Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:64

Onsdagen den 6 februari

Kl. 9.00 - 15.35

---

17.00 - 17.26

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 31 januari.
2 § Meddelande om aktuell debatt

Talmannen meddelade att på begäran av Moderata
samlingspartiets riksdagsgrupp skulle en aktuell de-
batt om kvaliteten på undervisningen i grundskolan
äga rum torsdagen den 14 februari kl. 12.00.

Från regeringen skulle utbildningsminister Tho-
mas Östros delta.

Den inkomna skrivelsen hade följande lydelse:

Till Talmannen
Skolverket redovisar i dag betygsstatistiken för år
2001. Av denna framgår att resultaten i grundskolan
fortsätter att försämras. Ännu fler elever än tidigare
når inte upp till skolans mål. Alltfler elever saknar
behörighet för studier i gymnasieskolan.
Den utveckling mot allt sämre resultat i grund-
skolan som nu pågår är både allvarlig och oaccepta-
bel. Den äventyrar många ungas framtid och urholkar
gradvis hela Sveriges förmåga att utvecklas till en
kunskapsnation av rang.
Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren
diskuterat skolans problem, men utan att regeringen
förmått presentera förslag som kunnat bryta den ne-
gativa utvecklingen. Mot bakgrund av de uppgifter
som nu redovisats är det nödvändigt att ånyo begära
att riksdagen engageras för att åstadkomma en ange-
lägen kursändring.
Mot denna bakgrund begär moderaternas riks-
dagsgrupp att en aktuell debatt avhålls med anledning
av grundskolans allt större svårigheter att klara sina
mest aktuella uppgifter.
Stockholm den 28 januari 2002
Per Unckel
Gruppledare

3 § Meddelande om information från regering-
en

Talmannen meddelade att torsdagen den 14 mars
kl. 15.00 skulle försvarsminister Björn von Sydow
lämna information om avveckling av övertalig för-
svarsmateriel.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
2001/02:Sf21 till socialförsäkringsutskottet
2001/02:So24 till socialutskottet

5 § Valfrågor

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU8
Valfrågor (prop. 2001/02:53).

Anf. 1 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Fru talman! Detta betänkande om valfrågor utgår
huvudsakligen från regeringens proposition Ändring-
ar i vallagen och motioner väckta i anledning av
denna. De flesta förslagen till förändringar är av tek-
nisk karaktär och är ganska okontroversiella. Det
finns dock ett par undantag med några frågor som är
mer intressanta och som jag strax ska återkomma till.
Dessutom återfinner vi ett antal gamla bekanta för-
slag från allmänna motionstiden i betänkandet.
Det mest påtagliga och glädjande är att utskottet
utifrån tre borgerliga motioner har kunnat enas om att
föreslå en generell rätt att brevrösta för utlandssvens-
kar, och det ska kunna ske redan fr.o.m. höstens val.
Tidigare var det endast svenskar som befann sig i
Tyskland och Schweiz som hade den möjligheten
eftersom det inte var möjligt att genomföra röstning
på konsulat och beskickningar i dessa länder.
Valtekniska utredningen föreslog att rätten att
brevrösta borde göras generell för svenskar i utlandet,
men regeringen anför i propositionen en mängd be-
tänkligheter och vill därför "i princip inte ställa sig
bakom en utvidgning av möjligheterna att brevrösta
till länder där ordinär röstning är möjlig". Regeringen
menar att tillförlitligheten kan ifrågasättas när det
gäller brevröstningen eftersom många brevröster
underkänns, och valhemligheten kan dessutom inte
garanteras. Så långt propositionen.
Det kan visserligen hävdas att det är mindre säkert
att rösta per brev än på de flesta andra sätt. Uttrycket
att något "kommer som ett brev på posten" är måhän-
da mindre användbart i dag än tidigare. Men efter att
ha vägt samman pro et contra har ändå utskottet
kommit till den rimliga slutsatsen att den ökade möj-
ligheten att delta i valet för svenskar som befinner sig
i utlandet väger tyngst. Möjligheten att rösta på am-
bassader och konsulat kommer att finnas kvar i sam-
ma utsträckning som i dag.
Antalet röstberättigade utlandssvenskar uppgår till
ca 90 000. Om detta förslag vinner kammarens bifall,
vilket det finns goda förutsättningar för, har riksdagen
verkligen gjort något konkret för att möjliggöra ett
större valdeltagande och inte bara pratat om att det är
önskvärt att flera röstar.
Däremot har majoriteten i utskottet inte vågat gå
längre och pröva röstning via Internet för utlands-
svenskar. Också i detta fall finns det förstås kontroll-
problem, och den som vill hitta invändningar kan
alltid hänvisa till dessa som en ursäkt för att ingenting
göra. Å andra sidan är ju inte heller pappersröstning
alldeles utan problem, som vi har sett ibland här
hemma och i ännu högre grad i en del andra länder.
Vill man förändra något är det oftast lämpligast att
börja i begränsad skala, göra ett försök och sedan
utvärdera försöket. Den metoden har tillämpats tidi-
gare när det gäller valfrågor, t.ex. beträffande person-
valsinslaget. Redan Demokratiutredningen föreslog -
för övrigt enhälligt - att försök med Internetröstning
borde prövas - förslagsvis i någon kommun. Det
minsta man borde göra i denna fråga vore, tycker jag,
att bereda frågan med tydlig inriktning mot valet
2006. Men regeringen och utskottsmajoriteten säger
bara i allmänna ordalag att det finns ett antal problem
som först måste lösas.
Utskottet avstyrker en motion om regler som för-
bjuder en kandidat att ställa upp i flera valkretsar.
Invändningen är framför allt att det är ett stort och
kanske grundlagsstridigt steg att föreskriva för parti-
erna hur de får nominera kandidater. Den metod som
Rådet för utvärdering av 1998 års val föreslog - att
stifta en normativ lag med innebörden att en kandidat
inte bör ställa upp i mer än en valkrets - är inte heller
en bra lösning. Lagar bör inte se ut så. Själv menar
jag att frågan snarare är moralisk än konstitutionell.
Är det etiskt försvarbart att påskina för väljarna att en
känd person kan komma in i riksdagen i mer än en
upplaga? Helt klart är, som det också antyds i betän-
kandet, att detta att en person kandiderar på första
plats i flera valkretsar gör utslaget oberäkneligt, för-
virrar väljarna och saboterar personvalet. Att föreslå
nya regler för den s.k. dubbelvalsavvecklingen elimi-
nerar inte detta grundläggande moraliska problem.
Låt mig slutligen säga något om spärreglerna för
personvalet. Det är en fråga som vi har diskuterat
tidigare. Jag fattar mig här ganska kort eftersom jag
tror mig veta att åtminstone en senare talare kommer
att vara desto utförligare. Nu är det för sent att ändra
inför valet i höst, men därefter är det rimligt att spär-
reglerna, som måste betecknas som tämligen god-
tyckliga och principiellt diskutabla, helt tas bort och
att personvalet får fullt genomslag - som Moderater-
na, Centerpartiet och Folkpartiet hävdar i en av reser-
vationerna.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 2 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Vallagen är ett av de områden som
brukar betraktas på ett speciellt sätt, liksom grund-
lagsförändringar, i och med att det bör finnas breda
parlamentariska majoriteter för förändringar. I ett
sådant här betänkande är reservationerna närmast av
den typen att de pekar på problem som bör lösas i
framtiden.
Fru talman! Det är intressant att notera att opposi-
tion mot regeringens förslag faktiskt kan leda till
något - inte bara på lång sikt, vilket händer nu och
då, utan även omedelbart. De ca 90 000 röstberättiga-
de utlandssvenskarna kan i dag skatta sig lyckliga
över att Kristdemokraterna, Moderaterna och Folk-
partiet har varit observanta på möjligheterna till s.k.
brevröstning. I dag kommer nämligen en förhopp-
ningsvis enig riksdag att bifalla en sådan generell
röstningsrätt för utlandssvenskar.
Fru talman! De svårigheter som kan föreligga för
väljare som befinner sig i Schweiz och Tyskland - de
har ju redan i dag brevröstningsmöjlighet - att ta sig
till en utlandsmyndighet för att rösta är inte större där
än de svårigheter som väljare har vilka befinner sig i
en rad andra länder. Snarare är i många fall förhållan-
det det motsatta. Den centrala valmyndigheten och
Utrikesdepartementet får i samband med varje val ta
emot kritik från svenska medborgare som vill vara
med i valet men som av praktiska skäl inte kan rösta
eftersom de befinner sig alltför långt ifrån något
röstmottagningsställe. Även vi ledamöter får i syn-
nerhet efter val ta emot den typen av kritik.
Som exempel kan nämnas att i USA och Australi-
en är avstånden så stora att det krävs flygtransport för
att ta sig till en vallokal. I det inre av Ryssland och i
de republiker som bildades efter Sovjetunionens
upplösning finns inga röstmottagningsställen alls.
Även svenskar på Svalbard och i de nordligaste de-
larna av Norge har framfört kritik.
Vad som i praktiken står till buds för att på ett
verkningsfullt sätt underlätta för de svenskar som
vistas utomlands att kunna delta i valen är att utvidga
brevröstningen till att omfatta all utlandsröstning.
Mot en sådan utvidgning talar en rad praktiska pro-
blem och invändningar.
Man kan inte garantera valhemligheten i alla lä-
gen. Det är också mindre tillförlitligt och säkert. Erfa-
renhetsmässigt underkänns en förhållandevis stor
andel av dessa röster på grund av felaktig bevittning
etc. Man får också räkna med att försändelser kan
komma bort i postgången.
Trots sådana problem är det betydelsefullt att nu
genomföra en generell rätt till brevröstning för ut-
landssvenskar. I väldigt många fall kan det vara bättre
att göra någonting än ingenting alls. Så är det i detta
fall.
Fru talman! Regeringen har i propositionen avvi-
sat förslaget av byråkratiska skäl. De skälen är inte
hållbara ur ett rättviseperspektiv. Det är bra att ut-
skottet i dess helhet har insett detta och nu lagt fram
förslag till en sådan generell rätt redan i 2002 års val.
Demokratin och utlandssvenskarna är att gratulera.
Fru talman! Vi kristdemokrater hade dessutom
velat att försök skulle ha gjorts med röstning via
Internet för utlandssvenskar. Det hade varit ett bra
tillfälle att försöka hitta tekniker som kan användas i
framtiden. Dessvärre var utskottet på den punkten
inte tillräckligt framåtsyftande.
Fru talman! I en motion från allmänna motionsti-
den hade vi ett antal yrkanden som avsåg 2002 års
val. En del av dessa förslag är av den karaktären att
det är för sent att genomföra dem till årets val. Vi har
därför avstått från reservationer på de punkterna. Vi
återkommer till frågorna om personvalsspärrar, dub-
belvalsavveckling och utjämningsmandat i val-
kretsindelade kommuner kommande riksmöten.
Låt mig emellertid säga några ord om dubbelvals-
avvecklingen, eftersom kunskapen på området inte
verkar helt vattentät. Problemen uppstår när det sker
dubbelvalsavveckling i valkretsar där det finns mer
än en valsedel.
Enligt gällande vallag tillgår dubbelvalsavveck-
lingen så, att en kandidat som blivit vald i flera val-
kretsar betraktas som vald i alla valkretsarna. Veder-
börandes ersättare utses utifrån listordning i alla kret-
sarna. När dubbelvalsavvecklingen sker och kandi-
daten är avförd från en valkrets är det ändå hans eller
hennes ersättare som erhåller mandatet.
Slutsatsen är att en sådan kandidats personröster i
praktiken överförs på en ersättare enligt listordning-
en, trots att denna kanske inte erhållit så många per-
sonkryss att han eller hon hamnat över spärren. Det
normala i svensk valsystemstradition är att en person
som redan är tillsatt på mandat i annan valkrets be-
traktas som obefintlig i berörd valkrets.
Vi hoppas att vi så småningom kan få en genom-
lysning och bättre beslut på den punkten.
Fru talman! Personvalsinslaget, med möjligheter
för väljaren att sätta ett enda kryss på en valsedel, har
nu prövats i några val. Erfarenheterna är inte odelat
positiva. Helt klart har systemet med personvalsinslag
kommit för att stanna i det svenska valsystemet, men
det nuvarande systemet ger inte möjlighet för väljaren
att ge en mer sammansatt bild av sina preferenser.
Ett intressant sätt att vidga personvalet är att ge
väljaren möjlighet att på valsedeln även ge uttryck för
sina andra- och tredjehandspreferenser. Enligt vår
mening borde därför regeringen tillsätta en utredning
som undersöker effekterna av ett rangordningssystem
i personvalet, med syftet att ett sådant system införs
till valet 2006.
Dessvärre, fru talman, har utskottet inte varit be-
näget att fundera i de termerna, men ett helhetstän-
kande på detta området har framtiden för sig.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Anf. 3 NILS FREDRIK AURELIUS (m) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt som Ingvar Svensson
påpekar, dvs. att det rådde en viss förvirring vid före-
gående val. Man visste inte hur utfallet skulle bli när
man hade två listor i en valkrets - kanske en rikslista
och en lokal lista. Inte ens de som arbetade på det
sättet visste kanske hur dubbelvalsavvecklingen
skulle fungera. Så långt är det inga svårigheter att
hålla med.
Jag måste ändå fråga om det inte också finns ett
etiskt problem här. Kan personvalet fungera om en
person ställer upp i flera valkretsar? Är det verkligen
rimligt att antyda för väljarna att en person kan kom-
ma in i flera upplagor?

Anf. 4 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Vi har personval, och väljarna kan i
ett sådant läge göra en markering. Om ett mycket
stort antal väljare i en valkrets kryssar för en sådan
kandidat kan vederbörande bli invald just i den val-
kretsen.
Det finns ett problem här. Ska man välja varu-
märkestänkandet eller personalvalet i första hand?
Min personliga uppfattning på den punkten är mycket
klar.

Anf. 5 NILS FREDRIK AURELIUS (m) re-
plik:
Fru talman! Det kunde vara intressant att få höra
denna personliga uppfattning.

Anf. 6 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Den är att personvalet bör vara det
som gäller.

Anf. 7 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! I dag behandlar vi ett betänkande som
berör valfrågor. Det handlar till stor del om förslag
som tillsammans har till syfte att stärka själva röstan-
det för den enskilde och det som berör själva röst-
ningsförfarandet.
Det har varit intressant att arbeta med betänkan-
det, även om det inte har funnits några kontroversiella
frågor eller större oenigheter. Det som har varit in-
tressant är att utskottet har lagt fram ett förslag som
ledamöterna är eniga om gällande en utvidgning av
brevröstningen för dem som bor utomlands.
Förslaget innebär en generell rätt att brevrösta.
Det är bra med tanke på att fler nu ges möjlighet att
vara delaktiga i valet. Detta sker trots att regeringen i
detta skede har valt att inte gå i denna riktning.
Fru talman! Tyvärr har utskottet inte vågat gå vi-
dare vad det gäller att stärka själva förtroendemanna-
rollen och därmed öka möjligheterna för väljaren att
faktiskt påverka vem som ska bli förtroendevald. Ett
starkt personvalssystem är ett sätt att stärka de förtro-
endevalda, som med en annan auktoritet än tidigare
kan hävda att de är valda av folket. Detta stärker de
förtroendevalda i förhållande till sina partier och
skapar ett ökat krav på dialog med väljaren, vilket
leder till att man mycket tydligt stärker väljarens roll.
Centerpartiet har en ambition att bygga makten
underifrån, vilket också innebär att det läggs mycket
förtroende på varje enskild församling som är vald
och därtill på den enskilde, som är personvald.
Spärrgränserna bör därför tas bort. Regeringen
borde ha getts i uppdrag att återkomma med ett för-
slag om en ändring som skulle ha kunnat genomföras
till valet år 2006.
Personvalsfrågan tas upp i flera betänkanden, så
vi återkommer till detta ärende vid flera tillfällen.
Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till re-
servation nr 3.

Anf. 8 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Detta förslag bekymrar mig av ett
mycket speciellt skäl. Det gäller vallokalers tillgäng-
lighet.
I propositionen föreslås att kommunerna under
vissa förutsättningar ska få använda en vallokal som
inte är tillgänglig för fysiskt funktionshindrade välja-
re. Villkoret är att kommunen inte kan använda en
lokal som är tillgänglig för dessa.
I förslaget till kompletteringar av vallagen sägs
det vidare att en kommun som avser att använda en
lokal som inte uppfyller tillgänglighetskravet ska
samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken.
Kommunen ska också ange varför den har gjort be-
dömningen att någon annan lokal inte kan användas i
stället.
Vi är från Folkpartiets sida mycket bekymrade
över att alltför många vallokaler riskerar att vara
stängda för människor med funktionshinder.
I många kommuner förläggs vallokalerna till
skolor. Siffror från Handikappombudsmannen visar
att det i var fjärde skola är omöjligt för rullstolsburna
att komma fram i huvudentrén. I var tredje skola
hindras de av smala dörrar eller höga trösklar.
Detta är i första hand en oacceptabel situation för
de elever och den personal som behöver tillgång till
skolan, men det påverkar också andra besökare i
skolans lokaler.
Fru talman! Rätten att rösta är en grundläggande
medborgerlig rättighet, och valhemligheten är funda-
mental för det demokratiska valsystemet. Att få rösta
på valdagen är inte bara en rättighet, utan det är för
väldigt många människor också en viktig symbol-
handling.
Regeringens lösning på problemet är att funk-
tionshindrade som inte kan ta sig in i lokalen ska
kunna avlägga sin röst omedelbart utanför vallokalen
till någon av valförrättarna om det kan ske under
betryggande former, så att valhemligheten bevaras.
Man stoppar alltså en funktionshindrad på väg in i
vallokalen därför att hon eller han inte kan komma in,
och så får den personen vänta på att någon valförrät-
tare tar sig tid att komma ut och hjälpa till med valet.
Detta kan i och för sig ses som en förbättring jäm-
fört med tidigare när det inte stod någon möjlighet
över huvud taget till buds för den här typen av röst-
ning, men det kan ändå inte vara meningen att vissa
medborgare ska vara hänvisade till att rösta på trap-
pan till den ordinarie vallokalen och därför, naturligt-
vis, ha sämre möjligheter att ta egna valsedlar.
Man kan knyta an det här till den nationella hand-
lingsplanen för handikappolitiken. Riksdagen har
beslutat att samhället ska utformas så att människor
med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i
samhällslivet. Det målet ska nås 2010. För att hjälpa
till med det här har vi från Folkpartiet liberalernas
sida finansierat en engångssatsning på 5 miljoner
kronor under de närmaste åren för att genomföra en
omfattande tillgänglighetsreform och för att det ska
vara möjligt att uppnå målen med handlingsplanen
för handikappolitiken.
Det här, fru talman, inkluderar också en handi-
kappanpassning av landets skolor. På det sättet skulle
man ju kunna lösa det här problemet. Målet måste ju
vara att alla människor ska behandlas lika på valda-
gen. Därför bör vallagen klart och tydligt uttrycka att
vallokalen ska vara tillgänglig också för personer
med funktionshinder.
Vi har tagit upp två andra frågor i vårt betänkande
som jag tänkte uppehålla mig vid. Det som är mycket
positivt är förslaget om brevröstning. Vi har gemen-
samt kommit fram till att vi anser att brevröstning kan
tillämpas och att det räcker att rösten kommer in
dagen efter valet.
Personvalet har också berörts här. Jag vill in-
stämma i den moderata och centerpartistiska reserva-
tionen, som handlar om att vi ska renodla personvalet
och ta bort spärrarna. Vi får ju, precis som Åsa Tors-
tensson framhöll, anledning att återkomma till den
frågan vid flera tillfällen.
Nils Fredrik Aurelius och Ingvar Svensson yrkar
bifall till en reservation som handlar om Internetröst-
ning. Internetröstning och e-demokrati är spännande.
Vi från Folkpartiet är positiva till detta, men jag kan
inte förstå varför detta i den här vändan bara skulle
omfatta utlandssvenskar. Nils Fredrik Aurelius peka-
de själv på att man i Kommunaldemokratiutredningen
har lyft fram att man skulle kunna pröva detta i en
svensk kommun. Det är väl i så fall bättre att pröva
där. Varför begränsa det till utlandssvenskarna?
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 1. Jag instämmer också i reservation 3.

Anf. 9 NILS FREDRIK AURELIUS (m) re-
plik:
Fru talman! Anledningen till att frågan om Inter-
netröstning för utlandssvenskar kommer upp i det här
sammanhanget är att det är just den frågan som tas
upp i detta betänkande. Vi har ju sagt att vi vill pröva
Internetröstning i andra sammanhang också - man
kan t.ex. börja i en kommun. Men det viktiga tycker
jag är att man vågar göra någonting nu.

Anf. 10 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! I så fall tycker jag att man kunde ha
gått steget längre. Redan i detta sammanhang hade
man kunnat föreslå att det här skulle göras i någon
kommun nu. Det hade varit bättre.
Vi är ju lite till mans oroliga när det gäller säker-
heten vid Internetröstning. Jag föreställer mig att
osäkerheten möjligen skulle vara större om vi tilläm-
par detta på utlandssvenskar än om vi tillämpar detta
på invånarna i en svensk kommun.
Men låt oss fundera vidare kring frågan! Vi är i
princip positiva från Folkpartiet.

Anf. 11 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag, liksom flera tidigare talare här i
talarstolen, gläds åt att brevröstningen nu blir generell
för utlandssvenskar. Jag tror att det kan bidra till
betydligt fler väljare i kommande val. De svårigheter
som de som har varit utomlands har haft har redan
berörts, så jag ska inte ta upp det igen, utan jag är,
som sagt var, väldigt glad åt att framför allt Social-
demokraterna och Vänstern till slut gick med på det-
ta.
Vi i Miljöpartiet har två reservationer i betänkan-
det. Den ena handlar om det statliga partistödet och
den andra om personval och kampanjbidrag.
Vad gäller partistödet finns det ju ett statligt stöd
för partier. Det är dels det s.k. partistödet, som är ett
mandatbidrag, dels ett kanslistöd som är ett grundbi-
drag och ett tilläggsbidrag. Nu har regeringen lagt
fram ett förslag om att man ska halvera partistödet
och grundstödet för de partier som får mindre än 2 %
av rösterna i ett val.
Det förslaget har givetvis uppkommit av den situ-
ation som var 94-98 när Ny demokrati hade lämnat
riksdagen och föll väldigt lågt i väljaropinionen. Man
ansåg då att det inte var riktigt grundlagsenligt att de
kunde utkvittera de här bidragen på det sätt som de
gjorde. Det kan ligga något i det, och det går att förstå
varför man reagerar. Men detta var en enskild händel-
se; det får vi inte glömma. Och den här lagen är från
1972, om jag inte minns fel.
Jag menar att en sådan här tillfällig nedgång av
antalet röster kan drabba alla partier - kanske inte de
största. Det är väl risk för att det inte drabbar Social-
demokraterna och Moderaterna, kanske inte heller
Vänstern och kd, men flera partier har varit i
gränstrakterna kring 4 % och under. Jag menar att
man, om det skulle bli en tillfällig nedgång, inte ska
råka ut för denna kraftiga neddragning av bidragen.
Då kan partiet inte komma igen på ett rättvist sätt.
Därmed vill jag yrka bifall till reservation 2.
När det gäller personval och kampanjbidrag finns
det, som utskottets majoritet mycket riktigt påpekar,
en överenskommelse mellan partierna som gjordes i
april 2000. Men den överenskommelsen, om att man
ska vara så öppen som möjligt när det gäller redovis-
ningen av partiernas intäkter, handlar om partiernas
centrala verksamhet. I överenskommelsen vädjar man
på något sätt om att även stödet till enskilda bör redo-
visas, men det finns inte alls någon kontroll eller
någon plikt eller liknande när det gäller att enskilda
kandidater ska göra detta. Så detta är verkningslöst i
fråga om de avarter som man kan tänka sig att man
skulle kunna komma åt med en reglering.
Det finns ju regleringar ute i världen för sådant
här. Inte minst i USA finns det en reglering när det
gäller kampanjbidrag. Jag och Miljöpartiet menar att
det med tanke på personvalet och utvecklingen av det
borde vara dags att skapa en reglering i stället för den
här frivilliga anmälan som det skulle kunna bli något
slags offentlighet av men som det inte kommer att bli.
Skulle en enskild ledamot få stora bidrag från ett
företag eller ett bolag för att driva en speciell intres-
sefråga behöver den här ledamoten inte uppge det.
Väljarna vet då inte hur den här enskilda kandidaten
kan bedriva sin kampanj på det sätt som han gör. Det
tycker jag är väldigt viktigt. Därför yrkar jag bifall
också till reservation 5.
I övrigt kan jag känna sympati för Folkpartiets re-
servation när det gäller tillgängligheten till vallokaler.
Här hoppas jag på den nya regeln om att kommuner-
na förväntas ha tillgänglighet för funktionshindrade
och också den lilla extra nya idén om att man kan få
lämna sin röst på utsidan av vallokalen. Det är väl en
förbättring, precis som Helena Bargholtz sade. Men
när det i övrigt gäller förtroendevaldas möjligheter att
arbeta handlar det just om att se till att de funktions-
hindrade kan arbeta, och inte bara någorlunda bättre
än i dag utan på samma villkor som andra förtroende-
valda.
Det här med att gå till vallokalen är oerhört vik-
tigt, även om det bara sker en gång vart fjärde år. Jag
har alltså en sympati för detta. Men jag tror nog att vi
den här gången kan klara oss med det som majorite-
ten har skrivit.

Anf. 12 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag blir lite besviken när Per Lager är
så nära att tycka som jag. Varför inte ta steget över
och instämma i min reservation i frågan för att mar-
kera att detta är en väldigt viktig fråga? Nu kan inte
jag Miljöpartiets budgetförslag - jag vet ju att bud-
geten görs upp tillsammans med Socialdemokraterna
- men visst borde man väl kunna få loss pengar för
att arbeta för att alla skolor blir handikappanpassade.
Då löser man ju problemet, inte bara för dem som
röstar på valdagen och de funktionshindrade utan
också för alla som vistas i skolorna.
Jag vill därför, fru talman, fråga Per Lager om han
är beredd att i kommande arbete också verka för en
bättre handikappanpassning av landets skolor.

Anf. 13 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag har själv jobbat på en skola i 19 år
och sett hur den skolan fick anpassas efter funktions-
hindrade. Det gjordes därför att vi hade sådana elever
i skolan, inte därför att man skulle kunna komma dit
på valdagen.
Problemet för mig är ju, som Helena Bargholtz
förstår, den summa som nämndes och som Folkparti-
et, förmodar jag, har i sitt budgetförslag. Detta är
alltså en budgetfråga som jag inte kan ställa upp på.
Men jag ska fundera över om jag inte kan rösta på
Folkpartiets förslag här.

Anf. 14 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Det var trevligt att höra att Per Lager
är lika engagerad i de här frågorna som jag är. Det är
riktigt att Folkpartiet har anslagit 5 miljarder kronor
för att göra en särskild handikappanpassning. Här
kunde vi väl se om vi inte så småningom kunde hitta
någon gemensam grund.

Anf. 15 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag tror väl att det var 5 miljoner och
inte 5 miljarder. Var det 5 miljarder? Jaha. Ja, det är
en stor summa och naturligtvis en viktig fråga. Detta
kan jag dock inte ställa upp på, eftersom vi har en
budgetöverenskommelse med Socialdemokraterna i
den här frågan.

Anf. 16 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag i det här betänkandet och avslag på
samtliga reservationer.
Jag instämmer med dem som har noterat att ut-
skottet i stort sett är enigt i de vallagsfrågor vi har
diskuterat. Det är en gammal fin tradition att det är
breda politiska majoriteter vid den här typen av val-
lagsfrågor. För min del önskar jag att denna enighet
skulle bestå även i andra viktiga konstitutionella
frågor som vi diskuterar i vårt utskott.
Nu till det som har anförts i debatten. Flera har
varit inne på detta med brevröstningen och att vi nu
har blivit eniga här. Det är väl ingen hemlighet att vi
har sett vissa problem med framför allt påverkan-
smöjligheter när det gäller dem som ska brevrösta.
Man måste kunna vara säker på att det är personens
egen vilja som ligger till grund för vilket parti den
personen har röstat på. Det gäller även postgången:
Hur säkert är det här egentligen? Blir det bara ett slag
i luften? Kommer det inte fram i tid osv.?
Dessa farhågor måste vägas emot att så många
som möjligt ska kunna delta i ett allmänt val, och
naturligtvis även de som bor utanför Sveriges gränser.
Det var väl i fråga om den valmöjligheten som jag
och andra socialdemokrater i utskottet kände att det
vägde över att se till möjligheterna för så många som
möjligt att delta i valet. Sedan får vi som efter alla
val, som ju utvärderas på många olika sätt, också
utvärdera den här frågan och se hur det har fungerat.
Kanske kommer det överklaganden osv. som visar att
det här kanske inte var någon lysande idé.
Vi var för vår del beredda att skjuta på det här till
nästa val. Många partier var dock överens om att
detta skulle införas redan nu, och i den samarbetsanda
som jag tycker är så bra har vi böjt oss för de argu-
menten och sagt att vi vill vara med och utforma
någon typ av lag som gör det möjligt att införa detta
redan till det här valet. Det är bra, tycker jag, att vi
har blivit eniga om det.
När det gäller spärregler och personvalet, som fle-
ra har varit inne på, är ju historien att vissa partier har
drivit att det ska vara ett rent personval och vissa
partier har tyckt att det inte är någon bra modell.
Kompromissen är alltså ett val med personvalsinslag,
en kompromiss där man försökt gå alla till mötes och
då infört de här spärrgränserna. Att redan nu dra slut-
satsen att detta är fel och bör ändras tror jag är lite för
tidigt. Minst ett val till för att utvärdera hur person-
valet fungerar tror jag är av nöd tvunget.
Det viktigaste i det här läget tror jag kanske inte
är att diskutera spärrnivåer och hur det ska se ut i
framtiden utan att verkligen uppmana medborgarna
som ska gå till val att ta ställning, att ta reda på vilken
kandidat de tycker är bäst och sätta ett kryss för den,
så att vi får upp antalet väljare som begagnar sig av
möjligheten att sätta ett kryss och vara med i person-
valet.
Sedan ska som sagt också det här valet utvärderas,
och vi får då se hur vi har lyckats. Men jag tror nog
att detta är den framkomliga vägen just nu.
Sedan går jag över till det här med partistödet.
Miljöpartiet tycker att det är lite väl hårda bud att det,
om man skulle åka ur riksdagen och hamna under
2 %, skulle bli drastiska förändringar i partistödet.
Som Per Lager mycket riktigt sade bottnar det här
förslaget i att Ny demokrati, ett parti som i praktiken
inte fanns, på ett motbjudande sätt kunnat tillgodogö-
ra sig pengar. Det var stora inbördes strider om vem
som ägde rätten att teckna konton osv. Det är natur-
ligtvis oacceptabelt. Det är alltså inte bara spärrgrän-
sen som är det viktiga utan också formuleringarna om
att partiet ska finnas kvar, ha en revisor, ha stadgar
osv. Detta är alltså bara en del.
När vi diskuterat detta har det inte handlat om att
de stora partierna tänker vara elaka mot några små
partier som riskerar att hamna här - långt därifrån.
Ska man någon gång sätta en gräns är det alltid dis-
kutabelt var den gränsen ska ligga för att det ska bli
så sunt som möjligt. Men den andra delen i detta är ju
att går man ned ännu lägre än de 2 procenten finns
det flera partier som ligger där och som inte har varit
inne i riksdagen. Då kommer också den rättvisedis-
kussionen: Om två partier ligger på storleken 1 %
eller 2 % i ett val, varför ska det ena partiet ha andra
ekonomiska förutsättningar än det som aldrig har
varit inne i riksdagen?
Jag menar att det finns flera olika saker att disku-
tera när det gäller detta. Det finns inte ett gyllene
absolut rättvist system. Men jag tror att vi ändå har
hittat en hygglig nivå och hyggliga skrivningar för att
det här ska uppfattas som både rimligt och accepta-
belt.
Till sist Folkpartiets motion om möjligheten för
de funktionshindrade att komma in i en vallokal. Här
känner jag att det är total politisk enighet i sak. Alla
vill naturligtvis se till att alla kan komma till en val-
lokal, oavsett om man har ett funktionshinder eller
inte.
Problematiken uppstår när Helena Bargholtz så
kategoriskt slår fast att så bara skall ske. Det finns
liksom ingenting om vad som faller inom rimlighe-
tens gräns. Konstruktionen att länsstyrelsen ska vara
med och att det ska föras fram argument för att man
är tvungen att använda en lokal som inte är anpassad
för funktionshindrade är bara det en otroligt stark
påtryckning.
Jag tycker att det skulle vara djupt olyckligt om
det på någon enstaka plats helt enkelt inte går att
ordna och man är tvungen att förlägga en vallokal så
att samtliga i det valdistriktet får orimligt långt att ta
sig till den. Då har vi återigen rimlighetsbedömning-
en. Någonstans tycker jag ändå att man måste kunna
göra undantag trots att det är glasklart vad vi syftar
till.
När vi råkade ut för detta hemma i min kommun
löste vi det mycket enkelt genom att vi bad gatukon-
toret att provisoriskt över valdagen fixa till handikap-
panpassade ramper till en mycket ringa kostnad och
lätt åtgärdat. Den goda viljan finns både på kommu-
nal nivå och bland oss som sitter här. Det är bara det
att det måste finnas en rimlighetsbedömning.
Därmed, fru talman, hoppas jag att jag har gått
igenom allt som förekommit i dagens diskussion.

Anf. 17 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Just det! Precis som Mats Berglind
säger går det ofta att lösa problemet med handikappa-
des möjligheter att komma in i vallokalen med ganska
enkla medel. Man kanske inte ens behöver gå så långt
att man bygger om lokalerna, även om strävan måste
vara att alla kommunens lokaler ska vara handikap-
panpassade. Man ska aldrig känna sig diskriminerad
för att man är handikappad.
Men varför då behöva ha några särregler när det
gäller handikappades möjligheter att komma till val-
lokalen. Det är bara att slå fast att de ska kunna
komma dit. Sedan får man lösa det på det utmärkta
sätt som man tydligen gjorde i Mats Berglinds kom-
mun. Det ska lösa sig. Vi ska inte ha någon diskus-
sion med länsstyrelsen om de kan gå med på detta
eller inte. Det ska lösas.

Anf. 18 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Om Helena Bargholtz hade lyssnat på
mig hade hon kommit underfund med att vi är helt
överens, förutom den rimlighetsbedömning som jag
sade att man ändå måste göra. Om det på något en-
staka ställe i detta land bara inte går, är det då rimligt
att inte ens kunna använda en vallokal i alla övriga
medborgares närhet utan de ska få orimligt långa
resor för att ta sig till en vallokal? Det är den öpp-
ningen som vi gör. I övrigt är vi helt överens.

Anf. 19 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag kan inte se att det finns något skäl
till att det skulle vara rimligt att inte låta handikappa-
de kunna komma in i en vallokal. I så fall får man väl
anslå lite mer pengar. Kommunen får göra en insats
för detta. Jag kan inte tänka mig vad det är för konstig
vallokal som skulle vara så svår att göra i ordning för
att också handikappade skulle kunna ta sig in. Man
ska inte precis lägga en vallokal på en fjälltopp.

Anf. 20 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Nej, den tanken har inte ens slagit
mig. Men man vet aldrig, det kanske finns ställen där
det också skulle behövas. Vad vet jag.
Jag tror inte att vi ska måla upp det här problemet
alltför dramatiskt. Skulle det framkomma efter det här
valet att detta är mer vanligt än undantag ska vi nog
göra någonting åt det. Men än så länge har jag ett
oerhört stort förtroende för att de som sitter i de lo-
kala valnämnderna och i respektive kommun löser
detta så att det problem Helena Bargholtz målar upp
icke kommer att uppstå.

Anf. 21 NILS FREDRIK AURELIUS (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill instämma med Mats Berglind
i att det är bra att vi har nått enighet på en väsentlig
punkt i detta betänkande, om brevröstning för ut-
landssvenskar. Enighet är en viktig del av politiken.
Den andra viktiga delen är den demokratiska kon-
flikten. Den måste vi också ta ibland. Förslaget visar
också att riksdagen har betydelse i varje fall genom
utskotten.
Jag kan också hålla med Mats Berglind om att det
finns vissa problem med valhemligheten vid olika
typer av röstning. Redan vid ombudsröstning kan
man tänka sig att det kan finnas sådana problem, vid
brevröstning, som vi har sagt, och naturligtvis också
när vi talar om röstning via Internet, som Mats
Berglind inte berörde så mycket i sitt inlägg.
Här har vi tagit upp frågan om just utlandssvens-
kar eftersom de fanns med i propositionen. Det hade
naturligtvis varit en möjlighet. Tillgängligheten till
Internet för utlandssvenskar är kanske ganska god, i
varje fall bättre än tillgängligheten till närbelägen
vallokal. Det hade ju varit en möjlighet att testa ett
försök med Internetröstning.
Jag vill ställa följande fråga: Regeringen säger ba-
ra lite vagt att ärendet bereds vidare inom Regerings-
kansliet. Jag tycker mig finna en viss räddhågad in-
ställning till att pröva den nya tekniken. Nog tror väl
Mats Berglind liksom jag att vi om 10 eller 20 år
kommer att använda ny teknik när vi röstar?

Anf. 22 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Den bedömningen gör nog jag också.
Om ett par tre val kanske detta är ett vanligt sätt att
rösta. I dag är inte problematiken så stor när det gäller
vem som får rösta, rösthemligheten osv. Vi är väl
många som sköter våra bankärenden via Internet och
känner oss ganska trygga med att inga andra kommer
åt de uppgifterna och att ingen förhoppningsvis tar ut
pengar på våra konton. Den delen är kanske inte den
svåraste att lösa. Det gäller att hitta ett system för hur
långt vi ska sträcka oss när det gäller den icke sunda
påverkan på den som ska rösta. Det hör mycket nära
ihop med brevröstningen.
Jag tycker att man innan man tar till sig ny teknik,
för det ska vi alla göra, också måste ha en sund skep-
sis till vad den kan innebära. Trögheten i sådana här
frågor tycker jag har sitt berättigande, och jag ser
fram emot diskussionen framöver om hur man ska
kunna lösa den här typen av frågor.

Anf. 23 NILS FREDRIK AURELIUS (m) re-
plik:
Fru talman! Om Mats Berglind och jag nu är
överens om att den nya tekniken kommer att använ-
das framöver är frågan hur man ska ställa sig i dag.
Är inte det rimliga då att man brukar vara lite aktiv
och kanske ta ett första steg genom ett försök, exem-
pelvis för utlandssvenskar, där det kan finnas speci-
ella skäl till Internetröstning, och inte bara år efter år
säga att man fortsätter att bereda frågan i Regerings-
kansliet.
Jag vet att vi får anledning att återkomma till den
här frågan ytterligare minst en gång i vår i ett bredare
sammanhang. Men jag vill ändå fråga Mats Berglind
om inte det rimliga när man ska ändra sådana här rätt
komplicerade saker är att man tar ett litet steg i taget
och sedan utvärderar det. När kommer det första lilla
steget?

Anf. 24 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Svaret på när det första steget kom-
mer har inte jag. Det vet jag inte om någon har. Vi
måste faktiskt vara lite varsamma. Uppkommer dis-
kussioner och en problematisering av vad detta skulle
få för betydelse i olika delar och vi skulle känna att
de problemen är för stora för att vi över huvud taget
skulle vilja göra något försök är det klart att det skjuts
ganska långt på framtiden.
Jag känner nog en viss tveksamhet till hur snabbt
man ska gå fram med detta. Jag håller med dem som i
sin argumentation har sagt att ska det göras en för-
söksverksamhet är kanske inte utlandssvenskarna de
första man tänker på. I så fall tycker jag att det hade
varit lika rimligt att göra det i någon kommun.
Men själva teknikfrågan och själva farhågorna är
lika stora oavsett om det sker ute i världen eller
hemma i Sverige. Jag tycker att det är bra att rege-
ringen fortfarande bereder den här frågan. Vi får se
vad man kommer fram till så småningom.

Anf. 25 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Mats Berglind nämnde att stora parti-
er inte är allmänt elaka mot små partier som råkar att
hamna utanför riksdagen. Det är inte därför som man
är med på att sätta gränsen vid 2 %.
Men den här riksdagen borde ha utrymme för en
större mångfald, anser vi i Miljöpartiet och några
andra partier. Den borde inte begränsas till att partiet
ska ha fått 4 % av rösterna för att få vara med i riks-
dagen. Det innebär att vi inte ser 4 % som en bra
gräns i dag för att få riksdagsmandat.
Mats Berglind säger att 2 % är en rimlig avväg-
ning och att man måste sätta gränsen någonstans.
Självklart kan det finnas behov av gränser, men det
här handlar om en avveckling av ett stöd som utgår
under den mandatperiod som man hamnar utanför
riksdagen. Det finns också ett avtappningssystem som
nu ska halveras.
Frågan är: Är verkligen ett enda val så avgörande
för ett parti som har både årsredovisning och auktori-
serad revisor? Är det rimligt att man försätter ett parti
i den situationen?
Nu vet vi att Ny demokrati var ett särskilt fall. Se-
dan 1992 har vi inte haft något mer sådant fall. Ska
det vara styrande för framtiden och för andra partier
som har ordentliga strukturer och som kommer att
fortsätta att bedriva sin verksamhet, men som kan
råka ut för en tillfällig nedgång i väljaropinionen?

Anf. 26 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Jag skulle kunna ge ett oerhört kort
svar: Ja, jag tycker att det är rimligt.
Jag försökte att beskriva den här problematiken i
mitt inledande anförande. Vi anser att de partier som i
dag finns representerade i riksdagen inte ska jämföras
med Ny demokratis agerande när de åkte ur riksda-
gen. Det finns inga sådan jämförelser.
Men när vi har sett hur det kan gå till tycker jag
att det är rimligt att man inför en lagmässig reglering.
Vi vet ju inte vilka partier som kommer in i riksdagen
i framtiden. På det sättet behöver man inte särskilja
olika partier, utan då finns det ett system för hur det
hela ska hanteras. Tillfällig svacka eller inte, men det
finns i alla fall fortfarande pengar kvar även om man
skulle hamna under 4-procentsspärren.
Det går alltid att ifrågasätta procentsatser och
gränsdragningar, men jag tycker ändå att det här är
det rimliga. Om det ska vara 4-procentsspärr för att ta
sig in i riksdagen eller inte har vi inte ens diskuterat.
Men mig veterligt är det väl samma sak där. Det finns
en bred politisk majoritet för det systemet. Jag känner
inte att det är aktuellt att ändra på den delen.

Anf. 27 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag kan förstå Mats Berglinds inställ-
ning. Men även Socialdemokraterna, moderaterna
och de större partierna fluktuerar i antalet väljare från
val till val. Nu ligger de betryggande högt så de be-
höver inte ha dessa problem. Dessutom har de en helt
annan ekonomi än det lilla partiet som ligger och
balanserar eller ligger strax över 4 %. Det är i alla fall
tre partier som ligger väldigt nära den gränsen.
En tillfällig nedgång för något av dessa tre partier
- precis under 2 % - skulle göra det nästan omöjligt
att bedriva politik på det sätt som man bör göra för att
kunna komma tillbaka till riksdagen.
Nu låter det väldigt mycket som att jag talar i
egen sak, och jag ska inte alls förneka att det kan
ligga någonting i det. Men, som sagt, partiet är inte
ensamt i den här situationen.

Anf. 28 MATS BERGLIND (s) replik:
Fru talman! Jag har redogjort för mina argument
för varför jag tycker att detta är rimligt två gånger, så
dem tänker jag inte upprepa. Men det är ett argument
som jag inte köper av Per Lager, och det är detta med
att om ett parti - jag avser inte Miljöpartiet - åker ur
riksdagen och hamnar under 2 % skulle det bli omöj-
ligt att ta sig tillbaka. Det är detsamma som att säga
att det inte finns något parti i dag utanför riksdagen
som kan ta sig in bara på grund av att det inte har det
partistöd som utgår till riksdagspartierna. Jag köper
inte det argumentet, för så är det inte.

Anf. 29 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Som redan har antytts är de valtek-
niska frågor som vi nu diskuterar inte av den karaktä-
ren som brukar åstadkomma några mer omfattande
kravaller och opinionsyttringar på gator och torg. Det
är strängt taget bara riksdagsledamöter som kan entu-
siasmeras i någon större utsträckning för dessa frågor.
Det innebär inte, vilket redan har sagts här, att
frågorna på något sätt är oviktiga för våra medborga-
re. Jag tror snarare att vi har att göra med de kanske
allra viktigaste frågorna som gäller vår demokrati.
Jag ska inte upprepa det som tidigare har sagts,
utan jag bara konstaterar att det i betänkandet finns en
lång rad förslag - de flesta av ganska begränsande
och av teknisk karaktär. I de allra flesta fall råder det
enighet, och det är bra. Det är bra att vi är eniga kring
den grundläggande utformningen av vårt valsystem.
När det gäller valsystem vill jag t.o.m. gå så långt
som att säga att det ligger en hel del i den konservati-
va attityden, att någonting är bra just därför att det är
gammalt och välkänt. För att ett valsystem ska kunna
tillämpas måste väljarna, medborgarna, begripa hur
det fungerar. Bl.a. därför bör man vara försiktig med
omfattande och ofta återkommande förändringar i
valsystemet.
Den senaste mer genomgripande förändringen av
valsystemet var införandet av det begränsade person-
valsinslaget vid förra valet. Den modellen var en
kompromiss som partierna nådde utifrån väldigt olika
utgångspunkter. Några partier - i synnerhet på den
högra delen av den politiska skalan - skulle gärna ha
sett ett betydligt större inslag av personval. Några,
åtminstone enskilda ledamöter, argumenterade för ett
rent personvalssystem. Vi från Vänsterpartiet hade
snarare motsatt uppfattning. Vår entusiasm för per-
sonval över huvud taget var, och är, ytterst begränsad.
Vi står bakom det system som man nu har. Vi har
inte väckt några motioner om förändringar av det
nuvarande personvalsinslaget. Men det som vi tycker
är bäst med det begränsade personvalsinslaget är just
att det är begränsat. Vi har i Sverige fortfarande ett
valsystem som är baserat på partier som går till val på
sina politiska program, och det är bra.
Ett förstärkt personvalsinslag riskerar att flytta fo-
kus ännu mer från ideologier, politiska program,
helhetslösningar och konkreta förslag till individer
med mer eller mindre väl underbyggda uppfattningar
om vad den ena eller andra ledamoten står för och
vilka kvaliteter han eller hon har. Jag menar att det är
ett slags illusion att tro att man genom ett personval
förstärker djupet i demokratin. Snarare flyttar man
fokus från det som är viktigt - politiken och innehål-
let i besluten - till det som är underordnat.
Jag ska inte utveckla detta närmare. Det finns sä-
kert anledning att återkomma till det i andra samman-
hang. Jag vill bara beklaga att vi inte kan hålla ihop
kompromissen kring personvalssystemet. Från bor-
gerligt håll driver man hela tiden på för att åstad-
komma en förändring. Jag tror att det såväl sakligt
som för konsensuskvaliteten skulle vara olyckligt att
genomföra några ytterligare förändringar i person-
valssystemet.
Brevröstning från utlandet har redan noterats. Jag
vill bara säga att vi aldrig har haft några principiella
invändningar mot detta. Tvärtom har vi hela tiden sett
att man kan utvidga möjligheterna och underlätta för
dem som befinner sig utomlands att delta i val. Sedan
har det funnits och finns fortfarande praktiska pro-
blem. Vi har velat vara säkra på att de praktiska pro-
blemen är av en sådan karaktär att de kan klaras av.
Under beredningen i utskottet har vi känt oss trygga
på den punkten. Därför kan vi också ställa oss bakom
förslaget.
Miljöpartiet tar upp frågan om lagstiftning om re-
dovisning av kampanjpengar. Varken regeringen eller
utskottet föreslår någon tvingande lagstiftning om
offentlighet på det här området. Jag tror att det är
mycket klokt att avstå från ett sådant lagförslag.
Regeringen avstår nästan motvilligt från att lägga
fram ett lagförslag. Man förstår av formuleringarna i
propositionen att regeringen nog helst skulle velat
göra det men gör det inte just nu. Jag tror att det finns
starka principiella skäl mot att införa lagstiftning på
det här området, alltså inte bara för att det inte be-
hövs, utan det finns principiella skäl mot att göra. Det
har att göra med förhållandet mellan partierna och
statsmakten.
Ibland kan man kanske uppfatta partierna som nå-
got slags utväxt av statsapparaten, som något slags
myndigheter, och att medborgarna ska garanteras
insyn i deras verksamhet. Men det är, menar jag, en
felsyn. Partierna är tvärtom medborgarnas verktyg i
förhållande till staten, medborgarnas verktyg för att
kontrollera staten.
Man måste vara oerhört försiktig med att skapa en
situation där statsapparaten får någon som helst möj-
lighet att påverka partiernas möjligheter att delta i
valen. Blotta misstanken om att en regering eller en
riksdagsmajoritet skulle använda lagstiftningen för att
förbättra sitt eget partis position på ett eller annat sätt
vore ytterst olycklig. Därför ska man också vara yt-
terst försiktig med varje form av ingripande lagstift-
ning i partiernas inre arbete. Detta förutsätter - det
säger regeringen och är helt riktigt - att partierna
agerar på ett sådant sätt att den här öppenheten som vi
vill ha garanteras.
Sedan finns det ett annat problem här, och det
hänger ihop med personvalsinslaget. Som jag antydde
tidigare är jag inte så entusiastisk över personval över
huvud taget. Jag är ännu mindre entusiastisk över en
öppen fragmentarisering av valkampanjerna, inte i
partiernas gemensamma valkampanjer utan i enskilda
individers personvalskampanjer, kanske med stora
summor av pengar från stora organisationer, företag
osv. Skulle vi hamna i en situation av amerikansk
modell - om jag så får säga, för det är ganska extremt
och det är långt dit, men i alla fall - blir det förmodli-
gen oundvikligt med någon form av lagstiftning om
detta. Men att redan nu, i oträngt mål, gå in med en
lagstiftning menar jag snarast skulle legitimera en
utveckling i den riktningen. Det tror jag vore oerhört
olyckligt.
Tiden rinner i väg, och jag hinner inte kommente-
ra allt som har tagits upp här. Jag ska bara mycket
kort ta upp Folkpartiets reservation. Precis som Mats
Berglind sade här tidigare är det en missuppfattning
om man får intrycket att det finns en skillnad i ambi-
tioner mellan majoriteten och Folkpartiet när det
gäller funktionshindrades tillgänglighet till valloka-
lerna. Vi är helt eniga om detta. Allt som går att
praktiskt göra för att garantera denna tillgänglighet
ska göras. Detta finns också uttryckt i det lagförslag
som nu ligger på bordet.
Folkpartiet föreslår ju faktiskt ingen annan lag-
stiftning i dag. Det står i reservationen att regeringen
bör återkomma med ett nytt lagförslag där man har
beaktat det som sägs i motionen. Men om detta mot
förmodan skulle gå igenom här i kammaren lär det ju
inte innebära ett nytt lagförslag inför det här valet
utan till nästa val, 2006. När det gäller det här valet är
vi uppenbarligen överens om att detta är ett steg i rätt
riktning. Sedan får vi väl utvärdera det, som vi utvär-
derar alla val, och om det så behövs återkomma med
en förstärkt lagstiftning till kommande val. Jag tror
inte att det blir några som helst svårigheter för oss
samtliga partier att komma överens i den frågan.

Anf. 30 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Det gäller detta med tillgängligheten
för de handikappade. Det är ju bra att vi alla är så
ense om hur viktigt detta är. Men varför ska det över
huvud taget finnas några särregler för detta? Varför
ska man kunna få begära tillstånd hos länsstyrelsen
att under vissa omständigheter kunna förhindra han-
dikappade att ta sig in i vallokaler? Det är väl bättre
att se till att åtgärda det här på olika sätt.
Jag har tidigare i mitt meningsutbyte med Mats
Berglind sagt att detta är möjligt. Och det är ännu mer
möjligt med Folkpartiets förslag, där vi satsar 5 mil-
jarder extra på att handikappanpassa skolorna. Det är
alltså en skillnad här. Vi vill inte ha någon särregle-
ring. Vi ska utgå från att detta ska fixas omedelbart.

Anf. 31 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tror att Mats Berglind har förkla-
rat det här tidigare, men jag ska försöka göra det en
gång till.
Det skulle kunna vara så att det i något eller några
fall faktiskt inte är möjligt att till valet i september i
år fullt ut klara att göra vallokalerna tillgängliga för
funktionshindrade. Jag är övertygad om att det går i
de allra flesta fall. Med den lagstiftning som vi nu
föreslår sätter vi en stark press på alla kommuner att
se till att fixa det här.
Om det nu i något eller några fall visar sig att det
faktiskt inte går, vad gör man då? I så fall får man ju
stänga vallokalen, och då får alla väljare i det distrik-
tet ta sig någon annanstans. Det går säkert bra i stor-
stadsområdena, men i stora delar av landet innebär
det en ganska omfattande förlängning av restider.
Detta är inte rimligt. Därför är den lagstiftning som
nu föreslås stark. Den kommer i de allra flesta fall,
om inte i alla fall, att leda till att vallokalerna blir
tillgängliga för de funktionsförhindrade.

Anf. 32 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att Mats Einarsson kanske har
större tillit till kommunernas och länsstyrelsernas
vilja att göra detta. Jag är mer orolig, just därför att
den här reservutgången finns, att länsstyrelserna och
kommunerna kommer att tycka att de inte behöver
fixa vallokalerna för de funktionshindrade. Jag har
inte lika stor tilltro till den starka viljan när det finns
en möjlighet till undantag.

Anf. 33 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det är möjligt att vi har olika tilltro
till de förtroendevalda och till statens myndigheter.
Jag är helt övertygad om att jag har rätt och Hele-
na Bargholtz fel i detta fall. Skulle det vara tvärtom,
måste vi naturligtvis vidta ytterligare åtgärder. Det får
vi hur som helst återkomma till. Det är inte praktiskt
möjligt att åstadkomma det som Helena Bargholtz
vill till valet i år, utan vi måste ändå återkomma till
frågan till nästa val.

Anf. 34 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Mats Einarsson nämnde kompromis-
sen i fråga om personvalet från 1993. Han förundrade
sig lite över att ett antal partier nu agerar i frågan.
Men såvitt jag kan erinra mig gällde överenskommel-
sen till och med valet 1998. Under tiden fram till dess
skulle man inte genomföra några förändringar, det var
man överens om. Men efter 1998 års val är fältet fritt
att föra fram nya tankar på det här området, och det är
vad som har skett.
Partierna gör ju rangordningar på sina valsedlar.
Tycker inte Mats Einarsson att det vore rimligt att
även väljarna skulle kunna få göra någon sådan rang-
ordning?

Anf. 35 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det är klart att det inte finns någon
överenskommelse som förhindrar partierna att föra
fram vilka förslag de vill när det gäller valsystemet.
Självfallet är det så. Vi har avstått från att motionera
om en ytterligare begränsning av personvalsinslaget,
om man så säger, av respekt för den överenskommel-
se som gjordes inför 1998 års val. Jag kan bara be-
klaga att inte alla partier respekterar den kompromiss
som gjordes, men självfallet är ni fria att föreslå vad
som helst.
Vad gäller rangordning av kandidater vet vi alla
hur svårt, för att inte säga omöjligt, det egentligen är
att på något slags objektivt sätt värdera och rangordna
enskilda människor som är kandidater till uppdrag.
Ändå måste vi göra det. Inom ett parti är det ändå i
någon mening möjligt att göra det. Att göra det som
väljare är i de allra flesta fall, skulle jag vilja påstå, i
princip omöjligt. Det är hundratals namn som man
har att ta ställning till om man tar in samtliga partier.
Det är naturligtvis omöjligt. Även om man satsade
tio gånger eller hundra gånger mer pengar på enskilda
personvalskampanjer skulle det ändå inte finnas nå-
gon möjlighet att göra ett rationellt val. I stället skulle
som jag ser det irrationella faktorer öka sin betydelse
i valkampanjerna. Det blir mindre utrymme för poli-
tik, för ideologi, för polemik och för konkreta förslag.

Anf. 36 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Mats Einarsson har ingen större tilltro
till väljarna, förstår jag. Men man kan i och för sig
också fråga sig om det här med rationella val är något
som försiggår inom partierna i nomineringsprocessen.
Jag vill bara kommentera detta med kompromis-
sen från 1993. I kompromissen ingick att den gällde
t.o.m. valet 1998. Så Vänsterpartiet behöver inte
känna sig bundet, om man nu vill ha andra regler på
detta område, att avstå från att motionera i det sam-
manhanget. Fältet är öppet. Kompromissen gällde
t.o.m. 1998 års val.

Anf. 37 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Som jag sade vet jag att varken
Vänsterpartiet eller något annat parti är bundet av
någon överenskommelse. Jag säger bara att jag be-
klagar att vi inte kunde nöja oss med den kompromiss
som vi ändå nådde 1998. Jag kan bara konstatera att
det inte är så. Även Vänsterpartiet får väl fundera på
om vi ska lämna den plattformen och driva våra egna
frågor när det gäller valsystemet. Men jag tror att det
rent generellt är olyckligt om man får alltför mycket
partipolemik just kring valsystemets konstruktion.

Anf. 38 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Mats Einarsson nämnde här att man
inte bör reglera i oträngt mål, dvs. att de här kam-
panjbidragen ännu inte är så pass omfattande att man
bör göra någon reglering utan att det bör vara fritt.
Å andra sidan vet vi ju när det gäller oss själva här
i riksdagen att vi har ett frivilligt system där vi ska
uppge ekonomiska intressen, andra uppdrag osv. Om
jag inte minns fel var det Vänsterpartiet och Miljö-
partiet som just ville ha ett obligatoriskt register när
det gäller oss själva. För att ge väljarna möjlighet att
ha större förtroende för det politiska systemet tror jag
att just minimiregler för kampanjbidrag är en förut-
sättning.
Nu finns det en överenskommelse mellan partier-
na, men det gäller, som jag sade tidigare, den centrala
verksamheten för partierna och inte nödvändigtvis
enskilda kandidater. Man bara rekommenderar dem
att lämna motsvarande redovisning av kampanjbidra-
gen. Det finns alltså ingen överenskommelse som alls
är tvingande.
När, Mats Einarsson, ska man i så fall införa en
sådan här reglering? Vilka signaler ska till? När ska
man kunna införa det här? Hur långt ska det ha gått
innan man inför en sådan här reglering?

Anf. 39 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag ska jag väl erkänna att Per Lager
har en poäng när det gäller detta att också vi i Väns-
terpartiet har ställt oss bakom en obligatorisk registre-
ring och redovisning av ledamöternas tillgångar och
sådana saker. Det är möjligtvis en något inkonsekvent
hållning. Jag skulle dock, om än med viss försiktig-
het, vilja hävda att det finns en skillnad i fråga om
detta att gå in i partierna, som ju rent defintionsmäs-
sigt står utanför det politiska systemet. Att gå in i
deras inre angelägenheter är en sak. Det är en annan
sak att reglera oss som en gång väl är valda. Men
visst kan man göra olika bedömningar där, det kan
jag hålla med om.
Jag kan inte säga när det har gått så långt att man
måste lagstifta. Jag vet inte ens med vilket mått man
skulle mäta detta. Jag kan bara konstatera att jag inte
anser att det har gått så långt att det är nödvändigt att
lagstifta på det sätt som Miljöpartiet vill.

Anf. 40 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det är ju så att när vi är riksdagsle-
damöter har vi en gång kampanjat och kommit in i
riksdagen. Om vi då ska redovisa våra ekonomiska
intressen och våra uppdrag när vi är här är det väl
ganska rimligt att vi gör det också när vi är på väg in
för att vara uppriktiga och rena mot väljarna. Så det
tycker jag är en inkonsekvens från Mats Einarssons
sida.
Sedan har jag en allmän fundering. I utskottets
skrivning står det att regeringen bereder frågan. Då
kan man ju undra: Vad innebär det? Innebär det att
man i Regeringskansliet sitter och filar på ett slags
reglering eller är det bara så att man sitter och tänker i
en vrå någonstans och anar vad detta kan bli i framti-
den? Vad tror Mats Einarsson om det?

Anf. 41 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tar det sista först. Min insyn i re-
geringens beredningar är tämligen begränsad - dvs.
obefintlig. Vi får nog avvakta kommande val och vad
som kan komma efter det innan jag kan uttala mig om
vad som händer inom Regeringskansliet. Jag har
ingen aning.
Jag tycker också att vi som ledamöter, som parti-
er, som kandidater i valet, ska vara öppna. Vi ska
redovisa öppet varifrån vi får våra pengar. Vi ska
redovisa hur vi använder dem. Allt detta ska vara
öppet. Det jag har lite svårt med är att staten ska be-
stämma detta. Jag tycker att det är bättre att vi som
ledamöter och partier själva agerar på det sättet så att
vi undviker ett statsingripande på detta känsliga om-
råde.

Anf. 42 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag har en motion i den här frågan,
K204, där jag tycker att de spärrar som vi i dag har
gör att personvalet ska tas bort helt och i ett första
steg sänkas, eftersom det inte är möjligt att göra annat
till det val som nu närmar sig. Jag tycker att person-
valet är en stimulans i det politiska arbetet. Jag förstår
att inte alla ledamöter och inte alla partier håller med
mig i den frågan, och det må så vara. Det har jag
förstått av debatten här i dag.
Tiderna har förändrats för politiker. Har man hål-
lit på några år har man haft förmånen att uppleva
både det gamla sättet att välja folk och att bli vald och
det nya med personvalssystemet. Ett rent personval är
alltså inget som jag ser något negativt med. Det är
vad jag tycker är det bästa. Då är tiderna förbi då
partikanslier och partiledningar kan bestämma vilka
man vill ha på listorna och vilka som ska väljas. Ti-
derna är förbi då partierna kan sitta och kvotera på
olika sätt.
Det här med personval är mycket intressant. Jag
har tagit mig en del tid till att studera forskningen,
vad som finns om och kring personvalssystemet un-
der den lilla tid då det har funnits i Sverige. Det gäller
en del om vad som hände i landet främst till valet
1998. Det finns en del att fundera på i utvärderingen
av det.
Men än en gång vill jag säga att det inte var någon
kioskvältare direkt som fanns i Kommun-Aktuellt
senast, då rubriken löd: Personval oroar socialdemo-
krater. Javisst, så är det självklart. Det kan man läsa
ut av den här tidningsartikeln och även av konstitu-
tionsutskottets betänkande som vi behandlar i dag och
av vad som har sagts från den här platsen.
Självklart sitter ingen säkert i sadeln med person-
valet, varken socialdemokrater eller företrädare för
andra partier, definitiv inte i ett system med personval
utan spärrar, som jag hoppas att vi ska ha år 2006. En
del av de utvärderingar som finns säger klart att det
finns ett motstånd mot personval. Partierna vill inte
släppa ifrån sig inflytandet.
Enligt Kommun-Aktuellt var det bara var tredje
socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen
som var positiv till personval. Det berättar alltså
Kommun-Aktuellt, och jag riktigt ser framför mig de
personer som tänker sitta kvar på sina stolar till dess
att partierna - inte väljarna - flyttar på dem.
Jag ska tillägga att det, enligt samma undersök-
ning, även fanns moderata företrädare som var och är
negativa till personvalet och kanske främst till ett rakt
personval, även om det bara var ett fåtal.
Jag tror att alla håller med om att personvalet in-
nebär ett jobbigare system om man är politiker. Man
måste ut och träffa folk ofta och mycket. Man måste
ha olika sociala kontaktytor. Det skadar inte om man
har andra intressen än politik. Det räcker inte med att
kunna rabbla partiprogrammen sida för sida. Och det
räcker inte med att bara ha bra kontakter med parti-
ledning och valkommittér av olika slag.
Jag tror att det är detta som skrämmer några. I dag
har man kunnat skaffa sig politiska plattformar ge-
nom att vara partitrogen på olika sätt och med varie-
rad finess och med olika former för att ta sig fram i
det politiska livet. Och visst är riskerna sådana. Det
sägs också i utvärderingarna att partierna och parti-
troheten riskerar att minska, och kommer troligtvis att
minska, med ett rent personvalssystem.
Men det finns också forskning på området om vå-
ra politiska partier och deras framtid, och vi får väl se
vad som händer där. Men vi får se om vi om tio år har
nuvarande partisystem. Jag tror inte att vi har det.
Jag tror att det är en bra sammanfattning då man
säger:
"Fotfolkspolitikerna och utmanarna har mer att
vinna på personval än sittande heltidspolitiker och
traditionella maktbärare."
Jag erkänner gärna att jag är stolt över att vara
personvald i denna riksdag, och dessutom hemma i
landstinget. Var fjärde ledamot i denna kammare är
personvald, om jag har läst rätt i betänkandet. I kom-
munerna är det 21,7 % och i landstingen 39,6 %. Det
sistnämnda är ett riktigt hälsotecken. Men man ska
komma ihåg att siffrorna inte säger hela sanningen
och berättar hur många som har kommit in utan per-
sonval. Men jag tror att tolv ledamöter i denna kam-
mare genom personvalet gick förbi andra och skaffa-
de sig en plats.
Om man skulle vilja sitta kvar och enkelt bli om-
vald skulle man som först placerad på två listor
hemma i länet säga att spärrarna ska vara höga, allt
för att trygga den egna positionen.
Men jag är vän av personvalet. Jag tycker att det
är stimulerande med personval. Men det är definitivt
ett hot mot maktbärare som helt litar på partiet och
vad partiledningarna säger om geografisk boendeort,
könskvotering eller annan faktor för placering på en
lista. Detta som exempel.
Jag tror och hoppas att svenska folket i valet i höst
kommer att utnyttja sina kryssmöjligheter i större
omfattning än tidigare. Jag hoppas att folket inser de
möjligheter som man har att kryssa och att därmed
påverka.
Slutligen: Visst skulle jag också ha kunnat begära
några minuters ytterligare talartid för att fundera över
den stora miljonrullning som sker till partierna. 140
miljoner var tydligen statens bidrag enligt par-
tistödslagen 1998. I det fallet är jag glad över att jag
har väckt en motion om en sänkning av stödet till de
politiska partierna. Det finns kanske anledning att
återkomma till det.
För att vi ska bli trovärdiga tror jag att också vi
själva måste dra ned och dra in på saker och ting och
inte bara kräva att alla andra ska göra det.
Fru talman! Jag yrkar, liksom Nils Fredrik Aure-
lius, bifall till reservation 3.

Anf. 43 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Jag kommer att tala med anledning av
min motion i betänkandet om gemensamma valsedlar.
För att genomföra ett val krävs det väldiga resur-
ser. Partikampanjerna blir större och större för varje
val med mer resor, reklam och jippon.
En kostnad som staten står för helt och hållet är
kostnaden för att trycka upp röstsedlar. Varje år som
det är val tillverkas en mängd valsedlar. Det används
så många som 600-650 miljoner valsedlar varje gång.
För att tillverka dessa valsedlar använder man ca
20 000 tallar, vilket är ett enormt resursslöseri. Val-
sedlarna transporteras och distribueras sedan av ener-
gikrävande fordon.
Men vi vet också att varje parti skickar ut valsed-
lar i flera omgångar. Valsedlar delas ut utanför vallo-
kalen och inne i vallokalen, och i postlokalerna ligger
buntar med valsedlar.
Varje partiorganisation transporterar också val-
sedlar ut till de olika regionerna. Detta innebär ofta
stort arbete för partirepresentanterna.
Jag föreslår i min motion att det ska införas ge-
mensamma valsedlar för alla partier till respektive
riksdags-, landstings- och kommunalval.
En sådan valsedel skulle innehålla samtliga parti-
ers beteckning och listor. Intill varje partibeteckning
och kandidatnamn ska det finnas utrymme för välja-
ren att göra en markering.
Valsedeln är tänkt att tillverkas i ett exemplar för
varje person med rätt att välja. Dessa skulle finnas
tillgängliga och delas ut i vallokalen till den enskilde
väljaren.
I Sverige finns det ca 5,5 miljoner röstberättigade.
Detta innebär att antalet valsedlar skulle minskas från
600 miljoner till ca 6 miljoner. Det är en ansenlig
mängd, vilket också skulle innebära en stor besparing
för staten.
Fru talman! Gemensamma valsedlar som inne-
håller alla partier och kandidater finns i Belgien,
Holland, Schweiz, Luxemburg, Tyskland och vårt
grannland Danmark.
I Danmark samsas 15 olika partier på en lista. Där
finns alla partiers kandidater. En samlad röstsedel ger
väljaren lättare en överblick över alla partier och
kandidater.
Mycket bra fungerar hela valsystemet och de ge-
mensamma valsedlarna i Tyskland. Tyskland har ju
både enmansvalkretsar och listval i regioner, och de
samsas på en sedel med ca 26 olika listor.
Valsedlar fyller ju fler funktioner än att förmedla
väljarens val. De har också en informativ uppgift om
vilka personer som kandiderar och partiets priorite-
ring av kandidaterna.
Den informativa funktionen hos valsedlarna är
mycket viktig. Gemensamma valsedlar av detta slag
ger väljaren en samlad överblick över de partier och
kandidater som ställer upp i valet.
Av störst värde får detta kanske när det som nu
har införts ett personvalsinslag.
En annan fördel är att väljaren i valögonblicket
ser vilka som är valbara och inte behöver samla in en
mängd av de olika partiernas valsedlar.
Fru talman! Jag vill avsluta med en önskan om att
min motion så småningom kommer att få gehör i
denna kammare.

Anf. 44 MATS BERGLIND (s):
Fru talman! Den här debatten har jag haft med
Miljöpartiet tidigare. Det som gör mig lite förvånad
är det argument som har kommit från flera valforska-
re som säger att man ska vara försiktig med föränd-
ringar, eftersom det är väldigt viktigt med igenkän-
nandet av valsedlar, partibeteckningar och annat i ett
valsystem.
Finns det ingen oro hos Miljöpartiet för att det
skulle uppfattas som väldigt rörigt och otydligt både
när det gäller vilket parti man ska rösta på och när det
gäller att leta reda på sin kandidat om man hade en
gemensam valsedel? Det blir ju ingen liten valsedel
med detta system.

Anf. 45 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Nej, Mats Berglind, det blir nog inte
rörigt, tvärtom, om man tittar på de valsedlar som
finns i bl.a. Belgien, Holland, Schweiz och Tyskland
där det är väldigt tydligt. Och det är inte någon liten
valsedel. På den får man en väldigt stor överblick
över detta. Jag tror inte att denna osäkerhet kommer
att inträffa.
Samtidigt får väljaren väldigt bra information och
ser allting. Man slipper ha med sig en stor bunt med
olika partiers valsedlar.
Det är sant att vi har diskuterat detta tidigare. Och
jag hoppas att trägen vinner så småningom.
Det finns en utmärkt bok som man kan läsa där
det tydligt visas att detta fungerar mycket bra. Jag kan
se många praktiska delar.
Utskottet skriver bl.a. att det inte finns några
vinster i praktiskt hänseende med gemensamma val-
sedlar. Det tycker jag inte är en riktigt bra utgångs-
punkt. Jag säger att som det nu är får alla partimedar-
betare slita och släpa med dessa valsedlar varje gång.
Det är väldigt tungt att bära dem, köra ut dem till alla
valdistrikt och dela ut dem. Sedan ska de också dist-
ribueras i många omgångar före valet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

6 § Livsmedelskontroll och genteknik

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU5
Livsmedelskontroll och genteknik.

Anf. 46 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande nr 5 behandlas ett stort antal motionsyrkan-
den från allmänna motionstiden förra hösten. Yrkan-
dena gäller livsmedelskontroll och genteknik.
Utskottet hänvisar i huvudsak till tidigare ut-
skottsbehandling, EG:s rättsakter på livsmedelsområ-
det samt pågående arbete inom EU och även natio-
nellt.
Då det gäller motionerna om ursprungsmärkning
av livsmedel m.m. delar vi moderater motionärernas
syn på önskvärdheten av att ha ett starkt konsument-
perspektiv i fråga om livsmedel, vilket också utskottet
framhåller i betänkandet.
Vi har att följa EG:s rättsakter på livsmedelsom-
rådet som i dag i de flesta fall är totalharmoniserade.
Vi konstaterar att en skärpning av märkningsdirekti-
vet finns med i kommissionens förslag till ny lagstift-
ning.
Då det gäller det obligatoriska märkningssystemet
för nötkött ska klar information framgå som säker-
ställer sambandet mellan köttet och det eller de djur
som köttet kommer från. Arbete pågår för att fram-
över klart få fram varifrån köttet kommer och var
produktion och slakt har skett. Självklart är det posi-
tivt - som numera allt oftare sker, särskilt i Sverige -
att köttet klart kan härledas till producent och gård.
Import av kött från hormonbehandlade djur i pro-
duktionshöjande syfte är fortfarande förbjudet inom
EU. Detta drabbar dock EU, enär förbudet framför
allt lett till att USA infört strafftullar på vissa andra
EU-produkter. Trots att WTO inte fullt ut godtagit
EU:s linje anser vi att det är viktigt att fortsätta det
här arbetet med att få en korrekt märkning av s.k.
hormonkött. Konsumenthälsan måste sättas i cent-
rum. Konkurrenssnedvridningen i sammanhanget bör
också uppmärksammas. Vi förväntar oss en fortsatt
debatt och utveckling på det här området. Det är vik-
tigt att få fram sanningen.
Vi ställer oss också bakom utskottsbetänkandet
vad gäller de ställningstaganden och skrivningar som
rör märkning av genmodifierade organismer. Likaså
gäller det skrivningarna om s.k. mervärdesmat,
functional food. Vi har under en lång tid drivit dessa
frågor och är givetvis glada över den samsyn som
numera råder i utskottet i dessa frågor.
Fru talman! Då det gäller frågan om lokalisering-
en av EU:s livsmedelsmyndighet har vi liksom Krist-
demokraterna och Centern ansett att Sverige, som har
en god livsmedelskontroll och sträng djurskyddslag,
skulle vara ett bra värdland för livsmedelsmyndighe-
ten på gemenskapsnivå. Regeringen har dock förordat
Finland, men frågan är ännu inte avgjord då Italien
obstruerat i frågan. Detta är beklagligt.
I reservation nr 8 tar vi moderater upp frågor om
småskalig livsmedelsproduktion. Trots den starka
strukturrationalisering som pågått länge i Sverige vill
alltfler producera och förädla livsmedel småskaligt.
Alltfler konsumenter vill ha lokalt producerade livs-
medel. Andelen sådana produkter har också ökat på
marknaden.
Dagens regler för denna produktion är dock onö-
digt hämmande och behöver därför ses över. Reglerna
bör anpassas så att de passar det lilla företaget. T.ex.
anser vi att det bör räcka med ett tillstånd för försälj-
ning inom hela landet och inte som i dag att man
måste ansöka i varje kommun. Det är dyrt och tar tid.
Det finns ingen entydig forskning som bekräftar
att ekologisk odling är mer miljövänlig eller ger bätt-
re livsmedel än ett konventionellt miljöinriktat jord-
bruk. Vi moderater är för mångfald och ser ekologisk
odling och Kravproduktion som ett av flera produk-
tionssätt som kan hävda sig på egna meriter på en
öppen marknad.
Det är inte vi politiker som ska styra konsumen-
terna, utan det är deras eget fria val på marknaden
som ska styra. Då får vi en bättre och mer balanserad
utveckling på området där kunskap och skicklighet är
mer avgörande. Om politiker tillför alltmer av stats-
medel kommer vi att öka riskerna så att en långsiktigt
bra och balanserad utveckling kan äventyras.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 8.
Frågan om livsmedelstillsynens organisation har
varit ute på remiss, och beredning pågår i Regerings-
kansliet. Vi moderater menar att det därför är rimligt
och även en vedertagen princip att invänta regering-
ens förslag i frågan. Det gäller förslag till arbetssätt,
organisation och finansiering samt om vem som ska
vara huvudman - staten eller kommunerna.
Vi kommer att kritiskt pröva frågan före slutligt
ställningstagande och tycker därför inte att vi i dag
med säkerhet kan säga var vi står. Jag har annars den
bestämda uppfattningen att den här verksamheten bör
ligga så nära berörda människor som möjligt.
Tillsammans med Kristdemokraterna slår vi mo-
derater i reservation nr 16 fast att livsmedelsforsk-
ningen är mycket viktig och att det är väldigt angelä-
get att den utökas. På den tuffa internationella mark-
nad som svenska företag nu möter är detta nödvän-
digt. Produktionsutvecklingen behöver marknadsori-
enteras mer - detta bl.a. genom utvecklingen av ny
teknik, design och marknadsföring. Behovet av mer
livsmedelsforskning är tydligt och starkt. Vi vill där-
för, fru talman, ge regeringen detta till känna.

Anf. 47 JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Att veta vad man äter, hur det man
äter har producerats och att det är av god kvalitet
samt att man kan göra medvetna val är något som alla
konsumenter självklart bör ha rätt till. Maten är en
alltför viktig del av livet för att vi inte ska kunna
kräva rätt till information och kunskap om den. Det är
något som vi i utskottet till stor del är eniga om. Men
på en del punkter intar vi olika ståndpunkter.
Vi har i det här betänkandet några reservationer
som jag tänker kommentera. Reservationerna handlar
om några områden där vi som konsumenter i dag inte
har tillgång till den information som vi borde ha till-
gång till.
Den första frågan som jag vill ta upp gäller fisket.
Detta diskuterades vid en utskottsutfrågning i går. En
av de frågor som jag då lyfte fram och som jag vill
lyfta fram också här är frågan om miljömärkning av
fisk.
Fisket längs Sveriges kuster och på svenskt vatten
är i dag inte långsiktigt hållbart. Bestånden av ett
flertal fiskarter har minskat kraftigt eller förändrats
kraftigt till sin sammansättning. I vissa fall är det
resultatet av en kombination av överfiske och negativ
miljöpåverkan. Som konsumenter borde vi ges möj-
lighet att göra medvetna val när vi köper fisk. Utan en
miljömärkning - något som vi inte har i dag - är det
svårt.
Det finns olika miljömärkningar för de flesta pro-
duktslag. Kravmärkt mat blir allt vanligare i affärer-
na, och Bra miljöval finns för alltfler produkter. Ty-
värr är fiskprodukter ett område där konsumentmak-
ten i dag inte är tillräckligt stor. Ett sätt att stärka
konsumentmakten och göra det möjligt att välja fisk
som man vet har fiskats med hållbara metoder vore
att införa märkning av sådan fisk.
Kriterierna skulle kunna innefatta fiskemetoder,
transport, lagring och krav på att fisken är fångad på
ställen där kvoterna är satta med utgångspunkt i vad
som är långsiktigt hållbart. En sådan märkning skulle
inte bara vara positiv i ett konsumentperspektiv utan
också möjliggöra för de fiskare som använder hållba-
ra metoder att få ut ett större värde för sina produkter.
I går på utfrågningen fick vi höra att det råder
tvekan kring om Kravs arbete, som var långt fram-
skridet med att hitta en miljömärkning av fisk, kan
genomföras. Vi anser att staten har ett ansvar att ta
tag i frågan.
Jag yrkar därför bifall till vår reservation här,
nämligen reservation 1 under punkt 4.
En annan fråga där jag som konsument känner att
jag inte vet tillräckligt eller har fullt förtroende för
dem som producerar min mat är den om djurhante-
ringen på svenska slakterier. Vi har under den senaste
tiden fått se skrämmande bilder från både svenska
och utländska slakterier. Jag hoppas, och förutsätter,
att det vi fått se är undantagen och att regeln är att
hanteringen av djur sker under betydligt bättre vill-
kor. Det finns skäl att kraftigt förbättra insynen i och
tillsynen av våra slakterier för att vi konsumenter ska
kunna ha förtroende för djurhanteringen. Vi tar upp
detta i reservation 11.
Vi anser att besiktningsveterinärerna på slakteri-
erna bör ha ett självklart ansvar för att anmäla miss-
förhållanden och brott mot djurskyddslagen. Det är
oroväckande att besiktningsveterinärerna inte har
tagit detta ansvar utan alltför ofta har accepterat den
kultur som råder på slakterierna och som innebär att
djurskyddslagen inte efterlevs. Livsmedelsverket
borde ta ett ansvar för att besiktningsveterinärerna
följer upp och anmäler brott mot djurskyddslagen.
Det är även nödvändigt att införa en ökad öppenhet
på slakterierna. För att garantera möjligheten till
insyn i slakteriernas verksamhet bör regeringen se
över möjligheten att reglera den öppenheten. Detta
krävs för att stärka konsumenternas förtroende för
svenskt kött.
Den tredje frågan som jag vill ta upp gäller gen-
manipulerade livsmedel. Det är en fråga där det finns
stor oro bland konsumenter. För att hinna få fram
bättre vetenskapliga underlag för att bedöma riskerna
på både kort och lång sikt samt för att ge mer tid för
utformning av system för övervakning av genetiska
utsläpp bör ett femårigt moratorium för all kommer-
siell utsättning av GMO-grödor införas. Vi anser
också att om GMO ändå tillåts i kommersiell odling
så är den märkning som det har fattats beslut om
otillräcklig. Vi anser att märkningen ska gälla alla
livsmedel som innehåller genmanipulerade bestånds-
delar. Det tröskelvärde som finns med EU:s regler där
1 % av ett livsmedel kan bestå av GMO utan att det
behöver märkas tycker inte vi är acceptabelt. Detta tar
vi upp i reservationerna 3 och 21.
Fru talman! Jag står bakom samtliga våra reserva-
tioner, men av tidsskäl yrkar jag bifall bara till reser-
vation 1 under punkt 4.

Anf. 48 CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! För drygt en vecka sedan var vi, någ-
ra stycken från utskottet, på en politikerträff på riks-
dagens infocenter som hade temat Maten vi äter.
Glädjande nog var mötet välbesökt och frågorna till
oss politiker många.
Många av de frågor som ställdes handlade just om
mycket av det som vi i dag ska debattera här i kam-
maren. Att mat är en fråga som engagerar många är
inte svårt att förstå. Men man märker också en ökad
oro bland människor när det gäller frågor runtom-
kring maten vi äter. Det handlar om allt från långa,
oacceptabla djurtransporter, sjukdomar hos djuren
och genmodifiering till frågan om märkning av livs-
medel.
Därför vill jag börja med att säga att jag är mycket
glad för att vi har enats kring en bra skrivning i detta
betänkande rörande just märkningsfrågan. I enlighet
med ett kristdemokratiskt yrkande säger vi nu att vi
anser att regeringen ska utreda frågan om märkning
även av annat köttslag än nöt. Detta tror jag är nå-
gonting som uppskattas av många konsumenter.
Jag tycker på det hela taget, fru talman, att detta är
ett ganska bra betänkande. Men vi kristdemokrater
har på grund av avvikande uppfattning i några frågor
tre reservationer samt ett särskilt yttrande fogat till
betänkandet. Jag tänker nu uppehålla mig runt några
av dessa.
I reservation nr 9 tar vi upp frågan om småskalig
livsmedelsproduktion. Det växande intresset från
konsumenterna av att köpa lokalt producerade livs-
medel ska enligt vår syn stödjas - inte minst av mil-
jöhänsyn, eftersom transporterna av livsmedel då
minskar. Därför anser vi att den småskaliga livsme-
delsproduktionen och förädlingen måste få ökade
möjligheter till forskning och utveckling genom en
fond liknande den som trädgårdsnäringen efter propå-
er från Kristdemokraterna nu har fått. Den småskaliga
livsmedelsproduktionen består liksom trädgårdsod-
lingen av en strukturellt småskalig företagarbransch
med en begränsad produktionsandel som kanaliseras
via egna utbudsorganisationer. Branschen möter där-
för samma svårigheter som trädgårdsodlingen när det
gäller att på frivillig basis organisera resurser för
tillämpad forsknings- och utvecklingsverksamhet. Jag
vill, fru talman, härmed yrka bifall till reservation
nr 9.
Reservation nr 7 handlar om lokaliseringen av
EU:s nya livsmedelsmyndighet. Enligt vad jag har
förstått så har Sverige nu gett upp hoppet om och
viljan att driva frågan att lokaliseringen av myndig-
heten bör ske till Sverige. Sverige och Sveriges bön-
der har under lång tid investerat oerhört mycket i bra
miljöbetingelser och riktig djurhållning för att kvali-
tetssäkra våra livsmedel. Jag tycker att det nu är hög
tid att ta hem mervärdena av dessa investeringar. Med
vår förhållandevis goda djurhälsa och goda livsme-
delssäkerhet anser jag att Sverige lämpar sig väl som
värdland för en livsmedelsmyndighet på gemensam-
hetsnivå. Jag anser att regeringen ska verka för detta
inom EU.
Fru talman! I detta sammanhang skulle jag också
vilja ta upp Livsmedelsverkets situation. Det kommer
nu larmsignaler om akut brist på pengar för inneva-
rande budgetår - så akuta att verket hittills har fått
göra neddragningar på 14 miljoner kronor. Ändå
saknas mellan 4 och 5 miljoner kronor! Denna brist
på budgetmedel får naturligtvis oacceptabla konsek-
venser, inte minst för konsumenterna, då vi nu bl.a.
riskerar att få sämre kontroll av t.ex. bekämpnings-
medel i mat. I dessa tider av matskandaler och djur-
sjukdomar satsar man inom EU stora belopp på livs-
medelssäkerhet.
Min fråga till Michael Hagberg blir: Hur kommer
ni från majoritetens sida att hantera den nu uppstådda
krisen inom Livsmedelsverket?
Fru talman! I ett av våra särskilda yttranden tar vi
upp frågan om salmonella och bekämpandet av smitt-
samma husdjurssjukdomar och zoonoser. Trots att vi i
Sverige i dag har en ganska unik och god salmonella-
situation, som har krävt enorma insatser från svenska
bönder, så måste vi med all kraft fortsätta att hålla
Sverige fritt från salmonella. Men det har visat sig
vara lättare sagt än gjort. Ett kryphål i den svenska
livsmedelslagstiftningen möjliggör att importerat
kycklingkött som packas om någonstans och sprutas
med enprocentig saltlakelösning klassas som berett
livsmedel, och det behöver därmed inte salmonella-
testas innan det förs in i Sverige. Risken att vi får in
salmonellasmittat kött i våra livsmedelsdiskar är
uppenbar då en stor del av importen kommer från
länder som Thailand och Brasilien, där salmonellas-
mittan är mycket utbredd.
Jag har tidigare ställt en fråga till jordbruksminis-
tern angående detta, men svaret jag fick gav ingen
lösning. Därför undrar jag nu om Michael Hagberg
kanske kan svara på vad som händer i denna fråga.
En annan viktig fråga är de neddragna budgetme-
del som redovisades i budgetpropositionen beträffan-
de anslaget 42:5, Bekämpande av smittsamma hus-
djurssjukdomar. Under lång tid har den svenska sta-
ten investerat mycket i att förebygga, kontrollera och
bekämpa inhemska djursjukdomar och zoonoser. I
och med detta djurhälsoprogram har den direkta be-
kämpningen vid akuta sjukdomsutbrott på sikt kunnat
hållas nere, och därmed också statens långsiktiga
kostnader eftersom djurägarna har lagbunden rätt till
ersättning vid sådana utbrott. Dessa uppbyggda kon-
troll- och bekämpningsprogram är grunden för den
svenska modellen för god djurhållning och livsme-
delssäkerhet. Under ordförandeskapet drev Sverige
den förebyggande och proaktiva linjen. Här finns
såväl djurskydds- som folkhälsoaspekter. I djur-
skyddslagstiftningen är djurhälsa en viktig del. Våra
djur ska skyddas mot lidande och sjukdom. Ju högre
smittryck i djurpopulationen, desto större användning
av läkemedel, dvs. antibiotika. Då ökar resis-
tensproblemen i alla led, både på djur, bland livsme-
del och bland människor. Därför anser vi att det är
oacceptabelt att majoriteten i riksdagen har beslutat
om neddragning av resurser beträffande just detta
anslag.
Varför kan vi inte i enlighet med Kristdemokra-
ternas motion enas om att Jordbruksverket självt ska
få göra en omprioritering inom sin budgetram för att
säkerställa det viktiga arbete som är i gång, Michael
Hagberg? Det kostar ju inte ens några pengar.

Anf. 49 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Det är viktigt att kontrollera de livs-
medel som finns på marknaden. Det är viktigt att vi
konsumenter vet vad vi får i oss - för vi är ju alla
konsumenter.
Därtill är det viktigt att vi hjälper till, genom den
kontroll som är nödvändig, att skapa förtroende för
produktionen och alla dess olika led. Sverige har haft,
och har fortsatt, en god tradition när det gäller kon-
troll av livsmedel. Den salmonellapolitik som vi har
bedrivit i vårt land - för att ta ett exempel - har varit
effektiv och framgångsrik.
I de tider vi lever nu, då livsmedelsmarknaden blir
alltmer internationell, är det viktigt att Sverige också
hjälper till att driva på andra länder. Sverige ska driva
på andra länder så att också de länderna sköter sin
livsmedelskontroll på ett bra sätt. Ty de brister som vi
ibland hör talas om drabbar inte bara konsumenter i
de länder som jag här talar om, utan de kan ju numera
också drabba människor i vårt land eftersom vi i dag
handlar med livsmedel på ett sätt som vi inte gjorde i
gångna tider.
EU är en gemensam marknad. På en gemensam
marknad måste man ha gemensamma regler, gemen-
samma kontroller och om regler inte följs måste man
ju ha ett gemensamt sanktionssystem. Så är det inte
på det här området. Detta måste man ha för att säker-
ställa konsumentskyddet och värna likvärdiga kon-
kurrensvillkor, vilket för övrigt producenter lider av i
andra sammanhang också.
Enligt min uppfattning, och mot den bakgrund jag
har nämnt, kan livsmedelskontrollen inte skötas på
nationell nivå. Vi i Centerpartiet har drivit kravet på
en gemensam livsmedelsmyndighet på EU-nivå. En
sådan myndighet växer nu fram, men denna myndig-
het kommer inte att få ta ansvar för den helhet som vi
i Centerpartiet har efterlyst. Den föreslagna myndig-
heten lever helt enkelt inte upp till de behov som
finns för att säkerställa konsumenternas såväl som
producenternas intressen när det gäller att ta fram
säkra livsmedel.
Olika livsmedelsskandaler har visat att vissa län-
der missköter detta med livsmedelskontroller. Det är
allvarligt både för de boende i de här länderna och för
oss övriga inom EU eftersom även marknaden på
livsmedel nu är gemensam. Det behövs en gemensam
myndighet på EU-nivå med befogenhet att ingripa
mot de länder som inte sköter sin egen kontroll.
Michael Hagberg, är det så att vi på det här områ-
det inte lever med en gemensam marknad? Eller var-
för emotsätter ni er det krav som vi gång på gång har
framfört om att vi ska få en myndighet med tänder, en
myndighet som kan bita ifrån sig när sådana saker
som inte får uppstå ändå uppstår inte en gång utan
gång efter annan?
Som framgår av en reservation vill Centerpartiet
gå längre än det uppdrag som den nya EU-
myndigheten avses få enligt det som nu föreslås.
Samtidigt måste man konstatera att det kommer en
myndighet. Vi får väl göra det bästa möjliga av situa-
tionen med den myndighet som arbetats fram. Då
tycker jag att vi ska hjälpas åt att driva på så att den
myndighet som kommer får i uppdrag att i nära sam-
arbete med t.ex. veterinärbyrån inom EU och kom-
missionen göra det bästa möjliga så att rådgivning,
riskbedömning, riskhantering och sanktioner kan
hanteras tillsammans och under något slags gemen-
sam överrock inom vårt gemensamma område, den
europeiska unionen.
Fru talman! Jag ska inte yrka bifall till eller ens
debattera några andra av de reservationer som grun-
dar sig på ett antal motionsyrkanden som vi har i det
här betänkanden, utan jag nöjer mig med att yrka
bifall till min reservation nr 5.

Anf. 50 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Mat betyder mycket för oss. Det är
inte bara så att mat gör att vi kan överleva. Mat är
mycket mer. Mat är religion, kultur och mycket an-
nat. Men mat har också blivit mer och mer politik.
Vad handlar då politiken om?
För mig som socialliberal är det viktigt att bevaka
öppenheten, spårbarheten, redligheten och renlighe-
ten. Vi tycker, och har rätt att tycka, att all mat ska
vara ofarlig. Trots detta självklara behöver vi ha ett
kontrollsystem. Ett system för att skapa säkerhet
måste vara lika för alla producenter i alla led i livs-
medelskedjan i hela unionen. För varje typ av pro-
duktion och för varje plats menar vi att det ska finnas
en egen kontroll. Det är den kontrollerande myndig-
heten som ska tala om hur egenkontrollen och rap-
porteringen ska utföras. Ansvaret för den nationella
kontrollen ska den myndighet ha som har ansvaret för
livsmedelssäkerheten i landet. Produktkontrollen är
viktig i alla led. Om man har dåliga varor tidigt i
produktionen skapar det problem i hela produktions-
kedjan. Därför räcker det inte med att kontrollera
slutprodukten.
Redligheten handlar om livsmedelsproducentens
rätt att själv beskriva vad en produkt är, hur den
framställts osv. Men, och det är viktigt, det som sägs
måste gå att bevisa. De nationella myndigheterna ska
arbeta nära den europeiska livsmedelsbyrån och ock-
så vara en länk mellan landets forskning och erfaren-
het och den europeiska nivån. Det tredje ledet, Euro-
panivå, måste se till att det finns gemensamma regler,
och detta eftersom jordbrukspolitiken är gemensam.
Det allra viktigaste när det gäller den europeiska
kontrollmyndigheten är dock att den kan knyta till sig
de bästa experterna. Det är faktiskt viktigare att man
kan finna de allra bästa experterna än var man geo-
grafiskt placerar myndigheten. Ett exempel på hur
unionen kan ta till sig erfarenheter är ju de svenska
begränsningarna av antibiotikaanvändningen i foder-
medel.
För att kunna garantera att den nationella kon-
trollen lever upp till kraven behövs det en kontroll av
kontrollanterna, dvs. den europeiska myndigheten
måste kunna kontrollera hur den nationella myndig-
heten sköter sina åligganden - ett matens FBI om
man så vill.
På ingen annat området ges en myndighet så stor
makt som detta innebär, men livsmedelsfrågorna har
ju den stora betydelsen. Det handlar om en ordning
för säkrare och sundare livsmedel i EU. Organisatio-
nen för den nationella livsmedelskontrollen kommer
vi att ha anledning att debattera här i kammaren inom
några månader.
I den gemensamma politiken i Europa måste en-
ligt Amsterdamfördraget hänsyn tas till konsumenter-
nas önskemål. För närvarande gäller tyvärr att produ-
centintresset väger tyngre än konsumentintresset,
speciellt inom jordbrukspolitiken. Vi i Sverige bör
alltså verka för att konsumentintresset ges en ökad
vikt.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation
nr 18.

Anf. 51 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till reserva-
tion 21 som handlar om ett femårigt moratorium för
all kommersiell utsättning av genetiskt modifierade
organismer. I övrigt ställer jag mig bakom de reser-
vationer där Miljöpartiet finns med. Jag vill gå in på
några av dem för att visa hur viktiga de kan vara.
Livsmedel bör vara livsmedel och ingenting an-
nat. I användningen av begreppet livsmedel bör ligga
ett krav på kvalitet. Frågan är om man kan kalla
strömming med dioxinhalter som inte är bra för män-
niskan livsmedel. Nej, det kan man givetvis inte.
Den fisk som vi äter får inte innehålla sådant som
gör oss sjuka, och dioxin tillhör de absolut giftigaste
ämnen som vi känner till. Även om vi vet att fisk
allmänt sett är väldigt nyttig får inte nyttigheten anses
väga upp fiskens giftighet. Detta gäller just beträffan-
de dioxinhalten i strömming.
Kostrekommendationer i all ära - man måste veta
varifrån den fisk som man har på sitt fat kommer. Jag
menar att vi alltid måste se till de känsligaste grup-
perna när vi talar om livsmedel, precis som vi gör när
vi t.ex. talar om luften. Man får inte säga att vissa
människor inte får gå ut vissa dagar eller får flytta
någon annanstans därför att luften är dålig.
Man utfärdar kostrekommendationer vad gäller
fisk och säger att fertila kvinnor inte ska äta fisk mer
än en gång i månaden medan vi äldre, men inte barn,
får äta fisk en gång i veckan osv. Sådant får vi aldrig
acceptera utan vi måste få ned gränsvärdena. Det må
kosta vad det kostar i form av bekymmer för yrkes-
fiskarna för att de inte får lov att ta upp sådan fisk.
Det är faktiskt viktigare med hälsan.
Jag skulle också vilja ta upp problemet med
omärkta genmanipulerade produkter. Vi menar att
regeringen nu måste snabbutreda bristerna i kontrol-
len av märkningen av genmanipulerade livsmedel.
Det finns flera indikationer på att omärkta livsme-
delsprodukter faktiskt innehåller genmanipulerade
beståndsdelar. Det är därför väldigt viktigt att märk-
ningen görs obligatorisk och kopplas till spårbar-
hetskriterier.
En viktig reservation handlar om djurskyddstill-
syn vid slakterier, men den har redan tagits upp av
Jonas Ringqvist.
Vad avser livsmedelstillsynen skulle jag vilja
nämna min lilla hemkommun Sotenäs som exempel
på att de lagstadgade kraven blir för dyra för kommu-
nerna. Kommunen har inte råd att uppfylla Livsme-
delsverkets krav på förbättringar. Man kan inte som
vid annan tillsyn höja avgifterna. Det får man inte
göra när det gäller livsmedel. Dessa avgifter har legat
stilla sedan 1994. Ska man genomföra en förbättring
av tillsynen tvingas man ta av kommunens pengar.
Den får inte något extra bidrag eller möjlighet att höja
avgiften, vilket borde vara en självklarhet.
För att tillsynen ska komma upp på den nivå som
vi skulle önska måste det finnas en möjlighet att höja
avgifterna. Förorenaren ska helt enkelt betala. Det är
viktigt att tillsynen kan finansieras på det sättet.
När det gäller ekologiska livsmedel anser vi att
regeringen öppet ska redovisa sin ståndpunkt vad
avser tillsatser. Det har för åren 2002-2004 anvisats
10 miljoner extra per år till konsumentområdet, och
Miljöpartiet menar att 3 miljoner av dessa medel bör
sättas av för kriterieutveckling inom miljömärkning
och etisk märkning. Det har nämligen framkommit
uppgifter om att Livsmedelsverket i internationella
sammanhang driver en linje som kanske inte är så bra
för den svenska ekologiska branschen och för Krav-
märkningen.
Vad gäller genteknik vill vi att ett riskforsknings-
program ska initieras av Vinnova och Formas. Vi i
Miljöpartiet är oerhört intresserade av stamcells-
forskningen och menar att man kan bejaka den. Den-
na forskning är fristående vad gäller risker och bi-
verkningar. Genmanipulation av djur inom livsme-
delsproduktionens sfär ska dock givetvis inte vara
tillåten. Genmanipulation av djur ska endast i undan-
tagsfall tillåtas för medicinsk forskning.

Anf. 52 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Per Lager tog upp den mycket viktiga
frågan om den förgiftade fisken i våra vatten. Han tog
som exempel giftet dioxin. Som bekant har Sverige
önskat och fått undantag från förbudet mot att använ-
da dioxinförgiftad strömming som föda.
Jag har saknat Miljöpartiets engagemang i den
frågan. Jag hör att Per Lager säger att det här är ett
problem, men jag menar att Miljöpartiet i samband
med att Sverige sökte och fick detta undantag var
förvånansvärt passivt. Vad gjorde Miljöpartiet för att
påverka den svenska regeringen att följa det förbud
som man gemensamt beslöt om i EU?

Anf. 53 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det var lustigt att höra att Miljöpartiet
skulle ha varit passivt. Harald Nordlund! Jag kan bara
påminna mig oerhört kraftiga reaktioner från Miljö-
partiets sida i form av ett flertal pressmeddelanden,
deltagande i debatter osv. Vi gjorde allt vad vi kunde
göra i den situationen.
Jag vill inte säga att jag efterlyser Folkpartiets en-
gagemang, för jag var själv helt upptagen med vårt
eget engagemang. Vi ser det helt enkelt som oaccep-
tabelt att Sverige skulle ha ett undantag i den här
frågan.

Anf. 54 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi här i
kammaren från många håll gör den typ av markering-
ar som Per Lager nu gör. Det är oacceptabelt att vi
när man på den europeiska nivån finner ett födoämne
vara kraftigt förgiftat här ska göra undantag från ett
förbud mot dess användning som föda.

Anf. 55 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Vi är helt överens. Livsmedel ska va-
ra livsmedel och ingenting annat. Den förgiftade
strömmingen är med de halter av dioxin som den har
inte ett livsmedel.

Anf. 56 MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Ledamöter! Vi diskuterar nu Sveri-
ges, EU:s och kanske hela världens livsmedelspolitik
och livsmedelsförsörjning. Det är en fråga som har
engagerat och engagerar världens konsumenter. Det
är oerhört viktigt, fru talman, att den här typen av
frågor diskuteras i miljö- och jordbruksutskottet, där
vi tar ett samlat grepp över miljöpolitiken. Vi driver
från vårt lands sida miljöpolitik i EU, och vi använder
EU som en spjutspets internationellt för att få en
miljö som är bra för oss i dag och för framtiden. Vi
sätter bra kvalitet på vatten, luft och livsmedel och
livsmedelstrygghet främst på dagordningen.
Vi gillar den debatten. Den är viktig. Vi har märkt
att debatten har varit framåtsyftande och har fått ett
väldigt gehör i samhället. Vi har sett att konsumenter
i Sverige och Europa har varit oroliga för de livsme-
del som de har ätit och äter. Det tycker vi är bra. Vi
vill sätta konsumentintresset främst när det gäller
miljöpolitiken på livsmedelsområdet. Vi vill sätta
medborgarnas intresse främst när det gäller miljöpo-
litiken generellt i Sverige och resten av Europa. Det
är viktigt. Vi ska ta de enskilda individernas oro på
allvar.
Jag vill också titta vidare och se hur debatten har
gått i den här kammaren sedan jag kom hit. 1995/96,
fru talman, stod vi och diskuterade de här frågorna
engagerat, intresserat och kritiskt granskande. Det är
ganska spännande att höra Ingvar Eriksson från mo-
deraterna säga att vi har kommit så långt i livsme-
delspolitiken att vi kan vara riktigt nöjda - men sedan
har vi flera saker som också ska verkställas. Så kom-
mer det att bli, och så ska det förbli.
Utvecklingen på det här området får inte stanna
till. Utvecklingen ska fortsätta. Vi är inte nöjda med
en livspolitik där folk är oroliga, utan vi måste få till
åtgärder, både i primärproduktionen, Eskil Erlands-
son, och i förädlingen när det gäller livsmedelsindust-
rin. Har vi ett samlat grepp där får vi också en möj-
lighet till att fortsätta utveckla de här produkterna
med miljötänkande som ett gott försäljningsargument
till konsumenterna i Europa.
På sikt vill vi naturligtvis se från majoritetens sida
att det inte bara är de höginkomsttagande konsumen-
terna i Europa som ska kunna ta till sig de här kvali-
teterna i produkterna. Därför är det viktigt att vi till-
sammans med de övriga länderna i EU jobbar för att
vi ska få samma program som vi har i vårt land plan-
terat i de andra ländernas lagstiftning, i de andra pri-
märproducenternas fingrar och verktyg och i livsme-
delsindustrins miljötänkande, både hos dem som
jobbar på golvet, dem som forskar och dem som pla-
nerar produktionen. Vi är en god bit på väg. Våra
produkter är starkt efterfrågade, naturligtvis både i
vårt land och i andra länder. Försäljningsargumentet
är ett gott miljötänkande.
Man kan också fundera på - det är en del av oss
som har motionerat om det, både i det ärende som
diskuteras här och nu och det betänkande som vi
kommer att diskutera och besluta om efter det här
ärendet - forskningen i framtiden. Där har vi sett att
livsmedelsforskningen har gett flera olika ben för
livsmedelsindustrin att stå på. 1995/96 diskuterade vi
intensivt hur vi skulle kunna få försäljning av
functional food-produkter och tala om de hälsobring-
ande effekter som de ger för människor, t.ex. hur man
kan få en bättre mage av Proviva, knäckebröd och
annat. Vi har haft en bred och fin diskussion om det.
Och nu har det gjort att vissa producenter har fått
ytterligare ett ben att stå på, så att det inte bara blir
mejeriprodukter, vilket kommer att betyda att vi
kommer att kunna se en livskraftig produktion av
flera olika produktsorter som har fått ett bra genom-
slag ute.
Fru talman! Jag vill också kommentera några av
de saker som har diskuterats av mina kamrater i ut-
skottet där vi inte har riktigt samma uppfattning om
allting.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Ingvar Eriksson.
Vi har ett stöd i dag till ekologisk produktion. Då
satsar vi på att vi ska ha ett övergångsstöd. Jag förstår
inte riktigt motionen där ni diskuterar den småskaliga
produktionen. Det låter nästan som om ni vill införa
någon form av produktionsstöd, alltså att vi ska läm-
na idéerna om att ha ett övergångsstöd till förmån för
produktionsstöd. Det skulle jag vilja ha ett svar på.
Från kd:s sida, och också lite från moderaternas
sida, tar man upp det här om att man ska kunna gynna
småskalig produktion genom de s.k. § 16-tillstånden,
alltså att man ska kunna ta ett beslut i kommunen om
att något är schyst framtaget enligt de lagstiftningar
och regler som finns. Om man tar det beslutet i en
kommun ska det kunna gälla i alla kommuner i vårt
land. Ett sådant förslag kommer, och det är bra, för
den delen.
Men den viktigaste frågan, och det vet ju vi som
sitter i utskottet, för dem som producerar livsmedel
lokalt är ju de höga avgifterna och skillnaderna mel-
lan de avgifter som de små producenterna får betala
och de avgifter som de större får betala. Det avgifts-
systemet kommer att förändras och ses över. Förslag
kommer.
Vi hade en avslutande debatt om fisket, som också
Jonas Ringqvist från Vänstern har tagit upp, där vi
har bett om att vi ska få ett undantag för strömmingen
i Östersjön. För vi en sådan debatt som vi gjorde här
nyss underklassar vi ju all strömming i Östersjön. All
strömming i Östersjön är inte drabbad av för höga
halter av dioxin. För vi den här debatten diskvalifice-
rar vi all den fisken som människoföda. Det är en av
effekterna, och den är vi oroliga för. Den andra ef-
fekten är att det kustnära fiskets möjlighet till utveck-
ling kommer att minska, och man kanske t.o.m. tyvärr
är tvungen att lägga ned verksamheten. Därför måste
vi ha en övergångslösning för den här övergången när
det gäller den delen som vi nu har.
Sedan pratade vi om genmodifierade produkter.
Vänstern och Miljöpartiet vill ha ett moratorium. Som
vi ser det finns det en risk att forskningen avstannar
på det här området. Samtidigt vill man ha en ännu
tydligare märkning av genmodifierade produkter än
vad vi har i dag. Jag tror snarare tvärtom att de för-
slagen kommer att hindra att vi i framtiden ska kunna
få en utveckling av märkningssystemet när det gäller
genmodifierade produkter.
Caroline Hagström frågade mig om Gotlandsmo-
dellen, dvs. § 16, och det har jag alldeles nyss svarat
på i samband med att jag pratade om moderaterna.
Caroline Hagström har också djup insyn i hur Livs-
medelsverkets ekonomi ser ut. Det har inte jag. Där-
emot vet jag att Livsmedelsverket gör ett bra jobb och
diskuterar, informerar och utbildar om de nationella
programmen. Jag vet också att Livsmedelsverket har
en del egna initiativ, som inte vi eller regeringen har
beställt, som jag misstänker kan kosta en och annan
krona. T.ex. har man varit väldigt aktiv i debatten om
hur vi ska organisera livsmedelskontrollen i framti-
den.
Eskil Erlandsson pratar om att vi ska ha en livs-
medelslag i Sverige som är aktiv och utåtriktad. Vi
vill också ha en liknande verksamhet i resen av Euro-
pa. Jordbruksrådets möte i Bryssel har beslutat om en
myndighet för livsmedelssäkerhet som ska skapa en
allmän europeisk livsmedelslag. Det regelverk som
livsmedelsföretagen kommer att få kommer också att
ge dem ansvar för producenterna. Primärproducenter-
na och livsmedelsproducenterna kommer att bli an-
svariga för de produkter som man kommer att salufö-
ra. Vi tror och hoppas att myndigheten också ska
kunna vara av en prisdämpande karaktär som kan ge
lägre priser och säkrare livsmedel i framtiden. Myn-
digheten ska också bistå det vetenskapliga rådet, och
då kommer hela livsmedelskedjan att omfattas, alltså
även foder och djurskyddsfrågor. Det är ett första steg
mot ett samlat grepp när det gäller livsmedelspoliti-
ken i Europa, och beslut om den här myndigheten
togs för ungefär tio-tolv dagar sedan. Jag är mycket
spänd inför om myndigheten kommer att bli det
verktyg som vi i Sveriges riksdag hoppas på. Jag
hoppas att också Eskil Erlandsson är det. Vi kommer
att driva på för det.
Vi kan se tillbaka på den debatt vi hade 1995 och
1996. Nu, år 2002, kan vi se Moderaterna, Kristde-
mokraterna och andra partier säga att vi är på rätt väg.
Vi är inte framme än utan vi ska längre. Jag tror att
myndigheten kommer att vara ett betydelsefullt
verktyg för utvecklingen inom livsmedelssäkerhet
och för konsumenterna i Europa.

Anf. 57 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Michael Hagberg och jag är överens
om att alla människor, inte bara höginkomsttagare,
ska ha tillgång till högkvalitativa, säkra livsmedel. Vi
är också överens om att vi ska försöka inplantera
samma kontroll och omsorg om djur och livsmedel
som vi har i Sverige i andra delar av den gemenskap
vi jobbar under.
Det förvånar mig att Michael Hagberg tar så lätt
på den myndighetsfråga jag tog upp i mitt anförande.
Den myndighet som nu har inrättats kommer inte att
få de befogenheter jag efterlyste, att ingripa mot det
land som inte lever upp till den höga nivå som vi vill
ha inom gemenskapen på detta område. Vi vill ju alla
ha säkra och sunda livsmedel.
Varför kan inte Michael Hagberg och Socialde-
mokraterna hjälpa oss i våra ansträngningar att få den
myndighet som vi efterlyser, en myndighet med tän-
der? Vi vill ha en myndighet som gör att vi förhopp-
ningsvis kan undvika t.ex. foderskandaler, som vi har
haft alltför många av i Europa under senare tid.

Anf. 58 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Eskil Erlandsson och övriga intresse-
rade deltagare! Myndigheten inrättades för ett antal
dagar sedan. Den kommer att jobba utifrån de regler
och statuter som den har fått i den inledande fasen.
Här handlar det om hur vi ska utveckla myndigheten
och på vilken nivå vi ska lägga kraven för kontroller
och gemensamma regler när det gäller t.ex. fodersta-
tus.
Sverige har ett antal undantag i dag som vi vill att
även de andra länderna ska kunna ta till sig. Harald
Nordlund tog upp frågan om antibiotika i foder. Vi
har pratat om undantagen när det gäller import av
kötträtter som är smittade av salmonella.
Vi ska ta en bit i taget. Det finns redan i dag regler
som förbjuder användande av köttmjöl i foder. Na-
turligtvis ska vi utveckla den delen. Där ska vi an-
vända myndigheten som verktyg.
Verktyget finns nu i vår hand. Det gjorde det inte
när motionen skrevs.

Anf. 59 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Finns ambitionen hos Michael Hag-
berg och socialdemokratin att jobba i den riktning
som jag anför, nämligen för att denna myndighet ska
få en status som övermyndighet? Då kan den gripa in
mot nationella myndigheter som inte sköter sig och
säga att de måste göra något så att det blir en förbätt-
ring på området.

Anf. 60 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Vi tycker att det sätt vi jobbar på med
frågor om livsmedelskontroll och djurtillsyn i Sverige
i dag är riktigt bra. Livsmedelsverket och Jordbruks-
verket sköter de nationella programmen och ser till att
kommunerna sköter verksamheten ute. Verken ska
kontrollera om den delen sköts av kommunerna. Vi
gillar den organisationen och tycker att den vore bra
också i Europasamarbetet.
Ambitionen finns att vi ska använda myndigheten
för att även kontrollera nationer. Vi sätter konsu-
menten och livsmedelssäkerheten i förgrunden. Då
behöver vi ha verktyg, så att inte kortsiktiga vinstin-
tressen får livsmedelssäkerheten och produktionen på
fall.

Anf. 61 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Menar verkligen Michael Hagberg att
vi ska sätta kustfiskarnas situation framför männi-
skors hälsa, framför allt hälsan hos unga kvinnor och
barn, när det gäller dioxinförgiftad strömming? Mi-
chael Hagberg nämnde att all strömming inte är
dioxinförgiftad i den graden. Det är alldeles riktigt.
Men hur ska vi skilja den förgiftade från den mindre
förgiftade? Det är stört omöjligt.
Vad menar Michael Hagberg? Ska undantaget
gälla på grund av kustfiskarnas arbetsmöjligheter?
Ska inte hälsan alltid ställas först? Ska inte försiktig-
hetsprincipen alltid ställas först? Vi kan hjälpa till
med bidrag för att kunna genomföra ett stopp av
strömmingsupptaget och ge yrkesfiskarna möjlighet
till annat under tiden. Det viktigaste är väl hälsan, är
det inte så?

Anf. 62 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Per Lager skulle kunna måla in mig i
ett hörn om jag inte var uppmärksam. Det är glasklart
att hälsan ska sättas först. Det är därför som vi har
jobbat länge och krävt undantag från regeln långt
innan den tillfälliga höjningen av dioxinhalterna i
vissa fiskar i Östersjön har dykt upp. Det är därför vi
vill ha en vetenskaplig grund och veta hur utveck-
lingen går till. Det är därför vi jobbar aktivt med
miljöpolitiska åtgärder på andra sidan Östersjön.
Det är därför vi undersöker fiskarter. Vi har bara
klarat av 25 % av de kontroller som ska genomföras.
Det hoppas jag att Per Lager känner till. Vi har alltså
75 % kvar att göra. Vi kommer att kunna följa ut-
vecklingen. Under den tiden är det oerhört viktigt att
se till att folk inte slutar att äta fisk. Det är en hälso-
fråga. Att äta fisk är viktigt för att man ska leva ett
hälsosamt liv. Det är därför Konsumentverket gör en
ordentlig informationssatsning som gäller intaget av
fisk. Vi är oroliga för att folk ska sluta äta strömming
på grund av att en andel av strömmingen i Östersjön
har för höga dioxinhalter. Därför är det viktigt med
breda informationssatsningar.
Hälsan ska naturligtvis sättas främst.

Anf. 63 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Förgiftad strömming - dioxinström-
ming - är inte livsmedel. Det hoppas jag att vi är
överens om.
Kostråd kan aldrig ge klara signaler. De går aldrig
hem överallt. Därmed utsätter vi framför allt unga
kvinnor och barn för detta. Det har vi inte rätt att
göra. Försiktighetsprincipen borde sätta stopp för det
tidigt.
Jag vill ta upp den andra frågan som Michael
Hagberg nämnde i sitt inlägg, nämligen moratoriet för
kommersiell utsättning av GMO. Han menar att det
skulle hindra utvecklingen. Men ett moratorium kan
rädda oss från de oanade effekter som vi är rädda för.
Med ett moratorium kan man ge utrymme för en
undersökning av vad det handlar om i stället för att
riskera att GMO hamnar i vår natur så att vi inte kla-
rar av det sedan.

Anf. 64 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Den kontroll som vi har i vårt land av
forskningen om genmodifierade produkter är god. Jag
är glad över att vi i vårt lilla land i norra Europa sat-
sar så stora resurser på forskning på det området.
Skulle vi inte göra det var vi snart i händerna på de
länder som inte alls har samma etik och moral för
forskningen på området.
Jag tror att Per Lager och jag är ganska överens
om att vi då definitivt inte skulle kunna sätta tryck på
producenterna att inte använda delar av den typen av
produkter i livsmedel i framtiden. Vi har sett exempel
på vad den multinationella livsmedelsindustrin har
gjort för att modifiera produkter åt andra håll, på
andra sätt och med andra inriktningar och vad det
t.ex. har betytt i tredje världen.
Därför tycker inte jag att det är rätt av oss i Sveri-
ges riksdag att stanna utvecklingen av forskningen
om genmodifierade produkter. Jag tror att den skulle
göra det om vi skulle stödja förslaget. Miljöpartiet är
stark motståndare till forskning på vissa områden
men inte på andra.

Anf. 65 CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag ställde tidigare ett antal frågor till
Michael Hagberg som jag tyvärr inte fick några svar
på i hans anförande. I mitt anförande redogjorde jag
bl.a. för det kryphål som finns i svensk livsmedel-
slagstiftning som möjliggör att vi kan få in salmonel-
lasmittat kött i Sverige. Michael Hagberg sade i sitt
anförande att han sätter konsumenternas säkerhet
främst. Jag tycker därför att det är viktigt med ett
klargörande av vad som händer på den punkten i
denna fråga. Vi måste täppa till det hål som finns i
lagstiftningen så att vi inte riskerar att få in dessa
kycklingprodukter i vårt land.
Jag fick inte heller något svar på frågan om de
neddragna budgetmedlen för bekämpningsprogram-
met mot smittsamma husdjurssjukdomar. Vi har tidi-
gare i utskottet talat om detta. Jag vet att vi är eniga
om att det var olyckligt. Jag vet också att Michael
Hagberg tycker att det inte var någon bra lösning att
pengarna försvann.
Därför skulle jag vilja ha ett svar på varför Mi-
chael Hagberg och majoriteten inte går vårt förslag
till mötes. Det kostar dessutom inte några pengar. Det
handlar om att Jordbruksverket självt vill omfördela
sina medel så att det kan fortsätta att bedriva dessa
program som är så viktiga. De är inte minst viktiga
för konsumenterna, Michael Hagberg.
När det gäller Livsmedelsverkets ekonomiska si-
tuation säger Michael Hagberg att han inte har någon
insyn i dess ekonomi. Det borde Michael Hagberg ha.
I de budgetunderlag som Livsmedelsverket under
många år har skickat in till Jordbruksdepartementet
har man visat på att medlen inte räcker. Michael
Hagberg skyller det på att Livsmedelsverket tar egna
initiativ. Det är väl bra. Litar inte Michael Hagberg
på att Livsmedelsverket är expert på sitt område och
vet vad det bör syssla med och vad som krävs just för
att ge konsumenterna den säkerhet som Michael
Hagberg talar om?
Jag vill därför höra hur man kan tänkt att lösa den
ekonomiska situationen för Livsmedelsverket, efter-
som den är akut.

Anf. 66 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det var väldigt vad Caroline
Hagström i dag tar i när det gäller att värna om Livs-
medelsverkets ekonomi. Det är klart att jag följer
utvecklingen i Livsmedelsverket.
Jag har stort förtroende för det arbete som Livs-
medelsverket gör med att ordna internationella pro-
gram och ge utbildning och information om livsme-
delssäkerhet till medborgare och konsumenter. Men
jag har när det gäller både Jordbruksverket och Livs-
medelsverket ingen inblandning i hur de internt dis-
kuterar och hur de internt prioriterar för att nå de mål
som vi från regeringen och riksdag ger verken.
Jag tycker också att det är tråkigt att Jordbruks-
verket inte prioriterar den del som har med smådju-
rens hälsa att göra. Vi kan naturligtvis ta en diskus-
sion med Jordbruksverket om det. Är det så att det
inte kostar några pengar för Jordbruksverket är det
ännu lättare att ta en diskussion och höra vilken in-
riktning vi ska ha.
Vi kommer att få diskutera djurskydd, djurtillsyn,
försöksdjur och annat redan under våren. Det kommer
att finnas en möjlighet att ha en hearing med Jord-
bruksverket för att höra vilken utveckling vi har på
området. Det är möjligt att vi även ska göra det med
Livsmedelsverket.
Jag ser framför mig flera myndigheter inom andra
utskottsområden som ofta diskuterar att de vill omp-
rioritera. De har fått för lite anslag och är tvungna att
ta till krafttag för att effektivisera verksamhet, osv.
Det måste vi också ha med i bilden när vi diskuterar
den offentliga kontrollapparaten och ser till att den
ska vara så effektiv som möjligt.
Vi måste hela tiden följa upp den delen. Jag t.ex.
själv suttit med i skattemyndighetens styrelse i
Sörmland. Vi har fått göra stora omställningar och
annat för att effektivisera. Det kommer vi att få göra i
fler myndigheter, och det ska vi göra.

Anf. 67 CAROLINE HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det har nu uppstått en akut situation
för Livsmedelsverket, Michael Hagberg. Från rege-
ringens sida säger man att livsmedelssäkerhet är en
prioriterad fråga. Vi talar om budgetmedel. Eftersom
verket självt har gjort en hel del saneringar i sin eko-
nomi om 4-5 miljoner borde det väl inte vara helt
omöjligt att det skulle kunna få medel.
Tycker Michael Hagberg att det är acceptabelt att
vi ska få en sämre kontroll av t.ex. bekämpningsme-
del i mat på grund av att Livsmedelsverket saknar
pengar? Dess budgetmedel blir allt oftare öronmärkta
till saker som beställs från oss i riksdagen. Det gäller
inte minst speciella uppdrag när det gäller GMO och
sjukdomar.
Jag blir faktiskt lite upprörd när jag hör Michael
Hagberg säga att Jordbruksverket inte prioriterar
bekämpningen av sjukdomarna. Så är det naturligtvis
inte. Det är ni från majoriteten som i ert budgetför-
slag, som nu är accepterat av majoriteten i riksdagen,
som inte prioriterar detta. Det har inte med Jord-
bruksverkets prioriteringar att göra. Ni har dragit
undan den möjlighet som det tidigare har haft att
utföra det arbetet.
Jag fick heller inget svar på frågan om salmonel-
lakycklingen. Det skulle jag vilja ha.

Anf. 68 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det var tre frågor. Jag ska fortsätta att
svara.
Jag sade inte att jag inte har förtroende för Jord-
bruksverket. Vi får lyssna och läsa protokoll. Jag sade
att vi kanske kan ta en diskussion med Jordbruksver-
ket och höra vad det har för möjligheter att göra omp-
rioriteringar för detta. Det är klart att vi ska kontrolle-
ra bekämpningsmedelsrester i smådjur. Vi ska också
kontrollera bekämpningsmedelsrester i våra grund-
vatten. Det har med säkerhet att göra.
Jag skulle också vilja ha en diskussion med Livs-
medelsverket. Caroline Hagström och Kristdemokra-
terna säger att det har effektiviserat sin verksamhet.
Så långt in i Livsmedelsverkets verkställande ledning
är jag inte att jag kan säga så. Jag vet inte hur långt
det har gått i effektiviseringarna. Det vet Caroline och
Kristdemokraterna. Då får vi möjlighet att lyssna på
vad Livsmedelsverket har gjort och möjligen höra om
det finns något mer att göra för att kunna ändra sig
efter tidens gång.
Vi har ett undantag för att hindra import av sal-
monellasmittade kycklingar. Ändock har vi fått en
och annan kyckling över gränsen som har varit sal-
monellasmittad. Det är en brottslig handling av im-
portören. Det kommer att fortsätta så länge vi har ett
undantag.
Jag hoppas att det inte ska räcka med ett undan-
tag. Den livsmedelsmyndiget som ska inrättas ska
jobba mot veterinärrådet. Den kanske kan jobba för
att nå det mål som vi har så att vi får salmonellafritt
kött i hela Europa. Då behöver inte heller Caroline
Hagström få ont i magen när hon är på semester på
Teneriffa. Den målsättningen har vi med livsmedel-
smyndigheten.
Jag tror att vi är på rätt väg. Vi vet hur vi har gjort
i Sverige och kan plantera idéerna i resten av Europa.

Anf. 69 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Michael Hagberg ser positivt på det
gemensamma arbetet i EU på miljö- och livsmedels-
området. Han talar t.o.m. om en spjutspets, och det
låter ju bra.
Om jag uppfattade det rätt hade Michael Hagberg
en fråga till mig om resonemanget kring ekoproduk-
tionen. Vill vi moderater lämna systemet med över-
gångsstöd till förmån för produktionsstöd? Produk-
tionsstöd finns redan utöver ekostödet som utgår till
ekoproduktionen. Med nuvarande inriktning av
ekostödet tycks regeringen vara inställd på att binda
sig fast vid ett långsiktigt produktionsstöd - inte vi
moderater.
Då det gäller Livsmedelsverkets ekonomi delar
jag helt och fullt Caroline Hagströms uppfattning att
det är allvarligt med de aviserade neddragningarna
vad gäller kontroll av kemikalierester i livsmedel. Jag
tycker inte att beskedet från Michael Hagbergs sida
har varit över sig.
Dessvärre är det inte en och annan kyckling som
har kommit hit med salmonella. Det kan vara fråga
om hela sändningar. Det vill jag ha en utförligare
förklaring till.

Anf. 70 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Visst har det funnits hela stora partier
som har varit smittade. Det är fråga om en olaglig
handling. Det är brottsligt. Det blir åtal.
Jag är jätteorolig för detta. Salmonella är en av de
värre, svåra magsjukdomarna vi kan få i vårt land.
Den vill vi inte ha i Sverige och i Europa. Vi måste
forska för att få bort smittan helt.
Jag har inte, som tydligen Moderaterna och kd,
den insikten i hur Livsmedelsverket organiserar sin
ekonomi och verksamhet. Men jag är intresserad av -
ännu mer intresserad när jag märker att Moderaterna
har den insikten - att få träffa företrädare för verket
och diskutera utvecklingen och hur vi ska slipa verk-
tygen för att jobba för en starkare livsmedelssäkerhet.

Anf. 71 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Michael Hagberg har tydligen inte
följt mediernas rapporter om den senaste tidens avise-
rade neddragningar förutsatt att Livsmedelsverket
inte får mer medel för den nämnda kontrollen.
Michael Hagberg tog till sig att det är mer rege-
ringen än vi moderater som vill binda sig vid ett lång-
siktigt produktionsstöd.
Jag gläder mig åt att vi har samma uppfattning i
fråga om att det är oerhört viktigt att salmonellakon-
trollen skärps.

Anf. 72 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! När jag läser motionen, Ingvar Eriks-
son, ser jag inte riktigt klart och tydligt åt vilket håll
Moderaterna vill dra. Nu vet jag det. Nu ska vi dis-
kutera vilken framtid vi ska ha när det gäller stöd för
ekoverksamhet, miljöstöd och jordbrukspolitik och
annan politik på lång sikt. Det arbetet sätter nu i gång.
Det är bra att i inledningsskedet veta var de övriga
partierna som kommer att vara med i arbetet finns.
Visst har jag följt med i medierna om Livsme-
delsverkets organisation och ekonomi. Det kan alla
göra. Men jag har inte fått någon ingående djup före-
dragning direkt från källan av han eller hon som har
möjlighet att informera. Det ser jag fram emot att få,
så att jag inte bara får mediedebatten till livs utan att
jag får helheten till livs. Det är helheten som behövs
för att kunna driva frågorna vidare. Det känns trygga-
re än att bara läsa, höra på radio eller se på TV.

Anf. 73 JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt att begära replik
på Michael Hagbergs anförande, men jag kunde inte
låta bli. Han lyckades reta upp mig lite grann.
Jag vill framför allt kommentera frågan om gen-
manipulerade grödor. Michael Hagberg accepterar en
kommersiell storskalig odling av genmanipulerade
grödor trots att det tillståndssystem som vi kommer
att ha är bristfälligt. Tiden för att godkänna en ny
gröda för kommersiell odling kommer att räknas i
månader. Den borde räknas i år.
Jag undrar om Michael Hagberg kan garantera att
vi som ett resultat av odling av genmanipulerade
grödor inte får en oavsiktlig spridning av gener som
vi inte vill ha ut i naturen. Kan Michael Hagberg
garantera att genmanipulerade grödor inte har negati-
va effekter på hälsan, vilket forskning har visat att de
kan ha? Kan Michael Hagberg garantera den till-
ståndsprövning som vi nu kommer att ha för kom-
mersiell odling är tillräcklig? Det är rimligt att kunna
kräva en sådan garanti, Michael Hagberg, med tanke
på det ställningstagande hans parti och ett flertal
andra partier här i kammaren kommer att göra i dag.

Anf. 74 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet är
väldigt skeptiska till utveckling av och forskning om
dessa produkter. Ni kallar dem för genmanipulerade.
Andra kallar dem för genmodifierade. Jag tror inte att
de två partierna har sett att det har kommit fram posi-
tiva delar i den tekniska branschen och i forskningen
som har varit positiv för utvecklingen i världen. Det
har vi sett. Det har jag sett. Det står jag för som min
personliga uppfattning. De frågorna vill jag fortsätta
att driva.
Det finns saker inom den forskningen som har
betytt oerhört mycket för miljöutvecklingen, som har
gjort att vi kan använda mindre bekämpningsmedel
och färre gifter i jordbruket. Forskningen har lett till
bättre och effektivare livsmedel, till nytta för männi-
skor som bor i vårt land och i andra länder.
Vi har kommit långt i uppföljningen, och vi har
kommit långt i forskningen. Men vi är inte ända
framme. Men Jonas Ringqvist och Miljöpartiet är
kanske ända framme. Då måste det bli svårt att t.ex.
om fem år diskutera dessa frågor. Jag vet att utveck-
lingen inom detta område och oerhört många andra
områden inom forskningen kommer då att ha gått
framåt. Det gäller att vi från myndigheternas sida har
en kontroll för konsumenternas och medborgarnas
trygghet.

Anf. 75 JONAS RINGQVIST (v) replik:
Fru talman! Vår avsikt är inte att stoppa utveck-
lingen. Vi är inte kritiska mot odling för forskning
utan vi kritiserar och vill ha ett moratorium för kom-
mersiell storskalig odling.
Det finns säkert möjlighet att utveckla tekniken
inom olika områden. Jag är tveksam när det gäller
jordbruket.
Michael Hagberg pratar om utveckling, men i
vems intresse? Är det industrins intresse, Monsantos
intresse eller konsumenternas intresse? Jag tror knap-
past att det är i konsumenternas intresse, för de efter-
frågar inte de produkterna.
Michael Hagberg pratar om att vi kan använda
GMO för att minska världssvälten. Jag vet inte på
vilket sätt genmanipulerade grödor minskar
världssvälten när resultatet är att tusentals rissorter,
lokalt anpassade efter lokala förutsättningar, slås ut.
Vi kan se att transnationella företag med hjälp av
patentmöjligheter och denna teknik skapar sig en
totalkontroll över jordbruket genom att ha kontroll
över utsädet, på insatsvarorna och på hanteringen av
produkterna. Jag vet inte på vilket sätt transnationella
företags makt över jordbruket gynnar den miljard
människor som lever i svält eller under hotet av svält.
Det skulle vara intressant om Michael Hagberg kunde
förklara detta.

Anf. 76 MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det går att plocka fram avskyvärda
exempel där vissa multinationella företag har miss-
brukat jord, grödor och människor och bara har job-
bat för vinstintresset. Jag ville inte nämna någon
speciell produkt, men jag försökte diskutera utifrån
min ideologiska utgångspunkt med Per Lager.
Ska då dessa verktyg ges till de stora länderna
med de stora resurserna, och ska vi och vårt förhål-
landevis lilla land lägga oss platt? Vi forskar och
utvecklar produkter i vårt land som kan användas i
andra länder i framtiden. Ska vi lägga av med den
forskningen? Jag är orolig att förslagen i motionen
skulle innebära detta. Det är det förslaget jag vill lyfta
upp.
Vi är några från utskottet som har besökt Svalöf
Weibull. Jag har varit där två gånger; först med hela
utskottet under förra mandatperioden och sedan yt-
terligare en gång tillsammans med några intresserade.
När jag senast var där hade man kommit en bra bit på
väg när det gäller forskning om modifiering av raps
så att rapsbaggen inte ska tycka att det är mysigt att
ge sig på rapsen. När man är färdig med den forsk-
ningen tror man att det ska vara möjligt att få bort
praktiskt taget allt gift som sprutas på rapsfälten mot
rapsbaggen. Det ser jag som en bra genmodifierad
produkt. Vi behöver färre gifter i jordbruket på grund
av att resterna av bekämpningsmedel ökar i grund-
vattnet.
Kan den forskningen ge resultatet att det blir
mindre gifter i grundvattnet tycker jag att det är ett
bra resultat.
Vi ska inte stoppa utvecklingen utan kontrollera
den, följa upp den och ställa krav på den både natio-
nellt och internationellt. Det tror jag är framtidens
melodi.
Jag skulle också vilja yrka bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på de motioner som inte har
fått tillräcklig majoritet.

Anf. 77 LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Alla människor behöver mat, oavsett
om de är köttätare, vegetarianer, veganer, fruktianer,
glutenallergiker eller, som det heter på skånska, bara
är små i maten. Konsumenterna blir mer och mer
intresserade av vad de stoppar i sig. Kraven ökar på
säker mat. Kraven ökar på god djurhållning. Kraven
ökar på konsumentvänliga produkter. Fler och fler
intresserar sig för hur maten framställs och för var
maten framställs.
Behovet av att livsmedelsproducenter och föräd-
lingsindustri följer konsumenternas krav och behov är
stort, inte minst på en alltmer fri världsmarknad. Den
som inte klarar av att svara mot efterfrågan eller ga-
rantera kvalitet överlever inte i den hårda konkurren-
sen.
Vinnaren i denna kamp är framför allt konsu-
menten. Producenter och butiker måste anpassa sig
efter konsumenternas krav och pressa priser - annars
vänder sig konsumenterna till en annan producent
eller en annan butik. Förvisso finns det mycket att ta
tag i när det gäller konkurrensen inom dagligvaru-
handeln, men producentledet är i högsta grad konkur-
rensutsatt.
Svensk livsmedelsindustri är av mycket hög kva-
litet internationellt sett. Den är också en mycket vik-
tig del av det svenska näringslivet och sysselsätter ett
stort antal människor. I Skåne, som är Sveriges livs-
medelscentrum, finns 45 % av landets livsmedelspro-
ducenter. I Skåneregionen har sektorn en stor bety-
delse. Enligt SCB - Statistiska centralbyrån - är så
stor del som 12 % av arbetskraften sysselsatt inom
livsmedelssektorn. Räknar man vidare får man fram
siffror som visar att uppåt 18-20 % av skåningarna är
direkt eller indirekt sysselsatta i livsmedelssektorn.
Den har alltså en mycket stor betydelse.
Fru talman! Livsmedelsnäringen genomgår för
närvarande stora förändringar. Det gäller såväl natio-
nellt som internationellt. I Sverige har förändrings-
processen snabbats på av medlemskapet i EU. Med-
lemskapet förändrade den svenska livsmedelsmark-
naden från att vara en nationellt skyddad marknad till
att vara en marknad där näringens företag befinner sig
i internationell konkurrens.
Detta ställer krav på företagen att utveckla sär-
präglade produkter med höga förädlingsvärden. Detta
kan åstadkommas dels genom att produktutveckling-
en formas av konsumenternas krav, dels genom ut-
vecklingen av ny teknik, design och marknadsföring,
så att de nya produkterna lockar fram vissa specifika
kundgruppers behov. Dessutom krävs mer utveckling
av ny teknik och informationsöverföring.
I utredningen SOU 1997:167, En livsmedelsstra-
tegi för Sverige, beskrivs det jag har sagt om livsme-
delssektorns omställning och expansion i ett europe-
iskt perspektiv. Utredningen formulerar förslag till ett
samlat nationellt forsknings- och utvecklingsprogram.
Ett antal insatsområden lyfts fram. Kärnan i förslaget
är ett program med industriella samverkansprojekt
som behandlar frågeställningar från hela livsmedels-
kedjan.
För att täcka otillräckligt bearbetade områden fö-
reslås i utredningen tre kunskapshöjande program
gällande konsument- och marknadskunskap, process-
och produktionsteknik samt kunskaper för framta-
gande av innovativa produkter.
Den del som berör process- och produktionsteknik
har redan lett till investeringen i "Framtidens livsme-
delsfabrik" i Göteborg. Dock kvarstår behovet av
program på två andra områden.
Under allmänna motionstiden motionerade jag
tillsammans med mina skånska moderata kolleger här
i riksdagen om en ökad satsning inom livsmedels-
forskningen, i enlighet med det jag tidigare sagt. Det
var därför mycket glädjande att vårt parti, Moderater-
na, ställde sig bakom vår motion i utskottet. Man
ställer sig även bakom motionen här i kammaren,
som Ingvar Eriksson redan har nämnt. Men det är lika
tråkigt att socialdemokraterna och riksdagsmajorite-
ten inte inser behovet av detta. Man väljer att avslå
vår motion.
Fru talman! Skåne befinner sig mitt i fokus för
tillskapandet av Öresundsregionen och utgör tillsam-
mans med Danmark ett av de mest spännande och
expansiva livsmedelsklustren i Europa. Skåne är, som
tidigare nämnts, centrum för svensk livsmedelsin-
dustri. 45 % av landets livsmedelsproducenter är
baserade i regionen. Danmark är i relativa termer den
största livsmedelsexportören i världen.
Regionens historiska position som livsmedels-
centrum för två länder förklarar närvaron av företag
inom nästan alla led i livsmedelskedjan och dess
stödjande funktioner vad gäller förpackning, lagring,
distribution och maskinutveckling. Inom vissa områ-
den har företagen utvecklats från ledande nationella
företag inom respektive verksamhetsområden i Sveri-
ge och Danmark till stora ledande internationella
företag.
Att det bildats livsmedelskluster i regionen kan
förklaras med nödvändigheten av att utveckla speciell
kompetens inom jordbruksforskning, industriell
forskning och utveckling för att företagen ska bli
ledande inom sina områden på den internationella
marknaden. Det gäller såväl förädlingsindustrin som
förpackning och lagring samt distribution.
I Skåne finns stora nationella och internationella
företag inom livsmedelssektorn, med starka enheter
för forskning och utveckling. Med lokalisering av
universitet och högskolor med särskild inriktning på
och intressen inom livsmedelsområdet, och med ett
upptagningsområde på mer än tre miljoner människor
i Öresundsregionen, borde Skåne vara den bästa lo-
kaliseringen för ökade satsningar inom livsmedels-
forskningen. Genom närheten till stora industrier
representerande hela kedjan inom livsmedelsnäring-
en, från odling till marknadsföring och försäljning, är
förutsättningen att uppfylla de kriterier som angavs i
utredningen SOU 1997:167 gynnsamma.
Fru talman! Behovet av mera livsmedelsforskning
är tydligt. Den nämnda utredningen pekar ut behovet
av ökad forskning inom konsument- och marknads-
kunskap och kunskaper för framtagande av innovati-
va produkter. Skåne borde vara den bästa lokalise-
ringen av en sådan satsning.

Anf. 78 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! För en stund sedan ägde det här rum
ett viktigt meningsutbyte mellan Per Lager, Miljö-
partiet, och Socialdemokraternas Michael Hagberg
kring den viktiga födan strömming. Lars Lindblad
kom inte in på de frågorna. Jag skulle vilja veta, fru
talman, om Lars Lindblad delar socialdemokraternas
uppfattning att vi får finna oss i att äta dioxinförgiftad
fisk av hänsyn till yrkesfiskarna och av det skälet att
vi också kan komma åt icke förgiftad fisk.

Anf. 79 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! I vanliga fall brukar man begära re-
plik med anledning av något som sagts i anförandet.
Det känns som att denna fråga ligger att par tusen mil
ifrån mitt anförande. Men jag ska passa på, när Ha-
rald Nordlund ändå har ställt frågan till mig, att svara.
Jag tror att det finns en stor konsensus mellan oss
och socialdemokraterna - det gäller egentligen hela
riksdagsmajoriteten - i denna fråga, med tanke på hur
vi har agerat i t.ex. EU-nämnd. Jag håller inte med
om den tolkning som Harald Nordlund gjorde av
Michael Hagbergs redovisning av var han står i
dioxinfrågan.
Jag tror att vi ska iaktta försiktighet. Livsme-
delsverkets rekommendationer innebär att kvinnor i
fertil ålder ska hålla nere sin konsumtion av Östersjö-
fisk. Man har även vissa restriktioner som gäller
människor i övrigt.
Jag delar helt och fullt den hållning som Statens
livsmedelsverk står för och den hållning som Sverige
har haft i EU.

Anf. 80 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag ställde frågan mot bakgrund av att
den i högsta grad är aktuell. Vi hade en hearing i går
då vi hade anledning att beröra den här typen av frå-
gor. Detta har också berörts vid flera tillfällen här i
dag, så jag menar att det var viktigt att få veta var
Moderaterna står i frågan.
I det anförande som jag hänvisar till sades det att
man från svensk sida inte har velat gå med på förbu-
det av det skälet att det skulle drabba yrkesfiskarna.
Dessutom hör det till saken att det finns strömming
som inte är förgiftad. Det var ganska exakt vad som
sades i anförandet.
Men, fru talman, jag har fått svar på frågan om
Moderaternas syn på förgiftad strömming och huru-
vida den kan användas som föda.

Anf. 81 LARS LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! På något vis känns det som att jag är
tvungen att bemöta det som Harald Nordlund sade
även denna gång.
I grunden, Harald Nordlund, är det farligt att leva.
Allting vi gör och allting vi äter och stoppar i oss är
mer eller mindre farligt. Allting är giftigt. Det handlar
bara om vilken dos man utsätts för och vilken kon-
centration det är. Därför är det viktigt att man ser
skalan i detta.
Det är klart att man skulle kunna diskutera om alla
farliga saker som man kan tänkas göra skulle förbju-
das. I så fall borde man med hänsyn till cancerrisken
och annat förbjuda rökning i det här sammanhanget,
men det har vi valt att inte göra. Så någonstans tycker
jag att vi som är liberalt sinnade borde se vad som är
människors ansvar och vad som är statens ansvar att
förbjuda. Vissa saker är farliga att äta i större mäng-
der. Andra saker är mindre farliga att äta i större
mängder.
Det här är komplicerade frågor, och det är oerhört
viktigt att vi följer dem väldigt noggrant. I nuläget
känner inte vi moderater att det finns någon anledning
att ändra den svenska hållningen i den här frågan,
men det kanske kommer forskningsrön som förändrar
den hållningen.

Anf. 82 ANDERS KARLSSON (s):
Fru talman! För närvarande genomgår livsme-
delsindustrin stora förändringar. Det gäller såväl
nationellt som internationellt. I Sverige har föränd-
ringsprocessen accentuerats av medlemskapet i EU,
som förändrat den svenska livsmedelsmarknaden från
en nationellt skyddad marknad till en marknad där
näringens företag befinner sig i en internationell kon-
kurrens.
Detta ställer stora krav på företagen att utveckla
särpräglade produkter med höga förädlingsvärden.
Det kan också åstadkommas genom produktutveck-
ling och utveckling av ny teknik, design och mark-
nadsföring så att de nya produkterna tillgodoser spe-
cifika kundgruppers behov.
Förutom en marknadsorientering av produkterna
krävs att företagen på ett bättre sätt än hittills kan
nyttja teknologi för marknadsföring och informa-
tionsutbyte samt ta till vara de teknologiska möjlig-
heter som är under stark utveckling vad gäller mark-
nadskommunikation, förpackningar och logistik.
Fru talman! Skåne som befinner sig mitt i fokus
för skapandet av en Öresundsregion utgör tillsam-
mans med Danmark en av de mest expansiva och
spännande livsmedelsklustren i Europa. Med ett
upptagningsområde om mer än tre miljoner männi-
skor i Öresundsregionen är Skåne utan tvekan den
bästa lokaliseringen för ett livsmedelsforskningsin-
stitut - ett institut som kan vara av såväl regionalt
som nationellt och internationellt intresse.
Den ökade internationaliseringen innebär att
svenska livsmedelsföretag i ökad omfattning kommer
att arbeta på många olika marknader. Det gör det
angeläget att studera hur olika konsumentgrupper
utomlands upplever och använder mat, livsmedlens
och måltidernas sociala och kulturella roll. Detta
understryks också i SOU 1997:167 En livsmedels-
strategi för Sverige.
Fru talman! I svaret i Miljö- och jordbruksutskot-
tets betänkande 2001/02:MJU5 hänvisas till de lokala
tillväxtavtalen. Jag vill därför kort nämna att Skåne
får drygt 9 miljoner kronor från staten i regionala
utvecklingsmedel. Samtidigt satsar regionen 22 mil-
joner. Totalt finns det alltså 31 miljoner per år för att
genomföra tillväxtavtalet.
De 9 miljonerna räcker alltså inte långt när det
krävs i storleksordningen 50 miljoner kronor under
institutets första år. Det finns alltså inga förutsätt-
ningar för att genomföra projektet om inte staten
bidrar med finansiering utöver det som finns i det
regionala utvecklingsanslaget för Skåne.
Fru talman! Till sist vill jag och min medmotionär
Ronny Olander göra riksdagen uppmärksam på att det
regionala tillväxtavtalet för Skåne inte är någon lös-
ning när det gäller inrättandet av ett livsmedelsinstitut
i Kävlinge kommun.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

7 § Vissa forskningsfrågor m.m.

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU9
Vissa forskningsfrågor m.m.

Anf. 83 PER-SAMUEL NISSER (m):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas ett
antal motioner som gäller forskning och utbildning,
kanske främst inom miljöområdet men även inom
lantbruket. I några motioner togs även det marina
området upp.
Miljösituationen i Sverige har i takt med teknikut-
vecklingen och en högre kunskapsnivå faktiskt radi-
kalt förbättrats på många områden. Luftkvaliteten i
städerna har stadigt blivit bättre, och många sjöar och
vattendrag som bara för några decennier sedan be-
traktades som döda har nu kunnat restaureras. Det
finns anledning att vara positiv, eftersom fakta visar
att miljön på många ställen är på rätt väg.
Men trots den positiva utvecklingen återstår
mycket att uträtta, och det kommer även fortsätt-
ningsvis att krävas kraftfulla insatser för att lösa
många miljöproblem. Utsläppen av svaveldioxid,
kväveoxid, tungmetall m.m. överstiger fortfarande de
nivåer som naturen långsiktigt tål, och halterna av
växthusgaser ökar i atmosfären.
Miljöarbetet ska i första hand utgå från den en-
skilda människans ansvar. Många människor känner
som individer ett stort ansvar för vår gemensamma
miljö och är engagerade och pådrivande i miljöarbe-
tet. Det individuella ansvarstagandet och engage-
manget är en viktig utgångspunkt för en effektiv
miljöpolitik.
Staten ska ta sitt ansvar för de uppgifter som den
enskilda människan eller marknaden inte kan eller
ska utföra. Effektiv lagstiftning och olika typer av
ekonomiska styrmedel är viktiga verktyg i det här
arbetet.
Marknadsekonomin måste användas för att man
på ett dynamiskt sätt ska kunna driva miljöarbetet
framåt. Handel med utsläppsrätter bör t.ex. införas på
flera utsläppsområden för att öka måluppfyllelsen och
kostnadseffektiviteten i miljöarbetet. Men för att man
ska få den här utvecklingen att fortsätta åt rätt håll
vad gäller effektivt miljöarbete krävs det hela tiden
ny kunskap och forskning. I den reservation som vi
från Moderaterna har tas de delarna upp, dvs. att
miljöforskning och miljöövervakningen är något som
måste prioriteras framgent.
Bägge verksamheterna är viktiga för att våra kun-
skaper på miljöområdet ska öka. Med en bra över-
vakning och kunskap kan det som är miljöförstöring
särskiljas från det som t.ex. är naturliga variationer.
Genom forskningen kan också kunskap vinnas om
vilka effekter olika slags utsläpp har på organismer.
Dessa kunskaper är i grunden avgörande för att det
ska vara möjligt att bedriva en effektiv miljöpolitik
med riktiga avvägningar och prioriteringar.
Stora problem och kunskapsluckor återstår vad
gäller olika ämnens miljöeffekter, och Sverige har
varit en framstående forskarnation på miljöområdet
men har väl under senare år förlorat en del viktig
kompetens och även tappat tempo. Det är viktigt att
den svenska miljöforskningen behåller sin kompetens
och kan återupprätta Sveriges internationella position
på området. Därför är det viktigt att trygga försörj-
ningen av ny forskarkompetens genom att universi-
teten ges tillräckliga resurser för utbildning av stu-
denter som då kan gå vidare till miljöforskning. Det
är det som tas upp i vår reservation.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1.

Anf. 84 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Jag kommer att hålla mig till de ge-
netiska forskningsresultaten, hästutbildningen och
marin forskning.
Utvecklingen av nya sorters grödor genom gen-
manipulation och även konventionell växtförädling
har, i kombination med möjligheten att ta patent på
levande organismer, satt frågan om alla människors
rätt till vårt genetiska arv på sin spets. De stora kemi-
kalie- och utsädesbolagen skräddarsyr nya växtsorter
för att passa deras egna bekämpningsmedel och deras
konstgödsel. Dessa bolag kan göra "sina" sorter ste-
rila så att jordbrukarna inte har någon möjlighet att
odla eget utsäde.
Parallellt med att makten över växtförädlingen
koncentreras till ett fåtal företag utarmas kunskapen
om alternativa metoder för växtförädling, och äldre
växtsorter tas ur bruk. På så sätt tillskansar sig de
stora transnationella företagen makten över hela pro-
duktionskedjan från sådd till skörd.
I tredje världen, där beroendet av de transnatio-
nella bolagen kan få betydligt större konsekvenser än
i Sverige, är det ännu viktigare med bevarandet av de
traditionella sorterna och förädlingsmetoderna för att
jordbrukare inte ska bli helt utlämnade till de tran-
snationella kemikalieindustrierna. Detta tar vi upp i
vår reservation nr 3.
Fru talman! Antalet hästar i Sverige är närmare
230 000. Hästar måste skos var sjätte till åttonde
vecka. En korrekt skoning är nödvändig för att hästen
ska klara de påfrestningar som den utsätts för. Det är
därför risk att djuret kan fara illa om inte skoningen
sköts av folk med kunskaper och utbildning för just
detta. Det behövs alltså auktoriserade hovslagare.
Det har även riksdagen tidigare ansett. För cirka
åtta år sedan beslöt nämligen riksdagen att införa ett
system för godkännande av hovslagare. Som skäl för
det beslutet anförde man att det är betydelsefullt att
hovslageriverksamheten bedrivs på ett djurskydds-
mässigt godtagbart sätt. Men trots detta beslut har det
ännu inte utformats några gällande föreskrifter för
förordningen. Därför bör regeringen få i uppdrag att
snarast verkställa beslutet från 1993 så att hovslagare
kan bli auktoriserade. Detta framför vi i vår reserva-
tion nr 4.
Efter den fiskeutfrågning som vi hade här i Riks-
dagshuset i går framgår det ganska klart att det be-
hövs en förstärkt satsning på den marina forskningen.
Vi har i dag större kunskaper om landsmiljöerna än
om våra vattenmiljöer. Det råder delade meningar om
vad som påverkar fisket och fiskbestånden. En viss
förlamning verkar råda. Kunskapen om de marina
ekosystemen hos olika aktörer behöver förbättras för
att förståelse för sambanden i de marina ekosystemen
ska få genomslag samt för att rätt beslut ska kunna tas
när det gäller åtgärder.
Forskning på området behövs eftersom marina
livsmiljöer länge har påverkats negativt av bl.a. över-
gödning, exploatering och fiske. Förändringar av
algbälten och ålgräsängar försämrar förutsättningarna
för fiskreproduktion på grunda bottnar. Det är syn-
nerligen viktigt att dessa livsmiljöer skyddas och
tillåts återhämta sig för att bevara den biologiska
mångfalden.
Kunskapsbristen är påtaglig när det gäller biolo-
gisk mångfald i haven. Även om Östersjön är ett av
världens mest studerade havsområden, vilket vi fick
veta i går på utfrågningen, finns det behov av en
förstärkt havsforskning. Vi behöver även bättre
forskning och uppföljning av utvecklingen av selekti-
va redskap.
Fritidsfisket i våra sjöar, vattendrag och kustom-
råden står i dag för ca 70 % av det totala konsum-
tionsfisket. Detta kan i sig utgöra ett hot mot den
biologiska mångfalden på vissa ställen. En speciell
form av fritidsfiske i våra marina miljöer är det lokala
omfattande nätfisket på grunda områden. Dessa om-
råden är reproduktionslokaler för ett antal fiskarter.
Detta fritidsfiske kan utgöra ett hot mot vissa arter.
Det behövs, som jag nämnt tidigare, mer akvatisk
forskning och kunskap för att få fram en fullständig
bild av fiskets situation. Detta påtalar vi i reservation
nr 7.
I det här betänkandet behandlar vi även en motion
om basanslag till Stiftelsen Biodynamiska forsk-
ningsinstitutet. Vid behandlingen av budgetproposi-
tionen föreslog vi att riksdagen skulle ge stiftelsen ett
basanslag för dess verksamhet. Vi avlämnar nu i det
här betänkandet ett särskilt yttrande i vilket vi förut-
sätter att den möjlighet som finns att ge stiftelsen ett
basanslag inom ramen för de nuvarande forsknings-
anslagen kommer att användas.
Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reserva-
tioner, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till
reservation nr 7.

Anf. 85 CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Till detta betänkande, som behandlar
motioner från allmänna motionstiden om forskning
och utbildning, har vi kristdemokrater på grund av
avvikande mening fogat tre reservationer samt ett
särskilt yttrande. Jag tänker i mitt anförande uppe-
hålla mig vid reservation 6, Forsknings- och utveck-
lingsfond för potatisodlingen, som jag, fru talman,
också vill yrka bifall till.
Vi har från Kristdemokraternas sida tidigare ut-
tryckt vår tillfredsställelse över att regeringen i bud-
getpropositionen för år 2001 visat lyhördhet för
Kristdemokraternas begäran om ett förslag om en
forsknings- och utvecklingsfond för trädgårdsnäring-
en. Det är därför, Inge Carlsson, med viss förvåning
som vi har konstaterat att potatisodlingen, trots att
sektorn riktat motsvarande begäran till regeringen,
ställts utanför denna möjlighet att finansiera forsk-
nings- och utvecklingsverksamhet.
Potatisodlingen är liksom trädgårdsnäringen en
strukturellt småskalig företagarbransch med en be-
gränsad produktionsandel som kanaliseras via egna
utbudsorganisationer. Branschen möter därför samma
svårighet som trädgårdsodlingen när det gäller att på
frivillig basis organisera resurser för tillämpad forsk-
ning och utvecklingsverksamhet. Vi ser det därför
som angeläget att potatisodlingen ges tillgång till
budgetmedel i en motsvarande omfattning som rege-
ringen nu föreslagit för trädgårdsodlingen. Vi har
därför i vårt budgetalternativ föreslagit ett ökat anslag
med 5 miljoner kronor för detta ändamål. Härigenom
skulle denna sektor ges samma möjligheter till natio-
nellt stöd som erbjuds i ett flertal andra länder.
Min fråga till Inge Carlsson är: Hur ser ni från
majoritetens och Socialdemokraternas sida på denna
fråga? Är ni beredda att ge potatisodlingen samma
möjligheter som trädgårdsnäringen fått i just denna
fråga?
Sedan, fru talman, vill jag säga en sak till efter-
som det här betänkandet handlar en del om hästut-
bildning. Jag tycker att det är mycket glädjande att
det i denna kammare debatteras hästar. Det är inte så
vanligt. Vi har också i ett särskilt yttrande tillsam-
mans med Centerpartiet tagit upp att det krävs ett
ökat antal platser till hovslagarutbildningarna. Anled-
ningen till att vi inte har reserverat oss i just denna
fråga är att vi förutsätter, precis som det står i betän-
kandet, att detta kommer att tas upp i den kommande
hästpropositionen - även om jag här vill uttrycka min
otillfredsställelse över att det visat sig att denna pro-
position har blivit kraftigt försenad.

Anf. 86 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag vill börja med att samtycka i den
argumentering som finns bakom reservation 3 och
yrka bifall till den. Jag var övertygad om att någon
före mig skulle göra det, men som sagt: bifall till
reservation 3!
Jag begärde dock ordet i första hand för att yrka
bifall till reservation 6, som handlar om biodlingen.
Även om man kan tolka skrivningarna positivt finns
det anledning att understryka behovet av att någon-
ting sker på området.
Biodlingen är bra för den biologiska mångfalden.
Det är vi säkert överens om. Den halvering av verk-
samheten som har skett under de senaste 15 åren är
faktiskt mycket oroande. Vi har i motionen pekat på
ett antal åtgärder som krävs för att få en utveckling
till stånd på området. Det finns också beskrivet i
betänkandet.
Det är för det första att bisjukdomarna tillförs epi-
zootilagen. Det är för det andra att man bör betrakta
upp till 15 bisamhällen som hobbyodling och befria
från skatteredovisningsskyldigheten. Det gäller för
det tredje forskningsfrågorna, att den forskning som
syftar till att finna en metod som helt befriar bin från
kvalster premieras. Enligt vad jag fått mig till del
finns det forskningsuppslag, men det ges ingen kost-
nadstäckning för vetenskaplig utprövning. För det
fjärde gäller det att återbesätta den SLU-anknutna
genetiktjänsten för just arbetet med bin.
Jag finner jämväl att det är en hygglig skrivning
men vill ändå yrka bifall till vår reservation, nr 6, på
denna punkt.

Anf. 87 PER LAGER (mp):
Fru talman! Vi har i samarbetet med regeringen
och Vänsterpartiet satsat oerhörda summor på miljö-
forskningen i förhållande till hur det har varit tidiga-
re. Men det räcker inte. Det behövs mycket mer. Jag
skulle vilja ta upp den marina forskningen som ligger
mig särskilt varmt om hjärtat.
Vi vet att våra kusthav, som nämnts tidigare, Ös-
tersjön, Kattegatt och Skagerrak är förgiftade, över-
gödda och utfiskade när det gäller flera viktiga arter.
Framför allt har vi på senare tid uppmärksammat
torskens försvinnande. Jag vet att vi sedan flera år
tillbaka från min sida av Sverige, Bohuslän, märkte
att den s.k. kusttorsken - det finns många arter av den
- försvann. Man tog upp havstorsk i mindre storlek
och trodde att det var kusttorsk. Man såg inte den fara
som var på väg, nämligen försvinnandet av kusttors-
ken. Nu är faktum där. Vi har egentligen inte något
bestånd av torsk att tala om längre. Den är utfiskad.
Det här är ju en katastrof. Jag och Miljöpartiet de
gröna menar att det inte är hållbart. Nu måste det
göras stora satsningar på restauration av havet för att
hindra arternas och ekosystemets kollaps. Det innebär
att man starkt måste begränsa fisket. Det kan man
göra genom utfasning av foderfisket som också är en
märklig utveckling. Som ni vet själva var för bara ett
decennium sedan kanske 70 % av allt fiske konsum-
tionsfisk. Nu är det 80 % som används som foderfisk.
Det är ofattbart. Det är inte hållbart.
I och med detta har vi också andra effekter. Vi
slänger stora kvantiteter bifångst över bord. Det gäller
t.ex. både kolja och vitling.
Det som behövs är alltså en utfasning av foderfis-
ket, men det behövs också en utökad marin forskning.
Det jag vill peka på är någonting som jag tog upp för
många år sedan och därefter har drivit varje år, näm-
ligen det s.k. Västerhavsprojektet. På västkusten drev
man ett projekt som Naturvårdsverkets forsknings-
nämnd finansierade. Det handlade om de stora pro-
cesserna i havet. Man gjorde en uppföljning under
fem år och sedan var pengarna slut. En rapport som
var oerhört viktig kom 1996. Åren 1997 och 1998
gjorde man en liten uppföljning av detta som visade
att situationen var än värre.
Det jag menar nu är att vi måste ha ett nytt nor-
diskt eller hellre internationellt västerhavsprojekt.
Varför inte utöka det till att också bli ett Öster-
sjöprojekt.
Varför? Jo, därför att forskningen är så viktig för
att vi ska förstå tillståndet, för att vi ska förstå varför
arterna försvinner. Det är inte bara torsk, som jag
nämnde, utan det handlar om viktiga arter som gråsej,
kummel och rödspätta. Också de starkt hotade arter.
Miljöpartiet har i olika sammanhang krävt att vi
helt enkelt måste sammankalla en kriskommission.
Det var ju en hearing här i går. Jag vet inte vad man
kom fram till, för jag hade inte möjlighet att vara där
själv. I en frågestund med Margareta Winberg för
någon vecka sedan tog jag upp detta. Jag menade att
det behövdes en nationell samling kring den här frå-
gan, en kriskommission ungefär.
Jag menar att det här problemet är så viktigt och
så allvarligt att vi faktiskt måste göra någonting nu.
Det innebär bl.a. att vi kanske måste bestämma oss
för ett stopp för torskfisket. Det får effekter som inte
är bra för ekosystemet när man stoppar fisket av en
art. Men vi har inte mycket att välja på just nu. Utan-
för Newfoundland gjorde man ett stopp på tio år.
Beståndet har inte kommit tillbaka. Det behövs alltså
så kraftfulla åtgärder.
Vi kan inte bara sitta här och tycka att det är trå-
kigt, synd och att vi ska försöka vara försiktiga. Det
håller inte. Vi måste göra något radikalt för att det ska
få en effekt över huvud taget.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 som
just framhåller behovet av ett nytt västerhavsprojekt.
Jag vill gärna, som jag sade tidigare, utöka det till att
också omfatta Östersjön, eftersom våra kusthav häng-
er ihop. Det ena påverkar det andra. Det är ekosystem
som vi har skyldighet att rädda.

Anf. 88 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlas 26 mo-
tionsyrkanden om forskning och utbildning m.m. från
den allmänna motionstiden 2000 och 2001.
Den svenska forskningspolitiken behandlas nume-
ra i intervaller om tre år. I proposition 2000/01:3
Forskning och förnyelse, presenterade regeringen sin
forskningspolitik för åren 2001-2003.
Regeringen redogör däri bl.a. för vissa prioritera-
de områden inom miljöforskningen. Ett sådant områ-
de är forskning syftande till att utgöra underlag för
miljökvalitetsmålen och klimatpolitiken och underlag
för internationella förhandlingar. Regeringen lyfte
vidare fram forskning om biologisk mångfald och
forskning om produkter, processer och resurseffekti-
visering. Regeringen anser dessutom att forskning om
kemikalier och strålskydd samt samhällsvetenskaplig
och juridisk miljöforskning bör utgöra prioriterade
områden.
Den beslutade ordningen för forskningspolitiken
innebär att regeringen för riksdagen framlägger för-
slag om övergripande mål för forskningen och all-
männa riktlinjer för politiken. Enligt de av riksdagen
godkända riktlinjerna bör övergripande forsknings-
politiska beslut fattas av statsmakterna, medan organ
med sakkunnighet inom berörda områden beslutar om
verksamheten och den närmaste medelfördelningen.
Den 1 januari 2001 inrättades fyra nya myndigheter
för forskningsfinansiering, vilka ersatte de tidigare
nio myndigheterna. Av de nya myndigheterna är det
två som har bäring på miljö- och jordbruksutskottets
arbetsområde. Det är Vetenskapsrådet, som ska stödja
grundforskning av högsta vetenskapliga kvalitet, och
det är områdesinriktade Forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande, Formas.
I reservation 1 om svensk miljöforskning fram-
håller moderaterna att miljöforskningen och mil-
jöövervakningen måste prioriteras. Det är ett sent
uppvaknande från ett parti som i praktiken inte visat
något stort intresse för miljöfrågorna. Sanningen är ju
den att det aldrig har funnits så mycket medel för
miljöforskning, och detsamma gäller för miljööver-
vakning där årets budgetanslag fick en kraftig ökning.
Moderaterna föreslog 362 miljoner kronor mindre än
regeringens anslag.
Jag vill också tillägga att stiftelsen MISTRA för-
delar ca 250 miljoner kronor per år till miljöforsk-
ning. I början av år 2001 uppgick stiftelsens kapital
till ca 4,7 miljarder kronor.
Vidare framhåller moderaterna att Sverige tidigare
var en framstående forskningsnation på miljöområdet,
men att man under senare år har förlorat kompetens
och tid.
Moderaternas uppfattning är fel och den strider
mot den utvärdering som EU-kommissionen genom-
fört. Undersökningen visar att frekvensen av antalet
svenska forskare som citerades i vetenskapliga tid-
skrifter i relation till folkmängden gav Sverige en
tätposition. Skälet till att ni står ensamma bakom
denna reservation är helt enkelt att ni inte är trovärdi-
ga på detta område, liksom på flera andra områden.
Flera talare har yrkat bifall till reservationen om
gentekniska forskningsresultat.
Beträffande forskarnas tillgång till forskningsre-
sultat publiceras som regel akademiska forskningsre-
sultat som uppnåtts med finansiering från forsknings-
råd och andra offentliga finansiärer i vetenskapliga
tidskrifter. Därmed blir resultaten offentligt tillgäng-
liga.
Beträffande forskning som utförs av eller finansi-
eras av företag kan publiceringen fördröjas eller re-
sultaten bevaras som företagshemlighet. Detta för-
hållande gäller emellertid all forskning och är inget
specifikt för genteknisk forskning. För alla företag
som lägger ned stora resurser på att utveckla innova-
tioner finns ett behov av att skydda sig mot piratkopi-
ering från andra företags sida genom patent.
Enligt europeisk patentlagstiftning får patent en-
dast meddelas uppfinning som inte tidigare varit
känd. Därför måste forskning och resultat, där avsik-
ten är att söka patent för en uppfinning, sekretessbe-
läggas till dess en patentansökan har lämnats in.
Det finns exempel på att företag utvecklat grödor
med tolerans mot ett bekämpningsmedel som företa-
get självt tillverkar. Det kan öka användningen av just
denna kemikalie i jordbruket. Samtidigt minskar
emellertid användningen av andra bekämpningsmedel
för samma ändamål.
Tillgänglig statistik och erfarenhet visar att den
totala förbrukningen av ogräsbekämpningsmedel
minskat i samband med odling av grödor som med
hjälp av genteknik gjorts toleranta mot glyfosat, som
är det bekämpningsmedel som det oftast är fråga om i
dessa sammanhang.
När det gäller växter som med hjälp av genteknik
gjorts resistenta mot skadeinsekter leder detta enligt
all tillgänglig information till en ofta dramatisk
minskning av användningen av kemiska preparat för
bekämpning av insekter. För kemibranschen som
helhet torde således gentekniken snarare minska än
öka försäljningen av kemiska preparat för ogräs- eller
insektsbekämpning.
Beträffande böndernas möjlighet att själva få välja
sitt utsäde är monopolsituationer lika oönskade inom
utsädesområdet som inom andra områden, oberoende
av om de dominerande sorterna utvecklas med gen-
teknik eller med traditionella metoder.
Vi som besökte Astra vet ju att det företaget ligger
långt framme. Man satsar 7-8 miljarder på olika
forskningsinnovationer. Det är självklart att Astra
måste få skydda sig innan någon annan får ta del av
forskningsresultaten. Det är först efter att man har fått
patent som resultatet blir fritt.
Jag yrkar avslag på denna reservation.
Som svar till Kjell-Erik Karlsson vill jag säga att
när det gäller att utfärda förskrifter om godkännande
av hovslagare har arbetet pågått sedan 1993. Jag
trodde att frågan var bortglömd, men nu har Jord-
bruksverket återupptagit arbetet med förordningens
innebörd. Jag utgår ifrån att frågan får en snar lös-
ning.
Kristdemokraterna har väckt en motion om forsk-
ning och utvecklingsfond för potatis. Den frågan
bereder man på Jordbruksverkets vegetabilieenhet.
Det ligger redan nu en ansökan från potatisodlarnas
organisation. Jag utgår ifrån att frågan kan lösas med
de gödselavgifter som ska återbetalas till näringen.
I regeringens förslag som behandlas i EU så har
regeringen framhållit att vissa medel ska gå tillbaka
till bl.a. forskning. Det innebär att även denna näring
kan få forskningsstöd.
När det gäller biodling så har denna fråga diskute-
rats ett flertal gånger.
Under 2001 utkom Jordbruksverket med sin rap-
port Biodlarnäringens förutsättningar (rapport
2001:2) i syfte att göra en genomgång av förutsätt-
ningarna för biodlarnäringen i Sverige. Under hösten
2001 gjordes en remissammanställning kring denna
remissrunda bland berörda myndigheter och biodlar-
näringens organisationer som sändes ut i samband
med rapporten. Ärendet är nu under beredning på
Jordbruksdepartementet.
I reservationerna om marinforskning och forsk-
ning om fiskefångstmetoder är det mycket riktigt att
man i går hade en utfrågning i miljö- och jordbruks-
utskottets regi där man hade landets experter och
myndigheter samlade.
Det är klart att dessa människor presenterar olika
bilder. Det finns också många intressenter i den här
frågan, konsumenter, forskare, myndigheter och poli-
tiker. Jag tror att det är viktigt att man får till stånd
någon form av samordning, inte minst när det gäller
Östersjön och de baltiska länderna. På det sättet ska
vi försöka att lösa problemen.
Regeringen har tidigare uppmärksammat t.ex. be-
kymret med torskbeståndet i våra angränsande hav.
Man anslog också 20 miljoner kronor till Fiskeriver-
ket redan förra året för att Fiskeriverket på olika sätt
skulle försöka att åtgärda den kader av dagordnings-
punkter som finns.
Problemen är stort, och jag tror att det fordras en
samordning för att komma till rätta med dem. Man
kan skylla på både den ena och andra, men regeringen
har insett att problemen snabbt måste lösas, och där-
för satsar den mycket pengar på detta.
Fru talman! Jag vill också kommentera en motion
från Lilian Virgin och Lennart Klockare där det före-
slås att man ska inrätta en permanent svampforskning
i landet.
Utskottet har erfarit att inom Sveriges lantbruksu-
niversitet bedrivs flera olika forskningsprojekt med
anknytning till svampar och svampodling. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att denna typ av
forskning och utbildning om matsvamp är viktig och
tillhör framtiden. Svampodling i kommersiellt syfte
är relativt ovanligt i Sverige, och huvuddelen av be-
hovet av svamp importeras.
Ett "svamparnas hus" där man kunde samla kvali-
ficerad forskning och utbildning är en idé man borde
gå vidare med. Jag tror det är rätt att en sådan sats-
ning bör ske i Uppsala av det skälet att SLU och
Uppsala universitet har den sammantaget största
potentialen och kompetensen inom fältet. Dessutom
finns där flera eldsjälar, bl.a. forskaren Erik Danell.
Jag tycker att det är viktigt att SLU och Uppsala uni-
versitet samlar sig i denna framtidsfråga, som kan bli
en viktig näring.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 89 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas den
motion som jag och Lennart Klockare har skrivit om
svampforskning. Vi vill visa på behovet av en perma-
nent svampforskning i Sverige. Anledningen till att
Norrbotten och Gotland har gemensamma intressen i
svampforskning är att det naturligt växer goliatmusse-
ron i Norrbotten och bourgognetryffel på Gotland.
När vi skrev motionen hade jag genom en kvinn-
lig forskare fått information om det arbete som hon
påbörjat och som visar att det finns bourgognetryffel i
stora mängder på Gotland. Den finns naturligt, och vi
har inte tidigare förstått vilka värden som vi kan till-
godogöra oss genom svampen. Forskningen sker i
samarbete med Högskolan på Gotland, men är knuten
till Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Handledare
för forskningen finns hos SLU.
Det som vi har lärt oss av hittills vunna erfaren-
heter är att bourgognetryffeln finns naturligt på Got-
land. Mer än 2000 ek- och hasselplantor har utplante-
rats för att kunna följa tryffelutvecklingen på trädröt-
terna, och resultatet ser mycket lovande ut. Markäga-
re har kunnat sälja bourgognetryffel för upp till 4 000
kr kilot.
Även i Norrbotten sker forskning om svamp. Där
är det goliatmusseronen som är av intresse och som
har blivit en exportartikel. Export sker framför allt till
Japan.
Vi vill visa på behovet av en permanent svamp-
forskning i Sverige. Vi vill att vi ska använda oss av
de erfarenheter vi har fått, ta till vara dem och göra
något bra av dem.
Sverige ligger efter när det gäller svampforskning.
I andra länder som England, Japan, Nederländerna
och Ungern satsar man mycket på svampforskning
och utbildning. Världsproduktionen av odlad svamp
är cirka fem miljoner ton, och Sveriges andel är
0,05 %. Vi borde kunna göra mycket mer. Vi bör
satsa på svampar och svampprodukter som andra
länder saknar kunskaper om, såsom kantarell, tryffel
och goliatmusseron.
Fru talman! Det vi skulle behöva i Sverige är ett
forskningslaboratorium, ett svampcentrum eller ett
svampens hus. Det är främst tre skäl till att vi behöver
utveckla vår kunskap om svamp. Vi behöver grund-
forskning. Vi behöver ta till vara den industriella
potentialen. Vi behöver tillgodose konsumenternas
intresse av information och utbildning.
Just nu har Sverige spetskompetenser på området
som rör kantarell, tryffel och goliatmusseron. Syftet
med ett svampcentrum är att skapa permanenta forsk-
ningsledartjänster och ämnesöverbryggande forsk-
ning om mat- och medicinalsvampar för att dels för-
stå fundamentala biologiska processer, dels ta fram
kunskaper som kan få betydelse för nya produkter,
nya odlingsformer och ett uthålligt utnyttjande av
svenska naturresurser.
När vi skrev motionen visste vi att en möjlig fors-
kargrupp redan fanns och att förhandlingar fördes
med Uppsala universitet. Kontakterna mellan Uppsala
universitet, SLU och Livsmedelsverket har fortsatt,
och det finns ett stort intresse för ett svampcentrum.
Fru talman! Miljö- och jordbruksutskottet har i sin
behandling av motionen sagt att det som motionen tar
upp inte bör behandlas i sak av riksdagen utan av de
organ som har särskild sakkunskap på området.
Vi motionärer har konstaterat, och uppskattar ut-
skottets skrivning, att utskottet delar vår uppfattning
att denna typ av forskning är så viktig att SLU och
Uppsala universitet borde samla kvalificerad forsk-
ning och utbildning om matsvamp. Utskottet konsta-
terar också att svampodling i kommersiellt syfte är
relativt ovanligt i Sverige och att huvuddelen av be-
hovet av svamp importeras. Det här är saker som
också Inge Carlsson underströk i sitt anförande, och
det är jag mycket glad för.
Jag vill tacka miljö- och jordbruksutskottet för
den positiva skrivningen och den positiva behand-
lingen av motionen. Jag tycker att det här är ett
mycket spännande område. Förhoppningen är nu att
arbetet kan drivas vidare, att alla positiva tankar om
ett svampcentrum kan utvecklas vidare och att ett
svampcentrum kan bildas där vi får forskning, utbild-
ning och en satsning på en ny uthållig näring som tar
till vara våra svenska naturresurser.
Självklart är det vår mening och förhoppning att
forskningen fortsätter på Gotland och i Norrbotten.

Anf. 90 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Vi socialliberaler tror på idén om den
fria akademin. Det är en politik där studenter och
forskare sätts i centrum. Den fria akademin bygger på
tre grundsatser.
För det första: För kunskap som egenvärde och
mot en nyttofixerad kunskapssyn.
För det andra: Frihet. Vi vill ta strid för den aka-
demiska friheten och mot politisk centralstyrning.
För det tredje: Kvalitet. Vi socialliberaler är be-
redda att ta strid för den vetenskapliga kvaliteten och
mot ensidigt kvantitetstänkande.
Forskarens frihet är i dag hotad på flera sätt. Såväl
politiska pekpinnar som marknadstänkande naggar
allvarligt forskarens makt i kanten. En gemensam
nämnare i hoten är att kräva att forskningen som
bedrivs ska vara nyttig och relevant.
Vi socialliberaler har en annan syn på forskning.
Forskningens uppgift att söka ny kunskap ska utma-
na, den ska spränga gränser, den ska få utvecklas fritt
och inte styras av vad som för tillfället anses politiskt
opportunt eller av vad centrala beslutsfattare definie-
rar som näringslivets kortsiktiga behov. Inte heller är
det möjligt att på förhand avgöra om forskningen
inom ett visst område kommer att medföra stor sam-
hällsnytta eller inte. Det som i dag framstår som irre-
levant kan i morgon äga största relevans. Historien
om vetenskapens viktigaste landvinningar är ett bevis
för detta.
Huvuddelen av anslagen ska alltså inte styras av
oss politiker och fördelas i detalj till forskningspro-
jekt. Kvaliteten på den tillämpade forskningen blir
högre med en politik för en fri forskning. Största
delen av anslagen ska alltså användas på detta fria
sätt.
Men ett exempel där riktade anslag är motiverade
är forskningen om det ekologiska jordbruket. Det är
därför som vi i det sammanhanget har agerat för an-
slag till Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna.
Den hearing som vi hade i går om fiskefrågorna är
ett bra exempel på frågor där vi har lätt att hänvisa till
forskning, trots att vi vet att konkreta åtgärder kan
vidtas - åtgärder som kan ge effekt. Men när intres-
sen kolliderar är det enklare att hänvisa till att vi
behöver ny forskning.
Visst behövs forskning om de marina frågorna,
om fiskefrågorna. Men vi vet också att det finns åt-
gärder som vi skulle behöva vidta men inte är bered-
da att vidta. Jag tänker t.ex. på sådana åtgärder som
fiskekvoter, att vara beredd att gå in och diskutera
begränsningar när det gäller fångstmetoder m.m.

Anf. 91 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Harald Nordlund talar om frihet och
kvalitet. När han kommer in på kvalitet menar han att
Folkpartiet stöder att Stiftelsen Biodynamiska Forsk-
ningsinstitutet i Järna ska få ett basanslag.
Situationen är sådan att Harald Nordlund fram-
håller att man kan stödja vissa projekt men att det ska
vara en frihet för forskarna själva. Den svenska rege-
ringen har ju riktat anslag till SLU för ekologisk
forskning, forskning om ekologisk odling. Det är det
här som ni menar att vi ska ge stiftelsen. Jag vill
framhålla att det inte finns den kvaliteten på forskare
i stiftelsen. Man har under det senaste året lämnat in
fyra olika ansökningar om forskningsanslag till For-
mas och man har fått avslag på alla dessa eftersom
det inte finns den vetenskapliga kvaliteten, kompe-
tensen, inom den här stiftelsen. Då är det i stället så
att SLU, som har huvudansvaret för det här, kan ta till
sig och har tagit till sig en eller några forskare från
den här stiftelsen.
Ni vill inte vara med på den linje som vi har lagt
upp här i riksdagen, att det inte är regeringen och
riksdagen som ska ge pengar till de olika stiftelserna,
vilket ni tycker. Vi tycker att det är bättre att de ska få
fortsätta söka pengar från de fyra forskningsorgan
som finns. Så jag motsätter mig mycket av det som
Harald Nordlund har tagit upp här.
Det är ändå så att kristdemokraterna tidigare har
drivit den här frågan, men de har tagit bort den. Det
är ni och Vänsterpartiet, som hade ett särskilt yttran-
de, kvar här. Jag tycker att det är väldigt märkligt att
komma nu och vidhålla den åsikt som ni har. Den är
helt fel.

Anf. 92 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är ju inte just i dag som vi fram-
för åsikten om ett specialdestinerat anslag. Den har vi
framfört för längesedan. Det är inte principen om
fördelningen av forskningsanslagen som vi ifrågasät-
ter. Jag tror också, som Inge Carlson säger, att den
här samverkan mellan SLU och Biodynamiska forsk-
ningsinstitutet är viktig, ja kanske nödvändig, för att
få den erforderliga kvalitativa nivån på forskningen.
Jag tror ändå att alternativet när det gäller att föra
de här frågorna framåt på forskningssidan är bra för
alla. Det är inte så att anslagen till detta institut ska
ersätta annan forskning utan det ska vara ett viktigt
komplement, och den samverkan man har med SLU
är viktig.
Det här med anslaget till Järna, som Inge Carlsson
framför, betyder inte att vi på något sätt skulle rubba
den övriga forskningspolitiken.

Anf. 93 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Harald Nordlund var ju med när vi
justerade detta betänkande om vissa forskningsfrågor.
Inte på något ställe i detta betänkande finns det en
reservation från Folkpartiet. Det finns inget särskilt
yttrande. Jag tycker att det är märkligt att komma nu i
den här debatten och säga att ni står ensamma kvar
bland de politiska partierna och stöder de här 2 miljo-
nerna.
Jag tycker att alla andra partier, som nu har ändrat
åsikt, har en mycket rakare och bättre hållning när det
gäller forskningsfrågorna. Man måste ha en viss ord-
ning - och också ordning på statens ekonomi. Vi kan
inte börja att ge anslag till olika stiftelser i landet på
det sätt som Harald Nordlund förespråkar nu. Man
måste koncentrera forskningen till de områden som är
viktiga. Då är det i det här fallet SLU som under tre
år har fått 35 miljoner kronor för att försöka forska i
en mer uthållig situation när det gäller vårt jordbruk.
Då ska man inte börja smeta ut det här till forska-
re vilkas forskningsråd bedömer att de inte besitter
den vetenskapliga kompetensen för att hålla på med
sådant här. Jag menar att det inte få vara någon form
av lekstuga. Det är faktiskt ganska viktigt att man
satsar pengarna på rätt häst, och det gör inte Folkpar-
tiet.

Anf. 94 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller anslagen framförde vi
detta i budgetsammanhanget. Vad jag har gjort nu, fru
talman, är att hänvisa till den uppfattning som vi
redan då uttalade. Det är inte heller fråga om, som jag
sade tidigare, att smeta ut eller ersätta annan forsk-
ning. Det här är ett viktigt komplement för att föra de
här frågorna framåt.

Anf. 95 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Åke Sandström konstaterade för en
stund sedan här i kammaren att man kan tolka skriv-
ningarna positivt när det gäller frågan om binäringen i
betänkandet. Han markerade trots det för en reserva-
tion.
Fru talman! Jag har under de senaste 14 åren med
stor oro och irritation följt utvecklingen av den
svenska binäringen. Bisjukdomen varroa kom till
Sverige i slutet av 80-talet och har sedan dess på
grund av underlåtenhet att snabbt sätta in åtgärder
spridit sig från Skåne upp över landet. I stort sett har
en halvering av bihållningen skett under denna tid,
vilket är allvarligt eftersom det blir sämre pollinering.
Miljön drabbas osv.
Vi har vid åtskilliga tillfällen i motioner och in-
terpellationer tagit upp frågan om binäringens ut-
veckling. Det har gällt att bitillsynslagen inte har
följts, att bitillsynen varit undermålig och att forsk-
ningen måste förbättras. Vi har också tagit upp beho-
vet av stimulansåtgärder där små bigårdar åter, som
tidigare, skulle få skattebefrielse.
Nu har emellertid en rapport avgivits av Jord-
bruksverket, och remissförfarandet har genomförts.
Regeringskansliet bereder ärendet, i alla fall enligt
uppgift. Att då i dag reservera oss har vi moderater
sett som att slå in redan öppna dörrar. Vi kommer
dock framöver att bevaka hur ärendet behandlas och
kritiskt granska de förslag som läggs fram i syfte att
stärka binäringen i Sverige. Men vi reserverar oss
alltså inte i dag av det skälet att det redan är på gång.
Vi har tagit hänsyn till det. Det är ju en vedertagen
princip.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

8 § Äktenskap, partnerskap och samboende,
m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU8
Äktenskap, partnerskap och samboende m.m.

Anf. 96 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! I årets upplaga av det motionsbetän-
kande från den allmänna motionsperioden som be-
handlar frågor om äktenskap, partnerskap och sambo-
ende m.m. har vi moderater nöjt oss med en reserva-
tion och två särskilda yttranden. I övrigt menar vi att
det finns grundad anledning att avvakta pågående
utredningar och/eller beredningsarbete samt att i vissa
fall också hänvisa till redan befintlig lagstiftning.
Vår reservation berör lagen om sambors gemen-
samma bostad och bohag, populärt kallad sambola-
gen. Den tillkom för dryga tiotalet år sedan i akt och
mening att erbjuda den ekonomiskt eller materiellt
svagare parten ett visst skydd i ett för övrigt oforma-
liserat samlevnadsförhållande. Oftast rör det sig ju
om kvinnor som kanske under många år skött hem
och hushåll, den s.k. markservicen, och som inte
skulle behöva riskera att stå mer eller mindre tom-
hänta i händelse av en separation.
Det här var ett sätt att t.ex. göra s.k. Stockholm-
säktenskap, alltså samboende utan närmare juridisk
formalisering, mer ekonomiskt jämställda. Bostad
och bohag som har anskaffats för gemensam använd-
ning delas i princip lika vid en separation även om det
också finns närmare preciserade möjligheter för un-
dantag härifrån i lagen.
Lagen förutsätter att det rör sig om en ogift man
och ogift kvinna som valt att bo tillsammans och leva
i en kärleksrelation.
Däremot definieras inte närmare i vilket skede ett
samboförhållande de facto uppstår, t.ex. efter hur lång
tid förhållandet varat. Vid sidan av gemensamt hus-
håll, gemensam ekonomi och sexuellt samliv har
dock Högsta domstolen i några vägledande domar
tolkat lagen så att även om det krävs äktenskapslik-
nande samlevnad betyder det inte att relationen måste
påminna om ett idealäktenskap.
Gemensamma barn i boet eller - om paret saknar
sådana - att samborna är folkbokförda under samma
adress anses tala för att ett samboförhållande råder.
Om mannen och kvinnan är skrivna på olika adresser
däremot krävs normalt att de ska ha bott tillsammans
minst sex månader för att de ska bedömas som sam-
bor.
Lagen ger dock t.ex. inte något skydd för en ogift
kvinna som lever eller levt samman med en separerad
men icke i juridisk mening från annan kvinna från-
skild man. Sambolagens giltighet kan avtalas bort av
en ekonomiskt starkare part, och tillgångar som inte
berör den gemensamma bostaden eller det gemen-
samma bohaget kan hållas utom räckhåll för sambo-
lagen.
Sambolagen ger inte, tvärtemot vad många före-
ställer sig, motsvarande juridiska skydd som t.ex.
äktenskapet eller partnerskapet ger. Många som bara
flyttar ihop tror därför att de inte mera aktivt behöver
tänka över hur deras egendom och samlevnad bör
regleras. Alltför många känner inte ens till lagens
existens, vilket i sig röjer ett stort informationsbehov.
Inte minst en reglerad bostadsmarknad har mer eller
mindre framtvingat nya samlevnadsformer bland
vilka sambolagen i vissa fall kan bli tillämplig utan
att de samboende riktigt tänkt sig det eller vetat om
det. Tvistigheter kan därvid uppstå, liksom svårighe-
ter i bevisföringen.
Vi moderater föreslår därför i reservation 8, som
jag, fru talman, för övrigt ber att få yrka bifall till, att
i stället för att som i dag behöva avtala bort sambola-
gen för att den inte ska gälla borde den omvända
ordningen gälla, dvs. att man genom ett avtal, en
registrering eller på annat sätt markerar sin ömsesidi-
ga avsikt om att man vill att lagen ska tillämpas på
det egna samboendeförhållandet.
Nu pekar utskottet i sitt svar på att Samboende-
kommittén i sitt betänkande 1999 föreslog en tydliga-
re bestämmelse än den nu gällande enligt vilken sam-
bor skulle kunna avtala om att bodelning över huvud
taget inte ska ske liksom att viss egendom ska un-
dantas vid eventuell bodelning samt att samborna
genom ett nytt avtal ska kunna ändra vad de tidigare
har överenskommit om.
Men regeringen har ännu inte kommit till skott,
och vi menar att det är klart otillfredsställande att
lagens verkan i dag är att den efterhand smyger sig på
de sammanboende om inga åtgärder i övrigt vidtas.
Vi tycker att det finns, inte minst i sammanhang som
dessa, starka skäl att uppmuntra enskilda individer att
själva ta ett medvetet och aktivt ansvar för sina
livsval, med andra ord även för samlevnadens både
juridiska och ekonomiska former.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

Anf. 97 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar i
kammaren är lagutskottets betänkande om äktenskap,
partnerskap och samboende. Det är en hel rad olika
frågor som tas upp i detta betänkande. Jag kommer att
beröra några av dem.
Jag tänkte inleda med att läsa upp en av de texter
som lagutskottet fick när vi hade en uppvaktning av
RFSL i lagutskottet under ärendets behandling.
"Jag heter Erica Zander, är 49 år och man-till-
kvinna transsexuell. Jag har hållit ihop med samma
kvinna sedan våren 72 och vi har två drygt 20-åriga
söner.
Vi var gifta mellan juni 1975 och juli 2000, då
staten tvingade oss till skilsmässa för att jag skulle få
den medicinska behandling jag behövde för ett full-
värdigt liv.
För min fru var den påtvingade skilsmässan
mycket svårare att klara av än det faktum att hennes
man i själ och hjärta alltid varit kvinna, och nu måste
få bli det även fysiskt; Smärtan i att tvingas 'ansöka'
om det vi minst av allt ville, vanmakten över att inte
själva få bestämma hur vi skulle leva tillsammans.
Inte blev situationen heller lättare att hantera p g a
de praktiska frågor som:
- Den plötsliga rättsosäkerhet som tvingade oss att
skriva ett inbördes testamente för att inte den enas
död skulle slå sönder allt det vi byggt upp till-
sammans. Trots testamentet har barnen vid en för-
älders död nu rätt att begära en större andel av vår
egendom än om vi fortfarande varit gifta.
- Det vakuum mellan ansökan och registrering av
skilsmässan, under vilket vi juridiskt räknades
som varken gifta eller sambor; Hade en av oss av-
lidit under den tiden skulle våra livförsäkringar
odelade tillfallit våra söner, och den överlevande
tvingats sälja lägenhet och fritidshus.
- Administrativa kostnader för vår skilsmässa, änd-
rad lagfart på fritidshuset, registrering av mitt nya
namn hos PRV, nytt pass och byte av körkort -
sammanlagt minst 2500:-. Testamentet tillkommer
med ytterligare 1000:-.
Vår erfarenhet är att så länge Äktenskapsbalken
och Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa
fall ser ut som de gör, minskar mycket påtagligt möj-
ligheterna för par i vår situation att verkligen ta sig
igenom processen tillsammans...

...och vårt förhållande har uppenbart överlevt mitt
könsbyte trots gällande lagar, inte tack vare dem."
Fru talman! Det som Erica Zander lyfter fram i
sitt brev och vid besöket i lagutskottet är frågor som
lyfts fram i motionerna som bl.a. jag har stått bakom
och som även riksdagens HBT-grupp har stått bakom.
Det är frågor som tas upp i reservation 2.
Men detta betänkande är utformat på det sättet att
det är flera olika frågor som tas upp i detta avsnitt.
Det är alltså reservation 2 som jag syftar på.
Jag vill redan nu, fru talman, yrka bifall till reser-
vation 2. I den tas tre olika delar upp. Bl.a. tas den del
upp som jag talade om, att transsexuella genom äk-
tenskapsbalkens uppbyggnad tvingas skilja sig. Det
finns alltså en lucka i lagstiftningen i dag, vilket in-
nebär att äktenskapsbalken enbart reglerar de fall där
en man och en kvinna ska ingå äktenskap. Har en
man och en kvinna redan ingått äktenskap finns det
alltså ingenting i lagstiftningen i dag som ger grund
för att ett par inte ska tvingas skilja sig. Det blir ju
inte mycket bättre av att den lagstiftning som finns
under socialutskottets beredningsområde, med lagen
om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, med
syftning på äktenskapsbalken har ett krav i sin tredje
paragraf att man måste vara ogift för att få genomföra
ett könsidentitetsbyte.
Vi från Vänsterpartiet tycker att detta är ohållbart.
Och efter utskottsmötet den dagen upplevde även vi
från Vänsterpartiet att utskottet i dess helhet ställde
sig väldigt frågande till att det verkligen skulle behö-
va vara så.
Det är dock ingenting som framkommit vare sig i
reservationer eller i särskilda yttranden, så jag vill
passa på att fråga ledamöterna i lagutskottet, repre-
sentanterna för de olika partierna, vad man egentligen
tycker i frågan om att gifta transsexuella personer
tvingas till skilsmässa. Är det så att utskottet faktiskt
tycker att den ordning vi har är tillfredsställande?
En annan fråga som tas upp i det här samman-
hanget är det som tas upp i reservation 2. Det gäller
s.k. civiläktenskap - en förändring som vi i Vänster-
partiet vill genomföra. Civiläktenskapet innebär att vi
en gång för alla skiljer på det som är religion och det
som är lagstiftning. Vi tycker att det är väldigt bra att
vi kommit dit vi kom vid årsskiftet 1999/2000 då
kyrkan skildes från staten. Men fortfarande finns en
väldigt viktig del kvar under kyrkan, nämligen äkten-
skapet.
Äktenskapet, fru talman, är ett viktigt område som
innebär väldigt mycket för många människor. Därför
tycker vi inte att detta ska ligga till grund för religiösa
värderingar. I stället ska lagstiftningen vara tydlig och
gälla lika för alla.
Här kommer jag in på den andra delen i den aktu-
ella motionen, som också berör frågan om civiläkten-
skap. Vi tycker att civiläktenskapet ska gälla lika för
alla, oavsett kön och oavsett sexuell läggning - ett
civiläktenskap som inte diskriminerar.
Det finns en hel del motioner från olika partier
som vi i Vänsterpartiet ställer oss bakom och där
frågan om det könsneutrala äktenskapet, den köns-
neutrala äktenskapsbalken, tas upp. Vi menar att till
dess att vi får ett könsneutralt civiläktenskap är alter-
nativet med ett könsneutralt äktenskap, alltså en
könsneutral äktenskapsbalk, ett väldigt bra alternativ.
Därför anser vi att ett äktenskap som inte är knutet till
att enbart en man och en kvinna ska kunna ingå det är
ett äktenskap som tar till vara alla medborgares rät-
tigheter och som trycker på det vi alla talar så varmt
om: alla människors lika värde.
Detta skulle självklart få konsekvenser. Det skulle
t.ex. få konsekvensen att vi en gång för alla avskaffa-
de partnerskapslagen, att vi avskaffade den lag som i
dag i sig faktiskt är diskriminerande genom att den
finns.
Historiskt är partnerskapslagen något väldigt vik-
tigt som hände i Sverige år 1995 då lagen började
gälla. Men sett till framtiden och jämfört med äkten-
skapsbalken kan man inte komma fram till något
annat än att partnerskapslagen faktiskt är diskrimine-
rande.
Fru talman! Vidare tar vi upp en hel del olika frå-
gor om vad vi ska göra med partnerskapslagen under
den tid den faktiskt existerar. Det är en hel del för-
ändringar som måste till. Bl.a. handlar det om att
förändra terminologin i lagen om registrerat part-
nerskap. Det handlar om att inte använda
"registrerat", utan man ska använda den benämning
som även används i äktenskapsbalken. Både äkten-
skapet och partnerskapet är ju rent formellt en regist-
rering, sett i skattemyndighetens perspektiv och sett
till folkbokföringen. Men när det gäller att så tydligt
peka på att partnerskapet i sig är en registrering tyck-
er vi att den terminologin inte hör hemma i part-
nerskapslagen. Vi föreslår att den ska förändras i
likhet med äktenskapsbalken.
Där yrkar jag bifall till reservation 7.
Partnerskapslagen har ju också en utformning som
är annorlunda. Man ställer anknytningsvillkor. För att
ingå äktenskap i Sverige ställs alltså inte samma krav
som när det gäller att ingå partnerskap. Vid part-
nerskap måste minst en av parterna vara bofast i Sve-
rige sedan minst två år tillbaka.
För några år sedan tog vi bort kravet på att man
ska vara svensk medborgare, men det är också ett
problem. Svenska medborgare som t.ex. är bofasta i
England och vill ingå partnerskap får inte lov till det
enligt den lagstiftning som vi har. Detta tycker vi är
problematiskt.
När jag ändå så att säga är utomlands vill jag peka
på en annan reservation där det lyfts fram att man
också bör kunna ingå partnerskap på svenska ambas-
sader. Jag ska ta ett exempel från vårt kära grannland
Norge.
Den 4 januari i år ingick den konservative fi-
nansministern Per-Kristian Foss partnerskap med sin
man Jan Erik Knarbakk. Det gjorde paret på norska
ambassaden här i Sverige. Om vi i Sverige hade en
homosexuell finansminister som ville ingå part-
nerskap på svenska ambassaden i Norge skulle det
vara omöjligt. Men om en heterosexuell finansminis-
ter skulle vilja ingå äktenskap på svenska ambassaden
i Norge skulle det vara helt i sin ordning.
Detta, fru talman, tycker vi inte är i sin ordning.
Förvisso handlar det inte om ett formellt hinder i
lagstiftningen utan om att regeringen faktiskt inte har
fixat ett sådant förordnande, att regeringen inte har
förordnat våra svenska ambassader att även förrätta
partnerskap. Detta tycker vi är ett problem. Lagut-
skottet borde, menar vi, tala om för regeringen att en
sådan skillnad inte kan accepteras.
Fru talman! En rad andra olika frågor tas upp i
detta betänkande. Givetvis står vi i Vänsterpartiet
bakom alla reservationer som vi har skrivit. Men för
tids vinnande har jag yrkat bifall till endast två av
reservationerna. Jag vill ändå beröra några av de
andra reservationerna i betänkandet.
Reservation 1 bygger på kristdemokratiska motio-
ner där man tar upp äktenskapets ställning. Kristde-
mokraterna menar att äktenskapet ska vara det som
står högt över alla andra samlevnadsformer. Det kan
vi i Vänsterpartiet inte acceptera. Vi kan inte se hur
en lagstiftning ska bygga på att man faktiskt talar om
för människor hur de ska välja sin samlevnadsform.
Här kan jag bara vara glad över att majoriteten i lag-
utskottet har samma mening som vi i Vänsterpartiet,
nämligen att samhället inte ska lägga värderingar på
människors val av samlevnadsform.
I reservation 4 tar man upp frågan om förordnan-
den som vigsel- och registreringsförrättare. Som vi
alla här i kammaren minns gjorde vi för en tid sedan
ett tillkännagivande till regeringen där vi uppmanade
regeringen att återkomma till riksdagen med ett för-
slag om att uppdraget som partnerskapsförrättare och
uppdraget som vigselförrättare slås samman till ett
uppdrag. Det är just detta som Kristdemokraterna är
emot.
Kristdemokraterna menar att det måste vara upp
till den enskilde förrättaren att själv få avgöra om
vederbörande vill förrätta en vigsel eller ett part-
nerskap. Vänsterpartiet och också utskottets majoritet
- vi har ju gjort ett tillkännagivande - menar att det
inte är upp till den enskilde förrättaren att bestämma
hur det här uppdraget ska förvaltas. Detta förtroende-
uppdrag innebär att man faktiskt är förrättare av något
som är stiftat i svensk lag - alltså något som enligt
svensk lagstiftning är tillåtet. Det är ju tillåtet med
äktenskap och partnerskap. Därför ser vi ingen anled-
ning till att förrättarna själva ska få välja.
Det val som förrättarna har, fru talman, innebär att
välja om de antingen vill vara förrättare eller ej - det
skulle jag vilja säga till Kristdemokraterna.
Med detta, fru talman, yrkar jag åter bifall till de
reservationer som jag redan har yrkat bifall till. Jag
står bakom våra övriga reservationer och i övrigt står
jag bakom det betänkande där de frågor tas upp som
även vi från Vänsterpartiet ställer oss bakom.

Anf. 98 KJELL ELDENSJÖ (kd):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion nr 1. Jag står givetvis också bakom de övriga
kristdemokratiska reservationerna, men jag nöjer mig
med detta enda yrkande.
Jag börjar med att ägna tiden lite grann åt försla-
get om en allmän värde- och etikdiskussion i sam-
hället. År efter år har kristdemokrater väckt motioner
som fokuserar på det angelägna i att få i gång en etik-
och värdediskussion i samhället, såväl allmänt i de
breda folklagren som i föreningslivet, organisationer,
institutioner, skolor och på andra mötesplatser. Syftet
har varit att initiera en kontinuerligt pågående, livsbe-
främjande dialog på samhällets olika arenor för att
finna vägen till ett välfärdssamhälle i ordets totala
och rätta bemärkelse.
I debatten har tanken i sak mött viss förståelse hos
andra partier, men man har ändå avfärdat motionen
med dess intentioner, vilket jag beklagar. Detta har
man gjort trots att hela saken handlar just om diskus-
sionen och dialogen om värden, etik och värderingar
på samhällets alla plan och alla arenor. Så kan vi få
en etisk gemensam grund att bygga samhället vidare
på som är allmänt accepterad.
Fru talman! Jag vill nu något beröra den kristde-
mokratiska motion som handlar om att inte påtvinga
borgerliga vigselförrättare att också vara part-
nerskapsförrättare. Lagutskottets majoritet har liksom
en majoritet i riksdagen tidigare fattat beslut om att
förordnandet som borgerlig vigselförrättare i framti-
den ska kunna innebära tvång att också vara part-
nerskapsförrättare. Jag tycker att det är väldigt svårt
att förstå varför detta ska vara nödvändigt. Redan i
dag finns det gott om partnerskapsförrättare i förhål-
lande till det antal partnerskap mellan homosexuella
som ingås per år.
Varför ska borgerliga vigselförrättare inte få vara
bara detta om de nu vill det? Jag tycker att den här
utvecklingen innebär en intolerans mot dem som
anser att äktenskap är en sak och partnerskap en an-
nan. Om detta drivs igenom fullt ut diskrimineras de
människor som gärna vill men då inte får vara enbart
vigselförrättare. Det handlar om intolerans!
Fru talman! I betänkandet behandlas också tre
motionsyrkanden som alla syftar till att den nuvaran-
de sambolagen avskaffas. I det kristdemokratiska
yrkandet begär vi en utredning om sambolagens av-
skaffande. Sambolagen är en lag som de samboende
parterna kollektivt ansluts till antingen de vill eller ej,
men den omfattar t.ex. inte två syskon eller två andra
släktingar som bor ihop. Den har inte heller någon
klar definition av hur länge de samboende ska ha bott
ihop för att lagen ska gälla vid en eventuell separa-
tion. Sambolagen ger ekonomiska konsekvenser först
om samboendet upphör, vilket det ofta gör. Många
blir säkert inte förrän då medvetna om att den eko-
nomiska tryggheten inte alls är lika omfattande som i
ett äktenskap.
Kristdemokraterna anser att sambolagen därför
inte behövs. Vi menar att det vore bättre att de som
vill bo ihop ingår frivilliga civilrättsliga avtal. Sådana
avtal skulle också kunna gälla två vänner som bor
ihop utan att för den skull ha någon sexuell relation
till varandra. För övrigt skulle dessutom någon lämp-
lig statlig myndighet kunna bidra med att tillhanda-
hålla lämpliga standardformulär för ändamålet. Om
sambolagen avskaffas kommer med all sannolikhet
antalet äktenskap att öka och äktenskapets status att
höjas, vilket måste ses som positivt.
Det är i sammanhanget värt att nämna att man i
Danmark efter utredning avstod från att införa en
sambolagstiftning. Den danska utredningen som förde
diskussioner om lagreglering av sambor kom nämli-
gen fram till att äktenskapet är den bästa rättsliga
ramen för att säkra en känslomässig och ekonomisk
trygghet för familjen. Det ansågs därför viktigt att
göra äktenskapet till en attraktiv samlevnadsform för
att minska antalet ogifta samboende. Danmark har
också i dag hög giftermålsfrekvens och lägre skils-
mässofrekvens. Det är ett exempel för Sverige att
följa.
Tillsammans med andra insatser med fokus på
äktenskapet skulle familjestabiliteten förbättras. Detta
skulle i sin tur medföra mycket positivt för samhället
i stort och för många barn i synnerhet. Vi vill därför
att sambolagens avskaffande ska utredas, och ut-
trycker detta i en reservation.
Fru talman! Jag ska nu ägna en rätt stor del av
mitt anförande åt det som jag anser vara bland det
viktigaste för en god samhällsutveckling, nämligen
familjestabilitet.
För cirka ett halvår sedan läste jag en ledare med
underrubriken Vi behöver en ny välfärd och utveck-
ling. Rubriken hänsyftade till slutsatser som man kan
dra av betänkandet Barns och ungdomars välfärd,
SOU 2001:55, som då nyligen hade lämnats till rege-
ringen. Både av detta betänkande, av andra studier
och av forskningsrapporter och inte minst av vår
vardags bistra verklighet - som vi alla kan uppleva
och se - kan vi förstå och dra slutsatsen att ekono-
misk eller materiell välfärd inte är detsamma som
välfärd i total mening.
I all välmening och inte utan skäl har efterkrigsti-
dens politik i vårt land, och för den delen i hela väst-
världen i övrigt, i mycket hög grad fokuserat på att
öka den ekonomiska och materiella välfärden för alla
och envar. Det är naturligtvis vällovligt att försöka ge
rättvisare ekonomisk fördelning i samhället. Men om
den trygghet i materiellt hänseende som då nås med-
för att livskvaliteten och tryggheten i andra hänseen-
den drastiskt försämras är det en politisk och med-
mänsklig skyldighet att utvärdera varför det har blivit
så. Det är en skyldighet att utreda, analysera och
föreslå åtgärder som innebär att välfärden i vid me-
ning slutar att försämras och i stället börjar öka och
att livskvaliteten förbättras.
Vi är i den situationen nu. Sedan länge har vi pas-
serat den tidpunkt då vi borde ha påbörjat arbetet med
att återupprätta välfärdssamhällets alla dimensioner.
Fru talman! Jag ska åter knyta an till betänkandet
Barns och ungdomars välfärd. Av betänkandet kan
man dra slutsatsen att för barnen innebär skilsmässa
eller separation inte alltid någon välfärd i total me-
ning. För vuxna är skilsmässan en avslutning av ett
kapitel, men för barnen är den början på en ny osä-
kerhet.
I en tidningsartikel av Elisabeth Braw Riccini
hänvisar hon till före detta psykologidocenten på
Berkeleyuniversitetet, Judith Wallerstein, som i sitt
arbete har fått belägg för bl.a. följande slutsats:
Skilsmässor gör inte bara samhället instabilt. De som
blir mest instabila är de barn som hamnar i kläm.
Artikelförfattaren skriver vidare: På 1970-talet,
det tjugonde århundradets upplysningstid, var barnens
långfristiga känslomässiga utveckling inte det man
främst tänkte på. Stackars föräldrar! Ska de behöva
leva i ett olyckligt äktenskap bara för att det är bättre
för staten eller kyrkan eller någon annan överhet? Det
är väl bättre för dem, och för barnen också förresten,
om de skiljs och lever i harmoni på skilda ställen.
Icke! utropar Wallerstein i en ny bok.
I boken redovisar Judith Wallerstein sina resultat
från mångåriga verksamheter och erfarenheter av
offer för skilsmässor. Resultaten är inte sådana som
den upplyste 1970-talsmannen skulle ha önskat sig,
säger denna doktor i klinisk psykologi. Hon hävdar
att det vore bättre för barnens psykiska utveckling om
de omgavs av stabilitet i hemmet, hur disharmonisk
den än må vara.
Föräldrar! Resultaten pekar åt samma håll. Håll
ihop er förhållanden, om så bara för barnens skull!
uppmanar Wallerstein.
Fru talman! Man kan naturligtvis ha åsikter om
det som jag refererar till och har talat om. Faktum
kvarstår dock. Jakten på materiell välfärd, mer peng-
ar, individbaserat satsa-på-dig-själv-tänkande och
liknande strömningar gör att utrymmet för familje-
gemenskap och tid med barnen minskar. Skilsmässor
och separationer blir ofta också följden - och alltid är
det barnen som kommer i kläm.
Även om man inte kan generalisera har följden av
det senaste halvseklets politik visserligen gett i prin-
cip alla en bättre materiell standard men också gett
många själsliga bekymmer och försämringar på de
icke-materiella områdena. I dag måste t.ex. ett myck-
et stort antal barn inta depressionshämmande medici-
ner. Många har svårt att klara av skolan och få god-
kända betyg i basämnena. Droganvändningen ökar
och tränger allt längre ned i åldrarna liksom våld och
annan brottslighet. Antalet självmordsförsök och
självmord bland barn och ungdomar är oacceptabelt.
Sammantaget har vi fått en accelererande nedåtgåen-
de utveckling.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att det är
viktigt att familjestabiliteten ges möjlighet att öka. Vi
menar att det inte är någon tvekan om att barn gene-
rellt sett mår bättre och har större utsikter till utveck-
ling och också att få ett bättre vuxenliv om de får
växa upp under stabila familjeförhållanden. Vi anser
det oerhört angeläget att få ned antalet skilsmässor
och separationer och därmed vända den negativa
trenden. Tyvärr ökar fortfarande antalet skilsmässor,
och det är därför hög tid att göra någonting åt det
hela.
Kristdemokraterna menar att incitamenten för att
gifta sig och hålla ihop måste bli fler, och äktenskapet
bör vara den familjebildning som ska vara föremål för
politisk aktivitet i syfte att förbättra familjestabilite-
ten. Vi har lagt fram en motion, Familjestabilitetens
betydelse för ett gott samhälle. Det första yrkandet i
motionen gäller förslag om en utredning om stärkt
familjestabilitet med fokus på äktenskapet som sam-
levnadsform. Lagutskottets majoritet har dessvärre
avstyrkt yrkandena. Vi kristdemokrater har givetvis
reserverat oss. Jag har redan i inledningen av mitt
anförande yrkat bifall till reservation 1.
Fru talman! Därmed är jag klar med mitt anföran-
de.

Anf. 99 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag har två frågor att ställa till Kjell
Eldensjö. Egentligen har jag nog fler, men jag hinner
inte med fler än två.
Den första frågan handlar om de borgerliga vig-
selförrättarna. Tycker Kjell Eldensjö även att vigsel-
förrättare ska kunna välja vilka av dem som vill ingå
äktenskap som de viger? Det tycker jag är en väldigt
viktig fråga. Kjell Eldensjö tycker att förrättarna ska
kunna välja om de ska viga homosexuella par. Då
undrar jag om Kjell Eldensjö även tycker att förrätta-
re ska få lov att välja att de inte vill viga svarta, in-
vandrare osv.
Sedan har jag en fråga kring familjestabiliteten
som Kjell Eldensjö tar upp. I ett avseende kan jag
instämma i det Kjell Eldensjö säger, och det är att
familjen är viktig. Familjen är viktig, men det också
viktigt att se familjen ur olika aspekter. Familjerna
ser olika ut. I Kjell Eldensjös anförande hörde jag
bara att det var en sorts familj som lyftes upp hela
tiden.
Kjell Eldensjö talar om fler incitament för att gifta
sig. Vad innebär det egentligen? Kjell Eldensjö tog
upp några citat. Jag undrar om det egentligen är
Kristdemokraternas mening att det, i en framtid där
Kristdemokraterna skulle få bestämma själva, skulle
vara helt omöjligt att skilja sig.

Anf. 100 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Låt mig börja med det sista. Det är
klart att det inte ska vara omöjligt att skilja sig. Vi är
inte omedvetna om att det finns ett antal fall där man
faktiskt måste göra detta, men vi tycker ju att det är
för många skilsmässor i dag. Vi tror att det finns
möjligheter för folk att hålla ihop om man kan hjälpa
dem på olika sätt. Man kan ha olika incitament för
detta, och det var just det som en utredning skulle
handla om. Det kan vara t.ex. bättre familjerådgiv-
ning och föräldrautbildning. Det är sådana saker som
behövs när man ska bilda bo, gifta sig och skaffa
barn. Då ska man veta vad som händer och man ska
få det stöd och den hjälp som man behöver.
Jag tycker att det är fantastiskt att Tasso Stafilidis
tycker att familjen är bra. Ni brukar ju annars ha
utropet: Död åt familjen! Medan vi säger: Stöd åt
familjen! Det finns en väsentlig skillnad där.
Det är en provocerande fråga om partnerskapsför-
rättare som Tasso Stafilidis ställer. Det är inte alls
fråga om detta när det gäller att viga folk. Om man är
borgerlig vigselförrättare ska man naturligtvis ställa
upp för alla som viger sig. Med vigsel menar vi att
det är en man och en kvinna. Äktenskapen handlar
per definition om man och kvinna. Jag talade med en
borgerlig vigselförrättare för några dagar sedan som
också var kyrklig vigselförrättare. Ibland vill man ha
en borgerlig vigsel, men i framtiden skulle han inte
kunna förrätta sådana utan att också vara part-
nerskapsförrättare. Jag ser partnerskapsförrättare och
vigselförrättare som två skilda saker.
Sedan kan man undra hur många partnerskapsför-
rättare det ska behövas.

Anf. 101 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag tänker inleda där Kjell Eldensjö
slutade. Det Kjell Eldensjö tar upp är intressant. I mitt
perspektiv blir det väldigt genomskinligt. Låt mig
hjälpa Kjell Eldensjö lite och säga så här: Om vi hade
haft det som jag har pratat mig så varm för, nämligen
en könsneutral äktenskapsbalk där det inte finns nå-
got partnerskap, utan där en enda lagstiftning gäller
för homosexuella och heterosexuella, dvs. både för
samkönande och olikkönade par, skulle Kjell Elden-
sjö ha samma åsikt även då? Det är egentligen det
som jag är ute efter. Om man tycker att man kan välja
på ett plan accepterar man också att vigselförrättare
skulle kunna göra andra val, vilket jag tycker står helt
i strid med den lagstiftning som ger människor rättig-
heter till vissa saker.
Sedan har vi frågan om familjen. Den är mycket
intressant. Jag skulle mycket gärna vilja ha en längre
familjepolitisk diskussion här i kammaren. Jag kan
bara beklaga att det utspel som min partiledare gjorde
har blivit så otroligt misstolkat. Jag kan också tycka
att det var en väldigt korkad rubrik att kalla det för
Död åt familjen! Det är ju inte detta det egentligen
handlar om. Det handlar om att familjerna ser olika ut
och att normerna som kärnfamiljen bygger på är nor-
mer som exkluderar väldigt många familjer. På det
planet tycker vi inte att man kan utropa en enda sorts
familj.

Anf. 102 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Det var en hypotetisk fråga som Tas-
so Stafilidis tog upp här. Nu har vi äktenskapsbalken,
och den gäller för äktenskap, och vi har partnerska-
pet. Jag hoppas att det kommer att bli därvid. Per
definition är det man och kvinna som gifter sig och
ingår äktenskap. Jag kan inte i detalj svara på hur
man ställer sig i det fallet. Men det har framgått av
motioner här att man bara vill ha civila äktenskap och
att de kyrkliga förrättningarna skulle försvinna. Jag
tror att det skulle bli väldigt komplicerat. Jag hoppas
verkligen att det inte blir på det sättet.
Jag kan inte låta bli att ställa en fråga till Tasso
Stafilidis här när det gäller detta att man skulle värna
om äktenskapet som den stabila samlevnadsformen.
Tycker Tasso Stafilidis att det ser bra ut nu? Förra
veckan behandlade vi ett betänkande som klart utta-
lade hur många barn som på något sätt far illa. An-
nars hade vi inte behövt ha diskussionen om umgäng-
esvägran och sådant som vi diskuterade då. Tycker
Tasso Stafilidis att det är bra? Finns det något annat
sätt att få tillbaka stabila familjerelationer, vilket ju
de flesta tror är väldigt bra för samhället?
Jag återkommer till en fråga som jag tidigare inte
hann med och som gäller partnerskapsförrättare. Det
finns såvitt jag vet ungefär 750 sådana i dag, cirka tre
per partnerskap som ingås. Är det inte tillräckligt?

Anf. 103 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Jag ska i mitt anförande ta upp äkten-
skap, anknytningsvillkor, bodelning och något om
pensionsrättigheter. Det har hänt en hel del positivt
under de senaste decennierna inom det familjerättsli-
ga området. Kvinnorna har fått en starkare ställning,
och den utvecklingen bejakar vi inom Centerpartiet.
Ett led i jämställdhetsarbetet är att män och kvinnor
ska betraktas som likvärdiga såväl inom äktenskapet
som vid äktenskapets upplösning. Att öka den eko-
nomiska rättvisan vid bodelning av makars tillgångar
är i högsta grad en jämställdhetsfråga.
Även de som valt att inte gifta sig, utan att leva i
samboförhållanden omfattas av vissa regler, utfärdade
i syfte att stärka den svagare partnern om samboför-
hållandet upphör. Vi i Centerpartiet anser det vara
skäligt att en fördelning sker även mellan sambor,
men då är de gemensamma ägodelar som berörs in-
förskaffade under sambotiden och för gemensamt
bruk. Vår strävan har inte varit att likställa sambola-
gen med äktenskapsbalken. Det är människorna själ-
va som ska avgöra under vilka former de vill leva
tillsammans. Centerpartiet anser inte att det finns skäl
att stärka äktenskapets ställning i förhållande till
sambolagstiftningen. Genom att det finns skillnader
finns det också frihet att välja samlevnadsform.
I den fortsatta beredningen av Samboendekom-
mitténs betänkande finns förslag om att det ska bli
möjligt att avtala bort bodelning. Det kan vara ett
alternativ för att tillgodose dem som så önskar. Vi får
ta ställning till det förslaget när det presenteras i sin
helhet.
Centerpartiet stöder även utskottsmajoritetens för-
slag om att bibehålla reglerna för äktenskap mellan en
man och en kvinna. För två personer av samma kön
som vill legalisera sitt förhållande anser vi att regist-
rerat partnerskap ska behållas. Att ersätta vigsel och
partnerskap med civiläktenskap som enda juridiskt
bindande form avstyrker vi.
Då det gäller partnerskapslagens anknytningsvill-
kor har Centerpartiet också tidigare år föreslagit att
nuvarande villkor borde avskaffas. Vi anser att det
saknas hållbara skäl för att bibehålla kravet på att en
av parterna ska ha hemvist här i landet. Att ställa krav
på geografisk tillhörighet anser vi vara felaktigt. Vi
instämmer med övriga reservanter i att det finns be-
hov av en internationell privaträttslig konvention om
partnerskap. Jag yrkar därför bifall till reservation 5.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om ideellt
skadestånd i samband med bodelning. I äktenskaps-
balken finns regler om fördelning av tillgångar och
skulder vid bodelning om inte särskilt avtal om en-
skild egendom finns registrerat. I äktenskapsbalken
ingår tyvärr även regler som är etiskt stötande. Ett
exempel som påverkar rättskänslan negativt är att
ideellt skadestånd utfärdat på den ena parten tas in
vid bodelning.
Detta drabbar den oskyldiga parten, som måste
bära hälften av gärningsmannens skadeståndsersätt-
ning vid exempelvis en äktenskapsskillnad. I vårt
land ställer vi krav på att alla medborgare ska vara
självförsörjande. Vi har en skattelagstiftning som på
flera områden, tyvärr inte alla, beskattar individen.
Det måste ha skett ett misstag när lagen utforma-
des. Vi i Sverige ska väl inte ha lagar som straffar
andra än gärningsmannen. Jag tycker att det är farligt
för rättssamhället att det råder oklarheter om vem
som har ansvaret för ideellt skadestånd. Vi måste väl
ändå leva efter att var och en måste ta ansvar för sina
gärningar. Nuvarande lag får mycket märkliga kon-
sekvenser, särskilt för brottsoffer som har en relation
till gärningsmannen.
Det finns flera motioner, däribland en kommitté-
motion från Centerpartiet om dagens orättvisor angå-
ende ideellt skadestånd. Vid behandlingen av ärendet
i utskottet hade jag för avsikt att reservera mig, men
jag avstod med hänvisning till att frågan är föremål
för överprövning i högre instans. För närvarande
nöjer vi oss med utskottets skrivning om "att noga
följa fallet". För oss är det dock självklart att person-
ligt ansvar ska gälla för ideellt skadestånd. Det inne-
bär att ideellt skadestånd inte ska ingå i bodelning.
Jag vill också lite grann ta upp frågan om pen-
sionsrättigheter. Sedan snart tio år tillbaka är det
möjligt att låta privata pensionsförsäkringar ingå i
bodelning efter äktenskap. Däremot kan inte andra
pensionsrättigheter fördelas utan avtal. Men det finns
ändå möjligheter för den part som har ett dåligt pen-
sionsskydd vid äktenskapets upphörande att få under-
hållsbidrag av den andra maken, även för en längre
tid.
Jag undrar hur många som vet om att den här
möjligheten finns. Jag har under åren som ordförande
för Centerkvinnorna blivit kontaktad av personer som
över huvud taget aldrig har hört talas om detta.
För kvinnor som under decennier stått tillbaka i
karriären för att mannen skulle ha bra möjligheter att
satsa på sin karriär är detta en viktig ekonomisk fråga
vid en skilsmässa. För många lågavlönade kvinnor
som varit gifta under en längre tid med män med
höga inkomster har det blivit ekonomisk katastrof
efter skilsmässan.
Flera av dessa kvinnor har också svårt att kom-
pensera sig ekonomiskt genom att arbeta mer, efter-
som de i många fall passerat 50 och tiden fram till
pensionen är ganska kort. Att avtala om fördelning av
ena makens pension vid en eventuell skilsmässa krä-
ver enighet. Utgångsläget för upprättande av avtal
under skilsmässoförhandlingarna är mycket dåligt.
Jag tycker att vi allesammans på den här punkten ska
hjälpas åt med att informera om de regler som gäller i
dag. Det mesta brukar dessutom efter hand gå att
förbättra.
Jag vill avslutningsvis ta upp ett särskilt yttrande
som jag har avgivit. Det berör motion L347 om åkla-
gares skyldighet att föra talan om äktenskapsskillnad
vid tve- eller månggifte, då någon av makarna är
bosatt i Sverige - det är viktigt att understryka. Tidi-
gare fanns detta inskrivet i lagen. Jag har genom mitt
särskilda yttrande velat göra en markering i stället för
att reservera mig.
Jag tycker att det är mycket märkligt att vi i Sve-
rige, som inte förespråkar månggifte, ska acceptera
det när det genomförs utomlands av människor som
har sin hemvist i vårt land. Frågan är också vilket av
äktenskapen som ska anses gälla, det första eller det
andra. Jag har fått uppgift om att det råder oklarhet
om detta, även om utskottet gör den bedömningen att
det är det första som ska anses upplöst.
I övrigt instämmer jag i lagutskottets ställningsta-
ganden.

Anf. 104 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Fru talman! I dag diskuterar vi återigen äktenskap,
partnerskap och samboende, med i stort identiska
motioner som föregående år under mandatperioden.
Skillnaden är den att vi denna gång har lyft ut be-
handlingen av åldersgräns för äktenskap till ett sär-
skilt betänkande för att understryka den frågans vikt.
Till betänkandet finns nio reservationer. Jag börjar
med den första, från kd, om hur man ska stärka äkten-
skapets ställning. Där föreslås en utredning med upp-
gift att lämna förslag till hur familjestabiliteten gene-
rellt sett ska stärkas. Jag tycker att det är oroande att
kd utgår från att det är s.k. skilsmässobarn som står
för de problem som barn har i dagens samhälle.
Alf Svensson påstod följande i en debattartikel om
Göteborgskravallerna: För mig är det uppenbart att
det handlar om till största delen personer som inte fått
grundläggande värderingar med sig från början. Des-
sa ungdomar har växt upp under årtionden då famil-
jen avhånats eller mer eller mindre upplösts.
Hur ska vi kunna komma fram till en gemensam
värdegrund och diskutera så viktiga frågor om vi har
så vitt skilda värderingar från början? Vilken nytta
kan en värdekommission då ha?
Kjell Eldensjö pratar om någon som heter Wal-
lerstein. Jag har aldrig läst något av den författaren.
Man kan hitta en avhandling, en artikel eller en bok
som kan styrka ens åsikter vilka de än är.
Vad är egentligen stabila familjeförhållanden? Det
är klart att vi tycker att familjen är viktig. Det är all-
varligt med alla barn som mår dåligt. Men man kan
inte dra slutsatsen att det beror på skilsmässor och att
de beror på att vi inte värderar familjen. Vem är det
som inte värderar familjen? Det tror jag att vi allihop
här inne gör. Men vi har olika syn på vad en familj
kan vara. Vem som helst kan vara en familj, höll jag
på att säga. Det är viktigt att alla barn har bra vuxen-
kontakter och vuxenförebilder. Det kan förhindra att
det går illa för barnen.
Jag yrkar självklart avslag på reservation 1.
I reservation nr 2 tar man upp äktenskap för per-
soner av samma kön och s.k. civiläktenskap. Vi har
diskuterat de frågorna förut. Jag säger som då, det
finns inget tryck från svenska folket på att vi ska
införa civiläktenskap. När det gäller heterosexuellas
och homosexuellas möjligheter till äktenskap pågår
gradvis en stor förändring i vår omvärld och i lag-
stiftningen som utjämnar skillnaden. Jag ska inte säga
att Socialdemokraterna har bestämt sig för att äkten-
skapslagstiftningen ska gälla alla, men jag kommer i
alla fall att kämpa för det. När vi kommer så långt,
vilket kanske inte tar så lång tid, behöver vi inte dis-
kutera detaljerna, om man ska kalla det registrerat
partnerskap eller inte. Då löser det sig självt.
Jag yrkar avslag på reservation 2.
Reservation 4 från kd handlar om förordnande av
vigsel- och registreringsförrättare. Den frågan hade vi
uppe förra året också. Vi står fast vid vår åsikt. Ut-
skottet uttalar enigt att man ser fram emot att rege-
ringen kommer tillbaka och redovisar det uppdrag
som riksdagen gav. Det innebar att uppdragen hänger
ihop. Är man borgerlig vigselförrättare ska man också
vara partnerskapsförrättare. Självklart ska man inte
tvinga någon att bli partnerskapsförrättare. Det är
bara att avstå. Det är frivilligt.
Jag yrkar avslag på reservation 4.
Reservationerna 5 och 6 tar upp partnerskapsla-
gens anknytningsvillkor och partnerskapsregistrering
utomlands. Den reservationen har vi också haft med
tidigare. Där står majoriteten fast vid sitt ställningsta-
gande.
Tasso Stafilidis var inne på terminologin. Det har
jag redan kommenterat. Det finns ingen anledning att
behandla den frågan nu. Vi följer andra länders lag-
stiftning. Det kan inte vara en stor fråga om man
kallar det för registrerat partnerskap eller partnerskap.
Det finns viktigare saker. Jag yrkar avslag på reser-
vation 7.
De två sista reservationerna, 8 och 9, kommer från
Moderaterna och Kristdemokraterna. Reservanterna
vill ta bort sambolagen eller att människor ska avtala
själva om den ska gälla. Kd tycker dessutom att lagen
bygger på en form av kollektivanslutning. Då har
man missat poängen med sambolagen.
Varför skaffade vi en sambolag? Jo, för att skydda
den svagare parten. Tyvärr är fortfarande ofta kvin-
nan den svagare parten. Även om det skulle vara
mannen kom lagen till för att skydda den svagare
parten i förhållandet.
När man går in i ett förhållande tänker man inte
på att det kan ta slut hastigt och lustigt. Det vet vi alla
som sitter här. Man tror att det ska vara för evigt och
tänker inte på att man bör skriva papper med en gång,
vare sig man är överens eller inte. Tiden går. Då är
sambolagen en trygghet. Det är som en försäkran som
samhället ordnar. Men den går att avtala bort. Det kan
inte vara några problem.
Vi står inför en förändring av sambolagen. Den
har vi inte framme ännu. Den frågan återkommer vi
till nästa mandatperiod, de som får möjlighet att dis-
kutera den då.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 105 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att tala om famil-
jestabilitet. Tycker Marianne Carlström att det är bra
som det är nu och att det bara ska rulla på, med fler
skilsmässor? Det blir svåra förhållanden mellan par-
terna, där barnen är en del i det som pågår mellan
föräldrarna. Är det bra att det bara fortsätter? Eller
har Socialdemokraterna något annat medel för att
stärka familjerna i framtiden så att det blir färre
skilsmässor och färre barn som kommer i kläm?
Jag talade om en forskningsrapport. Det handlar
om forskning som pågått från det att barnen var små
tills de växt upp. Denna forskare har följt personer i
30 år. Man har kunnat konstatera stora skillnader i
hur det har gått för barnen när de var unga och när de
blir äldre. Det finns ett samband. Jag tror att det är
riktigt.
Marianne Carlström säger att det bara är att avstå
om man inte vill bli partnerskapsförrättare. Men det
är också en typ av diskriminering av dem som tycker
att de vill vara borgerliga vigselförrättare.
Om sambolagen inte fanns över huvud taget
skulle människorna vara mer benägna att se till att
reglera sina förhållanden med en gång. Vi har också
sett exempel på det. Vi tror att äktenskapet skulle
stärkas också. Det ser vi som den mest stabila sam-
levnadsformen. Det är därför vi vill satsa på den yt-
terligare.

Anf. 106 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Självklart tycker vi inte att det är bra
att barn mår dåligt. Vi ser det, och vi försöker göra
någonting åt det. Vi tror också på t.ex. familjeutbild-
ning. Men jag tror inte att någon forskning visar en-
tydigt att barn från skilsmässofamiljer skulle vara mer
kriminella, ställa till mera bråk och vara mer stökiga.
Bevisa det för mig! Det är omöjligt att bevisa. Det går
inte att bevisa ens med vetenskap. Att utse de barnen
till syndabockar är förfärligt. Självklart ska vi göra
något åt det. Att tvinga föräldrarna att vara kvar i ett
äktenskap som inte fungerar kan knappast gynna
barnen heller.
Jag kan inte heller förstå att det skulle vara dis-
kriminerande för mig om jag bara vill vara borgerlig
vigselförrättare och inte får det om jag inte också
ställer upp som partnerskapsförrättare. Hur skulle det
vara diskriminerande? I så fall måste man välja vem
som ska bli diskriminerad. Då väljer jag faktiskt att
det ska vara ett och samma uppdrag och att de homo-
sexuella inte ska bli diskriminerade.
Sedan har jag svårt att förstå det som sägs om
sambolagen. Först får jag höra att de flesta inte vet att
den finns och att det därför vore bättre om vi inte
hade någon. Om vi inte hade någon skulle man tänka
på det, och då skulle man skriva avtal. För mig häng-
er inte det ihop. För mig är sambolagen en trygghet.
Det finns säkert anledning att förändra den. Det åter-
kommer vi till.

Anf. 107 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Det är naturligtvis inte så att det går
dåligt för alla skilsmässobarn eller att alla strular.
Men nog har man många gånger i rättssammanhang
hört att människor haft en strulig uppväxt och kanske
med flera skilsmässor. Det finns kanske ett större
antal bland dessa som får problem i livet.
Vi tycker att man får ta tag i frågorna. Man får
åtminstone göra en utredning om hur man kan hantera
det för att få en bättre stabilitet, färre skilsmässor och
få människor att hålla ihop. Det är precis som Mari-
anne Carlström sade. Det är oerhört viktigt med ut-
bildning, familjerådgivning och föräldrautbildning.
Alltihop detta är naturligtvis väldigt viktigt så att
människor inser vad de går in i och finner vägar att
klara av de problem som uppstår. Där tror jag att vi i
varje fall har en gemensam ståndpunkt.
Vad gäller frågan om partnerskapsförättare har det
såvitt jag förstår hitintills gått ganska bra att rekrytera
enbart partnerskapsförrättare. Vad är det som gör det
så nödvändigt med att det ska vara tvingande att man
har både vigselförrättning och partnerskapsförrätt-
ning?

Anf. 108 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Vi kommer väl inte varandra närmare
i frågan om stabila familjeförhållanden. Visst finns
det skilsmässobarn som strular. Men det finns också
barn som bor med båda föräldrarna som strular. Vi
har säkert många i bekantskapskretsen som vi skulle
kunna använda som exempel för båda fallen. Men vi
kan inte ta det till intäkt för att säga att om barn växer
upp i en skilsmässofamilj finns en större risk för att
det blir problem i framtiden. Det finns ingen forsk-
ning som bevisar det. Det är viktigt att stärka famil-
jen. Men det gäller alla familjebildningar. Det är
viktigt för oss socialdemokrater.
Jag vet inte om det finns tillräckligt med part-
nerskapsförrättare eller inte. Jag vet att det har varit
problem på några ställen där de borgerliga vigselför-
rättarna inte har ställt upp för att registrera part-
nerskap. Vi tycker inte att de då ska vara vigselför-
rättare. Vi vill ha det som ett uppdrag. Där har vi
uppenbarligen olika åsikter. En majoritet anser detta,
och jag hoppas att det blir som vi tycker och att det
händer någonting. Länsstyrelserna kommer alldeles
snart att redovisa sina resultat.
Sambolagen är en stor trygghet. Den kommer sä-
kerligen att förändras i sina delar.

Anf. 109 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Fru talman! Jag studsade också till lite när jag
lyssnade till Marianne Carlström. Hon ställde den lätt
retoriska frågan: Vad är en stabil familjesituation?
Det råder väl ingen tvekan om att ett av kriterierna för
en stabil familjesituation är att i den mån det före-
kommer barn ska tryggheten för dem vara garanterad
och ordnad. De ska ha ett hem och några vuxenkon-
takter som bryr sig, som Marianne Carlström var inne
på.
Vare sig man är gift, sambo eller ensamstående
förälder är det a och o att det uppväxande släktet får
en trygg och god uppväxt med vuxna människor som
bryr sig om deras dag, deras natt och hur deras liv
förs. Det torde vara utom varje tvivel att många ve-
tenskapliga undersökningar har visat att en otrygg
barndom skapar problem för många senare i livet. Det
visar även kriminologisk forskning.
Får jag när det gäller Sambokommittén säga att
den precis har lagt fram ett förslag som förtydligande
av regelverket i sambolagen, som jag sade i mitt hu-
vudanförande. Här är regeringen senfärdig, Marianne
Carlström. Marianne Carlström borde använda sitt
inflytande i den socialdemokratiska hegemonin för att
trycka på regeringen och säga: Lägg nu fram förslaget
så får vi när det ligger på riksdagens bord se om det
är värt att anta.
Det verkligt försåtliga med sambolagen är att den
smyger sig på. Många är ovetande om att den finns.
De kan försättas i situationer där det kanske blir svårt
att göra upp, eller i varje fall tvistigheter om huruvida
det förelegat ett samboförhållande och hur i så fall det
gemensamma bohaget och bostaden ska fördelas
mellan dem. Här får Marianne Carlström lämpligen
elda på sin egen regering.

Anf. 110 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Vi är helt eniga i den första frågan,
Henrik. Det var just den diskussionen jag ville ha om
stabila familjeförhållanden. Inte heller för mig är det
bara kärnfamiljen, utan det är ett tryggt hem med en,
två eller flera föräldrar. De kan också vara av samma
kön. Huvudsaken är att barnen växer upp i ett tryggt
hem och att de har goda vuxna förebilder. Där är vi
tydligen helt eniga.
När gäller sambolagen försöker jag att använda
mitt inflytande. Men vi har ganska många utredningar
på vårt område. Nu under våren har vi, om jag minns
rätt, 13 propositioner att behandla. Mer hinner vi nog
inte med under den här våren. Men det kommer fler
mandatperioder.
Jag är övertygad om att de som sitter i denna
kammare då kommer att få diskutera förändringar i
sambolagen. Jag skulle inte ha något emot att själv
delta.

Anf. 111 HENRIK S JÄRREL (m) replik:
Fru talman! Vi har inte sett alla de 13 propositio-
nerna ännu. Tyvärr säger erfarenheten att det har
aviserats många propositioner som sedan aldrig lan-
dat på riksdagens bord med den här regeringen. Var
därför lite försiktig och aktsam med påståendet om de
13 propositionerna. Vi får se hur många det blir till
slut.

Anf. 112 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Där har jag uppenbarligen större till-
tro till den sittande regeringen. Det kommer 13 pro-
positioner. Det är jag övertygad om.

Anf. 113 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Det var olyckligt att vi från Folkparti-
et blev förhindrade att delta, åtminstone under en tid,
i justeringen av detta betänkande. Det skulle kunna ge
intrycket att vi nonchalerar frågorna om familjerätt,
äktenskap och samlevnad eller att vi har ändrat upp-
fattning i de frågorna. Det är inte så.
Därför vill jag börja med att yrka bifall till reser-
vationerna 5 och 6. Vi står självklart bakom de stånd-
punkter som Folkpartiet sedan länge har försökt att
föra fram.
Egentligen borde detta påpekande räcka. I dag i
början av år 2002 borde det vara en självklarhet att
den svenska politiken och den svenska juridiken inte
strävar efter att markera skillnader mellan människor
med olika sexuell läggning. Men det är inte så. Då
måste vi fortsätta att tala för en tolerant politik.
Det är också väldigt viktigt att avskaffa en hel del
bestämmelser och lagar som rutinmässigt överlever.
Det är då väldigt bra att motioner återkommer år efter
år. Till slut kommer också förändringen.
Vi liberaler bygger hela vårt tänkande och våra
handlingar på respekt för varandras frihet. Denna
respekt har bara en gräns. Det är när en människas
frihet kan börja att skada en annan människa och när
en grupps frihet kan skapa svårigheter för en annan
grupp.
Den här balansen är ibland svår att definiera. Jag
tror att en hel del av vår diskussion i dag speglar
svårigheten att hitta den rätta balansen.
Det finns folk som tror på äktenskapet. Det finns
folk som tror på familjen i traditionell mening. Det
finns folk i Sverige som tror på religiös bekräftelse av
samlevnaden. Att respektera andra uppfattningar
betyder inte att tränga undan de här uppfattningarna.
Det är just det som är så svårt att hantera.
Vi har de senaste veckorna fått uppleva en stor
tragedi. Vi kommer säkert att tala mycket om detta i
samband med att vi ska diskutera åldersgränser för
äktenskap. Jag tror att en del av den tragedi vi har fått
beskåda ligger i en isolering i vissa grupper gentemot
ett samhälle som de upplever att de inte har förtroen-
de för.
Jag vet genom mina kontakter med sociologer och
forskare att det finns i invandrarbefolkningen grupper
som hyser en djup misstänksamhet mot det svenska
samhället just när det gäller äktenskap och attityder
gentemot religiös tro. Om vi försöker att tränga undan
allt som har att göra med den traditionella familjen
fördjupar vi isoleringen och ensamheten hos dessa
grupper. Vi förstärker deras vilja att vända ryggen
mot det svenska samhället. Vi har sett vilka följder
den viljan kan få.
Det är mycket bra att vi fortsätter att arbeta med
dessa frågor i en anda av djup tolerans. Det ska inte
enbart vara tolerans gentemot det nya, utan det finns
mycket i traditionen som förtjänar att leva vidare. Det
finns mycket i kulturarvet, inklusive det religiösa,
som förtjänar respekt och erkännande.
Om vi tror att vi stöder det nya genom att tränga
undan det gamla på hela fronten, bidrar vi till tragedi-
er som Fadimes död.

Anf. 114 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! Miljöpartiet har ingen ledamot i lag-
utskottet, men Miljöpartiet stöder samtliga reserva-
tioner som stöder HBT-gruppens motioner - dvs.
gruppen för homosexuellas, bisexuellas och transsex-
uellas ställning. Vi kommer också att yrka bifall till
samtliga motioner i dag. I och med att det redan har
yrkats bifall till de flesta reservationerna yrkar vi
bifall till reservation 3, men vi stöder samtliga motio-
ner.
Homosexuella, bisexuella och transsexuella i da-
gens samhälle möter många fördomar. Det är inte
bara fördomar där vissa anser och uttrycker att något
är äckligt, inte är normalt eller är sjukligt. Dessa
människor möter också våld och olika hatbrott i sam-
hället därför att de är homosexuella, bisexuella eller
transsexuella.
Vår inställning i Miljöpartiet är att alla människor
är lika mycket värda. All kärlek är också lika mycket
värd. Så ser det dock inte ut i lagstiftningen. Lagstift-
ningen diskriminerar både homosexuella, bisexuella
och transsexuella. Det är oacceptabelt. Lagstiftningen
ger faktiskt en grund för dem som har fördomar eller
som ger uttryck för dem i våldshandlingar. Lagstift-
ningen skiljer på människor.
Vi ser hela lagstiftningen om äktenskap som för-
åldrad. Äktenskap ska kunna ingås oavsett om en
kvinna älskar en kvinna, en man älskar en man eller
en kvinna och en man älskar varandra. Det är så lag-
stiftningen borde se ut. Det borde inte finnas någon
form av diskriminering över huvud taget.
Titta i dag på de svenska ambassaderna. De
svenska ambassaderna är representanter för det
svenska samhället, men de tycker att det är för jobbigt
att ha en blankett så att folk kan ingå partnerskap
utomlands. Jag kan åka till Italien och låta viga mig
om jag vill, men jag kan inte åka till Italien och ingå
partnerskap med en kvinna. Det är inte rätt. Jag und-
rar om det inom UD:s väggar finns homofobi och om
det är en anledning till varför det är så jobbigt att ha
denna andra blankett. Bara detta tyder på att den
lagstiftning som finns kan separera människors kär-
lek, skilja dem åt och säga att den ena inte är lika
mycket värd som den andra, vilket tar sig uttryck i
hur myndigheter agerar diskriminerande.
Vi stöder naturligtvis de reservationer som vill
förbättra partnerskapslagens ställning på olika sätt,
men det enda rätta är att alla ska kunna gifta sig och
att lagstiftningen ska vara könsneutral.
Här är det positivt att Socialdemokraternas repre-
sentant Marianne Carlström uttrycker att hon anser att
det vore bra med en könsneutral lagstiftning. Men
den är inte det, och den socialdemokratiska riksdags-
gruppen stöder inte en förändring av lagen. Det här är
en enkel förändring. Det är bara några ord som behö-
ver ändras i lagstiftningen. Det krävs inga utredningar
för att göra den förändringen. Det är sorgligt att Soci-
aldemokraterna inte har vågat ta ställning för att vär-
dera människors kärlek lika.
Jag måste ändå kommentera Kristdemokraterna i
dag. Alla människor i samhället behöver kärlek.
Kärlek är meningen med livet. Alla människor behö-
ver för att må bra starka relationer till andra männi-
skor. Som barn behöver man starka relationer till
andra vuxna. Det är en självklarhet.
Vi kan i dag i samhället se bra föräldrar som är
gifta. Det finns bra föräldrar som är sambor, och det
finns bra föräldrar som är särbor. Det finns bra föräld-
rar som är homosexuella, heterosexuella eller är bi-
sexuella. Att vara förälder och ta ansvar som förälder,
att ge ett barn kärlek och trygghet, att vårda relationer
till andra människor och ge sitt barn en gemenskap,
handlar inte om vilken samlevnadsform man väljer att
leva under eller vilket kön man väljer att älska. Det
handlar om hur man som människa tar ansvar för sig
och sin omgivning. Om vi i samhället behöver ett
stöd, är det inte fråga om ett stöd för att hålla fast vid
att man måste gifta sig och förbli gift livet ut för att
stärka samhället, relationer och barns möjligheter,
utan det är fråga om ett stöd till människan och indi-
viden. Om människan i en situation mår dåligt ska
människan kunna få hjälp att ta ansvar. Det är stödet
på människoplanet som samhället kan bidra till.
Samlevnadsformen avgör inte hur man är som
förälder eller som medmänniska. Det är en otroligt
föråldrad diskussion. Det är konstigt att den över
huvud taget förs. Jag tycker att det är otroligt omdernt
att här i riksdagen diskuterar om vi ska stärka äkten-
skapets ställning. Det är en diskussion som snarare
hör hemma i medeltiden än i år 2002, anser jag.
Jag måste också kommentera vigsel- och registre-
ringsförrättarna. Jag var med på den tid då man fort-
farande kunde vara antingen-eller - antingen vigsel-
förrättare eller registreringsförrättare - eller både-
och. Jag var med i riksdagen när vi fattade beslut om
att det skulle vara en och samma sak.
Jag tycker att det är nödvändigt att samhället mar-
kerar mot människor som vill diskriminera. Jag tyck-
er att Tassos frågeställning från tidigare är väldigt
relevant. Ska vi acceptera att man säger "Ni tillhör
medelklassen. Jag vill inte förrätta er vigsel"? Ska vi
acceptera att man säger "Ni tillhör arbetarklassen.
Inte vill jag förrätta er vigsel, för ni jobbar på verk-
stadsgolvet här på Volvo. Inte har jag någon lust att
förrätta er vigsel eller registrera ert partnerskap"?
Tasso kom själv med detta exempel: "Du är ju svart.
Inte vill jag förrätta din vigsel".
Naturligtvis accepterar vi inte den formen av dis-
kriminering. Det vore lika diskriminerande att säga så
här: "Jag förrättar gärna vigslar mellan heterosexuel-
la, men jag är inte registreringsförrättare för homo-
sexuella". Det är en diskriminering.
När samhället erbjuder en tjänst ska man inte
kunna välja att diskriminera. Det är oerhört viktigt i
vår kamp mot all form av diskriminering att vi har en
lagstiftning som inte diskriminerar.
Här tycker jag att Kristdemokraterna visar sitt
rätta ansikte. Man tycker nämligen att vissa männi-
skor får diskrimineras och att det får göras i samhäl-
lets namn.
Med de orden vill jag säga att jag i Miljöpartiets
namn stöder samtliga reservationer till förmån för
HBT-motionen.

Anf. 115 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Jag måste säga att det är bedrövligt
bara att höra antydan om att vi skulle vilja diskrimi-
nera olika typer av människor - vita, svarta osv. Det
är faktiskt inte detta det är frågan om. Det handlar om
två olika saker. Det handlar om partnerskap, och det
handlar om äktenskap. Det finns de som vill vara
förrättare av borgerliga vigslar, men som inte tycker
att det sammanfaller med deras övertygelse att också
vara registreringsförrättare.
Man skiljer inte på olika typer av människor. Det
är två olika saker. Det kan väl inte vara så svårt att
förstå. Det finns partnerskap i dag, och det finns re-
gistreringsförrättningar. Det finns vigsel i dag, och
det finns en äktenskapsbalk.
Jag tycker att det är lite upprörande att man anty-
der sådant om oss.
Frågan var om vi är ålderdomliga eller inte. Ibland
brukar man tala om ålder och visdom. Jag vet inte.
Det finns en annan trend i samhället, men vi tycker
att vi vill stå upp för familjen. Vi tror på den. Famil-
jen är en bra samlevnadsform. Det är ändå den sam-
levnadsform som är starkast och mest förankrad i
samhället. Detta vill vi stå upp för.
Det är inte fråga om annat än att alla människor
behöver kärlek. Visst behöver de det. Det har vi inte
förnekat. Vi ställer naturligtvis upp på det.
Jag skulle vilja fråga Yvonne Ruwaida vad hon
tycker om alla dessa upplösta äktenskap och om alla
skilsmässobarn som kanske får uppleva skilsmässa
inte bara en utan två eller fler gånger. De vet knap-
past var de hör hemma. Är det bra att skilsmässorna
ökar undan för undan? Ser Yvonne Ruwaida över
huvud taget inga problem med detta?

Anf. 116 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! Kristdemokraterna vill diskriminera.
De vill att man i samhällets namn ska kunna diskri-
minera. Man ska kunna säga "Jag viger gärna hetero-
sexuella, men jag vill inte vara registreringsförrättare
för homosexuella". Det är att diskriminera människor
som är homosexuella - människor som älskar någon
med samma kön. Det är en diskriminering.
Det jag och även Tasso försökte göra tidigare var
en jämförelse. Vi ville visa att det aldrig hade accep-
terats om det hade varit en fråga om hudfärg, klass
eller något annat. Att man alls kan diskutera om det
ska accepteras eller inte visar att homosexuella i dag
har problem och är diskriminerade. Det blir inte bätt-
re av att vi har en lagstiftning som fortfarande dis-
kriminerar.
När det gäller frågan om skilsmässobarn och att
stå upp för familjen redogjorde jag ganska klart för
vad jag tycker. Det viktiga är att människor tar ansvar
för sig själva och sina medmänniskor, att människor
har tid för relationer och att föräldrar har tid att vara
föräldrar, ger sina barn kärlek och tar ansvar för sina
barn. Det har ingenting att göra med om man som
förälder är sambo, särbo, gift eller ogift. Egenskaper-
na och ansvarstagandet är grunden i samhället, men
det har ingenting med dessa ord att göra.
Jag vill att samhället ska stödja människor så att
de kan ta ansvar för sig själva och sin omgivning och
ge och ta kärlek. Det stödet kan många människor
behöva, men det har ingenting med civilrätten att
göra.

Anf. 117 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att Yvonne
Ruwaida över huvud taget inte ser det som något
bekymmer att barnen gång efter annan byter föräldrar
- det blir en typ av fosterföräldrar - när de kommer in
i nya gemenskaper. Detta tycks inte vara något som
helst problem.
Jag är övertygad om att det faktiskt är ett problem
och att fler får problem i framtiden, i vuxenlivet, om
de inte får växa upp på den stabila grund som denna
samlevnadsform innebär.
Yvonne Ruwaida tycker inte att det är något som
helst bekymmer. Det kan fortsätta och rulla på, och
det kan bli ännu fler sådana barn.

Anf. 118 YVONNE RUWAIDA (mp) re-
plik:
Fru talman! På den tiden när äktenskapet hade en
starkare ställning i civilrätten än vad det har i dag var
inte alla föräldrar bra föräldrar. Det innebar inte att
barnen inte kunde fara illa av att föräldrarna inte kom
överens.
Det som tidigare ofta höll ihop äktenskapet var
ekonomin. Man var ekonomiskt beroende av varand-
ra. Oftast var kvinnan beroende av mannen. Det inne-
bar på inget sätt att barnen hade det bättre förr.
Om två människor väljer att leva tillsammans och
skaffa barn, och om de har en dröm om ett gemen-
samt liv, är det naturligtvis bra om samhället kan
stötta dessa människor. Men det gör vi inte genom
civilrätten. De behöver inte vara gifta för att vara bra
föräldrar och ha en bra relation. Vi stöttar människan
så att hon orkar och kan ge och ta kärlek och orkar
och kan ta ansvar både för sig själv och för sina
medmänniskor. Vi kan från samhällets sida göra mer
än i dag för att hjälpa människor när de inte orkar och
kan.
Det har ingenting med samlevnadsformen - äk-
tenskap, samboskap eller särboskap - att göra, och
det har ingenting att göra med om man som förälder
är homosexuell eller heterosexuell. Det har med indi-
viden och människan att göra. Det är i alla fall så jag
ser på det.

Överläggningen var härmed avslutad
(Beslut fattades under 10 §.)

9 § Åldersgränser för äktenskap, m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU13
Åldersgränser för äktenskap, m.m.

Anf. 119 MARINA PETTERSSON (s):
Fru talman! Vi ska debattera lagutskottets betän-
kande LU13. Vi debatterar sex motioner från den
allmänna motionstiden år 2001 som huvudsakligen
gäller lagstiftningen om lägsta äktenskapsålder i för-
hållande till internationell anknytning.
Utskottet ser med tillfredsställelse på det arbete
som pågår inom Justitiedepartementet - jag vill inle-
da med att säga det. Men enligt utskottets mening är
det ytterst angeläget att lagstiftningsåtgärder omgå-
ende kommer till stånd i syfte att förhindra barnäk-
tenskap och arrangerade äktenskap. Vad utskottet
sålunda har anfört bör riksdagen, med bifall till mo-
tionerna L206, L284, L288, L302, L321 yrkande 1
och A229 yrkande 29, som sin mening ge regeringen
till känna. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i
betänkandet.
Fru talman! I äktenskapsbalkens 2 kap. 1 § före-
skrivs att den som är under 18 år inte får ingå äkten-
skap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län där den
underårige har sin hemvist. Åldersgränsen har moti-
verats med att den som är yngre än 18 år i allmänhet
inte har nått den mognad som fordras för att själv-
ständigt ta ställning till de problem av personlig och
ekonomisk art som uppkommer i ett stadigvarande
samlevnadsförhållande. Ansökningar om dispens från
18-årsgränsen är sällsynta, och länsstyrelserna är
restriktiva med att ge tillstånd till äktenskap för min-
deråriga under 15 år.
När någon vill ingå äktenskap inför en svensk
myndighet prövas, enligt 1 kap. 1 § 1904 års lag, hans
eller hennes rätt till detta som huvudregel enligt lagen
i det land där hon eller han är medborgare. Enligt
1 kap. 2 § 1904 års lag har en svensk med hemvist i
en främmande stat sedan två år möjligheten att få sin
rätt att ingå äktenskap prövad enligt lagen i det
främmande landet om den med vilken hon eller han
avser att gifta sig med medger detta. Detsamma gäller
för utländska medborgare med hemvist sedan mer än
två år i Sverige eller i annat land än sitt medborgar-
land. Då har hon eller han i vissa fall rätten att få
denna fråga prövad enligt svensk lag respektive det
andra landets lag.
För en utländsk medborgare gäller således hem-
landets lagar i fråga om rätten att ingå äktenskap och
också beträffande lägsta äktenskapsålder. För utländ-
ska kvinnor gäller 1904 års lag, och de behöver ingen
dispens om de har fyllt 15 år. Oavsett vilket lands
lagar som prövas får ingen som är under 15 år ingå
äktenskap i Sverige utan tillstånd av länsstyrelsen.
Men för utländska kvinnor gäller 1904 års lag, och de
behöver ingen dispens, som sagt, om de har fyllt 15.
Äktenskap som har ingåtts utomlands enligt ut-
ländsk lag är giltigt i Sverige om det är giltigt i den
stat där äktenskapet ingicks eller i de stater där man-
nen och kvinnan är medborgare. Dock följer det av
7 kap. 4 § 1904 års lag att beslut som meddelats av
utländsk myndighet inte får tillämpas i Sverige om
det strider mot den svenska rättsordningen, mot ordre
public-reglerna. En bedömning görs i varje särskilt
fall, i första hand av de rättstillämpande myndighe-
terna.
Fru talman! Vi har också FN:s äktenskapskon-
vention som Sverige tillträdde år 1964, som syftar till
att bringa äktenskapsreglerna i samklang med FN:s
stadga och den allmänna förklaringen om de mänsk-
liga rättigheterna. I artikel 16 i förklaringen uttalas att
äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas
fria och fullständiga samtycke. Enligt konventionen
ska äktenskapet inte anses i laga ordning ingånget
utan båda partners samtycke. Detta ska anges av dem
personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför
behörig myndighet och i vittnens närvaro, i enlighet
med vad lag föreskriver.
Fru talman! Vi kan övergå till motionerna. Motio-
nerna i dessa spörsmål inriktar sig på att förhindra
barnäktenskap och tvångsäktenskap.
I motion L206 begärs det att regeringen ska lägga
fram förslag till ändring i lagen om vissa internatio-
nella rättsförhållanden rörande äktenskap och för-
myndarskap för att förhindra att mycket unga kvinnor
ska kunna gifta sig utomlands och leva som gifta i
Sverige för att sedan kunna gifta sig borgerligt i Sve-
rige vid 18 års ålder.
I L284 efterlyser motionären stöd för unga in-
vandrarkvinnor så att de slipper tvångsäktenskap.
Motionären efterlyser också en utredning som före-
slår åtgärder för att förhindra tvångsäktenskap.
I motion L302 krävs det en ogiltighetsförklaring
av utländska äktenskap som mycket unga kvinnor har
tvingats in i.
I motion L321 krävs det att regeringen ska göra en
kraftsamling så att svenska lagar efterlevs och tilläm-
pas oavsett etniskt ursprung. En patriarkalisk familje-
syn ska inte kunna få stöd i svensk lagstiftning. Allas
likhet inför lagen måste garanteras.
I motion A229 anförs bl.a. att sexuellt umgänge
med barn i skydd av äktenskapet inte kan försvaras på
något sätt.
Fru talman! Utskottets ställningstagande i dessa
motionsspörsmål är följande: Enligt utskottet kan den
nuvarande 15-årsgränsen ifrågasättas, och utskottet
har stor förståelse för den omsorg och omtanke om
unga kvinnor och flickor som ligger bakom dessa
motionsyrkanden. Vidare måste man ifrågasätta om
inte bestämmelserna i 7 kap. 4 § innebär otillräckliga
möjligheter att i enskilda fall ogiltigförklara äkten-
skap som ingåtts utomlands av mycket unga personer
under 18 år.
Utskottet anser att det är angeläget att dessa frågor
liksom lagvalsreglerna i 1904 års lag snarast får en
närmare genomlysning och efterlyser lagstiftningsåt-
gärder. Det pågår ett arbete inom departementet, och
vi är många politiker som har engagerat oss i de här
frågorna, speciellt efter den tragedi som återigen har
drabbat en familj, där en familjemedlem dödade en
annan för något som hör en svunnen tid till.
Fru talman! Just nu i Sverige lever unga kvinnor
som känner sig hotade. Det är unga kvinnor som
dödas för att de väljer kärleken och nekar att bli bort-
gifta. Detta måste förhindras.
Som svensk kvinna är jag född fri med en fri vilja
och rätt att välja mitt liv. Ingen ska med något lands
lag kunna ifrågasätta de mest elementära rättigheterna
som vi har i vårt jämställda Sverige, vår fria vilja att
bestämma vilken partner vi vill ha och dela livet med.
Alltså ska ingen ideologi, ingen religion, ingen kultur
och ingen tradition hindra någon människa från att
välja sitt liv.
Fru talman! Utskottet efterlyser lagstiftningsåt-
gärder omgående. Ett enigt utskott anser att det är
angeläget att regeringen snarast kommer med ett
lagförslag så att riksdagen kan besluta om en lag som
förhindrar barnäktenskap och arrangerade äktenskap.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget
i betänkandet.

Anf. 120 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Den morgon när vi skulle justera
detta betänkande var vi fortfarande chockade över att
ett mord på en ung kvinna hade skett i Uppsala. Den-
na unga kvinna hade blivit förbjuden att gifta sig med
den hon älskade. Hon blev dödad av sin egen far.
Långt tidigare har bl.a. vi moderater känt att den
kultur som människor som kommer hit till Sverige
har är skrämmande när det gäller kvinnor och flickor.
Hittills har det varit svårt att få Socialdemokraterna
att inse att de personer som vistas i vårt land måste
följa svensk lag. Helst borde man kunna skriva på en
handling där man lovar detta första gången man
trampar svensk mark.
Marina Pettersson har redogjort för gällande lag,
men lagen följs ju inte. Den överträds.
Det har länge varit tyst i den allmänna debatten.
En anledning har varit att man så fort man ifrågasätter
invandrares beteende och kultur snabbt blir anklagad
för att vara rasist. Det aktuella mordet har gjort att det
nu är comme-il-faut att kritisera och fördöma. Nu
vågar både journalister och privatpersoner skriva om
detta.
Fru talman! Flickor har lidit onödigt länge av den
flathet som regeringen har visat inför dessa svåra
frågor. I dagens Aftonbladet vittnar Samira, Saleha,
Beri, Sara, Gila, Heba, Fatima och Rania om sina
lidanden. Underåriga flickor tvingas att åka till hem-
landet och gifta sig med en man som familjen, dvs.
fadern, har utsett. Ett sådant äktenskap ger denne man
hans livs högsta vinst: inträde till Sverige. Detta sker i
hemlighet, och det finns säkert underåriga gifta flick-
or i Sverige som inte myndigheterna vet om. Dessa
flickor förmenas rätten att leva i enlighet med svensk
lag.
Vi moderater har länge kämpat för att invandrare
och flyktingar så fort som möjligt ska integreras i det
svenska samhället och erbjudas arbete. Då minimeras
risken för att flickor tvingas att gifta sig eller, lika
illa, hindras att gifta sig. Att sitta på en förläggning
eller i isolerade öar i kommunerna där man bara träf-
far egna landsmän har till följd att man utan repressa-
lier kan förtrycka familjens kvinnor och flickor och
kanske inbilla män och pojkar att de har rätt att be-
stämma över sina fruar, systrar och mödrar här i Sve-
rige.
Flera moderata motioner och andra aktiviteter här
i riksdagen syftar till att få en förändring till stånd, att
den som vill bo och leva i Sverige måste tillgodogöra
sig de värderingar och lagar som gäller här. Att kunna
svenska språket måste därför också bli en förutsätt-
ning för medborgarskap.
Fru talman! Vid justeringen av detta betänkande
hade vi förberett oss på ett avslag, som tidigare, på
motionerna och hade förberett en reservation. Vi blev
mycket glatt överraskade när motionerna blev bifallna
och väntar nu med spänning på den departe-
mentspromemoria som ska komma i vår. Vi skulle bli
väldigt besvikna om den, vilket händer ibland, blir
försenad.
Jag yrkar bifall till det enda förslaget, nämligen
utskottets. En av motionärerna från vårt parti, Catha-
rina Elmsäter-Svärd, är anmäld till debatten, och jag
avstår därför från att beröra denna motion.

Anf. 121 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Berit Adolfsson reagerar på regering-
ens flathet, säger hon, och på att det har tagit så lång
tid. Har inte Berit Adolfsson uppmärksammat att det
här arbetet har pågått en tid i Justitiedepartementet?
Har Berit Adolfsson blundat för det?

Anf. 122 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag har fått veta att det pågår. Men
som vanligt pågår sådant så förskräckligt länge att
alla dessa flickor som jag redovisade fortfarande lider
under förutsättningarna att deras fäder och bröder kan
behandla dem på ett sätt som vi inte accepterar här i
Sverige. Men vi ser naturligtvis fram emot att det
snabbt kommer en lösning.

Anf. 123 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! I dag kommer den här församlingen
att fatta ett beslut som innebär ett ställningstagande
för barnens rätt till sin barndom. Lagutskottets betän-
kande Åldersgränser för äktenskap, m.m. klargör att
vi inte accepterar barnäktenskap och tvångsäkten-
skap. Lagen som tillåter barnäktenskap för barn som
är utländska medborgare är ett svek mot barn, ett svek
från oss här i riksdagen och ett svek från regeringen.
Detta visar onekligen på att vi alla har haft en
överdriven rädsla för att göra etnocentriska över-
tramp, en rädsla för att framstå som intoleranta mot
andra kulturer. Men, fru talman, att inte tillåta bar-
näktenskap och tvångsäktenskap är inte en fråga om
intolerans.
Lagen har kritiserats av FN:s kommitté för bar-
nens rättigheter eftersom den är diskriminerande och
strider mot barnkonventionen. Vi har alltså i dag en
lagstiftning som bara skyddar svenska barn, eller barn
med enbart svenskt medborgarskap, från barnäkten-
skap. Det är ett otroligt svek mot alla barn med ut-
ländskt medborgarskap. Lagen, den juridiska ord-
ningen i Sverige, är diskriminerande.
Det är ett enigt lagutskott, fru talman, som ifråga-
sätter denna ordning. Vi vill ta bort lagen som tillåter
barnäktenskap för barn med utländsk bakgrund. Det
är ett steg i rätt riktning.
I den officiella statistiken finns det bara 42 perso-
ner under 18 år, dvs. 42 barn under 18 år, i Sverige
som är gifta. I verkligheten är dock barnäktenskapen
fler. Mörkertalet är sannolikt stort. De mycket unga
flickor som är gifta när de kommer hit anmäler inte
alltid det till skattemyndigheterna. Inte heller anmäler
de unga flickor som kanske har växt upp här och
tvingats till giftermål i andra länder dessa giftermål
till skattemyndigheterna när de kommer tillbaka till
Sverige.
I dagens DN lyfts ett aktuellt fall upp av Torbjörn
Malm, som är ämnessakkunnig på Justitiedeparte-
mentet. Han säger:
"När någon är väldigt ung kan det anses strida
mot grunderna för den svenska rättsordningen och då
registreras inte personen som gift här i Sverige. Nyli-
gen kom en 14-årig flicka hit som Riksskatteverket
vägrade acceptera som gift."
Jag vill poängtera, fru talman, att även om lagen
ändras kvarstår problemet med att unga flickor gifts
bort. Att vi ändrar lagen och inte tillåter barnäkten-
skap är visserligen en ytterst viktig signal för att mot-
verka dessa, men det behövs ytterligare åtgärder för
att skydda de här flickorna - för att skydda de här
barnen.
Jag vill peka på tre åtgärder som vi alla måste ta
till oss.
För det första måste vi alla bli duktigare på att
lyssna på de erfarenheter som många flickor i vår
omgivning har - lyssna! Ja, feminismen och kvin-
norörelser påminner oss hela tiden om att kvinnors
mänskliga rättigheter aldrig får inskränkas, aldrig får
kränkas. Kultur, traditioner och religionsfrihet ursäk-
tar inte övergrepp mot kvinnors mänskliga rättigheter.
Men det är inte kulturen i sig, utan det är just traditio-
ner.
Jag vill lyfta fram att det i Sverige i dag finns
flickor som i likhet med den mördade Fadime alltmer
högljutt hävdar rätten till sitt liv och sin kropp. De
ifrågasätter mäktiga uttolkare av traditioner, seder
och bruk, och de behöver stöd och hjälp. Därför ska
skola, socialtjänst och lagstiftning stå på deras sida,
och det ska vi göra med tydlighet. Det finns värden
som inte kan relativiseras bort.
Mitt studiebesök på Rosengårdsskolan i Malmö,
fru talman, visade också att unga flickor faktiskt kan
vara positiva till ett arrangerat äktenskap. Dessa
flickor ser då äktenskapet som ett sätt att frigöra sig
från ett hårt hållet liv, från en hårt hållen vardag styrd
av föräldrarna. Detta, fru talman, är vårt problem. Jag
menar att vi inte kan belasta eller fördöma de enskil-
da unga flickor i Sverige som ser ett äktenskap som
en lösning eller enda utvägen ur ett liv i ofrihet. Men
det är föräldrarnas och vårt ansvar, ja, det är hela
samhällets ansvar, att erbjuda dem en barndom och
ett liv som inte begränsas - ett liv utan ett påtvingat
äktenskap.
För det andra, fru talman, vill jag lyfta fram integ-
rationspolitiken. Vi måste få till stånd en bättre integ-
rationspolitik. En bra integrationspolitik handlar om
att förändra och förbättra människors möjligheter, att
skapa förutsättningar för människor att delta och
medverka i samhället.
Integrering är inte detsamma som lobotomering.
Integrationspolitik handlar om att i samhället skapa
mekanismer som är processinriktade. Integrationspo-
litiken måste hela tiden pågå och kan därför aldrig
betraktas som säkerställd. En central del av detta
handlar om att kvinnor och män - oavsett hudfärg
eller medborgarskap - ska ha rätt till bostad, rätt till
arbete och ett liv som de är tillfreds med utan att
samhället diskriminerar dem.
För det tredje, fru talman, anser jag att vi måste
kunna ställa krav på de föräldrar som gifter bort sina
flickor. Från Vänsterpartiets sida efterlyser vi således
en liknande juridisk ordning som finns vid köns-
stympning. De föräldrar som gifter bort sina barn ska
kunna ställas till svars för det.
På Justitiedepartementet pågår redan en översyn
av de lagar som reglerar äktenskapsåldern för barn
och ungdomar som inte är svenska medborgare. Jus-
titieminister Thomas Bodström har tidigare utlovat att
en proposition kommer redan i höst. Det tycker vi är
bra. Men vi tycker även att man ska se på ansvaret i
den här frågan. Skulden ska inte läggas på flickorna,
på barnen. Föräldrarna måste ha ett ansvar för att inte
gifta bort sina barn.
Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och
förutsätter, precis som det står i betänkandet, att lag-
stiftningsåtgärderna omgående kommer till stånd i
syfte att förhindra barnäktenskap och arrangerade
äktenskap. Med arrangerade äktenskap menar vi från
Vänsterpartiets sida tvångsäktenskap, alltså de äkten-
skap som arrangeras mot en persons vilja.
Fru talman! Jag vill även ställa en fråga till Berit
Adolfsson med anledning av hennes anförande. Jag
blev lite tveksam när Berit Adolfsson sade: Vi mode-
rater har hela tiden tyckt att den kultur som männi-
skor kommer ifrån är skrämmande. Jag hoppas att
Berit Adolfsson är överens med mig om det jag tog
upp tidigare, att det inte är själva kulturen det handlar
om utan att det är traditionerna, det är sederna. Jag
undrar om det är så eller om det handlar om själva
kulturen.
Berit Adolfsson tog även upp en annan viktig sak.
Det här är ju diskussioner som kommer att pågå. Det
är även sådana diskussioner som de främlingsfientliga
krafterna i vårt samhälle kommer att föröka hitta spår
av och ta ur för att visa: Se! Till och med i Sveriges
riksdag gjorde de så här. Så får det aldrig bli, fru
talman. Vi måste ta starkt avstånd från de främlings-
fientliga krafterna och i tydlighet klargöra det vi me-
nar.
Vilka värderingar är det som Berit Adolfsson
syftar på? Vi har i debatten i dag om ett tidigare be-
tänkande hört att vi tydligen har olika värderingar.
Kristdemokraterna har en värdering i sin familjepoli-
tik. Kanske instämmer Moderaterna i den. Vänster-
partiet har en annan, Socialdemokraterna har en an-
nan osv. Men jag hoppas att Berit Adolfsson vill
tydliggöra att det hon menar med värderingar är just
alla människors lika värde och de mänskliga rättig-
heterna.

Anf. 124 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Det menade jag, Tasso Stafilidis. Jag
syftade på en kultur som tillåter att tvång och våld får
förekomma mot kvinnor och mot barn och att
tvångsäktenskap ska föreligga. Det är det vi pratar om
här i dag. Det var det jag menade i mitt anförande.
Om jag var otydlig ber jag om ursäkt.

Anf. 125 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag vill bara tacka Berit Adolfsson
och ytterst också tacka hela lagutskottet för att vi är
så otroligt överens om det här. Vi kommer faktiskt
mycket längre i frågor när vi är överens över våra
partigränser.

Anf. 126 KJELL ELDENSJÖ (kd):
Fru talman! Det här är ett enigt betänkande, men
de frågor som behandlas är ju av principiellt och
medmänskligt väldigt stor betydelse för många flick-
or med invandrarbakgrund. Därför känner jag det
angeläget att få säga några ord trots enigheten.
Det har sedan länge varit ett uppmärksammat pro-
blem att unga flickor med invandrarbakgrund gifts
bort och ingått äktenskap, ofta i föräldrars tidigare
hemland. Sedan har man återvänt till Sverige och levt
här som gifta trots att i Sverige gällande äktenskaps-
ålder inte uppnåtts. Det händer att de som på det här
sättet ingått äktenskap är i mycket låg ålder, åldrar
som vi i Sverige räknar som barn och där man långt
ifrån har uppnått äktenskapsmogen ålder.
Varje år har det i riksdagen motionerats om att re-
geringen måste göra ändringar i lagar och bestämmel-
ser så att dessa barnäktenskap inte i praktiken be-
traktas som giltiga i Sverige när paret återvänder hit,
om man har gift sig i ett annat land med andra seder
och traditioner som tillåter barnäktenskap.
Vi vet också att många av de här barnen och unga
flickorna blir bortgifta tvångsmässigt. De kanske inte
ens har sett eller träffat den tilltänkte mannen. Detta
är, som jag ser det, ett i Sverige förlegat synsätt och
ett ovärdigt sätt att bli gift. Att bli en annans maka
bör ske av kärlek och av egen fri vilja och vid en
ålder som kan betraktas som mogen för ett så allvar-
ligt och framtidsavgörande steg som att gifta sig och
bilda familj.
Fru talman! Jag vet att regeringen brottats med
frågan om lagändringar och annat som behövs för att
svensk lag inte bara ska gälla utan också efterföljas
när det gäller åldersgränser för äktenskap också i
familjer med invandrarbakgrund.
Jag vet också att det inte är någon lätt fråga att
handskas med eftersom det kan uppstå mycket kons-
tiga situationer. Men frågan måste likväl få sin lös-
ning. Vi kan inte längre godta olika åldrar för äkten-
skap beroende på varifrån man härstammar.
De senaste årens tragiska s.k. hedersmord på unga
flickor accentuerar vikten av att Sverige inte längre
accepterar förnedrande, tvångsmässiga och lagvidriga
företeelser mot unga flickor. Inte heller ska unga
flickor behöva gömma sig för att de vill leva fria från
trycket av att kanske behöva gifta sig med någon de
inte valt eller älskar.
Regeringen måste nu påskynda en lösning som
gör att lagen inte är tandlös utan också i praktiken
förhindrar tvång och barnäktenskap.
I det betänkande vi behandlar tillkännages för re-
geringen att det är angeläget att lagstiftningsåtgärder
omgående kommer till stånd i syfte att förhindra
barnäktenskap och arrangerade äktenskap. Lagut-
skottet tillstyrker de här motionerna, och jag yrkar
bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 127 VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Alla har vi skakats av mordet på Fa-
dime. Det är också oerhört svårt för oss att förstå att
Fadime berövades livet på grund av att hon ville leva
som andra unga kvinnor i vårt land. För alla de som
levt i tron att människor från andra kulturer anpassat
sig till våra regler i det svenska samhället har det
skett ett uppvaknande. Verkligheten visar att det finns
invandrargrupper som efter flera decennier i Sverige
fortfarande inte har integrerats i det svenska samhäl-
let. Det är ett stort misslyckande i integrationsarbetet.
Det är djupt beklagligt att regering och riksdag
inte insett hur utlämnade de unga invandrarflickorna
varit i de familjer där män förtrycker kvinnor. Det är
djupt beklagligt att ansvariga har sett mellan fingrar-
na, tillåtit sexuellt utnyttjande av minderåriga och
godkänt utländska arrangerade äktenskap. De unga
kvinnornas möjligheter att välja livsstil, utbildning
och partner här i Sverige har inte stöttats av myndig-
heter och beslutsfattare. Därför har kvinnors fria val
kunnat förtryckas av familjen och släkten.
Att vi i Sverige har särbehandlat unga kvinnor be-
roende på medborgarskap är diskriminering beroende
på bakgrund. Att länsstyrelserna kan ge dispens till
äktenskap för flickor under 15 år borde enligt min
mening inte vara tillåtet. Alla under 18 är omyndiga,
de under 15 år är också minderåriga. Skolplikt, som
omfattar alla barn och ungdomar i Sverige, bör även
omfatta invandrarflickor.
Det är oacceptabelt att utländska medborgare med
hemvist i Sverige ska kunna ingå äktenskap utom-
lands med 12-13-åringar och sedan få det legaliserat i
Sverige.
Rädda Barnen har i sitt bokslut för år 2000 också
påpekat att flickor med utländsk bakgrund är särskilt
utsatta här i Sverige. Deras hälsa har ett nära samband
med deras livsförhållanden och föräldrarnas bestäm-
manderätt. De drabbas också i högre grad av psykisk
ohälsa och löper större risk att lyckas sämre i skolan.
Jag tycker att det skulle vara mycket intressant att
granska de rättstillämpande myndigheternas bedöm-
ningar när det gäller att förhindra barnäktenskap.
Möjligheten finns ju redan i dag inskriven i lagen. I
1 kap. 7 § i 1904 års lag står att läsa att ett beslut som
har meddelats av en utländsk myndighet inte får till-
lämpas i Sverige om det skulle vara uppenbart oför-
enligt med grunderna för den svenska rättsordningen.
Är det verkligen förenligt med svensk lag att ge dis-
pens för giftermål för minderåriga flickor? Mitt svar
är nej.
Herr talman! Den tragiska händelsen i Uppsala
och mordet på Fadime har fått många att reagera och
agera. Opinionen mot hedersmord har tvingat majo-
riteten att byta fot och bifalla samtliga motionsyrkan-
den. Syftet är att förhindra barnäktenskap och arran-
gerade äktenskap. Vi i Centerpartiet välkomnar majo-
ritetens bifall till motionerna och förväntar oss nu att
lagstiftningsåtgärder snarast kommer till stånd.
Men jag är besviken efter att ha läst den text som
kommit till efter lagutskottets behandling av ärendet.
Där står att den nuvarande 15-årsgränsen i 1904 års
lag bör ifrågasättas. Där står vidare att det bör disku-
teras om 7 kap. 4 § är tillräckligt. I utskottets ställ-
ningstagande finns också följande mening: "att prin-
ciperna för när utländska äktenskap skall få giltighet i
Sverige skall övervägas".
Med nuvarande skrivning i betänkandet känns det
som att majoritetens motivation har dämpats något
angående åldersgräns för äktenskap - just detta att
regeringen ska överväga.
För invandrarflickornas bästa och för regeringens
trovärdighet i frågan måste regeringen nu agera tyd-
ligt så att lägsta äktenskapsålder blir 18 år, oavsett
vilken bakgrund kvinnorna har. Regeringen måste
också tydligt agera för att äktenskap som ingåtts ut-
omlands med minderåriga ska ogiltigförklaras i Sve-
rige.
Centerpartiet anser att det behövs en lagändring
omgående.

Anf. 128 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Viviann Gerdin ifrågasätter om
texterna i betänkandet är tillräckligt starka för att få
den lösning som vi vill ha. Då måste jag informera
Viviann Gerdin om att man i Justitiedepartementet
just nu arbetar med en ändring som syftar till att få en
18-årsgräns för äktenskap. Där likställs utländska
flickor och svenska ungdomar. Justitieminister Tho-
mas Bodström har tidigare också utlovat att det
kommer en proposition.
Viviann Gerdin har i en debattartikel i Värmlands
Folkblad i förra veckan tyckt till om att det är dags
att införa en obligatorisk information till alla invand-
rare. Det kanske Vivianne Gerdin kan utveckla här i
talarstolen.

Anf. 129 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att när det gäller
att Justitiedepartementet just nu arbetar med att för-
ändra lagstiftningen är det så att redan vid fjolårets
behandling av några motioner fick vi till svar att det
pågår ett arbete inom Regeringskansliet. Därför
skulle riksdagen avvakta och inte föregripa resultatet
av det arbetet. Det sades också att frågan var upp-
märksammad på nordisk nivå. Jag kan inte erinra mig
att jag har hört någonting om vad som har skett vad
gäller förändringar efter det att vi behandlade frågan
om barnäktenskap förra året.
När det sedan gäller min debattartikel står jag
fullständigt för att vi måste bli mycket bättre på att
informera om vad det är för regler som gäller i Sveri-
ge. Det är självklart så att de som kommer hit till vårt
land, även unga invandrarkvinnor, ska omfattas av
svenska regler.
Det jag ifrågasätter är att regeringen, när bifallet
till motionen är så klart och det i motionen är så klart
och tydligt skrivet att det handlar om att vi ska ogil-
tigförklara barnäktenskapen, ändå säger att frågan ska
övervägas. Det är det som gör mig väldigt orolig.

Anf. 130 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag är faktiskt lite förkrossad. Har
inte Viviann Gerdin läst hela betänkandet och motio-
nerna? Vi har ju bifallit motionerna och gjort ett till-
kännagivande till regeringen.
Jag ska också informera Viviann Gerdin om att
jag själv har varit i kontakt med Justitiedepartemen-
tet. Jag har talat med tjänstemän och haft överlägg-
ningar där.
Detta är alltså faktiskt på gång, och det är san-
ningen.

Anf. 131 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Herr talman! Till Marina Pettersson vill jag svara
så här: Det återstår att se vad som väger tyngst, texten
i motionerna eller regeringens skrivningar, där det
står att frågan bör övervägas. Det är ordet bör som jag
reagerar på och som jag tycker inte är så klart och
tydligt från regeringens sida.

Anf. 132 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Det är ett enigt utskott som kräver
18 års åldersgräns för äktenskap. Detta är viktigt och
mycket bra, men det räcker inte.
Vi vet från diskussionen om könsstympning att
lagen förbjuder detta. Vi vet att straffet för kvinnlig
könsstympning är mycket strängt i Sverige. Och vi
vet att det finns människor i Sverige som inte re-
spekterar denna lag. För att skydda barnen, flickorna
och de unga kvinnorna behövs mycket mer.
Under de här dagarna efter mordet på Fadime har
jag varit ute på många demonstrationer och träffat
mycket modiga kvinnor som jobbar med den här
frågan i vardagen. Ett av deras krav är att Sverige ska
agera mycket mer bestämt på den internationella
arenan.
De vill t.ex. att Turkiets inträde till EU ska villko-
ras av vissa förändringar i lagarna så att hedersmord
inte längre ska betraktas som ett relativt lätt brott som
bestraffas lindrigt.
Det finns också anledning att tänka på vad Sveri-
ge skulle kunna göra på FN:s arena för att de här
utsatta flickornas och kvinnornas position skulle
förbättras. Jag var i FN i november. Jag blev mycket
imponerad av det fantastiska arbete som svenskarna
gör där. Bara en sådan sak som det envisa agerandet
mot barnsoldater från svensk sida bör uppmärksam-
mas och berömmas.
Men samma arbete bör också pågå när det gäller
kvinnornas rättigheter. Vi har en lång erfarenhet av
framgångsrikt arbete för barnens rättigheter och för
försvar av de mänskliga rättigheterna. Vi måste gå
vidare.
Men också om vi gör det återstår väldigt mycket
att göra här och nu. Fadimes grav är faktiskt de poli-
tiska illusionernas grav. När vi begraver den här
stackars flickan bör vi också begrava tron på att bara
vackra ord räcker. Bara för att vi ställer oss upp och
talar vackert om generositet och solidaritet, om jäm-
likhet, valfrihet och samspel med invandrarna betyder
det inte att detta inträffar. Inte heller pengarna räcker.
Vi vet mycket väl att miljoner på miljoner har kastats
i storstadssatsningen. Har detta på något sätt påverkat
de isolerade gruppernas situation? Inte ett dugg.
Jag har framför mig en utredning som kom i sam-
band med en annan hemsk händelse. Det var branden
i Göteborg. Denna utredning säger klart och tydligt -
det har alltså gått nästan tre år - att all information
inte nådde ut till de etniska grupper som var särskilt
drabbade av branden. Kommunala myndigheter och
andra myndigheter saknade med något undantag
tillräcklig kännedom om och kontaktvägar till repre-
sentanter för de drabbade och deras föreningsliv och
trossamfund. Det fanns inga kommunikationskanaler.
Inte ens när barnen hade brunnit upp kunde de svens-
ka myndigheterna nå dit.
På annat håll står det att segregation, diskrimine-
ring, negativ attityd hos stora delar av majoritetsbe-
folkningen och ouppfyllda förväntningar har lett till
en negativ inställning till det svenska samhället hos
många. En grogrund för misstro finns.
Jag kan komma med ett direkt vittnesmål om det-
ta. Jag har arbetat med arbetslösa under flera år. Jag
vet att officiella papper åker rakt ned i papperskor-
gen. Jag vet att om jag vill nå dem, mina medmänni-
skor som jag vill jobba tillsammans med, som jag
hoppas kunna bistå på något sätt med någon form av
stöd, då skickar jag inte brev via socialförvaltningen.
Då affischerar jag inte på socialkontoret eller på ar-
betsförmedlingen, för det läser de inte. Och om de
läser det så tror de inte på vad som står där. Det bästa
sättet att nå dem är faktiskt att annonsera i Metro.
Metro läser de alla.
Det visar tydligt hur djupt avståndet är mellan oss
och dem. Det är det som vi måste göra slut på. I an-
slutning till debatten om könsstympning skrev jag en
artikel som publicerades i Upsala Nya Tidning. Jag
skrev om en somalisk läkare, en kvinna, som inte fick
bli läkare i Sverige. Arbetsförmedlaren tyckte att det
var jättebra om den där tjejen så fort som möjligt
kunde bli sjukvårdsbiträde. Att hon ville studera
sjukvårdssvenska och bli läkare var för långsökt. Det
skulle ta för lång tid. Det kostade för mycket.
Just en sådan person, som tillhör gruppen men
som har mycket stor kompetens, skulle ha varit den
bästa agenten för arbete mot könsstympning i den
egna gruppen. Vi kan inte lösa de här hemska pro-
blemen om vi inte öppnar arenor där folk, t.ex. de här
kvinnoorganisationerna som Terrafem och många
andra, kan agera för att etablera en tvåsidig kommu-
nikation. Vi kan inte ändra en medeltida mentalitet
genom informationskampanjer. Det enda sättet att
ändra den här mentaliteten är att föra en ständig dia-
log och att jobba pedagogiskt med mycket tålamod
mitt i de här grupperna tillsammans med de progres-
siva krafter som finns i de här grupperna. Och det gör
vi inte.
Jag träffade de här kvinnorna som demonstrerade
i anslutning till Fadimes död. När de har pengar för
telefonen har de inte pengar för lokalen. När de har
pengar för lokalen har de inte möjlighet att sitta vid
telefonen och svara på rop på hjälp. Pengarna går ju
till den offentliga sektorn och inte till de här progres-
siva grupperna.

Anf. 133 CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Det har varit väldigt intressant för
mig att här få följa lagutskottets intressanta debatt
under dagen, och också höra på den stora enighet som
har varit. Det är kanske i huvudsak ett uttalande som
har förvånat mig, men som också var väldigt intres-
sant. Det var Berit Adolfsson. Hon gjorde en avvikel-
se från den linje som är den traditionella moderata, att
man ska satsa mer på polis- och på rättsväsendet, och
ville i stället satsa resurser på kontraktsskrivande för
att förebygga våld den vägen. Det tycker jag var väl-
digt intressant, och det ska jag också följa i andra
sammanhang.
Jag ska först också tacka för det vänliga bemötan-
de som mina motioner har fått. Jag ska utveckla lite
utifrån den ena motionen jag skrev, som också är
kopplad till den andra motionen, som jag också har
fått ett positivt bemötande för. Jag ska tala om kusi-
näktenskap.
Hur frekvent är kusinäktenskap i Sverige? I vilka
invandrargrupper förekommer det? Finns det någon
undersökning som visar på ett samband mellan stör-
ningar på barn och kusingifte? Vad är den historiska
bakgrunden till kusingifte? Har någon tittat på kopp-
lingen mellan arrangerade äktenskap och kusinäkten-
skap? Har någon tittat på kopplingen mellan heder-
smord och kusinäktenskap?
Vi vet att Fadime, som många av oss har talat om
här i dag men även vid ett tidigare debattillfälle, inte
ville gifta sig med en kusin. Hennes syster är gift med
en kusin. Hennes kusiner är gifta med kusiner. Det
här är en struktur som det är dags att synliggöra.
Alla kulturer kategoriserar inte familjeband lika-
dant. Vissa kulturer har exempelvis samma ord för
mamma som för moster och samma ord för pappa
som för farbror. Begreppet kusin, dvs. vår benämning
på släktskapet mellan barn till syskon, är inte själv-
klart för alla. Många kulturer, bl.a. grupper som lever
här i Sverige inklusive kristna, skiljer mellan s.k.
parallellkusiner och korskusiner - barn till syskon av
samma kön respektive motsatt kön - och anser att en
son absolut inte bör gifta sig med sin farbrors dotter,
eftersom de anses vara för nära släkt - patrilineär
parallellkusin. Sonen uppmanas däremot att gifta sig
med sin morbrors dotter, korskusin på mödernet. Å
andra sidan finns det strikt patrilineära systemet att en
son bör gifta sig med pappans brorsdotter, vilket
förekommer hos många muslimska grupper, speciellt
hos beduinerna.
Det är omöjligt att i dag rent statistiskt fastställa
antalet kusinäktenskap i Sverige, eftersom de inte
registreras på något speciellt sätt. Enligt äktenskaps-
balken finns det inga lagliga hinder för kusinäkten-
skap. Såvitt jag har kunnat utröna finns det inte heller
någon forskning avseende frekvensen av kusinäkten-
skap, utöver det som medierna har gjort under de
senaste veckorna. Det finns faktiskt en hel del där
som är ganska intressant att ta del av.
Jag har kontrollerat med socialantropologer som
länge har framhållit att många av de seder och bruk
som invandrare har praktiserat i sina ursprungsländer
och tar med sig till Sverige ganska snart ges upp i det
nya hemlandet, eftersom det är svårt att hålla fast vid
dem längre än under en generation. Här har man
inkluderat också arrangerade äktenskap och proble-
matiken med kusinäktenskap som är en del av dessa
tvångsäktenskap. Man menar att denna sedvänja ges
upp efter en generation. Men det har visat sig att
socialantropologerna och andra experter på detta
område har haft fel. Dessa traditioner sitter djupare.
De upprätthålls och förstärks t.o.m. ibland i länder
som Sverige.
Jag tycker att man måste ta konsekvenserna av att
det som vi har fått oss till del tidigare av experter har
visat sig vara felaktigt.
Detta handlar om patriarkala strukturer som ur-
säktar sig med att kusinäktenskap måste ses som en
trygghet för kvinnan. Om hon gifter sig med person
som bor långt bort kan det vara svårt för kvinnans
manliga släktingar att försvara henne om hon far illa.
Då talar man inte om att äktenskapet i sig kan vara ett
sätt att fara illa.
Ett annat skäl som ofta anges för kusinäktenskap
är att man vill hålla ihop sin grupp. Och i det tror jag
att det ligger mer sanning.
Herr talman! De flesta folkslag ogillar incest. Å
andra sidan skiljer sig definitionen av incest mellan
olika folkslag. Äktenskap mellan parallellkusiner på
faderns sida är exempelvis otänkbart, i det närmaste
incest för en del grupper. I Sverige är det dock helt
lagligt.
I förarbetena till den nya äktenskapsbalken avfär-
dade man tanken på att förbjuda äktenskap mellan
kusiner av genetiska skäl, eftersom risken för miss-
bildningar hos avkomman visserligen är något för-
höjd men trots det mycket liten. Skillnaden i antalet
missbildningar ansåg man däremot kanske var större
när det handlade om socialgrupper. Antalet missbild-
ningar är större i familjer med dålig ekonomi och låg
status än i mer välmående familjer. Enligt en föredra-
gande läkare vid Socialstyrelsen som jag har haft
kontakt med registreras inte nyfödda barn med miss-
bildningar utifrån dessa grunder. Det finns alltså
ingen undersökning gjord under senare år, och det
finns ingen aktuell statistik att tillgå som styrker ut-
talanden som man ibland möts av om att antalet
missbildade barn är en följd av att man i generationer
har gift sig inom en begränsad grupp. Detta behöver
kompletteras.
Jag skulle också vilja säga att det i en del länder i
dag finns möjlighet till genetisk rådgivning om man
lever i en grupp där dessa sedvänjor praktiseras. Det
är kanske de mer välutbildade som har tillgång till
den typen av konsultationer. Det är någonting som
man skulle kunna erbjuda även människor i sådana
grupper boende i Sverige som står inför att välja en
kusin eller någon annan som partner.
Redan när Anita Gradin var statsråd gjorde hon en
översyn av dessa frågor och tog fram någon form av
utredning som jag inte har lyckats spåra. Men jag vet
att den finns någonstans. Och det skulle vara väldigt
intressant att se om någon kan få fram den så små-
ningom.
Enligt Institutionen för Folklivsforskning vid
Stockholms universitet, som har studerat muslimska
mäns situation i Sverige, är hedersbegreppet för en
djupt troende muslim av oerhört stor betydelse. Den
som förlorar sin heder, exempelvis genom att barnen
uppför sig på ett felaktigt sätt, mister möjligheten att
komma till paradiset. En man som har misslyckats
med att uppfostra sina barn är socialt död. Hans syst-
rar blir inte gifta, skammen är oändligt stor för en
sådan man, och hans liv har inte varit till någon nytta.
Nu tycker jag att man skulle kunna analysera des-
sa frågor djupare än så här. Det känns lite tunt. Men
detta är den typen av kunskap som man i dag kan få
fram när man söker den.
Jag skulle vilja avsluta mitt anförande genom att
säga att jag tycker att man återigen naturligtvis ska
skaffa sig bättre bakgrundskunskap till detta men att
man ska överväga möjligheten att återigen i lagstift-
ning förbjuda kusinäktenskap och ha en dispensmöj-
lighet kopplad till detta.
Sedan kan man aldrig nog understryka hur viktigt
det är att kommunerna följer upp det som vi debatte-
rar och beslutar här genom att ta egna initiativ till att
kartlägga situationen i den egna kommunen, gärna
tillsammans med andra kommuner. Men man måste
få en bild av detta lokalt och ta itu med det som man
behöver göra. Det har nämligen varit alldeles för
mycket överslätande, döljande, förnekande och passi-
vitet i dessa frågor runtom i våra kommuner, inte
minst i mitt eget län.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att man kopp-
lar ihop den här situationen med kusinäktenskap till
unga flickors egna val, tvångsäktenskap, hedersför-
tryck och ytterst hedersmord, mansrollen och jäm-
ställdheten.
Jag ska följa lagutskottets fortsatta strävanden i
dessa frågor. Och fr.o.m. i dag känns det oerhört
positivt att göra det med de beslut som ni har fattat
och den konstruktiva debatt som har förts.

Anf. 134 CARINA OHLSSON (s):
Herr talman! I det betänkande som vi just nu de-
batterar behandlas min och Monica Greens motion
där vi kritiserar gällande lagstiftning, eftersom den
inte behandlar alla flickor lika.
Avvikande regler för flickor med utländskt med-
borgarskap passar inte i ett samhälle där vi betonar
allas lika rätt och värde. Enligt svensk lag får den
som är under 18 år inte ingå äktenskap utan tillstånd
av länsstyrelsen. Men för utländska medborgare gäl-
ler lagen i det land som han eller hon är medborgare i
fastän flickan eller pojken bor i Sverige, men ingen
under 15 år får ingå äktenskap. Sker äktenskapet i
hemlandet kan flickan t.o.m. vara yngre än 15 år. Om
ett sådant äktenskap är tillåtet i hemlandet kan äkten-
skapet legaliseras i Sverige.
Enligt barnkonventionen som Sverige underteck-
nat och ratificerat är människan barn fram till 18 års
ålder, vilket därför är en lämplig generell gräns för
alla för att ingå äktenskap.
Äktenskap och graviditet anges ibland som skäl
till att en del flickor med utländsk bakgrund avslutar
sin skolgång i förtid. Det måste vara allas rättighet att
få gå i skolan. Alla flickor oavsett ursprung måste få
välja sitt liv och sin framtid.
Jag vill därför i dag tacka lagutskottet för detta
betänkande där jag kan läsa att det enligt utskottets
mening är angeläget att lagstiftningsåtgärder omgå-
ende kommer till stånd i syfte att förhindra barnäk-
tenskap och arrangerade äktenskap och att utskottet
därmed tillstyrker vår motion och tillkännager denna
för regeringen.
Jag vet, och man kan också läsa i betänkandet, att
Justitiedepartementet arbetar för fullt med en översyn
av de svenska reglerna som berör frågan om lägsta
äktenskapsålder och att detta ska redovisas under
våren i en PM. Denna PM ser jag fram emot, efter-
som jag också vet att det finns en djup samsyn i dessa
frågor.
Detta är naturligtvis mycket bra, framför allt för
de flickor som måste få ett ökat stöd i lagen för att
kunna välja sina liv.
Herr talman! Äktenskapsåldern i Sverige höjdes
till 18 år 1916. Nu borde det verkligen vara dags för
nästa steg, så att det gäller alla flickor.

Anf. 135 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m):
Herr talman! Låt mig börja med att framföra ett
tack till lagutskottet för det tillkännagivande som
gjorts utifrån min och Inger Renés motion L206 om
tvångsäktenskap. Det är inte alltför ofta som man som
motionär hamnar i den situationen i detta hus.
Det finns tre grundläggande saker - men natur-
ligtvis finns det fler än så - som jag och Inger René
tycker är viktiga. Det gäller rätten att få vara barn,
rätten till utbildning och rätten att kunna välja sin
make.
Jag lyssnade på Marina Petterssons inledningsan-
förande och tycker att Marina på ett mycket bra sätt
redovisade vad som är utgångspunkten i vår motion,
nämligen att förhindra att framför allt mycket unga
flickor gifts bort, och då utomlands. Det är det som vi
med vår motion vill förhindra.
Vi vet i dag att de unga flickor som gifter sig ut-
omlands och som kommer tillbaka till Sverige och
måste leva som gifta tyvärr inte fullföljer sin skolut-
bildning, vilket innebär att de inte har rätten till ut-
bildning. Det i sin tur innebär att de inte kommer att
lära sig svenska språket. I slutändan innebär detta att
de inte kan få samma möjligheter att integreras i det
svenska samhället, något som föregående talare lite
grann var inne på.
Därför kommer en lagändring just mot barnäkten-
skap att vara ett stort stöd inte minst för alla dessa
unga flickor, men även för pojkar - framför allt med
invandrarbakgrund. Personligen tycker jag att en
fråga som denna verkligen tjänar på att ha så brett
stöd som vi i dag faktiskt visar här i riksdagen. Över
partigränserna inser vi vikten av att sätta individen i
centrum, framför allt de här små barnen. Jag uppfattar
detta som verkligen allvarligt menat från majoriteten
och känner att det finns ett stöd för att skyndsamt
genomlysa de här förslagen så att en lagändring kan
genomföras.
För ett tag sedan fick jag en liten knapp från Räd-
da Barnen där det står: Räkna med mig. Knappen ska
naturligtvis sitta på ett litet barn. Det här sammanfal-
ler med de 21 punkter som Rädda Barnen tagit fram
för ett barnvänligare Sverige. Bildligt skulle jag kun-
na sätta på mig knappen menat för oss alla, just för att
visa att de här unga invandrarkvinnorna i dag faktiskt
kan räkna med oss.
Tack för en vänlig behandling av en oerhört viktig
motion!

Anf. 136 MONICA GREEN (s):
Herr talman! Jag vill - precis som några av de
motionärer som gått upp i talarstolen och visat sin
glädje över tillkännagivandet till regeringen - ut-
trycka glädje. Jag tänker särskilt på den motion som
jag och Carina Ohlsson har väckt.
Det är klart att det varit en väldigt svart tid nu ett
tag när mycket kommer upp till ytan när det gäller
förtryck, våld och hot som många flickor och kvinnor
faktiskt måste utstå. Närmast tänker jag förstås på
dem som kommer från andra länder. Vi har fått se
mycket av sådant här under den senaste tiden. Därför
är det ett stort steg och ett bra stöd i rätt riktning att
regeringen jobbar vidare med frågan och ska se till att
det blir en åldersgräns för äktenskap, för samtliga
som befinner sig i Sverige.
Jag tillhör organisationen Unga Örnar, en barn-
och ungdomsorganisation som jobbar praktiskt ute i
bostadsområden för att ge barn och ungdomar en
vettig fritid. Vi kommer i kontakt med många flickor
med utländsk bakgrund som verkligen behöver stöd
från föreningslivet. En av anledningarna till att jag är
medmotionär är just att vi i Unga Örnar ute på fältet
ser vad som behövs. Därför ställer vi de här kraven
politiskt.
Jag är också glad över att utskottet är helt enigt
och över att man gör gemensam sak med regeringen.
Många informationskällor visar att regeringen nu
jobbar mycket aktivt med frågan för att komma till
skott med en lagändring. Det har jag fått under-
handsinformation om. Jag vet därför att vi och rege-
ringen har en samsyn där.
Jag är alltså glad i dag, trots att det varit en svart
tid. Det här är ett steg i rätt riktning, och nu kan vi
gemensamt från riksdagen gå till regeringen med krav
på en lagändring här.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.35 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

10 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

KU8 Valfrågor
Punkt 2 (Vallokalers tillgänglighet)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
285 för utskottet
16 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 35 v, 35 kd, 14 c, 11 mp,
2 -
För res. 1: 2 c, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 7 kd, 2 c, 2 fp, 5 mp
Ester Lindstedt-Staaf (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 9 (Statligt stöd till partier som är eller varit
representerade i riksdagen)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 12 (Personval)
1. utskottet
2. res. 3 (m, c, fp)
3. res. 4 (kd)
Förberedande votering:
100 för res. 3
37 för res. 4
165 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
165 för utskottet
101 för res. 3
37 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 35 v, 12 mp
För res. 3: 69 m, 16 c, 14 fp, 2 -
Avstod: 1 m, 36 kd
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Punkt 13 (Personval och kampanjbidrag)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
287 för utskottet
15 för res. 5
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 34 v, 35 kd, 16 c, 14 fp,
2 -
För res. 5: 1 s, 1 v, 1 kd, 12 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU5 Livsmedelskontroll och genteknik
Punkt 4 (Miljömärkning av fiske m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
254 för utskottet
47 för res. 1
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 35 kd, 15 c, 14 fp, 2 -
För res. 1: 35 v, 12 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 7 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Punkt 8 (En gemensam livsmedelsmyndighet)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 10 (Småskalig livsmedelsproduktion)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
3. res. 9 (kd, c)
Förberedande votering:
74 för res. 8
53 för res. 9
176 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
179 för utskottet
71 för res. 8
51 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 34 v, 14 fp, 12 mp
För res. 8: 69 m, 1 c, 1 -
Avstod: 36 kd, 15 c
Frånvarande: 13 s, 11 m, 9 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp,
1 -
Birgitta Wistrand (m) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 19 (Ekologiska livsmedel m.m.)
1. utskottet
2. res. 18 (fp)
Votering:
246 för utskottet
14 för res. 18
43 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 4 v, 36 kd, 16 c, 2 -
För res. 18: 14 fp
Avstod: 31 v, 12 mp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Punkt 22 (Moratorium)
1. utskottet
2. res. 21 (v, mp)
Votering:
256 för utskottet
47 för res. 21
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 36 kd, 16 c, 14 fp, 2 -
För res. 21: 35 v, 12 mp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU9 Vissa forskningsfrågor m.m.
Punkt 1 (Svensk miljöforskning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
179 för utskottet
71 för res. 1
53 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 2 m, 35 v, 14 fp, 12 mp
För res. 1: 68 m, 1 kd, 2 -
Avstod: 2 s, 35 kd, 16 c
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp
Cecilia Magnusson och Stig Rindborg (båda m) och
Kerstin-Maria Stalin (mp) anmälde att de avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 3 (Gentekniska forskningsresultat)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, v, c, mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 7 (Forsknings- och utvecklingsfond för potati-
sodlingen)
1. utskottet
2. res. 5 (kd)
Votering:
265 för utskottet
37 för res. 5
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 69 m, 35 v, 16 c, 14 fp, 12 mp,
1 -
För res. 5: 36 kd, 1 -
Frånvarande: 13 s, 12 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Punkt 8 (Biodling m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
278 för utskottet
21 för res. 6
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 69 m, 35 v, 35 kd, 14 fp, 7 mp,
1 -
För res. 6: 16 c, 4 mp, 1 -
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 14 s, 12 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 5 mp

Punkt 9 (Marin forskning)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
3. res. 8 (mp)
Förberedande votering:
40 för res. 7
12 för res. 8
250 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
255 för utskottet
36 för res. 7
12 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 69 m, 36 kd, 16 c, 14 fp, 2 -
För res. 7: 1 m, 35 v
Avstod: 12 mp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU8 Äktenskap, partnerskap och samboende,
m.m.
Punkt 2 (Äktenskapets ställning)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
263 för utskottet
36 för res. 1
4 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 67 m, 35 v, 16 c, 13 fp, 12 mp,
2 -
För res. 1: 36 kd
Avstod: 3 m, 1 fp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Punkt 3 (Äktenskap för personer av samma kön och
s.k. civiläktenskap)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
253 för utskottet
46 för res. 2
4 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 36 kd, 15 c, 12 fp, 1 mp,
2 -
För res. 2: 33 v, 2 fp, 11 mp
Avstod: 1 s, 2 v, 1 c
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Punkt 4 (Partnerskapsförrättningar inom trossamfund)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
251 för utskottet
46 för res. 3
5 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 67 m, 36 kd, 16 c, 13 fp, 1 mp,
1 -
För res. 3: 35 v, 11 mp
Avstod: 1 s, 3 m, 1 fp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 7 (Partnerskapslagens anknytningsvillkor)
1. utskottet
2. res. 5 (v, c)
Votering:
227 för utskottet
74 för res. 5
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 36 kd, 1 fp, 2 -
För res. 5: 35 v, 16 c, 12 fp, 11 mp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 5 mp
Hillevi Larsson (s) och Maria Larsson (kd) anmälde
att de avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat ja.

Punkt 8 (Partnerskapsregistrering utomlands)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Punkt 9 (Terminologin i lagen om registrerat part-
nerskap)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 16 (Sambolagen)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
Votering:
193 för utskottet
64 för res. 8
44 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 35 v, 1 kd, 16 c, 13 fp, 12 mp
För res. 8: 61 m, 1 kd, 2 -
Avstod: 9 m, 34 kd, 1 fp
Frånvarande: 15 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 4 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU13 Åldersgränser för äktenskap, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:84 Anpassningar med anledning av över-
gången till reformerade regler för ålderspension
2001/02:98 Abonnentupplysning

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 6 februari

2001/02:239 av Harald Bergström (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Lagen om gode män och förvaltare
2001/02:240 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Polisens organisation
2001/02:241 av Göte Jonsson (m) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Skogspolitiken
2001/02:242 av Annelie Enochson (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Hyressättningen i Akademiska Hus

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 12 februari.

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 6 februari

2001/02:673 av Roy Hansson (m) till statsminister
Göran Persson
Teracom AB
2001/02:674 av Inger Strömbom (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Statliga jobb i Karlskoga
2001/02:675 av Erling Wälivaara (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Tillverkning av järnvägsräls
2001/02:676 av Rolf Olsson (v) till näringsminister
Björn Rosengren
Pollettering av cyklar på tåg
2001/02:677 av Jonas Ringqvist (v) till statsrådet Jan
O Karlsson
Dammbygget i Uganda
2001/02:678 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet
Jan O Karlsson
UNHCR:s finansiering
2001/02:679 av Rolf Gunnarsson (m) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Nationellt rovdjurscentrum

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 12 februari.

14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 6 februari

2001/02:612 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Cement- och kalkindustrins framtid
2001/02:613 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Statlig skatt
2001/02:614 av Ann-Marie Fagerström (s) till soci-
alminister Lars Engqvist
Maxtaxan för äldre och funktionshindrade
2001/02:616 av Anders G Högmark (m) till statsmi-
nister Göran Persson
Ordningen i skolan
2001/02:617 av Sylvia Lindgren (s) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Studiemedelssystemet
2001/02:618 av Göran Lindblad (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Husrannsakan vid misstänkt vapeninnehav
2001/02:622 av Inga Berggren (m) till statsrådet
Lena Sommestad
Samordningsansvaret för erosionsfrågor
2001/02:623 av Annelie Enochson (kd) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Tredimensionell fastighetsbildning
2001/02:627 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Förmögenhetsbeskattningen
2001/02:628 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Arvsskatten
2001/02:629 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Pomperipossaeffekter i skattesystemet
2001/02:630 av Susanne Eberstein (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Säkerhetskontroll på flygplatser
2001/02:631 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Vård eller sjukskrivning
2001/02:632 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Äldrevård
2001/02:633 av Jan-Evert Rådhström (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Taxiutredningen
2001/02:634 av Ulla Hoffmann (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Barnäktenskap
2001/02:635 av tredje vice talman Rose-Marie Freb-
ran (kd) till justitieminister Thomas Bodström
Religionsfrihet vid ingående av äktenskap
2001/02:636 av Fanny Rizell (kd) till justitieminister
Thomas Bodström
Övertagande av godmanskap
2001/02:637 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
GPS för larmpaketen
2001/02:638 av Amanda Agestav (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Närpolis i Trångsund-Skogås
2001/02:639 av Margareta Cederfelt (m) till statsrå-
det Lars-Erik Lövdén
Skatteutjämningen
2001/02:640 av Rosita Runegrund (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Studielån
2001/02:641 av Anita Sidén (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Trafikundervisningen i grundskolan
2001/02:642 av Marianne Andersson (c) till statsrå-
det Jan O Karlsson
Långa väntetider vid familjeanknytning
2001/02:644 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Polismyndigheten i Värmland
2001/02:648 av Jan-Evert Rådhström (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Ljuddämpare på jaktvapen
2001/02:649 av Per-Samuel Nisser (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisverksamheten i Värmland
2001/02:650 av Inger René (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Turkiets ansökan om medlemskap i EU
2001/02:651 av Jonas Ringqvist (v) till statsrådet
Lena Sommestad
Miljöflyktingar från Tuvalu
2001/02:652 av Willy Söderdahl (v) till statsrådet
Lena Sommestad
Miljöarbetet i Östersjön
2001/02:653 av Willy Söderdahl (v) till statsrådet
Lena Sommestad
IMO
2001/02:654 av Sonja Fransson (s) till statsrådet
Lena Sommestad
Brandvarnare
2001/02:655 av Annelie Enochson (kd) till statsrådet
Lena Sommestad
Kvalitetssäkring av innemiljön
2001/02:656 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till statsrå-
det Lena Sommestad
Notifiering av miljöbalken
2001/02:657 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Mänskliga rättigheter i Australien
2001/02:658 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Situationen i Somalia
2001/02:659 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Afrikas horn
2001/02:662 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Bushadministrationen

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 12 februari.

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.26.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från samanträdets början t.o.m. 6 §
anf. 51 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 96
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 126,
av förste vice talmannen till ajourneringen kl. 15.35
och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.