Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:78

Torsdagen den 7 mars

Kl. 12.00 - 17.59

---

19.00 - 21.05

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.
Förste vice talmannen anmälde att följande fakta-
promemorior om förslag från Europeiska kommissio-
nen inkommit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM60 Förslag till Europaparlamentets och
rådets beslut om antagande av ett åtgärdsprogram
för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2007) KOM
(2002) 26 till skatteutskottet
2001/02:FPM61 Förslag till beslut om antagande av
ett gemenskapsprogram för att förbättra skattesy-
stemens sätt att fungera på den inre marknaden
(Fiscalis 2007-programmet) KOM (2002) 10 till
skatteutskottet

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelser
2001/02:105 till utrikesutskottet
2001/02:125 till socialutskottet
2001/02:160 till utrikesutskottet

3 § Författningsfrågor, m.m.

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU13
Författningsfrågor, m.m. (förs. 2001/02:RB4).

Anf. 1 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Herr talman! Sveriges inträde i EU har aktualise-
rat författningsdebatten och då inte minst frågorna om
maktdelning i Sverige. Bland de många publikationer
som behandlar dessa frågor kan jag t.ex. nämna an-
tologin Maktdelning, som var den första av Demo-
kratiutredningens många forskarvolymer. Jag kan
också nämna de årliga volymer som SNS demokrati-
råd ger ut och åtskilliga skrifter inom ramen för Tim-
bros författningsprojekt.
Det har nu gått så lång tid sedan 1974 års reger-
ingsform att det borde vara dags för en övergripande
författningsutredning. Den sittande författningsutred-
ningen har alldeles för snäva direktiv, och detsamma
kan sägas gälla t.ex. Kommunaldemokratiska kom-
mittén.
Demokratiutredningen berörde många konstitu-
tionella frågor, kanske rentav fler än vissa hade öns-
kat sig. Men den stora utredningen förefaller ha lagts
åt sidan av regeringen.
En ny författningsutredning bör ta sin utgångs-
punkt i respekten för den enskildes rätt och i insikten
att en ökad maktdelning stärker den enskildes frihet
och förbättrar demokratins vitalitet.
Inrättandet av en i väsentliga avseenden fristående
riksbank kan, liksom beslutet om en fristående riksre-
vision, ses som ett uttryck för krav på en bättre makt-
delning. Denna tradition har historiskt sett inte varit
så stark i Sverige, även om de fristående ämbetsver-
ken och de, åtminstone på papperet, självständiga
kommunerna finns med redan i 1809 års regerings-
form.
I dagens Sverige med maxtaxor inom barnomsor-
gen och inomkommunal skatteutjämning är det för-
stås uppenbart att det kommunala självstyret inte är så
starkt som det borde eller kunde vara.
Det är vidare ett oroande tecken att den utredning
om maktfördelning mellan olika politiska nivåer som
statssekreteraren Sören Häggroth sagt ska vara på
gång enligt samme talesman bör se över om det
svenska systemet med fristående ämbetsverk passar i
nuvarande EU-ram.
I stället för det lappverk av begränsade utredning-
ar, som delvis överlappar varandra, skulle vi nu fak-
tiskt behöva en mer heltäckande översyn av författ-
ningen.
Herr talman! Redan Demokratiutredningen som
kom för två år sedan gjorde den självklara kopplingen
mellan en vitalare lokal demokrati och den kommu-
nala självstyrelsen. Kravet på skilda valdagar för
riksdags- och kommunalval var också en logisk följd
av detta synsätt.
Mötet med den kontinentala traditionen har hur
som helst fört upp frågan om maktdelning på dagord-
ningen. De formuleringar som finns i regeringsfor-
men om den kommunala självstyrelsen har uppenbar-
ligen inte förmått att skydda den tillräckligt.
Det finns en koppling mellan den kommunala
självstyrelsen och kravet på en bättre lagprövning.
Man kan med fog hävda att skyddet för kommunernas
självbestämmande liksom för de medborgerliga fri-
och rättigheterna får substans först när det finns en
reell möjlighet för domstolar och andra rättstilläm-
pande organ att underkänna lagstiftning som kränker
dessa rättigheter. Denna skyldighet har svenska dom-
stolar och myndigheter i dag, men endast i de fall där
lagstiftningen uppenbart kränker individers och före-
tags rätt.
Den debatt vi hade i författningsfrågor här i kam-
maren för ett år sedan kom mycket att handla just om
detta, om huruvida det är rimligt från ett medborgar-
perspektiv att Sverige klamrar sig fast vid uppenbar-
hetsrekvisitet samtidigt som rättsutvecklingen i Euro-
pa går i motsatt riktning. Riksdagen gjorde då be-
dömningen att så inte är fallet, vilket ledde till ett
tillkännagivande till regeringen.
Sedan dess har emellertid ingenting hänt i frågan,
vilket majoriteten i utskottet nu uttrycker sitt miss-
nöje över. Socialdemokraterna och vänsterpartisterna
i utskottet utnyttjar den möjlighet som finns att avge
ett särskilt yttrande till att i en liten uppsats än en
gång räkna upp de argument som de anser finns mot
en bättre lagprövning. Man menar också att det är
orimligt att genomföra en reform av detta slag mot
uppfattningen hos en stor minoritet i riksdagen. Det
sistnämnda kan nog vara riktigt. Men vad det nu
handlar om är att utreda frågan om bättre lagpröv-
ning. Detta är vad riksdagen har beställt av regering-
en genom beslutet för ett år sedan och som regeringen
ännu inte har levt upp till.
Låt mig säga några ord om det som förefaller vara
huvudargumentet mot en bättre lagprövning, nämli-
gen att politikerna förlorar makten till experterna, i
detta fall juristerna. Enligt en traditionell vänsterupp-
fattning i Sverige har större domstolsmakt uppfattats
som en demokratisk förlust. Enligt min mening är
detta emellertid en missuppfattning. En bättre makt-
delning är till att börja med inget nollsummespel, som
bl.a. Olof Petersson har framhållit. Demokratin kan
totalt sett fungera bättre genom t.ex. en mera obero-
ende, mindre politiserad riksrevision.
Ytterst är det ändå riksdagen som bestämmer ge-
nom att stifta lag. Det är inget konstigt i att vissa
lagar, demokratiskt beslutade av riksdagen, under-
ordnas andra lagar i en normhierarki. Grundlagarna
har ju också stiftats demokratiskt. Portalparagrafen
till regeringsformen slår som bekant fast att makten
utövas under lagarna. Våra vänstervänner fick inte
plats för det tillägget i sitt i övrigt digra särskilda
yttrande. Domstolens uppgift blir att pröva om det
som vi kan kalla vardagslagstiftningen stämmer med
grundlagen. Politikerna har förstås alltid möjligheten
att ändra en lag som inte bestått provet eller att ändra
grundlagen. Makten ligger alltså ytterst kvar hos den
lagstiftande församlingen, riksdagen.
Varken EG-rätten, som har företräde framför
svensk lag, eller Europakonventionen, som gäller som
svensk rätt, kräver att brister i lagstiftningen ska vara
uppenbara.
Det förtjänar än en gång att understrykas att De-
mokratiutredningen var enig i kravet på en bättre
lagprövning. Utredningens ställningstagande växte
fram som en naturlig följd av resonemangen om en
juridisk kvalitetssäkring som ett led i en bättre funge-
rande demokrati. Detta ledde till krav på en större
rättssäkerhet för individer och kommuner i deras
mellanhavanden med staten.
I en förlängning kan man överväga om en författ-
ningsdomstol kan bidra till något mer. Vi har för vår
del markerat en öppenhet i frågan om hur en sådan
eventuell författningsdomstol ska konstitueras. En
möjlighet kan vara att låta domare ur Högsta dom-
stolen och Regeringsrätten bilda en sådan.
Inom EU har Italien, Luxemburg, Portugal, Spa-
nien och Österrike författningsdomstolar. Och Belgi-
en, Grekland och Frankrike har liknande institutioner.
Vänsterminoritetens påstående om att författ-
ningsdomstolar främst finns i förbundsstater - så står
det alltså i det särskilda yttrandet - är därför felaktigt.
I Tyskland, som onekligen är en förbundsstat, finns
förstås författningsdomstolen i Karlsruhe, som sliter
tvister mellan länderna och själva förbundsstaten.
Men dessutom har man författningsdomstolar i varje
delstat, eller varje land som man säger.
Det kan tilläggas att i länder som nyligen befriats
från diktatur t.ex. här i Europa är författningen och
författningsdomstolen viktiga instrument för att
skydda och utveckla rättsstaten.
När konstitutionsutskottet besökte Sydafrika kun-
de vi också märka vilken stor betydelse författnings-
domstolen där tillmättes.
Herr talman! Åtskilliga andra intressanta frågor
behandlas i detta betänkande, men eftersom de flesta
har avhandlats tidigare och inte bara en gång har jag
här koncentrerat mig på framför allt förslaget om att
utreda en bättre lagprövning.
När det gäller frågan om antalet riksdagsmän - vi
för vår del vill alltså reducera till ett rimligare antal -
vill jag dock ännu en gång framhålla det godtyckliga i
att antalet ledamöter år 2002 ska vara bestämt av hur
många ledamöter som skulle avgå med pension när
första kammaren och andra kammaren avskaffades.
De som var kvar var 350 till antalet. Så blev också
beslutet - som senare, som bekant, ändrades margi-
nellt till 349 ledamöter.
Frågan om fullt genomslag för personvalet har vi
nyligen också diskuterat. Samma tre partier som för
en månad sedan står bakom detta krav, och gör så
också i dag.
Vår syn på domstolarnas ställning i fråga om
Domstolsverkets avskaffande och annat är också
känd, så jag går inte vidare in på den saken nu.
Slutligen ser jag att några partier också nu vill
förbereda införandet av republik. Huvudargumentet
förefaller vara att det är oförenligt med demokratins
principer med en monark. Jag tycker att man då gör
det fundamentala misstaget att glömma att denne
monark i vår demokrati saknar politisk makt. Det
finns många statsvetare som rentav har formulerat det
så att Sverige inte är en konstitutionell monarki utan
en konstitutionell demokrati. För övrigt är det ju så,
som jag tror att många av oss känner till, att monarkin
genom åren varit till mycket stort gagn för Sverige
och är det även i dag.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla mo-
derata yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag
bifall endast till reservation 1.

Anf. 2 MATS EINARSSON (v):
Herr talman! Som föregående talare mycket rik-
tigt påpekade är det ett omfattande betänkande som vi
har att debattera. Det är en mängd olika frågor, av
vilka en hel del är av ganska betydande omfattning
både principiellt och när det gäller konsekvenser på
olika sätt. Denna kammare har en mycket arbetstyngd
vår, så vi har fått införa en viss frivillig disciplin vad
gäller antalet talare och talartidsbegränsning. Därför
finns det ingen möjlighet att beröra alla de frågor där
jag egentligen skulle vilja utveckla en del synpunkter.
För att inte glömma bort det ska jag redan inled-
ningsvis yrka bifall till reservation nr 13, Förberedel-
ser för monarkins avskaffande. Jag återkommer sena-
re till innehållet i den reservationen.
Nils Fredrik Aurelius förde ett resonemang med
utgångspunkt i begreppet maktdelning. Det är en
klassisk diskussionspunkt inom politiken och inom
statsvetenskapen, men jag tror inte att begreppet är
särskilt entydigt till sitt innehåll.
1809 års regeringsform nämndes. Det fanns i den
gamla regeringsformen element av maktdelning som
vid den tidpunkten kunde ses som steg i demokratisk
riktning därför att den makt som skulle delas och
balanseras var monarkens, kungens, makt.
Maktdelning i ett demokratiskt sammanhang blir
dock delvis något annorlunda. Om det är det suveräna
folkets, demos, makt som ska delas, begränsas eller
balanseras hamnar vi i ett annat läge från demokratisk
synpunkt.
Jag tycker att det i de länder där man gått allra
längst i maktdelningsfilosofin - det är väl framför allt
USA som åtminstone är mest känt bland oss här i
Sverige - finns många inslag i det statsskicket som
har med maktdelning att göra som inger betydande
betänkligheter från demokratisk synpunkt. De folk-
valda kan alltså inte fritt utnyttja den majoritet som
de fått i val, och Högsta domstolen spelar en bety-
dande politisk roll, i praktiken kanske en lagstiftande
roll. Jag ska inte gå in närmare på detta. Det finns
mycket både skrivet och sagt om detta. Enligt min
uppfattning är det ingenting som uppmuntrar till
efterföljd.
Ett parallellt spår är naturligtvis diskussionerna
kring den europeiska unionen, EMU och Europeiska
centralbankens ställning. Detta tas upp i en motion av
Bengt-Ola Ryttar. Reservation 16, under punkt 25,
från Vänsterpartiet och Miljöpartiet är knuten till den
motionen. I motionen påpekas helt riktigt att EMU är
principiellt tveksamt från demokratisk synpunkt i det
att man överför vad som borde vara och som egentli-
gen är politiska frågor till ett tjänstemannaorgan som
inte får inta några som helst politiska instruktioner
och som ska vara, som det heter, oberoende. Obero-
ende från vad? Jo, naturligtvis från folket och folkets
företrädare.
Från demokratisk synpunkt är EU-systemet som
det ser ut i dag och som det ser ut att utvecklas och, i
synnerhet, EMU-konstruktionen högst betänkliga.
Även monarkifrågan har med detta att göra.
Det raljeras ibland över oss som fortsätter att för-
söka föra en argumentation kring statsskicket och
kring ett möjligt avskaffande av monarkin och infö-
randet av ett republikanskt statsskick. Möjligtvis får
vi nog finna oss i att det raljeras lite grann över oss,
men vi kan också konstatera att det under senare år
har förts en alltmer seriös diskussion på tidningars
ledarsidor och i andra sammanhang om statsskicket
och om det över huvud taget är förenligt med demo-
kratins principer att fortsätta med ett monarkiskt
statsskick.
Vad innebär detta - vad är kärnan i monarkin? Jo,
det innebär att rikets främste företrädare, statschefen,
inte ska utses på grundval av demokratiskt förtroende
hos folket eller folkets företrädare och inte heller på
grundval av förtjänst och skicklighet utan på strikt
genetiska grunder. Jag har svårt att se att detta kan
vara en rimlig princip, även med beaktande av att
statschefen i vårt land har ytterst begränsad politisk
makt - i formell mening kanske ingen makt över
huvud taget. I reell mening finns det inte något poli-
tiskt element där - det är klart att det inslaget är be-
gränsat.
Detta är inte något som vi republikaner har glömt
bort. Jag tror att vi aktivt har bidragit till uppnåendet
av detta sakernas tillstånd. Dock förändrar det inte
själva grundprincipen, nämligen att en statschef,
rikets främste företrädare, bör ha den ställning och
värdighet, om än inte reell politisk makt, som bara
kan följa av att vara utsedd i demokratisk ordning.
I vår motion i frågan har vi den här gången skissat
på en republikansk författning som undviker det pro-
blem som jag tidigare noterade vad gäller USA, där
man har maktdelning mellan den folkvalde presiden-
ten och det folkvalda parlamentet. Vi undviker pro-
blemet med att skapa ett slags maktdelningsmodell
och föreslår i stället ett statsskick där statschefen
behåller sina strikt representativa funktioner men
utses av riksdagen - gärna på förslag från allmänhe-
ten, från partier och från nybildade medborgargrupper
som vill föra fram någon förtjänstfull person i den
diskussionen - och sedan blir föremål för val i denna
kammare.
Vi yrkar nu inte på att denna förnämliga författ-
ning ska införas, utan vi yrkar på att regeringen åter-
kommer med ett förslag som kan bli inledningen till
en bredare diskussion kring dessa frågor. De ovilliga
republikanerna - de som är republikaner men som
inte vill trycka på rätt knapp i denna kammare - bru-
kar hänvisa till att den breda folkmajoriteten ändå
brett stöder monarkin. Därför kan vi inte avskaffa
densamma.
Nåväl, låt oss acceptera det argumentet, som ju är
ett gott demokratiskt argument. Man kunde önska att
det användes i fler sammanhang. Men okej, låt oss
acceptera det och låt oss använda, vi som är principi-
ella republikaner, våra eventuella förmågor att argu-
mentera och att resonera till att föra en bredare dis-
kussion son skulle kunna leda fram till ett demokra-
tiskt acceptabelt och förnuftigt statsskick även i det
här landet. Det är alltså riskfritt för er som tänker på -
nomineringarna inför nästa val kanske redan är av-
slutade - er ställning och inte vill utmana alltför
mycket i en kontroversiell fråga. Ni kan i alla fall
biträda den här reservationen därför att den i det här
läget innebär att vi inleder en diskussion om stats-
skick, inte att vi avskaffar monarkin denna vår.
Som sagt, det finns mycket att resonera omkring i
det här betänkandet, men jag hinner inte med allt. Det
är personvalet - man vill renodla personvalet. Vi har
diskuterat det tidigare. Jag kan bara säga att jag blir
mer och mer betänksam i fråga om personvalet som
inslag i vårt valsystem. Som jag sagt tidigare i denna
talarstol finns det en fördel med det begränsade per-
sonvalsinslag som vi har i vårt valsystem, och det är
att det är begränsat. Det undergräver demokratins
funktion, skulle jag vilja påstå.
Mycket annat skulle man kunna resonera om, t.ex.
skilda valdagar. Det hinner jag inte med utan nöjer
mig med att i detta sammanhang yrka bifall till reser-
vation 13 om förberedelse för monarkins avskaffan-
de.

Anf. 3 INGVAR SVENSSON (kd):
Herr talman! Det här betänkandet behandlar inte
bara en rad motioner om författningsfrågor utan ock-
så ett förslag om en grundlagsändring gällande Riks-
banken. Man justerar en tidigare felaktighet, nämli-
gen att Riksbanken nu ska ha möjlighet att utfärda
föreskrifter om betalningsväsendet.
Herr talman! Henrik Ibsen skaldade en gång i ti-
den följande: Allt vad du är, var fullt och helt och
icke styckevis och delt.
Det är en bra princip för oss människor att leva
efter, även om det i verkligheten inte alltid är lätt att
vara så där hel eller att alltid agera utifrån helheten,
att se helheten, att förstå sammanhangen. Men det är
viktigt, herr talman, att åtminstone ha ambitionen
"fullt och helt och icke styckevis och delt".
Efter huvudbeslutet för 1974 års regeringsform
har ett antal justeringar av grundlagen gjorts. Ofta
görs författningsutredningar under en kort period -
oftast inom en mandatperiod - inom begränsade om-
råden. Jag har viss erfarenhet från detta område, och
det har också andra inom utskottet.
Herr talman! Efter ett val funderar ofta regeringen
något år på om det behövs förändringar av grundla-
gen. Så småningom tillsätts en utredning som har
begränsad tid att arbeta på, kanske ett eller ett och ett
halvt år. På så sätt blir grundlagsfrågorna behandlade
"styckevis och delt".
Herr talman! Det ständigt begränsade tidsper-
spektivet är ett bekymmer i vårt författningsarbete.
Helheten och sammanhanget riskerar att gå förlorat.
Det är bl.a. av den anledningen som vi hösten 1998
lade fram en motion som innebär en totalrevidering
av grundlagen sett ur ett rättsnormsperspektiv.
En sådan översyn går inte att göra på något år,
kanske får man räkna med att det tar fem till sju år.
Författningsutredningen en gång i tiden satt i tio år.
Det är Kristdemokraternas uppfattning att det är dags
att lämna kortperspektivet och jobba med de här frå-
gorna på lite sikt - just för helheten och samman-
hanget, "icke styckevis och delt".
Herr talman! 1974 års regeringsform har varit i
kraft i mer än ett kvarts sekel. Under denna tid har
enbart partiella områden i den belysts. Det är dags att
ta ett mer långsiktigt och översiktligt grepp över re-
geringsformen och dess konsekvenser för det svenska
rättssamhället. En utredning som kan arbeta under
lång tid och med stor grundlighet bör därför utvärdera
hela regeringsformen och förstås i konsekvens med
denna utvärdering komma med förslag till eventuella
förändringar.
Herr talman! Det är nu glädjande att det finns en
bred minoritet av fyra partier som vill genomföra en
sådan utvärdering. Om vi har lite tålamod tror jag att
medvetenheten på den här punkten också kommer att
öka hos majoritetspartierna. Jag skulle här gärna vilja
citera en annan Henrik, nämligen Henrik Tikkanen
som sade: Den som inte kan se bakåt och inte vågar
se framåt måste se upp.
Så Göran Magnusson, Mats Einarsson och Per
Lager: Se upp!
Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.
Kristdemokraterna har i andra sammanhang påpe-
kat att subsidiaritetsprincipen bör bli vägledande även
för nationella förhållanden. Om den appliceras på
kommunal självstyrelse kan man konstatera att det
nog behövs en utökad respekt från statsmaktens sida
för den kommunala gemenskapens eget kompetens-
område. De nuvarande förhållandena är inte accep-
tabla. Vill man ha en reell kommunal självstyrelse
måste det till en kraftfull rättslig kompetens för
kommunerna. Då krävs också en reell lagprövnings-
rätt som kommunerna kan använda för att hävda sin
suveränitet.
Herr talman! Man kan tänka sig att fastställa den
kommunala kompetensen i grundlagen. Möjligen kan
det vara svårt att i en sådan lagstiftning få en tillräck-
lig spännvidd, eftersom regeringsformen inte är en
detaljlagstiftning. Men frågeställningen skulle kunna
lösas - det var en idé som jag fick för något år sedan
- genom att man skapar en särskild lagstiftning för
den kommunala kompetensen lik den som gäller för
riksdagsordningen. I regeringsformen 8:16 anges att
beslut om riksdagsordningen kan fastställas på sam-
ma sätt som grundlag eller genom ett majoritetskrav
på tre fjärdedelar vid ett och samma tillfälle.
Det skulle mycket väl kunna tänkas att upprätta en
"kommunalordning" av samma dignitet och därmed
ge en större substans åt innebörden i den kommunala
självstyrelsen. Den frågan borde utredas. Egentligen
tycker jag att majoriteten är lite väl tam i hanteringen
i denna fråga. Regeringen har faktiskt aviserat en
utredning om ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun. Med en lite större tydlighet kunde vi enkelt
ha enats om att även grundlagsperspektivet borde ha
kommit med i arbetet med den ansvarsfördelningen.
Men jag förstår att det på sina håll finns en rädsla för
lokal folksuveränitet - det är bara på riksplanet som
majoriteten slår vakt om folksuveränitetsprincipen.
Herr talman! Valsystemet har ju sina brister, även
i grundlagsdelen. Vi kristdemokrater har lång och
gedigen erfarenhet från fyraprocentsspärrens undersi-
da så att säga. Vi vet en del om innebörden i orden
"katastrof för partiet". Det är intressant att Vänster-
partiet och Miljöpartiet konsekvent stöder vår ambi-
tion att utreda frågan avseende småpartispärren. Vi
har ju delvis gemensamma erfarenheter av denna
problematik, även om vi för vår del tidsmässigt leder
erfarenhetsligan. Vad som också är intressant att
notera är att ett par andra partier, som borde vara
uppmärksamma på detta område, går omkring och
låtsas som om ingenting hänt. Kanske vore det bra att
ta av skygglapparna!
Herr talman! Nytt för i år från oss kristdemokrater
är att vi tycker att det kan vara på tiden att fundera
något över riksdagens storlek. En gång i tiden före-
slog Författningsutredningen 290 ledamöter. Men vi
vet att den svåraste av alla segrar att vinna är den
över sig själv och det lyckades inte tvåkammarriks-
dagen med, utan antalet blev 350, sedermera 349,
som Nils Fredrik Aurelius var inne på tidigare. I ett
internationellt perspektiv har vi en stort parlament, ca
25 000 medborgare per mandat. I Tyskland är det
115 000 och i Frankrike 66 000.
Herr talman! En fråga som har funnits i debatten
länge gäller partibytares rätt. Det är min övertygelse
att vi blir tvungna att fokusera det området än mer
framöver. Är man invald på folkets vägnar i ett be-
slutande organ har man förstås när man blivit vald en
förfoganderätt över sitt mandat. Men är det verkligen
så självklart att man sedan har förfoganderätt - om
man lämnar sitt parti - till de mandat i nämnder eller
utskott där inte folket utan ens partigrupp har utsett
vederbörande? Jag tycker att man seriöst borde
granska den frågeställningen. Nu har vi inte fått något
stöd för en sådan granskning, men vi har väckt idén.
Jag skulle nog vilja sia om att den frågan kommer att
aktualiseras än mer framöver.
Herr talman! En liten kommentar med anledning
av domstolars och Domstolsverkets ställning. Mode-
raterna har en reservation 15 på denna punkt. Vi har
en likartad syn, men eftersom vår motion i frågan
behandlats i justitieutskottet och här i kammaren i
höstas, vill vi i ett särskilt yttrande bara markera vår
ståndpunkt i den frågan.
Herr talman! Vi står självfallet bakom samtliga
våra reservationer, men här och nu yrkar jag som sagt
endast bifall till reservation 1.

Anf. 4 ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Dagens betänkande om författnings-
frågor berör lite olyckligt frågor som kommer upp
senare och som kanske också har behandlats tidigare.
Framför allt är det frågor som senare kommer upp i
ett mer samlat sammanhang med anledning av demo-
kratipropositionen som också behandlas nu. De
kommer kanske då att hanteras mer rättvist än vad en
del av dessa frågor görs i detta betänkande.
Herr talman! I dag har vi att behandla betänkandet
Författningsfrågor m.m. När vi i denna kammare
utifrån konstitutionsutskottets betänkanden ofta dis-
kuterar demokrati, demokratiskt arbete och demokra-
tisk utveckling handlar det naturligtvis också om våra
grundlagar och om var, hur och av vem beslut ska
fattas.
För min del tror jag att en förnyad och förstärkt
demokrati handlar om att få alla människor delaktiga
och ansvariga för gemensamma angelägenheter och
för vårt gemensamma samhällsbygge. Vägen dit
ligger i att skapa utrymme för gemensamma ageran-
den med utgångspunkt från just medborgarna.
Centerpartiet har förslag som innebär en mycket
radikal decentralisering av samhällets beslutsstruktu-
rer, från stat till region, från region till kommun och
från kommun till människor enskilt eller i samverkan.
I svensk grundlag står att läsa att makten utgår
från folket. Med Centerpartiets synsätt innebär det att
makten bör byggas underifrån och delegeras från
folket till de olika politiska representanterna med en
mer dynamisk växelverkan än vad som sker i dag.
Den decentraliseringspolitik som vi förespråkar byg-
ger på tanken om ett starkt självbestämmande på
varje samhällsnivå.
Sverige av i dag kan bäst beskrivas som en för-
hållandevis hårt centraliserad enhetsstat, vilket inne-
bär att landet huvudsakligen styrs utifrån riksdagens
och regeringens centralt fattade beslut. Sveriges
kommuner har inte så stort utrymme att påverka, trots
att kommunpolitikerna bäst borde känna till sina
invånares behov och önskemål. Motpolen till detta
system kan tyckas vara den federala staten, där det är
noga reglerat vad centralmakten får göra.
Den decentraliserade eller regionaliserade staten
kan beskrivas som ett mellanting mellan den decent-
raliserade och den federala staten, som ger ett stort
utrymme för lokala organ att skapa formerna för
välfärdens tjänster. Staten har här fortfarande en för-
hållandevis starkt styrande lagstiftning, och målen
med verksamheten är gemensamma över hela landet.
Sverige har tidvis bedrivit den här typen av målstyrd
politik. Men vi tycker oss nu kunna se en återgång till
en mer tydlig central detaljstyrning av den kommu-
nala verksamheten.
Herr talman! Den viktigaste uppgiften är nu att se
över den vertikala maktdelningen mellan stat och
kommun, mellan kommun och enskilda. Utgångs-
punkten för detta måste vara idén om det kommunala
självstyret, att makten i huvudsak utövas lokalt nära
medborgarna samt också hur det lokala inflytandet
ska skyddas.
Herr talman! Utvecklingen borde enligt våra ut-
gångspunkter gå mot att Sverige alltmer kommer att
bestå av förhållandevis självständiga regioner. Sveri-
ge kan successivt bli en mer regionaliserad stat ge-
nom att makt flyttas medvetet och konsekvent från
riksdagen till regionala nivåer såväl i fråga om be-
slutskompetens som makten över resurserna.
Utgångspunkten bör vara att öka människors
självbestämmande. En naturlig uppgift blir därför att
åstadkomma en förnuftig vertikal maktdelning där
högre administrativa nivåer förhindras att detaljstyra
och göra ingrepp i det lokala självstyret. Eftersom
makten enligt vår mening inte ska byggas centralt och
delegeras nedåt, vill vi formulera en princip om dele-
gation underifrån. Regioner och staten ska endast
fatta sådana beslut som inte kan hanteras på kommu-
nal nivå. Ett sådant synsätt innebär också att de lokala
och regionala beslutsnivåerna bör ha större möjlighet
att stärka självstyret. Ytterst bör man tänka sig att all
makt som riksdagen utövar går att härleda ur de fri-
villiga gemenskapernas vilja att avstå makt till, i tur
och ordning, kommuner, regioner och riksdag. En
fördjupning av den folkstyrda demokratin är nödvän-
dig för att öka legitimiteten i det demokratiska styrel-
seskicket.
Inom Centerpartiet pågår också en diskussion som
bygger på hur olika modeller för delegation under-
ifrån skulle kunna utformas för olika beslutsnivåer.
En möjlighet är att införa ett system i riksdagen, där
det också finns representation från kommunerna och
regionerna. Det behövs därför en bred diskussion om
hur en grundlag som utgår från att all makt ska kom-
ma underifrån ska utformas. Med syftet att stärka det
regionala och lokala självbestämmandet måste det
utredas var, på vilken nivå i samhällsstrukturen be-
slutsfattandet, makten och ansvaret ska ligga. Därför
är det viktigt att vi har en bred översyn av våra
grundlagar.
Jag ställer mig därmed bakom och yrkar bifall till
både reservationerna 1 och 2.
Helt naturligt arbetar Centerpartiet också för att
den regionala nivån med direktvalda regionfullmäkti-
ge ska bekräftas i grundlag, men jag avstår från att
yrka bifall till denna reservation i det här betänkan-
det.
Herr talman! Centerpartiet har länge krävt en
rättspolitisk utredning som bör se över formerna för
lagprövning i Sverige och hur dessa kan stärkas, t.ex.
genom att ta bort uppenbarhetsrekvisitet eller genom
att stärka Lagrådets ställning. Detta har riksdagen
redan fattat beslut om enligt Centerpartiets linje och
också beställt en sådan utredning av regeringen. Vi
förväntar oss att detta utredningsarbete snarast inleds.
När det gäller debatten om att stärka medborgar-
nas demokratiska redskap finns det förslag i det här
betänkandet som berör detta konkret genom frågorna
om både rösträttsålder och renodlade personval. Men
då detta hanterats i andra betänkanden, både tidigare
och efter detta betänkande, gör jag inget annat än
bekräftar att jag naturligtvis står bakom dessa reser-
vationer och övriga reservationer där Centerpartiet
finns med.
Jag yrkar bifall bara till reservationerna 1 och 2.

Anf. 5 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Åsa Torstensson utslungade slagor-
den "all makt ska delegeras nedifrån" eller något
liknande. En annan variant av egentligen samma sak
är de gamla slagorden "all makt till sovjeterna". Nu
tänker jag inte på sovjeterna i dess reellt historiska
form utan i dess teoretiska form. Det var just ett så-
dant system som jag förstod att Åsa Torstensson nu
skisserade, nämligen att man indirekt och underifrån
stegvis uppåt delegerar makten. Det är en intressant
fråga om den modellen också ingår i Åsa Torstens-
sons tankeverksamhet om att omvandla vårt stats-
skick.
Min andra fråga: Ligger det ändå inte något de-
mokratiskt värde i att makten delegeras underifrån,
från folket direkt till den centrala nivån, i stället för
att gå stegvis via kommuner och regioner?

Anf. 6 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! Det finns naturligtvis olika besluts-
nivåer av intresse att se över beroende på vad det
gäller för ärende. Det är just detta som är grunden i
att fånga in medborgarens både ansvar och delaktig-
het. Det innebär att det finns frågor som individer,
människor, medborgare - enskilt eller i samverkan
med andra - får mycket större befogenheter att fatta
beslut om än vad man har i dag.
Det finns tydliga samband där kommunen är den
geografiska enheten som lämnar ifrån sig makten till
en representativ församling osv. Det kan mycket väl
vara regelsystem som direkt styrs från staten som ger
den enskilda personen en stark rättighet.

Anf. 7 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte om jag fick något så där
oerhört tydligt svar på min fråga. Frågan om fördel-
ningen av arbetsuppgifter mellan olika nivåer i sam-
hället och mellan olika organ i samhället är naturligt-
vis intressant och relevant, men det var inte riktigt
detta det handlade om. Det handlade inte heller om
demokratiska beslut kontra lagstiftade rättigheter för
enskilda utan just om frågan om delegering av makt.
Jag tyckte att det var intressant att Torstensson tog
upp just den aspekten, delegeringen av makten. Jag
tror kanske inte att vi reder ut våra eventuella skillna-
der här Jag vill bara passa på att uttrycka min stånd-
punkt, att jag tror att det ur demokratisk synpunkt är
oerhört väsentligt att den centrala makten, dvs. den
här kammaren, har fått sin makt delegerad direkt från
folket och att det inte sker på ett indirekt sätt. Jag tror
att ett sådant system skulle försvaga demokratin sna-
rare än stärka den.

Anf. 8 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! En fördelning av arbetsuppgifter har
naturligtvis också en direkt relation till den enskildes
möjligheter vad gäller maktutövande, de olika nivå-
ernas maktutövande. De sambanden är tydliga när vi
pratar om en översyn av konstitutionen; makt och
fördelning av arbetsuppgifter.

Anf. 9 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Det finns mycket att ta upp i det här
rikhaltiga betänkandet om författningsfrågor. Det har
också märkts på de inlägg som har gjorts hittills. Jag
väljer att koncentrera mitt inlägg på något som just nu
känns mycket aktuellt med tanke på höstens val,
nämligen personvalet.
Med personval ökar väljarnas inflytande över
partiets politik. Det ligger väl i linje med den liberala
ideologin. Genom att stödja en kandidat med en viss
politisk inriktning inom partiet snarare än en annan
kan väljaren direkt och indirekt utöva inflytande över
både partiets framtoning och innehållet i partiet. Per-
sonvalet flyttar makten i demokratin från partierna till
väljarna. Det myndigförklarar medborgarna, och det
är väldigt viktigt för oss liberaler.
Vid sidan av den principiella argumenteringen
menar Folkpartiet att personvalet medför flera andra
positiva effekter för demokratin. En sådan är att per-
sonvalet bidrar till förnyelse av partiets verksamhet
och arbetssätt. Den svenska demokratin uppvisar ju i
dag en mängd krissymtom. Valdeltagandet sjunker,
de politiska partierna tappar medlemmar och politi-
kerföraktet ökar.
Genom personvalet ökar betydelsen av personlig
kontakt mellan väljare och kandidat, och det är jätte-
viktigt. För att bli vald till ledamot i riksdagen,
landstinget eller kommunfullmäktige räcker det inte
längre att vara populär bara i det egna partiet. Det
gäller att hitta andra arenor och uppsöka nya männi-
skor för att skapa förtroende för min person och min
politik. Det tvingar oss kandidater till närkontakt och
dialog med medborgarna. Det här, vill jag säga av
egen vittnesbörd, är verkligen inte besvärligt. Det är
tvärtom väldigt positivt och roligt.
Ett tredje argument för personvalet är att det kan
leda till att nya människor, som inte kan så mycket
om traditionella partipolitiska strukturer, faktiskt nu
kan få en chans att via väljarnas förtroende få ett
förtroendeuppdrag. Grupper av människor som tidi-
gare har haft det svårt att ta sig fram i partipolitiken
för att de kanske upplevts som lite udda eller annor-
lunda, kan nu få ett gäng omkring sig som mobiliserar
och som hjälper kandidaten att få honom eller henne
vald genom en skicklig personvalskampanj.
Personvalet öppnar, rätt utnyttjat, för ökad mång-
fald bland landets förtroendevalda politiker. Det finns
de som pekar på faran att t.ex. kvinnor skulle miss-
gynnas av personvalet, men jag är övertygad om att
det absolut är överdrivet. I riksdagsvalet 1998 valdes
t.ex. tre ledamöter in i den folkpartistiska riksdags-
gruppen på ett sätt som gick ifrån listordningen, och
två av dem var kvinnor.
Jag är för egen del övertygad om att just kvinnor
kan ha väldigt stort utbyte av personvalet. Men inte
minst från socialdemokrater och vänsterpartister har
motståndet mot personval under många år varit
mycket starkt. Mats Einarsson gav för en liten stund
sedan väldigt tydligt uttryck för detta. Jag delar inte
hans ängslan. Den har ytterst grundats på den princi-
piella uppfattningen, och det tyckte jag också att Mats
Einarsson var inne på, att det är partierna som ska
utse vilka som ska vara ledamöter av riksdag, lands-
ting och kommunfullmäktige eftersom ledamöterna
representerar partierna.
Folkpartiet delar inte den åsikten. Riksdagsleda-
möter, landstingsledamöter och kommunfullmäkti-
geledamöter representerar väljarna - ingen annan.
Med den utgångspunkten är det naturligt att det är
väljarna som har den avgörande makten över vilka
som ska sitta i de beslutsfattande församlingarna.
Det finns kritiker som pekar på risken att partier-
nas roll i demokratin undergrävs om personvalsinsla-
get i valsystemet blir större - även där uppfattade jag
att Mats Einarsson hade den uppfattningen - och att
detta skulle kunna leda till instabilitet och minskad
beslutseffektivitet i det politiska systemet. Så lyder
argumenteringen. Vi från Folkpartiet menar att den
risken är kraftigt överdriven.
Rådet för utvärdering av 1998 års val har ansett
att några förändringar vad beträffar procentspärrarna
inte bör göras innan man fått ytterligare erfarenheter.
Enligt Folkpartiets mening finns det redan nu till-
räckligt starka skäl för att genomföra en förändring
som innebär att medborgarnas önskemål om vilka
som ska bli de ledande kandidaterna får genomslag
fullt ut. Det innebär alltså att vi vill ha bort de här
spärrarna, procentspärrarna.
Personvalet har fört väljare och valda närmare
varandra. Det stimulerar, som sagt, både arbetssätt
och verksamhetsformer. Den kritik som man har mött
har faktiskt snarare handlat om att personvalsinslaget
inte är tillräckligt tydligt. En kandidat kan få fler
personröster än en annan kandidat och trots detta inte
bli invald på grund av att hon eller han inte når upp
till den här procentspärren, 5 % respektive 8 %. I
stora valkretsar, i synnerhet i större partier, är det
mycket svårt att få en ändå tämligen populär kandidat
invald.
Därför är det nu, menar vi från Folkpartiets sida,
viktigt att ta bort de här spärrarna och lägga hela
makten över vilka som ska vara folkets representanter
i de folkvalda församlingarna direkt i medborgarnas
händer. Det leder också till ett rakt, enkelt och lättbe-
gripligt valsystem. Den som får flest röster för ett
parti i en valkrets blir utan reservation vald.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation 8. Jag instämmer naturligtvis också i de andra
reservationer som Folkpartiet har i den här frågan.

Anf. 10 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Helena Bargholtz sade i sin pläder-
ing för personvalet att genom att stödja en kandidat
med en viss inriktning i stället för en annan kandidat
från samma parti påverkar man partiets inriktning.
Det skulle vara en vinst för demokratin. Jag förstår
detta som att Folkpartiets kandidater till riksdagen
och till andra församlingar, vad gäller riksdagen torde
det väl fortfarande vara ett antal hundra som ska
kandidera för Folkpartiet, ska använda sin kraft och
tid inte till att förklara Folkpartiets politik utan till att
förklara på vilket sätt man är oense med Folkpartiets
politik och på vilket sätt man skiljer sig från övriga
folkpartister när det gäller politisk inriktning. Annars
blir det inte möjligt för väljarna att göra detta val.
Tror Helena Bargholtz att det allmänna förtroen-
det för demokratins institutioner och funktionssätt
stärks av detta eller kan det möjligtvis vara så att
bilden av vad partierna vill och politiken innebär
snarare blir mer otydlig?

Anf. 11 HELENA BARGHOLTZ (fp)
replik:
Herr talman! Nej, tänk att jag är inte ett dugg oro-
lig för det. Tack och lov är politiken ett väldigt rik-
haltigt område. Jag kan bara exemplifiera med t.ex.
hur jag agerar i min personvalskampanj. Jag lyfter
fram de frågor som är särskilt viktiga för mig och
som jag kommer att driva. Då kan man säga att det
snarare blir fråga om fokuseringen på vissa frågor.
För mig är det t.ex. väldigt viktigt med skola och
äldreomsorg. Det kan finnas andra kandidater i mitt
parti om väljer att lyfta fram andra frågor. Beroende
på utfallet av våra respektive personvalskampanjer
och resultatet i själva valet kommer det naturligtvis
att prägla partiets arbete.
Det innebär inte att vi behöver ha någon konflikt i
fråga om partiets sakfrågor. Det innebär mer en foku-
sering på vilka frågor vi anser som viktiga.

Anf. 12 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Som företrädare för ett med Folk-
partiet konkurrerande parti ber jag att få önska lycka
till.

Anf. 13 PER LAGER (mp):
Herr talman! Miljöpartiet anser att alla som bor
och verkar i Sverige bör ges rösträtt på nationell,
regional och kommunal nivå. Detta ska förstås om-
fatta även rösträtt i folkomröstningar.
Vi anser att det saknas saklig grund för att som i
dag ha särskilda rösträttsregler för invandrare från
länder utanför EU-länderna, Norge och Island. Vi ser
inte heller någon grund för att inte ge alla i Sverige
folkbokförda personer samma rösträtt som svenska
medborgare. Det avgörande kriteriet bör vara att
individen är folkbokförd, inte hur länge personen har
vistats i Sverige. Det här är också något som Kom-
mittén om medborgarskapskrav kom fram till. Kom-
mittén föreslog att man skulle slopa treårskravet vid
kommunalval.
Den som bor i en kommun berörs av kommunala
angelägenheter oavsett medborgarskap och bosätt-
ningens längd. Det viktiga är att kunna engagera de
människor som bor i området.
En annan fråga i betänkandet som Miljöpartiet har
varit med och skrivit en reservation om gäller sänk-
ning av rösträttsåldern. Vi tror att en sänkning kom-
mer att stärka demokratin och att man på så sätt kan
ta till vara ungas engagemang och intressen. Vi har,
som ni vet, tidigare gjort sänkningar av rösträttsål-
dern: 1969 sänktes den från 21 till 20 år, och 1974 till
18 år. Det har nu gått lång tid sedan dess, snart 30 år.
Vi anser att utvecklingen har gått åt ett sådant håll att
möjligheten att som 16-åring fullt ut delta med röst-
rätt borde accepteras.
Om man inte väljer att ha 16 år som rösträttsålder
måste man ändå komma till rätta med det problem vi
har med dagens 18-årsgräns, nämligen att nästan
hälften av 18-åringarna inte har fyllt 18 år den 15
september, när det är val. Det innebär att de får vänta
ett antal år innan de får rösta. Medelåldern för första-
gångsväljare ligger i realiteten omkring 20 år, tror
jag. Om man inte vill sänka rösträttsåldern till 16 år
kan man åtminstone ändrar den till det kalenderår
man fyller 18 år.
Det finns en del motioner från olika partier om
rösträtt vid 16 års ålder, men jag är ensam om reser-
vationen. Det är däremot flera som står bakom reser-
vationen om det kalenderår då man fyller 18. Jag vill
ändå markera behovet av en sänkning av rösträttsål-
dern.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6.
Frågan om småpartispärren har tagits upp av bl.a.
Ingvar Svensson och Helena Bargholtz. Jag delar
uppfattningen att 4 % inte är den rätta nivån för riks-
dagen. Det finns olika metoder: Antingen kan man
t.ex. sänka spärren till 3 %, om man tycker att det är
bättre, eller man kan använda någon form av intrapp-
ningsskala. Detta bör ske för att göra riksdagen mer
livaktig och för att ta till vara så många synpunkter
och intressen som möjligt i vårt samhälle. Denna
fråga är förresten inte så farlig, herr talman. Den är ju
en utredningsfråga. Vi begär att man ska utreda den
här frågan.
När det gäller successionsordningens bestämmel-
ser om giftermål vill jag peka på vad jag ser som
några särskilt stötande inslag i den grundlagen. Det
handlar om religionsfriheten och giftermålsbestäm-
melserna. Vi har avgivit en gemensam reservation
med Folkpartiet som handlar om att vi inte vill ha
kvar bestämmelserna om att både statschefen och
regeringen kan lägga sig i giftermålet. Dessa be-
stämmelser är stötande, som jag sade, och de bör
givetvis inte finnas med i en modern lagstiftning.
Huvudfrågan är trots allt monarkins fortlevnad.
Det är väl känt sedan tidigare att Miljöpartiet - inte
hela partiet, men väl många av oss i partiet - har
inställningen att monarkin ska fasas ut. Den hör inte
hemma i en modern demokrati. Det är över 190 år
sedan det utsågs en släkt inom vilken man ska produ-
cera nya statschefer för landet Sverige. Vi som har
skrivit den här motionen har uppfattningen att detta
strider mot de mest grundläggande principerna för en
demokrati.
Ärftlig monarki är en kvarleva för det fördemok-
ratiska samhället, menar vi. På samma sätt som vi har
avvecklat andra fördemokratiska funktioner, traditio-
ner och regelverk som inte är förenliga med grund-
läggande demokratiska principer bör även den ärftliga
monarkin avvecklas. Det är just genom att avveckla
sådant som bryter mot demokratins principer som vi
har tagit steget från det fördemokratiska samhället till
dagens system.
Den som försvarar den ärftliga monarkin försvarar
således att ämbeten genom lagstiftning ska kunna gå i
arv. I det perspektivet motsätter vi oss också hela idén
att barn ska utses till uppdrag i sin moders livmoder
och att deras uppväxt därefter ska präglas av det. Det
är oacceptabelt för en rättsstat att tvinga barn att bli
offentliga personer utan möjlighet att ha en egen
uppfattning och ett eget privatliv.
Herr talman! Hur trevlig man än kan tycka att
monarkin är, och hur trevliga man kan tycka att kung,
drottning, prinsar och prinsessor än är, är ärftlig mo-
narki något främmande för de mest grundläggande
demokratiska principerna.
Ofta framhålls att republik skulle ha en mängd
nackdelar. Det brukar framföras att ett fritt, demokra-
tiskt val av statschef kan splittra folk. Det synsättet
bottnar i något slags förakt för demokrati och folksty-
re, menar jag. Det borde vara främmande för de poli-
tiska partierna. Ett vanligt argument är också att
kungen och drottningen bidrar till att öka intresset för
svenskt näringsliv genom att monarken fungerar som
ett varumärke för Sverige. Det måste starkt ifrågasät-
tas om det verkligen är rimligt att en ätt, tillsatt för
snart 200 år sedan, på detta sätt ska ha i uppgift att
producera varumärken som ska användas för försälj-
ning av t.ex. Volvobilar, JAS-plan eller mobiltelefo-
ner. Man måste fråga sig om dessa argument för mo-
narki överensstämmer med barns rätt till integritet.
Jag anser alltså att den ärftliga monarkin ska av-
vecklas i samband med att den nuvarande statschefen
uppnår traditionell pensionsålder, dvs. 65 år. Detta är
en idé som några av oss i Miljöpartiet, men det inne-
bär inte att vi motsätter oss den utredning som Mats
Einarsson talade om tidigare och som vi behöver när
det gäller frågan om monarki respektive republik. Vi
behöver en genomgripande diskussion om den här
frågan. Därför behöver den utredas, och vi behöver se
alla alternativ som finns. Det behöver t.ex. inte vara
en president som är statschef - det kan vara en tal-
man. Det finns många olika alternativ som man skulle
kunna diskutera. Det viktiga är ju att vår demokrati
får rätt företrädare på principiellt riktiga grunder.
Herr talman! Jag kommer då till frågan om entle-
digande av regering efter riksdagsval. Det är en mo-
tion som inte Miljöpartiet har lagt fram den här gång-
en, men väl tidigare år. Jag instämmer då med Cen-
terpartiet i hur viktigt det är att regeringen borde ha
en formell skyldighet att avgå efter ett val. Regerings-
formen borde ändras så att statsministern efter valet
måste avgå och talmannen söka efter ny regeringsbil-
dare. Det hindrar givetvis inte att det blir samma
statsminister, men en allsidig prövning bör alltid ske.
I övrigt finns det en fråga som handlar om EMU
och demokratin. Där instämmer både Vänsterpartiet
och Miljöpartiet med Bengt-Ola Ryttars motion.
Tiden är ute nu, ser jag, så jag lämnar med varm hand
över det ärendet till just Bengt-Ola Ryttar.

Anf. 14 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
förslaget i utskottets betänkande. Jag gör det med
tanke på att det faktiskt finns ett skarpt förslag i detta
betänkande, nämligen det som rör Riksbanken. Det är
angeläget att kammaren tar ställning till detta. Dess-
utom yrkar jag avslag på samtliga reservationer.
Herr talman! Sverige har en bra författning. Det är
knappast någon som vid något tillfälle för fram att
den nuvarande författningen inte klarar att hantera,
eller ger politikerna möjlighet att hantera, en viss
politisk situation eller ett visst läge i det politiska
livet. Jag tycker det är angeläget att säga att den här
författningen - grundad på folksuveränitetens princip,
där all offentlig makt utgår från folket och att man
ska styras under lagarna - väl har tjänat det svenska
samhället, egentligen inte bara från 1974 utan långt
tidigare, då 1809 års författning blev mer och mer
obsolet och praxis utvecklades.
Jag har därför ganska svårt att förstå varför man
måste rikta i varje fall indirekt kritik mot den nuva-
rande författningen. Det skulle vara intressant om
meddebattörerna kunde peka på faktiska, konkreta
lägen och situationer där författningen inte har räckt
till och inte fungerat, och där det finns ett kraftigt
reformbehov.
Man kan också konstatera att författningen tid ef-
ter annan har anpassats till förändrade förutsättningar:
EG-medlemskapet, för att ta ett exempel. Det finns
flera andra, naturligtvis. De som nu utger sig för att
vara de mest fulländade och oberoende - alltid obero-
ende - konstitutionella tänkarna klagar ju på att för-
fattningen har ändrats för ofta, dvs. att den är för
mycket up-to-date, eller hur man nu resonerar. Det
tycker jag finns anledning att också observera i en
sådan här debatt kring demokratins spelregler. Det är
riktigt som Åsa Torstensson sade: Flera av de här
frågorna dyker upp också i andra sammanhang, och
det blir delvis repriser på olika saker. När det gäller
den stora del av betänkandet som rör motioner är det
ju mestadels väl kända ståndpunkter som där förs till
torgs, så det är inte så lätt att komma med nya inlägg i
den här debatten.
Jag vill gärna från socialdemokratins sida slå fast
att vår uppfattning är att den här författningen svarar
mot väldigt högt ställda anspråk på hur en författning
kan vara utformad och hur den ska fungera i olika
samhällsskiften och lägen.
Icke desto mindre finns det ett flertal motioner,
och flera partier har samlats i reservationer med
långtgående krav på väldiga förändringar. En del av
de här kraven drivs utifrån ett resonemang där man
säger att det är frihetliga aspekter som gör att man
måste ändra författningen. Ett annat motiv för att
ändra författningen är att det inte är i Sverige som det
är i Europa i övrigt, och det skulle i sig vara ett änd-
ringsskäl. Jag underkänner naturligtvis det.
Herr talman! Låt mig komma tillbaka lite till fri-
heten. När jag talade med min farfar på hans tid och
när jag talade med min pappa på hans tid var det väl
ingen av dem som definierade författningen eller den
utveckling i samhället som hade stöd i riksdagsbeslut
och annat såsom att det handlade om inskränkningar i
deras frihet. Hela författningsutvecklingen - hela
utvecklingen under 1900-talet - har inneburit att för
de många människorna har friheten ökat. Då tycker
jag att det är lite egenartat att man säger att den mest
moderna författningen - den som vi nu har - inte
uppfyller kraven på frihetlighet eller frihet, hur det nu
ska definieras. Jag har ärligt talat, herr talman, svårt
att riktigt hänga med i de här sammanhangen.
Därför blev jag intresserad när jag läste på i går
kväll i de här handlingarna. Jag läste Moderaternas
motion, som ju är ledande för reservationen till vilken
andra partier har anslutit sig när det gäller kravet på
en stor och bred översyn av författningen. Motionen
hämtar, som det nu heter på EU-språk, sin inspiration
i Cityuniversitetets bok Den konstitutionella revolu-
tionen. Det är där det återfinns, det mesta av det mo-
derata tankegodset. Vad som är hönan och vad som är
ägget vill jag inte diskutera, men där kunde man hitta
en rad sådana här saker.
Författarna ställer upp tre olika handlingsvägar.
Den konstitutionella revolutionen är det som egentli-
gen ska genomföras. Om det inte går, därför att de
som fattar besluten är för förstockade, finns det ett
alternativ som innebär att man ska utnyttja den nuva-
rande grundlagens potential. Det innebär på lagpröv-
ningsområdet att domstolarna helt enkelt inte ska bry
sig om den restriktion som uppenbarhetsrekvisitet
lägger på lagprövningsrätten, utan helt enkelt bara
sätta i gång och lagpröva. Det är där Nils Fredrik
Aurelius hämtar sin inspiration för författningspoliti-
ken. Sedan finns det en pragmatisk tredje medelväg,
som innebär att man ska hanka sig fram. Den ska man
kunna anlita om det är så att den konstitutionella
revolutionen inte kan åstadkommas.
Anledningen till att jag uppehåller mig vid det här
är att det är intressant att konstatera att Cityuniversi-
tetets konstitutionella revolution vill minska antalet
ledamöter i riksdagen. Det stämmer ju väl med vad
som förs fram här. 249 vill väl Moderaterna ha, om
jag har förstått det rätt. De säger att det inte är något
problem med representationen över landet. Det blir
färre riksdagsledamöter från Norrbotten, men det
finns ju numera IT och datamaskiner, så det spelar
inte så stor roll hur mycket folk det kommer från
olika delar av landet. Bara det är ju en häpnadsväck-
ande ståndpunkt.
En annan ståndpunkt som Cityuniversitetet, inspi-
ratörerna till Moderaternas politik, har är att man ska
införa ett tvåkammarsystem. Syftet med tvåkammar-
systemet är att den ena kammaren ska förhindra att
den andra gör något - i huvudsak.
Då har man också kommit in på maktdelning. Jag
har för övrigt svårt att förstå detta: Om man ska dela
makten så kan väl inte makten öka? Det finns väl
något slags makt, och så delar man den, och då får
någon dela med sig. Jag föreställer mig att det är det
mest centrala i mängdläran.
Så till frågan om tvåkammarsystemet. Står Åsa
Torstensson, Helena Bargholz, Ingvar Svensson och
Nils Fredrik Aurelius bakom Cityuniversitetets reso-
nemang kring tvåkammarsystemet?
De skriver att det som fördes fram kring tvåkam-
marsystemet när det inrättades var bl.a. att den första
kammaren skulle vara en jämlike till och balansera
den mer rörliga andra kammaren. Den skulle vara en
återhållande kraft, som stod för kontinuitet och mot-
verkade förhastade beslut samt att den skulle värna
minoritetens rätt, varvid främst de privilegierades
intressen stod i förgrunden. Dessa argument, som för
övrigt upprepades 1918, torde alltjämt äga konstitu-
tionell giltighet.
Är det så, ärade meddebattörer, att ni i praktiken
vill minska betydelsen av att gå och rösta, att folksu-
veräniteten ska kringskäras genom att minska bety-
delsen av att avlämna rösten i det allmänna valet?
Den rösten blir mindre värd därför att man har insti-
tutioner, lagprövning, en första kammare och en
andra kammare och annat som ska se till att det blir
svårare att fatta politiska beslut. Det är vad jag upp-
fattar att det i praktiken handlar om.
Det resonemang som Åsa Torstensson förde om
att delegera makten underifrån och uppåt är också
intressant. Det har väl aldrig inträffat i praktiken. Hur
ska man lösa det? Det skulle vara intressant med
praktiska exempel. Eftersom min talartid nu rinner ut
ska jag bara fråga Åsa Torstensson: Hur har Åsa
Torstensson tänkt sig att Lidingö kommun och Dan-
deryds kommun ska delegera upp sitt skatteunderlag
så att man kan ha en kommunal skatteutjämning även
i fortsättningen? Hur är det tänkt att de välsituerade
kommunerna ska frivilligt delegera till överordnade
nivåer en del av sina pengar? Det är egentligen vad
det ytterst handlar om.

Anf. 15 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Jag vill rikta några ord till den kon-
servative Göran Magnusson från min revolutionära
utgångspunkt. Det blir lite speciellt och på det sättet
lite roligt.
Den första synpunkten måste vara att Göran Mag-
nusson kanske inte precis ska utgå från vad vartenda
ord i de olika debattskrifter som vi har åberopat säger
utan mer se dem som ett uttryck för att det finns en
mycket livlig och omfattande debatt om maktdelning
i litteraturen.
Det är inte ett nollsummespel om man inför mer
av maktdelning. Det vill jag absolut hävda. Det är
många forskare som sagt det, och jag tycker att de har
rätt. T.ex. har Olof Petersson, och i ett annat fall Ner-
gelius, menat att just en bättre fungerande demokrati
kan öka hela demokratin genom att man flyttar makt.
Det innebär att helheten blir bättre. Det är inte ett
nollsummespel i strikt mening.
Låt oss ta det lite konkret, Göran Magnusson. Vi
har nyligen här i riksdagen beslutat om en fristående
riksbank. Vi är på gång att få en fristående riksrevi-
sion. Uppslutningen bakom dessa har varit stor. Entu-
siasmen har väl varierat något. Jag vet inte riktigt hur
det är med Göran Magnussons egen. Men det har
varit god uppslutning.
Tycker Göran Manusson att detta har något med
maktdelning att göra och något som möjligen är posi-
tivt och bra för demokratin i Sverige? Är det i så fall
inte ett gott och konkret exempel på att lite mer av
maktdelning kan vara bra för hela demokratins funk-
tionssätt?

Anf. 16 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det kan vara en poäng att säga att
jag är konservativ och Nils Fredrik Aurelius skulle
vara om inte revolutionär så i varje fall kanske radi-
kal. Jag ser det inte riktigt på det sättet.
Jag ser det som att de konservativa nu försöker att
bryta tillbaka och ändra det vi revolutionära en gång
har åstadkommit, nämligen folksuveräniteten. Det är
vad det handlar om. Det ska tillbaka så att det blir
svårare att fatta politiska beslut.
Det talas om lagprövningsrätt och författnings-
domstol. Nils Fredrik Aurelius fightades i fjol för att
ett riksdagsbeslut som har full majoritet men som en
tredjedel ogillar - jag talar nu om vanlig lagstiftning
- ska kunna underställas en folkomröstning för att de
som är emot det ska få en sista chans att förhindra
majoritetens genomförande.
Inte är väl det särskilt framåtsträvande eller ens
radikalt? Det är bara att konservativt ta tillbaka det
som de konservativa en gång har förlorat.
Jag vill säga något om den oberoende revisionen.
Först och främst tror jag att vi har anledning att fun-
dera på vad vi egentligen menar med oberoende. Det
blir så renlärigt på oberoendeområdet att riksdagen
egentligen inte ens kan anslå pengar till den nya obe-
roende revisionen. Var den ska få pengarna ifrån vet
jag inte, men den kan ju bli beroende av riksdagen
om den får ett anslag att jobba med. Det finns anled-
ning att fundera på vad detta oberoende egentligen
betyder.
Jag är inte ett dugg orolig för den oberoende revi-
sionen eller den nya riksrevisionen om det blir på det
sätt som riksdagen har beslutat. Den reviderar och
konstaterar hur läget är och redovisar sedan detta.
Riksdagen eller regeringen drar sedan de politiska
slutsatserna av reviderandet. Det är där jag tycker att
diskussionen har gått fel, nämligen när man tror att
revisionen ska avgöra vad som har varit rätt eller fel i
riksdagsbeslutet.

Anf. 17 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Det är kanske bäst att jag först till
kammarens protokoll meddelar att jag inte är revolu-
tionär utan snarast ideologiskt konservativ. Men nu
kan ju orden användas på olika sätt.
Jag delar Göran Magnussons uppfattning om att
man måste skilja på experternas roll och politikernas
roll. Det är precis vad det handlar om när det gäller
bättre lagprövning. Vad en eventuell författnings-
domstol exempelvis ska göra är att se om vardagslag-
stiftningen stämmer med den av politikerna demo-
kratiskt beslutade grundlagen, inget annat. Det är
synnerligen väl förenligt med folksuveräniteten och
att den offentliga makten utövas under lagarna.
Vi är bägge anhängare av att vi måste ha en
normmässighet i den offentliga maktutövningen. Låt
mig fråga Göran Magnusson lite konkret om författ-
ningsdomstol. Utskottet skriver i sitt yttrande att det
är någonting som huvudsakligen finns i förbundssta-
ter. Nu kan man använda språket lite olika, men det är
praktiskt om man använder språket ungefär lika om
man ska kunna diskutera.
Menar Göran Magnusson att länder som Luxem-
burg, Portugal, Spanien, Österrike, Belgien, Grekland
och Frankrike är förbundsstater? Dessa länder har
något slags författningsdomstol. Enligt ett rimligt
språkbruk är de knappast att beteckna som förbunds-
stater, men de har ändå funnit det rimligt och lämpligt
att ha en bättre lagprövning genom författningsdom-
stol. Är det odemokratiskt? De har tydligen bedömt
att det är en lämplig modell.

Anf. 18 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller kontrollen av var-
dagslagstiftningen i förhållande till grundlagen är den
socialdemokratiska uppfattningen, eller kanske t.o.m.
vänsteruppfattningen, i författningsfrågorna att en lag
inte kan antas om den är oförenlig med grundlagen.
Tänker sig Nils Fredrik Aurelius att man ska anta
lagar i denna riksdag med tanken att det i varje fall
sitter något gäng någon annanstans och avgör om det
går eller ej?
Jag tycker att riksdagens ledamöter, valda av fol-
ket, ska ta ansvar för lagstiftningen så att det finns
överensstämmelser och kongruens mellan regelver-
ket, dvs. grundlagen, och de lagar som man vill
genomföra. Det måste vara på det sättet. Man kan inte
med berått mod stifta en lag här i riksdagen som stri-
der mot grundlagen. Det skulle försvaga det politiska
ansvaret för de valda riksdagsledamöterna.
När det sedan gäller förbundsstater och författ-
ningsdomstolar förekommer de i första hand för att
slita tvister mellan den centrala nivån och delstatsni-
vån. Hur man ska karakterisera alla de stater som Nils
Fredrik räknade upp här vet jag inte på rak arm.
Frankrike är naturligtvis inte någon förbundsstat och
har inget delstatssystem. Men det har egentligen hel-
ler inte en författningsdomstol i den allra vanligaste
meningen. Österrike är en förbundsstat. Jörg Haider
är delstatschef, eller vad det nu kan heta, i Kärnten.
Det är väl bekant att Österrike är en förbundsstat. Då
kan det behövas en domstol som sliter de olika tvis-
terna som kan komma att uppstå.

Anf. 19 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Göran Magnusson har ett roligt sätt
att debattera. Han tar ofta upp citat och pratar om
forskare och andra och vill att vi ska ta ställning till
detta. Cityuniversitetets forskning är intressant i sig,
men Kristdemokraternas politik beskrivs i motioner
och reservationer och möjligen i anföranden här i
kammaren och inte i ställningstaganden till det ena
eller det andra forskningsprojektet.
När det gäller historieskrivningen vill jag säga an-
gående reservation 1 att den inte har en moderat sub-
stans, utan substansen i reservationen är hämtad ur
den kristdemokratiska motionen. Jag vill bara att rätt
ska vara rätt i det här sammanhanget.
Sedan säger Göran Magnusson att Sverige har en
bra författning. Jag vill gärna ställa frågan: Kan den
möjligen bli bättre? Finns det inte en risk med alla
dessa fragmentiserade grundlagsutredningar som
pågår i ett eller ett och ett halvt år?
Vi har t.ex. under våren här i konstitutionsutskot-
tet behandlat en annan fråga än regeringsförordning-
en, nämligen tryckfrihetsförordningen och tryckfri-
hetsbrotten i 7 kap. 4 §. Det finns i dag 14 punkter. Vi
behandlar dem i ett sammanhang. Det gäller en ny
brottsrubricering av tryckfrihetsbrotten. Senare i vår
ska vi behandla några fler punkter, där man utökar
brottskatalogen. Är det inte en risk att man inte får ett
helhetsperspektiv om hur brottskatalogen utformas,
bara för att ta ett exempel?
Jag vill också ställa en annan fråga. Nu har re-
geringen till vår glädje aviserat en utredning om an-
svarsfördelningen mellan stat, kommun och landsting
osv. Varför var det så farligt att skriva in att en sådan
utredning borde ta upp även grundlagsperspektivet,
Göran Magnusson?

Anf. 20 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det sistnämnda vet jag inte, ärligt
talat. Jag får väl göra en liten utläggning om grund-
lagsfrågorna. De brukar utredas i särskild ordning,
och det hela brukar föregås av överläggningar med
partiledarna för att göra inriktningen på detta klar.
Det brukar också eftersträvas en bred enighet. Det
hade måhända varit möjligt att åstadkomma det i just
den konkreta fråga som Ingvar Svensson tar upp.
Samtidigt måste jag med visst missmod konstatera
att det inte har varit så lätt under den senaste mandat-
perioden att åstadkomma breda enigheter i svåra
frågor. Jag påminner mig bara en sådan fråga, och det
är riksrevisionen. Där övergav Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet en del av sina principiella uppfatt-
ningar och skapade förutsättningar för en enighet. Det
gjorde vi mycket bra och mycket konstruktivt till-
sammans. Men det är också faktiskt nästan det enda
exempel som finns. Jag ska inte tynga kammaren nu
med att diskutera vilka tillkortakommanden som har
förekommit under den här perioden.
Det är väl bra att Ingvar Svensson har armbågs-
lucka till forskarvärlden, även om jag tycker att man
ska studera vad forskarna skriver och fundera på vad
som står där. Men det vore kanske ännu bättre om
Ingvar Svensson också hade armbågslucka till Mode-
rata samlingspartiet, för jag är inte så övertygad om
att ni är överens på alla punkter.
Får jag fråga Ingvar Svensson hur många leda-
möter han anser ska finnas i Sveriges riksdag? Mode-
rata samlingspartiet har angett 249 ledamöter. Hur
många anser Ingvar Svensson att det ska finnas?

Anf. 21 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Vid det första som Göran Magnus-
son svarade på - om ansvarsfördelningen och utred-
ningarna om stat och kommun - sätter han upp ett
förvånat ansikte. Jag har väckt frågan om att vi skulle
ha kunnat skriva in detta i motivtexten när vi be-
handlade frågeställningarna. Då hade vi också kunnat
behandla grundlagsfrågor. Men då motsatte sig Göran
Magnusson det. Därför blev det också som det blev i
det här sammanhanget. Så sätt inte upp ett förvånat
ansikte nu - det är lite sent!
Vi har inte låst oss vid antalet riksdagsledamöter.
Vi vill se en förutsättningslös utredning om detta, och
det framgår också av reservationen att vi inte har låst
oss vid något antal utan menar att man ska titta på
detta, vilka effekter det kan få osv.
Göran Magnusson underlät givetvis att svara på
frågan om vi kan göra vår författning bättre eller inte.
Jag skulle gärna vilja ha den besvarad på något sätt.

Anf. 22 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror säkert att det går att förbättra
författningen på olika punkter. Det är inte det som
diskussionen gäller. Jag föreställer mig att de föränd-
ringar som vi har gjort sedan författningen trädde i
kraft 1974 eller 1975 har inneburit förbättringar. Jag
är också beredd att medverka till ytterligare förbätt-
ringar. Men det som anvisas i motionerna - och inte
bara i Moderaternas utan även i Kristdemokraternas
och andras - med en utökad domstolsöverprövning av
politiska beslut anser inte jag vara förbättringar av det
hela. Det har väl också framgått.
Antalet riksdagsledamöter är intressant. Jag har
bett att få en liten beräkning av detta - man får väl
ställa upp någon slags modell. Med det förslag som
innebär 249 ledamöter och fortfarande 25 utjäm-
ningsmandat skulle Norrbotten tappa två ledamöter
och Stockholms län skulle tappa 11 ledamöter på
1998 års valresultat. Det kan i och för sig komma att
ändras; det är ju inte bestående i mer än några måna-
der till. Detta visar effekterna av det som ni faktiskt
talar om. Jag har nästan aldrig stött på en väljare ute i
landet som tycker att riksdagsledamöterna springer
om benen på väljarna. Det är snarare tvärtom - leda-
moten träffar väljaren för sällan. Och det skulle ju
inte öka möjligheterna att träffa en riksdagsledamot
om de skulle vara väsentligt färre.
Låt mig sedan säga någonting om småpartispär-
ren. Den kan man säkert diskutera. Jag har vid något
tillfälle tyckt att man kan tänka sig att ta bort utjäm-
ningsmandaten och sedan diskutera en väsentligt
lägre småpartispärr. Det är ett sätt att hantera dessa
frågor. Men både det och utvecklade personval leder
till sist till att det blir mycket färre partier i den här
församlingen. Det vill ju också Cityuniversitetet.

Anf. 23 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! Det är ganska intressant att lyssna på
Göran Magnussons tal i den här kammaren när vi
diskuterar demokrati. Jag brukar själv hävda att jag är
fast förankrad i den bohusländska graniten. Men jag
förundras över det djup och den tyngd med vilken
Göran Magnusson står i allt som har varit och allt
som är nu. Därmed är också sanningen att inget annat
kan bliva bättre. Så gör han också i detta anförande.
Jag måste naturligtvis ställa en fråga tillbaka. Om
nu allt är så väldans bra utifrån det läge som vi dis-
kuterar i dag med författning och fördelning av makt
- varför ställer då Göran Magnusson sig bakom Soci-
aldemokraternas förslag om att man ska ha en över-
syn om var frågor ska hanteras mellan stat, kommun
och landsting? Varför ställer man sig bakom detta om
man heter Göran Magnusson när nu allt redan är så
perfekt?
När vi talar om maktdelning så är det klart att det
inte är ett nollsummespel. Men det ger också en yt-
terligare belysning av skillnaden mellan Centerpartiet
och Göran Magnussons och Socialdemokraternas syn
på vikten av att stärka människornas egna redskap
och egen delaktighet i det demokratiska arbetet. Det
är inte den yttersta sanningen att makten är fullkomlig
när den är centraliserad till riksdag och regering.
Det är synd att Göran Magnusson inte har läst
Centerpartiets motion och inte lyssnade på det som
jag sade. Jag är nog den enda som under dagens anfö-
randen har lyft upp vikten av att vi ser över möjlig-
heterna för representation från kommuner och regio-
ner i ett system i riksdagen. Jag tangerar alltså mycket
tydligt möjligheterna att se på ett flerkammarsystem.

Anf. 24 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det är möjligt att det framstår som
om jag tycker att allt är bra. Det tycker jag förvisso
inte. Jag har en hel rad synpunkter, men jag tycker
inte att alla de förslag som återfinns i de motioner
som står emot majoritetsuppfattningen är särskilt bra
och ägnade att öka möjligheterna för individen att
påverka politiken. Jag ser det snarare så, precis som
jag uttryckt tidigare, att det är ett försök att begränsa
värdet och tyngden av att människor avger en röst på
valdagen och därmed skapar ett parlament som kan
besluta på eget ansvar inom de lagar som gäller. Här
ska det ställas upp institutioner som är kontrollerande
och begränsande av handlingsfriheten utöver vad som
följer av grundlagen.
Varför behöver man se över uppgiftsfördelningen
mellan olika nivåer? Det är väl alldeles uppenbart.
Diskussionen har ju fortgått under ganska lång tid.
Det är väl klokt att nu fundera över vilka beslutsnivå-
er som ska finnas och vilka beslut som ska fattas var.
Jag ser inte att det är någon så där förfärligt stor dra-
matik bakom detta.
Det jag vänder mig emot är mera resonemanget
om en kompetenskatalog och ett grundlagsskydd inte
bara av den kommunala självstyrelsen utan också av
de kommunala uppgifterna. Det leder till svårigheter
att glida på denna axel för vem som ska fatta beslut.
Utvecklingen under efterkrigsperioden i Sverige har
ju inneburit att man har flyttat beslut och uppgifter
utefter denna axel beroende på vad man har ansett
vara mest ändamålsenligt. Det kommer inte att bli
lättare om man har kompetenskataloger och annat att
ta hänsyn till hela tiden.

Anf. 25 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! Det var intressant att Göran Mag-
nusson delvis kunde bejaka att det vore värdefullt
med en översyn av hur maktfördelningen indirekt kan
se ut och kan förändras. Men i grunden handlar det
också om att fånga in de enskilda medborgarnas del-
aktighet i de här olika beslutsstrukturerna. Det berör
Göran Magnusson aldrig, utan det handlar om fyr-
kanterna, strukturerna och vikten av att beslut fattas i
riksdag och regering utan att man har en relation till
de enskilda medborgarnas delaktighet i det dagliga
demokratiska arbetet.

Anf. 26 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Inför den förra repliken hade jag
noterat att min erfarenhet och min bakgrund inte är
att staten har klarat av allting. Jag vill inte epitera mig
själv på det sättet, men min pappa och min farfar var
skötsamma arbetare. De förlitade sig inte enbart på
staten. De deltog i konsumentkooperationen, bostads-
kooperationen, fackföreningsrörelsen, nykterhetsrö-
relsen och hela den struktur som fanns och finns och
som inte alls handlar om att det är staten eller kom-
munen som ska sköta saker och ting. Det går faktiskt
att utföra saker i samverkan mellan människor i helt
andra institutioner eller organisationer än de som
staten ställer upp. Jag vill gärna säga detta. Min ut-
gångspunkt är inte något slags statssocialism, utan jag
är sprungen ur Folkrörelsesverige. Där är ju kärnan
att man tar ansvar för sig själv och sin omgivning. Att
staten och kommunen sedan stöder detta är en helt
annat sak. Grunden är inte alls denna förlitan på att
staten ska klara allting. Jag vill gärna göra den dekla-
rationen. Jag tycker faktiskt att den är ganska viktig i
ett sådant här sammanhang.
Jag har inte fått något svar på hur Åsa Torstensson
ska få kommuner att avstå från skatteunderlag och
annat i det här uppåtdelegerande systemet, men det är
kanske en alltför trivial fråga i den rent principiella
diskussionen. Jag ser naturligtvis möjligheter, men
jag ser också stora svårigheter i att faktiskt få det att
fungera på det sätt som Centerpartiet uppenbarligen
tänker sig att det hela ska gå till.

Anf. 27 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! I det här betänkandet avstyrker kon-
stitutionsutskottet min motion 374. Det är i och för
sig inte förvånande, men det är beklagligt. Man av-
styrker motionen med hänvisning till att EMU-frågan
ska utredas och analyseras noga och anser att reger-
ingen har sett till att så sker. All right, EMU-frågan är
utredd, men den är knappast utredd ur demokratisk
synvinkel. Den är utredd ur ekonomisk synvinkel.
Det är väl symtomatiskt att det i den stora EMU-
utredningen fanns en underrapport av Jörgen Her-
mansson som klart gjorde tummen ned för EMU:s
förenlighet med vårt demokratiska system. Men den
blev över huvud taget inte införd i huvudbetänkandet.
Det är KU:s ansvar att bevaka demokratins förut-
sättningar. Då tycker jag att det är beklagligt att man
gör det enkelt för sig och hänvisar till finansutskottets
skrivningar i det här ämnet.
Vi ska komma ihåg att EMU inte är en valutauni-
on vilken som helst. Det är en extrem valutaunion.
Det har varit en del diskussioner om maktdelning här.
Göran Magnusson gör sig till tolk för motståndet mot
en alltför långtgående maktdelningspolitik. Det tycker
jag är bra.
Men EMU handlar ju verkligen om maktdelning.
Man kan kanske inte säga per definition att maktdel-
ning är fel, men i vår politiska kultur är maktdelning
fel. I USA och Tyskland är maktdelning inte fel på
samma sätt. Där har människorna andra krav på det
politiska systemet. I Tyskland t.ex. är det låg inflation
som är människornas huvudkrav på det politiska
systemet. Då kan det vara naturligt att välja en sådan
lösning som EMU och f.d. Bundesbank innebär. Men
i Sverige är människornas krav på politiken full sys-
selsättning och ingenting annat. Det står i stark kon-
trast till den självbindning och maktdelning som
EMU-medlemskapet innebär.
Jag tycker att KU bör bekymra sig lite mer för
EMU-systemets effekter på vår demokrati. Min teori
är att det finns en samvariation mellan synen på de-
mokrati och synen på ekonomi. Om vi går tillbaka till
tiden före första världskriget kan vi se att det finns
stora likheter när det gäller synen på ekonomi och
demokrati då och nu. På den tiden när vi byggde
välfärden fanns det en annan syn på ekonomin. Det
var verktyget för att skapa full sysselsättning, inte för
att skapa monetär stabilitet. Jag tror att vi måste gå
tillbaka till de förutsättningar som vår politiska kultur
har gett oss och inte göra oss till slavar under några
andra system.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

4 § Vissa mineralpolitiska frågor

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU10
Vissa mineralpolitiska frågor.

Anf. 28 OLA KARLSSON (m):
Herr talman! I det här betänkandet slaktar när-
ingsutskottet ett stort antal motioner om mineralfrå-
gor, markägarna, miljön och den typen av områden.
Det vanliga är ju att utskott slaktar motioner i
väntan på en kommande proposition. Det som är
ovanligt med just det här betänkandet är att vi har
väntat ganska länge på den där propositionen.
Vi sköt motionerna från 1999/2000 framför oss i
väntan på propositionen. Vi sköt motionerna från
2000/2001 framför oss i väntan på propositionen. Nu
tvingas utskotten hantera de motionerna och motio-
nerna från i höstas eftersom ingen proposition kom-
mer.
Jag tycker att det finns anledning att rikta ganska
skarp kritik mot regeringen för att den inte kommer
till skott, eller också skulle man kunna säga - om
man rör sig i gruv- och jordfrågor - att den verkar ha
grävt ned sig på ett område utan att hitta något att
komma till riksdagen med. Utredningen var klar för
nästan ett och ett halvt år sedan, och man kanske har
skickat ut remissvaren i en sedimenteringsdamm och
väntar på att flagorna sakta ska falla ned genom vatt-
net och så småningom kunna anrikas till en proposi-
tion från regeringen.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regering-
en inte har kunnat komma till skott. Vad väntar man
på? Vad är det som gör att tre statsråd, fem statssek-
reterare och en hel stab med tjänstemän på Närings-
departementet inte kan komma till skott på det här
området heller?
Kan inte K G Abramsson avslöja för oss vad det
är för svåra politiska ställningstaganden som gör att
man sliter sitt hår på Näringsdepartementet och inte
kan lägga fram en proposition?
Från vår sida är det uppenbart att markägarens
ställning måste stärkas vad gäller mineralfrågor. Som
det nu är har markägaren en alltför svag ställning och
får för dålig information och för dålig ersättning för
eventuella intrång. Här måste en förbättring ske.
Jag tror att det är hyggligt stor enighet, i alla fall
bland de borgerliga partierna, om detta.
Vad är det som gör att regeringen inte kan komma
till skott? Regeringens senfärdighet är närmast av den
graden att gruvnäringens tid att prospektera nya om-
råden framstår som snabb och effektiv. Varför kom-
mer ingenting? Varför klarar inte Näringsdeparte-
mentet att producera en proposition?
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationen.

Anf. 29 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Herr talman! För nästan ett år sedan hade jag till-
fälle att vara med på en gruvinvigning i Storliden. Det
var intressant och roligt. I dagarna öppnas en ny gru-
va i Fäbodliden. Där har man hittat guld. Malmen ska
tas fram och förädlas till guld.
De båda händelserna är resultatet av mineralpro-
spektering. Att leta efter mineral är en både tidskrä-
vande och riskfylld verksamhet. Om jag inte har
alldeles fel hittade man de första spåren till de här
båda gruvorna i mitten av 1990-talet, när prospekte-
ringsverksamheten hade skjutit fart efter den mine-
rallag som infördes 1992, om jag minns rätt.
Nu är vi i en situation då prospekteringsverksam-
heten har sjunkit till en nivå som närmar sig den vi
hade i början av 1990-talet. Det betyder att gruvor
och fyndigheter som vi hittar när prospekteringen
förhoppningsvis sätter fart igen kanske kommer att
kunna exploateras först fram emot 2010. Jag vet inte,
men det tar lång tid från ett fynd tills en gruva etable-
ras.
Med tanke på detta är det faktiskt allvarligt att re-
geringen inte har kommit till skott när det gäller att få
fram en proposition om förändringar i den nuvarande
minerallagen.
Vi vet att prospekteringsverksamheten har gått
ned drastiskt därför att man är osäker på hur det blir
med markägarens rätt och förhållandena som reglerar
letandet efter mineraler.
Vi vet att prospekteringsföretagen är osäkra. -
Jag hade frågan uppe med statsrådet Messing i en
interpellation, som omnämns i betänkandet. - Det var
ett av skälen till att prospekteringsverksamheten gått
ned. Ett annat skäl är att världsmarknadspriserna på
mineraler ligger ganska lågt.
En sådan här långsiktig verksamhet kräver stabila
villkor. Då är det ett misslyckande att inte den mine-
rallag som infördes 1992 hade bättre villkor för
markägarna.
Jag kom in på det här området i valrörelsen 1998
därför att markägare hemma i Småland hade reagerat.
De gjorde det av det skälet att de fått ett brev som
sade att någon hade fått rättighet att använda deras
mark för prospektering, utan att de själva visste det.
Företrädare för aktionsgruppen För rättvis mine-
rallag säger att det är en missuppfattning att de är
emot att man öppnar gruvor och letar efter mineral.
Det är en missuppfattning, men man vill naturligtvis
vara med på vagnen och utgöra en förhandlingspart i
sammanhanget. Man vill ha sin rätt att råda över den
egendom som man både äger och betalar skatt för.
Detta kan sägas vara ett koncentrat av den krist-
demokratiska inställningen. Den som äger och är
beskattad för en egendom ska också få disponera den
och råda över den - inte bli tagen på sängen.
Jag är, liksom Ola Karlsson, kritisk till att vi inte
har fått ett nytt förslag. Jag hade hoppats att få vara
med och debattera det i kammaren. Nu blir det inte så
eftersom jag lämnar riksdagen i och med denna man-
datperiod.
Jag yrkar också bifall till reservation 1, som är
skarpt kritisk mot att det inte har kommit någon ny
proposition.
Reservationen innehåller även ett annat moment,
nämligen hur vi tar hand om gamla gruvor, nedlagda
gruvor, t.o.m. gruvor som är fornminnen. Regeringen
har haft ett bemyndigande ända sedan 1988-1989 att
utfärda en förordning om detta. När vi upptäckte det i
arbetet med betänkandet växte naturligtvis kritiken
mot regeringen. När man har haft ett bemyndigande
så lång tid och inte har gjort något, trots att det visar
sig att enskilda personer har kommit i kläm, är det
verkligen på tiden att någonting händer.
Jag vill helhjärtat instämma i reservationen som
säger att mer än tio år är en alldeles för lång tid att
inte åtgärda ett känt problem.
Herr talman! Jag vill sist i mitt anförande efter-
som det är sista gången jag debatterar minerallagen i
kammaren säga ett tack till mina kamrater i närings-
utskottet för trevligt samarbete i den här frågan lika-
väl som i andra frågor. Jag vill också väldigt gärna
använda detta tillfälle till att tacka personalen på
näringsutskottets kansli, inte minst Susanne Gaje som
har suttit med i kammaren, för mycket trevligt samar-
bete och för hjälp med de knepiga frågorna om mine-
rallagen.
Som Susanne Gaje sade vid ett tillfälle är det här
ett intressant lagområde, för det rymmer flera olika
aspekter. Det omfattar naturligtvis gruvnäring och
mineraler men också näringsverksamhet, i långa
stycken miljöhänsyn och även äganderättsfrågor.
Tack ska ni ha allesammans!
(forts. 6 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.50 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

5 § Frågestund

Anf. 30 TALMANNEN:
Nu följer riksdagens frågestund. I denna fråge-
stund besvaras frågor av vice statsminister Lena
Hjelm-Wallén, utbildningsminister Thomas Östros,
statsrådet Ulrica Messing, socialminister Lars Eng-
qvist och finansminister Bosse Ringholm. Vice
statsministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor
som frågor inom sitt ansvarsområde. Övriga statsråd
ansvarar var och en för sitt respektive område i re-
geringen.
Vi har som vanligt ett mycket stort antal föran-
mälda frågor, och jag väntar mig nya här i kammaren.
Jag uppmanar därför alla att vara så koncentrerade
som möjligt så att vi hinner med så mycket som möj-
ligt. Jag lämnar omedelbart ordet fritt.
Undantag från konkurrensregler

Anf. 31 PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Messing. Det gäller Gislaved.
Jag noterar att socialistgruppen i Europaparla-
mentet så sent som i januari-februari röstade för att
man skulle göra undantag i konkurrenspolitiken när
det gäller regionalpolitiska frågor. Jag skulle därför
vilja fråga: Har regeringen samma uppfattning?
Kommer man att göra någonting när det gäller den
socialistiska regeringen i Portugal för att försöka
undvika upprepanden av denna typ av fall?

Anf. 32 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag tror inte någon har undgått att se
att den svenska regeringen redan har vidtagit en rad
åtgärder för att ta reda på om det som vi har fått in-
formation om är sant. Har den portugisiska regering-
en förutom riktade utbildningssatsningar, förutom en
del miljösatsningar och förutom de pengar som finns
för regionalpolitiskt stöd dessutom tillåtit en selektiv
skattesänkning för ett enskilt företag?
Jag fick i dag på morgonen brev från den portugi-
siska regeringen, i vilket de själva säger att de har
hållit sig inom de ramar som EU har satt upp och som
parlamentet och ministrarna har ställt sig bakom.
Kommissionen var här hos oss i måndags med
kommissionär Mario Monti i spetsen. De lovade då
oss i Sverige att på allvar se över vad som har hänt i
ärendet Continental och ta reda på om de stöd som
Continental har fått från Portugals regering eller från
andra håll håller sig inom de ramar som vi har satt
upp för strukturfonderna och för konkurrenspolitiken.
Jag kommer självklart att skicka brevet från Portugal
till kommissionen eftersom frågan nu ligger hos dem.

Anf. 33 PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi har fått uppgifter från Continental
att de kommer att få fleråriga skattereduktioner i
Portugal. Min fråga är om regeringen har samma
uppgift och framför allt om regeringen har samma
ståndpunkt som partikamraterna i Europaparlamentet.
Ska man göra undantag i konkurrensreglerna när det
gäller skattesubventioner i regionalpolitiskt hänseen-
de, vilket socialistgruppen röstade för så sent som för
några veckor sedan?

Anf. 34 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Alla former av statsstöd bygger på
någon form av undantag från konkurrensreglerna. Det
är därför vi i Sveriges regering har varit oerhört re-
striktiva, här hemma och i debatten mot EU, där vi
kraftigt och alltid har ifrågasatt de statsstöd som finns
till jordbruksnäringar och till andra näringar.
Det finns alltid en risk att statsstöden snedvrider
konkurrensen. Det är därför vi är restriktiva och nu
mycket måna om att kommissionen granskar det
ärende som ligger på dess bord.
Det finns också ett gemensamt angeläget politiskt
problem, nämligen viljan att föra en politik som dess-
utom bygger på solidaritet med de svaga regionerna -
vi hjälper dem att utvecklas på en rad olika sätt så att
de klarar av att bygga en generell välfärd och ha en
infrastruktur som gör att näringslivet kan växa. Re-
geringens inställning nu är den som vi hade när vi
gick in i EU som medlemmar; vi vill upprätthålla en
social samverkan inom EU med respekt för att alla
företagsstöd har en förmåga att snedvrida konkurren-
sen.
Finansiering av maxtaxan för äldre

Anf. 35 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till socialminister
Lars Engqvist. De senaste dagarna har effekterna av
maxtaxan för äldre uppmärksammats. Samtidigt som
taxorna sänkts för dem med högst inkomster har äldre
med liten eller ingen ATP på många håll tvingats
förlita sig på socialbidrag. Men inget besked ges för
framtiden om hur maxtaxan i äldreomsorgen ska
finansieras när alltfler går i pension.
Tänker regeringen fortsätta höja statsbidragen till
kommunerna för att kompensera för effekterna av
maxtaxan, eller tänker man tvinga kommunerna att
leva upp till maxtaxan med allt knappare resurser?
Vilka följder får det i så fall för kvaliteten i äldreom-
sorgen?

Anf. 36 Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Jag är tacksam för att Birgitta Carls-
son tog upp denna fråga. Det har förekommit uppgif-
ter, framför allt i Aftonbladet men också i andra tid-
ningar, som är helt grundlösa.
Maxtaxan, som införs senast den 1 juli - många
kommuner försöker införa den tidigare - innebär att
vi sätter ett tak för hur mycket avgifter kommunerna
får ta ut. Samtidigt finns det ett förbehållsbelopp, som
innebär att kommunerna inte får ta ut några avgifter
om vårdtagaren eller pensionären har en inkomst som
är lägre än ett visst belopp. Det påverkar över huvud
taget inte socialbidragsnormen. Det påverkar inte
kommunernas agerande i övrigt.
Detta är en reform som är otroligt viktig för att
Birgitta Carlsson och jag när vi blir något äldre ska
kunna veta inom vilka ramar kommunerna kan ta ut
avgifter. Det är en trygghet för de gamla att veta hur
det kommer att fungera.
Vi har dessutom kompenserat kommunerna för
detta system. Om man ser på kommunsektorn sam-
mantaget ser man att den får full kompensation för
reformen.
Det är viktigt att påpeka att det inte innebär att
någon enda pensionär får sämre villkor. Däremot får
ett par hundra tusen pensionärer en tryggare ekonomi
och en tryggare äldrevård.

Anf. 37 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Svaret ger bara upphov till nya frågor.
Anser Lars Engqvist att kommunpolitiker generellt är
okänsliga och saknar förmåga att bedöma behoven av
äldreomsorg? Vad är annars skälet till att några få
kommuner som misskött sig ger upphov till tvångs-
tröja för alla landets kommuner?
Är det viktigast att taxorna bestäms av Lars Eng-
qvist för att han ska vinna politiska poäng eller att
kommunerna får ekonomiskt utrymme att satsa på
innehållet i äldreomsorgen?

Anf. 38 Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Birgitta Carlsson måste ha missupp-
fattat tanken bakom maxtaxan och motivet för den.
Vi har i dag en samhällsutveckling där vi blir fler
äldre. De äldre flyttar, precis som många av oss
andra, från en kommun till en annan. Framfört allt
bor anhöriga ofta i andra kommuner. Det är viktigt att
vi i framtiden har ett någorlunda enhetligt regelverk
för äldreomsorgen. Jag bör kunna veta vad min
mamma ska betala även om vi inte bor i samma
kommun.
Inom de ramar som riksdagen nu har fattat beslut
om har kommunerna stor frihet att kombinera sina
taxor, men man ska veta inom vilka ramar kommu-
nerna kan ta ut sina avgifter.
Detta är ingen tvångströja för kommunerna, för de
har en fortsatt stor frihet, men det är en trygghet för
de gamla och för de gamlas anhöriga. Det är därför vi
har genomfört reformen.
Inresevisum

Anf. 39 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminis-
tern. Folkpartiet fyller i år 100 år. Vi är naturligtvis
stolta över vår historia och vill fira det. En av Folk-
partiets grundstenar är demokratin, och den liberala
rörelsen har spelat en stor roll på det området.
I några länder finns det liberala ledare som nått
mycket framstående positioner. Ett av dem är Tai-
wan. Folkpartiet har bjudit in presidenten till jubile-
umsfirandet. Tyvärr har han inte fått inresevisum av
Sverige. Det har bekräftats från regeringsnivå.
Jag undrar om vice statsministern anser att det är
rimligt att en demokratiskt vald ledare för 23 miljoner
invånare inte får inresevisum till Sverige.

Anf. 40 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Folkpartiet visste mycket väl att pre-
sidenten i Taiwan inte skulle få inresevisum till Sve-
rige när han inbjöds. Det här var alltså mer en sym-
bolhandling eller en provokation från Folkpartiets
sida.
Vi har inga diplomatiska relationer med Taiwan.
Det innebär att den högsta statsledningen inte får
inresevisum till Sverige. Det är samma praxis som
gäller i hela EU. Däremot är det väldigt många som
deltar i vårt partipolitiska utbyte med Taiwan, både
riksdagsledamöter härifrån som far dit och taiwane-
siska sådana som kommer till Sverige. Vi har också
ett stort näringslivsutbyte osv.
Men just när det gäller den högsta statsledningen
är EU-praxisen alldeles tydlig och klar, och det vet
också Folkpartiet.

Anf. 41 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Jag kan inte hjälpa att det för mig är
häpnadsväckande hur regeringen kryper för en kom-
munistisk diktatur.
Jag kan berätta för vice statsministern att jag för
två månader sedan träffade representanter för Tibets
exilregering och exilparlament och då fick höra hur
ockupationsmakten Kina förtrycker det tibetanska
folket. Vi hör också ofta hur det diktatoriska Kina
hotar demokratin i Taiwan.
Anser regeringen att det är så hotfullt för Sverige
att låta den taiwanesiske presidenten komma hit på ett
icke-officiellt besök? Det är nämligen vad det är fråga
om. Om det är så att det är det politiskt stabila Kom-
munist-Kina som är Sveriges vän i det här samman-
hanget blir jag bekymrad över vilka signaler det sän-
der till det svenska folket.
För kännedom kan jag meddela att Taiwans presi-
dent också har varit i t.ex. New York på icke-
officiellt besök, trots att inte heller USA har erkänt
Taiwan.

Anf. 42 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Man kan också tillägga att Folkpartiet
i Danmark försökte samma provokation. Den danska
regeringen sade nej på samma sätt.
EU har här en tydlig praxis för hur det ska vara.
Det handlar inte om kryperi inför någon, utan det
handlar om lite ordning och reda i våra diplomatiska
relationer.
Vi uppskattar mycket den demokratiska utveck-
lingen i Taiwan och hoppas att den så mycket som
möjligt ska smitta av sig också på Kina. Vi hoppas att
parterna ska hitta ett sätt att närma sig varandra. Det
är väldigt viktigt. Men vi gör det inte genom symbol-
handlingar eller provokationer av det här slaget utan
på ett mer konstruktivt sätt.
Schablonbeskattning av företag

Anf. 43 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till finansmi-
nistern.
Riksskatteverket har i dagarna lämnat en rapport
om schablonbeskattningen, dvs. en fast summa för
inbetalning av moms, arbetsgivaravgifter och skatt.
Kristdemokraterna har lämnat en liknande rapport.
Målsättningen är att minska den ständigt växande
svarta sektorn, som kan beräknas uppgå till 100 mil-
jarder per år i vårt land.
Genom en schablonbeskattning skulle både staten
och företagen kunna få en tryggare tillvaro. Vi får in
mer skatt, och det skulle kunna bli bättre trygghets-
försäkringar för företagarna. Hur ser finansministern
på den här verksamheten?

Anf. 44 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Vår ambition är att ha ett skattesy-
stem, inte minst när det gäller företagsbeskattningen,
som är enkelt, överskådligt och rättvist. Vi fick för
några år sedan ett förslag, på regeringens uppdrag,
som handlade just om schablonbeskattning av före-
tag. Vi har från regeringens sida bett att Riksskatte-
verket skulle utveckla det förslaget. Det har nu skett,
som Kenneth Lantz sade, i form av en rapport från
Riksskatteverket. Vi är naturligtvis beredda att efter
en vanlig remisshantering också pröva detta förslag.
Det har naturligtvis en del förtjänster, genom att det
skulle kunna förenkla för företagen och också skapa
mer rättvisa.
Samtidigt vet vi att även den här typen av refor-
mer har en baksida. Det gäller också att se vilka bran-
scher som kan vara aktuella där detta kan skapa
största möjliga effektivitet och enkelhet.
Men vi är alltså beredda att pröva förslaget.

Anf. 45 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Jag skulle vilja spetsa till min fråga
ytterligare. Jag är naturligtvis tacksam för det här
svaret, som pekar i en gemensam riktning. Skulle vi
kunna räkna med en lagstiftning eller en proposition
utifrån det här förslaget under innevarande verksam-
hetsår 2001/02 skulle vi naturligtvis uppskatta det.
Skulle man också kunna tänka sig att finansministern
tänker tanken att köra en provverksamhet i en viss
region?

Anf. 46 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Skatter betalar man ju inte på prov;
dem betalar man slutgiltigt. Det är alltså svårt att ha
provverksamhet, i varje fall i frivillig form, när det
gäller skatter. Det måste vara ett generellt system.
Men vi vill gärna, tillsammans med företagarnas
organisationer, titta på de förslag som finns. Jag vet
att några av företagarnas egna organisationer har varit
mycket entusiastiska och ivriga inför den här typen av
schablonbeskattning. Jag tror alltså att det går att hitta
någon form av gemensam syn mellan regeringen,
företagarnas organisationer och skattemyndigheterna
som gör att vi kanske kan hitta en enkel utgång i den
här frågan.
Men jag vill ändå ge mig tid att se om det är möj-
ligt att komma fram. Det är den första frågan. Om det
är möjligt att komma fram får tidpunkten avgöras
därefter.
Sysselsättningsmålet

Anf. 47 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag vill först påstå att finansministern
säkert är lika oroad som jag för att vi inte ska klara
sysselsättningsmålet. Vi måste göra någonting mer
för att klara det.
Samtidigt har bl.a. Sandro Scocco, välkänd eko-
nom och partikamrat till finansministern, kritiserat
den stelbenta normpolitiken. Han har ställt sig frågan
om det inte skulle vara lättare att få upp sysselsätt-
ningen, och också klara av en omfördelning av löner
till förmån för kvinnolöner, om vi hade ett något
högre inflationsmål, typ 3-4 %.
Min fråga till finansministern är alltså om han är
beredd att ändra på den stelbenta normpolitiken och
värdera upp sysselsättningsmålet så att det blir genu-
int överordnat i den ekonomiska politiken.

Anf. 48 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Vi hade ju först ett arbetslöshetsmål.
Regeringen bestämde 1996 att vi skulle försöka hal-
vera arbetslösheten från 8 till 4 %. Det har vi klarat.
Vi har i dag ungefär 4 % arbetslöshet. Vi har sedan
ambitiöst ställt upp ett sysselsättningsmål, dvs. att vi
fram till 2004 ska nå 80 % sysselsättning. Vi har ett
par procent kvar till det målet. Jag vill nog bedöma
att den ekonomiska politik som vi har fört under
senare tid i Sverige har varit framgångsrik. Den har
både fört oss närmare sysselsättningsmålet och gett
oss möjligheter att nå det.
Vi kan också utan tvekan notera att våra erfaren-
heter av en högre inflation genomgående är mycket
negativa. Vi hade en sådan på 80-talet och i början av
90-talet, och vi vill inte tillbaka till ett sådant infla-
tionssamhälle.

Anf. 49 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Vi är helt överens om detta. Jag har
upprepade gånger sagt att inte vi heller vill tillbaka
till det inflationssamhället.
Men det var inte det min fråga gällde. Min fråga
gällde om finansministern delar den kritik som fram-
förts av bl.a. Sandro Scocco mot den alltför stelbenta
normpolitiken. Vi har ju också medverkat till den
framgångsrika ekonomiska politiken, men denna
kritik finns. Vi måste nu värdera upp sysselsätt-
ningsmålet och göra det viktigare och tyngre.
Är finansministern beredd att ändra på den stel-
benta normpolitiken och värdera upp sysselsätt-
ningsmålet? Det var alltså min konkreta fråga.

Anf. 50 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Den ekonomiska politik som vi har
fört under senare år har varit mycket framgångsrik.
Det har regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ett
gemensamt ansvar för. Jag skulle vilja beskriva denna
ekonomiska politik som mycket flexibel och fram-
gångsrik när det gäller sysselsättning, priser och an-
nan utveckling och tycker inte att den är stelbent. Jag
tror inte att Johan Lönnroth heller vill karakterisera
den som ett exempel på en stelbent ekonomisk poli-
tik. Tvärtom har vi bakom oss en period där vi på
några få år har skapat 300 000 nya arbetstillfällen.
Det är väldigt bra. Vi har också i Europa bara de två
senaste åren kunnat få fem miljoner nya jobb, och det
med en ekonomisk politik som i många länder liknar
den som vi har här i Sverige. Därför är det viktigt
med ett europeiskt ekonomiskt samarbete, och det har
Sverige kunnat bidra till på ett mycket positivt sätt.
Jag är alltså inte beredd att ändra den ekonomiska
politik som har gett de här stora ekonomiska fram-
gångarna.
Terroristbekämpningen

Anf. 51 URBAN AHLIN (s):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén.
Efter de fruktansvärda terrorattackerna mot USA
den 11 september samlades världens länder i en bred
koalition mot terrorism. I dag finns det finns vissa
farhågor om att den här koalitionen kanske spricker,
detta beroende på att den amerikanska administratio-
nen med president George W. Bush i spetsen alltmer
talar om att terrorbekämpningen måste utsträckas till
andra områden. Man talar mer och mer öppet om att
man ska bomba Irak.
Vad är den svenska regeringens inställning till så-
dana propåer?

Anf. 52 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! En svensk utgångspunkt vad gäller
eventuella militära aktioner, det må gälla Irak eller
något annat land, är att sådana aktioner bara kan få
genomföras med ett beslut i säkerhetsrådet som
grund. Ingen enskild stat har rätt att angripa en annan.
Vi är väldigt kritiska mot regimen i Irak. Det Sad-
dam Hussein gör mot sin befolkning är helt oförsvar-
ligt. Att inte släppa in FN:s vapeninspektörer är helt
oacceptabelt. Men denna fråga måste hanteras i FN:s
säkerhetsråd.
Just i dag träffas i New York FN:s generalsekrete-
rare och irakiska utrikesministern för att diskutera de
här frågorna. Låt oss hoppas att det kan bli en möjlig-
het att gå framåt så att man kommer till en situation
där inspektörerna släpps in och man kan minska
sanktionerna.
Miljöaspekten inom strukturfonder

Anf. 53 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! I söndags var jag i Gislaved och träf-
fade då de fackliga företrädarna för Continental. För-
utom frågan om det faktiska läget för själva fabriken
diskuterade vi också de miljösatsningar som man
hade gjort på fabriken. Det var oerhört intressant
utifrån de miljökriterier som är uppställda för världen
totalt.
Riokonferensen fattade ett beslut om att man
skulle tillämpa utbytesprincipen, dvs. man skulle byta
ut giftiga kemikalier om man kunde hitta bättre kemi-
kalier. På Gislavedsfabriken har man lyckats ta bort
de allra farligaste oljorna som också är kraftigt can-
cerframkallande och som genererar problem i natu-
ren.
Jag skulle vilja höra med Ulrica Messing, som är
den som arbetat mest med den här frågan, om minis-
tern i sin diskussion med EU-ministrarna har tagit
upp just miljöaspekterna och vad svaret i så fall har
varit.

Anf. 54 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! I de diskussioner som vi har som ut-
gångspunkt för strukturfondspolitiken och de regio-
nala stöd som nu finns fördelade inom EU:s med-
lemsländer finns det också en tydlig koppling till
miljöaspekten. Det ingick också i det svar som vi i
dag fick från Portugals regering.
När man nu har beviljats strukturfondspengar för
att Continental ska flytta delar av sin verksamhet från
Gislaved till Portugal och andra delar från Gislaved
till Tjeckien har man också gjort överenskommelsen
att även den nya verksamheten i Portugal ska ha
samma hårda miljökrav som den verksamhet som har
funnits i Gislaved. Det kan man inom ramarna för
strukturfonderna få extra hjälp med.
Det är självklart viktigt att de verksamheter som
vi stöttar inom EU, också verksamheter i socialt sva-
ga regioner, är moderna anläggningar, så att vi inte
bara ställer krav på att de ska leda till regional ut-
veckling och att de ska skapa arbetstillfällen. De ska
också leva i ett större sammanhang och leva upp till
våra miljömål.

Anf. 55 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! Min följdfråga är: I vilken mån kan
man garantera att HA-oljorna tas bort?
Det har såvitt jag kan förstå varit oerhört svårt för
fabriken i Gislaved att i början ens få införa försök att
tillverka däcken utan de här cancerframkallande ol-
jorna. Det borde egentligen vara en självklarhet vid
all tillverkning i dag. Trots det är denna fabrik den
enda som har denna typ av tillverkning, och ändå är
det den man lägger ned.
Jag är oerhört orolig för att det här är signaler som
visar att EU kan acceptera att man får lägga ned en
tillverkning där man har gjort miljösatsningar och
byta till något annat som är sämre. På så sätt lägger
man locket på när det gäller miljöutvecklingen.

Anf. 56 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Tyvärr är inte Gislaved det första ex-
emplet vi kan se i Sverige och i andra länder på att
man lägger ned en miljövänlig verksamhet. Det är en
stor fråga för oss som politiker att fundera över hur
man kan påverka den strukturförändring som alltid
måste ske i alla näringar och i alla länder så att den
också leder till en mer miljövänlig utveckling. Vi har
försökt göra det via strukturfondsmedlen.
Men jag är tyvärr inte rätt person att svara exakt i
detalj på hur den nya tillverkningen i Portugal ska gå
till. Jag kan strukturfondsfördelningen och de sociala
aspekterna på den. Jag är också insatt i de skatteregler
som nu gäller för Gislaved. Men tyvärr behärskar jag
inte alla nivåer när det gäller produktionen av däck.
Jag får be Marianne Samuelsson att återkomma med
sin fråga till miljöministern.
Innehållna statsbidrag

Anf. 57 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m):
Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nister Thomas Östros. Det är en fråga som är av prin-
cipiell art eftersom vi här inte diskuterar enskilda
ärenden eller personer.
Frågan är om det kan vara rimligt att en myndig-
het, i detta fall Skolverket, kan hålla inne statsbidrag
tre fyra månader medan man kommer överens om hur
man ska räkna antalet elever i en skola. Det innebär
alltså att en skola kan få läggas ned med omedelbar
verkan medan man håller på att utreda.
Min fråga är bara av principiell karaktär: Anser
utbildningsministern att det är rimligt att det ska ta så
lång tid att utreda om skolan ska få behålla statsbi-
draget eller eventuellt återbetala det så att man även-
tyrar skolans existens?

Anf. 58 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag tackar för att jag fick en fråga.
Tyvärr är det en fråga av den art som väldigt
mycket handlar om ett enskilt fall. Det är naturligtvis
omöjligt för mig och regeringen att veta hur Skolver-
ket och den aktuella skolan kommunicerar i just detta
fall.
Vänd gärna frågan till en mer principiell fråge-
ställning om myndigheters sätt att arbeta! Då är min
uppfattning att de ska arbeta snabbt och effektivt samt
med medborgarnas bästa för ögonen. Det utgår jag
från att Skolverket gör.

Anf. 59 TALANNEN (s):
Jag utgår från att Cristina Husmark Pehrsson re-
dan i den första frågan bara avsåg att ge ett exempel
som skulle illustrera en princip.

Anf. 60 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m):
Fru talman! Absolut! Jag hoppas att det framgick
att jag påpekade att vi här inte diskuterar enskilda
ärenden eller personer. Det handlar om precis det som
utbildningsministern säger, nämligen myndigheters
sätt att arbeta och vara effektiva och därmed inte
riskera att elever som tar studielån och annat på något
sätt blir ställda utanför det som man kanske har sett
fram emot och som man tagit risker för. Det är helt
enkelt det min fråga handlar om.
Jag tackar för det svar jag fick och hoppas att det
också går fram till Skolverket att man har kravet på
sig att arbeta effektivt så att man inte på något sätt
sätter elever och skola på bar backe.

Anf. 61 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag utgår från att Skolverket som är
en mycket central statlig myndighet jobbar på ett bra
sätt. Det är också den uppfattning jag har om Skol-
verket.
Sedan utgår jag också från att om man startar en
skola har man ordning och reda på sina papper och
sin verksamhet så att man inte, om det skulle kunna
ske, riskerar att lura in elever innan allting är klart.
Båda de här delarna måste fungera.
När det gäller specifika fall är det omöjligt för
mig att säga vilken situation som gäller.
Den statliga verksstrukturen

Anf. 62 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Ulrica Mes-
sing, vars plats här i kammaren, 304, jag för övrigt
lånar.
De regionala klyftorna växer i Sverige liksom i
många andra länder, därmed också de sociala spän-
ningarna. Stockholm, för att ta ett exempel, växer
med ungefär en medelkommuns storlek varje år. Ett
sätt att bromsa tillväxten i Stockholm skulle kunna
vara att se över den statliga verksstrukturen.
Av 107 statliga verk och myndigheter tillkomna
under de senaste tio åren har 72 % eller, för att vara
exakt, 79 stycken hamnat i Stockholm. Är det en
rimlig utveckling?

Anf. 63 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag har tidigare i denna kammare haft
en debatt om statens ansvar att vara synlig och tydlig
runtom i hela vårt land, dels för att markera vikten av
hela landet, dels för att ibland komplettera det lokala
och regionala näringsliv som finns.
Jag har också sagt att vi då och då är för snälla i
den bedömning som vi gör när vi tar emot en utred-
ning och utredningen har landat i ett förslag att bilda
en ny myndighet. Oftast har den person som har utrett
frågan kommit fram till att myndigheten bör finnas i
ett storstadsområde så att den har närhet till andra
myndigheter och andra verk.
Regeringen, precis som riksdagen, följer ofta ut-
redningarnas förslag. Det har uppenbarligen lett till
snedvridningen. Nu är vi medvetna om den. Senast,
när vi behandlade den regionalpolitiska propositionen
innan jul, påpekade riksdagen vikten av att vi varje
gång blir tuffare när det handlar om att starta nya
myndigheter utanför våra storstäder. Det budskapet
har regeringen självklart tagit till sig.

Anf. 64 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Tack för svaret. Jag hörde Ulrica
Messing på Radio Gävleborg för någon vecka sedan
säga ungefär så här på ungefär motsvarande fråga,
nämligen att riksdagen i sig var alldeles för snäll när
man gjorde sin avleverans av utredningar. Jag är inte
så säker på att det är riksdagens sak att prioritera var
verk och myndigheter ska ligga. Det skulle helt enkelt
bli ett geografiskt kattrakande, där de svaga regioner-
na alltid skulle förlora till förmån för de regioner med
fler mandat. Därför är min maning till regeringen att
göra en bättre prövning i regeringen och se till att
hela Sverige får leva. Många av verken och myndig-
heterna passar mycket bättre ute i landet - oavsett om
det är norr, väster eller söder - än i Stockholm.

Anf. 65 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag hörde inte själv den intervju som
sedan sändes i radion. Men om de tog med allt det jag
sade när intervjun bandades framgick det att jag gjor-
de klart att alla statsråd har på sina ansvarsområden
en skyldighet att pröva att den verksamhet de ansva-
rar för ligger på bästa stället. De myndigheter jag
ansvarar för utifrån mina politikområden ligger alla
utanför Stockholmsområdet. Visst finns det en möj-
lighet för regeringen - vilket jag svarade tidigare på
Kenth Högströms fråga - men också för riksdagen att
bli duktigare på att se värdet av att det offentliga
Sverige är representerat i hela Sverige. Det kan vara
symbolik, men det är oerhört viktigt för människor att
inte uppleva att det offentliga Sverige drar sig tillbaka
och att delar av landet dräneras på statliga myndig-
heter och verk. Det är inte vår ambition, och vi har
tagit till oss de synpunkter som riksdagen uttalade när
den regionalpolitiska propositionen behandlades.
Diplomatisk besökspraxis

Anf. 66 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Jag noterade vad vice statsministern
sade beträffande besök av Taiwans president i Sveri-
ge. Är det inte dags att Sverige, och EU, ändrar praxis
så att det faktiskt blir möjligt för demokratiskt valda
politiker att besöka Sverige? Det bör vara möjligt
inom ramen för den ett-Kina-politik som det råder
enighet om i Sverige att vi ska driva. Det kan inte
råda någon tveksamhet om att låta Taiwans demokra-
tiskt valda president göra ett privat besök i Sverige.

Anf. 67 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Man kan konstatera att det har skett
en utveckling på området så att representanter för
Sverige på ganska hög myndighetsnivå, även som
representanter för regeringen, har besökt Taiwan, och
vi har tagit emot besökare. Men, vi har gemensamt
med de andra EU-länderna satt en gräns vid den
högsta statsledningen, dvs. president, vice president,
statsminister, utrikesminister och försvarsminister.
Det är en gemensam praxis.
Jag tror att vi kommer att kunna ha mer avspända
relationer också vad gäller besök av taiwanesiska
ministrar i Sverige, men vi får gå lite stegvis i frågan.
Det viktigaste är att vi inte försvårar det arbete som
ändå pågår mellan Taiwan och Kina att försöka när-
ma sig varandra.

Anf. 68 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Jag noterade tonen i svaret, vilket jag
uppskattar. Det var fel av vice statsministern att säga
att det var en provokation att inbjuda presidenten att
komma hit.
Är det inte nu dags att ta det sista steget? Det är
en något egenartad situation där vi inom EU ska be-
driva "smarta" sanktioner, t.ex. mot Mugabe, för att
förhindra att de som begår grova brott i diktaturer ska
kunna resa. Men att en demokratiskt vald president i
ett land som har genomgått en enorm demokratisk
utveckling - vilken vi alla prisar - inte ska ha rätt att
röra sig fritt ger en konstig världsordning om vi ska
försvara fria och öppna samhällen. Det får dessa
bakvända konsekvenser.
Är det inte dags att ta steget nu?

Anf. 69 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Göran Lennmarker nämnde själv be-
greppet ett-Kina-politik. I det ligger att vi har de
diplomatiska relationerna med Fastlandskina och
Peking - inte med Taiwan och Taipei. Detta skiljer
sig helt och hållet mot fallet Zimbabwe. Det går inte
att jämföra.
Däremot finns det andra sätt för oss att tydliggöra
att vi uppskattar den demokratiska utvecklingen i
Taiwan. Om vi låter bli provokationerna och för
mycket symbolhandlingar i detta kan vi ta steg som
gör att vi kommer nära den taiwanesiska politiska
ledningen.
Nationellt stöd till olympiska spel

Anf. 70 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Jag har en fråga som knyter an till det
min länskamrat Kenth Högström tog upp tidigare,
nämligen de regionala klyftorna.
På 60-talet skrev regeringen propositioner där
man öppet förordade en stark befolkningsomflyttning.
Jag utgår från att den politiken är lämnad bakom oss.
Jag ser gärna att statsrådet Ulrica Messing bekräftar
detta. Nu ser vi framåt. Det regionalpolitiska beslutet
i vintras var ett steg.
Min fråga har anknytning till regional utveckling,
till idrott, friskvård, turism och mycket annat. Är
regeringen beredd att ställa upp med ett nationellt
stöd om idrottsrörelsen regionalt i Jämtland och Här-
jedalen och nationellt samlar sig till en ny ansökan
om att få arrangera ett olympiskt spel i Sverige? Ös-
tersund har gjort detta ett par gånger tidigare och fått
högsta betyg - men fallit, bl.a. på grund av det system
som har tillämpats för att utse värdland med hjälp av
mutor och annat. Salt Lake City var ett exempel på
detta.
Med den nye IOK-presidenten har man lämnat
detta bakom sig. Förhoppningsvis är det mer av rent
spel med de verkliga förutsättningar ett land har. Det
finns starka krafter som verkar för detta. Vi i Center-
partiet har sagt att vi också vill medverka. Är reger-
ingen beredd att medverka till ett nationellt stöd för
en sådan tanke?

Anf. 71 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Som idrottsminister har jag haft för-
månen - det är verkligen en förmån - att få vara när-
varande vid två olympiska spel. Det första var i Syd-
ney, och det andra var i Salt Lake City för bara en
kort tid sedan.
Jag erkänner gärna att jag är förälskad i de spelen.
Det är en fantastisk upplevelse att möta 38 000 frivil-
ligarbetare, som i Salt Lake City, som tar semester
från jobbet för att kunna vara värdar för världens
största evenemang. Det är klart att alla länder som får
den äran också får oerhört mycket goodwill. Här
samlas också all världens medier.
Det skulle vara en upplevelse att någon gång få
kandidera, men jag tror att det förutsätter tre saker.
Det ligger också lite längre fram i tiden. Den första är
att IOK själv rensar villkoren och reglerna för den
kandideringsprocess som i dag gäller. Det är oaccep-
tabelt för ett land som Sverige att ens fundera på att
kandidera om vi inte kan vara säkra på att själva kan-
dideringen är fri från mutor och misstankar om eko-
nomiska brott.
Den andra är att IOK och resten av den internatio-
nella idrottsrörelsen fortsätter att arbeta aktivt mot
dopning, så att spelen inte bara blir förknippade med
fusk och mygel.
Den tredje är att det finns ett brett folkligt stöd i
Sverige. Ett OS kostar oerhört mycket pengar.

Anf. 72 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Att det svenska folket har ett stort och
genuint idrottsligt intresse har vi fått bevisat. Senast
var det häromdagen när 30 000 människor gick ut för
att titta på skidåkning runt slottet. Det var en fantas-
tiskt fin uppvisning i skidåkning när den går rätt till.
Jag väljer att tolka statsrådets svar positivt. Jag
håller med statsrådet att det skulle skapa mycket
goodwill om vi kunde rensa bort mutor, dopning och
annat. Vi kan se på andra sidan gränsen mot Norge
vilken enorm positiv regional effekt det fick i hela
Gudbrandsdalen när Lillehammer fick äran att arran-
gera spelen på 90-talet. Vi vet också att satsningen i
Lillehammer - svenska folket sörjde att det inte blev
så mycket medaljer i Salt Lake City - skapade en
enorm bredd i idrotten i Norge som fortfarande har
effekter.
Jag väljer att tolka Messings svar positivt, och jag
lovar att Centerpartiet kommer att backa upp detta till
fullo om också regeringen gör det.

Anf. 73 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! En utgångspunkt är också att svensk
idrottsrörelse är överens om att en kandidatur skulle
vara rimlig och rolig. Jag tror inte att svensk idrotts-
rörelse i dag är helt överens om det. Det är ett första
steg att det finns en gemensam uppslutning från
Riksidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kom-
mitté att kämpa mot samma mål. Utgångspunkten ska
vara samma plats.
Jag tror att detta kräver mycket eftertänksamhet.
Trots att spelen i Sydney gick till historien som de
bästa någonsin, kan vi i dag se att det finns en spöklik
stämning över de anläggningar som finns kvar. Delar
av det som var OS-byn rivs. I Salt Lake City fanns
fördelen att inte en enda ny anläggning behövde byg-
gas.
Vi är måna om att det som byggs upp för ett
olympiskt spel också ska ha en sådan funktion att det
blir något slags effekt efteråt. Ingen av oss vill ha en
spökstad - i Östersund eller någon annanstans.
Utbildningsplatser

Anf. 74 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nister Thomas Östros.
Vi har lite varstans i landet högskoleplatser som
inte tas i anspråk på det sätt som kanske var tänkt från
början. I går hörde vi på radio att man tar in kinesiska
studenter till Högskolan Dalarna. Jag har egentligen
ingenting emot det, men jag är mycket bekymrad
över att vi har för få platser för utbildningar inom
vårdyrkena. Jag tänker främst på läkare och sjukskö-
terskor. Vi ser också i prognoserna att det kommer att
saknas utbildad arbetskraft inom dessa yrken.
Jag vill gärna höra hur ministern funderar kring
detta faktum.

Anf. 75 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Vi har haft en mycket stark expansion
inte bara av platser utan också av antalet studenter i
högskolan. De senaste siffrorna visar att antalet har
ökat med ytterligare 10 000. De allra flesta är natur-
ligtvis svenskar.
Jag tycker att det är väldigt positivt att våra hög-
skolor alltmer öppnar sig också för utländska studen-
ter. I och med propositionen Den öppna högskolan
har alla våra högskolor i uppdrag att internationalise-
ra våra miljöer. Riksdagen har också ställt sig bakom
propositionen. Detta är väl använda resurser eftersom
dessa människor kommer att vara ambassadörer för
Sverige.
Jag delar Yvonne Anderssons uppfattning att vi
inom vård- och omsorgsyrkena måste expandera
kraftigt. Nu är vi inne i en mycket kraftig expansion.
Vi ökar antalet sjuksköterskestudenter med 30 %. Jag
tror inte att vi någonsin tidigare i svensk historia har
varit inne i en så snabb expansion.
Vi ökar också antalet läkarstudenter i enlighet
med de uppskattningar som gjordes när Vårdkommis-
sionen för ett par år sedan försökte blicka ut över de
framtida behoven.
De investeringar som nu görs inom vård och om-
sorg är väldigt viktiga för framtiden.

Anf. 76 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Tack, ministern, för svaret. Det låter
lovande.
Jag vill ändå ställa en ytterligare fråga. Den gäller
de studenter som i dag väntar på att få gå t.ex. medi-
cinutbildningen. Jag vet att det finns de som har gjort
studieuppehåll. De är oroliga för att läsa något annat i
väntan på att komma in eftersom studiemedlen skulle
ta slut för dem.
Finns det någon möjlighet för dessa studenter att
få dispens så att de kan preparera sig i väntan på att
läget ändras och det blir ytterligare platser på läkarut-
bildningen? Det kommer att behövas om framtidens
behov av läkare ska täckas.

Anf. 77 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Yvonne Anderssons parti och mitt
parti, och alla andra partier i riksdagen, har varit
överens om att vi ska ha ett studiemedelssystem som
omfattar tolv terminer, dvs. sex år. Alla våra högsko-
leutbildningar får plats inom dessa sex år.
Jag menar att det är viktigare att locka nya stu-
denter än att attrahera några få att läsa flera långa
utbildningar. Den här typen av prioriteringar hamnar
vi alltid inför.
Nu har vi ett studiemedelssystem som är mycket
generösare än tidigare. Bidragsdelen är högre och
skulden därmed lägre. Det är kopplat till pensionen,
vilket innebär att man får pensionspoäng av att läsa
på högskola. Det är ganska världsunikt.
När vi ökar den statliga insatsen måste vi natur-
ligtvis också ha möjlighet att begränsa antalet termi-
ner som studiemedlet ska omfatta. Det är viktigare att
öppna högskolan för fler.
Vi ökar antalet platser på sjuksköterskeutbild-
ningen mycket kraftigt, och vi ökar också platserna
på läkarutbildningen. Vi fortsätter att öka platserna
t.o.m. på naturvetenskap och teknik, som är så svåra
att attrahera i dag. I det stora hela ser det alltså myck-
et bra ut.
Rett Center

Anf. 78 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till socialminister
Lars Engqvist. Jag tror att ministern är väl bekant
med ämnet.
I måndags var jag i Jämtland och besökte en verk-
samhet som kallas Rett Center. Det finns på den
vackra Frösön vid Frösö Strand. Det är ett unikt cen-
ter för personer med Retts syndrom. Det är ett neu-
rologiskt syndrom som drabbar flickor. Från ungefär
ett års ålder blir flickorna på olika sätt mer och mer
utvecklingsstörda. Så småningom drabbas munnen,
sväljrörelserna, talet och matsmältningen. Till slut
kanske man inte ens kan gå.
Vid centret utreds en mycket svårbedömd dia-
gnos. Man behandlar och har forskning och utveck-
ling. Det är ett nationellt kunskapscenter.
Man har varit väldigt orolig för hur det skulle gå
med ekonomin, och man bjöd dit socialministern i
september förra året. Efter det besöket har chefen,
som är barnneurolog, skrivit så här i deras tidning:
Efter allt tvivel och all oro kände vi oss mycket lätta-
de. Det var inget tvivel om att Rett Center skulle
finnas kvar. Socialministern sade att det var mellan
landstingen och staten man skulle reda ut den ekono-
miska biten, för centret skulle finnas kvar.
Kommer socialministern ihåg det?

Anf. 79 Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Ja, det gör jag verkligen, inte minst
därför att en delegation från Östersund uppvaktade
Socialdepartementet i frågan häromdagen. Jag kunde
då ge följande besked.
För det första - det är viktigt, och där har vi sam-
ma uppfattning - bedrivs det en fantastiskt bra verk-
samhet vid Rett Center i Östersund. Den betyder
otroligt mycket för de flickor som har drabbats av
sjukdomen och för deras familjer.
För det andra - det är detta det handlar om - ska
vi ta kontakt med Landstingsförbundet och gemen-
samt diskutera med dem hur vi ska finna en väg för
att garantera verksamheten under de kommande åren.
Jag är medveten om att det inte finns några statli-
ga medel för att bedriva vård - vi bedriver inte längre
vård på statlig nivå. Däremot träffar vi regelbundna
överenskommelser med Landstingsförbundet inom
ramen för Dagmaröverenskommelserna. Det var
genom en sådan överenskommelse som Rett Center
förra gången fick pengar för att klara verksamheten
under en tvåårsperiod.
Vi har inlett en sådan här diskussion med Lands-
tingsförbundet, och jag är ganska övertygad om att vi
ska finna en lösning så att verksamheten kan fortsätta.
Den behövs verkligen.

Anf. 80 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Tack så mycket för svaret, och tack
för de uppmuntrande orden! De som hade varit på
besöket här nere var lite oroliga, så jag blev väldigt
glad att höra att en diskussion nu är på gång med
Landstingsförbundet.
Vid det besök som ministern gjorde på Frösön
sade ministern att om det inte blir någon bättring
måste staten ta ett större ansvar finansiellt. Det här är
en verksamhet som vi i Sverige måste vara jättestolta
över. Den är unik, och den har också väckt stor upp-
märksamhet utomlands. Det vore sorgligt om det
hände någonting med den.

Anf. 81 Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Några av dem som var med i delega-
tionen vid uppvaktningen hade en föreställning om att
staten kan besluta om att ge statligt stöd direkt till
verksamheter av det här slaget. När jag upplyste om
att några sådana möjligheter inte finns blev åtminsto-
ne någon i delegationen lite ledsen och tyckte att det
hade varit bättre om staten tagit över driftsansvaret
eller det ekonomiska ansvaret.
När jag däremot upplyste om att vägen går via
överenskommelser med Landstingsförbundet, som är
sjukvårdshuvudman, och att vi gemensamt ska hitta
en lösning tror jag att de flesta tyckte att det var en
bra väg.
Vi har gemensamt gett besked, från Landstings-
förbundet och departementet, att Rett Center ska få
besked före sommaren om hur vi ska klara verksam-
heten framöver.
Kontroll av ungdomars spelande

Anf. 82 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till finansministern.
I en skriftlig fråga förra veckan undrade jag vad
ministern skulle göra för att få till stånd en mer re-
striktiv lagstiftning när det gäller ungdomars spelande
på spel som staten sanktionerar eller tillhandahåller.
Svaret var luddigt. Det jag efterlyste var hur vi ska få
en effektivare kontroll av ungdomars spelande, efter-
som risken för spelberoende är dubbelt så stor som
hos äldre.
Två exempel gör att man blir upprörd. Dels kunde
en 14-åring beställa ett spelkort av Svenska Spel på
Internet med erbjudande om spelrabatt. Dels kunde
två 13-åringar spela på hästar hos fem av tio slumpvis
utvalda ATG-spelombud i Gävle, trots att en 18-
årsgräns gäller för det.
Frågan kvarstår: Vad tänker ministern göra för att
få till stånd en effektivare kontroll?

Anf. 83 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Den som i första hand har ansvaret
för att de tillstånd som finns för lotteri- och spelverk-
samhet kontrolleras i Sverige är Lotteriinspektionen.
Lotteriinspektionen har naturligtvis till sitt förfogande
resurser lagmässigt och förhållningsmässigt och på
andra sätt möjlighet att följa verksamheten.
Därutöver har regeringen under senare tid, när-
mast på socialministerns uppdrag, gett Folkhälsoin-
stitutet i uppdrag att göra en ordentlig genomgång av
risker i spelbranschen och konsekvenser av det spel-
missbruk som förekommer. Vi är naturligtvis mycket
spända på den rapport som vi senare kommer att få
från Folkhälsoinstitutet.
Det är en dubbel omgång av kontroll, via både
Lotteriinspektionen och det arbete som Folkhälsoin-
stitutet har startat och som kommer att rapporteras till
regeringen senare.

Anf. 84 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Tack för svaret. Lotteriinspektionen
kräver ju redan nu mer resurser för att granska att
spelmarknaden följer uppsatta bestämmelser och att
spelombuden ges rätt att kräva legitimation av dem
som spelar.
Vi kan alltså redan nu konstatera att det som krävs
är mer resurser och kontroll av legitimation. Jag und-
rar då hur ministern ser på dessa frågor och om denna
tillsyn kanske skulle kunna utföras kommunalt på
samma sätt som sker i fråga om tillsynen när det
gäller alkohollagstiftningen.

Anf. 85 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Den tillsyn som Lotteriinspektionen
utövar i dagsläget är enhetlig över hela landet. Jag
tror att det är viktigt när det gäller en sådan typ av
verksamhet som lotterier och spel att praxis och re-
geltillämpning inte skiljer sig åt på olika håll i landet.
Därför tror jag att det är viktigt att det är en statlig
kontrollverksamhet i fortsättningen.
Det förs självfallet en ständig dialog mellan re-
geringen och myndigheten på vilket sätt vi kan stärka
myndigheten både resursmässigt och när det gäller de
instrument via lagstiftning och annat som inspektio-
nen kan behöva. När vi får Folkhälsoinstitutets rapp-
ort kommer den att vara en del av det underlag som vi
senare kommer att ta ställning till när det gäller om vi
ytterligare kan effektivisera kontrollen av spelmark-
naden.
Utbetalning av studiemedel

Anf. 86 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ut-
bildningsministern. Under många år har vi haft pro-
blem med utbetalningarna av studiemedel. Vi har sett
skrämmande exempel på försenade utbetalningar och
långa handläggningstider. Exempel visar att en del
studenter flera månader efter att de börjat sina studier
får besked om huruvida de är berättigade till studie-
medel eller inte.
Nu visar också studentkårernas kartläggning att
det fortfarande är dåligt, trots försäkringar om mot-
satsen från regeringens sida. Nu föreligger 5 900
obehandlade ärenden som är äldre än tre veckor och
13 500 som inte är avslutade.
Det behövs säkert en väldigt stor reformering av
hela studiestödssystemet. Men jag tror också att man
skulle kunna göra en del saker på mycket kort sikt för
att så att säga skärpa servicen. En sådan åtgärd vore
att införa en omvänd straffavgift, så att CSN betalar
straffavgift till studenten om utbetalning och hand-
läggning sker för sent. Vad säger utbildningsminis-
tern om det?

Anf. 87 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att
Sveriges Förenade Studentkårer driver frågan på det
sätt man har gjort under lång tid, att hela tiden pressa
myndigheten att arbeta på ett bättre sätt. Det är oer-
hört viktigt att servicen till studenterna är sådan att de
kan känna trygghet i sin sociala tillvaro och med sin
ekonomi.
Vi har också från regeringen gjort flera insatser.
Vi har ökat resurserna till CSN, bl.a. de permanenta
resurserna, men vi har också bidragit till att skapa
möjligheter att bygga upp ett servicecenter som har
gjort att man nu har mycket lättare att komma fram i
telefon till CSN och få kontakt med CSN. CSN har
också lyckats implementera reformen allt bättre i och
med att man har klarat att hantera fler ärenden,
10 000 fler ärenden vid denna tidpunkt i år än vid
samma tidpunkt förra året. Men än har man fortfaran-
de en bra bit kvar på vägen att gå för att ge den servi-
ce som vi menar är acceptabel. Myndigheten visar att
den nu kan vara på väg åt rätt håll, och det gäller att
man fortsätter med sitt arbete.
Det är i dagsläget inte aktuellt att införa omvända
räntor.

Anf. 88 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Det är faktiskt ett antal studenter som
har bett mig att fråga varför utbildningsministern inte
är intresserad av detta system, eftersom vi har det i
andra sammanhang, t.ex. när färdtjänst, hemtjänst och
samhällsservice inte fungerar, och medborgarna kan
få en viss kompensation.
CSN har dessutom extremt höga påminnelseav-
gifter om studenterna är försenade med sina återbe-
talningar. Dessa avgifter är mycket högre än många
privata företags avgifter.
Myndigheten skulle på detta sätt kunna visa att
det som man begär av sig själv inte är mindre än det
som man är beredd att kräva av andra.
Jag skulle helt enkelt vilja höra en motivering till
att utbildningsministern inte kan tänka sig en form av
kompensation till studenter som blir illa behandlade i
systemet.

Anf. 89 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det vi ser i relationen mellan CSN
och enskilda studenter är ofta en diskussion om att
studenten inte har lämnat in alla de uppgifter som
CSN behöver för att göra sin myndighetsprövning -
hur många poäng man har tagit under de senaste året
och hur många terminer man har kvar att studera. Så
är det inte alltid. Men det är en del av orsakerna till
att det drar ut på tiden. Det är svårare att hantera med
den typ av förslag som Ulf Nilsson har.
Jag menar att vi ska koncentrera oss på att se till
att myndigheten har de resurser man behöver för att
bedriva en bra verksamhet och att se till att efter att
man har implementerat ett helt nytt system sakta men
säkert ser till att studenterna verkligen får den service
som de har rätt till. Då återstår fortfarande en hel del
arbete för myndigheten.
Mellanösternkonflikten

Anf. 90 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till vice stats-
minister Lena Hjelm-Wallén.
Ingen kan ha undgått den upptrappning av våldet
som nu sker mellan Israel och Palestina. I går döda-
des minst 15 palestinier efter en israelisk storoffensiv,
däribland flera barn. Det har under de senaste dagarna
varit en allvarlig upptrappning av våldet mellan dessa
två stater. Och det är som sagt både barn och många
andra oskyldiga på båda sidor vilkas liv slås i spillror.
Alla är uppgivna och undrar vad de har gjort och vad
de mer kan göra. Det undrar säkert många med mig.
Statsministern sade före jul efter ett av själv-
mordsattentaten att han hade förståelse för Israels rätt
att vidta vedergällningsaktioner. Han satte ingen
gräns för vad som var rimligt och vad som inte var
rimligt. Men det var ändå ett visst uttalande som han
gjorde.
Min fråga till vice statsministern är: Vad tänker
regeringen göra för att vi ska få se ett stopp på detta
fruktansvärda som sker mellan Israel och Palestina?

Anf. 91 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det som händer i Mellanöstern just
nu är fasansfullt. Det är hela tiden en ond spiral där
det ena våldsattentatet leder till vedergällning från
den andra sidan, osv. Jag tycker nog att man ska cite-
ra statsministern på ett korrekt sätt. Det är inte alls så
att han på något sätt tycker att den ena sidan har rätt
till något övervåld, utan här måste man kräva av båda
parter att de håller tillbaka dessa våldsyttringar.
Vi måste också erkänna att det är hos parterna
som lösningen ligger, och det är vid förhandlingsbor-
det som lösningen ligger. Vi kan inte tro om oss eller
om någon annan regering eller något annat parlament
i världen att man plötsligt har lösningen och att man
ska kunna åstadkomma lösningen, så är det inte. Det
är viktigt att betona vår förväntan på parterna att de
faktiskt ska komma till sans och måtta och börja
förhandla.

Anf. 92 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Tack för svaret. Jag håller med vice
statsministern om att det naturligtvis är alldeles riktigt
att det är dessa parter som måste komma till förhand-
lingsbordet. Därför är det en förhoppning att den
saudiska fredsplanen som har kommit upp och som
många ser positivt på ska kunna utnyttjas.
Men statsministern har också sagt att han inte tror
på några kraftfulla initiativ från EU. Det innefattar att
han inte heller tror på några kraftfulla insatser från
Sverige.
Den amerikanske utrikesministern tog i går kraft-
fullt avstånd från Israels vedergällningsaktioner. Det
har också den förre socialdemokratiske statsministern
i Norge gjort.
Vad gör vi i Sverige? Vad gör Sveriges regering
för att på något sätt demonstrera motstånd mot dessa
förfärliga aktioner som nu sker, inte bara från Israels
sida utan också från Palestinas sida?

Anf. 93 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det har uttalats åtskilliga avståndsta-
ganden och fördömanden av det som nu sker. Det har
gjorts av statsministern och av utrikesministern. Detta
kan vi göra varje dag, och vi måste också göra det av
moraliska skäl ganska ofta. Men låt det inte gå infla-
tion i fördömanden.
Därmed ändrar vi ingenting i grunden i Mellan-
östern, utan det måste hela tiden vara ett aktivt arbete
med parterna för att försöka få dem tillbaka till för-
handlingsbordet. Här har den svenske statsministern
och den svenska regeringen hela tiden ett konstruktivt
arbete, även om det inte är sådant som vi ständigt
basunerar ut. Det gäller också inom EU där jag vet att
utrikesministrarna på nästa sammanträde kommer att
få en rapport av EU:s utrikesansvarige, som har varit
både i området och i USA under den senaste tiden.
Hela tiden pågår alltså ett konstruktivt arbete för
att få parterna att komma samman. Som alla här vet
går det att leda en häst till vattnet, men man kan inte
tvinga den att dricka. Det är det som är problemet.

Anf. 94 TALMANNEN:
Det var det sista inlägget i dagens frågestund, som
nu är avslutad.
Jag tackar regeringens företrädare och kammarens
ledamöter för er medverkan.

6 § (forts. från 4 §) Vissa mineralpolitiska frå-
gor (forts. NU10)

Anf. 95 EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! De geologiska förutsättningarna för
att finna utvinningsbara mineraltillgångar i Sverige är
förhållandevis goda. Sverige har också en lång tradi-
tion som gruvland och är faktiskt den största produ-
centen av järnmalm, koppar och silver inom EU.
Mineralutvinningen har mycket stor betydelse för
sysselsättningen och välståndet i vissa regioner i
Sverige. Ur en internationell synvinkel är det också
en fördel om mineralutvinning sker i ett land med en
väl fungerande miljölagstiftning.
Det är ett väsentligt allmänt intresse att förutsätt-
ningarna för prospektering och gruvbrytning i Sverige
förbättras. Gruvnäringen är en viktig tillväxtfaktor,
speciellt i landets norra och mera glest befolkade
områden. Enligt Delegationen för utländska inve-
steringar i Sverige upplever dock investerare från
utlandet att det finns en viss otydlighet angående
förutsättningarna för gruvnäringen.
Fru talman! Med hänsyn till långsiktigheten när
det gäller just prospektering och investeringar i mine-
ralbranschen anser jag att det är mycket olyckligt att
en proposition om minerallagen inte läggs fram under
den här mandatperioden. För mineralnäringens skull
behövs det fasta spelregler rörande äganderättsfrå-
gorna samt informationsplikten till fastighetsägarna
och på miljöområdet. Inte minst för att prospektering-
en återigen ska ta fart behövs det en tilltro till fasta
och långsiktiga regler i branschen.
Frågan om ansvar för gamla gruvhål och frågan
om behovet av eventuella föreskrifter om skyddsåt-
gärder vid nedlagda gruvhål m.m. borde ha kunnat
lösas långt tidigare. I mer än tio år har problemet varit
känt. Dessutom har regeringen haft ett bemyndigande
att utfärda föreskrifter om nedlagda gruvhål. Tyvärr
har man inte gjort det. Den som gräver en grop åt
andra faller tydligen inte själv däri - åtminstone inte i
Sverige.
Jag hoppas att vi kan förvänta oss att de här sa-
kerna finns med i den proposition som vi ändå tror
ska komma snart.
Med detta, fru talman, ska jag förkorta debatten
genom att yrka bifall till reservation nr 1.

Anf. 96 KARL GUSTAV ABRAMS-
SON (s):
Fru talman! I den utredning som vi fick för en tid
sedan hävdas det att det är ett väsentligt allmänt in-
tresse att vi har en bra lagstiftning vad gäller mineral-
prospektering och gruvbrytning i Sverige. En av de
slutsatser som utredaren drar är att gruvbrytningen i
Sverige inte avsevärt ska försämras.
Jag kan väl säga att jag delvis delar utredarens
uppfattning vad gäller de förslag som finns i utred-
ningen. Men jag vill nog ändå varna för att i denna
kammare lägga fram förslag som innebär att vi på
något sätt väsentligen försvårar prospektering och
gruvbrytning. Det är inte något som vi i denna kam-
mare vill beställa eller vill ha. Från vår sida vill vi i
alla fall inte ha det.
Som Eva Flyborg nyss sade har gruvbrytningen
och gruvnäringen en väldigt stor betydelse för syssel-
sättningen och välfärden i Sverige. Framför allt gäller
det självklart norra Sverige. Där har vi hållit på med
gruvbrytning i hundratals år, kanske på markområden
där det inte uppstår särskilt mycket konflikter. Vi är
vana vid detta, och det har fungerat bra. Men en an-
ledning till att den här utredningen tillkom är det
stora raseri som utbrutit i södra Sverige när prospek-
törer som skött sig illa har stört markägare och mark-
ägarintressen så till den milda grad att man inte anser
sig kunna hantera frågorna.
I den utredning som vi tidigare fått diskuteras att
markägarintressena ska beaktas i större utsträckning.
Detta ställer vi upp på, för det ska man visst göra.
Dock får det inte gå så långt att, som sagt, prospekte-
ring och gruvhantering avsevärt försvåras.
Andra frågor som tas upp i det här betänkandet är
kulturmiljöfrågor. Med de frågorna arbetas det inte
bara i Sverige utan också inom ramen för FN och
inom EU. Det gäller då frågor som har att göra med
säkerhet, försiktighet och skyddet för natur- och kul-
turmiljöer. Också från gruvbolagens sida förekommer
det ganska stora aktiviteter för att sanera den egna
branschen från avarter. Jag bedömer att det finns en
vilja från regeringens sida att i den kommande propo-
sitionen också ta upp lämpliga regler för att i större
utsträckning tillgodose det här området.
I betänkandet behandlas ett antal motioner -
gamla motioner, precis som Ola Karlsson tidigare
sade, som har legat i några år i väntan på propositio-
nen. Det handlar om miljöfrågor, äganderätt, efterbe-
handlingsarbete osv. Vårt förslag är att alla motioner-
na ska avslås med hänsyn till att regeringen ändå
utlovat en proposition i början av nästa mandatperiod.
Ola Karlsson förfasar sig över att ingenting har
kommit här. Harald Bergström är av samma uppfatt-
ning och säger att det är väldigt bråttom och att man
skulle ha försökt lägga fram en proposition. Men det
framgår ganska klart av de besked som vi har fått från
Regeringskansliet att det finns ytterligare saker som
man vill ta upp och titta närmare på - saker som kan
ha betydelse för hur den här lagstiftningen justeras.
Det handlar då om att titta på hur man internatio-
nellt har det vad gäller gruvlagstiftningen. Man vill
också titta närmare på gruvnäringens ekonomiska
betydelse för samhället och fördjupa sig i systemet
för ersättning till markägare på vilkas marker sådan
här verksamhet bedrivs. Vidare gäller det avgifterna
för tillståndsverksamheten. Ytterligare en punkt är
myndighetsansvaret för gruvhantering och tillstånds-
givning, som i dag ligger på Bergsstaten som är un-
derordnad SGU.
Fru talman! Jag ska inte kommentera betänkandet
ytterligare. Dock vill jag säga att det var en onödig
reservation som vi fick i vårt utskott. På något sätt
visar det väl mer på borgarnas grälsjuka snarare än på
en konstruktiv debatt. Jag menar att vi skulle ha kun-
nat enas kring ett enhälligt betänkande i frågan efter-
som man i alla yttranden som avlämnats egentligen
pekar på samma sak, nämligen på behovet av ett
bättre kunskapsunderlag innan vi får en proposition,
ett färdigt förslag till ny lag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 97 HARALD BERGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Ja, man kan tycka vad man vill om att
reservera sig, Karl Gustav Abramsson, och att det är
okynne. Men jag tycker knappast att det kan kallas
för okynne om regeringen har haft tio år på sig för att
lösa ett problem och inte har kommit till skott och
inte tycks ha någon vilja att göra det. Det var det ena.
Det andra är att Karl Gustav Abramssom vid ett
par tillfällen nämnde "väsentligen försvårar" för
gruvnäringen. Som jag nämnde i mitt anförande har
jag vid ett antal tillfällen haft anledning att ta kontakt
med den förening, Aktionen för rättvis minerallag,
som har agerat kraftfullast i den här frågan. Jag har
fått hjälpa dem lite. De har vid flera tillfällen bekräf-
tat att det visst får finnas gruvor, det är man inte mot.
Men det måste finnas en möjlighet för markägaren att
vara med i ett tidigt skede, t.o.m. redan i prospekte-
ringsskedet.
Är det K G Abramssons uppfattning att markäga-
rens ställning ska bli bättre? Det är faktiskt utredaren
Birgitta Nådells uppfattning. Hon vill stärka mark-
ägarens ställning. Men vad är Karl Gustav Abrams-
sons och Socialdemokraternas uppfattning? Jag fick
av anförandet uppfattningen att det ska vara ungefär
som det är.

Anf. 98 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Fru talman! Det hade säkert varit så, Harald Berg-
ström, att om problemet med hanteringen av gamla
gruvanläggningar, lagstiftning och regler kring detta
hade varit påtagligt hade regeringen säkert använt sin
förordningsmakt. Det är möjligen så att detta just på
senare år har blivit påtagligt. Regeringen har inte
agerat i frågan utan ämnat göra det i samband med
den proposition som kommer för att få ett enhetligt,
tydligt och synligt regelverk.
Jag sade att jag inte gillade vissa av utredarens
formuleringar. Jag gillade formuleringen att gruv-
brytningen är av väsentligt allmänt intresse, även så
prospektering. Men formuleringen att gruvbrytningen
i Sverige inte avsevärt ska försämras tyder på att det
finns en liten meningsskiljaktighet mellan vår upp-
fattningen och utredarens. Där tror jag att man måste
vara väldigt försiktig.
Vi har sagt, och vi ställer upp på, att man ska stär-
ka markägarnas ställning. Det framgår väldigt tydligt
av det svar som Harald Bergström fick på sin fråga
till statsrådet Messing, nämligen att man ska ta ve-
derbörlig hänsyn till markägarintressen, sakägarin-
tressen, i det förslag till ny lagstiftning på mineral-
lagssidan som man ämnar presentera i början av nästa
mandatperiod.

Anf. 99 HARALD BERGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Ja, visst fick jag svar på min inter-
pellation, men den springande punkten för mig är
huruvida regeringen och Socialdemokraterna vill göra
markägaren till en förhandlingspart. Det är i först i
det läget som markägaren har något reellt att sätta
emot. Han har sin egendom att spela med i en för-
handling. Vill man inte göra det är markägaren bort-
spolad redan från början. Att få vederbörande till
förhandlingspart anser jag vara den avgörande frågan.
Sedan kan man diskutera ersättningar osv., men för-
handlingsrätten, att bli en fullvärdig part, är det avgö-
rande.
Än en gång om de gamla gruvorna. Det är faktiskt
så, K G Abramsson, att de problem som vi mötte i ett
enskilt ärende, som K G Abramsson väl känner till, är
mer än tio år gamla.

Anf. 100 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Fru talman! Om vi utgår från att prospektering
och gruvverksamhet är av väsentligt allmänt intresse
måste det rimligen innebära att en markägare inte kan
ges någon form av vetorätt. Där måste det allmänna
intresset gå före. Det är väl nationens väl och ve som
i så fall ska stå i förgrunden. Vi hade samma fråga
uppe för ungefär ett år sedan när vi behandlade frågan
om ny lagstiftning för jaktvårdsområden där vi dis-
kuterade småviltsjakt. Den har den tyngden att det
betraktades som ett väsentligt allmänt intresse, och
t.o.m. där får markägarens intresse stå tillbaka. Jag
tror att detta är väsentligt mycket viktigare. Men
markägarens ställning ska stärkas, det utgår vi från.
På vilket sätt det sker kommer regeringen att visa
senare när den kommer med propositionen.

Anf. 101 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! K G Abramsson tycker att reservatio-
nen är ett uttryck för grälsjuka från reservanterna i
utskottet. Det är möjligt att vi, efter fyra år med nuva-
rande Näringsdepartementet, borde vi vara vana vid
att det inte går fortare att få igenom ärenden där, att
tre statsråd, fem statssekreterare och en hyggligt stor
stab tjänstemän inte räcker för att hantera sådan här
frågor som minerallagen på bara ett och ett halvt år
efter avslutad utredning.
Jag tycker ändå att det finns skäl att ställa frågan:
Vilka frågor är så besvärliga att hantera att man inte
ens ett och ett halvt år efter avslutad utredning kan
presentera en proposition? Då svarar K G Abramsson
indirekt genom att räkna upp ett stort antal frågor där
han säger att regeringen ytterligare behöver fördjupa
sig. Det var i stort sett alla de frågor som utredningen
handlar om. Då kan man undra: Avser regeringen att
tillsätta en ny utredning om de här frågorna innan en
proposition ska läggas fram, eller är det så att den här
fördjupningen ska ske inom departementet? När
kommer en proposition? Blir det ytterligare en utred-
ning om de här frågorna innan en proposition läggs
fram?

Anf. 102 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Fru talman! Nu vet Ola Karlsson att även om
riksdagen står över regeringen förfogar vi inte riktigt
över hur man hanterar sådana här frågor. Propositio-
ner och andra förslag är det regeringens sak att funde-
ra över och att ta fram.
Lagstiftning är ett viktigt arbete, och där ska man
inte hasta fram. Man har förstått när man har tittat på
de förslag som finns och ser reaktionerna från olika
håll att man ska vara väldigt noggrann. Ola Karlsson
vet mycket väl att det inte ska bli en ny utredning,
utan det arbete som regeringen har aviserat måste
göras är ett arbete som utförs inom departementet och
ska klaras ut där. Jag utgår från att vi ganska tidigt
vid nästa mandatperiod kommer att ha en proposition
på det här området.
Jag tycker fortfarande att det är lite grälsjukt att
inte kunna acceptera pågående arbete. Jag upplevde
det ändå så att vi i början av hanteringen var ganska
överens om att vi skulle klara av det här, men i sista
minuten var ni tvungna att gå samman om en reser-
vation bara för att få gräla lite i kammaren.

Anf. 103 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Förvisso är det så att det är regeringen
som styr vilka propositioner som läggs fram. Jag
tycker att det vore intressant om K G Abramsson,
som har en något lite bättre kontakt med departe-
mentet än vad vi reservanter har, kunde förklara vad
det är som är så besvärligt och som gör att det måste
fördröjas så oerhört så länge som det faktiskt gör.
Vad är det som gör att det krävs ett och ett halvt år
efter avslutad utredning att komma med ett förslag
när man har ett så stort departement till förfogande?
Varför är det så svårt i klartext att stärka markägarnas
ställning inom minerallagens område?

Anf. 104 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Fru talman! Om det är något som är oerhört be-
svärligt vet jag inte. Det vet Ola Karlsson lika väl
som jag att Näringsdepartementet har många andra
frågor än minerallagstiftningen och det som hör ihop
med den att hantera. Ett område som jag tror att det
finns anledning att fundera väldigt mycket över är hur
ett system för eventuell ersättning till markägare och
andra sakägare ska utformas. Jag tror att det är en av
de viktigaste frågorna, eftersom vi aldrig tidigare har
haft ett sådant system. Med staten har vi haft det, men
jag tror inte att det går att överföra systemet med
statens kronoandel på frågor om eventuell ersättning
till markägare.
Jag tror visst att det finns ett klart och mycket
sanningsenligt fog för att regeringen ska titta på de
här frågorna, så att vi i början på nästa mandatperiod
får ett bra förslag till en effektiv och fungerande lag-
stiftning på mineralområdet.

Anf. 105 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Jag ska försöka att tillföra den här de-
batten lite nya och vidgade perspektiv.
Men först och främst vill jag deklarera att Väns-
terpartiet ser den svenska gruv- och mineralindustrin
som nationellt viktig - detta med tanke på de stora
intäkter som näringen genererar till statskassan men
också med tanke på näringens regionalpolitiska bety-
delse.
När man tar del av motionerna och följer debatten
om gruv- och mineralfrågor får man konstatera att det
mesta handlar om en negativ syn på näringen. Det är
då viktigt att påpeka att den oro och misstro som
kommer till uttryck måste tas på allvar. Det finns ett
antal fall där bl.a. prospektörer har uppträtt ansvars-
löst och där bristande miljöhänsyn tagits. Den pågå-
ende översynen av minerallagen måste komma till
rätta med det här.
Men det vore trots allt bra att få en deklaration
från övriga partier om deras syn på näringens framtid.
Jag är personligen övertygad om att nyckeln till
framgång finns i förmågan att utveckla verksamheten
mot ett långsiktigt hållbart nyttjande av naturtillgång-
ar. Näringens företrädare har här viktiga avgöranden i
sina händer. Gör miljöhänsyn och långsiktigt hållbar
utveckling till huvudfrågor, är mitt budskap.
Gruvnäringen bygger på ett utnyttjande av natur-
resurser. I gruvnäringens fall handlar det dessutom
om ändliga tillgångar. Det är därför av stor betydelse
att samhället har en god kontroll över verksamheten.
Samhället har också ett ansvar för att näringen be-
drivs med långsiktighet, miljöhänsyn och inte minst
för att näringen utvecklas. När det gäller naturrike-
domar är det viktigt att samhället får möjligheter att
ta del av det mervärde som skapas vid utnyttjandet.
De resurser som samhället därmed får kan användas
till bl.a. infrastruktur, utbildning och forskning, dvs.
åtgärder som direkt påverkar förutsättningarna för ett
utvecklat näringsliv.
Jag hoppas alltså att det i grunden finns en samsyn
om att gruvhantering och mineralindustri är ett
gemensamt nationellt intresse samt att den inhemska
mineralutvinningen är viktig såväl från försörjnings-
och sysselsättningssynpunkt som från industriell
synpunkt.
Det har tidigare i debatten sagts att få länder i
världen kan uppvisa de förutsättningar som Sverige
har beträffande prospekterings- och gruvverksamhet.
Trots att Sverige intar en ledande ställning som råva-
ruproducent, finns det mycket i övrigt att önska vad
gäller forskning och utveckling. Med hänsyn till Sve-
riges starka ställning inom Europa är det nödvändigt
med forskning och utveckling för att kunna bibehålla
kompetens och konkurrenskraft på sikt. I ett europe-
iskt och internationellt perspektiv har Sverige unika
förutsättningar att vara ledande i fråga om geologisk
kompetens. Detta förhållande bör vi rimligtvis beakta
när vi diskuterar den framtida inriktningen på forsk-
ningspolitiken, där geovetenskapen bör ha ett givet
utrymme. Samma sak bör naturligtvis gälla miljö-
forskning i gruvsammanhang.
Fru talman! En del saker har dock hänt. Bl.a. finns
det i den regionalpolitiska propositionen en ambition
om ett program och ett nätverk för de mineralutvin-
nande branscherna. Värt att nämna är också den sats-
ning som sker inom ramen för Miljöstrategiska stif-
telsen. Det s.k. Mimi-projektet omfattar en satsning
på totalt 78 miljoner och kommer att vara en viktig
del i det fortsatta arbetet med att åtgärda miljöpro-
blem relaterade till gruvnäringen. Dessutom fick vi i
går veta att Sveriges bergindustri satsar resurser,
totalt 12 miljoner, för att inrätta tre nya professurer
vid Luleå tekniska universitet.
I betänkandet nämns bl.a. Naturvårdsverkets syn-
punkt att Sverige ska inta en mer ledande roll i arbetet
på ett europeiskt plan. Jag delar till fullo Naturvårds-
verkets synpunkt, och skulle dessa ambitioner lyckas
kommer nya områden inom tjänste-, utbildnings- och
miljösektorerna att öppnas. Sverige kan då vara le-
dande inte bara när det gäller råvaruproduktion utan
också inom en mängd andra områden. Som ett exem-
pel kan nämnas de redan inledda projekten som avser
att utveckla miljömässigt och ekonomiskt effektiva
metoder för att motverka de miljöproblem som upp-
står vid gruvhanteringen och avfallet i samband med
denna.
Naturligtvis kommer den kunskapen och kompe-
tensen att vara intressant för många utanför Sveriges
gränser. Jag kan lätt se framför mig ett framtida mil-
jöteknikföretag som mot bakgrund av de stora geo-
vetenskapliga kunskaperna är lyckosamt i arbetet med
att sanera grovt förorenade avfallsdeponier.
För mig är alltså utvecklingen av den nationella
geovetenskapliga kompetensen ett bra exempel på hur
naturtillgångar och kunskaper om dessa kan användas
för att bredda näringslivet. Här finns dessutom stora
möjligheter för en traditionellt mansdominerad
bransch att med en ny inriktning vara attraktiv även
för kvinnor.
Fru talman! Näringsutskottet har avslagit en mo-
tion om hantering av överskottsmaterial från gruvor.
Avslaget får dock sägas vara gjort i en vänlig ton. Jag
utgår från att regeringen tar konsekvenserna av ut-
skottets skrivning som säger: "Utskottet vill därför
framhålla betydelsen av att SGU:s arbete med klassi-
ficeringen intensifieras."
Det är minst sagt framsynt ur en rad aspekter att
hitta områden där man kraftigt kan öka användningen
av material som nu många gånger ses bara som ett
problem - detta inte minst av miljöskäl. Utskottets
hänvisning till det svenska miljökvalitetsmålet är i
hög grad relevant.
I motionen pekas på de möjligheter som ett ut-
byggt transportsystem skulle ge för att fullt ut kunna
nyttja bergmassor som nu finns upplagda runt de
svenska gruvorna. Frågorna kanske inte riktigt hör
hit, men naturligtvis kan de förslag som skissas på i
motionen bidra positivt till både fler jobb och bättre
miljö. Tips: Läs motion N330!
Fru talman! Jag inledde mitt anförande med att ge
Vänsterpartiets övergripande syn på gruv- och mine-
ralpolitik. Jag ska avsluta med att peka på behovet av
en nationell strategi i frågan. Bl.a. därför är arbetet
med en ny minerallag viktigt och svårt.
På regeringens hemsida hittar man under rubriken
"Basindustrier" följande beskrivning:
"Gruvnäringen kan i sin vidaste mening sägas in-
nefatta all mineralindustri, dvs. brytning för utvinning
av malm, industrimineral, ballast och sten. Mineral-
och mineralprodukter är nödvändiga för en hållbar
ekonomisk och social utveckling. Ett modernt sam-
hälle fungerar inte utan dessa råvaror."
Problemet är att detta är allt som står om gruv-
och mineralnäringen. Det kan vara en förklaring till
den utdragna processen om översyn av minerallagen.
Exempelvis finns det mycket att läsa om en annan
basindustri, skogen, om regeringens skogspolitik, om
uppföljning och om utvärdering av skogspolitiken.
Jag menar att om regeringen menar allvar med skriv-
ningen om att mineraler och mineralprodukter är
nödvändiga för en hållbar ekonomisk och social ut-
veckling, behövs naturligtvis en långsiktigt hållbar
och stabil gruv- och mineralpolitik.
Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag.

Anf. 106 HARALD BERGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Lennart Gustavsson nämnde inled-
ningsvis att man vanligen möter en negativ syn på
mineralhanteringen och gruvnäringen och efterfråga-
de partiernas syn på denna näring. Man kan ju fråga
sig varför det har blivit en negativ syn på näringen
som sådan men kanske speciellt på mineralprospekte-
ring.
Kristdemokraternas syn är att den här näringen är
väldigt viktig. Om vi inte hade haft den här näringen
hade vi i dag inte haft metallurgin med dess följdin-
dustrier som en stor industri hos oss. Vi hade t.ex.
inte haft Atlas Copco med bergsborrning och hela den
industrin m.fl. Gruvnäringen och mineralhanteringen
är för oss en mycket viktig basnäring, vill jag poäng-
tera.
Som Lennart Gustavsson också nämnde är mine-
ralen av ett angeläget allmänt intresse. Då kan man
konstatera att detta intresse varierar med världsmark-
nadspriset. Vi har många gruvor som är nedlagda för
att de inte innehåller malm som är lönsam att ta upp.
Det angelägna allmänintresset har ännu ingen ut-
redare velat ta på sig ansvaret för att precisera vad det
är. Det skulle vara intressant att höra om Lennart
Gustavsson har något att säga just om det angelägna
allmänna intresset. Det är ju här skärningspunkten
finns för markägaren och hans intresse av att både få
ut något av sitt ägande och få råda över sin egendom.
Jag vill gärna också säga, fru talman, att jag hög-
aktar bergmästaren och hans arbete för att han har
gjort näringen bättre. Hans sätt att hantera tillstånds-
givningen har blivit mycket bättre än det var tidigare.

Anf. 107 LENNART GUSTAVSSON (v)
replik:
Fru talman! Det är bra att Kristdemokraterna tyd-
ligt markerar vikten av att vi har en nationell gruv-
och mineralindustri. Det tycker jag är befriande.
Sedan över till frågan detta med angeläget allmänt
intresse. Jag tror att det är avgörande för att vi ska ha
en nationell gruv- och mineralindustri att vi gör be-
dömningen att de här frågorna är av angeläget allmänt
intresse. Jag tror att vi i den här processen framöver
måste hitta avvägningar där vi stärker markägarnas
intresse. Men att gå så långt som att säga att vi ska ta
bort det angelägna allmänna intresset och fortfarande
bedriva en utvecklad gruv- och mineralnäring tror jag
inte på. Min fråga, som jag skulle vara tacksam om
jag kunde få svar på från Kristdemokraterna, gäller
vilken bedömning Kristdemokraterna gör om vi tar
bort det angelägna allmänna intresset och förstärker
markägarnas rättigheter. Tror ni då att man kan ut-
veckla en bärkraftig gruv- och mineralindustri?

Anf. 108 HARALD BERGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Det här med det angelägna allmänna
intresset inom den här näringen, och dess betydelse,
kvarstår hos oss. Jag kan också säga att även om vi är
mycket intresserade av att markägarens ställning ska
stärkas, han ska bli en förhandlingspart, vet vi att det
kommer punkter där vissa markägare skulle vilja sätta
upp ett veto: Min mark rör du inte! I sådana lägen kan
det angelägna allmänna intresset få ta över. Det finns
en expropriationsrätt som vi i sådana lägen kan behö-
va använda. Det är vår syn på saken.
Fortfarande känner jag till svårigheterna med att
precisera det angelägna allmänna intresset. Jag vet
om detta. Men det skulle ändå vara intressant om
utredaren eller propositionen kunde ange några rikt-
linjer. Det gör man t.ex. när det gäller att dra en väg
eller när det gäller det angelägna allmänna intresset
för en kraftledning. Men i fråga om minerallagen
finns det inget sagt, bara att det finns ett sådant in-
tresse. Hur är Lennart Gustavssons syn på detta?

Anf. 109 LENNART GUSTAVSSON (v)
replik:
Fru talman! Förhoppningsvis är det en av de saker
som vi under arbetet framöver ska kunna bidra med;
alltså en tydlighet i det här. Det är, som tidigare har
sagts i den här debatten, naturligtvis så att näringen
behöver en tydlig lagstiftning. Det är solklart. Men
jag hoppas, eller utgår från, att Kristdemokraterna
konstruktivt kommer att arbeta för att bidra med klo-
ka synpunkter på lagens utformning. Jag gör detta
utifrån den deklaration som faktiskt kom från Krist-
demokraterna om att man ser att det angelägna all-
männa intresset är viktigt och att man ser att det finns
ett nationellt intresse av att vi har en stark gruv- och
mineralnäring.
Låt oss sedan ta gemensamma tag för att forma en
ny minerallag där vi kan tydliggöra de oklarheter som
faktiskt finns, men låt oss göra det utifrån förviss-
ningen att vi ska ha en stark svensk gruvindustri.

Anf. 110 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Ett av skälen till att den här utred-
ningen kom till och till att vi ser fram emot att få en
proposition är ju att både mineralletning och gruv-
brytning innebär, och har inneburit, mycket stora
miljöproblem som vi hoppas kunna göra något åt
framöver. Ett annat skäl har naturligtvis varit att en-
skilda markägare har drabbats av prospektörer och
folk som inte har burit sig åt enligt regelboken alls.
De har blivit kränkta. Det är viktigt att vi får nya och
bättre regler på det här området.
Jag vill bara säga att visst är gruvindustrin mycket
viktig. Men det är olika hur viktig den är. Hur viktigt
är gruvbrytning på Österlen jämfört med övre Norr-
land, där utrymmena är stora och där arbetslösheten
många gånger är hög? Man måste också se proportio-
nerna, hur stort samhällsintresset är.
Rent allmänt anser jag att markägarnas intressen
måste få större genomslag. Man måste ha bättre in-
formation i alla led av hanteringen. Det måste också
finnas någon slags ersättning för att man låter marken
användas av andra till olika ändamål. Om det blir
rimliga ersättningar tror jag också att det kommer att
vara lättare att komma överens med markägare i
framtiden.
En annan sak är ju att länsstyrelser och kommu-
ner, framför allt länsstyrelser, måste komma in tidiga-
re i processen. De måste ha möjlighet att bedöma,
både ur miljösynpunkt och ur kulturell synpunkt, de
ingrepp som eventuellt ska ske så att de kan ha en
påverkan på vad som händer. Jag anser att det är
viktigt att de förändringarna görs.
Sedan är jag glad åt att vi tar upp den här frågan
om gamla gruvhål och om de personer som bosätter
sig ovanpå dessa och alltså har haft oturen att få en
sådan miljö. Det finns också andra typer av problem
som kan uppstå där man har bosatt sig. Det kan vara
ras och olika andra saker. Jag är glad att vi i utskottet
enigt förutsätter att vi vill att detta ska tas upp i pro-
positionen, att vi vill att regeringen ska komma med
en lösning på det.
Mycket viktigt är ju att gruvnäringen kommer till
botten med miljöproblemen och inte utnyttjar miljön
och möjligheten att smutsa ned som man har gjort
tidigare. Nu har vi sett att mycket pågår, så det kan
kännas lite betryggande för framtiden. Det finns
mycket som pågår internationellt, t.o.m. i FN:s regi,
och den internationella gruvindustrin arbetar hårt med
att bli bättre. Det här pågår på många olika nivåer, i
EU och även i Sverige.
Jag hoppas att det här leder till att vi får det mil-
jömässigt bättre i fråga om både prospektering och
gruvindustri och till att gruvorna kommer att tas hand
på ett acceptabelt sätt i framtiden. En fråga som jag
inte har sett belyst och som jag hoppas även kommer
att tas upp och belysas ordentligt är vad som händer
när en gruva går i konkurs. Det har ju hänt uppe i
Västerbotten för inte så länge sedan. Man lämnar
alltså en mycket destruktiv miljö för samhället att ta
hand om. Så får det naturligtvis inte vara. Jag hoppas
att detta också kommer att tas upp, alltså hur man ska
försäkra sig mot att konkurser får destruktiva miljö-
konsekvenser.
Det här är de viktigaste sakerna som jag vill påpe-
ka om det här betänkandet. Vi har alltså lämnat ett
särskilt yttrande där vi just trycker på miljöfrågorna.
Vi har inte sett att det är löst än. Vi har sett att arbetet
pågår, och det är mycket viktigt att det fortsätter.

Anf. 111 HARALD BERGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Jag skulle bara vilja ställa en enda
fråga till Ingegerd Saarinen. Jag har tidigare genom
åren förstått att Miljöpartiet har stått för en vetorätt
till förmån för markägare, till förmån för kommuner
och även till förmån för länsstyrelser. Står ni kvar vid
den ståndpunkten? Det skulle i så fall låsa väldigt
mycket av möjligheterna att utvinna mineraler på
många håll i vårt land.

Anf. 112 INGEGERD SAARINEN (mp)
replik:
Fru talman! En vetorätt för länsstyrelser och
kommuner tycker jag är helt rimlig. En vetorätt för
enskilda är möjligen också rimlig, men jag vill in-
vänta utredningen när det gäller detta.
Jag tror också att det kommer att bli mycket lätta-
re att lösa sådana här saker om man börjar behandla
markägarna med lite mer respekt än man har gjort
tidigare. Det är möjligt att situationen då inte blir så
infekterad. Då kan frågan lösas på andra sätt än ge-
nom att man måste använda vetorätt. Men till dags
dato är det vår uppfattning att även markägare ska
kunna ha vetorätt.

Anf. 113 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationen.
Som svar på den direkta frågan från Lennart
Gustavsson vill jag säga att vi i Centerpartiet ställt
upp för gruvnäringen, och vi inser vilken stor bety-
delse den har för hela vårt land. Den är självklart ett
angeläget allmänintresse, vilket ju har sagts här tidi-
gare.
Utredningsdirektiven från februari 1999 var för
oss i Centerpartiet väldigt positiva eftersom man i
många stycken tog hänsyn till de synpunkter som vi
hade framlagt i den då aktuella motionen om mine-
ralpolitiken. Vi hade väntat oss ett resultat i form av
en proposition - och detta betydligt tidigare än nu,
vilket ju framförts tidigare i denna debatt. Det var
viktigt för oss att markera att man skulle ta hänsyn till
äganderätten och avväga detta mot allemansrätten och
rätten att undersöka mark osv. Det gällde också frå-
gorna om information både till markägare och till
samhället i övrigt, och framför allt gällde det attity-
den till markägare och bemötande från exploatörer
och myndigheten i fråga. Vi utgår fortfarande från att
vi när det gäller dessa frågor ska kunna få positiva
besked i en kommande proposition.
Senfärdigheten är olycklig ur flera synpunkter.
Prövningen tar mycket längre tid nu än tidigare. Mil-
jöbalkens införande har gjort att det som tidigare tog
fyra månader nu kan ta tre fyra år. Det gäller inte bara
den här typen av ärenden. Därför är det viktigt att vi
får säkra och långsiktiga spelregler för gruvnäringen
och mineralpolitiken i det här landet. Jag utgår från
att vi ska kunna få detta den kommande hösten.
Med detta yrkar jag bifall till reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

7 § Förstärkt sekretess i konkurrensärenden

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU11
Förstärkt sekretess i konkurrensärenden (prop.
2001/02:69).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 12 §.)

8 § Redogörelse för verksamheten inom Orga-
nisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) under år 2000 och första halvåret 2001

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU6
Redogörelse för verksamheten inom Organisationen
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) un-
der år 2000 och första halvåret 2001 (skr.
2001/02:13).

Anf. 114 STIG SANDSTRÖM (v):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till vår reser-
vation, i vilken vi föreslår att regeringen bör ta initia-
tiv till att en styrkekatalog för civil krishantering
upprättas.
Sedan vill jag ta tillfället i akt att belysa betydel-
sen av OSSE:s verksamhet samt göra några utblickar
mot framtiden, framför allt med avseende på före-
byggande terroristbekämpning och med tyngdpunkt
på ett barnperspektiv och ett genderperspektiv.
Fru talman! En stor del av OSSE:s verksamhet
syftar till att hjälpa de nya staterna i Öst- och Central-
europa att bygga upp demokratin från grunden. Här
spelar elementära valförberedelser och valobservatio-
ner en central roll, men även stöd och hjälp till en fri
opinionsbildning i dessa nya statsbildningar. Många
valobservatörer kan vittna om den stolthet man har
uppvisat på valstationerna när man med korrekthet
och stränghet noga efterlevt de nya vallagarna. Jag
har själv fått uppleva detta som valobservatör i
Moskva, i Montenegro och i Kosovo. Till påskhelgen
hoppas jag att få uppleva samma sak när medborgar-
na i Ukraina ska gå till val.
Även på andra demokratiskapande och konfliktfö-
rebyggande områden har OSSE:s betydelse ökat. På
tio år har den operativa förmågan ökat tjugofalt. För
närvarande har man inte mindre än 20 olika missioner
på gång inom OSSE.
Den senast arbetsuppgift man har tagit sig an är
att delta i terroristbekämpning, vilket borde lämpa sig
särskilt väl för en organisation som OSSE med dess
stora bredd och legitimitet hos medlemsländerna. I
praktiken arbetar man ju redan förebyggande mot
terrorism. Ty vad kan vara mer effektivt mot terro-
rism än att skapa fungerande demokratier i tidigare
laglöst land?
På vintersessionen i Wien nu i februari redogjorde
rapportörerna för de tre kommittéerna - den politiska,
den sociala och den demokratiska kommittén - för
hur de hade tänkt sig upplägget för arbetet mot terro-
rism och upplägget inför parlamentarikermötet i Ber-
lin i juli.
Den första uppgiften som nämndes var att definie-
ra vad terrorism är. I dag saknas en allmänt vederta-
gen definition - kanske beroende på att terrorismen
liksom cancern kan ta sig många olika former och
uttryck. Vad är t.ex. skillnaden mellan terror och
terrorism? Är dödsstraffet en form av terrorism? Hur
ser vi på sådana ting som hedersmord och systema-
tiskt kvinnoförtryck? Kan terrorismbekämpning
övergå till att själv bli terrorism? Kan terroristbekäm-
paren bli en terrorist? Är en sådan företeelse som
mobbning ett embryo till en form av terrorism?
Ja, det är många knepiga frågor, men jag är säker
på att OSSE:s tre duktiga rapportörer - Barsony från
Ungern, Barbara Haering från Schweiz och Svend
Robinson från Kanada - kommer att lägga fram väl
genomtänkta förslag till Berlinmötet. De förslag man
kommer att lägga fram kommer att lägga tonvikten på
det förebyggande arbetet, och det tycker jag är allde-
les utmärkt. Jag menar att Sveriges riksdag och dess
OSSE-delegation kan spela en viktig och konstruktiv
roll för att påverka den resolution som OSSE:s par-
lamentariska församling kommer att anta på Berlin-
mötet.
Fru talman! Vad jag syftar på är att vi tar initiativ
till att lyfta in barnperspektivet och genderperspekti-
vet i bekämpningen av terrorismen. Trots OSSE:s i
övrigt stora förtjänster vet vi att det är trögt att driva
dessa frågor inom OSSE. Fortfarande är minst 80-
90 % av deltagarna vid de parlamentariska mötena
män, och förståelsen för det kvinnopolitiska
perspektivet är minst sagt dålig.
Om vi ska göra en riktig genomlysning av terro-
rismens grunder och orsaker tror jag inte att vi kan
komma ifrån genderperspektivet. Jag tror inte att det
är en slump att det är nästan enbart unga pojkar som
blir terroristiska självmördare.
Kampen för politisk demokrati är viktig i den fö-
rebyggande terrorismbekämpningen. Men kampen för
alla människors lika värde, även kvinnors och barns,
måste också vara en hörnsten i kampen mot terrorism.
Jag har svårt att tänka mig att terrorismen kan slå rot i
en miljö där demokrati och jämlikhet råder och där
barnkonventionen respekteras. För övrigt tror jag inte
heller att sådana länder startar krig. Därför hoppas jag
att vi tillsammans kan ta initiativ till att i OSSE:s
fortsatta arbete lyfta in kvinnoperspektivet i terrorist-
bekämpningen.

Anf. 115 URBAN AHLIN (s):
Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till
förslaget i utrikesutskottets betänkande och avslag på
reservationerna.
OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete
i Europa, är tillsammans med FN en närmast univer-
sell organisation med 55 olika medlemsländer. Be-
sluten tas i det permanenta rådet och i ministerkretsen
med konsensus. Det betyder att alla måste vara över-
ens. Detta är naturligtvis en stor styrka för Organisa-
tionen för säkerhet och samarbete i Europa, men
också en oerhört stor svaghet. I dag lider OSSE av
detta, eftersom ett fåtal länder blockerar besluten.
Man låter inte ens OSSE få ta sin budget. OSSE har
alltså på grund av konsensusregeln blivit tagen giss-
lan av ett fåtal medlemsländer som inte är så nöjda
med vad OSSE gör. Detta är naturligtvis ett stort
problem för OSSE.
OSSE spelar en stor roll, precis som Stig Sand-
ström i sin inledning visade, genom de olika missio-
ner som finns främst i Östeuropa och Centralasien,
där OSSE gör ett fantastiskt bra arbete främst på den
civila sidan med att stärka de mänskliga rättigheterna
och att vara ett öga för att se vad som händer i dessa
områden och att också rapportera om brott mot
mänskliga rättigheter. OSSE har ju under den senaste
tiden också stängt sina missioner i våra grannländer
Estland och Lettland efter att där ha gjort ett arbete
för att se hur man kan förbättra den ryska minorite-
tens situation. När det arbetet bedömdes vara avslutat
stängdes också missionerna.
Det finns en mission som jag särskilt skulle vilja
lyfta fram. Det är OSSE:s monitoring group i Minsk i
Vitryssland, som arbetat i en enorm motvind. Presi-
dent Lukasjenko har gjort i det närmaste allt han kan
för att kasta ut organisationen. Den som tidigare var
chef, ambassadör Wieck, var närmast förklarad per-
sona non grata av Lukasjenkos regim, men lyckades
ändå sitta kvar hela sin period tills han nu slutade.
Problemet är att den vitryska regimen nu inte tillåter
den nyutnämnde chefen för denna mission att få vi-
sum och komma in i Vitryssland. Man kräver nämli-
gen att mandatet för OSSE ska göras om. Man tycker
att OSSE är partiskt och har varit något slags sam-
bandscentral för oppositionen i arbetet med att störta
Lukasjenko, vilket naturligtvis är helt felaktigt.
OSSE:s mission i Minsk har arbetat på ett mycket bra
sätt och har främjat demokrati och mänskliga rättig-
heter i landet.
Jag vill återgå till konsensusregeln, som faktiskt
nu förlamar OSSE. Den parlamentariska församling-
en, som flera av oss här tillhör, har år efter år på de
olika parlamentariska församlingsmötena redovisat
förslag på hur man ska kunna komma till rätta med
detta och föreslagit ändrade regler för hur röstnings-
förfarandet ska se ut. Detta har inte gått att få något
som helst stöd för från de olika medlemsländerna.
I det permanenta rådet i Wien finns det någonting
som man kallar secret consensus, alltså hemlig kon-
sensus, och det betyder att ordförandelandet går runt
och lyssnar av bland de olika medlemsländerna. När
ett medlemsland säger att man inte ställer upp på ett
förslag talar ordföranden om för de andra att det inte
går att nå enighet om förslaget utan att man måste
fortsätta arbeta med frågan. Men man talar inte om
vilket land som bromsar det hela. Detta är naturligtvis
ett stort avbräck för oss som parlamentariker. Vi sitter
i våra respektive nationella parlament och vet faktiskt
inte vilka länder det är som bromsar utvecklingen i
OSSE. Detta måste vi naturligtvis göra någonting åt.
Vem vet: Det kanske någon gång är Sverige som
bromsar utvecklingen i OSSE, utan att vi som parla-
mentariker får reda på det! Gud förbjude att det är på
det sättet, men man kan ju aldrig vara helt säker.
Efter vintersessionen i Wien anordnades ett möte i
Salzburg med ett antal ledamöter från parlamentari-
kersidan och från ambassadörerna i det permanenta
rådet, där man diskuterade just de motsättningar som
finns mellan parlamentarikerförsamlingen och det
permanenta rådet i Wien. Då försökte man också
komma överens om något slags hållning vad gäller
hur man skulle kunna samarbeta bättre i fortsättning-
en. Jag vill till protokollet läsa in detta i en from för-
hoppning att någon på Utrikesdepartementet på andra
sidan Strömmen läser detta och också arbetar i den
riktningen i fortsättningen.
I denna samling kom man överens mellan dessa
representanter för det permanenta rådet - de främsta
företrädarna och de största länderna - och parlamen-
tariker från parlamentarikerförsamlingen att presi-
denten i parlamentarikerförsamlingen varje gång ska
bli inbjuden till det permanenta rådet efter sommar-
och vintersessionen för att inför det permanenta rådet
beskriva de viktigaste prioriteringar som parlamenta-
rikerförsamlingen har beslutat om och redovisa de
resolutioner som vi som parlamentariker antar. Efter
det ska det permanenta rådet anordna en debatt där de
respektive medlemsländerna diskuterar parlamentari-
kernas förslag. Detta har ju inte skett förut. Man har
bara fått det på papper, och sedan har man inte fått
någon kommentar. Det skulle göra att vi faktiskt får
en möjlighet att höra vad den svenske ambassadören i
OSSE säger om de förslag som vi har antagit i parla-
mentarikerförsamlingen. Visar det sig då att den
svenska regeringen inte håller med parlamentarikerna
har vi faktiskt en möjlighet att i detta parlament på-
verka den svenska regeringen så att man ändrar sin
hållning i framtiden. Jag tror att det vore väldigt po-
sitivt om vi kunde få ett sådant samarbete att fungera.
Man har också från medlemsländerna välkomnat
att OSSE:s parlamentarikerförsamling kommer att
sätta upp ett sambandskontor i Wien som ska vara till
en hjälp för oss som parlamentariker och ge oss in-
formation om vad som händer i OSSE och hur vi ska
kunna arbeta och påverka nere i Wien. Det kommer
att sättas upp inom en nära framtid. Det permanenta
rådet lovade också att ge full support och full access
till all information inom OSSE som vi behöver som
parlamentariker.
Det kanske viktigaste av alltihop är budgetfrågan
inom OSSE, som i dag faktiskt bromsas av att vissa
medlemsländer använder sitt veto i den här organisa-
tionen. Där kom ambassadörerna och parlamentari-
kerna överens om att budgeten ska skickas till parla-
mentarikerförsamlingen samtidigt som den skickas
till medlemsstaterna för att man ska kunna få samla in
synpunkter, dels från medlemsländerna, dels från
parlamentarikerna, i god tid för diskussion, så att vi
också kan få lämna våra synpunkter.
Jag tycker att det är väldigt bra att mötet i Salz-
burg ändå kom fram till vissa åtgärder som på något
sätt skulle kunna stärka parlamentarikernas ställning i
OSSE:s parlamentarikerförsamling och i OSSE:s
permanenta råd. OSSE är en oerhört viktig organisa-
tion, och de missioner som verkar i Öst- och Central-
asien gör ett fantastiskt bra arbete. De förtjänar allt
stöd, och därför ska vi inte låta denna organisation
kidnappas av stelbenta konsensusregler. Parlamenta-
rikerförsamlingens åsikter behövs, och det är bra att
permanenta rådet är berett att ta till sig dessa.

Anf. 116 STIG SANDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag är helt överens med Urban Ahlin
om att det vore bra om vi kunde få mera debatt här i
den svenska riksdagen också. Det här är ju frågor som
angår även oss.
Jag kanske var lite ensidig. Jag valde att lyfta
fram styrkan inom OSSE, och Urban Ahlin pekade på
svagheten med konsensusprincipen. Jag är inte helt
överens med honom. Jag tycker att det är bra att man
är lite aktsam här. När det handlar om länder som
t.ex. Georgien, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kazakstan
osv. tror jag att man får gå fram med viss försiktighet.
Vi kan inte med vårt effektiva, rationella arbetssätt
kanske tvinga på dem beslut majoritetsvägen, utan jag
tror att det är bra att vi har den här öppna församling-
en, där man har respekt även för de små länderna. Jag
känner mig orolig för att det ska bli olika fraktioner,
t.ex. USA i en fraktion och EU i en fraktion, som tar
över alltihopa. Jag är väldigt nöjd med det debattkli-
mat som finns inom OSSE i dag.
Jag är inte heller orolig för budgeten. Det har visat
sig tidigare att det finns en väldigt bra betalningsvilja
inom OSSE. Förra året betalades 97,5 % av budgeten
in, och det kan man jämföra med FN, där betalnings-
moralen är betydligt sämre.
Jag vill bara peka på att jag tycker att konsensus-
principen också kan vara en styrka.

Anf. 117 URBAN AHLIN (s) replik:
Fru talman! Jag börjar med budgeten. Jo, Stig
Sandström, det är faktiskt mer eller mindre panik.
OSSE har bara en månad kvar av pengar. Kommer
inte den här kidnappningssituationen inom OSSE att
ta slut har inte generalsekreteraren Kubis några peng-
ar att bedriva verksamhet för, och då får vi stänga de
här missionerna, som vi tycker gör ett fantastiskt bra
arbete. Det är faktiskt läget i dag. Det är en månad
kvar, och sedan kommer pengarna att vara slut.
Sedan har Stig Sandström rätt. Naturligtvis är
konsensusregeln också en styrka för OSSE. När man
väl har kommit överens är det ett väldigt starkt åta-
gande som de respektive länderna gör. Problemet är
att det är mycket svårt att komma dit när man har en
konsensusregel.
En sak som jag tycker att vi kan lyfta fram i denna
kammare är att en del i Östeuropa och Centralasien
tycker att det är för mycket västeuropeisk påverkan i
OSSE. Jag talade exempelvis med en rysk dumale-
damot om den kvinnliga sexhandeln, dvs. att det
exporteras kvinnor från Centralasien till Europa. När
OSSE diskuterade detta handlade det bara om att vi
borde göra missioner i Moldavien, Ukraina och Vit-
ryssland för att på något sätt stoppa denna trafik. Man
diskuterade inte att vi kanske ska ha en mission i
Holland och se vad som händer där köparna finns till
dessa kvinnor. Vad händer i Hamburg? På det sättet
finns det en obalans. Det borde man kunna ta till sig.
Vi behöver kunna ha ett skarpt öga både på vad som
händer i Östeuropa och Centralasien och på det som
händer i Västeuropa.
Stig Sandström säger att han inte är orolig för
konsensusregeln. Jag förstår det eftersom ni i er re-
servation säger: Vi borde ha en prioriterad satsning på
OSSE:s civila krishantering i stället för en militarise-
ring av EU. Låt gå för er provokativa hållning med
militarisering av EU. Men vad det handlar om är att
stärka den civila krishanteringen inom den europeiska
unionen. Det är den vi håller på att bygga upp.
Om vi inte skulle bygga upp krishanteringen inom
den europeiska unionen utan bara inom OSSE, där
konsensusregeln gäller, skulle vi inte ha speciellt
mycket aktiviteter på det civila krishanteringsområ-
det, eftersom det skulle hindras av enskilda med-
lemsländer. Det är bra att EU bygger upp en civil
krishanteringsstyrka så att vi kan agera snabbt och
rejält när så behövs.

Anf. 118 STIG SANDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Också jag tror att EU kan spela en
viktig roll. Men OSSE kan vara det verktyg som är
lite större än EU. Det är ändå 57 länder vi talar om,
och det är viktiga länder. Vi måste gå varsamt fram.
Vi har också möjligheter från vår sida att påverka.
Det var där jag ville lyfta in det kvinnopolitiska per-
spektivet. Vi har möjlighet att lyfta in det i debatten i
den här församlingen. Är det rimligt med sådana
företeelser som t.ex. hedersmord eller att behandla
barn som ägodelar? Det finns sådana kulturer inom
OSSE-området.
Här kan vi från Sveriges riksdag spela en aktiv
roll. Det är inte någon aggressiv roll. Men vi kan ta
upp en diskussion när vi ändå ska bekämpa orsakerna
till terrorism osv. Det var den frågan jag ville lyfta.
Jag vill inte gå in så mycket på budgetfrågor. Det tror
jag kan lösa sig.

Anf. 119 URBAN AHLIN (s) replik:
Fru talman! Låt mig först understryka att jag inte
är helt säker på att frågan om hedersmord har en
kulturell bakgrund. Men den diskussionen kan vi ta i
en annan ordning.
När det gäller den civila krishanteringen och ter-
rorismbekämpningen tror jag att Stig Sandström tän-
ker rätt. Men resultatet blir tyvärr fel. OSSE är en
konsensusbaserad organisation. Man måste komma
överens. Det skulle vara oerhört svårt att bedriva ett
flexibelt och aktivt arbete mot terrorism inom OSSE
och där kunna få konsensus.
OSSE är mycket bra inom vissa områden. Det
handlar om att öppna transparensen, få fram Open
Skies-avtal, nedrustningsförhandlingar och annat.
OSSE är otroligt bra på det. Men vi kan inte använda
det som något slags forum för snabba åtgärder. Det är
det helt enkelt inte lämpat till.
Stig Sandström säger att det nog är bra om EU
också kan göra aktiviteter på detta område. Men det
är inte sant. I er reservation står det att man ska satsa
på den civila krishanteringen inom OSSE framför det
ni provokativt kallar militarisering av Europeiska
unionen.
Jag vidhåller bestämt att vi prioriterar civil kris-
hantering inom OSSE. Men vi ska också prioritera
civil krishantering inom EU så att vi använder alla de
olika verktyg och instrument som vi behöver för att
främja fred och säkerhet i världen.

Anf. 120 KARIN WEGESTÅL (s):
Fru talman! Jag tillhör också den svenska parla-
mentarikerdelegationen i OSSE. Det har jag gjort
sedan organisationen skapades 1992. Det är tio år
sedan i år. En del av det mest intressanta arbete jag
har haft här i riksdagen är just att delta i OSSE-
arbetet i parlamentarikerorganisationen. Det är en
grupp där man träffar många människor med samma
intressen och också med andra intressen.
Det är intressanta diskussioner. Man kan arbeta
tillsammans. Vad som skiljer parlamentarikerorgani-
sationen från den svenska riksdagen är att man någon
gång kan få igenom ett förslag. Det är egentligen
kring detta jag skulle vilja tala. Det är en rapport från
verkligheten, om man säger så.
Vid OSSE:s parlamentarikerförsamlings möte i
juli i Paris i fjol antogs ett förslag undertecknat av två
svenska och fyra danska ledamöter. Paragrafen un-
derstryker vikten av att man fördelar återuppbygg-
nadsstödet rättvist mellan olika etniska grupper för att
skapa en säker och fredlig miljö för alla invånare i de
områden som får hjälp med återuppbyggnaden.
Förslaget bygger på hur stödet har fungerat under
en följd av år. Sex ledamöter från det svenska för-
svarsutskottet som besökte den svenska SFOR-
styrkan i Bosnien i juni 1998 blev av soldaterna upp-
märksammade på de olika förhållanden som serber
och muslimer levde under.
I de muslimska byarna hade husen nya tegeltak
och hela fönster medan folket i de serbiska byarna
bodde i ruiner. Bataljonschefen för den nordiska
bataljonen ansåg att så länge den ena gruppen diskri-
mineras och den andra favoriseras går det inte att
klara uppgiften att skapa fred och försoning.
Högkvarteret i Doboj visade siffror på att musli-
merna fick 98 % av återuppbyggnadsstödet medan
serberna fick 2 %. Den svenska ambassadören i Bel-
grad, som tidigare varit i Bosnien, berättade i juni
1999 att fördelningen av återuppbyggnadsstödet i det
bosnienserbiska området vid det tillfället var något
mer jämnt fördelat. Serberna fick då omkring 10 % av
stödet.
I maj 2000 fick försvarsutskottet en ny siffra. Ser-
berna uppgavs då få 35 % av återuppbyggnadsstödet.
Men samtidigt angavs att i de områden där serberna
bor, och där stödet varit minimalt, har ingen utveck-
ling skett. Fattigdomen är extrem och arbetslösheten
är 60 %.
I november samma år besökte försvarsutskottet
ledningen för den svenska avdelningen inom EU:s
civila krishantering i Bryssel. På frågan om hur det
fungerade i Tuzlaområdet fick utskottet veta att per-
sonalens största problem med att uppnå goda resultat
där var att man fortfarande var tvungen att straffa
vissa grupper.
Den 7 maj samma år visade TV hur tusentals in-
vånare i Banja Luka protesterade mot en stor ceremo-
ni för återuppbyggnad av en moské. I ett konfliktom-
råde där den ena folkgruppen knappt kan bo i sina hus
borde det stå klart för alla, och särskilt för de ansvari-
ga, att det inte leder till fred och försoning att satsa på
en moské åt den andra redan favoriserade gruppen.
Majoriteten av invånarna i Banja Luka är serber. I
Kosovo Methoja, den serbiska ortodoxa kyrkans och
kulturens hjärtland, har ett åttiotal kloster, många från
1200-talet och tidigare, sprängts av kosovoalbanska
terrorister med det internationella samfundets goda
minne. Det var ett världskulturarv som raserades. Det
skedde trots att en av Natos viktiga uppgifter i Koso-
vo efter bombkriget var att skydda detta internatio-
nella kulturarv. Där har man inte hört talas om att det
internationella samfundet har diskuterat att hjälpa till
med någon återuppbyggnad.
Utrikesutskottet anför i sin skrivning att i Bosnien
Hercegovina sträcker sig OSSE:s verksamhet över
hela landet. Det mesta av organisationens aktiviteter
syftar till att skapa förutsättningar så att försoning
mellan de olika folkgrupperna ska möjliggöras. De
bidrag som når landet är därför knutna till vissa poli-
tiska villkor. Under en period var biståndet till Bosni-
en Hercegovina ojämnt fördelat beroende på att Re-
publika Srpskas regering visade en bristande vilja att
följa Daytonavtalet.
I dagsläget är regeringen i Republica Srpkska mer
samarbetsvillig, varför biståndet kommer att jämnas
ut. Utskottet utgår från att distributionen av återupp-
byggnadsstödet fortsätter att gå i nuvarande riktning
under förutsättning att samtliga parter uppfyller de
förpliktelser som Daytonavtalet anvisar.
Carl Bildt är den svenska politiker som är mest
kunnig när det gäller förhållandena på Balkan. Han,
och många av dem som har till uppgift att genomföra
militärt eller civilt bistånd på Balkan, anser att Day-
tonavtalet inte alltid befrämjar utveckling och demo-
krati. Snarare görs länderna till klienter, enligt Carl
Bildt. Det understryker vikten av en översyn av de
olika aktörernas samlade insatser för att undvika
strukturer som motverkar att alla får den hjälp som de
har rätt till.
Det är det som är innebörden i OSSE:s parlamen-
tarikers församlings beslut. Den svenska delegationen
var med och fattade det beslutet, som utrikesutskottet
genom sin skrivning nu tar avstånd från.
Fru talman! Jag beklagar att OSSE:s parlamenta-
rikerförsamling med 317 parlamentariker från 55
länder har så låg status i Sveriges riksdag trots att
Sverige med Olof Palme i spetsen var pådrivande när
ESK, som var föregångare till OSSE, bildades. Men
det har runnit mycket vatten under broarna till Riks-
dagshuset sedan dess.
Jag sörjer över att utrikesutskottet inte kan sträcka
sig längre när det gäller för framtiden så avgörande
frågor som att skapa rättvisa för att uppnå fred och
försoning. Utskottet nöjer sig med att utgå från att
distributionen av återuppbyggnadsstödet till Bosnien-
Hercegovina fortsätter att gå i nuvarande riktning.
Det betyder att biståndet ska fortsätta att fördelas
orättvist, möjligen med en långsam förbättring för
den diskriminerade parten.
Rätten att straffa fattiga hjälpbehövande av en viss
etnisk tillhörighet, nationalitet, språkgrupp eller kul-
tur ifrågasätter utskottet inte. Att villkora bistånd till
behövande är inte accepterat i Sverige, men i detta
fall handlar det om ett helt annat slags folk, som för-
tjänar en annan behandling - eller hur? Det gäller
flyktingar, gamla, barn, arbetslösa och sjuka.
Fru talman! Jag undrar också hur utskottet kan få
detta att stämma med den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna - och barnkonventionen.

Anf. 121 URBAN AHLIN (s) replik:
Fru talman! Karin Wegestål har under en lång rad
av år visat ett osedvanligt starkt engagemang i vad
som händer på Balkan. Också i arbetet inom OSSE:s
parlamentarikerförsamling har Karin Wegestål lagt
fram ett förslag, precis som hon tidigare har redogjort
för, om att vi ska verka för att biståndet till Bosnien-
Hercegovina fördelas på ett mer rättvist sätt.
Det är en riktig historiebeskrivning som Karin
Wegestål gör. Detta fick ett starkt stöd i OSSE:s par-
lamentarikerförsamling - jag tror att det knappt var
någon som argumenterade emot att detta stöd ska
fördelas på ett rättvist sätt. Det gör inte heller utrikes-
utskottet.
Men Karin Wegestål väljer att läsa utrikesutskot-
tets text på ett lite underligt sätt. Det hela syftar på att
utrikesutskottet tycker att utvecklingen ska gå i rikt-
ningen att detta ska fördelas mer rättvist. Vi gör en
historisk beskrivning av att när Republika Srpska inte
uppfyllde förpliktelserna i Daytonavtalet och inte
ville medverka till en försoning mellan folkgrupperna
så hölls en del av biståndet inne. Nu när det inte är på
det sättet längre så ska biståndet naturligtvis fördelas
efter andra normer, dvs. rättvist och till de människor
som verkligen behöver det allra mest.
Det är detta som utskottet försöker att beskriva på
det här sättet. Jag är ledsen över att Karin Wegestål
väljer att tolka det på ett annat sätt. Det står så här:
Det är något som har resulterat i att fördelningen av
biståndet har jämnats ut. Utskottet utgår ifrån - och
det är en ganska hård skrivning - att detta ska fort-
sätta att gå i nuvarande riktning. Men vi har också en
liten passus som lyder: Under förutsättning att man
uppfyller de förpliktelser som de olika parterna har
åtagit sig i Daytonavtalet. Jag ger alltså Karin We-
gestål rätt. Vi vill också att detta stöd ska ges på ett
rättvist och bra sätt.

Anf. 122 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! För mig är det helt självklart att man
ska arbeta för en rättvis fördelning och att alla de som
behöver hjälp ska kunna få hjälp. Men det står inte i
utrikesutskottets betänkande. Jag är naturligtvis be-
sviken. Vi antog detta förslag tillsammans, och vi fick
det antaget i denna stora parlamentarikerförsamling -
och Sveriges riksdag kan inte ställa sig bakom det
utan måste hålla kvar vid att man måste ha sin repres-
siva rätt att pressa fattiga människor.
Jag tycker inte att det hör ihop. Som socialarbeta-
re är detta mig helt främmande, Urban Ahlin.

Anf. 123 URBAN AHLIN (s) replik:
Fru talman! Karin Wegestål fortsätter att välja att
tolka texten på ett lite annorlunda sätt än vad vi i
utrikesutskottet har gjort. I texten som utskottet har
behandlat har vi satt in ett stycke just om deklaratio-
nen i Paris - det som Karin Wegestål var med om att
få fram. Det står: Betona vikten av att hitta metoder
för att fördelningen av återuppbyggnadsstöd mellan
olika etniska grupper ska bli rättvis.
Det är ett ställningstagande av utrikesutskottet; vi
ställer oss bakom det här. Sedan ger vi en förklaring
till varför det inte var på det sättet under den period
då Republika Srpska inte uppfyllde de förpliktelser
som man hade åtagit sig i Daytonavtalet.
Vi tycker att eftersom Republika Srpska nu har
ändrat attityd, vilket är positivt, så ska också detta
bistånd fördelas på ett mer rättvist sätt. Tydligare kan
det inte sägas.
Karin Wegeståls motion blir ju inte heller avsla-
gen, utan den besvaras i enlighet med att vi tycker att
detta följer den politik som i dag förs.

Anf. 124 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att detta är beklagligt, Ur-
ban Ahlin. Om det vore så så skulle det kunna stå
klart och tydligt i skrivningen, och det gör det inte.
Det står: Under förutsättning att alla uppfyller de krav
som man ställer på dem.
Jag tycker inte att detta stämmer. Vi kan ju se hur
det har sett ut under hela denna långa tid. Jag har följt
detta år efter år, och jag talar om vad de våra säger
därute - de som arbetar som soldater, som befäl, som
personal på ambassader osv.
Jag är som sagt besviken. Hela delegationen stod
bakom detta, och ändå kan utskottet inte ställa sig
bakom det utan måste i stället göra en sådan kryptisk
förklaring som att motionen är besvarad. Det är det
som jag vänder mig emot. Jag tycker att detta är trist,
eftersom OSSE-församlingens möten är tillfällen då
man kan få en stor grupp att ställa sig bakom något.
Men Sveriges riksdag vill inte ställa sig bakom detta,
och det beklagar jag.

Anf. 125 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag tänker försöka ge en bild av
OSSE i ett gräsrotsperspektiv, om det nu går.
Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter
och mot terrorism och våld är kanske den mest ange-
lägna och viktiga uppgift som vi har. För oss kristde-
mokrater är det en självklarhet att på olika sätt arbeta
för just de värdena och områdena. Världen, Europa
och människorna förväntar sig att Sverige på olika
sätt ska gå före i arbetet med de frågorna och för en
bättre värld. I mötet med människor i olika samman-
hang från skilda länder är detta både ett uttalat och
outtalat krav, som jag ofta möter.
Jag är inte så naiv att jag tror att vi kan hjälpa hela
världen - särskilt inte hela den värld som möter oss i
dag från TV-skärmar och i praktiskt internationellt
arbete. Nej, men det vi kan göra måste vi göra. Det är
vår uppgift att försöka skapa en bättre värld för dem
som kommer efter oss - barn och barnbarn. Men då
tänker jag inte bara på våra barn och barnbarn utan
också på alla de kanske föräldralösa gatubarn som
tillsammans med våra barn och barnbarn ska dela
livets glädjeämnen och vedermödor i en framtid som
vi inte vet något om. Fastän det kan tyckas som en
utopi så vill jag att dagens barn ska kunna växa upp i
trygghet. Kan de inte göra det så är deras situation
ingen bra framtidsprognos för vår värld.
Fru talman! Vår uppgift är stor och omfattande.
Därför är det så oerhört viktigt att en organisation
som OSSE finns - en organisation som arbetar för
säkerhet och samarbete i Europa. För några år sedan
tyckte jag att den organisationen var ganska anonym,
och jag hade lite svårt att förstå vad den egentligen
uträttade. Jag mötte vid ett tillfälle en OSSE-
representant i något av de baltiska länderna. Repre-
sentanten var helt ensam i sitt anspråkslösa kontor
och hade ett ofantligt arbete framför sig. Hon skulle
bevaka att minoriteten i landet fick sina rättigheter
tillgodosedda och att den tillsammans med den övriga
befolkningen på samma villkor skulle delta vid de
kommande valen, att den skulle ha samma tillgång
och möjlighet till arbete osv. Jag förstod inte då hur
hon i sin ensamhet skulle klara den ofantliga uppgif-
ten, men hon berättade om rapporter som skulle skri-
vas och om det enträgna arbetet inom det internatio-
nella nätverket OSSE.
Nu i efterhand vet jag att det, trots att det verkade
så anspråkslöst, var ett fruktbart arbete som gav ett
gott resultat i form av en ökad förståelse mellan folk-
grupper och därmed också en minskad risk för sam-
manstötningar och ett bättre samhälle för både barn
och vuxna, som Urban Ahlin också berättade om
förut. Man har t.o.m. kunnat dra tillbaka OSSE-
representanterna från Baltikum.
Fru talman! Jag har också mött engagerade män-
niskor i OSSE:s högkvarter i Pristina i Kosovo, män-
niskor som slitet i sitt anletes svett för att försöka
sprida demokratins grunder och rent konkret visa hur
demokrati fungerar vid kommunala och parlamenta-
riska val. Genom väl genomarbetade projekt har man
hjälpt människor och partier att skriva valprogram, ta
fram angelägna och viktiga frågor att gå till val på,
anordna valmöten och använda massmedier i och
under valarbetet. Det är ett enormt arbete, men det
har också gett resultat även om det funnits många
stötestenar på vägen.
Även jag har varit valövervakare i Kosovo, och
det var vid valet den 17 november förra året. Då kun-
de jag se att det var ett mycket väl förberett och fun-
gerande val som imponerade. Välutbildade valfunk-
tionärer fanns i vallokalerna, och valet gick lugnt och
stillsamt till väga. Detta till största delen tack vare
OSSE:s idoga arbete.
Fru talman! Vid ett besök i Kosovo strax efter be-
frielsen, som man säger, möttes jag ofta av orden:
Kaos lurar bakom husknuten om vi inte får hjälp med
ordningen och rättvisan. Förutom humanitär hjälp
behöver vi hjälp med att få polis, jurister och fängel-
sepersonal, sade man bl.a. OSSE har enligt regering-
ens skrivelse, som vi nu diskuterar, utbildat och certi-
fierat nära 4 000 poliskandidater, och beslut har fat-
tats om att utbilda ytterligare 2 000.
UNMIK, som är FN:s organ, har gett ONMIK,
som är namnet på OSSE-missionen i Kosovo, huvud-
ansvaret för frågor som demokratisering och institu-
tionsbyggande, mänskliga rättigheter, medier och val.
Minoritetsfrågorna är också en viktig del av OSSE-
arbetet med de mänskliga rättigheterna.
Även om mycket fortfarande återstår för att situa-
tionen ska bli stabil och säker i Kosovo, har OSSE
redan nu gjort ett stort arbete där vi har kunnat dra
vårt lilla strå till stacken.
Fru talman! Ibland kan man få höra att det inte går
att påverka det politiska skeendet, men det är fel. Det
går, och man kan. I OSSE:s parlamentariska försam-
ling har vi svenska delegater bl.a. fört fram ett reso-
lutionsförslag om att den s.k. Ilascu-gruppen skulle
släppas fri ur det transnistriska häktet där gruppmed-
lemmarna suttit fängslade sedan början av 1990-talet.
Genom bl.a. OSSE:s påtryckningar är nu parla-
mentarikern Ilie Ilascu fri, men hans tre kamrater är,
vad jag vet, fortfarande i fängelse. Så en fjärdedel av
det arbetet är utfört, och starka påtryckningar verkar
för att de resterande i gruppen också ska släppas fria.
Det är ett arbete där OSSE har ett stort engagemang
och där vi genom våra insatser medverkat till att
frågat tagits upp. Arbetet med frågan fortsätter.
En annan fråga som vi också tagit upp i OSSE är
trafficking. Det arbetet fortsätter också.
Fru talman! Det finns en del som anser att EU
skulle kunna ersätta OSSE och att OSSE skulle kunna
ersätta EU, men det anser inte vi kristdemokrater.
Även om de både organisationerna i vissa fall tange-
rar varandra är deras uppgifter ändå formade efter
olika principer och bakgrund. OSSE:s arbete ligger
enligt min uppfattning mer på det handfasta, praktiska
planet med krisförebyggande och krislösande upp-
gifter, medan EU är ett mer politiskt organ som allt-
mer börjar finna sina former.
Man behöver bara läsa igenom regeringens skri-
velse för att förstå att OSSE:s arbete i stort handlar
om att arbeta för att demokrati och mänskliga rättig-
heter ska tränga djupt ned i människornas medvetan-
de och handlande. Den organisationen behöver allt
stöd den kan få. Vi som finns med i den parlamenta-
riska församlingen är faktiskt utsedda av riksdagen.
Därför har också riksdagen ett stort ansvar för vårt
arbete i OSSE.
Arbetet i OSSE är inte ett arbete som ger stora
tidningsrubriker, utan det är ett idogt ofta anonymt
arbete som är av mycket stor betydelse för framför
allt våra barns och barnbarns gemensamma framtid,
oavsett om de är födda och lever i Sverige eller någon
annanstans i Europa och världen. Det är ett arbete för
demokrati och mänskliga rättigheter och mot terro-
rism och våld. Det är angeläget att det arbetet ges
stöd och engagemang från Sveriges riksdag. Men vi
skulle också kunna göra ännu mer genom den organi-
sationen än vad vi gör i dag.
Vi kristdemokrater har inget annat yrkande än bi-
fall till förslaget i utskottets betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

9 § Verksamheten inom Europarådet

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU7
Verksamheten inom Europarådet (skr. 2001/02:12
och redog. 2000/01:ER1).

Anf. 126 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag har bestämt mig för att ta kamma-
rens tid i anspråk inte för att argumentera mot ut-
skottets betänkande och utskottets slutsatser utan
snarare för att argumentera för domstolen i Stras-
bourg och den övervakningsmekanism som finns
inom ramen för den europeiska konventionen till
skydd för mänskliga rättigheter och friheter.
Låt mig dock börja med att konstatera att Europa
numera är en kontinent fri från dödsstraff. Det är
ingen tvekan om att där spelar Europakonventionen,
övervakningsmekanismen och domstolen en utomor-
dentligt stor roll. Jag vill också uppmärksamma
kammaren på att en av våra tidigare ledamöter i
kammaren Hans Göran Franck har gjort en jätteinsats
under slutet på 80-talet och början på 90-talet för att
föra fram frågan om att avskaffa dödsstraffet i freds-
tid. Nu kan vi konstatera att hans arbete har fullföljts,
och det har också varit framgångsrikt. Därför kan vi
nu säga att Europa är en kontinent utan dödsstraff.
Kampen går nu vidare med att försöka avskaffa döds-
straffet på andra kontinenter i världen.
Fru talman! När jag har sagt detta vill jag egentli-
gen bara ytterligare understryka den stora betydelse
som Europakonventionen har och den stora betydelse
som domstolen har för att övervaka detta. Det som
jag har tagit upp i min motion och som också åter-
finns både i regeringens skrivelse och utskottets
överväganden är den oerhörda arbetsbelastning som
domstolen nu har. Sedan 1990 har 19 nya medlems-
länder i Europarådet också tillträtt konventionen om
mänskliga rättigheter. Det är i och för sig ett med-
lemsvillkor. Antalet människor som nu har möjlighet
att på det individuella planet anmäla eller gå till Eu-
ropadomstolen, som det uttrycks, har alltså ökat med
330 miljoner människor och är nu uppe i nästan 800
miljoner människor.
Det betyder också att man har ett mycket stort
antal ärenden. Det var inte mer än 4 000 år 1988. År
2001 räknar man med att det blir drygt 35 000 anmäl-
ningar. Alla godtas inte som anmälningar, men även
avslagen på anmälningarna tar sin tid att klara av.
Detta gör att man måste tillföra domstolen ytterligare
resurser. Man måste också gå igenom och se om man
kan hitta arbetsmetoder och system som innebär att
man kan få en bättre effektivitet i hanteringen. Då vill
jag gärna understryka att det man absolut inte får göra
är att ta bort den individuella möjligheten för alla
européer att vädja till domstolen i Strasbourg. Det är
något som nämns, men det är inte något särskilt kon-
kret förslag.
Vad man däremot måste göra är att få länder som
Italien exempelvis att verkligen skaka om och rycka
upp sitt eget rättssystem.
En mycket stor andel av de ärenden som jag nyss
nämnde är ärenden från Italien där italienska med-
borgare klagar över att de aldrig får några besked och
aldrig några domslut i de italienska domstolarna.
Europarådet måste försöka rikta in sina krafter så
att det inte blir så att domstolen i Strasbourg ersätter
de nationella domstolssystemen och får ta en mycket
större börda än vad som är rimligt.
Den första fronten i kampen för mänskliga rättig-
heter måste gå i det egna landet. Det är det som är
viktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

10 § Straffrättsliga frågor

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU10
Straffrättsliga frågor.

Anf. 127 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Att skydda medborgarna från våld
och brott är statens allra viktigaste uppgift. För att
komma till rätta med det ökade våldet, och männi-
skornas otrygghet och för att klara kampen mot nar-
kotikan krävs politiker som ger kampen mot brotts-
ligheten högsta prioritet och agerar därefter. Min
uppfattning är att Socialdemokraterna under lång tid
inte tagit och fortfarande inte tar brottsligheten på
fullt allvar.
Varje brott är naturligtvis ett brott för mycket.
Bakom varje brott finns minst ett brottsoffer. Alla
brott borde bekämpas. Det är extra viktigt att ungdo-
mar som bryter mot lagen direkt får lära sig att brott
inte lönar sig.
Antalet lagar och regler ökar ständigt. Samtidigt
verkar respekten för vad som är rätt och fel minska.
Grova våldsbrott blir vardagshändelser, och den or-
ganiserade brottsligheten breder ut sig. De brottsling-
ar som trots allt blir fast och döms kommer ofta ut
efter kort tid och begår i många fall nya brott.
Det finns alldeles för få poliser för att klara upp
de brott som begås. Polisen har inte heller tillräckliga
resurser att arbeta förebyggande mot brott, att vara
synliga på gator och torg eller mer frekvent finnas ute
i de miljöer där speciellt ungdomar vistas.
Fru talman! Vi moderater står naturligtvis bakom
samtliga våra reservationer och särskilda yttranden,
men enligt den praxis som vi moderater tillämpar
yrkar jag endast bifall till den första reservation där vi
finns med, dvs. reservation 3.
Det finns många luckor i lagen. Vår uppgift i
riksdagen och justitieutskottet måste vara att täppa till
de luckor som är helt uppenbara. I dag kan polisen
ibland inte kvarhålla bilar som beslagtagits i samband
med olovlig körning, trots att det rör sig om trafikfar-
liga skrotbilar som både saknar försäkring och körs
oskattade.
Detta inträffar i de fall när åklagaren avstår från
att väcka åtal, ofta därför att den gripne gjort sig
skyldig till ännu grövre brottslighet. Som vanligt
hänvisar utskottsmajoriteten till pågående arbete och
analyser på Justitiedepartementet. Vi markerar i re-
servationen att vi tycker att möjligheten att beslagta
dessa fordon självklart ska utvidgas. Det ska vara
regel, inte undantag.
Nu, fru talman, är visserligen den obligatoriska
halvtidsfrigivningen avskaffad, men i stället har vi i
stort sett fått obligatorisk tvåtredjedelsfrigivni, och
för att ytterligare korta av påföljderna har de som har
dömts till längre straff möjlighet att bli frigivna ytter-
ligare litet tidigare med hjälp av fotboja.
Vi har en annan uppfattning. Vår grundinställning
är att utdömt fängelsestraff ska avtjänas. Villkorlig
frigivning ska naturligtvis kunna bli fallet om den
dömde visar skötsamhet. Det måste alltid löna sig att
sköta sig, allt annat är destruktivt och ger fel signaler
både till den dömde och naturligtvis till samhället i
övrigt.
Vårt sätt att tillämpa villkorlig frigivning skulle
dessutom bidra till att klimatet på våra anstalter blev
mycket bättre både för de intagna och för personalen.
Det är jag helt övertygad om.
Fru talman! Vi anser att återfall i brott måste be-
dömas strängare än vad som sker i dag. Inte minst för
att varje nytt brott genererar minst ett nytt brottsoffer.
Det kan inte vara någon hemlighet för utskottsmajo-
riteten att det är en liten del kroniska brottslingar som
svarar för en mycket stor del av den s.k. totala brotts-
ligheten. Detta gäller speciellt det som man ibland
kallar för vardagsbrottslighet, men som drabbar en-
skilda människor mycket tungt och ställer till mycket
oreda i samhället.
Grov misshandel har en straffskala på mellan ett
och tio år. Jag har studerat statistik från 1998. Det var
448 personer som dömdes för grov misshandel. Av
dessa var det 430, alltså ungefär 96 %, som fick ett
straff som var mindre än tre års fängelse. 17 av de
dömda fick fängelsestraff på mellan fyra och fem år,
och en enda, fru talman, av dessa nästan 500 fick ett
straff som var över fem år.
Jag vet inte om det också är någon form av bespa-
ring, att man sparar övre delen av straffskalan, i så
fall tycker jag att det är en otroligt dålig besparing.
Jag påstår inte att domstolarna dömt fel, men jag
är inte nöjd med hur straffskalan tillämpas. Det an-
kommer faktiskt på oss här i Sveriges riksdag att se
till att få till stånd en förändring om vi tycker att det
ska förändras. Enligt vår uppfattning bör dagens
straffskalor i betydligt högre grad användas fullt ut,
annars är det totalt meningslöst.
Socialdemokraterna brukar hävda att ingen blir
bättre av att sitta i fängelse. Tyvärr är det så många
gånger, och en av orsakerna är de besparingar som ni
har lagt på rättsväsendet som bl.a. har drabbat pro-
gramverksamhet och missbruksverksamhet på an-
stalterna.
Det ni inte brukar vilja erkänna är att brottslighe-
ten faktiskt går ner när vaneförbrytare sitter inne. Det
kanske inte märks i Stockholm, men det märks i Söl-
vesborg, Ronneby, Olofström, Karlskrona och Karls-
hamn. Det räcker med att ett par tre stycken av de
mest brottsaktiva sitter inne så halveras ibland brotts-
ligheten.
Även om dessa brottslingar inte blir bättre av att
sitta i fängelse så är de fysiskt förhindrade att begå
brott, till gagn för den drabbade allmänheten, fru
talman.
Vi moderater vill ha ett reformerat straffsystem.
Straffsystemet ska präglas av tydlighet. Det ska klart
framgå vad det kostar om man begår ett brott mot
någon av sina medmänniskor. Straffet ska stå i pro-
portion till hur allvarligt brott man begår. Samtidigt
vill jag betona - jag hoppas att Morgan Johansson
också hör det - att straffmätningen ska präglas av
medkänsla för både gärningsmannen och brottsoffret.
Vi får ju ganska ofta höra att vi inte har någon med-
känsla. Det får stå för dem som säger det.
Vi kräver en samlad översyn av dagens straffska-
lor. Dagens straffskalor är nästan ett lapptäcke som
har kommit till under 60 år. Straffskalorna är svåra att
överblicka. Vi kräver höjda straffskalor för vissa brott
samtidigt som vi vill utreda vilka åtgärder som är
möjliga att vidta för att åstadkomma att domstolarna
faktiskt i högre grad utnyttjar hela straffskalan.
Vi har lagt förslag som innebär att tredje gången
en och samma person döms för ett allvarligt vålds-
brott ska han dömas till maxstraffet för det brottet. Vi
tycker inte att det finns anledning att ge dessa perso-
ner ytterligare rabatter. Även den s.k. mängdrabatten
som i dag ges till dem som har begått många brott
tycker vi ska reduceras kraftigt.
En annan sak som ligger oss varmt om hjärtat är
att tillämpningsområdet för villkorlig dom inskränks.
Villkorlig dom var litet mode när den kom. Villkorlig
dom borde bara kunna komma i fråga när det rör sig
om förstagångsbrottslighet och tillfällighetsbrottslig-
het. Det ska vara en sista varning: Nu får du inte gå
längre. Då blir det ett annat straff.
Tyvärr har den villkorliga domen använts också
för dem som begår många brott, de som systematiskt
bryter sig in i bilar, de som systematiskt bryter sig in i
våra hus och hem. Det är fel. Så var domen inte tänkt.
Det vill vi ska ändras.
Vi har också synpunkter på samhällstjänsten. Jag
hade det uppe i går också, men det är så aktuellt och
hör hemma även i dagens debatt. I dag är det möjligt
att döma en man som misshandlar en kvinna i hem-
met till villkorlig dom och samhällstjänst. Det är nog
tänkt att vara så, för Högsta domstolen fastslog att
detta skulle gälla för ungefär två år sedan. Jag vet att
lagen kan tillämpas så.
Men om vi har en annan åsikt i justitieutskottet
och Sveriges riksdag tycker jag att vi ska se till att
ändra på förhållandena. Det vill vi.

Anf. 128 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Det vi debatterar i dag är ett betän-
kande om straffrättsliga frågor som grundas på mo-
tioner från allmänna motionstiden. Det gör att betän-
kandet täcker ett ganska vidsträckt område och en
mängd olika frågor. Fru talman! Jag ska beröra några
av dessa områden.
Det första jag vill ta upp är frågan om högmåls-
brott. Debatten blev ganska intensiv i medierna när en
ung man kastade en tårta på kungen. Det blev en
debatt om huruvida man ska kunna döma någon för
högmålsbrott. En mängd jurister sade att man borde
använda sig av den brottsrubriceringen. Det är ett
högmålsbrott att angripa någon ur kungahuset.
Vi i Vänsterpartiet anser att det är fullständigt
orimligt att det i dag, år 2002, finns en lagstiftning
som gör åtskillnad mellan medlemmar av kungahuset
och vanliga människor. Självklart ska brott bedömas
på likadant sätt oavsett vem den drabbade är.
Det är inte rimligt att det bedöms som allvarligare
att angripa kungen än statsministern eller talmannen.
Kungen är ändå bara en representativ symbol. Kung-
en har egentligen endast en ceremoniell funktion i
Sverige, medan både statsministern och talmannen
har reell makt baserad på demokratiska val.
När man dömde den unge mannen använde man
sig inte av rubriceringen högmålsbrott. Vi i Vänster-
partiet anser att det är orimligt att denna lagstiftning
finns kvar år 2002. Därför, fru talman, yrkar jag bifall
till reservation 2.
Fru talman! Jag ska gå över till en mycket stor
och viktig fråga - den om livstidsstraffet. Vi i Väns-
terpartiet har motionerat under en mängd år om att
man bör avskaffa livstidsstraffet. Från början var vi
ganska ensamma. Miljöpartiet delade vår uppfattning,
men det kändes ganska ensamt i debatten. Det är
glädjande att både Kristdemokraterna och Folkpartiet
i dag delar uppfattningen att vi bör avskaffa livstids-
straffet. Glädjande nog har också regeringen insett
problemen med livstidsstraffet och konstruktionen att
man när man döms inte vet hur länge man ska avtjäna
sitt straff.
Att det är regeringen som ska ge nåd och tidsbe-
stämma straffet anser vi strider mot alla rättssäker-
hetsprinciper, och det strider mot principen att det är
domstolarna som ska fastställa straff och inte den
politiska makten.
Detta har regeringen insett. Man har tillsatt en ut-
redning som ska se över livstidsstraffets konstruktion.
Men man går inte hela vägen och föreslår ett avskaf-
fande av livstidsstraffet till förmån för tidsbestämda
straff, som man har gjort t.ex. i vårt grannland Norge.
Där avskaffade man livstidsstraffet för ett par år se-
dan, och man har fastställt det längsta tidsbestämda
straffet till 21 år.
Man går halva vägen och säger att man ska försö-
ka inrätta en nämnd som ska tidsbestämma straffet
när någon ansöker om nåd. På så sätt flyttar man
processen från den politiska makten. Det är bra, men
det är inte tillräckligt.
Vänsterpartiet anser att livstidsstraffet som kon-
struktion är inhumant och felaktigt. Det motverkar
också möjligheten till rehabilitering för dem som
döms.
Känner man inte till tidsperspektivet - vet ens
barn och anhöriga inte hur långt straff man ska avtjä-
na - är man mindre mottaglig för behandling och har
mindre möjligheter att återanpassas. Det är allvarligt.
Därför anser vi att regeringen borde ha gått hela vä-
gen och även låtit utredningen titta över ett avskaf-
fande av livstidsstraffet.
Fru talman! Jag kan inte låta bli att kommentera
Jeppe Johnssons resonemang från talarstolen. Det är
slående att moderaterna, trots att de anser att de hyser
medkänsla även med brottslingarna, säger att brotts-
lingar ska dömas hårdare, att tvåtredjedelsfrigivning-
en ska avskaffas och att elektronisk fotboja inte ska
användas i slutet av straffet för långtidsdömda. Man
ska avskaffa villkorlig frigivning eller koppla den till
skötsamhet. Det skulle innebära att färre personer
frigivs villkorligt.
Man kommer med förslag om återfallsförbrytare
som begår brott för tredje gången. Domstolarna har
faktiskt redan i dag en möjlighet att väga in tidigare
domar och tidigare brottslighet. När det är tredje
gången gillt, och när det gäller allvarligt våldsbrott,
ska man döma till maximistraffet.
Vad beträffar grov misshandel, som Jeppe Johns-
son tog upp, är det tio år som gäller. Det ska vara
ovillkorligt. Det innebär hårdare straff.
Dessutom säger man att domstolarna inte använ-
der straffskalorna fullt ut utan att de ska använda den
övre hälften av straffskalorna i mycket större ut-
sträckning.
Man talar också om samhällstjänst som påföljd
när det gäller kvinnomisshandel. Jag tycker att det är
en viktig diskussion som moderaterna för. Men jag
tycker också att det är en viktig princip att det måste
finnas ett litet utrymme för domstolen att av mycket
speciella och särskilda skäl döma till samhällstjänst.
Man ska titta på individen som står inför rätta.
Däremot är det viktigt, anser vi i Vänsterpartiet,
att följa utvecklingen. Samhällstjänst har inte varit
någon vanlig påföljd när det gäller denna typ av brott.
Den har snarare varit extremt ovanlig. Skulle det få
en annan omfattning anser vi att det är dags att se
över om påföljden används på ett felaktigt sätt. Men
än så länge har vi inte kunnat se att påföljden har
använts i någon större utsträckning vid detta brott.
Därför anser vi att denna lilla lucka ska finnas.
Moderaterna pratar om besparingar inom krimi-
nalvården och om att man inte kan bedriva bra be-
handling eller ge bra vård. Moderaterna hävdar också
att de själva skjuter till mer resurser till kriminalvår-
den för att den ska kunna fungera bättre.
Jag undrar om moderaterna någon gång har räknat
på vad det skulle innebära om de fick igenom sina
förslag. Det är ju det man måste basera sin budget på.
Anta att man får igenom idéerna om påföljd vid tredje
brottet, livstidsstraff för grova narkotikabrott, vill-
korliga domar och elektronisk fotboja. Om man får
igenom straffskärpningar på område efter område
kommer de pengar som moderaterna avsätter till
kriminalvården inte ens att vara i närheten av att
täcka de ökade kostnaderna.
Det skulle inte bli fråga om mer behandling. Det
skulle tvärtom handla om ytterligare besparingar
inom kriminalvården. Man kan inte täcka kostnaderna
för det ökade antal fångar som den politiken skulle
ge.
Det tycker jag är oerhört viktigt att säga. Mode-
raterna ropar på hårdare straff och bättre behandling
och menar att man avsätter pengar till det, men det
går inte ihop med deras politik. Om man räknar på
vad moderaternas politik kostar ser man att det inte
går ihop.
Med detta, fru talman, vill jag återigen yrka bifall
till reservation 2.

Anf. 129 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag kan lugna Alice Åström direkt.
Den budget som vi nu lägger fram är baserad på den
kriminalvård som vi har. Naturligtvis får vi lägga
fram en annan budget om Alice är beredd att stödja
oss på någon av de här punkterna.
Moderaternas budget till kriminalvården är inte
heller så överdrivet stor som Alice Åström vill påstå
här. Den ligger precis i samklang med de bedömning-
ar som Kriminalvårdsstyrelsen har gjort och gör.
Alice har ju också suttit med och satt sitt namn under
dessa i Kriminalvårdsstyrelsen. Jag tycket att Alice
Åström kan gå hem och tänka efter lite grann om
detta är så oerhörda satsningar.
Men min fråga till Alice är: Vad har Alice Åström
och Vänstern som stödparti gjort de här åren för att
kriminalvården ska få resurser att kunna driva bra
vård och behandling den tid våra fångar sitter inne?

Anf. 130 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag måste säga att det var en nyhet att
Moderaterna driver sin budgetpolitik på det sättet att
man baserar den på den existerande verksamheten.
Jag är helt övertygad om att de flesta partier här i
riksdagen när de lägger fram nya förslag också lägger
fram en finansiering av dem. Annars skulle jag kunna
tänka mig att Vänsterpartiet skulle kunna lägga fram
en otrolig mängd förslag. Om vi inte skulle behöva
finansiera någon förändring utan bara det som existe-
rar i dag skulle det vara en oerhört märklig budgetpo-
litik, och jag är övertygad om att Moderaterna inte
heller har en sådan.
Sedan gällde det vad vi har gjort för att försöka få
mer pengar till kriminalvården. Vi har drivit frågan
om pengar till kriminalvården, men vi har också gjort
prioriteringar eftersom pengarna inte räcker till all-
ting. Det område som har varit allra mest akut har
varit polisens område. Där har vi ansett det vara vik-
tigt att satsa för att lösa detta och se till att få i gång
de nya polishögskolorna. Det är ju en fråga som Mo-
deraterna driver väldigt mycket.
När det gäller utvecklingen inom kriminalvården
är jag helt övertygad om att de 100 miljoner man nu
får för att bekämpa narkotikan kommer att bidra till
en mycket förbättrad verksamhet. Jag är också över-
tygad om att när de närmaste budgetarna kommer -
för jag är övertygad om att det kommer att vara sam-
ma majoritet som fortsätter med det här arbetet -
kommer kriminalvården också att få ökade resurser.
(forts. 13 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.53 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

11 § Beslut om utskottsärenden som slutdebat-
terats den 6 mars

MJU17 Trädgårdsnäring, m.m.
Punkt 1 (Trädgårdsnäringens konkurrensförutsätt-
ningar)
1. utskottet
2. res. 1 kd, (m, c)
3. res. 2 (mp)
Förberedande votering:
128 för res. 1
16 för res. 2
165 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträddes res. 1.
Huvudvotering:
164 för utskottet
127 för res. 1
18 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 11 fp
För res. 1: 71 m, 38 kd, 15 c, 1 fp, 2 -
Avstod: 2 fp, 16 mp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 6 (Växtskyddsfrågor)
1. utskottet
2. res. 4 (v, c, mp)
Votering:
241 för utskottet
66 för res. 4
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 70 m, 1 v, 38 kd, 14 fp, 1 mp, 2 -
För res. 4: 36 v, 15 c, 15 mp
Frånvarande: 16 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp
Yvonne Oscarsson (v) och Lotta N Hedström (mp)
anmälde att de avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU12 Övergrepp i rättssak, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU11 Våldsbrott och brottsoffer
Punkt 1 (Allmänt om brottsoffer)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
205 för utskottet
73 för res. 1
29 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 37 v, 37 kd, 16 mp
För res. 1: 71 m, 2 -
Avstod: 15 c, 14 fp
Frånvarande: 16 s, 10 m, 6 v, 5 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 2 (Allmänt om insatser för utsatta kvinnor)
1. utskottet
2. res. 5 (v, mp)
Votering:
145 för utskottet
54 för res. 5
110 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 15 c, 14 fp
För res. 5: 37 v, 16 mp, 1 -
Avstod: 71 m, 38 kd, 1 -
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 3 (Trygghetspaket för hotade kvinnor, m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (m, kd, c, fp)
Votering:
169 för utskottet
140 för res. 7
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 16 mp
För res. 7: 71 m, 38 kd, 15 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 4 (Besöksförbud)
1. utskottet
2. res. 8 (m, kd, c, fp)
Votering:
168 för utskottet
140 för res. 8
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 15 mp
För res. 8: 71 m, 38 kd, 15 c, 14 fp, 2 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 12 (Brottsskadeersättning)
1. utskottet
2. res. 18 (kd)
Votering:
257 för utskottet
38 för res. 18
14 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 37 v, 1 c, 14 fp, 16 mp, 2 -
För res. 18: 38 kd
Avstod: 14 c
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

FiU14 Riksdagens revisorers förslag angående
Statens ändamålsfastigheter - hyressättning och
förvaltning
Punkt 3 (Studentbostäder)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
271 för utskottet
37 för res. 2
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 38 kd, 15 c, 13 fp, 16 mp,
2 -
För res. 2: 37 v
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 4 (Ändrat ansvar för fastigheter för försvarsän-
damål)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd)
Votering:
197 för utskottet
110 för res. 3
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 1 kd, 15 c, 13 fp, 15 mp
För res. 3: 71 m, 36 kd, 1 fp, 2 -
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 5 kd, 3 c, 2 fp, 1 mp

Punkt 7 (Kompensation för höjda hyror)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
270 för utskottet
39 för res. 6
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 37 v, 15 c, 13 fp, 16 mp,
2 -
För res. 6: 38 kd, 1 fp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

FiU15 Bevarande av det historiska bruksområdet
vid Tumba bruk
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU9 Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeis-
ka gemenskaperna och deras medlemsstater och
Egypten
Kammaren biföll utskottets förslag.

12 § Beslut om utskottsärenden som slutdebat-
terats vid dagens sammanträde

KU13 Författningsfrågor, m.m.
Punkt 2 (Bred författningsutredning)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
170 för utskottet
139 för res. 1
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 37 v, 16 mp
För res. 1: 70 m, 38 kd, 15 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 3 (Flernivådemokrati och kommunal självsty-
relse)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
168 för utskottet
139 för res. 2
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 37 v, 16 mp
För res. 2: 70 m, 38 kd, 15 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 16 s, 11 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Punkt 8 (Sänkning av rösträttsåldern)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
281 för utskottet
24 för res. 6
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 30 v, 38 kd, 13 c, 11 fp,
2 -
För res. 6: 5 v, 1 c, 3 fp, 15 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 15 s, 10 m, 7 v, 4 kd, 4 c, 2 fp, 1 mp
Lars Leijonborg (fp) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 11 (Renodlat personval)
1. utskottet
2. res. 8 (m, c, fp)
Votering:
172 för utskottet
98 för res. 8
35 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 37 v, 3 kd, 15 mp
För res. 8: 68 m, 14 c, 14 fp, 2 -
Avstod: 1 m, 33 kd, 1 mp
Frånvarande: 15 s, 11 m, 6 v, 6 kd, 4 c, 2 fp

Punkt 20 (Förberedelser för monarkins avskaffande)
1. utskottet
2. res. 13 (v, mp)
Votering:
249 för utskottet
54 för res. 13
5 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 38 kd, 15 c, 10 fp, 2 mp,
2 -
För res. 13: 4 s, 37 v, 1 fp, 12 mp
Avstod: 1 s, 2 fp, 2 mp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU10 Vissa mineralpolitiska frågor
Punkt 1 (Minerallagen)
1. utskottet
2. res. (m, kd, c, fp)
Votering:
169 för utskottet
139 för res.
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 16 mp
För res.: 71 m, 38 kd, 15 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 3 fp

Punkterna 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU11 Förstärkt sekretess i konkurrensärenden
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU6 Redogörelse för verksamheten inom Organi-
sationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) under år 2000 och första halvåret 2001
Punkt 4 (Satsning på OSSE:s civila krishantering)
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
255 för utskottet
52 för res.
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 71 m, 38 kd, 15 c, 14 fp, 2 -
För res.: 36 v, 16 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 15 s, 10 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU7 Verksamheten inom Europarådet
Kammaren biföll utskottets förslag.

13 § (forts. från 10 §) Straffrättsliga frågor
(forts. JuU10)

Anf. 131 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! I betänkandet Straffrättsliga frågor,
som bygger på motionsyrkanden från allmänna mo-
tionstiden 2000 och 2001, delar Kristdemokraterna i
långa stycken majoritetens uppfattning. Dock har vi
på några punkter en skiljaktig mening, vilket jag
tänker ta upp i mitt anförande.
Enligt det betänkande som vi i dag debatterar är
majoritetens uppfattning att prostitution är en icke
önskvärd samhällsföreteelse. Därav följer då att den
ska reduceras och helst fås att upphöra. Den uppfatt-
ningen hade även 1993 års prostitutionsutredning,
som i betänkandet SOU 1995:15 föreslog att all han-
del med sexuella tjänster skulle kriminaliseras, dvs.
straffansvaret skulle omfatta både köpare och säljare.
Regeringen gick emellertid i sin proposition
1997/98:55, Kvinnofrid, emot Prostitutionsutredning-
ens förslag, och den 1 januari 1999 blev det kriminellt
att köpa sexuella tjänster men inte att sälja.
Vi finner denna halvmesyr beklaglig, och den för
med sig vissa absurda konsekvenser. Finns det t.ex.
någon annan gärning utöver försäljning av sexuella
tjänster som innebär att aktiv medverkan till brott är
legal?
Det logiska är att gå på Prostitutionsutredningens
linje och även kriminalisera försäljning av sex, vilket
vi kristdemokrater föreslår. Jag vill dock genast slå
fast att det inte är för att sätta dit prostituerade, utan
tvärtom för att de ska få bättre möjligheter att komma
loss ur prostitutionen. En dylik komplettering av
lagen skulle skapa mer realistiska förutsättningar att
arbeta mot prostitutionen.
När regeringen valde att inte kriminalisera för-
säljning av sexuella tjänster motiverades det bl.a. med
att den som säljer sin kropp redan är utsatt och skuld-
belagd, varför en strängare lag skulle resultera i en
ännu större skuldbörda.
Fru talman! Jag kan ha förståelse för ett sådant
övervägande, vilket vid en första anblick kan te sig
sympatiskt, men på sikt är det till föga hjälp för den
prostituerade. Regeringens resonemang är förledande
och präglat av missriktad hänsyn. Det sänder ut
dubbla signaler, där den ena signalen till unga flickor
och pojkar i trängda situationer är att som sista eko-
nomiska utväg står prostitutionen till buds eftersom
det ej är förbjudet att sälja sin kropp. Budskapet till
det uppväxande släktet bör vara att även försäljning
av sex är förbjudet.
För tre år sedan blev det alltså kriminellt att köpa
sex i Sverige. Går man igenom de 77 domar som
fallit de tre första åren framgår det tydligt vad polisen
valt att rikta in sig på. 70 av de 77 domarna gäller
gatuprostitution. Risken att åka fast har skrämt bort
många av torskarna från gatan, men de prostituerade
har inga problem att hitta kunder ändå. I porrtidningar
som går att köpa i kiosker och tobaksaffärer över hela
landet finns annonser som leder direkt till kvinnor
som säljer sex. Annonserna erbjuder som regel mas-
sage och striptease, men på Stockholmspolisens pro-
stitutionsgrupp menar man att det i de flesta fall
handlar om ren prostitution. Man har nämligen kon-
trollringt somliga nummer, och det visar sig att kun-
den får den betjäning han eller hon vill ha.
Samtidigt beklagar polisen att man ej har resurser
att ägna sig åt den verksamheten. De 9 miljoner som
polisen fick för att bekämpa sexköp när lagen trädde i
kraft är inte mycket i sammanhanget. Att bekämpa
krogprostitution, eskortservice och utbudet av sexu-
ella tjänster på Internet skulle kräva så stora resurser
att det inte anses motiverat med tanke på den låga
straffsatsen.
Prostitution via Internet har ökat lavinartat under
senare år. En 27-årig kvinna uppgav för ett par veckor
sedan i programmet Studio Ett i Sveriges radio att när
hon började prostituera sig för ett och ett halvt år
sedan fanns det inte så värst många hemsidor på nätet
där det erbjöds sexuella tjänster, medan det nu finns
hundratals, vilket hon ansåg vara en följd av sex-
köpslagen. Enligt kriminologen Leif G. W. Persson är
det i varje generation ungefär 2 % av kvinnorna som
hamnar i tillfällig eller livslång prostitution.
Avsikten med sexköpslagen var att prostitutionen
skulle minska, men det har inte skett. Det framgår av
en utredning som genomförts på uppdrag av Rikspo-
lisstyrelsen och som presenterades våren 2001. I
rapporten framförs skarp kritik av sexköpslagen, som
är mycket svår att tillämpa. Det har även utskottsma-
joriteten klart för sig, och man anför att lagen bl.a.
har medfört att motstridiga intressen uppstått för
polisen.
Utskottsmajoriteten skriver: "Å ena sidan har po-
lisen en lagstadgad skyldighet att avvärja och för-
hindra brott i ett tidigt skede, medan å andra sidan
kraven på bevisning förutsätter ett ingripande från
polisens sida först när brottet är fullbordat."
I betänkandetexten presterar utskottsmajoriteten
samtidigt ett högklassigt understatement, när man
konstaterar att "tillämpningen av lagen inte är helt
okomplicerad".
Prostitutionen har inte minskat i omfattning, men
har däremot delvis flyttats från gatan. Dessvärre är
trenden nu att gatuprostitutionen ökar igen. Somma-
ren 2001 kunde man läsa i medier att alltfler flickor
går på gatan och säljer sig för att få råd att röka he-
roin. Prostitutionen ökar med nya drogvanor. I Västra
Götaland har gatuprostitutionen fördubblats under det
senaste halvåret.
Fru talman! Det framhålls ofta att ingen egentli-
gen vill prostituera sig, och säkert är det så. Vidare
framställs även prostituerade som offer, vilket säkert
stämmer i många fall. Dock bör man akta sig för att
driva resonemanget om determinism på grund av
besvärliga förhållanden i barndom och ungdom alltför
långt.
Det ska särskilt framhållas i den här debatten att
vi kristdemokrater inte vill se någon kriminalisering
av försäljning av sexuella tjänster förrän det finns ett
utbyggt system för att sätta in adekvata rehabiliter-
ings- och vårdinsatser för dem som är i behov därav.
Vidare vill vi även att frågan om i det här fallet
lämpliga påföljder utreds. Vi finner det nämligen
högst olämpligt med traditionella fängelsestraff i de
här fallen, utan anser att domarna ska ta sikte på re-
habilitering och vård i ändamålsenliga inrättningar.
När regeringen avstod från att kriminalisera för-
säljningen av sex var en vällovlig tanke att det skulle
vara lättare för de prostituerade att söka hjälp för att
komma bort från prostitutionen. Det har dock visat
sig att det inte är så lätt att av egen kraft komma loss
ur prostitutionen, bl.a. därför att prostitution ej sällan
är en del av den organiserade brottsligheten. Sitter
man inte fast i hallickens klor så är det i narkotika. På
Prostitutionscentrum i Stockholm, dit prostituerade
kan vända sig för att få hjälp, uppger man att alla som
kommer dit mår mycket dåligt.
Vi menar att det krävs radikala grepp i likhet med
vårt, dvs. med lagens hjälp, om man ska lyckas rycka
loss prostituerade ur den situation som de egentligen
inte innerst inne vill befinna sig i. Förutom avsikten
att minska prostitutionen kan man se vårt förslag som
en form av obligatorisk vård och behandling som
syftar till att rehabilitera och återupprätta den som
hamnat i prostitutionsträskets förnedring.
Fru talman! Majoriteten har avstyrkt vårt yrkande
utan någon hållbar motivering. Man konstaterar att
sexköpslagen och dess tillämpning medför bekym-
mer, men tröstar sig häpnadsväckande nog med att
1998 års sexualbrottskommitté i alla fall föreslår att
det straffbara området förtydligas och i viss mån
utvidgas. Vad räknar man med att vinna på det? Det
vore intressant med en förklaring från regeringssidans
företrädare. Nej, tyvärr måste man konstatera att
majoritetens släpphänthet inför den här problemati-
ken runt sexhandel inte minskar prostitutionen. De
många som av egen kraft ej förmår att ta sig ur pro-
stitutionens grepp kommer även i fortsättningen att
vara kvar i förnedringen och må dåligt.
När det sedan gäller punkten olovlig körning m.m.
anser vi i likhet med en del andra reservanter att det
är otillfredsställande att polisen ej kan kvarhålla de
bilar som polisen beslagtagit i samband med att fö-
rarna gripits för olovlig körning. Det är helt oaccep-
tabelt att fordonen måste lämnas tillbaka om åklaga-
ren av speciell anledning avstår från att väcka åtal.
Många gånger handlar det om bilar i dåligt skick som
varken är besiktigade de senaste åren, skattade eller
försäkrade. Följden blir att den olovliga körningen
kan fortgå i trafikfarliga skrotbilar. Olovlig körning
sker ofta vanemässigt, varför det bör övervägas en
skärpning av 3 § trafikbrottslagen, där den brottsföre-
byggande aspekten tydligt lyfts fram. Utifrån bl.a.
nollvisionsmålet inom trafiksäkerhetsområdet är det
viktigt att rättsväsendet inte står maktlöst när det
gäller att stoppa denna typ av olovlig körning.
Till sist, fru talman, vill jag säga något om livs-
tidsstraffet. Det bygger på inställningen att en männi-
ska inte kan bli bättre, inte kan förändra sin livsstil.
Vi tror inte att ett livstidsstraff har större preventiv
effekt än ett tidsbestämt straff. Dessutom skulle en
lagförändring inte självklart innebära mildare påfölj-
der. Nu finns det fler livstidsdömda på svenska fäng-
elser än någonsin. De senaste tio åren har antalet
livstidsdömda fyrdubblats för att i dag vara ca 100.
Trycket från samhället att domstolarna ska döma
till längre fängelsestraff har lett till att regeringen
blivit alltmer restriktiv i sin praxis att bevilja nåd. Ett
tungt vägande skäl för att avskaffa livstidsstraffet och
införa tidsbestämda straff är att den dömande makten
då hålls isär från den verkställande. Det är inte re-
geringen utan domstol som ska utdöma straffet. Un-
dantag skulle möjligen kunna gälla vid spioneri eller
brott mot rikets säkerhet, där regeringen förväntas
sitta inne med den djupaste kunskapen. Regeringen
bör återkomma med förslag om en utredning av livs-
tidsstraffet samt förslag om att ersätta livstidsstraffet
med ett tidsbestämt straff.
Fru talman! Vi står givetvis bakom de reservatio-
ner och särskilda yttranden där vi finns med, men för
att vinna tid nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation nr 1.

Anf. 132 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag tänker inte gå in så väldigt djupt i
diskussionen om sexköpslagen och om att kriminali-
sera även den prostituerade. Den debatten har vi haft
en så otrolig mängd gånger. För oss är det fullständigt
orimligt att den part som vi anser vara den svagare
och utnyttjade parten skulle kriminaliseras på något
sätt.
Däremot är vi helt överens om att det behövs vård
och behandling - det behövs utveckling på hela det
området - men det åstadkommer man inte genom att
ändra i strafflagstiftningen.
Jag har ändå en fråga om det här. Det var ett ytt-
rande om att det har blivit så stort, detta att man er-
bjuder sexuella tjänster på Internet, och att det här
skulle vara en följd av den sexköpslag som vi har i
Sverige. Det uttalandet finner jag lite märkligt, efter-
som det här är en utveckling som vi har sett i alla
länder. Sverige är faktiskt det enda landet som har en
sexköpslag. Därför tror jag inte att man ska koppla
ihop de här två sakerna. Snarare bör man se att ut-
nyttjandet av kvinnor ökar ständigt.
Jag vill ta upp detta att brottsligheten och prosti-
tutionen inte har minskat i större omfattning eller att
gatuprostitutionen nu börjar öka och resonemanget att
det här inte är bra. En mängd brottslighet minskar
inte. Ändå har vi lagstiftning som säger att vi inte
accepterar det här brottet, även om brottsligheten inte
minskar utan t.o.m. fortsätter att öka. Vi tycker att det
är en oerhört viktig markering. Vi accepterar inte att
män kan köpa kvinnor för sexuella tjänster, och där-
för anser vi att det ska vara kriminellt. Sedan har vi
aldrig trott att man kan utrota prostitutionen med det,
men det är en viktig signal om vad som är acceptabelt
i ett samhälle och inte.
Är det så att Kristdemokraterna tycker att vi ska
förändra lagstiftningen eller ta bort den om brottslig-
heten inte minskar?

Anf. 133 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande vill vi
förändra lagstiftningen i avsikt just att kriminalisera
även köpen. Samtidigt hörde Alice Åström att jag
nämnde att vi inte vill se någon kriminalisering förrän
det finns ett utbyggt system så att man kan sätta in
adekvata åtgärder för att de som har hamnat i prosti-
tution ska kunna rehabiliteras och få den vård de
behöver. Samtidigt sade jag också att vi inte vill se
någon bestraffning i stil med att man ska hamna på
traditionella fängelser osv. utan vi vill ha ett nytt
system av påföljder för dessa kvinnor och män som
med lagens hjälp skulle kunna åläggas att få någon
form av obligatorisk vård och behandling.
Alice Åström har synpunkter, men frågan är vad
Alice Åström och Vänsterpartiet själva har för nå-
gonting att komma med när det gäller att minska
prostitutionen. Det är en icke önskvärd samhällsföre-
teelse. Alla ser gärna att prostitutionen ska minska. Vi
kristdemokrater är övertygade om att detta är en väg
att gå. Sedan finns det givetvis fler vägar att gå, men
som jag nämnde: Många kvinnor förmår inte av egen
kraft att ta sig ur det besvärliga träsk de har hamnat i.
Om man då med lagens hjälp kan hjälpa dem ur detta
och de får den vård och behandling som krävs för att
de ska kunna börja ett nytt liv så anser vi att det är
väldigt värdefullt. Jag är mycket intresserad av att
höra vad Alice Åström har att föreslå för åtgärder.

Anf. 134 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det behövs en mängd åtgärder när det
gäller behandling, prostitutionscentrum, uppsökande
verksamhet och alternativ när det gäller missbruk,
vilket vi vet att väldigt många av dem sitter fast i,
men alla de här åtgärderna är ju sådana som man
faktiskt får vidta på det sociala området via social-
tjänsten.
Jag har lite svårt att förstå att Kristdemokraterna
vill gå över till strafflagstiftning och kriminalisera för
att sedan kunna erbjuda vård och behandling och att
man egentligen inte är ute efter att se det som kvin-
norna gör som kriminellt. Jag tycker att det är att ta
en konstig omväg.
Om man nu inte ska kriminalisera kvinnorna för-
rän man har byggt upp hela behandlingsapparaten vid
sidan av, anser Kristdemokraterna då att vi ska ha
lagstiftningen som den ser ut i dag fram till dess att
man har byggt ut den eller vill man avskaffa lagstift-
ningen och vara utan under tiden?

Anf. 135 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt att vi menar att
man inte ska kriminalisera förrän man har det ut-
byggda systemet, Alice Åström. Men till dess får vi
finna oss i att situationen är som den är.
För två år sedan sade Alice Åström att hon var
väldigt glad över den nya lagstiftningen och att hon
var övertygad om att den på sikt kommer att innebära
mycket positivt för dessa kvinnor och att vi faktiskt
ska kunna minska prostitutionen. Det sades för två år
sedan från denna talarstol. Det har inte blivit så.
Jag har full förståelse för Alice Åströms engage-
mang och känsla för dessa utsatta kvinnor. Jag tror att
vi är på samma nivå där. Alice Åström säger att det
behövs att de sociala myndigheterna hjälper dem.
Frågan är bara hur man ska få fatt i dem.
De kanske sitter fast i klorna på en hallick och i
organiserad brottslighet. De är hotade. De vågar helt
enkelt inte gå till de sociala myndigheterna eftersom
hallicken inte vill gå miste om sin förtjänst. Men man
kan med lagens hjälp rycka loss dem ur prostitutions-
träsket och få in dem i lämplig vård och behandling.
Hur lång den tiden är får komma i ett senare ske-
de. Men det ska i varje fall vara så pass lång tid att de
kommer ur livsstilen. Då är jag säker på att vi har
vunnit väldigt mycket.

Anf. 136 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Vi håller på att diskutera hur vi ska
upprätthålla samhällets regler. Det gör vi med en
brottskatalog där vi har tydlig rättsverkan i form av
straff och olika påföljder som t.ex. skadestånd eller
särskild rättsverkan som kanske förlust av körkort,
förverkande eller företagsbot.
Det vore helt underbart om vi genom kanske hår-
dare straff eller mer spännande påföljder kunde mins-
ka brottsligheten i vårt land. Nu är det tyvärr inte så.
Vi vet att det är annat som driver brottsutvecklingen.
Det handlar om social omständigheter, avsaknad av
kontroll, utanförskap och missbruk. Det leder till
misär som leder till brott. Sambanden är väl kända.
När det gäller kontroll kan man i dessa deklara-
tionstider konstatera att kreativiteten säkert även i år
är stor bland alla de deklarationer som produceras av
medborgarna. En del begår misstag, en del tar med-
vetna chansningar. Varför? Sannolikt därför att kon-
trollen är väldigt liten.
Således är det ytterst få brott som kan motverkas
med hjälp av hårdare straff eller mer vedergällnings-
inriktade påföljder. Det är snarare så att det är rent
kontraproduktivt med hårdare straff. Det gäller sär-
skilt om man bedömer att människor ska hamna i ett
fängelse. Där vet vi att bristen på behandlingspro-
gram är stor och att narkotikasituationen är katastro-
fal.
Jag tror att det är viktigt mer fler poliser. Det
handlar om att spana, störa, utreda och lämna över till
lagföring. Det är Folkpartiet liberalernas recept på att
minska brottsligheten. Det har ganska starkt stöd i
vetenskapen.
Även jag ser behovet att höja det s.k. straffvärdet
för vissa brott. Det gäller t.ex. människohandel eller
hot mot vittnen, för att ta två aktuella exempel. Men
det är en fara att ge sig in i detta. Högre straffvärden
för vissa brott eller brottstyper leder till att andra brott
eller brottstyper kan komma att hamna proportionellt
sett i ett annat läge. Helhetsbilden blir att vi då måste
börja öka alla straffsatser. Det leder till ökade kostna-
der och definitivt inte till mindre brott. Här har alla
humanister i alla partier ett gemensamt ansvar för att
vi håller igen.
Fru talman! Jag vill kort lyfta fram några punkter.
Det handlar först om återfall i brott. Det är en bety-
dande straffrabatt som ges. Ibland slipper vissa yr-
keskriminella i praktiken åtal. Det är så illa att några
människor ägnar sig åt en rent kriminell livsstil, även
om det inte är den stora majoriteten. De flesta kan
hamna på rätt köl. Det borde egentligen vara de
andra. Det lyfter Folkpartiet liberalerna fram i en
reservation.
Detta är dock en stor skillnad mot den moderata
linjen om tredje gången gillt för vissa brott. Det är
någonting som helt släpper kontakten med den mo-
derna straffrätten och är ett återtåg till utgångspunk-
ten om den rättvisa vedergällningen.
Det är inte mycket att orda om livstidsstraffet. Det
är inhumant. Det försvårar på alla sätt en långsiktig
återanpassning, som måste vara målet för varje indi-
vid. Det är också politiskt utdömt, eftersom det bara
är politiska företrädare som kan göra det tidsbestämt.
Det är en stor oförutsägbarhet, vilket förstärker det
inhumana.
När det gäller den olovliga körningen vet vi att det
är ett stort problem att man inte kan förverka en
mängd skrotbilar. Vi har fört en annan diskussion om
vem som ska ta bort dem från naturen. Det är också
ett problem. Men det är än värre när människor åker
omkring i dessa bilar med stor livsfara för medbor-
garna.
Fru talman! Jag skulle kunna tala länge om straff-
rätten. För att göra denna kväll något kortare yrkar
jag bifall till reservation 5 under punkten 13. Men
Folkpartiet liberalerna står självklart bakom alla sina
reservationer.

Anf. 137 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att kommentera
Jeppe Johnssons och Moderaternas anförande. Det är
lite märkligt, för att inte säga häpnadsväckande, att
höra att de pengar som Moderaterna har avsatt för
kriminalpolitiska åtgärder ska avse den nuvarande
verksamheten. Jag hade inte förstått det tidigare. Då
kan man ju komma med stora planer och många re-
servationer. Det förklarar saken. Jag vill bara notera
det.
Förändringar i straffrätten på det sätt som Mode-
raterna föreslår får väldigt stora konsekvenser, Jeppe
Johnsson. Har Moderaterna gjort en konsekvensana-
lys? Enbart den lagändring vi gjorde nyss om att
övergå från halvtidsfrigivning till tre fjärdedels
strafftid har gjort att häktena är överfulla - det är en
del av förklaringen - och att fängelserna har alldeles
för stor population. Det har fått stora konsekvenser.
BRÅ har fått i uppdrag att se över detta. Det ska
bli spännande att se vad det kommer fram till. Det är
en konsekvens. Vi har också sett hur stora konse-
kvenser det får när vi ändrar lagstiftningen vad gäller
ungdomar. Vi har inte diskuterat det tillräckligt här i
denna kammare.
Med de förslag som Moderaterna kommer med,
och som har räknats upp, blir det otroligt stor belast-
ning på fängelser, häkten och hela rättssystemet. Hur
ska Moderaterna kunna lösa detta? Vilka planer finns
det bakom reservationerna? Det får vi inte veta.
Fru talman! Jag vill också kommentera kd:s en-
trägna krav på att även kriminalisera kvinnor vid
könshandel. Det är nu fjärde året i rad som detta krav
återkommer med stort engagemang från Ingemar
Vänerlöv. Jag skulle först vilja ge ett råd till Ingemar
Vänerlöv. Det är att ta del av alla de utredningar och
den forskning som finns om prostituerades bakgrund
och de ofta traumatiska händelser i livet som har lett
till att de prostituerar sig. Den insikten måste finnas
för att man ska kunna diskutera detta ärende.
I utredningen som föregick lagstiftningen ville kd
ha samma straff för köpare och säljare och inte bara
kriminalisera efterfrågan. Men att köpa en annan
människas kön - det tycker Miljöpartiet är en stor
skillnad. Det primära måste vara att få bort köparna
eftersom de prostituerades bakgrund är så svår.
Jag skulle vilja fråga Ingemar Vänerlöv om den
obligatoriska behandlingen, som man inte har än men
som skulle finnas. Det måste ju innebära ett frihetsbe-
rövande och en tvångsbehandling att genomgå det
program som Kristdemokraterna har. Det har visat sig
att tvångsbehandling inte är särskilt effektivt. Man
uppnår mycket bättre resultat när behandlingen görs
med ömsesidigt deltagande i frihet. Därför har frivår-
den ofta bättre resultat. Det låter nästan som när jag
läste i historian om gamla tiders tukthus.
Fru talman! Miljöpartiet har tre reservationer till
detta betänkande. Vi vill slopa och sänka straff på
några områden och vi vill införa längre preskrip-
tionstid på några.
Det första gäller högmålsbrott. Vi tycker i Miljö-
partiet att det inte är rimligt att göra skillnad mellan
medlemmar av kungahuset och "vanliga" människor.
Likhet inför lagen är självklart ett fundament som ska
gälla. Det gör det inte i dag för detta brott. Detta är ett
uttryck för gammal historisk makt där kungahuset
stod över alla andra samhällsmedborgare och sam-
hället i stort. Det tycker vi att man ska ändra på.
En reservation gäller brott mot miljöbalken och
djurskyddslagen. Problemet, fru talman, är att det tar
så lång tid att utreda dessa brott. Man avskriver brot-
ten därför att preskriptionstiden bara är två år. Vi
tycker att dessa brott har visat sig vara komplexa, och
de läggs också nederst i högen. De har inte företräde,
och då inträder också denna långa tid. Det är även
svårt att nå dem som ska anklagas för brottet med
delgivning. Därför yrkar vi att preskriptionstiden ska
förlängas.
Miljöpartiet har återkommit till livstidsstraffet i
motioner och reservationer. Det är som att droppen
urholkar stenen; ärendet har kommit framåt men det
är inte framme än. Skälen för att vi vill ta bort livs-
tidsstraffen har vi utvecklat många gånger i denna
kammare. Jag vill bara upprepa att antalet livstids-
dömda har ökat. Regeringens nådepraxis har blivit
alltmer restriktiv. Den faktiska strafftiden har blivit
allt längre. Förutsägbarheten finns inte. Det är svårt
att genomföra rehabilitering för dem som är drabba-
de. Regeringen, och inte domstolarna, bestämmer
strafftidens längd. I den utredning som nu ska ha
tillsatts ska man flytta prövningen till en annan in-
stans från regeringen, och det är helt klart ett steg i
rätt riktning. Men det är inte tillfyllest när det gäller
förändringar. Miljöpartiet anser, fru talman, att vi ska
ha tidsbestämda straff.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 4.
Jag vill också kommentera Folkpartiet och Johan
Pehrson. Jag tycker att han många gånger säger kloka
ord här ifrån talarstolen. Han säger att hårdare straff
är kontraproduktivt och att vi inte tror att verdergäll-
ningspolitiken leder fram till någonting. Högre straff-
värden ger också högre kostnader, säger han, och han
uppmanar oss humanister i alla partier att hålla ihop.
Jag instämmer till fullo - det är bra ord!
Men när det gäller EU och den lagharmonisering-
en, med tendenser till högre straff, så är Johan Pehr-
son aldrig med i diskussionerna. Då ställer han sig vid
sidan. Då gäller inte resonemanget över huvud taget.
Jag har många exempel på ramlagar som innebär
strängare straff och just det som Johan Pehrson sade,
nämligen ett plottrande av den redan kanske lite plott-
riga lag som vi i dag har. Detta innebär att hela straff-
skalan ser ut att gå i höjden. Varför tar inte Johan
Pehrson del av den här problematiken?
Jag säger samma sak: Humanister i alla partier
måste hålla ihop.

Anf. 138 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! Det var nog ingen tillfällighet eller
slump, Kia Andreasson, att Prostitutionsutredningen
hamnade på den linje som den gjorde när den före-
slog att all sexhandel skulle kriminaliseras.
Återigen: Vår inställning är att vi anser att det
med lagens hjälp kan vara möjligt att hjälpa en del
prostituerade ur det grepp som de har fastnat i och
som de inte av egen kraft kan ta sig ur. Som jag sade
förut kan de sitta fast i klorna på en hallick, i klorna
på narkotika eller i klorna på organiserad brottslighet.
Mot bakgrund av att det från samtliga håll sägs att
ingen kvinna innerst inne vill vara prostituerad och att
alla kvinnor som är prostituerade mår mer eller mind-
re dåligt så kan man anta att de egentligen vill ur den
situationen. Om de då råkar sitta fast i klorna på det
som jag nyss nämnde så skulle jag inte hålla för otro-
ligt att det kanske t.o.m. upplevs som skönt om man
med lagens hjälp blir ryckt loss ur prostitutionsträsket
och får den vård och behandling som behövs.
Kia Andreasson säger att det viktiga måste vara
att få bort köparna. Det håller jag fullständigt med om
- det är väldigt viktigt. Men, Kia Andreasson, då
måste nog lagen ändras. För närvarande är sexköpsla-
gen svår att tillämpa. Samtliga som har studerat det
hela är överens om det. Bl.a. nämnde jag i mitt anfö-
rande de motstridiga intressen som polisen råkar ut
för när den dels har lagstadgad skyldighet att före-
bygga brott, dels måste vänta till dess att brottet är
fullbordat i sådana här lägen eftersom åklagarna krä-
ver så stark bevisning.
Om lagen ändras så att all sexhandel blir krimina-
liserad så blir det helt klart mycket lättare att komma
åt köparna.

Anf. 139 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vill inte förlänga detta menings-
utbyte. Vi har så skilda åsikter. Jag vill bara konstate-
ra att Miljöpartiet inte ställer upp på frihetsberövande
och tvångsbehandling av de kvinnor som är prostitue-
rade.

Anf. 140 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! Nej, det har jag förstått och självfallet
respekterar jag det. Det skulle dock vara intressant att
höra vad Kia Andreasson och Miljöpartiet har för
åtgärder att föreslå som skulle kunna innebära en viss
förbättring i den här situationen för de prostituerade
och som dessutom kanske skulle minska prostitutio-
nen och sexköparnas antal.

Anf. 141 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Det finns inga absoluta siffror att bevisa detta
med, men jag står bakom den lagstiftning som gjor-
des. Jag tror att den i ett längre perspektiv, och redan
i dag, har gett resultat. Vi har inte kvinnorna synliga
på gatorna som tidigare. Men visst är prostitutionen
svår att utrota, och det krävs förstås också en attityd-
förändring från männen. Attityden är det svåraste att
förändra.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade 17.59 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

13 § (forts.) Straffrättsliga frågor (forts.
JuU10)

Anf. 142 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Kia Andreasson var lite orolig för att
när man gick från obligatorisk halvtidsfrigivning till
tvåtredjedelsfrigivning orsakade detta rättsväsendet
stora kostnader. Det behövdes fler häktesplatser och
fler fängelseplatser. Den största förändringen här
skedde under den borgerliga regeringen 1991-1994.
Men Kia Andreasson glömde att antalet brott samti-
digt gick ned. När återfallsförbrytarna satt lite längre i
fängelset gick brottsligheten ned och därmed också
antalet brottsoffer. Detta är ingen kostnad för sam-
hället. Det är snarare en vinst, i alla fall för alla de
människor som slapp att bli brottsoffer.

Anf. 143 MORGAN JOHANSSON (s):
Fru talman! I dag behandlar vi det årliga straff-
rättsbetänkandet med motioner väckta under år 2000
och 2001. Jag vill inleda med att yrka bifall till för-
slaget i utskottets betänkande och avslag på reserva-
tionerna.
Det finns en lång rad motioner och yrkanden som
behandlas i betänkandet. Det är svårt för mig att hin-
na med och kommentera allihop. Jag tänker därför
bara göra en kort principiell redogörelse för hur vi ser
på de här frågorna och sedan göra några nedslag i
betänkandet.
Först har vi principerna. De här frågorna rör ju i
första hand vad som ska vara kriminellt i ett samhälle
och hur hårt samhället ska se på olika brott. Straffpå-
följderna för olika brott har klassiskt sett två syften.
Den ena är ett allmänpreventivt syfte och det andra är
ett individualpreventivt syfte.
Med allmänpreventionen menar vi att straffpåfölj-
derna ska syfta till avskräckning på något sätt. Om du
gör det eller detta riskerar du att sättas i fängelse eller
få betala böter.
Med individualprevention menar vi att straffpå-
följden också kan fungera som ett tillfälle för sam-
hället att ge en person som har begått ett brott en
andra chans, en möjlighet till ett laglydigt liv.
De här båda perspektiven måste man alltid hålla i
minnet. Både ligger till grund för våra föreställningar
om hur ett samhälle ska reagera på brott och hur vi
väger olika brott mot varandra.
Men det finns också ett tredje perspektiv. Straff-
påföljden kan vara viktig för brottsoffret, för hans
eller hennes känsla av upprättelse. En tydlig reaktion
mot brott blir också en signal om att det faktiskt är
förövaren som har felat och inte den som blivit utsatt
för brottet. Det kan vara en oerhört viktig sak för en
människa som ska gå vidare och försöka lägga en
svår upplevelse bakom sig.
Jag tror rent allmänt att vi många gånger över-
skattar straffens allmänpreventiva effekt. För en nar-
koman som måste ha tag i pengar till narkotika kvittar
det säkert många gånger om han eller hon hotas av ett
års fängelse eller två års fängelse. Pengarna måste
fram, och inbrottet måste därför göras. Så resonerar
man säkert ofta.
Däremot kan det säkert vara av stor betydelse om
man riskerar fängelsestraff för rattfylleri eller bara
böter. Det kan säkert få en och annan att tänka till
innan man sätter sig bakom ratten.
Den allmänpreventiva effekten av straffet kan
alltså variera väldigt kraftigt beroende på vilket brott
vi talar om, men också naturligtvis beroende på vilka
människor som typiskt sett begår de här brotten. Det
är viktigt att hålla i minnet.
När det gäller straffpåföljdernas funktion för att
skänka en känsla av upprättelse åt brottsoffret tror jag
tvärtom att den ofta underskattas. Vi ser det tydligt på
våldet mot kvinnor, både kvinnomisshandel och sex-
ualbrott. Här rör det sig om brott där brottsoffret
många gånger anklagar sig själv för att vara medskyl-
dig. Om jag inte hade tjatat så på honom hade han
kanske inte blivit så arg. Om jag inte hade druckit så
mycket den kvällen hade jag kanske inte blivit våld-
tagen.
Sådana tankar gror ofta i de här fallen och gör det
mycket svårare att gå vidare. En tydlig reaktion från
samhällets sida och en sträng syn från domstolarnas
sida på kvinnomisshandel och sexualbrott kan därför
vara oerhört viktig för den som blivit utsatt för brott.
Det kan bli en sorts befrielse från skuldkänslorna och
ett erkännande av att det faktiskt inte var mitt fel.
Då kommer vi in på de många motioner i betän-
kandet som tar upp sexualbrotten. I betänkandet har
vi hänvisat till den utredning som presenterades förra
året. Den gjorde en totalöversyn av 6 kap. i brottsbal-
ken. Jag satt själv i den utredningen tillsammans med
bl.a. Kia Andreasson och Jeppe Johnsson från ut-
skottet. Jag tycker att vi gjorde ett ganska bra jobb. Vi
nådde nästan total partipolitisk enighet kring förslag
som innebär en väsentligt strängare syn på sexual-
brotten. Det gäller alldeles särskilt sexuella övergrepp
mot barn. Vi vill vidga våldtäktsbrottet, sänka grän-
sen för grov våldtäkt, inrätta ett nytt brott - våldtäkt
mot barn, förlänga preskriptionstiderna för sexual-
brott mot barn och avskaffa den dubbla straffbarheten
för ytterligare några brott.
Den här delen av utredningen bereds vidare av re-
geringen. Det är ett mycket stort lagstiftningsarbete.
Det är ett helt kapitel i brottsbalken som ska göras
om. Jag hoppas att vi ska kunna få se en proposition
om ett nytt 6 kap. i brottsbalken under hösten. Det är
därför vi behandlar de motioner som tar upp detta på
det sätt som vi gör.
Den andra delen av utredningen rörde människo-
handel för sexuella ändamål. Det tas också upp i
några motioner i betänkandet. Här är beredningen
färdig, och regeringen lade för några veckor sedan
fram en lagrådsremiss i frågan. När propositionen
kommer ska vi naturligtvis ha en särskild debatt om
den här i kammaren. Här vill jag bara säga att lag-
rådsremissen följer utredningens förslag om att inrätta
ett särskilt brott när det gäller människohandel för
sexuella ändamål med en sträng straffskala. Den
lagtekniska lösningen är lite annorlunda mot vad
utredningen föreslog, men skillnaden i sak är egentli-
gen bara det att det blir samma straffskala för handel
med vuxna som för handel med barn, nämligen fäng-
else i två till tio år. Vi ser fram emot ett sådant lagför-
slag senare under våren. Det är också därför som vi
behandlar de motioner som rör människohandel på
det sätt som vi gör i betänkandet.
Fru talman! Ett angränsande ämne som har varit
uppe i debatten tidigare under kvällen rör synen på
prostitution. Det finns 14 reservationer i det här be-
tänkandet. Den mest uppseendeväckande av dem
allihop är den reservation från Kristdemokraterna
som går ut på att de kvinnor som hamnat i prostitu-
tion ska kastas i fängelse. Det är den faktiska inne-
börden av att kriminalisera försäljningen av sexuella
tjänster med den straffskala som Prostitutionsutred-
ningen föreslog. Den föreslog nämligen böter eller
fängelse i upp till sex månader. Det var innebörden av
Prostitutionsutredningens förslag.
När Ingemar Vänerlöv talar om andra vårdformer
är det än så länge bara i fantasins värld. Vänerlöv ska
visst inte inrätta något slags traditionella fängelser,
som han sade tidigare. Det ska inte vara traditionella
fängelser, men någon sorts tvångsanstalter måste det
ju röra sig om. I gamla tider satte man de prostituera-
de på spinnhus. Det kanske är den typen av interner-
ing som Kristdemokraterna tänker sig, en gammal-
dags lagstiftning. Man frågar sig hur man i all världen
kan komma på någonting sådant. Det måste hänga
ihop med Kristdemokraternas ideologiska och mora-
listiska hållning.
Varken Ingemar Vänerlöv eller Ragnwi Marcelind
satt ju med i Sexualbrottsutredningen. Det var nog
synd. Där gjorde vi nämligen en stor genomgång av
hur diskussionen kring prostitutionen och synen på
prostitutionen har förskjutits genom åren.
Det är inte så länge sedan all skuld för prostitution
lades på den prostituerade. Det var hon som spred
könssjukdomar och spräckte äktenskap. Det var hon
som skulle jagas och gripas. Det var hon som skulle
skuldbeläggas.
Det är faktiskt inte alls särskilt länge sedan den
här dubbelmoralistiska synen var den förhärskande.
I dag har vi en annan syn. I dag ser vi prostitution
som en exploatering, ett utnyttjande. Skulden läggs
på den som köper sex, på den som utnyttjar och ex-
ploaterar. De prostituerade kvinnorna måste få stöd
och hjälp av samhället för att komma bort från pro-
stitutionen, men man kan inte tvinga fram en föränd-
ring, och man ska inte betrakta dem som brottslingar.
Det är viktigt. Det handlar om människosyn. För
nästan alla partier i Sveriges riksdag är det en själv-
klarhet att skulden ska läggas på den som köper sex,
inte på den som säljer. Den ska läggas på den som
exploaterar, inte på den som blir exploaterad. Den ska
läggas på den som utnyttjar, inte den som blir utnytt-
jad.
För Kristdemokraterna verkar det vara tvärtom.
För dem är inte problemet att det finns män som kö-
per sex, utan att det finns kvinnor som säljer sex.
Medan de som i dag döms för köp av sexuella
tjänster döms till dagsböter, blir det tydligt i Kristde-
mokraternas reservation att kvinnorna ska dömas till
frihetsberövande straff av fängelsekaraktär.
Det är inte nog med att kvinnorna ska dömas, de
ska också dömas hårdare än männen om man följer
Kristdemokraternas förslag.
Fru talman! Det stiger en odör av ett unket 1800-
tal om Kristdemokraternas reservation, och gudskelov
så är de helt ensamma i riksdagen om den synen på
prostitution och prostituerade.
Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om
livstidsstraffet.
Det finns en reservation från Vänsterpartiet, Mil-
jöpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet om att
avskaffa livstidsstraffet. Jag har stor förståelse för
argumenten mot livstidsstraff, men problemet är att vi
inte riktigt vet vad vi skulle ersätta det med om vi
avskaffade det. Det vet inte reservanterna heller.
Jag menar att det faktiskt sitter människor i fäng-
else i dag som är så farliga att vi inte kan släppa ut
dem. Så enkelt är det. Därför är det svårt att tänka sig
en annan ordning än att ha dem inlåsta och sedan
bedöma från fall till fall och från tid till annan om
man kan tidsbegränsa straffet. Sedan är frågan vem
som ska göra den prövningen. Det kanske inte är
regeringen. Vi har en utredning som tittar på det.
Den politiska situationen, fru talman, är intressant.
Kristdemokraterna och Folkpartiet vill avskaffa livs-
tidsstraffet. Moderaterna vill använda det mer. Cen-
tern har väl ungefär samma syn som vi socialdemo-
krater. Om ett halvår är det val.
Min fråga till Jeppe Johnsson är: Kommer Mode-
raterna, som väl gör anspråk på att få leda en eventu-
ell borgerlig regering efter valet, att kunna delta i en
regering som lägger förslag om att avskaffa livstids-
straffet?

I detta anförande instämde Hillevi Larsson,
Christina Nenes, Margareta Sandgren, Ann-Marie
Fagerström, Ingvar Johnsson och Ronny Olander
(alla s).

Anf. 144 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! Man blir inte så lite förvånad när man
hör Morgan Johansson gå på. Nu får vi höra exempel
på klassisk desinformation från socialdemokrater. Jag
har i mitt anförande noga poängterat att det inte
handlar om att det ska dömas till traditionella fängel-
sestraff. Jag har talat om att vi vill se ett nytt system
med påföljder som är lämpliga i de här fallen. Jag har
även sagt att vi inte vill ha någon kriminalisering
förrän det finns ett utbyggt system så att de prostitue-
rade som är i behov av det kan få adekvat vård och
rehabilitering.
Ändå säger Morgan Johansson att vi vill kasta
prostituerade i fängelse. Det är makalöst, Morgan
Johansson. Morgan Johansson talar om att vara till-
baka i unket 1800-tal. När det gäller debatteknik är
Morgan Johansson tillbaka i ett unket socialistiskt
årtionde då kommunismen gick på som värst. Då var
man mästare i desinformation. Precis det har Morgan
Johansson hemfallit åt.
Det är faktiskt så att majoriteten står tomhänt.
Man har ingen hållbar motivering till varför man
avslår vårt yrkande.
Majoriteten konstaterar att sexköpslagen och dess
tillämpning medför bekymmer, men man tröstar sig
med att 1998 års sexualbrottskommitté i alla fall ska
föreslå att det straffbara området förtydligas och i viss
mån utvidgas. På vilket sätt hjälper det de prostitue-
rade? På vilket sätt kan man då få fast fler sexköpare?
Jag håller med om att skulden självklart ska lägg-
as på sexköparna. Men vi menar att det är av omsorg
om de prostituerade som vi med lagens hjälp vill
kunna rycka dem ur klorna på den organiserade
brottsligheten, hallicken som tjänar pengar på dem
och ur narkotikaträsket.

Anf. 145 MORGAN JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Ingemar Vänerlöv har ett problem
här. Det han föreslår finns inte i sinnevärlden.
Den första raden i Ingemar Vänerlövs motion
anknyter till Prostitutionsutredningen. Prostitutionsut-
redningen föreslår att den som säljer sex ska få böter
eller fängelse i upp till sex månader. Det är vad Pro-
stitutionsutredningen föreslår, och det är också det
som Kristdemokraterna har gått ut med.
Ingemar Vänerlöv säger att vi ska sätta dem i
fängelse, men det ska inte vara sådana fängelser som
vi har i dag, utan det ska vara någon annan sorts
tvångsanstalter. Inspärrning är det i vilket fall som
helst fråga om, vilken förskönande omskrivning
Ingemar Vänerlöv än vill använda sig av.
Det är helt fel väg att gå på problemet.
Man måste naturligtvis försöka gå på dem som
köper sex och göra klart att det är på dem vi anser att
skulden ska ligga. Vi ska naturligtvis gå på dem som
är hallickar och dem som är människohandlare.
Det rullades upp en stor människohandelshärva
för något år sedan. Av helt samvetslösa människo-
handlare lurades flickor från Östeuropa till Sverige.
De fick sedan arbeta som prostituerade i Sverige.
Har Ingemar Vänerlöv tänkt på att hans lagstift-
ning skulle innebära att vi först skulle försöka förmå
flickorna att vittna mot sina hallickar, människo-
handlarna, sedan skulle vi rannsaka dem som lurats
hit, ställa dem inför rätta och sätta dem i fängelse.
Har Ingemar Vänerlöv tänkt på den konsekvensen av
den lagstiftning som han föreslår?

Anf. 146 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! När vi nämnde Prostitutionsutred-
ningen handlade det om att den kom fram till att all
sexhandel skulle vara kriminaliserad. Vi vill utveckla
systemet. Vi inser att de prostituerade kan bli hjälpta
om man med lagens hjälp kan rycka dem ur prostitu-
tionsträsket. Det kan inte Morgan Johansson med de
metoder han förespråkar.
Jag kan hålla med om att sociala insatser behövs.
Kan man få prostituerade att söka hjälp och av egen
kraft förmås att komma ifrån sin förnedring är det
utmärkt, men det räcker inte. Vårt förslag är en kom-
plettering för att hjälpa dessa människor.
Jag skulle inte säga så mycket om Morgan Jo-
hansson och majoriteten t.ex. hade ett förslag om att
utveckla sexköpslagen och hade föreslagit att man
försökte få männen att ändra sig genom det som man
har i England, och som jag hörde om på radio för inte
så länge sedan, där man väljer att döma sexköpare till
s.k. John-John-schools - man skulle kunna översätta
det med penisskolor. Där får de behandling och de får
bl.a. lära sig att om man köper ett samlag är det som
att onanera i någon annans kropp. Det upplever kvin-
nan egentligen inte lustfyllt, osv.
Men ni står här tomhänta. Ni har inga åtgärder alls
att föreslå. Vad som händer är att dessa män får böter.
Man går med på strafföreläggandet. Man får böter,
och sedan händer ingenting mer. Man får ingen be-
handling, ingen terapi eller någonting.
Om ni åtminstone hade föreslagit något sådant. Ni
hoppas bara på att en viss marginell ändring i lag-
stiftningen ska leda till någonting. Vi tar vårt ansvar
och visar omsorg om de prostituerade med vårt för-
slag, som leder till att de kan ryckas ur klorna på dem
som håller dem fast i prostitutionsträsket. De klarar
det inte av egen kraft.

Anf. 147 MORGAN JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Ingemar Vänerlöv sitter fast i sitt eget
förslag. Dessutom börjar han slira utanför ämnet. Det
är klart att vi ska göra insatser mot de män som köper
sex, men det är inte det som vi diskuterar här och nu.
Det som vi diskuterar är om det bästa sättet att kom-
ma till rätta med prostitutionen är att inrätta något
slags tvångsanstalter där de prostituerade ska spärras
in under viss tid. Tror Kristdemokraterna verkligen
att det inte kommer att leda till problem?
Jag tror att det är helt fel sätt att gå till väga. Jag
tror att man måste erbjuda de prostituerade möjlig-
heter att ta sig ur prostitution på andra sätt. Man
måste se till att det finns jobb, man kan bekämpa
narkotikamissbruk och erbjuda bättre förutsättningar
för att komma ur missbruket. Detta måste bygga på
frivillighetens grund, inte på en tvångsmässig rätts-
struktur. Den är avsedd för att döma kriminella, dem
som begår brottsliga handlingar. Stämplar vi försälj-
ning av sexuella tjänster så, handlar det om införande
av något slags tvång.
Ingemar Vänerlöv får nog gå tillbaka till sin
kammare och fundera lite över det här. Jag noterar att
det tidigare har rört sig om en kommittémotion me-
dan det nu kommit en enskild motion. Det skulle inte
förvåna mig om det varit en konflikt bland kristde-
mokraterna. Kanske slipper vi under nästa år och
under nästa mandatperiod se både en sådan här mo-
tion och en sådan här reservation. Då kommer Krist-
demokraterna kanske på lite bättre tankar.

Anf. 148 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Svaret på Morgans fråga är ja. Samti-
digt noterar jag att reservation 5 är undertecknad av
Vänstern, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Folk-
partiet, partier som Morgan Johansson gärna samar-
betar med.
Jag har en fråga till Morgan. Grov misshandel har
en straffskala från 1 till 10 år. År 1998 dömdes 448
personer för grov misshandel. 96 % av dessa fick ett
straff på mellan 1 och 3 år. 17 fick fängelse mellan 4
och 5 år. En enda av dem som dömdes för grov miss-
handel fick ett fängelsestraff om över 5 år. Är Mor-
gan Johansson nöjd med hur straffskalan för grov
misshandel tillämpas?

Anf. 149 MORGAN JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Den fråga som jag ställde var: Kom-
mer ni att kunna delta i en regering som lägger fram
ett förslag om att avveckla livstidsstraffet? Jeppe
Johnsson nickar. Det kommer ni alltså att göra. Det är
alltså kanske mycket möjligt att en borgerlig regering
kommer att lägga fram ett sådant förslag. Jag tror att
det är en nyttig information för väljarna.
Då återstår naturligtvis frågan vad ni ska sätta in i
stället. Blir det väldigt långa tidsbestämda straff?
Jeppe Johnsson har kanske en fundering också om
detta, nu när han ändå är inne på frågan och måhända
förbereder sig för detta.
Vad gäller grov misshandel består den statistik
som Jeppe Johnsson har redovisat av enskilda domar,
men det förslag som ni går fram med avser tredje
gången som man blir dömd för grov misshandel. Hur
många av de här brottslingarna blev dömda för tredje
gången för grov misshandel? Har Jeppe Johnsson
tittat på det? Jag tror inte att han har gjort det, och jag
tror inte att han har någon uppfattning om detta.
När en domstol framför sig har en person som för
tredje gången döms för grov misshandel har det såvitt
jag förstår varit fråga om användning av knivar, ba-
sebollträn e.d., alltså väldigt grova brott. Tredje
gången en sådan person ställs inför rätta kommer det
att utdömas ett väldigt högt fängelsestraff redan som
det är i dag; det är jag nästan helt säker på.
Problemet för Jeppe Johnsson är att han helt och
hållet bryter med den struktur som vi i dag har och
som bygger på olika straffskärpningsgrunder men
också på strafflindringsgrunder. Vi måste se på varje
brott och varje situation för sig. Vi måste titta på
brottets grovhet och på vem offret har varit. Vi måste
också se till om det finns rasistiska motiv i botten och
till om det är återfall i brott. Detta är grunder för att
skärpa straffen. Det finns också grunder för att lindra
straffen. Det kan vara gärningsmannens ålder, och det
kan också vara själva situationen, kanske en självför-
svarssituation.
Man måste ha helhetsbilden framför sig när man
bedömer ett brott, men den upphäver Jeppe Johnsson
genom sitt förslag. Därför är det inte särskilt bra.

Anf. 150 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Jag kanske missuppfattade Morgans
fråga. Jag uppfattade att den gällde om vi kunde sam-
arbeta med partier som vill avskaffa livstidsstraffet.
Jag uppfattade den inte så att en kommande borgerlig
regering skulle lägga fram ett förslag om att avskaffa
livstidsstraffet. Det skulle vi i varje fall inte kunna få
med oss Socialdemokraterna på eftersom ni och vi i
dag har samma hållning.
När det gäller domarna för grov misshandel har
jag inte spekulerat i att de 448 skulle vara dömda för
tredje gången. Jag utgår från att de kanske har dömts
för första gången. Men jag tycker att det är ganska
märkligt att bara 1 av de 448 har fått ett straff på över
5 år. Jag tror faktiskt att just misshandelsbrotten om
några är så grova att en straffskala om 1 till 10 år
faktiskt borde utnyttjas lite mer. Man kan annars
fråga sig varför vi har den här straffskalan.
Jag kan till Morgan bolla över också en annan
fråga som jag tycker är ganska relevant. Morgan har
talat engagerat om brott bl.a. mot kvinnor, något som
både Morgan Johansson och jag ser oerhört allvarligt
på. Anser Morgan Johansson att det är tillfredsstäl-
lande att lagstiftningen medger att en man som miss-
handlat en närstående kvinna kan dömas till villkorlig
dom och samhällstjänst?

Anf. 151 MORGAN JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Problemet för Jeppe Johnsson är att
hans statistik inte underbygger hans förslag. Statisti-
ken utgår bara från enskilda domar och säger inget
om det är fråga om tredjefall. Det är därför svårt att
använda denna statistik som ett argument för hans
förslag.
Min utgångspunkt är att allt måste vägas in i
varje dom. Varje situation måste ses för sig, och det
finns vissa straffskärpningsgrunder och vissa straff-
lindringsgrunder i straffrätten. Om man som Jeppe
Johnsson bara har en enda straffskärpningsgrund,
som egentligen upphäver alla de andra och gör dem
meningslösa, blir hela systemet förryckt. I ett miss-
handelsfall skulle man tredje gången kanske döma
helt annorlunda om man inte tvingades följa en stel-
bent regel som skulle leda till maxstraff.
Har Jeppe Johnsson funderat över att det här kan-
ske i själva verket skulle motverka sitt syfte? Dom-
stolarna skulle kanske börja döma lindrigare vid för-
sta- och andragångsbrott för att sedan kunna döma
hårdare vid tredjefallsbrott. Jag tycker för min del att
det räcker att det kan dömas till livstids fängelse
också för det första mordet. Man behöver inte vänta
till det tredje mordet. Därför måste varje situation
bedömas för sig.
Detta gäller också vid misshandelsbrott mot kvin-
nor. Varje situation måste bedömas för sig i enlighet
med de regler som vi har.

Anf. 152 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Också Morgon Johansson spekulerar
väldigt mycket här. Jag tycker att det är konstigt att
bara 1 av 448 som döms för grov misshandel får över
5 års fängelse, även om det bara skulle vara fråga om
första gången. Så mycket grov misshandel förekom-
mer det nog. Att spekulera över att domstolen vid
maxstraff för tredjefall skulle snegla på om det bara
är första gången som någon begår grov misshandel
tycker jag är att gå lite för långt, Morgan Johansson.
Det vore väl bättre om Morgan Johansson vågade
ha en åsikt i den här frågan. Jag noterar vidare att
Morgan Johansson tycker att det är helt okej att man
får samhällstjänst när man slår sin fru, sin närstående,
sin sambo eller någon annan kvinna.

Anf. 153 MORGAN JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Vi kan hålla på hela kvällen med
detta. Jag har egentligen inget ytterligare att säga. Det
vore inte så dumt om Jeppe Johnsson funderade lite
på det jag sade om hur domstolarna skulle reagera
inför hans stelbenta regel. Gör han det tror jag nog att
han kommer till samma slutsats som jag. Det kan i
alla fall inte uteslutas att det faktiskt skulle bli följ-
den. Jag tycker att det är mycket bättre.
Det är också ett problem att alla andra straff-
skärpningsgrunder upphävs. Vi vill ha hårdare straff
för brott med rasistiska motiv, t.ex. Vi vill också ha
hårdare straff när det gäller sexualbrott mot barn. Ju
yngre barnen är desto strängare ska man se på brottet.
Om man bara går fram med återfallsresonemanget
är problemet att allt annat blir oviktigare och sjunker
undan. Återfallsfaktorn är viktig, men så viktig att
den ska få ta över allt annat är den inte. Därför blir
den regeln alldeles för stelbent, och därför tycker jag
inte att det är något särskilt bra förslag.

Anf. 154 HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Jag skulle också vilja yttra mig angå-
ende Kristdemokraternas förslag att kriminalisera de
prostituerade. Jag tycker att det är särskilt bedrövligt
att vi behandlar förslaget dagen före internationella
kvinnodagen den 8 mars.
Vi har med rätta kriminaliserat dem som köper
prostituerade och som därmed utnyttjar kvinnorna,
men nu vill Kristdemokraterna ta steget att kriminali-
sera offret i handeln. Vi har en förövare. Vi har ett
offer. Nu ska offret också kriminaliseras.
Dessa kvinnor är inte vilka kvinnor som helst. De
befinner sig redan längst ned på samhällsstegen eko-
nomiskt, socialt och i de flesta avseenden. Ofta har de
varit utsatta för sexuella övergrepp systematiskt både
i barndom och vuxen ålder. De är framför allt ofta
drogberoende.
De är alltså offer i dubbel bemärkelse. När de se-
dan utnyttjas sexuellt mot betalning sjunker de än
djupare. Nu kommer dråpslaget att det de gör ska
kriminaliseras.
När det handlar om människosyn vill jag instäm-
ma med tidigare talare. Detta är helt främmande för
mig. Men även när det gäller de positiva resultat som
har uppnåtts av polisen genom den nya lagen, där
torskarna kriminaliseras, skulle det vara mycket all-
varligt. De positiva resultaten kommer då att försvin-
na.
Det mest positiva resultat man kan se är det nya
förtroende som har byggts upp mellan polisen och de
prostituerade. Dessa kvinnor behöver inte vara rädda
för att vittna, utan de kan berätta om den misshandel,
de våldtäkter och de hot de utsätts för från de män
som köper deras kroppar. Om deras egna handlingar
- prostitutionen - kriminaliseras kommer de givetvis
inte att våga vittna.
Dessa kvinnor har dessutom väldigt svårt att lita
på människor - speciellt män. Samarbetet med poli-
sen bygger på kontakter baserade på förtroende.
Kvinnorna har lärt känna poliserna och litar på dem.
De vittnar t.o.m. om det sexuella köpet och kan där-
med hjälpa till att fälla männen för den brottsliga
handlingen.
Andra positiva resultat i Malmö, t.ex., är att min-
deråriga inte längre går på gatan. Den icke drogrelate-
rade prostitutionen är utraderad. Ett speciellt samar-
bete mellan polis, socialtjänst och sjukvård har star-
tats - den s.k. Malmömodellen, som nu är i fara.
Förtroendet raseras total om man kriminaliserar de
prostituerade.
När det gäller drogbehandling är det självklart att
man har mycket större chanser att motivera kvinnorna
om man har kontakter med dem hela tiden - kontak-
ter baserade på förtroende. Det avbryts om man kri-
minaliserar de prostituerade.
Jag kan inte nog understryka vikten av att behålla
det system vi har i dag, där vi kriminaliserar dem som
är förövare och inte dem som är offer.
Det fördes fram argument om att lagen skulle vara
tandlös. Om man tycker det borde man anse att lagen
blir än mer tandlös när kvinnorna inte längre vågar
vittna. Det bli naturligtvis än mer svårbevisat när
kvinnorna inte talar om vad de har utsatts för.
Morgan Johansson var inne på trafficking tidigare.
Här har vi verkligen utsatta kvinnor som inte har en
enda chans. Polisen säger själv att det är tack vare
den nya lagen som man har kunnat sätta fast ligorna.
Allt talar för att man ska behålla nuvarande form.

Anf. 155 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! Egentligen har jag ingen större lust att
förlänga debatten, för det jag har att säga har redan
sagts. Men jag skulle ändå vilja säga att vi kristdemo-
krater självklart också är för att prostituerade söker
hjälp och kommer ifrån sin förnedrande situation på
frivillighetens väg.
Vårt förslag, som jag har nämnt tidigare, kom till
därför att enda räddningen i de fall där detta inte går -
där kvinnor eller kanske t.o.m. män av egen kraft inte
har förmåga att slita sig loss ur de band som håller
fast dem i prostitutionsträsket - kan vara att med
hjälp av lagen bli ryckt loss ur eländet.
Det har sagts från olika håll att de prostituerade
egentligen inte vill vara prostituerade. Alla mår väl-
digt dåligt. Därav följer att de egentligen vill ut ur sin
situation. Då kan man fråga sig varför de är kvar. Jo,
det beror på att de har så väldigt svårt att komma loss
av egen kraft.
Vi har ett förslag som går ut på att de med lagens
hjälp ska kunna ryckas loss. De ska då inte dömas till
vanliga fängelsestraff. Vi vill, som jag har nämnt
tidigare, ha ett särskilt system med påföljder lämpade
för just dessa fall. På samma sätt ska det finnas sär-
skilda ändamålsenliga inrättningar där de ska få vård
och rehabilitering, så att de kan bli upprättade som
människor.
Det är det vårt förslag går ut på. Det som sades ti-
digare om förslaget var desinformation. Jag skulle
egentligen inte kommentera det inlägget, för det är
ovärdigt att sänka sig till den låga debattnivå som
Morgan Johansson försökte anslå.

Anf. 156 HILLEVI LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror att Ingemar Vänerlöv tänker
fel. Det är redan i dag förbjudet att vara hallick, och
koppleri är förbjudet. Kvinnorna kan alltså anmäla sin
hallick och därmed komma ur greppet. Men vilken
motivation har kvinnan för att anmäla hallicken om
man kriminaliserar henne? Då blir hon ju själv an-
mäld.
Jag tror att den viktigaste orsaken till prostitution
är droger, framför allt när vi talar om gatuprostitutio-
nen. Droger är extremt beroendeframkallande. Inte
ens motiverade människor kommer alltid ur sitt drog-
beroende när de får behandling. Jag tror att det vore
lika huvudlöst att tvångsbehandla dessa kvinnor som
att tvångsbehandla alla rökare i landet och tro att de
ska sluta röka för att de tvångsbehandlas.
Det fungerar inte så. Det måste vara motiverade
människor. Frivilligheten måste vara grunden - an-
nars finns det ingen chans att de kan hålla sig drogfria
när de kommer ut ur behandlingen.
Det som polisen, socialtjänst och sjukvård i dag
anser vara det största problemet är inte att det inte
finns möjlighet att tvinga dessa kvinnor. Det är att
man inte snabbare kan ta in dem för behandling. Det
kan dröja flera veckor från det att en motiverad kvin-
na söker hjälp till det att hon verkligen kommer i
behandling. Under den tiden riskerar hon att falla
tillbaka i sitt missbruk. Det är i så fall där man borde
gå in med åtgärder; man borde se till att alla motive-
rade får behandling.

Anf. 157 INGEMAR VÄNERLÖV (kd)
replik:
Fru talman! Det är nog sant som Hillevi Larsson
säger. Koppleri har ju länge varit förbjudet, och hal-
lickverksamheten är självklart förbjuden. Men varför
anmäler då inte prostituerade hallickarna? Jo, det
beror på att de är hotade och på att de inte vågar. De
är livrädda, helt enkelt. Det är mycket därför de är
kvar i sitt elände. Med vårt förslag finns det som sagt
möjligheter att rycka loss dem ur detta.

Anf. 158 HILLEVI LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ifrågasätter verkligen att de blir
mindre livrädda om de utöver att bli förföljda av
hallickar för att de anmäler dem till råga på allt själva
straffas för att deras egen prostitution kommer i da-
gen. Det går inte riktigt ihop för mig.
Jag skulle vilja tala vidare om männen. Ingemar
Vänerlöv tog upp det tidigare under debatten. Det
finns i dag ett projekt i Göteborg, där männen kan få
behandling. Detta ska vi naturligtvis fortsätta med.
Men det har ingenting att göra med den diskussion
som vi har i dag.
Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp vad Bibeln
säger angående de s.k. tempelhororna. Det var belagt
med dödsstraff att vara tempelhora. De skulle stenas
till döds. När man förde fram Maria Magdalena till
Jesus och redovisade denna lag sade Jesus att den
som var utan skuld skulle kasta första stenen på hen-
ne. Det var ingen som kastade första stenen, utan alla
vände sig om och gick sin väg.
Nu frågar jag: Vill Kristdemokraterna verkligen
nu i modern tid kasta den första stenen på dessa redan
förnedrade, svaga, kränkta och utsatta kvinnor? Jag
hoppas verkligen inte det.

Anf. 159 CHRISTINA NENES (s):
Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka ut-
skottsmajoriteten för dess kloka beslut att yrka avslag
på Ingemar Vänerlövs motion om att kriminalisera
försäljningen av sexuella tjänster. Vi vet ju alla att de
som hamnar i prostitutionsträsket är den svagare
parten. De ger sig inte frivilligt in i detta, utan det
finns många tragiska bakomliggande orsaker som gör
att de utnyttjas av sexköpare. Därför tycker inte jag
att det är rimligt att lägga samma ansvar på kvinnorna
som på de män som är sexköpare och som tycker sig
ha rätten att köpa sig en annan människas kropp för
att tillfredsställa sin egen sexualdrift.
Vi vet också att många av de kvinnor som prosti-
tuerar sig har varit utsatta för olika former av våld,
förnedring och kränkning under sin uppväxt och även
som vuxna i olika relationer till män. De kvinnor som
hamnar i prostitutionens klor behöver inte bli mer
skuldbelagda - för det är just det som händer med en
kriminalisering. Vad de behöver är stöd och hjälp för
att ta sig ur den här förnedringen. Och den hjälpen
finns i dag, bl.a. genom de prostitutionsgrupper som
har en bred och gedigen erfarenhet av förhållandena
och som jobbar med uppsökande verksamhet. Dessa
fältarbetare gör en stor insats genom att söka upp de
prostituerade och motivera dem att ta emot råd, stöd
och hjälp. Dessa fältarbetare har medverkat till att
många har valt en annan livssituation.
Fru talman! Kristdemokraternas förslag om kri-
minalisering skulle däremot innebära att kvinnorna
inte skulle våga fråga efter detta stöd och denna hjälp
i sin svåra situation. Det skulle också innebära att
kvinnorna inte skulle våga hjälpa poliserna att få tag
på de män som köper sexuella tjänster. Det finns väl
ingen som vill ange en sexköpare med risken att själv
bli dömd och stämplad som kriminell.
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Kristde-
mokraterna och vi socialdemokrater inte har samma
människosyn när det gäller att hjälpa utsatta och sva-
ga människor. Kristdemokraterna vill först kriminali-
sera dem och peka ut dem innan möjlighet till
tvångshjälp ges. Vi socialdemokrater vill i stället ge
hjälp och stöd utan att peka ut och döma för att de ska
kunna leva ett annat liv utan att bli utnyttjade och
kränkta.

Anf. 160 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Jag vill bara helt kort säga att ni soci-
aldemokrater lämnar dessa i sticket som inte av egen
kraft kan, orkar och vågar söka det stöd och den hjälp
som i dag finns. Det är alldeles utmärkt med de före-
teelser som Christina Nenes tar upp. Det tycker vi
kristdemokrater också är bra. Men sedan finns det
också kvinnor som är så bundna i sitt elände att de
inte vågar eller kan ta sig loss. Dem har Socialdemo-
kraterna tyvärr inga åtgärder för. Med vårt förslag
däremot kan de också få hjälp.

Anf. 161 CHRISTINA NENES (s):
Fru talman! Det Ingemar Vänerlöv påstår är helt
fel. Vi lämnar inte några kvinnor i sticket. Vi jobbar
intensivt med att hjälpa och stödja utan att kriminali-
sera dessa kvinnor. Det handlar inte om att de själva
ska ta sig ur detta utan hjälp från de medel som finns i
samhället. Som jag nämnde har vi prostitutionsgrup-
per som jobbar intensivt, vi har kvinnojourer, vi har
en massa olika åtgärder att sätta in. Vi tror på att
hjälpa människor att själva välja att komma ur det här
träsket, i stället för att först döma dem och sedan
tvångsvårda dem.

Anf. 162 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Ja, men hur hjälper ni dem som av
rädsla inte vågar ta emot hjälp, inte vågar bli hjälpta?

Anf. 163 CHRISTINA NENES (s):
Fru talman! Då skulle jag vilja bolla tillbaka frå-
gan: Tror Ingemar Vänerlöv att någon skulle våga be
om hjälp med risken att bli kriminaliserad? Och tror
Ingemar Vänerlöv att polisen skulle hitta de här kvin-
norna? Med risk att bli dömda skulle de gå under
jorden i stället för att vara synliga så att polis, prosti-
tutionsgrupper, kvinnojourer osv. kan hjälpa dem.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 mars.)

14 § Franchising och avtalsvillkor mellan när-
ingsidkare

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU12
Franchising och avtalsvillkor mellan näringsidkare.

Anf. 164 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Låt mig inledningsvis säga att jag be-
klagar att utskottsmajoriteten valt att överlåta till
regeringen att avgöra om det behövs en lagstiftning
om franchising eller inte. I den här församlingen
borde det vara onödigt - men jag gör det ändå - att
upplysa om att det faktiskt är vi som är den lagstif-
tande församlingen.
Utskottsmajoriteten glider runt som en tvål i bad-
karet genom att säga att det är viktigt att regeringen
ska ha beredskap för att överväga lagstiftning. Men
har ni ingen egen uppfattning i den här frågan? Tyck-
er ni att det behövs en lagstiftning? Säg det då! Tyck-
er ni inte att det behövs en lagstiftning? Säg det! Men
ni säger ingenting utan överlåter bara detta till reger-
ingen att avgöra.
Jag måste säga att jag är särskilt besviken på So-
cialdemokraterna, som har valt att huka sig för Före-
ningen Svenskt Näringsliv och Svenska Handels-
kammareförbundet som inte vill ha någon lagstift-
ning. Att däremot LO, Företagarnas Riksorganisation,
Franchisetagarnas Riksorganisation, Handelsanställ-
das förbund, Petroleumhandelns Riksförbund och
Motorbranschens Riksförbund, som organiserar drygt
1 100 bilhandelsföretag, anser att det behövs en lag-
stiftning bryr man sig inte om. Det tycker jag visar
väldigt tydligt att Socialdemokraterna struntar i små-
företagarna.
Samma sak gäller Kristdemokraternas motion
med krav på en översyn av domstolarnas möjligheter
att jämka oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkar-
na. Det finns ingen insikt, varken hos Socialdemo-
kraterna eller hos Moderaterna, om de små företagens
specifika problem.
Sett i ljuset av att franchising är en företagsform
som ökat enormt under hela 90-talet och att USA,
Kanada, Australien, Spanien och Frankrike har valt
att lagstifta kan jag bara inte fatta att Socialdemokra-
terna har valt att vänta och se. Jag tycker att det är
bedrövligt och ett stort svek mot i första hand alla
franchisetagare.
Fru talman! Det är inte fullt ett år sedan utskottet
senast debatterade franchising. Därför tänker jag inte
enbart för protokollets skull säga någonting mer än att
jag yrkar bifall till reservation 1 men naturligtvis står
bakom även reservation 2, som jag utgår från att
utskottets vice ordförande Rolf Åbjörnsson kommer
att tala om.

Anf. 165 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Jag trodde inte att jag skulle stå här i
talarstolen och helt instämma i det en vänsterpartist
framhållit. Men Tanja Linderborgs inlägg är alldeles
lysande.
Det är en gåta att man hamnar i en sådan här situ-
ation när det gäller småföretagarfrågor. Vi är alla i
olika sammanhang överens om att vi måste gynna de
små företagen. Sedan kommer det till konkreta åtgär-
der och då glider man undan.
Om vi tar vår motion som exempel ser vi att den
är väldigt enkel. Den inskränker sig till enbart jämk-
ning av skiljeavtal, ett problem för småföretagen efter
att Högsta domstolen så att säga har dömt på ett så-
dant sätt att rättsväsendet i dag konstaterar att man i
princip inte kan få jämkning näringsidkare emellan.
Småföretagarnas organisationer har vittnat om att
detta är ett problem. Då borde det egentligen vara
ganska enkelt för kammaren att åtminstone begära
fram en utredning om detta och en justering av lag-
stiftningen.
Förra året var borgerligheten överens om detta,
och Vänsterpartiet häcklade förslaget för att de tyckte
så men biföll ändå inte reservationen. I år tillstyrker
Vänsterpartiet reservationen, men övriga borgerliga
partier duckar. Man undrar ju vad det här är för för-
samling egentligen.
Det är en liten fråga, och det kan väl hända lite
vad som helst. Vi kanske kan skylla oss själva också
därför att vi har hanterat den på ett klumpigt sätt. Hur
som helst är det ett vinglande fram och tillbaka i en
ganska enkel fråga som är anmärkningsvärt.
Franchising kan jag mer förstå är känsligt. Det är
en stor fråga. Det är en genomgripande historia. Där
kanske man inte kan förvänta sig så stor politisk kraft
med hänsyn till den oheliga alliansen mellan Social-
demokraterna och Moderaterna när det gäller att
skapa regler för näringslivet. Om näringslivet i någon
form är emot är också socialdemokratin emot. Det
kan man efter åtta år här förutsäga med allra största
säkerhet.
Det finns egentligen ingen här i kammaren som
driver småföretagarfrågor. Där finns ett lagvakuum
och även ett bekymmer ute på fältet. Det är synd att
vi har hamnat i den här sitsen, men så är det.
Jag avrundar här med att yrka bifall till reserva-
tion 2 under punkt 2.

Anf. 166 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Fru talman! I lagutskottets betänkande nr 12 be-
handlar vi motioner angående franchising och avtals-
villkor mellan näringsidkare. Jag vill redan nu yrka
bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reser-
vationerna.
Franchising är ju en form av samverkan mellan
två näringsidkare, givare och tagare. Franchising
utmärks av ett gemensamt uppträdande utåt från giva-
rens och tagarens sida. Franchisetagarens verksamhet
bedrivs dock i eget namn och för egen räkning.
Fru talman! Motioner angående franchising har
behandlats, som vi har hört tidigare, vid åtskilliga
tillfällen här i kammaren sedan början av 1980-talet.
Lagutskottet har till årets behandling begärt in yttran-
den över de aktuella motionerna från ett flertal re-
missinstanser. Resultatet var inte entydigt utan gav
svar som pekar åt olika håll.
Vidare har Justitiedepartementet genomfört en
hearing där intressenter fick framföra sina synpunkter
och där även lagutskottet fick möjlighet att närvara.
Hearingen klargjorde att frågeställningarna är kom-
plexa och inte alldeles enkla att avgränsa.
Vi framhåller vikten av att regeringen har en be-
redskap för att överväga lagstiftning och att frågan
hanteras på ett sätt som står i överensstämmelse med
den internationella utvecklingen. Därför är det lämp-
ligt att regeringen så snart det internationella arbetet
är klart prövar frågan om lagstiftning. Utskottet utgår
från att regeringen beaktar vad remissinstanserna har
anfört.
Frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare bör
behandlas i samband med överväganden om lagstift-
ning rörande franchising. Som jag tidigare nämnde
hör dessa saker samman och bör därvidlag hanteras
gemensamt.
Till Tanja Linderborg vill jag säga att vi har en
egen uppfattning. Som vi tidigare har konstaterat,
bl.a. vid hearingen, är de här frågorna mycket kom-
plexa. Det är ingen som överger LO:s uppfattning
eller någon annans uppfattning heller. Men frågan
kan inte bara avgränsas till franchising. Det är en
samverkansform. Det finns fler.
Det handlar också om att kunna ta in frågan om
medbestämmandelagen och anställningstrygghet. Det
handlar också om det Rolf Åbjörnsson pekar på i sin
motion, avtalsvillkoren. Men först och främst bör vi
avsluta det internationella arbetet för att sedan fånga
upp frågan i en större helhet. Det kanske är det som är
skillnaden mellan oss socialdemokrater och den ohe-
liga alliansen mellan Kristdemokraterna och Vänster-
partiet i den här frågan. Vi ser till helheten medan ni
ser till detaljerna.

Anf. 167 TANJA LINDERBORG (v)
replik:
Fru talman! Jag fick uppriktigt sagt inte något
svar på min fråga. Vill ni ha lagstiftning eller vill ni
inte ha någon lagstiftning? Fortfarande hänger det i
luften om ni ska överlåta åt regeringen att bestämma
om det ska vara lagstiftning eller inte. Det internatio-
nella arbetet är ju mer eller mindre klart.
Det som Raimo Pärssinen tar upp tycker jag också
är intressant. Jag har utgått från att man ska titta på
det som Rolf Åbjörnsson tar upp i sin motion och
som återfinns i den reservation som jag har tillsam-
mans med Rolf Åbjörnsson. Det är ju självklart att
man tar det i paket.
Vore det då inte klädsamt av Socialdemokraterna
att göra den beställningen av regeringen här och nu?
Vi voterar i och för sig om ärendet i nästa vecka, så
det finns möjlighet att ändra sig på den punkten.

Anf. 168 RAIMO PÄRSSINEN (s) replik:
Fru talman! Lagstiftning eller inte är ett övervä-
gande som kommer att göras senare. Men som jag
sade tidigare är frågan mycket komplex. Det kommer
också att krävas principiella överväganden. Det är
precis som LO skriver i sitt remissyttrande: Detta
kräver mer analys.
Att nu ganska raskt begära en lagstiftning utan att
den fullständiga analysen är gjord är inte främjande
för en bra lagstiftning. Men det är mycket möjligt,
Tanja Linderborg, att det blir en lagstiftning fram-
över. Men det är ett övervägande som ligger framför
oss i tid sett.

Anf. 169 TANJA LINDERBORG (v)
replik:
Fru talman! Jag undrar fortfarande vem det är som
ska göra överväganden. Jag uppfattar ändå att Raimo
Pärssinen säger att det är regeringen som ska göra
överväganden. Jag har inte hört att Raimo Pärssinen
överväger om det ska vara lagstiftning eller inte.
Det handlar faktiskt inte om att här och nu lag-
stifta. Självklart ska detta föregås av en utredning.
Det är det jag menar att vi ska bestämma nu. Sedan
jag kom in i riksdagen 1994 har vi varje år haft detta
ärende uppe. Varje år får vi svaret: Vi ska vänta på
det internationella arbetet. Vi ska överväga om vi ska
ha lagstiftning eller inte.
Nu tycker jag att vi på något sätt har gått till bot-
ten med det här ärendet. Vi har varit uppe i Umeå och
lyssnat på företrädare som kräver lagstiftning. Vi har
varit på departementet. Vi har haft motionerna ute på
remiss. Det är så många tunga remissinstanser som
vill att det ska lagstiftas. Men det är klart att det
måste göras en utredning innan. Men ska vi vänta tills
Raimo Pärssinen eller regeringen överväger detta kan
det gå tio år till. Utvecklingen går förbi, alla andra
länder lagstiftar och vi bara sitter och väntar och ser.
Nej, jag tycker inte att det är bra.

Anf. 170 RAIMO PÄRSSINEN (s) replik:
Fru talman! Nu vet jag inte riktigt vad Tanja Lin-
derborg stöder sig på när hon säger att alla andra
länder kommer att lagstifta. Det är väl ett antagande
hon gör.
Däremot kan vi inte kräva lagstiftning som i såda-
na fall enbart handlar om franchising. Som jag sade
tidigare är det en samverkansform. Tanja Linderborg
var själv med på den hearing där vi hörde att bransch-
företrädare sade att franchising är en samverkans-
form, men om det kommer lagstiftning som försöker
begränsa detta kan det uppstå nya samverkansformer.
Det är därför jag och utskottsmajoriteten menar att vi
måste se principiellt på helheten. Det handlar både
om dem som har franchiseavtal och om avtalsförhål-
landen mellan mindre och större företag men även
också om på vilket sätt vi i sådana fall skulle kunna
stärka inflytandet för de anställda i företagen.

Anf. 171 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd)
replik:
Fru talman! Det är naturligtvis utomordentligt bra
att säga att vi ser till helheten och ni ser till detaljerna.
Men detaljerna kan vara väl så viktiga för den enskil-
de. Om jämkning av skiljeavtal, som i och för sig är
en ganska enkel fråga, kopplas ihop med franchising
och en allmän översyn, är det bäddat för att vänta hur
länge som helst. Det skulle kunna gå att ta ut jämk-
ning av skiljeavtalen. Det är i och för sig en angelä-
gen reform som inte alls är komplex. Remissinstan-
serna säger klart och tydligt att skiljeavtalen bör ses
över.
Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva att ha både
småföretagarorganisationerna och LO entydigt bakom
ryggen, men så är det. Jag förstår inte riktigt hur man
kan glida ur problemet.

Anf. 172 RAIMO PÄRSSINEN (s) replik:
Fru talman! LO vill att detta ska analyseras ytter-
ligare. Det är svårt att avgränsa problemet.
Remissutfallet var inte så entydigt, Rolf Åbjörns-
son, när det gäller avtalsvillkoren mellan näringsidka-
re. Där var resultatet spretande.
Vi får inte heller, precis som NUTEK har sagt,
sätta in begränsande regler som på något sätt skulle
kunna försvåra för företagsamheten utan att ha gjort
en principiell analys av det hela. Det har konstaterats
att för en stor majoritet fungerar franchiseavtalen väl
och underlättar företagsamheten.

Anf. 173 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd)
replik:
Fru talman! Jag vill inte koppla ihop det här med
franchising. I fråga om oskäliga avtalsvillkor framgår
det att Företagarnas Riksorganisation anser att "en
utredning bör tillsättas för att se över behovet av att
jämka oskäliga villkor". LO säger att "möjligheten att
jämka oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkare"
bör därför ses över, etc.
Det sägs rätt upp och ned, rakt av, av hela gänget
att det inte är några problem. Man vill att det här ska
ses över. Det är inte kopplat till franchising.

Anf. 174 RAIMO PÄRSSINEN (s) replik:
Fru talman! Det handlar trots allt om en helhet,
Rolf Åbjörnsson. Remissinstanserna säger klart och
tydligt att det inte finns ett så stort behov av att ändra
lagstiftningen just på den punkten. § 36 i avtalslagen
ger möjligheter att jämka mellan näringsidkare.
Jag tycker fortfarande att vi måste se till helheten
för att främja ett starkt, väl fungerande och effektivt
näringsliv.

Anf. 175 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! I detta betänkande är Moderata sam-
lingspartiet ense med majoriteten om att samtliga där
behandlade motioner bör avslås. Jag vill ändå framfö-
ra några kortfattade reflexioner om hur vi ser på dessa
frågor.
De aktuella motionerna har av utskottet blivit fö-
remål för en omfattande remissbehandling. Remiss-
yttrandena, som i sin helhet fogats till betänkandet
som bil. 2, är en intressant läsning. Av yttrandet från
Svenska Franchiseföreningen framgår t.ex. att flerta-
let av motionerna synes vara resultatet av en ovanligt
framgångsrik lobbying från en enda person.
Av remissyttrandena från Svenska Franchiseföre-
ningen, Sveriges advokatsamfund, Föreningen
Svenskt Näringsliv m.fl. framgår bl.a. följande. Sve-
rige är ett av världens franchisetätaste länder. Fran-
chising har haft stor betydelse för tillväxten i vårt
land. Motionärernas syn på franchisetagaren som den
svagare parten som är i behov av skyddsregler på
samma sätt som en arbetstagare eller hyrestagare
bygger på en felsyn. Franchisetagaren är inte anställd
utan har själv valt att vara företagare. Allt företagan-
de innefattar chansen att lyckas och risken att miss-
lyckas. Där citeras en utredning som visar att franchi-
setagaren rentav kan ha en starkare ställning än andra
företagare. Andelen konkurser under ett bolags tre
första år är nämligen inom franchising 5 % jämfört
med 30 % inom nyföretagande i allmänhet. Befintlig
lagstiftning och av branschen upprättade regler och
självsanerande organ erbjuder tillräckligt skydd för
franchisetagare. Så långt remissyttrandena.
Moderata samlingspartiet instämmer i dessa be-
dömningar. Vi anser, i likhet med de flesta remissin-
stanser, att inga sådana missförhållanden på franchi-
seområdet har påvisats som skulle motivera det in-
grepp i avtalsfriheten som motionärerna efterlyser.
Lagreglering skulle verka direkt hämmande på ut-
vecklingen av franchising och orsaka ökade kostnader
för företagen och för konsumenterna. Om en lagre-
glering över huvud taget ska aktualiseras är detta
ingenting som Sverige ensidigt kan eller bör införa.
Vi bör, som utskottsmajoriteten anför, avvakta arbetet
inom Unidroit.
Tanja Linderborg efterlyser klara verba. För Mo-
derata samlingspartiets räkning kan jag meddela att vi
inte anser att det behövs någon lagstiftning. Tanja
Linderborg lade ned ett stort engagemang i att förkla-
ra att det behövs en lagstiftning, men hon nämnde
inte med ett enda ord varför.
Vad gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare
gäller ju enligt 36 § avtalslagen att avtalsvillkor får
jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är
oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständig-
heterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade för-
hållanden och omständigheterna i övrigt. I fråga om
skiljeklausuler i avtal mellan näringsidkare som är
jämställda bör enligt förarbetena jämkning som regel
inte förekomma. I rättsfallet NJA 1992 s. 290 säger
emellertid Högsta domstolen att en jämkning ändå
kan vara påkallad om t.ex. avtalet har likhet med ett
anställningsförhållande eller då en resurssvag fran-
chisetagare behöver samma skydd som en konsument
mot kostnadsriskerna med ett skiljeavtal.
Advokaten Rolf Åbjörnsson citerade flera gånger
vad Företagarnas Riksorganisation har sagt, men han
citerade inte alls vad Sveriges advokatsamfund har
sagt på den punkten: "Skydd för en svagare part i ett
avtalsförhållande utöver möjligheten att jämka avtal
enligt 36 § avtalslagen är inte enligt Advokatsamfun-
dets mening påkallat, då nyssnämnda lagbestämmelse
just tar sikte på sådana situationer som skulle kunna
uppstå om en stark franchisegivare missbrukar sin
ställning."
Flera av de andra remissinstanserna uttrycker sig
på ungefär samma sätt.
Det faktum att stora företag i allmänhet har större
finansiella muskler än småföretagen är ett generellt
problem och inte specifikt för franchising. Därför bör
vi också nöja oss med avtalslagens generella regelsy-
stem. Avtalsfriheten är en av företagandets viktigaste
principer, och för att inskränkningar i denna ska ac-
cepteras måste det föreligga ett klart dokumenterat
behov. Vi moderater har inte övertygats om att det
finns något sådant behov och ansluter oss därför till
utskottets bedömning och förslag.

Anf. 176 TANJA LINDERBORG (v)
replik:
Fru talman! Jag vill bara informera Christel An-
derberg om att anledningen till att jag inte tar upp
kammarens tid med att tala om varför jag tycker att
det behövs en lagstiftning är att vi har debatterat det
så många gånger i denna kammare. Det är bara ut-
skottets ledamöter som sitter här, och jag utgick från
att detta var bekant för dem alla, särskilt som vi hade
den här debatten för mindre än ett år sedan. Det går
att gå tillbaka till protokollet och se varför jag tycker
att det behövs en lagstiftning.
I den motion som jag har väckt pekar jag just på
att franchising är en utmärkt företagsform och att den
lagstiftning som jag tycker ska till, som ska föregås
av en utredning, inte på något sätt ska gå i riktning
mot att man hämmar denna företagsform. Jag kan ta
exempel från USA och Australien, där utskottet har
varit, där man har en lagstiftning som på intet sätt har
hämmat utvecklingen. Det handlar inte om det, utan
om att man ska kunna stävja de oseriösa franchisegi-
vare som faktiskt finns.
Jag tycker att det är lite vulgärt av en av dem som
jag trodde var seriösa remissinstanser raljerar över att
det har förekommit en framgångsrik lobbying av en
enda person. Detta är inte sant.
Nu får jag detta till protokollet. Jag hade inte tänkt
kommentera det, för jag tyckte att det var väldigt
vulgärt av en seriös remissinstans att säga så till ut-
skottet.

Anf. 177 CHRISTEL ANDERBERG (m)
replik:
Fru talman! Jag hoppas innerligt, Tanja Linder-
borg, att vi för den här debatten inte bara inom ut-
skottsfamiljen utan att det som här framförs är avsett
att nå en större krets av intressenter.
Jag har fortfarande inte blivit övertygad om att det
förekommer ett sådant missbruk som Tanja Linder-
borg hävdar. Många av de tunga remissinstanserna
här säger att om man går in och detaljreglerar just på
det här specifika området kommer det att få precis en
sådan hämmande effekt som inte heller Tanja Linder-
borg vill ha.
Det finns möjligheter, enligt gällande lagstiftning,
att komma till rätta med eventuellt missbruk, dels
genom att man tillämpar 36 § avtalslagen, dels genom
att man vänder sig till Svenska Franchiseföreningens
etiska nämnd. Man behöver inte ens vara medlem i
nämnden för att få tillgång till dess expertis. Nämn-
dens utslag är bindande för den som är medlem i
nämnden. Enligt vad den gängse meningen tycks vara
har det här haft precis den självsanerande effekt som
vi kan kräva.

Anf. 178 TANJA LINDERBORG (v)
replik:
Fru talman! Det är väl bra att nämndens utslag är
bindande, men det finns ju inga som helst sanktions-
instrument mot de företag som beter sig väldigt illa
som utskottet har varit i kontakt med. Jag har inte
påstått att detta förekommer i någon stor omfattning.
Det går bra att gå till snabbprotokollet i morgon och
se att jag inte har sagt det. Däremot har jag sagt att
det finns oseriösa franchisegivare. Det står jag för, för
jag vet att det är på det sättet.
Återigen detta att det skulle ha en hämmande ef-
fekt: Hur kan det komma sig att lagstiftningen i vare
sig USA, Kanada eller Australien inte har haft en
hämmande effekt på utvecklingen av franchiseföre-
tag? Det är möjligt att Christel Anderberg har siffror
som jag inte känner till, och det kunde i så fall vara
intressant att få ta del av dem. Då får jag överväga om
jag ska ändra mig. Men hitintills finns det ingenting
som skulle kunna få mig att inte tycka att vi kan be-
höva en lagreglering som inte handlar om att snäva in
någonting men däremot handlar om att få ett mer
tydligt regelverk för dem som ger sig in i franchise-
branschen.
Det är också på det sättet att om den etiska nämn-
den fäller ett utslag som är bindande kan den som är
franchisegivare välja att gå ur föreningen. Då gäller
inte detta s.k. bindande utslag. Det finns exempel på
sådana franchisegivare - jag ska inte nämna företa-
gets namn här, men jag kan nämna det utanför kam-
maren sedan - som har valt att göra precis på det
sättet.

Anf. 179 CHRISTEL ANDERBERG (m)
replik:
Fru talman! Det är självklart att det finns männi-
skor och företag som missbrukar sin ställning till men
för en avtalskontrahent. Det förekommer inom alla
områden, och det vore konstigt om det inte skulle
förekomma på franchiseområdet. Men trots att ut-
skottet har gjort en bred remissomgång och fått in ett
mycket fylligt underlag för ett ställningstagande är
det inte visat att det här problemet är särskilt utbrett
på franchiseområdet.
Enligt NUTEK, Advokatsamfundet, Svenskt
Näringsliv m.fl. skulle en lagstiftning på detta område
vara ett stort ingrepp i avtalsfriheten. Och avtalsfri-
heten är ju en viktig princip för oss. Det skulle vara
ett mycket större ingrepp än vad eventuella problem
kan motivera.
Det finns redan i den lagstiftning vi har möjlighet
att komma till rätta med de fåtal företag som miss-
brukar systemet och inte följer etiska principer.

Anf. 180 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Detta skulle inte ha aktiverats om det
inte var problem ute på fältet. Det här är ju inte någon
akademisk övning. Men för att ta det akademiska
först vill jag säga att man i en doktorsavhandling från
1999 har konstaterat att efter 1992 års rättsfall jämkas
skiljeklausuler endast i extrema fall, precis som Grön-
fors säger.
Också småhandlare uppfattar ibland saken så att
man efter 1992 inte kan få sin sak prövad rättsligt
eftersom det kostar 1-2 miljoner. Det är grunden.
Sedan får vi ett remissutfall där Företagarnas Riksor-
ganisation, Motorbranschens Riksförbund och även
övriga säger att det ska jämkas, dock inte Svenskt
Näringsliv, som företräder storföretagen och det in-
ternationella kapitalet.
Att Advokatsamfundet hänger med i den svängen
kan vi tala om en annan gång. Det kan vi nu lämna
därhän. De som är intressenter och berörda av detta
har entydigt sagt att det ska jämkas.
Då kan man inte stå i riksdagens talarstol och
hänvisa till 36 §. Jag har motionerat just därför att
den inte fungerar. Christel Anderberg talar om "de
flesta remissinstanserna", men de är endast några
stycken. De flesta säger inte som Moderaterna nu
tycker. Tidigare har Moderaterna ställt upp på det här,
men sedan Stig Rindborg lämnade scenen är man
tillbaka i storkapitalet.

Anf. 181 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Jag undrar vad Sveriges Advokatsam-
fund skulle tycka om att höra att advokaten Rolf
Åbjörnsson anser att man kan lämna dem därhän.
Vilka är det som de företräder i det här sammanhang-
et? Är det storkapitalet?
Advokatsamfundet är ju mycket tydligt i sin be-
dömning: Det behövs inte mer än 36 § avtalslagen.
Dessutom säger man i sitt yttrande att den stora
skräcken för skiljeklausuler är överdriven. Man fram-
håller att de flesta rättstvister är mycket betungande
för en liten företagare, alltså även de som går i allmän
domstol. Om man nu tillämpar det förfarande som
finns inom Stockholms Handelskammares skilje-
domsinstituts regelsystem kan det bli både billigare
och snabbare.

Anf. 182 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd):
Fru talman! Jag vill inte gärna gå in på en diskus-
sion om Advokatsamfundet. Jag bara noterar att Fö-
retagarnas Riksorganisation, Petroleumhandelns
Riksförbund och Motorbranschens Riksförbund
anser att det här är ett problem. Om Advokatsamfun-
det inte anser att det är ett problem är det ju sorge-
samt att inte samfundet har kläm på de här frågorna.

Anf. 183 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Jag tycker inte att de flesta av dessa
framställer detta som ett problem. De framhåller att
det kunde vara bra med en översyn. I vad mån det går
att jämka avtal med stöd av 36 § har inte prövats i
någon större utsträckning. Men det finns egentligen
ingen som säger klart att gällande lagstiftning är ett
hinder för att vi ska kunna tillgodose vår rätt. Det
finns det, om jag minns rätt, inte någon remissinstans
som säger.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 mars.)

15 § Vissa frågor rörande ärvdabalken och
namnlagen

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU14
Vissa frågor rörande ärvdabalken och namnlagen.

Anf. 184 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Debatten ska nu handla om lagut-
skottets betänkande LU14, dvs. frågor som rör arv
och frågor som rör namn. Jag yrkar redan nu bifall till
reservation nr 1, men står även bakom reservation 2.
I motion nr L214 föreslår vi att allmänna arvsfon-
den ska avskaffas och att de arv som inte har någon
arvinge i stället ska tillfalla staten. Medel går ofta till
sådana uppgifter som det offentliga ändå har ansvar
för och som man har dragit skatter till.
Privatpersoner får inte beviljas stöd ur fonden, hur
behjärtansvärda deras behov än är. Inte heller kan
man erhålla medel för ideell verksamhet, som numera
kallas social ekonomi, även om jag ser i redovisning-
en att man har fått pengar om man har haft projekt
som har varit politiskt korrekta.
Här har vi också det moderna tiondet. En tiondel
av de medel som under året har flutit in till fonden
ska läggas till fonden. Det togs förr av bönderna - nu
från de döda, som av naturliga skäl är tysta.
Jag noterar att pengar från fonden går till sådant
som det offentliga har att sköta och bekosta. Nästan
13 miljoner har gått till barn med funktionshinder.
Ytterligare nästan 7 miljoner har gått till hjälpmedel
till sådana barn för tredje året i rad. Detta är faktiskt
en landstingsuppgift.
Unga Örnar har fått medel för musikalen Hora,
vem fan är det - ursäkta, fru talman, men det är ett
citat som vänder sig till ungdomar. Arbetarnas Bild-
ningsförbund har fått pengar för projektet Barn är vi
alla - minsann. Det är kommuner och landsting som
fördelar bidrag till bildningsförbund. De
2 ½ miljonerna i räntor skulle kunna komma dessa
politiska nivåer väl till pass.
Allmänna arvsfonden gör nu anspråk på de medel
som ska tillfalla de efterlevande till Förintelsens offer
och har tyvärr lagstöd för det. Vi har motionerat för
en lagändring. Detta kommer snart att diskuteras här i
kammaren.
Vi moderater anser alltså att Allmänna arvsfonden
ska läggas ned. Helst vill vi ju att lagen ändras så fler
av den dödes släktingar kan få ärva.
Aktuellt är ju nu arvingarna till Förintelsens offer,
men vi tänker oss även föremålen för nästa motion,
L205. I den yrkar vi moderater på arvsrätt för kusiner.
Detta yrkande är en följetong i kammaren, men allt-
somoftast kryper verkligheten närmare och majorite-
tens ledamöter har kommit på bättre tankar och röstat
för våra förslag.
Senast det hände, var när vår upprepade motion
om förbud att gifta bort flickor under 18 år fick bifall.
Vi fick också igenom ett äldre krav om att misshand-
lande föräldrar inte automatiskt ska få vårdnaden om
barnen. Alltså: Skam den som ger sig. Droppen kan
urholka stenen även här i kammaren.
När arvsrätten för kusiner avskaffades var banden
mellan släktingar starkare och dessutom var släkter
betydligt större än i dag med många barn i varje fa-
milj. Socialdemokraterna har sedan dess nedmonterat
familjens och släktens betydelse som trygghetsfaktor
och som ekonomisk enhet. Nu måste man lita på
statens godhet. Detta är en medveten satsning som
gör att människor är hänvisade till offentliga beslut i
stället för att känna trygghet i släkten.
När man nu ser det skrämmande resultatet av av-
klippta familje- och släktband, är det hög tid att knyta
ihop dem igen. De människor som har fått ett nytt
hem här i Sverige har påmint oss om att familjen och
släkten har en funktion som socialt och ekonomiskt
skyddsnät. De måste ju få en chock när de förstår att
kusiner inte räknas till släkten och därför inte är arvs-
berättigade i Sverige.
Fru talman! Jag går nu över till namnfrågor. Vår
motion i detta ämne handlar om att fritt få välja
namn. Det får man inte nu. Varken för-, mellan- eller
efternamn. Det är förbjudet att ha bindestreck! Vi
moderater anser inte att det finns tillräckliga skäl att
ha sådana begränsningar. Om nu datasystemen utgör
begränsningarna, då är det skrattretande. Ska syste-
men bestämma vad folk ska heta? Systemen är till för
människorna, inte tvärtom.
Riksdagen är Sveriges högsta beslutande organ.
Regeringen fick förra året i uppdrag att undersöka
varför lagen ser ut som den gör. Vi moderater tycker
att det är en skam att visa sådan nonchalans, att man
inte ens har påbörjat denna undersökning. Förklaring-
en ligger nog i att detta gäller enskilda individer och
inte stora väljargrupper. Då har man inte så bråttom
borta i kanslihuset.
Slutligen vill jag hänvisa till T. S. Elliots berömda
dikt Om kattnamn, som lyckas förmedla den stolthet
som en katt, och även en människa kan känna inför
sitt namn, sitt varumärke och sin identitet. Britt G.
Hallqvist har gjort den svenska översättningen. Fru
talman! Jag har sparat tid för att hinna sprida lite
kultur över kammaren i denna sena timma, och därför
vill jag läsa denna dikt.
Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de !
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
Först har vi det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla, som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma -
förnuftiga namn, som envar tycker om.
Och om man vill undvika banaliteter
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter -
förnämliga namn men rejäla ändå.
Och sen ska man hitta nåt säreget åt'en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.
Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.
Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.
Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länsstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga,
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.

Anf. 185 NIKOS PAPADOPOULOS (s):
Fru talman! I betänkande LU:14 behandlas frågor
som berör ärvdabalken och namnlagen. Jag vill börja
med att yrka avslag på samtliga reservationer.
Allmänna arvsfonden tillkom 1928 i samband
med att kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts
från arvsrätt. Utgångspunkten för den allmänna arvs-
rätten blev att kvarlåtenskap som inflyter till det all-
männa på grund av att arvsberättigade släktingar
saknas skulle tillfalla en fond, den allmänna arvsfon-
den.
De medel som tillförs arvsfonden ingår inte i den
statliga budgeten utan förvaltas av Kammarkollegiet.
Fonden har enligt lagen om Allmänna arvsfonden till
ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till
förmån för barn, ungdomar och människor som har
funktionshinder. Stöd ska ges till nyskapande och
utvecklande verksamheter. Det är riktigt som Berit
Adolfsson säger att stödet inte går till enskilda perso-
ner.
Regeringen eller Arvsfondsdelegationen beslutar
om medel ur fonden. Utskottet stöder Allmänna arvs-
fondens verksamhet. Utskottet finner inte någon an-
ledning att pengarna ska gå till staten.
När det gäller yrkandena i motion L335 vill ut-
skottet erinra om att riksdagen år 1990 och 1992
avslagit motionsyrkanden om att medel borde återfö-
ras till primära kommuner. Inga nya omständigheter
har framkommit för att utskottet ska ändra sin inställ-
ning.
Fru talman! Jag yrkar avslag på reservation 1.
Arvsrätt för kusiner avskaffades 1928. Frågan om
att utsträcka arvsrätten till kusiner har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen tidigare och senast förra
våren i betänkande LU:14. Utskottet ifrågasatte be-
hovet av ändrad lagstiftning. Det finns inget underlag
för att ändra lagstiftningen.
Fru talman! Jag yrkar avslag på reservation 2.
Vad beträffar laglotten vill jag säga att när riksda-
gen beslutade om arvsregler 1987 ansåg utskottet att
laglotten ska fylla två syften. Det första är att bevara
en del av den avlidnes kvarlåtenskap åt dennes när-
maste släktingar. Det andra är att skapa rättvisa mel-
lan bröstarvingarna inbördes för att förhindra att
arvlåtaren genom testamente i alltför hög grad gynnar
någon eller några av dem på de övrigas bekostnad.
Laglotten spelar en viktig roll för bröstarvingarna och
särskilt för särkullbarn. Utskottet menar att laglotten
är djupt förankrad i det allmänna rättsmedvetandet i
alla nordiska länder.
Fru talman! På grund av vad som anförts yrkar jag
avslag på reservation 3.

Anf. 186 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Det kostar 15 miljoner om året att
administrera Allmänna arvsfondens verksamhet.
Tycker inte Nikos Papodopoulos att det skulle vara
bra om de pengarna gick till kommuner och landsting
i stället som redan har sin administration färdig?

Anf. 187 NIKOS PAPADOPOULOS (s)
replik:
Fru talman! Alla myndigheter som utför ett så
viktigt arbete som Arvsfonden har naturligtvis vissa
utgifter. Den kan inte arbeta gratis. Den gör ett bra
och viktigt arbete, och det är viktigt att den fortsätter
sitt arbete. Den har vissa kostnader som alla andra
myndigheter.

Anf. 188 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag förstår att Nikos Papadopoulos
tycker att det är behjärtansvärt, och det tycker också
jag. Men det är inget som hindrar att landsting och
kommuner administrerar det. De hade säkert haft
nytta av de 2 ½ miljoner i räntor som nu tillfaller
Allmänna arvsfonden. För att inte tala om den tiondel
som man tar av medlen och lägger på hög.
Det skulle vara viktigt att de medlen används i det
vi redan har uppgifter för, nämligen i landsting och
kommuner. De ger väldigt mycket till alla dessa som
här är representerade. Det gäller idrottsföreningar,
bildningsförbund och enskilda grupper. Jag har suttit i
landstinget i väldigt många år. Jag vet att man delar
ut pengar till sådant. Jag tycker att man kunde göra
det på ett ställe. Det hade varit mycket bättre.
År 1928 är längesedan. Vi måste kunna förändra
någonting.

Anf. 189 NIKOS PAPADOPOULOS (s)
replik:
Fru talman! Det är mycket pengar. Arvsfonden
delar ut pengar till olika organisationer. De gör ett
viktigt arbete, och den hjälpen behövs.
Självklart delar landstingen ut pengar. Det gör
också kommuner. De pengar som kommer in till
Arvsfonden ska användas för ett speciellt ändamål.
De ska hjälpa barn, ungdomar och organisationer.
Jag vet att Berit Adolfsson inte tycker att det är
rättvist att också Unga Örnar fick pengar. Men i Unga
Örnar finns också barn som tillhör samhället. De ska
också ha hjälp. Det är bra att de får det genom fon-
den.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 mars.)

16 § Arrenderättsliga frågor, m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU15
Arrenderättsliga frågor, m.m.

Anf. 190 PETRA GARDOS (m):
Fru talman! Nu ska vi behandla lagutskottets be-
tänkande 15 Arrenderättsliga frågor, m.m. Betänkan-
det innehåller fem motioner från allmänna motionsti-
den. Jag tänker ägna mig några minuter åt motionen
L225 Fastighetsmäklare och företagsmäklare. Det är
en motion av Anders G Högmark och Elizabeth Ny-
ström.
Motionen beskriver mycket väl hur man redan i
betänkandet 1997/98:LU15 ansåg att den redovisade
ordningen vid företagsöverlåtelse inte var rimlig.
Utskottet menade att förutsättningarna vid en före-
tagsöverlåtelse som inkluderar en fastighet i så många
avseenden avviker från ren fastighetsöverlåtelse att
det saknas skäl att upprätthålla gällande lagregel.
Detta gav riksdagen regeringen till känna.
I ett frågesvar den 29 november förra året infor-
merade justitieministern om att frågan ska tas upp
antingen inom ramen för den utvärdering som fastig-
hetsmäklarlagen som planeras eller i något annat
lämpligt sammanhang. Arbetet beräknades sättas i
gång under hösten 2001.
Det har nu gått fyra år sedan riksdagen fattade sitt
beslut om ett tillkännagivande, och det har gått tre
månader sedan justitieministern lovade att arbetet
skulle sättas i gång under hösten 2001.
I den propositionsförteckning som regeringen ny-
ligen överlämnat till riksdagen finns inte några pro-
positioner upptagna som rör fastighetsmäklarlagen.
Jag finner detta i allra högsta grad anmärkningsvärt.
Regeringen tycks totalt nonchalera riksdagens beslut.
Utskottet verkar inte heller ta tidigare beslut på allvar
när det i sitt ställningstagande skriver:
"Enligt utskottets mening bör regeringen nu sna-
rast ta initiativ till ett sådant arbete och därefter åter-
komma med lagförslag till riksdagen. Utskottet förut-
sätter att så kommer att ske utan att något formellt
tillkännagivande därom från riksdagens sida behöver
komma till stånd, och utskottet föreslår därför att
riksdagen avslår motion L225."
Det är helt uppenbart att majoriteten av lagut-
skottets ledamöter inte vågar säga ifrån, utan de tassar
runt på tå för att inte väcka någon i Rosenbad. Sveri-
ges riksdag är den högsta beslutande församlingen,
som borde kunna säga till regeringen på skarpen så
att den skyndsamt effektuerar det som riksdagen har
bestämt. Det råder en handlingsförlamning som majo-
riteten borde skämmas över.
Avslutningsvis, fru talman, är vi moderater med
på två reservationer och vi står givetvis bakom de
båda. Men jag yrkar bifall endast till reservation nr 2.

Anf. 191 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Övriga! Det som jag vill ta upp
handlar om bostadsarrende. Kritik har framförts i en
motion från Miljöpartiet mot att nuvarande regler om
bostadsarrende missgynnar markägaren. Med anled-
ning av detta föreslår motionären en utredning. Bl.a.
sägs det vara svårigheter med att säga upp arrende-
avtalet, men också svårigheter att återfå besittningen
av marken när arrendatorn vill frånträda och överlåta
arrendet. Motionären har även pekat på att det är svårt
att ta ut ett marknadsmässigt arrende och att markäga-
ren tvingas betala sin mark en gång till vid köp av hus
på arrendeplatsen.
Det ger en viss vägledning att läsa remissvaren
när det gäller hur de som arbetar med bostadsarrende
upplever problemen. I ett remissvar avslås begäran
med hänvisning till att problem och tvister kan lösas
genom Arrendenämnden eller Fastighetsdomstolen.
Detta medför kostnader både för den enskilde och
samhället som bör ställas i relation till värdet av det
man tvistar om. Arrendenämnden i Stockholm väl-
komnar en utredning och anger som skäl att man har
behov av mer lättbegripliga regler. Även Fastighets-
ägarförbundet tillstyrker en utredning.
Däremot gör inte hyresnämnden och Arrende-
nämnden i Växjö det. De anser att markägaren över-
driver och de har inte något behov av någon utred-
ning.
Även LRF, som har stor erfarenhet av markfrågor,
påpekar att reglerna för hur värderingar ska ske av
fastigheter, speciellt där investeringar har gjorts, är
oklara.
I remissvaren framgår att det helt klart finns vitt
skilda tolkningar av de nuvarande reglerna. Det kan
därmed också finnas en risk för godtycke. Men jag
vill också tillägga att en utredning bör belysa bo-
stadsarrendet ur både markägarens och arrendatorns
synvinkel. För markägaren är det av stor betydelse att
arrendeavgiften täcker fastighetsskatten och övriga
kostnader. För arrendatorn som byggt sitt hus på
arrenderad mark är det viktigt att få kompensation för
gjorda investeringar i fastigheten. Ett bostadsarrende
medför rätten att bebygga marken, och vid en försälj-
ning av huset är det självklart att markägaren bör
ersätta arrendatorn.
Efter att ha tagit del av remissvaren är det helt up-
penbart att det behövs en utredning. Det borde också
ligga i allas intresse att vi får tydligare och mer över-
skådliga regler - främst för parterna som ska upprätta
avtal men också för dem som ska hantera uppkomna
tvister.
Med anledning av det vill jag yrka bifall till reser-
vation nr 1.

Anf. 192 NIKOS PAPADOPOULOS (s):
Fru talman! I betänkande LU15 behandlas bo-
stadsärenden, fastighetsmäklare och företagsmäklare
och alla arrenderättsliga frågor.
Många ärenden som diskuteras i lagutskottet går i
repris då och då. Dagens ärende har upprepats och
diskuterats många gånger.
I min inledning vill jag nämna att vi socialdemo-
krater yrkar avslag på alla reservationer. Reservanter-
na kritiserar det hela och påstår att de nuvarande
reglerna om bostadsarrende gör det svårt för jordäga-
re att lösa in arrendet på rimliga villkor i samband
med att arrendatorn vill sälja eller överlåta arrende-
rätten till en ny arrendator. De säger också att regler-
na om ersättning till arrendatorn för arrenderättens
värde vid inlösen är paradoxala. Jordägaren betalar
inte bara för byggnader och andra investeringar på
arrendestället som arrendatorn har bekostat, utan
måste också betala ytterligare ersättning för arrende-
rättens värde.
Vi socialdemokrater vill påpeka att frågan är
känslig för arrendatorn och att rättsutvecklingen se-
dan lång tid har varit inriktad på att i socialt och eko-
nomiskt hänseende stärka arrendatorn eftersom han
eller hon är den svagare och mer utsatta parten i ar-
rendeförhållandet. Utskottet menar att det inte finns
tillräckligt med underlag som styrker motionens på-
stående om att gällande regler om inlösningsrätt in-
nebär att markägare måste betala för läge eller att han
eller hon måste köpa in sin mark en gång till.
Fru talman! Lagutskottet behandlade en motion
med samma innehåll våren 2001. Lagutskottet av-
styrkte bifall till motionen med motiveringen att ut-
skottet bl.a. inte kunde finna annat än att nuvarande
bestämmelser är tillräckligt rimliga när en avvägning
görs av de skilda intressen som gör sig gällande i
arrendeförhållanden.
Angående den kritik som framförs i den aktuella
motionen mot arrendeavgifternas storlek anförde
utskottet att det inte finns underlag för att generellt
påstå att gällande arrendeavgifter är för låga i förhål-
lande till sitt marknadsvärde. Men är fallet att ett
arrendevillkor är oskäligt så finns möjligheter att
väcka talan mot motparten i domstol med yrkande att
avtalsvillkoren ska jämkas.
Utskottet fann att den nuvarande bestämmelsen
innebär en rimlig avvägning av de skilda intressen
som gör sig gällande i arrendeförhållanden. Vi frågar
oss var det slår. Det saknades enligt utskottets mening
skäl att förorda några ändringar i de principer som bär
upp gällande reglering. Utskottet avstyrker bifall till
motionen.
Fru talman! När samma fråga aktualiseras i Inge-
gerd Saarinens motion anser utskottet mot bakgrun-
den av vad som anförts att det inte finns anledning att
ompröva tidigare ställningstagande. Utskottet förstår i
sin bedömning de aktuella remissvaren från flera
organisationer - Viviann Gerdin har nämnt några av
dem. Men av sex organisationer och från hovrättsrå-
det Mauritz Bäärnhielm sägs det klart att mer och
bättre underlag krävs för att starta en undersökning i
frågan. Majoriteten av dessa organisationer har sagt
nej till den nya utredningen.
Fru talman! Utskottet vill emellertid peka på att
ifrågavarande rättsregler är tämligen svårtolkade och
inte lätta att ta till sig. Detta bekräftas också av vad
som anförs i vissa remissvar.
Utskottet förutsätter att regeringen är uppmärksam
på problemet och tar de initiativ som behövs. Något
initiativ till lagändringar i linje med motionsönske-
målen kan utskottet inte förorda.
Fru talman! Därmed yrkar jag avslag på alla re-
servationer.

Anf. 193 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag vill ge några synpunkter till Nikos
Papadopoulos. Han säger bl.a. att ett f.d. hovrättsråd
har avstyrkt det hela. Där handlar det ju om en per-
son. Sedan skulle det finnas en majoritet av remissin-
stanser som är för. Jag skulle vilja vända på det hela
och säga att det är alltför många som tillstyrker en
utredning, och det har gjort att jag kan konstatera att
det finns oklarheter och att de bör utredas.
Sedan gäller det detta att oskäliga avtal och tvister
skulle lösas genom att väcka talan vid domstol. Att ha
en lag som är så tydlig att man kan undvika det är
faktiskt viktigt från den enskildes synpunkt och även
från samhällets synpunkt.
Jag tycker att det finns en hel del oklarheter som
man bör titta på. Det är väl också en av orsakerna till
varför motionen dyker upp och går i repris.

Anf. 194 NIKOS PAPADOPOULOS (s)
replik:
Fru talman! Jag håller med Viviann Gerdin om att
det bästa är att jordägare och arrendator kommer
överens. Då slipper de domstolsutgifterna.
Det är många organisationer som har lämnat in
sina remissvar. De var negativa till att det ska tillsät-
tas en ny utredning. Men det behövs kanske i framti-
den. Majoriteten säger nej. Enmansutredaren f.d.
hovrättsrådet Mauritz Bäärnhielm har sagt att det
behövs mer underlag för att kunna göra en sådan
utredning.

Anf. 195 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag vill återigen påpeka att detta inte
bara gäller från markägarens synpunkt. Det är också
viktigt att få ett bättre klargörande från arrendatorns
synpunkt. Jag tycker att det är oroande att det finns så
pass olika åsikter hos remissinstanserna. Det är fram-
för allt det som jag tycker att man borde ha tagit på
allvar och sett till att få till stånd en utredning. Detta
kommer att fortsätta att gå i repris.

Anf. 196 NIKOS PAPADOPOULOS (s)
replik:
Fru talman! Det är beklagligt med den här motio-
nen. Man har diskuterat detta länge. Det hade kanske
kunnat vara ett bättre och ljusare svar, men man vän-
tar på detta i dag. Man har tillsatt en undersökning för
andra ärenden också. Vi hoppas att det blir bättre i
framtiden, men nu är det så att majoriteten av de
remissvar som vi fick är negativa till att göra en ut-
redning. Då yrkar utskottsmajoriteten alltså avslag på
reservationerna.

Anf. 197 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Jag ska kanske inte redogöra så ingå-
ende för ärendets beredning i lagutskottet. Det har
Nikos Papadopoulos gjort på ett föredömligt sätt.
När jag läser Miljöpartiets motion får jag ett in-
tryck att motionärerna vill att jordägarna ska kunna ta
tillbaka arrendestället närhelst det passar dem. Det
står så här i motionen som är föredömligt kort: "Om
markägaren skulle vilja säga upp arrendet och återfå
rätten till sin mark är det näst intill omöjligt. Inte ens
när arrendatorn själv önskar sälja sin stuga är det
möjligt att lösa in den på rimliga villkor."
Motionärerna påstår också att markägarna i prak-
tiken måste köpa in den mark som han eller hon äger
en gång till. Man ska alltså köpa den två gånger.
Jag tror att det är så att den vanligaste orsaken till
att en jordägare arrenderar ut mark är att han eller hon
har mer mark än vad man behöver. För att inte den
här marken ska växa igen och området förslummas
väljer man att låta någon annan hyra och sköta mar-
ken. På så sätt får jordägaren en arbetsfri inkomst när
stället ska säljas. Samtidigt har arrendatorn bidragit
till att öka marknadsvärdet på den här tomten. Jag
tycker faktiskt inte att det då är så konstigt att arren-
datorn får ersättning för det mervärde som han eller
hon har skapat.
Det är riktigt som några har sagt att remissutfallet
är splittrat. Viviann Gerdin nämnde f.d. hovrättsrådet
Mauritz Bäärnhielm och sade att det bara är en per-
son. Men jag måste faktiskt erinra kammarens leda-
möter om att det är en habitué på området. Det är
Sveriges absolut främsta expert. Efter att ha tagit del
av motionerna har han kommit fram till den slutsatsen
att det inte finns tillräckligt underlag för att man ska
sätta i gång en utredning.
Jag är förvånad över att Miljöpartiet och Center-
partiet driver den här frågan. Ni har alltid tidigare
stått på arrendatorernas sida. Ni har medverkat till att
de har fått en starkare ställning i förhållande till jord-
ägaren.
För två tre år sedan gjorde en enig riksdag en be-
ställning hos regeringen om en utredning som ska
titta på om det allmänt sett förekommer problem och
tvister och vilka villkor som gäller för arrendatorerna.
Det är ett skäl till varför jag vill avslå den här motio-
nen. Att det för övrigt skulle tas några som helst initi-
ativ från riksdagens sida till lagändringar som innebär
väsentliga försämringar för bostadsarrendatorerna kan
Vänsterpartiet aldrig ställa sig bakom.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i lagut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 198 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja säga till Tanja Lin-
derborg att jag i ett tidigare inlägg här i kväll har
understrukit att det är viktigt att se till båda parter.
Jag är väl medveten om att Centern har medverkat till
att stärka arrendatorerna ställning. Det viker vi inte
ifrån. Vi tycker att det är viktigt att de också har rät-
tigheter. Vi är inte alls ute efter att en markägare ska
dominera så att man kan tvinga någon från sitt hus på
en arrenderad mark. Det är inte detta det handlar om,
utan det handlar om att det är så oklara regler mellan
dessa två parter. Det är därför vi tillstyrker en utred-
ning i det här fallet.
Som jag sade tidigare ska detta ses från både
markägarens och arrendatorns synpunkt. Har man
byggt ett hus måste man naturligtvis få en ersättning
om markägaren vill återköpa marken med huset.

Anf. 199 TANJA LINDERBORG (v)
replik:
Fru talman! Det framgår ju av motionen också att
motionärerna inte har någon annan uppfattning än att
om man gör investeringar ska de ersättas.
Men det som motionen går ut på kan inte missför-
stås. Den handlar om att man vill luckra upp det be-
sittningsskydd som har funnits sedan 1968. Det till-
kom av samma sociala och ekonomiska skäl som
ligger till grund för besittningsskydd för hyresgäster.
Det är oerhört viktigt att slå vakt om detta. Jag kan
inte förstå varför man ska göra en utredning som
ligger i linje med den här motionen som faktiskt in-
nebär en klar försämring för bostadsarrendatorerna.
Det är alldeles uppenbart att vi har olika uppfatt-
ningar om detta. Det ligger ideologi i botten, och jag
har all respekt för det.

Anf. 200 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Man kan alltid bifalla en utredning.
Sedan ska vi ta ställning till vad utredningen kommer
fram till och det förslag som man kommer tillbaka
med.
Att det förekommer oklarheter efter remissvaren
är helt klart. Därför finns det skäl att se hur det funge-
rar från bådas synpunkt. Sedan får vi ta ställning till
förslaget.

Anf. 201 TANJA LINDERBORG (v)
replik:
Fru talman! Helt kort vill jag säga att utskottet har
att förhålla sig till de hemställanspunkter som finns i
motionen. Där är det alldeles klart att man vill ha en
utredning som ligger i linje med intentionerna i mo-
tionen. Det innebär en klar försämring för arrendato-
rerna.

Anf. 202 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Tanja Linderborg övertolkar min mo-
tion på ett sätt som jag finner märkligt. Jag förstår
inte riktigt vad syftet är med att lägga in saker i mo-
tionen som jag varken har skrivit eller menat.
Riksdagen har skapat lagar som gör det svårt för
vanligt folk att få arrendera en fin tomt och bygga en
stuga. Ingen markägare vid sunda vätskor skulle
nämligen numera arrendera ut sin mark till bostadsar-
rende, åtminstone inte om markägaren tar reda på hur
lagen ser ut.
Det är självklart bättre för en markägare att låta
marken ligga obrukad och oanvänd än att arrendera ut
den, oavsett hur lång tid det gäller.
Om du arrenderar ut en tomt och någon gång
skulle vilja ha den tillbaka kommer du nämligen att
upptäcka att arrendatorn har rätt att ha den kvar hela
sin livstid. Att arrendeperioden löper på ett visst antal
år har ingen betydelse. Arrendatorn har rätt att bo
kvar. Dessutom går arrendet i arv. Markägaren kan
alltså inte få igen den ens vid arvsskifte.
Om arrendatorn vill sälja sin stuga borde väl
markägaren kunna lösa in den och få igen sin mark?
Ja, han har företräde till marken då, men han
måste betala arrendatorns hus och de investeringar
han gjort. Han måste också betala ett högre pris än
vad huset och investeringarna är värda, eftersom de är
värda mer då de ligger på en attraktiv tomt. Han
måste också betala arrenderättens värde för tomten.
Eftersom besittningsrätten är så stark att man har
säkerhet i generationer t.o.m. vid försäljning som
arrendator är arrenderättens värde i princip det nor-
mala marknadsvärdet för marken. Därför kan tomten
och ett ruckel på tomten kosta många hundratusentals
kronor att lösa in.
En köpare av en fin tomt river ju ofta det hus som
finns och bygger ett nytt. Därför blir priset på mark-
naden för attraktiv mark inte särskilt mycket lägre om
det är ett ruckel du köper än om det är ett någorlunda
hyggligt hus.
Det en köpare är villig att betala måste också
markägaren betala. Därför kan priset för ett ruckel på
en attraktiv tomt bli mycket högt för markägaren att
lösa in.
Det som påverkar priset är däremot vilket arrende
du har tagit för tomten. Av naturliga skäl är de flesta
arrenden gamla eftersom ingen numera skulle vilja gå
in i ett sådant förhållande. Ofta har marken arrende-
rats ut till vänner eller släktingar till ett symboliskt
pris. Det låga arrendet hänger kvar som en del av
arrenderättens värde. Det ökar alltså arrenderättens
värde. Arrenderättens värde blir högre och priset för
markägaren blir således högre för att lösa in marken.
Undantag är om markägaren vill ändra använd-
ningen och bygga en industri på tomten. Om han då
bedöms ha ett betydligt större intresse än arrendatorn
kan han få lösa in marken när avtalet går ut. Att för-
störa mark kan givetvis gå före att bevara den.
Men om markägaren bara i all enkelhet själv vill
använda sin mark för sommarstuga går det inte. Om
man har tur och arrendatorn vill sälja och om man
dessutom är så rik att man kan köpa tillbaka sin mark
kan det gå, men inte om man är en vanlig människa
som inte är rik.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 13 mars.)

17 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2001/02:139 Höjda ansvarsbelopp vid oljeskador till
sjöss

18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 7 mars

2001/02:769 av Claes-Göran Brandin (s) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Bilar med körförbud
2001/02:770 av Ulla-Britt Hagström (kd) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Handläggningstid i hovrätt för tvistemål
2001/02:783 av Kenth Skårvik (fp) till justitieminister
Thomas Bodström
Sambandscentralen i Bohuslän
2001/02:797 av Marianne Andersson (c) till statsmi-
nister Göran Persson
Sydafrika och hiv/aids
2001/02:800 av Fredrik Reinfeldt (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens resurser för narkotikabekämpning
2001/02:804 av Margareta Viklund (kd) till utrikes-
minister Anna Lindh
Konfiskerad egendom i Turkiet
2001/02:805 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till utrikesminister Anna Lindh
Den avbrutna fredsprocessen i Colombia
2001/02:812 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Polisens effektivitet
2001/02:824 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Beredskapspolisen
2001/02:825 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Nämndemännens arvode
2001/02:826 av Runar Patriksson (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Vänersjöfarten
2001/02:827 av Runar Patriksson (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
TEN

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 12 mars.

19 § Kammaren åtskildes kl. 21.05.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.50,
av talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 117 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 192
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.