Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2001/02:54
Fredagen den 18 januari
Kl. 9.00 - 9.58
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
---------------------------------
1 § Anmälan om val av ordförande i valbered-
ningen
Förste vice talmannen meddelade att Britt Bohlin
(s) valts till ordförande i valberedningen den
17 januari 2002.
2 § Utökning av antalet extra suppleanter i
vissa utskott
Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, tillstyrkt att antalet supple-
anter skulle utökas enligt följande:
från 20 till 21 i justitieutskottet
från 24 till 25 i näringsutskottet
Kammaren medgav dessa utökningar.
3 § Val av extra suppleanter i vissa utskott
Företogs val av extra suppleanter i justitieutskottet
och näringsutskottet.
Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till
suppleant i justitieutskottet
Anders G Högmark (m)
suppleant i näringsutskottet
Jan Erik Ågren (kd)
4 § Svenskt deltagande i en multinationell sä-
kerhetsstyrka i Afghanistan
Föredrogs
utrikes- och försvarsutskottets betänkande
2001/02:UFöU2
Svenskt deltagande i en multinationell säkerhetsstyr-
ka i Afghanistan.
Anf. 1 URBAN AHLIN (s):
Herr talman! Afghanistans befolkning har under
många decennier lidit av svåra umbäranden. Kon-
flikter, intoleranta regimer, ockupationer, väpnade
konflikter, talibanregim - listan kan göras lång över
de umbäranden som den afghanska befolkningen har
fått lida under.
Den fruktansvärda terrorattacken mot World Tra-
de Center och Pentagon den 11 september förändrade
i ett slag situationen också i Afghanistan. Talibanre-
gimen som skyddade och stödde terroristerna och
deras nätverk fick en motståndare i USA. FN antog
resolutioner som gav USA rätten att ingripa mot dem
som härbärgerade terrorister och nätverk.
De insatser som USA har gjort med sin koalition i
Afghanistan har förändrat maktbalansen. Under hös-
ten har det anordnats en FN-konferens om Afghani-
stans politiska framtid. I denna konferens har funnits
intressenter från alla de olika grupperingar som finns
i Afghanistan.
Man enades i början av december om att tillsätta
en interimsadministration i Afghanistan som i sig
innesluter det stora flertalet av de olika politiska
grupperingarna. Man enades också om att denna
interimsadministration skulle få verka under sex må-
nader. Under dessa sex månader skulle det samman-
kallas en loya jirga, ett traditionellt rådslag som sena-
re skulle ta ett beslut om att inrätta en ny regering.
Denna regering skulle få två år på sig att verka i Af-
ghanistan, och därefter ska val hållas.
Som alla deltagare i den här konferensen i Bonn
förstår måste säkerheten upprätthållas för att ge denna
nya interimsadministration en chans att förbättra
situationen i Afghanistan. Därför uppdrog Bonnkon-
ferensen åt FN att bemyndiga om en internationell
säkerhetsstyrka för att säkra Kabul och dess omgiv-
ningar.
FN har i resolutioner tagit beslut om att tacka
Bonnkonferensen för dess åtgärder. Man ställer också
krav på de afghanska grupperna att förhålla sig till det
avtal som har slutits, och man har också bemyndigat
medlemsstaterna att inrätta en internationell säker-
hetsstyrka i resolution 1386. Man har där uppmanat
medlemsstaterna att bidra med personal, utrustning
och andra resurser för att detta ska kunna ske.
Storbritannien har meddelat sitt intresse och även
fått acceptans för att leda denna insats i ett inledande
skede. Storbritannien har inbjudit många länder, när-
mare ett tjugotal, och Sverige är ett av dessa inbjudna
länder.
Sverige kommer att bidra med en väldigt välutbil-
dad underrättelsepluton om högst 45 personer. Re-
geringen och utskottet anser att denna underrättelse-
pluton är väl avvägd och att den kan göra en god
insats i Afghanistan. Denna pluton består enbart av
yrkesofficerare. Inga värnpliktiga kommer att ingå i
plutonen.
Det kan inte nog understrykas att Afghanistans
befolkning har ett oerhört stort behov av humanitärt
bistånd. Möjligheterna att genomföra ett långsiktigt
bistånd och ett långsiktigt återuppbyggnadsarbete i
Afghanistan hänger på hur säkerheten i landet kan
garanteras.
Den internationella säkerhetsstyrkan har till upp-
gift att upprätthålla säkerheten i Kabul och dess om-
givningar för att ge interimsadministrationen och den
politiska framtiden i Afghanistan en rimlig chans att
utvecklas i en demokratisk riktning. Denna säkerhets-
styrka kommer i det långa loppet att leda till att det
humanitära biståndet och det återuppbyggnadsarbete
som måste till i Afghanistan kan garanteras.
Utskottet finner det naturligt att Sverige bidrar
med trupp i denna av FN bemyndigade säkerhetsstyr-
ka. Det ligger väl i linje med svensk utrikes- och
säkerhetspolitik och våra traditioner att stödja FN-
resolutioner och de fredsfrämjande insatser som sker i
världen på FN-mandat.
Som tragiska erfarenheter har visat kan inte för-
luster av människoliv i samband med fredsfrämjande
verksamhet uteslutas. Därför går våra tankar i dag till
de soldater och deras familjer som är beredda att göra
en insats för internationell fred och säkerhet. Vi ut-
trycker i dag en önskan om att ingenting allvarligt
eller tragiskt ska hända någon i denna internationella
säkerhetsstyrka.
Utskottet föreslår, herr talman, mot bakgrund av
det anförda att riksdagen ger regeringen bemyndigan-
de att ställa en väpnad svensk styrka till en multina-
tionell säkerhetsstyrkas förfogande i Afghanistan
under högst sex månader för att bistå den afghanska
interimsmyndigheten med att upprätthålla säkerheten
i Kabul med omgivande områden i syfte att interims-
myndigheten och FN:s personal ska kunna verka
under säkra förhållanden.
Anf. 2 GÖRAN LENNMARKER (s):
Herr talman! Vi har att behandla ett mycket vik-
tigt ärende, nämligen Sveriges bidrag till den styrka
som nu sätts upp i Afghanistan för att bidra till den
process av fred och utveckling som förhoppningsvis
nu påbörjas i Afghanistan. Som ordföranden i ut-
skottet redogjorde för finns det en lång och tragisk
sen historia i Afghanistan. Jag ska inte gå in på detta.
Jag vill bara erinra om att det kanske värsta av allt var
Sovjets invasion i juli 1979. Under ett kvartssekel har
landet haft oroligheter, krig och förtryck.
Det första steget för att bygga utveckling och även
demokrati i landet är naturligtvis att etablera säkerhet.
Därför upprättas denna International Security Assis-
tance Force, ISAF - en ny förkortning som vi har att
lära oss bland alla andra förkortningar i det interna-
tionella fredsarbetet. Den ska etablera säkerhet i Ka-
bul med omgivande områden.
Det är britterna som har fått ansvaret för att leda
denna styrka, och britterna har också bett Sverige att
bidra till den med ett litet högt specialiserat förband,
för övrigt ett förband som britterna har haft erfarenhet
av att samarbeta med från Kosovo.
Det är hedrande för Sverige att ha fått den förfrågan.
Det är viktigt att framhålla att det är ett riskabelt
uppdrag. Det är därför också viktigt för riksdagen att
besinna sitt ansvar när vi fattar den här typen av be-
slut. Det är en riskabel miljö i Kabul med omgivning-
ar. Det finns minor och hög kriminalitet, vilket är
naturligt i ett land som har en ohygglig fattigdom och
instablitet.
Det finns en betydande risk för att fredsprocessen
inte går som vi hoppas utan att det blir ett återfall i
krig och strider mellan olika fraktioner. Det gör att
det är en betydande risk förenat med att ställa upp i
ett sådant uppdrag. Vi ska därför vara tacksamma för
dem som är beredda att ställa upp med ett betydande
personligt risktagande för att hjälpa till i en viktig
process.
Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till för-
slaget i utrikesutskottets betänkande. Jag vill återigen
understryka hur viktigt det är.
Från moderat håll har vi också bifogat ett särskilt
yttrande. Det har inte så mycket relevans i just den
här beslutssituationen. Vi påpekar allmänt sett att det
vore bra om vi hade en bättre finansieringsordning för
fredsfrämjande insatser. Det bör ligga i utgiftsområde
7 så att man inte ska hamna i svårigheter när man ska
finansiera hastigt uppkomna uppdrag. Det är naturligt
för sådana uppdrag.
Herr talman! Låt mig också göra en avslutande re-
flexion. Sverige måste skaffa sig en större kapacitet
för fredsfrämjande insatser. Vi har något dalat i våra
ambitioner. Det märks när man talar i FN och på
andra håll att man förväntar sig mer av Sverige.
När tidskriften The Economist nyligen gjorde en
reflexion över fredsfrämjande räknade man upp Fin-
land, Norge och Danmark som länder med avancerad
kapacitet, men Sverige som ligger mittemellan de tre
länderna nämndes inte. Från moderat håll menar vi att
vi måste ha en större ambition vad gäller Sveriges
kapacitet att delta i fredsfrämjande operationer.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet.
Anf. 3 BERIT JÓHANNESSON (v):
Herr talman! Frågan som riksdagen i dag ska ta
ställning till är regeringens förslag om ett svenskt
deltagande i en internationell styrka i Afghanistan.
Det är grundat på ett FN-mandat i enlighet med ka-
pitel 7. Det är alltså ett uppdrag där man också får
använda våldsmetoder om behov uppkommer.
Av styrkans totalt 5 000 man utgör Sveriges del
högst 45 man, en underrättelsepluton med spanings-
uppgifter, under högst 6 månader. Styrkan ska hjälpa
till att bevara säkerheten i Kabul under den interi-
madministration som beslöts i Bonnavtalet. Kabul
måste upplevas och vara militärt neutralt för både
denna administrations skull och framför allt för invå-
narna i staden och dess omgivningar.
Att trygga säkerheten är grunden för utvecklingen
framåt, för normalisering och återuppbyggnad. Det är
nödvändiga åtgärder att i det akuta skedet se till att
humanitärt bistånd kan komma in i landet och säker-
ställa att det kommer till rätt personer. Vänsterpartiet
instämmer i de åtgärder som föreslås i propositionen.
Men vi har framfört synpunkter i ett särskilt yttrande
om den historiebeskrivning som regeringen redovisar
i propositionen. Jag återkommer till det.
Den humanitära situationen är och har länge varit
katastrofal. Under de 20 år som Afghanistan befunnit
sig i krig med Sovjetunionen eller i det inbördeskrig
som följt har 340 människor om dagen, eller 14 per-
soner i timmen, eller en människa var femte minut
dött till följd av krig och svält. I krigets spår har följt
desperation och laglöshet.
Bombningarna av landet har ytterligare förvärrat
situationen. Den infrastruktur som trots allt funnits är
nu ödelagd. Än fler civila offer har krävts, och än fler
flyktingar har nu lagts till de miljontals som redan
tidigare tvingats bort från sina hembyar och städer.
Flyktingskaran motsvarar i dag Danmarks befolkning.
Hälften är internflyktingar, och hälften finns utanför
landets gränser. De flesta afghaner saknar i dag den
mest primära tryggheten och säkerheten.
Till detta kommer befarade spänningar mellan
olika krigsherrar i den s.k. Norra alliansen. Folket i
Afghanistan har inga goda erfarenheter av dessa her-
rar. Förra gången dessa styrde i Afghanistan var det
ett fullkomligt laglöst land där godtycke och terror
bredde ut sig.
Herr talman! Nu till synpunkter på framför allt re-
dogörelsen som regeringen gör över den historiska
utvecklingen i Afghanistan. Vi har förståelse för att
det varit en snabb handläggning under tidspress. Det
är naturligt att detta leder till skrivningar som blir väl
kortfattade och summariska. Det kan vi ha överseen-
de med. Men beskrivningen av bakgrunden till ut-
vecklingen i Afghanistan får inte stå oemotsagd.
Regeringen tar inte med ett ord upp världssam-
fundets försumlighet och USA:s stöd till talibanregi-
men efter den sovjetiska reträtten. Detta är minst sagt
uppseendeväckande. Talibanerna utrustades av USA,
erhöll politiskt och militärt stöd av USA, och taliba-
nerna segrade i inbördeskriget mycket tack vare detta
stöd. Men denna del av Afghanistans historia har helt
uteslutits av regeringen.
Vänsterpartiet motionerade om förhållandena i
Afghanistan och om det utländska stödet till taliban-
regimen för två år sedan. Särskilt betonade vi kvinno-
förtrycket i Afghanistan. Vi menade att Sverige borde
ta upp frågan i Förenta nationerna om ett stopp för
bl.a. krigsmaterielexport till de stridande parterna och
deras bundsförvanter samt att USA måste ta sitt an-
svar för den situation som uppstått i Afghanistan och
som man har medverkat till.
Vi ansåg att världssamfundet måste ta krafttag för
att bekämpa kvinnoförtrycket i landet. Men det var
först efter terrorattackerna mot World Trade Center
och Pentagon som världen uppmärksammade situa-
tionen i Afghanistan. Dessa långvariga försummelser
från omvärlden måste beskrivas för att den nuvarande
situationen i landet ska bli begriplig.
Nu krävs det ett målmedvetet och långsiktigt upp-
byggnadsarbete. I detta uppbyggnadsskede är det
oerhört viktigt och nödvändigt att ta kvinnors behov
på allvar och också inkludera kvinnorna själva i detta
arbete. I slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i
Beijing fastställdes det bl.a.: Om kvinnor ska spela en
jämställd roll vid upprättandet och bevarandet av fred
måste de få mer politisk och ekonomisk makt och
vara tillräckligt representerade på alla nivåer inom
beslutsfattandet.
Utskottet har också påtalat genderperspektivet och
uttalar bl.a. att genderfrågorna ska in i konfliktföre-
byggande och konflikthanterande arbete. Det är bra.
Ett enigt utskott har ställt sig bakom skrivningarna.
Nu ligger det ett ansvar på regeringen att i alla situa-
tioner leva upp till detta. Därför bör regeringen skapa
förutsättningar för kvinnors aktiva deltagande i kon-
flikthantering före, under och efter en konflikt
När en väpnad konflikt övergått i en uppbygg-
nadsfas osynliggörs ofta kvinnors och barns behov.
Därför ska man konsekvent analysera konflikter och
återuppbyggnaden efter krig ur ett könsperspektiv för
att på så sätt kunna finna mer effektiva och verksam-
ma metoder för konfliktlösningar som kan skapa
förutsättningar för en varaktig fred. Det är vad Af-
ghanistans befolkning behöver.
I alla länder där FN deltagit med trupp vet vi att i
dess spår har följt prostitution, korruption m.m. Nu är
det oerhört betydelsefullt att i den förestående situa-
tionen följa utvecklingen på detta plan och motverka
dessa tendenser. I enlighet med detta bör regeringen
verka för att engagemanget i Afghanistan genomsyras
av ett jämställdhetsperspektiv.
Herr talman! För att den humanitära hjälpen ska
fungera effektivt krävs således under en övergångstid
någon form av ordningsmakt som kan svara för
hjälptransporter och människors säkerhet. En interna-
tionell styrka med FN-mandat är enda möjliga aktö-
ren i detta syfte. Vänsterpartiet anser därför att det är
motiverat att även Sverige deltar i detta uppdrag.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet Svenskt deltagande i en
säkerhetsstyrka i Afghanistan.
Anf. 4 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Herr talman! Ärade ledamöter i kammaren! Pro-
tokollsläsare! Afghanistan är världens fattigaste,
världens mest minerade och förmodligen också värl-
dens mest sönderbombade land. Det afghanska folket
har lidit under en lång sovjetisk ockupation under en
stor del av 80-talet, har lidit under olika terrorvälden
och nu de senaste sex åren lidit under den talibanska
terrorregimen. Behoven för det afghanska folket är i
dag enorma: behoven av medicin och läkarvård, be-
hoven av skolor och utbildning, behoven av att hela
befolkningen garanteras de mänskliga rättigheterna,
behovet av ett fungerande rättsväsende, behovet av
civil fungerande infrastruktur, behovet av demokra-
tiska institutioner.
Förutsättningarna för en långsiktig utveckling och
ett tillgodogörande av de här behoven är naturligtvis
säkerhet för den interimsregering som har tillsatts i
Kabul. Det är på grund av detta som man i FN-
resolutioner har sagt sig stödja en multinationell styr-
ka med syfte just att skydda den nya regeringen i
Kabul. Det är ett bra initiativ som Miljöpartiet stöder,
och det är bra också att Sverige bidrar till denna styr-
ka för att garantera den civila regeringens säkerhet
som ett första steg för att tillgodose de behov som det
afghanska folket har.
Det som däremot inte är bra är att när Sverige
medverkar till att skapa stabilitet, säkerhet och fred i
ett av de oroliga hörnen i den här regionen, den kan-
ske mest instabila region som finns just nu, så agerar
vi i motsatt riktning en kort bit därifrån i samma regi-
on, när vi trots den pågående konflikten mellan Indi-
en och Pakistan fortsätter att kontinuerligt leverera
ammunition och reservdelar. Andra länder gör stora
ansträngningar för att den här konflikten mellan Indi-
en och Pakistan i samma region ska dämpas. Sveriges
bidrag är att aktivt stödja den ena parten med krigs-
materiel, vilket är en förutsättning för att konflikten
ska kunna fortgå. Det här, herr talman, är inte en bra
politik. Det minskar trovärdigheten i Sveriges age-
rande för fred och säkerhet i den här regionen när
man agerar i motsatt riktning i samma region.
Jag tycker också att det är viktigt att se den inter-
nationella styrkan och Sveriges bidrag i den som ett
kvitto på att vi faktiskt har misslyckats från det inter-
nationella samfundet. Vi har misslyckats med att
förebygga terrorism. Vi har misslyckats med före-
bygga väpnade konflikter. Det här är ett av resultaten
av ett ganska kompakt ointresse för det afghanska
folkets behov efter den sovjetiska ockupationen.
Väldigt lite engagemang har riktats mot Afghanistan,
och det har ju utgjort förutsättningarna för både den
terror som talibanregimen har utövat och att Afghani-
stan som territorium har kunnat bli tillhåll för terror-
organisationer i den omfattning som vi nu har sett,
och vad det sedan har lett till.
Det är viktigt att ta de här kvittona på misslyckan-
de som vi har fått de senaste decennierna, inte bara i
Afghanistan utan också i vår egen världsdel nere på
Balkan, som en uppmaning åt oss att forma såväl
utrikes- som säkerhetspolitik i en vidare bemärkelse
till att mer fokusera på förebyggande arbete. Att före-
bygga terrorism och att förebygga konflikter så att de
inte kan leda till väpnade konflikter och så att de inte
kan leda till terrororganisationer som kan hota natio-
ner över hela klotet: det måste vara uppgiften för våra
länders säkerhetspolitik.
Tillåt mig, herr talman, att göra reflexionen att
uppvaknandet för många riksdagspartier här tycks ha
kommit väldigt sent. Var fanns kritiken mot t.ex. det
amerikanska stödet till talibanregimen? De som i dag
applåderat USA:s agerande: Varför sade de ingenting
när man gav stöd till talibanerna? Talibanerna har
aldrig varit demokrater och har aldrig försökt skydda
det afghanska folket och garantera det mänskliga
rättigheter. På samma sätt: Var fanns kritiken mot
stödet till Saddam Hussein under 80-talet? Det var ju
faktiskt västvärldens beväpning av Saddam Hussein
som gjorde Irak till den fruktade stat som det blev och
som var förutsättningen för det angreppskrig som Irak
startade. Var fanns kritiken före detta? Det var inte
bara så att vi i västvärlden misslyckades med att före-
bygga det som sedan hände, utan det var faktiskt så
att vi alla på olika sätt var medskyldiga till den ut-
veckling vi såg, och det här, herr talman, är inte en
bra politik - det är en kontraproduktiv politik.
På samma sätt tycker jag också att det finns an-
ledning till självrannsakan när vi ser hur svenska
riksdagspartier låtit svensk krigsmaterielexport ske
till de diktaturer som öppet stödde talibanregimen.
Var fanns kritiken mot export av svensk krigsmateriel
till Bahrain och till Pakistan, två av de regeringar som
öppet har stött den talibanska terrorregimen? Den var
väldigt svår att höra, herr talman. Det är först efter det
att det har gått käpprätt åt skogen som kritiken har så
att säga uttryckts, eller kanske ännu mer korrekt
iakttaget: Det är först efter att USA har svängt som vi
också från svensk sida har hört kritik och tycks ha
glömt bort vårt eget agerande tidigare.
Det här, herr talman, tycker jag måste leda till en
förändring. Vi har en inkonsistent utrikespolitik från
svensk sida, där den ena handen motverkar vad den
andra sedan kommer att göra. Det här är inte bra för
svensk trovärdighet, men det är naturligtvis inte heller
bra för de människor som drabbas. I det här fallet har
det afghanska folket drabbats men också indirekt
civila oskyldiga i USA.
Med de här orden, herr talman, vill jag bara be-
kräfta att Miljöpartiet också står bakom det svenska
bidraget till den här multinationella styrkan och rikta
en uppmaning åt oss alla att försöka bidra till en mer
konsistent svensk säkerhetspolitik.
Anf. 5 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet om svenskt deltagande i en
säkerhetsstyrka i Afghanistan.
Sverige har alltsedan FN bildades ställt upp i in-
ternationella FN-insatser. Sverige har också varit
medvetet om vilken stor betydelse FN har för små
nationers säkerhet och till fullo skött sina åtaganden
gentemot FN. Sveriges insatser i FN har ett starkt
stöd i befolkningen, och det är viktigt att detta stöd
består. De svenska soldaterna är goda ambassadörer
för Sverige och ger tillbaka till det svenska folket en
bättre bild av situationen i det aktuella landet än vad
som annars står till buds.
Dagens riksdagsbeslut är nödvändigt för att re-
geringen ska kunna sända en militär trupp till Afgha-
nistan på FN-uppdrag där säkerhetsrådet hänvisar till
§ 7 i FN-stadgan, som innebär att styrkan tillåts an-
vända tvångsmedel om så behövs för att utföra de
uppgifter som världssamfundet ålägger den.
Jag ställer mig bakom förslaget och texten i be-
tänkandet, men jag vill gärna ta upp en del av det som
uteslutits, t.ex. USA:s bombningar av Afghanistan
under snart fyra månader, att krigets konsekvenser
förtigs - jag menar då bombkriget mot Afghanistan -
och att Genèvekonventionen åsidosätts.
Propositionens beskrivning av läget i Afghanistan
börjar med: "Tidigare försök att sätta stopp för tjugo
år av väpnade konflikter i Afghanistan har misslyck-
ats. För första gången uppträder nu världssamfundet
samlat i ansträngningarna att åstadkomma fred i Af-
ghanistan." Detta tas upp också i betänkandet. Ingen-
stans i underlaget nämns det fattiga afghanska folkets
lidanden när USA under mer än tre månader, från den
7 oktober 2001, bombat och fortfarande bombar Af-
ghanistan.
USA, som tidigare två gånger i kraft av sin ställ-
ning som världens enda supermakt tagit över FN:s
säkerhetsråds våldsmonopol och beslutat om militära
interventioner i suveräna stater, hade nu insett opini-
onsvärdet av säkerhetsrådets stöd, som de fick i re-
solutionen 1373 av den 28 september 2001. Det gäll-
de möjligheten till självförsvar efter terroraktionerna
mot New York och Washington den 11 september
och att man skulle kunna bomba Afghanistan för att
utrota terrorismen. Det är någonting som är ganska
fåfängt eftersom den bevisligen är spridd över stora
delar av världen.
Självförsvar angavs av FN kräva proportionalitet
och att civila offer i möjligaste mån skulle undvikas.
När USA, världens enda militära supermakt, bombar
det redan under decennier av inbördeskrig och stor-
maktsinblandning svårt härjade Afghanistan är det
svårt att se någon proportionalitet i det.
Ingen vet hur många civila som har dödats och
skadats eller frusit och svultit ihjäl sedan bombning-
arna började den 7 oktober. Innan USA blockerade all
direkt medieinformation fick vi på TV se dödade barn
i blodiga bylten, raserade hus och familjer med hus-
djur på flykt när de sökte skydd på bara marken under
en fladdrande tältduk. I Sverige byttes stödet, som
den 10 oktober var 65 % för bombningarna, mot dess
raka motsats. Den 12 december var nämligen 65 % av
svenskarna emot bombningarna, lika många som
tidigare hade varit för dem. Och bara 26 %, så många
som var emot bombningarna vid den första undersök-
ningen, var för dem vid den andra undersökningen.
Så det är tydligt att man tjänar på att strypa informa-
tionen när man märker åt vilket håll det positiva och
negativa går.
Enligt propositionen finns det en miljon intern-
flyktingar i Afghanistan, och i länderna runtomkring
befinner sig en femtedel av Afghanistans befolkning
på flykt. Sex miljoner afghaner, av en befolkning på
drygt 20 miljoner, befinner sig i en nödsituation med
mycket lite eller ingen mat för dagen. Humanitärt
bistånd kommer att vara nödvändigt i Afghanistan
under överskådlig tid, parallellt med återuppbyggnad
och rehabilitering. Strider pågår eller blossar upp här
och var. Transporter rånas på osäkra vägar. De svåra
miljöskador som är följden av de massiva bombning-
arna kommer att, när det gäller luft mark och grund-
vatten, förvärra den redan svåra hälsosituationen och
för lång tid omöjliggöra livsviktig, inhemsk livsme-
delsproduktion.
Grannlandet Pakistan har bett USA att sluta med
de alltmer ifrågasatta bombningarna, men det finns
inget som tyder på att USA tänker sluta bomba. Kun-
skap om den aktuella situationen i Afghanistan är av
yttersta vikt när riksdagen nu ska fatta beslut om att
skicka svenska soldater till denna miljö.
USA ska nu tillsammans med FN åstadkomma
fred i Afghanistan. USA har eliminerat de styrande
talibanerna, som tidigare var deras allierade i kriget
mot Ryssland. Genom förhandlingar i Bonn har ett
avtal slutits som ska reglera Afghanistans politiska
framtid. Den nya administrationen ska inrättas i Ka-
bul, vars säkerhet man måste kunna garantera. Det är
i Kabul med omgivning som den svenska styrkan ska
svara för säkerheten. Den kan inte ges utökade upp-
gifter utan beslut av den svenska Försvarsmakten.
Eftersom styrkan kommer att stå under brittisk led-
ning och britterna är krigförande part i Afghanistan
och står för samordningen med de pågående ameri-
kanska aktionerna, dvs. bombningarna, är förbehållet
mycket viktigt.
De gångna månaderna har ett stort antal afghaner
som misstänks ha samband med al-Qaida dödats eller
tillfångatagits. Inte ens i Europa - inte heller i Sverige
- behövs det längre som bekant bevis för sådana
misstankar. I Afghanistan har USA:s utrikesminister
dessutom bestämt att dessa krigsfångar ska kallas
olagliga krigare och kunna undantas från Genèvekon-
ventionens krav på human behandling av krigsfångar.
Många av oss har på TV sett skräcken i ögonen på de
tillfångatagna soldatpojkarna, som visste att de, när
kameran hade vänts bort, skulle bli ihjälslagna av
krigarna från den rivaliserande norra alliansen, som
nu är USA:s nya partner. Jag såg när fångarna på
fortet sprang nedför sluttningen med flaxande kafta-
ner som skadeskjutna fåglar, hur de sköts i ryggen
och stöp i sanden som döda kråkor. Hundratals fångar
har redan sänts till den amerikanska Guantanamoba-
sen på Kuba i små metallburar som påminner om de
djurtransporter som vi vill förbjuda. Det skulle inte
kännas bra om den svenska styrkan skulle tvingas
delta i denna hantering. Därför är de tydliga begräns-
ningarna av den svenska truppens uppgifter så vikti-
ga.
Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 5 §.)
5 § Beslut om utskottsärende som slutdebatte-
rats vid dagens sammanträde
UFöU2 Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka i
Afghanistan
Kammaren biföll utskottets förslag.
6 § Beslut om utskottsärenden som slutdebat-
terats den 17 januari
KU10 Granskning av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning
Kammaren biföll utskottets förslag.
LU6 Sjöfylleri
Kammaren biföll utskottets förslag.
UU5 Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 2000
Kammaren biföll utskottets förslag.
7 § Anmälan om uteblivna svar på interpella-
tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 2001/02:127
Till riksdagen
Interpellation 2001/02:127 av Yvonne Andersson
om trygghet för barn
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är att statsrådet Ingegerd Wärners-
son avgår inom kort.
Utbildningsdepartementet
Ingegerd Wärnersson
Enligt uppdrag
Magnus Eriksson
Expeditions- och rättschef
Interpellation 2001/02:128
Till riksdagen
Interpellation 2001/02:128 av Monica Green om
kamratstöd i skolan
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är att statsrådet Ingegerd Wärners-
son avgår inom kort.
Utbildningsdepartementet
Ingegerd Wärnersson
Enligt uppdrag
Magnus Eriksson
Expeditions- och rättschef
Interpellation 2001/02:145
Till riksdagen
Interpellation 2001/02:145 av Yvonne Andersson
om utomhuspedagogik
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är att statsrådet Ingegerd Wärners-
son avgår inom kort.
Utbildningsdepartementet
Ingegerd Wärnersson
Enligt uppdrag
Magnus Eriksson
Expeditions- och rättschef
Interpellation 2001/02:149
Till riksdagen
Interpellation 2001/02:149 av Yvonne Andersson
om högre yrkesutbildning
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är att statsrådet Ingegerd Wärners-
son avgår inom kort.
Utbildningsdepartementet
Ingegerd Wärnersson
Enligt uppdrag
Magnus Eriksson
Expeditions- och rättschef
Skrivelserna lades till handlingarna.
8 § Svar på interpellation 2001/02:147 om lö-
negapet mellan män och kvinnor
Förste vice talmannen konstaterade att jordbruks-
minister Margareta Winberg, som skulle besvara
interpellationen, inte var närvarande i kammaren.
Interpellationen skulle besvaras vid ett senare sam-
manträde.
9 § Svar på interpellation 2001/02:159 om kul-
tursponsring
Anf. 6 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s):
Herr talman! Roy Hansson har ställt tre frågor till
mig angående sponsring av kulturinstitutioner. Jag
vill börja med en inledande kommentar till de påstå-
enden som Roy Hansson gör i interpellationen.
Att kulturen behöver en stark, långsiktig och för-
utsägbar finansiering är grundläggande för regering-
ens kulturpolitik. Under flera år har vi följaktligen,
med kraftfullt stöd från riksdagen, ökat den statliga
kulturbudgeten med betydande belopp. Moderata
samlingspartiet är det enda parti som valt att ställa sig
utanför denna samsyn. Med moderaternas senaste
budgetförslag skulle det i dag ha funnits 300 miljoner
kronor mindre till kulturen. Ändå skriver Roy Hans-
son i interpellationen att våra kulturinstitutioner ska
ha så bra finansieringskällor som möjligt. Hur går
detta ihop?
Roy Hansson frågar mig: På vilka skäl grundar sig
regeringens önskan att begränsa kulturutbudet genom
att försvåra eller begränsa finansiering av kulturverk-
samhet genom sponsring?
Svaret är att vi inte vill begränsa kulturutbudet -
vare sig vad gäller omfattning, konstnärlig utveck-
ling, geografisk eller social spridning. Därför hävdar
vi också en stark offentlig finansiering av den kultur
som av just dessa skäl inte kan leva på marknadens
villkor. Sponsring bör således endast vara ett kom-
plement till den ordinarie finansieringen via anslag
och avgiftsintäkter.
Vidare frågar Roy Hansson vilka åtgärder jag
kommer att vidta för att få till stånd en översyn av
lagstiftningen vad gäller kultursponsring.
Denna fråga, som rör företags avdragsrätt för
kultursponsring, har bl.a. prövats i en dom i Reger-
ingsrätten våren 2000 som rörde Pharmacia & Up-
johns sponsring av Operan. Av domen kan utläsas att
hur stora avdrag ett företag är berättigat till prövas
från fall till fall av aktuell instans. Frågan om av-
dragsrätt har via motioner varit uppe i skatteutskottet
ett flertal gånger, där utskottet vid samtliga tillfällen
avslagit förslag om en särskild avdragsrätt för kultur-
sponsring. Regeringen har heller inte för avsikt att för
närvarande vidta några åtgärder som leder till en
ändring av avdragsrätten för kultursponsring.
Slutligen frågar Roy Hansson: Vilka åtgärder av-
ser statsrådet vidta vad gäller att skapa klarhet i vilka
företag som faller inom ramen för "väldigt kontrover-
siella företag" och därmed inte bör vara aktuella för
kulturinstitutioner att ingå sponsoravtal med?
Svaret är att det självfallet aldrig varit aktuellt att
definiera vilka företag som kulturinstitutioner skulle
få, eller inte få, teckna avtal med. Det institutionerna
har att bedöma är om eventuella sponsoravtal kan
komma i konflikt med de kulturpolitiska mål som
riksdagen beslutat om och med kraven på integritet.
Anf. 7 ROY HANSSON (m):
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka kultur-
ministern för svaret på mina interpellationer om kul-
tur och sponsring av kultur. Mitt tack hade varit be-
tydligt hjärtligare om jag hade fått svar på mina inter-
pellationsfrågor, och svar som hade gynnat kulturen
och vårt kulturliv. Nu var det fyra frågor - och inte
tre, som inledningsvis anges i interpellationssvaret.
Mina farhågor har i och med kulturministerns svar
besannats. Kulturministern ser hellre att kulturaktivi-
teter begränsas genom att avvisa sponsring än att se
sponsringen av kultur som en breddning av finansie-
ringsformerna. Jag kan bara beklaga att vår nuvaran-
de kulturminister har denna uppfattning. Tydligen är
det så, enligt tidningsuppgifter från förra året, att
kulturministern hellre ser en minskning av kulturut-
budet än att sponsring av kultur ökar. Kan det vara ett
rimligt förhållningssätt för en ansvarig minister? Det
borde väl ändå vara så att så många som möjligt kan
ta del av vårt kulturliv eller delta i det?
Av interpellationssvaret framgår inte vilka skäl
kulturministern har för att minska kulturutbudet ge-
nom att sponsring av kultur begränsas eller försvåras.
Det redovisas vilka fördelar denna begränsning av
kulturutbudet har.
I svaret finns inte något nöjaktigt svar på frågan
om vad kulturministern avser att göra med gällande
lagstiftning inom ansvarsområdet för sponsring. Det
ges enbart en hänvisning till tidigare behandling i
skatteutskottet. Det är uppenbart för alla - eller näs-
tan alla - att det finns bekymmer med lagstiftningen
på detta område. Det som anförs i svaret om den s.k.
Pharmacia & Upjohn-domen stämmer nog inte. Det
blev inte det svar som önskades för att säkerställa
sponsring av kultur. Det finns fortfarande tveksam-
heter om vad som gäller.
Finansministern, kulturministerns regeringskolle-
ga, har i en tidigare interpellationsdebatt i november
2001 yttrat följande: Reglerna är det nog inget fel på.
Jag tror inte heller att tillämpningen egentligen är det
stora problemet.
Jaha - varför fungerar det då inte? Jag trodde att
det bara var finansministern som inte förstod brister-
na i nuvarande lagstiftning. Det var tydligen fel, för
nu sällar sig kulturministern till denna lilla skara.
Herr talman! Alla som har kännedom i ärendet ser
de uppenbara svårigheterna när ett företag ska med-
verka i ett sponsorprogram inom kultursektorn. Det är
extra märkligt eftersom det fungerar väl när det gäller
sponsring inom idrotten - och väl är väl det.
Problemet för kulturen är att skattemyndigheterna
inte godtar de motprestationer som just prestationer
som kultursponsring är. Det är inte fråga om att i
kultursammanhang kunna visa på stora skyltar med
företagsloggor eller företagsnamn på dräkter. Motpre-
stationen i kultursammanhang är av annan art, nämli-
gen den goodwill det innebär att vara garanten för ett
ökat kulturliv - om det sedan är som sponsor för
Dramatiska teatern eller för det lokala revysällskapet
så har det samma betydelse.
Herr talman! Jag har tidigare i ett anförande i
kammaren redovisat vari svårigheterna består.
Herr talman! Jag hade vidare hoppats att få klar-
het i vad att teckna avtal med väldigt kontroversiella
sponsorer innebär. Är Ikea en sådan sponsor? Inter-
pellationssvaret är väldigt undanglidande på den
punkten. Hur ska våra kulturinstitutioner veta vilka
företag kulturministern avser när det nu inte kommer
något svar på den punkten. Är det möjligen kulturmi-
nisterns dagsform som kommer att vara avgörande?
Avslutningsvis, herr talman, vill jag fråga kultur-
ministern hur ministern ställer sig till det faktum att
det tydligen nu i riksdagen finns en majoritet för
översyn av lagstiftningen på just detta område av
sponsring av kultur i enlighet med vad jag anförde i
min interpellation?
Anf. 8 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s):
Herr talman! Först tror jag att vi måste vara på det
klara med sponsringens uppfattning. Det är en fråga
som har kommit att dominera mycket av den kultur-
politiska debatten. När det gäller de centrala museer-
na rör det sig om totalt ungefär 1 % av de totala in-
täkterna som utgörs av sponsring. När det gäller övri-
ga kulturinstitutioner, dvs. Dramaten, Operan, Riks-
teatern och Rikskonserter rör det sig om knappt 2 %
av de totala intäkterna.
Det förhåller sig på följande sätt vad gäller av-
dragsrätten för kultursponsring: Företag får göra
avdrag för kostnader i samband med sponsring, vilket
domen i Pharmacia & Upjohn-målet tydligt visade.
Det är inte någon liten skara som tycker att spons-
ringsfrågan i rent skattemässiga termer hanteras på ett
rimligt sätt redan i dag. Varenda gång frågan har
behandlats i riksdagen och i riksdagens skatteutskott
har man kommit fram till en uppfattning som också
regeringen, jag och finansministern delar. Skulle den
majoriteten förändras så får vi väl ta en ny diskussion
om saken.
Det besvärliga när det gäller finansiering av kultu-
ren är inte sponsringsdelen. Det besvärliga är att det
finns ett parti i riksdagen som kraftigt vill banta det
offentliga stödet till kulturen. Det partiet har lagt fram
förslag som skulle innebära att vi i dag hade haft 300
miljoner kronor mindre att göra kultur för. Det tycker
jag är besvärligt.
Anf. 9 ROY HANSSON (m):
Herr talman! Jag ska ta det senare först. Jag tror
inte att kulturministern har läst vår motion speciellt
väl. Det är riktigt att vi föreslår en besparing i motio-
nen, men det innebär att vi vill föra över en del av
kostnaderna till andra departement - det gäller då
utbildningsfrågor. Därmed kommer en minskning att
ske. Dessutom vill vi införa någonting som vi kallar
för krona-för-krona-fonden och som skulle bredda
finansieringen och ta igen minskningen. Så vad gäller
pengar till kulturen är det moderata förslaget och det
som regeringen föreslår i stort sett likadant.
Skulle man sedan lägga till en breddning av
sponsringen så skulle ekonomin för kulturen kunna
öka avsevärt med det moderata förslaget. Jag tror
alltså att det finns anledning att studera vår motion på
departementet ytterligare.
Herr talman! När det gäller omfattningen av
sponsringen så är det rätt att det inte är en huvuddel.
Det är en liten del, men det är just den del som ger det
lilla extra. Det som ministern talade om här - det
stora offentliga - täcker mer eller mindre de fasta
kostnaderna. Då talar man om hyra, löner och det
som görs för att verksamheten över huvud taget ska
gå runt.
På den årliga festen som hålls i samband med
detta framkom det tydligt att Dramatiska teatern inte
hade kunnat genomföra någon turnéverksamhet över
huvud taget om man inte hade varit sponsrad av sin
huvudsponsor. Det måste väl ändå vara en fördel att
Dramaten kan ha turnéverksamhet runtom i Sverige.
Vidare är det så att det här sponsorprogrammet
med Dramaten innebär att de anställda får besöka
teatern. Det handlar om många anställda som inte
hade fått ta del av kulturutbudet om de inte hade haft
den här möjligheten som företaget och sponsringen
erbjuder. Det måste väl också vara en rejäl fördel att
man kan bredda kulturen på det sättet.
Jag kommer själv från Gotland, och där har vi
Romateatern som just nu har ekonomiska svårigheter.
Det lär bli tillfälle att återkomma till den frågan. Jag
är också säker på att den teatern över huvud taget inte
hade klarat sig utan sponsring. Visst har det betydel-
se. Det finns som sagt risk för att Romateatern inte
ska klara sig.
När det gäller avdragsrätten och motprestationer
är det inte avdragsrätten i sig som är det största be-
kymret. Låt oss säga att ett företag skulle vara bered-
da att sponsra med 10 miljoner. Om man inte skulle
få avdragsrätt skulle man i stället kunna sponsra med
7 miljoner. Det skulle bli exakt samma sak för det
sponsrande företaget. Det är inte där bekymret ligger.
Bekymret är att det inte räknas. Om ett aktiebolag
skulle vilja ge dessa 7 miljoner blir det som en gåva,
och det är alltså inte tillåtet enligt aktiebolagslagstift-
ningen. Det är där bekymret ligger. Våra företag vill
inte florera i rättssalar i skatteprocesser. Det är här
lagstiftningen är oklar. Som väl är har nog även Mil-
jöpartiet också sällat sig detta nu, så jag tror att det
finns en majoritet för att se över lagstiftningen för att
dels säkerställa kulturen, dels säkerställa rättsord-
ningen så att inte de företag som sponsrar kulturen
ska florera i rättssalar.
Herr talman! Jag fick inget svar på vilka företag
det är som kan ses som kontroversiella. Är möjligen
Ikea ett sådant företag?
Anf. 10 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s):
Herr talman! Svaret på frågan om företagen har
jag redan gett. Det är naturligtvis helt orimligt att vi i
regeringen skulle sitta och göra listor över vilka fö-
retag som får sponsra och vilka som inte får sponsra.
Vi har självständiga myndigheter även på kulturens
område. De gör de bedömningar de bör göra med
hänsyn till de kulturpolitiska mål som riksdagen har
fastställt och den egna strävan efter att vara integra
kulturinstitutioner.
Jag har noggrant studerat Moderaternas förslag
när det gäller finansieringen. I praktiken innebär det
just precis det jag sade tidigare, nämligen att de stat-
liga anslagen drastiskt sänks samtidigt som en stor del
av finansieringen läggs över på enskildas och när-
ingslivets vilja att ge bidrag. När mobiltelefonförsälj-
ningen går dåligt faller kanske plötsligt en betydande
del av stödet bort till en kulturinstitution. När börs-
kurserna rasar skulle kulturinstitutionerna också rasa
samman. Här handlar det om mycket villkorliga och
tillfälliga basresurser. Vi ser det faktiskt redan i dag
på en del av de i huvudsak statligt finansierade kul-
turinstitutioner som av olika skäl är i stiftelseform.
Därmed baserar de också en del av sina basverksam-
heter på annat än de statliga anslagen och de egna
basintäkterna. De har problem i dag därför att de
sämre tiderna för dem som förvaltar t.ex. fonder in-
nebär att man nu tvingas säga upp personal. Det enda
sättet att få en hög kvalitet, en kontinuitet och en
säkerhet på kulturområdet är att ha kraftfulla statliga
och andra offentliga anslag. Därför står vi för detta.
Jag måste allvarligt talat fråga Roy Hansson om
han någonsin skulle föreslå att vi skulle sponsra för-
svaret och låta försvaret vila på tillfälliga anslag från
företag och enskilda. Nej, och kulturen är faktiskt lika
viktig som försvaret. Den ska basera sin verksamhet i
huvudsak på kraftfulla offentliga stöd. Sedan kan
sponsringen vara ett spännande komplement, men det
ska vara ett komplement på en nivå som icke innebär
att kontinuitet eller integritet skadas.
Anf. 11 ROY HANSSON (m):
Herr talman! Eftersom jag har ett förflutet i för-
svaret kan jag berätta för kulturministern att när jag
var kompanichef deltog jag faktiskt när Systembola-
get sponsrade ett Spola kröken-projekt med viss
framgång. Det fungerade alldeles utmärkt.
När det gäller kulturinstitutionerna är det tydligen
så att vi inte får något besked av kulturministern.
Våra institutioner kan möjligen vänta sig att få smäll
på fingrarna av ministern om de gör någonting som
inte passar just den dagen.
Sedan talade ministern om att moderat politik in-
nebär drastiskt sänkta anslag, men så är det inte. Jag
tycker att jag redogjorde ganska väl för vad det inne-
bär för kulturen. Det moderata förslaget innebär
samma anslag för 2002 som regeringen föreslog för
2001. Jag tror inte att kulturministern tycker att det
var någon dramatiskt dålig kulturpolitik som reger-
ingen förde 2001. Dessutom vill vi bredda finansie-
ringen. Jag tror att det blir mer pengar till kulturen i
slutändan både centralt och lokalt.
Jag tror inte att man skulle få konjunkturändringar
av kultursponsringen. De flesta företag tecknar lång-
siktiga avtal - tre- eller femårsavtal. En av finesserna
med att sponsra kulturen är just att man är långsiktig.
Därför kan vi lämna den frågan därhän. Det blir alltså
inte någon kvartalssponsring som det talas om, utan
det är långsiktigt.
Jag har en fråga till ministern om det är bra eller
dåligt att kulturutbudet ökar. Är det bra att fler män-
niskor kan delta i kulturen eller ta del av kulturen? Är
det bra att Dramatiska teatern har möjlighet att
genomföra turnéverksamhet? Det har inte ministern
svarat på. Det är faktiskt detta det är frågan om.
Anf. 12 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s):
Herr talman! Det var väl bra att Roy Hansson
kunde få hjälp av Systembolaget med en Spola krö-
ken-kampanj inom försvaret, om det krökas för
mycket där. Däremot tror jag inte att det hade varit
acceptabelt om Systembolaget hade sponsrat utveck-
lingen av JAS-planet t.ex. Man får faktiskt göra en
viss distinktion där.
Kulturens basverksamhet och kulturens basresur-
ser ska vara offentligt finansierade. Det hjälper inte
att Roy Hansson försöker sig på en kreativ beskriv-
ning av det moderata förslaget. Det innebär kraftfulla
neddragningar av det offentliga kulturstödet till in-
stitutioner och verksamheter som har som mål att se
till att fler människor - inte bara de redan frälsta, inte
bara de som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö
- faktiskt kan få tillgång till kvalificerad kultur och
till verksamheter som visar att kultur inte är en ange-
lägenhet för ett fåtal, en lyxverksamhet, utan en viktig
och väsentlig kärna i vårt demokratiska samhälle.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 18 januari
2001/02:178 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Resurserna till högskolans undervisning
2001/02:179 av Sten Andersson (-) till statsrådet Jan
O Karlsson
Asylpolitiken
2001/02:180 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Nationella insatsstyrkornas framtid
2001/02:181 av Hans Stenberg (s) till statsrådet In-
gela Thalén
Livränta
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 22 januari.
11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 18 januari
2001/02:532 av Cecilia Magnusson (m) till justitie-
minister Thomas Bodström
EU-toppmötet i Göteborg
2001/02:533 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
En demokratisk rättsstat
2001/02:534 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till utrikesminister Anna Lindh
Situationen i Colombia
2001/02:535 av Lars Ångström (mp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Ottowakonventionen
2001/02:536 av Anna Åkerhielm (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
NOU:s organisation
2001/02:537 av Birgitta Ahlqvist (s) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Kunskap om elöverkänslighet
2001/02:538 av Charlotta L Bjälkebring (v) till kul-
turminister Marita Ulvskog
Dokumentation av den folkliga dansen
2001/02:539 av Gudrun Lindvall (mp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Överlastade fordon på vägar
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 22 januari.
12 § Kammaren åtskildes kl. 9.58.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.