Anf. 153 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Maria Larsson och jag har olika syn
på en rad frågor som rör jämställdhet - ja, inte bara
frågor som gäller jämställdhet, utan också andra frå-
gor - och kvinnors möjlighet till oberoende.
Jag läste in en kritik här. Maria Larsson säger vi i
ett vänsterperspektiv tycker att det är viktigt med
ekonomiskt oberoende. Jag tolkar det som att Maria
Larsson där har ett kritiskt förhållningssätt.
Jag har en fundering just när det gäller ekono-
miskt oberoende. Jag tror att det var förra söndagen
som det var Kristdemokraternas tur att prata i TV:s
Agenda. Efter det inlägget var det en diskussion i
studion där någon deltagare frågade om det var så att
Kristdemokraterna inte tycker att män och kvinnor
ska skiljas.
När jag läser kd:s familjeprogram står där ut-
tryckligen att kd vill att lagstiftning och sociala och
ekonomiska stödformer ska utgå ifrån att stabila fa-
miljerelationer är bra. Ekonomiska stödformer ska
alltså uppmuntra familjerelationer.
Det måste innebära att det ska finnas ekonomiska
incitament som främjar att familjen hålls ihop och att
man ska missgynnas om man skiljer sig. Något annat
kan jag inte läsa ut. Hur går det ihop med att säga att
det är oviktigt med ekonomiskt oberoende? Hur det
ihop med ett jämställdhetsperspektiv?

Anf. 154 MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis så, Camilla Sköld
Jansson, att också vi hävdar ekonomiskt oberoende.
Jag vet inte hur Camilla Sköld Jansson lyssnade till
debatten, men det Camilla Sköld Jansson refererade
var inte det jag sade.
Jag talade om vikten av att kvinnor och män har
möjlighet till ett ekonomiskt oberoende. Det skriver
vi också i vår jämställdhetsmotion, om Camilla Sköld
Jansson tittar i den. Det jag har försökt tala om här
och belysa är att om man har ett gemensamt försörj-
ningsansvar gentemot ett barn är det viktigt att inte
någon av parterna blir ekonomiskt förfördelad utifrån
de val man gör.
Det är t.ex. därför vi lägger fram förslaget om en
automatik i delade pensionspoäng. Varför vill inte
Camilla Sköld Jansson ansluta sig till ett sådant för-
slag? Det skulle möjliggöra för familjen att hitta en
lösning som är praktisk, möjlig och som inte miss-
gynnar någon kvinna eller någon man, dvs. den som
har den lägsta inkomsten.
Vi har uttryckligen i vårt program skrivit att vi
tycker att samhället ska stödja och försöka uppmuntra
familjestabilitet i form av förebyggande åtgärder. Det
ska finnas en bra tillgång till familjerådgivning som
man snabbt kan komma till, osv. Men självfallet är
det ingenting som politiker lägger sig i hur var och en
lever sitt liv, vilka som lever ihop eller vilka som
väljer att dela på sig.
Samhällets uppgift är att se till att det finns en
stöd kring familjen. Vi tror att en familjestabilitet i
många fall gagnar barnen. Det är med barnen som
utgångspunkt som vi formar de rader som Camilla
Sköld Jansson använder sig av i sin fråga.

Anf. 155 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Först till frågan som rättvis fördelning
mellan kvinnor och män av pensioner och alla andra
former av bidrag. Jag är rakt igenom helt trygg med
Vänsterpartiets politik. Den har vi drivit sedan många
år. Jag kan ta fram motioner, förslag och genomtänkta
handlingsprogram för hur vi ska komma till rätta med
det.
Jag konstaterar att Maria Larsson inte svarar på
min fråga. Det står i kd:s familjepolitiska program att
ni vill ha ekonomiska stödformer som gynnar stabila
familjerelationer. Det måste innebära att det ni vill ha
stödformer som försvårar en skilsmässa. Det är i så
fall en kvinnofälla som heter duga.

Anf. 156 MARIA LARSSON (kd) replik:
Fru talman! Camilla Sköld Jansson drar långtgå-
ende slutsatser. Det handlar t.ex. för bostadsbidraget
om att man ska titta på den sammanlagda hushållsin-
komsten. I dag missgynnas de hushåll som har en hög
inkomst och en mycket låg inkomst i stället för två
medelstora inkomster. Det är ett uttryck för att man
måste titta på den faktiska hushållsinkomsten och
bägge parters möjlighet till gemensam försörjning.
Det är ett av exemplen.
Jag kan bli lite bekymrad över Camilla Sköld
Janssons retorik. Den är svulstig och av stort omfång.
Men när det kommer till den praktiska handlingen
borde Camilla Sköld Jansson ha anledning att se till
sitt eget parti. Skånelistorna, Camilla Sköld Jansson,
måste vara en skam för Vänsterpartiet. Är ni nöjda
med utvecklingen i den offentliga sektorn, hur det ser
ut med kvinnor på chefspositioner, osv.?
Ni som har varit i regeringssamarbete så länge har
inte lyckats förbättra antalet eller proportionerna
mellan kvinnliga och manliga myndighetschefer. Det
finns ganska mycket ogjort för Vänsterpartiet under
den här mandatperioden. Någon gång får det vara slut
på retoriken och bli lite handling i stället. Jag tycker
att Vänsterpartiet borde ha hunnit till det under dessa
fyra år. Nu är snart loppet kört.
(forts. 13 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.49 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

12 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

KU17 Offentlighetsprincipen och informations-
tekniken, m.m.
Punkt 1 (Översyn av tryckfrihetsförordningen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
282 för utskottet
16 för res. 1
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 66 m, 36 v, 36 kd, 14 c, 14 fp,
2 -
För res. 1: 1 m, 15 mp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 7 v, 6 kd, 4 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 2 (Översyn och precisering av offentlighets-
principen)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
230 för utskottet
68 för res. 2
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 36 kd, 15 c, 15 mp, 14 fp,
1 -
För res. 2: 67 m, 1 -
Frånvarande: 19 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 3 (Sekretesslagen)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
285 för utskottet
15 för res. 3
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 67 m, 37 v, 36 kd, 15 mp, 14 fp,
2 -
För res. 3: 15 c
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 6 (Utlämnande av handlingar i elektronisk
form)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Votering:
285 för utskottet
14 för res. 5
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 66 m, 37 v, 36 kd, 15 c, 15 mp,
2 -
För res. 5: 14 fp
Frånvarande: 17 s, 15 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 7 (7 kap. 16 § sekretesslagen)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
283 för utskottet
16 för res. 6
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 67 m, 36 v, 36 kd, 15 mp, 14 fp,
1 -
För res. 6: 15 c, 1 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 7 v, 6 kd, 3 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 11 (Riksmarskalksämbetet)
1. utskottet
2. res. 9 (v)
Votering:
244 för utskottet
51 för res. 9
3 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 67 m, 36 kd, 15 c, 1 mp, 13 fp,
2 -
För res. 9: 37 v, 14 mp
Avstod: 3 s
Frånvarande: 18 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU14 Allmänna motioner om inkomstskatt m.m.
Punkt 1 (Allmänna riktlinjer)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 (kd)
5. res. 4 (c)
6. res. 5 (fp)
Förberedande votering 1:
16 för res. 4
14 för res. 5
269 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
37 för res. 3
14 för res. 4
247 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
36 för res. 2
36 för res. 3
226 avstod
51 frånvarande
Talmannen konstaterade att lika röstetal uppkommit.
Utgången skulle avgöras genom lottning.
Talmannen anmodade Kenneth Johansson (c) och
Helena Bargholtz (fp) att fungera som kontrollanter
vid lottningen samt Elisebeht Markström (s) att för-
rätta lottningen.
Den upptagna lottsedeln visade ett nej och kammaren
hade således antagit res. 3.
Förberedande votering 4:
69 för res. 1
36 för res. 3
193 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
129 för utskottet
69 för res. 1
99 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 1 v, 15 mp
För res. 1: 67 m, 2 -
Avstod: 36 v, 35 kd, 14 c, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 14 m, 6 v, 7 kd, 4 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 29 (Bredband)
1. utskottet
2. res. 27 (c)
Votering:
225 för utskottet
16 för res. 27
57 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 9 m, 37 v, 36 kd, 15 mp, 13 fp,
1 -
För res. 27: 1 m, 14 c, 1 fp
Avstod: 56 m, 1 -
Frånvarande: 17 s, 15 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 1 mp, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU15 Motioner om företags- och kapitalbeskatt-
ning
Punkt 1 (Företags- och kapitalbeskattningen, allmänt)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
132 för res. 1
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 37 v, 15 mp
För res. 1: 67 m, 35 kd, 14 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 7 kd, 4 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 7 (Fåmansföretag)
1. utskottet
2. res. 6 (m, kd, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
132 för res. 6
2 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 1 m, 37 v, 14 mp
För res. 6: 66 m, 36 kd, 14 c, 14 fp, 2 -
Avstod: 1 s, 1 mp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 1 mp, 2 fp
Gunnar Axén (m) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Punkt 8 (Generationsskiften i företag)
1. utskottet
2. res. 7 (m, kd, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
132 för res. 7
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 37 v, 1 kd, 15 mp
För res. 7: 67 m, 35 kd, 14 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 1 mp, 2 fp
Gunilla Tjernberg (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 16 (Personaloptioner)
1. utskottet
2. res. 15 (m, fp)
Votering:
216 för utskottet
82 för res. 15
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 37 v, 36 kd, 14 c, 15 mp
För res. 15: 67 m, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 1 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU16 Allmänna motioner om fastighets- och
förmögenhetsbeskattning
Punkt 1 (Fastighetsbeskattningens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (c)
5. res. 4 (fp)
Förberedande votering 1:
15 för res. 3
14 för res. 4
269 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
35 för res. 2
15 för res. 3
246 avstod
53 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
68 för res. 1
36 för res. 2
193 avstod
52 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
164 för utskottet
69 för res. 1
64 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 36 v, 14 mp
För res. 1: 67 m, 2 -
Avstod: 36 kd, 14 c, 14 fp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 7 v, 6 kd, 4 c, 2 mp, 2 fp

Punkt 11 (Sambeskattning av förmögenhet)
1. utskottet
2. res. 13 (m, kd, c, fp)
Votering:
163 för utskottet
133 för res. 13
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 13 mp
För res. 13: 67 m, 36 kd, 14 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 18 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 3 mp, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU11 Socialtjänstfrågor
Punkt 1 (Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
229 för utskottet
68 för res. 1
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 37 v, 35 kd, 14 c, 14 mp, 14 fp,
1 -
För res. 1: 67 m, 1 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 7 kd, 4 c, 2 mp, 2 fp

Punkt 5 (Barns tillgångar och inkomster)
1. utskottet
2. res. 6 (v, kd, c, fp)
3. res. 7 (mp)
Förberedande votering:
112 för res. 6
14 för res. 7
172 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
183 för utskottet
109 för res. 6
6 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 67 m, 1 mp, 1 -
För res. 6: 37 v, 36 kd, 14 c, 8 mp, 13 fp, 1 -
Avstod: 5 mp, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 2 mp, 2 fp

Punkt 12 (Vård av missbrukare)
1. utskottet
2. res. 14 (kd, c)
3. res. 15 (fp)
Förberedande votering:
52 för res. 14
14 för res. 15
232 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 14.
Huvudvotering:
132 för utskottet
52 för res. 14
114 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 1 m, 4 v, 14 mp
För res. 14: 36 kd, 14 c, 1 fp, 1 -
Avstod: 1 s, 66 m, 33 v, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 2 mp, 2 fp

Punkt 21 (Utsatta grupper)
1. utskottet
2. res. 21 (v, kd)
Votering:
222 för utskottet
75 för res. 21
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 66 m, 14 c, 14 mp, 12 fp, 2 -
För res. 21: 1 m, 37 v, 36 kd, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 2 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

13 § (forts. från 11 §) Jämställdhet m.m. (forts.
AU3)

Anf. 157 MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 2 och 24, så att jag inte missar det.
Jämställdhet är rubriken på dagens debatt och da-
gens betänkande från arbetsmarknadsutskottet.
Om man är jämställd ska man ju stå på samma ni-
vå. Man ska vara likställd och ha lika villkor. Tyvärr
upplever jag i dagens samhälle - och jag tror att det
är många som upplever samma sak - att vi inte har
lika villkor, inte män och kvinnor, inte de som bor i
glesbygd och de som bor i storstad, inte invandrare
och svenskar, inte de som är äldre eller yngre och vi
som är medelålders.
Det är väldigt många människor som i olika sam-
manhang är utsatta för någon form av diskriminering.
Samtidigt ska man inte se olika kategorier som offer.
Framför allt ska vi kvinnor inte betraktas som offer.
Vi vill bara ha våra mänskliga rättigheter, och däri
ingår lika behandling. Vi ska bemötas med samma
respekt som männen. Vi ska ha samma möjligheter
att starta företag och låna pengar. Det ska inte vara så
att kvinnor bara ska ha tillgång till mikrolån antingen
därför att vi inte vill låna större summor eller för att
vi inte anses vara betalningsvärdiga.
Det är ganska få kvinnor som går i konkurs, och
det är ganska lite pengar som försvinner från bankin-
rättningar och andra långivare på grund av att kvinnor
lånar pengar. De flesta kvinnor som sätter i gång med
en företagsverksamhet ser till att de avvecklar i tid,
om de inte klarar av det eller inte trivs med den sys-
selsättningen.
Försäkringar är ett annat problem. Vi får inte ut
lika mycket från våra försäkringar. Vi kan inte hante-
ras på samma sätt i pensionsförsäkringarna, eftersom
kvinnor i medeltal lever lite längre än männen. Å
andra sidan är det ganska enkelt att räkna ut ett ge-
nomsnitt på den totala medellivslängden om man nu
skulle vilja det, men hittills har man inte velat göra
det. Det har varit enklare att diskriminera kvinnor.
Polisanmälningar om våldsbrott tas inte heller alla
gånger på allvar. Jag läste i tidningen i förra veckan
om kvinnor i Ängelholm som hade blivit utsatta för
våldtäkt av en man. Tredje gången detta hände var det
en ung flicka på bara tolv år som hade blivit drabbad.
Då satte polisen in resurser. Om man hade reagerat
redan på den första anmälan hade både den vuxna
kvinnan i det andra fallet och tolvåringen sluppit
utsättas för detta förskräckliga dåd, som förmodligen
har givit dem men för livet.
Nu är vi ju inte ensamma här i riksdagen om att
tycka att jämställdheten behöver skyndas på och
förbättras. Även Sören Gyll, som är ordförande i
Svenskt Näringsliv och en av våra stora företagsleda-
re i det här landet, sade i Aftonbladet i förra veckan
att det går för sakta. Det behöver komma in betydligt
fler kvinnor i börsbolagens styrelser, och en och an-
nan kommer in nu. Men det var inte av någon välgär-
ning mot kvinnor som han sade detta, utan det var för
att han räknade med att de ekonomiska skälen skulle
överväga. Det skulle bli mer ekonomiskt lönsamt att
arbeta på det här sättet.
Och det behövs insatser, för i dag är det ungefär
3 % av börsbolagens styrelseledamöter som är kvin-
nor. Det är 6 % som heter Göran. Göran var ett väl-
digt populärt namn på 40-talet, så det kan ju också
tala även för en åldersdiskriminering. Det har jag inga
belägg för, men man kan ju fundera.
Fru talman! Varför händer det då så lite? Det
kommer många förslag från oppositionspartierna -
även från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har jag sett
- men de hänvisas till utredningar. Det kommer så få
förslag.
Ett förslag om individuellt kompetenssparande har
dragits i långbänk. Jag tror inte att ens Thorbjörn
Fälldin kunde tänka sig att en långbänk kunde bli så
lång.
Förslaget skulle kunna gynna kvinnor, framför allt
vi kvinnor som hunnit fylla 50 och som i dag inte har
någon möjlighet att vidareutbilda oss och komma
vidare vare sig i karriären eller på annat sätt om vi
inte har en arbetsgivare som tänker satsa på oss i
något sammanhang, för alla möjligheter till offentliga
finansieringar av studier är stängda. Många kvinnor
har gjort ett uppehåll i sin karriär medan de varit
hemma hos sina småbarn. Därför är det här ett viktigt
förslag.
Nu har jag sett i tidningen att det kommer någon-
ting i samband med vårpropositionen, och det är inte
en dag för tidigt. Det skulle bara ha kommit ännu
tidigare. Beslutet skulle kunnat fattas nu. Det har ju
avsatts pengar redan i tidigare budgetar. Ändå har
man inte från regeringens sida kommit fram med ett
bra förslag. Nu hoppas jag att det här blir ett bra för-
slag, men vi kommer att nagelfara det ordentligt från
Centerpartiets sida.
På skatteområdet finns andra skillnader, att rege-
ringen inte ser till att sänka skatten för dem med de
lägsta inkomsterna. De förslag som har kommit har
mest gynnat höginkomsttagarna, som har fått de
största skattesänkningarna, medan vi från Centerpar-
tiets sida i vårt skatteförslag försöker gynna dem som
har små inkomster, och många gånger är det kvinnor.
Camilla Sköld Jansson och Martin Nilsson, ni har
suttit i den här kammaren i fyra år och har haft ansvar
för att bilda regeringsunderlag. Men det har ju inte
lett till, som jag skulle hoppats på, ett minskat löne-
gap i stället för ett ökat, åtminstone inom den offent-
liga sektorn. Inom den offentliga sektorn har ju vi
som politiker möjlighet att ta ansvar. Där kan vi på-
verka. Som sagt: Varför har det inte hänt mera? Det
skulle kunna bli bättre. Centerpartiets skatteförslag
skulle kunna gynna både kvinnor som har låga in-
komster, regioner som har ett lågt skatteunderlag och
andra så att vi skulle få ett mer jämställt Sverige på
olika sätt.
Fru talman! Det är inte bara jämställdheten mellan
kvinnor och män som diskuteras i betänkandet. T.ex.
tas ohälsotalen upp, att kvinnor har betydligt högre
sjukskrivningstal. Männen har kortare livslängd.
Sedan är det en fråga som inte tas upp i betänkan-
det men som också drabbar männen på grund av
ojämställdheten. Det är att de i mindre utsträckning
än kvinnor är vårdnadshavare för sina barn. Det
måste också vara något som män borde arbeta mycket
mer för, för den dagen då någonting har hänt i rela-
tionen, det har blivit en skilsmässa, står de där och
har tappat kontakten med sina barn. Det är dramatiskt
både för barnen och för pappan.
När det gäller åldersdiskriminering nämnde jag att
vi som har fyllt 50 inte har möjlighet att utbilda oss
vidare. Det finns unga människor som inte kommer in
i samhällssystemet. Det kan bero på så enkla saker
som att man har åldersgränser på restauranger, där
man inte bara åldersdiskriminerar utan dessutom
könsdiskriminerar. Det kan vara 20 års åldersgräns
för tjejen och 23 för killen. Det är inte särskilt jäm-
ställt.
På arbetsmarknaden kan det också vara så att den
som har kommit upp i åren diskrimineras ut. Den som
har fyllt 50 eller 55 blir inte kallad till anställnings-
intervju.
Det finns mycket mer man behöver göra och se
över. Vi behöver få upp ögonen för de här frågorna.
En fråga som jag inte har med i reservationen men
som vi har motionerat om tidigare är en sammanhål-
len lagstiftning. I dag finns det fyra olika ombudsmän
och fyra olika lagstiftningar. Det är väldigt knöligt
både för småföretagare och andra att hålla reda på
vilken lagstiftning som ska användas vid olika former
av diskriminering. Centerpartiet kommer att arbeta
mycket hårt för en gemensam lagstiftning, för att
hela ombudsmannaväsendet ska bli sammanhållet och
att det ska lyda under riksdagen.
Från Centerpartiets sida, fru talman, arbetar vi
med centerfeminismen. Centerfeminism innebär
samarbete i stället för konfrontation. Vi tror inte på en
demonisering av män, att tro att de i alla lägen har
onda avsikter. Jag tror att det många gånger beror på
att ingen av oss riktigt vet vad det handlar om. Vi har
inte fått upp ögonen.
Vi behöver hjälpas åt att se till att få upp ögonen i
olika sammanhang för hur diskrimineringen stör och
förstör samhällsarbetet. Det hoppas jag att vi gemen-
samt kan arbeta för i parlamentet och i de olika parti-
erna.

Anf. 158 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Margareta Andersson nämnde be-
kymren med löneskillnaderna i offentlig sektor. Det
är i första hand en resursfråga, och det är ju allmänt
känt att vi i Vänsterpartiet har en mycket konsekvent
hållning när det gäller resurser till offentlig sektor.
Man säger ibland att politik är att välja. Ibland
handlar det om att välja olika förslag. Ett förslag som
Centerpartiet har stått bakom och som är mycket
allvarligt utifrån ett jämställdhetsperspektiv är för-
sämringarna av turordningsreglerna. Där ser vi nu
återigen resultatet, att det är kvinnor som får stryka på
foten.
Visst ska vi skärpa skyddslagstiftningen om rätt
till ledighet osv., men grundproblematiken är ändå
det antifackliga kravet när det gäller turordningsreg-
lerna. Nu tror jag i och för sig att jag på förhand vet
svaret, men jag vill ändå ha ett tydligt, konkret be-
sked från Centerpartiet. Kommer ni att framhärda i att
de försämrade turordningsreglerna ska bestå? Är ni
beredda att offra jämställdheten?

Anf. 159 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Turordningsreglerna tar inte över
jämställdhetslagstiftningen. Jämställdhetslagstiftning-
en ska gälla ovanför turordningsreglerna. Det är me-
ningen att man ska utgå från den som är mest nöd-
vändig i ett företag om man ska använda turordnings-
reglerna.
Riksdagen har också beställt en översyn av lag-
stiftningen så att man ska få ett bättre skydd mot
diskriminering av gravida och föräldralediga. Där har
vi ytterligare en sak som behöver ses över, och det är
att man inte ska kunna säga upp någon under tiden
som personen i fråga uppbär föräldrapenning. Men,
som sagt var, diskrimineringslagstiftningen måste
gälla ovanför annan lagstiftning.

Anf. 160 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Om det nu är så uppenbart att man
har genomfört en lagförändring som på ett så här
allvarligt sätt försämrar jämställdheten, varför då
lappa och laga med andra lagstiftningar som vi på
förhand kan säga är mycket svagare? Jag konstaterar i
de diskussioner som försiggår när det gäller resultatet
av valet, vad vi kan få för olika majoriteter osv., att
Centerpartiet fortfarande är ett parti som inte tar den
arbetsrättsliga lagstiftningen på allvar. Ni visar inget
som helst intresse av att ändra på de här turordnings-
reglerna, som så uppenbart diskriminerar kvinnor vid
ledighet i samband med graviditet och föräldraledig-
het.

Anf. 161 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Vi är väldigt intresserade av arbets-
rättslig lagstiftning i Centerpartiet. Det viktigaste med
den arbetsrättsliga lagstiftningen är ju att se till att
människor har jobb att gå till, att det finns en arbets-
marknad som fungerar, att det finns arbeten i hela
landet. Att då se till att också de små företagen har
möjlighet att fungera är väldigt viktigt för oss.
Sedan är det också så att man måste följa hela den
lagstiftning som finns. Då finns diskrimineringslag-
stiftningen som det yttersta skyddet - och egentligen
också det innersta skyddet. Där måste man börja.
Man får alltså inte säga upp någon på grund av kön
och på grund av havandeskap eller föräldrapenning.
De här reglerna är det väldigt viktigt att man följer.
Det är viktigt att man följer upp hur det här hanteras.
Eftersom lagstiftningen varit i kraft under så kort
tid kan vi förmodligen inte utläsa hur mycket som
egentligen har skett. Det är möjligt att det har hänt
vid något tillfälle. Men det kommer alltid att vara så,
tyvärr, att det begås brott mot alla möjliga former av
lagstiftning. Grunden är dock att män och kvinnor ska
ha samma möjlighet till både arbete och försörjning.
Det ska också finnas en arbetsmarknad som fungerar i
hela landet. Små och stora företag ska kunna fungera
tillsammans på ett bra sätt så att vi har både ekono-
miska möjligheter och andra möjligheter att se till att
vi har ett samhälle som är bra och som kan försörja
oss, både unga och gamla. Det är viktigt att vi har
arbete överallt och att man inte gör sig av med någon
form av arbete i det här landet.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.53 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

13 § (forts.) Jämställdhet m.m. (forts. AU3)

Anf. 162 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Betänkandet om jämställdhet inne-
håller många yrkanden och förslag. Det gäller inrikt-
ningen, möjligheten att förena familj och förvärvsar-
bete, jämställdhetslagen, mångfaldsplaner, utvidgning
av diskrimineringslagen, frågan om sammanhållen
lagstiftning mot diskriminering och att ombudsmän
som verkar i sådana frågor skulle få en starkare sam-
ordning. Vidare har forumet för diskrimineringsmål
också behandlats i betänkandet, liksom verktyget för
att i arbetslivet kunna öka jämställdheten bl.a. genom
att de offentliga monopolen bryts upp.
Utskottsmajoriteten ställer sig i många fall all-
mänt välvillig till yrkandena men landar ändå i att
mycket konsekvent avstyrka samtliga förslag.
Folkpartiet har i sin motion poängterat vikten av
att angripa bakomliggande orsaker till bristande jäm-
ställdhet. Från liberala utgångspunkter syftar det till
att varje person, kvinna som man, ska ha likvärdiga
chanser att forma sitt liv på det sätt som han eller hon
önskar och där förlegade könsroller förändras. En
huvudfråga i sammanhanget är de löneklyftor och den
lönediskriminering som råder mellan män och kvin-
nor.
I ett program om sex punkter föreslår Folkpartiet
insatser för att man ska komma till rätta med dessa
problem.
1. En plan i kommande avtalsrörelser som höjer
lönerna för de underbetalda kvinnogrupperna
inom offentlig sektor.
2. Borttagande av monopol inom yrkesområden där
kvinnor dominerar, t.ex. vård, omsorg och skola.
3. En stor satsning på fler småföretag och särskilda
åtgärder för att främja kvinnligt företagande.
4. Sänkt skatt på hushållsnära tjänster, vilket skulle
både främja jämställdhet och bekämpa den s.k.
svarta marknaden.
5. Ytterligare stimulans för att pappor ska utnyttja
större del av föräldraledigheten.
6. En översyn av målen i diskrimineringsärenden.
Vi pekar också på behovet av fler män i kvinno-
dominerade sektorer och på att en bättre lönestatistik
skulle underlätta förändringar.
Folkpartiet betonar också att invandrarkvinnornas
situation måste stärkas eftersom de ofta återfinns
längst ned i hierarkin på arbetsmarknaden. Jämställd-
hetsarbetet har ju hittills i stor utsträckning missat
denna stora grupp, som lever i isolering utan möjlig-
het att ta sig ur den. Ett led i att hjälpa sådana männi-
skor till en jämställd situation är att se till att de be-
härskar språket, och för att kunna delta i svenskun-
dervisning m.m. krävs också en god barntillsyn.
Jag hade gärna sett att riksdagen ställt sig bakom
de reservationer som Folkpartiet medverkat till. Låt
mig säga, herr talman, att jag av erfarenhet inte har
alltför stora förhoppningar om att kunna genombryta
den tröghetsvall som finns i en socialistisk kammar-
majoritet. Jag vill ändå pröva möjligheten genom att
redan nu yrka bifall till reservationerna 2, 9 och 16.
Herr talman! Även om riksdagen under senare tid
har återkommit till frågor om jämställdhet i arbetsli-
vet är företeelsen av gammalt datum. I förra veckan
firade vi internationella kvinnodagen. Vi kunde kon-
statera att det var drygt 80 år sedan de första kvinnor-
na valdes in i Sveriges riksdag. I ett historiskt per-
spektiv kan man anse att det är en kort tid. Riksdagen
har ju verkat i snart 600 år. Kvinnor har kunnat vara
med om att i allmänna val påverka samhällsutveck-
lingen, men vi måste erkänna att när det har gått näs-
tan ett sekel är det ändå oerhört tungt. Även om lag-
stiftningen har hyfsats under senare år finns det tydli-
ga och kvardröjande informella hinder.
Därför behöver man nu kraftfullt driva frågor i
dagens Sverige. Det gäller familjepolitik och att möj-
liggöra yrkesliv och ett engagemang i hem och familj.
Det gäller att chefsposterna ska öppnas för kvinnor -
det finns i dag alltför få i position. Det gäller att stär-
ka egenmakten i arbetslivet och att en god arbetsmiljö
förverkligas där stress och utbrändhet kan begränsas.
Föräldrars möjligheter att reducera sin arbetstid
under barnens första år är en angelägen fråga. Det
skulle reducera stressen för många. I den utsatthet
som drabbar föräldrar är det ofta kvinnan som får ta
de hårdaste törnarna.
På löneområdet vill Folkpartiet medverka till en
avmonolpolisering av offentlig sektor, där lönenivå-
erna i kvinnodominerade yrken skulle få en reell
chans att höjas. Att ha flera arbetsgivare leder i regel
till en högre och rättvisare lönesättning.
Till det mer dystra hör det alltför frekventa våldet
mot kvinnor. Många lever i en ständig skräck, och
varje år skördar kvinnovåldet offer i alla samhäll-
sklasser och i alla länder. Riksdagsbeslutet om kvin-
nofrid, som genomfördes för några år sedan, var vi
ivriga tillskyndare till. Vi kan dock konstatera att en
rad av våra krav ännu inte har genomförts. Bl.a.
måste brottsoffer ges ökat stöd, den internationella
kvinnohandeln - trafficking - stoppas och kvinnor
måste få starkare vittnesskydd. Det finns alltså ett
bristfälligt socialt skydd, och det blir särskilt märk-
bart för kvinnor som kommer från länder med annan
social och kulturell tradition.
Avmonopoliseringen av offentlig sektor är ange-
lägen, och man skulle också bättre kunna tillgodose
egenmakten i arbetslivet. I dag kläms många små-
barnsföräldrar mellan krav i arbetslivet och krav i
familjelivet. Vi förordar inte en generell arbetstids-
förkortning, men vi vill ha en mer flexibel arbetstid.
När nu den organiserade liberalismen firar sin
hundraåriga tillvaro den här veckan ligger det nära till
hands för en folkpartist att se i backspegeln. Även om
jag tidigare har påstått att det fortfarande går trögt
med jämställdhetsarbetet, tror jag att vi också måste
inse vilken oerhörd betydelse de historiska reformatö-
rerna hade då de drev fram det som underlättade för
kvinnor att delta i såväl politiken som arbetslivet.
Jag har redan nämnt vikten av att behärska språket
och att kunna hantera det i vardagslivet. Det var där-
för en reform med liberala förtecken då folkskoles-
tadgan 1842 beslöts av riksdagen. Den liberale riks-
dagsmannen Adolf Hedin krävde kvinnlig rösträtt
redan 1867, och den första riksdagsmotionen om
detta väcktes 1884 av redaktören Fredrik Borg. Le-
dande liberaler kring sekelskiftet drev kravet på all-
män rösträtt och att denna även skulle gälla för kvin-
nor. Detta skulle sedermera komma att förverkligas.
Karl Staaff stod bakom en riksdagsmotion om detta
1908, och hans andra regering lämnade en proposi-
tion i frågan, som avvisades av första kammaren
1912.
År 1902 bildades en kvinnlig rösträttsorganisa-
tion. Liberala kvinnor dominerade organisationens
arbete, och dess första ordförande var Anna Whit-
lock. Hon var skolledare och skolreformator här i
Stockholm.
En person som hade stor betydelse i opinionsbild-
ningen var Selma Lagerlöf. Hon talade på den inter-
nationella rösträttskongressen i Stockholm 1911 och
vid segerfesten 1919. Hon engagerade sig i Frisinna-
de landsföreningen 1916 och var organiserad liberal
livet ut. Hon blev sedermera kommunalt politiskt
engagerad i Värmland och en av dem som skrev un-
der uppropet om liberalers och frisinnades återför-
ening 1934.
Som en reaktion mot borggårdskuppen bildades
1914 föreningen Frisinnade kvinnor, som hade ett
tydligt, öppet medlemskap.
Intressant är den socialpolitiska tyngd som kvin-
noorganisationer av liberalt och socialt signum har
drivit genom åren. Kerstin Hesselgren, som ingick i
den lilla grupp kvinnor som tog de första, historiska
platserna efter det att kvinnor fick rösträtt och var
valbara till Sveriges riksdag, hade ett stort engage-
mang på många olika sociala problemområden. Det
gjordes utredningar, arrangerades föreläsningar, be-
drevs undervisning och propaganda.
Symtomatiskt var också att de liberalt sinnade
kvinnorörelserna inte begränsades till rösträtt och
socialpolitik utan var mycket engagerade i internatio-
nella fredsfrågor. Vidare var en person som Emilia
Broomé engagerad och ordförande i den kommitté
som låg till grund för 1923 års beslut att öppna ett
flertal statliga yrken för kvinnor. En reform som hon
drev var särbeskattning av äkta makars inkomster,
vilket dock inte skulle komma att beslutas förrän
1970.
Att jag, herr talman, har uppehållit mig vid jäm-
ställdshistoria, främst den liberala, beror inte bara på
nostalgi med anledning av Folkpartiets jubileum-
svecka. Det beror framför allt på att jag vill peka på
vad det har betytt att människor - i detta fallet främst
kvinnor - trots ett omgivande tungt politiskt mot-
stånd, byråkrati, det sociala mönstret m.m. har varit
pådrivande och betytt mycket för att lägga grunden
till ett mer modernt jämställdhetsarbete.
Signifikant är också att jämställdhetsarbete genom
alla tider har rönt motstånd, också i modern tid. När
Folkpartiet tillsammans med andra liberala krafter i
vårt land under 1960- och 1970-talen drev frågan om
en aktiv jämställdhetslag mötte också det motstånd.
Denna gång var det inte en förstockad höger utan en
konservativ socialdemokrati som tillsammans med
Vänsterpartiet kommunisterna och bl.a. Svenska
arbetgivareföreningen motarbetade den jämställd-
hetslag som den första borgerliga regeringen efter
kriget förelade riksdagen för beslut. Eftersom den
icke-socialistiska majoriteten var mycket knapp med
en enda rösts övervikt klarade regeringen och dess
partier inte av att genomdriva den i första omgången
1979, utan frågan återkom på hösten samma år, och
då kunde förslaget gå igenom i riksdagen.
Jag tillåter mig slutligen, herr talman, att betvivla
det framgångsrika i det som den nuvarande regering-
en och riksdagsmajoriteten hävdar, nämligen den s.k.
mainstreaming, som ser ganska elegant ut i teorin,
men som i praktiken visar sig vara föga framgångsrik.
Från Folkpartiets sida skulle vi vilja föra upp frågan
på de politiska höjder den hade när vår tidigare parti-
ledare Bengt Westerberg var vice statsminister och
hade ansvaret för den. Nu kommer inte jämställdhets-
frågorna i det fokus som kan förutsättas och situatio-
nen kräver. Den försvinner lätt bland andra frågor,
och det må vara burhöns eller budgettak. Allmänfrå-
gorna tar lätt över, och ministrarna tycks ha fullt upp
med sin egen agenda. Därför skulle det behövas lite
mera glöd i jämställdhetspolitiken och ett starkare
regeringsengagemang. De frågor som vi nu talar om
är nämligen så tunga att det behövs ett särskilt poli-
tiskt krafttillskott om det ska ske förändringar som
skulle gynna jämställdheten mellan kvinnor och män
och där, för en gångs skull, kvinnorna skulle kunna
stå som vinnare. Därför behövs det, herr talman, i
historisk tid liksom i dagsperspektiv ett engagemang
som sätter kraft bakom de många vackra orden och
som vi alla håller oss med i de politiska högtidstalen.

Anf. 163 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Herr talman! Elver Jonsson uttalade i inledningen
lite vaga förhoppningar om att få stöd för reservatio-
nen, även om han själv inte trodde att han skulle få
det stödet, och det stämmer. Det har att göra med att
om man läser reservationen så ser det rätt okej ut att
man vill uppvärdera kvinnoyrken osv. Men problemet
är att det är lösryckt ur sitt sammanhang. Därför var
det bra att Elver Jonsson var så tydlig i sitt inled-
ningsanförande, att detta är kopplat till synen på of-
fentlig sektor och att man ska avskaffa monopolet och
privatisera. Det är ju den kopplingen som gör att bl.a.
Vänsterpartiet inte kan ställa sig bakom reservatio-
nen. Vi har inte samma utgångspunkter. Den bakom-
liggande orsaken är inte offentlig sektor. Detta har vi
diskuterat tidigare.
Däremot skulle jag vilja föra in frågan på ett helt
annat område som är en av Folkpartiets käpphästar,
nämligen hushållsnära tjänster. Det handlar om hur vi
ska organisera det avlönade arbetet och det oavlönade
arbetet. Där är vi överens om att det är orättvist att det
är kvinnor som gör det oavlönade arbetet. Då förstår
jag inte hur man har tänkt. På vilket sätt utmanar
hushållsnära tjänster maktstrukturerna? På vilket sätt
griper de in i den orättvisa fördelning som finns mel-
lan oavlönat och avlönat omsorgsarbete? På vilket
sätt förändrar de relationen i familjen när det gäller
just den del som är uttryck för brist på jämställdhet?

Anf. 164 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Camilla Sköld Jansson känner sig
besvärad av att vi önskar en privatisering. Låt mig
säga att det utifrån liberala utgångspunkter inte är
något självändamål. Men vi ser det som ett mycket
gott komplement på en rad områden. På skolområdet
har det kunnat betyda pedagogisk förnyelse. På sjuk-
vårdsområdet har det inspirerat många landsting att
reformera och öka sin servicegrad. Och det är ingen
tvekan om att det är intressanta referensobjekt. Och
jag tror, herr talman, inte att det privata kommer att
bli det stora och dominerande. Den offentliga sektorn
kommer att vara det stora och dominerande. Men det
är viktigt med intressanta referensobjekt.
Sedan undrar Camilla Sköld Jansson på vilket sätt
man skulle kunna hjälpa kvinnor genom att t.ex. ha
en annan beskattning och bättre villkor för hushåll-
snära tjänster. Det är lite märkligt, herr talman, att
socialister och kommunister tycker att det är rimligt
att vi stimulerar privat sektor där unga män före-
kommer. Men när det handlar om kvinnor som kan-
ske skulle få chansen att göra en övergångsinsats går
det inte alls för sig. När det gäller möjligheterna för
kvinnor i karriären - kalla dem gärna så, jag tror att
alla vet vad jag menar - skulle det underlätta. Fortfa-
rande är det så, och där tror jag att Camilla Sköld
Jansson instämmer med mig, i vårt ännu ojämställda
samhälle att det är kvinnorna som fortfarande tar den
största arbetsbördan och ansvaret för hem och familj.
Alla säger vi att det inte ska vara så utan att det ska
vara jämställt. Men jag tror att vi ska vara klara över
att det inte är det.
Vårt förslag när det gäller hushållsnära tjänster
skulle kunna innebära större möjligheter för kvinnor i
karriären att satsa på sitt yrkesliv. Och det om något,
herr talman, måste väl vara en god ambition i jäm-
ställdhetsarbetet?

Anf. 165 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Herr talman! Det var ett bra klargörande vi fick,
att problemet är att det oavlönade och det avlönade
arbetet är orättvist fördelat och att man ska lösa det
genom att lyfta in en tredje person som ska utföra en
del av hemarbetet. Och vem är den tredje personen?
Ja, det är som Elver Jonsson säger en kvinna. Det
sades klart att det handlar om kvinnor.
Detta är ett förslag som både utifrån ett klasspers-
pektiv och utifrån ett könsperspektiv är helt förkast-
ligt. Det stimulerar inte männen att ta ett steg framåt
för att ytterligare ta del i hushållsarbetet, utan man
går över huvud taget inte in i konflikten.
Man kan sätta detta mot ett annat förslag. En ar-
betstidsförkortning är däremot en modell som gör att
både män och kvinnor bättre kan kombinera för-
värvsarbete med att ta hand om barn. En daglig ar-
betstidsförkortning är en reform som går in och griper
in i maktstrukturer. Det gör inte hushållsnära tjänster.
Det är en konservativ modell som både utifrån ett
klassperspektiv och utifrån ett könsperspektiv är
förkastligt. Och det är bra att Elver Jonsson är klar
över att det är kvinnor som ska gå in och utföra dessa
städtjänster. Fortfarande är det kvinnor.

Anf. 166 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag var nog inte tillräckligt tydlig.
Det handlar inte om att det är bara kvinnor som ska
gå in i sådana tjänster. Det kan mycket väl vara män.
Men det är klart att i alla låglönearbeten, och dit hör
fortfarande sådana jobb som hushållsnära tjänster och
en rad andra, är det kvinnor som dominerar. Det var
väl därför som jag i mitt anförande lade tyngdpunkten
på att det är så viktigt att kvinnor också får en chans
att tjäna mer och bättre och framför allt komma i
paritet med männen. Men detta är ett högst professio-
nellt arbete. Det är inget s.k. amatörjobb, utan det är
ett mycket professionellt jobb att t.ex. gå in i andras
hem. Det ställs många integritetskrav för att upprätt-
hålla en sådan befattning. Och det visar sig att de
firmor som jag har haft kontakt med och som nu
växer med rasande fart har en hög professionalitet
och kräver mycket av sina anställda.
Det som jag inte hann säga förut var att en av po-
ängerna med att hushållsnära tjänster skulle stimule-
ras och göras kostnadsmässigt mer tillgängliga är att
de som utför dessa tjänster skulle få både ATP-poäng
och sjukförsäkring. De är i dag ganska rättslösa i
dessa sammanhang, och det är väldigt olyckligt. Che-
fen för Riksskatteverket säger i TV att svartmarkna-
den växer och att det kanske handlar om 80-100
miljarder. Och en stor del av detta finns på dessa
områden. Det kan inte vara rimligt. Det vore ytterst
angeläget att få denna marknad vit och att de kvinnor
och män som finns där fick en mer jämställd situa-
tion. Men då krävs det reformer för dessa tjänster,
vilka vi också är beredda att införa i fråga om andra
verksamheter. Också där krävs det jämställdhet.

Anf. 167 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Vi behandlar i dag ett betänkande
om jämställdhetspolitiken. Det innehåller en rad mo-
tioner som har väckts under ett antal allmänna mo-
tionstider. Man kan väl säga att det är en bred mo-
tionsflora.
Det handlar om jämställdhetspolitikens mål, där
skiljelinjen kan sägas gå mellan dem som ser struktu-
rella orsaker till diskriminering och bristande jäm-
ställdhet i samhället och dem som föredrar att se mer
individuella förklaringsmodeller.
Det handlar om möjligheten att förena familjeliv
och förvärvsarbete, där det finns hyfsat gemensamma
målsättningar men där metoderna skiftar - och också
graden av angelägenhet i sådana åtgärder, tror jag.
Det handlar om hur man sprider metoder för att
uppnå jämställdhet. Det finns en ganska stor enighet
kring vad som bör göras på det området men lite olika
uppfattningar om huruvida detta bör centralstyras
eller utvecklas lokalt.
Det handlar om lönediskriminering och jämställd-
hetslagen. Där tycker jag att det finns en ganska tyd-
lig skiljelinje mellan borgerlighet och socialdemo-
krati, som handlar om huruvida det behövs lag, poli-
tiska insatser och resurser till de offentliga verksam-
heterna för att kunna komma till rätta med de lö-
neskillnader som finns eller om det finns ett trollspö
som heter konkurrensutsättning.
Det handlar om diskrimineringsfrågorna, där un-
der lång tid diskussionen och debatten har kommit att
handla om huruvida det ska vara en sammanhållen
lagstiftning men där vi kanske nu kan ta steget vidare,
i och med att regeringen har aviserat en utredning på
området, och också diskutera vad en sådan hårdare
och tuffare lagstiftning faktiskt ska innebära. Hur kan
vi vidga diskrimineringslagarna till att omfatta fler
samhällsområden? Hur kan vi se till att bevisreglerna
blir sådana att det blir lättare att bevisa diskriminering
när sådan har skett? Det tycker jag är substansfrågor,
och det är bra. Där kommer det också att synas att det
finns en hel del olika uppfattningar.
Man kan alltså säga att det här betänkandet rym-
mer både enighet i vissa frågor och tydliga kon-
fliktytor på andra områden. Det landar i det som flera
har konstaterat här, nämligen att utskottet och ut-
skottsmajoriteten föreslår att motionerna avslås, an-
tingen med hänvisning till konflikter och åsiktsskill-
nader eller baserat på att vi har en ungefärligen ge-
mensam bild och att processen är i gång med att fak-
tiskt ta fram åtgärder.
Med anledning av det vill jag yrka avslag på de
reservationer som är fogade till utskottsbetänkandet
och yrka bifall till utskottets förslag.
Det är bara att konstatera att det sker mycket inom
jämställdhetspolitiken. Vi har fått en ny jämställd-
hetslag. Vi har gjort en hel del när det gäller main-
streaming och metoder. Vi har jobbat med att faktiskt
komma till rätta med de problem som finns med att
förena föräldraskap och arbetsliv.
Men samtidigt ska man vara medveten om, vilket
flera här också har sagt, att situationen inte är idealisk
utan att det finns problem kvar. Det är klart att det
gör. Det finns en lönediskriminering kvar i samhället.
Det finns problem med att förena föräldraskap och
arbetsliv. Det är bara att konstatera att politiken drar
åt ett håll. Politiken drar åt det hållet att faktiskt för-
söka skapa mer jämställda villkor. Men det finns
fortfarande strukturer som bevarar och håller kvar
bristande jämställdhet i samhället. Tanken bakom
jämställdhetslagen är just att lyfta upp dem, att ven-
tilera de strukturer och idéer som ligger bakom dis-
krimineringen och den bristande jämställdheten.
Var finns de stora jämställdhetsproblemen kvar?
Ja, det är i lönesättningen, i den slutna process som
det ofta är att förhandla om löner, oavsett om det är
individuellt eller kollektivt. Det är i hemmet, där
våldet mellan män och kvinnor är det kanske största
enskilda problemet som är kvar. Det är där värdering-
arna och åsikterna inte har lyfts upp, inte har debatte-
rats, inte har varit i offentlighetens ljus och inte syn-
liggjorts som problemen finns kvar. Där vi däremot
har lyft upp dem och gjort dem till en offentlig debatt
har värderingarna synats och vi har faktiskt fått en
utveckling mot ett mer jämställt samhälle.
Här finns en seriös diskussion att ta: Hur ska vi
lyckas få in mer av jämställdhet i lönesättningen? Hur
ska vi lyckas få in ännu mer jämställdhet på arbets-
marknaden när det gäller föräldraskap och arbetsliv?
Men tyvärr tas inte den diskussionen i det här betän-
kandet, därför att oppositionen har lagt fram motioner
där det över huvud taget inte pratas om detta. I stället
kommer man med trollspölösningar som ska avhjälpa
allt.
Det har sagts mycket, och jag ska bara ta upp två
områden som det har pratats om.
Det ena handlar om konkurrensutsättningen som
heurekalösning. Det är bara att konstatera: Vi har haft
den diskussionen år efter år. Vi har bett dem som
säger att konkurrensutsättning löser lönediskrimine-
ringen att visa varför det i så fall finns låglönejobb
och lönediskriminering på den privata sidan. Jag har
bett Kent Olsson prata om detta flera gånger. Han
kommer till kammaren år efter år och har bara ett svar
på den frågan - tystnad. Nu ber jag Kent Olsson:
Berätta gärna om det! Berätta vad en anställd inom
HTF:s avtalsområde har i lön! Berätta hur många
arbetsgivare de har att välja mellan! Det han säger är
ju: Bara vi får fler arbetsgivare får vi upp lönerna.
Om vi går ut i verkligheten och tittar kan vi se att
sådan är inte verkligheten.
Det talas tyst från Kent Olssons och andras sida
om att fackförbundet Kommunal har känt sig tvingat
att ta fram antidumpningsklausuler i sina avtal när
man lägger ut verksamheter på entreprenad därför att
detta har använts som ett sätt att dumpa lönerna. Det
talas tyst om att de oförklarade löneskillnaderna fak-
tiskt är större i den privata än i den offentliga sektorn.
Jag tycker att man ska vara så ärlig att man säger att
lönediskriminering finns i både den offentliga och
den privata sektorn. Därför är det viktigt att vi har en
lag som lyfter upp lönediskrimineringen på bordet,
visar vad som ligger bakom, diskuterar detta och
kommer med åtgärder för att faktiskt kunna rätta till
lönediskrimineringen.
Detta är just jämställdhetslagen ett uttryck för.
Men den var ju Moderaterna emot. Den anger nu
Moderaterna som förklaring när man säger att lö-
neskillnader finns kvar. Oj, ett år efter det att jäm-
ställdhetslagen har trätt i kraft finns det minsann
lönediskriminering kvar. Ja, och det är därför att vi
inte har en statlig lönepolitik. Vi har satt i gång en
process som faktiskt synliggör skillnaderna i samhäl-
let och skillnaderna i lönesystemet, och det tror jag är
viktigt. Men ni har inget svar på detta. Ni använder en
ideologisk blind fläck och säger att konkurrensutsätt-
ning och privatisering är jättebra. Det löser allt. När
det visar sig att det inte gör det står ni där, naknare än
den nakna kejsaren någonsin har varit, och har ingen
lösning på de här problemen. Det är ert problem.
Om man därtill vill minska resurserna till den of-
fentliga sektorn, vilket Moderaterna vill i sin politik,
minskar det förstås förutsättningarna ytterligare för
att faktiskt kunna höja kvinnolönerna i offentlig sek-
tor. Jag kan inte komma fram till annat: Kent Olsson
står här och säger att det är fel med lönediskrimine-
ring, men han har absolut ingenting för att göra något
åt det. Han har inga som helst metoder. Det blir pro-
blematiskt, för då accepterar man den lönediskrimine-
ring som finns.
Det var den ena frågan där jag tror att det finns en
grundläggande skiljelinje.
Den andra handlar om möjligheten att förena yr-
kesliv och familjeliv. Detta var kristdemokraten Ma-
ria Larsson mycket inne på. Hon sade mycket klokt
och mycket fint, tycker jag, om sådant som borde
vara självklart, om de svårigheter som många upple-
ver i vardagen att få tiden att gå ihop. Men vad var
svaren? Vad sade Maria Larsson? Vi är ett parti, sade
hon, som inte vill att alla ska vara hemma. Bara att
Maria Larsson behöver säga det antyder ju någonting.
Går vi sedan in och tittar på politiken ser vi detta
ännu mer. Vi ser ett system där man inför barnom-
sorgskonto - om nu de borgerliga partierna fortfaran-
de är eniga om detta, det vet vi ju inte, men måhända
är de det - höjer barnomsorgsavgifter och helt enkelt
gör det mindre lönsamt för dem som faktiskt vill
arbeta.
Sanningen är den att ni tar fram ett system som
gör att det kommer att bli väldigt svårt för dem som
vill arbeta att kunna göra det. Ni kombinerar det med
lite fina turordningsregler som gör att gravida och
föräldralediga diskrimineras på arbetsmarknaden.
Ingen av er här i dag vill kommentera det.
Camilla Sköld Jansson har ställt frågan gång efter
gång och får inget svar. Hur kan ni vara nöjda med
den politik ni har drivit när det uppenbart visar sig att
den leder till diskriminering av kvinnor? När det visar
sig att det blir svårare att förena familjeliv och ar-
betsliv tiger ni. Då är det tystnad som råder.
När vi talar om att fler pappor ska ta ut föräldrale-
dighet säger ni: Jättegärna, gör en informationskam-
panj till. Det är inte informationskampanjer som har
saknats. Det har det funnits rätt många av på både den
socialdemokratiska och den borgerliga regeringens
tid. Men när det kommer till konkreta metoder -
pappamånader, incitament, höjda tak i socialförsäk-
ringssystemen - råder tystnad. Då finns det inga me-
toder.
Tyvärr är det tystnad i de frågor som är viktiga för
att kunna uppnå jämställdhet. Det är vad vi ser i be-
tänkandet och i den här debatten. Det finns ingen
anledning att vara tyst. Det finns ingen anledning att
försöka dölja de problem som finns. Det finns lö-
nediskriminering i samhället. Då behöver vi en lag-
stiftning som lyfter upp och synliggör.
Det har vi i jämställdhetslagen. Vi är på god väg
att kunna använda den på ett bra sätt. Det behövs
tryck på arbetsmarknadens parter att förhandla fram
jämställda lönesystem. Vi har gett verktyg, och vi
sätter press på parterna genom det statliga med-
lingsinstitutet.
Det behövs säkert också resurser till den offentli-
ga sektorn för att kunna höja kvinnolönerna i väl-
färdssektorerna. Det behövs det definitivt. Vi föreslår
sådana åtgärder. Ni gör det inte. Ni är tysta.
Vi vill skapa ett anställningsskydd som gör att
kvinnor kan vara trygga i sitt arbetsliv. Vi vill minska
antalet tillfälliga anställningar som skapar otrygghet,
stress och ekonomiskt beroende. Vi vill fortsätta mot
den avgiftsfria barnomsorgen. Vi vill fortsätta i prak-
tisk politik med att verka för att fler barn ska få en
närvarande pappa.
Här går skiljelinjen. Vi pekar på ett antal åtgärder
som man kan göra och ska göra. Från oppositionen
råder tystnad i alla de frågor som är viktiga. I den
mån det finns ett svar är det ett svar som uppenbarli-
gen inte fungerar. Vad finns då kvar av den borgerli-
ga jämställdhetspolitiken? Jo, det är avdragsrätt för
hushållsnära tjänster. Det är den jämställdhetsfråga
som är kvar, som substantiellt skiljer oss åt och är
något som ni vill göra aktivt.
I Maria Larssons fall blir det väldigt tydligt. Hon
vill skapa ett system som inte bara är orättvist mot
kvinnor i allmänhet och gör det svårare för kvinnor
att kunna arbeta. Hon vill också göra ett system som
gör det extra svårt för lågavlönade kvinnor att arbeta.
Deras yrkesarbete blir mindre värt.
Däremot vill hon göra det lite lättare för högavlö-
nade kvinnor. Det ska man i all ärlighet säga. De ska
få avdragsrätt både för barnomsorgskostnader och för
hushållsnära tjänster. Men det är inte för lågavlönade
kvinnor.
Det är verkligheten. Där går skiljelinjen i dag. Det
handlar både om klass och kön. Den politik som vill
lyfta upp och synliggöra de skillnader som finns i
samhället är den socialdemokratiska politiken. Vi vill
försöka komma tillrätta med de orsaker som skapar
ojämlikhet.
Herr talman! Med anledning av det vill jag än en
gång yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet
och avslag på reservationerna.

Anf. 168 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag vill beröra det Martin Nilsson
tog upp sist i sitt anförande om barnomsorgen och
föräldraförsäkringen, eller kanske snarare maxtaxan
och barnomsorgsavgifterna. Jag upplever att Social-
demokraterna och samarbetspartierna där sviker både
föräldrar och barn.
De ser till att de som har de högsta inkomsterna
får den största minskningen av avgiften. Jag tror att
mina kollega Lena Ek här sade att hon tjänade ett par
tusen, eller 2 500 kr, på sänkningen av avgifterna
medan hennes granne, som var ensamstående mamma
med tre barn, tjänade några hundralappar.
Varför värderar Socialdemokraterna bara lönear-
betet och inte omsorgsarbetet i det egna hemmet?
Martin Nilsson säger att papporna ska vara mer när-
varande. Redan i dag, två och en halv månad efter att
systemet har införts, ser vi att barn är ännu mer på
dagis. Det blir ännu fler barn i barngrupperna och
sämre kvalitet.
Man värderar och respekterar inte det val som de
föräldrar har gjort som har bestämt att de vill vara
hemma med sitt barn. Jag vill att alla ska kunna välja
det som känns bäst i den egna familjen.
Jag vill ha en förklaring. Hur kan Martin Nilsson
få det att gå ihop med att föräldrar ska ha en större
valfrihet när man gör så att de som har de lägsta lö-
nerna tjänar minst på bl.a. den här reformen?

Anf. 169 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att få människor skulle
komma på tanken att den allmänna grundskolan
minskar människors valfrihet. Men det är just vad de
borgerliga partierna hävdar att en barnomsorg som
har en lägre avgift innebär. Det är en spännande for-
mulering.
Många av oss träffar människor som inte alltid har
så vansinnigt mycket resurser kvar när månaden bör-
jar närma sig sitt slut. För dem ökar valfriheten när de
får en lägre avgift. Det innebär att de kan välja att
göra andra prioriteringar.
Ibland kan de jobba mer, därför att de känner att
de behöver det för att klara sin ekonomi. Ibland kan
de jobba mindre, därför att de känner att de vill vara
mer med sina barn. Detta innebär att föräldrar, famil-
jer och barn väljer. Det gillar inte vissa borgerliga
partier.
Det är ett bra besked. Vi har haft den diskussio-
nen, vi tar den gärna igen, och vi tar den gärna i en
valrörelse. Vi vet nu att borgerlig politik står för hög-
re barnomsorgsavgifter. Väljarna får avgöra om det är
en valfrihetsreform att höja barnomsorgsavgifter. Det
är vad ni rekommenderar i praktisk politik.
Jag måste ändå fråga Margareta Andersson några
saker. Jag skulle tycka att det vore välgörande med ett
svar. Det finns inslag i politiken hos de partier som
Marianne Andersson vill samverka med som är rätt
tråkiga ur jämställdhetssynpunkt.
Det finns partier som vill avskaffa värnskatt. Vi
har fått en undersökning som visar att det till 90 %
gynnar män. Det finns partier som Marianne Anders-
son och Centerpartiet vill samverka med som vill ta
bort det kommunala skatteutjämningssystemet eller
kraftigt reducera möjligheterna att ha ett bra välfär-
darbete i många kommuner.
Kan vi få Centerns löfte om att ingen av dessa åt-
gärder kommer att bli verklighet? Det skulle drabba
jämställdheten. Det är viktiga besked att få.

Anf. 170 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Beskedet från Centerpartiet är att vi
inte kommer att frångå vår egen politik för att hänge
oss åt något annat partis politik. I en koalition, oavsett
om det är på regeringsnivå eller om man ska ha ett
regeringsunderlag, får man ge och ta.
Vissa av dessa frågor kommer förmodligen att
ligga åt det ultimativa hållet för vår del. Jag tror att vi
på den borgerliga sidan i många fall redan har kom-
mit rätt långt i en del diskussioner om dessa frågor.
En annan fråga som jag skulle vilja ställa till
Martin Nilsson är varför man inte går ett steg vidare.
Det vi har diskuterat här i dag handlar om löneskill-
nader på några procent. De är otillbörliga och ska
naturligtvis rättas till så snart det går. Men den stora
grundläggande skillnaden är egentligen att kvinnors
arbete generellt värderas mycket lägre än mäns arbe-
te.
Vi har den stora frågan: Varför ska marknaden få
styra? Varför ska en sjukhustekniker, som har en
annan arbetsmarknad, kunna diktera lönen för sig,
medan man inte kan tala om att vårdarbetet som
barnmorskan utför på samma sjukhus ska värderas
ungefär i samma nivå? Det skulle kunna vara en
skillnad på flera tusen kronor. Jag är rätt övertygad
om att barnmorskan hade betydligt fler liv i sina hän-
der än vad sjukhusteknikerna hade. På något sätt
värderas inte livet på samma sätt som maskiner och
tekniker.
Nästa steg i diskussionen är att fråga sig varför
vård av maskiner och prylar är så mycket mera värt
än vård av människoliv, både i början, slutet och mitt
på. Centerpartiet har börjat diskutera. Jag hoppas att
Socialdemokraterna svarar upp mot detta och för
debatten vidare.
Det behövs fler resurser. Ett steg kan vara att sän-
ka skatten för dem som har de lägsta inkomsterna i
stället för att sänka för dem med de högsta inkoms-
terna.

Anf. 171 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! På det här området är vi rätt ense.
Det är bra. Det är inte mig Margareta Andersson
egentligen behöver ta den repliken med utan snarare
Kent Olsson. Han vill minska resurserna och dra ned
på välfärdssektorn. Där blir det problem. Han vill inte
ha jämställdhetslagen som skulle göra det möjligt att
jämföra sjukhusteknikern och sjuksköterskans arbete.
Det är helt klart. Vi för gärna den diskussionen. Jäm-
ställdhetslagen är ett första viktigt steg i detta.
Det är klart att det handlar om resurser till väl-
färdssektorn. Där får vi ta den debatten, gärna till-
sammans med dem som vill minska resurserna.
Margareta Andersson säger att Centern inte ska gå
ifrån sin politik. Det är bra. Den politik som finns hos
vissa av de andra tilltänkta samarbetspartierna är
jämställdhetsfientlig. Det är dags att säga det. Det är
dags att markera att det inte blir allvar om Centern
ska vara med i en regering.
Jag konstaterar att Margareta Andersson inte sva-
rar på frågan när det gäller turordningsregler. Nu har
Margareta Andersson inte möjlighet att göra det, men
det finns tre borgerliga ledamöter kvar. Jag ser fram
emot svar från dem. Jag hoppas att de har möjlighet
att göra det.

Anf. 172 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Martin Nilsson
vad han tycker är mest valfrihet för den enskilde
föräldern. Är det att kunna välja en sorts barnomsorg,
nämligen offentligt producerad barnomsorg, och få
ett statligt bidrag för det eller är det att få bidrag oav-
sett vilket val jag gör? I dag står 120 000 föräldrar
utan några pengar därför att de har gjort ett annat val
än det som Martin Nilsson vill ge sina statliga pengar
till. Jag kan inte få det till valfrihet, Martin Nilsson,
när föräldrars val styrs på det sättet. Trots att åtta av
tio säger att de vill ha mer tid för sina barn har de inte
möjlighet att välja det i dag bl.a. beroende på att
skattesystemet ser ut som det gör. Det kan inte vara
mer valfrihet
Martin Nilsson pratar om vår tystnad. Jag tycker
att vi ganska tydligt agerar för våra olika sorters poli-
tik, men jag tror att det är Martin Nilsson som ibland
står för tystnaden.
Jag fick ett brev i går där det stod följande: Jag
skrev till en massa sossar och frågade varför jag inte
kan få välja barnomsorg själv. Inte en enda riksdags-
ledamot svarade mig. Ingen sossepamp eller kvinno-
förbundare heller. Ingen hörde av sig.
Det är kanske bra att också höra av sig till dem
som ställer frågorna direkt till riksdagsledamöterna.
Martin Nilsson tar också upp frågan om lönedis-
kriminering. Det är bra. Det är viktigt att vi hittar sätt
att komma till rätta med lönediskriminering. Är Mar-
tin Nilsson nöjd med hur löneutvecklingen har varit i
Regeringskansliet den här mandatperioden? Där är
som bekant löneskillnaderna ganska stora mellan män
och kvinnor. Det mest alarmerande är att de har ökat.
Från 1999 till 2001 har de ökat med i genomsnitt
tusen kronor. Det måste vara otillfredsställande när
man vill kämpa mot lönediskriminering. Hur ser
Martin Nilsson på de problemen, och hur tänker
Martin Nilsson komma till rätta med dem? Det är
viktigt att det offentliga fungerar som ett föredöme
när det gäller att rätta till lönediskriminering. Annars
går det inte att kräva det i samhället. Jag tror att vi
behöver tydliga föredömen från Regeringskansliets
sida. Vad är Martin Nilssons åsikt?

Anf. 173 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! På första frågan från Maria Larsson
om valfrihet svarar jag ja. Därför har vi i Sverige ett
unikt omfattande familjestöd. Därför har vi en föräld-
raförsäkring. Därför har vi barnbidrag. Därför har vi
en valfrihet i en mängd olika barnomsorgsalternativ.
Det är jättebra. Den valfriheten finns.
Maria Larsson ställde frågor om Regeringskansli-
ets löner. Jag tror att jämställdhetsministern måhända
är bättre på att svara på den punkten.
Det är bra att vi har en jämställdhetslag som om-
fattar Regeringskansliet, de privata arbetsgivarna,
hela arbetsmarknaden, och som tvingar Regerings-
kansliet att vara minst lika bra arbetsgivare som alla
andra. Det är väl bra att vi har en sådan lagstiftning?
Problemet är att Kristdemokraterna har varit tvek-
samma. I er reservation säger ni att jämställdhetsla-
gen står i motsats till eldsjälarnas arbete. Förklara
gärna hur det går till. Förklara hur det går till att alla
de fackliga medlemmar som vill bedriva jämställd-
hetsarbete får det svårare med en jämställdhetslag
som gör det möjligt för dem att få fram statistik om
hur lönediskrimineringen ser ut. Förklara det. Förkla-
ra hur ni vill underlätta eldsjälarnas arbete om ni inte
har en jämställdhetslag.
Maria Larsson berättar ingenting, liksom hennes
kolleger, om vad turordningsreglerna har inneburit
för gravida och föräldralediga. Det finns inget svar.
Ingen av er har kommit med ett svar än. Gör det.
Maria Larsson har två minuter på sig att berätta vad
hon drar för lärdomar, vad Kristdemokraterna drar för
lärdomar, av en lag som uppenbart gör det svårare för
gravida och föräldralediga. Är det det barnvänliga
arbetslivet?
Ska ni verkligen gå vidare, som ni lovar i era mo-
tioner, och göra arbetslivet lite mer otryggt ändå, dvs.
släppa fram längre provanställningar, göra det lättare
att använda visstidsanställningar, göra undantag i
turordningen för alla? Det är ännu mer otryggt. Det är
ännu mer svårt att förena föräldraskap och arbetstid.
Ändrar ni er när ni nu ser resultatet?

Anf. 174 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Kan Martin Nilsson tänka sig att ut-
öka valfriheten för barnfamiljerna ytterligare genom
att faktiskt lägga hela barnomsorgsstödet i knäet på
föräldrarna, dvs. alla val är giltiga. Alla ska ha del i
det. Det är rättvisa i vårt Sverige. Det är tydligen inte
rättvisa i Socialdemokraternas Sverige. Det var ingen
nyhet.
Martin Nilsson berörde också som hastigast för-
äldraledigheten. Jag tror att det är många som vore
intresserade av ett besked före valet om hur mycket
mer Socialdemokraterna tänker kvotera föräldrale-
digheten. Finns det ett sådant förslag? Vad är Martin
Nilssons uppfattning om det hela? Ska det vara en
likadelning av föräldraledigheten? Är det det som är
vägen fram?
Det sätt som av den socialdemokratiska majorite-
ten i utskottet behandlar oppositionens motioner är
nästan ohederligt. Det står i betänkandet att man ska
titta på vad det är som hindrar kvinnor från att ta
chefsjobb i dag. Där står att denna fråga skulle behö-
va studeras närmare. Utskottet ser dock ingen anled-
ning att i detta sammanhang precisera hur detta skulle
kunna ske utan utgår från att regeringen överväger
frågan vidare.
Det här är ganska ohederligt. När betänkandet
justeras är det denna text som föreligger, och innan vi
har debatten i kammaren går jämställdhetsministern
och gör precis det vi har beskrivit i motionen. Det
vore ett mer renhårigt förhållningssätt att faktiskt
tillstyrka en motion i vars politik man tänker instäm-
ma. Det är dålig etik att inte tillstyrka ett oppositions-
förslag när man tänker göra det till sin egen politik,
men man tänker inte lägga fram ett förslag inom
offentlig sektor. Är det Martin Nilssons mening att
även offentlig sektor ska behöva se över hur kvinnor
har det i fråga om att nå högre positioner? Det är inte
väl fungerande där heller. Det vet både Martin Nils-
son och jag.

Anf. 175 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag får få svar på mina frågor. Vi får
väl se om Elver Jonsson och Kent Olsson är bättre på
att diskutera arbetsrättsliga förändringars betydelse
för kvinnor på arbetsmarknaden. Det har inte varit så
gott ställt där ännu.
Låt mig svara på Maria Larssons frågor. Det kan
ju vara trevligt och välkommet.
Är Martin Nilsson och Socialdemokraterna bered-
da att lägga kostnader lika för alla? Jag tycker att
barnfamiljer ska ha rätt till ersättning för de kostnader
som man har för barnomsorg. Ibland har man kostna-
der, ibland har man inte kostnader för barnomsorg.
Det är rimligt. Det är en rättvise- och likabehandling-
sprincip som jag tycker är bra.
Sedan var det frågan om kvotering. Ja, vi har fat-
tat beslut om att utöka föräldraförsäkringen. Vi har
tagit ett steg längre än vad den borgerliga regeringen
gjorde när den införde en pappamånad och har infört
ytterligare en pappamånad. Det är bra. Det är synd att
de borgerliga partierna har retirerat från det som var
en progressiv jämställdhetspolitik. Bengt Westerberg
var för en pappamånad. I dag är det inte så gott om
pappamånadsförespråkare på den borgerliga sidan.
Det är kanske ett exempel på högervridningen på den
borgerliga sidan.
När det gäller att förstärka ledarskapet och che-
fernas roll på den offentliga sidan tycker jag att det är
bra. Det pågår också ett arbete på det området.
Jag fick inga svar, och jag återkommer till det.
Men jag vill säga till Maria Larsson att vi är överty-
gade om att ett otryggare arbetsliv inte gör att det blir
mer jämställdhet eller att det bli lättare att förena
arbete och föräldraskap.
Om man inte har den höga ambitionen att det ska
vara möjligt kanske det inte blir så viktigt ur just den
aspekten - om man i stället tycker att det är trevligt
att kunna vara hemma, och vill man inte vara hemma
kanske man ändå vill ha några incitament att vara
hemma. Där skiljer vi oss kanske åt.
Vi tror att det är bra att ha trygghet i arbetslivet
och att ha en arbetsrätt som ger möjligheter för både
kvinnor och män i arbetslivet.

Anf. 176 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Herr talman! Jag har två saker som jag vill ta upp
med Martin Nilsson. Det ena gäller vår reservation
som handlar om att fackliga organisationer ska ha
direkt talerätt till Nämnden mot diskriminering.
Jag kan inte bli klok på varför Socialdemokraterna
inte vill stärka de fackliga organisationernas position
genom att göra denna förändring i lagen. Jag tycker
inte heller att betänkandet på ett tillräckligt bra sätt
beskriver var problemet ligger och varför det inte är
möjligt för s att gå vidare i den delen.
Det andra kan man kanske inte ställa Martin Nils-
son som person till svars för, men väl som represen-
tant för det socialdemokratiska partiet. Det handlar
om den utredning som nu ska se över arbetsrättslag-
stiftningen.
Utredningen har väldigt breda direktiv, och de
handlar visserligen om både kvinnor och män men
har ett tydligt könsperspektiv. Det gäller trygghet i
anställning, visstidsanställning osv., områden där man
vet att kvinnor systematiskt har en mycket sämre
position. Trots det saknar direktiven orden jämställd-
het och könsperspektiv. De finns över huvud taget
inte nämnda i dessa direktiv, som är så centrala från
ett jämställdhetsperspektiv.
Detta gör att man blir minst sagt orolig över re-
sultatet och om det kommer att saknas konsekvensbe-
skrivningar. Man oroas över om kommittén som nu
arbetar ska tappa jämställdhetsperspektivet. Eller bör
man kanske göra ett tilläggsdirektiv eller på något sätt
kompensera för detta?
Jag skulle vilja höra Martin Nilssons reflexion
över det här. Det finns anledning att noga följa upp
frågan.

Anf. 177 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det finns säkert anledning att i Re-
geringskansliet fundera på hur man skriver utred-
ningsdirektiv. Värt att komma ihåg är att det finns ett
generellt uppdrag för alla utredningar, inklusive den-
na, att ta just jämställdheten i beaktande och göra
analyser utifrån jämställdhetsperspektiv.
Jag är i och för sig inte så oroad, men det kan lig-
ga en poäng i det som Camilla Sköld Jansson säger.
För tydlighets skull, och för att ytterligare markera att
detta är en viktig fråga och att arbetsrätten har bety-
delse för jämställdheten i samhället, kanske man
borde ha skrivit in det i direktiven.
Men jag är inte oroad över slutresultatet. Jag är
övertygad om att jämställdhet och arbetsrätt är så
flitigt diskuterade att de också kommer att analyseras
och belysas i utredningens förslag.
När det gäller talerätt har vi lite olika uppfattning-
ar. Vi tror att det är viktigt att ombudsmännen har
förstahandsansvaret. Det finns möjlighet för de fack-
liga organisationerna att gå vidare om inte ombuds-
männen vill det, och jag tycker att det är en rimlig
ordning som vi bör slå vakt om. Vi har inget förslag
om ändring på den punkten.

Anf. 178 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Herr talman! Uppenbarligen har vi olika åsikter
när det gäller de fackliga organisationernas talerätt,
och vi får väl återkomma till det. Från Vänsterpartiets
sida menar vi att det är mycket viktigt att man på
olika sätt uppmuntrar aktivitet och engagemang, och
det här vore ett sätt att göra det.
Jag tackar Martin Nilsson för svaret när det gäller
direktiven till utredningen. Även jag vet att det finns
underliggande direktiv som tar upp jämställdhetsas-
pekten, men det är ändå rätt anmärkningsvärt att man
i så centrala frågor lyckas undgå att nämna att män
och kvinnor har olika situationer. I direktiven ges ju
lite bakgrundsbeskrivningar osv.
Nu har man förlängt tiden fram till dess att kom-
mittén ska lägga fram sitt slutbetänkande, så tiden
finns. Jag tolkar ändå Martin Nilssons reaktion så att
kommittén på något sätt får signaler om vad som
förväntas, att det här är ett mycket centralt perspektiv
och att konsekvensbeskrivningar utifrån ett könspers-
pektiv självfallet ska få stort utrymme i det resultat
som de så småningom presenterar.

Anf. 179 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Får jag påminna Martin Nilsson om
att det inte är vi som sitter i regeringsställning, utan
det är Socialdemokraterna som gör det. När man hör
Martin Nilsson frågar man sig vem som är i rege-
ringsställning, med tanke på att debatten i mycket stor
omfattning rör oss.
Ni har suttit i regeringsställning i åtta år. LO har i
en rapport visat att löneklyftorna mellan män och
kvinnor har ökat med ca 1 000 kr per månad om man
jämför situationen för åtta år sedan med hur den är i
dag. Man konstaterar också att det är kvinnor som
arbetar i kommun och landsting som ligger lägst.
Jag kan tala om en annan del i lönediskussionen. I
en undersökning uttryckte Kommunals medlemmar
att de föredrog att arbeta för privata arbetsgivare och
tyckte att trivseln på arbetsplatsen var större om man
arbetade i privat regi i stället för i kommunal regi.
Det här är ganska anmärkningsvärda uttalanden,
med tanke på vad Martin Nilsson sade tidigare om att
man inte är speciellt positiv till alternativ. Han fråga-
de också om jag kunde ge några exempel på att lö-
nerna ökar. Ja, det kan jag. Lönerna inom exempelvis
friskolorna är högre än lönerna inom den kommunala
skolan. Det har också medfört att lönerna inom den
kommunala skolan på vissa ställen har blivit högre.
Det här är ett exempel. Man kan konstatera att de
inom sjukvården också har fått högre löner där alter-
nativen finns.
Det här är klara siffror. Det är bara att gå hem och
titta och konstatera att detta är ett faktum.
Jag vill bara ha ett tillrättaläggande av Martin
Nilsson i den fråga som ställdes av Maria Larsson.
Hörde jag rätt när jag tyckte att Martin Nilsson sade
att de barnomsorgskostnader som man har ska man få
avdrag för? Det gäller alltså inte enbart de offentliga
barnomsorgskostnaderna utan alla. Sade Martin Nils-
son det?

Anf. 180 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Kent Olsson hörde fel. Jag tycker
inte att man ska ha avdragsrätt. Jag tycker att man ska
ha ersättning, att man ska ha betalt för de barnom-
sorgskostnader man har. Jag har ibland omsorg om
mitt barn, och det innebär nog inte att jag har en kost-
nad för det. Jag tycker inte heller att jag ska ha någon
ersättning för det. Det är svaret på den fråga som jag
misstänker att Maria Larsson försökte ställa.
Om man däremot har en barnomsorgskostnad
tycker jag att det är rimligt att samhället betalar det.
Själva tanken bakom maxtaxan och den avgiftsfria
förskolan är att det ska finnas möjlighet att få barn-
omsorg efter de behov man har. Dessvärre finns det
partier som motarbetar just den utvecklingen, och jag
hoppas att Kent Olsson i nästa inlägg kan ändra på
det.
Sedan talade Kent Olsson om löner. Ja, det är väl
bra om det finns privata arbetsgivare som har bra
villkor. Men det är ju inte så att bara för att man för
över verksamhet från offentligt till privat löser sig all
lönediskriminering och lönerna höjs. Så är inte verk-
ligheten. Gå till Kommunal och fråga varför de sluter
antidumpningsavtal när det läggs ut på entreprenad.
Det beror ju på att de har sett att det blir lägre löner.
Kent Olsson lyfter upp ett par områden där det är
en bristsituation och säger "titta här blev det minsann
högre löner". Ja, det är klart att det blir högre löner i
en konkurrenssituation om det är brist på yrkeskate-
gorier. Det är inte så konstigt. Det blir det även när
man bara har kommunala arbetsgivare. Det är inget
speciellt med det. Det är inte lösningen på lönedis-
kriminering. Det vet ni. Men ni har inget bättre alter-
nativ, och därför lägger ni fram det här för att försva-
ra er allmänna politik.
Kent Olsson säger inte ett ord om turordnings-
reglerna. Detta är nästan en saga, som återupprepas
gång efter gång. Elver Jonsson signalerar att han
kanske ska säga någonting sedan. Detta diskriminerar
gravida och föräldralediga. Ni har beslutat om det,
och ni är inte beredda att ändra det. Ni föreslår av-
skaffande av värnskatt: 90 % till män och 10 % till
kvinnor. Är det en bra jämställdhetspolitik?

Anf. 181 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Det var ett intressant yttrande från
Martin Nilsson. Det är klart att det blir högre löner
om det finns konkurrens och flera alternativ. Det är
klart att det blir så, eftersom marknaden fungerar. Är
det monopol - finns det bara en arbetsgivare - kan
man bara gå till en arbetsgivare. Men i ett läge när
man kan gå till flera arbetsgivare finns det möjlighe-
ter. Att ge kvinnor möjligheter att jobba inom flera
sektorer är kanske en av de viktigaste jämställdhets-
frågorna.
Sedan sade Martin Nilsson att det blir konkurrens
även inom den offentliga vården i bristsituationer.
Martin Nilsson bor ganska nära Västra Götaland. I
Västra Götalands län har man bestämt att den som
flyttar från ett sjukhus till ett annat inte får högre lön.
Det är bestämt av majoriteten. Det visar skillnaden
mellan situationer där det finns konkurrens och situa-
tioner där det inte finns konkurrens.
Socialdemokraterna säger att maxtaxan ska täcka
kostnaderna för barnomsorg. Man har faktisk samma
kostnader om man inte använder sig av den kommu-
nala barnomsorgen, men då får man ingen ersättning.
Det vore ganska vettigt med synonyma kostnader, så
att inte bara kostnaderna för den kommunala barnom-
sorgen dras av.
Varför är man så väldigt rädd för att utvidga sek-
torn, när så många av Kommunals medlemmar, som
jag tidigare sade, står nära Socialdemokraterna? De
vill ju jobba inom den alternativa vården. Ni säger att
de inte ska göra det därför att det inte är bra.
Det är bra för jämlikheten. Det är bra för konkur-
rensen. Det är bra för lönerna.

Anf. 182 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Hoppet står nu till Elver Jonsson.
Inte heller Kent Olsson kunde förklara varför turord-
ningsreglerna, som diskriminerar, ska finnas kvar.
Den frågan är obesvarad. Jag ber att få det noterat i
protokollet.
Kent Olsson talar som om arbetstagare i lands-
tinget i Västra Götaland vore livegna. De har bara en
arbetsgivare. De kan bara få den lön de har. Det är
inte sant. Det är dags att säga det. Det är en felaktig
beskrivning. Det är klart att de har flera arbetsgivare
att välja mellan. Det är klart att det kommer att driva
upp lönerna i landstinget om det blir en bristsituation.
Men det vi säger, som skiljer oss från er, är att
inte bara de som befinner sig på en marknad där det
för tillfället råder brist på personal har rätt att få jäm-
ställda löner. Det är inte bara marknaden som ska
styra detta. Det behövs resurser för att kunna höja
kvinnolönerna.
Kent Olssons parti är det parti som vill minska re-
surserna till välfärdssektorn. Kent Olssons parti tyck-
er att det är trevligt att ta bort värnskatten och ge
90 % av de resurserna till män och 10 % till kvinnor.
Sedan vill man minska möjligheterna att höja lönerna
för kvinnor i offentlig sektor.
En av Kent Olssons partibröder i utskottet sade
under utskottsbehandlingen att det krävs mer resurser
för att kunna höja kvinnolönerna. Det är rätt. Men av
det syns ingenting i praktisk politik. Det är bara tyst-
nad, precis på samma sätt som när det gäller turord-
ningsreglerna.
Jag hoppas på Elver Jonsson. Han brukar vara en
debattglad herre. Jag hoppas få höra lite om turord-
ningsreglerna från honom.

Anf. 183 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Sällan har så många förhoppningar
rests kring en enkel parlamentariker. Jag ska försöka
ge svar.
Martin Nilsson inledde med vänliga truismer. Han
talade om hur viktigt det är att förena yrkesliv och
familjeliv och att utskottets betänkande rymmer ett
brett spektrum. Det låter sig sägas, för om detta är
hela kammaren överens.
Så vänder han på det hela och frågar vad opposi-
tionen vill. Nu behöver vi lyfta fram frågorna och
börja diskutera. Man visar knappast prov på hand-
lingskraft om man efter åtta år säger att vi måste börja
tala om dessa frågor eftersom det råder brist på jäm-
ställdhet.
Det verkar som om Martin inte lyssnade på mitt
inlägg. Jag talade om - jag tog upp sex sju punkter -
vad som är angeläget att göra för att öka jämställd-
heten.
Så går jag till turordningsreglerna, herr talman.
Martin Nilsson tog ett exempel där några kvinnor
skulle ha ställts åt sidan i ett sådant sammanhang. Jag
medger att det kan ske misstag också med nuvarande
turordningslag, men det är ett intet mot vad som
skedde tidigare. Då fick man fick brev, och gråtande
arbetare - män och kvinnor - sade att facket och
storföretaget har gjort upp. Vi har inga turordnings-
regler alls. Det är inte två som tas undan; det är hela
gänget.
Det är klart att de situationerna var mycket allvar-
ligare för de enskilda arbetstagarna än det som nu kan
inträffa i enstaka fall.
Socialdemokraterna har inställningen att man ska
se upp med företagare och nyföretagande. Martin
Nilsson och partiet är redan bönhört, för nyföretagan-
det minskar kraftigt just nu.
Jag tror tvärtom att vi skulle behöva vidta åtgärder
som underlättar nyföretagandet. Dit hör åtgärder för
att skapa flexibilitet i småföretag, som gör att man
kan få det att fungera. Man har inte storföretagens
utrymme.
När vi hade andra turordningsregler skötte sig
statliga arbetsgivare sannerligen inte särskilt bra. Jag
har många skrämmande exempel.

Anf. 184 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Heder åt Elver Jonsson. Han för-
sökte, till skillnad från Kent Olsson, Maria Larsson
och Margareta Andersson. Det tycker jag är bra.
Hans försvar går ut på att det kan vara värre när
facket får förhandla. Varför gör ni ingenting åt det,
om det är ert perspektiv? Ni gör ingenting.
Ni säger att reglerna kan leda till diskriminering i
något enstaka fall. Vad händer om det inte bara gäller
enstaka fall? Anta att det bara gäller något enstaka
fall. Jag undrar ändå om det är priset vi ska betala. Är
detta det pris som ni vill att Sveriges kvinnor i fertil
ålder ska få betala?
Finns det inget annat sätt att åstadkomma bra
småföretagarvillkor? Jag tycker att den frågan måste
ställas, och ni måste lämna ett svar på den. Men Elver
Jonsson har i alla fall tagit en debatt, och det tycker
jag är hederligt och bra.
Elver Jonsson kommer att säga att det inte är nog,
men den socialdemokratiska regeringen håller på att
förverkliga de förslag som Småföretagarberedningen
lade fram. 73 % av de åtgärderna är på gång, genom-
förda eller utreds.
Vi ser hur lagstiftningen fungerar. Man säger att
lagstiftningen behövs därför att man måste ha flexi-
bilitet i småföretagen. Nu ser vi verkligheten bakom
det som flera andra partier talar om, dvs. att vi måste
ha en flexiblare arbetstid och fler individuella avtal.
Här ser vi resultatet.
Vi är tacksamma för att ni har berett det resultatet,
så att väljarna inför valet kan se att resultatet av av-
regleringen på arbetsmarknaden och ökad otrygghet
blir att de grupper som är minst flexibla - barnfamil-
jer och småbarnsföräldrar - är de som åker ut först.
Det är priset som ni är beredda att betala. Vi är inte
beredda att betala det priset.

Anf. 185 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att det var slående när
Martin Nilsson sade att regeringen "håller på" när vi
talade om vad man gör för att underlätta för en ex-
pansion av nyföretagandet. Inte är det något tempo,
trots att det har funnits förslag från Småföretagarde-
legationen i flera år. Där finns brister att rätta till.
Om vi ska få en samhällsekonomi som klarar av
det som många här - kanske rentav alla - önskar
krävs det ett nyföretagande, en expansion och fler
arbetsplatser via småföretagen. Då kan man inte ha
för rigida regler.
Folkpartiet är mycket positivt till en stor anställ-
ningstrygghet, men den anställde får inte bli så fast-
låst att reglerna blir kontraproduktiva, som det nume-
ra heter. Här gäller det att göra en avvägning mellan
de anställdas intressen och företagens intressen.
Martin Nilsson var också inne på frågan om när-
varande pappor. Det är jätteviktigt att vi får större
pappadeltagande. Folkpartiet har drivit på både ge-
nom att vara med om att lansera pappamånaden och
genom att se till att ersättningen blir stimulerande,
som gör att vi ökar pappadeltagandet.
Jag blir lite fundersam när Martin Nilsson säger:
Vårt mål är avgiftsfri barnomsorg. Ska det bli enligt
maxtaxemodellen så är jag bekymrad. Vi får ju inte
glömma att det finns familjer och barn som bor dus-
sintals mil från närmaste barnstuga och som nu blev
helt utan. Det kan också vara familjer som av en rad
skäl tycker att de vill hantera omsorgsfrågorna på ett
annat sätt. De är lämnade i sticket av Martin Nilsson
och hans regering, och det är ingenting som vi kan
vara nöjda med. Valfrihet måste ges till alla familjer.

Anf. 186 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Kontraproduktivt var ordet som be-
skrev det faktum att gravida och föräldralediga inte
riktigt alltid får den plats som de skulle behöva. Då
blir inte företagsklimatet tillräckligt bra. Det är ett
välkommet besked! Vi tar med det och diskuterar det
i valrörelsen.
Återigen tycker jag att det är hederligt av Elver
Jonsson att han tar diskussionen. Detta är en viktig
diskussion att föra när vi diskuterar spelreglerna på
arbetsmarknaden.
När det gäller pappaledigt så tycker vi att det är
viktigt att stimulera mer pappaledighet och fler närva-
rande fäder. Jag tror att vi har en viss samsyn på det
området. Det finns de som tycker att man ska ta bort
allt vad pappamånader heter. Men vi tror att man kan
ta steg vidare för att förändra de normer och det syn-
sätt som finns ute i arbetslivet. Det tror vi är viktigt.
Vi tycker att avgiftsfri barnomsorg är en viktig
välfärdsreform. Det innebär att de som behöver kan
efterfråga barnomsorg efter sina behov, och inte efter
sin ekonomiska förmåga. Det tycker vi är en viktig
förändring.

Anf. 187 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Detta är en intressant debatt, och en
viktig debatt. Jag tror och hoppas verkligen att denna
fråga kommer att bli en stor och viktig fråga i valet.
Vad det handlar om för många kvinnor och män,
för mammor och pappor i dag, i Sverige men också i
andra delar av världen är hur vi ska få tiden att räcka
till. Hur ska vi finna balans mellan arbetsliv och fa-
milj? Det handlar helt enkelt om hur vuxenlivet ska te
sig. Hur ska man få tid till barnen, till sina relationer
och tid till sig själv och till sina egna intressen?
Det handlar om hur arbetslivet ska utformas så att
sjukdom och förtidspensionering förebyggs och så att
den majoritet kvinnor som finns i sjukskrivningssta-
tistiken kan rehabiliteras, men också om att man kan
förebygga att kvinnor i allmänhet blir sjuka.
Svaren på de här frågorna är svåra. Jag har dem
inte alla, och regeringen har dem inte alla. Men en
sak är jag på det klara med, och det tycker jag blir
tydligt när man hör den här debatten: Vi löser inte
vuxenlivets och barnens problem och situation med
omoderna och ojämställda metoder. Vi kan inte lösa
dem genom att gå tillbaka.
Det handlar i grunden om hur man analyserar
ojämställdheten. Den analysen måste besvara några
frågor, t.ex: Är jämställdheten ett privat, individuellt
problem? Är den ett problem för de enskilda kvinnor-
na? Är den ett privat familjeproblem för den enskilda
familjen? Är den ett samhällsproblem? Kan vi lösa
detta med politik?
För mig och för regeringen är inte detta ett privat
problem. Ojämställdheten i Sverige och i världen är
inte ett problem för individer eller familjer. Den är
inte heller något biologiskt problem, utan den är ett
samhällsproblem. Ojämställdheten är ett gammalt
samhällsproblem som bygger på mäns överordning
och kvinnors underordning. Den bygger på mäns
makt över kvinnor.
Lösningen är mångfasetterad. Det handlar förstås
om fler kvinnor i beslutande församlingar. Det hand-
lar om fler kvinnor som ledare, som många har varit
inne på i dag. Det handlar om fler pappor som skulle
ha möjligheten att vara hemma hos sina barn. Det
handlar om en annan arbetsorganisation och om en
bättre arbetsmiljö. Det handlar om en effektiv löne-
lagstiftning och om bra barnomsorg med låga, och på
sikt inga, avgifter. Det handlar om en diskussion om
den totala arbetstiden och om deltiden. Det handlar
om åtgärder internationellt, i biståndet, i fattigdoms-
bekämpningen osv. Det handlar om att befria kvinnor
från det sexualiserade våldet.
Ser man på jämställdhet på det viset så blir den så
mycket större och vidare. Då leder det till - åtminsto-
ne från min utgångspunkt - att man måste styra. Ma-
ria Larsson sade så föraktfullt: Politiker ska inte styra.
Jo, jag tror att det är precis det som vi måste göra.
Om man har vårt synsätt, dvs. att detta är ett struktu-
rellt problem som kan åtgärdas med politik, så måste
man våga styra. Hur ska man annars kunna förändra
allt det här? Tror Maria Larsson t.ex. att papporna
skulle ta ut mer eller mindre av föräldraledigheten om
pappamånaderna inte fanns?
Moderaterna vill ta bort de mest grundläggande
regelverken för kvinnor, upphäva arbetstidslagen och
göra den konjunkturanpassad, privatisera avtalsrätten
och avskaffa jämställdhetslagen - kvinnor klarar sig
själva. Individen, kvinnan, klarar sig själv. Modera-
terna vill avskaffa medbestämmande i arbetslivet osv.
Därför vill jag fråga Kent Olsson: Är jämställd-
heten för Moderaterna en privat fråga eller en poli-
tisk?
För regeringen är grunden till jämställdhet rätten
till ett eget arbete. Jag vill verkligen betona det. Det
betyder att det ekonomiska oberoendet är viktigt för
kvinnor och män. Det är viktigt att kunna ha pengar i
sin plånbok eller handväska för att välja liv: att bo
ihop med någon därför att man vill det och tycker om
honom eller henne eller att bo ensam om man före-
drar det.
Jag undrar, Maria Larsson, hur kd:s samhällssys-
tem ser ut om inte individernas egenförsörjning är
grundad på det här viset. Maria Larsson sade i sin
inledning att ni älskar dagis, ni älskar dagmammor,
förskola, hemmaföräldrar och jag vet inte allt vad det
var som ni älskar. Men i ett samhälle - i Sverige och i
alla andra samhällen - så kan man inte få allt.
Politik handlar inte om att hela tiden välja till och
få allt. Politik handlar om att välja och att välja en
politisk linje - att välja sida. Man får välja om man är
med eller mot kvinnors självständighet, välja om man
är med eller mot pappors rätt att lära känna sina barn
när de är små och välja om man är med eller mot
barnens rätt till sina pappor. Kd sticker huvudet i
sanden. Ni skapar en falsk bild av verkligheten, där ni
säger att allt är möjligt. Ni älskar allting, och därför
ska allting vara er politik. Allt är inte möjligt. Politik
är att välja.
Herr talman! Mäns makt över kvinnor, när man
ser den i dess värsta form och mest våldsamma ut-
tryck, handlar om kvinnomisshandel, om prostitution
och om trafficking.
Mordet på Fadime, som upprörde inte bara Sveri-
ges befolkning, utan även människor i andra länder är
ett exempel på mäns makt över kvinnor. Men det är
inte det enda exemplet - det är viktigt att komma ihåg
det. Det finns fler kvinnor som dödas av en närståen-
de man varje år - ungefär 20.
Det är mångdubbelt fler kvinnor som misshandlas,
våldtas och hotas. I en omfångsundersökning som
regeringen har varit med och bidragit till har det visat
det sig t.ex. att 46 % av kvinnor över 15 år har utsatts
för våld eller varit hotade med våld. Så är det inte
bara i Sverige, utan denna siffra är mycket hög också
i andra EU-länder.
Detta är inga sexgalna, hungrande män som kastar
sig över kvinnor och vill ha samlag med dem, utan
det är män som på det här viset vill visa sin makt över
kvinnor.
I slutet av maj i år drar därför de nordiska länder-
na och Baltikum i gång en kampanj som handlar om
prostitution och trafficking som är bland det grövsta
som man kan göra mot kvinnor, att handla med kvin-
nor, att sälja kvinnokroppar t.o.m. över våra gränser.
Regeringarna i dessa länder drar i gång en kam-
panj för ett verkligt jämställt samhälle och mot pro-
stitution och trafficking. I Sverige kommer vi att
fokusera på det kön som begår dessa handlingar, dvs.
på männen - det är provocerande, men vi tror att vi
vågar att göra det - på kunderna, på torskarna.
I Baltikum fokuserar vi på kvinnorna därför att
där är problemet deras. De lockas till våra länder. Hur
kan vi stötta dem akut när de behöver vår hjälp? Hur
kan vi förebygga att de hamnar i dessa situationer?
Herr talman! Även om vi - och det tycker jag att
den här debatten har speglat - har en mycket olika
syn på hur jämställdhet ska främjas och bli verklighet
hoppas jag att partierna och partiernas kvinnoorgani-
sationer vill delta i den svenska delen av kampanjen.
På så sätt skulle vi kunna visa att vi någon gång i en
viktig fråga kan gå samman, också nära ett val.

Anf. 188 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Det sista som jämställdhetsministern
sade lät ju mycket bra, tycker jag. Men det kontraste-
rar ganska bjärt mot det uttalande som Margareta
Winberg gjorde den 11 februari i Göteborgs-Posten.
Hon skrev följande:
En kvinna i Sverige. En dag blev hon inkallad till
chefen. Plötsligt känner hon en hand på sitt ena bröst.
Det är platschefen som samtidigt leende säger att hon
inte behöver se så ledsen ut och att hennes lön kanske
kan bli bättre om hon är snäll mot honom. Stopp ett
tag - så här får det ju inte gå till. Naturligtvis inte,
men tyvärr skulle det kunna inträffa om det förslag
som Moderaterna har lämnat till riksdagen blev verk-
lighet.
Tycker Margareta Winberg att detta är ett bra sätt
att föra en debatt på? Är det ett anständigt sätt att
angripa politiska motståndare på?
Jag förstår fullständigt om ministern inte tycker
om den moderata jämställdhetspolitiken, likaväl som
jag kan kritisera den socialdemokratiska jämställd-
hetspolitiken. Jag vill fråga om Margareta Winberg är
beredd att be om ursäkt för detta uttalande i Göte-
borgs-Posten. Jag tycker att det är lite förnedrande att
föra en debatt på en sådan nivå. Vi må ha åsiktsskill-
nader, men att komma och påstå att en moderat poli-
tik leder till sexuella trakasserier på arbetsplatser
tycker jag är väldigt illa. Det är också väldigt illa mot
de svenska arbetsgivarna att säga att löneförhandling-
ar förs på det här viset.
Det skulle vara intressant att höra vad ministern
säger om sitt eget tidigare uttalande. Mycket kan ske i
snabbhet och utan att man tänker sig för. Jag hoppas
att det var så i det här fallet.

Anf. 189 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Nej, det var inte alls i snabbhet. Det
var ganska noga genomtänkt och påläst. Jag hade läst
de motioner som Moderaterna har skrivit till riksda-
gen och dragit mina slutsatser. Jag försökte att be-
skriva det på ett sätt så att folk verkligen skulle förstå
vad det handlade om.
I förslaget till riksdagsbeslut står det att riksdagen
beslutar att avskaffa jämställdhetslagen 1991:433, att
riksdagen beslutar att avskaffa arbetstidslagen, att
riksdagen beslutar att avskaffa lag om medbestäm-
mande i arbetslivet osv.
Det är ju resultatet av en sådan motion, om den
skulle bifallas, som jag försöker att spegla i artikeln.
Men jag hade kunnat skriva värre än så och framför
allt mer än så. I motion 2001/02:A318 skriver ni: Det
är de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna som
bäst avgör hur arbetstiden ska utformas. Vi föreslår
att man upphäver nuvarande arbetstidslag.
Min fråga till Kent Olsson blir då: Tror Kent Ols-
son att jämställdheten skulle främjas om det som ni
skriver i dessa motioner skulle ske? Tror Kent Olsson
att de sexuella trakasserierna skulle öka eller minska
om inte arbetstagarna, kvinnorna, hade någon lag att
luta sig emot? Hur tror Kent Olsson att arbetstiden
skulle vara utformad om den i stället för att vara base-
rad på en arbetstidslag skulle regleras genom över-
enskommelser mellan medarbetare och arbetsgivare,
som ni föreslår i en annan motion?
Jag vill gärna ha svar på dessa frågor.

Anf. 190 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Desto värre! Margareta Winberg ha-
de alltså tänkt efter innan hon sade att moderat politik
leder till sexuella trakasserier. Jag tror sällan att jag
har hört en minister i Sveriges riksdag säga att ett
partis politik leder till sexuella trakasserier. Vilken
valrörelse vi kommer att få! Det är sex månader kvar
till valet, och landets jämställdhetsminister beskyller
Moderaterna för att ha sexuella trakasserier i sin poli-
tik.
Vi säger i vår politik att vi givetvis tror att det är
möjligt, och t.o.m. bra, att enskilda arbetsgivare och
arbetstagare kan diskutera hur arbetstiden ska förläg-
gas och vilka tider som passar bäst för den enskilda
familjens barnpassning. Det är en frihet som man kan
uppnå.
Vi har däremot aldrig sagt att man ska ta bort
fackföreningarna. Man kan mycket väl ha både indi-
viduella avtal och kollektiva avtal.
Men att påstå att de individuella avtal som vi vill
ha leder till sexuella trakasserier på arbetsplatserna
gör mig alldeles stum, fru minister. Jag trodde inte att
jag skulle få höra de orden i Sveriges riksdag.
Jag hyser fortfarande hopp om att ministern tänker
ändra sig. Annars är det ganska så enastående att säga
att ett partis politik leder till sexuella trakasserier.

Anf. 191 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag måste nog korrigera Kent Ols-
son. Vi ska inte blanda ihop de olika lagsystemen.
Det gjorde Kent Olsson alldeles nyss när han sade att
arbetstidslagen skulle leda till sexuella trakasserier.
Så är det naturligtvis inte.
Men dessvärre vill ni upphäva många lagar. Och
ni vill upphäva jämställdhetslagen, eller hur? I den
lagen finns det ett skydd mot sexuella trakasserier för
arbetstagarna, och det gäller framför allt kvinnor.
Detta skydd är ni beredda att ta bort. Då blir min
fråga återigen: Skulle det leda till fler eller färre sex-
uella trakasserier?
Sedan vill ni också avskaffa arbetstidslagen. Ar-
betstiden skulle regleras genom en privat överens-
kommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det
betyder att ni privatiserar jämställdheten, och det är
bra att ni säger det. Vi tror inte att det går att göra det.
Vi tror att man genom politik kan påverka och för-
ändra även om det tar väldigt lång tid. Det är därför
som vi vill ha dessa lagar, och det är därför som vi
har skärpt jämställdhetslagen. Vi tror att det behövs.
De enskilda individerna på arbetsplatserna behö-
ver ett starkt lagskydd både för att skyddas mot sexu-
ella trakasserier och för att så småningom - men det
tar lite tid - genom sina fackföreningar kunna för-
handla på ett bättre sätt så att man får ett effektivt
verktyg för att ta bort de osakliga löneskillnaderna,
som ni nu har upptäckt att de finns - de fanns ju inte
för ett år sedan.
Men skilj på lagarna, och blanda inte ihop arbets-
tidslagen med sexuella trakasserier! Det har knappast
något samband.

Anf. 192 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Jämställdhetsministern började med
ett bra anslag: Hur får vi tiden att räcka till? Hur kan
vuxenlivet utformas? Hon fortsatte mycket ödmjukt
med att säga: Jag har inte besked på alla punkter. Ja,
det låter ju sig sägas, men beskedet som har nått fram
till majoriteten här i riksdagen är väl att man avslår
alla oppositionens förslag.
Sedan kom påståendet att vi inte löser framtidens
problem med omoderna metoder. Man kan väl fråga
sig vad som är modernt. Jag tror att de grundläggande
värden, som jag försökte peka på i mitt inledningsan-
förande, som liberala kvinnor stridit för genom det
senaste seklet står sig ganska gott. Man kan väl också
säga, som det sades i en debattreplik en gång: Visst
lever vi i en modern tid, men glöm inte att det föds
inga moderna människor.
Sedan lyfte sig statsrådet upp till de politiska höj-
derna av tumlöften och sade: Nu ska vi ta tag i orätt-
visorna i världen. Bra! Men varför har ni bekämpat
biståndsinsatserna så länge och tagit till alla krafter
för att pruta när det gäller både katastrofbistånd och
annat? Den enda gång som vi har nått upp till det
högtidliga löfte som vi har gett till FN för 30 år se-
dan, att vi ska avstå en hundradel till fattiga länder,
har varit när vi har haft en borgerlig regering.
Vi har också haft anledning att skämmas över hur
vi har hanterat flyktingpolitiken många gånger. Det
har också lett till ministerförändringar när den politi-
ken har gått snett.
När det gäller mäns makt anklagar Margareta
Winberg andra här för att vilja ta bort jämställdhets-
lagen. Min korta fråga blir: Varför kämpade Social-
demokraterna så hårt emot införandet av jämställd-
hetslagen?

Anf. 193 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna svara på den sista frå-
gan. Vi kan i efterhand konstatera att vi hade fel 1979
när vi trodde att detta var en fråga som arbetsgivare
och fack skulle kunna klara själva. Vi trodde det då.
Men i dag, med den kunskap vi har, har vi där sett att
jämställdhetslagen var ett verktyg. Den var inte vass
nog när ni genomförde den. Den var ganska tandlös,
men den har skärpts och senast för drygt ett år sedan.
Och jag hoppas att den ska kunna bli ett effektivt
medel.
Jag skulle vilja ha svar på en fråga av Elver Jons-
son. När jag läser betänkandet och reservationerna ser
jag att Moderaterna, vilket är hedersamt för dem,
tycker jag, har en huvudreservation om mål och in-
riktning. Det är ju det som är det grundläggande för
ett partis jämställdhetsarbete, och där står Moderater-
na på egna ben.
Sedan ser jag till min stora häpnad att nästa reser-
vation som handlar om mål och inriktning har skrivits
under av Folkpartiet, Centern och kd. Känns det inte
besvärande, Elver Jonsson, att ett parti orkade slita
sig loss, men att ni mer er tradition skrev er samman
med två relativt, ett i alla fall mycket, konservativt
parti? Jag undrar så vart socialliberalismen tog vägen
med de jämställdhetsideal som ni i dag mycket på-
tagligt visat att ni har haft. Hur kunde ni göra det?
Hade det inte varit snyggare och hade det inte känts
renare om ni, precis som Moderaterna, hade skrivit en
egen reservation om mål och inriktning för jämställd-
hetsarbetet, det som är grunden för det som kommer
sedan? Det skulle jag gärna vilja ha ett svar på, Elver
Jonsson.

Anf. 194 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Det kommer omedelbart här. Stats-
rådet har nog bara läst numret på reservationerna och
vilka som står under dem, för vad som står längre ned
är för det första att vi vill utveckla ett könsneutralt
arbetsliv i den offentliga sektorn. Är statsrådet beredd
att verka för det?
För det andra: Vi vill avskaffa monopol inom yr-
kesområden där flertalet kvinnor är verksamma.
För det tredje: Vi vill ha en kraftfull satsning på
fler småföretag och särskilda åtgärder för att främja
kvinnligt företagande. Är jämställdhetsministern
beredd att lägga fram sådana förslag?
För det fjärde: Vi vill ha sänkt skatt på hushåll-
stjänster. Min fråga får väl upprepas från en interpel-
lationsdebatt som vi haft: Har Margareta Winberg läst
partikamraten Gun-Britt Mårtenssons bok om värdet
av att stimulera hushållsnära tjänster?
För det femte: Vi vill ha stimulansåtgärder för att
pappor ska utnyttja en större del av föräldraförsäk-
ringen och en översyn av AD:s roll i lönediskrimine-
ringsmål.
Jag tycker inte att det är fel att skriva under på så-
dana centrala frågor. Margareta Winberg är tydligen
inte förskräckt över kraven utan över sällskapet.
Men jag är, herr talman, ganska luttrad och fram-
för allt ganska okänslig när socialdemokrater ankla-
gar andra partier för att inte ha rätt sällskap. Hur
många gånger har inte Socialdemokraterna vädjat till
högerkrafter för att få igenom sin politik? Det må
handla om att pruta på biståndet, att föra en hård
flyktingpolitik eller att försöka hindra den jämställd-
hetsreform som numera Margareta Winberg ändå
bekänner sig till.

Anf. 195 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att Elver Jonsson ska se
sig om i EU. Titta på de olika länderna och deras
flyktingpolitik och jämför den med den svenska! Vid
en objektiv bedömning ska han komma fram till att vi
har den mest generösa och rättvisa flyktingpolitiken.
Titta på Danmark, där Elver Jonssons partikamrater
har vunnit valet, och se vad som händer med bistån-
det, med flyktingpolitiken, med kulturanslagen och
med andra saker som liberalerna av tradition, åt-
minstone i Sverige, har värnat om. Det sker en stor
och kraftfull nedskärning.
Till skillnad mot Danmark kan vi nu i Sverige
återigen satsa på biståndet. Det kunde vi inte under
90-talet, och skälen är väl kända för oss båda. Vi kan
nu föra en generös biståndspolitik men också en ge-
nerös flyktingpolitik inom det EU som vi numera har
att verka i.
Återigen till sällskapet. Ja, det är sällskapet jag
ifrågasätter i en så väsentlig fråga där Folkpartiet har
traditioner och har stått oss väldigt nära, åtminstone
den grupp i Folkpartiet som har varit socialliberaler.
Men den är ju försvinnande liten numera, så det är väl
det som gör att det går bra att skriva ihop sig med
konservativa krafter som Kristdemokraterna och det
något mindre konservativa, men dock, Centerpartiet.
Hur var det med papparollen? Maria Larsson stod
här för en stund sedan och talade om att hon inte vill
ha några pappamånader. Det var ju er idé från början,
en mycket bra idé som vi nu har byggt på.
Hur är det med synen på generell välfärd, som ni
har stått upp för under alla år? Det gör inte de andra
partierna.
Det är sådana saker som jag menar är bestickande
när ni skriver under en så här viktig reservation till-
sammans med de här två partierna. Jag tycker att det
är synd. Jag uppskattar nämligen socialliberalismen
och dess syn på generell välfärd och jämställdhet.

Anf. 196 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja vara lite artig och
hälsa Margareta Winberg välkommen i debatten. Jag
uppskattar att hon har kommit hit och tagit sig tid att
vara med i jämställdhetsdebatten. Jag tycker att det är
alltför sällan som vi har ministrar i kammaren. Därför
är jag extra glad över sällskapet i kväll.
Jag tackar också för de besked som vi har fått.
Det första beskedet var att politiker ska styra. Up-
penbarligen ska man göra det inpå köksbordsnivå, om
jag förstår saken rätt.
Det andra beskedet var att man inte kan få allt.
Det är ett besked, fortsatt, att de föräldrar som väljer
offentligt producerad barnomsorg får del av en stor
statlig subvention. De som gör ett annat val får inte
en enda krona. Detta gäller även fortsättningsvis. Jag
tolkar beskedet så. Det är naturligtvis en värdering
som ligger till grund för den styrningen. Då skulle jag
vilja höra Margareta Winbergs skäl till att det inom
socialdemokratin anses så mycket bättre att ett dag-
hem eller en förskola tar hand om barnet än att bar-
nets föräldrar gör det. Vad är det för värderingar som
ligger till grund för att man premierar det ena valet
och underkänner det andra?
Margareta Winberg och jag har ett gemensamt in-
tresse av att få fler kvinnor på höga positioner. FN
har kritiserat oss, vilket jag tycker är väldigt generan-
de för ett land som är jämställt. Det hävdar vi ofta.
Jag tror också på det goda föredömets makt. Nu
har regeringen suttit vid makten i åtta år. Under den
tiden har det inte hänt så mycket när det t.ex. gäller
chefer för statliga myndigheter.
Det är bara en av fyra som är kvinnor. Det har inte
heller blivit någon förbättring, trots att det har skett
en massa tjänstetillsättningar, i proportionerna mellan
kvinnor och män. Endast 12 av 77 ambassadörer är
kvinnor, och endast en vd i de bolag där staten är
storägare är kvinnor. Ingen styrelseordförande är
kvinna. Hur länge tror Margareta Winberg att det
dröjer innan vi har fått en jämn fördelning i fråga om
de här statliga organen?

Anf. 197 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Hur många kvinnliga ambassadörer
fanns det 1994? Hur många statliga generaldirektörer
fanns det då? Det fanns inte fler. Det fanns färre.
Sedan kan jag tycka, precis som Maria Larsson, att
det går alldeles för sakta. Där kan vi åtminstone ha en
gemensam uppfattning.
Så till frågan om hur vi ska styra. Ja, varför är
Maria Larsson politiker? Det låter lite fult, och Maria
Larsson talar nästan lite föraktfullt, när hon säger
ordet "styra". Ibland är det ju ett drag hos kvinnor att
vi inte ska uttrycka oss så rakt på sak. Vi ska säga att
vi vill ha lite inflytande. Jag tycker att man ska vara
rak och säga vad det handlar om. Är man politiker så
vill man ha makt. Man vill styra. Sedan ska man
behandla makten väl och inte missbruka den.
Mitt synsätt är att jämställdhetsfrågor är ett
strukturellt problem. Det är inte ett individuellt pro-
blem för den enskilda mamman eller pappan. Det
handlar om frukterna av ett strukturellt problem i
världen. För att lösa det hjälper det inte att den en-
skilda kvinnan är stark eller att den enskilda mannen
vill väl. Det är politik som möjligen kan bryta detta.
"Möjligen", säger jag, för jag tror tyvärr inte att vi
kommer att få uppleva en fullt ut jämställd värld. Det
sitter alldeles för hårt åt, och strukturerna är alldeles
för starka för detta.
Jag vill fråga Maria Larsson: Spelar det någon roll
för Kristdemokraterna om en kvinna har pengar i
handväskan eller inte? Är det ekonomiska oberoendet
viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv?

Anf. 198 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Självklart är det viktigt med ett eko-
nomiskt oberoende. Vi har en rad förslag som går i
den riktningen. När det gäller styrningen har Marga-
reta Winberg och jag olika uppfattningar om hur det
ska gå till och på vilken nivå det ska ske. Vi har som
princip subsidiaritet, alltså att beslut inte ska fattas
högre upp än vad som är nödvändigt. Det är därför vi
vill lägga ned köksbordsfrågorna till just köksbordet
och inte till de politiska beslutsrummen.
Där har vi en diametralt annorlunda uppfattning.
Vi har nämligen tilltro till föräldrarna. Då talar jag
om den speciella problematik som vi nu diskuterar.
Vi har tilltro till att de kan göra ett bra val och till att
de hittar en lösning som passar in på deras enskilda
situation. Sedan vill vi opinionsbilda. Vi vill ha fack-
en med som medarbetare när det gäller att t.ex. opini-
onsbilda omkring ett ökat uttag av pappaledighet,
vilket är ett stort intresse ur jämställdhetssynpunkt.
Men våra vägar dit ser något annorlunda ut.
Jag noterar också att jag inte fick något svar på
frågan om hur länge det dröjer innan Margareta Win-
berg tror att det blir ett jämställt förhållande på am-
bassadörsnivå samt i fråga om statliga bolag och
myndighetschefer. Det har inte blivit fler myndig-
hetschefer som är kvinnor under den här mandatperi-
oden än det var när vi slutade. Det går väldigt lång-
samt.
I Gävle har det varit socialdemokratiskt styre un-
der 70 år. Det finns sju kommunala bolag i Gävle.
Alla har män i ledande ställning. Det känns inte sär-
skilt hoppfullt, Margareta Winberg.

Anf. 199 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Det
känns inte särskilt hoppfullt. Det är därför som man
måste styra med politiska medel - t.ex. genom att
kvotera. Där har vi ju börjat när det gäller föräldraför-
säkringen. Det är ni emot.
Jag skulle vilja fråga en sak. Jag vet Maria Lars-
son inte har någon mer replik men vi kan ju prata om
det sedan. Det gäller om Maria Larsson tror att det
skulle vara fler eller färre pappor som skulle vara
hemma med sina barn om vi inte hade de här två
pappamånaderna. Hade er kampanj gjort att fler
skulle vara hemma? För vi är väl överens om att både
mammor och pappor ska vara hemma med sina barn
när de är små? Min uppfattning är att de helst ska
dela på tiden.
Sedan är det intressant, det här med familjen och
köksbordet. För några år sedan kom det en utredning
som visade maktförhållandena i hemmet. Skiljer de
sig mot maktförhållandena i samhället? Det visade
sig att först kommer barnens behov i hemmet. Sedan
kommer mannens behov. Sedan får kvinnan ta det
som blir över. Jag tycker att den utredningen var
väldigt talande. Den visade vad det handlar om; att
strukturerna från samhället också går in i familjen. Då
tycker jag inte att det är särskilt märkvärdigt att vi gör
på ett sådant här vis - för jag förstår att Maria Lars-
son talar om föräldraförsäkringen och pappamåna-
derna.
Jag tycker inte att det är särskilt märkligt att vi har
pappamånaderna. Otaliga är de män som har tackat
för detta. De säger: Vi behöver det som stöd mot våra
arbetsgivare och arbetskamrater men också, har de
sagt, ibland mot våra hustrur eller sambor. Det visar
ju att det finns ett styrkeförhållande här som faktiskt
mår bra av att man har den här typen av styrning. Jag
tycker som sagt inte att det är fult att styra. Jag tycker
att vi har politiken till det.
Vilket år det blir jämställt med ambassadörer och
sådant kan jag naturligtvis inte säga. Jag tror emeller-
tid att det kommer att gå fortare än att vi får uppleva
jämställdhet i samhället som helhet.

Anf. 200 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Först och främst vill jag säga till
jämställdhetsministern att den här kampanjen mot
kvinnohandel och prostitution tycker jag verkar
mycket intressant. Jag förutsätter att vi från Center-
partiet och Centerkvinnorna kommer att ställa upp på
det. Det är en av de stor frågorna, som verkligen hör
ihop med jämställdhet. Det handlar om kvinnoför-
tryck rakt upp och ned.
Sedan har jag en annan fråga, som jämställdhets-
ministern bara vidrörde väldigt ytligt i sitt anförande.
Det handlar om rehabilitering. Kvinnor som har blivit
sjuka, antingen de har en vanlig sjukdom eller har
drabbats av en arbetsskada, får sämre vård i den
svenska sjukvården. Trots att vi har väldigt många
kvinnor i sjukvården hamnar vi tyvärr i den situatio-
nen i alla fall. Understundom gör vi det på grund av
oförstånd, att man inte ser att man hanterar de här
frågorna fel, understundom på grund av att man har
en värdering om att kvinnor inte behöver så mycket,
eller vad det nu är för något.
Jag vill fråga jämställdhetsministern: Vad tänker
ministern göra för att rätta till den här felhanteringen
så fort som möjligt? Jag förstår att det inte går över
en natt, men man måste sätta in åtgärder mot detta.
Med de sjukskrivningstal vi har, där en bra bit över
50 % av de långtidssjukskrivna är kvinnor, behöver vi
få betydligt bättre resurser för det här.
Centerpartiet vill införa en rehabiliteringsgaranti
efter ett antal månader. Regeringen har i det fallet
däremot inte svarat upp mot detta.

Anf. 201 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag är glad över att Centern ställer
upp på den stora kampanj vi ska ha. Vi ska säkert
jobba bra tillsammans.
Det gäller att försöka ta det här helhetsgreppet,
och sjukskrivningen är en del i det, en del som drab-
bar kvinnor mer än män. Jag tror att det är 60 % av de
sjukskrivna som är kvinnor. Då är rehabilitering en
viktig sak. Vi har ett program som Ingela Thalén har
presenterat och som jag antar att Margareta Anders-
son känner till. Det finns säkert också ytterligare
saker att göra där.
Men man måste också titta på hur arbetslivet set
ut. Vad är det för slags arbetsliv som gör kvinnor så
sjuka? Vad är det för arbetsliv som gör att människor
måste förtidspensioneras i den utsträckning som nu
sker? Det här är en stor och viktig fråga, och det går
inte att lösa den enbart med rehabilitering, enbart med
sjukersättning. Man måste ta ett mycket större grepp
om det här, tror jag.
Hur ska arbetslivet utformas? Hur ska arbetsmil-
jön se ut? Vilken makt över arbetet har människor?
Och hur får man livet att gå ihop i övrigt? En utred-
ning som presenterades för mig häromdagen säger att
en tredjedel av sjukskrivningarna är relaterade till
arbetet.
Två tredjedelar är relaterade till livet i övrigt. Det
visar att det behövs insatser på så många olika plan
för att vi ska kunna förebygga detta. Jag tror att det
här måste få bli en stor fråga. Det måste få ta både tid
och pengar nu och framöver. Annars går vi en väldigt
dyster framtid till mötes med de siffror som vi ser just
nu.

Anf. 202 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Jämställdhetsministern talade om arbetslivet och
hela livet. Där kommer ju även våra värderingar in,
liksom hur man ser på den enskilda människan. Det
jag har hört av Margareta Winbergs diskussioner i
dag upplever jag som att man vill styra människor.
Från Centerpartiets sida anser vi det vara väldigt
viktigt att ge människor lika villkor att själva göra
sina val.
Att tvinga människor in i olika situationer går inte
ihop med den människosyn jag har. Man kör över
vissa och tvingar in människor i situationer som de
inte själva har valt. Jag tycker ibland att vi inte re-
spekterar de kvinnor som väljer på ett annat sätt än
jordbruksministern och jag har gjort.
Jag har haft barnomsorg för mina barn, och jag
har tyckt att det har fungerat bra. Men jag har också
goda vänner av alla möjliga politiska uppfattningar
som säger att om de hade kunnat välja hade de stan-
nat hemma med sina barn betydligt längre. I dag ger
vi dem inte de ekonomiska möjligheter som skulle
behövas för att de skulle kunna göra det här valet och
för att de ska känna sig som hela människor. De kan
då få en möjlighet att kanske kunna slippa en del av
stressen i arbetslivet för att de känner sig otillräckli-
ga. De är kanske beredda att avstå en del ekonomisk
välfärd för att i stället känna sig tillfredsställda. Var-
för kan vi inte respektera de människornas val?
Jag skulle inte göra det val de har gjort, och jag
vill inte uppmuntra någon att göra det, men de som
vill göra detta val måste jag också kunna respektera.
Jag hoppas att jämställdhetsministern kan göra det
också.

Anf. 203 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Vi tvingar inte någon att göra det
ena eller det andra. Vi tvingar ingen att arbeta. Vad vi
säger är att vi inte utöver det som gäller nu kan betala
människor för att under långa tider vara hemma. Det
är ju egentligen det som Margareta Andersson menar.
Jag vill peka på att vi har en föräldraförsäkring
som är unik i världen, både vad gäller dess längd och
dess innehåll. Den är också oerhört flexibel, så att
man kan dra ut på den om man önskar det.
Min uppfattning är att om man inte har det egna
arbetet och den egna inkomsten i botten har man inte
heller möjlighet att göra val. Vi lever inte i ett sådant
samhälle. Precis som jag sade till Maria Larsson: Tro
inte att allt är möjligt! Tro inte att vi kan stå och bara
fråga oss vad vi ska välja på smörgåsbordet och dess-
utom få betalt oavsett hur vi väljer. Det samhället
finns inte, och det kommer inte att finnas.
Vi måste, tror jag, i stället se till att vi får ett ar-
betsliv som är på ett annat sätt. Det kan handla både
om arbetsmiljö och arbetstid. Men det kan också
handla om hur föräldraförsäkringen ska utformas
framöver. Ska vi prioritera en förlängning av den?
Det är en frågeställning vi har. Och hur ska vi i så fall
ha det med pappor och mammor, män och kvinnor,
inom föräldraförsäkringen?
Jag ser alltså många saker som vi måste sätta upp
framför oss och vrida och vända på. Jag har, som jag
inledningsvis sade, inte själv alla svar. Jag tror inte
heller att Centerpartiet har dem. Därför kanske vi kan
hitta fram till ett svar i en fruktbar diskussion och
möjligen bli överens om det.

Anf. 204 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Herr talman! Jag vill precis som Maria Larsson
uttrycka min uppskattning för att ministern är här. Jag
tror att ministern har varit här samtliga gånger vi har
diskuterat jämställdhetsfrågor, och det känns mycket
bra.
Jag kan inte låta bli att kommentera en fråga som
inte hör hit men som har varit uppe i debatten. Mar-
gareta Winberg tog upp flyktingpolitiken och vilka
möjligheter vi har att bedriva en generös flyktingpo-
litik i förhållande till EU. Lena Hjelm-Wallén har
uttryckligen sagt att vi ska sluta med det. Flyktingpo-
litiken ska bli en överstatlig fråga och man ska över-
lämna beslutsmakten till EU. Där hoppas jag att den
Winbergska linjen vinner. Nog om det.
Projektet i Baltikum låter mycket intressant. I
Vänsterpartiet jobbar vi också mycket med de här
frågorna. Jag kan direkt säga att vi ställer upp, och vi
är beredda att jobba aktivt. Det vore, som ministern
säger, en fin gest om samtliga partier i Sveriges riks-
dag faktiskt kunde samlas runt detta.
Jag vill också passa på att ställa en mer konkret
fråga till ministern. Det handlar om en uppföljning av
beslutet om kvinnofrid. Det finns ju en del utestående
saker där som ska genomföras. En fråga vi har jobbat
med och försökt trycka på om i förhandlingar, motio-
ner osv. är ju frågan om den nationella kristelefonen.
Vi tycker att detta är mycket angeläget. Det vore
välkommet om ministern kunde redogöra för var den
frågan ligger. Är det inte snart dags för den att fak-
tiskt bli verklighet?

Anf. 205 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Vänster-
partiet för att de deltar och vill vara med i kampanjen.
Det tycker jag är väldigt bra.
Kvinnofridspropositionen har vi följt upp på en
hel del olika sätt. Nationellt råd för kvinnofrid är ett;
utbildning av myndighetspersoner och samarbete
mellan myndigheter är ett annat. I morgon fattar rege-
ringen beslut om att ge Terrafem pengar så att de kan
fortsätta att driva sin kristelefon, där de svarar på ett
tjugotal olika språk. Jag tycker att detta är väldigt
viktigt, särskilt med tanke på det som har hänt och det
mycket hårdare tryck på jourtelefoner som har upp-
stått efter mordet på Fadime.
Jag förmodar dock att Camilla Sköld Jansson
åsyftar den andra telefonen. Jag tycker också att det
är en mycket bra sak. Det låter lite tråkigt att säga det
där som vi säger när vi inte har något väldigt konkret
att berätta, nämligen: Frågan bereds i Regeringskans-
liet. Men så är det, och den bereds aktivt. Jag kan inte
här och nu säga när jag kan ge konkret besked om att
den kommer.

Anf. 206 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Herr talman! Jag hade ju hoppats att få ett sådant
konkret besked. Socialstyrelsen har ju utrett frågan,
och det finns ändå ett förslag. Men, som ministern
säger, man kan inte få allt.
Från Vänsterpartiets sida kommer vi att ligga på,
och vi hoppas att det här blir verklighet ganska snart.
Jag vill också passa på att föra fram vår tanke om att
koppla den till Rikskvinnocentrum, vilket vi tror
skulle vara en mycket bra lösning. Som sagt, jag hade
hoppats på ett mer konkret besked, men vi får åter-
komma. Jag hoppas att ministern tar med sig att det
här är något som är angeläget och bör komma till
stånd.

Anf. 207 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s) replik:
Herr talman! Ja, det är inte bara Vänsterpartiet
som tycker så. Jag tycker så själv, och regeringen
tycker att det här är angeläget. Jag noterar också detta
med Rikskvinnocentrum. Jag har naturligtvis med
mig det sedan förut också. Det är ett mycket bra or-
gan med stor kompetens i Uppsala som nog på ett
utmärkt sätt skulle kunna hantera en sådan här tele-
fon. Det är jag övertygad om.

Anf. 208 MAGNUS JACOBSSON (kd):
Fru talman! Jag ämnar tala om diskriminering,
men då Martin Nilsson vid ett antal tillfällen har
breddat debatten lite har jag även tänkt ta upp en hel
del om jämställdhet.
Först av allt, fru talman, vill jag dock ägna mig en
kort stund åt retorik. Skälet till det är att jag tycker att
Martin Nilsson har en i många stycken fullständigt
lysande retorik. Jag kan emellanåt kanske förstå det,
speciellt när han använder sig av en hel härskartekni-
ker av typen att lätt negligera folk eller att prata lite
von oben.
Jag kan förstå det. Efter att ha pratat med parti-
kamrater till Martin Nilsson ute i landet verkar han
nämligen komma från ett parti med en kraftfull patri-
arkalisk tradition. Så man behöver väl bita i för att bli
hörd. Jag kan ha ett visst överseende med den svans-
föringen och hoppas att han och jag ska kunna ha en
dialog i stället för en ren retoriktävling.
Fru talman! Jag ska sedan tala om själva diskri-
mineringsfrågan. Jag tänkte faktiskt börja med att
tacka Martin Nilsson. Jag tycker nämligen att vi i
många stycken har fått väldigt bra svar på den motion
som vi har väckt, oavsett om han tycker att det var för
mycket eller för lite i den. Jag är också väldigt glad
över den utredning som nu är på gång när det gäller
sammanslagning av lagstiftning, rättighetsombuds-
man och diskussionen huruvida denna ska vara ställd
under regering eller riksdag. Vi hävdar givetvis fort-
farande att vi vill ha den under riksdagen.
Jag kommer inte att yrka bifall till reservationen
utan nöjer mig med att yrka bifall till den reservation
som Maria Larsson har yrkat bifall till, men jag står
givetvis fortfarande bakom övriga reservationer. Det
som jag saknade mest av allt är framför allt frågan om
de äldre där jag tycker att vi borde ha kunnat kliva
lite snabbare fram än att lägga in den frågan i utred-
ningen.
Fru talman! Jag tycker också att hela debatten i
dag är bra, men jag saknar en del i fråga om diskrimi-
nering, framför allt därför att det är en viktig attityd-
fråga. Jag är inte så säker på att vi lagstiftar bort all
diskriminering. Jag är inte så säker på att vi kommer
att lyckas med att lagstifta bort attityder kring äldre,
handikappade, invandrare eller olika sexuella lägg-
ningar. Men just därför är det oerhört viktigt att vi för
diskussionen och debatten. Det är också viktigt att vi
får en samlad lagstiftning som är lättöverskådlig och
att vi får ett samlat ombudsmannaverk som kan jobba
och bevaka dessa stora och viktiga frågor. Det kan
därför emellanåt kännas lite frustrerande när man
tycker sig se en glidning i begrepp kring diskrimine-
ring, där åtminstone jag vill slå fast att diskriminering
framför allt handlar om ålder, kön och olika former
av identifikationer och alltså inte huruvida man är
diskriminerad om man har hel- eller halvtidsjobb osv.
Därmed tänkte jag lämna frågan om diskrimine-
ring och gå över lite mer på frågor om jämställdhet.
För Martin Nilssons skull ska jag göra det enkelt och
beröra tre olika områden. Det första handlar om jäm-
ställdhet generellt. Det andra handlar om arbetsrätt
och de frågor som Martin Nilsson har fått. Och jag
hoppas vi får en trevlig holmgång där. Och det tredje
handlar om det som jag betraktar som hot mot jäm-
ställdhetspolitiken.
Jag ska börja med det första. När vi kristdemo-
krater diskuterar jämställdhet i vår värld har vi
grubblat mycket på hur vi ska nå fram, vilken väg vi
ska ta och var lyckans väg finns som gör att vi får den
respekt som behövs mellan män och kvinnor. Precis
som Maria Larsson sade har vi subsidiaritetstankar i
vår ideologi. Vi har också en ideologi som bygger på
personalism. Det gör bl.a. att vi inom olika områden
jobbar med olika modeller exempelvis skolans värld.
För oss är det viktigt att man har en bra pedagogik
som baseras på en bra läroplan och att man har väl
utbildad personal. Det är oerhört viktigt att man fak-
tiskt ser barnen och att man ser olika attityder när
man jobbar med dessa frågor.
På samma sätt är det inom arbetslivet. Det är oer-
hört viktigt att vi jobbar med en bra lagstiftning. Vi är
inte alltid överens om detaljerna i den. Men vi är
överens om att vi ska ha en lagstiftning. Som vi har
påpekat nu och även tidigare vill vi ha den så samlad
som möjligt, så att den även är lättöverskådlig för
företagarna. Men beträffande själva diskussionen om
huruvida vi ska ha lag eller inte så anser jag att vi ska
ha lagstiftning på dessa områden. Men vi ska fortfa-
rande arbeta fram den på ett bra sätt. Vi menar också
att avtal är viktiga. Det är en stor styrka i den svenska
traditionen att man har avtal mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Hur långt man kommer den vägen eller
inte är det fortfarande en väg som vi gärna vill vandra
på och ser att den är positiv.
Det tredje området som är viktigt inom arbetslivet
är faktiskt debatten, samtalet och diskussionen om
dessa stora och viktiga frågor som både diskrimine-
ring och jämställdhet handlar om.
Jag ska gå över till arbetsrättsfrågan och hur vi ser
på dessa två undantag. Det är lite olika frågor vi får
ställa mot varandra. Bl.a. har Martin Nilsson stått här
och varit väldigt klar och sagt: Så här är det. Det har
blivit sämre.
Jag har bl.a. sökt lite hos JämO. Vad jag kan få
fram från JämO:s material - det är möjligt att jag är
en dålig sökare - är att antalet anmälningar har ökat.
Men de visar inte helt tydligt vad det beror på. Det
kan faktiskt bero på att det förs en diskussion i sam-
hället där man talar mer om det. Och i så fall är ök-
ningen av antalet anmälningar till Jämställdhetsom-
budsmannen positiv. Det är positivt att människor gör
anmälningar när de känner sig kränkta. Då kan ju
faktiskt något hända. Det är ju det som är syftet med
själva lagstiftningen.
Jag är inte riktigt säker på Martin Nilssons bild-
sättning. Sedan spelar det ju ingen roll om han uppre-
par detta tre, fyra, fem eller sju gånger och säger att
så här är det. Då får han nog först faktiskt belägga att
det är just det som är skälet till att antalet anmälning-
ar har ökat från fyra-fem år 2000 till 19 i år. Kom
gärna med det konkret så ska jag titta på det.
Däremot har jag fört diskussioner i dessa frågor
om arbetsrätt mer generellt med Kristdemokraternas
sociala och fackliga råd. En sådan diskussion har
handlat om de branscher som man emellanåt brukar
säga har en stor svart sektor. Där konstaterar man att
det finns problem med alla dessa lagstiftningar. Men
frågan är om det är själva den svarta sektorn som är
det stora problemet, att man helt enkelt har en arbets-
givartradition där man faktiskt struntar i både den ena
och den andra lagen. Och där är frågan också om det
hjälper om vi nu återgår, som Martin Nilsson vill, till
den tidigare lagstiftningen om arbetsrätt. Det tror
tyvärr inte jag. Jag tror att vi måste ta itu med den
svarta sektorn i sig. Vi måste ha ett sunt företagande.
Ett sunt företagande innebär nämligen också att man
tar väl hand om sin personal och att man har en god
arbetsgemenskap.
Det sista jag vill ta upp på arbetsrättsområdet är
om det var så mycket bättre förr. Jag ska vara lite
personlig. Jag har haft ett jobb, men jag vill inte säga
vilket det är. Men vid sju tillfällen sökte jag en tjänst
som arbetsledare. Jag fick inte den. När jag talade
med vänner som jobbade på kontoret var beskedet
väldigt tydligt: Magnus du är hemma för mycket för
vård av barn.
Detta är några år sedan. Mina barn var betydligt
mindre då.
Jag råkade ut för något annat intressant när jag
skilde mig en gång i tiden. Då upptäckte jag helt
plötsligt att jag hade fått barn. Innan jag var skild
hade min fru barn. När hon sökte jobb frågade man
henne hur hon skulle lösa frågan om barnomsorgen.
Men när vi skildes och jag hade ensam vårdnad om
barnen började folk fråga mig hur jag löste frågan om
barnomsorgen. Så visst är detta problem, Martin
Nilsson. Detta är stora problem, och det är djupt
kränkande att få frågorna. Problemet är bara att jag
inte är så säker på att vi når hela vägen fram genom
lagstiftning heller. Här kommer hela konceptet -
lagstiftning, avtal, attityder.
Jag har talat med fackliga företrädare som säger:
Det där kapitlet med jämställdhet har jag inte läst i
vår partibok än.
Detta handlar inte om kristdemokratiska fackliga
arbetare.
Någonstans är detta attitydfrågor också. Då tror
jag inte att det är så enkelt, Martin Nilsson, som att
bara stå här och fråga: Vill ni ändra, eller vill ni inte
ändra? Och hur blir det med kvinna hit och kvinna
dit?
Det är enkelt att bygga retorik. Det är betydligt
svårare att bygga det goda samhället.
Fru talman! Det sista som jag tänkte gå in på här
gäller vilka hot jag ser mot jämställdhet. Ett av de
absolut största hoten är faktiskt retorik. Det är livs-
farligt om vi bara står och slår på varandra och inte
lyssnar på varandra. Jag tror faktiskt att vi oavsett
partifärg här i kammaren har erfarenheter som vi vill
ta med oss och som vi skulle kunna dela med varand-
ra för att göra samhället bättre.
Men sedan är det andra saker. Det handlar om
fastighets- och förmögenhetsskatt som driver folk
bort från hus och hem. Jag vet inte om det är så bra
för jämställdheten. Det handlar om lönediskrimine-
ring, arbetstidsdiskriminering och sjukskrivningar. I
vår kommun, där jag sitter i kommunfullmäktige, har
vi stora diskussioner om hur vi ska göra för att perso-
nalen ska må bättre. En av privatiseringsdiskussio-
nerna handlar framför allt om hur vi kan få människor
att känna mer att de är delaktiga och på det sättet mår
bättre. Änkepensionen slog rätt hårt. Och det som
kanske skrämmer mig mest av allt är väl att Vänstern
just nu träffas. Ska de nu dra tillbaka allt det som har
blivit bra för kvinnor, när de har fått högre lön inom
sjukvården och när de har fått högre lön inom skolan?
Dem regerar ni med. Dem vill ni regera med. Är det
den politik som ni ska driva, att dra tillbaka allt detta
som är så gott just nu, tillbaka till den tid då Kom-
munförbundet och Landstingsförbundet bestämde hur
lönen skulle vara i hela riket och det inte fanns någon
fri marknad? Är det vad Martin Nilsson vill, för att
vara lite retorisk?

Anf. 209 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag får tacka Magnus Jacobsson för
berömmet, som visade sig vara lite tveeggat. Det är
säkert så att jag liksom många andra här är ett utslag
av en i grunden patriarkalisk tradition. Det tror jag
gäller för både mitt parti och andra partier. Det är
naturligtvis bra om vi diskuterar det. Att kunna ta en
rejäl debatt tror jag dock i och för sig inte nödvän-
digtvis behöver vara ett utslag av detta, men det är
naturligtvis värt att diskutera.
Jag delar också Magnus uppfattning att man måste
jobba med värderingar i jämställdhetsfrågan och att
man inte når hela vägen med lag. Men naturligtvis
måste ändå frågan ställas: Är det så att förändringar
av värderingarna underlättas av att man gör en lag
som tar steg åt fel håll? Jag är inte säker på det. Det är
det jag har försökt argumentera för här i dag: Jag tror
att värderingsarbetet också försvåras om det visar sig
att det är okej på en avreglerad arbetsmarknad att
ställa gravida och föräldralediga åt sidan. Jag vet att
det finns de som ser detta som oerhört principiellt.
Jag tror inte att mittenpartierna gör det. Då hade varit
välkommet att säga: Vi har sett att detta är fakta,
fakta som är dokumenterade av HTF:s fackförbund
och andra fackförbund och av JämO, som också har
sett det här problemet. Det hade varit välkommet att
ta till sig dessa fakta och säga: Detta är ett problem.
Vi vill göra någonting åt det. Vi vill ändra på de la-
gändringar vi faktiskt har gjort.
Sedan är det bra med den diskussion om att avtal
är viktigt som Magnus för. Jag tycker att det är rätt.
Problemet är ju att ni vill ersätta de kollektiva avtal
som finns med en möjlighet att träffa mer av indivi-
duella avtal.
I en artikel skrev Alf Svensson och Göran Hägg-
lund: Kristdemokraterna anser att det måste vara
varje arbetstagares individuella frihet att avstå från de
förmåner som följer av kollektivavtalet. Kollektivav-
talet bör fylla sin funktion som skydd för arbetstaga-
ren, inte som tvångströja eller omyndigförklarande.
På detta svarade den liberala ledarskribenten
Svante Nycander: Om en arbetstagare fritt kan kom-
ma överens med varje anställd om sämre villkor än de
som avtalats med facket blir kollektivavtalet me-
ningslöst, även som grund för fredsplikten. Så anti-
facklig är inte ens den amerikanska arbetsrätten.
Det var alltså inte någon elak socialdemokrat utan
en liberal som hävdade detta.
Det är problemet: Ni säger att ni är för avtal, men
i verkligheten för ni en annan politik.
Vi är överens om mycket när det gäller diskrimi-
nering - jättebra. Vi ska ta en diskussion framåt om
omfattningen, tillämpningsområdet och behovet av
aktiva åtgärder. Jag ser fram emot den diskussionen.

Anf. 210 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar för samtalstonen, som jag
nu tycker är mer saklig.
Jag tar först frågan om lag åt fel håll. I den dis-
kussion vi hade var vi i ett läge, och det är vi till viss
del fortfarande, där vi hade en hög arbetslöshet. Vi
resonerade då om hur vi kunde göra för att få fler
människor att gå till jobb och få jobb. Framför allt
småföretagare sade då att det här är en av de stora
faktorerna.
Då kommer vi till problemet i politik, och det är
att väga frågor mot varandra. I det här skedet gjorde
vi det och konstaterade: Vi vill göra vad vi kan för att
få så mycket jobb som möjligt. Det här är en väg vi
kan gå; låt oss pröva den vägen.
Nu har det gått väldigt kort tid. Martin är väldigt
bestämd i uppfattningen att vi nu ser ett stort problem
på jämställdhetsområdet. Jag har som sagt ett press-
meddelande från JämO här. Jag har inte hunnit kolla
HTF:s rapport men ämnar försöka göra det. I JämO:s
pressmeddelande och beskrivning ser jag inte riktigt
din historieskrivning. Jag ser inte att JämO så tydligt
säger att det är detta som är problemet. Jag är öppen
för fortsatt diskussion i den frågan. En sådan vore
intressant att få.
I den sista frågan om vår inställning till avtal är
det helt korrekt att vi gärna ser just att individer kan
göra egna avtal. Det är inte så konstigt, för det ingår
återigen i vår ideologiska grundsyn: Kan du fatta ett
beslut på en låg nivå, gör det - t.o.m. om du fattar ett
beslut som du tycker på ett sätt kan vara sämre. I
vissa fall kanske det ger just exempelvis jobb. Det är
värre i vår verklighet att leva arbetslös, att inte kunna
få ha sina egna pengar i plånboken, än att leva i en
principiellt korrekt värld om du ändå inte kan dra
nytta av den. Det här är alltså en diskussion som
också handlar om avvägningar.

Anf. 211 MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Just eftersom det är värre att vara ar-
betslös, just eftersom det är värre att inte ha pengar,
blir ju arbetstagaren i en situation av arbetslöshet så
extremt utlämnad i ett sådant system som Kristdemo-
kraterna här förespråkar. Det är ju det Svante Nycan-
der har sett. Det är det han säger: Det är mer anti-
fackligt än den amerikanska arbetsrätten.
Det finns, det ska man ärligt säga, kontinental
kristdemokrati som faktiskt förmår att arbeta nära
fackföreningsrörelser och se till löntagarnas villkor.
Därför har jag svårt att förstå varför den svenska
kristdemokratin föredrar att liera sig med andra parter
och på så sätt minska tryggheten på arbetsmarknaden.
Det blir ett problem, och det återspeglar sig också när
man talar om anställningstryggheten. Även där är det
samma diskussion: Det går väl att lösa lokalt. Låt
dem ta ned den. Låt dem göra undantag. Det kan man
föra samtal om. Verkligheten är ju inte sådan att
maktförhållandena alltid är exakt likadana. Det finns
tyvärr en starkare och en svagare part, en som är mer
utlämnad, och den som är mer utlämnad behöver
lagens skydd. Det är det som ni undergräver.
På HTF:s hemsida förs det en debatt. En kvinna
ställer där frågan: Måste jag välja mellan arbete och
barn? Den frågan är relevant. Den frågan gäller. Det
är den frågan många unga tjejer lever med i dag. Det
beror inte på någon dum lag. Det beror på avsaknad
av en lag som skyddar dem. Det är det som vi borde
åtgärda i stället för att ta bort lagar som i dag skyddar
någorlunda. Vi behöver mer skydd, inte mindre.

Anf. 212 MAGNUS JACOBSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! I sak tror jag att Martin Nilsson har
fel i sin analys. Vi har inte riktigt fullt ut prövat den
modell vi talar om. Martin Nilsson är övertygad om
att detta inte kommer att fungera, och vi har inte
testat det. Det är ju ett förhållningssätt.
En annan fråga är varför då detta är ett problem.
Jo, därför att maktförhållandena är olika på olika
platser. Ja, men det är ju ett av våra huvudskäl just för
att vilja att detta ska vara decentraliserat. Det är icke
samma arbetsmarknad i Gnosjö som i Arvidsjaur. Vi
har inte samma situation i Uddevalla som i Stock-
holm. Just därför behöver vi ha en decentraliserad syn
på de här frågorna. Framför allt har vi också nya
näringar som växer fram och som rör sig betydligt
snabbare än vad skogs- och stålindustrin gjorde en
gång i tiden. Det gör också att vi måste våga ha en
friare syn på arbetsrätten.
När det sedan gäller kvinnor och valet att skaffa
barn - för det brukar oftast vara kvinnor som föder
barn - tror jag faktiskt att vi här har en av de stora
ideologiska tvisterna mellan oss, nämligen hela synen
på familjen.
Jag träffar mängder med tjejer som säger: Jag kan
inte skaffa barn för jag har inte möjlighet att få den
barnomsorg jag vill ha. Jag vill nämligen vara hemma
några år. Varför ska mitt arbete inte räknas? Men om
jag byter med granntösen och vi passar varandras
barn, då är det jobb och då räknas det in i BNP. Jag
har t.o.m. varit med om att tjejer i debatter har sagt:
Magnus, du har jättefel. Du är hemsk. Du är dum. Du
vill binda mig vid spisen. Men därefter har de själva
fått barn och det har gått några år. Då säger de: Mag-
nus, jag vill inte lämna mina barn på dagis just nu.
Jag vill vara hemma ett eller två år till. Snälla krist-
demokrater, kämpa vidare för det här! Det är viktigt
för om jag ska skaffa fler barn.
Jag är alltså inte så säker på att det bara är lag-
stiftning som avgör om man skaffar barn eller inte.
Det kanske också är möjligheten att själv få vara
hemma med sina barn.

Anf. 213 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! En liten smal nisch i jämställdhetsom-
rådet har i mitt anförande fått rubriken Ökat stöd för
de arbetshandikappade, sett ur ett jämställdhetspers-
pektiv.
Fru talman! Jag vill också yrka bifall till reserva-
tionerna 2, 9 och 16, vilket nog redan Elver Jonsson
har gjort men för säkerhets skull så att det inte blir
glömt.
Rubriken på mitt anförande kom till efter det att
jag under den plenifria veckan ägnat en dag åt att
besöka Samhall AB och deras arbetsplatser samt inte
minst träffa deras arbetsplanerare, dvs. cheferna för
de olika arbetsområdena inom Samhall AB. Min
uppfattning om att Samhall AB har en stor och myck-
et svår uppgift på arbetsmarknaden stärktes under
denna lärorika dag. Även besök hos arbetsförmed-
lingar, bl.a. i Solna, har stärkt min jämställdhetssyn
på arbetsmarknadspolitiken för arbetshandikappade.
Oavsett om konjunkturen är bra eller dålig så har
de handikappade alltid en svår situation på arbets-
marknaden. Tar man sedan med jämställdhetspers-
pektiven så försvåras situationen ytterligare. Jäm-
ställdheten handlar om kvinnor och män samt om
svensk och invandrad arbetskraft, där det också finns
både kvinnor och män. De statliga insatserna för att
stärka handikappades ställning är därför oerhört vik-
tiga bör alltid vara prioriterade, inte minst ur jäm-
ställdhetssynpunkt.
Fru talman! Att få möjlighet att utföra ett efterfrå-
gat, eller kanske rättare sagt efterlängtat, arbete ökar
livskvaliteten enormt. Det gäller särskilt om man är
kvinna med något handikapp och speciellt om man är
både kvinna och invandrad, och då med särskilda
språkhandikapp i vågskålen.
Ofta överdriver arbetsgivarna svårigheterna som
är förknippad med att anställa en person som har
funktionshinder. Information och enkla anpassningar
av arbetsmiljön kan ofta räcka för att överbrygga de
hinder som finns för att kunna passa in på en arbets-
plats.
Både offentliga arbetsplatser och privata företaga-
re kan använda skäl som att behöva handikappanpas-
sa både dam- och herrtoaletten. Det blir för dyrt. Inga
skäl godtas av en god liberal för att förhindra en
kvinna att få en arbetsplats beroende på kostnader för
anpassning. Alla partier förutsätts av Folkpartiet
godta denna uppfattning. Jag vågar dock påstå att en
svårighet för kvinnor, och då speciellt för invandrade
kvinnor, kan vara anpassningskostnader.
Fru talman! Jämställdheten får inte förhindras av
anslag i kommunala budgetar och företagsinveste-
ringar. Rätt kvinna på sin berättigade plats trots ar-
betshandikapp eller språksvårigheter måste gälla.
Detta är ledorden i Folkpartiets solidaritetstanke och
har varit så i liberalernas tankegångar i 150 år. Kalla
inte arbetskraften för "man" utan för "personal",
förordade den liberale talesmannen John Stuart Mill
för 150 år sedan.
En jämställd arbetslinje måste gälla även för de
handikappade. Förtidspensioneringar ska undvikas i
största möjliga utsträckning. Både arbetsförmedling-
ens lönebidrag och anställningar inom Samhall har
visat sig vara värdefulla lösningar för många handi-
kappade, även om handikappet är språket eller en
kombination med ett annat handikapp.
Folkpartiet har alltid prioriterat de arbetshandi-
kappade. Arbetshandikappade kvinnor, inklusive
invandrarkvinnor med språksvårigheter, är en grupp
som vi anser tillhör det som vi kallar Det glömda
Sverige. Det är grupper som inte har någon stark
intressegrupp som kan föra fram deras berättigade
krav på torget eller här i riksdagen.
Fru talman! Folkpartiet liberalerna för därför fram
deras situation i dagens debatt om jämställdhet. Sam-
hall AB:s möjligheter att bistå betyder mycket för
många i denna kategori, och deras möjligheter får inte
försämras. Då försämrar vi också jämställdhetsmöj-
ligheten för de svagaste kvinnorna i Sverige.
Fru talman! Folkpartiet kommer att fortsätta att
stödja de arbetshandikappade jämställt via Samhall
AB och andra arbetsmarknadsmässiga åtgärder inom
AMS regi. Det är ett led i vår jämställda politik för
Det glömda Sverige. Det Folkpartiet avser med denna
devis, Det glömda Sverige, är i dag Socialdemokra-
ternas Sverige.

Anf. 214 RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Jag vill säga några ord om motion
A231. Jag ska nu berätta historien om Holger. En
fiktiv berättelse, men ack så verklig, om en reko karl
på dryga femtio år.
Holger jobbade på en arbetsplats med ett hundra-
tal anställda i en svensk, medelstor, alldeles vanlig
stad. Han var ambitiös och duktig, fullt arbetsför. Det
som tyngde hans tillvaro var att han dragit på sig en
skada vid en olycka. Olyckan åsamkade honom di-
rekta besvär, och han hade bl.a. börjat stamma. Det
gick till slut så långt att han med en oförstående om-
givning gav upp att inleda samtal med sina arbets-
kamrater. Omgivningen som inte ville förstå valde att
tro att han inte ville umgås. Men han längtade efter
inget hellre än att få bli bemött med värme och re-
spekt.
Utfrysningen av Holger var ett faktum. Och när
han inte blev utfryst bombarderades han i stället med
kränkande kommentarer. Tidigare hade han alltid
varit talför av sig och klarat av att ta itu med problem
själv. Holgers självförtroende fick sig en knäck, och
han kom aldrig dit att han kunde sätta hårt mot hårt.
Ingen annan gjorde det heller. De som borde hjälpt
honom på arbetsplatsen gled oförlåtligt undan.
Holger skulle likaväl kunna heta Peter eller Ah-
med, eller Svetlana, Petra eller Hanna. Den smärta
han upplevde upplevs tyvärr av många män och kvin-
nor på arbetsplatser runt om i Sverige. Det är bara det
att där Holger jobbade kände han sig ensam i sin
situation. Det var han som var utfryst. Det var han
som upplevde hånflin bakom ryggen. Det var han
som gick hem håglös. Det var den kränkte Holger
som blev syndabocken och offret som fick stå som
symbol för en mycket dålig arbetsmiljö och organisa-
tion på arbetsplatsen.
Hur många vet att 200 000-300 000 personer i
Sverige, är utsatta för mobbning av sina arbetskam-
rater? Hur många vet att mobbning, utfrysning och
trakasserier är den tredje vanligaste angivna orsaken
till anmälan av arbetssjukdom av social eller organi-
satorisk karaktär?
Hur många vet att antalet anmälda arbetssjukdo-
mar till försäkringskassan och Arbetsmiljöverket till
följd av mobbning, utfrysning och trakasseri uppgick
till totalt 3 710 mellan åren 1997 och 2001? Av dessa
var 388 vårdbiträden, 315 undersköterskor, 170 för-
skollärare och grundskollärare, 88 hotell- och kon-
torsstädare och 51 fastighetsskötare. Så kan listan
fortsätta. Det visar färska siffror från Arbetsmiljöver-
ket, och då är fortfarande inte beräkningen för hela
2001 klar.
I Statstjänstemannaförbundet har var femte med-
lem blivit utsatt för kränkande särbehandling. Det
visade en undersökning som förbundet gjorde 2001.
Var tredje medlem uppger att mobbning förekommer
på arbetet. Hela 4 % av förbundets kvinnliga med-
lemmar uppger dessutom att de utsatts för sexuella
trakasserier från chefer och arbetskamrater under det
senaste året.
Mobbning och kränkning kan alltså ske på olika
sätt av alla medarbetare. Men alltför många vittnar
om att chefen är den som kränker, eller tillåter att
kränkning sker utan åtgärder. Orsakerna till kränk-
ningen kan vara flera. Stress, dålig arbetsmiljö, van-
makt, brist på inflytande över sin arbetssituation,
dåligt ledarskap och hot om uppsägning kan vara
några. Men oavsett orsakerna har det aldrig varit och
får aldrig bli okej att mobba eller trakassera någon.
Fru talman! Hur många vet att det finns åtminsto-
ne fem fall registrerade mellan 1997 och 2001 av
personer i Sverige som med största sannolikhet be-
gick självmord på grund av att de blivit utsatta för
mobbning och trakasseri på sina arbetsplatser? Det är
fem stycken för många. Mörkertalet är förmodligen
mycket större. Människors arbetssituation kan bli
outhärdlig, och till slut ser de ingen annan utväg. Att
konsekvensen av mobbning ska leda till att männi-
skor begår självmord är naturligtvis helt oacceptabelt.
Det ligger i hela samhällets intresse att se till att
förebygga mobbning och trakasserier i arbetslivet.
Arbetslivet får inte vara sådant att vuxna människor
inte klarar av att visa vanlig hyfs mot varandra. I ett
anständigt arbetsliv ska ju jobbet vara något lustfyllt.
Varken samhället i stort eller arbetsgivarna har råd
med förlusterna till följd av mobbning som inte åt-
gärdas. Kostnaderna blir stora i form av minskad
effektivitet, ökat antal sjukskrivningar och inte minst
allt mänskligt lidande.
Vi ska nu vara vaksamma och påverka så att ut-
vecklingen går i rätt riktning, dvs. antalet anmälda
arbetsskador av den här sorten måste stadigt minska
och villkoren i arbetslivet måste generellt sett förbätt-
ras så att de präglas av mer trygghet, mindre stress
och oro och mindre fysisk och psykisk påfrestning.
Detta är allas gemensamma uppgift.
Fru talman! Så till syftet med min och Siw Witt-
gren-Ahls motion.
I dag har vi fyra lagar mot diskriminering i ar-
betslivet vad avser jämställdhet, funktionshinder,
etnicitet och sexuell läggning. Men helt klart finns det
fortfarande gluggar som måste passas till. Det visar
historien om Holger. För Holgers fall ryms inte själv-
skrivet inom de befintliga fyra lagarna mot diskrimi-
nering. Liknande sanktionsmöjligheter som finns i
diskrimineringslagarna borde därför införas för de
situationer när kränkande särbehandling är aktuell
men inte täcks av den befintliga lagstiftningen mot
diskriminering. Jag är också övertygad om att en
sådan sanktionsmöjlighet skulle stärka tillämpningen
av redan befintliga lagar mot diskriminering.
Utskottets talesman Martin Nilsson tog upp frågan
om diskrimineringslagarna i början av sitt anförande.
Vi är många som under flera år har diskuterat frågan.
När kan vi förvänta oss ett genombrott av en rejäl
satsning på området?

Anf. 215 MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Låt mig först säga att jag instämmer
mycket i den beskrivning Ronny Olander ger. Det är
ett problem som finns på många arbetsplatser i vårt
land. Det kan inte nog understrykas hur stort problem
detta är för dem som berörs.
Huvudsakligen bör den typen av frågor kunna
hanteras inom ramen för arbetsmiljölagen. Jag är väl
medveten om att de inte alltid gör det och att det finns
problem. Jag anser att lagen bör vara det huvudsakli-
ga området där man ska arbeta med frågor om krän-
kande särbehandling.
Den utredning som nu arbetar med diskrimine-
ringslagarna har i uppdrag att fritt pröva om diskrimi-
neringsförbudet behöver vara mer vittgående och
omfatta andra diskrimineringsgrunder än vad som
tidigare har varit fallet. Man har också i uppdrag att
diskutera vilka regler och system som finns i andra
länder på området. Jag kan tänka mig att det kommer
att föras en diskussion. Jag kan inte ge något besked
när detta kan tänkas komma till en slutgiltig lösning,
men diskussionen finns. Det är viktigt att hålla liv i
den. På så sätt är Ronny Olanders inlägg i dag tack-
samt. Jag hoppas att vi kan fortsätta den debatten. Jag
tror att regleringen huvudsakligen kommer att ligga
inom arbetsmiljölagen, men den tål att fundera över
även när det gäller diskrimineringslagarna.

Anf. 216 RONNY OLANDER (s):
Fru talman! Jag är oerhört glad över det svar som
Martin Nilsson ger här. Det lovar mycket för framti-
den. Det låter oerhört positivt. Normalt skulle ar-
betsmiljölagen och de föreskrifter som finns på om-
rådet kunna fånga upp detta. Jag tror mig kunna säga
att det känns som att det inte gör det utan man behö-
ver gå vidare.
Jag ser också fram emot utredningen. Det har gått
rätt många år där dessvärre de negativa följderna har
visat sig.
Jag är helt nöjd med svaret, och jag är tacksam för
det. Vi får väl försöka att noggrant följa ärendet.
Jag ska inte starta en ny debatt, men jag måste än-
då få säga att det är oerhört trevligt och stimulerande
att få lyssna på arbetsmarknadsutskottets debatter.
Med min bakgrund som fackföreningsman känner jag
mig sugen att komma hit flera gånger. Jag vet inte om
det är ett löfte eller ett hot, men det kliar mycket i
mina fingrar när man pratar om kollektivavtal och
enskilda avtal.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 mars.)

14 § Vissa finansmarknads-, försäkringsrörel-
se- och kreditupplysningsfrågor

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU13
Vissa finansmarknads-, försäkringsrörelse- och kre-
ditupplysningsfrågor.

Anf. 217 GUNNAR AXÉN (m):
Fru talman! Det här betänkandet handlar om en
lång rad olika frågor. Jag tänker dock koncentrera
mig på en enda av dem, nämligen frågan om kollekti-
va hemförsäkringar.
Många fackförbund har ju valt att teckna kollekti-
va hemförsäkringar åt sina medlemmar. I nästan
samtliga fall har man tecknat dessa hemförsäkringar i
det av facken ägda Folksam, och man har gjort detta
utan någon form av anbudsupphandling.
Detta betyder att många fackföreningsmedlemmar
har påtvingats försäkringslösningar som de själva inte
har önskat sig. I många fall har det blivit försäk-
ringslösningar som är dyrare än de alternativ de an-
nars kunde ha valt.
Många som har egna försäkringar sedan tidigare
tvingas att säga upp de försäkringarna för att slippa
dubbla kostnader. Alternativet är givetvis annars att
gå ur facket, vilket kanske inte är rimligt eller heller
alla gånger önskvärt. Det enda rimliga är givetvis att
sätta stopp för de formerna av påtvingade hemförsäk-
ringar som facket i dag ägnar sig åt att teckna. Därför
vill jag yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.

Anf. 218 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 2. Jag står självfallet bakom reservation 4,
men jag vill spara kammarens tid och nöjer mig där-
för med nr 2.
I övrigt är detta ett positivt betänkande som jag
helhjärtat står bakom. Ursprunget till den motion som
Lena Ek, Rolf Åbjörnsson och jag väckte för ett och
ett halvt år sedan var ett möte på Münchenbryggeriet
i Stockholm där en ganska stor skara människor -
mest småföretagare - som ansåg sig misshandlade
under bankkrisen var med. Företrädare för fem riks-
dagspartier - m, fp, c, kd och v - lovade där att lägga
fram förslag om en kommission som skulle granska
denna fråga och lägga fram förslag till åtgärder. Nu
när vi har fått ett så positivt svar på motionen kanske
man borde låta bli att mucka gräl med ett parti som
valde att inte motionera i denna fråga, men jag tror att
jag ska undvika att ställa några frågor till Gunnar
Axén om varför Moderaterna inte var med - så sparar
vi lite tid.
Jag ska i stället vara snäll och positiv. Detta är ju
faktiskt en ganska intressant fråga där vi har kunnat
enas över blockgränserna - trots klara ideologiska
förtecken. I grunden handlar frågan om makt, ägande-
rätt och växande klasskillnader. Det är frågor som vi
vänsterpartister försöker väcka till liv men där vi mest
bemötts med ovilja att lyssna och en rad mer eller
mindre medvetna missuppfattningar. Det handlar om
den ojämna fördelningen av makt och inkomster. Det
handlar också om en växande klyfta mellan dem som
behärskar den nya informationstekniken och dem som
inte gör det.
Nu när vi i denna fråga har lyckats ena oss över
hela den politiska skalan borde det vara möjligt att
föra en sansad debatt där vi lyssnar på varandras
argument. Jag har i denna fråga fått ett antal kontakter
och samtal som ofta har varit ganska sorgesamma,
men de har också gett mig en hel del nya insikter. Jag
har fått höra berättelser om människor som inte bara
förlorade sina företag och pengar utan också sina
familjer. Vad var det då som hände? Hur ska vi kunna
undvika upprepning av misstagen?
Ytterst måste nog historikerna ta hand om vad
som egentligen hände, men jag vill ändå ge ett eget
historiskt perspektiv.
Jag minns med viss nostalgi gamla PK-banken där
det rådde ett slags hederlig kamrersanda. Sedan kom
80-talets spekulationsbubbla. Fastighetsvärdena drevs
i höjden och många tappade omdömet. Det gällde
både de som lånade ut och de som lånade in pengar.
När sedan krisen kom och tillgångsvärdena rasade,
handlade bankerna i panik och krävde snabb återbe-
talning. I några fall var det säkert berättigat att säga
upp lånen. Det fanns många skojare i rörelse denna
tid, men också seriösa småföretagare och småsparare
drabbades.
Mitt i allt drev Finansinspektionen 1991 igenom
hårdare regler för fastighetsvärdering, som ledde till
att säkerheternas bokförda värden sjönk ytterligare. I
ett slag hade bankerna exproprierat stora mängder
fastigheter och andra tillgångar, som sedan när bank-
krisen väl var över kunde säljas till långt högre priser
än värdet vid överföringen till bankerna. En rad pro-
cesser inleddes, men det var de stora bankerna som
hade resurser att anlita de bästa juristerna. Både dom-
stolar och myndigheter stod på det hela taget på ban-
kernas sida.
Jag är ingen anhängare av konspirationsteorier,
men jag har en ganska stark uppfattning om att de
statliga myndigheter som agerar i dessa frågor har
tätare kontakter med bankerna och deras intresseor-
ganisationer än med småföretagare och konsumenter
av banktjänster och dessas företrädare. Därför ser jag
nu fram emot förslag från regeringen och från den
expertpanel som jag förutsätter kommer till snarast
möjligt som går ut på att stärka små näringsidkares
intressen i förhållande till bankerna.
Som vi konstaterar i betänkandet behöver också
konsumentskyddet vid finansiell rådgivning stärkas.
De som liksom jag suttit i deklarationsbyrå eller de
som på andra sätt har kontakt med framför allt äldre
människor vet hur stort behovet är. Jag minns den 90-
åriga änka som hade nära 200 000 kr på ett transak-
tionskonto med en ränta nära noll. Pengarna tänkte
hon lämna efter sig i arv. Ingen hade påpekat för
henne att hon utan vidare skulle kunna dryga ut sin
låga pension med minst ett par tusenlappar om året
bara genom att flytta pengarna till ett sparkonto.
Jag vill också något beröra de två reservationer
Vänsterpartiet står bakom. Den första gäller en mo-
tion av Marie Engström m.fl. om att pröva dels infö-
randet av en nedre beloppsgräns för betalningsför-
summelser som ska registreras, dels en förkortad
gallringstid för mindre betalningsförseelser. Denna
fråga handlar också om ökade klassklyftor. När ägare
och styrelser i stora företag inte kan tvingas informera
om fallskärmar och pensionsavtal i mångmiljonklas-
sen kan det inte vara rimligt att hårdbevaka dem som
missat en hundralapp på avbetalningsköpet.
I motionen av Lennart Värmby m.fl. vill man att
aktiefonder ska åläggas att ta ett mer aktivt äga-
ransvar och bl.a. ta ställning i frågor som styrelsens
sammansättning, fusioner och uppköp samt företa-
gens strategiska inriktning. Utskottet hänvisar till en
rapport från Finansinspektionen, till att fondbolagens
förening nyligen antagit riktlinjer för fondägandet i
den riktning som krävs i motionen samt att Värde-
pappersfondutredningen ska undersöka ökat inflytan-
de över fonderna för andelsägarna.
Allt detta är bra, men otillräckligt. Det som hänt
nyligen i ABB har blixtbelyst problemet med det
passiva ägandet. Fonder av olika slag, även AP-
fonderna, har vanligtvis varit röstboskap åt de stora
ägarna, av typ Investor och andra s.k. maktbolag för
ett litet antal finansfamiljer. Det har lett till att ett litet
kompisgäng har kunnat styra och ställa inte bara med
ägarstrategin utan också med olika individuella för-
måner som man korsvis tilldelar varandra. När nu de
gamla kapitalisterna sviker sitt ansvar är vi i akut
behov av nya, ansvarstagande ägare. Visst är det bra
om detta ansvar tas på frivillig väg, men det är inte
heller fel att också statsmakten uttalar sin vilja i den-
na fråga.
Till sist vill jag passa på att avliva en myt om
Vänsterpartiets syn på makten och ägandet - en myt
som grasserat en del på senare tid. Vi är inte ute efter
att förstatliga privata företag. Däremot anser vi att de
samlade löntagarna och pensionsspararna måste ta sitt
ägaransvar nu när de lata kapitalisterna sviker och
bara ägnar sig åt kortsiktig spekulation. Vi kallar det
ekonomisk demokrati. Det har inget att göra med
planhushållning eller diktatur. Det är en rörelse som
växer underifrån och breder ut sig över världen. För
att vara lite högtidlig till sist, är det i grunden socia-
lismens ursprungstanke, den arbetande människans
vilja att skapa sin egen tillvaro.

Anf. 219 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Jag har inte med mig de citat som
möjligtvis hade varit bra för att polemisera mot Johan
Lönnroths citat från hans eget partis olika program.
Nu handlar det om den svenska ekonomiska kri-
sen, bankkrisen. Det var en kris för den finansiella
stabiliteten. Det fanns många bakomliggande orsaker
till detta, och det har skrivits mycket om detta. Det
var en kris för den ekonomiska politiken, en valu-
takris, en fastighetsmarknadskris osv., med såväl
nationellt som internationellt betingade orsaker.
Vad som ofta glöms bort är att med bankkrisen
följde också en kris för många småföretagare. Johan
Lönnroth kanske skulle kalla dem småkapitalister -
vad vet jag? 1993 var det nästan 17 000 konkurser för
juridiska personer enbart. Då kommer det också till
konkurser för enskilda firmor.
Vi vet vilken bakgrunden är. Det har nämnts om
fastighetskrisen och nya regler från Finansinspektio-
nen för värdering av fastigheter. Det kom många
låntagares säkerheter att kraftigt sjunka i värde. Ban-
kerna kunde hänvisa till avtal där kreditvillkoren
medgav uppsägning om inte säkerheterna komplette-
rades och motsvarade lånebeloppet. Värderingen av
kommersiella fastigheter förändrades mitt under den
löpande kreditperioden och satte människor på bar
backe.
Jag kan inte säga att jag bidrar med väldigt myck-
et originellt här, men det är ändå oerhört viktigt. En
tanke slog mig, och jag vet inte om utskottets ordfö-
rande och andra kan ta till sig detta.
När majoriteten försvarar en expansiv budgetpoli-
tik - rätt eller fel - hänvisas till budgetmålet över en
konjunkturcykel. Jag har funderat, i min enkelhet som
icke-ekonom, på formuleringen "över en konjunktur-
cykel", om inte den innehåller en visdom även vad
gäller bestämmelser om bankers soliditet, hantering
av säkerheter och uppfyllelse av kreditvillkor. "Över
en konjunkturcykel" hade mycket kunnat rättas till,
och de ursprungliga ägarna - låt vara med lån, men
kanske inte allt var belånat - hade då kunnat vara
kvar i hyfsat orubbat bo.
Professor Clas Wihlborg pekar på minst fyra olika
sätt som bankerna hanterade krisen. Han skrev i Gö-
teborgs-Posten den 3 mars att en bank - vi vet säkert
vilken det var - ofta gav in blanco-krediter utan sä-
kerhet men till lite högre ränta och så förväntade man
sig att det skulle ordna upp sig. Han kallade detta en
husbank med informella relationer.
De andra storbankerna i Sverige var mer benägna
att säga upp krediterna, att försätta låntagare med
otillräckliga säkerheter i konkurs eller att överta till-
gångarna. Vi känner till detta också. Det har skett
även senare. I många fall har driften fortsatts kanske
av företags verksamhet fast med en annan "betrodd",
som Wihlborg skrev, företagare.
Sedan säger han det som många andra har sagt,
och även Johan Lönnroth nu, att en oerhörd förmö-
genhet omfördelades på detta sätt. Man behöver
ingalunda vara en postkommunist eller ha vilken
drapering som helst för att se de här problemen, utan
man kan bara stå för marknadsekonomi i sin fullfjäd-
rade form för att se att här är det lagregleringar som
behövs - det har varit otillräckligt.
Wihlborg spekulerar i orsakerna och nämner en
rad sådana. Jag hoppas att de tas till vara på bästa
möjliga sätt i expertpanelen. Vi får ställa frågan, och
expertpanelen får direktiv, eller hur det kommer att
fungera. Vad ska man göra? Vad behövs för framti-
den för att detta inte ska upprepas?
Det behövs naturligtvis en samlad bild utifrån
småföretagarnas synvinkel, inte bara bankernas och
den makroekonomiska instabiliteten, dvs. småföreta-
garnas syn på den ekonomiska krisen. De var ju den
sista dominobrickan - kanske inte den sista, för
Lönnroth talade om familjer, spruckna förhållanden
och allt möjligt hemskt som har hänt.
Även småföretagens ställning gentemot kreditgi-
varna måste stärkas. Jag är glad för den enhet som
finns i utskottet. Småföretagarnas intressen måste tas
till vara. Vi känner väl till den företagarstruktur vi har
i landet. Den är inte bra. Småföretagens resurser är ju,
som Lönnroth sade, så små i förhållande till de stora
bankernas och kreditinstitutens.
Detta behöver vävas samman med konkurslag-
stiftning och bankreglering, osv., utifrån samma per-
spektiv.
Jag ser framemot att arbetet kommer i gång.

Anf. 220 CARIN LUNDBERG (s):
Fru talman! S-gruppen fick ett brev från en äldre
dam. Hon hade sålt sitt egnahem, och så hade hon satt
in sitt sparkapital på ett bankkonto. Av bankens eko-
nomiska rådgivare blev hon per telefon uppmanad att
föra över nästan alla sina besparingar till vad som
visade sig vara en högriskfond. Denna försäljning
skedde utan något som helst skriftligt avtal och utan
någon betänketid. Tanten hade ingen möjlighet att
ångra sig. I dag har hon förlorat 86 % av sina pengar.
Detta är bara ett exempel på utvecklingen inom
marknaden för finansiella tjänster. Det ställs mycket
större krav på konsumenternas kunskaper, kompetens
och tid att sätta sig in i frågorna. Långt ifrån alla har
möjlighet att sätta sig in i frågorna. Men kraven ska
förstås inte bara ställas på konsumenterna.
Vi anser att det är oacceptabelt att personer i ban-
kens tjänst utger sig för att vara rådgivare när det i
själva verket handlar om försäljare som uppbär både
provision och bonus på sin försäljning. Försäljning
vid dörr av t.ex. dammsugare kan inte ske utan skrift-
ligt avtal, garanti och ångervecka. Det är orimligt att
en bank kan sälja fondprodukter via muntlig överens-
kommelse och med kanske tvivelaktiga övertal-
ningsmetoder.
Det är bl.a. på grund av detta brev som utskottet
anser att det är glädjande att direktiven till en utred-
ning om rådgivaransvaret är så brett upplagda att de
ger utrymme för en analys av konsumentskyddet vid
finansiell rådgivning. Vi ser också framemot det
arbete som pågår inom EU med regler om bl.a. ånger-
rätt och krav på information.
Fru Talman! Det är inte bara äldre tanter som
förlorat sitt sparkapital som hört av sig, utan också
många småföretagare som drabbades av bankkrisen i
början på 90-talet. Det var bl.a. osäkra värden på
fastigheter och nya fastighetsvärderingar som slog
hårt mot många småföretagare.
Beskrivningar av den finansiella krisens bakgrund
och orsaker och ansvarsförhållandena har lämnats i
flera olika sammanhang. Vi har också fått höra redo-
visningar här i dag. Det har beskrivits i många sam-
manhang, men utskottet anser ändå att regeringen ska
tillsätta en expertpanel, gärna med utländska deltaga-
re, för att komplettera genomgången av att alla vikti-
ga erfarenheter av bank- och finanskrisen beaktas vid
utformningen av den lagstiftning som ska gälla i
framtiden på det finansiella området. Det kan då
finnas skäl att särskilt uppmärksamma hur lagstift-
ning och reglering av bankverksamhet fungerar i
relation till konkurslagstiftningen, som gäller företag
och enskilda personer.
Utskottet föreslår att fyra motioner som behandlar
just det jag har tagit upp delvis ska bifallas.
I en motion i detta betänkande återkommer en
fråga som många gånger behandlats i denna kamma-
re, nämligen frågan om förbud för kollektiva hemför-
säkringar.
Utskottet har alla gånger tidigare avstyrkt motio-
nerna, och riksdagen har beslutat i enlighet med ut-
skottets förslag. Utskottet anser fortfarande att det
inte bör införas några särskilda rörelse- eller tillsyns-
regler för gruppförsäkringar. Som utskottet tidigare
konstaterat bör de särförhållanden som råder för
gruppförsäkringar beaktas inom ramen för de allmän-
na rörelsereglerna. Ett antal av dessa frågor rör ställ-
ningstaganden som i första hand bör göras inom ra-
men för en ny försäkringsavtalslagstiftning, som för
närvarande övervägs inom Justitiedepartementet.
Finansutskottet anser inte att det finns någon anled-
ning att föreslå en ändring av riksdagens tidigare
ställningstagande. Motionen avstyrks därför.
Fru Talman! Detta betänkande handlar om kon-
sumentskydd på den finansiella marknaden, om för-
säkringsrörelsefrågor och om kreditupplysning. Ut-
skottet föreslår att fyra motioner delvis ska bifallas
och att riksdagen tillkännager som sin mening vad
utskottet anfört beträffande bank- och fastighetskrisen
och konsumenternas ställning på finansmarknaden.
Övriga motioner avstyrks.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 221 CATHERINE PERSSON (s):
Fru talman! Jag ska ta upp en fråga som berör oss
alla återkommande. Frågan gäller den relation vi som
kunder har i förhållande till bank eller annan betal-
ningsförmedlare. Det finns naturligtvis flera skäl att
stärka kundens ställning gentemot finansmarknaden.
Det jag särskilt vill lyfta fram är de långa transfere-
ringstider som förekommer i betalningssystemen och
som jag belyst i en motion till riksdagen.
När pengar byter ägare via t.ex. bank tar det några
dagar innan pengarna når mottagaren efter det att
pengarna lämnat avsändarens konto. Pengarna flyter
mellan avsändare och mottagare, s.k. float. Räntein-
tänkterna under tiden tillfaller bankerna.
I dag finns i Sverige inga regler som anger hur
snabbt bankerna är skyldiga att överföra pengar mel-
lan avsändare och mottagare. Som bankkund är man
således utlämnad till vad banken anser som rimligt.
Banker och andra betalningsförmedlare har dåligt
med incitament för att påskynda medelsöverföringen.
Det ologiska och absurda är detta: Ju längre tid ban-
ken tar på sig för att låta pengar byta ägare, ju mer
lönsamt är det för banken. Konsekvensen blir natur-
ligtvis att vi som bankkunder förlorar ränteintäkter.
Modern teknik gör det i dag möjligt att flytta
pengar mycket snabbt - väldigt mycket snabbare än
vad som faktiskt sker. Bankerna har hittills inte visat
att de på eget initiativ har för avsikt att rejält minska
transfereringstiderna vad avser betalningar. Av det
skälet är det således nödvändigt att regeringen tar
initiativ till att införa tidsgräns för när medelsöverfö-
ring från avsändare till mottagare ska vara genomförd
- regler som för övrigt redan finns i t.ex. Finland och
Norge.
Jag anser också att kunden, om en stadgad tids-
gräns för transferering inte efterlevs, ska erhålla rän-
tekompensation från betalningsförmedlaren.
Fru talman! Det är glädjande att kunna konstatera
att finansutskottet delar min bedömning vad avser
transfereringstiderna och skriver i sitt betänkande att
tidsåtgången för överföring av pengar mellan banker
är orimlig, vilket medför att kunderna går miste om
ränteintäkter. Finansutskottet skriver också att tidsåt-
gången för överföringar därför måste minskas ytterli-
gare. Betänkandet utmynnar i att riksdagen bör ge
regeringen detta till känna som sin mening. Det inne-
bär att riksdagen delvis bifaller min motion Fi238.
Fru talman! Det är jag så klart mycket nöjd med.
Jag hoppas att regeringen skyndsamt verkar för lös-
ningar i den riktning som motionen beskriver, som
innebär att konsumentens ställning stärks på finans-
marknaden.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i fi-
nansutskottets betänkande nr 13.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 mars.)

15 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:107 Lag om grupprättegång
2001/02:121 Genomförande av Europaparlamentets
och rådets direktiv om mönsterskydd, m.m.
2001/02:123 Partnerskap och adoption
2001/02:134 Ändringar i konsumentköplagen
2001/02:136 Redovisningen av Svenska kyrkans
fastigheter i fastighetsregistrets inskrivningsdel
2001/02:156 Stabiliserings- och associeringsavtalet
mellan Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater och f.d. jugoslaviska republiken
Makedonien
2001/02:162 Märkningsdirektivet om tobaksvaror

Skrivelser
2001/02:90 Nordiskt samarbete 2001
2001/02:115 EU:s framtidsfrågor

Redogörelser
2001/02:RR5 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Riksbankens verksamhet under
år 2001
2001/02:RR6 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Stiftelsen Riksbankens Jubile-
umsfonds verksamhet under år 2001

Skatteutskottets betänkande
2001/02:SkU17 Allmänna motioner om punktskatter

16 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 13 mars

2001/02:313 av Catharina Hagen (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Näringslivsklimatet för småföretagare

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

17 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 12 mars

2001/02:838 av Yvonne Ångström (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Färjetrafiken över Kvarken
2001/02:839 av Kenneth Johansson (c) till närings-
minister Björn Rosengren
Ortnamnsskyltning
2001/02:840 av Göran Norlander (s) till statsminister
Göran Persson
Stödet till Finlandstrafiken

den 13 mars

2001/02:832 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Larmoperatörer
2001/02:834 av Margareta Cederfelt (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Sänkt skatt för låginkomsttagare
2001/02:836 av Yvonne Ångström (fp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Situationen för flyktingar
2001/02:837 av Yvonne Ångström (fp) till statsrådet
Ulrica Messing
Lokalisering av statliga verk och myndigheter
2001/02:841 av Mikael Oscarsson (kd) till statsrådet
Jan O Karlsson
Ensamma flyktingbarn
2001/02:842 av Inger René (m) till jordbruksminister
Margareta Winberg
Sextrakasserier
2001/02:845 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Fattiga länder inom WTO
2001/02:846 av Sven Brus (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Maxtaxan för äldre
2001/02:847 av Willy Söderdahl (v) till statsrådet
Lena Sommestad
Spillolja
2001/02:848 av Lennart Gustavsson (v) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Bristen på synpedagoger
2001/02:857 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Björn von Sydow
Fordonsminor med röjningsskydd
2001/02:858 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet
Jan O Karlsson
Bistånd till mininsatser
2001/02:859 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet
Jan O Karlsson
Statistik till stöd för minröjningsprojekt
2001/02:860 av Rolf Gunnarsson (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Bilstödet till handikappade
2001/02:861 av Margareta Viklund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Europeisk alkoholpolitik
2001/02:863 av Erling Wälivaara (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Studiemedel

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

18 § Kammaren åtskildes kl. 21.58.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 7 § anf. 34 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 80 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 125
(delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.49,
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.53,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 13 § anf. 208
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.