Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:46

Onsdagen den 12 december

Kl. 09.00 - 11.45

---

12.54 - 18.00

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 6 december.
2 § Ledighet, m.m.

Talmannen anmälde att Märta Johansson (s) be-
viljats ledighet under tiden 12 december 2001-
13 januari 2002.
Talmannen anmälde att Jan-Olof Larsson (s)
skulle tjänstgöra som ersättare för Märta Johansson.

3 § Rättelse om val av ställföreträdande om-
budsman vid JO-ämbetet

Talmannen meddelade att vid sammanträdet den
5 december omvaldes Gunnel Norell Söderblom till
ställföreträdande ombudsman vid JO-ämbetet. Det
angavs då att valet avsåg tiden från den 1 januari
2002 till den 31 december 2004. Valet skulle enligt
konstitutionsutskottets förslag gälla för en tid av två
år från den 1 januari 2002 till den 31 december 2003.
Talmannen föreslog att riksdagen, med ändring av
sitt tidigare beslut, skulle besluta att valet skulle gälla
från den 1 januari 2002 till den 31 december 2003.

Kammaren godkände denna ändring.

4 § Meddelande om ändringar i kammarens
sammanträdesplan

Talmannen meddelade att ett meddelande om änd-
ringar i kammarens sammanträdesplan delats ut till
kammarens ledamöter.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott och be-
slut om förlängd motionstid

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2001/02:44 till socialutskottet
2001/02:67 till miljö- och jordbruksutskottet

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående propositioner skulle förlängas
till fredagen den 18 januari 2002.

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Trafikutskottets betänkanden 2001/02:TU1, TU2 och
TU7

7 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats den 11 december

AU1 Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14
Arbetsliv
Punkt 1 (Allmän inriktning av politiken)
1. utskottet
2. res. 1 (c, m, kd, fp)
Votering:
168 för utskottet
146 för res. 1
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 15 mp
För res. 1: 72 m, 39 kd, 18 c, 15 fp, 2 -
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 3 kd, 1 fp, 1 mp

Punkt 2 (Riksdagens revisorers förslag om otraditio-
nella medel inom arbetsmarknadspolitiken)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd)
Votering:
172 för utskottet
113 för res. 2
31 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 1 c, 1 fp, 15 mp
För res. 2: 72 m, 39 kd, 2 -
Avstod: 17 c, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 6 v, 3 kd, 1 fp, 1 mp

Punkt 4 (Förändringar avseende AMS)
1. utskottet
2. res. 6 (c, m, kd, fp)
Votering:
170 för utskottet
145 för res. 6
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 15 mp
För res. 6: 72 m, 38 kd, 18 c, 15 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 6 v, 4 kd, 1 fp, 1 mp

Punkt 5 (Decentralisering av arbetsmarknadspolitiken
m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
294 för utskottet
18 för res. 7
1 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 36 v, 38 kd, 14 fp, 14 mp,
2 -
För res. 7: 18 c
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 7 v, 3 kd, 2 fp, 2 mp

Punkt 11 (Åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden
för arbetshandikappade)
1. utskottet
2. res. 11 (c, kd, fp)
Votering:
243 för utskottet
73 för res. 11
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 37 v, 15 mp, 1 -
För res. 11: 39 kd, 18 c, 15 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 6 v, 3 kd, 1 fp, 1 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

8 § Regional utjämning och utveckling samt en
politik för tillväxt och livskraft i hela landet

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU2
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
(prop. 2001/02:1 delvis, prop. 2001/02:4 delvis
och 2001/02:RR4 delvis)
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU4
En politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop.
2001/02:4 delvis).

Anf. 1 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Fru talman! De regionalpolitiska frågorna måste
knyta an till mäns och kvinnors vardag. Det är genom
regionalpolitiken som vi måste skapa jämlika villkor
för dem som bor i Katrineholm liksom för dem som
bor i Stockholm, Göteborg, Pajala eller Gislaved.
Ingen osynlig hand, ingen marknadsekonomisk kraft,
kommer att ordna lika villkor för människor oavsett
var de bor i landet. Detta kommer inte till av sig
självt, utan det krävs en politisk insikt och en aktiv
regional utvecklingspolitik som samlar alla kreativa
aktörer bland befolkningen i hela vårt avlånga land,
kreativa aktörer som återfinns i t.ex. näringslivet,
staten, landstinget och kommunerna.
Fru talman! Det krävs ett stort mått av gemensamt
ansvarstagande för att hålla ihop landet och i verklig
mening låta hela Sverige växa. Det gör vi genom att
skapa den mylla i vilken tillväxtåtgärder inom den
regionala näringspolitiken faktiskt kan börja gro.
Enligt min personliga åsikt måste den kortsiktighet
som i dag råder inom delar av näringslivet stå tillbaka
till förmån för ett större och mer långsiktigt an-
svarstagande. Om inte jordmånen är den rätta blir det
inte heller någon tillväxt. Låg tillväxt i vissa regioner
påverkar den nationella tillväxten eftersom denna per
definition är summan av tillväxten i hela landets
samtliga regioner.
Därför är det viktigt, fru talman, att det skapas
goda regionala utvecklingsförutsättningar. Det är
viktigt att vi får starka regioner i alla delar av landet
för att Sverige ska kunna stå starkt och för att vårt
land ska kunna nå en hållbar ekonomisk utveckling
som i sin tur kan komma alla medborgare till del i
form av ökad välfärd.
Att den äldre befolkningen ökar samtidigt som allt
färre barn föds är en situation som vi delar med
många regioner i Europa. Det innebär i sig en stor
utmaning för samhället att hantera. Enligt min me-
ning pekar detta faktum tydligt på vikten av att gifta
samman en aktiv regional utvecklingspolitik med
övriga politikområden, inte minst inom det familje-
politiska området. På så sätt skapas trygga förhållan-
den, trygga förhållanden som krävs för att unga män-
niskor i vårt land ska vilja bli föräldrar, så att fler
barn föds, så att vi klarar den omsorg som t.ex. ett
ökat antal äldre kommer att ha behov av. I det sam-
manhanget är satsningen på låga avgifter inom barn-
omsorgen genom maxtaxan, utökningen och höjning-
en av föräldraförsäkringen och den stora satsningen
på skolan oerhört väsentliga regionalpolitiska åtgär-
der.
Fru talman! Nu föreslår regeringen i propositio-
nen att slå samman regionalpolitiken med den regio-
nala näringspolitiken, främst för att stärka dessa och
få bra kopplingar mellan dem. Det ska bildas ett nytt
politikområde, s.k. regional utvecklingspolitik. Syftet
är att etablera och utveckla en sammanhållen politik
för alla delar av landet som kan anpassas till regio-
nala skillnader och förutsättningar. Detta är till alla
delar mycket positivt, och en samlad politik kommer
dessutom att bli än mer effektiv.
Målet är en hållbar regional utveckling - ekono-
miskt, socialt och ekologiskt - i alla delar av vårt
land. Detta sätt att se regionalpolitiken gör det enligt
min mening naturligt att inkludera den regionala
näringspolitiken. Målet för den regionala utveck-
lingspolitiken ska vara väl fungerande och hållbara
lokala arbetsmarknadsregioner med en god serviceni-
vå i alla delar av vårt land.
Med "väl fungerande" lokala arbetsmarknadsregi-
oner avses att dessa är så attraktiva för människor och
företag att det är möjligt att ta vara på den potential
och livskraft som finns i alla regioner.
Med "hållbar" avses att politiken ska bidra till att
både nuvarande och kommande generationer kan
erbjudas sunda ekonomiska, sociala och ekologiska
förhållanden. Politiken ska bidra till att öka den eko-
nomiska tillväxten i alla lokala arbetsmarknadsregio-
ner för att därigenom öka den nationella tillväxten.
Den ska också bidra till att sociala aspekter som sys-
selsättning, jämställdhet och välfärd finner sin natur-
liga plats.
Med "god servicenivå" i alla delar av landet avses
att politiken ska bidra till att människor att företag har
tillgång till kommersiell offentlig service i tillräcklig
omfattning. Det handlar om tillgång till dagligvaror
och drivmedel. Det handlar om tillgång till offentlig
service som tillhandahålls av statliga och kommunala
aktörer.
Hur ska då de här målen nås? De ska nås genom
flera offensiva strategier i kombination med riktade
åtgärder. Några av dessa strategier är:
· En utvecklad styrning av den statliga verksamhe-
ten.
· Tydligare regionalt utvecklingsansvar för vissa
politikområden - att utveckla en helhetssyn.
· Tydlig ansvarsfördelning mellan stat och kommu-
ner.
· Lärande och program som instrument för utveck-
ling.
· Regionala jämförelser som drivkraft för föränd-
ring.
· Samverkan med EG:s struktur- och regionalpoli-
tik.
Den regionala näringspolitiken, som infördes
1980, bygger på samverkan mellan företrädare för ett
flertal statliga sektorer och utgår från regionens förut-
sättningar och prioriteringar. Det huvudsakliga in-
strumentet för genomförandet av politiken, fru tal-
man, är de regionala tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen
har i praktiken också kommit att bli ett viktigt sam-
ordningsinstrument för regionalpolitiken. Genom
förslag i propositionen kommer vi nu att gå från regi-
onala tillväxtavtal till regionala tillväxtprogram.
Vår bedömning är att tillväxtavtalsarbetet är
mycket positivt. Det har stärkt företagens engage-
mang för regional utveckling. Även miljö- och jäm-
ställdhetsfrågor har kunnat lyftas fram genom arbetet
med tillväxtavtalen. Nu går vi vidare. Nya arbetsfor-
mer utvecklas. Beteckningen ändras från regionala
tillväxtavtal till regionala tillväxtprogram. Det gör de
dels för att det inte är fråga om några juridiskt bin-
dande avtal, dels för att programarbetsformen bör
lyftas fram mer.
Fru talman! Utskottsmajoriteten välkomnar att de
senaste årens omfattande omprövningar av regional-
politiken såväl vad gäller mål och medel som vad
gäller helheten nu har lett fram till ett sammanhållet
regeringsförslag. Föregående år ansåg utskottet att det
var berättigat att fråga sig vad som är en effektiv
regionalpolitik med en ekologiskt hållbar utveckling.
Enligt utskottets uppfattning har det omfattande ut-
rednings- och utvecklingsarbete som pågått utmynnat
i framåtsyftande lösningar i och med regeringens
förslag till nytt mål för regionalpolitiken, dvs. väl
fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregio-
ner med god servicenivå i alla delar av landet.
Målet innebär att möjligheterna till tillväxt i hela
landet ska tas till vara genom de lokala arbetsmark-
nadsregionerna. De ska bli ett nav i områden som
upplevs som ekonomiskt, socialt och miljömässigt
attraktiva. Vi menar att arbetsmarknadsregioner är ett
funktionellt begrepp i sammanhanget då det speglar
det område inom vilka människor bor och arbetar.
De flesta arbetsmarknadsregioner kommer att få
se sin befolkning minska samtidigt som andelen äldre
ökar. Därmed kommer kostnaderna för framför allt
äldreomsorgen att öka väsentligt. Dessa prognosfakta
talar enligt utskottsmajoritetens mening för att målet
bör omfatta tillväxt i alla regioner.
Samtidigt är det även fortsättningsvis nödvändigt
att särskilt stimulera tillväxten i vissa regionalpoli-
tiskt prioriterade områden, t.ex. områden med perma-
nenta lägesnackdelar. En arbetsmarknadsregion av
Stockholms storlek kan i stort sett klara strukturom-
vandlingsprocessen själv medan en liten arbetsmark-
nadsregion någonstans i Norrlands inland i högre
grad är beroende av regionförstoring och en ökad
rörlighet mellan regionerna. Den lokala dynamiken
hänger alltså samman med att regionerna ömsesidigt
kan stödja varandra när det gäller tillgång till specia-
liserade arbetsmarknader, utbildning, transporter,
pendlingsmöjligheter osv.
Industriella problem och neddragningar är inte
ovanliga i södra och mellersta Sverige. Dessa regio-
nal problem har blivit omfattande vid sidan av de
traditionella problemen i glesbygden, i Norrland och i
skärgården.
Fru talman! Man kan säga att utvecklingen delvis
har visat nya mönster för den regionala utvecklingen.
Trots att modellen med sårbarhetsanalys enligt ut-
skottsmajoritetens uppfattning inte är färdigutvecklad
i alla delar, anser vi att den bekräftar synsättet att
permanenta lägesnackdelar inte är den enda dimen-
sionen i den regionalpolitiska problembilden. Sårbar-
heten kan med dessa mätmetoder vara större i södra
och mellersta Sverige.
Emellertid förmodar utskottet att modellen blir
mer tydlig och upplysande om den kompletteras med
tjänstesektorn och den offentliga sektorn. Inte minst
med hänsyn till kvinnornas arbetsmarknad är be-
gränsningen till industrisysselsättningen en faktor
som minskar relevansen i denna modellberäkning.
Vidare kan frågan ställas om betydelsen av ett mer
varierat näringsliv och en mer varierad industrisyssel-
sättning.
Från utskottsmajoritetens sida välkomnar vi att
det nya målet för den regionala utvecklingspolitiken
även inkluderar servicenivån och att den ska vara lika
god i alla delar av landet och att såväl offentlig som
kommersiell service ska inräknas.
Vi anser att de framtida regionala tillväxtpro-
grammen kommer att utgöra en bas i det långsiktiga
arbetet för en hållbar regional utveckling. En nära
samverkan med annan planering förutsätts, t.ex. den
långsiktiga planeringsprocessen för infrastrukturin-
vesteringar och strukturfondsprogram.
Om ett kommunalt samverkansorgan bildas så
menar vi från majoritetens sida att detta bör fatta
beslut om förslag till regionalt tillväxtprogram. Det
ska ske utifrån ett statligt helhetsperspektiv. Där ska
bl.a. länsstyrelsen kunna yttra sig till regeringen om
detta program. Och därefter kommer nationella in-
tressen att kunna läggas på programmen innan de
fastställs av regeringen.
Utskottet menar att den nya planeringsprocessen
bör ge goda förutsättningar för en hög kvalitet i pro-
grammen. Vi vill samtidigt uttala att möjligheten till
regelförenklingar måste uppmärksammas.
I februari i år överlämnades de framtagna tillväx-
tavtalen till regeringen. Detta var således det formella
överlämnandet av de avsiktsförklaringar som part-
nerskapen i de olika länen gjort i samband med att de
arbetat fram och undertecknat sina tillväxtavtal. De
nu gällande tillväxtavtalen är däremot inte något
juridiskt bindande, vilket jag tidigare sade. Därför är
det inte aktuellt med något beslut från regeringen,
vilket bl.a. har pekats på i en motion från moderater-
na.
Hittillsvarande arbete med dessa tillväxtavtal har
gett många positiva effekter, inte minst när det gäller
att intressera och mobilisera krafter för den egna
regionens utveckling. Även fortsättningsvis anser
utskottsmajoriteten att näringslivets behov och delta-
gande bör vara en grundläggande faktor i utveck-
lingsprocessen och instämmer vidare med regeringen
om att målet om ekologisk hållbarhet och jämställd-
het bättre bör komma till uttryck i det fortsatta arbe-
tet. Det kan ske genom pilotlänsarbete där nya erfa-
renheter kan spridas och utnyttjas.
Fru talman! Det går inte att bortse från att åtgärder
inom övriga utgiftsområden är av avgörande betydel-
se när det gäller att främja utvecklingen i regionen.
Särskilt vill vi peka på regeringens förslag om en ny
organisation för att stödja kommunala bostadsföretag
som har kommit i svårigheter, ett nytt statsbidrag till
kommuner och landsting med befolkningsminskning
samt ett pendlingsbidrag för veckopendling.
Fru talman! En annan viktig fråga som tas upp i
detta betänkande är EG:s och EU:s struktur- och
regionalpolitik. Sveriges möjligheter att bedriva en
betydande regionalpolitik baseras faktiskt också uti-
från vårt EU-medlemskap. Vi måste nu se program-
perioden 1995-1999 som en läro- och anpassningspe-
riod. Den nuvarande programperioden 2000-2006 har
inneburit att reglerna för struturfondssystemets till-
lämpning har förbättrats liksom administration och
utvärdering.
Fru talman! Riksdagen har vid flera tillfällen ut-
talat att integrationen av länderna i Central- och Öst-
europa med europeiska politiska och ekonomiska
strukturer är ett övergripande mål för unionens med-
lemsländer. Sverige stöder aktivt EU:s utvidgning.
Enligt utskottsmajoriteten står det helt klart att det
framöver krävs reformer när det gäller EG:s struktur-
och regionalpolitik. Behovet av en ökad effektivitet
när det gäller användningen av strukturfonderna är en
drivkraft i detta sammanhang. En annan drivkraft är
den planerade utvidgningen av unionen. Avståndet
mellan de svagaste och de rikaste regionerna kommer
att fördubblas genom utvidgningen. Dessa problem
måste beaktas.
Den sammanhållningsrapport som kommissionen
framlagt anser utskottet utgör en bra grund för fortsatt
diskussion. Men vi vill inte föregripa den här dialo-
gen och menar att det i nuläget är för tidigt att ta
ställning till hur den framtida politiken bör utformas.
Fru talman! Med hänsyn till att andra utskott, tra-
fikutskottet och skatteutskottet, behandlar delar som
också berörs i vårt betänkande avstår jag från att gå in
på detta.
Låt mig till sist säga att det mot bakgrund av de
önskemål som har funnits i motioner och i vissa re-
servationer finns anledning att ta denna regionalpoli-
tiska proposition på mycket stort allvar.
Jag hade tillsammans med några av kollegerna
förmånen att sitta i den regionalpolitiska utredningen,
en utredning som jobbade ordentligt med att skapa
förutsättningar för en proposition som ger oss en
bättre regionalpolitik. Den gamla regionalpolitiken
var inte alls dålig, men den nya regionalpolitiken ger
förutsättningar för att hela Sverige ska bli ett Sverige
som ger förutsättningar för tillväxt, tillväxt som ger
möjligheter till en välfärd som fördelas lika över hela
landet.
Fru talman! Med det sagda ber jag att få yrka bi-
fall till reservation 1 i betänkande NU2 och till för-
slaget i dess helhet i betänkande NU4.

Anf. 2 OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servation 1 om inriktningen av den framtida regional-
politiken i betänkandet En politik för tillväxt och
livskraft i hela landet. Vidare yrkar jag bifall till för-
slaget i näringsutskottets betänkande 2, utom i an-
slagsdelen där jag hänvisar till vårt särskilda yttrande,
samt avslag på reservationerna.
Då är vi här igen och diskuterar hur hela Sverige
bäst ska utvecklas. En smula eftertanke men också
självrannsakan. Har vi som kommer att delta i debat-
ten något nytt att tillföra diskussionen i detta ange-
lägna ämne, eller blir det ett uppräknande som vi
tidigare har lyssnat till?
Den fortsatta debatten får visa på eventuellt nya
inslag som vi förmår att leverera. Men när man läser
Dagens Industri från i måndags och näringsministerns
förundran över att nyföretagarandan i Sverige kunde
ha varit bättre, då övergår min självrannsakan och lite
ödmjukhet till en rätt självsäker attityd att den här
diskussionen är utomordentligt angelägen och att det
budskap som jag kommer att framföra är viktigare nu
än någonsin.
Näringsministern förvånas i intervjun över att
Sverige ligger så lågt ned på listan över startade fö-
retag och för entreprenörskap. Han säger:
Politiken och samhället måste vara mer tillåtande
när det gäller entreprenörskap.
Björn Rosengren är, tillsammans med alla företa-
gare och entreprenörer, välkommen till Moderata
samlingspartiet. Det var väl på tiden att mannen som
skulle ordna världens bästa företagarklimat i varje fall
har upptäckt att vi i Sverige behöver fler företagare.
Det är ju alltid en början.
Det är det som är själva brytpunkten när det gäller
regionernas utveckling, nämligen företagandet. Utan
företagande och entreprenörskap hotar sotdöden. För
att möjliggöra en bättre utveckling än hittills i hela
Sverige måste inriktningen av regionalpolitiken ha sin
utgångspunkt i företagandets villkor.
En politik som inte uppmuntrar bromsar utveck-
lingen. En politik som tar till vara människans driv-
kraft accelererar utvecklingen. Inget bidrag förmår
ersätta entreprenörens vilja till framåtskridande. Det
är i entreprenörskapet vi i Sverige ska söka vägen för
tillväxt, inte i bidragsfloran. Företagsamhet skall
prioriteras framför sektorsstöd, och långsiktig tillväxt
bör betonas mer än tillfälliga sysselsättningsökningar.
Kritiken mot regeringens proposition har sin
grund i bristen på konkreta förslag till förbättringar
för företagande och entreprenörskap. Det räcker inte
att byta namn på regionalpolitiken och kalla den regi-
onal utvecklingspolitik. Det räcker inte att byta namn
på tillväxtavtal till tillväxtprogram. Det räcker inte
med inrättande av statliga delegationer. Det räcker
inte med lokala program för entreprenörskap.
Att ni inte lär er vad som är tändvätskan för en fö-
retagare: en så enkel sak som att underlätta för få-
mansföretagen. De s.k. 3:12-reglerna måste ändras så
att ett aktivt ägande i företag underlättas och inte som
i dag när den typen av ägande missgynnas till förmån
för passivt ägande med lägre risk. Diskrimineringen
av den här typen av företag är kontraproduktiv och
hindrar naturligtvis tillväxt i hela landet.
Tillväxt är det samma som uppoffring. Det vi gör
i dag vill vi göra bättre än det vi gjorde i går, men för
att uppnå något måste du offra något av dig själv. Det
kan gälla en så enkel sak som att tillägna sig kunskap.
Inlärning kräver tålamod och inläsning. Det kan gälla
företagaren som riskerar en del av sitt kapital till en
investering, och det kan gälla den som jobbar över för
att jobbet måste klaras av eller för att få en extra slant
som han eller hon önskar. När det här händer produ-
cerar vi mer. Värdet av det vi producerar ökar och
efterfrågan på arbetskraft ökar. Tillväxten ökar.
För att det här ska bli verklighet krävs en grund-
läggande drivkraft hos den individ som ska ta språng-
et. Det handlar väldigt mycket om att sänka skatterna
och att minska krånglet kring företagandet. När jag
får valuta för min uppoffring, då kommer investe-
ringen; då kommer det där lilla extra som för utveck-
lingen framåt.
För att möjliggöra en bättre utveckling än hittills i
hela Sverige måste inriktningen av regionalpolitiken
ha sin utgångspunkt i företagandets villkor. I en
framåtsyftande regionalpolitik blir således förbätt-
ringarna för småföretagen den allra viktigaste åtgär-
den.
Vill vi förändra regionalpolitiken och inte bara de-
finitionen måste den nya inriktningen utgå från regio-
ners och orters egna möjligheter. Min utgångspunkt
är då att politiken inriktas mot att eliminera tillväxt-
hinder. Därmed skapas denna grund för företag och
individer att själva lösa sina problem och inte som nu:
att debatten fokuserar på den hjälp som ska komma
från annat håll. Hjälp ska orterna och regionerna få,
men hjälpen eller stimulansen ska ske i form av kon-
kurrensbefrämjande åtgärder och inte i form av olika
typer av bidrag.
Härigenom främjas då en utveckling som baseras
på regionernas egen duglighet, tradition och kreativi-
tet. För att det här ska bli verklighet måste regional-
politiken ändras och ersättas med en politik och en
strategi som utgår från företagandet och därmed den
enskilde individens roll som den viktigaste faktorn
bakom tillväxt och välfärd.
Ett gott råd till Ulrica Messing och Reynoldh Fu-
rustrand: För att få bättre snurr på det här landet, och
hela landet: Låt småföretagen få chansen.
Tillväxtavtalen har ju varit regeringens lans eller
instrument i regionalpolitiken och näringspolitiken.
Med dessa samverkansorgan skulle Sverige frälsas.
Från moderat horisont var vi tveksamma till styrkan i
den här medicinen, och de utvärderingar som har
gjorts har väl också gett oss rätt på den punkten. Till-
växtavtalen har blivit en papperstiger som kanske
rentav har hindrat det regionala utvecklingsarbetet.
Ansatsen var god: att genom samverkan och samord-
ning mellan statliga myndigheter försöka åstadkom-
ma nya resurser, men utvärderingarna pekar ju i en
riktning mot samarbetsgrupper mer än kraftfulla oby-
råkratiska lösningar. Mycket snack och lite verkstad
har det varit, och det är väl något som vi tyvärr kän-
ner igen.
Regeringen lanserar också statliga delegationer
som tillväxtstimulerande åtgärd. Jag tror inte på den
här konstruktionen heller. Det är mycket tveksamt om
den här typen av statliga styrningar kommer att få
legitimitet på det lokala planet. Att bara klampa in
och tala om hur saker och ting ska gå till kommer
sannolikt inte att vara någon framgångsrik väg. Det
blir för mycket av överhet, för mycket av pekpinne
och för lite av lokal lösning, och det lokala utveck-
lingsarbetet kommer att passiviseras genom det här.
Fru talman! Vi moderater säger ja till regeringens
förslag om regionalt nedsatta socialavgifter, dock
med det tillägget att inga branscher ska undantas från
nedsättningen. Varken åkerier, jordbruksföretag eller
renskötselföretag för den delen kommer i vårt förslag
att undantas. Att i ett jordbruksföretag hålla reda på
vad som är skogsbruk och vad som är jordbruksdelen
är ett administrativt krångel som vi undviker genom
att tillåta nedsättning av både jordbruks- och skogs-
bruksverksamheten.
Det har varit mycket snack om vad vi får göra för
kommissionen eller inte. Men efter en överläggning
med representanter för kommissionen tidigare i hös-
tas där flera partier deltog är det uppenbart att Sverige
har större möjligheter att själv välja väg än vad rege-
ringen tidigare har hävdat. Jag känner mig rätt kom-
fortabel efter det mötet, och det gör ju också att vi
lägger fram det här förslaget.
Låt mig nämna några åtgärder som underlättar för
landsbygdens människor. Lantbrukets och skogsbru-
kets konkurrenskraft måste förbättras. Därför föreslår
vi en skattesänkning på dieselolja med drygt 2:50 kr
per liter på arbetsmaskiner. Höga skatter på transport-
sektorn utgör generellt ett allvarligt problem, och det
leder till att svenskt skogsbruks konkurrenskraft för-
sämras eftersom transportkostnaderna rakar i höjden.
Vidare måste avdragsrätten för arbetsresor förbätt-
ras. Vi anser också att drivmedelsbeskattningen ska
sänkas. Att sänka avdraget till 20 kr per mil och att
sänka bensin- och dieselskatten med närmare en kro-
na ökar möjligheterna för människor att bo kvar sam-
tidigt som det ökar rörligheten på arbetsmarknaden.
Möjligheterna att använda strandnära områden för
bebyggelse måste också underlättas. Den nuvarande
lagstiftningen innebär ett generellt förbud och försvå-
rar möjligheterna att utveckla boende och andra verk-
samheter. En utökad möjlighet till bebyggelse i
strandnära områden skulle kunna skapa bättre förut-
sättningar för att hålla landskapet levande. Det är
riksintressen hit, det är riksintressen dit. Snart får vi
inte göra någonting. Det måste vara så ibland också
att människan kan vara av riksintresse.
För att garantera att landsbygden har tillgång till
tillfredsställande grundservice bör nya lokalt anpas-
sade lösningar prövas. Det måste skapas möjligheter
för småföretagare och ekonomiska föreningar att ta
över serviceverksamheter som post, apotek, system-
bolag och liknande. Genom att ge privata och koope-
rativa aktörer möjlighet att utföra grundläggande
samhällsservice ökar möjligheterna att skapa flexibla
lösningar, lösningar som blir anpassade efter männi-
skors behov och inte efter någon centralistisk servi-
cemall.
Fru talman! Regeringens proposition En politik
för tillväxt och livskraft i hela landet blir ingen dun-
derlösning för regioner med tillväxtproblem. På sin
höjd kan en kommun bli kvitt sitt fastighetsbolag till
hugade statliga intressen, men det löser bara ett kort-
siktigt problem.
Statliga delegationer och omställningsgrupper
motverkar den långsiktighet som enligt den regional-
politiska utredningen skulle vara vägledande för den
framtida regionalpolitiken. Propositionen är defensiv
och saknar den inspiration som ett framåtsyftande
dokument av den här karaktären måste innehålla.
Jag tror tyvärr att många representanter för gles-
bygd, landsbygd och svaga regioner är direkt besvik-
na på innehållet. Det är för mycket av begrepp och
ord och för lite av verkligt innehåll. Vi från den bor-
gerliga gruppen får nog ge Ulrica Messing och Rey-
noldh Furustrand en dos av tillväxt-EPO.
Fru talman! Bättre vägar, lägre drivmedelsskatter,
förbättrade villkor för småföretagen, en utbyggd
infrastruktur, sänkta socialavgifter för alla företag i
stödområde A och ett effektivt utnyttjande av EU:s
strukturfonder är kärnan i moderaternas regionalpoli-
tik. Det känns bra, och det känns mycket bättre och
mer konkret än delegationer, tillväxtprogram, bo-
stadsakut och allt vad det nu heter som är regeringens
inriktning.

Anf. 3 REYNOLDH FURUSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Varken Ulrica Messing, som företrä-
der regeringen, eller jag behöver en dos av tillväxt-
EPO. Däremot funderar jag mycket allvarligt över
vad Ola Sundell egentligen skulle behöva.
Jag har hört samma visa i dag som jag har hört vid
tidigare tillfällen. Det är sänkta skatter, ytterligare
försämringar och förändringar av arbetsrätten som
ska leda till nyföretagande och regional tillväxt. Har
inte Ola Sundell fattat vad människor vill ha när de
etablerar sig? Jo, det är stabila och trygga förhållan-
den.
Ingen företagare kommer att förlägga sin verk-
samhet till Föllinge eller Strömsund i Jämtland om
det inte finns hyggliga villkor för förtagande. Det
måste finnas en marknad som fungerar, en god ser-
vice, en skola där företagarens barn kan gå och en
trygghet om t.ex. hans eller hennes gamla föräldrar
vill bosätta sig på orten.
Det är helt andra villkor som krävs, Ola Sundell,
än detta eviga tjatande om sänkt förmögenhetsskatt
och sänkt arvsskatt. Jag medger att det finns vissa
problem som man bör se över, och ser över, för att
underlätta för företagare att etablera sig. Men det är
inte de åtgärder som Ola Sundell pekar på som krävs,
utan det krävs helt andra åtgärder. Och dessa åtgärder
finns mycket väl beskrivna i den proposition som
Ulrica Messing har lagt fram och som behandlas i
detta betänkande. Kom inte med det här tjatet för
mycket, Ola Sundell!

Anf. 4 OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Reynoldh Furustrand pratade om vill-
kor och om att få i gång Föllinge och Hammerdal.
Man kan göra många olika jämförelser. Men jag
brukar jämföra detta med tillväxt och jobb med ett
tågsätt. Någonting måste dra tågsättet, och det är
loket. Loket är precis vad jag har beskrivit. Det är
alldeles klart att alla vagnar behövs i ett tågsätt, men
man måste börja med en drivkraft. Det var det som
jag gav uttryck för i mitt anförande.
Där finns kärnan i både den regionala politiken
och näringspolitiken från vårt parti. Förbättrar man
inte villkoren för näringsidkare och entreprenörer, då
finns det inget lok. Det är mycket möjligt att det kan
vara trevligt med ett tågsätt, men det måste fungera.
Då är det loket som avgör om det blir fart framåt eller
om det blir på stället marsch.

Anf. 5 REYNOLDH FURUSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Jag kan instämma i beskrivningen att
det behövs ett lok med ett antal vagnar som ska dra i
gång dessa verksamheter. För att loket ska fungera -
om det inte är ett diesellok - krävs det sannolikt en
elektrifierad bana med kraft som gör att loket kan
röra sig framåt. Det krävs ett hyggligt rakt spår som
inte innehåller alltför många uppförsbackar som
bromsar lokets framfart.
Det är detta som denna proposition, som är början
till en ny regionalpolitik, innehåller. Den innehåller
kraft. Det finns en väg som visar att det går att få
tillväxt i hela landet. Kan Ola Sundell ange någon
region någonstans i Europa där skattesänkningar av
den modell som Ola Sundell och moderaterna föreslår
leder till fler varaktiga jobb?

Anf. 6 OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Det är ganska lätt att hävda motsat-
sen. Det är bara att ta det svenska exemplet där vi
under 30 års tid har seglat utför i tillväxtligan. Det är
klart att man inte med handen på Bibeln säga att det
enbart finns en enda orsak till denna tillbakagång.
Men nog är det mycket som talar för att vi skulle
återta den position som vi har förlorat om vi förbätt-
rade för näringslivet. Det är mycket detta som vi
diskuterar. Det gäller inte bara svaga regioner, utan
det gäller regioner över huvud taget.
En annan del i propositionen som jag ser rätt all-
varligt på är det branta fall som vi nu ser i konjunktu-
ren. Orter som t.ex. Gislaved och Katrineholm har
drabbats av mycket kraftiga omstruktureringar. Före-
tag läggs ned, varsel utfärdas osv. Risken är alltid att
alla åtgärder koncentreras på dessa orter.
Det som sades i den regionalpolitiska utredningen
var att långsiktig tillväxt skulle prioriteras framför
kortsiktiga sysselsättningsökningar. Här är det en
uppenbar risk för att dessa resurser, som inte växer på
träd, kommer att slussas ut i de brandkårsutryckning-
ar som nu blir aktuella.
Min fråga är: Är det brandkårsutryckningar eller
är det långsiktiga sysselsättningsökningar som rege-
ringen kommer att satsa på i framtiden?

Anf. 7 GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Syftet med en regional utvecklings-
politik är att få starkare kommuner och regioner, att
öka sysselsättningen, kompetensen och kunskapen,
att stärka företagsamheten och lokal utveckling och
att skapa attraktiva miljöer och god servicenivå i hela
landet. Denna regionala utvecklingspolitik ska gälla
för hela landet, såväl skärgården, landsbygden, Norr-
lands inland, Bergslagen, kusten, fjällfärden, gles-
bygden som Småland och Södermanland.
Den forskning som bedrivs i samband med den
regionalpolitiska utredningen och i andra samman-
hang visar ett klart samband mellan lokal livskraft,
förnyelse, engagemang och tillväxt i regioner i hela
landet.
Målet för den regionala utvecklingspolitiken ska
vara väl fungerande och hållbara arbetsmarknadsre-
gioner i hela landet.
Människor måste kunna bo kvar på mindre orter
och ändå ha tillgång till arbete och utbildning.
Det krävs en väl fungerande offentlig sektor och
ett näringsliv som erbjuder arbeten med stor variation
inom olika branscher.
En politik för livskraft i hela landet kan från stat-
ligt håll genomföras via regional utvecklingspolitik,
men också via näringspolitik, via arbetsmarknadspo-
litik, via utbildningspolitik, via transportpolitik, via
de delar av forskningspolitiken som avser utveckling
av innovationssystem samt via landsbygdspolitik och
kulturpolitik.
Min uppräkning visar att det inom alla områden
krävs att staten arbetar för att skapa en regional ba-
lans och sysselsättning och tillväxt i hela landet.
Politiken ska också bidra till en hållbar utveck-
ling, ökad jämställdhet, mångfald och integration.
Den hållbara utvecklingen omfattar såväl ekologiska
som sociala och ekonomiska aspekter. Jämställdhets-
politikens mål innebär exempelvis att kvinnor ska ha
samma tillgång till företagande, lån, arbete och ut-
bildning och samma ansvar för barn och ungdom som
män har.
Fru talman! Sverige är ett land med en mångfald
av etniciteter, kulturer, religioner, språk och livserfa-
renheter. Denna mångfald och kraft ska tas till vara
för att skapa välfärd och tillväxt i hela landet.
Vad finns det då för verktyg för att uppnå denna
viktiga och goda intention? Infrastrukturen är ett av
de viktigare instrumenten, men den kommer att be-
handlas i ett kommande betänkande.
Men infrastrukturen i utbildningspolitiken är av-
görande för att det ska ske regional utveckling. Ut-
bildning på olika nivåer måste nå människor där de
bor och verkar. Därför görs det en rejäl satsning på
distansutbildning och lärocentrum. Staten kommer att
ta ett större ansvar för att nå dem som kommer från
studieovana miljöer och som av praktiska eller soci-
ala skäl inte har möjlighet att bo på högskoleorter.
Förstärkning och utveckling av företag och entre-
prenörskap behövs i hela landet. Insatserna riktas till
företag och företagare i tidiga skeden - till grupper
som har högre trösklar gentemot företagande och till
företag i regioner där marknaden inte fungerar som i
storstäderna.
Exempel på åtgärder för att uppnå denna tillväxt
är den 15-procentiga nedsättningen av de sociala
avgifterna i stödområde A, affärsrådgivning till kvin-
nor, kooperativ utveckling och lokala och regionala
resurscentrum.
Turistbranschen är en bransch med goda tillväxt-
möjligheter. Den näringen omfattar en rad olika fö-
retag i en massa olika branscher - företrädesvis i små
företag på mindre orter.
För att stimulera denna näring finns många viktiga
förslag, bl.a. om forskning gällande turismen.
Fru talman! Den kulturella infrastrukturen är ock-
så en viktig bas för regionernas utveckling. Statens
bidrag till teater, dans, musik, regionala museer, arkiv
och länskonstnärer syftar till att ge livskraftiga regio-
ner och attraktiva miljöer för företag och människor.
Det är viktigt att kommuner som har en kraftig be-
folkningsminskning får ett tillskott, så att också de
har möjligheter att utveckla ett näringsliv och attrak-
tiva miljöer och behålla service i kommunen.
I hela landet finns ett stort engagemang och
många eldsjälar. Det finns byalag som vill göra
mycket för att deras orter eller byar ska leva och
behålla en offentlig och kommersiell service. Dessa
grupper och ideella organisationer kommer att få små
ekonomiska medel för att förverkliga sina idéer.
Tillväxtprogrammen är väldigt viktiga för att ska-
pa tillväxt. Även småföretagare, kvinnor, ungdomar,
invandrare och andra grupper måste få vara delaktiga
redan från början för att tillväxtprogrammen ska nå
målen, dvs. att det ska vara de lokala förutsättningar-
na för att skapa tillväxt som ska vara avgörande i
arbetet.
Då man studerar de borgerliga partiernas särskilda
yttrande kan man konstatera att samtliga borgerliga
partier vill förändra anslagen. Man föreslår alltifrån
790 miljoner mindre till 138 miljoner mer än vad
regeringen föreslår.
Moderaterna, kd och Folkpartiet vill framför allt
dra ned på anslagen inom anslagsområde 33:1 och
33:7. Det innebär bl.a. reducerade landsbygdsbidrag,
reducerat regionalt utvecklingsbidrag, minskad sådd-
finansiering och minskade resurser för att öka IT-
användningen och skapa en entreprenörsutbildning
och kommunala lärocentrum.
Anser dessa partier att det inte existerar en regio-
nal obalans vad gäller sysselsättning och kostnader på
grund av geografiskt läge? Hur kan Centerpartiet
tänka sig att bilda regering med partier som så kraf-
tigt vill dra ned på regionala stimulansåtgärder? Vart
har Centerns förslag om landsbygdsavdrag tagit vä-
gen?
Gemensamt för samtliga dessa partier är att de vill
behålla transportstödet, samtidigt som alla partier
utom Moderaterna vill ta bort anslaget för IT-
infrastruktur och regionala transportnät.
Då det gäller EG:s strukturfonder och framtida re-
gionalpolitik slår de borgerliga partierna, inklusive
Centern och Miljöpartiet, samfällt redan nu fast att
det enbart är regioner med låg levnadsstandard och
medelinkomst som ska kunna få regionalpolitiskt
stöd.
Enligt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
måste EG:s struktur- och regionalpolitik förändras.
Avståndet mellan de fattigaste och de rikaste regio-
nerna inom EU kommer att öka markant i och med
utvidgningen. Vi anser att man redan nu noga måste
studera konsekvenserna av utvidgningen och först
därefter i dialog förändra EG:s struktur- och regio-
nalpolitiska program. Vi vill ha ett program för att
skapa sysselsättning och höja utbildningsnivån och
därmed minska de ekonomiska och sociala skillna-
derna.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
1 i näringsutskottets betänkande nr 2.
Avslutningsvis vill jag säga att det finns starka
skäl för att förändra möjligheterna att använda byg-
demedel. De bygder i älvdalarna som har tillgång till
dessa medel ska kunna använda dem mer flexibelt.
Men framför allt finns det ett akut behov av medel
och riskkapital för att skapa sysselsättning och till-
växt i dessa regioner. Det behövs starka regionala
fonder.
Vänsterpartiet anser att vi inte längre behöver
motivera och förtydliga varför dessa fonder behövs.
Inte bara vi anser att det är hög tid att besluta om
vilken metod som är lämpligast för att återföra en del
av vattenkraftsvinsterna. En utredning bör snarast
tillsättas för att ta reda på vilken metod som är lämp-
ligast. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 15 i näringsutskottets betänkande nr 4.

Anf. 8 OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Gunilla Wahlén lever fortfarande i
bidragens och vattenkraftsåterbäringens tidevarv.
Tidigare har Gunilla Wahlén och Vänsterpartiet drivit
frågan om lastbilslängder. Ska de vara 18 meter eller
25 meter?
Regionalpolitiska utredningen sade att bidrag
snedvrider konkurrens. Bidrag konserverar gamla
industristrukturer, osv. I den delen torde Gunilla
Wahlén ha gått ifrån utredningens förslag och mot det
gamla bidragstänkandet.
Driver Vänsterpartiet fortfarande frågan om att
lastbilarna i Sverige ska vara kortare?

Anf. 9 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:
Fru talman! Såvitt jag förstår har man via EU fat-
tat beslut om dessa lastbilslängder och busslängder.
Det står i det regelverk som EU styr.
Vänsterpartiet vill fortfarande inte att Sverige ska
vara med i EU. Vi vill fortfarande gå ur EU. Vi tyck-
er inte att EU ska styra detta.
Men eftersom dessa regler finns och vi är med i
EU måste vi följa dem.

Anf. 10 OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Det finns ett permanent undantag för
Sveriges del. EU har sagt ja till att Sverige får ha
lastbilar med dessa längder.
Är det fortfarande Vänsterpartiets uppfattning att
lastbilarna ska ha denna längd?

Anf. 11 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:
Fru talman! Det är klart att vi vill ha detta undan-
tag. Det finns speciella förhållanden, och det inser
också Vänsterpartiet. Timmerbilar kan vara längre än
bilar som går i storstäder på starkt trafikerade vägar.
Självklart kommer dessa bilar att finnas kvar också
med Vänsterpartiets politik.

Anf. 12 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Medan rösten är kvar vill jag gärna
uttrycka min glädje över att se statsrådet Messing här.
Jag tror inte att fru Messing är kvar på fredag. Därför
vill jag önska god jul och gott nytt år, ett bättre 2002
än 2001. Vi andra ses ju på fredag.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag i betänkande NU2 vad gäller punkt
2 samt till reservation 11 i näringsutskottets betän-
kande nr 4.
Naturligtvis står vi kristdemokrater också bakom
de övriga reservationer som vi deltar i i de här båda
betänkandena.
Jag vill också gärna säga att det känns bra att de
icke socialistiska partierna är eniga om inte mindre än
åtta reservationer i NU4 och därtill tillsammans med
Miljöpartiet bildar majoritet när det gäller punkt 2 i
NU2 som berör frågan om EG:s framtida regionalpo-
litik i ett utvidgat EU.
När det gäller anslagsyrkandet för utgiftsområde
19 har det kristdemokratiska budgetsförslaget röstats
ned i samband med behandlingen av finansutskottets
betänkande om budgetramarna. Vi deltar därför inte i
det beslutet utan redogör i ett särskilt yttrande i NU2
för hur vi ser på de ekonomiska villkoren för den
regionalpolitik som vi skulle genomföra om vi hade
fått riksdagsmajoritet för den.
Generellt bekymrar det oss kristdemokrater att vi
nu kan skönja en klar centralisering av regeringens
och socialdemokraternas sätt att styra landet. Det
kallas av regeringen och utskottsmajoriteten för en
tydligare ansvarsfördelning mellan stat, region och
kommun. Nog är greppet tydligt, alltid. Jag utläser
detta av riksdagens bifall till regeringens omstruktu-
rering av myndigheter som NUTEK och SIR m.fl. till
ett bantat NUTEK, till nya Vinnova och ITPS m.fl.
Jag ser det i propositionen om forskning och utveck-
ling och innovationssystemen med omstruktureringen
av industriforskningsinstituten liksom i förslagen om
hur man anser att regionerna och länen ska styras. Det
framkommer ett klart uppifrån-och-ned-perspektiv
som är helt på tvärs mot det nedifrån-och-upp-
perspektiv som den kristdemokratiska idén om subsi-
diaritetsprincipen innebär. Den betyder att beslut ska
fattas på lägsta effektiva nivå. De överordnade be-
slutsnivåerna ska subsidiärt stödja de lägre när det
uppenbart inte går så bra för dem.
Det socialistiska uppifrångreppet kommer till ut-
tryck när man nu vill införa ett delat ansvar mellan
länsstyrelserna och de s.k. frivilliga samverkansorga-
nen, mellan kommunerna och länen, för den regionala
projektverksamheten dit pengarna, inklusive EU:s
strukturfondspengar, styrs. Det betyder mer administ-
ration och ytterligare en beslutsinstans före länssty-
relsens behandling. Därefter kan den utbetalande
myndigheten efter sin granskning till slut få i väg EU-
pengarna.
I Kronobergs län var en av huvudfrågorna - de sju
riskdagspartierna var i samtalen om en framtida regi-
onal organisation helt överens, och det var ett av alla
partierna undertecknat dokument - att vi vill ha färre
och inte fler kommittéer, kommissioner, styrgrupper
och samverkansorgan. Vi vill ha en förenklad, direkt-
vald och genomskinligare styrning. Då kan väljarna
lättare utkräva ett direkt politiskt ansvar på valdagen.
Ett annat exempel är tillväxtavtalen, denna gran-
diosa idé som skulle rädda Sveriges regioner från
undergång. Visst har det väl hänt en del, men det
motsvarar inte de förväntningar som frammanades av
socialdemokraterna när ministrarna snurrade landet
runt och undertecknade avtalen för halvtannat år
sedan, vill jag minnas.
Hemma i Kronoberg börjar det stora partnerskapet
tröttna, eftersom det går för långsamt; det är för trögt.
I den allmänpolitiska debatten den 19 september
sade jag bl.a. om tillväxtavtalen att "de måste bli en
kommunal angelägenhet". Landsbygdens och gles-
bygdens kännemärke är småföretagande. Dessa måste
bli mer involverade och kunna dra bättre nytta av
tillväxtavtalen framöver. Vi tror att nya tillväxtpro-
gram i mer kommunal regi skulle kunna växla upp
effekten av tillväxtkapitalet på ett bättre sätt än vad
som sker i dag. Våra tankar om detta har vi utvecklat
i vår kommittémotion N31, kortfattat återgiven i
betänkande NU2.
Fru talman! Jag låter mig nöja med det sagda den-
na tredje gång vi i höst debatterar regional politik i
kammaren. Som jag tidigare har sagt har vi i våra
motioner och reservationer utvecklat tankar om hur vi
menar att det skulle gå bättre att få hela Sverige att
leva.
Det måste till en ny syn på näringslivet, en ny in-
frastruktursyn, ett annat sätt att främja landsbygdsbo-
ende. Det behövs en samordning av de politikområ-
den där de stora pengarna finns och de fundamentala
åtgärderna för den s.k. stora regionalpolitiken beslu-
tas med en övergång till generella åtgärder inte minst
på skatteområdet.
Den nu pågående debatten i massmedierna om nä-
ringslivsklimatet är oerhört viktig. Det behövs en syn
på företagande som det viktigaste området för att
baka en större kaka att fördela till vård, omsorg och
skola, som Alf Svensson brukar säga. Jag instämmer.
Det går inte att betrakta företagare och företagande
som en skattebas där det bara är att pina ut så mycket
som möjligt.
Jag vågar inte tro på äktheten i signalerna från
Vänsterpartiet i artikeln i gårdagens Dagens Industri.
Flera av förslagen man där diskuterar kan jag ställa
mig bakom. Om artikeln är seriöst menad ger den
uttryck för en förändrad syn på småföretagandet. Är
det verkligen så? Då borde man ha bekräftat det ge-
nom ett byte från grön till röd knapp vid gårdagens
voteringar om näringspolitiken liksom man borde
göra det vid den kommande voteringen om regional-
politikens inriktning.
I sammanfattningen till betänkandet NU4 skrivs
nämligen att inriktningen av politiken i första hand
bör handla om att förbättra möjligheterna för företa-
gande och arbete. Det är visserligen reservanternas
förslag, men det är ju precis detta som flera av arti-
kelns förslag handlar om, förslag som jag så väl kän-
ner igen.
Men det är väl lika lite möjligt i dag som det var i
går för Vänsterpartiet att byta knapp. Gårdagens arti-
kel är därmed inget annat än prov på populism och
röstfiske. Vi är ju just i inledningen av en valrörelse.

Anf. 13 REYNOLDH FURUSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Jag kan känna sympati för Harald
Bergström som trots sin förkylning kämpar tappert
med kristdemokraternas förslag. Men innehållet i
förslagen, Harald Bergström, blir inte bättre för det.
Det är ungefär som att lyssna på Ola Sundell, fast
stämman är lite hesare och dovare. Innehållsmässigt
är det samma sak.
Kan Harald Bergström, när inte Ola Sundell kun-
de göra det, tala om på vilket sätt regioner i det här
landet, och i så fall vilka, befrämjas av att vi sänker
förmögenhetsskatten, att vi sänker arvsskatten och att
vi sänker gåvoskatten? Eller säg att vi tillämpar den
skattepolitik som ni och moderaterna står bakom och
som innebär att Harald Bergström och jag får väsent-
ligt lägre skatt. På vilket sätt stärker det undersköter-
skans, kommunalarbetarens och tjänstemannens köp-
kraft - den köpkraft som är livsnödvändig för att vi
ska kunna upprätthålla tillväxten?
Det skatteförslag vi lägger fram i samband med
budgeten garanterar faktiskt det.
Men nämn någon region, Harald Bergström, om
inte i Sverige så någon annanstans, där den politik ni
vill tillämpa ger fler varaktiga jobb!

Anf. 14 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Våga försöket, Reynoldh Furustrand,
i Gnosjöområdet, och ni ska få se att det händer saker.
Det är ju det man eftersöker: möjligheten att få be-
hålla pengarna för att reinvestera i stället för att de
ska i väg till den stora kassan där de försvinner.
Inte har jag sett att t.ex. maxtaxan hjälper lågin-
komsttagaren. I Alvesta kommun där jag bor får vi
t.o.m. skjuta till pengar till de minst bemedlade för
deras barnomsorg. Är det en politik, å andra sidan,
som befrämjar möjligheten för låginkomsttagarna att
ta del i näringslivet?

Anf. 15 REYNOLDH FURUSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är glad att Harald Bergström tog
upp Gnosjöfallet. Gnosjö är, vilket vi kunde konstate-
ra i den regionalpolitiska utredningen, en region som
har oerhört god tillväxtpotential. Men denna hämmas
inte, Harald Bergström, av den skattepolitik vi bedri-
ver. Det finns inget som säger att tillväxten skulle öka
väsentligt om vi sänkte förmögenhetsskatten för ett
antal företagare i Gnosjö. Problemet för företagarna
är oftast hur marknaden utvecklas. Det har väldigt lite
med själva skatteuttaget rent fiskalt att göra. Jag tror
att Gnosjöföretagen är ett bra exempel på vad som
kan hända på många andra områden i landet.
Sedan är det naturligtvis för tidigt, Harald Berg-
ström, att uttala sig i direkta ordalag om effekterna av
maxtaxan. Jag tillhör dem som är övertygade om att
maxtaxan långsiktigt kommer att innebära väsentliga
förbättringar för barnfamiljer, framför allt för barnen,
och det är det nödvändiga.
Men det är inte det vi ska diskutera, utan vi ska
diskutera förutsättningar för god regional tillväxt.
Och även om Harald Bergström talar om en uppifrån-
seende socialistisk syn, vilket jag alls inte kan se det
som, är jag fullständigt övertygad om att det nya
förslaget till ny regionalpolitik innebär ett steg mot en
tillväxt som fördelas rättvisare. När jag ser på era
motionsförslag i budgeten måste jag tyvärr konstatera
att det blir väldigt lite pengar över till en rättvis till-
växtpolitik som slår rättvist regionalt.

Anf. 16 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Precis som vi nu upplever helheten av
den socialdemokratiska politiken och samarbetsparti-
ernas politik skulle ni få uppleva helheten av den
borgerliga politiken. Att rycka ut en fråga, t.ex. för-
mögenhetsskatten, och bara betrakta den ger inte
helheten, Reynoldh Furustrand. Men vi får väl se vad
som händer.

Anf. 17 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:
Fru talman! Harald Bergström frågar om vår in-
ställning till småföretagarna och deras framtid. Jag
kan glädja Harald Bergström med att jag när jag satt i
den regionalpolitiska utredningen kom till stor insikt
om de riktigt små företagens betydelse för att skapa
sysselsättning i glesbygd och på landsbygd. För att
man ska kunna skapa den nya sysselsättningen måste
vi ha bra regler och förutsättningar för de riktigt små
företagen.
Jag kan också glädja Harald Bergström med att
den här artikeln som skrivits faktiskt innehåller de
förslag som vi har funderat på och diskuterat att man
skulle ha för att kunna utveckla de små företagen.
De här förslagen kommer ju inte att debatteras
och beslutas om i dag, och därför kan vi inte i dagens
debatt ändra vårt yrkande när det gäller den regionala
utvecklingspolitiken. Det är inte alls rätt forum.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Harald Berg-
ström. Ni förordar en politik som kräver underi-
frånskap och delaktighet. Men varför är ni då så emot
de regionala tillväxtprogrammen, som kräver delak-
tighet av små företagare, av kvinnor och av ungdomar
för att utveckla den regionala politiken? Vilken annan
modell tycker ni att man ska ha för att få tillväxt i
små kommuner, i små regioner och i hela landet?

Anf. 18 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag hälsar med glädje de tankar som
finns uttryckta i den här artikeln från i går. Jag väl-
komnar dessa tankar. Jag umgås med dem själv. Jag
har levt i verkligheten, Gunilla. Jag har upplevt skat-
tetryck. Jag har upplevt hur det känns att brandskat-
tas. Jag upprepar det jag sade till Reynoldh Fu-
rustrand: Det är helheten det handlar om. Det går inte
att rycka ut åtgärderna en och en och titta på dem
isolerade.
När det sedan gäller detta med att inte kunna byta
röstningsknapp i dag inser jag naturligtvis ert dilem-
ma. Men jag kan alltså konstatera det jag också sade i
slutklämmen i mitt anförande: Då är det i så fall val-
propaganda inför nästa mandatperiod vi lyssnar till.

Anf. 19 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:
Fru talman! Jo, Harald Bergström, vi lever också i
verkligheten, och jag har också levt i verkligheten.
Min verklighet är inte småföretagarens verklighet,
utan min verklighet är att arbeta inom vård och om-
sorg. Den vård och omsorg som bedrivs av personal
runtom i hela landet kräver ett socialt ansvar. Den
kräver solidaritet. Den kräver också att det finns re-
surser så att man kan bedriva vården och omsorgen.
Men vår verklighet kräver också att det finns en pro-
duktion. Dessa två medel tillsammans ska göra att
man utvecklar landet. Vi kräver alltså inte bara en
småföretagarutveckling, utan vi kräver också ett ge-
mensamt ansvarstagande när det gäller vård, skola
och omsorg.
Men jag fick inget svar när det gäller tillväxtpro-
grammen. Vilken metod anser kd att man ska ha för
att utveckla det lokala och regionala och därmed hela
landet?

Anf. 20 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Visst krävs det pengar och resurser.
Men vi ser ju hur en socialdemokratisk politik nu hela
tiden leder till en försvagning av dessa resurser. Det
är kommuner och landsting som i det väsentligaste
varit med och restaurerat, i någon mån, den statliga
ekonomin. Det ser jag inte som en särskilt stor grej
när det gäller att skapa resurser för ansvarstagande
och, som Gunilla Wahlén sade, socialt ansvar.
Jag har varit skeptisk till tillväxtprogrammen, Gu-
nilla Wahlén, men inte motståndare. Jag har inte
dödförklarat dem. Jag tror och avläser att ett underi-
frånperspektiv närmare företagandet skulle kunna ge
ett bättre resultat, ge en hävstångseffekt på det svår-
fångade tillväxtkapitalet i våra län. Det efterlyser jag.
Det ligger bakom våra tankar.

Anf. 21 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Jag tänkte i mitt anförande uppehålla
mig kring betänkandet En politik för tillväxt och livs-
kraft i hela landet, NU4, där jag inledningsvis vill
yrka bifall till reservation nr 3.
Fru talman! Under en lång följd av år har stora
delar av landet inte getts likvärdiga möjligheter att ta
del av den högkonjunktur eller fått del av den tillväxt
som vi totalt sett har haft i vårt land. Det har lett till
en social och regional klyvning. Det har slagit hårt
mot många individer, kommuner och regioner i vårt
land.
Jag tycker att det är förvånansvärt att regeringen i
den proposition som ligger till grund för nämnda
betänkande inte har tagit chansen att ta ett helhets-
grepp om den här problematiken. Man har ej heller
gjort det i andra propositioner under hösten, lika litet
som utskottsmajoriteten i det här utskottet eller i
något annat utskott har tagit några initiativ för att
göra någonting åt den klyvning som vi nu ser påtag-
ligt i vårt land.
Det är nämligen så att i ungefär 200 av landets
289 kommuner står utvecklingen stilla eller går till-
baka. Jag tycker alltså att det är förvånansvärt att man
inte genom att ge likvärdiga möjligheter i alla delar
av landet har gjort några generella förändringar kring
de områden som är så betydelsefulla för att vi ska få
utveckling och tillväxt i alla delar av landet.
Man har, för att ta några exempel, inte i något
betänkande under hösten sett till att infrastruktursitu-
ationen förändras, att kommunikationerna blir bättre,
så att människor, företag och områden i vårt land får
förutsättningar att utvecklas.
Man har inte sett till, trots ett stort antal proposi-
tioner och förslag kring förändringar i vårt utbild-
ningsväsen, att kunskapen kan komma alla till del på
ett bättre sätt än vad som är fallet i dag, kunskapen
som är en viktig generell förutsättning för att man ska
kunna utvecklas som människa och för att bygder och
regioner ska kunna utvecklas.
Man har inte tagit fasta på kulturen som en motor
för att få fart på tillväxten i alla delar av landet.
Man har därtill avstått ifrån att ge de ariella nä-
ringarna likvärdiga förutsättningar, de ariella näring-
arna som är betydelsefulla för sysselsättning och
utkomstmöjligheter i skilda delar av landet.
De här och några till generella förändringar av
politiken i Sverige behövs alltså för att likvärdighet
ska uppnås och förutsättningar ges för tillväxt i alla
delar av landet. Därtill behövs också ett antal riktade
insatser för särskilt utsatta grupper och regioner.
Jag tycker alltså att det är beklämmande och be-
klagligt att det mest bestående både intrycket och
resultatet av den proposition som föregår betänkandet
kommer att bli det s.k. bostadsavvecklingsbidraget.
Det tycks vara det som utgör grunden för regeringens
sätt att hantera förslag för att utveckla hela vårt land.
Låt mig i sammanhanget också, eftersom jag kän-
ner på mig att jag kommer att få någon replik på mig
annars, säga att en annan förutsättning för att männi-
skor, bygder och regioner ska utvecklas är att männi-
skor känner trygghet. En viktig förutsättning för till-
växt och livskraft i hela landet är att vi har ett skatte-
utjämningssystem som utgör grunden för att männi-
skor ska känna trygghet i hela landet. Det är alltså en
förutsättning som skapar likvärdiga möjligheter för
alla kommuner som bedriver kommunal verksamhet.
Det innebär i sin tur att den enskilda människan,
individen, känner trygghet och får förutsättningar att
utvecklas, vilket i sin tur leder till att bygder, regioner
och områden utvecklas i vårt land.
Låt mig också säga, fru talman, att det självklart
måste löna sig att arbeta. Då är det viktigt att vi har
ett skattesystem som uppmuntrar människor att arbe-
ta. Vi har från Centerpartiets sida under hösten lagt
fram förslag om ett nytt inkomstskattesystem som
innebär att förutsättningarna för såväl regional ut-
veckling som enskilda individers utveckling i landet
blir bättre och innebär att det på ett bättre sätt lönar
sig att arbeta, speciellt för låg- och medelinkomstta-
gare.
Den skattesänkning som vi föreslår i detta skatte-
sänkningsförslag bidrar till att vi ökar köpkraften och
gör det mest i svaga och utsatta regioner av landet.
Det visar de undersökningar som vi har gjort kring
det skatteförslag som vi har lagt fram.
Men vi säger också i vår skattemotion på det här
området att det är viktigt att företag får bättre förut-
sättningar att anställa arbetskraft. Med i den tidsålder
vi är inne i, där harmoniseringen är omfattande, måste
vi anpassa våra arbetskraftskostnader inom det områ-
de som vi nu jobbar, nämligen inom den europeiska
unionen. Vi måste alltså harmonisera vårt skattetryck
med övriga delar av Europa, och då är en generell
sänkning av arbetsgivaravgiften nödvändig. Vi har
föreslagit en sådan sänkning, vilken i sin tur kommer
att leda till att förutsättningarna för utveckling i alla
delar av landet blir bättre.
Det vi ser nu är nämligen att många av de företag
som vi har och som är betydelsefulla i stora delar av
landet slås ut, beroende på att arbetskraftskostnaden
är för hög i Sverige. Vi måste alltså göra någonting åt
detta för att utvecklingen ska bli en annan i alla delar
av landet.
Tillgången till infrastruktur och utbildning är en
avgörande faktor för att utveckling ska ske i hela
landet. Infrastrukturen bidrar till att de lokala arbets-
marknaderna förstoras, vilket var ett av de stora re-
sultat som vi kom fram till i den regionalpolitiska
utredningen. Tillgången till utbildning är, som alla
känner till, en nödvändighet. Vi måste som individer
ha ett livslångt lärande. Då måste tillgången till ut-
bildning finnas i alla delar av landet. Det var också
något som vi slog fast i den regionalpolitiska utred-
ningen. Då är det viktigt att vi decentraliserar utbild-
ningen på allt tänkbart sätt och att vi bidrar från vår
sida till att göra utbildning tillgänglig på distans.
Utbildning och infrastruktur är också en del av
den grundläggande service som vi slog fast i utred-
ningen behövs för att människor ska känna trygghet
och för att områden och regioner ska få förutsättning-
ar att utvecklas i alla delar av landet.
Staten har här ett särskilt ansvar för att myndig-
heter, verk och statliga bolag tillhandahåller den här
grundläggande servicen i de andra delarna också. Det
kan alltså inte bara vara så att den allmänna och
grundläggande servicen ska vara lika på utbildnings-
och infrastrukturområdena, utan det måste gälla ett
antal andra områden också.
Jag vill, fru talman, avslutningsvis än en gång yr-
ka bifall till reservation 3.

Anf. 22 REYNOLDH FURUSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Väldigt mycket av det som Eskil Er-
landsson har framfört skulle jag faktiskt kunna in-
stämma i. Jag vill tacka för det mycket förtjänstfulla
arbete vi gjorde tillsammans i den regionalpolitiska
utredningen. Vi hade mycket tuffa diskussioner och
kom ibland fram till olikartade slutsatser, men emel-
lanåt fann vi områden där vi hade en gemensam upp-
fattning.
Jag delar Eskil Erlandssons uppfattning om att vi
långsiktigt måste göra väsentligt mer för att stimulera
de kulturella inslagen och de kulturella områdena
som har så stor betydelse när det gäller att få en bra
regionalpolitik. Där har vi en samsyn.
Jag tror också att det finns mycket i det skatteför-
slag som Centerpartiet håller på att formulera som det
finns anledning för mig som socialdemokrat att titta
lite på.
Men det måste ändå, Eskil Erlandsson, vara lite
genant att det inte blir så mycket av den där skattepo-
litiken om Eskil Erlandssons parti skulle få bilda
regering ihop med Ola Sundell och Moderaterna. Det
blir kanske en annan skattepolitik. Då främjar ju inte
den tillväxten i regioner på samma sätt som Eskil
Erlandsson och jag önskar.
När det gäller frågan om nedsatta socialavgifter
har vi inställningen att vi tror att det ger bättre effek-
ter i stödområde A. Sedan kan vi diskutera om man
ska ha allmänt sänkta arbetsgivaravgifter eller ej. Jag
tillhör dem som tror, rätt eller fel, att en allmän sänk-
ning av arbetsgivaravgifterna inte är någon garanti för
att vi får mer jobb, Eskil Erlandsson.
Riksdagens revisorer gjorde för en tid sedan en ut-
redning och lade fram en rapport där man hade tittat
på de olika bidrag som går ut från statens sida till
företagen. En del kanske är nödvändiga. Men om man
ser totalen av dem och försöker att väga dem i syssel-
sättningshänseende är det svårt att se att de ger någon
väsentlig ökning av antalet jobb.
Därför blir min fråga till Eskil Erlandsson, precis
som till de tidigare talarna:
Kan Eskil Erlandsson peka på någon region i lan-
det som skulle må bättre av den skattesänkning som
moderaterna vill genomföra om de skulle dominera
en borgerlig regering?

Anf. 23 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Låt mig få börja med att återgälda
tacket till Reynoldh Furustrand. Vi hade trevligt och
gjorde ett mycket värdefullt arbete i den regionalpo-
litiska utredningen.
Varje parti framför ju sin syn på hur politik ska
bedrivas och förändras. Jag framför Centerpartiets
åsikt och kommer att göra det i den stundande valrö-
relsen med tron och hoppet om att vi kommer att få
ett större inflytande i svensk politik efter det kom-
mande valet. Moderaterna får självklart framföra sin
syn på detsamma. Därefter är det dags att bilda en
handlingskraftig och duglig regeringskonstellation.
Fram till dess bedriver vi den politik som vi tror på
och som vi vet skulle vara nyttig för utveckling och
tillväxt i alla delar av landet.
Låt mig också säga att de generella arbetsgivarav-
giftssänkningar som vi förespråkar är nödvändiga
därför att vi nu ser jättedramatiska förändringar på
arbetsmarknaden i andra delar av landet än i stödom-
råde A. Jag kan nämna orter som Katrineholm och
Gislaved, bara för att ta några i högen, som inte ligger
inom stödområde A utan ligger i helt andra delar av
landet, områden som traditionellt har varit fram-
gångsrika men tyvärr inte tycks vara det längre.

Anf. 24 REYNOLDH FURUSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Om det vore så väl att sänkta eller
t.o.m. slopade arbetsgivaravgifter skulle göra att FCI
som nu är på väg till Frankrike inte skulle flytta eller
att Scania inte gör den struktur som man anser sig
tvungen att göra, att Flextronics inte skulle flytta
verksamheten från Katrineholm eller att företaget i
Gislaved som tillverkar däck inte skulle upphöra med
tillverkningen. Om det bara vore fråga om arbetsgi-
varavgifterna så skulle jag vara beredd att diskutera
detta med Eskil Erlandsson. Men jag tror att det finns
helt andra orsaker till att vi ser den utveckling som vi
ser. Om det handlar om arbetsgivaravgifterna, Eskil
Erlandsson, så skulle det faktiskt innebära att om vi
sänker dem för t.ex. flygnäringen så skulle väl folk
flyga mer enligt Eskil Erlandssons recept. Men så är
det ju inte. Det är marknaden som förändras, markna-
den som för närvarande ser helt annorlunda ut än den
gjorde tidigare. Den 11 september gjorde gigantiska
brott på hela rese- och turistmarknaden. Där hjälper
inte några sänkta arbetsgivaravgifter. Vi måste få till
ett annat tänkesätt, Eskil Erlandsson. Och det kan
Eskil Erlandsson och jag hjälpas åt med på samma
sätt som vi jobbade konstruktivt i den regionalpolitis-
ka utredningen. Men skattesänkningar och arbetsgi-
varavgiftssänkningar löser inte dessa problem.

Anf. 25 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Ett sätt att skapa tillväxt när vi nu
jobbar på en harmoniserad marknad är ju att ha har-
moniserade förutsättningar och lika villkor inom den
marknad som vi jobbar på. Och det är i vårt fall nu-
mera den europeiska unionen. Vi måste alltså, enligt
mitt sätt att se, se till att vi harmoniserar så mycket
som möjligt inom den marknad som vi nu jobbar på,
annars kommer företag att slås ut.
Det stora praktexemplet som jag i normalfallet
brukar tala mycket och länge om är de areella näring-
arna och förutsättningarna för svenskt jordbruk där vi
inte har skatter som är harmoniserade med den mark-
nad som vi jobbar på, vilket gör att stora delar av
svensk lantbruksnäring i dag håller på att slås ut till
förfång för bygder och regioner i vårt land.
Låt mig avslutningsvis säga att en av regeringens
stora uppgifter måste vara att sammantaget lägga
fram förslag för den här kammaren så att vi kan fatta
beslut och så att vi får tillväxt i alla delar av landet.
Det har man inte gjort, Reynoldh Furustrand, när det
gäller denna del.

Anf. 26 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:
Fru talman! Jag vill också tacka för vårt fina sam-
arbete i den regionalpolitiska utredningen som gjorde
att vi hade tillfälle att på djupet verkligen diskutera
dessa för regionalpolitiken viktiga frågor. Men det
arbetet gav mig också en övertygelse om att vi är
överens om att utbildning är en mycket viktig faktor
för att skapa sysselsättning och för att ge människor
möjlighet att skaffa nytt jobb eller starta företag i hela
landet.
Därför blir jag väldigt förvånad när jag ser siffror
på hur Centerpartiet tillsammans med de övriga bor-
gerliga partierna vill fördela anslagen för regionalpo-
litiska åtgärder. Det framgår klart och tydligt att Mo-
deraterna vill sänka anslaget med 690 miljoner kro-
nor, Kristdemokraterna vill sänka anslaget med 790
miljoner kronor, Folkpartiet vill sänka anslaget med
750 miljoner kronor, medan Centerpartiet vill höja
anslaget med 138 miljoner kronor.
I det arbete som vi har bedrivit när det gäller
kompromisser, samarbete och budget måste alla ge
och ta. Hur mycket kommer ni i Centerpartiet att ge i
förhållande till dessa siffror och det förslag som nu
föreligger? Hur mycket kan ni stå upp för att ni vill
ha lärcentra, att ni vill ha glesbygdsbutiker och att ni
vill ha en levande landsbygd i det samarbete som ni
kommer att ha med de andra borgerliga partierna?
Vad kommer ni att dagtinga på? Hur ska ni få en bra
regional utveckling tillsammans med de övriga bor-
gerliga partierna?

Anf. 27 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt tidigare inlägg
presenterar vi vår politik för svenska folket, precis
som Gunilla Wahlén presenterar Vänsterpartiets poli-
tik för att därefter inleda samarbete och diskussioner,
i Gunilla Wahléns fall med nu sittande regering och i
mitt fall med de systrar och bröder som finns på den
andra sidan, på den icke-socialistiska sidan.
Låt mig också säga när det gäller flera andra om-
råden som är viktiga i fråga om regionalpolitiken,
t.ex. infrastrukturen, att det är min bedömning att
likheten i anslagstilldelning är betydligt större än
inom detta ganska lilla anslagsområdet.
Infrastrukturen är ju en av de grundläggande för-
utsättningarna för att tillväxt ska skapas och vara
möjlig i alla delar av landet. Där har Gunilla Wahlén
sett till, tillsammans med nu sittande regering och
miljöpartisterna, att hålla nere anslagen så att det inte
är möjligt att få den tillväxt som jag tror att både
Gunilla Wahlén och jag vill ha, nämligen tillväxt i
alla delar av landet.

Anf. 28 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:
Fru talman! Självklart ska varje parti förorda sin
politik inom alla politikområden. Men när man sitter i
förhandlingar måste man ge och ta. Om man tittar på
ett snitt av de siffror som ni har kommer man att
hamna någonstans i jämförelse med det förslag som
vi har på utgiftsområde 19. När vi ser det gemen-
samma förslaget från s, v och mp är det detta förslag
som ligger, men när en borgerlig regering kommer att
diskutera den regionala politiken har inte väljarna
någon aning om var Centern hamnar i den politiken.
Var hamnar Centerpartiet när det gäller skatteut-
jämningssystemet, där det är vitt skilda synpunkter
inom de borgerliga partierna? Var hamnar ni när det
gäller landsbygdsavdrag? Var hamnar ni när det gäl-
ler olika insatser för att stärka landsbygden och den
regionala utvecklingen?

Anf. 29 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Låt mig börja med skatteutjämningen.
Jag har i ett flertal debatter sagt att Centerpartiet är
garanten för att vi ska ha ett skatteutjämningssystem i
det här landet. Vi kan alltid diskutera på marginalen
innehållet i det här systemet, men att vi ska ha ett
sådant system är Centerpartiet garanten för, och har
så varit så länge systemet över huvud taget har fun-
nits. Vi kommer fortsatt att vara garanten för det här
systemet, därför att det är så oerhört viktigt för att
människor ska känna trygghet i alla delar av landet,
detta beroende på att det är kommuner och lands-
tingskommuner som tillhandahåller trygghet för den
vanliga människan.
När det gäller den andra delen, vem som ska styra
i en eventuell ny regeringskonstellation, är det åter-
igen på det sättet att vi står för vår politik och söker
stöd hos svenska folket i allmänna val. Vår förhopp-
ning är självfallet att vi ska få ett större inflytande i
den här kammaren efter det kommande valet, så att vi
får ett större genomslag för vår politik. Det kommer i
sin tur att leda till utveckling i alla delar av landet på
ett annat sätt än vad vi ser för närvarande, nämligen
en avveckling av stora delar av Sverige, en avveck-
ling som vi ser nu när Gunilla Wahlén är med och
styr.

Anf. 30 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! I näringsutskottets betänkande nr 2
har vi fyra borgerliga partier och Miljöpartiet enats
när det gäller EU:s framtida regionalpolitik, som
tidigare har sagts. Jag yrkar givetvis bifall till utskot-
tets förslag på den punkten.
Folkpartiet deltar inte i beslutet om budgetramar-
na, och vi har ett särskilt yttrande som vi har fogat till
betänkandet.
För min del, och för de flesta andra, förmodar jag,
är det viktigaste betänkandet i dag näringsutskottets
betänkande nr 4, som är en reaktion på regeringens
proposition En politik för tillväxt och livskraft i hela
landet.
För mig, som var Folkpartiets representant i den
regionalpolitiska utredningen, som många redan har
varit inne på, är det på många sätt en besvikelse att
regeringen inte nådde mer än en liten bit i förhållande
till vad hela den regionalpolitiska utredningen, inklu-
sive regeringspartiets företrädare, hade föreslagit. Jag
hade en förhoppning när utredningens betänkande
lades fram - förmodligen lite naivt, på grund av att
det var den första utredning av det här slaget jag varit
med i - att vi ändå skulle åstadkomma mer nytt än det
blev. När regeringens proposition lades fram förstod
jag att det i princip bara "bidde en tumme", som man
brukar säga.
Vi hade diskuterat mycket om att avveckla så
mycket som möjligt av de selektiva bidragen, att satsa
mer på utlokaliserad utbildning osv. Men det blev
inte så mycket av borttagandet av selektiva bidrag.
Vi i de fyra borgerliga partierna har i reservation 1
väl beskrivit det som vi alla tycker.
Den regionalpolitiska propositionen innehåller
inte mycket av den omorientering som den regional-
politiska utredningen banade väg för. Regeringen
håller i stort sett fast vid en föråldrad politik med
bidrag, delegationer, utredningar och förstärkt statlig
styrning. Detta kanske bl.a. beror på att landshöv-
dingarna i de fyra nordligaste länen gjorde tummen
ned för utredningens idéer. De ville i stället behålla
de selektiva bidragen och därmed länsstyrelsernas
inflytande över fördelningen av pengar. En del av
bidragen behöver finnas kvar tills vidare - det håller
jag med om - bl.a. för den viktiga medfinansieringen
till EU-bidragen, så länge de finns kvar. Men i övrigt
vill vi satsa på annat: förbättrade möjligheter för
företagande samt enklare och färre regler.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Jag kan inte här, av tidsskäl, gå in på alla de re-
servationer där Folkpartiet finns med, och jag kom-
mer inte heller att yrka bifall till dem alla. Men jag
vill kort beröra några punkter.
I punkten 7 om stärkt lokal näringslivsutveckling
anser vi, tillsammans med Moderaterna och kd, att ett
sådant program inte behövs. Vi hävdar i stället att det
viktigaste är att snabbt driva igenom det regelförenk-
lingsarbete som Småföretagsdelegationen föreslog.
På punkt 8 har vi i reservation 5 föreslagit att av-
dragsrätten för arbetsresor med bil ska förbättras.
Folkpartiet har också i motioner föreslagit att av-
dragsrätten ska omfatta resor till och från barntillsyn,
men vi har i dagsläget nöjt oss med att tillsammans
med de övriga borgerliga partierna yrka att rätt till
avdrag för resa till och från förskola i anslutning till
arbetsresa skyndsamt ska utredas.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 5.
När det gäller lokala och regionala resurscentrum
för kvinnor har vi, tillsammans med Moderaterna och
kd, anfört att det finns en del åtgärder som är särskilt
viktiga för att främja kvinnors företagande: etable-
ringsfrihet i den offentliga sektorn, att uppmuntra
avknoppningar av offentlig verksamhet och att se till
att upphandling av kommunal verksamhet sker i kon-
kurrens. Vi vill också att det viktiga arbete som de
regionala och lokala resurscentrumen bedriver ska
ges goda förutsättningar.
I arbetet i den regionalpolitiska utredningen stred
jag hårt för att framhålla betydelsen av utlokaliserad
högskoleutbildning. I utbildningsdebatten i fredags,
den 7 december, framhöll jag att vi i utredningen i
princip var överens över partigränserna om att kom-
muner som tar emot utlokaliserad utbildning bör
kompenseras för de extra kostnader som är förknip-
pade med utlokaliseringen - lokaler för undervisning,
extra biblioteksresurser, lokaler för studentkåren
m.m. Vi tyckte att de här pengarna inte ska vara regi-
onala medel under utgiftsområde 19 utan komma från
Utbildningsdepartementets utgiftsramar. Men Utbild-
ningsdepartementets expert gillade inte vår stånd-
punkt, och nu kämpar kommunerna med att klara av
extrakostnaderna, som uppgår till ansenliga belopp.
I min hemkommun, Lycksele, har vi i dag bl.a. en
lärarutbildning, som förmodligen kommer att vara
mycket betydelsefull för rekryteringen av nya lärare
när ett stort antal 40-talister går i pension. Vi har
också, tillsammans med ytterligare tolv kommuner i
den s.k. Akademi Norr, många andra utbildningar
som gör det möjligt för människor som annars inte
skulle välja att skaffa sig en akademisk utbildning att
faktiskt göra det.
Jag hoppas därför att mina norrländska kamrater i
alla partier ställer upp och propagerar för att vi ska få
mer pengar på utbildningsområdet just för den här
typen av utgifter.
Jag vill yrka bifall till vår gemensamma reserva-
tion 8.
Till sist ska jag beröra reservation 9 om regionalt
nedsatta sociala avgifter.
I flera år har vi fört en nästan hopplös kamp mot
Socialdemokraterna om den här nedsättningen. Rege-
ringen har hävdat att EU inte godkänner en nedsätt-
ning. Jag har själv varit på besök hos företag i det inre
av Norrbotten och fått belägg för, t.o.m. i skriftlig
form, att EU de facto har sagt att det är okej med en
nedsättning. Och i den regionalpolitiska utredningen
fick vi besked om att det är möjligt att införa en ned-
sättning av de sociala avgifterna på upp till 100 000
euro på tre år, dvs. ca 900 000 kr.
Detta faller inom ramen för det s.k. de minimistö-
det. Regeringens förslag nu innebär enligt vår mening
en halvmesyr. Vi anser att hela det tillåtna beloppet
borde kunna utnyttjas. I vår reservation har vi anfört
att man bör anstränga sig för att få en utökning av
stödet till alla branscher. Det är min förhoppning att
regeringen ändå lyssnar på dessa önskemål.
För tids vinnande yrkar jag inte bifall till reserva-
tionen.
Sedan kan jag inte underlåta att kort ta upp rege-
ringens förslag om stöd till kommunala bostadsföre-
tag, även om det inte finns med i det här betänkandet.
Det är behandlat i bostadsutskottets betänkande nr 1.
I det betänkandet, liksom i debatten här i kammaren,
har jag framfört att Folkpartiet är mycket kritiskt till
den här typen av stöd. Vi tycker att det är en flirt med
röda kommuner. Det är inte rimligt att de kommuner
som har ansträngt sig oerhört hårt för att klara av sin
situation inte får någonting, medan de som bara låter
det hela gå ska få hjälp. Det är vi helt emot.
Jag står alltså bakom övriga reservationer där mitt
parti finns med, men jag nöjer mig tills vidare med
det jag nu har anfört.

Anf. 31 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Den strävan som präglar den här pro-
positionen är att få fram väl fungerande lokala ar-
betsmarknadsregioner i hela landet. Allra viktigast för
att få fram detta är några saker, t.ex. en fungerande
infrastruktur med järnvägar och vägar, företagsfrågor
och utbildning i mycket vid mening och service till
den befolkning som bor ute i landet.
Miljöpartiets landsbygdspaket går ut på att männi-
skor ska kunna komma fram året runt på hela vårt
vägnät och att industrierna kan köra med sina trans-
porter där detta behövs. Viktiga järnvägssatsningar
ska kunna komma i gång. Det är alldeles nödvändigt
för att transportsystemet så småningom ska bli mer
ekologiskt hållbart än vad det är i dag.
När det gäller företagsfrågorna finns det några
frågor som är alldeles särskilt viktiga. Det gäller t.ex.
frågan om kapital, dvs. företagens möjligheter att få
lån eller riskkapital. Det gäller också deras möjlighet
att få kompetenta människor som arbetar i företagen.
Detta är två flaskhalsar som särskilt företagen i gles-
bygden upplever.
Jag besökte en företagare i Storuman som ligger i
Västerbottens inland. Han berättade att han stångade
sitt huvud blodigt för att få låna pengar. Han hade fått
höra av en presumtiv långivare att om han flyttade sitt
företag till kusten skulle han satsa, men inte i Storu-
man. Det var en konflikt som han inte tyckte om. Jag
tycker också att det är förskräckligt. Någonting måste
göras åt detta. Det finns ju rätt många ansatser till att
göra någonting åt det här. I den proposition som vi
diskuterar står det att regeringen bedömer, avseende
statens insatser för riskkapital i huvudsak, att de ska
inriktas mot att skapa institutionella förutsättningar
för den privata marknaden. Statliga aktörer inom
riskkapitalmarknaden ska ha en uttalat marknads-
kompletterande roll. Nätverk mellan investerare,
konsulter och entreprenörer ska främjas.
Tidigare var det ju också så att man ansåg att svå-
righeter att få lån och kapital främst gällde ungdomar,
kvinnor och invandrare. Men nu har alla blivit alltmer
överens om att detta inte är sant. Det gäller i princip
alla små företag, men naturligtvis allra mest i gles-
bygden t.ex. i Norrlands inland.
Någonting som vi verkligen prioriterar är genom-
förandet av ett system för statliga lånegarantier. Det
pågår ett arbete för att få fram det. Det var ett krav
från oss att ett förslag på hur detta ska se ut måste
komma fram före valet.
Sedan är vi också väldigt nöjda med att arbetsgi-
varavgifterna sänks i stödområdet. Yvonne Ångström
har berättat en del om det, så jag ska inte uppehålla
mig vid det. Det är ett viktigt stöd. Det har pratats
särskilt mycket om det i Norrbottens inland, men det
är viktigt för alla företagare i stödområdet.
När man hälsar på dem brukar de också nämna att
transportstödet är ett mycket viktigt stöd för att göra
Sverige rundare så att de inte ska ha ett handikapp av
att de är så långt från sina marknader.
Ett generellt problem som vi har i Sverige är att vi
har för få små företag, och särskilt företag som drivs
av kvinnor och invandrare. Det behövs verkligen
speciella insatser för detta. Kvinnliga affärsrådgivare
är en bra satsning. Affärsrådgivning för kvinnor och
invandrare har vi fått medel till i budgeten, och det är
vi glada för. Det innebär att den här verksamheten
kan fortsätta.
Sedan har vi också lokala resurscentrum för kvin-
nor som är en viktig satsning. Vi har fått fram en
basfinansiering för detta i den här propositionen, och
det är jag mycket nöjd med.
En grupp som däremot inte har fått någon utvid-
gad basfinansiering är de lokala kooperativa utveck-
lingscentrumen. De erkänns i propositionen för sitt
viktiga arbete. Man vill bl.a. gärna att de ska fortsätta
att utveckla den sociala ekonomin och ta ett stort
ansvar där och att de ska ta ett stort ansvar för att
utveckla kreditgarantiföreningar, som är något myck-
et intressant som skulle kunna vara en lösning på en
del av problemen i glesbygden, i små orter och i små
regioner. Man har alltså bedömt att de lokala koope-
rativa utvecklingscentrumen klarar att göra dessa
stora viktiga uppgifter med mycket små medel. Jag är
rädd för att i stället för att vara en stimulans för dem
att arbeta vidare, innebär den medelssatsning som har
gjorts att man bränner ut de lokala kooperativa ut-
vecklingscentrumen i stället för att hjälpa dem till ett
bra arbete.
Lokal utveckling i vid bemärkelse är naturligtvis
mycket viktigt. Här finns en hel del bra förslag i pro-
positionen. Jag vill nämna några nyheter som jag
tycker är intressanta. Det gäller bl.a. detta med bya-
pengar. Det är en väldigt liten anslagspost, men det är
en början till något nytt. Lokala grupper ska kunna
söka och få medel för lokal utveckling. Det är gläd-
jande, även om det är litet. Det kan peka mot en ut-
veckling framöver. Sedan finns det också andra för-
slag på lokal utveckling som kan bli betydelsefulla.
Någonting mycket basalt i förslaget om väl funge-
rande lokala arbetsmarknadsregioner är att bygga upp
innovationssystem och kluster. Det diskuteras en hel
del i betänkandet. Det är naturligtvis ett mycket vik-
tigt område. Jag gläds särskilt åt att medel har getts
t.ex. till ett träkluster. Det är ett oerhört viktigt områ-
de som behöver utvecklas. Förnybar svensk råvara
ska naturligtvis utvecklas och inte sättas på snålkost
så att ingenting händer. Det är jätteviktigt med en
avancerad förädling, och den kan gärna ligga i gles-
bygden. Det händer ju också, eftersom råvaran finns
där. Jag ser mycket positivt på detta. Det handlar om
20 miljoner. Det är inte mycket pengar, men det är i
alla fall något.
Man satsar också på bil- och komponenttestklust-
ret, och det är bra. Det kan utvecklas mycket, särskilt
om man arbetar tillsammans t.ex. med Internet Bay.
Man satsar också på hållbar utveckling inom mine-
ralutvinnande branscher. Detta ligger även inom
Norrlands inland. Det är fråga om behövliga och
glädjande satsningar.
Ett ytterligare område där det behövs insatser är
servicesektorn, som vi också har pratat mycket om.
Det har på det området föreslagits en rad åtgärder.
Det ska komma till en del lokala utvecklingsprogram
för kommersiell service. Dessutom sätts extra medel
in för att motverka ytterligare försämringar. Man kan
kanske nämna att statliga myndigheter och företag får
i uppdrag att ta ett större ansvar än vad de hittills har
gjort. Vi får hoppas att de också gör detta.
Jag tycker att det är intressant att Konsumentver-
ket får i uppdrag att utveckla och testa nya lösningar
inom det kommersiella serviceområdet. Det finns där
redan väldigt goda exempel. Studerar man dem och
utnyttjar innovationskraften hos den lokala befolk-
ningen kan säkert mycket göras för att skapa en bättre
service än vad vi har nu.
I det sammanhanget vill jag gärna nämna kollek-
tivtrafiken. Det är viktigt att den utvecklas. När man
besöker människor i glesbygden brukar de ibland
göra den kommentaren att det är väldigt många trans-
porter som passerar förbi. Det gäller inte bara kollek-
tivtrafik utan också varutransporter och samhälleliga
transporter av olika slag. Det passerar förbi bilar och
transportfordon, men det är få av dem som man man
åka med i. Man kan nästan bara åka med den egna
bilen och med någon enstaka glesbygdsbuss.
Man har gjort försök med samordning av lokala
transporter och fått mycket bra resultat. Man har fått
en avsevärt höjd servicenivå till oförändrad kostnad.
Jag tycker att det här är ett mycket viktigt område,
som man kan koncentrera sig lite på. Jag hoppas
också att så kommer att ske. Jag har i alla fall fått
något slags löfte om det.
Ytterligare ett jätteviktigt område är utbildning.
Låt mig nämna några förslag i propositionen. Nätuni-
versitetet kan bli väldigt betydelsefullt. Det gör att
man kan bo i glesbygd och på platsen få en avancerad
undervisning. Det är naturligtvis väldigt bra och ger
stora möjligheter. Collegeutbildning gör att man kan
rekrytera grupper som inte har så stor studievana. Att
de får möjlighet att testa detta är viktigt, särskilt efter-
som vi vet att utbildningsnivån ofta är lite lägre i
glesbygden än på andra håll. Nätuniversitetet kan
göra att människor vågar satsa på en utbildning eller
åtminstone prova på en sådan.
En annan viktig insats är den starkt utökade sats-
ningen på olika former av samverkan mellan univer-
sitet och andra utbildningsanordnare. Det görs redan
mycket på detta område, och det finns mycket mer att
göra. En satsning på skola och utbildning är helt cen-
tral för att få den regionala utvecklingen att växla upp
ytterligare.
Propositionen markerar en början till att vända
skutan, men det återstår mycket arbete och många
ytterligare förändringar innan vi har kommit ett långt
stycke framåt i den regionala utvecklingen. Detta är
en början som vi inte ska förakta, och den ska vi
stödja.
Jag går nu över till betänkandet NU2, och jag vill
där lite grann kommentera det ställningstagande som
vi har gjort tillsammans med borgarna. Det gäller
EG:s framtida regionalpolitik. EU:s egen revision har
kommenterat hur medlen används i strukturfonder
och regionalfonder, och man kommer med en mycket
svidande kritik. Man skriver så här:
Svagheter i bokföringssystemen och förfaranden
innebär att den information som läggs fram i vissa
fall är felaktig eller ofullständig, vilket ger upphov till
en väsentlig förekomst av fel.
Därtill har brister i handläggning och kontroll
uppdagats, och problemen verkar vara störst inom
strukturfondsområdet. Man skriver också att nivån på
konstaterade fel fortfarande är för hög. Nästan samt-
liga fel finns på stödmottagarnivå.
De mest betydande av de väsentliga fel som Revi-
sionsrätten redovisat i rapporten för 1999 är enligt
redogörelsen i budgetpropositionen rapporteringen av
ej stödberättigade utgifter, för högt deklarerade ut-
gifter, ej tillräckligt med verifierade underlag, ej
tillämpning av offentlig upphandling, felaktiga be-
räkningar och otillåtna avdrag.
Jag tycker att bara det här gör att man kan bli lite
skeptisk mot de här stöden.
Att man ska inta en skeptisk hållning och ska ha
bestämt sig för vad man vill innan man går in i för-
handlingar tycker jag inte är några konstiga krav.
Varför ska inte Sverige ha en hållning inför de för-
handlingar vi går in i om strukturfonderna? Jag tycker
faktiskt att det är obegripligt.
För min del anser jag att reformerna behövs och
att inriktningen av regionalpolitiken måste ändras.
Jag tycker att när EU ska stödja olika regioner för att
gynna tillväxt och utveckling ska de fattigaste regio-
nerna komma i fråga. Det är de som behöver stöd. Vi
kan inte fortsätta att i den utsträckning som nu sker
dela ut jättestora stöd. Det påpekas i propositionen att
Sverige har fått väldigt mycket stöd till sin regional-
politik, men det sägs inte att vi har betalat in väldigt
mycket mer än vad vi har fått ut.
Jag vill dock ge ett erkännande av att många av
arbetssätten i de regionalpolitiska stödformerna är
bra. Man har säkert rört om i grytan ordentligt under
några år och fått människor att samarbeta på nya sätt.
Lärdomarna från detta tycker jag inte att vi ska un-
derskatta. Dem kan vi gott ta med oss. Jag tycker
dock att vi måste motverka att EU alltmer utvecklas
till en transfereringsunion som medlemsländerna
betalar in pengar till för att sedan få dem tillbaka i
form av strukturstöd.
Detta är viktigt för en vettig ekonomisk hantering
och även för att motverka korruption och sådana
saker. Jag står i den här frågan på utskottsmajorite-
tens sida.

Anf. 32 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Ingegerd Saarinen talade i inled-
ningen av sitt anförande mycket och länge om beho-
vet av bra vägar. Jag vill i det sammanhanget göra ett
konstaterande, nämligen att det i den samverkanspro-
position som handlar om detta, alltså den infrastruktu-
rella propositionen, verkligen inte märks något av det
som Ingegerd Saarinen talar om i sitt anförande i dag.
Vi kommer att få behålla bra många "puckelpistar" i
Sverige med de anslag som ni har medverkat till i den
propositionen.
Så till min fråga: Bejakar Ingegerd Saarinen och
Miljöpartiet bilen som kommunikationsmedel eller
inte? Jag tycker att vi får lite dubbla budskap från
Miljöpartiet. Bilen är ytterst väsentlig för att männi-
skor ska kunna ta sig till och från olika ställen, och
jag tänker då speciellt på dem som bor på den svens-
ka landsbygden.

Anf. 33 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag är lite förvånad över att Eskil
Erlandsson inte känner till att det gäller en proposi-
tion som vi har samarbetat om men att vi hoppade av
från den, vilket betyder att det är Socialdemokraterna
och Vänstern som står för dess förslag. Orsaken till
att vi hoppade av var att en mycket stor del av de
medel som vi ville använda till det regionala vägnätet
för tjälsäkring, upprustning osv. i stället gick till
Hallandsås, citytunneln i Malmö och utbyggnad av en
massa motorvägar, dvs. sådant som vi inte kan ac-
ceptera. Vårt förslag innebär att betydligt mer pengar
anslås till det lokala och regionala vägnätet och till
grusvägarna.
Jag är glad över att jag har fått tala om det för Es-
kil Erlandsson, så att inte missuppfattningen kvarstår
att vi var med om den propositionen. Det var vi alltså
inte.
När det gäller bilarna förstår jag att man kan få fel
uppfattning. Medierna är inte särskilt välorienterade
kring vad Miljöpartiet vill. De skriver lite hur som
helst. Jag ska inte referera de mest hårresande exem-
pel man kan se på hur medierna hanterar oss. Natur-
ligtvis tycker vi att bilar behövs, men i rätt samman-
hang. Det är viktigt att vi minskar biltrafiken för att
minska avgaserna och för att komma åt växthusef-
fekten.
Avslutningsvis vill jag poängtera att bilen är nöd-
vändig i glesbygden. Även om man får en bra komp-
letteringstrafik och en samverkande trafik går det inte
att klara sig utan bilen i glesbygden. Mycket viktigt är
att vi äntligen får ordning på reglerna för miljöklass-
ning av drivmedel, reglerna för koldioxidutsläpp osv.
Får vi inte ordning där, får vi aldrig fram förnybara
drivmedel och miljövänligare drivmedel. Detta är en
mycket prioriterad fråga för mig.

Anf. 34 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! För det första vill jag framföra en ur-
säkt.
För det andra undrar jag om ni i Miljöpartiet efter
det resonemang som nu förs är beredda att ändra på
det förslag i det betänkande som ska behandlas på
torsdag som handlar om infrastrukturella satsningar i
Sverige. Det tycks inte finnas en klar majoritet från
den "normala" regeringskonstellationens sida. Är ni i
Miljöpartiet alltså beredda att på torsdag göra de
förändringar som behövs så att vi får en annan ut-
veckling i hela Sverige än den utveckling som vi haft
så här långt och som vi kommer att få i och med det
betänkande som förmodligen klubbas igenom i dag?

Anf. 35 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Herr talman! Eftersom vi inte var med om propo-
sitionen i fråga utgår jag från att vi har egna reserva-
tioner i det betänkandet. Jag har ännu inte hunnit med
att närmare studera det, men det tar jag för givet.
Socialdemokraterna och Vänstern satsar 17 mil-
jarder på det regionala vägnätet. Vi satsar 30 miljar-
der. Detta är bara ett exempel.

Anf. 36 OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Välkommen in i det borgerliga
gänget, Ingegerd Saarinen!
Jag har en fråga och ett resonemang kring detta
med träförädling, skog och annat som Ingegerd Saa-
rinen talade väldigt väl om och ville utveckla på olika
sätt. Värdet på den svenska skogen bestäms i väldigt
hög grad av kostnaderna för energi och transporter -
det är oerhört mycket transporter i den här branschen
- innan man får ett värde i handen.
Miljöpartiets politik är tydlig på den här punkten,
nämligen att när det gäller energi ska skatter och
annat göra att man använder mindre av energi - till
förfång för pappersindustrin.
Likadant är det när det gäller transporter. Man vill
öka kostnaderna på drivmedelssidan för att minska
biltrafiken. Kostnaderna ökar för transporterna, och
värdet på skogen minskar.
Min enkla undran är följande: Blir det över huvud
taget någon träförädling, och blir det något värde på
den svenska skogen med det här förhållningssättet? Å
ena sidan höjer man ju kostnaderna påtagligt. Å andra
sidan talar man om värde och förbättring vad gäller
träförädling och den svenska skogen.

Anf. 37 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller de stora och långa
transporterna samt energikostnaderna vill vi ha inte
bara en höjning av energikostnaderna utan också en
sänkning av arbetsgivaravgifterna. Vi vill alltså ha en
skatteväxling. Tanken är att det ska gå jämnt ut mel-
lan höjda energikostnader och sänkta kostnader för
arbete. Detta ska alltså inte drabba de här industrierna
speciellt.
Sedan tror jag att ännu viktigare än energikostna-
derna i de här företagen är att de får utvecklas med
mycket av nya innovationer och en mycket bra politik
på det området. Det är att använda det förnybara träet
i olika sammanhang där det nu inte används, att
marknadsföra detta ute i Europa och i andra världs-
delar och att utveckla det här i Sverige tillsammans
med universitet och högskolor. Det är där som de
stora vinsterna kan göras.

Anf. 38 OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Ekvationen går inte ihop! Skogsin-
dustri och träförädlingsföretag är nämligen en väldigt
kapitalintensiv verksamhet. Visst har det en påverkan
om man sänker skatterna på arbetsgivaravgifter och
annat, men de stora kostnaderna ligger på helt andra
områden - transporter, kapital och hela den delen.
Med ert resonemang kan man inte kompensera just
den här näringsgrenen med nämnda typ av åtgärder.
Om dessa radikala åtgärder vidtas på energisidan -
såväl när det gäller elenergin som när det gäller
transportsidan - kommer det att bli så att trädet står
kvar. Det där med träförädling kommer då att stanna
vid vackert prat.
Det är i den delen som jag tror att ni i Miljöpartiet
skulle ha ett annat förhållningssätt. Då skulle trovär-
digheten i resonemanget bli en helt annan.

Anf. 39 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Herr talman! Industrierna i Sverige har faktiskt
ingen energiskatt. Vidare har de nedsatt koldioxids-
katt. De energiintensiva industrierna i Sverige har
ännu bättre villkor. Det är vi alls inte emot, utan vi
tycker att de ännu bättre villkoren för dem ska kvar-
stå. Precis som Ola Sundell säger har de lite speciella
villkor. Vi är absolut inte ute efter att slå ut industri-
erna som bildar basen i Sveriges ekonomi.
Jag glömde resten här. Det var något viktigt, men
talartiden är tydligen slut.

Anf. 40 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka utskottet
för behandlingen av propositionen En politik för
tillväxt och livskraft i hela landet.
Det finns stora skillnader i förutsättningarna för
tillväxt mellan olika delar av Sverige. Under de se-
naste åren har storstäderna nästan exploderat av nya
företag, och entreprenörer har i vissa fall kunnat lan-
sera nästan vilka idéer som helst och ändå fått banker
och riskkapitalister att satsa på dem.
Förra veckan träffade jag Peter Egardt som är vd
för Stockholms Handelskammare. Han berättade om
en undersökning som de gjort och som visar att 53 av
de största företagen i Sverige har startats här i Stock-
holm. Han berättade också att samma undersökning
visar att de flesta företag som har sitt huvudkontor
här i Stockholm ändå har majoriteten av sina anställ-
da i resten av landet. Han menade att detta visar att
varje ny arbetsplats i Stockholm genererar drygt en
arbetsplats utanför Stockholm. Riktigt så enkelt är det
kanske inte, även om han säkert har rätt i sina siffror.
Jag kan ändå hålla med Peter Egardt om att det är
viktigt för hela Sverige att tillväxten är hög i Stock-
holm. Men ännu viktigare är att vi ser till att inte bara
Stockholm utan hela landet har goda förutsättningar
för tillväxt. Så är det inte i dag.
När jag rest runt i vårt land och träffat företagare
har jag hört många beskrivningar av hur banken sagt
till dem att de kan få lån om de flyttar till Stockholm.
Med ett sådant förhållningssätt ges inte de bästa för-
utsättningarna och de bästa chanserna för utveckling
och tillväxt i vårt land.
Vi lever i en globaliserad värld, i en värld där
händelser på andra sidan jorden påverkar både vår
ekonomi och våra tankar på bara tiondelen av en
sekund. Oavsett om vi vill det eller inte måste både
företag och människor ta hänsyn till konkurrenter och
nya idéer som finns i hela vår värld. Då kom-
mungränser och nationsgränser spelar en allt mindre
roll ökar våra möjligheter, samtidigt som vi utsätts för
en ökad konkurrens.
Vårt land präglas av både likheter och olikheter.
Här finns vitt skilda geografiska förutsättningar, olika
befolkningsstrukturer, skilda näringslivsstrukturer
och en mängd av både möjligheter och problem.
Ambitionen med politiken är att anamma olikhe-
terna. Vi vet att de berikar oss. Ambitionen är också
att fånga och uppmuntra den kraft som finns i den
lokala utvecklingen. Det är kraften hos enskilda
entreprenörer, hos politiker, hos innovatörer, ideella
ledare, kooperatörer och byautvecklare. Det är män-
niskors vilja att förändra som i sig är förutsättningen
för utvecklingen. Det är livskraften och livslusten
som gör skillnaden i Sveriges kommuner, skillnaden
mellan om det finns en framtidstro eller inte.
Huvudtemat i propositionen för regional tillväxt
och livskraft i hela landet är att varje region måste ges
förutsättningar att utvecklas. Vi utgår från männi-
skornas och företagens behov och vardag. Kommu-
nerna måste ges ekonomiska möjligheter att ge sina
invånare en väl fungerande skola, vård och omsorg.
Det måste finnas till tillgång till kommunikationer
som fungerar, till utbildning och kompetensutveck-
ling.
Det bästa sättet att skapa förutsättningar för lik-
värdig service i hela landet är det kommunala utjäm-
ningssystemet. Det kommunala utjämningssystemet
är grunden för ett sammanhållet Sverige. Men med en
befolkningsutveckling vi ser i dag räcker inte det. Vi
måste göra än mer. Vi föreslår därför ett extra stöd till
de kommuner som tappat allra flest invånare.
Vi erbjuder också att staten kan ta ett än större an-
svar för de tomma lägenheter som finns runtom i vårt
land. I dag är kostnaderna för de tomma lägenheterna
en tung ekonomisk börda för många kommuner. För-
valtandet av tomma lägenheter tar mycket tid och
kraft. Det är tid och kraft som i stället skulle kunna
ägnas åt utveckling och att skapa en beredskap för
den framtida utvecklingen. Genom att staten erbjuder
sig att ta en del av ansvaret ger vi kommunerna en
möjlighet att lägga energin på utvecklingsfrågor.
Vi fortsätter också de senaste årens historiska
satsningar på utbildning. Våra regionala högskolor
och våra universitet är viktiga motorer runtom i vårt
land. De är viktiga för enskilda personer, näringslivet
och för den lokala dynamiken. Vi tredubblar nu pri-
slappen på distansutbildningsplatser. Vi stöttar kom-
munerna i uppbyggnaden av lärcentrum. Vi föreslår
pengar för mer samarbete mellan kommuner, hög-
skolor och näringsliv.
Trots de stora skillnader vi ser mellan olika plat-
ser i vårt land finns det ändå likheter mellan det som
växer och utvecklas. Det är i miljöer där innovatörer-
na, entreprenörerna, eldsjälarna och politikerna sam-
arbetar och bygger nätverk som idéerna också får en
chans att utvecklas. Det är där man har och får förut-
sättningar för samarbete som det önskvärda också blir
möjligt.
Vi tillsätter nu en arbetsgrupp med uppgift att pre-
sentera ett förslag till lånegarantisystem som gör det
möjligt för små företag att få tillgång till pengar för
investeringar så att de kan göra det önskvärda möj-
ligt. Vi föreslår att de framgångsrika kluster som
finns kring biltestverksamheten i Norrlands inland,
träförädling och mineralutvecklingsindustrin ges stöd
i sitt utvecklingsarbete.
Vi vill också göra en stor satsning på den näring
som växer allra snabbast i vårt land, nämligen turist-
näringen. Vi vill förädla och utveckla våra starka
varumärken. Vi vill locka fler att komma hit och njuta
av det som är unikt för just oss. Vi vet att turistnä-
ringen är en viktig tillgång också för den regionala
utvecklingen.
En stor tyngd i propositionen lägger vi vid de re-
gionala tillväxtavtalen, eller tillväxtprogrammen, som
de kommer att heta från nästa period. De regionala
tillväxtprogrammen är en modern arbetsform. Det är
ett sätt att samarbeta för tillväxt och utveckling mel-
lan statliga myndigheter, kommuner, länsstyrelser
eller regionledningar, näringsliv, fackliga organisa-
tioner och andra aktörer på den lokala och regionala
nivån.
Trots den regionala utvecklingen är viljan till
samarbete och förmågan att tänka nytt oerhört vikti-
ga. Med de förslag vi nu presenterar ger vi nya verk-
tyg för lokal utveckling. Vi tror inte att tillväxten
skapas via politiska beslut. Men vi vet att besluten
kan avgöra förutsättningarna. Vi vet att tillväxten
skapas lokalt. Vi vet att det runtom i vårt land finns
en otålighet och en väntan på att få chansen att för-
verkliga idéer.
Vi vill uppmuntra och uppmana till samarbete.
Det är samarbete mellan enskilda personer och före-
ningar, mellan föreningar och kommuner, mellan
kommuner och län, och mellan många andra. En
politik för tillväxt och livskraft handlar om de gene-
rella förutsättningar och om att livsvillkoren måste
vara rimliga. Ingen av oss tjänar på ökade klyftor vare
sig de är regionala eller sociala.
Nu ställer vi stora krav på politiken. Vi stöttar
eldsjälarna och idéerna. Vi föreslår en politik för
regional tillväxt som utgår från hela landet.

Anf. 41 OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Det är bra att ministern säger att till-
växten inte skapas av politiker utan av aktörer på
marknader runtom i landet. Men som jag ser det är
det dock politikens huvuduppgift att skapa förutsätt-
ningar för tillväxten.
Jag tänkte i min huvudfråga inte beröra just detta
utan mer det jag sade i mitt anförande. Den kris vi nu
ser uppstår på många orter runtom i Sverige - Gisla-
ved, Katrineholm och det ena stället efter det andra.
Företagen och jobben faller som käglor.
Risken är att när ministrar rycker ut till höger och
vänster och ska åtgärda detta direkt kommer de ut-
vecklingsmedel som står till landets förfogande i dess
helhet att användas till brandkårsutryckningarna.
Resonemanget i Regionalpolitiska utredningen är
korrekt. Det är de långsiktiga förutsättningarna som
ska gälla inte kortsiktighet för att kanske släcka en
brasa som uppstår.
Hur resonerar minister Messing i de delarna?

Anf. 42 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Herr talman! Det krävs en långsiktighet och en
uthållighet i politiken. Det krävs också en medveten-
het om att trots att vi inte kan fatta beslut här i riksda-
gen om att fördela tillväxten runtom i vårt land sitter
vi ändå på verktyg som är avgörande för att det sker
en lokal och regional utveckling på de platser där det
finns idéer som bär så att det skapas tillväxt. De
verktygen är t.ex. infrastrukturen och den stora sats-
ningen på utbildning som vi nu har gjort runtom i
hela vårt land.
Det är klart att kommuninvånare runtom i Sverige
måste ställa krav på sina folkvalda politiker att för-
dela möjligheter till utveckling rättvist över landet. På
så sätt förfogar vi över en del av de verktyg som
behövs för att kunna möta svängningar i konjunktu-
ren och för att kunna vara redo när det dyker upp nya
utmaningar.
Där menar jag att vi måste ställa stora krav på vå-
ra myndigheter. Ibland måste det ske brandkårsut-
ryckningar. Då ska de utryckningarna ske av personer
som företräder Sverige via våra myndigheter, via
arbetsförmedlingen som finns på plats lokalt eller via
andra myndigheter som finns på plats lokalt.
Politiken måste orka både att vara långsiktig och
att ibland utifrån de behov som dyker upp fatta beslut
om kortsiktiga åtgärder för att under en tid hjälpa till
med en omställning. Men utan uthålligheten står vi
oss ganska slätt.
Jag skulle uppskatta om Ola Sundell kunde göra
klart att han delar min syn på de krav som jag menar
att riksdagen ska ställa på våra myndigheter. Jag blev
lite förvånad när jag läste att Moderaterna t.ex. tycker
att det är olämpligt att Rikstrafiken ska göra regional-
politiska bedömningar. För mig är det olämpligt att
myndigheter inte tar hänsyn till att det finns olika
regionala förutsättningar i vårt land. Vilket perspektiv
ska myndigheterna då ha?

Anf. 43 OLA SUNDELL (m) replik:
Herr talman! Risken är alltid i sådana samman-
hang att det blir en kommunal träta. I slutändan blir
det en soppa av det hela som varken leder rätt eller
leder framåt.
Resonemanget om långsiktigheten känns väldigt
bra. Det som vi har efterlyst är förbättringar för före-
tag så att långsiktigheten verkligen har en grund att
stå på. Att säga är en sak, men att göra är en annan.
Det är där vi menar att bristen i propositionen finns.
Det är väldigt mycket ord, delegationer, program, det
ena och det andra, men konkreta åtgärder som syftar
till förbättring, till att stärka konkurrenskraft och
annat lyser med sin frånvaro. Lägger man fram ett
förslag på det här sättet och talar om långisktighet blir
det en omöjlighet när man kommer till en situation
där det kan behövas brandkårsutryckningar. Har man
inte lagt fram förslag om konkreta åtgärder är det en
uppenbar risk att man hamnar i det läget att det blir
en brandkårsutryckning och inte en långsiktig strate-
gi.
Sedan en helt annan sak - Assi Domän-affären.
Skog har en oerhört stor regionalpolitisk betydelse i
det här landet. Varhelst vi befinner oss - i Lappland
eller i Skåne - finns det skog. Den här affären innebär
att man förstatligar en mängd skogsmark. De resone-
mang som har förts åtminstone av ministrar, styrelse-
ordförande och också representanter för storskogs-
bruket ger tydligt vid handen att man är ute efter att
påverka priset och utbudet på ett eller annat sätt.
Det här är oerhört allvarligt för de privata skogsä-
garna därför att värdet på deras skog så att säga i allt
väsentligt bestäms av industrins konkurrensförmåga.
Är man då som leverantör som ett stort statligt skogs-
bolag inne på att påverka prisbilden kommer det att
störa hela den regionala utveckling som vi talar om.

Anf. 44 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Herr talman! Ola Sundell säger att man påverkar
priset på deras skog. Skälet till att regeringen nu har
föreslagit att staten ska visa ett större intresse för
skogen är att vi ser att det är vår skog, att det är en
viktig gemensam naturtillgång och en stor viktig
basnäring som skogen står för. Mer av statligt enga-
gemang i skogspolitiken är ett tecken på vårt behov
av att just markera värdet och vikten av skogen, både
som en viktig arbetsmarknad och som en viktig rike-
dom för var och en av oss, rikedom i form av att vi nu
köper upp mer av naturreservat, och att vi anslår mer
pengar till nyckelbiotoper och mycket annat för att
uppgradera synen på skogen som en gemensam rike-
dom.
Jag tycker att Ola Sundell gjorde en bra liknelse i
replikskiftet med Reynoldh Furustrand om tåget och
vagnarna. Jag tycker att vi skulle kunna fortsätta det
resonemanget lite längre. Det är klart att man kan
jämföra företagandet i vårt land med ett lok som drar
många vagnar bakom sig. Det som bekymrar mig i
det resonemang som Ola Sundell för är att han låtsas
om att vagnarna inte är så viktiga, att loket kan tuffa
och fara i alla fall. Det är inte sant. För att det här
loket ska ha ett mål att gå till är innehållet i var och
en av vagnarna avgörande för att man ska orka fram.
Det måste finnas en barnomsorg, en fungerande in-
frastruktur, en kommersiell service i våra kommuner,
och det måste finnas en skola. Allt det här är förut-
sättningar för att fler innovatörer, fler entreprenörer
ska kunna förverkliga sina idéer och skapa förutsätt-
ningar för mer tillväxt. Det går inte att låtsas om att
det gemensamma och det offentliga inte är viktigt för
att också det privata entreprenörskapet ska kunna
utvecklas. Det ena är en förutsättning för det andra.
Vi behöver varandra.

Anf. 45 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Enligt min uppfattning är en rege-
rings främsta uppgift att föra en sammanhållen poli-
tik. Statsrådet talade i sitt anförande mycket och
länge om att ge människor, regioner, utvecklings-
grupper, kommuner osv. förutsättningar att utveckla
sig själva och sin region.
Jag skulle vilja fråga hur det stämmer överens
med innehållet i en annan proposition som just är
föremål för behandling, nämligen propositionen om
de framtida regionerna. Där avlövar samma regering
regionerna och tar ifrån människorna beslutsmakt och
där man i stället stärker centrala myndigheters infly-
tande över utvecklingen i olika delar av vårt land. Hur
stämmer dessa två propositioner överens med varand-
ra?

Anf. 46 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Herr talman! Eskil Erlandsson vet precis som jag
och alla andra ledamöter i kammaren att vi under
några år haft försök med olika former av regionalt
självstyre. Vid varje försök har villkoren varit olika.
Vi kan i dag inte jämföra de försök som har varit i
Skåne med dem som har varit i Västra Götaland eller
i Kalmar. Vart och ett av dessa försök ger oss erfa-
renheter som vi måste reflektera och fundera över. På
vilken nivå ska besluten i framtiden fattas bäst? Vad
ska man förfoga över kommunalt? Vad ska vi be-
stämma över regionalt? Vad ska vi besluta om natio-
nellt? Och inte minst: I vad påverkas våra beslutsni-
våer av EU och vårt EU-medlemskap?
Nu har vi lagt fram ett förslag som innebär att inte
bara de kommuner och regioner som har varit en del
av försöket utan också alla andra kommuner runtom i
vårt land som är beredda att bilda kommunala sam-
verkansorgan också får en chans att fatta mera av
beslut på lokal och regional nivå.
I den proposition som vi debatterar i dag säger vi
till de kommunerna att om de bildar kommunala
samverkansorgan för vi över en del av anslagen från
länsstyrelserna till dem att bestämma över. Om de
fortsätter samarbetet i de tillväxtprogram som vi
fortsätter med ger vi dem möjligheter att prioritera
och bestämma om resurserna också där. Varför ska
man låta bara några kommuner eller regioner ut-
veckla mer av självstyre när vi är överens om att olika
delar av Sverige ser så olika ut?

Anf. 47 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Herr talman! Men de här båda propositionerna
strider ju mot varandra. I den proposition som handlar
om de framtida regionerna centraliserar man makten
och ger makt till centrala organ och fråntar människor
möjlighet att påverka sin egen framtid likväl som sin
egen vardag genom att man inför dubbelkommandon,
ersätter folkvalda organ med indirekt valda organ och
genom att man framför allt centraliserar makten över
länsstyrelserna och gör länsstyrelsernas styrelser
enligt förslaget till något slags insynsorgan bestående
av ett mindre antal människor än vad som är fallet för
närvarande.

Anf. 48 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Herr talman! I sin inledning talade Eskil Erlands-
son väldigt väl om vikten av att det finns livskraft och
livsmöjligheter i Sveriges olika kommuner. Eskil
Erlandsson talade också väl om vikten av kultur, av
folkrörelser, bygdegårdar, byutveckling och av idéer
som gör att människor kan göra fler saker i sitt liv än
att bara arbeta eller bara sova. Jag delar Eskil Er-
landssons uppfattning i just den delen. Det är detta
som en del av de regionförsök som har varit i dag får
mindre inflytande över, nämligen kulturen. Där är
den stora skillnaden från de försök som har varit
hittills och de försök som ni ska fortsätta framöver.
En del av de försök som har varit tillfälliga och tids-
begränsade ändrar vi förutsättningar för. Men vi säger
också att försöken ska fortsätta för att vi ska kunna
summera erfarenheterna och för att vi ska kunna ta
med oss dem i en fortsatt översyn av besluten, på
vilken nivå besluten fattas bäst i framtiden. Samtidigt
som vi säger det säger vi till de andra kommunerna
runtom i Sveriges land att det inte är bara de platser
som har haft försök utan hela landet som vi vill ge
förutsättningar för mera av samarbete och samverkan.
Jag hoppas att de 100 miljoner kronor som vi fat-
tar beslut om i dagens proposition och som finns
avsatta för ett försök med kommunal samverkan ska
användas, varenda krona, till otraditionella sätt att
samverka kring räddningstjänst, kring äldreomsorg
eller kring andra saker. Vi ger verktygen nu, inte bara
till försökslänen utan till hela landet. Och vi ger inte
bara verktyg, utan vi säger också att vi inledningsvis
är beredda att betala för att kommunerna verkligen
ska komma till skott. Den signalen hoppas jag blir
tydlig i och med dagens debatt.

Anf. 49 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag ska ställa en kort fråga.
Statsrådet nämnde i sitt huvudanförande de mel-
lankommunala och statliga skatteutjämningssystem-
en. Det är ju ett både och här. I propositionen lägger
man, om jag får uttrycka det så, böterna på systemet
eftersom regeringen anser att det fattas pengar för att
klara befolkningsminskningen.
Vi kristdemokrater förordar ett rent statligt sys-
tem, där inte kommunerna får tampas med varandra,
konkurrera och uppleva Robin Hood-effekten på
samma sätt. Vi föreslår en utredning om eller ett
system med ett rent statligt utjämningssystem. Vi tror
att det vore bättre. Vad anser statsrådet om det?

Anf. 50 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Herr talman! Allra först vill jag passa på att önska
Harald Bergström en god jul och ett gott nytt år. Jag
uppskattade den hälsningen i Harald Bergströms
anförande i talarstolen.
Jag vill också säga att i propositionen har vi före-
slagit en rad olika områden där vi säger att det är
rimligt att staten tar ett större ansvar på områden där
kommunen inte råder över förutsättningarna, nämli-
gen det faktum att det dör fler människor i många
kommuner än det föds nya invånare. Den utveckling-
en ser vi i ungefär 200 av landets 289 kommuner.
Den slår extra hårt mot ungefär hälften av de 200
kommunerna, därför att de har tappat mer än 10 % av
sin befolkning.
Därför har vi sagt att vi menar att det är rimligt att
under en övergångstid hjälpa till med omställningen
genom att fördela än mer pengar till dessa kommuner.
Det betyder inte att kommunerna slipper jobbiga
beslut som de ändå måste fatta om att t.ex. stänga ett
dagis eller lägga ned en skola, därför att det hänger
ihop med befolkningsutvecklingen.
Men det kanske innebär att man också kan fatta
något roligt beslut, som att behålla musikskolan eller
att ha biblioteket öppet också på helgen. Det menar vi
att staten kan hjälpa till med. Samma resonemang
ligger bakom vår ambition att ta ett större statligt
ansvar för tomma lägenheter. Kommunerna råder inte
över den befolkningsutveckling som vi ser i dag. De
måste anpassa kostymen till den, men staten kan vara
med och hjälpa till och ta ett större ansvar för befolk-
ningen i landet.

Anf. 51 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag konstaterar att jag egentligen
inte fick något svar på frågan.
Vi underkänner inte åtgärder som hjälper kom-
munerna, men vi tror att hjälpen är lättare att hantera
om man inte samtidigt upplever att man straffas för
en utveckling där man har lyckats rätt bra så att man
sedan får betala till en annan kommun, ta en bit av
den egna utvecklingen. Det är den Robin Hood-
skatten vi vill komma ifrån.

Anf. 52 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Herr talman! Det som Harald Bergström vill
komma ifrån tror jag är omöjligt att uppnå. Låt oss i
stället säga att oavsett var de gamla och oavsett var de
unga bor i vårt land får vi ta ett gemensamt ansvar. I
dag finns ingen balans mellan landets kommuner när
det gäller medelåldern. De flesta barn och unga finns
i de stora städerna. De flesta äldre finns i de orter som
också upplever en stor befolkningsminskning. Om vi
vill hålla ihop vårt land, måste det finnas någonting
som tar ett gemensamt ansvar och som har en gemen-
sam utgångspunkt för det. Och vad skulle vara bättre
att ta ett gemensamt ansvar för i landet än landets
invånare? Vi tycker att det är rimligt.
Sedan kan man därutöver säga att oavsett om en
kommun sjunker i antal invånare eller om den växer,
ställs kommunens resurser på hårda prov. Då måste vi
självklart också vara beredda att stötta kommuner
som växer. Det är t.ex. oerhört viktigt att komma till
skott med en rad olika infrastrukturobjekt också här i
Stockholm. Det gäller SJ:s bangård, så att tåg runtom
i landet har möjlighet att komma in, och Arlanda, så
att flyg runtom i landet har möjlighet att landa där
osv.
Vi får inte ställa landsorten mot staden. Vi måste
hålla ihop det. Ett sätt att hålla ihop det är att ta ett
gemensamt ansvar för befolkningsutvecklingen.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 11.45 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 12.45.
Kl. 12.00 skulle FN:s generalsekreterare Kofi An-
nan hålla ett kort anförande i riksdagens plenisal.
Anförandet som följdes av frågor från riksdagsle-
damöterna skulle fogas som bilaga till det slutliga
protokollet.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 12.54.

8 § (forts.) Regional utjämning och utveckling
samt en politik för tillväxt och livskraft i hela lan-
det (forts. NU2 och NU4)

Anf. 53 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Det känns naturligtvis lite futtigt att
efter den här timmen gå tillbaka till svensk regional-
politik. Jag ska fatta mig väldigt kort.
Ulrica Messing understryker, precis som statsrå-
det Lövdén gjorde i bostadsdebatten för ett par veckor
sedan, hur viktigt regeringen tycker att det är att stötta
kommuner som har problem med sina kommunala
bostadsföretag. Jag kan inte hålla med om att den
typen av stöd till oerhört höga kostnader är något som
främjar tillväxten. Enligt min mening borde 3 miljar-
der kunna användas bättre. Anser verkligen statsrådet
att det här stödet är tillväxtbefrämjande?

Anf. 54 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill instämma i den känsla som
Yvonne Ångström beskriver. Vi kan naturligtvis
hoppas att om vi skapar förutsättningar för människor
här hemma att lokalt och regionalt kunna bestämma
över sin vardag och påverka sin utveckling så blir
förutsättningarna än bättre att man också är beredd att
ta ett ansvar för att andra människor ska få möjlighe-
ten att göra samma sak. I det perspektivet är regional-
politiken, trots det fina anförande vi nu har hört, ändå
viktig.
Jag tycker att det förslag till större statligt enga-
gemang som vi lägger fram i propositionen och som
behandlas i det här betänkandet är viktigt. När vi tittar
på utvecklingen i landets kommuner ser vi att de
kommuner som tappar i befolkning också får många
tomma lägenheter. Får man många tomma lägenheter
kostar de tomma lägenheterna mycket pengar. När
kommunen måste lägga mycket pengar på tomma
lägenheter får man sitta och ta energi från tjänstemän
och politiker för att hitta poster där man kan dra ned
på verksamheter som egentligen är viktiga - ett bad-
hus, en musikskola, ett bibliotek, stöd till lokala ung-
domsorganisationer och mycket annat.
Det är därför vi säger att det vore rimligt om sta-
ten hjälpte till och tog ett större ansvar på områden
där enskilda kommunpolitiker inte kan rå för den
utveckling man sitter i. Om det t.ex. dör fler invånare
i kommunen än det föds nya barn kan vi vara beredda
att säga: Vi kan ta ett större ansvar för de tomma
lägenheterna. Men vi säger inte att ni slipper om-
struktureringar och förändringar i kommunen. Det
måste en kommun alltid vara beredd att göra, oavsett
om invånarantalet sjunker eller stiger.
Vi ger nu kommunerna en möjlighet att lägga
energin på utvecklingsfrågor, att lägga energi och
kraft på nya idéer som kan främja entreprenörskap,
som kan stötta idéer och som kan serva medborgarna
så att de som bor kvar i kommunen känner en stolthet
över den plats de bor på och samtidigt har en möjlig-
het att leva ett rikt liv.

Anf. 55 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Det låter väldigt vackert, mycket av
det som statsrådet Messing säger. Jag kan hålla med:
Visst behöver kommunerna mer pengar. Men jag och
Folkpartiet, och flera andra partier, tycker inte att det
här är rätt sätt att ge dem. Det blir så att vissa kom-
muner får stöd och andra inte. Somliga har redan
klarat av sina problem och sett hur det skulle bli.
Därför tycker vi att det blir en orimlig snedfördel-
ning. Vi tycker inte att det är bra.

Anf. 56 Statsrådet ULRICA MESSING (s) re-
plik:
Fru talman! Jag får ha respekt för det. Men att
staten engagerar sig i bostadspolitiken är inget nytt,
även om bostadspolitiken egentligen ska vara en
kommunal angelägenhet. Vi har under flera års tid
haft ett arbete med det som kallas bostadsakuten, där
vi har tecknat avtal med kommuner som har många
tomma lägenheter. Ingen av de kommuner som haft
möjlighet att teckna avtal har sagt till staten att det
här var onödigt arbete. Alla har sagt att det har varit
nödvändigt, om än oerhört jobbigt.
Vi har också från statens sida tagit ett större an-
svar när man ska bygga studentbostäder och andra
lägenheter. Här föreslår vi nu en statlig subvention
för de kommuner och verksamheter som är beredda
att bygga på platser där vi i dag har en stor bostads-
brist. Jag tycker att också det har varit viktigt - även
om jag, som jag sade inledningsvis, tycker att kom-
munerna egentligen borde ta hela ansvaret. Varför ska
vi då inte kunna gå in och ta ett än större statligt an-
svar på de platser där utvecklingen mot befolknings-
minskning är tydlig och stötta de kommunala politi-
ker och tjänstemän som finns där att lägga mer tid
och energi, och också lite mer pengar, på utvecklings-
frågor? Om man inte förmår att trots minskande be-
folkningstal ändå satsa på utvecklingsfrågor finns det
ingen möjlighet till livskraft eller tillväxt över huvud
taget.

Anf. 57 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Först vill jag kommentera NU2 Ut-
giftsområde 19, där vi har ett annat budgetförslag än
majoriteten. Detta finns utvecklat i ett särskilt yttran-
de. Det är ett finansierat förslag på 388 miljoner yt-
terligare till regionala utvecklingsprogram. Dessa
berör i korthet för det första utveckling av lands-
bygdsturismen, där vi har stora möjligheter, för det
andra utveckling av småskalig livsmedelsproduktion,
vilket närmast är en förutsättning för att möta det
konsumentintresse och konsumentbehov som finns av
lokal produktion och kortare transporter och därmed
bättre hänsyn till miljön, och för det tredje utveckling
av träindustrin, vilket också är utomordentligt viktigt
och vilket jag återkommer till senare.
Det handlar också om teknisk utveckling av
biobränsleområdet, som har stor betydelse för om-
ställningen av energisystemet. Vi har som sagt ut-
vecklat detta i ett särskilt yttrande.
Jag har två kommentarer till NU4, En politik för
tillväxt och livskraft i hela landet. Jag vill börja med
att yrka bifall till reservationen 10 som gäller ett
program för det nationella träklustret. Jag noterar med
tillfredsställelse att Centerpartiets motion har fått
bistånd, om man får säga så, från ytterligare tre parti-
er. Träområdet och den vidare utveckling som är
nödvändig finns även omnämnt i betänkandet. Jag vill
utveckla det lite här.
Det råder inget tvivel om att det behövs statliga
samverkansinitiativ för att utveckla träindustrin. För-
mågan att anpassa sig till kundernas efterfrågan är en
utmaning för svensk träindustri och ska möjliggöra en
ökad förädling och därmed ökade intäkter. Några
sifferuppgifter:
Den svenska produktionen av barrträvaror uppgår
till 15 miljoner kubikmeter till ett värde av 25 miljar-
der. Den verksamheten sysselsätter 14 000 personer.
Detta ska jämföras med möbelbranschen som bara
förbrukar 250 000 kubikmeter råvara och sysselsätter
12 000 personer, men genererar ett produktionsvärde
på 12 miljarder kronor. Snickerinäringen i sin tur
förbrukar 400 000 kubikmeter, sysselsätter 8 000
personer och skapar ett produktionsvärde på 7 miljar-
der kronor.
Fru talman! Enligt Centerpartiets uppfattning är
det nu hög tid att Sverige utvecklar ett nationellt
handlingsprogram för ökad användning av trä. Såda-
na program finns i dag i Finland, Holland, Frankrike
och Schweiz. Möjligheten för en ökad användning av
trä inom europeisk byggindustri är stor. I Europa
byggs det för närvarande ungefär 1,8 miljoner bostä-
der. Av dessa kan 10 % anses vara byggda i trä jäm-
fört med hela 90 % i USA. En ökning till 20 % mot-
svarar 180 000 lägenheter, dvs. tio gånger fler än den
svenska marknaden i dag. Det skulle motsvara 20 %
av den totala volymen av sågade varor i Sverige.
För att svensk träindustri ska kunna överleva
krävs att man förmår möta de nya krav som kunderna
inom bygg- och byggkomponentindustrin ställer. Det
kräver i sin tur ett ökat samarbete mellan de svenska
företag som har en gemensam kund. Det behövs inte
minst ett ökat samarbete utanför den traditionella
träindustrin, liksom nya organisationslösningar för att
verksamheten både ska bli konkurrenskraftig och
lönsam. Därför är förslaget om bildandet av ett natio-
nellt träkluster positivt.
Lyckas träindustrin möta de nya utmaningarna vi-
sar erfarenheter från möbel- och snickeriindustrin att
produktionsvärde och sysselsättning har mycket lite
att göra med råvarusituationen. Om man lyckas kan
det bli en dubblering av antalet sysselsatta. Det gyn-
nar sågverks- och snickeriindustrin och skapar regio-
nal tillväxt där den som mest behövs.
Fru talman! Jag vill dessutom yrka bifall till re-
servation 15. Den handlar om en utredning som gäller
förutsättningar och möjligheter att använda medel
från vattenkraften till att skapa regionala fonder för
att stimulera sysselsättning och tillväxt i de regioner
där vattenkraften skapats. Jag vet av egen erfarenhet
och hygglig kännedom om landet i dessa områden att
det är behovet av riskvilligt kapital som är det största
problemet när det gäller att investera och utveckla.
Jag tycker personligen att det är trist att vi inte
kunde få till en utredning. Jag vill inte i förväg säga
vad resultatet skulle bli, vi borde ha fått utreda frågan
ordentligt. Tillgången till riktigt riskvilligt kapital
skulle kunna underlättas i dessa regioner om man
skapade fonder utifrån de avkastningar som jag har
pekat på. Det är en fråga som jag vet att Regionalpo-
litiska utredningen har tangerat, men inte utrett.
Med det sagda yrkar jag alltså bifall till reserva-
tionen 15.

Anf. 58 REYNOLDH FURUSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Låt mig instämma i att det känns nå-
got märkligt att efter det briljanta anförandet av gene-
ralsekreterare Kofi Annan diskutera regionalpolitik.
Men kanske är det så att regionalpolitik och regional
tillväxt som fördelas lika över hela landet bidrar till
att Sverige effektivare och mer generöst också kan
skapa förutsättningar för en solidarisk värld. I så
måtto finns det en idémässig koppling mellan det vi
nu diskuterar och det vi tidigare hörde.
Den regionalpolitiska utredning som jag satt i
kom mycket riktigt fram till att det sannolikt behövs
en översyn av kreditsystemen när det gäller hur före-
tagen ska växa i vårt land. Ett av förslagen som vi
tittade närmare på var kreditgarantiföreningar. Det
kommer såvitt jag har blivit underrättad att komma
någon form av utredning, tankar om bildandet av fler
kreditföreningar.
Den fråga jag har att ställa till Åke Sandström
kommer sig av att jag, när jag läser reservationerna
till de här två betänkandena, ser att Åke Sandström i
den reservation till betänkande nr 4 som gäller före-
tagsstöden tillsammans med Moderaterna, Kristde-
mokraterna och Folkpartiet säger att "för de företags-
stöd som trots allt behövs anser vi i likhet med den
regionalpolitiska utredningen att inriktningen i hu-
vudsak bör ligga på generella stöd". Det måste jag ha
respekt för.
Men när jag sedan tittar på reservationen till det
andra betänkandet, nr 2, där det handlar om avskaf-
fandet av småföretagarstödet, det stöd som den regio-
nalpolitiska utredningen också föreslog skulle avskaf-
fas, säger Åke Sandström att det stödet inte behöver
avskaffas, utan det ska vara kvar. Då vill jag veta:
Var står egentligen Åke Sandström när det gäller
företagsfrågorna?

Anf. 59 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det är klart att vid skilda tillfällen kan
det uppstå nyansskillnader. Min personliga bedöm-
ning är att vi fortfarande behöver ha kvar vissa for-
mer av selektiva stöd. Jag vet mycket väl att vi har
deltagit i den allmänna beskrivning som Reynoldh
Furustrand har återgivit här. Men därifrån till utgifts-
området behöver vi enligt min egen uppfattning fort-
satt ha kvar vissa selektiva stöd.

Anf. 60 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Jag vill säga att jag hade samma fun-
deringar som Reynoldh Furustrand när vi förut lyss-
nade på Kofi Annan. Det var stora bekymmer, och en
del av det vi sysslar med här är relativt små bekym-
mer. Men det kan också finnas skäl att knyta ihop det
hela. Jag vill minnas att det är den i dagarna återigen
aktuelle John Lennon som sagt: Think global and act
locally. Då finns det väl all anledning att vi för att
kunna skapa en bra värld också agerar på ett fint sätt
på det lokala planet.
När jag läste propositionen, som är huvudakten
bakom det vi i dag sysselsätter oss med i den här
debatten, kom jag osökt att tänka på Shakespeare och
en inte helt obekant replik från Hamlet: Ord, ord, ord.
Jag tror att det var Yvonne Ångström som tidigare
i debatten använde uttrycket halvmesyr. Det är ändå i
vissa avseenden en ganska snäll bedömning.
Jag hade väntat mig någonting helt annat. När
man tittar på de två motioner av mig som finns med i
betänkandet kan man fråga sig hur jag å ena sidan kan
komma med förslag och å andra sidan yrkar avslag.
Motionerna är skrivna i omvänd ordning. Jag hade
fortfarande en förhoppning när jag väckte motion
N232 att jag kunde påverka och skicka med några ord
på vägen. Så kom det som sedan ledde till att jag
väckte en motion med rubriken "Det blev en tumme-
tott" - fast det något överdrivet känsliga kammar-
kansliet ändrade på rubriken. Men jag tyckte exakt att
det blev en tummetott. Efter allt detta utredande och
allt detta arbete hade jag väntat mig lite mera.
Jag tror att det var Reynoldh Furustrand som tidi-
gare talade om att alla ska ha lika möjligheter - i
varje fall sade statsrådet det. Jag tycker inte heller att
det ska vara några särsatsningar eller särlösningar.
Det som ska skapas är lika möjligheter.
Jag är numera skärgårdsbo. Jag kan konstatera att
beroende på var man bor har man olika möjligheter.
För lika belägna öar finns Vägverkets ansvarsvägar
fram till en färjehamn och vägverksvägar på öarna.
På vissa sträckor går det att fortsätta eftersom man
har betalat sin vägskatt, man kan ta med sig fordonet
utan kostnad och köra det när man kommer fram till
ön. På grannön går det inte att göra.
Det har gjorts en utredning på området. Förra året
när jag frågade fick svaret att utredningen var på
gång. Det var ungefär ett år sedan som betänkandet
lades fram. Resultatet av det skulle visa sig i kom-
mande propositioner. Där blev det inte ens en tum-
metott, fru talman.
Det går att peka på många sådana frågor som det
fanns alla skäl att bearbeta. På grund av att det är ett
stort område som behandlas i propositionen och i
betänkandet är spretigheten ganska påfallande.
I en av mina båda motioner som är aktuella i
sammanhanget tar jag upp frågan om att använda sig
av EU:s strukturfonder på ett bättre sätt. Det finns
numera många titlar på folk som arbetar med sam-
hällsfrågor. Jag har nyligen talat med en s.k. skär-
gårdsutvecklare. Vederbörande konstaterar efter att
ha varit i kontakt med sina kolleger i andra delar av
landet att det är väldigt många kommuner som inte
har någon som helst aning om hur de ska bete sig för
att få del av de många slantar vi betalar in. De säger:
"Vi ska hämta hem EU-pengar." Jag säger: "Vi ska
hämta hem de pengar vi har betalat till EU. Vi har
lika stor rätt som någon annan att få dem." Där finns
ett stort arbetsområde för statsmakterna att se till att
man lokalt och regionalt är medveten om - eftersom
man själv ofta saknar kapacitet - hur man ska ta vara
på möjligheterna.
Vi har betalat pengarna. De ska vara till för att ut-
veckla regioner även i vårt land. Det händer ingen-
ting. Pengarna fryser inne, och vi vet av alla de ytt-
randen som har kommit från dem som har bedömt
arbetet inom EU-området att vi tillhör de sämre när
det gäller att utnyttja de gemensamma fonder och
resurser som finns.
Det är mycket av detta som hade kunnat finnas
med i propositionen och som borde ha beaktats i
betänkandet. Det nyttjar inte mycket till att nu stå och
åter kräva avslag på propositionen. Min motion i den
frågan är den första som avstyrks i betänkandet.
Fru talman! Jag är mycket besviken över det akt-
stycke i form av denna proposition som har lagts fram
av regeringen. Den kommer inte att lösa många av de
problem som vi har i stora delar av vårt land. Det är
nästan ett hån att tala om att detta är ett sätt att få hela
landet att leva. Det kommer det inte att göra så länge
vi inte ger alla delar av landet samma möjligheter.
Det gör vi inte i dag.

Anf. 61 SIV HOLMA (v):
Fru talman! Mitt anförande handlar om jämställd-
hetsstrategin i den regionalpolitiska propositionen En
politik för tillväxt och livskraft i hela landet som
näringsutskottet har behandlat i sitt betänkande.
Vänsterpartiet står, som bekant, bakom både sam-
arbetspropositionen med s, v och mp och betänkan-
det, med undantag för en reservation om utökad an-
vändning av bygdemedel och återföring av del av
vattenkraftsvinsten. Mitt anförande ska ses som en
liten komplettering av den jämställdhetsstrategi som
finns i betänkandet.
Moderaterna skriver i sin motion att regeringen i
den regionalpolitiska propositionen rör sig bort från
en jämställdhetspolitik som innebär särskilda åtgärder
för kvinnor. Men moderaterna kritiserar propositio-
nen för att det regionalpolitiska jämställdhetspro-
grammet nästan uteslutande består av särskilda åtgär-
der för kvinnor - t.ex. affärsrådgivare för kvinnor och
resurscentrum för kvinnor.
Jag vill i detta sammanhang upplysa om att det i
propositionen framgår som en av nio utgångspunkter
att politiken ska bidra till ökad jämställdhet. Det
framgår också att i det praktiska arbetet används
framför allt två metoder för att uppnå målet för jäm-
ställdhetspolitiken. De två metoderna är dels main-
streaming, dvs. integrering av könsperspektiv i samt-
liga samhällsanalyser, dels särskilda insatser för
kvinnor.
De här två strategierna har dock visat sig medföra
problem. De åtgärder som riktar sig till kvinnor är
alltför begränsade för att ha möjlighet att få en reell
förändring till stånd. De särskilda åtgärderna har
också ofta fått stryka på foten till förmån för main-
streaming. För att mainstreaming ska fungera i prak-
tiken krävs att man har kunskap om den rådande
könsmaktsordning som vi lever i. Jämställdhetspoliti-
ken har som uppgift att bryta en samhällsstruktur som
existerar och ständigt reproduceras, där män har stor
makt och kvinnor har liten makt, där män är överord-
nade och kvinnor är underordnade, där män är norm
och kvinnor är undantag.
Bland de nationella jämställdhetsmålen är jämn
fördelning av makt och inflytande och lika möjlighe-
ter för kvinnor och män vad gäller t.ex. eget företa-
gande centrala aspekter. Båda könen ska vara repre-
senterade inom alla samhällsområden och på alla
beslutsnivåer för att både kvinnor och män ska kunna
påverka samhällsutvecklingen på lika villkor.
Detta är också en viktig makt- och resursfråga.
Sverige, som internationellt räknas som föregångs-
land när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och
män, har när det gäller näringslivet en mycket lång
väg kvar. Det gäller både representation i bolagssty-
relser och möjlighet till makt över sin försörjning som
företagare.
Fru talman! En expertgrupp har utarbetat en rap-
port, Om regionalpolitiken blev jämställd - jäm-
ställdhetsperspektiv på regionalpolitik. Den presente-
rades i juli i år. I ett pressmeddelande från gruppen
lyftes följande förslag fram:
· Regionala utvecklingsresurser bör kvoteras.
· Statliga bidrag till regional utveckling hålls inne
om inte rättvis resursfördelning för kvinnor re-
spektive män uppnås.
· Fortsatta satsningar på lokala eller regionala kom-
petens- eller utvecklingscentrum för kvinnor, af-
färsrådgivare för småföretagare, bättre möjligheter
till småskaligt riskkapital och stimulans till små-
skaligt företagande.
I slutet av rapporten finns ett förslag som är mind-
re känt men som jag tycker är värt att ta till sig. Det
går ut på att det skulle behöva göras en mer heltäck-
ande genusanalys av regional utveckling. Genusana-
lysen "bör mera ingående utvärdera resultaten av den
hittills förda regionalpolitiken för kvinnor och män.
Målet med en sådan utredning är att ta fram underlag
för att framtidens regionalpolitik skall fungera lika
väl för kvinnor som för män."
Expertgruppen har letts av jämställdhetsdirektör
Simone Lindsten, Länsstyrelsen i Västra Götaland.
Med detta vill jag ha sagt att det återstår en hel del att
göra för att få en jämställd regionalpolitik.
När jag läser utskottets ställningstagande vad
gäller resurstillskott på 10 miljoner kronor per år som
ska gå till basfinansieringen av regionala och lokala
resurscentrum nämns bara den ena metoden för en
jämställd politik, dvs. mainstreaming. Jag saknar
motivet som grundar sig på den andra metoden, dvs.
särskilda insatser för kvinnor. I klartext handlar den
utökade satsningen om att skapa förutsättningar för
att finansiera basverksamheten för regionala och
lokala resurscentrum, dvs. personal, lokaler och ad-
ministration. Syftet är att göra det möjligt för dessa
centrum att i större utsträckning än i dag ha den orga-
nisation som krävs för att utveckla, driva och redovi-
sa projekt.
Fru talman! Vad finns det för ytterligare åtgärder
som är steg i rätt riktning för att få en jämställd regi-
onalpolitik? Låt mig nämna några av dem.
· När det gäller regionala partnerskap, arena för
samverkan och samråd, framgår att andelen kvin-
nor som är med måste öka avsevärt i förhållande
till dagens situation. Ett jämställt partnerskap
främjar samhällets demokratiska utveckling. Det
är av vikt att partnerskapen tar till vara olika aktö-
rers kompetens och erfarenheter, t.ex. länsstyrel-
sernas jämställdhetsfunktion och lokala och regi-
onala resurscentrum för kvinnor.
· När det gäller regionala tillväxtprogram framgår
det i propositionen att de bör utarbetas i part-
nerskap vars sammansättning bör breddas med
just lokala och regionala resurscentrum och läns-
styrelsernas jämställdhetsfunktion.
· När det gäller Kollektivtrafikutredningen ingår det
i direktiven att kommittén ska utgå från ett jäm-
ställdhetsperspektiv med utgångspunkt i Jämits
slutbetänkande Jämställdhet - transporter och IT.
· Vad gäller kunskap och kompetens bidrar till-
gången till utbildning och en högre utbildningsni-
vå hos befolkningen till både ökad jämlikhet och
jämställdhet i samhället. Möjligheten till flexibla
studier och tillgång till lärcentrum innebär att bå-
de kvinnor och män kan kombinera studier och
delat ansvar för hem och barn.
· När det gäller kapitalförsörjning har studier visat
att kvinnor upplever större problem än män i låne-
situationer. De använder riskkapital förhållandevis
mindre än andra grupper av företagare. När det
gäller mikrolån som införs är det en förbättring av
de tidigare s.k. företagarlånen till kvinnor.
· När det gäller stärkt företagsamhet och ett ut-
vecklat entreprenörskap ska åtgärderna utgå från
de nationella jämställdhetsmålen och således
komma kvinnor och män till del i lika stor ut-
sträckning.
· När det gäller affärsrådgivning för kvinnor gäller
principen att främja kvinnors företagande genom
särskilda åtgärder, och det har visat sig leda till
framgångar. Affärsrådgivning till kvinnor bör där-
för även fortsättningsvis vara en del av det lokala
och regionala utbudet av näringslivsservice.
· Åtgärder för att stärka kommuner och landsting
med befolkningsminskning handlar om att främja
samverkan - där finns medel avsatta - mellan
kommun och landsting, och där kommer särskilt
jämställdhetsperspektiven att beaktas.

Anf. 62 OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Jag har en fråga angående jämställd-
heten och selektiva företagsstöd. I den regionalpoli-
tiska utredningen konstaterade man att de selektiva
företagsstöden missgynnade tjänstesektorn och mjuka
sektorer i näringslivet, medan stöden konserverade
gamla industristrukturer. Därmed drog man också
slutsatsen att de selektiva stöden missgynnade kvin-
nors företagande.
Min enkla fråga till Siv Holma är denna: Anser
Siv Holma att vi ska slopa de selektiva företagsstöden
för att på det sättet gynna kvinnligt företagande?

Anf. 63 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Problemet med mainstreaming, som
Ola Sundell egentligen förespråkar, är att man måste
ha medvetenhet om att det råder en viss könsmakts-
ordning. Läser man då Moderaternas motion ser man
att de inte på något sätt ens vill synliggöra att det
finns en könsmaktsordning där kvinnor underordnas.
Om man har en medvetenhet om att det finns en
könsmaktsordning vet man också att i det system som
vi har i dag missgynnas kvinnor på grund av den
könsmaktsordningen. Men har man också den med-
vetenheten att man vill göra något åt det måste man
också vidta åtgärder som riktar sig särskilt till kvin-
norna.
Jag skulle vilja fråga Ola Sundell: Anser han och
Moderaterna att det råder en könsmaktsordning i
samhället som missgynnar kvinnor?

Anf. 64 OLA SUNDELL (m) replik:
Fru talman! Jag ställde en fråga och fick en mot-
fråga. Jag kan säga, utan att överdriva, att könsmakt
inte är mitt gebit. Däremot känner jag väldigt mycket
för lika förutsättningar, vare sig det gäller företagande
eller något annat.
Min fråga gällde just att de selektiva stöden miss-
gynnade kvinnor, enligt utredningen, och frågan gäll-
de då om Siv Holma är beredd att avskaffa de selekti-
va stöden. Hon har chansen en gång till att svara på
den frågan rakt upp och ned.
Den andra frågan gällde att vi har skrivit i en re-
servation att om man öppnade för konkurrens i den
offentliga sektorn - vård, omsorg och allt detta -
skulle det skapas enorma möjligheter för kvinnligt
företagande. Vi vet i dag att 80-85 % av de anställda
i den sektorn är kvinnor. Är det en åtgärd, enligt Siv
Holma, som skulle främja kvinnligt företagande och
därmed mer av jämlikhet när det gäller företagande?

Anf. 65 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Jag tolkar Ola Sundells svar så att han
inte ser att det finns en speciell könsmaktsordning.
Jag är också för lika förutsättningar för människor att
leva ett bra liv och driva företag, men jag utgår från
att vi har en könsmaktsordning där kvinnor är under-
ordnade och män är överordnade. Därför tycker jag,
precis som jag sade förra gången, att det behövs sär-
skilda åtgärder. Vi klarar inte av att få den här jäm-
likheten och jämställdheten med generella åtgärder.
Den andra frågan var om den öppna konkurrensen
ska skapa enorma möjligheter för kvinnligt företa-
gande. Jag tror, fru talman, att det är en överdriven
tro på att det skulle vara lösningen på de behov som
finns i t.ex. kommunsektorn. Kommunsektorn har
större behov av att få mer resurser för att kunna höja
de låga kvinnolönerna.
Jag kan bara säga, utifrån ett regionalt perspektiv,
att jag tror inte att om man t.ex. privatiserade en
vårdcentral i Vittangi skulle det innebära mer jobb för
kvinnor. Det visar sig dessutom att om man lägger det
på entreprenad blir det åtskilligt mycket dyrare. Det
innebär att det inte är något alternativ, speciellt inte i
sådana områden där det privata inte har ett tillräckligt
kundunderlag för att kunna få vinstintressen. Det är ju
det som är drivkraften i att utsätta de här områdena
för konkurrens. Då är offentlig sektor en viktig del i
solidariteten, att även ha vård, skola och omsorg i de
områden där det inte finns så många människor.

Anf. 66 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Ämnet vi diskuterar nu är en politik
för tillväxt och livskraft i hela landet. Regionalpolitik
innebär för mig som centerpartist att riksdagen fast-
ställer vissa ekonomiska ramar för att skapa likvärdi-
ga villkor för utsatta regioner. Därutöver behöver
riksdagen ta beslut som ger mer befogenheter till
regioner och kommuner. Genom att flytta ut makten
och ansvaret till regionerna tar vi bäst till vara de
lokala förutsättningarna och initiativen och kan stop-
pa den regionala och sociala klyvningen i landet.
Detta främjar också jämställdheten.
Många av dagens utflyttningsregioner tillför stora
ekonomiska resurser till storstäderna i form av skatter
från vattenkraften, malmen, skogen och näringslivet.
Men med ett genomtänkt utjämningssystem kan en
del av skattemedlen återföras till utflyttningsregio-
nerna. Att utjämna kostnader och intäkter är ett bra
system för att hela landet ska bli livskraftigt. Statligt
ekonomiskt stöd till kommuner som Torsby, Årjäng
och Filipstad i Värmland gynnar även Stockholm.
För att människor ska kunna bidra till en regions
utveckling krävs det insikt om vilka åtgärder som är
mest behövliga. De senaste årens eftersläpningar på
vägunderhållet engagerar alla. Oavsett var i landet jag
befinner mig får jag frågan: När kommer det mer
pengar så att vägstandarden kan förbättras? Bra vägar
betyder väldigt mycket för människor runtom i lan-
det. Det kan också vara avgörande för var man ska
bosätta sig och var man väljer att investera i företag.
Det behöver också kompletteras med ett ökat reseav-
drag för att människor ska bli mer välvilliga till att
pendla mellan bostad och arbete.
Bra kommunikationer med olika transportslag bi-
drar till en utvidgad och stark arbetsmarknadsregion.
Vi behöver såväl bra järnvägsförbindelser med om-
världen som en väl fungerande sjöfart. För Värmland
och Vänerområdet utgör Vänersjöfarten ett viktigt
transportslag för transporter av skrymmande gods
som inte kan fraktas på annat sätt. För oss i Värmland
är det en viktig regionalpolitisk fråga.
En regions tillväxt är beroende av att människor
har arbete, att företag etableras och att befintliga
företag har vilja och förutsättningar att växa. Nu står
vi åter inför dagliga varsel och stigande arbetslöshet.
En hårdnande konkurrens från omvärlden gör sig
dagligen påmind för oss i Sverige. När samhället
förändras i en allt snabbare takt är det viktigt att vi
tänker i nya banor och att samhällets resurser sam-
ordnas bättre.
Att förstärka det regionala och lokala ansvaret för
arbetsmarknadspolitiken är en viktig och aktuell regi-
onalpolitisk fråga. Det ska även innefatta större frihet
att använda statliga medel för att den arbetslöse ska få
en bra omstart. Vi vet att många slussas runt i sys-
temet i dag. Vi tror att genom en individuell hand-
lingsplan som främst gynnar den arbetslöse bidrar vi
också till en högre träffsäkerhet för att hitta rätt ut-
bildningsväg. Det minskar också sammantaget kost-
naderna i samhället.
Den svenska arbetsmarknaden är världens mest
könsuppdelade. Det har bl.a. bidragit till löneskillna-
der mellan män och kvinnor. Många kvinnor i vård-
och omsorgsyrken har de senaste åren dessutom mist
sina jobb, medan andra blivit kvar med en större
arbetsbörda. På många mindre orter har det varit
mycket svårt att finna ersättningsjobb för de drabbade
kvinnorna. Gemensamt för många av dessa kvinnor är
att man ställer sig frågan vad man ska göra i framti-
den. Kan företagande vara ett alternativ?
Vi vet sedan många decennier tillbaka att det
finns en könsmaktsordning i samhället. Oförmågan
att anpassa samhällets insatser till kvinnligt företa-
gande har varit stor. Detta föranledde Centerpartiet att
ta ett initiativ i början av 90-talet. Det var Börje
Hörnlund som gjorde det med bistånd av Maud
Olofsson. Där föreslog man särskilda satsningar i
form av kvinnliga resurscentrum ute i länen och ett
nationellt resurscentrum på NUTEK. Behovet av att
samla kunskap var mycket stort, och är det fortfaran-
de. Det här har också visat sig vara mycket lyckade
satsningar. Det gläder mig att man åter satsar på regi-
onala centrum särskilt riktade till kvinnor.
För att regioner ska utvecklas positivt behövs det
både män och kvinnor. Det behövs tillgång till råd-
givning, utbildning och finansieringsmöjligheter. Det
behövs bättre villkor för företagande i allmänhet och
för kvinnor i synnerhet för att verkligen få fart och
livskraft i hela Sverige. Från 1991, då kvinnors före-
tagande var ca 19 %, har det skett en positiv ökning. I
dag finns det ca 30 % kvinnliga företagare.
Nya typer av företag växer fram. De vanligaste fö-
retagen som startas i dag är inom vård, omsorg och
utbildning. Kvinnor har också en annan företagskul-
tur än män. Kvinnor startar ofta sina företag som
enskilda företag. De har också större svårigheter att få
riskkapitalförsörjning än vad män har. Av ca 3,2
miljarder kronor utlånade medel gick endast 9 % till
kvinnliga företagare. Den summan förskräcker.
Ett kvinnoperspektiv på regionalpolitiken är nöd-
vändigt för att skapa en arbetsmarknad som tilltalar
båda könen. Tillgång till distansutbildning, anpassade
arbetsmarknadsåtgärder och särskilda satsningar på
kvinnors företagande behövs för att vi ska nå målet
om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet.
Men det behövs också att vi arbetar för ett barn-
vänligt arbetsliv. I nu gällande regelverk anses inte
egenföretagare ha några barn. Ersättningen är nämli-
gen så konstruerad att ingen egenföretagare kan vara
föräldraledig och inte ens vara hemma med sjukt
barn. Detta rimmar mycket illa med budskapet att vi
behöver fler barn och fler företagare. Dessutom är det
förkastligt ur ett jämställdhetsperspektiv. Ersättning-
en från trygghetssystemen kan inte fortsätta att dis-
kriminera företagare. Dagens underlag till beräkning-
ar måste vara desamma som för en anställd.
I en genomtänkt regionalpolitik ingår familjepoli-
tiken. Möjligheter att vara föräldrar samtidigt som
man förvärvsarbetar måste förbättras. De fällor som
låser fast kvinnor och män i respektive könsroller
måste upphöra. Attityderna i samhället och arbetslivet
måste inkludera barnen. Fungerar inte ett delat föräld-
raskap sjunker födelsetalen. Vilka åtgärder tänker
regeringen vidta för att människor ska våga bli både
föräldrar och företagare?
Jag vill avsluta med att instämma i Centerns re-
servationer med anledning av den här behandlingen.

Anf. 67 KRISTINA ZAKRISSON (s):
Fru talman! Regionalpolitik och faktorer som
gynnar tillväxt i alla delar av vårt land handlar natur-
ligtvis om mycket mer än flygtrafik, som är det enda
som jag vill prata om just nu. Det vill jag göra med
anledning av att läget i min hemkommun Kiruna är
riktigt akut.
När vi öppnade för fri konkurrens i Sverige i bör-
jan på 90-talet innebar det positiva effekter för många
hårt trafikerade linjer. Men det innebar tyvärr negati-
va effekter för de linjer där det fanns lite trafik, t.ex.
till Norrlandskommunerna. I dag har vi fem turer till
och från Kiruna, men efter årsskiftet kommer vi att ha
två, och det är en katastrof för oss.
I den här regionalpolitiska propositionen poängte-
ras vikten av bra infrastruktur. I utredningen som
föregick propositionen poängterades också vikten av
bra kommunikationer. En av de första åtgärderna i
den här utredningen var faktiskt att tillskriva rege-
ringen och påtala just problemet med flygtrafiken i
Norrlands inland. Om vi ska kunna skapa tillväxt i
alla delar av landet måste vi ha bra kommunikationer.
I Kiruna, som jag nu använder som exempel, har
vi rymd- och miljöforskning. Det är en näringsgren
som håller på att utvecklas starkt och bli en av de
viktigaste uppe hos oss. Men vi har också en stor
potential för att utveckla besöksnäringen. För det
krävs naturligtvis - det inser var och en - bra flyg-
kommunikationer.
Med det här anförande vill jag poängtera vikten
av flygtrafiken för tillväxten. Jag kan förstå att man
kan tycka att det borde tillhöra infrastrukturproposi-
tionen, men t.o.m. regeringen har faktiskt i proposi-
tionen om regional tillväxt pekat på att det är viktigt
att staten tar ett ansvar för att detta fungerar.
Den rymd- och miljöforskning som vi har i Kiru-
na har ett väldigt gott internationellt rykte. Men redan
i dag ifrågasätter man hur det kan komma sig att det
är så oerhört dyrt att flyga inom Sverige och varför
det är så få turer.
De andra småkommunerna i Norrland har precis
samma problem som vi. Problemet är att de kommu-
ner som allra mest behöver en bra flygtrafik har den
minsta möjligheten att få en sådan. I dag brottas flera
kommuner i Norrbotten med svåra ekonomiska pro-
blem, men de måste ändå gå in med kommunala
skattemedel i flygtrafiken. Så kan det absolut inte
fortsätta.
Jag vill därför skicka med till näringsutskottets le-
damöter och naturligtvis till regeringen att det för att
vi ska få utveckling och tillväxt i hela landet är viktigt
att staten tar ett ansvar för att flygtrafiken kommer att
fungera även i fortsättningen i de små kommunerna.
Jag talar då som norrbottning, för det är Norrbotten
som jag känner bäst.

Anf. 68 PETER PEDERSEN (v):
Fru talman! I betänkandet NU4 behandlas olika
åtgärder som syftar till tillväxt och utveckling i hela
landet. Här finns en hel del goda ansatser, men det
föreligger också brister, och jag tänker uppehålla mig
vid dessa. Jag menar att en sådan brist är själva an-
slaget i den proposition behandlas i betänkandet. I
den redovisas regionalpolitikens utveckling i ett his-
toriskt perspektiv. Här kan bl.a. följande mening
läsas: "En av ambitionerna med en utvecklad sam-
hällsplanering var att öka politikens inflytande över
samhällets utveckling." Här får åtminstone jag in-
trycket att politiska åtgärder och initiativ inte längre
är vare sig önskvärda eller möjliga. I stället hänvisas
ofta till marknadsmässighet, t.ex. vad gäller möjlig-
heterna att få tillgång till riskkapital.
Jag kan konstatera att marknaden inte tar några
som helst regionalpolitiska eller för den delen natio-
nella hänsyn. Konsekvenserna av en alltmer långtgå-
ende koncentration och centralisation förutsätts där-
emot de samhälleliga strukturerna ta hand om.
Under de senaste månaderna har ett stort antal
varsel lagts ut av företag i många kommuner. Hittills i
år har ungefär 62 000 personer varslats om uppsäg-
ning. Några exempel på hårt drabbade orter är Karls-
krona, Katrineholm, Arvika, Degerfors och Gislaved.
Mot bakgrund av denna utveckling är det givetvis
önskvärt att vi genom politiska beslut dels underlättar
och möjliggör företagande och förutsättningar för
arbete även utanför tillväxtområdena, dels skärper
regelverket och företagens skyldigheter vid nedlägg-
ning av vinstgivande företag och i motsvarande grad
ökar de anställdas rättigheter. Men då måste förstås
åtminstone den politiska viljan finnas.
Fru talman! I princip alla boende i vårt vackra och
avlånga land skulle vinna på en mer balanserad till-
växt. I dagens Sverige innebär befolkningsminsk-
ningen i många mindre kommuner bl.a. att man får
stora kostnader och inte sällan tvingas riva fullt fun-
gerande hus med tomma lägenheter. Det är därför bra
att regeringen är villig att medverka till att lyfta av en
del av kommunernas bördor vad gäller kostnader för
tomma lägenheter. Jag utgår från att detta nya stöd
inte kommer att innebära att de kommuner som redan
slutit avtal med Bostadsdelegationen får sämre vill-
kor, så att de känner sig lurade.
Bostadsdelegationens insatser har inte sällan in-
neburit att den största bördan drabbat den kommun
som man skulle hjälpa. I min hemkommun Degerfors
innebar ett stöd från Bostadsdelegationen om ungefär
10 miljoner kronor att kommunen själv fick gå in
med 50 miljoner kronor. Detta kommunåtagande
leder givetvis till fortsatta svårigheter att klara eko-
nomin i Degerfors och innebär inte, som statsrådet
Messing sade, att vi nu helt kan inrikta oss på att titta
på framtida utvecklingsprojekt.
I olika tillväxtcentrum, som t.ex. Stockholm, råder
motsatt förhållande: en stor brist på lägenheter, inte
minst för dem som flyttar hit för att studera. Den
nuvarande ordningen är alltså till stor nackdel både
för dem som bor på landsbygden och i mindre orter
och för dem som bor i storstäder. Att i det samman-
hanget förespråka ökad rörlighet i allmänhet späder
på denna utveckling ytterligare.
Jag tycker att man i propositionen undervärderar
vikten av arbete och utbildning för dem som vill välja
var de vill bo och leva. I motsvarande grad övervär-
derar man vikten av vacker utsikt och vunnen kärlek.
Även det senare är förstås fullt möjligt att åstadkom-
ma på mindre orter, men det blir allt svårare att hitta
en partner i takt med att alltfler flyttar ut, inte minst
unga män och kvinnor. Det är bra att flytta för att
skaffa sig utbildning, men tyvärr saknas ofta arbete
för dem som vill flytta tillbaka. För dem som skaffar
sig högre utbildningar finns inte jobb i glesbygd.
Jag har väckt en motion om det s.k. Degerforspa-
ketet, som jag här inte kommer att ta upp. Jag kon-
staterar att man här behandlar alla motioner ganska
vårdslöst och kortfattat. Det finns i dem en hel del
förslag som skulle kunna lyfta upp åtminstone Deger-
fors mer än de allmänna strukturåtgärder som man
kan läsa om i betänkandet.
Jag vill till sist säga att jag utgår från att regering-
ens löfte om 150 statliga jobb till Karlskoga kommer
att uppfyllas och att man inte enbart i olika samman-
hang kommer att hävda att omställningsgruppens
arbete pågår. Det handlar om helt andra saker. Det
behövs mer än de 150 statliga jobben till Karlskoga.
Det är dags för regeringen att leva upp till sitt löfte,
och därtill snart. Det skulle ha varit uppfyllt till års-
skiftet, så det brådskar. Vi hoppas att någonting
kommer att ha skett till nästa årsskifte.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

9 § Skattereduktion för fackföreningsavgif-
ter

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU6
Skattereduktion för fackföreningsavgifter (prop.
2001/02:36).

Anf. 69 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! I förevarande betänkande föreslås att
kostnaden för medlemskap i fackförening ska kunna
göras avdragsgill. Syftet med förslaget sägs vara att
skapa en likställighet med arbetsgivarnas rätt till
avdrag för sina avgifter till arbetsgivarorganisationer.
Den argumentationen bygger dock på ett felaktigt
synsätt, eftersom hela beskattningen av fysiska och
juridiska personer är uppbyggd på helt olika sätt.
Dessutom kan sägas att medlemskap i fackföre-
ning inte kan anses vara en nödvändig utgift för in-
komstens förvärvande. Om man resonerar på det viset
skulle man lika gärna kunna hävda att också kostna-
den för en anställd person som inte är med i facket
men ändå vill ha juridisk expertis till hjälp med t.ex.
arbetsrättslig rådgivning borde vara avdragsgill, men
detta föreslår regeringen inte. Även på denna grund
vill vi avvisa förslaget.
Man kan dessutom säga att det inte är diskrimine-
rande mot de anställda som inte vill vara med i facket
att deras kostnader inte ska vara avdragsgilla, precis
som gäller för fackanslutna anställda.
Därtill kan man också kritisera det faktum att det i
förslaget inte anges något tak för hur högt avdraget
ska kunna vara. Avgiften till facket kan i princip bli
hur hög som helst.
Den utredning som studerat dessa frågor påpekade
också att en skattelättnad utan tak skulle kunna leda
till en tendens till höjning av avgiften. Utredningen
konstaterade att kostnader som utgör personliga lev-
nadsomkostnader, exempelvis större andel försäk-
ringar eller andra kollektivt erbjudna tjänster, skulle
kunna tas ut inom ramen för medlemsavgiften. Ändå
har regeringen inte föreslagit något tak. Däremot
föreslår den ett golv för avgiften vid 400 kr.
Ett annat argument är att hela förslaget verkar vila
på det faktum att fackavgifterna börjar bli för höga.
Det börjar bli för dyrt att vara med i facket, och det
verkar som om för få anställda tycker att de får ut
tillräckligt med hjälp från facket för de avgifter som
man betalar. Min slutsats av det är att facket i stället
borde krympa sina kostnader. Man har kanske en för
stor kostym - för många ombudsmän och för mycket
verksamhet vid sidan om. Det är t.ex. bekant att de
fackliga organisationerna skänker ganska mycket
pengar till det socialdemokratiska partiet. Här finns
en möjlighet att minska kostnaderna.
Vi har alltså flera skäl till att avvisa förslaget om
avdragbar fackavgift.
Ett annat område som berörs i detta betänkande
gäller avgiften till a-kassa. Det föreslås en skattere-
duktion även för denna avgift. Vi avvisar detta på
grund av att vi har ett annat förslag, som vi har redo-
visat tidigare. Till att börja med vill jag säga att vi
delar regeringens beskrivning att det med nuvarande
system endast är en del personer som kan dra av av-
gifterna. Man får dra av avgifter bara om man har
kostnader som totalt sett uppgår till över 1 000 kr i
inkomstdeklarationen, och det har inte alla.
Vi vill dock ändra på det förhållandet att det bara
är en del personer som får sin a-kasseavgift avdrags-
gill, genom att genomföra ett helt nytt system. Det är
i dag så att 90 % av kostnaden för a-kassa täcks av
allmänna skattemedel, och den enskilde betalar själv
omkring 10 %. Vi vill ändra på den balansen och låta
en större del av kostnaderna bäras av den enskilde
och en mindre del av det allmänna skattesystemet.
I vårt förslag höjer vi alltså avgiften till a-kassan
och sänker då kostnaderna för det allmänna skatte-
systemet. Vidare inför vi en rätt att dra av hela kost-
naden när det gäller a-kassan, på samma sätt som man
i dag kan dra av för egenavgifterna till pensionssys-
temet. Det systemet finns så att säga redan i dag. Vi
gör ett parallellt system för a-kassan. Det blir då en
liten nettokostnad för den enskilde jämfört med hur
det är med det system som vi i dag har när det gäller
a-kassan.
I det moderata förslaget ingår också en rad skatte-
sänkningar och en rad andra åtgärder, så totalt sett
kommer den enskilde att i sin portmonnä ha mer
pengar över varje månad än i dag. Det här förslaget
måste ses i samband med alla andra åtgärder som vi
genomför.
Till slut vill jag bara säga att vår grundläggande
syn på skatter och avgifter är att det ska vara så trans-
parent som möjligt. Då måste det hela följa vissa
grundläggande principer. Det börjar nämligen bli rätt
många avsteg från det nu. Dessutom tycker vi att
särbehandlingen av facket absolut måste stoppas
eftersom sådant är diskriminerande gentemot anställ-
da som inte är med i facket.
Därför, fru talman, yrkar jag, som sagt, avslag på
förslaget om avdragsrätt för fackavgifter samt bifall
till reservation 1.

Anf. 70 SVEN BRUS (kd):
Fru talman! Frågan om avdragsrätt för medlems-
avgifter till fackföreningar och a-kassa har diskuterats
under en längre tid, och en del regeländringar har
skett under hand. Vi kristdemokrater vill dock ge-
nomföra en större reformering av arbetslöshetsförsäk-
ringen. Vi anser att den försäkringen bör vara obli-
gatorisk och således omfatta alla som förvärvsarbetar.
Så är ju inte fallet i dag.
I dag står 13 % av arbetstagarna utanför arbets-
löshetsförsäkringen - av eget val och ibland på grund
av okunnighet, eller kanske bristande intresse. Man
kan inte heller bortse från att en del står utanför på
grund av arbetsgivarens ointresse, och t.o.m. aktiva
motstånd. Allt detta är otillfredsställande.
I dag finansieras strax under 10 % av arbetslös-
hetsförsäkringens kostnader av de försäkrade. Vi
kristdemokrater anser att egenfinansieringsgraden
borde öka till en tredjedel av kostnaderna. För den
enskilde, som då får ökade kostnader, kompenseras
detta i våra förslag genom att inkomstskatten sänks.
Vi kristdemokrater föreslår att inkomstskatten
höjs för alla förvärvsarbetande för det första genom
att grundavdraget höjs till 24 000 kr, för det andra
genom ett 5-procentigt förvärvsavdrag mot kommu-
nalskatten och för det tredje genom en skattereduk-
tion för låg- och medelinkomsttagare. Vi slopar också
värnskatten från år 2003 i vårt budgetalternativ. Des-
sa skattesänkningar kompenserar sammantaget gott
och väl vad den enskilde kan få i skattereduktion för
fackföreningsavgifter och arbetslöshetsförsäkring
enligt regeringens förslag.
Dagens system för finansiering av arbetslöshets-
försäkringen är alltså inte tillfredsställande. Den för-
säkrade betalar knappt 10 % av kostnaderna genom
sina avgifter. Genom att avgifterna är oberoende av
arbetslöshetsnivån saknas också incitament för kas-
sornas huvudmän att försöka hålla tillbaka arbetslös-
heten. Genom en högre grad av egenfinansiering får
man ett bättre samband mellan lönebildning och ar-
betslöshet. Så kan man förbättra funktionen på ar-
betsmarknaden.
En viktig åtgärd är alltså att öka egenfinansiering-
en i arbetslöshetsförsäkringen. Tanken bakom försla-
get är att en ökning av arbetslösheten till följd av en
dåligt fungerande lönebildning i sin tur ökar kostna-
den för den enskildes finansiering. På samma sätt
kommer avgiften att minska när arbetslösheten sjun-
ker. Detta leder till att den totala arbetslöshetens
utveckling återspeglas i löntagarnas avgifter.
Vi kristdemokrater anser, som sagt, att egenfinan-
sieringen ska utgöra en tredjedel i den nya allmänna
och obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som vi
föreslår. Den enskilde kompenseras genom våra
skattesänkningar.
Fru talman! Vi anser inte att medlemsavgifter i fö-
reningar, i detta fall fackförbund, ska medföra möj-
lighet till skatteavdrag eller skattereduktion eftersom
de här avgifterna inte kan betraktas som en kostnad
som är nödvändig för inkomsternas förvärvande.
Vi har alltså ett förslag som är rättvisare för den
enskilde och som dessutom omfattar alla. Det skulle
regeringens förslag inte göra. Där ställs ju ungefär
13 % av de förvärvsarbetande utanför.
Med tillstyrkande av våra förslag yrkar jag bifall
till reservation 2 i betänkandet.

Anf. 71 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Den skattepolitiska debatten känne-
tecknas bl.a. av ett mycket stort antal krav på skatte-
lättnader som gynnar speciella grupper av medborga-
re. Det är självfallet varje intresseorganisations rät-
tighet, och inför medlemmarna också en skyldighet,
att framställa just sina medlemmars specifika krav
och önskemål. Samtidigt är det en skyldighet för oss
politiker att genomskåda och övergripande värdera
dessa särintressens krav och önskemål. När vi i Cen-
terpartiet gör dessa överväganden har vi några prin-
ciper som vägleder oss.
En princip är att alla krav naturligtvis inte kan
tillgodoses. Det leder till ett starkt behov av priorite-
ringar, för annars raseras våra gemensamma finanser.
Det ger effekter som vi inte vill återuppleva efter
1990-talets bittra erfarenheter.
En annan princip är att befintligt utrymme för
skattesänkningar ska användas för skattesänkningar
som medverkar till höjd tillväxt i samhället.
En tredje princip är att skattesänkningarna ska ge
mest till den som bäst behöver.
Detta leder till att vi framför allt satsar på en in-
komstskattesänkning för låga och normala inkomster,
vilket jag i andra sammanhang har utvecklat här i
denna talarstol.
Den skattereduktion som vi nu diskuterar fyller
inte någon av de principer som är vägledande för våra
prioriteringar. Våra förslag har som utgångspunkt
sänkt skatt för den som bäst behöver det, inte för den
som skriker högst. Regeringspartiet och samar-
betspartierna agerar här tvärtom.
Fru talman! Det står nämligen klart att majoritets-
förslaget mer är inriktat på att tillgodose organisa-
tionsintresset än på att tillgodose medlemsintresset
inom dessa organisationer. En inte alltför djärv be-
dömning torde vara att en del, kanske t.o.m. en vä-
sentlig del, av det utrymme som skattereduktionen
ger medlemmen kommer att ianspråktas för en höj-
ning av avgifterna som annars inte skulle ha kunnat
komma till stånd. Dessutom komplicerar regerings-
förslaget ett redan tidigare komplicerat och invecklat
skattesystem.
Därför, fru talman, yrkar jag avslag på förslaget
om skattereduktion för fackföreningsavgifter och
bifall till reservation nr 3.

Anf. 72 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Här föreslår regeringen en åtgärd som
kostar samhället 3,6 miljarder kronor. Det är förvisso
en hel del pengar för en åtgärd som visserligen många
får del av. Dock gäller det inte alla. Det gör att vi vill
att propositionen avslås.
Även om förslaget tekniskt innebär en skattere-
duktion är det knutet till två förutsättningar: dels att
man har inkomst av tjänst, dels att man är med i en
fackförening.
För att det inte ska råda något missförstånd ska
jag säga att vi i Folkpartiet givetvis är positiva till
medlemskap i en fackförening, men vi anser också att
detta är en frivillig åtgärd och att medlemskapet inte
är nödvändigt för att få en inkomst utan att det är vars
och ens möjlighet.
Den möjligheten behöver inte premieras med en
skattereduktion. Man kan vara med i en mängd före-
ningar utan att det ska få konsekvenser för skatten.
Dessutom får den som inte är medlem i facket - det
tog Catharina Hagen också upp här - och har utgifter
för arbetsrättslig rådgivning inget avdrag och natur-
ligtvis inte heller någon skattereduktion.
Ibland anförs som skäl ett slags likställighet med
arbetsgivaren. Men den liknelsen haltar en hel del.
Inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet
är till att börja med två helt olika inkomstslag i be-
skattningshänseende. I näringsverksamhet får i prin-
cip alla kostnader dras av. Det finns några preciserade
undantag. Under löneinkomst är alla kostnader för
inkomstens förvärvande inte avdragsgilla.
Eftersom fackföreningsavgiften inte är nödvändig
för inkomstens förvärvande, som jag sade tidigare,
tycker vi därmed inte att skattereduktionen är nöd-
vändig eller ens önskvärd. En annan del är att arbets-
givaren till stor del betalar för fackliga förtroende-
mäns verksamhet på arbetsplatsen genom att den
facklige företrädaren får fullgöra sina uppdrag på
betald arbetstid. Det är förvisso en kostnad för ar-
betsgivaren och därmed avdragsgill. Men det visar
också på det orimliga i propositionens skrivning om
jämförelser.
Fru talman! Det innebär att vi anser att det på fle-
ra plan haltar med jämförelserna mellan inkomsttaga-
re och arbetsgivare. Jag yrkar bifall till reservation 4
under punkten 1.
Beträffande a-kassan kan jag hålla med flera tidi-
gare talare. Också vi vill helst se den som en försäk-
ringslösning och kunna frigöra den från statsbudge-
ten. Sambandet mellan försäkringen och de summor
man sedan får ut ska framgå tydligt. Det innebär
också en högre avgift som ska vara avdragsgill och
kompenseras med sänkning av inkomstskatten.

Anf. 73 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Det är med stor glädje vi socialdemo-
krater i dag tillsammans med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet lägger fram förslag om skattereduktion
för del av fackföreningsavgift. Efter en mycket bra
utredning av Stig Gustafsson, flerårig kollega till
många av oss här i riksdagen, vidare beredning, en
remissomgång och lagrådsgranskning är det i dag
dags att fatta beslut.
I korthet innebär förslagen att fr.o.m. nästa år får
den som är medlem i en facklig organisation en skat-
telättnad för del av medlemsavgiften till denna orga-
nisation. Skattereduktionen motsvarar ungefär 25 %
av den sammanlagda avgiften. Vad gäller avgift till
arbetslöshetskassa blir skattereduktionen 40 % av den
sammanlagda a-kasseavgiften.
Innebörden av dessa procentsiffror är att en ge-
nomsnittlig löntagare som jobbar heltid får en skatte-
reduktion på 80-110 kr i månaden. På detta har, som
vi har hört, Moderata samlingspartiet, Kristdemokra-
terna, Centerpartiet och Folkpartiet i olika motioner
och reservationer yrkat avslag.
Förlåt mig, mina värderade kolleger. Jag förstår
ingenting. Vad är det ni sysslar med egentligen?
Finns det något principiellt fel i att löntagarnas av-
gifter till sina organisationer behandlas på ungefär
samma sätt som arbetsgivarnas kostnader? Eller är
det möjligen synd om arbetsgivarna om löntagarna
behandlas på samma sätt?
Vi socialdemokrater anser att arbetsmarknadens
parter, både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan, har
viktiga funktioner. Sedan är det en annan sak att jag
själv tycker att arbetsgivarsidan på de senaste 10-15
åren har blivit en smula mindre arbetsgivarorganisa-
tion och en smula mer, eller mycket mer, kam-
panjmakare. Det gäller framför allt när den represen-
terats av Svenska Arbetsgivareföreningen, numera
Svenskt Näringsliv.
Icke desto mindre är det bra för samhället med
starka organisationer på arbetsmarknadsområdet. Det
vill vi stödja. Vi vill dessutom att samhället ska hålla
sig neutralt till arbetgivarparten och arbetstagarpar-
ten. Det är bl.a. därför som regeringen lagt fram den-
na proposition vars förslag vi nu behandlar i detta
betänkande.
Fru talman! När jag läste motionerna i detta ären-
de första gången blev jag inte särskilt överraskad. Jag
visste ju ungefär vad oppositionspartierna tyckte.
Däremot blev jag lite häpen över vissa formuleringar,
och det gäller faktiskt särskilt Kristdemokraterna.
I en motion med Sven Brus som första och Ken-
neth Lantz som andra namn slår Kristdemokraterna
fast att egenfinansieringsgraden bör öka till en tredje-
del. Sven Brus utvecklade det i talarstolen alldeles
nyss. I nästa avsnitt i motionen förklarar man varför
det ska vara så: "Genom en högre grad av avgiftsfi-
nansiering uppnås ett bättre samband mellan löne-
bildning och arbetslöshet. På så sätt förbättras ar-
betsmarknadens funktionssätt." Detta är ett ordagrant
citat.
Lite längre fram i motionen står det: "Tanken är
att ökad arbetslöshet som följer av dåligt fungerande
lönebildning ökar kostnaden för den enskildes finan-
siering av arbetslöshetsförsäkringen. På samma sätt
sjunker avgiften när arbetslösheten sjunker." Ungefär
samma formulering hade Sven Brus i talarstolen.
Jag blir inte bara häpen. Jag blir upprörd över
detta cyniska betraktelsesätt. Tror Kristdemokraterna
verkligen att de massavskedanden som i går offent-
liggjordes vid gummifabriken i Gislaved beror på
dålig lönebildning, och att det också gäller dem som
blir utan jobb i Degerfors, Katrineholm eller Gimo?
Har ni möjligen aldrig hört talas om strukturföränd-
ringar och konjunkturnedgångar?
Tycker ni verkligen att det är rättvist att söm-
merskorna - de få som finns kvar hemma i Sjuhä-
radsbygden - eller byggnadsarbetarna, eller de han-
delsanställda, eller metallarbetarna i Kumla, Katrine-
holm och Gimo ska betala tusentals kronor mer i
egenavgift till a-kassan än, för att ta ett exempel, de
som har ett yrke där man inte blir arbetslös i samma
utsträckning? Tycker ni att det är rimligt? Tycker ni
vid närmare eftertanke att det är rimligt att det är så?
Med förlov sagt tycker jag att detta är cyniskt.
Samma resonemang som jag här redovisat från
Kristdemokraternas motion finns i Moderaternas och
Folkpartiets motioner. Dessa båda partier är inte lika
utförliga. Men jag fruktar att de bakomliggande tan-
karna är av samma slag.
Jag blev inte ett dugg överraskad av det Catharina
Hagen sade om att det är för många ombudsmän, eller
kommer att bli för många ombudsmän, för mycket
anslag till Socialdemokraterna och en särbehandling
av facket.
Sven Brus utvecklade i princip resonemanget i
motionen, och den har jag redan kommenterat. Men
ni får inse, Sven Brus, att denna kammare har voterat
och fattat beslut om skattesystemet nästa år. Det är
ingen idé att ni kommer dragande med det. Kamma-
ren har som sker i en demokrati med majoritet fattat
beslut om hur det ska vara. Era förslag är borta för
nästa år.
När man läst oppositionspartiernas motioner och
reservationer - och jag har läst dem mycket noggrant
- så förstår man varför ett av dessa partiers ekono-
misk-politiske företrädare enligt massmedierna sade
om regeringens förslag om skattereduktion för fack-
föreningsavgifter: "Det är bara godis till facket".
Ungefär samma tongångar har jag hört från en del av
företrädarna här i debatten.
Fru talman! Detta är inte godis till facket. Det är
rättvis politik, och det är bra för arbetsmarknaden och
därmed bra för Sverige. Att det dessutom just i detta
konjunkturläge är konjunkturstimulerande gör ju inte
det hela sämre. Jag yrkar bifall till skatteutskottets
förslag i betänkandet och avslag på de reservationer
som är fogade till detta betänkande.

Anf. 74 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ar-
ne Kjörnsberg. Socialdemokraterna talar om rättvisa.
Tycker Arne Kjörnsberg att det är rättvist att de an-
ställda som inte är med i facket inte får dra av sina
kostnader för arbetsrättslig rådgivning?

Anf. 75 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Det finns i varje fall inget praktiskt
sätt att lösa det. Jag har varit, Catharina Hagen, i ett
land där man principiellt hade den inställningen att
tillåta det, i Nya Zeeland. En del åkte dit på klippkort
för att se hur man skulle göra, en del åkte dit på
klippkort för att se hur man inte skulle göra för ett
tiotal år sedan. Både arbetstagarsidan och arbetsgi-
varsidan där tyckte att det med förlov sagt blev en
soppa av det hela. Så det är ingenting att rekommen-
dera.
Dessutom är det i det här sammanhanget troligen
ej praktiskt genomförbart, och dessutom finns de
fackliga organisationerna numera på hela arbets-
marknadsområdet. Det är väl hundra år sedan man
kunde köra med sådant där. Sven Brus hade en sådan
tendens också och menade att arbetsgivaren inte till-
låter de anställda att vara med i de fackliga organisa-
tionerna. Ja, så var det när arbetarrörelsen växte fram
en gång i slutet av 1800-talet och början av 1900-
talet. Men nu är det inte så. På en del företag är det
precis tvärtom, att det nästintill är ett krav - därför att
det är rationellt för företaget och arbetsgivarna - att
man ska vara medlem i en facklig organisation, och
då löses problemet.

Anf. 76 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Fru talman! Jag frågade inte, Arne Kjörnsberg,
vad som var praktiskt genombart, utan jag frågade om
Arne Kjörnsberg tyckte att det var rättvist att alla
löntagare inte behandlades lika.

Anf. 77 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag har redan svarat på frågan.

Anf. 78 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Trots att jag i mitt anförande försökte
ange motiven för ett avslag säger Arne Kjörnsberg:
"Jag förstår ingenting" - för att citera honom orda-
grant.
Jag tänkte försöka att ytterligare bidra till att öka
Arne Kjörnsbergs förståelse för att avslå förslaget om
skattereduktion för fackföreningsavgifter genom att
ställa frågan: Skulle inte Arne Kjörnsberg kunna
känna samma glädje som över det förslag som han nu
pläderar för över ett större netto i plånböckerna hos
låg- och normalinkomsttagare om det uppstår genom
en sänkt inkomstskatt för just dessa grupper? Dess-
utom skulle det ge ett väsentligt tillskott till andra
välbehövande grupper i det svenska samhället utan att
ha specialkompensationer riktade till viss grupp.

Anf. 79 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag hade haft lite mer förståelse för
oppositionspartiernas företrädare om ni i era motioner
hade kommit med förslag om att den andra parten,
arbetsgivarparten, inte skulle kunna göra dessa av-
drag. För oss är detta en fråga om likabehandling av
parterna på arbetsmarknaden. Vi tycker - jag sade det
i mitt inledningsanförande - att det är viktigt med
arbetsmarknadsorganisationerna, att de spelar en stor
roll i det svenska samhällsbyggandet. Därför vill vi
understödja både arbetsgivar- och arbetstagarsidan
därför att det blir ordning och reda med starka organi-
sationer på detta område. Detta med likabehandling är
väldigt väsentligt för oss.
Med det här systemet, Rolf Kenneryd, blir det så
att mitt avdrag, den skattesubvention som jag får för
min avgift till min organisation, är lika mycket värt
som en vårdbiträdes, en undersköterskas eller min
svägerskas som är sömmerska genom att det är en
skattereduktion. Om vi medger avdrag på inkomsten
blir mitt avdrag mycket mera värt. Därför tycker vi att
detta är en bra väg att gå. Det ökar alltså pengarna i
portmonnän. Jag hoppas att Kenneth Lantz, för att
göra en parentes, noterar detta som var ytterligare en
som använde det franska ordet portmonnä. Det blir
80-100 kr mer i portmonnän för alla som är med-
lemmar i en facklig organisation och medlemmar i en
arbetslöshetskassa. För dem som bara är medlemmar i
en arbetslöshetskassa blir det lite mindre, några tior
mindre, per månad. Det tycker jag är bra.

Anf. 80 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag vill bara kort konstatera att vi har
olika synsätt i denna fråga. Arne Kjörnsberg redovi-
sar socialisternas synsätt, nämligen konfrontation
mellan arbetsmarknadens parter som man sedan ska
medverka till att jämställa. Vi har ett annat synsätt,
nämligen att skapa likabehandling för alla behövande
grupper av medborgare i det svenska samhället. Och
det tänker vi fortsätta med.

Anf. 81 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Har inte Rolf Kenneryd noterat att det
är decennier sedan vi har haft så få konfliktdagar,
lockout- eller strejkdagar, i Sverige som vi har haft de
senaste tre åren? Jag är inte alls ute efter konfronta-
tion. I dessa dagar kan vi notera att det är precis
tvärtom, att företrädare för arbetsgivarorganisationer-
na och för de fackliga organisationerna söker samar-
bete därför att de tror att det är bra för Sverige. Man
resonerar så här: Hur ska vi kunna göra det bättre för
Sverige? Hur ska vi kunna behålla arbetstillfällena i
vårt land? Hur ska vi kunna utveckla arbetena? Hur
ska vi kunna göra dem mer produktiva?
Det är verkligen inte konfrontation som känne-
tecknar dagens arbetsmarknad. Tvärtom, med all
respekt för respektive organisations intresse söker
man samarbete för det godas bästa.
Till sist skulle jag vilja understryka, fru talman,
att det här förslaget inte alls syftar till att öka kon-
frontationen, det är precis tvärtom. Vi vill göra ar-
betsmarknadens parter i det här avseendet likställda
därför att vi tror
1. att det är rättvist,
2. att det är bra för Sverige.
Det är våra skäl.

Anf. 82 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Det är väl ingen som är ledsen för att
få något mera i portmonnän. Men nu är Arne Kjörns-
berg och majoriteten beredda att i dag fatta beslut
som kommer att ge 87 % av löntagarna mer i port-
monnän. Vad har Arne Kjörnsberg att säga till de
13 % som av olika anledningar inte får mer i port-
monnän genom det beslut som vi ska fatta senare i
dag?
Arne Kjörnsberg säger att arbetsgivarorganisatio-
nen är en kampanjorganisation och arbetstagarorgani-
sationerna är intresseorganisationer. Det kanske är en
något för schabloniserad samhällsanalys, skulle jag
vilja påstå. Jag vill inte frånkänna vare sig arbetsgi-
varorganisationer eller arbetstagarorganisationer
rätten att vara kampanjorganisationer för sina respek-
tive intressen, men att beskriva den ena på det ena
sättet och den andra på det andra sättet känns en
aning ensidigt.

Anf. 83 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Det tycks vara på det gamla klassiska
sättet när man hör Sven Brus: Intresset ljuger aldrig.
Jag har aldrig sagt att arbetsgivarorganisationerna
bara är kampanjorganisationer. Jag har sagt, och jag
står för det, att under de senaste 10-15 åren har ar-
betsmarknadsorganisationen Svenska Arbetsgivare-
föreningen, eller som den numera heter, Svenskt
Näringsliv, tenderat att bli allt mindre en arbetsorga-
nisation och alltmer en kampanjorganisation. En lång
rad samhällsvetare har konstaterat precis samma sak.
Men jag har också med glädje noterat att den främsta
företrädaren för svenskt näringsliv på yttersta av
dessa dagar har försökt - med viss framgång, tror jag
- byta kostym för samhällsklimatet, Sven Brus, är
inte sådant längre att det fungerar att vara en kam-
panjorganisation.
Jag tror faktiskt att framträdande företagare, före-
trädare för arbetsgivarsidan, också vill agera på ett
sätt som blir bra för Sverige. Det hälsar jag med väl-
digt stor glädje.
Sedan får också de 13 procenten, Sven Brus, mer
pengar i portmonnän genom andra åtgärder som vi
vidtar. Men det är ju de 87 procenten som betalar
avgift till en facklig organisation som får en skattere-
duktion av de skäl som jag tidigare har angett.

Anf. 84 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Jag vill understryka att varken jag
personligen eller vi kristdemokrater är negativa till
facklig anslutning, tvärtom. Jag kan upplysa kamma-
ren och Arne Kjörnsberg om att jag själv är medlem i
SKTF. Jag tycker att det är viktigt med den fackliga
rörelsen. Det är inte fel att vare sig den fackliga rörel-
sen eller arbetsgivarorganisationerna är kampanjor-
ganisationer för sina respektive intressen. Det är inget
fult i detta, utan tvärtom stimulerar det samhällsde-
batten.
Jag konstaterar ändå att Arne Kjörnsberg genom
sina förslag ställer en stor grupp av människor utanför
möjligheten att få del av de positiva effekterna av det
beslut som vi här ska fatta.

Anf. 85 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Jag måste säga att jag har gjort ett fel.
Jag hade tänkt ställa en fråga till Sven Brus, men nu
har ju inte Sven Brus någon replik kvar. Därför ska
jag svara på frågan.
Mina fråga är: Vet Sven Brus i runda slängar hur
mycket mer en Handelsmedlem, för att ta det som
exempel, skulle få betala i egenavgift till a-kassan per
månad om man genomförde ert förslag? Så hade jag
tänkt formulera min fråga, men nu ska jag svara på
samma fråga. Ja, det är så där 250-300 kr mer i må-
naden efter - och då har jag använt ert system - att ha
fått göra avdrag för den.
Sven Brus förslag innebär alltså att en medlem i
Handels som jobbar på en stormarknad hemma i
Knalleland, i Borås, ska få betala 250-300 kr mer i
månaden i egenavgift, och detta är netto.
Här kan jag inte ens säga att intresset aldrig lju-
ger. Jag vet inte vad jag ska ha för kommentar till
detta. Jag noterar bara att detta innebär Kristdemo-
kraternas förslag, och jag tror att Folkpartiets och
Moderaternas förslag innebär samma sak. Men jag
vill inte pådyvla er det, eftersom ni inte så klart har
skrivit det i era motioner.

Anf. 86 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag blev överraskad över att Arne
Kjörnsberg säger att han inte begriper något, för jag
tror inte att det är sant. Arne Kjörnsberg begriper
fuller väl vad som står i våra motioner, men han delar
inte uppfattningen, och det har jag i sig respekt för.
Då kommer vi till detta med lika behandling. Det
är uppenbart att i svaret till Catharina Hagen var det
ju inte så viktigt med lika behandling mellan fackfö-
reningsanslutna och icke fackföreningsanslutna. Det
var ju praktiska problem, och så var det avfärdat.
Men när det gäller detta med likabehandling av
inkomttagare och arbetsgivare skulle jag vilja ställa
en fråga till Arne Kjörnsberg: I belysning av att ar-
betsgivaren betalar en hel del av den fackliga verk-
samheten, anser Arne Kjörnsberg fortfarande att
jämförelserna håller?

Anf. 87 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Fru talman! Svaret på frågan är ja, därför att jag
vet ungefär hur det går till ute på företagen. Man
förhandlar om ifall en klubbordförande på ett stort
företag ska få arbeta halvtid med fackligt arbete.
Sedan kommer arbetsgivare och arbetstagare - oftast
chefen och klubbordföranden - fram till att det är bra
för företaget om klubbordföranden på halvtid får ägna
sig åt facklig verksamhet. Så går det till i vardagen.
Det är inga krångligheter och inga hårda motsättning-
ar, utan det är därför att båda parter, chefen och klub-
bordföranden, är överens om att detta är bra för verk-
samheten, för produktiviteten och för en lång rad
saker på den enskilda arbetsplatsen. Det är därför
man gör på det sättet.
Lennart Kollmats kommenterar mitt påstående att
jag inte begriper någonting. Jag kan naturligtvis läsa
innantill vad det är ni föreslår och, visst, vi har olika
uppfattningar. Men det jag inte begriper är att ni fak-
tiskt med öppna ögon vill höja egenavgiften för en
vanlig Handelsmedlem med 250-300 kr i månaden
och att ni inte vill behandla båda parter på arbets-
marknaden på samma sätt.
Jag förstår inte att ni inte inser hur bra det är för
förhållandet på arbetsmarknaden och därmed för
samhället och vårt land om organisationerna på ar-
betsmarknaden fungerar på ett bra sätt och bevakar
sina medlemmars intressen, självklart, men gör det
med respekt för varandra och med respekt för vårt
land och för arbetsmarknaden, för att det ska finnas
jobb och vi ska kunna sälja våra grejer över hela
världen. Det tycker jag är viktigt.

Anf. 88 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Jag tror att Arne Kjörnsberg över-
skattar skattereduktionen för fackföreningsavgiften
genom att hävda att det är måttet på full respekt för
landet och därmed för möjligheterna att sälja. Jag
delar inte den uppfattningen.
Jag läser också innantill, men vi kommer uppen-
bart inte till samma insikter. Jag tror att det är det som
det handlar om.
När det gäller samarbetet mellan arbetsgivare och
arbetstagare har jag också varit ute på ett antal ar-
betsplatser och vet rätt väl hur det går till. Då undrar
jag naturligtvis om Arne Kjörnsberg, med tanke på
talet om att det är så bra med all denna fackliga verk-
samhet som arbetsgivaren faktiskt betalar, tycker att
lagen om facklig företrädare ska tas bort. Där står ju
faktiskt att vid ledighet som avser den fackliga verk-
samheten på förtroendemannens egen arbetsplats ska
den fackliga förtroendemannen ha rätt till bibehållna
anställningsförmåner. Det är i Arne Kjörnsbergs värld
uppenbarligen en fullständigt onödig lagtext.

Anf. 89 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Jag måste faktiskt säga att nu begriper
jag inte någonting. Frågan måste vara retorisk, för
naturligtvis vet den ärade företrädaren för Folkpartiet
att jag inte tycker att lagen om förtroendeman ska tas
bort, självklart inte.
Nu ska jag vara vänlig, inte för att det är tre dagar
kvar i riksdagen den här hösten utan därför att jag
faktiskt tycker så här. Jag blir så förvånad, för jag
känner ju Sven Brus och Lennart Kollmats som väl-
digt vänliga och sympatiska personer. Det är därför
som jag är så förvånad över att ni - ja, okej då att era
partier har skrivit de här motionerna - med sådan
emfas argumenterar för dessa motioner. Det är det
som gör att jag säger: Jag begriper ingenting. Men
naturligtvis, Lennart Kollmats, kan vi vara överens
om en sak: Vi har olika uppfattningar.
Vi tycker att det är rimligt att parterna på arbets-
marknaden behandlas på samma sätt, men när ni hade
regeringsansvaret 1992 tog ni bort avdragsrätten för
fackföreningsavgifter. Men ni förbisåg - jag påstår
inte att det var av ond vilja - vad som skulle ske på
arbetsgivarsidan, att man skulle bilda servicebolag
och där kunde dra av avgifterna som del i rörelsen.
Det var inte alls svårt att räkna ut detta 1992. Jag
undrar om vi inte t.o.m. pekade på detta i våra motio-
ner när ni lade fram förslaget.
Nu försöker vi rätta till det som vi tycker var ett
misstag ni gjorde. För de allra flesta löntagare innebär
det att fr.o.m. nästa år blir det 80-110 kr mer i port-
monnän varje månad. Det tycker vi är bra och rättvist.
Dessutom är det konjunkturstimulerande.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

10 § Övergång till en konventionell beskatt-
ningsmetod för utländska skadeförsäkringsföre-
tag

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU7
Övergång till en konventionell beskattningsmetod för
utländska skadeförsäkringsföretag (prop.
2001/02:42).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)

11 § Förenklad fastighetstaxering i stället för
omräkning, m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU11
Förenklad fastighetstaxering i stället för omräkning,
m.m. (prop. 2001/02:43).

Anf. 90 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! I måndags fick jag ytterligare ett mejl,
ett elektroniskt brev, som handlade om fastighets-
skatten. Den här gången var det från Olle i Sigtuna.
Han skriver bl.a.: Nu är det dags igen. Nya omräk-
ningstal har presenterats av Riksskatteverket. Taxe-
ringsvärdena i Stockholm höjs med upp till 25 %. Det
skärper skatten igen med några tusenlappar för villa-
ägarna. Hur länge ska vi stå ut med denna utveckling?
Undantagsregler har införts för än den ena boen-
dekategorin, än den andra. Men nya kategorier ham-
nar alltid med näsan under vattnet och klarar till slut
inte av den skenande villaskatten.
Jag kan bara hålla med Olle. Jag är därför ytterst
tacksam och glad, fru talman, för att vi ännu en gång i
år får möjlighet att debattera fastighetsskatten och
dess förödande konsekvenser för enskilda människor.
Jag är dock inte övertygad om att denna tacksamhet
och glädje delas av Socialdemokraterna och deras
stödpartier.
Skatteutskottets betänkande 11 Förenklad fastig-
hetstaxering i stället för omräkning m.m. kan låta
tekniskt och oskyldigt, men allt får konsekvenser för
människor av kött och blod. I korthet går förslaget ut
på att det s.k. omräkningsförfarandet ska upphöra.
Mitt emellan den allmänna fastighetstaxeringen, som
sker vart sjätte år, görs en förenklad fastighetstaxe-
ring för småhus, hyreshus och lantbruksenheter. Det
innebär att antingen en förenklad eller en allmän
fastighetstaxering kommer att äga rum vart tredje år
för respektive hustyp.
Jag kan konstatera att Socialdemokraterna är hårt
pressade när det gäller fastighetsskattens vara eller
inte vara. Den ena mer absurda förklaringen än den
andra levereras nu från såväl finansdepartement som
socialdemokrater i övrigt. Jag ska bespara er vad som
står på Finansdepartementets hemsida. Dock ska jag
läsa vad finansministern skriver i ett svar till brev-
skrivande villaägare, för det tar nog ändå priset. Han
skriver:
"Du kan göra tankeexperimentet att du i stället för
bo kvar i din egen fastighet väljer att hyra ut huset.
Då kan du i normalfallet ta ut en månadshyra som
överstiger de löpande drifts- och underhållskostna-
derna. Detta 'mervärde' slipper du betala om du själv
bor i huset. Du har således en inkomst av din fastig-
het. Inte i pengar men i form av värdet på det egna
boendet."
Så nu vet familjen Johansson i Värmdö, med tre
barn, vad de ska göra om de inte kommer att ha råd
att bo kvar i sitt hus. De ska hyra ut det. Att de sedan
har en inkomst på 635 000 kr sammanlagt gör att de
inte omfattas av den nyligen beslutade begränsnings-
regeln. En sammanlagd inkomst på 635 000 kr kan
låta mycket. Men med tre barn och de höga svenska
inkomstskatterna finns det inte mycket kvar att leva
på. Dessutom måste de ju betala förmögenhetsskatt.
Det visar sig att i Stockholmsregionen behöver ett
hushåll ha en årsinkomst på 730 000 kr för att ha råd
att köpa ett hus - allt enligt Föreningssparbankens
boindex. Bilden för familjen Johansson blir inte bättre
nästa år, för då stiger taxeringsvärdena med ytterliga-
re 21 % i Värmdö.
Fru talman! Det är ju inne med olika serier i TV.
Ibland undrar jag om inte den socialdemokratiska
regeringens hantering av fastighetsskatten skulle
räcka som underlag för en tragikomisk långkörare;
komisk för att den socialdemokratiska regeringen gör
bort sig hela tiden, tragisk eftersom enskilda männi-
skor får ta konsekvenserna av den socialdemokratiska
regeringens agerande.
I år, så sent som för två veckor sedan, röstade so-
cialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet igenom
den s.k. begränsningsregeln. För den som har missat
vad som står i detta betänkande, och i budgetproposi-
tionen, kan jag avslöja att det snart kommer något
som heter dämpningsregel. Ja, ni hörde rätt. Först
kommer en begränsningsregel, sedan en dämpnings-
regel. Var har allt ert tal om enkelhet och likformig-
het i skattesystemet tagit vägen?
Det är ironiskt att regeringen och utskottsmajori-
teten redan nu, i dag, vet att dagens beslut kommer att
bli förödande för många enskilda familjer. Utskotts-
majoriteten skriver: "Förslag om en särskild dämp-
ningsregel för att undvika att den treåriga omtaxe-
ringsperioden leder till kraftiga språngvisa höjningar
av taxeringsvärdena avser regeringen att presentera
nästa år."
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Snart
har ni inte många ord kvar att välja på för att modifie-
ra vad ni själva har ställt till med. Eller kommer det
en lindringsregel, en mildringsregel, en avkylningsre-
gel, en sordinregel, en blidkarregel, en skruva-ned-
regel eller en dumpningsregel? Nej, vi moderater ska
se till att ni slipper fundera ut eller välja några nya
ord. Vi ska se till att det blir en ny regering hösten
2002. Då kommer avvecklingen av fastighetsskatten
att påbörjas.
Fru talman! På julafton får de allra flesta åtmins-
tone ett paket. Men hur trevligt är det att få ett paket
som man redan själv har betalt? Förväntar sig sedan
tomten dessutom en kram, en puss på kinden och
tomtegröt som tack, då blir man minst sagt ilsken.
Men det är just den tekniken som Socialdemokraterna
tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet
använder sig av. Först beslutar man att frysningen av
taxeringsvärdena på 1997 års nivå ska upphöra. Detta
beslut innebär att i princip alla får kraftigt höjda taxe-
ringsvärden och därmed dramatiskt höjd fastighets-
skatt.
Sedan försöker man med den komplicerade och
orättvisa begränsningsregeln ta bort lite av denna
effekt. Först tar man från medborgarna, sedan ger
man tillbaka lite till några. Men om nu fastighets-
skatten är den där rekorderliga skatten à la Bosse
Ringholm, skatten som ingen kan smita från, varför
då göra alla dessa krumbukter? Varför begränsa,
dämpa och sänka procentsatsen? Eftersom vi mode-
rater vill avskaffa både fastighets- och förmögenhets-
skatten behövs enligt oss inget nytt taxeringsförfaran-
de. Även arvs- och gåvoskatten ska avskaffas på sikt.
Vi har följaktligen yrkat avslag på denna del av pro-
positionen.
Vidare föreslår vi att fastighetsskattelagen ska
upphöra att gälla fr.o.m. den 1 januari 2002 samt att
småhus och flerbostadshus producerade efter utgång-
en av innevarande år inte ska ingå i fastighetsskatte-
systemet. Om nu ett taxeringsvärde skulle behövas
för ett annat ändamål kan värdering utföras av obero-
ende, auktoriserad värderingsman. Detta sker redan i
dag vid lån till köp av fastigheter. Vi anser inte att
skattemedel ska användas för sådan här verksamhet.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 1.
Efter all den här kritiken får jag komma med lite
beröm. Det är bra att man nu ändrar och gör det möj-
ligt att få uppskov med kapitalbeskattningen även i de
fall där man förvärvat en fastighet tidigare än året
före det år då ursprungsbostaden sålts. Vi moderater
vill också göra det möjligt för den enskilde att själv
välja det belopp med vilket man ska yrka upp-
skovsavdrag. Denna fråga ska behandlas och avgöras
under våren 2002 av utskottet, och det tycker vi är
bra.
Fru talman! Till sist har jag ett litet rim så här i
juletid:
När ska finansministern vårt budskap uppfatta,
att nu får det vara nog med att mitt boende upp-
skatta?
Jag kan inte betala med en kakelplatta!
Framöver vill jag lugnt min tomt kratta
och med mina barn i hängmattan skratta
och inte bara protestbrev till dig författa.
I september månad nästa år
när de borgerliga dig och ditt parti klår
hjälper inte att du försökt vara alla skatters mata-
dor.
Du kommer att få lämna din Finansdepartements-
korridor,
för jag kommer att rösta på det parti som fastig-
hetsskattens avskaffande föreslår.
God jul önskar alla boende i Sverige!

Anf. 91 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Det är knappt att man tror det är sant,
men nu är vi framme vid en ny debatt om fastig-
hetstaxeringen. Riksdagen beslöt för några dagar
sedan att införa en begränsningsregel på 5 %. I dag
ska vi fatta beslut om en förenklad modell som ska
reglera fastigheternas taxeringsvärde mellan ordinarie
fastighetstaxeringar. Jag vet inte vad jag ska likna
detta vid. Kan det möjligtvis liknas vid någon form av
första april-skämt där man utlovas frihet från dåliga
skämt, men när man vänder ryggen till kommer det
ett ordentligt slagträ i ryggen?
Vi har just debatten med argument för och emot
fastighetsskatten i allmänhet och begränsningsregeln i
synnerhet bakom oss. Det är ju på gränsen till att man
måste be svenska folket om ursäkt. I dag blir det
beslut om förenklade fastighetstaxeringar som resul-
terar i höjda värden från nästa år.
Vid noggrann genomläsning kommer man fram
till ett stycke som behandlar ännu ett kommande
förslag om en särskild dämpningsregel. Den är avise-
rad till nästa år. Denna regel ska förhindra att den
treåriga omtaxeringsperioden leder fram till språngvi-
sa höjningar av taxeringsvärdena. Förslaget är knapp-
händigt beskrivet, och tacka för det. Vem vet om det
inte kommer nya regler innan dess avseende landets
senaste skattemjölkkossa, nämligen våra bostäder.
Jag blir smått irriterad på systemet.
Vi har flera gånger hört ord om att regeringen
sänkt fastighetsskatten. På sätt och vis är det sant. Vi
har fått en lägre procentsats och ett något högre fri-
belopp på förmögenhetsskatten. Men det är ju att lura
folket. Det torde knappast vara obekant för regering-
en vad folkopinionen har för uppfattning. Vi kan inte
heller hålla på att ändra boskatten som vi har gjort
under den senaste tiden.
Fru talman! Detta år har kritiken mot fastighets-
skatten blivit starkare än någonsin. Kritiken från
medborgarna har varit så omfattande att regeringen
tvingats till flera reträtter. Jag ska inte fördjupa mig
mer i de olika delarna utan bara tillägga utöver vad
jag tidigare sagt, t.ex. förmögenhetsskatten som kor-
rigerades. Nu väntar vi på förändringar inom arvsbe-
skattningen också. Även på detta område har de
orimligt höga taxeringsvärdena på bostäder slagit hårt
mot människor som möter sorgen och ärver sin bo-
stad genom bodelning. Gamla fribelopp tvingar fram
höga arvsskatter som kan drabba inte minst männi-
skor med låga pensioner.
Fru talman! Kristdemokraterna har i tidigare
väckta motioner med anledning av regeringens bud-
getproposition utformat en politik för en utfasning av
den statliga fastighetsskatten. Vi anser att fastighets-
skatten, som den är utformad i dag, strider mot
grundläggande etiska och skatterättsliga principer.
Genom att frysa taxeringsvärdena skulle vi också
komma ifrån de negativa effekterna som tvingat fram
regeringens lapptäcke. Vi medborgare skulle besparas
obehagliga skattekostnader vid förmögenhetsbeskatt-
ningen, gåvo- och arvsbeskattningen samt den årliga
fastighetsbeskattningen.
Jag skulle vilja ställa en fråga till regeringens fö-
reträdare i denna debatt. Kommer den totala boskat-
ten, då menar jag inklusive förmögenhetsskatt på
boendet, realt sett att öka eller minska för medelin-
komsttagaren? Kommer skattemyndigheterna att få
nödvändiga resurser för att kontrollera och genomföra
förändringen av våra taxeringsvärden?
Kristdemokraterna anser att relationen mellan
skatt och legitim orsak till skatten är borta. Den moti-
veras endast som en lämplig skattebas i kraft av sin
immobilitet, dvs. kapitalet kan inte fly ur landet.
Motiven är alltså statsfinansiella eller, som det också
heter, fiskala.
Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 92 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Att det finns många problem med be-
skattningen av boendet och alla de regler som kring-
gärdar detta visar sig väldigt ofta inte bara i denna
kammare utan i snart sagt varje litet samtal på någon
veranda med grannarna eller på pendeltåget när man
lyssnar på vad människor pratar om. I denna region
talar man om två saker, först och främst om hur man
får tag på en bostad. Och om man väl har fått det så
talar man om hur man ska ha råd att bo kvar i den.
Jag tycker att den här propositionen i grunden inte
löser något av dessa problem. Den är knappast ens ett
steg i rätt riktning. Och vi från Folkpartiet yrkar alltså
avslag på den.
När det gäller beskattningen av boendet vill jag
verkligen påpeka att det för oss i Folkpartiet libera-
lerna är mycket viktigt att vi talar om alla bostäder
och att detta inte handlar om villor utan om alla bo-
städer och att staten så långt som det bara är möjligt
ska förhålla sig helt neutral till hur människor väljer
att bo. Därför ska man inte göra skillnad i utfallet
mellan olika boendeformer. Och beskattningen av
dem som har valt att bo på höjden i stället för på
marken är en minst lika viktig frågeställning, även
om de inte ser skatten själva på sin egen skattsedel
utan på hyresavin eller på avgiftsavin till bostadsrätts-
föreningen.
Problematiken är att skatten är för hög, oavsett
hur man vänder och vrider på den, att den är kombi-
nerad med förmögenhetsskatt för dem som bor i små-
hus, att det finns en massa problem och grava svårig-
heter vid arvsbeskattningen, vilket driver gamla män-
niskor som har förlorat en älskad make eller maka ur
deras hem och att själva taxeringsförfarandet och
sättet att beräkna taxeringsvärden är under all kritik.
Folkpartiet anser att fastighetsskatten på sikt ska
avskaffas. Hela denna reformering ska ske genom att
vi först och främst fryser taxeringsvärdena. Då skapar
vi oss ett rådrum på en period då man faktiskt kan
arbeta om detta system. Inget parti har på förslag att
avskaffa denna skatt så snabbt att det är acceptabelt
att behålla det nuvarande taxeringssystemet, enligt
vår uppfattning. För Moderaterna skulle det enligt
deras egna motioner ta sju-åtta år. Själva brukar de
dra ned det till fem-sex år. Likafullt är det en tidspe-
riod som jag anser vara helt oacceptabel att behålla
det nuvarande systemet inom. Vi har själva satt upp
målet att vi på ett ansvarsfullt sätt ska kunna finansie-
ra ett avskaffande av skatten under en tioårsperiod.
Då måste man göra om sättet att taxera fastighe-
terna. Värdeområdena måste förändras. Först och
främst måste man se till att man taxerar varje fastig-
het för sig. Det ska vara ett riktigt taxeringsvärde på
just den fastighet som jag ska betala skatt på och inte
något allmänt genomsnittsvärde. Det måste vara ett
rättssäkert förfarande där en enskild faktiskt kan
överklaga ett felaktigt beslut, vilket man inte kan göra
i dag och vilket ju inte heller behövs, eftersom taxe-
ringsvärdet inte ska vara rätt just för den fastigheten,
vilket det borde vara. De stora värdeområdena inne-
bär att man får betala värdestegringar som inte alls
har skett där man själv bor utan där någon helt annan
människa bor, osv.
Vi har tillsammans med de tre andra borgerliga
partierna väckt förslag om att omedelbart frysa taxe-
ringsvärdena på den gamla nivån. Det har kammaren
avslagit. Vi har väckt förslag om att reformera fastig-
hetsbeskattningen. Det vill majoriteten inte göra. Och
vi har väckt förslag om att under ett antal år avskaffa
förmögenhetsskatten, vilket är det viktigaste för att
hjälpa gamla människor att kunna behålla sina bostä-
der.
Den här propositionen om förenklad fastig-
hetstaxering uppfyller inte något av de krav som vi i
Folkpartiet liberalerna ställer på de systemreformer
som behövs i fråga om detta. Därför yrkar vi avslag
på denna proposition.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 93 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till
förslaget i utskottets betänkande och avslag på samt-
liga reservationer.
I detta betänkande behandlar vi ytterligare föränd-
ringar på fastighetsbeskattningsområdet. Den här
gången handlar det bl.a. om förslag om att omräk-
ningsförfarandet ska tas bort och att det i stället ska
införas ett system med förenklade fastighetstaxering-
ar. Dessa förenklade fastighetstaxeringar ska ske för
småhusenheter, hyreshusenheter och lantbruksenheter
under perioden mitt emellan de allmänna fastig-
hetstaxeringarna. Detta, fru talman, innebär att an-
tingen en förenklad eller allmän fastighetstaxering
äger rum vart tredje år för respektive typ av taxe-
ringsenhet. Vidare föreslås också att tidsplanen änd-
ras.
Förberedelsearbetet inför den förenklade fastig-
hetstaxeringen ska vara mindre ingående än vid den
allmänna fastighetstaxeringen, och huvudregeln bör
vara att någon fastighetsdeklaration inte ska lämnas.
När det gäller hyreshustaxeringen är dock hyran den
viktigaste värdefaktorn, och eftersom denna värde-
faktor är föränderlig anser vi från utskottsmajoritetens
sida att en deklaration ska göras.
Vidare föreslås att det i fastighetstaxeringslagen
införs en ny grund för när en ny taxering ska göras.
Detta innebär att ny taxering av fastighet ska göras
under löpande taxeringsperiod om det skett föränd-
ringar i den fysiska miljön så att fastighetens värde på
visst sätt har påverkats.
De nya reglerna ska enligt planerna träda i kraft
den 1 januari nästa år och ska tillämpas första gången
vid fastighetstaxeringen år 2003. Omräkningen av
taxeringsvärdena anser vi ska fortsätta fram tills dess
att respektive typ av taxeringsenhet är föremål för
förenklad eller allmän fastighetstaxering. Detta har
främst statsfinansiella skäl, men det har även admi-
nistrativa skäl.
Fru talman! Omräkningsförfarandet infördes för
att man skulle få en mer successiv anpassning av
taxeringsvärdena till prisutvecklingen, men relativt
snart framkom kritik mot systemet. Utifrån denna
kritik frystes taxeringsvärdena och Fastighetstaxe-
ringsutredningen tillsattes. Denna utredning kom
fram till att för det mesta fungerar taxeringen bra,
men delar av kritiken var berättigad. Det gällde de
värderingstekniska problemen vad avser omräknings-
förfarandet och att den kraftiga prisutvecklingen för
småhusenheter även medfört problem för denna kate-
gori. På grund av att bostadsmarknaden är i obalans
så har den kraftiga prisutvecklingen för småhus i
vissa delar av landet fördubblats medan den i andra
områden har sänkts. Avgränsningen av prisutveck-
lingsområdena har därför fått större betydelse än
tidigare. Riksskatteverket har påpekat att det uppstår
tröskeleffekter som man inte kan göra något åt inom
ramen för det nuvarande systemet. Utifrån detta före-
slår vi att omräkningsförfarandet tas bort och att det
istället införs ett system med förenklade fastig-
hetstaxeringar.
Tidigare system av fastighetstaxeringar har ofta
innehållit betydande språngvisa uppjusteringar av
taxeringsvärdena som inte heller var bra. För att detta
inte ska upprepas och för att undvika att den treåriga
omtaxeringsperioden leder till sådana kraftiga
språngvisa höjningar så kommer en särskild dämp-
ningsregel att införas. En sådan regel kommer att
presenteras nästa år.
Fru talman! Så har jag tagit del av de borgerliga
reservationerna och vad de borgerliga sagt här tidiga-
re under debatten, och det är inget nytt under solen -
eller ska jag kanske säga under molnen en sådan här
dag. Moderata samlingspartiet vill som vanligt gå
längst: inget system med fastighetstaxeringar efter-
som man vill avskaffa både fastighets- och förmö-
genhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten. Allt som
hör till ska privatiseras. Det finns alltså tre borgerliga
reservationer som spretar åt olika håll! Jag ställde en
fråga vid förra debatten och fick inget svar, så jag
kommer att ställa den frågan igen: Hur kommer fas-
tighetsbeskattningen att se ut vid en eventuell borger-
lig valseger nästa år? Jag anser att väljarna i god tid
ska få klart för sig: Kommer fastighetsskatten att
avskaffas och kommer en kommunal fastighetsavgift
att införas? Jag anser att man ska svara på det här från
de fyra borgerliga partierna.
Än en gång yrkar jag bifall till betänkandet och
avslag på reservationerna, fru talman.

Anf. 94 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag kan ju ställa en fråga till Lisbeth
Staaf-Igelström direkt: Hur kommer fastighetsskatten
att se ut med Socialdemokraterna och dem ni eventu-
ellt ska regera tillsammans med? Ni kan ju ens en
gång inte i dag ge besked om hur den kommer att se
ut i morgon eller nästa år, för den ändras ju hela ti-
den.
Jag tycker att vi har redovisat ganska klart det vi
har gemensamt när det gäller fastighetsskatten, och
det kommer att bli bra och bättre för alla.
Min stora fråga till Lisbeth Staaf-Igelström är:
Om nu fastighetsskatten är denna rekorderliga skatt
som finansministern så ofta pratar om: Varför gör ni
den här begränsningsregeln och varför den här dämp-
ningsregeln och alla de här andra ändringarna som ni
vill göra och gör? Vågar ni inte stå för vad ni tycker
längre?
Min andra fråga är: Tycker Lisbeth Staaf-
Igelström att uttaget av fastighetsskatt uppfyller kra-
ven som ni själva brukar ställa på skattesystemen:
enkelhet, likformighet och, skulle jag vilja tillägga,
förutsägbarhet för de enskilda medborgarna? Tycker
Lisbeth Staaf-Igelström att det är så i dag?

Anf. 95 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Vi socialdemokrater har klart uttalat
att vi kommer att ha en fastighetsskatt kvar, och det
kommer vi att ha utifrån att vi prioriterar helt andra
frågor. Vi prioriterar välfärden framför stora skatte-
sänkningar, så vi kommer att ha en fastighetsskatt
kvar när vi vinner valet nästa år.
Att det har blivit på det här sättet beror ju på att vi
har en bostadsmarknad i obalans. Utifrån det har vi
tvingats att göra den här begränsningsregeln. Vi
kommer också att ha den här dämpningsregeln, och
det är för att vi ska försöka hitta en bra nivå.
Jag säger det klart och tydligt: Vi kommer att ha
en fastighetsskatt kvar. Men jag vill också då ställa en
fråga: Hur kommer fastighetsskatten att se ut vid en
eventuell borgerlig regering? Hur ställer ni er från
Moderata samlingspartiet till en kommunal fastig-
hetsavgift? Säger ni nej till den, eller säger ni ja till en
sådan?

Anf. 96 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Jag svarar på den sista frågan direkt:
Vi säger nej till en kommunal fastighetsskatteavgift.
Lisbeth Staaf-Igelström säger så här: Fastighets-
skatten ska vara kvar, för vi prioriterar välfärden. Då
får jag fråga: Vad är det för välfärd man erbjuder
medborgarna om de inte har råd att bo kvar? Är det
inte ni socialdemokrater som brukar prata om bo-
stadspolitik och att det är en social rättighet? Vad är
det för välfärd ni erbjuder folk när de inte har råd att
bo kvar? Det är min fråga.
Sedan fick jag inte, tycker jag, något svar på det
här med enkelhet, likformighet och förutsägbarhet i
skattesystemet med alla de här konstiga krånglighe-
terna ni håller på med; begränsningsregel, dämp-
ningsregel - vi vet ju inte vad som kommer framöver!

Anf. 97 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Vi har också aviserat att vi ska till-
sätta en ny utredning när det gäller fastighetsbeskatt-
ningen. Denna fråga har ju utretts under många år,
och det har varit svårt att hitta ett bra system som
gäller överallt. Jag ska också säga det att vi alltså
kommer att ha kvar en fastighetsskatt även när vi gör
den här utredningen, och det tycker jag är väldigt
klart och tydligt.
Däremot har inte Marietta de Pourbaix-Lundin
svarat på hur ni egentligen vill ha det efter valet 2002,
om ni skulle vinna valet. Nu hoppas ju jag innerligt
att ni inte ska göra det.
När det gäller välfärden har vi en helt annan prio-
ritering än vad ni i Moderata samlingspartiet har. Ni
vill ju nedmontera välfärden. Ni vill också skapa ett
helt annat samhälle. Ni vill ju byta system. Det säger
vi nej tack till. Klart besked: Vi kommer att behålla
fastighetsskatten även efter en valseger 2002!

Anf. 98 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Realt sett kommer boskatten att
minska vid en borgerlig regering. Det svaret tror jag
att vi borgerliga partier kan enas om här i eftermid-
dag. Sedan har vi tyvärr samma situation som den
socialdemokratiska regeringen, som heller inte är
färdig med hur den tekniska lösningen ska se ut i
framtiden. Man blir mer och mer förbluffad över hur
man kan röra till det vad beträffar fastighetsskatten.
Väljarna nöjer sig med ett besked om att det blir
lägre fastighetsskatt, och jag tror att det är svar på
frågan.
Kan däremot Lisbeth Staaf-Igelström svara mig?
Jag hade en debatt förra veckan med en socialdemo-
kratisk företrädare som hävdade att boskatten totalt
sett är sänkt av den socialdemokratiska regeringen.
Kan jag få ett svar på den frågan från Lisbeth Staaf-
Igelström också, om det verkligen förhåller sig så
som herr Klockare uttalade sig om förra veckan, att
regeringen har sänkt fastighetsskatten? Och för att
vara ytterst tydlig: Blir det lägre boendeskatt för låg-
och medelinkomsttagarna framöver?

Anf. 99 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Vi hörde tidigare att den moderata fö-
reträderskan sade nej, ett mycket klart och tydligt nej,
till en kommunal fastighetsavgift som Kristdemokra-
terna förespråkar. Då vill jag ställa en fråga till Ken-
neth Lantz: Kommer Kristdemokraterna att ge upp
sitt krav på en kommunal fastighetsavgift om det
eventuellt skulle bli en borgerlig regering år 2002?
Vi socialdemokrater kommer att ha fastighets-
skatten kvar. Vi har gjort stora förändringar i den. Vi
har sänkt procentskatten.
Vi har ökat fribeloppen i förmögenhetsbeskatt-
ningen. Vi har också infört en begränsningsregel som
är mycket bra för dem med låga och medelhöga in-
komster. Vi har alltså gjort oerhört mycket när det
gäller fastighetsskatten, och vi kommer att ha kvar
den.
För många har fastighetsskatten sänkts, Kenneth
Lantz. Det beror på var någonstans i Sverige man bor.
I tillväxtområdena är bostadsmarknaden i obalans.
Det innebär att efterfrågan är väldigt hög. Ni från
kristdemokraterna säger ju nej till olika investerings-
stöd för byggande av hyresrätter. Varför gör ni det,
om ni nu vill att bostadsmarknaden ska vara i balans?
Hur ska ni kunna få en bostadsmarknad i balans? Kan
du svara på det, Kenneth Lantz?

Anf. 100 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Jag tror inte att det är några problem
med den kommunala avgiften. Vi ska nog förhandla
med samarbetsparterna om den här frågan. Vi är i
precis samma situation som socialdemokraterna. Vi
kan inte presentera ett färdigt förslag för framtiden.
Inom rimlig tid är vårt gemensamma mål att fastig-
hetskatten ska sänkas, och det är det som väljarna är
ute efter. Det handlar inte bara om vad Lisbeth Staaf-
Igelström är ute efter, utan det gäller också vad väl-
jarna efterfrågar. Fastighetsskatten, boskatten, kom-
mer att sänkas med en borgerlig regering.
När det gäller den totala boskatten blir vi upp-
ringda av människor som berättar hur det fungerar i
det verkliga livet. Jag skulle därför vilja ställa en
fråga: Tycker Lisbeth Staaf-Igelström att det är rim-
ligt att en nybliven änkling ska tvingas att sälja sin
fastighet som han tillsammans med sin hustru har
finansierat och bott i under 30-40 år? Denna änkling
ringde mig i måndags och tyckte att det var alldeles
på tok att han ska tvingas att sälja sitt eget hem just
på grund av den tröghet som finns med det blygsam-
ma fribeloppet i arvsbeskattningen, 280 000 kr. Är
det en bra modell för en boskattepolitik?

Anf. 101 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Kenneth Lantz säger att det inte
kommer att bli några problem att förhandla om den
framtida fastighetsskatten. Han säger också att den
ska avskaffas vid ett eventuellt borgerligt regerings-
övertagande 2002.
Jag tror att det kommer att bli oerhört stora pro-
blem, eftersom moderaterna säger definitivt nej till
em kommunal fastighetsavgift. Hur ställer då ni er i
den frågan? Nu vet jag att Kenneth Lantz inte har
möjlighet att svara på den frågan, men jag är överty-
gad om att det kommer att bli problem.
Jag är också övertygad om att fastighetsskatten
kommer att sänkas om ni tar över regeringsmakten
2002. Men frågan är hur det kommer att finansieras.
Vi socialdemokrater prioriterar en välfärd före
sänkt fastighetsskatt. Fastighetsskatten är en oerhört
viktig del för oss för att finansiera välfärden. Det
kommer den också att vara framöver, Kenneth Lantz.

Anf. 102 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Det är intressant att göra ett inhopp i
skatteutskottet. Majoritetsföreträdaren har tydligen ett
väldigt begränsat intresse av att tala om den fråga
som saken gäller, nämligen fastighetstaxering. Hon
har också ett väldigt begränsat intresse av att tala om
vad den majoritetskonstellation som hon företräder
vill och som hon hoppas att vinna valet med.
Jag kan förstå att Lisbeth Staaf-Igelström tycker
att det är viktigt att man före valet ska tala om vad
man tycker med tanke på vilken skillnad det är i dag
mellan vad ni har genomfört och vad ni sade före
valet att ni skulle genomföra. Vem ni skulle genom-
föra det med talade ni över huvud taget inte om.
Jag kan därför förstå att Lisbeth Staaf-Igelström
tycker att det är viktigt att andra redogör för hur de
tänker. Men hon tänker kanske inte så mycket på att
hon själv inte talar om hur hon tänker göra.
Jag tycker att Lisbeth Staaf-Igelström i stället
borde föregå med gott exempel när det gäller att få
borgarna att redogöra för framtiden, vilket jag mycket
noggrant redan har gjort från talarstolen. Hur tänker
ni förhålla er till Miljöpartiets krav på kommunal
fastighetsbeskattning eller till Vänsterpartiets förslag
att förändra arvsbeskattningen? Det är mycket mer
intressant. Då kan vi föra en dialog om vilka förslag
som de enskilda partierna och de olika konstellatio-
nerna vill genomföra.
Det vore också intressant om Lisbeth Staaf-
Igelström kunde säga några ord om den kritik som jag
framförde mot fastighetstaxeringen som sådan och
mot hur den slår mot enskilda villaägare, hyresgäster
och bostadsrättshavare. Systemet i sig har stora bris-
ter. Man taxerar den faktiska bostaden i stället för att
räkna efter ungefär på ett genomsnitt vad som kan
anses vara rätt. För den som ska betala räkningen är
det av väldigt stor betydelse om man får betala hälf-
ten eller dubbelt så mycket.

Anf. 103 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag blir lite förvånad när jag hör Ka-
rin Pilsäter. Hon säger att jag inte har sagt någonting
om fastighetstaxeringen. Jag ägnade hela min inled-
ning åt att redogöra för det som sägs i propositionen,
en proposition som vi, Miljöpartiet och Vänsterpartiet
står bakom. Ingen har en avvikande mening om för-
slagen i propositionen. Ingen har avgett någon reser-
vation till betänkandet. Ni däremot har avgett tre
reservationer till betänkandet som spretar åt olika
håll. Det tycker jag är en väsentlig skillnad.
När det gäller bostadsrätter och hur det ska se ut i
framtiden har jag själv suttit med i den utredning där
vi har sagt att vi vill se till att det blir en likvärdig och
likformig beskattning. Vi får då se till att det blir på
det sättet framöver. Socialdemokraterna, Miljöpartiet
och Vänsterparitet är alltså överens i den här frågan.
Vi var också överens beträffande utredningen.
Jag vill ställa en fråga till Karin Pilsäter. Det är
samma fråga som jag ställda under en debatt förrförra
veckan. Den folkpartistiske ledamoten kunde då inte
svara på frågan, men det kan kanske Karin Pilsäter
göra. Det handlar om att ni har avsatt 100 miljoner
kronor i ert budgetförslag för att åstadkomma lättna-
der och införa specialregler för särskilt attraktiva
områden där enskilda människor kan komma i kläm,
som ni skriver i er motion. Dessa lättnader ska enligt
er motion inte leda till några marginaleffekter.
Då ställer jag frågan till Karin Pilsäter: Hur ser
dessa specialregler ut? Vad har ni hittat för system
som innebär att det inte leder till några marginalef-
fekter? Nu är jag mycket väl medveten om att 100
miljoner kronor är väldigt lite pengar i det här sam-
manhanget, men det är själva konstruktionen som jag
är ute efter. Finns det något system som innebär att
det inte blir några marginaleffekter?

Anf. 104 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Det är ganska uppenbart att det görs
en logisk kullerbytta. Å ena sidan försökte Lisbeth
Staaf-Igelström att göra troligt att Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Socialdemokraterna redan är överens
om allt i hela systemet med fastighetsbeskattning och
att man därför inte behöver redogöra för några olik-
heter. Å andra sidan vill ni inte genomföra några
förändringar framöver, eftersom allt är perfekt som
det är i och med denna proposition. I nästa andetag
säger ni att ni vill förändra taxeringen av bostadsrät-
ter. Då är inte systemet perfekt. Det kommer nya
förändringar i framtiden, precis som det löpande har
gjort hela tiden fram till nu.
Men om nu fastighetsskatten är så perfekt, varför
har ni sänkt den med en tredjedel? Varför aviserar ni
att det trots allt kommer att ske en massa förändring-
ar? Vad ni tycker ni tre partier i så fall om dessa för-
ändringar gemensamt? Hur förhåller ni er som re-
spektive parti till de förslag som framförs - inte bara i
propositionen rent formellt - ute på gator och torg, på
möten och i motioner till riksdagen? Där framgår det
tydligt att ni har en hel del olika ståndpunkter.
De borgerliga partierna har lagt fram ett gemen-
samt förslag t.o.m. baserat på samma motion - jag har
undertecknat den själv - om vilka förändringar i fas-
tighetsskatten som vi vill göra nu. Det är viktigt för
människor att få besked om vad som händer nu. Med
er politik får de aldrig några besked förrän efteråt,
och då är det väldigt svårt för människor att inrätta
sina liv.
Den dag som debatten handlar om det som Lis-
beth Staaf-Igelström frågade mig om i sitt senaste
inlägg ska jag gärna ta en längre diskussion. Men
eftersom det över huvud taget inte är ämnet för da-
gens debatt avstår jag från att ge mig in i den diskus-
sionen eftersom jag inte har någon talartid kvar.

Anf. 105 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag konstaterar att jag inte kan få nå-
got svar av Karin Pilsäter heller när det gäller om
man kan hitta ett system som inte leder till sådana
marginaleffekter. Jag har, som sagt, letat i motioner-
na. Man skriver om detta, men man skriver inte på
vilket sätt det ska gå till.
Varför har vi gjort dessa förändringar på fastig-
hetsbeskattningens område? Jo, det beror på att vi har
en bostadsmarknad i obalans. Utifrån detta måste man
göra olika förändringar. Det är det vi gör, och vi föl-
jer hela tiden upp det.
Ett skattesystem står aldrig stilla. Någon del är
alltid föränderlig. Då måste man följa med hela tiden.

Anf. 106 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag ska inte ge mig in i någon längre
fastighetsskattedebatt. Jag tycker att vi har haft gans-
ka många sådana här i kammaren, och vi lär ha några
till under våren. Detta betänkande ger mig inte anled-
ning att gå in i någon längre debatt.
Vi tycker inte att fastighetsskatten är perfekt ut-
formad. Hade vi haft en marknad i balans i hela lan-
det hade fastighetsskatten varit ganska bra utformad.
Men nu är det så att marknaden inte är i balans, och
därför funkar inte dagens system.
Det är också därför det ska tillsättas en parlamen-
tarisk utredning som ska se över detta. För en gångs
skull ska det ske förutsättningslöst, dvs. att vi inte
behöver hålla oss inom kapitalbeskattningens område.
Vi kan gå utanför det. Då hittar man kanske lösningar
som är bättre än dagens.
Det är som Lisbeth Staaf-Igelström säger. Om
man får sänkt skatt eller inte beror på var man bor. I
år räknar vi med att fastighetsskatten minskas med 3
miljarder runtom i landet. Men i det överhettade
Stockholmsområdet ökar den med 1 miljard. Det är
en illustration till att systemet trots allt inte fungerar
som det ska.
När det gäller diskussionen om bostadsrätter kan
jag säga att tre partier i Fastighetsbeskattningskom-
mittén - ytterligare något parti var med på det - var
överens om att vi ska ha en neutral beskattning av de
olika boendeformerna. Det ska finnas en neutralitet
skattemässigt. Det innebär att även bostadsrätterna
bör taxeras på ett annat sätt.
Det håller man på att utreda. Det är inte så lätt att
bara slänga fram ett sådant förslag. Det är en hel del
teknikaliteter som måste lösas.
Anledningen till att jag anmälde mig till debatten
är att jag för två tre år sedan skrev en motion med
anledning av ett telefonsamtal och ett brev från en
väljare. Jag vet inte vilket parti kvinnan röstade på.
Kvinnan och hennes familj hade sålt sitt hus. De
hade en obebyggd tomt. På denna tomt skulle de
bygga ett hus. De trodde att de skulle få uppskov med
beskattningen, men se, det gick inte. De hade ägt
tomten under för lång tid. Trots att kostnaden för att
bygga huset var över 1 ½ miljon fick de inte uppskov
med reavinsten.
Jag tog upp detta i en motion och fick faktiskt till
stånd ett tillkännagivande till regeringen. En enig
riksdag ställde sig bakom det. Nu ser vi effekterna. I
dag kommer vi att fatta beslut om att ändra uppskovs-
reglerna, så att de gäller även om man har innehaft en
tomt. De kommer också att gälla om man har haft en
sommarstuga som man bygger om. Det kostar ganska
mycket pengar. Om kostnaden för ersättningsfastig-
heten blir lika stor som kostnaden för den avyttrade
fastigheten kommer man också att få uppskov. Detta
kommer nog att skapa viss ordning när det gäller
uppskovsinstitutet.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 107 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag ska inte heller förlänga debatten
så mycket. Jag vill yrka bifall till förslaget.
Från Miljöpartiets sida har vi också kritiska syn-
punkter på dagens fastighetsskatt, vilket vårt språkrör
Matz Hammarström har deklarerat både här och i
olika artiklar. Vi tycker att det är mycket bra att pro-
centsatsen för fastighetsskatten nu sjunker till 1 % för
småhus och 0,5 % för hyreshus. Vi tror, som många
här, att det finns starka skäl för att göra en rejäl över-
syn av fastighetsbeskattningen framöver.
Det har varit intressant att höra de inlägg som
gjorts här. Det finns vissa pretentiösa inslag: Man
talar för alla boende i Sverige. Om det hade varit så
enkelt hade vi haft ett parti i detta land, för alla bor.
Det är nog så att vi har olika uppfattningar, och
Stockholmsregionen är naturligtvis väldigt speciell i
detta sammanhang. Samtidigt kan jag upplysa de från
Stockholm som har talat att det inte blir speciellt
mycket billigare om man köper en lägenhet eller
skaffar sig en hyresrätt. Jag har gamla föräldrar som
har flyttat från ett hus. Jag kan konstatera att deras
månadskostnad för boende nu är betydligt högre än
när de bodde i eget hus.
Det är ingen enkel matematik. Det är inte alls så
enkelt som det sägs.
Dessutom skulle jag vilja uppmana de partier som
har möjlighet att se till att det byggs i Stockholmsre-
gionen. Det är där problemet finns.
Jag yrkar bifall till förslaget.

Anf. 108 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! I Miljöpartiets partiprogram står det
att fastighetsskatten ska avskaffas. Jag tänkte fråga
hur det blir med fastighetsskatten vid en socialdemo-
kratisk valseger, då partiet får stöd av Miljöpartiet
och Vänsterpartiet.
Lisbeth Staaf-Igelström har sagt att fastighets-
skatten ska vara kvar, och i ert program står det att
den ska bort. Jag tror att det vore bra om ni hade ett
gemensamt förslag. Jag tror att väljarna skulle upp-
skatta det.

Anf. 109 GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Om det vore så att alla partier som
har tänkt sig att samarbeta hade samma politik hade
vi inte behövt ha så många partier. Nu är det så att vi
har olika politik. Det är självklart att Folkpartiet,
Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet
inte är ett parti. Det är lika självklart att Socialdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har olika
uppfattningar i olika frågor.
Jag tror att det som är befruktande i ett politiskt
samarbete är att man inte tycker lika och att man
diskuterar frågorna rejält. Vi har suttit med i många
olika majoriteter, både kommunalt och på riksplanet,
och jag tror att det är mycket bra. Varje parti måste då
verkligen ompröva sin politik och framför allt moti-
vera varför man har sagt det man har sagt under
många år.
Vi har inte riktigt samma uppfattning som social-
demokraterna när det gäller fastighetsbeskattningen.
Vi tycker att man ska se över fastighetsbeskattningen,
och på sikt kan vi också tänka oss att avskaffa skatten
som den är i dag.
Jag tycker att det är naturligt att man samarbetar
med partier, även om man inte tycker exakt lika. Jag
har förutsatt att Karin Pilsäter tycker likadant, efter-
som det såvitt jag förstår finns ganska mycket som
skiljer Folkpartiet från en del andra borgerliga partier.
Vi har alltså en annan uppfattning. Därför tycker
vi att det är mycket bra att procentsatserna sänks från
1 ½ till 1 % för småhus. Miljöpartiet har naturligtvis
varit drivande i den frågan.

Anf. 110 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag kan bara säga att jag till fullo
håller med Gudrun Lindvall. Jag hoppas att Lisbeth
Staaf-Igelström lyssnade ordentligt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

12 § Sänkt mervärdesskatt på böcker och tid-
skrifter, en skattereduktion för pensionärer, sänk-
ta socialavgifter i stödområdet, m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU12
Sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter, en
skattereduktion för pensionärer, sänkta socialav-
gifter i stödområdet, m.m. (prop. 2001/02:45).

Anf. 111 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! I föreliggande betänkande behandlas
en rad olika åtgärder. Moderata samlingspartiet har
lämnat reservationer på den punkt som handlar om
miljöanpassade bilar och på den punkt som handlar
om regionala nedsättningar av socialavgifterna.
När det gäller förslaget om sänkta förmånsvärden
för miljöanpassade bilar vill vi poängtera att det är ett
stort samhällsintresse att stödja forskningen kring ny
teknik.
Vi anser att utvecklingen av miljöanpassade bilar
måste stimuleras. Regeringen föreslår en nedsättning
av förmånsvärdena för sådana bilar som t.ex. el-,
elhybrid-, etanol- och gasbilar. Avsikten med försla-
get är säkert god, men det slår fel, tycker vi.
Genom förslaget motarbetas andra tekniker som
kan vara minst lika miljövänliga. Det hade varit bätt-
re, tycker vi, att sänka beskattningen för miljövänliga
bilar i förhållande till de faktiska utsläpp som bilarna
har och inte utifrån vilken teknik som används. Det är
olyckligt om skattesystemet styr mot utveckling av en
speciell teknik. Vi anser därför att regeringens förslag
bör avslås och att regeringen i stället bör återkomma
med ett förslag som är teknikneutralt för miljövänliga
bilar. Det är även viktigt att sådana bilar som inte är
s.k. förmånsbilar också uppmuntras till en miljövänli-
gare teknik.
Över huvud taget bör en total översyn göras av
hela det system av skatter och miljöklasser och övriga
regler som ska styra mot mer användande av mil-
jövänlig teknik inom vägtrafiken. Nu har vi ett lapp-
täcke, och det är svårt att se hur det fungerar som
helhet.
Den andra punkten som jag tänkte ta upp gäller
nedsättningen av socialavgifter. Regeringen föreslår
sänkta arbetsgivaravgifter för företag i stödområde A.
Det förslaget kommer utöver den generella nedsätt-
ning som redan i dag finns för företag i hela landet på
5 %. Dock är den nedsättningen begränsad, så att den
uppgår till max ungefär 3 500 kr i månaden. Den
extra nedsättning som nu föreslås på ytterligare 10 %
i stödområdet innebär alltså att företagen får 15 %
nedsättning. Det är dock maximerat, så att nedsätt-
ningen får bli högst drygt 7 000 kr per månad. Det är
alltså för mycket små företag som den här nedsätt-
ningen är gjord.
Vi tycker inom Moderata samlingspartiet att en
nedsättning av arbetsgivaravgifter är en bättre princip
för företagsstöd än en konventionell stödpolitik. Där-
för har moderaterna tidigare föreslagit den här typen
av stöd. Det är ett bättre stöd än att ge bidrag till
företagen.
Men i det förslag som finns i betänkandet ingår
inte branscher som renskötsel, jordbruk, fiske och
transport. Det vill Moderata samlingspartiet inbegripa
i förslaget. Vi förordar att de också får del av nedsätt-
ningarna. EU:s statsstödsregler brukar normalt inte
stöta på hinder när det gäller stöd som ligger under
gränsen för försumbara stöd. Därför vill vi att rege-
ringen aviserar EU att man tänker föreslå att även
dessa branscher får del av stödet. Därefter bör rege-
ringen återkomma med förslag om nedsättningar.
Över huvud taget anser vi att det är angeläget att
alla åtgärder som gynnar småföretagande genomförs
snarast. Det är alldeles för få personer i Sverige som
driver ett nystartat företag. Det är under 3 % av be-
folkningen som är engagerade i sådana företag. Vi
ligger långt efter t.ex. Danmark, Finland och Norge,
för att inte tala om USA.
I dag fick jag ta del av ytterligare en rapport som
beskriver företagsklimatet i Sverige. Det är en rapport
från Global Entrepreneurship Monitor. Det är en
organisation i England som graderar olika länder när
det gäller grogrunden för företagsamhet. Man har
undersökt 29 länder, och Sverige ligger på 24:e plats.
Man pekar bl.a. på att det är ovanligt få vuxna perso-
ner som är engagerade i entreprenöriella aktiviteter i
Sverige jämfört med många andra länder. Man pekar
också på att det finns ett klart samband mellan eko-
nomisk tillväxt och hur många personer som driver
företag. Därför är det viktigt att genomföra åtgärder
som på alla sätt kan gynna företag, och då inte minst
små företag. Vi ser ju dagligen runtom i landet hur
varslen ökar, och det är oerhört viktigt att det kommer
ersättningsföretag i stället för de företag som nu blir
tvungna att lägga ned sin verksamhet.
Förslaget i betänkandet om nedsättning av soci-
alavgifter i stödområdet är en liten åtgärd i rätt rikt-
ning, men det borde bli mer uppenbart för regeringen
att det brådskar att även fatta beslut om fler åtgärder
när det gäller företagsamheten. Man ska inte bara
välvilligt säga sig vilja förbättra företagsklimatet. Vi
vill gärna att regeringen också genomför åtgärder mer
generellt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.

Anf. 112 SVEN BRUS (kd):
Fru talman! Det här betänkandet rymmer ett antal
viktiga skattefrågor. Jag ska kort beröra flertalet av
dem.
För det första har vi kristdemokrater länge krävt
att bokmomsen ska sänkas. Vi var det första parti som
också avsatte medel i våra budgetalternativ för den
åtgärden. Först handlade det om barnböcker, men på
senare år har vi också krävt en sänkt bokmoms gene-
rellt. Dessvärre har kulturministern envist motsatt sig
en sänkning av bokmomsen, ända till nu. Men nu är
vi framme vid ett beslut, efter en lång tid, och här
finns i huvudsak ett bra förslag. Vi välkomnar alltså
regeringens förslag om att sänka momsen på böcker,
noter och kartor. Däremot anser vi kristdemokrater att
tidskrifter inte borde omfattas av sänkningen.
Sänkningen av bokmomsen har två goda syften,
dels att främja kunskap och utbildning, dels att för-
bättra funktionen i den svenska ekonomin. Att nu
sänka momsen också på tidskrifter skulle inte ge
dessa effekter. Det är dessutom oklart vad som kan
innefattas i begreppet tidskrifter. Ett problem som
förekommer i sammanhanget är ju när tidskrifter säljs
tillsammans med videokassetter, cd-skivor m.m. Det
finns en rad besvärliga gränsdragningsproblem. Ett
företag skulle t.ex. kunna få lägre moms på cd-skivor
genom att sälja dem tillsammans med en tidskrift. Att
exempelvis stimulera försäljningen av s.k. herrtid-
ningar med vidhängande kvinnoförnedrande video-
kassetter genom skattesänkningar känns inte särskilt
tilltalande. Av flera goda skäl har vi kristdemokrater
alltså valt att göra en annan prioritering och använt de
540 miljoner som momssänkningen på tidskrifter
skulle kosta till andra mera angelägna skattesänk-
ningar.
Vi anser alltså att regeringens förslag om sänkt
moms på tidskrifter bör avslås. Men med hänsyn till
att beräkningen av budgetens inkomster för 2002
redan har godkänts av riksdagen får vi nöja oss med
att tillkännage att det här förslaget borde ha avslagits.
Det finns enligt vår mening mer angelägna skatte-
sänkningar än den på tidskrifter. Förslaget kommer
som det ser ut att skapa en rad gränsdragnings-
problem.
För det andra, fru talman, har vi kristdemokrater
föreslagit en generell inkomstskattesänkning i fyra
steg. De här förslagen har vi utvecklat i en särskild
motion om inkomstskatter med anledning av budget-
propositionen för 2002. För det första handlar det om
ett höjt grundavdrag vid beräkning av den kommu-
nala inkomstskatten till 24 000 kr fr.o.m. år 2002. För
det andra handlar det om ett generellt statligt för-
värvsavdrag beräknat mot kommunalskatten motsva-
rande 5 % av inkomsten fr.o.m. 2002. För det tredje
handlar det om att värnskatten avskaffas från 2003,
och för det fjärde handlar det om en skattereduktion
för låg- och medelinkomsttagare på 380 kr per månad
för pensionsgrundande inkomster upp till 276 000 kr.
Eftersom vi kristdemokrater har föreslagit en mer
omfattande sänkning av inkomstskatterna än rege-
ringens särskilda skattereduktion och därtill ett ökat
pensionstillskott för 2002 anser vi att riksdagen bör
avslå regeringens förslag på den här punkten. Men
med hänsyn till att statsbudgetens inkomster för nästa
år har godkänts begränsar vi oss till ett tillkännagi-
vande. Där framhåller vi att det kristdemokratiska
budgetalternativet innebär mer omfattande skatte-
sänkningar för pensionärerna och därtill ett ökat pen-
sionstillskott.
Det finns ytterligare en punkt i detta betänkande.
Vi tillstyrker regeringens förslag om en utökning av
avdragen från socialavgifterna till 10 % i stödområde
A. Vi kristdemokrater anser dock att arbetsgivarav-
gifterna bör sänkas i hela landet och har föreslagit en
nedsättning av avgifterna i hela landet med 7 procen-
tenheter 2003 och 10 procentenheter 2004 för löne-
summor upp till 900 000 kr. Nedsättningssumman för
egenföretagare är 250 000 kr. Totalt skulle därmed
kristdemokraternas politik innebära mycket stora
sänkningar för småföretagare i stödområde A. Rege-
ringen har så sent som vid årsskiftet 1999/2000 av-
skaffat en liknande stödform med hänvisning till brist
på EU-beslut. Nu ett år före valet blir det plötsligt
möjligt igen, och det är väl i och för sig bra i sak.
Vi anser att regeringen snarast bör återkomma
med ett förslag om en sänkning av arbetsgivaravgif-
terna med 7 procentenheter i hela landet på lönesum-
mor upp till 900 000 kr.
Slutligen, fru talman, borde det ligga i samhällets
intresse att stödja den forskning som utvecklar ny
teknik inom transportsektorn. På det sättet kan vi
bidra till en miljömässigt hållbar utveckling. Med
jämna mellanrum presenteras också nya lösningar. Vi
anser att forskning och utveckling måste stimuleras.
Regeringens förslag ger inte tillräckliga incitament
för de åtgärder som gör att de skadliga utsläppen
minskar.
Det faktum att en bil är utrustad så att man kan
välja mellan bensin- och eldrift innebär inte automa-
tiskt att de faktiska utsläppen minskar. Vi anser att
regeringen med sitt förslag motarbetar de framsteg
som görs med andra tekniker som kan vara minst lika
miljövänliga. Det hade varit bättre att sänka förmåns-
värdena för miljövänliga bilar i förhållande till de
faktiska utsläpp bilarna har och inte utifrån den teknik
som används.
Fru talman! Jag står bakom alla våra reservationer
men yrkar här bifall bara till reservation 4.

Anf. 113 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar rege-
ringsförlag av vitt skilda karaktärer. Ett berör utvid-
gade regionala avdrag från socialavgifter. Från Cen-
terpartiets sida ser vi med tillfredsställelse att rege-
ringen nu föreslår ett återinförande av regionala av-
drag från socialavgifter. Vi var utomordentligt kritis-
ka till att majoriteten slopade denna möjlighet för
några år sedan och har alltsedan dess krävt att av-
dragsrätten ska återinföras.
Vi är också nöjda med att utskottet utvidgat rege-
ringsförslaget så att det nu kommer att gälla även
ideella föreningar och stiftelser. Däremot anser vi det
vara ologiskt att inte också inkludera t.ex. företag
som sysslar med de areella näringarna.
Den största fördelen med regeringsförslaget i
denna del kanske ändå är att majoriteten därmed delar
synsättet att sänkta socialavgifter är ett verksamt sätt
att stimulera sysselsättning och tillväxt. Det är ett
synsätt som vi i Centerpartiet har haft sedan lång tid.
Vi har dock kunnat notera att detta synsätt inte alltid
delats av en del socialister av olika rödfärgsgrad.
Dagens majoritetsförslag bekräftar emellertid att vårt
principiella synsätt numera delas t.o.m. av Per Ro-
sengren, som i denna talarstol entusiastiskt förnekat
att det föreligger ett sådant samband mellan sänkta
socialavgifter och ökad sysselsättning.
För vår del leder det till att än mer energiskt häv-
da en generell sänkning av socialavgifterna med in-
riktning på framför allt småföretag, vilka kan förvän-
tas svara för den största sysselsättningsökningar. Jag
ber därför, fru talman, att få yrka bifall till reservation
9,
Fru talman! I detta betänkande föreslås ytterligare
en skattereduktion, denna gång riktad mot pen-
sionsinkomster. Vi får alltså ännu en skattereduktion,
vid sidan av reduktioner för fackföreningsavgifter,
egenavgifter m.m. Regeringen och samarbetspartierna
är av allt att döma inne i en kompensationskarusell.
Först fattar man beslut som påverkar större eller
mindre grupper av medborgare negativt; sedan ska
man via skattesystemet kompensera effekterna av
dessa redan fattade beslut. Det här är naturligtvis i
längden ohållbart.
Det är därför vi jobbar väldigt hårt med ett samlat
inkomstskatteförslag som ger bäst utfall åt dem som
bäst behöver det, dvs. de med låga och normala in-
komster. I dessa inkomstlägen återfinns en stor andel
av pensionärskollektivet. Vidare föreslår vi en höj-
ning av pensionstillskottet och senare garantipensio-
nen för att också på detta sätt fördela resurser till dem
som bäst behöver det, i det här fallet pensionärer med
låg pension.
En sådan helhetssyn och ett sådant helhetsgrepp
undanröjer behovet av de särskilt riktade reduktioner
som majoriteten nu i allt större utsträckning ägnar sig
åt. Resultatet av våra helhetsgrepp blir dessutom
bättre såväl socialt som regionalt. Jag ber därför, fru
talman, att få yrka bifall också till reservation 5.

Anf. 114 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Först vill jag uttrycka min stora upp-
skattning över att även Socialdemokraterna har kom-
mit till insikt om vitsen med att sänka bokmomsen.
Påtryckningarna från flera partier har varit stora.
Förra året var det bara Folkpartiet och Kristdemo-
kraterna som hade avsatt pengar till bokmomssänk-
ningen. Det är glädjande att nu alla partier har för-
enats bakom samma krav.
Detta, fru talman, är inte första gången jag är uppe
i en bokmomsdebatt, men jag hoppas att det är den
sista. De tidigare gångerna har jag fått argumentera
mot regeringsföreträdare för att sänka bokmomsen.
Inte minst kulturministern har intagit en avog inställ-
ning. Det är frestande att citera ganska mycket av vad
hon har uttalat - uppenbart går det snabbt att byta
åsikt. Men jag nöjer mig med att konstatera att det
som förra året ur kulturpolitisk synpunkt var en stor
tveksamhet nu upphöjts till full visdom. Detta är
glädjande för nuvarande och blivande bokläsare -
inte minst för studenter, som i litteraturkostnaderna
har en tung utgift.
Sedan är det alltid så att med en avvikelse från det
vanliga eller normala uppstår gränsdragningsproblem.
Regeringsförslaget kom ju att också omfatta tidskrif-
ter, och det har vi ställt upp bakom. Det innebär att
om man prenumererar på sådana och får dem i brev-
lådan blir momssatsen 6 %. Men - och här kommer
en utveckling framöver som kan gå snabbt - om man
får dem via nätet blir momssatsen 25 %. Text som
läses på en skärm är en tjänst, och text som läses på
en papperssida belastas med 6 % moms.
Det kommer också alltfler notiser om att tidningar
vill ta betalt när man besöker deras nätupplagor.
Detta är ett skäl för oss att vilja uppmana regeringen
att noga bevaka de gränsdragningsproblem som upp-
står. Det är också viktigt att följa prisutvecklingen
inte minst på böcker. Rent kulturpolitiskt har vi nu
samma ambitioner, nämligen att den här momssänk-
ningen verkligen ska komma konsumenterna till del.
Fru talman! De små orden "med mera" kan i sam-
band med en proposition betyda viktiga frågor. Så var
det även i den här propositionen. Regeringen föreslår
en utvidgning av den särskilda skattereduktionen till
att gälla även pensionsinkomster. Vi avvisar det för-
slaget, vilket jag har fått mig berättat. Våra menings-
motståndare har påpekat det i ett antal sammanhang.
Vad man då glömt är att redovisa vårt alternativ. Det
omfattar en skattereduktion för alla med 3 000 kr. Det
betyder också att det inte blir några marginaleffekter.
Regeringens förslag innehåller ett sådant moment. Vi
har redan i höst haft debatter om marginaleffekter,
och jag trodde att vi var eniga i att detta inte är bra.
Det är naturligtvis bra att ge också pensionärer
som inte betalar skatt 1 320 kr. Men jag vill då påpe-
ka att vårt förslag innebär en generell skattereduktion
för alla, men också att vi tillför en pensionär som inte
betalar skatt 3 000 kr. Det hoppas jag att man inte
glömmer nästa gång man kritiserar vårt förslag.
Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 6.

Anf. 115 LENNART AXELSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reser-
vationer.
Om någon bad mig nämna en enskild sak som haft
avgörande betydelse för mänsklighetens utveckling,
skulle jag utan någon längre stunds tvekan säga bo-
ken.
Tänk vilken samlad kunskap som finns tillgänglig
i världens alla böcker, en kunskap som byggs på dag
för dag och generation för generation.
Mot den bakgrunden känns det inte alltför betung-
ande att lägga fram ett förslag som förhoppningsvis
innebär att alla nuvarande och alla nytillkommande
bokläsare kan köpa billigare böcker. Jag säger för-
hoppningsvis, för det ligger ett stort ansvar på bok-
branschens olika aktörer att leva upp till vad man
utlovat, att hela momssänkningen ska komma bokkö-
parna till godo, både nu och på lång sikt.
Fru talman! I min hemstad Nora, eller Skoga som
den heter i Maria Langs böcker, med en befolkning
på drygt 10 000 invånare, har vi ett litet bokförlag
och en liten fin bokhandel med ett fantastiskt sorti-
ment.
Ägaren till dessa båda hävdar med bestämdhet att
den nu föreslagna momssänkningen, enligt bran-
schens egen bedömning, kommer att öka bokförsälj-
ningen med upp till 10 %. Han påstår vidare att det
kan vara det, tillsammans med de befintliga statliga
stöden, som avgör om små förlag och bokhandlare
överlever.
Om det är som han påstår menar jag att även den-
na effekt ligger i händerna på branschen själv.
Fru talman! Alla som nyligen har köpt en pocket-
bok har säkert lagt märke till att det i de nya böckerna
numera finns två pris, ett före och ett efter moms-
sänkningen. Det enda som fattas är alltså vårt beslut.
För att följa och granska prisutvecklingen tillsätter
regeringen en kommission bestående av företrädare
för förläggare, bokhandlare, författare och läsare.
Såvitt jag förstår kan vi även här lägga till Lennart
Kollmats.
Fru talman! Eftersom tillgången till språket ytterst
är en fråga om yttrandefrihet och informationsfrihet,
samtidigt som det också är en jämställdhets-, rättvise-
och demokratifråga, är det viktigt att sänkningen även
får genomslag på produkter för synskadade och per-
soner med läshandikapp.
Förutom böcker föreslås sänkningen gälla bl.a.
tidskrifter. Skälet till detta är, förutom de kulturpoli-
tiska, att så långt som möjligt försöka undvika up-
penbara gränsdragningsproblem. Dessutom har tid-
skriftsförlagen påtalat att kvällstidningarnas bilagor
till form och innehåll alltmer börjar likna veckopres-
sen och därför borde ha samma typ av beskattning.
Genom förslaget kommer fortsättningsvis samma
skattesats att gälla för tidningar, tidskrifter och böck-
er.
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår, var
och en för sig, att tidskrifterna inte ska omfattas av
sänkningen. De argument som framförts har enligt
min mening inte varit särskilt övertygande.
Fru talman! Nu är det långt ifrån bara priset som
är avgörande för om framför allt barn och ungdomar
lär sig att upptäcka läsandets fascinerande värld. Av
detta skäl ger staten ett antal årliga bidrag till folk-
och skolbibliotek, förlag och bokhandel.
Momssänkningen tillsammans med dessa insatser
har som främsta syfte att bredda och öka läsandet.
Fru talman! Nästa del i betänkandet handlar om
skattereduktion.
År 1999 infördes en särskild skattereduktion för
personer med pensionsgrundande inkomst. Reduktio-
nen infördes ursprungligen som en tidsbegränsad
åtgärd, men bibehölls med oförändrad utformning
även för inkomståren 2000 och 2001. Reduktionsbe-
loppet uppgår till 1 320 kr för inkomster upp till
135 000 kr och trappas därefter stegvis av för att helt
upphöra vid en inkomst på 245 000 kr.
Eftersom reduktionen har förutsatt att man har
haft en pensionsgrundande inkomst har de flesta
pensionärer inte fått del av den. Utskottet delar rege-
ringens uppfattning att det är angeläget att de ekono-
miska förbättringar som flertalet enskilda får genom
sänkningar av inkomstskatten också kommer pensio-
närerna till del.
Av rättviseskäl anser utskottet dessutom att reg-
lerna ska utformas så att även de pensionärer som inte
betalar någon skatt under 2002 kan få lite mer pengar
att röra sig med redan under nästa år.
Fru talman! Lagrådet har haft synpunkter på den
tekniska utformningen av förslaget. Regeringen och
en majoritet i utskottet anser det vara så viktigt att
även de pensionärer som i dag inte betalar någon
skatt får del av dessa ekonomiska förbättringar att
man ändå är beredd att acceptera förslaget, trots de
tekniska bristerna. Det handlar dessutom om en över-
gångslösning för något år.
Riksdagen har redan beslutat om en förenkling
som gör att det redan från inkomståret 2003 kan vara
möjligt att ersätta skattereduktionen med ett höjt
grundavdrag i de lägsta inkomstskikten.
De reservationer som finns under denna del grun-
dar sig samtliga på förslag som redan behandlats och
avslagits av riksdagen som en del i beslutet om sta-
tens utgifter och inkomster för 2002.
Fru talman! Nästa område berör regeringens för-
slag om en regional stimulans för småföretagande i
stödområde A.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag med till-
lägget att det även ska omfatta ideella föreningar och
stiftelser med verksamhet i området.
EG-rättens statsstödsregler tillåter driftstöd i Sve-
rige endast i form av bidrag till transport av varor.
Sverige utnyttjar denna möjlighet genom stödformen
regionalt transportbidrag. I övrigt kan driftstöd endast
lämnas inom ramen för vad som kallas försumbart
stöd.
I dag finns en generell nedsättning över hela lan-
det på 5 % vid beräkning av arbetsgivaravgifter. Det
föreslagna utvidgade bidraget inom stödområde A är
på ytterligare 10 %, alltså totalt 15 %. Regeringen
menar att denna regionala avgiftslättnad vid beräk-
ning av socialavgifterna ryms inom ramen för det s.k.
försumbara stödet.
Avgiftslättnaden syftar till att stimulera småföre-
tagande och bidra till en god service i de delar av
landet som - som det uttrycks i propositionen - har
de största geografiska lägesnackdelarna, dvs. långa
avstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång till
service, låg befolkningstäthet och ogynnsamma kli-
matförhållanden.
Fru talman! Fler näringsgrenar än tidigare kom-
mer att omfattas av stöden. Regeringen bedömer att
ca 21 000 företag kommer att omfattas av nedsätt-
ningen, och den kan beräknas beröra 1-4 anställda i
dessa företag.
Däremot utesluter EG:s statsstödsregler företag
inom sektorerna kol, stål, jordbruk, vattenbruk, och
fiske samt transport, eftersom dessa branscher om-
fattas av andra stödregler inom EU.
Utskottet anser det viktigt att stödets utformning
är sådant att det inte bryter mot de regler som gäller
och är alltså därför inte berett att tillstyrka de motio-
ner som föreslår en formulering som står i direkt strid
med dessa.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari
2002, och regeringen betonar att det finns skäl att i
särskild ordning utvärdera effekterna av denna skatte-
avvikelse eftersom den, som stöd på inkomstsidan,
inte naturligt prövas inom ramen för den årliga bud-
getprocessen.
Fru talman! Slutligen har vi förmånsbeskattningen
av miljöanpassade bilar.
Bakgrunden till det här förslaget kan hämtas i det
faktum att från det att vårt land täcktes av ett två till
tre kilometer tjockt islager för omkring 18 000 år
sedan till i dag har årsmedeltemperaturen ökat med
fem grader. Det har nyligen gjorts beräkningar som
visar att om den nuvarande förändringstakten för
klimatet fortsätter kommer temperaturhöjningen de
kommande hundra åren att ligga någonstans mellan
1,4 och 6 grader. Det är alltså en tidsperiod som är
möjlig att överblicka och som vi får uppleva en del
av, men som framför allt handlar om våra barns och
barnbarns framtid.
Utsläppen av växthusgaser från trafiken ökar och
står för ca 40 % av de totala utsläppen Om vi ska
lyckas med att bryta den trenden, måste vi politiker
våga fatta de beslut som är nödvändiga för att driva
utvecklingen åt rätt håll.
De särskilda reglerna om bilförmån för s.k. miljö-
bilar tillämpades för första gången vid 2000 års taxe-
ring. Reglerna innebär att om bilen - helt eller delvis
- är utrustad med teknik för drift med elektricitet eller
andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och
dieselolja och nybilspriset därför är högre, ska för-
månsvärdet justeras nedåt till närmast jämförbara bil
utan sådan teknik.
Fru talman! Marknaden för förmånsbilar är viktig
för att kunna öka den totala andelen miljöbilar i lan-
det eftersom förmånsbilarna står för en stor del av
nybilsförsäljningen. I propositionen föreslås därför att
vissa typer av miljöanpassade bilar ska få ytterligare
nedsättningar av förmånsvärdet. Elbilar och elhybrid-
bilar har en påtagligt bättre miljöprestanda än andra
fordonstyper som tillverkas i dag, men de har också
ett avsevärt högre inköpspris än konventionella bilar.
De föreslås av dessa anledningar få en nedsättning till
60 % av förmånsvärdet för jämförbara bilar utan
sådan teknik. Den nedsättningen ska gälla i tre år.
För bilar som drivs med alkohol eller med annan
gas än gasol, som inte har riktigt samma miljöpres-
tanda och samma prisskillnader, föreslår regeringen
en stimulans som innebär en justering ned till 80 %
av förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Denna
nedsättning föreslås gälla i fyra år.
Utskottet menar att de stimulanser som regeringen
föreslår är väl avvägda, och utskottet ställer sig därför
bakom förslaget.
I Moderaternas och Kristdemokraternas gemen-
samma reservation framförs synpunkter på behovet
av en total översyn av skatterna inom vägtrafikområ-
det. Utskottet vill i detta sammanhang att regeringen
under våren tillsätter en utredning med uppdrag att
genomföra en bred översyn av trafikbeskattningen.

Anf. 116 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Lennart Axelsson argumenterar på ett
övertygande och bra sätt för sänkningen av bokmom-
sen. Jag känner igen argumenteringen. Jag och många
kristdemokrater har använt den under lång tid. Det är
slitstarka och hållbara argument. Jag håller med om
att det är branschens ansvar att se till att detta kom-
mer konsumenterna till godo. Vi har ofta pekat på
effekterna i Finland, där en 10-procentig momssänk-
ning har inneburit en 10-procentig försäljningsök-
ning. Jag hoppas att så blir fallet också i Sverige.
Sedan går jag till gränsdragningsproblemen. Len-
nart Axelsson säger att vår argumentering för att
undanta tidskrifterna inte är särskilt övertygande.
Vi hamnar i gränsdragningsproblem, men vi kan
inte bortse från att det här handlar i hög grad om
kassetter och cd-skivor som ju ofta följer med tid-
skrifter. Där gör vi bedömningen att det är ett svårt
gränsdragningsproblem. Vi tycker för närvarande att
de 540 miljoner kronorna används bättre på andra
ställen i skattesystemet än just för att sänka momsen
på tidskrifter. Här har vi haft kontakter med
branschfolk som bekräftar att detta är ett bekymmer
att hantera. Det är då vår bedömning att det är klokt
att vänta.

Anf. 117 LENNART AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Kristdemokraternas argument om
böcker och tidskrifter bygger lite grann på att det
skulle vara olika värde på böckernas innehåll och
tidskrifternas innehåll. Är det inte så att kvaliteten på
böcker skiljer sig åt lika mycket som kvaliteten på
tidskrifter?
Vi vill hävda att om vi undantar tidskrifterna
skulle gränsdragningsproblemen bli betydligt större
än om tidskrifterna innefattas i dessa sammanhang.

Anf. 118 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Det finns förvisso mycket skräp och
mycket kvalitet bland både böcker och tidskrifter. Nu
handlar det inte om de gränsdragningarna. Nu handlar
det om gränsdragningar mot andra medier. Kassetter
och cd-skivor är varken böcker eller tidskrifter, men
de följer ofta med som bilagor. Då hamnar vi i gräns-
dragningsproblemen.
Jag tog i mitt anförande upp ett ytterlighetsexem-
pel med videokassetter med porrfilmer till herrtid-
ningarna. Dem känner man inte speciellt mycket för
att stimulera.

Anf. 119 LENNART AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Enligt uppgift finns det länder i Euro-
pa där man har valt att undanta tidskrifter från sänk-
ning av skatten. Domstolsväsendet har då fått upp-
giften att avgöra vad som kan tänkas vara en bok.
Detta tycker vi inte är ett bra sätt att hantera situatio-
nen. Vi vill i stället gå fram den väg vi har valt.
Kristdemokraterna säger också att man vill an-
vända de pengar som blir över genom att man inte
sänker skatten på tidskrifter till andra angelägna än-
damål. Det har jag full respekt för. Jag kan också
förstå att det behöver samlas ihop lite pengar till 2003
då kristdemokraterna vill sänka skatten för dem som
tjänar över 36 000 kr, dvs. andra steget i skatteskalan.

Anf. 120 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja efterhöra Lennart Ax-
elssons principiella uppfattning om den växande
floran av skattereduktioner som nu tar allt större ut-
rymme i skattesystemet. Är det önskvärt med alla
dessa kompensationer, eller vore det mer önskvärt att
problemen angrips vid källan?
Jag skulle också vilja höra om Lennart Axelsson
kan bekräfta det jag förmodade, nämligen att försla-
get om nedsättning av socialavgifter innebär en ac-
ceptans av synsättet att sänkta arbetsgivaravgifter,
socialavgifter, har en positiv inverkan på sysselsätt-
ningen.

Anf. 121 LENNART AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag börjar med Rolf Kenneryds sista
fråga. Svaret är naturligtvis ja. Förslaget ser sådant ut,
och förhoppningarna är att den höjning av avdraget
på 10 % som föreslås inom stödområde A får effekten
att fler företag ska uppstå inom det området eller att
de som finns där i dag får möjlighet att leva kvar. Jag
kan inte se något annat än ett ja på den frågan.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod den
första frågan om att angripa problemen i grunden. Jag
förmodar att Rolf Kenneryd med det menar den före-
slagna skattereduktionen för pensionärer som ska
gälla från nästa år. Rolf Kenneryd kanske kan ut-
veckla frågan så att jag kan gå vidare i min nästa
replik.

Anf. 122 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag efterhörde den principiella upp-
fattningen om den växande floran. Vore det inte bätt-
re att angripa alla dessa kompensationsförslag - som
detta ytterst är - genom att angripa problemen vid
källan, dvs. genom att eliminera behovet av alla dessa
kompensationer?
Jag fyller på den andra frågan om socialavgifter.
Borde inte detta synsätt gälla inte enbart stödområde
A utan också gälla generellt i riket?

Anf. 123 LENNART AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Egentligen tangerar den här diskus-
sionen den tidigare diskussionen om fastighetsskat-
ten. Man får se skattesystemet som en del i en helhet.
De pengar som totalt kommer in ska, enligt vår upp-
fattning, gå till välfärd. Då får man hela tiden parera
vad som är bra inom olika områden vid olika tid-
punkter. Jag tror inte att vi någonsin kommer att hitta
ett skattesystem - även om Rolf Kenneryd tycker sig
ha hittat ett nu - där det inte behövs justeringar över
tiden.
Det är inte bara Rolf Kenneryd som har uppfatt-
ningen att han har hittat ett Columbi ägg. Vi har hört
av Folkpartiet och Kristdemokraterna att de också
tycker sig ha funnit något liknande. Vi får väl se
vilket system som ni lägger fram tillsammans med
Moderaterna - om ni får den möjligheten.

Anf. 124 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Min fråga till Lennart Axelsson rör
förslaget om en skattelindring på miljöanpassade
bilar.
Hur kan Lennart Axelsson med detta förslag veta
att dessa miljöanpassade bilar verkligen släpper ut en
mindre mängd miljöskadliga ämnen eftersom försla-
get också innebär att det blir sänkt skatt på s.k. hyb-
ridbilar? Det är sådana bilar som kör på både bensin
och el. Tänk om de körs bara på bensin. Vad är då
vitsen med sänkt skatt på sådana bilar?

Anf. 125 LENNART AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag, liksom utskottet, bygger min ar-
gumentation på den kunskap som finns till hands just
nu, eller i alla fall som har funnits när man har utfor-
mat förslaget. Där är det inte någon tvekan om att det
är just elbilarna och elhybridbilarna som har de bästa
miljöeffekterna bland de bilar som i dag finns att
tillgå.

Anf. 126 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag har en annan fråga till Lennart
Axelsson: Hur kan det komma sig att förslaget bara
omfattar personer som har förmånen av att ha en
förmånsbil? Varför omfattas inte alla sådana bilar?

Anf. 127 LENNART AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det är ganska enkelt, och det framgår
tydligt i både propositionen och betänkandet. Försla-
get grundar sig på att det är förmånsbilar som säljs
mest när det gäller nya bilar. Sätter man in resurserna
där får man naturligtvis bäst effekt av en begränsad
insats.
Jag skulle också vilja ge framför allt Moderaterna
men även Kristdemokraterna ett erkännande för ett
nyvaknat intresse för miljöfrågor. Man har inte tidiga-
re figurerat på översta plats när det gäller den typen
av frågor. Jag kan hålla med om mycket av det som
skrivs - om det är tillkännagivande eller reservation;
jag blandar ihop det. Jag ställer upp på mycket av
skrivningarna, men inte på förslaget om att avslå just
den här delen i betänkandet. Men ni är välkomna
bland oss övriga miljöpartier.

Anf. 128 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Det här betänkandet rymmer en lång
rad frågor, som tidigare talare också har sagt. Det gör
att det kan bli lite spretigt i debatten - jag vet inte om
jag också kommer att bidra till den spretigheten. Jag
tänkte uppehålla mig kring två frågor i betänkandet,
och det gäller dels nedsättningen av socialavgifter i
stödområde, dels den tillfälliga skattereduktionen.
När det gäller nedsättning av socialavgifter tror
jag att det kan vara klokt att friska upp minnet i fråga
om vad Riksdagens revisorer trots allt skrev om den
generella nedsättning som vi har i dag. Man skrev
följande: Det är den i särklass minst kostnadseffekti-
va åtgärden inom politikområden som syftar till att
öka sysselsättningen. Det skrev man utifrån att varje
nytt jobb har blivit oerhört dyrt.
Det vi pratar om i dag är inte en generell nedsätt-
ning utan en selektiv nedsättning. Det är alltså nå-
gonting helt annat. Vi skriver också i betänkandet att
vi ska följa utvecklingen och också utvärdera resul-
tatet, vilket naturligtvis är väldigt bra.
I denna fråga har Moderaterna lämnat in en reser-
vation. Man skriver bl.a. att det inte är sannolikt att
EG-kommissionen skulle ha någon synpunkt på om
även jordbruk, fiske eller transporter skulle tas med i
underlaget för den selektiva nedsättningen.
Jag kan bara konstatera att EU:s statsstödsregler
är som de är. När det gäller begränsningen av stöd till
jordbrukssektorn framgår det av gemenskapens rikt-
linjer för statligt stöd till jordbrukssektorn. Det är
riktlinjer 2000/C28/02, om jag ska vara riktigt nog-
grann. När det gäller kol- och stålsektorn styrs de
bestämmelserna av EKSG-fördraget, alltså det för-
drag som reglerar kol- och stålsektorn. Fiskefrågor
regleras i EG-fördragets bil. nr 1. Så här kan man
fortsätta. När det gäller transportsektorn har Lennart
Axelsson redan talat om vilket regelverk som styr.
Man kan naturligtvis, som Moderaterna, ha syn-
punkter på EU-kommissionen och dess agerande.
Och man kan göra som Moderaterna hemma i mitt
län, som går ut och slår på trumman och säger att det
är fullständigt ofattbart att regeringen vill undanta
den och den sektorn. Men vi har ju - det kan vara bra
eller dåligt - att förhålla oss till EU-kommissionens
regelverk i detta.
Sedan har utvidgningen av den särskilda skattere-
duktionen diskuterats. Det har riktats en hel del kritik
mot detta avsteg från likformigheter i beskattning,
ytterligare ett krångligt regelverk osv. Ja, det kanske
man kan säga att detta innebär. Men det här är ju en
tillfällig reduktion, som gäller för år 2002 och som
faktiskt är riktad till den del av pensionärskollektivet
som inte kan nås med rena skattesänkningar. Det är
alltså en förbättring för låginkomstpensionärer.
Jag blir förvånad över att flera i reservationer
hänvisar till att detta är ett onödigt krångligt system.
Ja, låt det vara det då! Men det är faktiskt mer pengar
till låginkomstpensionärer, och det tycker jag och
majoriteten är positivt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 129 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara säga till Marie Engström
att Moderaterna har tolkat reglerna om försumbart
stöd på det viset att vi tycker att det är möjligt att
lägga fram det utvidgade förslag som vi har, att det
regionala stödet ska omfatta även jordbruk och fiske
osv.
I sammanhanget kan det vara intressant att peka
på relationerna i fråga om vad som anses vara för-
sumbart stöd. EU-kommissionen säger där att under
100 000 euro, alltså ungefär 1 miljon kronor, anses
som försumbart stöd. De här stöden uppgår inte ens
till 100 000 kr per företag. Man måste också se till de
relationerna när man ska se vad som är rimligt eller
inte.

Anf. 130 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! När Catharina Hagen nu tar upp taket
för det försumbara stödet är det ju nivån på nedsätt-
ningen av de sociala avgifterna som hon diskuterar,
inte olika branscher. Men det är det som ni tar upp i
er reservation, och det är det som ni har gjort er till
tolk för, att regeringen medvetet vill undanta vissa
branscher.
Det finns också ett mått av motsättning i det som
ni moderater för fram. Ni skriver att ni egentligen är
negativa till konventionell stödpolitik och att ni tyck-
er att nedsättning av socialavgifter är ett bättre sätt.
Men i fråga om bidrag till företag säger ni nej. Ni drar
t.ex. i ert budgetförslag ned på bidrag till företagsam-
het som via landsbygdsstöd och annat kanaliseras ut
från länsstyrelserna, inte minst inom stödområde A.
Jag tycker att det finns en motsättning i ert reso-
nemang här. Därför kan jag inte riktigt förstå att ni å
ena sidan med näbbar och klor slåss för att företag i
stödområde A ska kunna få olika typer av fördelar,
och å andra sidan egentligen inte tycker om stöd till
företag.

Anf. 131 CATHARINA HAGEN (m) re-
plik:
Fru talman! När det gäller stöd till företag har vi
sagt att om man ska ha det är det bättre med generella
sänkningar av socialavgifterna än speciella stöd. Vi
menar då att om just företag i den här regionen ska ha
något stöd, är alltså en sänkning av socialavgifterna
bättre. Det styr inte verksamheten på samma sätt som
olika anställningsstöd.
Själva minskningen av kostnaderna för företagen
gör att företagen får en bättre situation, och deras
vinstmöjligheter ökar. Det är just bristen på lönsam-
het som gör att många företag inte kommer till stånd.
Då är det här i alla fall ett generellt sätt att stödja
företagen, även om det bara är inom en region.

Anf. 132 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har faktiskt lite svårt att följa Mo-
deraternas resonemang i den här frågan. Meningen
med att ha ett selektivt stöd var väl ändå att man ska
hjälpa företag inom stödområde A eftersom de i flera
hänseenden har sämre förutsättningar än andra före-
tag. Catharina Hagen säger att lösningen vore en
generell sänkning av arbetsgivaravgifterna. Det är
faktiskt inte det som vi diskuterar. Vi diskuterar nå-
gonting annat.
Den kritik som man för fram i reservationen tyck-
er jag Catharina Hagen har väldigt svårt att formulera
här i kammaren. Jag tycker att det i långa stycken
egentligen handlar om ren populism från Moderater-
nas sida. Egentligen känner man mycket väl till det
regelsystem som vi har att hålla oss till. Det är bara
att beklaga detta.

Anf. 133 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Göran Persson har sagt att det som
har gjort den största skillnaden när det gäller de bud-
getar som har lagts under den här mandatperioden har
varit Miljöpartiet. Detta är ett betänkande som verkli-
gen tydligt visar på vilket sätt Miljöpartiet har åstad-
kommit den här skillnaden. Här finns det en del för-
slag som vi är mycket glada att kunna genomföra
tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokra-
terna. Det gäller framför allt sänkningen av mervär-
desskatten på böcker. Det gäller också miljöanpassa-
de förmånsbilar som nu ges en skjuts framåt. Vi är
också glada över att det blir en skattereduktion för
pensionärer.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och av-
slag på reservationerna.
Ni som gick utanför det här huset i dag mellan
klockan elva och tolv kunde titta på de bilar det
handlar om, nämligen de miljöanpassade bilar som
finns att köpa i Sverige. Om vi tog till oss den bästa
miljötekniken skulle vi komma ganska långt på vägen
att lösa många av de miljöproblem vi har. Men tyvärr
är det inte så att vi köper den bästa tekniken eftersom
den är dyr i början. När det gäller bilar är det dyrt så
länge det är små serier.
Vi i Miljöpartiet menar att vi måste stimulera tek-
nik som är bra för miljön. Ett sätt att göra det är att
sänka förmånsvärdet för miljöanpassade förmånsbi-
lar. För el- och elhybridbilar justeras förmånsvärdet
till 60 % av förmånsvärdet för närmast jämförbara
bil. För bilar som drivs med alkohol eller annan gas
än gasol ska justeringen göras till 80 % av förmåns-
värdet för jämförbara bilar.
Varför gör vi då detta? Som flera har sagt är
mycket av nybilsförsäljningen i dag förmånsbilar. Vi
vill få i gång en rejäl försäljning av dessa miljötek-
niskt bättre bilar, och framför allt vill vi få fram bilar
som sedan så småningom kan säljas på andrahands-
marknaden så att de här bilarna kommer ut till vanli-
ga människor. Om vi tittar på hur bilar omsätts i Sve-
rige i dag kan vi se att förmånsbilarna ganska snabbt
hamnar hos en ny ägare. Detta är alltså ett sätt att se
till att den här tekniken sprids hos gemene man.
Vi tycker att detta är oerhört bra och väsentligt. Vi
kan också ha förståelse för att vi gör detta under en
kort tid till att börja med, nämligen under tre år för el-
och elhybridbilar och under fyra år för bilar som drivs
med alkohol och annan gas än gasol. Vi är övertygade
om att detta kommer att ge den skjuts för den här
tekniken som behövs. Även om många tycker att
bilen är bra är det inte precis bensinen i tanken man
tycker är bra, utan det är den frihet och den rörlighet
som bilen kan ge. Om vi kan hitta något annat driv-
medel än den bensin som vi vet åstadkommer mycket
problem - inte bara klimatförändringar utan också
utsläpp av kväveoxider och många cancerframkallan-
de ämnen - skulle vi kunna kombinera det bra med
bilen med en teknik som kan vara acceptabel för
framtiden.
Vi i Miljöpartiet tror inte alls att just de här tekni-
kerna är de enda som kommer att vara det man väljer
så småningom. Det är mycket möjligt att det kommer
att vara vätgastekniken som så småningom slår ut den
här tekniken. Men genom att få i gång en teknikut-
veckling som visar vägen ger vi nu Sverige möjlighet
att bättre klara regeringens klimatmål, och det är
också någonting som Miljöpartiet har varit med och
samarbetat om i en proposition som diskuterades för
någon vecka sedan. Vi tycker att detta är oerhört
väsentligt och ett mycket stort framsteg för en framåt-
syftande miljöpolitik.
Vi i Miljöpartiet tycker också att det är mycket
bra att vi nu gör en särskild skattereduktion för de
pensionärer som har minst i plånboken varje månad.
Det är viktigt. Det finns många som har det svårt i
dag och lever på låga pensioner. Vi tycker att det är
oerhört väsentligt att göra en förstärkning för den
gruppen. Sedan kan man naturligtvis diskutera tekni-
ken för detta, men vi tycker att det här förslaget är
mycket bra. Det är också med i den budgetproposi-
tion som vi har lagt fram tillsammans med Vänster-
partiet och regeringen.
Sverige behöver läsa mer. Vi går mot ett samhälle
som har alltfler datorer. Vi i Miljöpartiet menar att
den mervärdesskattesänkning på böcker och tidskrif-
ter som vi föreslår i det budgetbetänkande som ligger
till grund för detta är oerhört väsentlig. Det kommer
Ewa Larsson att tala mer om. Jag hoppas att vi inte
behöver strida om petitesser utan kan se att detta är
ett steg framåt för kulturen och att det ger unga en
möjlighet att hitta in i bokens värld.
Det krävs alltmer av människor på arbetsmarkna-
den. Läskunnigheten blir faktiskt väsentligare i och
med datatekniken och inte tvärtom, som man kanske
har trott.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och av-
slag på reservationerna.

Anf. 134 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Människor använder ord för att be-
skriva en tavla, men det är mycket ovanligt att en
konstnär målar en tavla för att beskriva en roman. Jag
har då aldrig sett någon sådan tavla.
Språket är grundbulten i mänsklig social samvaro
och vårt gränssnitt mot omvärlden. Utan språk är det
svårt att tänka sig samhällsbygge och civilisation.
Medge att språk underlättar kommunikation, budget-
proposition och motioner om sänkt bokmoms.
Fru talman! Det var i samband med Kulturutred-
ningen 1994 som jag började arbeta med bokmoms-
frågan här i riksdagen. I slutbetänkandet tog vi upp
frågan om kulturmoms därför att EU-inträdet krävde
moms på kultur. Vi sade att i det fortsatta övervägan-
det om kulturmoms borde också litteraturmomsen
ingå. Vi sade även att eventuell kulturmoms borde
ligga på lägsta skattesatsen, 6 %. Vi i det här avseen-
det var företrädare för samtliga partier i riksdagen.
Majoriteten införde sedan EU-lydigt en kultur-
moms på 6 % på tidigare helt momsbefriad kultur
men lät litteraturmomsen ligga kvar på 25 %. Miljö-
partiet röstade emot den utvecklingen.
År 1996 kom nästa utredning. Den skulle kartläg-
ga situationen för boken och kulturtidskrifterna och
pröva hur ändamålsenliga nuvarande insatser för
läsandet var. Döm om vår förvåning och bestörtning
när inte bokmomsen inkluderades i uppdraget. Även
utredaren Anna-Greta Leijon uttryckte stor förvåning.
Samtidigt kunde konstateras att klasskillnaderna
inom hela kulturområdet minskade, men Mediabaro-
metern 1996 slog fast att män, och i synnerhet unga
män, läste och skrev allt mindre. Vi i Miljöpartiet tog
också upp problemen med den ökade språkförbist-
ringen mellan könen, svårigheterna att förstå varandra
och alla de problem som det kan medföra i samvaron
med varandra.
Fru talman! När utredningen blev klar 1997 inne-
höll den enligt Miljöpartiet få fruktbara tankar som
skulle kunna resultera i att litteraturen nådde ut till
flera medborgare. Verkligheten för barn i skolan hade
under tiden försämrats katastrofalt. Mellan 1989 och
1996 minskade inköpen av läromedel för grundskolan
med 12 % räknat i fasta priser. Det innebär ungefär
500 kr per elev och år för läromedel. I dag ligger
summan på samma katastrofalt låga nivå. De sats-
ningar som gjorts under åren har inte givit utslag i
skolans värld.
Vi i Miljöpartiet är övertygade om att en sänkt
bokmoms kommer att slå igenom även i skolan. För
att riktigt komma åt de brister som finns på lärome-
delssidan behövs också en kraftfull attitydförändring i
kommunerna så att mer än dagens 1 % satsas på just
läromedel.
Och så har vi dagens gåta:
"Flitigt läsa gör dig klok,
Därför läs varenda bok."
Vi får se om någon vet vem som har sagt detta.
Mina vänner! Så har åren gått. Under 1990-talet
lades en tredjedel av landets biblioteksfilialer ned.
Politiker har talat om IT:s välsignelser och glömmer
att det utan språk inte går att kommunicera via IT.
Skolor satsar på datorer upp till fyra gånger mer i
pengar räknat än vad en elevs läromedel kostar. Mil-
jöpartiets oro har hela tiden ökat, i synnerhet som vi
nu kunde se att läsandet bland de yngre barnen mins-
kade. Kvällstidningarna införde veckobilagor som
kom att se ut som vilken veckotidning som helst men
med 6 % moms.
Orättvisorna och ologiken ökar, och Miljöpartiet
motionerar och motionerar och debatterar. Så, vid
årets budgetförhandlingar fanns det äntligen en sam-
syn kring att medel för momssänkning för böcker och
tidskrifter ska avsättas, men det satt bra långt inne.
Det ryktas om att en av Vänsterns ledamöter i skat-
teutskottet har hotat med att lämna utskottet om bok-
momssänkningen skulle bli realitet, men men ska inte
tro på allt man hör.
Fru talman! Barn behöver se sina föräldrar läsa.
Då ska föräldrarna också ha råd att köpa böcker.
Dessutom tror vi att riksdagens beslut kommer att
fungera preventivt, för vi visar att vi tror på boken.
Och grattis alla studerande, som nu får billigare
kurslitteratur! Ni spar uppemot 2 000 kr per år i in-
köpskostnader, en utgift som oftast finansieras med
lånade pengar.
Boken ska nu slippa straffbeskattas. Den ska nu-
mera inte anses vara lyxvara utan vara tillgänglig för
alla. Också tidskrifter får anses vara av värde och får
samma skattesats som tidningar. Och äntligen kan en
momssänkning få anses vara ett steg på vägen till
breddat och ökat läsande i landet.

Anf. 135 PETER PEDERSEN (v):
Fru talman! I alla andra sammanhang och vid alla
andra tidpunkter skulle jag inte varit det minsta
avundsjuk på eller velat byta kläder med Lennart
Kollmats, som gått från att vara kulturpolitiker till att
bli skattepolitiker, men i dag skulle jag faktiskt för ett
kort ögonblick vilja vara skattepolitiker och kunna ta
åt mig äran av att i riksdagens skatteutskott ha fattat
det kloka beslutet att sänka mervärdesskatten på
böcker och tidskrifter.
Många läsare, förhoppningsvis också nya läsare,
kommer i framtiden att jubla och fira att man kan få
tag i böcker till en lägre kostnad, inte minst - som
Ewa Larsson var inne på - de studerande. Jag tänker
inte gå in på någon exercis om vem som har betytt
mest. Jag konstaterar bara att vi alla vet hur konstel-
lationen har sett ut här i riksdagen. Jag vill hävda att
de s.k. stödpartierna, som jag vill kalla samarbetspar-
tierna, tillsammans med regeringen har all anledning
att känna sig stolta i dag.
Det räcker inte att som Lennart Kollmats säga att
Folkpartiet och t.o.m. Kristdemokraterna har avsatt
pengar i budget för detta. Ingår man i ett samarbete
kan man inte börja driva frågor i förhandlingar genom
att avsätta pengar i budget. Sådana förhandlingar
drivs under förtroende och inte i medierna. Jag tycker
själv som vänsterpartist att det har varit en lång och
ibland tröstlös kamp, och jag tror att man också i
Miljöpartiet har känt detsamma, men i dag har vi de
facto fått ett budgetförslag och ett betänkande från
skatteutskottet som innebär att skatten på böcker och
tidskrifter kommer att sänkas.
Talet om vem som har gjort mest är nu slut. Vi
kan konstatera att den nuvarande konstellationen i
Sveriges riksdag vidtar åtgärder. Det har tidigare
funnits några, om än inte så många, möjligheter att
genomföra dessa åtgärder, men dem har man inte
tagit fasta på.
Sedan kommer en rad olika tveksamheter, och jag
ska erkänna att det för oss i Vänsterpartiet i huvudsak
var sänkningen av momsen på böcker som vi trodde
var sannolik och som vi trodde att vi skulle kunna
uppnå. Jag tycker dock att det är bra att det blev en så
bred åtgärd. Var man än sätter gränsen kommer det
att uppstå gränsdragningsproblem, och jag tycker att
det är rimligt att ha en likvärdig beskattning av all
tryckt litteratur, även av tidskrifter osv. Oavsett om
det gäller en dagstidning, en tidskrift eller en bok är
det rimligt att vi låter läsaren avgöra vad han vill
lägga sina pengar på och att vi, så att säga, inte mora-
liserar över detta val.
Jag tror också att ju mer man läser, desto fortare
lämnar man de porrblaskor som någon tidigare talare
tog upp och går över till Dostojevskij och andra in-
tressanta författare. Jag tror att det kan vara en rimlig
utveckling. När många läser kommer man att växa i
sitt läsande och gå över till det som vi kan tycka är
kvalitativ litteratur. Vi ska dock inte moralisera över
läsarna via skatten.
Här har tagits upp gränsdragningsproblem vad
gäller bilagor i form av cd-skivor osv. Om detta visar
sig vara ett stort problem, får det väl åtgärdas. Jag kan
bara konstatera att vi även i dag har dagstidningar och
kvällspress som skickar med bilagor i form av cd-
skivor, cd-romskivor osv., så detta är inte något nytt
problem. Detta får lösas genom speciella åtgärder.
Fru talman! Jag vill avsluta med att med stor
glädje ställa mig bakom utskottets förslag under
punkt 1, som går ut på att vi ska sänka mervärdes-
skatten på böcker och tidskrifter.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

13 § Ändringar i de särskilda skattereglerna
för vissa andelsägare i fåmansföretag, m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU13
Ändringar i de särskilda skattereglerna för vissa an-
delsägare i fåmansföretag, m.m. (prop.
2001/02:46 och skr. 2000/01:64).

Anf. 136 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! I dag ska vi bl.a. behandla en propo-
sition som rör förutsättningar att driva företag i Sve-
rige. Med tanke på alla uttalanden om behovet av fler
företag, företag som växer, företag som skapar väl-
stånd för hela nationen, skulle man förvänta sig något
nytt och positivt.
Men bakom betänkandets rubrik, Ändringar i de
särskilda skattereglerna för vissa andelsägare i få-
mansföretag, finns tyvärr inga positiva förändringar
utan endast ett fullföljande av den skrivelse som rege-
ringen lämnade till riksdagen i februari och som in-
nebär en retroaktiv skärpning av skattereglerna för
fåmansföretagare.
I stället för att lägga ned tid och resurser på att
försöka täppa till krypål i skattelagstiftningen borde
regeringen ägna sig åt att försöka förstå den verklig-
het som är småföretagarnas vardag. Trots att de är
inlåsta och insnärjda i komplicerade regelverk inom
ett stort antal lagområden kämpar företagarna vidare
för att kunna driva sina företag med vinst.
Som belöning för deras insatser beskattas den
vinst som uppstår i ett fåmansföretag hårdare än i ett
företag med många delägare.
En aktiv fåmansföretagare beskattas hårdare än en
passiv ägare i samma företag.
En anställd i ett fåmansföretag med optioner eller
aktier i företaget beskattas hårdare än utomstående
aktieägare i företaget.
Fru talman! Kan man kalla detta rättvist?
Hur kan riksdagsmajoriteten år ut och år in ac-
ceptera att en grupp medborgare diskrimineras på
detta sätt?
Varför har vi denna diskriminering?
Jo, orsaken är att vi har en progressiv statlig in-
komstskatt. För att förhindra att en företagare kan ta
ut en del av sin inkomst som kapitalinkomst, för vil-
ken han ska betala 30 % skatt i stället för 56 %, har vi
dessa förhatliga s.k. 3:12-regler.
Fru talman! Att jämställa en trygg inkomst av
tjänst, t.ex. i en statlig myndighet, med en företagares
i allra högsta grad osäkra inkomst är feltänkt. Risken
att behöva förlora allt om företaget går i konkurs
borde rimligtvis kompenseras med en riskpremie.
Men i Socialdemokraternas värld gäller det omvända
synsättet. I stället för att få en reduktion på skatten på
grund av risknivån bestraffas andelsägaren i ett få-
mansföretag med en diskriminerande extra skatt. Så
kan vi inte ha det! Det är hög tid att sluta diskrimine-
ra fåmansföretagen i Sverige.
Genom denna beskattning reduceras företagarens
avkastning på dennes risktagande. Detta i sin tur
innebär att färre företag bildas och att färre företag
växer. Det är därför inte underligt att Sverige ligger
långt efter andra länder när det gäller andelen små
och medelstora företag. Mindre än 3 % av vuxna
svenskar är engagerade i nyföretagande. Vi ligger
hästlängder efter USA, och vi ligger efter våra
grannländer Norge. Danmark och Finland.
Av Sveriges 50 största företag har inget etablerats
under de senaste 30 åren!
Lågt nyföretagande är ett stort bekymmer för ser-
vicen i samhället, för tillväxten och därmed också för
våra möjligheter att klara att ha en välfärd som är i
nivå med genomsnittet för EU-länderna eller OECD.
Att vi halkar efter så mycket i OECD:s välfärdsstatis-
tik kan till en inte så liten del kopplas till de diskrimi-
nerande 3:12-reglerna. Få nya företag - låg tillväxt.
För något år sedan slopades efter en flerårig de-
batt äntligen ett antal s.k. stopplagar som diskrimine-
rade fåmansföretagarna. Nu har regeringen efter do-
mar i Regeringsrätten fått klart för sig att det finns
vissa möjligheter för företagen att ytterligare begrän-
sa skatteuttaget i vissa situationer. Reflexmässigt
måste denna möjlighet täppas till.
När det gäller skrivelsen till riksdagen i februari
med en retroaktiv tillämpning från den 2 februari och
ett förslag till ny lag först i dag, mer än tio månader
senare, måste man säga att här agerar regeringen med
snabbhet och stark vilja. Men när det gäller att skapa
förbättringar i företagarklimatet drar man allt i lång-
bänk.
Redan regeringens egen småföretagsdelegation
hade år 1997 med 3:12-reglerna på sin lista över de
mest angelägna reformerna. Men regeringen vill inte
skynda. En utredning tillsattes om stoppreglerna för
fåmansbolag som också resulterade i att de allra flesta
stoppreglerna försvann - men inte 3:12-reglerna, för
utredningens direktiv var i klartext att dessa inte
skulle vara föremål för utredning! Först efter starka
påtryckningar från oppositionen och näringslivet
tillsätts en utredning som ska belysa 3: 12-
reglerna och komma med förslag. Den utredningen
har av olika skäl blivit kraftigt försenad.
Fru talman! Tänk om vi hade samma beslutsamhet
och samma snabbhet när det gäller att åstadkomma
förbättringar för företagandet som när det gäller att
täppa till hål i skattelagstiftningen!
I stället för att ta i problematiken har under senare
år synnerligen komplicerade lagändringar tillkommit
som på marginalen skapar vissa lättnader för fåmans-
företagare. De här reglerna är så komplicerade att det
är ytterst få som själva kan göra beräkningarna. Nu
finns det dataprogram som klarar av det, och det kan
ju vara en tröst men så ska det inte behöva vara. Var-
för ska man behöva utnyttja särskild expertis för att
kunna deklarera?
Löneinkomsttagares deklarationer blir enklare,
men företagares blir mer komplicerade.
Vår uppfattning är att om andelsägare som är ak-
tiva i ett fåmansföretag tagit ut en marknadsmässig
lön, är den vinst som därefter uppstår rimligtvis av-
kastning på den risk som företagandet innebär och
ska beskattas som inkomst av kapital.
Vad är då en marknadsmässig lön? Ja, med den
statistik som finns i Sverige skulle det inte vara alltför
svårt att kunna bestämma vad som är marknadsmäs-
sig lön för olika kategorier. Med lite god vilja kan
detta ordnas. Men om man inte vill ta i problemet
händer ingenting.
Ett annat problem som direkt hänger samman med
3:12-reglerna är den nya s.k. pomperipossaeffekt som
uppstått för delägare i fåmansföretag när företaget
sålts i utbyte mot aktier i det köpande företaget. Of-
tast har säljarna fått förbinda sig att inte sälja aktierna
förrän efter en viss tid - två-tre år är en vanlig period.
Affären betraktas som genomförd när aktierna över-
lämnats, och reavinsten beräknas efter dagen för
överlåtelsen. Nu har många av de köpande företagens
aktier sjunkit kraftigt eller t.o.m. blivit helt värdelösa.
För dem som inte betraktas som andelsägare i få-
mansföretag är detta naturligtvis smärtsamt, men
kapitalförlusten kan matchas mot kapitalvinsten på de
överlåtna aktierna. Lätt fånget, lätt förgånget. Det
finns ju alltid risker i allt företagande.
Men, fru talman, för dem som är aktiva delägare i
det första bolaget är verkligheten en annan. Halva
reavinsten, som visserligen bara finns på papperet,
ska tas upp som inkomst av tjänst. Den kapitalförlust
som görs kan inte matchas mot inkomst av tjänst.
Därför sitter nu ett antal entreprenörer med jättehöga
skatteskulder utan att i verkligheten ha någon in-
komst. Detta, fru talman, är en effekt av en diskrimi-
nerande lagstiftning, men vi ska inte förlora hoppet
om en förändring!
Vi kan i dag ta ett stort steg mot förbättringar för
småföretagen. Låt mig citera följande:
"Vi föreslår någon form av schablon för beräk-
ning av marknadsmässig lön. Då kan också reavinst-
skatt som uppstår vid försäljning av ett framgångsrikt
fåmansbolag och underlag för ett kapitalbeskattat
utdelningsbelopp ges en rimlig bedömning."
Detta skrev Per Rosengren och Marie Engström i
gårdagens Dagens Industri. Vad bra! Välkomna till
oss i Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet
och Centern!
I reservation 1 skriver vi: "Grundläggande bör va-
ra att all avkastning utöver en marknadsmässig lön
skall beskattas som inkomst av kapital."
Fru talman! Det verkar som att vi kan få ett ge-
nombrott i en viktig fråga här i dag, om Vänstern står
för vad jag nyss refererat. Svenska småföretagare
skulle säkert uppskatta om Vänsterpartiet i dag rösta-
de med oss och visade att man verkligen menar något
med skriverierna.
Fru talman! 3:12-reglerna är en fläck på Sveriges
fana - för att travestera Verner von Heidenstam.
Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 137 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna anser att fåmans-
bolagsreglerna, de s.k. 3:12-regler som regeringen
utformat, är kontraproduktiva. De för absolut inget
positivt med sig. Deras enda syfte är att se till att
driftiga personer som startar och äger fåmansbolag
inte ska tjäna för mycket pengar.
På papperet kan det se ut som att regeringen med
dessa stränga regler får in mer skatt från företagen.
Kristdemokraterna är övertygade om att 3:12-reglerna
tvärtom leder till lägre skatteintäkter på lång sikt.
Reglerna skrämmer alldeles för många människor
från att vilja driva och starta nya företag. Skattejuris-
ter uppmanar t.ex. tillväxtföretag att så snabbt som
möjligt lämna landet för att undkomma de svenska
fåmansbolagsreglerna. Detta är en mycket olycklig
utveckling för det svenska näringslivet.
I stället för att ha sin utgångspunkt i kapitalets av-
kastningsandel av en utdelning och låta all överskju-
tande utdelning vara inkomst av tjänst borde man
göra tvärtom. Man borde genom en schablon fast-
ställa den normala lönen för en fåmansföretagare och
därefter låta all överskjutande utdelning vara inkomst
av kapital. På det sättet får man en större jämställdhet
mellan beskattning av fåmansföretag och företags-
former.
Fördelarna med en normallönemodell är flera. In-
vesteringar i fåmansföretag skulle belönas på ett
rimligt sätt jämfört med andra investeringar. Reglerna
blir enklare. Administrationskostnaderna för fåmans-
företagaren skulle minska, och stabiliteten och förut-
sägbarheten för fåmansföretaget skulle öka.
Givet att företagaren kontinuerligt tar ut en nor-
mal lön kan eventuell reavinst vid avyttring av ande-
larna i företaget anses vara inkomst av kapital och
beskattas på det sättet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen i
betänkandet.
Det finns många exempel där en delägare i ett få-
mansföretag har sålt sin andel av ett företag som han
en gång varit med att starta och gjort en stor vinst.
Företagaren har som betalning tagit emot aktier från
ett annat företag. På kontraktsdagen har dessa aktier
kanske varit värda flera miljoner kronor. Den påföl-
jande reavinstskatten har blivit omfattande, både som
inkomst av kapital och som inkomst av tjänst. Av
olika skäl har dessa aktier sjunkit i värde medan den
f.d. fåmansföretagaren varit förhindrad att sälja dem -
som vi nyss har hört - på grund av ingångna avtal.
Han eller hon har därför lämnats med en omfattande
skatteskuld utan tillgångar att betala den med.
Kristdemokraterna anser att det är symtomatiskt
för ett krångligt regelverk att företagare försöker
undkomma de s.k. 3:12-reglerna. Betänkandet som vi
nu har att besluta om är inget annat än ett försök att
täppa till hål som företagare försöker finna i detta
krångliga regelverk. För varje ny regel som regering-
en inför för att täppa till regelverket blir det dessutom
än krångligare. Till sist har Sveriges fåmansföretaga-
re en djungel av regler, undantag och system att hålla
sig till. Skattemyndighetens tjänstemän får nya regler
att sätta sig in i och tolka. Skaran som begriper alla
dessa regler blir följaktligen allt färre, och företagarna
tvingas i allt större utsträckning att anlita skattejuris-
ter.
Det följer av sig självt att ett sådant komplicerat
regelverk i sig hämmar investeringar och utveckling.
Regeringens inställning angränsar nästan till ren dis-
kriminering av mindre företag som leds av sina ägare.
I stället för att ständigt kontrollera att ingen får för
låg skatt borde regeringen ägna sig åt att skapa ett
företagsklimat där fler upptäcker möjligheten att
starta företag.
Det skulle vara så inspirerande att stå här i kam-
maren och debattera med riksdagens ledamöter om
hur vi snabbast och enklast kan förbättra företagar-
klimatet i Sverige. I dag är det precis tvärtom. Majo-
riteten ska i dag besluta om ett regelverket som än en
gång ska förtätas och försvara ett regelverk som för
länge sedan har blivit ohanterbart.
Fru talman! När ska regeringen inse att vad Sveri-
ge behöver är ett näringslivsklimat som skapar arbete
och tillväxt? När ska regeringen inse att statens roll
inte är att jaga skattebaser utan se till att det växer
upp nya?

Anf. 138 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag har noterat att de argument jag
tänkte anföra till stöd för reservationen i betänkandet
redan har berörts av tidigare talare. Jag finner därför
inte anledning att återupprepa dessa välgrundade
argument. Jag nöjer mig med att ansluta mig till bi-
fallsyrkandet till reservationen.
Jag ser med intresse fram mot vänsterpartisternas
beteende vid den kommande voteringen. Då kommer
det nämligen att avslöjas om Per Rosengrens och
Marie Engströms inlägg i Dagens Industri är ärligt
menat eller ännu ett i raden av utspel som saknar
täckning i Vänsterpartiets politiska agerande i denna
kammare.

Anf. 139 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Det är nästan frestande att instämma i
Rolf Kenneryds inlägg. Jag ska göra ett något längre
inlägg.
Vad det något jag fick klart för mig när jag bytte
ansvarsområde från kultur till skatter var det att skat-
teregler för fåmansföretagare är mycket komplicera-
de. När jag försökt att läsa in olika avsnitt har jag
förstått vad man menar. Det är inte konstigt att man
drar sig för att vara företagare. Samtidigt finns det
kanske hopp, eftersom det pågår en utredning om att
förenkla reglerna.
Den borde ha varit klar nu och kommit med sina
förslag. Men det tycks dra ut på tiden. Skälet är kan-
ske att reglerna är så komplicerade att man inte vet
hur man ska förenkla dem. Under tiden är det uppen-
bart att regeringen föredrar att försvåra för fåmansfö-
retag. Den kommer t.o.m. med förslag till förändring-
ar som uppfattas som retroaktiv lagstiftning. Det har
också nämnts här tidigare från medreservanterna.
Ibland undrar jag om finansministern över huvud
taget funderar på att vi i Sverige behöver mängder av
företag och inte minst små. Jag tror att han faktiskt
gör det. Men resultatet av tänkemödorna blir så kons-
tiga och komplicerade att de motverkar sina syften.
Företagen är en förutsättning för vår välfärd. Då vore
det rimligt att anstränga sig än mer att förenkla och
underlätta att både starta och driva företag.
Regeringen har en felaktig prioritering. Det vikti-
ga nu är att sätta till alla klutar för att få fram nya
enklare regler och inte att jaga tänkbara möjligheter
att hålla nere skatten med nuvarande regler. Det be-
hövs nya regler och det snabbt.
Den utredning som arbetar med frågorna tillsattes
1999. Det är beklagligt att den har utsträckt tid till
den 31 maj nästa år. Det innebär att utredningen se-
dan ska remissbehandlas och bearbetas i departement.
Det finns risk för att förändringar inte träder i kraft
förrän den 1 januari 2004. Det var väl ändå inte me-
ningen med en utredning som tillsattes 1999.
Rent sakmässigt kan jag konstatera att den före-
slagna, i praktiken retroaktiva, lagstiftningen kan
innebära att företag går in i åtaganden som de skrivit
avtal om i förvissning om hur reglerna ser ut men där
reglerna ändras så att företaget råkar ut för oförutsed-
da konsekvenser.
Fru talman! Det är inte bra och bör avvisas. Med
det yrkar jag bifall till reservationen under punkt 1.

Anf. 140 PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Som tidigare sagts behandlar vi just
nu skatteutskottets betänkande SkU:13.
I skrivelsen till riksdagen i februari 2001 avisera-
de regeringen kommande ändringar i 3:12-reglerna
mot bakgrund av hur reglerna tillämpats i avgöranden
i Regeringsrätten. Enligt skrivelsen var det för att
förhindra att de gällande bestämmelserna utnyttjas för
omfattande skatteplanering i syfte att erhålla skatte-
lättnader som regeringen aviserar i den nu aktuella
propositionen.
I propositionen som föranlett detta betänkande fö-
reslås tre ändringar i de särskilda skattereglerna som
gäller för vissa andelsägare i fåmansföretag - de s.k.
3:12-reglerna - samt en ändring i reglerna om be-
skattning i inkomstslaget tjänst vid underprisöverlå-
telse.
Regeländringarna är påkallade på grund av att nu-
varande lagstiftning ger möjlighet att genom olika
konstruktioner av bolagsupplägg komma ifrån att
betala den skatt som det var avsett att de berörda
skulle ha betalt.
För oss socialdemokrater är det en rättvisefråga att
skattelagstiftningen ska verka lika mot alla i det kol-
lektiv som lagstiftningen vänder sig till. Det får inte
vara så att några kan krypa undan ansvar och överlåta
till resterande del av kollektivet att betala den skatt
som det var avsett att hela kollektivet skulle betala.
Det hade naturligtvis varit bra om översynen av
de s.k. 3:12-reglerna redan varit färdig, men bl.a. på
grund av ärendets komplexitet är så inte fallet. För
den skull kan man inte låta bli att täppa till de kryphål
som upptäckts under resans gång.
Man kan heller inte påstå att detta nya förslag
krånglar till det ytterligare för fåmansföretagarna i
allmänhet då det ju bara vänder sig mot dem som med
olika former av lösningar och konstruktioner försöker
att komma undan den skatt som lagstiftaren ansett att
de ska betala.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 141 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det föreliggande betänkandet har vi
på riksdagens bord med anledning av kringgående av
de regler som finns. I Vänsterpartiet anser vi att alla
ska behandlas lika och att regler ska gäller lika för
alla. Nu har det visat sig att de regler som finns kan
kringgås framför allt av dem som har mycket pengar
och mycket kapital. De kan genom olika bolagsbild-
ningar kringgå den lagstiftning som finns. Då är det
ganska naturligt att man täpper till de möjligheterna
till kringgående.
Jag instämmer i det som Per-Olof Svensson sade,
att det hade varit bra om 3:12- utredningen hade varit
klar. Jag läser i reservationen från de fyra partierna
m, kd, c och fp. Det de skriver i reservationen är
följande:
"Vi föreslår därför att riksdagen avslår proposi-
tionen i denna del." Vill man inte ha likformighet, att
alla ska behandlas lika i regelsystemen, ska man
naturligtvis avslå propositionen. Om man tycker att
storleken på plånboken eller möjligheter att anlita
skattejurister och bilda bolag för att på det sättet
kringgå det är okej, då ska man avslå propositionen.
Men som sagt har vi en annan uppfattning.
"Vidare bör riksdagen tillkännage till regeringen
att den bör arbeta skyndsamt med ett förslag om re-
formerade skatteregler som är ägnat att stimulera
tillväxt och nyföretagande bland mindre och medel-
stora företag. Utgångspunkten för en reform bör vara
att delägare i fåmansföretag skall beskattas på samma
sätt som delägare i icke fåmansägda företag." skriver
reservanterna. Sedan kommer man till principen. Det
är första gången jag läser detta hos moderaterna och
kristdemokraterna. Sist vi hade en debatt stod det i
reservationen från moderaterna och kristdemokrater-
na att man skulle slopa 3:12-reglerna, ta bort dem.
Men nu är det nyanserat. Nu inser man tydligen att
det behövs någon form av klyvningsregler.
Vi har lanserat samma modell med den lilla skill-
naden att vi tror att det kan bli nödvändigt att ha tak.
Där tror jag att vi har samma uppfattning som Företa-
garnas riksorganisation, som anser att man inte kan ta
över hela utrymmet och beskatta under kapital, utan
det måste finnas ett visst spann.
Så ställer man oss inför: Upp till bevis. Men jag
vet inte vad det är som ska bevisas. Precis det som ni
skriver i reservationen sker ju. Man håller på och
utreder 3:12-reglerna. Man kan inte bara komma
tillbaka - om vi skulle bifalla detta - på nyåret med
en färdig lagstiftning. Utredaren har haft vissa pro-
blem med reglerna och hur klyvningsregeln ska fun-
gera. Att bifalla denna reservation innebär ingen som
helst förändring i förhållande till det arbete som i dag
pågår inom regeringen.
Den aktuella problematiken med pomperipossaef-
fekten är vi fullkomligt medvetna om. Jag antar att
det pågår någon form av arbete någonstans för att
komma fram till en lösning. Och lösningen är i så fall
naturligtvis att omvandla tjänsteinkomster till kapital
så att man får kvitta dem mot kapital. Då löser man
den problematiken, och då förlorar de här bara allt de
har satsat och satt in, men de behöver inte betala skatt
på förlusten. Det vore väl en ganska rimlig avväg-
ning. Om man kan komma fram till en sådan lösning
och om det då inte skapas möjligheter till skatteplane-
ring osv., tror jag att en sådan lagstiftning kan ge-
nomföras retroaktivt. Det bedömer jag som fullt möj-
ligt.
Det var roligt att höra Kenneth Lantz som säger
att vi inte ska ha ett skattesystem som innebär att man
är tvingad att anlita skattejurister. Men ni har själva
varit med och infört expansionsmedel, räntefördel-
ningsblanketter osv. som företagarna i dag inte klarar
av själva. Vill man skapa samma beskattning för
olika typer av juridiska företagsformer får man pro-
blem med en svår lagstiftning. Det vore bra om man i
stället kunde acceptera att aktiebolagen har en form
av beskattningsregler, enskilda firmor och handels-
bolag en annan och att de inte hela tiden ska likstäl-
las. Det finns fördelar med olika företagsformer. Man
väljer enskild firma av vissa skäl, på grund av enkel-
het osv.
Den här debatten får vi nog återkomma till. Om
reservationen skulle bifallas blir det som sagt ingen
som helst förändring i det arbete som pågår inom
Regeringskansliet. Det är oerhört viktigt, när det
kommer ett förslag på riksdagens bord och när man
skriver proposition på detta, att frågan är riktigt ut-
redd.
Som jag sade förut beklagar jag att utredaren inte
har varit klar tidigare, men nu hoppas jag att utred-
ningen kommer den 31 maj. Problematiken med
pomperipossa kan nog brytas loss om viljan finns. Jag
hoppas att vi kommer att få se något agerande från
regeringen i den frågan.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.49 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

14 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

NU2 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och
utveckling
Punkt 2 (EG:s framtida regionalpolitik)
1. utskottet
2. res. 1 (s, v)
Votering:
159 för utskottet
154 för res. 1
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 73 m, 37 kd, 18 c, 13 fp, 15 mp, 2 -
För res. 1: 116 s, 38 v
Frånvarande: 14 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp
Maud Björnemalm (s) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU4 En politik för tillväxt och livskraft i hela
landet
Punkt 3 (Inriktning av den regionala utvecklingspoli-
tiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
171 för utskottet
143 för res. 1
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 15 mp
För res. 1: 73 m, 37 kd, 18 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkt 5 (Strukturomvandling och lokalisering av
arbetstillfällen)
Godkännande av utskottets förslag till beslut med
godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 3 (c)
Votering:
294 för utskottet
19 för res. 3
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut med
godkännande av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 37 kd, 12 fp, 15 mp,
2 -
För res. 3: 18 c, 1 fp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkt 8 (Skattefrågor)
1. utskottet
2. res. 5 (m, kd, c, fp)
Votering:
169 för utskottet
143 för res. 5
2 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 37 v, 15 mp
För res. 5: 73 m, 37 kd, 18 c, 13 fp, 2 -
Avstod: 1 s, 1 v
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkt 10 (Kunskap och kompetens)
1. utskottet
2. res. 8 (m, kd, c, fp)
Votering:
171 för utskottet
143 för res. 8
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 15 mp
För res. 8: 73 m, 37 kd, 18 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkt 12 (Ett program för hållbar tillväxt inom det
nationella träklustret)
1. utskottet
2. res. 10 (m, kd, c, fp)
Votering:
171 för utskottet
143 för res. 10
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 15 mp
För res. 10: 73 m, 37 kd, 18 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkt 13 (Riskkapital, lån och garantier)
1. utskottet
2. res. 11 (m, kd, fp)
Votering:
171 för utskottet
125 för res. 11
18 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 15 mp
För res. 11: 73 m, 37 kd, 13 fp, 2 -
Avstod: 18 c
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkt 18 (Utökad användning av bygdemedel och
återföring av del av vattenkraftsvinster)
1. utskottet
2. res. 15 (v, c, mp)
Votering:
205 för utskottet
73 för res. 15
36 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 12 fp, 2 -
För res. 15: 37 v, 2 kd, 18 c, 1 fp, 15 mp
Avstod: 1 v, 35 kd
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU6 Skattereduktion för fackföreningsavgifter
Punkt 1 (Skattereduktion för fackföreningsavgifter,
fråga om avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
3. res. 2 i motsvarande del (kd)
4. res. 3 i motsvarande del (c)
5. res. 4 i motsvarande del (fp)
Förberedande votering 1:
20 för res. 3
13 för res. 4
279 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
36 för res. 2
18 för res. 3
259 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
74 för res. 1
37 för res. 2
203 avstod
35 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
171 för utskottet
75 för res. 1
68 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 15 mp
För res. 1: 73 m, 2 -
Avstod: 37 kd, 18 c, 13 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkterna 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU7 Övergång till en konventionell beskatt-
ningsmetod för utländska skadeförsäkringsföretag
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU11 Förenklad fastighetstaxering i stället för
omräkning, m.m.
Punkt 1 (Förenklad fastighetstaxering i stället för
omräkning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 2 genom uppresning.
Förberedande votering 2:
78 för res. 1
36 för res. 2
199 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
189 för utskottet
75 för res. 1
50 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 18 c, 15 mp
För res. 1: 73 m, 2 -
Avstod: 37 kd, 13 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkterna 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU12 Sänkt mervärdesskatt på böcker och tid-
skrifter, en skattereduktion för pensionärer, sänk-
ta socialavgifter i stödområdet, m.m.
Punkt 3 (Skattereduktion för förvärvsinkomster)
1. utskottet
2. res. 4 (kd)
3. res. 5 (c)
4. res. 6 (fp)
Förberedande votering 1:
Kammaren biträdde res. 5 genom uppresning.
Förberedande votering 2:
37 för res. 4
17 för res. 5
258 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
244 för utskottet
37 för res. 4
33 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 72 m, 38 v, 15 mp, 2 -
För res. 4: 37 kd
Avstod: 1 s, 1 m, 18 c, 13 fp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 1 mp

Punkt 4 (Utvidgade regionala avdrag från socialav-
gifter)
1. utskottet
2. res. 7 (m)
3. res. 9 (c)
Förberedande votering:
74 för res. 7
18 för res. 9
220 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
184 för utskottet
75 för res. 7
54 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 13 fp, 15 mp
För res. 7: 73 m, 2 -
Avstod: 37 kd, 17 c
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 1 c, 3 fp, 1 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU13 Ändringar i de särskilda skattereglerna för
vissa andelsägare i fåmansföretag, m.m.
Punkt 1 (Beskattning av andelsägare i fåmansföretag)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (m, kd, c, fp)
Votering:
170 för utskottet
143 för res.
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 14 mp
För res.: 73 m, 37 kd, 18 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 8 m, 5 v, 5 kd, 3 fp, 2 mp

Punkterna 2-4
Kammaren biföll utskottets förslag.

15 § En ny lag om självdeklarationer och kon-
trolluppgifter

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU10
En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter
(prop. 2001/02:25).

Anf. 142 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Det är synd att se så många kolleger
lämna kammaren nu när vi ska diskutera självdekla-
rationer och kontrolluppgifter. Men jag får leva med
det.
I det här betänkandet behandlas ett antal förslag
som i och för sig är en stor lagändring, men det mate-
riella innehållet leder inte till så särskilt stora föränd-
ringar. Det är några punkter som jag vill nämna i det
här sammanhanget, där vi har reservationer.
Först och främst tycker vi att det är på tiden att
ändra beteckningen på självdeklaration till inkomst-
deklaration. Det har också Riksskatteverket framfört i
sitt remissyttrande. Det är logiskt, för det följer också
de beteckningar som man använder i andra samman-
hang på skattedeklarationerna.
Den andra punkten jag vill nämna handlar om de
förslag som på något sätt berör balansen mellan myn-
digheter och enskilda. Det kommer bl.a. till uttryck i
reservation nr 9 om kontrolluppgifternas omfattning.
Vi tycker att det är rimligt att den enskilde ska
kunna få besked av skattemyndigheterna om vad som
ska omfattas av en kontrolluppgiftsskyldighet. Av
någon underlig anledning avvisar majoriteten detta.
För att stärka rättssäkerheten tycker jag att det är
viktigt att man genomför en sådan här ändring, som
innebär att den enskilde kan få klara och entydiga
besked från myndigheterna.
I en annan reservation diskuteras revisionsberät-
telse. Man ger revisorerna en delvis ny roll genom att
de både ska vara revisorer åt företagen och kontrol-
lanter åt skattemyndigheten. Vi tycker att det är vik-
tigt att ansvaret för deklarationerna och att informa-
tionen lämnas entydigt ligger hos den skattskyldige.
Då kan man inte hamna i någon gränsdragningssitua-
tion där någon säger att man inte vet, borde ha gjort
eller något sådant. Ligger ansvaret på en funktion
inom ett företag ökar möjligheterna till rättssäkerhet.
Till slut, fru talman, har vi i utskottet diskuterat en
hel del på vilket sätt man ska utforma kontrollupp-
giftsskyldigheten vid tillfälligt arbete. Mot bakgrund
av det vill jag först säga att jag tycker att det är be-
klagligt att regeringen lämnar propositioner till riks-
dagen så sent att det i realiteten inte lämnas något
större utrymme för att göra överväganden om föränd-
ringar i utskotten. Det borde vara på det sättet under
höstriksdagen att de propositioner som läggs fram i
avsikt att lagstiftningen ska träda i kraft den 1 januari
naturligtvis bör läggas fram i samband med att riks-
dagen öppnar. Då har man en rimlig möjlighet att i
utskotten behandla propositionerna på ett bra sätt och
faktiskt också föreslå förbättringar.
Det var fallet när det gäller förslaget huruvida nä-
ringsidkare ska lämna kontrolluppgifter för ersätt-
ningar som ligger på 100 kr eller på 1 000 kr. Det
fanns faktiskt en majoritet för att införa en gräns på
1 000 kr. När den här lagen infördes för många år
sedan, på 50-talet, satte man beloppet till 100 kr. Bara
penningvärdesförändringen motiverar att man ska
sätta beloppet till 1 000 kr.
Lagtekniska problem anfördes för att inte kunna
lagstifta genom utskottets försorg under hösten.
Det är i vart fall bra att det i den eniga ut-
skottstexten i denna del framgår att de motioner som
bl.a. moderaterna har väckt om att höja beloppsgrän-
sen till 1 000 kr ska behandlas under inledningen av
vårsessionen. Jag hyser gott hopp om att utskottet då
ska kunna komma fram till en lösning som innebär att
man kan införa samma kontrolluppgiftsskyldighet för
privatpersoner som för näringsidkare.
Fru talman! I det här betänkandet finns ett stort
antal reservationer. Självklart står vi moderater bak-
om alla reservationer med moderat partibeteckning.
För att lämna ytterligare tid till morgondagens de-
battörer i andra ämnen avstår jag emellertid från att
yrka på någon reservation.

Anf. 143 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Även jag står bakom våra reservatio-
ner till detta betänkande, men ämnar följa Carl Fred-
rik Grafs föredöme och inte yrka på någon reserva-
tion.
Kristdemokraterna delar regeringens förhoppning
om att den nya lagen ska medföra en effektivare
skattekontroll. Eftersom vi har en skattelagstiftning
måste vi också ha kontrollstationer. Vi har ingen
annan uppfattning än att staten ska få de skatteintäk-
ter som riksdagen beslutat om. Vi måste således strä-
va efter att förbättra skattemoralen och höja effekti-
viteten. Det är inte helt säkert att rationalisering och
effektivisering skapar de önskade förbättringarna.
Vid en gemensam inlämningsdag, den 2 maj,
kommer av lätt förklarliga skäl arbetsbelastningen att
bli betydligt intensivare. Därför har vi i vår motion
aktualiserat frågan om det är möjligt att med nuva-
rande personalresurs hinna med en adekvat kontroll.
Deklarationer som avgivits före den 2 maj ska således
vara behandlade den 15 augusti. Det är nämligen det
datum som gäller för att deklaranterna ska kunna
erhålla besked den 15 september.
Även om detta endast gäller förenklade deklara-
tioner är det viktigt att vi får korrekta deklarationer.
Kristdemokraterna anser att personalresurserna är för
små i dagsläget. Men det är inte endast av detta skäl
som vi avgett reservation 1. Det är även med tanke på
den korta handläggningstiden som vi vill lyfta fram
den här frågan.
Fru talman! Det som också förvånar mig är sam-
beskattningen vid förmögenhet. Återigen påminns vi
om att det är skillnad på sambo och gift. Det är ofatt-
bart att regeringen inte kan frigöra sig från den sär-
skilda beskattningen av gifta par.
Kristdemokraterna föreslår som en följd av detta
att fribeloppet, enligt regeringens förslag, ska vara på
1,5 miljoner kronor för alla människor, så att sambe-
skattningen avskaffas. Därmed räddas ytterligare
några från att trilla ned i den totala skatteströmmen.
Fru talman! Sedan är det frågan om ersättning vid
tillfälligt arbete.
Kristdemokraterna har i sin motion Sk25 pekat på
en gammal lag som ej uppdaterats till aktuellt krontal.
Inte sedan 1956 har beloppsgränsen höjts för en nä-
ringsidkare som måste lämna kontrolluppgift till
skattemyndigheten för tillfälligt arbete. Regeringen
envisas med att behålla den gamla nivån på 100 kr.
Inte endast regeringen är envis, utan även utskottet är
vid dags dato inte berett att gå oss motionärer till
mötes i denna fråga. Men, vi får låta oss nöja med
texten i betänkandet och med förväntan i blicken se
lite längre fram än till den stundande julhelgen.

Anf. 144 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Nästan varje proposition som rege-
ringen lägger fram på skatteområdet innebär ökat
krångel, ofta för både företagare, enskilda och myn-
digheter. Jag trodde tanken var att ha ett kontinuerligt
arbete med att ta bort krångligheterna, men vi från
oppositionen får ständigt söka motverka nya krång-
ligheter och regleringar. Det här är inte minst viktigt
nu när vi ser hur företag flyttar utomlands, alla varsel
som utfärdas och hur företagen pekar på besvärliga
regler. Jag tog upp dessa frågor i en debatt tidigare i
dag. Den här propositionen är väl inte den värsta,
men det finns inslag som behöver kommenteras.
Vi i Folkpartiet har här ett förslag om att rege-
ringen bör avge en avsiktsförklaring till ledning för
Riksskatteverket om att arbetet bör inriktas på att
minska företagens uppgiftslämnande i självdeklara-
tionen. Utskottet hävdar att Riksskatteverkets ambi-
tioner redan är inriktade på att åstadkomma regelför-
ändringar och att ge företagen så mycket hjälp och
vägledning som möjligt. Jag hoppas att det är sant.
Jag har inte fått några sådana signaler från ett antal
företag, och det är mot den bakgrunden som vi mar-
kerar med en reservation.
Jag ska inte tjata så hemskt mycket mer om att
regler kan vara svåra att hantera, men det är viktigt att
i förväg kunna få besked om hur det verkligen för-
håller sig. Det pekar på att man verkligen är seriös
om man begär ett förhandsbesked. I propositionen
diskuteras ett eventuellt införande av en möjlighet att
hos Riksskatteverket ansöka om besked om kontroll-
uppgiftsskyldighetens omfattning. Det är positivt!
Men sedan kommer regeringen fram till att regering-
en inte ska bry sig om det.
Folkpartiet och Moderaterna har skrivit i sin re-
servation att så givetvis ska vara fallet. Det är viktigt
också ur rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet börjar sin
skrivning med att säga att det i och för sig går att
hålla med oss, men sedan är det stopp med välvillig-
heten och utskottsmajoriteten yrkar avslag på våra
yrkanden. Jag funderade på att kvittera med att yrka
bifall till reservation 2, men jag avstår från det.
Slutligen har vi frågan om förmögenhetsskatten.
Vi anser att det är märkligt svårt att få till stånd en
jämställdhet i fråga om skattereglerna. Det är inte så
många regler kvar, även om kammaren röstade fram
en ny häromdagen vid behandlingen av begränsnings-
regeln för fastighetsskatt. Jag kan inte förstå hur rege-
ringen och dess samarbetspartier fortfarande kan stå
här och försvara sambeskattningen. Det innebär också
ett försvar för att Riksskatteverket ska hålla reda på
vem som bor ihop med vem och var.
Snälla ni, fundera ordentligt på om ni inte kan
tänka er att befria Riksskatteverkets tjänstemän från
den uppgiften. Det gör ni genom att avskaffa sambe-
skattningen.
Fru talman! Jag står givetvis bakom våra reserva-
tioner, men jag avstår från att yrka bifall till dem.

Anf. 145 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Fru talman! Timmen är sen, och jag ska också
försöka att något förkorta mitt anförande. Därför vill
jag börja med att yrka bifall till förslaget i betänkan-
det och avslag på samtliga reservationer.
Vi ska nu behandla ett förslag om en ny lag om
självdeklarationer och de motioner som har väckts
med anledning av propositionen. Det är en lag som
föreslås träda i kraft den 1 januari 2002. Med några
detaljändringar tillstyrker utskottsmajoriteten propo-
sitionen.
Jag skulle vilja markera att bestämmelserna om
självdeklaration och kontrolluppgifter tillhör de mer
centrala inom skattelagstiftningen. Uppgiftsskyldig-
het och kontroll av att uppgiftsskyldigheten fullgörs
är basen för en effektiv och likformig beskattning.
Ändamålsenliga regler för uppgiftsskyldighet leder
till inkomstökningar för det allmänna, bättre skatte-
kontroll och större lojalitet till systemet.
Dessa grundläggande ståndpunkter är utskottet
helt överens om. Jag känner därför en stor tillfreds-
ställelse över att vi är eniga. Vi socialdemokrater har
den grundläggande uppfattningen att ett bra förtroen-
de för skattesystemet stärker också förtroendet och
tilliten till välfärdssamhället.
Den mest påtagliga effekten av de förslag som
finns i betänkandet är att alla deklarationsskyldiga,
såväl fysiska som juridiska personer, ska lämna själv-
deklaration senast den 2 maj under taxeringsåret.
Skälen till det är att alla ska få en förtryckt blankett
som kan distribueras först i slutet av mars. Personli-
gen gör jag den reflexionen att en gemensam dag för
inlämnande ökar tydligheten och gör det lättare att
minnas deklarationstidpunkten. Nu blir det samma
dag som gäller för alla, och det är en klar förbättring.
Skatteförvaltningen får naturligtvis andra arbets-
uppgifter än vad man har haft tidigare. Såsom det
uttrycks i en reservation kan det finnas anledning att
fundera över storleken på anslaget till skatteförvalt-
ningen. Men majoritetens bedömning är att tillsam-
mans med den ökning av anslaget till förvaltningen
som har erhållits för 2002 bör det vara möjligt för
skatteförvaltningen att hantera de förändrade arbets-
uppgifterna.
När det gäller synpunkten om ändrat namn på
självdeklarationen vill jag markera att det är fråga om
en inarbetad benämning. Jag tror att ett namnbyte
enbart skulle riskera att leda till förvirring. Sedan är
det inte bara inkomster som redovisas i självdeklara-
tionen utan det är också en fråga om redovisning av
förmögenhet och i vissa fall även mervärdesskatt.
Det råder en enig uppfattning i utskottet om att det
är en viktig uppgift för Riksskatteverket att åstad-
komma en minskning och förenkling av företagens
uppgiftslämnande. Det har också gjorts. Nuvarande
förslag om den utvidgade användningen av den för-
tryckta självdeklarationen och senareläggningen av
deklarationstidpunkt ska nu gälla för mindre företag
som bedrivs som enskild näringsverksamhet, fåmans-
företag eller fåmanshandelsbolag. Det bör rimligen
innebära förbättringar för företagen.
Riksskatteverket arbetar ständigt med förenkling-
ar för att underlätta för deklaranterna. Jag ser det som
viktigt att den processen fortskrider. Att göra rätt från
början underlättar arbetet och minskar byråkratin
även i skatteförvaltningen.
Den utvidgade skyldigheten för revisorerna att
inlämna en s.k. oren revisionsberättelse är ju inte,
som Carl Fredrik Graf sade, någon ny karaktär av
uppgiftslämnande som åläggs revisorerna. Redan i
dag är revisorerna skyldiga att inge en oren revisions-
berättelse om skatteavdrag inte har gjorts enligt skat-
tebetalningslagen.
Skulle vi i det här fallet välja att gå på Moderater-
nas förslag och synpunkter skulle det egentligen, för
att vi ska få en bra kontroll, innebära att skatteför-
valtningen var tvungen att begära in revisionsberättel-
ser från samtliga företag. Det skulle öka byråkratin.
Det förslag som nu ligger är ett sätt att minska pap-
pershanteringen vid inlämnandet.
En nyhet som finns i betänkandet är förslaget om
införande av skyldighet att ange utländsk betalnings-
mottagares skatteregistreringsnummer på kontrol-
luppgiften. Införandet av denna uppgiftsskyldighet är
en förutsättning för att informationsutbytet ska funge-
ra effektivt inom EU och OECD.
Sverige har under lång tid varit pådrivande på det
internationella planet i den här frågan. Jag ser det som
väldigt angeläget att Sverige i sin lagstiftning också
följer upp de ambitioner man har i det sammanhang-
et.
De nya reglerna ska börja tillämpas först år 2005.
Det finns i propositionen en öppning för regeringen
att återkomma om det visar sig att andra länder dröjer
med att införa bestämmelserna. Jag hoppas att man
inte ska behöva använda den smitvägen. Det är ingen
tvekan om att detta uppgiftslämnande ytterligare
förstärker kontrollen och ökar förtroendet för skatte-
systemet.
Tredjemanskontrollen har vi diskuterat tidigare i
denna kammare. Jag vill ta tillfället i akt att påminna
om att den utformning som tredjemanskontrollen har
i dag kom till i sin huvudsakliga formulering 1994,
när Bo Lundgren, Moderaterna, var skatteminister
och Carl Fredrik Graf satt här i riksdagen. Jag undrar
bara om det kan vara så att Moderaterna med sin
reservation nu har en annan uppfattning än den de
hade när de själva satt i regering.
Fru talman! Med det här yrkar jag bifall till för-
slaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 146 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Per Erik Granströms historieskrivning
bygger på antingen en minneslucka eller ett miss-
förstånd. Den borgerliga regeringen införde nya reg-
ler för revision. Den socialdemokratiska regeringen
trädde till 1994 och återställde då de regler som gäll-
de före den borgerliga förändringen.
Jag tänkte koncentrera min replik på två frågor.
Tycker Per Erik Granström att det är rimligt att en
skattskyldig ska kunna få besked av skattemyndighe-
ten hur en kontrolluppgift ska vara utformad? Avser
Per Erik Granström och hans kolleger i utskottet att
förutsättningslöst pröva möjligheten att införa en
gräns på 1 000 kr för inlämnande av kontrolluppgift
för näringsidkare?

Anf. 147 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! I fråga om utformningen av kontrol-
luppgiften håller jag i grunden med Carl Fredrik Graf
om att det inte är bra att man inte kan ge direkt klara
besked. Däremot skulle införandet av en sådan regel
vålla andra problem, som ännu inte är lösta. Då anser
jag alltså att problemet är att genom att man riskerar
att få en domstolshantering av kontrolluppgiften kan
man också få en prövning i sakfrågan. Det är det som
inte är avsikten. Så länge man inte har löst det pro-
blemet finns det, som jag själv ser det, ingen möjlig-
het att göra något annorlunda än det som nu står i
betänkandet.
När det gäller om gränsen för kontrolluppgift ska
förändras har den frågan ryckts ut ur den här hante-
ringen. Jag vill inte föregripa den behandling som
utskottet ska ha i den frågan nu till våren.

Anf. 148 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Då kan jag meddela fru talmannen
och de ärade kollegerna att vi tänker förutsättnings-
löst och positivt pröva möjligheten att införa en tu-
senkronorsgräns för näringsidkare. Det är vårt be-
sked.
När det gäller kontrolluppgiftsskyldigheten tycker
jag, fru talman, att vi måste ha regler som gör att
medborgare innan de ska vidta en åtgärd kan förstå
vad detta kommer att innebära. Reglerna måste alltså
vara så utformade utan att man gör en materiell pröv-
ning. Det handlar mer om hur kontrolluppgiften ska
gestalta sig. Sådana besked måste myndigheterna
kunna lämna till medborgarna.
Det är med den ambitionen som vi har skrivit vår
reservation. Jag beklagar att Per Erik Granström har
myndighetsperspektivet i förgrunden och inte med-
borgarperspektivet.

Anf. 149 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag sade tidigare att det finns juridis-
ka problem i den här frågan. Vad som ändå är löst är
ju att den som ska inge en kontrolluppgift har möjlig-
het att begära ett förhandsbesked. Därmed har man
möjlighet att också få en rimlig anvisning om hur
kontrolluppgiften ska vara utformad och vilka upp-
gifter som där ska finnas.

Anf. 150 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Eftersom Per Erik Granström har gått
igenom alla delar i betänkandet, som också omfattar
en lång rad olika skattefrågor, ska jag koncentrera
mig på ett par frågor utifrån motioner som Vänster-
partiet har skrivit.
Med anledning av att inlämningsdagen för dekla-
rationer ändras har vi i en motion påtalat det merar-
bete som det kan innebära för skattemyndigheten. Vi
har, som det också står i texten nu, fått till svar att det
är fråga om en förordning och ingenting som är före-
mål för riksdagens beslut. Det gäller vårt förslag att
förenklade deklarationer utan tillägg eller avdrag ska
kunna få en slutskattsedel i augusti. Vi har i varje fall
lyft upp frågan, och det är viktigt att poängtera.
Det finns en annan motion, som vi väckte för nå-
got år sedan, som nu har blivit tillgodosedd. Det gäl-
ler uppgiftsskyldigheten för utländska fondföretag. Vi
tycker att det är väldigt bra. Vi vet att de regler som
har gällt fram tills i dag har lett till skatteundandra-
gande. De har ofta också lett till oavsiktliga fel hos
deklaranten, den skattskyldige. Det har också i vissa
fall kunnat leda till skattetillägg och andra otrevlig-
heter. Vi tycker från Vänsterpartiets sida att detta är
mycket positivt.
Ytterligare ett förslag från en vänsterpartimotion,
som andra också har berört från talarstolen, gäller
ersättning vid tillfälligt arbete. I och för sig är det
någonting som vi nu skjuter på framtiden, för att
inhämta SfU:s och Riksskatteverkets yttrande. Jag
tror att det är bra. Det är klokt att vi har valt det sättet
att hantera den här frågan.
Andra har pratat om problematiken med att så
sent på året lägga den här typen av propositioner,
vilket jag också kan instämma i. Men från Vänster-
partiets sida tycker vi att det är bra med en förutsätt-
ningslös prövning av möjligheten att införa kontrol-
luppgiftsskyldighet för näringsidkare vid 1 000 kr.
Som andra har sagt är det regelverk vi har i dag
från 1956. Det här kan innebära en förenkling. Vi tror
att de invändningar som i flera fall har framkommit
ska kunna vändas till någonting positivt.
Därmed står vi bakom detta betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SkU10 En ny lag om självdeklarationer och kon-
trolluppgifter
Kammaren biföll utskottets förslag.

16 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:70 Offentlighetsprincipen och informations-
tekniken
2001/02:72 Ändringar i regeringsformen - samarbetet
i EU m.m.
2001/02:73 Riksrevisionen - ändringar i regerings-
formen

Utrikesutskottets betänkande
2001/02:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Finansutskottets betänkanden
2001/02:FiU2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
2001/02:FiU3 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
2001/02:FiU4 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor
m.m.
2001/02:FiU5 Utgiftsområde 27 Avgiften till Euro-
peiska gemenskapen

17 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 12 december

2001/02:138 av Maria Larsson (kd) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Lönegapet mellan män och kvinnor
2001/02:139 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Omfördelning av resurser mellan länen
2001/02:140 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Pomperipossaeffekten och entreprenörerna

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 15 januari
2002.

18 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 12 december

2001/02:406 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Irakiska flyktingar i Jordanien
2001/02:407 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Religionsfrihet i Turkiet
2001/02:408 av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Irakiska flyktingar i Jordanien
2001/02:409 av Sten Tolgfors (m) till näringsminister
Björn Rosengren
E 18 mellan Örebro och Karlskoga
2001/02:410 av Stig Eriksson (v) till näringsminister
Björn Rosengren
Postens service
2001/02:411 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Tillgång till läkare i äldreboende
2001/02:412 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
socialminister Lars Engqvist
De dövblindas situation i samhället
2001/02:413 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Missbrukarvården
2001/02:414 av Désirée Pethrus Engström (kd) till
socialminister Lars Engqvist
Brandlarm på äldreboende
2001/02:415 av Anne Ludvigsson (s) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Återbetalning av studielån
2001/02:416 av Birgitta Carlsson (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Centralisering av polisverksamhet
2001/02:417 av Maggi Mikaelsson (v) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Hovslagarutbildningen
2001/02:418 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Björn von Sydow
Mönstring

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 januari 2002.

19 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 12 december

2001/02:327 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Arbetsförhållandena på UD
2001/02:335 av Anita Sidén (m) till socialminister
Lars Engqvist
Tinnitus hos barn
2001/02:336 av Anita Sidén (m) till socialminister
Lars Engqvist
Unga missbrukare
2001/02:337 av Sten Tolgfors (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Svensk näringspolitik
2001/02:339 av Lena Ek (c) till miljöminister Kjell
Larsson
Vindkraftsparken Klasården
2001/02:340 av Agne Hansson (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Anpassning av livsmedelslagen och naturlig försko-
leverksamhet
2001/02:341 av Maria Larsson (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Utförsäljning av försvarsmateriel
2001/02:343 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
SVT och TV-avgiften
2001/02:344 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Digital-TV
2001/02:350 av Anders Sjölund (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Kommunala och fristående skolor
2001/02:351 av Göran Lindblad (m) till utbildnings-
minister Thomas Östros
CSN
2001/02:352 av Rosita Runegrund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Familjerådslag
2001/02:353 av Rosita Runegrund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Barn och tinnitus
2001/02:357 av Rigmor Stenmark (c) till statsrådet
Britta Lejon
Språkets betydelse i en demokrati
2001/02:359 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Lars-Erik Lövdén
Hyresgästernas besittningsskydd
2001/02:360 av Carina Hägg (s) till näringsminister
Björn Rosengren
Regler för övningskörning
2001/02:361 av Martin Nilsson (s) till försvarsminis-
ter Björn von Sydow
Minröjningssamarbete
2001/02:362 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Förslag om minkar
2001/02:363 av Caroline Hagström (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Salmonellasmittad kyckling
2001/02:370 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Familjehemsföräldrar
2001/02:371 av Margareta Cederfelt (m) till statsrå-
det Ingela Thalén
Sjukskrivningar
2001/02:372 av Rosita Runegrund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Släktingplaceringar
2001/02:373 av Owe Hellberg (v) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Bostadsrättsombildningar
2001/02:375 av Kjell Eldensjö (kd) till statsrådet
Britta Lejon
Tidsdelat boende
2001/02:380 av Jeppe Johnsson (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Pälsfarmare
2001/02:383 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Utvärdering av arkitekturåret
2001/02:384 av Åke Sandström (c) till socialminister
Lars Engqvist
Maxtaxan för äldre
2001/02:385 av Åke Sandström (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Jordbruksverket och utbetalningen av ersättningar

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 15 januari 2001.

20 § Kammaren åtskildes kl. 18.00.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 31 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 11.45,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 100
(delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.49 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.