Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:40

Tisdagen den 4 december

Kl. 11.00 - 16.43

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 28 november.
2 § Meddelande om val av ställföreträdande
ombudsman vid JO-ämbetet

Talmannen meddelade att val av ställföreträdande
ombudsman vid JO-ämbetet skulle äga rum onsdagen
den 5 december.

3 § Anmälan om förändring i regeringens
sammansättning

Från statsminister Göran Persson hade följande
skrivelse inkommit:

Till riksdagens talman
Förändring i regeringens sammansättning
Jag har utsett Jan O Karlsson att vara statsråd
fr.o.m. den 7 januari 2002.
Stockholm den 30 november 2001
Göran Persson

Skrivelsen lades till handlingarna.

4 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2001/02:94

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:94 av Anders Ygeman om
isocyanater.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
22 januari 2002.
Skälet till dröjsmålet är inbokade engagemang
och resor som innebär att det inte finns någon annan
tid som passar miljöministern.
Stockholm den 3 december 2001
Miljödepartementet
Kjell Larsson
Enligt uppdrag
Egon Abresparr
T.f. expeditions- och rättschef

Interpellation 2001/02:110

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:110 av Birgitta Sellén om
infrastrukturen i Sundsvallstrakten.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
22 januari 2002.
Skälet till dröjsmålet är inbokade engagemang
och resor som innebär att det inte finns någon annan
tid som passar miljöministern.
Stockholm den 30 november 2001
Miljödepartementet
Kjell Larsson
Enligt uppdrag
Kathrin Flossing
Expeditions- och rättschef

Interpellation 2001/02:111

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:111 av Anne-Katrine Dun-
ker om misshandlade kvinnor som vågar polisanmäla.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
22 januari 2002.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa.
Stockholm den 28 november 2001
Justitiedepartementet
Thomas Östros

5 § Hänvisning av ärende till utskott och beslut
om förlängd motionstid

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2001/02:76 till kulturutskottet

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till
fredagen den 18 januari 2002.

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
2001/02:SfU1, SfU5 och SfU7
Försvarsutskottets betänkanden 2001/02:FöU1 och
FöU2

7 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 30 november

KrU1 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossam-
fund och fritid
Punkt 1 (Förändrade kulturpolitiska mål)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
285 för utskottet
16 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 35 v, 34 kd, 15 c, 12 mp,
2 -
För res. 1: 16 fp
Frånvarande: 14 s, 11 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 4 mp
Margareta Cederfelt (m) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats som frånvarande.

Punkt 4 (Utgångspunkterna för kulturpolitiken)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Votering:
231 för utskottet
73 för res. 4
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 35 v, 35 kd, 15 c, 16 fp, 13 mp
För res. 4: 71 m, 2 -
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 5 (Kulturpolitiska satsningar inom alla politi-
kområden)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
269 för utskottet
35 för res. 5
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 35 kd, 15 c, 16 fp,
13 mp, 2 -
För res. 5: 35 v
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 7 (En utredning om den statligt stödda kultu-
ren)
1. utskottet
2. res. 7 (m, c)
Votering:
216 för utskottet
88 för res. 7
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 1 m, 35 v, 34 kd, 16 fp, 13 mp
För res. 7: 70 m, 1 kd, 15 c, 2 -
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 12 (Forum för levande historia)
1. utskottet
2. res. 12 (kd, m, c, fp)
Votering:
164 för utskottet
138 för res. 12
2 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 34 v, 1 c, 12 mp
För res. 12: 71 m, 35 kd, 14 c, 16 fp, 2 -
Avstod: 1 v, 1 mp
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 22 (Dans som nytt ämnesområde för nationella
uppdrag)
1. utskottet
2. res. 22 (kd, v, mp)
Votering:
218 för utskottet
85 för res. 22
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 14 c, 16 fp, 1 -
För res. 22: 1 m, 35 v, 35 kd, 13 mp, 1 -
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 4 c, 3 mp
Carl-Erik Skårman (m) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 24 (Kvinnors roll och perspektiv som nytt
ämnesområde för nationella uppdrag)
1. utskottet
2. res. 24 (mp)
Votering:
291 för utskottet
13 för res. 24
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 35 v, 35 kd, 15 c, 16 fp,
2 -
För res. 24: 13 mp
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 35 (Det kyrkliga kulturarvet)
1. utskottet
2. res. 28 (kd, m, c)
Votering:
181 för utskottet
123 för res. 28
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 35 v, 16 fp, 13 mp
För res. 28: 71 m, 35 kd, 15 c, 2 -
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 47 (Teknisk kompetens vid filmvårdscentralen)
1. utskottet
2. res. 33 (v, c)
Votering:
253 för utskottet
51 för res. 33
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 35 kd, 16 fp, 12 mp, 2 -
För res. 33: 35 v, 15 c, 1 mp
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 54 (Ett framtida statligt stöd till Öppna kanaler)
1. utskottet
2. res. 37 (mp)
Votering:
263 för utskottet
13 för res. 37
28 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 7 v, 35 kd, 15 c, 16 fp,
2 -
För res. 37: 13 mp
Avstod: 28 v
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 56 (Statsbidrag till generationsövergripande
verksamhet)
1. utskottet
2. res. 38 (v)
Votering:
238 för utskottet
35 för res. 38
31 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 4 kd, 15 c, 16 fp, 13 mp,
2 -
För res. 38: 35 v
Avstod: 31 kd
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Punkt 69 (En särskild demokratisatsning)
1. utskottet
2. res. 47 (kd)
Votering:
268 för utskottet
36 för res. 47
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 35 v, 15 c, 16 fp, 13 mp,
1 -
För res. 47: 35 kd, 1 -
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU6 Förnyad riksdagsbehandling av vissa änd-
ringar i lotterilagen
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd, c, fp)
Förberedande votering:
74 för res. 1
63 för res. 2
166 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
164 för utskottet
74 för res. 1
65 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 34 v, 1 fp, 12 mp
För res. 1: 71 m, 1 kd, 2 -
Avstod: 1 v, 34 kd, 15 c, 15 fp
Frånvarande: 14 s, 10 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 4 mp

8 § Rättsväsendet

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU1
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet (prop. 2001/02:1 del-
vis).

Anf. 1 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Under dagen ska vi prata om många
saker som gäller rättsväsendet, bl.a. om den oro som
växer i det svenska samhället. Det kan beläggas ge-
nom olika former av undersökningar, som den som
Länsförsäkringar har gjort där man konstaterar att
mer än hälften av kvinnorna i Sverige undviker att gå
ut ensamma på kvällarna. Det kan också beläggas i
samtal med många äldre, som vittnar om att de inte
längre känner att de vågar vara ute på kvällarna när
ungdomar rör sig på stan.
Det kan också märkas i en utveckling som jag
själv har sett. Jag kan jämföra med min egen tid som
barn. När jag gick till skolan var det faktiskt så - jag
är uppvuxen i en förort väster om Stockholm - att jag
redan från unga år fick gå själv hela den långa vägen
till skolan. Det var så många sände barnen till skolan
för bara så lite tid sedan som på 70-talet. I dag, när
jag har egna barn, ser jag hur vi ständigt åker hela
vägen. Vi följer våra barn även en bra bit upp i åren.
Det är inget annat än ett uttryck för oro för att barnen
kan fara illa och för att något har hänt i vårt samhälle.
Det kan också ta sig sådana uttryck som det gjor-
de när jag träffade ett brottsoffer. Det var en 17-årig
kille som jag träffade i förra veckan. Han bor i norra
Botkyrka och har på kort tid blivit utsatt för misshan-
del och rån och blivit skjuten i handen utan att ha
gjort någonting. Han berättade hur det känns att gå
upp på en tunnelbaneperrong i den närförort i Stock-
holm där han bor. Han sade att han alltid är lika rädd.
Han tittar sig omkring för att se om det finns gäng
eller grupperingar som han inte vet vilka de är. I så
fall går han därifrån.
Han berättar hur det känns att komma upp på en
perrong och höra sina egna hjärtslag. Jag vet inte om
ni har känt det någon gång. Jag tror att det är så det
blir när man är riktigt rädd: Då hör man sin egen
andning och sina egna hjärtslag väldigt tydligt. Så
beskriver många ungdomar i dag att det uppfattar det
att vara utomhus. Många beskriver att det är så de
känner när de går till skolan. När det blir rast blir man
nervös och känner hjärtslagen. Allt detta är oron i det
svenska samhället, och det är det högsta priset vi
betalar för brottsligheten i Sverige.
Det handlar alltså egentligen inte bara om att vara
brottsoffer och om att vara direkt utsatt. Det är också
all den här oron för att det ska komma också till mig,
till mina barn eller till mina åldrande föräldrar och
allt det vi gör för att därför slippa brottsligheten, alla
de frihetsinskränkningar vi gör - det gäller inte minst
kvinnor i Sverige - för att undgå brottsligheten. Det
är det största frihetspriset vi betalar, och det gäller en
mycket stor andel av svenska folket. Därför är det här
en mycket stor fråga för oss som representerar svens-
ka folket.
Oron skulle inte finnas om det inte fanns våld, och
våldet, det får vi nu rapporter om, ökar i omfattning.
Det ökar framför allt bland de yngsta, och därför är
det särskilt allvarligt. Det är en utveckling som vi
som jobbar nära frågorna har hört om under en lång
tid. Det är vittnesbörden om hur hot som fanns och
alltid har funnits nu ofta effektueras. Det är en hårda-
re miljö ungdomsgrupper emellan. Det är ungdomar
som är beväpnade, också i skolan, med knivar och
ibland med ännu värre saker och som inte är sena att
använda dessa vapen. Det gör att våldet tilltar i om-
fattning och i effekt.
Ibland missar vi att vi passerar gränser som just
när vi passerar dem är osynliga. Men när vi blickar
bakåt ser vi dem. Ta detta med att elever har avlidit
vid svenska skolor till följd av våld. Om man backar
lite kan man se att en sådan hemsk händelse kunde
ske vartannat eller vart tredje år. I år har det redan
hänt tre gånger. Om man inte stannar upp och känner
den typen av gränsöverskridanden förstår man inte
var den här utvecklingen är på väg.
Problemet är att attityden från förståsigpåare och
professorer är att det här inte finns. Lika snabbt som
rapporten om att det grova våldet bland yngre ökar
kom ut, lika snabbt var de där igen för att berätta att
så är det inte. Det finns de i Sverige som verkar ha en
uppgift utifrån en skala där det bara finns två poler.
Den ena heter "brottsligheten sjunker" och den andra
heter "anmälningsbenägenheten ökar". I deras värld
finns inget ökat våld.
Det här spelar roll. Vår bild, vår verklighetsbild,
är den som kommer in i medierna, den som kommer
in i våra debatter. Är det en allmän uppfattning att de
ungdomar som känner oro, som ser våldet, i grunden
inte ser någonting som ökar i omfattning så tror jag
att de här frågorna trängs åt sidan och ersätts av an-
nat. Så fungerar vår värld. Därför är det allvarligt att
det inte ens hann få komma en diskussion om huruvi-
da det faktiskt är så att våldet ökar bland ungdomar
innan det meddelades att det inte var så.
Låt mig också säga att till detta kommer naturligt-
vis mörkertalen. Det finns kvinnor som vittnar om att
de många gånger får stryk i hemmet, men det är ingen
idé att sätta i gång processer om det ändå inte leder
till några ingripande åtgärder mot förvaren - ofta den
de lever med och har svårt att komma ifrån. Det finns
ungdomar som säger att det ändå inte ger några ef-
fekter. Om poliserna inte syns och är närvarande och
om rättsväsendet inte ger några kännbara efterverk-
ningar till våldsverkarna - varför ska jag då bry mig
om att anmäla?
Jag kommer tillbaka till min 17-åring som var
nervös i tunnelbanan. Jag frågade honom: Hur har du
löst det? Hoppas du på polisen, eller? Nej, sade han.
Jag har gjort det som man måste göra. Jag har lärt
känna de värsta grabbarna. Vi säger hej till varandra,
och därmed är jag skyddad. Vi har med andra ord
ersatt rättsstatens princip, idén om att vi är lika inför
lagen och att polisen ska upprätthålla lag och ordning,
med ett system där man ska känna rätt typ av busar
för att slippa få stryk. Och det är ingenting som är
ovanligt i förorter i stora delar av vårt land.
Detta är ett samhälle på reträtt, ett samhälle som
har missförstått den grundläggande uppgiften och vad
stat och myndigheter finns till för, nämligen att ga-
rantera människor frihet från den här typen av över-
grepp och rätten att slippa behöva leva ett liv i oro.
Socialdemokraterna har i denna del ingen lösning.
De har egentligen inget språk heller för att diskutera
de här frågorna. Jag har noterat att alltfler socialde-
mokrater pratar om allt annat än just kriminalpolitik
när man pratar kriminalpolitik. Här heter det att det
ska lösas med allt annat, allt som är välfärdens poli-
tik. Thomas Bodström pratar allt oftare om att lärare
är viktigare än poliser, och det kan ju vara en poäng
ibland. Men ibland är det också bra med poliser.
Ibland händer det saker som man måste ingripa mot.
Om man aldrig ser eller talar om det verkliga våldet
känner ju väldigt många av brottsoffren och de som
känner oro att makthavarna i det här landet antigen
inte känner till detta eller blundar. De pratar inte om
min verklighet. Det är den risk vi ser.
Socialdemokraterna säger att poliserna ska bli
fler. Hur lyckat det egentligen är kommer jag att
diskutera lite senare med Thomas Bodström. Men
någon vidare idé än att det ska upp på ungefär 17 000
finns inte. Det nämns att man bör följa vad Rikspolis-
styrelsen vill se för numerär i landet, men det finns
det ingen budget och inga beräkningar för.
Det fanns en besparingspolitik under det sena 90-
talet som huvudsakligen gick ut på att statens budget
skulle se snygg och ren ut, vilket vi hittills kan säga
åtminstone har varit hyggligt sant. Mycket av utgif-
terna har dock skickats ned på kommunerna, de
kommuner som har att fatta de dyra besluten om
placeringar och mycket av den vård och de insatser
som finns för ungdomar. Dessa är i dag, det vittnas
det om över hela landet, i princip slagna av banan.
Det är där väldigt mycket inte fungerar i dag. Det
är där som inte ungdomar får något stöd, eller ens
några reaktioner, när brottsliga gärningar begås. Och
det följer av den besparingsstrategi som socialdemo-
kraterna valde på 90-talet.
Det ges innehållslösa löften om att bekämpa nar-
kotikan, men det finns aldrig resurser eller möjlighe-
ter att faktiskt göra det. I den delen ska vi ju få en
skrivelse till riksdagen. Men jag är inte särskilt opti-
mistisk. Här verkar man i det politiska språket vara
mer mån om att tala om att narkotikan ska försvinna
än att berätta hur det ska gå till. Och det gäller både i
form av vårdinsatser och i form av mer ingripande
åtgärder.
Vi har en kriminalvård som inte riktigt fungerar i
dag. Det tror jag att alla kan vittna om. Det är en
överbelagd kriminalvård som inte har det utrymme
för att differentiera fångar som man vill göra och på
det sättet bättre kunna efterkomma de problem som
faktiskt finns.
Vi har en politik mot unga lagöverträdare som
många vittnar om inte har något innehåll och som
leder till upprepade förseelser av ungdomar, som
aldrig leder till någon reaktion och som kan pågå i
åratal. De kan fortsätta att terrorisera sin nära omgiv-
ning där de bor och aldrig på något sätt möta den
reaktion och den trötthet som många känner inför
detta. Det är klart att detta är socialdemokraternas
ansvar. Och här saknas det, som sagt, en hel del av en
verkningsfull politik.
Vi moderater vill se en annan politik på plats. Och
vi tar vår utgångspunkt, vilket är viktigt att göra i
sådana här sammanhang, i en syn på människan som
är både optimistisk och realistisk. Människan är ju
oerhört kapabel. Det vet vi alla. Hon kan motiveras
till att göra underverk och bygga väldigt mycket fint.
Men människan är också bräcklig och i behov av
uppmärksamhet och i behov av att vara älskad och
omtyckt. Därför kan det lätt gå snett med den männi-
ska som blir illa behandlad och som inte blir sedd.
Jag tror att det är viktigt att ha denna utgångs-
punkt från den enskilde individen, att ställa sig frå-
gan: Ser vi alla enskilda individer? Låter vi dem ut-
vecklas i Sverige på ett sätt som gör att de känner att
de har makt över sitt eget liv? Svaret tycker jag är:
Nej, det gör vi inte. Det är inte ett värdigt liv för alla
svenskar. Det finns inte möjligheter för alla att fak-
tiskt utvecklas till att synas och till att få värdigt liv
för egen del, utan väldigt många föds in i familjer och
i områden där dessa utvecklingsmöjligheter inte finns
och där den svenska välfärdsstaten egentligen aldrig
har funnits till för dem, denna välfärdsstat som så
gärna ägnar sig åt att diskutera a-kassenivåer och
maxtaxekonstruktioner som riktar sig till människor
som redan har jobb och som faktiskt är hyggligt
etablerade i det svenska samhället. Det är den svens-
ka välfärdsstatens huvuduppgift. Men till människor
som har det riktigt svårt och som växer upp under
svåra förortsförhållanden och som skulle behöva en
fungerande rättsstat och en närvarande och synlig
polis finns det aldrig resurser, tid eller ens ett utrym-
me att beskriva hur de lever sina liv.
Moderaterna vill därför - och vi har presenterat
det i en lång rad motioner - se en annan inriktning av
hur det svenska rättssamhället och rättsväsendet ska
fungera. Vår utgångspunkt är att vi behöver ett själv-
ständigare domstolsväsende som står fritt från politi-
ken och som kan organisera och administrera sig
självt och som naturligtvis ska finnas nära medbor-
garna på det sätt som vi har beskrivit när det gäller en
nätverksmodell i första instans. Vi tycker att dessa
domstolar ska använda straffpåföljderna. Det är en
märklighet i den svenska rättsordningen att vi har ett
system där väldigt mycket av våra straffsatser efter
åratal av diskussioner och utredande och när vi har
satt dem på plats sedan faktiskt inte används av våra
rättsvårdande myndigheter. Detta vittnar lagmän om
som säger att det gäller om det är fråga om narkotika
och mord. Men hur är det i fråga om grov misshandel
och de brott som i vardagen drabbar svenska folket?
Använder vi våra straffsatser? När vi har tittat på
detta kan vi finna att man ligger mycket långt ner i
fråga om tillämpningen och ibland t.o.m. under mi-
nimistraff som anges i straffskalan, vilket ju hela
tiden leder till att den ingripande åtgärd som finns i
lagstiftningen de facto inte kommer på plats, vilket
hela tiden blir till gärningsmännens fördel och leder
till att vi inte tillräckligt ingripande kan sätta in åtgär-
der.
Detta påverkar naturligtvis också kriminalvårdens
möjligheter. Inom kriminalvården runtom i landet får
man beskrivningar av hur det kommer interner dit
som fortfarande är påtända och inte avgiftade och
som man ska försöka få avgiftade och påverka till en
annan livsföring. Sedan muckar de två veckor senare.
Vem tror att det fungerar? Vem tror att det ger några
reaktioner? Och kriminalvårdens personal är lojal och
berättar om att man inte ska ha några långa straffpå-
följder. Visst, så är det. Men de håller med om att de
har alldeles för korta tider för att komma åt deras
grundläggande kriminella attityder eller ens deras
drogproblem. Jag menar att det i en humanistisk kri-
minalvård också går att säga ja till längre påföljder
och till att vi använder de straffskalor som finns,
därför att det behövs mer ingripande åtgärder mot det
tyngre klientel som i dag befolkar våra anstalter.
Det behövs fler poliser. Vi moderater har i en
motion föreslagit hur vi ska få 20 000 poliser i Sveri-
ge. Det är naturligtvis inte ett mål i sig att vi har
massvis med poliser. Men det är ett medel för att
dämpa den oro som många medborgare känner. Det
är ett medel för att faktiskt lagföra och efterkomma
en hel del av den brottslighet som i dag begås. Också
människor som drabbas av inbrott och cykelstölder
har en rätt att faktiskt få en polis som gör någonting
åt det. Det ska inte bara vara så att det lämnas över
till dig själv att ordna. En sådan utveckling kan inte vi
stödja.
Vi vill också ha åtgärder för brottsförebyggande
arbete. Det finns mycket som man kan göra genom att
tänka efter hur man ska förekomma brottsligheten, i
hur vi bygger, i hur vi informerar och stöder brottsof-
fer. Ibland kan det handla om att komma till rätta med
sin situation och kanske bryta med förhållanden som
är skadliga. Där finns också mycket att göra. Vi vill
ha en tydligare politik för brottsoffer. Och hur mycket
vi än talar om att vi har upptäckt brottsoffren under
de senaste tio åren i svensk justitiepolitik så vittnar
brottsoffer fortfarande om att de anser sig bli illa
behandlade vid rättsliga processer, hur de har stora
problem med försäkringsbolag och hur de har stora
problem med kontakterna med polisen och med soci-
ala myndigheter. En bit på vägen har vi kommit, men
det är absolut inte klart.
Det är också viktigt att betona det civila samhället
- föräldrarna, medborgarna. Och jag tycker särskilt
att det gäller när diskussionen förs om det skolrelate-
rade våldet att det ankommer på oss alla, särskilt på
oss vuxna, att vi vänder oss emot detta och inte läm-
nar våra ungdomar ensamma med det våld som nu
breder ut sig utan faktiskt tar en aktiv del genom att
närma oss detta och att finnas närvarande. Och det är
ingenting som några myndigheter eller några lagar
kan rätta till. Det handlar om hur vi allihop reagerar
som föräldrar och som medborgare i ett land där vi är
trötta på våldet, men där vi måste göra mer för att
stoppa det.
Detta är vårt erbjudande. Som det är nu kan vi inte
fortsätta. Vi kommer under dagen att diskutera detta.
Och jag ska återkomma till en del av våra frågor. Jag
kan nu inledningsvis yrka bifall till reservation 2.

Anf. 2 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi i vårt
nya partiprogram säger följande:
"Att bekämpa brottslighet är en del av trygghets-
politiken. I det ingår också att bekämpa brottslighe-
tens orsaker. Samhället måste reagera tydligt mot
brott och regelöverträdelser. Men den långsiktigt
bästa brottsbekämpningen ligger i att skapa ett sam-
hälle där de sociala klyftorna är små."
Jag tycker att en sådan helhetssyn borde vara
självklar, att det bästa medlet mot brott är ett jämlikt
samhälle med en generell välfärdspolitik och ett fun-
gerande rättsväsende.
Mycket av det som Fredrik Reinfeldt nyss sade är
bra, och det låter väldigt sympatiskt som alltid när
Fredrik Reinfeldt tar till orda. Men problemet är att
de förslag som moderaterna sedan kommer med inte
kommer att leda till förbättringar utan i stället kom-
mer att leda till ett kallare samhälle som kommer att
försämra tryggheten för många människor.
Vi moderniserar rättsväsendet just för att öka rätt-
stryggheten och rättssäkerheten. Och i det reformar-
betet ska modborgarperspektivet vara den självklara
ledstjärnan.
Självklart ska brottsligheten bekämpas med kraft.
Särskilt måste ökningen av våldsbrott som begås mot
barn och kvinnor liksom brott med rasistiska förteck-
en brytas.
Jag vill också säga att ingen regering och ingen
riksdagsmajoritet har satsat så stora resurser på rätts-
väsendet som denna. Det blir faktiskt fler poliser. Nya
polisutbildningar har startats i Umeå och Växjö.
För oss är det klart att det krävs en helhetssyn bå-
de för att förstå brottslighetens orsaker och för att se
hur den ska bekämpas. Det behövs en politik som
motverkar social utslagning, segregation och främ-
lingskap, en välfärdspolitik som ger alla barn en god
start.
För att klara det behövs en bra barnomsorg och
skola. Det behövs bra sjukvård och äldreomsorg. Och
det behövs ett rikt föreningsliv. Just det är en brotts-
förebyggande politik.
Jag tycker också att det är glädjande att rättsvä-
sendet under senare tid har fått ett större utrymme i
debatten. Det är självklart viktigt att diskutera den oro
som människor känner. Och det är också viktigt med
en kritisk debatt om hur rättsväsendets olika delar
klarar sina uppgifter.
Men alla inlägg i debatten kanske inte för utveck-
lingen framåt. Då tänker jag på den svartmålning av
vad rättsväsendet förmår som främst ni moderater och
kristdemokrater ägnar er åt.
Jag tycker att det är märkligt att ni fortsätter med
det. Och ni bjuder över, trots att den satsning som vi,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu gör går långt ut-
över vad ni själva föreslog för ett par år sedan. De
tillskott som då enligt er skulle räcka till att frälsa
hela rättsväsendet utmålas nu som ingenting värt.
Jag frågar: Är en sådan oppositionspolitik kon-
struktiv? Är den seriös? Inger den respekt? Är den
regeringsduglig? Ja, ni som lyssnar kan själva bilda er
en uppfattning.
Vad ni moderater gör är att ni först skär ned i väl-
färden, och sedan lägger ni tillbaka lite grann av detta
till rättsväsendet. En sådan politik skapar inte trygg-
het utan leder i stället till ett otryggare samhälle.
Ni kristdemokrater finansierar era påslag genom
att låta lågavlönade som blir sjuka betala hela notan.
Moderaternas och Kristdemokraternas politik
skulle rycka undan en del av grunden för en bra
brottsförebyggande politik. Har Johan Pehrson och
Gunnel Wallin inget att säga om detta?
Fru talman! Som jag nyss nämnde pågår ett arbete
för att stärka rättsväsendet. Anslagen till polisen höjs
med sammanlagt 1 850 000 000 under perioden
2001-2004.
Främst kommer antalet poliser i hela landet att
öka. Och verksamheten ska ges ett långsiktigt per-
spektiv. Polisarbetet ska självfallet präglas av ett mer
problemorienterat arbetssätt. Och fler brott ska klaras
upp och lagföras genom de insatser som vi nu gör.
För att klara det och för att också korta genom-
strömningstiderna är samarbete mellan polis och
åklagare viktigt. Det är därför bra att det pågår ett
arbete i syfte att förbättra brottsutredningarna med
fokus på vardagsbrottsligheten.
Visst har vi för få poliser. Det ju just därför som
vi nu satsar på fler. Fakta är att vi hade 16 400 poliser
för tio år sedan och att vi år 2003 kommer att ha nära
16 800. Om ett par år har vi faktiskt fler poliser än vi
hade någon gång under 1990-talet. Dessutom ökar nu
antalet civilanställda.
De senaste åren har självfallet polisens arbetssitu-
ation varit ansträngd. Nu kan den förbättras. När man
lyssnar till Fredrik Reinfeldt och andra borgerliga
politiker låter det precis som om ni inget hört om nya
polishögskolor eller att vi fr.o.m. nästa år årligen ska
utbilda 900 nya poliser.
Jag tycker att vi har en bra polis som skyddar
medborgarna mot övergrepp. Och vi bör ha respekt
för deras svåra jobb. Kritiken är ofta orättvis. Visst
sker det misstag som ska kritiseras. Därför är det bra
att man tar itu med sådant som brister. Men kritik bör
alltid riktas mot individ som felat och inte mot poli-
sen som grupp.
Polisutbildningen kan komma att behöva utökas
och det kan behövas fler skolor för att klara detta.
Men det handlar väl inte bara om kvantitet? Det
handlar väl också om vilken kvalitet som vi vill ha på
våra poliser? Om vi väldigt snabbt ökar utbildningen
mer än vad lärarresurser och annat medger gör vi i
stället polisen en björntjänst.
Åklagarväsendets insatser i brottsbekämpningen
är också viktig. Därför höjs anslaget med sammanlagt
45 miljoner kronor för åren 2001-2003. Tillskottet
ska användas till att satsa på det konstruktiva refor-
marbetet som bedrivs inom organisationen.
Domstolarna ska självklart vara en garant för
rättssäkerhet och rättstrygghet. Och regeringen har
initierat reformer som syftar till kvalitet och effekti-
vitet i verksamheten. De omfattar organisation och
processuella frågor men också utnyttjande av ny
teknik. Och för att klara rekryteringen är det viktigt
att skapa ett utvecklande och stimulerande arbetskli-
mat.
Av stor vikt för rättssäkerheten är också det arbete
som pågår ute i våra domstolar för att brottsoffer och
vittnen ska kunna erhålla stöd och kunna känna sig
säkra. Det är också viktigt att vi finner former för att
klara en mer representativ rekrytering till nämnde-
mannauppdrag.
Som framgick av det som Fredrik Reinfeldt an-
förde tycks ni moderater tro att nästan alla problem
kan lösas med hårdare straff. Jag respekterar den
åsikten även om jag inte delar den.
Men jag måste på tal om den debatten ändå fråga
vad utskottets värderade ordförande menar med att i
Dagens Nyheter tillskriva domstolar, som inte dömer
så hårt som han vill, följande. Han talar om "att peka
finger till lagstiftaren", att man kan slå, sparka och
spotta utan någon reaktion. Dessutom skriver han att
det "är en bedrift att hamna i fängelse för att ha för-
gripit sig på en annan människa". Och allra värst
tycker jag att det är att han som skäl för detta bl.a.
anför att "beviskraven är höga". Vad menar Fredrik
Reinfeldt? Vill ni sänka beviskraven i svenska dom-
stolar, eller var det bara populistisk retorik? Är det i
en sådan populistisk anda och med ett sådant språk-
bruk som moderaterna vill forma svenskt rättsväsen-
de?
Jag vill också ta upp något om brottsligheten
bland de unga. Som har redovisats så har våldsbrotts-
lighet utförd av unga ökat påtagligt under de senaste
tio åren.
Det finns förklaringar som att anmälningar av
våld under skoltid har ökat. Men jag vill gärna säga
att ungdomsbrottsligheten är ett allvarligt problem
som vi måste bekämpa med all kraft.
Jag tycker därför att det är bra att regeringen har
tagit tag i frågan och presenterat ett ungdomspaket.
Där gör vi en översyn av straffsystemet för ung-
domar. Det gäller bl.a. påföljden vård inom social-
tjänsten. Vi gör också en lagreglering av medling, och
vi inför en garanti mot lång väntetid för förundersök-
ning. Vi vill också ta tag för att komma till rätta med
klottret.
Jag menar att det är mycket viktigt att tidigt bryta
ungas kriminella livsmönster. Kampen mot narkoti-
kan har här en nyckelroll. Det kräver bättre samord-
nade insatser. Det kräver framför allt att vi vuxna är
beredda att ge unga hjälp och stöd och ge dem möj-
ligheter att själva påverka sin livssituation.
Återigen, här har kommunens socialtjänst och
drogförebyggande arbete centralt. Då blir saken inte
bättre av att moderaterna så kraftigt vill dra ned på
kommunernas resurser. Då får kommunerna det ännu
svårare att bedriva ett bra socialt arbete för ungdomar
på väg att hamna snett.
Fru talman! Det brottsförebyggande arbetet är
centralt för brottsbekämpning. Jag tycker att det är
positivt att det nu bildas alltfler brottsförebyggande
råd i våra kommuner. Jag träffar väldigt många eld-
själar i detta arbete som bör ges stöd och uppmuntran.
Jag vill också säga i det brottsförebyggande arbe-
tet gör BRÅ en fin insats genom att förse oss med
underlag. Jag tycker att det också är bra att man satsar
för att ytterligare förbättra och göra statistiken mer
tillgänglig. Här är det ändå märkligt att moderaterna
vill att riksdagen ska besluta att BRÅ inte ska få vär-
dera vad de kommit fram till.
I propositionen Stöd till brottsoffer konstateras att
det behövs attitydförändringar, ökade kunskaper,
utökat samarbete mellan myndigheter och mellan
myndigheter och ideella organisationer, särskilda
satsningar på utsatta grupper. Vad gäller våld som
begås mot kvinnor är det positivt att åklagarnas prio-
ritering har lett till en snabbare lagföring. Skyddet för
kvinnor som trakasseras av närstående män måste
ökas. Det ska framöver vara alldeles klart att det inte
är kvinnan som utsatts för trakasserier som ska tving-
as flytta.
Som jag inledningsvis citerade från vårt partipro-
gram måste samhället reagera tydligt mot brott och
regelöverträdelser. De som begår brott ska lagföras
och straffas. Kriminalvårdens uppgift är att verkställa
straffen men också att rehabilitera och förbereda den
intagne för ett liv utan brott.
Kriminalvården är nu inne i ett viktigt utveck-
lingsarbete. Det finns mycket positivt där att lyfta
fram. Jag tycker att personalen för en fin insats. Vår-
darrollen har förändrats genom kontaktmannaskapet,
och säkerheten har förbättrats. Programverksamheten
har utvecklats, och stödavdelningar har införts.
Men det är alltför många som återfaller i brott. Jag
menar att kriminalvården därför måste ta till vara alla
möjligheter att förebygga återfall. Krafttag måste tas
mot narkotikabruk, och vårdarbetet ska redan från
början inriktas på att förbereda för ett icke kriminellt
liv.
Jag menar att det är en bra, human och effektiv
kriminalvård som kan ge den intagne en verklig möj-
lighet att komma igen. För att man ska kunna komma
igen är självfallet bostad och arbete av avgörande
betydelse. Jag vill också säga att jag tycker att alla
lekmannaövervakare och Kriminellas revansch i
samhället, KRIS, gör en mycket fin insats.
Ni borgerliga har lämnat hela 43 reservationer till
det här betänkandet. Såvitt jag kan se är det ett nytt
rekord men en ganska stor marginal. Jag har natur-
ligtvis inte kunnat bemöta dessa i detalj, men motiven
finns i betänkandet.
Men jag vill ändå säga att den samlade bilden av
den stora mängden reservationer är att ni tycks ha
drabbats av en mycket stark lust att här från riksdagen
centralstyra frågor ute i våra myndigheter.
Jag såg i dag i Svenska Dagbladet, på tal om na-
tionell insatsstyrka, att den moderata ordföranden för
polisen i Stockholm också har uppmärksammat att
det bildats en majoritet som vill försämra Stockholm-
spolisens styrka. Det ska bli spännande att se om
någon i hennes parti lyssnar till hennes varningar.
Jag kan förstå ert intresse att styra och ställa, men
jag skulle ändå för min del vilja lyfta ett varningens
finger för att återgå till en sådan ordning från förr. En
annan förklaring till de många reservationerna är
förstås att valfebern gripit er redan så här tio månader
före valet.
Till sist vill jag framföra ett tack till Alice Åström
och Kia Andreasson för ett positivt, konstruktivt och
dessutom oftast mycket trevligt samarbete med bud-
geten och under hela året.
Jag vill också tacka utskottets ordförande för hans
sympatiska och fina sätt att leda utskottets arbete och
tacka ledamöter och utskottets personal för ett fint
samarbete under året och önska alla en god jul och ett
gott nytt år.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i betänkandet så när som på punkt 14 där jag
yrkar bifall till reservation 11.

Anf. 3 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Fru talman! Till de slutgiltiga vänligheterna ska
jag be att få återkomma vid det särskilda luciakaffe
som vi har beslutat om där även jag ska försöka vara
lite vänligare. Tyvärr måste jag bli lite tuffare just i
dag.
Ingvar Johnsson kommer för detta anförande att få
en hel del klappar på axeln av socialdemokratiska
kolleger. Där fanns nämligen de ingredienser som ska
finnas med på plats. Här kallar man moderater för
svartmålare som lovar ett kallare samhälle. Det tror
jag alla sossar säger i alla budgetdebatter under hela
den här tiden.
Då vill jag uppmana vice ordföranden och även
andra socialdemokrater: Lyssna bättre! Det är inte så
att jag står och berättar en berättelse som har skrivit
ihop. Jag har lyssnat runtom i Sverige hur det känns
när det saknas poliser, hur det känns när ingen ingri-
per mot brottsligheten, hur det känns att leva i områ-
den där förövare gång på gång begår brottsliga gär-
ningar utan att någon ingriper eller verkar bry sig. Jag
har besökt en kriminalvård som, för att rätta till det,
kanske inte går på fötter men väl på knäna och hört
hur det känns att jobba i en sådan kriminalvård där
väldet kryper närmare och där det känns att de har fått
ett tyngre klientel. Jag har sett hur narkotikan breder
ut sig, hur fler ungdomar testar och hur vi eller snara-
re ni har rustat ned våra möjligheter att agera gente-
mot detta.
Jag lovar inget kallare samhälle. Jag lovar att göra
någonting åt detta. Det baserar jag på att jag har sett,
vi moderater har sett, den oro som sprider sig i landet.
Jag ska återkomma till den nationella insatsstyr-
kan, men jag har en fråga till Ingvar Johnsson, och
den är väl så intressant. Ni har haft makten i princip
oavkortat sedan 1932, och Ingvar Johnsson beskriver
en massa problem som kan bli följden men som redan
finns. Frågan är: Varför finns kriminaliteten? Varför
finns den grova brottsligheten i det samhälle som
trots allt socialdemokrater hävdar är den bästa av
världar? Varför har det fått så stort utrymme, och
varför växer det i socialdemokraternas Sverige?

Anf. 4 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Först vill jag säga att jag och social-
demokrater också är ute och talar med människor och
talar om människors oro. Problemet med det mode-
raterna vill göra är att man kommer att förvärra situa-
tionen ytterligare.
Fredrik Reinfeldt talar om det socialdemokratiska
ansvaret. Jag vet att moderater inte vill tala om att
man har suttit i regeringsställning under nio av de 25
senaste åren. Jag tycker för min del att vi kan vara
överens om att vi över hela västvärlden haft en ut-
veckling när det gäller brottslighet och annat som inte
har varit värre där socialdemokrater har styrt än där
borgerliga har styrt. Kanske är det så, om vi jämför
länder, att t.ex. USA, där Fredrik Reinfeldt hämtar
väldigt mycket av sina idéer, har haft en ännu värre
utveckling och har en mycket högre grov brottslighet.
Svartmålning eller inte - jag ska ta ett exempel.
För tio månader gick en borgerlig riksdagsledamot ut
i mitt hemlän och sade: Nu kommer man att sparka
över 500 personer i polismyndigheten. Hur ser det ut
nu? Såvitt jag vet har man i stället anställt över 100
av de nya poliser som vi har utbildat. Man ägnar sig
åt en väldig svartmålning.
När det gäller ungdomar som blir kriminella och
detta med att vi ska se till att barn får en trygg upp-
växt är vi säkert överens.
Men då är vi där igen när det gäller de utsatta bar-
nen som har föräldrar som dricker och som kanske är
kriminella, att det är kommunernas verksamheter som
är så viktiga. Det gäller fritidsverksamheter, kommu-
nala musikskolor, idrottsverksamheter och att det
finns en socialtjänst som fungerar. Där ligger den
svaga punkten hos moderaterna. Ni vill försämra det
som förhindrar brottslighet bland ungdomar.

Anf. 5 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Fru talman! Det var väl inget svar på frågan varför
vi har en brottslighet i Sverige efter nära nog - som
jag påpekade - ett oavbrutet socialdemokratiskt mak-
tinnehav sedan 1932. Jag är väl förtrogen med att vi
hade en borgerlig regering 1991-1994. Jag var då
själv riksdagsledamot och kunde se hur antalet poliser
ökade. Men ni skapade en grop i mitten av 90-talet
genom att stänga Polishögskolans intagning i fem
terminer. De tusen poliser som vi då förlorade är det
som man nu försöker att bygga i kapp. Problemet är
att det kommer inte heller att räcka.
Jag vill också påpeka att många av de idéer som
finns i kriminalvården - vilket man märker när man
rör sig där - kommer från USA. Jag vet inte vem som
har det som favoritland. Mycket av idéutvecklingen
kommer från USA och Kanada. Vi själva har alldeles
för lite att skryta med i den delen.
När det gäller den nationella insatsstyrkan är det
min uppgift här att se till att de grundläggande statli-
ga funktionerna finns på plats, att vi har möjlighet att
värna oss mot risk eller förberedelse för terrorism.
Om jag då får beskedet att den möjligheten i dag inte
finns, att den kompetens som styrkan ska ha inte
finns, att det inte finns tillräckliga möjligheter att
utbilda sig och att det i hög grad beror på den organi-
satoriska placeringen hos Stockholmsmyndigheten,
då ska jag efterkomma detta med de möjligheter som
jag har.
Det fanns planer på långtgående integrering av
den nationella insatsstyrkan i Stockholmspiketen. Jag
träffade representanter för Stockholmspiketen förra
lördagen. De har en mycket tydlig och klar insatsbe-
redskap för vissa uppgifter, men inte för terrorverk-
samhet. Min slutsats blev att om det sker en integre-
ring, då försvinner vår möjlighet att agera mot terro-
rism. Vi får hoppas att det inte händer något, men den
dagen som det gör det ska vi kunna svara på frågorna:
Varför fanns det ingen som hade förberett sig? Varför
fanns det ingen som hade rekognoscerat och utbildat
sig för att kunna stå emot detta?
Ingvar Johnsson har en poäng i att man ska akta
sig för att peta för mycket. Men här finns en lång
tradition, om jag uttrycker mig så. Här har petats i ett
par decennier, och det vi nu gör är att vi rättar till den
petning som blev fel förra gången.

Anf. 6 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! När insatsstyrkan infördes var vi
överens om att det var väldigt noga att den skulle
utgöra en del i den vanliga polisverksamheten. Sedan
kan det uppfattas som kritik mot ledningen för polis-
styrelsen i Stockholm om det nu har fungerat så oer-
hört dåligt. Men vad jag också vänder mig emot när
det gäller insatsstyrkan är att man talar som att det
skulle komma pengar från himlen till denna styrka.
Nu rycks insatser motsvarande 25 poliser bort i
Stockholm. När Rikspolisstyrelsen sedan måste av-
sätta resurser för insatsstyrkan är frågan: Ska detta
drabba Stockholm i form av nedskärningar eller ska
det drabba hela landet? Någon får alltid betala. Frå-
gan är vem som ska betala.
Sedan har Fredrik Reinfeldt inte på något sätt
kunnat leda i bevis, utan han bara pratar som om det
vore så att ett socialdemokratiskt styrt land har en
mer negativ utveckling när det gäller brottsligheten.
Så är det inte.
Fredrik Reinfeldt saknar också all vetenskaplig
grund för sina åsikter om att hårdare straff för unga
skulle få ned brottsligheten. All vetenskap visar sna-
rare att det inte har så särskilt stor betydelse. Därför
borde man vara lite försiktigare med att ta till straff
som lösning. I stället borde Fredrik Reinfeldt ansluta
sig mer till en humanistisk linje som går ut på att man
ska förebygga genom att satsa ute i kommunerna på
dagis, skola, socialtjänst och föreningsliv, vilket mo-
derata politiker ute i landet inte brukar göra särskilt
mycket.

Anf. 7 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Jag vill börja med att göra en sam-
manfattning över den här mandatperioden. Det låter
ibland i debatten som att ingenting har hänt och att
allting bara har gått bakåt. Tvärtom har det gjorts
stora satsningar inom rättsväsendet samtidigt som det
har gjorts stora satsningar på kommuner och på annan
verksamhet.
Det är grundläggande för Vänsterpartiet att krimi-
nalpolitiken måste vara en del av välfärdspolitiken.
Har man inte denna helhetssyn kommer man aldrig
att nå några resultat. Ser vi inte till att man ute i
kommunerna genom socialtjänsten kan ingripa med
tidiga insatser vet vi av erfarenhet och forskning att
risken för att kostnaderna senare kommer att hamna
inom rättsväsendet är väldigt stora.
Det handlar om att bedriva en politik där man
måste försöka att göra båda sakerna samtidigt. Resur-
serna till kommunerna måste ökas. Där delar jag
Fredrik Reinfeldts synpunkt, att de nedskärningar
som har skett under många år inom skolan och soci-
altjänsten har gett negativa effekter. Det kan vi se
resultatet av i dag.
Det är fler ungdomar i de övre tonåren som i dag
har problem. Men det beror också på att man inte har
haft resurser att kunna möta detta. Nu vet vi - och det
kommer säkert upp i debatten - att det beror på de
enorma underskott som man var tvungen att göra
någonting åt, om man inte skulle låta spiralen fort-
sätta nedåt.
Det här har varit en av de viktigaste grundpelarna
för Vänsterpartiet när vi har samarbetat med Social-
demokraterna och Miljöpartiet.
Det har faktiskt satsats på alla områden inom
rättsväsendet, även om det i debatten här låter som att
det inte har skett.
Det har gjorts enormt stora satsningar på polisen
under de senaste åren. Men det har också skett andra
saker inom polisväsendet. Man har jobbat med att
förändra organisationen för att göra den effektivare,
men det finns fortfarande mycket kvar att göra.
När man pratar om de ökade satsningarna till po-
lisväsendet är det någonting som vi i Vänsterpartiet
anser att man inte får glömma bort, och det är att vi
måste fortsätta att ha höga krav på en bättre effekti-
vitet och bättre ekonomisk hushållning. Där finns det
fortfarande mycket kvar att göra. Jag tycker att det är
synd att de borgerliga partierna aldrig lyfter fram
dessa aspekter.
Tar man del av Riksrevisionsverkets rapporter och
de granskningar som har gjorts av polisväsendet visar
det sig att det finns stora brister i den ekonomiska
styrningen. Det kravet måste man fortsätta att ställa
även om man tillskjuter mer resurser.
Fru talman! Nu har man öppnat ytterligare två
polishögskolor. Det är då oerhört viktigt att man
följer upp dessa utbildningar, att man ser till att kva-
liteten är hög och att man kan fortsätta att utveckla
verksamheten. Kanske kan man inrätta ytterligare en
polishögskola. Men det är viktigt att man följer de två
polishögskolor som nu finns.
Om vi ser att utlokaliseringen av polishögskolor
inte ger någon ökad rekryteringsgrund måste man
också diskutera andra åtgärder. Man kan inte bara
rusa på.
Ett förändringsarbete har börjat ske inom dom-
stolsväsendet. Vi i Vänsterpartiet har varit oerhört
positiva till detta förändringsarbete. För oss har grun-
den varit domstolar där personalen kan kompetensut-
vecklas och vidareutbildas och där dömandet har hög
kvalitet. För att kunna utveckla domstolarna har man
också varit tvungen att se över organisationen.
Nu har regeringen beslutat sig för att utvärdera det
förändringsarbete som hittills har skett inom domsto-
larna. Vi i Vänsterpartiet är beredda att acceptera att
man gör på detta sätt, men vi vill ändå betona att
utvecklingsarbetet måste fortsätta. Det gör vi i en
reservation, men jag kommer för tids vinnande inte
att yrka bifall till. Man får inte bromsa utvecklingen
alltför länge genom att utvärdera det som sker. Vi
anser att det har varit en riktig utveckling och att man
behöver gå vidare.
När jag är inne på domstolsväsendet måste jag
ställa en fråga till Fredrik Reinfeldt. Han säger att det
är oerhört viktigt att bevara domstolarnas självstän-
dighet. Det betonar man också i reservationen. Politi-
ker ska inte lägga sig i domstolarnas arbete. Man vill
avveckla Domstolsverket, för politikerna ska inte
styra. Domstolarna ska vara självständiga.
I nästa stund säger Fredrik Reinfeldt att domsto-
larna dömer fel och att de inte använder sig av de
straffskalor som vi lagstiftare har avsett. Det är väl att
lägga sig i domstolarnas arbete! Han pekar ju på
domstolarna och berättar hur de ska döma. Det finner
jag lite anmärkningsvärt, eftersom han sekunderna
innan har pratat om domstolarnas självständighet och
att politiker inte ska lägga sig i.
Vi kan konstatera att åklagarväsendet har utveck-
lats positivt under hela denna mandatperiod. Alla
kurvor pekar uppåt. Man har lyckats effektivisera och
förbättra verksamheten. Man har en hög kompe-
tensutveckling, och man fortsätter att vidareutbilda
hela organisationen för att få den att fungera och göra
den modern. Till följd av det arbetet är åklagaryrket i
dag ett av de mest attraktiva yrkena inom rättsväsen-
det.
Det är viktigt att lyfta fram det positiva som sker
inom organisationerna och inte bara tala om att vi har
ett rättsväsende som inte fungerar.
Det finns en del signaler som tyder på att antalet
långtidssjukskrivningar ökar. Vi har effektiviserat
organisationen så bra att det börjar tära på personalen.
Det är viktigt att man uppmärksammar detta, så att
den positiva trenden inte bryts. Det kommer vi att
följa noga framöver. Man får också en möjlighet att
fortsätta att utveckla organisationen.
Fru talman! Kriminalvården är ett av de områden
inom rättsväsendet som har stora problem i dag. Det
finns en överbeläggning på våra anstalter. Det finns
människor som sitter alltför länge på häktena innan
de kan överföras till anstalter.
Vi i Vänsterpartiet hade gärna sett att kriminal-
vården hade fått ökade resurser, så att man hade kun-
nat möta dessa problem. Men det man glömmer från
borgerligt håll, fru talman, är att det faktiskt också
står i budgetpropositionen att regeringen kommer att
tillföra vad som behövs för att antalet platser ska
kunna utökas.
Vi ser ändå att man inom kriminalvården öppnar
flera anstaltsplatser, och man planerar för att fram-
över eventuellt börja bygga en större anstalt. Det tror
vi i Vänsterpartiet behövs. Det är ett ärende som är
under beredning.
Vi i Vänsterpartiet anser också att det är viktigt att
arbeta för att kvalitetssäkra de behandlingsprogram
som man använder inom kriminalvården. Det har
tyvärr varit eftersatt tidigare.
Vi ser att antalet behandlingstimmar i program-
verksamheten har minskat. Det går att tolka det nega-
tivt, men jag tror också att man måste titta på vilken
programverksamhet som har plockats bort.
Om en anställd inom Kriminalvården har visat in-
tresse för att jobba med programverksamhet för miss-
brukare har han eller hon fått möjlighet att göra det
utan att kvaliteten eller effekterna egentligen har
kontrollerats. Det har tyvärr förekommit alldeles för
ofta inom kriminalvården.
Det är en viktig princip att vi inte utsätter männi-
skor som vi låser in för detta, även om det är välvilli-
ga insatser. De får inte behandlas av personal som
inte är kvalificerad och vars verksamhet inte följs
upp.
Den utvecklingen är väldigt positiv. Vi ser också
att det område inom rättsväsendet som kommer att
behöva ökade resurser framöver är kriminalvården.
De frågorna kommer vi att fortsätta att driva, samti-
digt som vi försöker driva förändringsarbetet.
Fru talman! Jag vill också ta upp de borgerliga
partiernas reservationer. Jag är väldigt förundrad över
den borgerliga populismen. Populism är ett modeord
hos de borgerliga. Man har många gånger beskyllt
framför allt Vänsterpartiet för populism. Men detta är
ett område där vi med all rätt kan prata om borgerlig
populism.
Inte en enda gång sedan jag kom in i riksdagen
1994 har jag hört en representant från något borger-
ligt parti säga så här: Jättebra! Vad nöjd jag är. Vi
hade tänkt oss att satsa en viss summa på rättsväsen-
det och på polisen, och nu lägger ni fram förslag om
just så mycket pengar. Det har inte gått ett budgetår
utan att man har lagt sig några hundra miljoner över.
Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram det.
I dag får polisväsendet 13 miljarder. Uppemot 14
miljarder kommer det att bli i framtiden. Att då alltid
lägga sig ett par hundra miljoner över och i debatten
säga att majoriteten inte gör någonting och att allting
rasar, men att de hundra miljoner extra man föreslår
skulle göra stor skillnad, är populism. Man säger att
dessa hundra miljoner skulle vara skillnaden mellan
ett väl fungerande rättsväsende och ett rättsväsende i
katastrof.
Fru talman! Vi pratar om ungdomar och ung-
domsbrottslighet. Jag kan dela Fredrik Reinfeldts
synpunkter när det gäller vad många ungdomar upp-
lever och känner. Jag tycker att det är viktigt att man
tar deras rädsla på allvar. Man måste ta ett steg till,
möta ungdomarna och försöka ta reda på vad rädslan
gäller. Hur ska man kunna möta rädslan? Vilka lös-
ningar vill ungdomarna själva ha?
Det handlar om fler vuxna i skolan. Det handlar
om mer fritidsresurser. Det handlar om att de vuxna
måste vara integrerade i verksamheten i stort sett
dagligen. Det handlar inte om att det ska vara fler
poliser ute på skolorna eller i ungdomarnas vardag.
Jag tycker att det är synd att moderaterna inte rea-
gerar lika starkt på de rapporter som visar sambandet
mellan alkohol och våldsbrottslighet bland framför
allt unga män. De borde föreslå åtgärder som leder till
ett minskat antal utskänkningstillstånd och kortare
öppethållande. De borde vilja vidta åtgärder på det
alkoholpolitiska området, för den kopplingen är så
otroligt stark.
Vi vet att den största delen av våldsbrottsligheten
bland ungdomar inte handlar om narkotikapåverkan,
utan det handlar om alkoholpåverkan. Moderaterna
driver ju inte en alkoholpolitik som skulle kunna
minska våldsbrottsligheten, men det sambandet vill
man inte se.
Fru talman! Jag ska avsluta med att yrka bifall till
reservation 38. Jag ska bara kort säga att den handlar
om kriminalvården, och den handlar om att man
måste analysera de alternativa påföljderna som ham-
nar på frivården, analysera vilka kostnader och vilka
förändringar de medför, så att man också kan göra en
effektiv kostnadsfördelning inom kriminalvården
mellan fängelsevård och frivård.

Anf. 8 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Fru talman! Jag kan som bekant inte tacka Alice
Åström för ett gott budgetsamarbete, men låt mig
ändå tacka för möjligheten att få igenom ändringen
när det gäller att placera Nationella insatsstyrkan.
Jag har ju flytt till de här frågorna från finansut-
skottet, men jag har hittat många siffernissar här
också. Jag noterar att Ingvar Johnsson och Alice
Åström båda tar sin utgångspunkt i pengarna i dag.
Det är några hundra miljoner hit och dit. Jag tar min
utgångspunkt i hur verkligheten ser ut, hur svenska
folket runtom i landet uppfattar att situationen är.
Uppfattningen är att det finns för få synliga poliser,
att det inte ingrips mot brottsligheten och att unga
lagöverträdare som begår mycket grova brott kan
fortsätta år efter år utan att någon reagerar.
Vi kan diskutera hur mycket våra pengar snabbt
kan rätta till det här, men jag har åtminstone sett
problemen. Jag förvånar mig mycket över att man
koncentrerar sig så på vad jag har sagt. Det är i och
för sig bra att det blir så, men jag undrar ändå.
Får jag sedan påpeka att vi visst har skrivit om att
ett modernare polisväsende inte bara handlar om att
det ska bli fler poliser. Jag tror att misstaget att stänga
Polishögskolan i fem terminer är väl så viktigt att ta
upp. Att vi därmed tappar tusen poliser har också
medverkat till det faktum att polisen har blivit äldre,
att vi har fått en äldre poliskår totalt sett. Det påver-
kar möjligheten att gå från hierarkiskt tänkande, re-
virtänkande, till ett modernt polisväsende som fak-
tiskt agerar mer brottsförebyggande och naturligtvis
också ingripande. Jag är med på detta.
Får jag sedan ställa en fråga. Alice Åström pratar
om att man ska ingripa mot tidiga problem. Vem ska
göra det? Hur ser Alice Åström på möjligheterna för
rejvkommission och för polisen att efterleva det fak-
tum att vi har kriminaliserat eget bruk av narkotika?
Det är väl den tidigaste reaktionen. Då uppfattar inte
ens ungdomarna själva att de har problem. Det är
förmodligen det här som man måste ge sig på om vi
talar om riktigt tidiga reaktioner. Är Alice Åström
med på det? Är Alice Åström också med på att sänka
åldersgränsen när det gäller möjligheterna att drog-
testa till tolv år för att man ska komma till rätta med
detta och få den här tidiga reaktionen?

Anf. 9 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Fredrik Reinfeldt! Vi har faktiskt
också sett problemen. Vi har ju också sett att antalet
poliser behöver öka. Annars hade det inte funnits
någon anledning att öppna ytterligare två polishög-
skolor. Vi har också sett de problem och den verklig-
het som Fredrik Reinfeldt beskriver.
Man säger att det inte blir några reaktioner på
brott. Men jag vet att det är reaktioner på brott. Jag
vet att vi har fyllt våra § 12-hem med ungdomar som
har begått brott. När folk i allmänhet säger att det inte
händer någonting tycker jag att det är vår skyldighet
som politiker att tala om exakt vad det är som händer,
vilka påföljder det är och var de unga hamnar. Jag
tycker att det är farligt att bara dras med i den här
debatten och säga att det inte händer någonting, att
polisen inte gör någonting, att ingen kommer osv. när
vi också vet att det inte är sanningen. Vore det så
skulle vi definitivt inte ha några problem med att våra
kriminalvårdsanstalter är överfulla. Vi skulle defini-
tivt inte ha några problem med § 12-hemmen.
Sedan, fru talman, ska jag gå över till frågan om
att ingripa tidigt. Jag tror att man ska ingripa mycket
tidigare än så, innan rejvkommissionen behöver testa
folk. Det handlar faktiskt redan om när man går i
förskolan och under de tidigare åren i skolan. Det är
tydligt. Därför tycker vi att det är fullständigt befängt
att drogtesta barn som är 12-13 år. Om barn som är
12-13 år befinner sig i en sådan här miljö och man
misstänker att de har så pass mycket problem att man
skulle vilja drogtesta dem tycker jag att det skulle
vara fullständigt tillräckliga signaler för vuxenvärlden
att faktiskt ingripa. Vi behöver inte använda drogtest
på barn. Ser man det här ska det vara en skyldighet att
ingripa. Det är det som vi vill uppnå, inte att man ska
använda tvångsmedel.

Anf. 10 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Får jag först återkomma till en annan
sak. Det gäller detta med domstolarnas oberoende.
Det är viktigt och intressant att vi här också får en
diskussion om maktdelning.
Låt mig säga att det för mig är fullständigt klart
att domstolsväsendet ska vara självständigt men inte
fritt hängande i luften, inte utan möjlighet att påver-
kas eller styras av svensk lag. Det är inte för mig
maktdelningsteorin. Det är under lagarna som dom-
stolsväsendet ska få sin självständighet och utforma
sin praxis, men det är inte upp till domstolsväsendet
att avvika från vad lagstiftaren har sagt. Då behöver
vi nämligen inte stifta lag här. Det blir lite fånigt om
vi skriver in att straffskalan för grov misshandel ska
vara fängelse 1-10 år och att 150 av 650 domar förra
året är utdömda under straffskalans miniminivå. Var-
för behöver vi då lagstiftning? Det tror jag att väldigt
många svenskar skulle vilja ha svar på. I det hänseen-
det har jag sagt att självständigheten ska vara stor
under de lagar som vi stiftar.
Sedan nämns också kriminalvården. Alice Åström
är bekymrad. Jag tycker att det har varit en av de
märkligaste turerna här i höst. Alice Åström påpekar
att det inte tillförs några nya resurser till kriminalvår-
den, men det ska nog börja byggas storanstalter och
bli fler anstaltsplatser ändå. Det har även jag hört, och
jag har hört att de som är ansvariga för detta säger att
de ska göra det på kredit. Eftersom pengarna inte
finns får man alltså använda anslagskrediten, och det
har man underhand fått okej för. När tror ni att ni ska
ha råd att fylla igen de luckorna? Är det någon som
har hört talas om hur konjunkturen svänger och hur
det ser ut med utgiftstaken för nästa år för Bosse
Ringholm och de som har ansvar för detta? Är det
någon som har sett listan över andra löften från soci-
aldemokratiska partikongresser och förhandlare kring
budgeten? Ja, på listan över de första hundra nämndes
ingenting om kriminalvården. Så var ska dessa resur-
ser, som nu Alice Åström lovar, i så fall komma
ifrån? Jag tror att det är en mycket farlig riktning ni
har valt när ni nu använder anslagskrediter och börjar
låna för att förbättra verksamheten.

Anf. 11 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Först gäller det domstolarna, hur de
dömer och Fredrik Reinfeldts tolkning av vad man
ska göra. Det är ju domstolarna som inom det spann
som lagstiftaren har givit har haft att göra den samla-
de bedömningen i de olika fallen.
Frågan om Fredrik Reinfeldt anser att domstolar-
na har gjort rätt eller fel tycker jag handlar om att
diskutera domstolarnas dömande makt. Jag förstår
inte riktigt den här kopplingen. Domstolsverket och
den administrativa organisationen får man inte peta
på, men man kan gärna peta på den dömande makten.
Det tycker jag är mycket tveksamt.
Sedan gäller det kriminalvården. Nu är ju det här
slutet på den här mandatperioden. Vi kommer inte att
fastställa någon mer budget gemensamt. Men jag tror
mycket väl att de här resurserna till kriminalvården
kommer att finnas. Har vi fler dömda måste kriminal-
vården ofrånkomligen möta det med platser. Det är
därför som det är rimligt att man också får använda
sig av anslagskrediten vid de perioder när den finns.
Det kommer alltid att regleras. Det har alltid gjort det.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag tacka kansliet
på justitieutskottet för den oerhörda hjälp som vi har
fått i budgetarbetet och med alla motionerna. Jag vill
tacka Socialdemokraterna och Miljöpartiet för ett gott
samarbete. Jag hoppas att det inte är slut med det här.
Det finns ju flera viktiga frågor framöver: hetslag-
stiftningen, grupprättegången och kvinnofridsfrågan.
Men jag vill tacka just när det gäller budgetsamman-
hang. Jag vill också tacka övriga ledamöter i justi-
tieutskottet och önska en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 12 RAGNWI MARCELIND (kd):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 20, punkt 23.
I en del länder döms även små barn av domstolar
för de brott som de har begått. En sådan ordning har
vi dessbättre inte i Sverige. Men det betyder inte att
vi inte har problem med de ungas brottslighet. Statis-
tik visar att både narkotikamissbruket och brottslig-
heten går allt lägre ned i åldrarna. Det, om någonting,
borde bekymra oss alla. Det borde bekymra oss
mycket mer.
I betänkandetexten står det att utskottet vill under-
stryka vikten av att bakomliggande orsaker till krimi-
nalitet undanröjs och att tidiga åtgärder sätts in. Detta
ska, enligt Ingvar Johnssons anförande, vara ledstjär-
nan i rättspolitiken. Trots det avslöjar Ingvar Johns-
son sin totala brist på konkreta förslag och argument i
den här frågan och försöker i stället illvilligt ifråga-
sätta de borgerliga partiernas syften med deras poli-
tiska förslag.
Men jag vill fortsätta att ta utgångspunkt i bety-
delsen av det brottsförebyggande arbetet - inte för att
jag tror att någon menar att fler poliser, längre och
hårdare straff, fler platser inom SIS-institutionerna
eller ens alternativa vårdformer är lösningen på de
problem vi har i dag med de ungas kriminalitet. Men
tänk om den här debatten i dag kunde fortsätta med
att fokusera på hur vi skulle kunna förebygga och
förekomma att alltfler unga hamnar i missbruk och
kriminalitet och hur samhället då skulle kunna skapa
rättstrygghet för alla. Ett sådant målmedvetet arbete
skulle ge samhället stora besparingar. Då skulle vi
inte behöva stå här och kräva mer pengar till polisen
och till kriminalvården, fler och större fängelser och
fler häktesplatser.
I dagarna har vi fått del av nya forskningsstudier
som talar sitt tydliga språk. Ungdomarna har en för-
färlig överrepresentation då det gäller våldsbrott.
Antalet grova våldsbrott i åldern 15-17 år är mång-
dubbelt jämfört med vuxna och uppvisar en ökning
med 30 % mellan 1999 och 2000, enligt denna forsk-
ning. Det är allvarligt!
Vad gör då socialdemokraterna? Jo, de pratar om
att välfärdspolitiken är avgörande för ett gott sam-
hälle. Men vad är det för välfärd socialdemokraterna
vill ha? Jo, det är en välfärd i socialdemokratisk tapp-
ning där alla ska ut i heltidsarbete och där barnen ska
vistas hela dagarna på dagis. Men välfärd är för
många att få mer tid för sina barn. Man kan fråga sig
vad det är för välfärd Sverige har när tvååringar har
magsår och måste äta losec. Vad är det för välfärd när
unga människor hamnar i kriminalitet och missbruk,
ofta beroende på att vuxenvärlden inte haft tid att
vare sig se eller reagera?
Då jag besökte en socialtjänst för tre veckor sedan
berättade socialsekreteraren att hon precis hade haft
besök av en 15-årig flicka som blivit missbrukare och
skulle in på behandling. Flickan hade sagt: Mitt miss-
bruk är inget gängmissbruk. Jag tar droger när jag är
hemma i min ensamhet, därför att jag känner mig
övergiven och ingen har tid med mig.
Ingvar Johnsson säger att minskade sociala klyftor
ger lägre brottslighet. Då skulle jag gärna vilja ha
svar på: Vad är det för forskning som Ingvar Johns-
son stöder sig på när han påstår detta?
När jag besökte kriminalvårdskonferensen i Öre-
bro förra veckan förstärktes jag i uppfattningen om att
det borde finnas mycket större möjligheter att arbeta
brottsförebyggande genom att identifiera riskgrupper
tidigt. Ett stort antal forskare, doktorander och repre-
sentanter från olika projekt visade alla på sambandet
mellan tidig brottsdebut, hög brottsaktivitet och lång
brottskarriär. Uppgifterna talar sitt tydliga språk: Vi
som samhälle måste reagera på de riktigt unga männi-
skornas brottslighet tidigare än vad som sker i dag.
Det är viktigt att arbeta brottsförebyggande, både från
ett samhällsekonomiskt perspektiv och också från
människovärdesperspektivet.
Kristdemokraterna har föreslagit en förändrad
brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt,
långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med infor-
mationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och
andra som har tillsyn över barn om värdeöverföring-
ens betydelse och om stärkande av barns inre kon-
troll. För detta har vi avsatt 50 miljoner mer än rege-
ringen.
Jag skulle gärna vilja höra Ingvar Johnsson eller
kanske justitieministern redogöra för vilken strategi
regeringen har för att motverka att alltfler unga ham-
nar i missbruk och brottslighet, dvs. bortsett från den
socialdemokratiska välfärdspolitiken och allas vårt
ansvar. Jag skulle vilja höra någonting utöver detta.
Kristdemokraterna, fru talman, har i sitt budge-
talternativ satsat 1 miljard mer än regeringen för år
2002. De här pengarna ska fördelas så att polisen kan
utöka utbildningstakten för fler poliser. Åklagarvä-
sendet skulle få ett tillskott på 50 åklagare. Det skulle
leda till att man kunde satsa på specialåklagare för
ekobrott och miljöbrott. Vi vill också stärka dom-
stolsorganisationen med tyngdpunkt på tillgänglighet
och lokal förankring utifrån ett medborgarperspektiv.
Kriminalvården skulle med vårt förslag få en bättre
programverksamhet, skärpt narkotikakontroll, bättre
frigivningsförberedelser samt i trestegsmodellen en
mer kvalitativ vård med inriktning på rehabilitering
som motverkar återfall. Brottsoffermyndigheten
skulle få förstärkning så att den kunde leva upp till
målen för verksamheten.
Men så kommer vi då till polisen. Polisens organi-
sation har problem. Det spelar ingen roll, Alice, om vi
säger att vi har tillsatt hur mycket pengar som helst;
det är ju ändå verkligheten som avgör, hur det ser ut
ute i verkligheten. Nedrustningen av rättsväsendet har
lett till en utveckling som faktiskt kräver kraftfulla
politiska åtgärder. Både på landsbygd och i storstäder
saknas resurser. Kommunerna anlitar vaktbolag för
att kunna skydda sina medborgare. Resurserna finns
inte, men uppgifterna måste utföras. Polisen tvingas
jobba på kredit, och därmed försvinner den långsikti-
ga strategin och planeringen.
Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen har
gjort behövs det 19 000 poliser för att klara de mål
som statsmakterna har ställt upp. Därför har vi krist-
demokrater sagt att vi vill intensifiera polisutbild-
ningen så att man år 2006 uppnår 19 000 poliser. Nu
uttryckte Ingvar Johnsson att det låg en risk i att öka
utbildningstakten. Det skulle nämligen kunna skada
kvaliteten på utbildningen, speciellt som det saknas
lärare. Jag har varit i kontakt med ett antal ganska
högt uppsatta personer inom polisorganisationen som
säger att lärare är det minsta problemet, då man har
ett antal äldre polismän som inte kan vara ute i aktiv
tjänst men som kan fungera som lärare.
I dag har poliskåren en förhållandevis hög medel-
ålder, och pensionsavgångarna framöver bidrar till att
behovet av nyrekrytering är större än vad majoriteten
vågar medge. Det är omöjligt att i polisens verksam-
het kunna förutse sådant som skedde t.ex. i samband
med terrordådet i USA, då vi var tvungna att tillsätta
ca 100 poliser per dygn i flera veckor, massor av
pengar rann i väg och massor av vanlig verksamhet
blev åsidosatt. Eller ta Göteborgskravallerna, då yt-
terligare 1 000 poliser från hela landet fick kallas in.
Det är klart att rambudgetförfarandet är ett problem
för polisens verksamhet. Polisen arbetar ju med ex-
trema händelser som ingen kan förutse.
Sommaren 2001 har 24 polisstationer runtom i
landet hållit stängt. Dessutom har många stationer
haft begränsade öppettider på grund av personalbrist.
Den undersökning som gjordes av Polisförbundet i
juni 2001 visar att värst drabbade var delar av Norr-
land och Svealand.
Sommaren 2001 är en katastrof, säger Fredrik
Nyhlén, operativ chef på narkotikasidan, och Bo
Pettersson, kriminalinspektör på spaningsroteln i
Stockholm, i en intervju i Svenska Dagbladet. Många
av Stockholmspolisens ärenden läggs ned därför att
de har blivit för gamla. Citypolisens spaningsrotel
hinner bara utreda var 20:e anmälan. Bo Pettersson
menar att en fungerande spaningsrotel borde bestå av
minst åtta personer. Under sommaren har det bara
funnits en spanare i tjänst.
Spaningsroteln har ungefär 500 ärenden per år,
och av dessa lägger man ned 100. När det gäller spa-
ningsverksamheten påverkar den resultaten i fråga om
upptäckta narkotikabrott. Finns ingen spaning är
naturligtvis upptäcktsrisken liten. När exempelvis
gatulangningsgruppen får in ett narkotikatips finns
inga spanare som kan kontrollera uppgifterna. Under
sommaren har langningen av narkotika faktiskt skett
mer eller mindre på öppen gata i Stockholm.
Vad säger då majoriteten i betänkandet? "I Stock-
holms län har antalet inkomna ärenden legat på en
jämn nivå från 1998-2000. Även utredningskostna-
den för narkotikabrottslighet har legat på ungefär
samma nivå de senaste åren." Det här stämmer ju inte
heller med den verklighetsbeskrivning som Stock-
holmspoliserna ger själva.
Vid ett besök i Sveg för några veckor sedan fick
jag träffa Härjedalen syds polisrepresentanter som för
mig redogjorde för sin situation. Det var beklämman-
de. Ett minskat antal poliser i tjänst och fler långtids-
sjukskrivna. Men man hade äntligen lyckats få tag i
en polis som skulle kunna tänka sig att flytta till Sveg
och jobba som polis där. Vad händer? Jo, då blir det
anställningsstopp. Det fanns inte pengar, så man
kunde inte anställa någon mer polis.
Jag skulle vilja fråga justitieministern: Vad finns
det för strategi hos regeringen, vilka åtgärder kommer
ni att vidta för att intensifiera rekryteringen av poliser
till glesbygden?
Då det gäller närpolisen kan vi bara konstatera att
de åtgärder som vidtagits inte har varit tillräckliga.
Man har inte kunnat tillämpa det problemorienterade
arbetssättet.
"Att närpolisens förebyggande verksamhet fått stå
tillbaka för händelsestyrd verksamhet väcker oro hos
regeringen" står det i betänkandet. Ja, det är det
minsta man kan känna. Nu säger man att det här ska
åtgärdas genom den stora satsningen på nya poliser.
Det är faktiskt så att de närmaste åren är en bomb
som kommer att explodera. Åldersstrukturen gör att
vi kommer att förlora minst 5 500 poliser fram till
2010, enligt uppgifter jag fick i går. Då tillkommer
också de poliser som kommer att gå i pension vid 60.
Det här är oroväckande, tycker jag. Det kommer
också att skapa ett misstroende för demokratin och
för rättsväsendet, när det urholkas.
Kristdemokraterna har i flera år betonat vikten av
att behålla den nationella insatsstyrkan som ett skydd
för medborgarna i extrema situationer. Vi har drivit
frågan om att insatsstyrkan ska läggas under Rikspo-
lisstyrelsen för att den verkligen ska vara en nationell
resurs och att styrkan måste få utökade medel för att
kunna behålla sin kompetens och styrka. Det är därför
en seger då vi i dag har ett tillkännagivande till rege-
ringen och en majoritet beslutar att så ska ske.
Bakgrunden till vårt ställningstagande är bl.a. det
faktum att då varje länspolisområde kämpar med
effektiviseringar och rationaliseringar kommer inte de
olika polismyndigheterna att ha råd att nyttja den
nationella insatsstyrkan. Det har också bekräftats ett
antal gånger under hösten, när olika län har backat då
man har hört vad kostnaden blir. Man har inte haft
möjlighet att ta insatsstyrkan till hjälp.
Dessutom har den här styrkan inte fått de resurser
den behövt för att genomföra nyinvesteringar i ut-
rustning. Skyddsutrustning för kemiska, biologiska
eller radioaktiva ämnen saknas. Flera i insatsstyrkan
har faktiskt de senaste åren slutat, och motivationen
har riskerat att försvinna. Jag tycker att det beslut vi
fattar i dag är viktigt för att ta till vara Nationella
insatsstyrkans kompetens.
Det är också glädjande att Socialdemokraterna
och stödpartierna nu insett att nedläggningen av
tingsrätterna har gått alldeles för fort och att de krav
som Kristdemokraterna och de övriga borgerliga
partierna ställde i våras tillgodosetts. En oberoende
utredning ska utvärdera de nedläggningar som gjorts
innan någon mer tingsrätt läggs ned. Det tycker jag är
bra. I en interpellationsdebatt med justitieministern i
våras sade han att det visst skulle vara Domstolsver-
ket som gjorde utvärderingen, men jag tycker att det
här känns bra.
Ingvar Johnsson säger att medborgarperspektivet
ska vara ledstjärnan. Då skulle jag vilja fråga: Är det
ett rimligt krav? Det är precis det som vi kristdemo-
krater har sagt hela tiden. Medborgarperspektivet ska
vara ledstjärnan i fråga om ytterligare nedläggningar.
Kristdemokraterna vill också förändra Dom-
stolsverkets ställning. Vi menar att regeringen har ett
alltför starkt grepp om domstolsorganisationen, vilket
är olyckligt. Vi vill att regeringen får i uppdrag att
utreda frågan om Domstolsverkets ställning och
funktion i förhållande till domstolarna med det dans-
ka systemet som förebild, i enlighet med reservation
20.
Vi har också, fru talman, en rad andra yrkanden
som jag ser att jag inte har tid att utveckla. Det gäller
bl.a. lekmannaövervakare. Vi har allt färre människor
som vill ställa upp som övervakare, vilket är beklag-
ligt ur den dömdes synvinkel. Här måste regeringen
se över arvodesdelen än en gång för att skapa förut-
sättningar för att vi ska få fler övervakare.
För kriminalvården har kristdemokraterna avsatt
380 miljoner utöver regeringen. Det beloppet är inget
hugskott, utan en beräkning på de mest akuta behov
som finns inom kriminalvården. Jag hoppas att vi ska
få anledning att lägga mer krut på den frågan i debat-
ten som kommer att hållas i januari.

Anf. 13 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att hålla med
Ragnwi Marcelind om att brottsförebyggande åtgär-
der bland våra unga är vår generations allra viktigaste
fråga. Det vi diskuterar är metoderna för hur vi ska nå
framgång med att befria ungdomar från detta.
Men jag har en motfråga till Ragnwi Marcelind:
Vad säger Ragnwi Marcelind om moderaternas för-
slag att oerhört hårt och ensidigt skärpa straffen för
ungdomsbrottslingar? Jag har aldrig hört kd uttala sig
om detta.
När det gäller polisen skulle jag vilja säga att
Ragnwi Marcelind år efter år har sagt att nu får vi
färre poliser och det blir så eländigt. Nu är vi i en
situation där vi i län efter län ökar antalet poliser. Vi
får nya poliser av de som utbildas till varje län. Kan
Ragnwi Marcelind inte vara glad ett enda ögonblick
över att det ändå håller på att bli så som hon har sagt
att det borde bli?
Apropå insatsstyrkan skulle jag vilja fråga
Ragnwi Marcelind, som tog upp situationen i Stock-
holm: På vilket sätt förbättras situationen vad gäller
kriminaliteten i Stockholm genom att man via det här
beslutet lyfter bort motsvarande 25 kvalificerade
polistjänster just i Stockholm, ett beslut som Ragnwi
Marcelind tydligen är stolt över?
Jag har ytterligare en fråga. Jag har hört att när ni
kristdemokrater är ute på möten och talar om ert
budgetalternativ beskriver ni innehållet som ett löfte
som ska genomföras med en borgerlig regering. Då
vill jag fråga: Två av de borgerliga partierna har fak-
tiskt en halv miljard lägre i anslag, har ni fått löfte av
dem att få med dem på era förslag om att skära ned i
sjukförsäkringen för att finansiera den miljard ni vill
satsa på kriminalvården?

Anf. 14 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! När det gäller moderaternas hållning
för att skärpa straffen för unga lagöverträdare kan jag
inte uttala mig om exakt vad moderaterna säger. Men
så mycket kan jag säga för vårt partis räkning att vi är
inte ute efter att stoppa unga människor i fängelse,
precis tvärtom.
Vi tror på tidiga insatser när det gäller föräldrar-
nas och vuxenvärldens möjligheter att överföra värde-
ringar. Att överföra värderingar sker bäst i en var-
dagssituation, därför menar vi att det behövs mer tid
för vuxna tillsammans med barnen, så att barnen kan
bli tillrättavisade om ett förhållningssätt som är fel-
aktigt och på det sättet få lära sig att ändra inriktning.
När det gäller polisfrågan tycker jag att det är väl-
digt märkligt att Ingvar Johnsson vågar vara så fri-
modig och prata om att polisen inte längre har några
problem. Tittar man i Ingvar Johnssons hemlän Väst-
ra Götaland ser man att polismyndigheten med nuva-
rande budgetläge inte har råd att anställa en enda
polis efter 2002, trots att det finns ett skriande behov
av fler poliser.
Dessutom uppgick EU-kostnaderna till 144 miljo-
ner, tre gånger så mycket som beräknat, och man har
inte fått någon signal om kompensation. Jag tycker att
Ingvar Johnsson skulle prata med dem i stället om att
det inte behövs några större satsningar.
När det gäller Stockholmspolisen och den natio-
nella insatsstyrkan skulle Stockholmspolisen med det
förslag som kristdemokraterna lägger fram få en
starkt utökad poliskår. Därmed är det inte någon fara
att Nationella insatsstyrkan inte kan användas som
den nationella resurs som vi menar att den är utbildad
att vara. Det var tanken. Det skulle vara skrämmande
om vi skulle kasta bort alla dessa pengar som vi har
investerat i Nationella insatsstyrkan för att få en
kompetent nationell resurs.

Anf. 15 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag uppskattar verkligen markeringen
som gjordes mot moderaternas förslag om straffen för
unga brottslingar.
Ragnwi Marcelind tar upp situationen i mitt hem-
län. Man har fått över 100 nya poliser. Jag tycker att
vi ska akta oss för att svartmåla så. Ragnwi Marce-
linds kollega sade för tio månader sedan att 500-700
personer skulle sparkas redan i år i länet. Det blev
inte så. Det blev en ökning. Jag tror inte att någon
regering kommer att se en situation där det inte går att
anställa de nyutbildade poliserna.
Sedan var det insatsstyrkan. Jag vill påminna
Ragnwi Marcelind om att vi denna eftermiddag är på
väg att fatta ett skarpt beslut om en förändring. Den
totala budgeten är redan fastställd för nästa år. Mer-
kostnaden ska tas ur den budget som redan har fast-
ställts.
Ragnwi Marcelind var inne på frågan om dom-
stolarna. Vi har skrivit att det ska tas stor regional
hänsyn och att det ska vara en närhet till domstolarna.
Det finns än inget exempel på att vi har fattat ett
beslut här som har inneburit de dramatiska avstånden
som Ragnwi Marcelind ofta försöker göra gällande.

Anf. 16 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Ingvar Johnsson vet mycket väl att
det hade blivit drastiska avstånd om den ursprungliga
nedläggningsplanen hade genomförts. Nu fick rege-
ringen tack och lov lite hicka och drog tillbaka plane-
rade nedläggningar. Som det ser ut i dag är vi glada
över att utvärderingen kommer till stånd. Ingvar
Johnsson är, precis som jag, mycket medveten om att
det finns län i vårt land som skulle ha kunnat drabbats
oerhört svårt med långa avstånd och som regeringen
inte hade haft den minsta tanke att beräkna kostnader
för och se andra följder av.
När det gäller Polismyndigheten i Västra Göta-
land kan jag tala om för Ingvar Johnsson att jag har
varit i kontakt med myndigheten flera gånger under
sensommaren och hösten. Jag har hört uppgifter -
senast i går - om att den bild som jag beskriver är
sann. T.ex. Polismyndigheten i Värmland har varslat
30 poliser mitt i en situation med ett skriande behov
av fler poliser.
Jag tog Sveg som ett exempel. Där hade man
minskat ned från 28 till 17 poliser i Härjedalen syd.
Vad händer när man vill anställa en polis som äntli-
gen är beredd att flytta till Sveg? Man får ett nej där-
för att det är anställningsstopp på grund av resurs-
brist.
Vi kan säga vad vi vill, att vi utbildar hur många
tusen poliser som helst, men finns det inte poliser i
tjänst och vi måste hålla våra polisstationer stängda,
är det, Ingvar Johnsson, någonting som är graverande
fel eller har gått snett.
När det gäller finansieringen vet Ingvar Johnsson
att det finns inget parti i riksdagen som kan föreslå en
mängd åtgärder utan att hålla sig inom de befintliga
budgetramarna - som även socialdemokraterna och
regeringen får hålla sig inom. Dessutom har vi ett
lägre utgiftstak än vad regeringen har. Om jag var
Ingvar Johnsson skulle jag vara väldigt försiktig.

Anf. 17 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag håller med Ragnwi Marcelind i
fråga om det tidiga brottsförebyggande arbetet och
att arbeta i ett tidigt skede med de barn som har pro-
blem. Jag har konstaterat i tidigare debatter om för-
äldrar och maxtaxan, valfriheten och möjligheterna
att vara hemma med sina barn, att om vi tittar på
levnadsbeskrivningarna - och det vet Ragnwi Marce-
lind - av dem som sitter på våra anstalter osv. är det
inte i de familjerna där dessa val görs angående hur
mycket tid som ska satsas på barnen eller inte, om de
ska placeras på dagis eller inte. För många av barnen
är just denna politik deras räddning. I dessa familjer
är det föräldrarna och den tidiga uppfostran som sak-
nas. Det är ett problem.
Jag vill ställa en fråga om polisbristen, som
Ragnwi Marcelind har uppehållit sig mycket vid. Vad
ska kristdemokraterna göra som ska förändra detta så
drastiskt utifrån den drastiska beskrivning Ragnwi
Marcelind har? Det som anslås är 380 miljoner kro-
nor. Majoriteten anslår 13 117 512 000 kr. Skulle de
380 miljonerna göra den stora skillnaden? Det är
viktigt att med den beskrivningen veta hur man ska
göra. Utbildningen av poliser och polisbristen är ett
faktum. När Ragnwi Marcelind säger att rambudget
är ett jätteproblem undrar jag vad kristdemokraterna
vill göra. Vill kristdemokraterna att polisen ska jobba
på löpande räkning osv.? Det förslaget har jag aldrig
sett kristdemokraterna lägga fram tidigare.

Anf. 18 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är intressanta frågor som Alice
Åström tar upp. Jag tycker att hon målar in sig själv i
ett litet hörn. Det är inte så, Alice Åström, att rege-
ringen ger över 13 miljarder kronor till rättsväsendet
och att kristdemokraterna bara ger 380 miljoner kro-
nor. Vi är faktiskt med på de dryga 13 miljarderna,
men utöver dem tillför vi ytterligare pengar. Vi ser att
utbildningstakten av poliser måste utökas. Där har vi
lagt fram ett konkret förslag som Alice Åström kan få
av mig i efterhand, dvs. hur poliser ska utbildas fram
till 2006 för att komma upp i det antal som Rikspolis-
styrelsen själv säger är nödvändigt för att kunna utfö-
ra det som vi ålägger dem att göra - 19 000 poliser.
Alice Åström kan inte förstå hur vi ser på att ar-
beta brottsförebyggande, att det skulle vara bara ett
litet smalt spår av barn som har problem i dag, dvs.
de som har kontakter eller föräldrar på våra fängelser.
Tyvärr, Alice Åström, finns det bland de mest etable-
rade familjerna i dag barn som far mycket illa. Du
kan hitta barn i narkotikasammanhang, du kan hitta
barn som tar silar, på grund av att deras mycket etab-
lerade, välutbildade och välboende föräldrar inte har
tid med dem. Vi föreslår en ny strategi för att med-
vetandegöra vuxenvärlden om vikten av överförande
av värderingar för att skapa den inre kontrollen. Det
gäller alla i vuxenvärlden. Det är ett samhällsproblem
som vi måste ta itu med. Det gäller inte bara de som
har det dåligt ställt utan alla i vuxenvärlden i dag.

Anf. 19 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Ja, visst gäller det utan tvivel för alla i
vuxenvärlden att ta ett ansvar. Jag är väl medveten
om att det även finns problem i mycket väl ekono-
miskt etablerade och fina familjer och att de kan få
barn som är drogmissbrukare. Det är också viktigt att
när man utarbetar förslagen att man är medveten om
att de utgör en mycket liten del av det stora antalet.
När man vidtar åtgärder får man inte bortse från att
den lilla gruppen behöver speciella insatser, men man
måste titta på vilka åtgärder som är viktiga för att nå
den stora gruppen.
Jag fick inget svar från kristdemokraterna om frå-
gan om vad man vill med rambudgeten. Vill kristde-
mokraterna ha den på löpande räkning? Ragnwi Mar-
celind räknar upp när polisen får låta bli sin vanliga
verksamhet på grund av t.ex. Göteborgshändelsen och
terrordåden. Då har man ett farligt synsätt. Dessa
händelser tillhör polisens verksamhet, dvs. att finnas
där vid demonstrationer, att finnas där när personer
behöver skydd. Det tillhör precis polisens verksam-
hetsområde. Det är farligt att i en diskussion hävda att
dessa händelser inte tillhör polisens verksamhetsom-
råde utan är något som tillkommer utöver. Det inne-
bär att polisen måste ha en verksamhet som går på
löpande räkning. Det har jag inte heller sett kristde-
mokraterna säga.
Jag har en ytterligare liten fråga när det gäller po-
lisen. Den gäller beskrivningen av hur det ser ut på
sommaren. Det problemet har varit konstant, oavsett
hur många poliser vi har haft. Poliser, precis som alla
andra, vill ha sommarsemester. För att möta detta
måste det finnas en överkapacitet.

Anf. 20 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är klart att polisverksamheten
kring sådana händelser som Göteborgskravallerna
och att Sverige har haft ett EU-ordförandeskap är
polisens huvuduppgifter. Men när vi har så få poliser
som vi har i tjänst i dag och när vi har så många
långtidssjukskrivna så gör detta att vi får problem
med polisverksamheten i det vardagliga. Jag menar
inte att polisen ska gå på någon löpande räkning, men
jag menar att det är viktigt att se över hur fördelning-
en av polisresurser sker i dag.
Vi har ju sådana här stora händelser som kommer
och som vi inte kan räkna med och som suger åt sig
en mängd pengar. Det som blir kvar ska sedan förde-
las till myndigheterna, och så räcker det inte. Man
kan inte anställa folk, och så står man utan poliser
och får stänga sina polisstationer under kvälls- och
nattetid. Alice måste hålla med mig om att det är en
orimlig situation. Jag har inte det självklara svaret,
men jag tror att vi kommer en bit på väg om vi får
fler poliser.
Jag tror också att det är viktigt över huvud taget
att inte fastna i någonting som ska vara konstant.
Alice sade här tidigare i sitt inlägg att vi håller på
med något slags populism och att det hade gjorts så
många satsningar så att det var märkligt att det hela
skulle behöva utökas ytterligare.
Jag vill fråga Alice Åström om hon inte vet hur
det ser ut ute i verkligheten. Annars kan jag rekom-
mendera henne att åka ut och besöka det ena polis-
distriktet efter det andra och även socialtjänsterna och
se hur det är med våra barn och unga. Då får hon se
hur det är med polisens möjligheter att utföra det
arbete som den är satt att göra och hur det ser ut inom
kriminalvården. Det går att måla den ena verklighets-
bilden efter den andra, som gör att man bara häpnar
och undrar om detta är välfärdslandet Sverige. Så nog
behöver vi satsa mer resurser även framöver. Det är
jag beredd att kämpa för i mitt parti, och jag hoppas
att även Alice Åström gör så i sitt.

Anf. 21 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Jag står bakom alla Centerpartiets re-
servationer och särskilda yttranden, men för tids vin-
ning yrkar jag bifall endast till reservation 7, punkt
10.
Rättstrygghet är en prioriterad fråga för Center-
partiet - ja, för hela vårt samhälle. Det borde även
gälla regeringen. Det är också allmänhetens uppfatt-
ning att rättsfrågorna är en statlig angelägenhet som
betalas via skattsedeln.
Det krävs en tydlig markering från samhällets sida
av vad som är rätt och vad som är fel. De lagar och
regler som riksdagen beslutar om måste följas. Vi kan
inte acceptera att det finns växande grupper i vårt
samhälle som struntar i lagarna och i stället skapar
sina egna spelregler. Vi kan inte acceptera att ung-
domar, kvinnor och äldre känner rädsla och oro för att
vistas ute i samhället. Vi kan inte acceptera att bu-
tiksägare och anställda ständigt oroar sig för utsatthet
för rån och våld.
Till Ingvar Johnsson skulle jag vilja säga att Cen-
terpartiet har förslag. Vi har väckt motioner och vi
har också skrivit reservationer och markerat vårt
ställningstagande. Men jag vill inte säga att detta är
något centralstyre, utan jag menar att detta markerar
den stora vikt som man lägger just vid rättsfrågorna
och frågorna kring rättstrygghet.
Många gånger bemöts man med svaret att en ut-
redning är tillsatt och att det finns skrivna dokument.
Men som också har sagts här från talarstolen så finns
det någonting som heter verklighet - och det är den
som vi måste ta hänsyn till.
Mängden reservationer visar att vi inte är nöjda
med regeringens politik inom rättsväsendet på flera
områden. Man kan ju tyda detta på många olika sätt.
Det måste finnas resurser och metoder för att be-
ivra lagbrott, och vi måste visa folket att vi kan lita på
våra myndigheter. Det måste till en snabb hantering
av anmälda ärenden till polis och åklagare. Det måste
bli utredningar och uppklarningar, och inte avskriv-
ningar.
Bevis är en färskvara, och därför kan inte med-
borgarna vänta i flera år på att ärendena ska hanteras.
Vi kan inte bara låta ärendebalanserna öka, utan vi
måste handla.
Tiden från det att brott begåtts till att dom faller
och eventuellt straff avtjänas ska vara så kort som
möjligt. Det har funnits projekt, t.ex. KLÖS-
projektet, som visar att det går. Men nu naggar man
ju detta i kanten. Det gäller även t.ex. de sex veckor-
na vad gäller lagföring av brott bland unga. Det måste
finnas ett sammanhang mellan brott och straff som är
tydligt.
Det är fel signal som ges när ungdomar som är
dömda till sluten ungdomsvård får vänta uppåt året på
att få plats och under tiden fortsätta att begå brott. Det
är varken rätt mot brottsoffer eller förövare. Vi måste
använda rättsväsendets resurser på det mest effektiva
sättet, i bred samverkan. I detta instämmer även
Vänsterpartiet. Man ska ha en ekonomisk hushållning
med resurserna.
Vi måste backa upp kommunerna bättre. Många
kommuner har stora problem, t.ex. på missbrukssi-
dan, med § 34-behandlingar där stat och kommuner
gemensamt har ansvaret.
När det gäller ungdomsbrottsligheten och vård-
planer behövs både kunskap och kompetens och me-
toder. Självfallet behövs även resurser för att stötta
kommunerna. Det har pratats om brottsförebyggande
åtgärder, och vi som sitter i BRÅ:s styrelse vet att
man har dragit ned lite grann på pengarna till de
brottsförebyggande åtgärderna ute i kommunerna.
Målsättningen inom rättsvården måste vara att ge
klara besked på ett språk som medborgarna förstår.
Det måste ske en ständig uppföljning av verksamhe-
ten och av fattade beslut. Det är en nödvändighet för
att snabbt kunna justera och förbättra. Det måste
finnas klara sammanhang kopplade till verkligheten
som tydligt motiverar uppföljningen.
Nya reformer och projekt måste vara genomtänkta
innan de sjösätts. Jag kan ta två ganska färska exem-
pel - Inskrivningsmyndigheten och boupptecknings-
verksamheten. För Inskrivningsmyndigheten har
kostnaderna ökat till det dubbla för organisationsänd-
ringen, och för bouppteckningar är det enormt långa
väntetider.
Fru talman! God arbetsmiljö - det är inte bara
vackra ord utan praktisk handling som genomsyrar
den dagliga verksamheten. Det är viktigt att vara rädd
om den kompetens som finns och att förebygga sjuk-
skrivningar, särskilt de långa. Tyvärr ser det alltmer
oroande ut på de flesta områden. Detta togs också upp
från Vänsterpartiet här i talarstolen.
I motsats till regeringens centraliseringsiver av
alla rättsmyndigheter vill Centerpartiet ge de anställ-
da större ansvar och befogenheter att forma verksam-
heten utifrån det lokala behovet. Centerpartiet hävdar
att lokal kunskap om personer, geografi och kultur är
av avsevärd betydelse inom rättsväsendet.
Inom polisen, inom tingsrättsorganisationen och
för åklagarna sker en centralisering. Det är på gång
också inom kriminalvården. Detta är förödande. Det
är närhet till myndigheterna som skapar tillgänglighet
och det är den lokala kunskapen som skapar förtroen-
de och ömsesidig respekt mellan medborgare och
myndighet.
Polisen som just nu i Västra Götaland har lagt
fram förslaget om att göra en enda kommunika-
tionscentral placerad i Göteborg för hela detta stora
område är ett färskt exempel.
Närpolisen är en organisation som vi i Centerpar-
tiet förespråkar. Den slås ihop till mastodontenheter
som inte kan kallas närpolisområden längre. Det
klingar falskt när regeringen återigen skriver i sitt
budgetförslag: "Resurstillskottet skall användas till
att öka antalet poliser och fullfölja satsningen på att
utveckla den lokala polisen - närpolisreformen."
Det är inte många närpolisområden ute i verksam-
heten som verkligen fungerar som sådana. Massor av
duktiga poliser, som har gjort ett lysande arbete med
bl.a. ungdomar, hoppar av för att de känner att de inte
får någon uppbackning. Det gäller ju att ta vara på
eldsjälarna.
Som jag påpekade för justitieministern i fredagens
särskilda debatt är det viktigare att göra saker rätt än
att göra saker snabbt. Detsamma gör jag nu när det
gäller centraliseringshysterin inom rättsväsendet.
Men det syntes dock ett ljus i mörkret när blev
stopp för centraliseringen av tingsrätterna. En utvär-
dering ska nu göras efter krav från bl.a. Centerpartiet.
Det finns tydligen utrymme för en eftertänksamhet.
Polisverksamheten ute i landet avlövas. De intres-
santa uppgifterna flyttas till de större städerna. Detta
är en situation som nu breder ut sig snabbt i hela
landet. Det är svårt att rekrytera poliser ute i mindre
orter.
Vi i Centerpartiet vill göra tvärtom. Vi vill ge
varje närpolisområde större ansvar och befogenheter
att själva utforma sina arbetsuppgifter utifrån det
lokala behovet. Det krävs åtgärder för att få ett ar-
betsinnehåll som stimulerar arbetet. Det underlättar i
sin tur rekryteringen. Men det är bråttom eftersom det
ser oroande ut över hela landet.
Vi måste verka för en ömsesidig respekt mellan
rättsvårdande myndigheter och allmänhet. Vi kan inte
stillatigande åse när lagbrytare river böteslappen eller
när poliser inte vågar ingripa på grund av att de inte
kan backas upp.
Att skapa ett tryggt samhälle genom att bryta den
kriminella trenden är Centerpartiets övergripande
mål. Vi vill minska brottsligheten och därigenom öka
människors trygghet och livskvalitet.
Centerpartiets budgetförslag för rättsväsendet in-
nebär en ytterligare satsning för det här året med 320
miljoner kronor. Totalt under treårsperioden vill vi
satsa 1,3 miljarder kronor mer än regeringen. Vi vill
satsa på polisen, kriminalvården och på stöd till
brottsoffer. Det måste bli fler poliser, fler civilan-
ställda och ett aktivt ledarskap.
Centerpartiet vill ge stöd och hjälp åt brottsoffer.
Centerpartiet vill prioritera ett långsiktigt brottsföre-
byggande arbete som genomsyrar allt samhällsarbete
i en bred samverkan. Centerpartiet kräver en rehabi-
litering värd namnet för att minska återfall inom kri-
minalvården.
Våldsbrott bland unga ökar. Ungdomsbrottslig-
heten har varit på agendan vid ett flertal tillfällen. Nu
finns det åter en rapport med samma inriktning. Detta
måste tas på allvar. Jag hörde att Ingvar Johnsson
tycker sammalunda. Jag hoppas att vi med gemen-
samma krafter verkligen kan göra någonting åt detta
och inte bara tala om det.
Det är viktigt att ta upp frågor om normer och
värderingar - vad som är rätt och vad som är fel. Det
måste finnas en tydlighet i hela vårt samhälle. Det
gäller föräldrar, vuxna, skola och fritid. Jag tror att
det är otroligt viktigt med mer tid för barnen.
Centerpartiet kräver krafttag på alla sätt mot alko-
hol och narkotika eftersom detta förorsakar mycket
av kriminaliteten. Det handlar om stopp för införseln,
bättre information, markeringar mot drogliberalise-
ringen och bättre behandlingsmetoder. Den frågan
kommer ju upp vid ett senare tillfälle. Det är en otro-
ligt viktig åtgärd för att få bukt med kriminaliteten.
Vi vill utveckla några saker när det gäller krimi-
nalvården och polisen. Vi vill satsa ytterligare resur-
ser på detta.
När det gäller kriminalvården måste vi ha åtgärder
för bättre rehabilitering. Vi måste ha fler platser och
bättre åtgärder när det gäller kvinnors situation i an-
stalt.
Frivården har fått ta över mycket av arbetet. Där
måste vi se över resursbehovet. Vi måste ta vara på
frivilligorganisationer, inte minst lekmannaöverva-
karna. Vi måste ge någonting tillbaka för att kunna
behålla denna värdefulla resurs inom rättsvården.
Vi behöver få tillgång till narkotikafria avdelning-
ar. Det är oroande med missbruket ute på våra an-
stalter och den ständiga omflyttningen av människor.
Man har inte kontroll på vare sig rehabiliteringsåtgär-
der eller narkotika om man ständigt håller på att flytta
om de intagna.
Vi vill ha poliser i alla kommuner dygnet runt.
Det är glädjande att man i dag på alltfler ställen har
möjlighet att arbeta när det finns behov av arbete
inom polisen.
Den nationella insatsstyrkan är en resurs för hela
Sverige. Den handlar inte om att man plockar bort
någonting från Stockholm. Detta är någonting som
ska serva hela Sverige. Det tycker jag är viktigt.
Till sist vill jag säga att brottsutvecklingen inte
enbart kan stävjas genom traditionella åtgärder och
kortsiktiga lösningar inom rättsväsendets ram. Även
det brottsförebyggande arbetet måste långsiktigt för-
stärkas.

Anf. 22 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Först tog Gunnel Wallin upp att jag
hade sagt att det i reservationen fanns en vilja att
detaljstyra centralt. Vi kan ha olika meningar om det.
I de borgerliga reservationerna läste jag ut att man
hade åsikter om vilka som skulle vara med vid antag-
ningen till Polishögskolan, hur ofta poliserna ska
träna bilkörning, polisavdelningars organisatoriska
hemvist, vissa funktioner på departementet och att
BRÅ inte skulle få värdera sina resultat. Jag tycker
nog att det finns många frågor i reservationerna som
inte är så stora rättsfrågor.
Om tingsrätterna vill jag säga att vi mycket tydligt
har skrivit att vi ska ta regionala hänsyn. Jag skulle
vilja fråga Gunnel Wallin vad hon säger om det mo-
derata förslaget som, vad jag förstår, innebär att man
ska ha väldigt stora myndigheter som inte ska samar-
beta, och sedan ska det finnas mindre tingsrätter un-
der dem.
Jag har väldigt stor respekt för Gunnel Wallins
glesbygdsengagemang. I ert budgetalternativ finns det
219 miljoner kronor i påslag till polisen. I er reserva-
tion 7 föreslår ni en satsning på glesbygden. Jag
skulle vilja veta om alla dessa miljoner eller ett mind-
re belopp ska satsas just på glesbygdskommunerna.

Anf. 23 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Det är viktigt att man tar regionala
hänsyn och att man sprider och decentraliserar verk-
samheten. Vi har fört debatter om mindre tingsrätter
här i kammaren vid ett flertal tillfällen. Där har det
varit mycket tydligt hur Centerpartiet ställer sig när
det gäller mindre tingsrätter.
Nu ska sammanslagningarna utvärderas. Jag kan
ta den som ligger mig närmast i nordvästra Skåne
som exempel. Där klarar man inte av situationen just
nu. Det finns inte utrymme. Där stänger man igen den
ena lokalen, t.ex. Klippans tingsrätt, och sedan öpp-
nar man till någonting som inte finns. Det finns inte
utrymme. Man kan inte hantera de här frågorna. Jag
menar att förslag måste vara underbyggda så att vi
inte ställs inför sådan här speciella situationer. Det
går faktiskt ut över medborgarna och vår kompetenta
personal.
Jag vill passa på att ställa en fråga till Ingvar
Johnsson om den centralisering som man nu gör t.ex.
i Västra Götaland: Är det rimligt att ha bara en kom-
munikationscentral i detta stora område? Ger det en
god service åt medborgarna?

Anf. 24 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skulle först vilja konstatera att
Gunnel Wallin inte svarade på min fråga om hur hon
ser på moderaternas förslag, som innebär en ganska
kraftig centralisering. Är det av hänsyn till det kom-
mande valet som hon inte svarar, eller beror det på
något annat?
Jag konstaterar också att Gunnel Wallin inte sva-
rar på frågan om alla de 219 miljonerna ska användas
i de mindre kommunerna. Jag uppfattar tystnaden
som ett besked om att så inte är fallet. Ska de här 219
miljonerna användas också t.ex. i de större städerna
blir det en mycket liten satsning, ungefär en polis per
kommun, som Gunnel Wallin vill göra. Det blir då
inte så mycket av satsningar på glesbygden som det
inledningsvis lät.
Vad gäller det som polisstyrelsen i Västra Göta-
land håller på med kan jag hänvisa till att det finns
kammarledamöter från olika partier som sitter i den
styrelsen. De kan säkert ge bättre besked om vad som
där har beslutats än vad jag kan göra.

Anf. 25 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! När det gäller möjligheterna att lägga
fram förslag ser förutsättningarna för Centerpartiet
mer positiva ut än vad Socialdemokraternas gör, med
tanke på att vi har plussat på ytterligare. Jag har i
budgetskrivelsen under hela den gångna perioden läst
om hur vi ska se till att närpolisorganisationen funge-
rar - och den ska fungera. Vi har år efter år sett sam-
ma sak upprepas. Situationen har blivit sämre och
sämre ute på närpolisstationerna.
Jag tycker att detta är svar nog. Vi har i alla fall
varit beredda att satsa ytterligare medel utöver vad
regeringen vill. Om vi får möjlighet att presentera hur
de medlen exakt ska fördelas, ska vi naturligtvis göra
det, men det är lika viktigt oavsett om man bor i gles-
bygd eller i storstad att man har tillgång till polis och
att polisen svarar och kan gripa in om man utsätts för
fara.

Anf. 26 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Vi ska nu debattera om en rättssäker-
het och rättstrygghet i uppförsbacke, även om några
av oss här är i nedförsbacke när det gäller blodsock-
ret.
Jag vill påstå att det nu handlar om rättssäkerhet
på motsvarande sätt som det gjorde i vår debatt i
fredags. Då talade vi om den internationella rättssä-
kerheten och nu om den nationella rättssäkerheten.
Jag vill hävda att det är lika komplexa samband här
som vid en internationell utblick när det gäller vilka
instrument som vi ska använda för att främja frihet
från förtryck och för att försvara människors rättig-
heter.
Det handlar också rätt mycket om bilder och mot-
bilder. Vi kan alla ta till oss negativa bilder i mass-
medierna. Ungdomsvåldet ökar. Brottsoffer, inte
minst kvinnor, får inte sina ersättningar utbetalda i
tid. Den rättshjälp som tillhandahålls hjälper inte
människor tillräckligt med att få den egna saken prö-
vad, utan konflikterna fördjupas.
Det handlar också om kriminalvården, där psyko-
pater är inspärrade, till vårdarnas och tjänstemännens
stora förtret. Dessa kan inte göra något annat än att
undvika upplopp. Vi har ett retursamhälle i kubik.
Vi har också en polisbrist. Vi kan se att många of-
fentliga platser lämnas utan polisbevakning. Låt mig
ta ett exempel från verkligheten. Jag var nyligen i
Askersund och fick då höra att vissa näringsidkare
har problem med att få sina verksamheter försäkrade
därför att det inte finns några poliser i området. Det är
öppet för smash-and-grab-kupper. Man kan verkligen
tala om glesbygdsproblem.
Verklighetsuppfattningen ser olika ut i olika delar
av landet. Det är glädjande att justitieminister Tho-
mas Bodström är riksdagskandidat för Örebro län,
som jag själv kommer ifrån. Genom att han är insatt i
de speciella förutsättningar som gäller där kan vi dela
samma verklighetsuppfattning, vilket gör debatten
mera intressant.
Det här är trots allt en budgetdebatt. Jag tvingas
konstatera att Folkpartiet liberalernas förslag om
anslagsförstärkningar har fallit. Det innehöll en del
mera till polisen, en del ytterligare till åklagarna, en
del till brottsoffren, en hel del till rättshjälpen och en
kraftig satsning på våra domstolar.
Jag vill understryka att det inte bara gäller att göra
satsningar på de rättsvårdande myndigheterna. Sam-
banden är komplexa. Ingvar Johnsson tar upp vikten
av tydlighet, men det framstår lätt som parodiskt när
man tar del av den socialdemokratiska flatheten mot
det groteska våldet i våra svenska skolor. Det är ock-
så trist att se hur det kan fungera i verkligen när man
dömer unga människor, tack och lov inte till fängelse
men till vård inom en socialtjänst som ser ut att sakna
all konformitet och effektivitet. Sådan är den verklig-
het som jag ser.
Det görs utredningar på en rad områden, bl.a. om
kvinnovåld och om barnmisshandel. Det måste till
breda åtgärder för att vi ska kunna möta dessa pro-
blem. Det handlar inte bara om poliser, åklagare,
domstolar eller rättshjälp eller om en kriminalvård
som inte fungerar riktigt som det är tänkt. Detta får vi
dock ta upp vid ett annat tillfälle.
Låt mig nämna några saker som gäller polisen.
Det går inte att komma ifrån att det råder en brist på
det området. Vi kan diskutera orsakerna till den och
vad vi ska göra åt den. Det är helt klart att fler poliser
ska utbildas. Frågan är hur snabbt detta ska genomfö-
ras. Ingvar Johnsson kommer att säga att min satsning
om 300 miljoner som just har fallit inte skulle ha
räckt till särskilt många fler nya poliser. Jag vill dock
lyfta fram det som Folkpartiet liberalerna har krävt
länge, nämligen att polisens uppgifter ska renodlas.
Det har faktiskt, åtminstone i mitt perspektiv inte helt
oväntat, kommit en utredning som säger att man
skulle kunna få loss ungefär 500 tjänster, om man ser
till att poliserna får vara poliser i stället för att vara
allmänna administratörer och utlämnare av hittegods-
cyklar. Det är uppgifter som andra kan klara.
Jag vill också nämna något om närpolisreformen.
Det handlar här förvisso om verklighetsbeskrivningar.
I mitt hemlän, Örebro län, rullade man ut denna re-
form, och den socialdemokratiske ordföranden i po-
lisstyrelsen var mäkta nöjd och sade: Nu får vi nya
sätt att arbeta. Ni ska det bli ordning och reda, och nu
ska vi jobba nära och förebyggande.
Jag och några till sade: Det här kommer inte att
fungera. Man kommer inte att kunna genomföra en så
personalintensiv reform utan att ha täckning för ut-
ryckningsverksamhet. Framför allt ska man inte göra
kraftiga nedskärningar samtidigt som reformen ge-
nomförs.
Det har nu visat sig att närpolisreformen i Örebro
och på många andra ställen har blivit ett totalt fiasko.
Nu rullas reformen tillbaka. Man halverar antalet
närpolisområden i Örebro. Man satsar kraftfullt på en
underrättelse- och spaningsavdelning. Det är väl-
kommet med tanke på de bristande resurserna, för
man behöver vara effektiv.
Det är häpnadsväckande vilken tummelplats för
organisationslek som polisområdet har varit de se-
naste åren under socialdemokratisk ledning. Detta
kommer fram i rapporter, inte bara i mina ögon-
blicksbilder. Så är t.ex. fallet i BRÅ-rapport 2001:5,
som visar att närpolisreformen i stort sett var en pap-
persprodukt.
Lite mer pengar till polisen hade varit önskvärt.
Det behövs. Glesbygdens stora problem har andra
nämnt. Framför allt bör man fokusera på arbetssättet.
Vi har också lite grann berört åklagarna. Det är
uppenbart att trycket på effektivitet har varit stort. Vi
har fått höra att sjukskrivningarna ökar. Det har vi
också fått höra från myndighetsledningen vid före-
dragningar. Det är att beklaga att de besparingar som
man nu tvingas göra leder till att tjänster inte tillsätts.
Man har haft en återhämtning på åklagarsidan, men vi
kan se att tjänster inte kommer att tillsättas. Det är
inte många miljoner som saknas.
När det gäller åklagarverksamheten måste man
också nämna Ekobrottsmyndigheten, som är en härlig
sammanblandning av åklagar- och förvaltningsmyn-
dighet. Folkpartiet liberalerna har från början varit
tveksamma till denna konstruktion, som är olycklig
inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Flera utvärde-
ringar och rapporter som har lagts fram på sistone
visar också på en häpnadsväckande brist på effekti-
vitet och organisation på denna myndighet. Vi har i
detta sammanhang avgivit en reservation.
När det gäller domstolarna är vi återigen på detta
experimentstadium. Man lägger fast en linje, Dom-
stolsverket trycker på för att minska antalet domstolar
och man lägger ihop - eller slår igen, skulle man
kunna säga - mot riksdagens vilja. Detta påpekar vi
gång på gång. Till slut blir det ett stopp, och man
säger: Nu ska vi utvärdera.
Vad har då hänt? Vi hade en interpellationsdebatt
för ett par veckor sedan jag och justitieministern.
Man kan konstatera att den för andra i denna kamma-
re inte helt obekanta Örebro tingsrätt på premisserna
att utvecklingen skulle fortsätta har köpt ett helt
bankpalats för att rymma Lindesberg och Karlskoga
tingsrätter. Det borde sannolikt och rimligen orsaka
Domstolsverkets konton vissa kostnader. Det är slö-
seri med skattepengar så det heter duga.
Närvaron av tingsrätter hänger ihop på flera sätt.
Det handlar om transporter, den lokala förankringen,
synen på nämndemännen och vad de ska göra. Det
handlar också om det faktum att om man på många
mindre orter tar bort tingsrätten, eller i varje fall när-
varon av domstolsverksamhet, försvinner också ju-
rister i övrigt, advokater, osv. Det leder till en sämre
rättsstruktur när man ska lösa andra saker som kanske
inte behöver gå till domstol. Det kan gälla familjemål
och tvister. Man får åka längre för att söka sin rätt.
Sedan till människor som råkar illa ut, Ingvar
Johnsson. Jag höll på att säga Ingvar Carlsson, men
han håller på med andra saker inom polisen. Man kan
i dagarna läsa om att målsägande får svårare att få
biträde vid t.ex. grova våldsbrott. Vi vet att vi har
rapporter om ökade våldsbrott. Jag undrar vad det är
för signaler som den socialdemokratiska majoriteten
vill sända när den minskar stödet till dessa brottsoffer
när de ska uppträda inför domstolen. Hur har man
tänkt att det ska räcka med ett par timmar i stöd? Det
vore intressant att höra någon kommentar om det
senare.
Den förändring som genomförts av rättshjälpen
har gjort att många får svårare att få sin sak prövad.
Det leder till mycket mer taffliga kontakter, mindre
professionalism och till att många människor i t.ex.
familjemål kanske gräver ned sig i skyttegravar där
det finns en enda stor förlorare, och det är oftast bar-
nen.
Det finns en hel del att önska när det gäller krimi-
nalvården. Jag hänvisar till de reservationer som
Folkpartiet liberalerna står bakom som frigivnings-
förberedelser, barn till dömda, lekmannaövervakare
och frivårdens resurser. Allting handlar om att få
denna verksamhet att bli något mer effektiv så att det
inte hela tiden är som när man spelar flipper med
board return, dvs. att frågorna hela tiden kommer
tillbaka.
Det måste vara något tryck att lyfta dessa männi-
skor ur deras eländiga situation så att de kan komma
till rätta med ett missbruk och skaffa sig lite hyggliga
läs- och skrivkunskaper så att de kan komma till ett
hederligt liv. Det är det enda sätt dessa människor kan
betala tillbaka den skuld - och den är ofta stor, inte
minst ekonomiskt - de har till samhället.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis som många
andra tacka kansliet. Det lotsar med stor skicklighet
en mängd olika mer eller mindre kvalificerade förslag
genom systemet på ett väldigt professionellt sätt. Det
är en professionalitet som man också återfinner i de
flesta rättsvårdande myndigheter som domstol, åkla-
gare och polis, och också hos de andra myndigheterna
för den delen. Det gör att systemet trots den politiska
ryckigheten och tummelplatsen fungerar så pass bra.
Jag möter också verksamheter som fungerar riktigt
bra.
Jag vill också tacka mina kolleger för en bra höst.
Det är trevligt att samarbeta och jobba med er i justi-
tieutskottet. Jag hoppas på ett rättssäkrare 2002.

Anf. 27 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Som vanligt finns det väl i de stora
dragen inte så stora åsiktsskillnader mellan vad Johan
Carlsson och jag tycker. Det kanske också finns his-
toriska skäl som visar att våra partier ändå haft gans-
ka mycket samsyn när det gäller behov av sociala
insatser, human kriminalvård och annat. Det gör det
då ännu mer intressant att veta vad Folkpartiet skulle
göra i en tilltänkt borgerlig regeringen.
Min första fråga gäller straff för ungdomar. Kan
Johan Pehrson tänka sig att genomföra den skarpa
straffskärpning som Moderaterna föreslår? Den andra
frågan gäller resurserna. Kan Johan Pehrson tänka sig
att exempelvis sänka u-hjälpen, som Moderaterna
vill, eller införa karensdagar i sjukförsäkringen, som
kd vill och genomföra deras stora överbud och sats-
ning på verksamheten?
Den tredje frågan handlar om frigivningsförbere-
delse. Där går Moderaterna åt ett håll och de andra
borgerliga partierna åt ett annat håll. Kan Johan
Pehrson tänka sig att i en borgerlig regeringen vara
med på att man skärper reglerna såsom Moderaterna
vill?
Fru talman! Jag vet att man aldrig brukar några
svar av några borgerliga företrädare på den här typen
av frågor. Men nu har vi för en gångs skull en parti-
sekreterare här, och han måste ändå kunna svara på
den typen av frågor.

Anf. 28 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Man kan nästa tro att det mest intres-
santa vi nyss diskuterade var vad Ingvar Carlsson
skulle säga, men det är inte fallet.
Till detta med brott och straff. Jag tycker att Mo-
deraterna visar upp ett fint engagemang i frågan för
att möta de många människor som utsätts för våld och
övergrepp. Det är människor som har blivit djupt
kränkta. Däremot tycker jag att det har lite fel åt-
gärdsprogram. Det förslag som man har hämtat inspi-
ration till från medeltiden tycker jag är mindre lyckat.
Men det är min uppfattning. Det är rätt engagemang,
men fel åtgärder.
Frågan om resurser handlar rätt mycket om effek-
tivitet. Det handlar om att utnyttja resurserna bättre.
Det finns en utredning som säger att om poliserna får
vara poliser leder det till att vi får 500 nya poliser
utan en enda krona. Det vore väl önskvärt.
Om vi ska leta resurser kan jag direkt hitta några
smarta åtgärder. Vi kan väl stoppa avdragsrätten för
fackföreningsavgifter. Då får vi rätt många sköna
miljarder till angelägna satsningar. Det räcker både
till poliser och annat.
Vad gäller frigivning och synen på kriminalpoliti-
ken har de skärpningar som vi har sett under hela
1990-talet genomförts av s och m i skönt samför-
stånd. Det som inledde 1990-talet har fullföljts av
socialdemokratiska regeringar. Det finns många även
inom Ingvar Johnssons parti som är lite oroliga över
den utvecklingen, att det har blivit alltmer repressivt,
fler s.k. hårdare tag och mindre intellektuell fokuse-
ring på verkningsfulla åtgärder.

Anf. 29 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaren. Om jag förstod
innebörden menade Johan Pehrsson att han inte kan
tänka sig vad Moderaterna tycker på de tre frågor
som jag ställde. Jag hoppas att vi aldrig behöver
uppleva hur en sådan kompromiss skulle gå till väga.
Det är intressant att notera att de stora påslag till
rättsväsendet som Moderaterna och Kristdemokrater-
na har inte finns i något realistiskt borgerligt rege-
ringsalternativ. Det skulle Johan Pehrson stoppa. Jag
tackar för det beskedet.

Anf. 30 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det var lite väl hastigt. Det är en sak
som vi är riktigt säkra på efter den här debatten, fru
talman. Om det blir maktskifte om mindre än tio
månader blir det mer resurser till rättsväsendet, och
det är resurser som är nödvändiga. Det blir dessutom
ett engagemang i dessa frågor som detta område såväl
behöver.
Sedan får vi inom borgerligheten lösa problemet
med vår olika syn på vilka åtgärder som är mest ef-
fektiva. Men vi kommer att ha ett ganska entusiastiskt
arbete för att göra vårt rättssystem mycket bättre och
rättstryggare. Det är slut på tummelplats för ryckighet
och experiment, oavsett om det gäller polis eller
domstolsutveckling, eller snarare avveckling.

Anf. 31 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Demonstrationerna i Malmö under
Sveriges ordförandetid, demonstrationerna i Göteborg
samt terroristattackerna i USA innebär att händelser
av extraordinär karaktär under detta år har påverkat
rättsväsendets organisation, metoder, etik- och moral-
frågor och lagstiftning. Som har sagts har det satt
tilliten på rättssystemet på prov och även blottat bris-
ter i systemet.
Fru talman! Indirekt kommer EU och dess institu-
tioner i samtliga fall i fokus.
Erfarenheterna reser också frågor och tankar. Alla
demonstranter kan inte dras över en kam. Jag ifråga-
sätter polisens kännedom om politiska och ideella
grupper. Många ungdomar och vuxna som demon-
strerade, var de i polisens ögon fiender mot staten
eller samhällsmedborgare som polisen ska inkludera i
begreppet värna medborgarnas trygghet?
Användningen av skjutvapen och andra alternativ
är en fråga, liksom lagstiftning i raketfart utan tid till
eftertanke, som vi här har debatterat, rättssäkerheten i
andra hand och konsekvenserna i tredje.
Vi erfar, fru talman, att mer och mer inom rättsvä-
sendet bestäms och avgörs överstatligt, med endast
regeringen och dess representanter vid mötena.
En stor del av rättsväsendets budget går till EU-
samarbetet. Den totala notan för Malmö, Göteborg
och andra insatser när det gäller polisen är ännu inte
klar - vi kan inte se den siffran. Men även en stor del
av rättsväsendets budget går till myndighetstjänster
och resor som företas i det allt intensivare samarbetet
inom tredje pelaren, med utökningen av EU:s organi-
sation och befogenheter med personal.
Europol har på ett bräde tillförts 15 nya medarbe-
tare. Eurojust måste ha två svenska åklagare på heltid.
Det är domstolsakademi, polisakademi och brotts-
förebyggande nätverk. Just nu diskuteras om en ge-
mensam gränspolis ska skapas. Italien utreder frågan,
och Finland driver på.
Det börjar alltid med en grupp, som sprids till ett
nätverk, som blir en organisation, som får en utök-
ning, och sedan blir det överstatlighet.
Fru talman! Miljöpartiet motsätter sig planerna på
en EU-gränspolis. Den frågan borde inte ens ha lett
till en utredning.
EU-samarbetet utgör alltså en ökande andel av ut-
giftsområdets verksamhet, och regeringen konstaterar
att området polisiärt och rättsligt samarbete framstår
som ett av de allra mest expansiva samarbetsområde-
na just nu. Regeringen ivrar för detta - landet som
vill gå längst.
Målet för rättsväsendet är den enskildes rätt-
strygghet och rättssäkerhet, men det finns en tendens
att detta naggas i kanten. Principen om ömsesidigt
erkännande och att ovillkorligt lita på de andra med-
lemsstaternas rättssystem kan leda till ändringar i
både regelverk och arbetsmetoder för domstolar,
åklagare och polisen.
En majoritet av partierna har gett sitt stöd till den-
na utveckling, men Miljöpartiet efterlyser en helhets-
syn och en konsekvensanalys.
Målet för kommunalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka tryggheten för människor. Med
Miljöpartiets politik - om vi ensamma hade fått härs-
ka - hade mer resurser kunnat gå till nätverk och
problembaserad och brottsförebyggande verksamhet.
Men EU-samarbetet kräver, som sagt var, mer och
mer pengar.
Med denna markering, fru talman, står jag i övrigt
bakom budgetförslaget för utgiftsområde 4.
Alla partier har samma påse pengar att fördela till
de olika utgiftsområdena. De partier som ökar på
rättsväsendets budget borde också tala om vilka andra
utgiftsområden som får mindre för att medborgarna
ska kunna få en helhetsbild.
Kriminalpolitiken måste, enligt vårt sätt att se det,
utgå från kunskapen om brottsligheten och måste
innefatta åtgärder inom samhällets alla sfärer och på
samhällets olika nivåer. Kriminalpolitiken måste vara
en integrerad del av samhällspolitiken. En framgångs-
rik kriminalpolitik kan bara drivas inom ramen för
allmän välfärdspolitik, som innefattar mål om social
trygghet, rättvis fördelning och stärkt solidaritet män-
niskor emellan.
Som sagts tidigare, är det väl här skiljelinjen går
mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemo-
kraterna å ena sidan och i synnerhet Moderaterna å
andra sidan.
Samhällets insatser för barn och ungdomar, för
alla dem som inte har föräldrar som av någon anled-
ning kan ta föräldraansvaret, måste vara effektivt.
Verksamheten inom skola och socialtjänst är centrala
delar av kriminalpolitik byggd på helhetssyn och
kunskap.
Moderaternas Fredrik Reinfeldt har också fångat
upp människors oro och rädsla, men när det kommer
till kunskap negligerar han detta. Det är oerhört in-
tressant att finna att man avfärdar både forskarna på
BRÅ och kriminologerna på Stockholms universitet
osv. som förståsigpåare, som om våldet och oron inte
fanns.
Det är oerhört farligt att gå på mediernas bilder,
för där vill man ju skapa sensation. Det har också
visat sig i forskningen när det gäller ungdomsbrott,
för forskare som har följt den här utvecklingen, att
politiker i alldeles för hög grad har reagerat på medi-
ernas skildringar och inte sett på den kunskapsbase-
rade forskningen. Det är en fara. Politiska beslut kan
inte fattas på de premisserna.
Jag kommer från en konferens om barns och ung-
domars brottslighet som BRÅ har arrangerat både i
går och i dag. Det är mycket intressant att höra att
Fredrik Reinfeldt också har kommit från denna kon-
ferens, för det är inte samma bild som ges. Visserli-
gen är det riktigt att rån och grövre brott bland ung-
domar som är 15-17 år har ökat, men det är inte så
massivt som man kan få en tanke om och en känsla
av när Fredrik Reinfeldt återger det.
Vi måste gå på statistiken för dem som lagförs för
brotten. Antalet lagföringar år 2000 för 15-17-åringar
var ca 12 000. Av dem var den största delen, 6 300,
brott mot förmögenhet, dvs. snatteri, stöld och till-
grepp av fortskaffningsmedel. 2 000 av dem var brott
mot person, varav 1 378 var misshandel.
Jag tycker inte att detta är en bra utveckling, att vi
ser en ökning, men det är inte ett så stort antal - det
måste vi ha klart för oss. Men det är inte bra med en
ökning.
Jag hörde också att ungdomar som har blivit ut-
satta för rånen - oftast mobiltelefoner men också
pengar osv. - får hjälp. Det finns tre personer på
Polishuset på Kungsholmen som täcker Stockholms
län där brottsoffer får komma till samtal. Det var
mycket intressant att höra hur det gick till.
De ungdomar som har blivit utsatta för brott, dvs.
brottsoffren, gav nästan samtliga en skildring av att
när rånen hade begåtts fanns det fullt med vuxna i
deras närhet. När man frågade varför de inte skrek på
hjälp eller sade till, svarade de att de gjorde det men
att inga vuxna reagerade.
Då hjälper det inte hur många poliser vi än har.
Poliser kan ju inte omgärda ungdomarna hela tiden,
utan det måste vuxenvärlden göra.
Varför hjälper inte de vuxna när de ser ungdomar
råka illa ut? Varför har vuxna blivit rädda för ungdo-
mar. Det är samma tendens inom skolvärlden. Detta
är ett kapitel att utreda för sig.
Det konstaterades också på BRÅ:s föreläsningar
att det har förts en konstant kriminalpolitik, att den
inte har blivit mjukare. Det är ungefär samma om
man ser från 90-talet fram till år 2000. Domstolarna
dömer ungefär på samma sätt under den här perioden.
Det har alltså inte skett något drastiskt.
Sammanfattningsvis när man ser på ungdoms-
brotten kan man säga att det är en positiv kurva, som
går ned, förutom när det gäller våldet, som har ökat.
Alla andra typer av brottslighet har gått ned.
Kriminalpolitiken och samtliga åtgärder som vid-
tas inom rättsväsendet ska bygga på kunskap om
brottsligheten, dess orsaker och effekter och vidtagna
åtgärder. Vi får en bra kunskapskälla genom BRÅ:s
alla skrifter och undersökningar som ges ut. Det är
väl en självklarhet att vi måste ta del av detta. Vi kan
inte styras, som jag sade, av mediernas skildringar.
Av den totala budget som vi har på 24 miljarder
för budgetåret 2002 fördelas den största delen, 13,7
miljarder, till polisen. Det är över hälften.
Under perioden 2002-2004 höjs anslagsramen
med 2 miljarder utöver pris- och löneomräkningen.
Det innebär, fru talman, fler civila specialister, re-
krytering av poliser och även åtgärder mot gles-
bygdsproblematiken. Det är viktigt att det sker för-
ändringar här. Det pågår också en utredning som ser
över glesbygdsproblematiken. Men det är också vik-
tigt med ledarskap och organisation, att polisen vågar
och kan ta in hjälp utifrån, inte minst när det gäller
metodik och psykologi.
Miljöpartiet vill trycka på några delar som vi
tycker är viktiga. Det är tack vare vår envisa kamp för
en bättre behandling av miljöbrott som det nu finns
en särskild avdelning under Riksåklagaren som har
ett nationellt ansvar. Tyvärr, måste jag säga, lyckades
vi inte nå fram i förhandlingarna med att tillsätta de
tio extra miljöåklagare som Riksåklagaren behövde.
Däremot fick vi 15 miljoner, öronmärkta pengar inom
polisen, att använda för bekämpning av miljöbrott.
Jag hoppas att dessa används till att anställa poliser
som på heltid kan utreda miljöbrott.
Under 2000-talet avsatte polisen 11 miljoner, ock-
så av särskilt anvisade medel. Jag tycker att dessa
borde ha använts mer till just heltidsanställda poliser
eller civila specialister med ekologi och biologi som
huvudämnen.
När det gäller domstolarna är det nu ett moratori-
um på att göra förändringar inom tingsrätterna. Det
som har gjorts tycker jag har varit en bra förändring,
men för att gå vidare måste vi ha en utvärdering. Inte
minst Sveriges geografi ställer speciella krav på till-
gängligheten.
Men den viktigare frågan för domstolsväsendet är
den kommande domarutbildningen, som måste för-
ändras. Den nuvarande formen är inte en form som
passar i det moderna samhället. Om detta har jag
framfört åsikter i 1995 års domstolskommitté. Då var
det inte många som höll med mig, men i dag är det
tydligt att det behövs en förändring då man har svårt
att rekrytera människor.
Jag önskar, fru talman, att alla de målformulering-
ar och prioriteringar i budgetpropositionen för de
enskilda myndigheterna skulle vara en obligatorisk
lösning när det gäller arbetstiden, inte enbart för
verksamhetschefer utan för alla anställda inom rätts-
väsendets myndigheter. Alla kunde då i gemensam
anda planera utifrån målformuleringarna.
Det är också viktigt att det sker en verksamhets-
uppföljning, en effektiv budgetkontroll och en led-
ningsorganisation med ett ledarskap som inte är py-
ramidformat med enbart ordergivning.
Till sist, fru talman, den internationella insatsstyr-
kan mot terrorism, som inrättades 1988-1989. Den
har aldrig använts en enda gång för detta ändamål.
Det ska vi vara glada för, men samtidigt är det ju ett
problem att ha en styrka som aldrig utnyttjas på ett
resursriktigt sätt. Därför kunde andra arbetsuppgifter
ingå i den internationella insatsstyrkans uppgifter.
Det var alldeles nyligen som vi införde denna änd-
ring. 50 % av tiden måste de öva och se om sitt mate-
rial, men resterande tid skulle de kunna vara ute i
landet om de fick beredskap. Men de måste också ha
erfarenhet av vanligt polisarbete bland andra poliser.
Nu är jag bekymrad, fru talman, för hur detta ska
bli, för plötsligt bytte Vänsterpartiet sida utan att vi,
som jag tycker, har fått något riktigt underlag för
detta.
Stockholms läns polisresurser kommer att minska,
och där behövs ju dessa resurser - en styrka på 50-55
man. Det är bekymmersamt redan som det är. Vad är
då det bästa resursutnyttjandet? Vad ska de resterande
50 procenten göra när de inte ska ingå i Stockholms
län och delta i det övriga arbetet? Nu är detta en iso-
lerad grupp som bara ska tränas. Hur många gånger
de kommer att användas är det ingen som vet. Vad
ska de göra resten av tiden? Det är ett stort frågeteck-
en.
Av Rikspolisstyrelsens promemoria år 2000 fram-
går att en överföring av en operativ resurs, att föra
över insatsstyrkan till central nivå, skulle vara ett
avsteg från den grundläggande principen att det ope-
rativa polisarbetet så långt som möjligt ska ske med
lokalt placerade resurser. Det måste därför finnas
mycket starka skäl för att göra en sådan förändring.
Vilka, Vänsterpartiet och de borgerliga partierna, är
de starka skälen?
Det är också att föredra att insatsstyrkan knyts till
en lokal polismyndighet med hänsyn till behovet att
varva arbetet i insatsstyrkan med vardagligt polisar-
bete. Rikspolisstyrelsen vill inte göra förändringar
utan vill behålla den under polismyndigheterna i
Stockholms län. Detta var alltså Rikspolisstyrelsens
synpunkter.
När det gäller länspolischeferna vet jag att det är
en stor majoritet av länspolischeferna som också vill
ha det på detta sätt. Nu måste varje länspolismyndig-
het avstå medel från sina resurser, som de säger, till
insatsstyrkan som bara ska öva och inte göra någon-
ting annat.
Jag är alltså bekymrad också för att en isolerad
grupp kan skapa egna referensramar och endast
åstundar skarpa uppdrag. Den här gruppen är väldigt
bra på att lobba.
Jag yrkar bifall till reservation 11.

Anf. 32 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Kia Andreasson har varit på BRÅ:s
informationsdagar om bl.a. brottsstatistik, och så
hävdar hon att ökningen inte är så kraftig. Jag vet inte
om Kia Andreasson har varit särskilt uppmärksam,
för den rapport som presenterades där visade bl.a. att
ungdomsbrotten har fördubblats sedan 1990 och att
våldsbrotten bland unga, 15-17 år, ökat med 30 %.
Professor Kühlhorn, som har tagit fram dessa under-
sökningar på uppdrag av Statens institutionsstyrelse,
säger också att detta bl.a. beror på den misslyckade
integrationspolitiken.
Min ena fråga till Kia Andreasson är: Om det inte
finns några problem med ökad brottslighet bland de
unga, finns det då heller inte någon integrationspro-
blematik ute i våra ytterområden?
I rapporten sade man också att socialtjänsten inte
klarar av att fånga upp de här ungdomarna när det
verkligen har gått snett. Då är min fråga om Kia And-
reasson tycker att det här är angeläget. Är Kia Andre-
asson i så fall beredd att satsa mer på kommunerna
för att de ska kunna satsa mer pengar på socialtjäns-
ten, eller hur har Kia Andreasson och Miljöpartiet
tänkt lösa frågan?
När det gäller den internationella insatsstyrkan
kan jag bara konstatera att Kia Andreasson är alldeles
för dåligt insatt för att över huvud taget kommentera
frågan. Det handlar inte om att polismyndigheterna
ute i landet tyckte att det var så självklart att insats-
styrkan skulle ligga kvar under Stockholms polis-
myndighet. Vilka är det som är länspolismästare ute i
länen? Det tycker jag att Kia Andreasson ska titta på.
Vilken politisk tillhörighet har de? Hur ser deras
tjänster ut? Skulle de kunna uttala sig hur som helst
om den internationella insatsstyrkan?
Däremot har jag hört att det ena länet efter det
andra, inte mindre än sex län den här hösten, inte har
kunnat ta tjänster från insatsstyrkan på grund av att
man inte har haft resurser till det.

Anf. 33 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det är som vanligt ett stort batteri av
frågor. Jag hann inte uppfatta alla, men jag börjar
med den sista om insatsstyrkan.
Jag förstår inte att Ragnwi Marcelind tror att läns-
polischeferna skulle ha någon munkavle på sig. De
har fått frågan vad de tycker vore det bästa, och de
har svarat att det bästa vore att ha insatsstyrkan under
Stockholms läns polisdistrikt och att kunna utnyttja
den när de tycker att det behövs. Om länspolismäs-
tarna anser att de när behovet uppstår ändå kan få ta
del av insatsstyrkan och de är tillfreds med det, för-
står jag inte varför man ska blanda in politiska åsik-
ter. Det är så fjärran så det kan jag inte förstå.
När det gäller rån och grov misshandel, som har
ökat i åldersgruppen 15-17 år, är läget allvarligt. Men
man kan få skenet att det har varit en ökning precis
rakt upp. Så stor är den inte om man ser på den. Det
är en ökning, och det måste vi naturligtvis ta på oer-
hört stort allvar. Vi måste titta på vad vi ska göra. Det
var där jag också kom in på vuxenperspektivet. Det är
inte bara poliser eller lagstiftning som kan lösa denna
fråga. Det är det allmänna, det omgärdande samhället
med alla de vuxna som finns där.

Anf. 34 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Min följdfråga när det gäller Natio-
nella insatsstyrkan handlar om det som Kia Andreas-
son sade om att vi inte har varit utsatta för några
terrordåd. Vi har inte behövt använda den här styrkan.
Är det Kia Andreassons och Miljöpartiets uppfattning
att vi inte behöver ha någon beredskap för terrordåd i
Sverige? Det blir ju en konsekvens av det sagda.
När det gäller att det inte är så farligt att den här
ungdomskriminaliteten har ökat vill jag säga att det
faktiskt är så att den har fördubblats. Det är en alar-
merande klocka för mig. Jag har statistiken bredvid
mig här på bänken, Kia Andreasson. Statistiken visar
att detta har fördubblats. Då menar jag att man ändå
måste ta det som en oroande signal, inte minst till oss
politiker, rörande vad vi gör för att åtgärda detta.
Sedan gäller det detta att prioritera olika saker och
var vi tar våra pengar ifrån. Det är klart att vi priorite-
rar olika. Kia Andreasson och jag prioriterar väldigt
olika saker. Vi vill hellre ha fler poliser på gator och
torg som skapar trygghet för samhällsmedborgarna än
vi vill lägga våra miljoner på fler byråkrater i Rege-
ringskansliet.

Anf. 35 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Eftersom Nationella insatsstyrkan inte
har använts en enda gång menar jag att den också
måste användas på ett annat sätt, i det vardagliga
polisarbetet. Man kan inte ha en insatsstyrka som inte
får användas utan bara övar, övar och övar. Man
måste också använda dess resurser till annat. Därför
har det passat bra i Stockholms län. Det har också
varit bra att den har kunnat användas på det sätt som
skedde för några år sedan. Den har kunnat användas
ute i landet när det behövdes. Jag tycker att det var en
bra och lagom överenskommelse som inte borde
ställa till med så stora problem som jag ser att det kan
bli när man har en isolerad grupp som inte deltar i det
vanliga polisarbetet.
Sedan gäller det ungdomars mest frekventa brott.
Om man jämför 1990 och 2000 är det riktigt att det
har fördubblats. Det är grov misshandel och rån,
speciellt då rörande mobiltelefoner, som är en ny
företeelse - eller det är nytt att ungdomar så frekvent
gör detta. Det har också gjort att denna kurva har
blivit så mycket högre. Mord och dråp och dödligt
våld har däremot legat konstant under den här tids-
rymden.

Anf. 36 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Kia Andreasson
vad hon säger om vikten av uppföljning. Tidigare har
vi satsat 20 miljoner kronor på miljöbrott, bl.a. på
utbildning av både miljöåklagare och miljöpoliser.
Nu satsas det ytterligare 15 miljoner kronor till miljö-
poliser. Det är viktigt att följa upp hur dessa resurser
har använts. Har de prioriterats just till miljöbrott? I
juni i år ligger det 3 000 brottsmisstankar avseende
brott mot miljön. Poliser som arbetar med miljö-
brottsutredningar finns på väldigt få ställen. Detta är
faktauppgifter som inte har hämtats ur några bilder i
medierna.

Anf. 37 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag är fullständigt överens med Gun-
nel Wallin. Det är precis så här det ser ut. Därför
behövs de här öronmärkta pengarna nu. Visst finns
det ett behov av att följa upp detta. Polisen har en
redovisningsskyldighet. Man får i regleringsbrevet
reda på hur man ska använda de här pengarna. Efter-
som det står redan i budgeten - det är väldigt ovanligt
att man öronmärker pengar - måste detta redovisas.
Det är så det ska vara.

Anf. 38 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Kia Andreasson, det hjälper inte med
öronmärkta pengar. Det var ju de tidigare medlen
också. De var också öronmärkta. Det hjälper inte
heller att det står i budgeten. Där står det mycket som
det sedan inte händer mycket med ändå. Det måste till
andra åtgärder. Med tanke på den position som Kia
Andreasson har när det gäller beslut vore det väl
viktigt att driva detta.

Anf. 39 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Ja, det är precis det vi ska göra under
denna period.

Anf. 40 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ska kommentera det här med Na-
tionella insatsstyrkan och vad som har varit viktigt för
Vänsterpartiet när vi har tittat på den frågan. Det
första var: Behöver vi en nationell insatsstyrka mot
terrorism? Särskilt i dagens läge har det varit mycket
klart och tydligt för oss att vi behöver ha den här
speciella kompetensen. Nu har vi byggt upp den na-
tionella insatsstyrkan.
När vi sedan placerade den under Stock-
holmsmyndigheten och man gjorde en uppföljning för
två och ett halvt år sedan konstaterade man att styr-
kan hade förlorat i kompetens. Man hade förlorat i
utrustning. Det fungerade ytterst dåligt när det låg
under länsmyndigheten här i Stockholm. Det här sade
man i en utredning. Det sade länspolismästarna, och
det sade också rikspolischefen.
Vi i Vänsterpartiet sade redan då att vi ansåg att
det var väldigt allvarligt att man inte fungerade på ett
bra sätt och att de här konflikterna fanns. Därför gick
vi sedan med på en överenskommelse om att Rikspo-
lisstyrelsen skulle ta ett starkare grepp om styrkan.
Man skulle följa upp deras utrustning och se till att
det fungerade.
När man sedan gjorde en inspektion för ett år se-
dan kvarstod i stort sett samma problem. Till viss del
hade vissa problem förvärrats. Nu har man följt upp
det här. Man håller på att titta på det. Vid den sista
inspektionen för ett år sedan var det nio av tio av dem
som inspekterade som sade att man borde flytta på
den här styrkan. I dag är det inte alls samma ställ-
ningstagande ute hos länspolismyndigheterna.
Vi anser att styrkan behövs. Den måste ha en hög
kapacitet. När den inte fungerar tycker vi att det efter
två och ett halvt år är dags att göra slag i saken. Det
här var alltså inget nytt påfund från Vänsterpartiet
utan vi tror att det här kommer att bli bra.

Anf. 41 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det skulle inte vara samma inställ-
ning hos länspolischeferna. Hur vet Alice Åström
det? Jag har inte sett något dokument som säger att
det har ändrats. Vad är det för dokument? Man skulle
ha förlorat i kompetens. Det som framkom i inspek-
tionen skulle ju åtgärdas. Man har avsatt pengar för
att rätta till bristerna. Det kan ju likaväl ske under
länspolismyndigheten i Stockholm. Det är ingen
skillnad.
Jag skulle vilja ha kommentarer om vad denna in-
satsstyrka göra. Ska de öva mer än 50 % nu? Vad ska
hända med resten av tiden om de nu inte får uppdrag
ute i landet?

Anf. 42 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! För det första kan man titta på den in-
spektion som gjordes för knappt ett år sedan där nio
av tio - och det fanns också länspolismästare med i
inspektionen - ansåg att man inte hade fått det att
fungera. Kia Andreasson säger att det här kan man
väl åtgärda, det kan väl gå lika bra när det ligger
under Stockholmsmyndigheten. När man ser en verk-
samhet som under tre års tid har dragits med samma
problem och man fortfarande inte har kunnat lösa
dem, då måste man vara beredd att vidta åtgärder.
Sedan vill jag lyfta upp två saker till. Den ena är
när Kia Andreasson säger att de kommer att bli en
isolerad grupp. Jag vet inte om Kia Andreasson be-
traktar Rikskriminalen som en isolerad grupp. De
ligger också under RPS och jobbar över hela landet.
Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att behovet av
denna styrka när det gäller grov organiserad brotts-
lighet och särskilda händelser är väldigt stort ute i
landet. Det vi ser i dag, det vi från Vänsterpartiet ser
som ett problem, är att man hos vissa länsmyndighe-
ter bygger upp sina egna små insatsstyrkor som inte
har samma kompetens. Man slösar med resurser när
man ska bygga upp det på två nivåer. Vi bör använda
den kompetens som finns. Men vi i Vänsterpartiet har
sett det som en viktig demokratisk aspekt. När man
har en styrka med den höga profilen, med den utbild-
ningen och med ett speciellt uppdrag är det oerhört
viktigt att veta när den styrkan används, vem som har
fattat besluten och att man kan följa hela processen.
I dag möter jag ofta både journalister och demon-
stranter som säger att man satte in nationella insats-
styrkan. Det gjorde man inte alls. Det var insatsstyr-
kan fastän det var under de 50 procenten som jobbade
hos Polismyndigheten i Stockholm. Det ser vi som en
tydlig brist att man inte kan klargöra när man använ-
der en sådan specialresurs och vem som fattar beslut
om det.

Anf. 43 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag förstår inte argumentet att de inte
skulle kunna användas i hela landet om de var under
Stockholms län. Man har möjligheten i dag att göra
det, och det har det också gjorts. Anledningen till att
jag befarar att detta kan bli en isolerad grupp är att
man inte riktigt kan jämföra med rikskriminalen. Det
är ett ganska litet gäng som hela tiden ska öva på
dessa skarpa uppdrag.
När jag har besökt nationella insatsstyrkan har jag
sett att det primära är att bara ha sådana uppdrag. Jag
tycker att det är värdefullt för en sådan styrka att även
delta i vanligt polisarbete. Det ger ett annat perspek-
tiv än att bara jaga dessa skarpa uppdrag.

Anf. 44 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Fru talman! Man blir lite rastlös när man sitter i
tre timmar och lyssnar på andra. Å andra sidan tycker
jag att det har varit väldigt intressant att höra alla
partiers ideologiska uppfattningar i olika frågor. Jag
tycker att det faktiskt är väldigt bra att vi försöker
hålla en mycket hög debattkvalitet. Vi var här i fre-
dags. Det var andra konstellationer. Vi är här i dag.
Nu är det nya konstellationer. Men vi håller oss till
sakfrågor. Jag tror inte att jag under de här tre tim-
marna har hört något enda personangrepp, som i
andra sammanhang är så vanliga och trista och där
man ger sig på varandras personliga egenskaper i
stället för att hålla sig till sakpolitiken.
Jag tycker att det har varit väldigt roligt och in-
tressant att lyssna. Däremot har man inte kunnat und-
gå en viss irritation på vissa håll, en viss irritation
över att saker och ting har förändrats. Så är det ju.
Det här är min första budgetdebatt. Men det är så
att under ett antal år skedde det neddragningar inom
skolan, sjukvården och rättsväsendet. Det gjorde
regeringen därför att man var tvungen att ta ett an-
svar. Man gjorde det tillsammans med samarbetspar-
tierna för att kunna göra de satsningar som nu görs på
just dessa områden. Det är klart att man i opposition
inte har det ansvaret. Då kan man kritisera även vid
sådana tillfällen. Men nu är alltså läget annorlunda.
Nu gör regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet
den största satsningen någonsin på rättsväsendet.
Aldrig någonsin i Sverige har det gjorts en så stor
satsning. Detta är ett faktum som det inte går att
blunda för.
Detta gäller inte minst inom polisen. Vi har på
kort tid gått från en till tre polisutbildningar. Vi har
nu kapacitet att börja utbilda någonstans mellan 700
och 900 nya poliser per år. Dessutom finns de utred-
ningar som Johan Pehrson nämnde och som gör att vi
förhoppningsvis kan renodla uppgifterna, vilket gör
att ännu fler poliser kan arbeta med de saker som jag
tycker att de ska ägna sig åt, nämligen brottsbekämp-
ning och förebyggande arbete.
Man kan naturligtvis nu ge sig in i ett hypotetiskt
aktionsförfarande och säga att 2006 ska det vara si
och så många, vi ska 19 000 eller 20 000 poliser.
Javisst, låt oss ha de diskussionerna när det så gäller,
men det går inte att öka hur mycket som helst varje år
om vi ska behålla den höga standard på polisen som
jag i alla fall anser att vi ska ha. Som sagt: Det som
gäller nu är den största satsningen någonsin, och det
innebär att målet är att det 2004 ska vara 17 000 poli-
ser i Sverige, mer än det någonsin har varit.
Låt oss sedan i valrörelsen 2006 och kanske ännu
senare diskutera om det ska vara 18 000, 19 000 eller
20 000. Det enda vi vet nu är att den här satsningen,
som vi har gjort tillsammans, är en satsning som
kommer att fortsätta.
Polisen ska ägna sig åt brottsbekämpning och
brottsförebyggande. De betyder oerhört mycket i de
brottsförebyggande råd som nu finns i 200 av landets
kommuner. Det allra viktigaste är just att förhindra att
våra ungdomar hamnar i droger och kriminalitet.
Det har talats här lite om välfärdsstatens betydel-
se. Jag tror att de allra flesta faktiskt håller med om
att det finns en klar koppling mellan sociala orsaker
och brottslighet - ju mindre inkomstskillnader, ju
mindre sociala skillnader, desto färre brott. Och vice-
versa: Ju större inkomstskillnader, ju större sociala
klyftor, desto grövre och större brottslighet. Så har
det varit i alla tider, så är det överallt. Det finns orsa-
ker till att människor begår brott. Det är ingen slump
vilka som begår brott och var de begås. Det är därför
så oerhört viktigt att se helheten och att göra de sats-
ningar som vi nu gör tillsammans på familjen, den
särskilda storstadssatsningen för att minska segrega-
tionen, de särskilda satsningar på skolan som gör att
fler vuxna kommer ut dit, satsningar för att öka den
sociala kontrollen på våra barn och ungdomar. Det är
det här som också vid sidan av satsningen på polisen
och rättsväsendet är så viktigt. Det går inte att bryta
ut olika delar. Det är det som är strategin, Ragnwi
Marcelind. Det är helheten som är det viktiga. Man
kan inte isolera olika delar.
Det har kommit uppgifter om brottsligheten. Vi
vet att den totala brottsligheten, trots att många försö-
ker ge en annan bild, inte har ökat sammanlagt. Det
finns vissa delar som är väldigt oroväckande - narko-
tikabrottsligheten bland ungdomar. Den rapport som
nu kom tycker jag är mycket oroande. Det ges förkla-
ringar där. Jag har inte varit på BRÅ-konferensen,
men jag har tagit del av den. Det är alldeles tydligt att
det finns orsaker, vi står inför nya situationer. Det
handlar om andra saker än bara dem som vi är vana
att diskutera här. Det är oerhört viktigt att den här
forskningen finns.
Det går inte att säga som Fredrik Reinfeldt att det
är förståsigpåare. Det är som sagt oerhört viktigt att vi
har den här forskningen. Det är jättebra. Jag är över-
tygad om att Fredrik Reinfeldt och Johan Pehrson och
alla vi här gör allt vad vi kan för att sätta oss in i de
här frågorna och verkligen arbetar seriöst med dem.
Men vi behöver också den här forskningen. Jag har i
varje fall inte tagit del av någon forskning som säger
att högre straff är receptet. Jag har aldrig tagit del av
sådan forskning. Jag har tagit del av massor av forsk-
ning som säger motsatsen. Det är därför som man inte
kan säga: Nej, de som står för forskningen är förstå-
sigpåare.
Likadant kan det finnas olika uppfattningar om
hur mycket man ska lägga sig i domstolarnas arbete.
Det är så att domstolar utvecklar sin praxis. I vissa
avseenden, som vid grov misshandel, ligger de lägre i
förhållande till straffskalan. Och när det sker har det
naturligtvis samband med att det är yngre brottsling-
ar, precis i enlighet med lagen. Vissa straff utvecklas
och blir högre. Vi vet att straff för mord och grova
narkotikabrott har utvecklats och blivit högre. Vi kan
ha synpunkter på det personligen. Men vi politiker
kan inte gå in och säga till domstolarna vid enskilda
brott att här borde ni döma högre, utan det handlar
om domstolarnas praxis. Sedan kan vi naturligtvis,
om det är en majoritet för det i riksdagen, göra la-
gändringar, höja straffen och säga att för grov miss-
handel ska minimum vara fyra år. Men vi kan inte
tala om för domstolarna hur de ska döma. Då är vi
inne på ett område där vi inte ska vara. Det är alltså
viktigt att hela tiden fortsätta arbetet och jämföra
skillnaderna.
När det gäller ungdomar är det mycket viktigt att
tidigt göra de insatser som nu görs med de 5 miljarder
som satsas på skolor och daghem. Vi vet att proble-
men uppstår tidigt. Många säger att man kan se det
tidigt, och då måste insatserna göras. Man kan inte
vänta tills ungdomarna har blivit straffmyndiga och
tro att man minsann kan visa att man inte accepterar
deras beteende och att straffen ska vara högre för att
visa att brott inte ska begås.
När ungdomar kommer i den åldern gäller det att
utveckla påföljderna så att man tillämpa principen att
det ska vara hårda, tydliga och klara påföljder, men vi
ska inte stöta bort våra barn och ungdomar med allt-
för repressiva åtgärder, för då förlorar vi dem. Det
vore ett oerhört misslyckande om vi stötte bort 15-
18-åringar, om samhället redan där förlorar sina barn.
Det är därför som regeringen har gett i uppdrag
till BRÅ, Socialstyrelsens och SIS att utvärdera den
påföljdsreform som har skett. Det är också därför som
vi har planerat att göra en översyn över hela påföljds-
systemet. Jag anser att de traditionella påföljderna,
böter och fängelse, passar illa för ungdomar. Varför
inte fängelse är olämpligt tror jag inte att jag behöver
utveckla, men böter är inte heller särskilt bra. Det ger
inte de tydliga och klara reaktioner som barn och
ungdomar behöver när de har begått ett brott och när
de har gjort fel.
Det här är alltså ett oerhört viktigt arbete. Till-
sammans med den forskning som sker får vi fortsätta
att med tiden utveckla de olika påföljderna.
Man måste se helheten. Det gäller att så få barn
och ungdomar som möjligt hamnar i brottslighet.
Men det är klart, hur vi än gör kommer det alltid att
finnas några som hamnar där. Så är det överallt. Det
gäller alltså att så få som möjligt hamnar inom den
traditionella kriminalvården som vuxna. Men vi får
inte lämna dem som gör det i sticket. Även här måste
man fortsätta att arbeta för att människor ska kunna ta
sig tillbaka till samhället, för att de ska kunna leva i
samhället som alla andra. Det är därför viktigt att man
använder tiden i fängelse till att arbeta med återan-
passningen.
Nu måste vi särskilt satsa på narkotikabekämp-
ning i fängelserna. Det är ett problem. Vi för diskus-
sioner om och har långtgående planer på att införa ett
system som innebär att man har olika enheter, olika
anstalter just för dem som är särskilt motiverade.
Det är för att minska återfallen som det sedan den
1 oktober finns möjlighet att använda s.k. fotboja. Det
ska inte vara så att man en dag efter ett långt fängel-
sestraff bara står utanför fängelseportarna. Vi måste
arbeta för att man ska få ned återfallsbrotten. Då ska
det vara möjligt för den som sitter i fängelse att ta de
kontakter som behövs och att skaffa arbete och bostad
under påföljdstiden. Det är också ett sätt att sätta
press på myndigheterna för att de redan före på-
följdstiden är slut ska kunna påbörja ett arbete på ett
bra sätt, så att det inte blir den svåra situation som
råder i dag.
Situationen i kriminalvården är annorlunda än ti-
digare. Det gör också att det finns ett behov av att se
över hela lagstiftningen på det här området, och det
arbetet pågår också.
Som sagt, det är helheten som gäller för att man
ska få ned brottsligheten. Får vi det kommer natur-
ligtvis också brottsoffren att få det bättre. Bakom
varje brott finns det ett brottsoffer.
Det har genomförts stora förändringar och förbätt-
ringar för brottsoffer. Men för många brottsoffer är
det fortfarande svårt att känna en trygghet vid en
rättegång. Det är därför som förslagen i brottsoffer-
propositionen som träder i kraft den 1 juli särskilt
inriktar sig på förståelsen och kunskapen hos
brottsoffer. Det gäller inte minst när det är barn som
är brottsoffer, som är en mycket svår grupp att utreda.
Det är också därför som vi nu har initierat idén om
hur vi ska kunna hjälpa de kvinnor som är en särskilt
utsatt situation, nämligen när de utsätts för våld i
hemmet.
Arbetet med brottsoffer kommer att fortsätta till-
sammans med det förslag som jag tidigare har pre-
senterat, att även unga brottsoffer ska ha en garanti
för att det går fort. Det är jättebra att det går med
särskild skyndsamhet när det gäller unga lagöverträ-
dare, men det ska också gälla unga brottsoffer.
En ytterligare viktig sak i samband med ung-
domsvåld och kvinnofrid är att handläggsningstiderna
förkortas, vilket också har sagts här tidigare i dag.
Det pågår olika projekt och samarbeten i Sverige. Det
finns mycket goda resultat t.ex. från Handen utanför
Stockholm och Jönköping. Det är då viktigt att ge
förutsättningar för kortare handläggningstider, och ett
sådant arbete pågår också.
Den finns en utredning som presenterade sitt
första förslag i juni och som kommer med nya förslag
i december. Dessa förslag ska genomarbetas för att
man ska kunna ge möjlighet att få en bättre överblick
över processen och för att få myndigheterna att arbeta
sida vid sida i stället för att hela tiden vänta på de
olika delarna i brottsutredningen.
Ja, det här är regeringens och samarbetspartiernas
politik för att man ska kunna minska brottsligheten.
Vi koncentrerar oss på det brottsförebyggande arbe-
tet. Det handlar mycket om en satsning på familjen
och skolan. Brottsbekämpningen har fått ökade resur-
ser, och vi arbetar också med att minska återfall i
brottslighet. Det här är den politik som vi tror är den
mest framgångsrika i kampen mot brottsligheten.

Anf. 45 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! I mitt allmänna berömmande i slutet
av mitt anförande glömde jag bort att yrka bifall till
reservation nr 14, vilket jag härmed gör.
Jag är lite oroad över justitieministerns helhetssyn
och helhetsbild. Man kan dra slutsatsen att det är
inkomstskillnaderna som gör att det finns brottslighet.
Jag trodde att det berodde på bristen på jobb och en
havererad utbildning. Vi har en gymnasieskolan som
producerar förlorare. Det som skulle bli en gymnasie-
skola för alla blev en gymnasieskola för hälften.
Detta är en enorm utslagningsmekanism.
Det finns en betydande brist på närvarande vuxna
i familjerna. Det här måste vi ta tag i. Sammantaget
kan vi prata om den segregation som vi kan se.
Många människor är i praktiken exkluderade från
arbetet, åtminstone från vitt, hederligt arbete som
beskattas, men de är inkluderade i alla bidragssystem.
Det leder till ett utanförskap och en problematik. Det
är detta som är utmaningen för oss här i kammaren,
inte inkomstskillnaderna, utan det är fattigdomen.
När det gäller satsningarna på skolan, vården och
omsorgen på 5 miljarder blir man lätt förskräckt. Om
jag öste på 10 miljarder, justitieministern, skulle det
inte räcka när vi har en skola som står helt tafatt när
elever och lärare får stryk. När man inte vet vad man
ska ta sig till spelar väl inga miljarder i världen någon
roll om man inte har ett grundläggande normgiv-
ningssystem i skolan.
Jag skulle vilja ha en kommentar till detta.

Anf. 46 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Sociala skillnader beror många gång-
er just på arbetslöshet. Det om någonting leder väl till
skillnader i familjers ekonomi. Det är därför som det
är så oerhört glädjande och bra att arbetslösheten har
kunnat sjunka till under 4 %.
Jag måste erkänna att när jag hörde om målet 4 %
för några år sedan tänkte jag att det inte kommer att
gå. Arbetslösheten var ändå dubbelt så hög. Hur
skulle man kunna få ned den till 4 %? Men det målet
har klarats av.
När det gäller satsningarna på olika områden är
satsningen med 5 miljarder på skolan väldigt viktig.
Det kommer att innebära att 15 000 nya lärare ska
kunna anställas i skolan och i förskolan. Dessa lärare
är mycket bra utbildade och mycket kompetenta. De
är minsann inte handfallna, utan de står för de normer
som måste sättas i skolan.
Det är oerhört viktigt att vi börjar här och att det
inte bara - vilket i och för sig är oerhört viktigt - lärs
ut kunskaper, utan det måste finnas utrymme för den
sociala kontrollen av vuxna i skolorna. Det är därför
som denna satsning år så viktig.

Anf. 47 JOHAN PERSON (fp) replik:
Fru talman! Mitt blodsocker sjönk så drastiskt att
jag yrkade bifall till fel reservation. Det är nr 15 det
gäller. Men annars är jag inte ett dugg förvirrad, som
ni märker.
Jag tänkte säga att det inte spelar någon roll om
det kommer 15 000 nya vuxna till skolan. Jag skulle
helst vilja se en massa riktiga lärare och inte männi-
skor som inte har den utbildning som jag tycker att en
lärare ska ha. De vet ju inte vad de ska göra. De kan
inte punktbevaka alla ungdomar.
Om det kommer till våldsutövning och det sker
tragiska händelser - jag är fullt medveten om att det
är undantag och inte regel - måste man veta vad man
ska göra. Det vet man inte i dag, och det tycker jag är
häpnadsväckande. Här borde justitieministern, även
om andra ministrar har svårt att göra det, ta tydlig
ställning.
Jag tänkte också ta upp poliserna. Vi märker nu
att tanken på närpolisverksamhet tas tillbaka. Verk-
samheten ersätts med fler fasta utryckningsenheter,
fasta spaningsenheter och fasta narkotikaenheter. Den
tanken överges.
Hur få närpolisområden anser justitieministern att
det ska finnas hos en polismyndighet - t.ex. i Örebro
län - innan man får erkänna att man har givit upp när
det gäller närpolisreformen?

Anf. 48 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag tror att det kan bero på Johan
Pehrsons blodsockerhalt att han säger att det inte
spelar någon roll om det kommer 15 000 lärare till
skolorna. Jag vill säga att det är alldeles fel att tro att
lärarna inte utvecklar en oerhörd kompetens under de
3 ½ år de ägnar åt lärarutbildningen. Det lärarna kan
göra är oerhört viktigt. Det är inte så att lärare kom-
mer ut på skolorna och inte vet vad de ska göra. De är
fulla av idéer och kompetens.
Inom parentes kan jag säga att jag är gift med en
lärare, och jag har följt frågorna på nära håll. Det är
en mycket orättvis bild man ger av våra lärare om
man säger att de inte vet hur man ska hantera problem
i skolorna.
Närpolisreformen kom samtidigt som det gjordes
neddragningar inom polisen. Närpolisen har haft det
svårt och kämpigt. Ändå har BRÅ kunnat visa att
närpolisen lyckas utreda en mycket stor del av fallen.
Det har gjorts sammanläggningar av ekonomiska
skäl, men det har också gjorts sammanläggningar av
närpolisområden som bygger på att polisen vill få ut
mer resurser. Framför allt under våren var det så.
Varje gång en polismyndighet fann att det var bättre
att ha en än två polisstationer sades det att polisen
lade ned två närpolisstationer. Detta skedde trots att
polisen sade att man får mer ut av verksamheten om
man gör på detta sätt.
Närpolisreformen är fortfarande relativt ny. Verk-
samheten kommer att fortsätta att förändras. Den
kommer att vidgas ibland och minskas ibland i olika
områden. Så ska den utvecklas. Det ska inte utnyttjas
i den politiska debatten som bevis för att det bara är
neddragningar inom polisen.
Jag tror oerhört mycket på närpolisen. Jag kom-
mer att arbeta för att den ska utvecklas. Det är rege-
ringens syn, och den delar vi med Miljöpartiet och
Vänsterpartiet.

Anf. 49 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Justitieminister Thomas Bodström
konstaterar att det finns orsaker till brotten. Jag hörde
ett långt anförande om att man gör lite här och lite där
och att det ska bli så bra.
Skulle jag kunna få en mer djuplodande analys av
vad det är som har gått snett i det socialdemokratiska
välfärdsbygget? Socialdemokraterna har ju - Thomas
Bodström har visserligen inte varit med hela tiden -
haft makten de senaste 60 av 69 åren. Var är analysen
av problemet med den socialdemokratiska välfärds-
strukturen?
Varför har ni inte utrotat brottsligheten? Det räck-
er inte med någon liten satsning i dag. Vad gjorde ni
på 30-, 40-, 50-, 60-, 70-, 80- och 90-talet? Det måste
vi får reda på innan vi kan ta diskussionen om vart ni
nu ska gå på allvar. Vi måste se om ni över huvud
taget vet var ni har varit och vad ni har ägnat er åt.
Vad gäller poliserna noterar jag att Thomas
Bodström skriver ned antalet poliser och nämner
siffrorna 700-900. Jag tror att de tre polishögskolorna
har möjlighet att ta in 720 aspiranter, men då blir det
knökfullt.
Thomas Bodström säger att målsättningen är att
komma upp till 17 000 poliser. Sedan säger han att vi
får diskutera resten i valrörelsen 2006. Tackar så
hemskt mycket! Jag tror att det finns en hel del välja-
re som vill ta det redan i valrörelsen 2002 och som
vill ha ett löfte som sträcker sig längre och som inne-
bär att vi närmar oss det antal poliser som polisen
själv säger behövs för att man ska kunna komma åt
vardagsbrottsligheten. Varför ska vi acceptera er
agenda?
Det är klart att det går att få fler poliser på plats än
de 17 000 som regeringen orkar upp till, men det tar
några år. Det har vi också medgivit. Vi har varit
mycket noggranna inom moderaterna när vi har angi-
vit hur vi ska kunna komma upp i 20 000, som är det
antal som behövs.
Jag tänker inte vänta till 2006. Jag hoppas att
riksdagskandidater från Örebro inte heller kommer att
göra det, utan att vi får denna diskussion när väljarna
vill ha den - redan nästa höst.

Anf. 50 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag skulle alltså på två minuter försö-
ka redogöra för 70 års socialdemokratiskt rege-
ringsinnehav.
Nej, skämt åsido: Ska vi vara nyanserade, vilket
jag tycker att vi ska vara, kan jag säga att jag inte tror
att det har funnits något samhälle någonstans som har
varit utan brottslighet. Jag tycker inte att Sverige ska
skämmas över den brottslighet som finns. Däremot
finns det många saker som kan göras ännu bättre, och
där måste vi hela tiden fortsätta vårt arbete.
Man kan jämföra utvecklingen i Sverige med ut-
vecklingen i det land som moderaterna brukar kalla
föregångsland, dvs. USA. Vi har i dag ungefär 4 000
fångar i Sverige. I USA finns det bortåt 2 miljoner.
Om vi i Sverige skulle ha motsvarande andel fångar
skulle antalet vara 15 gånger större, dvs. 60 000-
65 000. Det är skillnaden mellan traditionell
välfärdspolitik och den politik som man har utvecklat
i USA under dessa år, och det är de resultaten vi ser
nu.
Jag vill understryka att satsningen på polisen ska
fortsätta. Man startar inte polisutbildningar hur som
helst. Det kommer att fortsätta. Sedan är det svårt att
veta hur det ser ut 2005 och 2006 vad gäller t.ex. den
tekniska utvecklingen. Det är svårt att veta om det
behövs fler poliser eller en större satsning på teknik.
Men jag vill understryka att denna satsning kommer
att fortsätta.
Jag tror att Fredrik Reinfeldt och jag är överens
om att det inte går att utveckla hur snabbt som helst.
Men det är vår målsättning att fortsätta att satsa på
polisen.

Anf. 51 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Jag ska be att få välja mina egna fa-
voritländer. Jag har alltid haft Sverige som före-
gångsland, och det kommer så att förbli. Det är här
jag bor med min familj, och det är här jag vill fort-
sätta att vara.
Jag menar att det ni i realiteten gör är att ni blun-
dar för den brottslighet som vardagssvenskarna ser
och lever med hela tiden. Det är på det sättet ni an-
vänder förståsigpåarna. De berättar att antalet brott
inte har ökat och att det bara är anmälningsfrekvensen
som stigit. På det sättet försvinner många människors
oro och ångest över att vara omgivna av brottslighet
och dessutom få höra att ingenting ska göras åt det.
Det är det landet jag vill förändra.
Då behövs det fler och mer synliga poliser. Då
behövs det straff som är mer ingripande än de vi har i
dag. Det är ett sätt att ställa sig på brottsoffrens sida.
Vi har tittat lite på de budgetsiffror som Thomas
Bodström rör sig med. Flera myndigheter har kommit
till utskottet och sagt att de redan har använt en
mycket stor del av sina resurser. Kriminalvården har
sagt att man måste använda krediten för att klara de
ökningar som nu är på gång. Vi måste alltså börja
bedriva kriminalvård på krita. Polismyndigheterna
kommer att få problem med kommande löneavtal.
Det finns ingen ersättning för det stora radiokommu-
nikationssystem med TETRA-standard som polisen
nu själv ska ta fram. Bosse Ringholm har problem
med utgiftstaken.
Här lovas massa saker som det inte finns resurser
till. Det, menar jag, är ett budskap som svenska folket
måste få höra. Det duger inte att lova på krita. Dess-
utom vet vi hur den socialdemokratiska agendan ser
ut. Dessa frågor är inte de frågor som socialdemo-
krater söker sig till först. Det är alltid något annat
som kommer före.
Satsningen får ha varit hur stor som helst, men det
ni gör är att ni fyller igen gropar ni själva har grävt.
De fem terminerna med stängd polishögskola in-
nebar 1 000 poliser mindre. Det är de siffrorna ni
knappt kommer upp till när ni nu gör de stora sats-
ningar Thomas Bodström skrutit om så många gång-
er. Det är det som är verkligheten. Det är det som
leder till att det blir brister och till att inte tillräckligt
görs mot brottsligheten i Sverige i dag.

Anf. 52 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det är framför allt vardagsbrottslig-
heten som berör våra medborgare. Jag ska faktiskt
passa på att ge beröm till Fredrik Reinfeldt, för Fred-
rik Reinfeldt brukar inte försöka utnyttja särskilda
våldshändelser i samhället till att piska upp en sådan
stämning att det skulle bli brott som det är en mycket
liten risk att våra medborgare drabbas av. Jag tycker
också att vardagsbrottsligheten är det som är allra
viktigast för den största allmänheten. Det är nog så
besvärande att drabbas av ett bilinbrott eller ett som-
marstugeinbrott, och det är naturligtvis det som är
den största risken.
Forskningen kring brottslighet är oerhört viktig,
även när det gäller anmälningsbenägenheten. Det är
förstås glädjande att man i dag har en mycket tydliga-
re distinktion på våra skolgårdar och att man anmäler
våld i dag, som man inte gjorde tidigare - man behö-
ver inte gå så långt tillbaka i tiden. Det här är någon-
ting som är viktigt att lyfta fram så att det inte målas
upp felaktiga bilder av verkligheten, vilket också
skapar en onödig oro hos våra medborgare.
Sedan vill jag säga att det nog inte i första hand är
straff som brottsoffer önskar sig, utan en ökad trygg-
het och bättre skydd. Sedan är straff också en viktig
del. Vi har som bekant allvarliga straff för våldsbrott.
Slutligen vill jag säga att det hela våren sades att
de här pengarna inte ens räcker till att täcka under-
skottet hos våra poliser. Det sades när vi gjorde den
största satsningen som har gjorts. Vad har vi nu för
resultat, trots att vi har haft de svåra kravallerna i
Göteborg och trots att vi har haft en situation efter
den 11 september som mycket riktigt har tagit mycket
stora resurser i anspråk? Jo, polisen har inte längre
något budgetunderskott, som det ser ut nu, till års-
skiftet. Vi har alltså inte något budgetunderskott.
Ändå kan vi fortsätta att göra den här satsningen. Det
är det som är verkligheten i Socialdemokraternas och
samarbetspartiernas Sverige.

Anf. 53 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Saker och ting har förändrats, sade
justitieministern. Jag ska belysa detta med ett par
exempel.
Den 15 november 2000 sade justitieministern i ett
frågesvar: Enligt regeringens bedömning är den
största satsningen någonsin på polisväsendet tillräck-
lig för att polisen ska klara sina åtaganden med an-
ledning av Sveriges ordförandeskap i EU utan att den
övriga verksamheten blir lidande.
Den 16 december sade ministern i en debattarti-
kel: Det kommer nog att kosta 50 miljoner ungefär.
I december 2001 har Rikspolisstyrelsen räknat
fram notan: 315 miljoner kronor, varav 144, som jag
tidigare nämnde i mitt anförande, berör Göteborg.
Justitieministern säger att polisen inte har något
underskott. Beror det på att man inte har betalat ut
pengar till t.ex. Göteborg för de ökade omkostnader
som man hade i samband med detta? Där har man
inte ens fått en indikation eller en signal om att man
ska bli kompenserad för det som hände där. Jag skulle
tycka att det vore bra att få reda på det, eftersom
verkligheten, som jag möter den, ute i landet inte ser
ut så som justitieministern säger. Det kanske beror på
att Rikspolisstyrelsen håller in pengarna för att täcka
budgetunderskotten. Men hur ser det ut ute i länen?

Anf. 54 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Ragnwi Marcelind! Polisen har en
budget på 13 miljarder. Man ska försöka få det att
hela tiden ligga jämt. Den allra största delen av detta
är lönekostnader. De ligger på 75-80 %. Sedan är det
lokalkostnader på ungefär 10 %. Det är variationerna
i lönerörelser och lokalkostnader som har den stora
betydelsen för utfallet av polisens ekonomi. Det finns
alltså resurser för sådana här händelser, trots att det
har blivit mycket dyrare i Göteborg än vad som be-
räknades, trots att polisen har behövt göra insatser
långt utöver det vanliga i samband med terroristdå-
den.
Jag får ofta frågan: Hur ska det här finansieras?
Det kan vara när det är ett nytt system eller vilken
teknisk utveckling som helst eller att det kommer
extrakostnader. Det finns i hela det här området. Se-
dan är det väldigt svårt att säga exakt var det hamnar.
Men nu visar det sig att man vid årets slut är i balans.
Vi har prickat alldeles rätt. Jag är fullt medveten om
att det skulle kunna ligga någon procent åt något håll,
men det vi siktar på är att polisen inte ska ha något
underskott i sin budget och ändå kunna fortsätta. Det
är alltså av oerhört mycket större betydelse hur lö-
nerörelsen går än att det är någon enskild kostnad,
t.o.m. så stora kostnader som Göteborgshändelsen
medförde och de extra kostnaderna i samband med
terroristdåden.

Anf. 55 RAGNWI MARCELIND (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar för det svaret och kan med
det säga att jag kan föra fram hälsningar till alla de
län som säger att de inte ens har råd att anställa folk
att helheten är den att vi inte kommer att ha något
underskott, och man får komma med nya ansökningar
till Rikspolisstyrelsen.
Justitieministern säger att man gör den största
satsningen någonsin på rättsväsendet. Det är kanske
att ta i lite grann att säga så innan man har kommit
fram till att åtminstone utbilda 900 per år. Åren
1986-87 utbildade man faktiskt 700-800 per år. Jag
skulle vilja säga att vi i stället i dag kanske har histo-
riens mest komplexa samhällssituation och samhälls-
struktur som kräver helt andra åtgärder och insatser
än vad vi tidigare har varit med om.
När det gäller strategin om förebyggande insatser
välkomnar jag justitieministerns hållning, att helheten
är viktig. Då räknar jag med att justitieministern och
socialdemokraterna är med och stöder oss i de förslag
som vi har lagt fram om att målmedvetet, långsiktigt
och med stor beslutsamhet medvetandegöra just för-
äldrar och vuxenvärlden om deras möjligheter och
deras ansvar när det gäller normöverföringen. Det är
ju det som det handlar om. Eller har justitieministern
något annat svar på frågan om vilka som ska för-
medla normöverföringen om det inte är föräldrarna
eller de vuxna som finns nära barnet?
Sedan vill jag bara säga att jag är glad åt att justi-
tieministern är med här i dag. Det är strongt. Vi har
haft tidigare budgetdebatter där ingen minister har
varit med, så jag välkomnar ministern och hoppas att
han inte har blivit alltför uttröttad utan fått inspiration
till sitt fortsatta arbete.

Anf. 56 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt att jag missade något
enstaka tidigare socialdemokratiskt innehavande av
makten, men det här är trots det på längre sikt den
största satsningen som faktiskt görs på rättsväsendet
och polisen.
Sedan kom jag av mig av berömmet. Men jag tror
att det sades något om normerna. Jag delar faktiskt
uppfattningen att det är familjerna som står för nor-
merna. Det är därför som det är viktigt att satsa på
familjen. Sedan vet vi att vi inte lever i den bästa av
världar. Det finns familjer och föräldrar som inte
lyckas klara av sina barn. Det är därför som det är
viktigt att samhället står berett även för dessa våra
barn. Det är därför som det är så oerhört viktigt att ge
barnen en bra skola, en meningsfull fritid och att
kanske satsa extra mycket just på de barnen. Det
tjänar de på. Det tjänar framtida brottsoffer på, och
det tjänar hela samhället på.

Anf. 57 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till
justitieministern.
Äntligen satsas det stora resurser. Vågar man tro
på att närpolisorganisationen ska fungera nu? Det står
i handlingen här - det är varningar från Rikspolissty-
relsen - att det är en uppenbar risk att man får gå över
till händelsestyrd utredningsverksamhet därför att de
personella resurserna är för stora.
Sedan står det också någonting annat som jag
tycker är väldigt intressant: vidare framgår att en
decentraliserad närpolis har högre uppklaring och att
medborgarperspektivet tillgodoses bättre. Det tycker
jag är viktigt att ta ad notam. Det gäller ju att få när-
poliser i alla områden. Jag undrar om vi vågar tro på
det här löftet nu, att närpolisorganisationen ska funge-
ra över hela landet.
Min nästa fråga gäller rekrytering av poliser. Det
finns poliser, men de bestämmer var de vill söka
någonstans. Det finns många orter som inte får tag på
och inte kan rekrytera poliser. Då måste vi förändra
någonting för att underlätta detta. Vilka åtgärder är
ministern beredd att vidta i det avseendet?

Anf. 58 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag märker att ju längre vi diskuterar
desto mer överens blir vi. Jag blir nästan orolig över
att det inte finns meningsskiljaktigheter.
Svaret är: Ja, vi kommer att fortsätta att satsa på
närpolisreformen. Jag tror ändå att det kommer att
finnas de som påstår att varje förändring av närpoli-
sen skulle innebära en försämring, men förändringar
för närpolisen kommer naturligtvis att ske. Det be-
hövs både större områden och mindre områden. Det
är möjligt att vi får leva med att man utnyttjar detta
till att säga att vi nu inte satsar på närpolisreformen.
Men det gör vi. Den är oerhört viktig.
Sedan vill jag säga att bara det att vi nu gör dessa
satsningar och att det kommer fler poliser naturligtvis
inte innebär att saker och ting är lösta på alla sätt. Ett
problem vi har gäller norra delen av Sverige, där det
är väldigt svårt att rekrytera poliser trots att det finns
ekonomiska förutsättningar. Jag tror att den polisut-
bildning som nu finns i Umeå på sikt kommer att vara
väldigt viktig. Jag tror också att den utredning om
glesbygdsproblematiken och hur man ska kunna
stödja glesbygden när det gäller polisiärt arbete som
leds av Ann-Marie Begler och som kommer att slut-
föras den 1 april kommer att vara viktig.
Det är dessa saker, tillsammans med mycket an-
nat, som vi måste fortsätta att arbeta med för att hela
tiden utveckla polisen och polisens arbete.

Anf. 59 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Jag vill upplysa justitieministern om
att det finns ett landskap som heter Skåne. Där är
situationen precis likadan i vissa områden. Det är
jättesvårt att rekrytera poliser till vissa områden. Det
här är någonting som har tagit en väldig fart och som
vi måste göra någonting åt. Och det är bråttom! Vi
måste ha en mer attraktiv arbetsmiljö och ett mer
attraktivt arbetssätt, inte avlöva verksamheterna ute
och flytta allt in till de stora städerna. Då får vi inte
några poliser ute.
Min andra fråga gäller kriminalvården. I fråga om
utslussningen, fotbojan och attityderna är vi överens.
Men man måste naturligtvis vara i ett sådant skick att
man kan klara situationen. Det måste pågå en rehabi-
litering, och det gör det inte i dag. Den lilla som finns
är verkligen begränsad. Jag tror att det mycket är det
som gör att vi får den här höga återfallsprocenten.

Anf. 60 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag var i Skåne i förra veckan och ta-
lade då bl.a. med polisen. Det är riktigt att det finns
problem med att många söker sig till större städer,
och så är det även i Skåne: Man söker sig till städer
då det finns ett större intresse för dessa hos många
poliser. Det är väl en sak vi får fortsätta att arbeta
med.
Sedan är jag tveksam till om detta är någonting
som vi kan påverka härifrån, dvs. hur man ska se på
själva polisens arbete. Men det är alldeles riktigt.
Vad det gäller kriminalvården delar jag också
Gunnel Wallins uppfattning om att det måste göras
mer inom fängelserna och kriminalvården. Det är
därför, jag vill upprepa det, som vi nu kommer att
göra detta arbete med att ta vara dem som är särskilt
motiverade att få vård. Det innebär naturligtvis inte
att narkotika accepteras någonstans inom kriminal-
vården. Det gör det inte. Men vi måste göra den här
stora satsningen på differentiering så att varje intagen
får precis den vård som behövs. Det är det som är
regeringens syn på narkotikaproblematiken i krimi-
nalvården. Då kan fler personer komma i fråga när
det gäller den här viktiga utslussningen, och på så sätt
kan vi få ned återfallsbrotten.

Anf. 61 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Det här ska bli rätt så kort. Eftersom
jag inte är anmäld i förväg till den här budgetpolitiska
debatten tänker jag inte kommentera debatten i sig.
Jag vill bara tillrättalägga ett yttrande som fälldes av
Ingvar Johnsson som direkt rör mig och min person.
Han sade: Ragnwi Marcelinds kollega var ute i Västra
Götalands län och sade att det kommer att sägas upp
poliser, men så blev det inte.
Sanningen är att när väl den historiska satsningen
på 575 miljoner var presenterad och skulle verkställas
visade det sig att det drogs undan pengar. Rikspolis-
chefen fick ta undan pengar som gick till utvidgad
verksamhet. Det nyinrättade Schengensamarbetet
kostade t.ex. 175 miljoner, extra utbildningskostnader
för Umeå polishögskola 35 miljoner osv. När allt
sådant var undandraget var det 117 miljoner kvar att
fördela på polislänen. Mot bakgrund av att man inte
fick full kompensation för pris- och löneomräkningar
låg man på minus när året började, vilket gjorde att
det var mindre pengar ute i den vardagliga polisverk-
samheten i närpolisområdena.
I det läget gick Västra Götalands läns polisstyrelse
ut med vad vi kan kalla en varningsskrift till depar-
tementet, där man nämnde att man skulle komma att
behöva säga upp 600 poliser, tror jag, om det inte
hände någonting budgetmässigt. Då var jag ute och
besökte några närpolisområden i Västra Götalands
län, och då var det allvarligt.
Vad som sedan hände, Ingvar Johnsson, var att
även justitieministern insåg att det var fara å färde.
Jag var ute i månadsskiftet februari/mars och varnade
för detta. I mitten av mars inser även justitieministern
att det är fara å färde, då man bedömer att det kan bli
ett underskott på 700 miljoner kronor för 2001. Han
pytsar då ut 600 miljoner kronor ytterligare till poli-
sen, och då kom situationen i ett annat läge. Det var
ju därför man kunde dra undan de hotande signalerna
om att det skulle bli uppsägningar.

Anf. 62 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Det var en ganska skön omskrivning
av vad som hände. När Ingemar Vänerlöv, bl.a. i den
tidning där han har ett anställningsförhållande, gick ut
och skrämde med att 600 personer skulle avskedas
visste alla som var initierade i det här justitieområdet
att det här tilläggsanslaget skulle komma.

Anf. 63 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Ingvar Johnsson säger att alla visste
vad som skulle komma. Därom råder det nog delade
meningar. Jag är sedan juni månad i år med i Västra
Götalands läns polisstyrelse, men jag var det inte då.
Jag är övertygad om att ifall man hade känt till att det
här skulle komma så hade man inte agerat så kraft-
fullt som man gjorde. Och det var inte jag som börja-
de agera. Jag som politiker tog tag i saken när jag fick
reda på hur allvarligt polisstyrelsen i Västra Götaland
såg på det hela.

Anf. 64 INGVAR JOHNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag sade inte att Ingemar Vänerlöv
kände till det här när han gick ut med det. Jag sade att
alla som var initierade på justitieutskottets område
kände till det.

Anf. 65 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår inte riktigt vad Ingvar
Johnsson menar med alla som var initierade på justi-
tieutskottets område. Jag råkar vara ledamot i justi-
tieutskottet. Jag vet inte om jag var inbegripen i Ing-
var Johnssons resonemang. Jag kände i alla fall inte
till det. Och när jag var ute och pratade med poliser i
slutet av februari och alldeles i början av mars var
man synnerligen bekymrad. Inte en enda hade fått
någon signal om att det var någon förändring på gång.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

9 § Utvidgning av Europols behörighet

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU4
Utvidgning av Europols behörighet (prop.
2001/02:26).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)

10 § Privilegier och immunitet för Europeiska
unionens institut för säkerhetsstudier och Euro-
peiska unionens satellitcentrum

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU5
Privilegier och immunitet för Europeiska unionens
institut för säkerhetsstudier och Europeiska unio-
nens satellitcentrum (prop. 2001/02:32).

Anf. 66 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Jag yrkar bifall
till reservation 1. Miljöpartiet tycker inte att det finns
någon anledning till att detta institut, som ska ha säte
i Europa, ska få privilegier och immunitet. För varför
skulle man få det? Det finns inga hinder för detta
institut att verka, som det kan finnas i andra länder
med sådana här regler för privilegier och immunitet -
speciellt inte, fru talman, mot den bakgrund som finns
i den svenska regeringens ståndpunkt: Man ska lita på
alla medlemsstaters rättssystem och ha ömsesidigt
förtroende. Vi ska t.o.m. gå så långt som att utlämna
efterlysta misstänkta personer till alla medlemsstater
och göra förenklade åtgärder mellan åklagare och
domstolar, därför att det handlar om demokratiska
och jämställda stater. I detta sammanhang ska man
plötsligt för att detta institut ska få verka i Europa ha
helt andra tankar och helt andra regler.
Vi har tidigare i justitieutskottet varit eniga om att
den svenska regeringen borde ta upp detta och arbeta
för en förändring. Men det har släppts utan att det har
skett någonting. Därför tycker jag att det är oerhört
väsentligt att detta arbete inte ges upp, utan att man
fortsätter och får till stånd en översyn av systemet
med immunitet och privilegium inom EU.

Anf. 67 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i be-
tänkandet.
Jag vill möjligtvis tillägga att jag också känner en
del sympati för det som framförs i motionen. Men
som redovisas i betänkandet har UD efter det att
riksdagen gjorde sitt tillkännagivande gjort en kart-
läggning där det visar sig att harmoniseringen inte har
nått därhän att behovet av att ha sådana här regler
föreligger. Därför yrkar jag bifall till förslaget i be-
tänkandet.

Anf. 68 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Jag vill fråga Ingvar Johnsson vad det
är för regler som lägger hinder i vägen för det här
institutets möjlighet att verka i Europa.

Anf. 69 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Det framgår av betänkandet.

Anf. 70 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Det hävdar jag att det inte gör. Därför
är jag väldigt angelägen om att höra vilka hinder det
är.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

11 § Åtgärder mot förorening från fartyg

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU4
Åtgärder mot förorening från fartyg (prop.
2000/01:139).

Anf. 71 MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Vi har att i kammaren i dag besluta
om åtgärder mot förorening från fartyg. Det är ett
förslag som regeringen har tagit fram ganska snabbt
och effektivt. Vi har även behandlat det på ett snabbt
och effektivt sätt i utskottet, för vi är tämligen över-
ens om att vi behöver få till kraftfulla åtgärder mot
den miljöförstöring av våra hav som många gånger
sker från fartyg.
Det är med stor oro vi ser på utvecklingen på det
biologiska området och annat som gäller utveckling
och dåligt miljötänkande i den delen. Därför är jag
glad att den här propositionen har kommit från rege-
ringen och att vi har ett betänkande. Jag vill samtidigt
yrka bifall till förslaget i det betänkandet. Vi kommer
också att kunna fatta beslut i dag.
Förändringarna, som innebär en förstärkning och
kommer att anpassas till de lagar som gäller i resten
av världen, kommer att träda i kraft redan den 1 feb-
ruari.
Det är också bra att det gjorts förberedelser på ett
sådant sätt att vi på olika nivåer i olika diskussioner
har kunnat ta upp frågorna om det internationella
samarbetet. I det internationella samarbetet, både på
FN:s område och på EU:s område, har vi diskuterat
miljöfrågan ganska kraftfullt.
Jag hade förmånen för tre veckor sedan att träffa
EU:s rättschef Hans Corell som tidigare har jobbat
inom administrationen i vårt land. På ett belysande
och genomgripande sätt förklarade han på vilket sätt
vi kunde jobba för att förbättra miljöerna i världens
hav. Han berättade vilket arbete som han tillsammans
med den svenska delegationen gör för att få till en
diskussion om förbättringar. Det här är ett led i de
delarna.
Förslaget är alltså ett viktigt led i arbetet med att
underlätta för den internationella sjöfarten och samti-
digt finna en gemensam hög nivå för säkerheten till
sjöss både för passagerare och miljö. När jag nämner
passagerare vill jag påpeka att i den här propositionen
behandlas en del av de förslag som Utsläppsutred-
ningen gav. Näringsutskottet har att behandla en del
av dem och andra har vi i miljö- och jordbruksut-
skottet att behandla. På så sätt kommer vi att få en
samlad bild av miljö- och sjötransportfrågorna i riks-
dagen.
Förslaget innebär att vi ska minska föroreningarna
från fartyg. Vi ska tillvarata de möjligheter som finns
enligt internationella konventioner att ingripa mot
utländska fartyg som släpper ut olja och andra skadli-
ga ämnen i Sveriges territorialhav och vår ekonomis-
ka zon.
Förslaget innebär bl.a. att den som gör sig skyldig
till ett olagligt utsläpp från ett utländskt fartyg i Sve-
riges ekonomiska zon ska kunna ställas till svars vid
svensk domstol. Förslaget innebär också att husrann-
sakan i större utsträckning än i dag kan företas mot
utländska fartyg. Man använder begreppet husrannsa-
kan även mot fartyg, fru talman.
Ett olagligt utsläpp kräver snabba samordnade och
specialiserade åtgärder. Regeringen föreslår att Kust-
bevakningen, som sköter övervakningen till sjöss, ska
kunna inleda och bedriva förundersökningar när ett
olagligt utsläpp skett. Tjänstemännen inom Kustbe-
vakningen ska i huvudsak få samma befogenheter
som polismän att göra snabba ingripanden. Åklagaren
ska på ett tidigt stadium kunna överta ledningen av
förundersökningen. En särskild miljöbrottsenhet hos
Riksåklagaren har konstruerats på detta område.
Genom förslaget betonas att det är ett fartygs be-
fälhavare som har ansvaret att förhindra att ett fartyg
förorenar vattnet. Även om befälhavaren har delege-
rat ansvaret har han ändock ansvaret fullt ut att in-
struera besättningen, att kontrollera att fartyget är i
dugligt skick och att se till man sköter sin loggbok
och sin oljedagbok på ett bra sätt.
Kustbevakningen ska kunna ta ut en vattenförore-
ningsavgift av redaren om ett fartyg släpper ut olja
eller något annat skadlig ämne. Avgiften ska höjas så
kraftigt att det kommer att kännas i plånboken för
befälhavaren eller för rederiet. Ägaren ska kunna
undgå ansvar för avgift endast om han kan visa att
han saknat inflytande över fartygets drift. Redaren
ska däremot inte ha någon möjlighet att slippa från
ansvaret för vattenföroreningsavgiften. Här har vi
haft ett problem tidigare som vi hoppas att vi ska
kunna lösa nu.
Genom den s.k. Östersjöstrategin har fartyg en
skyldighet att lämna in allt avfall i hamn, och ham-
narna har skyldighet att ta hand om avfallet. Rege-
ringen föreslår sanktioner för att se till att dessa skyl-
digheter fullgörs. I den delen kan man också använda
miljöbalken som ett verktyg.
Fru talman! I och med detta vill jag återigen yrka
bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 72 PER-SAMUEL NISSER (m):
Fru talman! Debatten gäller åtgärder mot förore-
ning från fartyg. Det här är ett mycket viktigt betän-
kande som gäller frågor som berör och upprör många,
dvs. utsläpp till sjöss av fartyg och de skador som
drabbar fåglar, fisk och de här vattnen. Utsläppen
sker tyvärr runt hela vår kust, från Östersjön till väst-
kusten och även i många av våra större inlandsvatten.
Från moderat sida tycker vi att det här är en
mycket angelägen fråga. Vi har under många år tagit
upp och drivit detta bl.a. i motioner till riksdagen.
Våra inlandsvatten och havsområden är på många
sätt utsatta för olika miljöpåverkan. Många av våra
älvar, sjöar och vattendrag är försurade, och många
av våra sjöar och kustvatten är övergödda. Miljöbe-
lastningen på våra vatten påverkar även fiskbeståndet.
Om man tittar speciellt på Östersjön kan man se att
miljösituationen visserligen har förbättrats under
senare år, men det är fortfarande ett förorenat innan-
hav.
Östersjön är ett av världens största innanhav, med
ca 80 miljoner människor i tillrinningsområdena.
Östersjön har spelat och spelar en mycket viktig roll
för handel, turism och fiske och är viktig för kontak-
ter människor emellan i regionen. Vi vet i dag att
vattenomsättningen i Östersjön är långsam, 30-35 år,
vilket gör att föroreningar som på olika sätt tillförs
Östersjön har en mycket lång uppehållstid i detta hav
innan de transporteras ut i Kattegatt, Skagerrak och
Nordsjön. Huvuddelen passerar inte ut, utan hamnar i
bottensedimenten efter att de har passerat ekosystem-
en. Det dåliga vattenutbytet och den låga salthalten
gör att speciellt Östersjön är ett mycket känsligt hav
för föroreningar.
För att komma till rätta med olika miljöproblem,
vilket gäller alla vatten, måste man finna lösningar
genom ett ökat samarbete länder emellan. Därför
anser jag att det är viktigt att länderna speciellt kring
Östersjön kommer med i ett EU-samarbete.
Det är i detta perspektiv man ska se de allvarliga
problem som följer bl.a. av oljeutsläpp i haven. Det är
en angelägenhet för hela norra Europa. Vårt land har
en mycket lång kuststräcka och därmed ett särskilt
ansvar. Vi bör vara fortsatt pådrivande i samarbetet i
syfte att minska de skadliga utsläppen.
Fartyg orsakar stora utsläpp av luftföroreningar
som påverkar det marina ekosystemet. Det gäller
kväve- och svaveldioxidutsläpp. De utsläpp - främst
oljeutsläpp - som sker från fartyg, 600-700 per år,
dvs. nästan dagligen, gör stora skador och får allvar-
liga konsekvenser i Östersjön, speciellt med tanke på
den låga omsättningen av vatten som jag nämnde
tidigare.
För att komma till rätta med problemen krävs in-
ternationella överenskommelser om hårdare renings-
krav för sjötrafiken. När det gäller oljeutsläppen be-
höver hamnarna runt Östersjön utrustas med anlägg-
ningar för att kunna ta hand om spillolja m.m. Regeln
ska vara att oljeutsläpp ska vara förbjudet och att
rester ska lämnas i anläggningar i hamnarna.
Övervakningen av sjöfarten måste förbättras så att
fartyg som släpper ut olja kan upptäckas. Här är det
viktigt att övervakning kan ske över alla vatten, oav-
sett gränser eller internationella vatten. Det är mycket
angeläget att komma fram till vem som ska ställas till
svars för utsläppen. Det är viktigt att se över och
komplettera lagstiftningen så att vi får möjlighet att
agera mot de fartyg och de som är ansvariga när vi
vet att ett utsläpp har skett. Här krävs fler internatio-
nella överenskommelser inom alla områden.
Det som tas upp i detta betänkande vad gäller för-
slag om lagändringar för att motverka, kontrollera
och beivra olagliga utsläpp är steg i rätt riktning. Som
föregående talare nämnde föreslås här skärpta be-
stämmelser i fråga om tillsyn och sanktioner. De
synpunkter som vi från moderaterna har framfört i
våra motioner har beaktats i den skrivning som nu
ligger här, vilket innebär att vi står bakom betänkan-
det. Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkan-
det.
Fru talman! Det som avgör hur vi framgent kom-
mer att lyckas med det viktiga arbetet är hur väl det
går att arbeta fram fler internationella överenskom-
melser och mer samarbete mellan de stater som ligger
runt våra vatten. Det arbetet är viktigt, och regeringen
måste lägga ned stor kraft och ett ökat tempo för att
skapa mer av detta samarbete mellan grannländer,
inom EU och internationellt.

Anf. 73 KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Fru talman! Det här betänkandet behandlar frågor
om åtgärder mot föroreningar från fartyg. När man
hör orden föroreningar från fartyg tänker man - eller i
varje fall jag - först på oljeutsläpp. Men föroreningar
är så mycket mer än oljeutsläpp.
Det finns enligt bedömningar närmare 8 600 ton
bråte bara på Nordsjöns havsbotten. Det rör sig om ca
6,6 miljoner prylar - allt från sprutor till kylskåp.
Därtill finns alla oljeutsläpp som smutsar ned hav och
stränder och dödar sälar, fåglar, fiskar, växter och
mikroorganismer.
Vindarna för in bråten till skärgårdens kuster. Un-
der sommarmånaderna samlar kustkommunerna från
Göteborg i söder till Strömstad i norr in över 35 000
sopsäckar med skräp, över 2 000 fiskelådor och över
2 300 oljedunkar. Skräpet sprids med havsströmmar-
na. Det kan ha slängts i från land, men det mesta
kommer faktiskt från fartyg.
På sista tiden har även ett nytt problem upptäckts.
Främmande arter av organismer, växter och bakterier
dyker upp i havsområden där de normalt inte hör
hemma. De nya arterna har lätt att etablera sig i de
nya områdena eftersom det där inte finns några na-
turliga fiender för dem. Hur har de då kommit dit? Jo,
de sprids via tömningen av fartygens barlasttankar.
Ingen vet hur många arter som sprids på detta sätt och
vilken effekt de har i deras nya miljöer.
Oljeutsläppen till världshaven är gigantiska. Un-
der åren 1978 till 1999 släpptes 425 000 ton ut i sam-
band med fem stora tankfartygsolyckor. Utöver dessa
stora olyckor har det under den senaste 25-
årsperioden inträffat ca 300 registrerade olyckor som
vardera har orsakat utsläpp på minst 700 ton olja.
Utsläppen utmed den svenska kusten är i stor ut-
sträckning koncentrerade till de stora fartygsstråken
längs väst- och sydkusten, söder om Öland och öster
om Gotland. Kustbevakningen har ständigt ett antal
fartyg till sjöss och bedriver en omfattande flygspa-
ning. De upptäcker ett stort antal oljeutsläpp. Under
senare tid har Kustbevakningen registrerat 300-400
utsläpp i svensk ansvarszon. Antalet upptäckta oljeut-
släpp i svenska vatten var 1999 på nivån 326 registre-
rade utsläpp, och förra året noterades 294 stycken.
De flesta registrerade utsläppen har upptäckts med
flygövervakning. Nu är de upptäckta utsläppen inte
hela sanningen om oljeutsläppen. Kustbevakningen
bedömer att antalet och volymen av utsläppen uppgår
till minst dubbelt så många och dubbelt så mycket
som de registrerade.
Inget enda av de under år 2000 upptäckta oljeut-
släppen kom ursprungligen från någon känd olycka. I
de flesta fallen rörde det sig sannolikt om avsiktliga
utsläpp från fartyg i trafik. Av de 294 registrerade
utsläppen förra året bekämpades bara 28 stycken av
Kustbevakningen. De flesta utsläppen var små ut-
släpp. 90 % av utsläppen understeg en kubikmeter.
Endast ett utsläpp ledde till åtal, och fyra stycken
lagfördes under rubriken "Övriga beslut".
Miljömålspropositionens miljökvalitetsmål, ett
hav i balans samt levande kust och skärgård, och dess
delmål 7, som vi här i kammaren tidigare har fattat
beslut om, innebär att vi genom skärpt lagstiftning
och ökad övervakning ska minimera utsläppen av olja
och kemikalier från fartyg. Utsläppen ska vara för-
sumbara senast 2010. Det målet avser medvetna ut-
släpp som sker vid fartygens normala drift, t.ex. ren-
göring av lasttankar.
Tyvärr finns det inte utsläpp från enbart normal
drift - om man nu kan kalla tankrengöring för normal
drift, vilket jag ifrågasätter. Vi måste även höja sä-
kerheten och standarden på fartygen som går med olja
på våra hav och sjöar. Vi måste förhindra att dåliga
fartyg trafikerar våra hav. Här behövs det starka in-
ternationella och gemensamma åtgärder.
Som jag nämnt tidigare är det inte enbart olja som
släpps ut i havet. Det är svårt att få grepp om hur stor
omfattningen av kemikalieutsläppen är i haven. Nå-
gon statistik över dessa utsläpp förs tyvärr inte. Jag
har hittat bara ett fåtal registrerade utsläpp de senaste
25 åren. Dessa utsläpp, eller tankrengöringar, är svåra
att upptäcka, såvida de inte är rena fartygshaverier.
Att en utökad svensk domsrätt nu införs för olag-
liga utsläpp som begås från utländska fartyg i Sveri-
ges ekonomiska zon, att husrannsakan möjliggörs på
utländska fartyg i den ekonomiska zonen och att vår
kustbevakning får möjlighet att inleda och bedriva
förundersökningar när det gäller utsläppsbrott är
mycket positivt. Det kan leda till fler fällande domar.
Detta kan därmed leda till en större försiktighet från
fartygsbefälhavarnas sida, då det nu klart framgår i
lag att de har ett omfattande tillsynsansvar. Det är
även bra att vattenföroreningsavgiften höjs kraftigt
för de vanligaste utsläppen. De skärpta bestämmel-
serna när det gäller tillsyn och sanktioner för att ge-
nomföra Östersjöstrategin är verkligen behövliga.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kande MJU4.

Anf. 74 ESTER LINDSTEDT-
STAAF (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater har många gånger
motionerat här i riksdagen om åtgärder mot förore-
ning från fartyg. Särskilt har vi tänkt på oljeutsläppen
i det känsliga Östersjön, precis som vi har hört andra
talare här säga.
Antalet oljeutsläpp i Östersjön har tyvärr ganska
konstant rört sig mellan 300 och 400 per år. Vi är
glada att förslaget om lagskärpning föreligger här. Vi
är inte glada över att förslaget inte är långtgående,
men vi inser att möjligheterna till detta är begränsade.
Endast internationella konventioner kan ytterligare
utöka möjligheterna till ingripanden mot olagliga
utsläpp.
I tre år har vi motionerat och frågat när Oljeut-
släppsutredningen skulle resultera i ett regeringsför-
slag till riksdagen. I tre år har vi fått svaret att bered-
ning pågår i Regeringskansliet. Det är en anmärk-
ningsvärt lång beredningstid av ett ärende där det
dessutom råder tämligen stor samstämmighet här i
riksdagen. Hade det inte varit på sin plats att förklara
varför beredningstiden var så lång? Skulle det vara
farligt? Regeringen borde kanske återkomma med en
diskussion i riksdagen om detta.
Förslaget innebär också att det är befälhavarens
ansvar att förhindra att förorening lagfästs, precis som
vi hörde påpekas här innan. Det är något som Krist-
demokraterna har motionerat om. Regelverket
kompletteras beträffande tillsyn och sanktioner.
Kristdemokraterna hade som sagt hoppats på bättre
möjligheter att lagföra, men som utskottet redovisar
går det inte att komma längre med svensk lagstiftning
i detta fall.
Tillsammans med Östersjöstrategin borde åtgär-
derna åstadkomma en minskning av förorening från
fartyg i Östersjön i alla fall. Men förutsättningarna för
att föreliggande förslag ska få avsedd effekt är att
mottagningen av avfall i hamnarna fungerar. Kostna-
derna för omhändertagande av fartygsavfall ska in-
kluderas i hamnavgiften enligt tidigare beslut som vi
har fattat här. Därför borde hamnavgiften höjas i takt
med ökad avfallshantering. Men Kristdemokraterna
har uppmärksammat att hamnavgiften utgör ett kon-
kurrensmedel mellan hamnar, varvid även villkoren
för avfallshanteringen blir ett konkurrensmedel. Re-
sultatet kan bli försämrad miljöhänsyn om ett fartygs
val av hamn betingas av snävt ekonomiska bedöm-
ningar.
Med vår motion har vi i Kristdemokraterna velat
fästa uppmärksamheten på detta problem. Utskottet
har tagit det till sig, och säger sig utgå från att rege-
ringen noga följer utvecklingen på området och där-
vid beaktar i vad mån avgiftssystemet får sådana
följder som påtalas i motionen. Vi kristdemokrater
nöjer oss med detta, men vi kommer givetvis att följa
frågan i fortsättningen.
Vi har inget annat yrkande i sak än att vi tillstyr-
ker föreliggande förslag, för vi inser att man inte kan
komma längre med svensk lagstiftning.

Anf. 75 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! 400 oljeutsläpp sker årligen, och
mörkertalet anses vara minst lika stort. Innanhavet
Östersjön liksom Skagerrak och Kattegatt med sina
unika ekosystem fortsätter att nedsmutsas. Därför är
det välkommet att regeringen nu presenterar en pro-
position som har till syfte att minska föroreningarna
från fartyg.
För att komma till rätta med detta krävs gemen-
samma lösningar på både nationell nivå och på EU-
nivå. Den bästa miljöinsatsen på lång sikt för att stär-
ka regionen kring Östersjön är att arbeta för att våra
grannländer snarast möjligt blir medlemmar i EU.
Men på kort sikt behövs andra insatser - insatser för
att minska fartygsutsläpp, avgaser, läckage och
olycksrisker.
Från Folkpartiets sida föreslår vi därför att Sveri-
ge ska verka för en internationell överenskommelse
om miljölots på lastfartyg som trafikerar Östersjön.
Miljölotsens roll ska vara att se till att ett fartyg inte
transporterar miljöfarlig last utan att miljösäkerheten
kan garanteras. Vi menar också att kemikalieproduk-
ter ska transporteras i fartyg med dubbelskrov. Sam-
ma krav bör självfallet gälla även fartyg som ska
frakta petroleumprodukter.
De långa kuststräckorna vid våra farvatten är
starkt exponerade för sjötransporter med farligt gods.
Särskilda riskområden är förutom Öresund och Öster-
sjön även havsreservat som Karlsöarna, Gullmars-
fjorden och Gotska Sandön. Det gäller också andra
Natura 2000-områden.
Genom att flytta ut miljöhotande verksamhet till
andra områden som Kapellskär, Nynäshamn och
Oxelösund skulle de känsligaste områdena inte riske-
ra att skadas av utsläpp. Ett absolut krav måste vara
att ett fartyg inte tillåts lämna hamn innan man har
genomfört rengöring. Vidare måste alla länder vid
Östersjön ha mottagningshamnar för förorenat vatten.
Fru talman! En fråga som slutligen kommer att
kräva sin lösning är klassning av drivmedel för sjö-
farten. Sverige torde ha världens renaste standarddie-
sel i form av miljöklass 1. Diesel i andra länder har
avsevärt högre halter av såväl svavel som aromater
och polyaromater. Den diesel som inte anses tjänlig
på land skickas till sjöss, som man gjorde med
buspojkar förr i tiden. Det blir dessvärre ändå inte
folk av dem, utan övergödning, föroreningar och
utsläpp. Detta har inte uppmärksammats tillräckligt i
propositionen.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3.

Anf. 76 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Det är upprörande att notera att när ett
oljeutsläpp sker och kletar ned stränderna och kust-
remsan, påverkar det marina livet och inte minst
förorsakar lidande för sjöfåglarna så seglar fartyget
som har släppt ut oljan bara vidare. Ingenting sker.
Det upprör väl oss alla.
Miljöpartiet har varit pådrivande med att få till
stånd en ändring. Undertecknandet av havsrättskon-
ventionen, som vi gjorde för några år sedan, innebär i
och för sig ganska bra beslut. Men på ett område var
det dåligt, nämligen att vi frånsade oss att i svensk
domstol kunna åtala dem som har släppt ut olja i vår
ekonomiska zon. Därför kunde justitieutskottet enas
om att tillsätta en utredning. Detta utredande tog tid.
Jag såg att Kristdemokraterna hade en notering om att
det tog tid. Men det är oerhört krångligt att utforma
lagar därför att de internationella konventionerna styr
så hårt. Det är svårt att kunna se vad som är det bästa
möjliga. Jag hade också önskat att det hade gått snab-
bare. Det är en samarbetsproposition med Vänstern
och Miljöpartiet som nu har lagts fram. Vi är väldigt
glada för att vi har fått vara med i det arbetet.
De största vinsterna tycker jag finns just på det
straffrättsliga området och när det gäller rättsväsen-
det. Kustbevakningen kan nu gå ombord på fartyg -
det heter husrannsakan - och ta prover. Kustbevak-
ningen får alltså polisiära rättigheter. Man kan också
ställa människor till svars i svensk domstol när det
sker utsläpp i svensk ekonomisk zon.
Det är klart att man skulle kunna gå ännu längre,
men alla har som sagt förstått här att de internatio-
nella konventionerna sätter gränserna.
Det råder en väldig samstämmighet, men Folk-
partiet har en reservation som jag inte riktigt har
hunnit ta ställning till innebörden i. Men det går väl
bra att återkomma.
Min förhoppning är att de förslag som läggs fram
här nu ska leda till att vi helst slipper se olagliga
utsläpp i vattnet utanför våra kuster. Det är som sagt
det längsta vi kan gå när det gäller lagutformningen.

Anf. 77 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker inte att Kia Andreasson
ska dröja med att ta ställning till de här frågorna. Det
är om en kort stund vi ska ta ställning här i kamma-
ren. Det finns en chans att ställa sig bakom folkparti-
förslaget. Vi har framfört det tidigare också, och
framför det nu igen. Nu är det läge för Miljöpartiet att
haka på detta.

Anf. 78 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Eftersom ärendet inte har beretts i
justitieutskottet, där jag sitter, har jag inte kunnat ta
ställning. Jag kan inte säga att det är ett felaktigt
förslag. Men eftersom jag inte har varit med och
berett det i miljö- och jordbruksutskottet, har jag inte
kunnat ta ställning från början.

Anf. 79 HARALD NORDLUND (fp) re-
plik:
Fru talman! Det behövs inte tas ställning från
början, men det behövs tas ställning nu på slutet.
Förhoppningsvis ska vi alla 349 ta ställning till detta
om en stund. Då har Kia Andreasson chansen.

Anf. 80 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vet det, Harald Nordlund. Det är
inga nyheter.

Anf. 81 ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)
replik:
Fru talman! Jag inser att jag uttryckte mig lite
oklart. Jag talade om detta att man åravis under be-
redningstiden bara får till svar att beredning pågår i
Regeringskansliet. När vi fick ärendet till utskottet
förstod jag att det var oerhört knepigt. Men under
beredningstiden kunde man ju fått en liten upplysning
om att dessa bekymmer fanns. Det borde ju kunna
underlätta även för regeringsmakten, även om det
finns en majoritet och en opposition. Dessutom är vi
ju samstämmiga i den här frågan i riksdagen.

Anf. 82 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Ja, det kan jag hålla med om.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

12 § Avgasrening, m.m.

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU6
Avgasrening, m.m. (prop. 2001/02:31).

Anf. 83 LARS GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Det är belagt att välfärdssamhället ba-
seras på kommunikationer. Samtidigt orsakar detta
stora miljöproblem med miljöpåverkan genom ut-
släpp av olika skadliga ämnen. Det största globala
hotet utgörs av koldioxidutsläppen med åtföljande
uppvärmning av atmosfären.
I den här propositionen föreslås en ny lag om av-
gasrening och miljöklassning av motorbränslen. Flera
förslag i den är välkomna, även om vi har synpunkter
som vi här ger uttryck för i några reservationer och
särskilda yttranden.
Inledningsvis vill jag dock nämna något om vår
syn på den lagstiftande funktionen. Som lagstiftare är
det viktigt att fastställa mål för och inriktning av
miljöpolitiken och sätta ramar inom vilka olika aktö-
rer har att verka. Däremot bör vi akta oss för att hasta
med försök att begränsa olika tekniker inom områden
som motorkonstruktioner och alternativa drivmedel.
Den tekniska utvecklingen går med sådan hast att
beslut redan är föråldrade vid beslutstillfället. Vi bör
fokusera på att de ställda kraven uppfylls.
Som kuriosa kan nämnas att återvinning av mo-
torns vevhusventilation introducerades redan på en
del amerikanska lyxbilar på 1930-talet. Syftet var
dock inte sprunget ur ett miljötänkande, utan avsikten
var att minska vevhuskompressionen. På 1960-talet
infördes i flera amerikanska delstater krav på denna
anordning på nya bilar som då benämndes positive
crankcase ventilation.
Detta kan tjäna som exempel på att man som lag-
stiftare bör vara försiktig med att utskilja någon spe-
ciell teknik. I stället bör man avgränsa sig till att
uppsätta miljökrav.
Det är också därför vi står bakom några reserva-
tioner om lättnader i dispensförfarande för de företag
som kan uppvisa verifierade miljöförbättringar på
äldre motorer. Den svenska vagnparken är gammal,
och omsättningen av bilar är lägre än i många andra
länder. Detta bör man ta i beaktande när man bedö-
mer möjligheten att uppnå de satta miljömålen.
Många bilägare i vårt land kommer inte att ha råd att
tillgodogöra sig den senaste miljötekniken i sina
fordon. Det måste därför ses som positivt om miljö-
förbättringar kan göras även på den befintliga vagn-
parken.
Fru talman! I reservation nr 2 påtalar vi behovet
av en vidareutveckling av typgodkännandet av moto-
rer och de konsekvenser som nuvarande lagstiftning
kan medföra. Det är viktigt att de företag som sysslar
med miljöförbättringar av begagnade fordon också
ges möjlighet att bedriva sin verksamhet. Stelbenta
regler och dispensförfaranden motverkar i dessa fall
sina syften, vilket vi också påtalar i vår reservation.
Utskottet har uppvaktats av ett antal företag som
har fått framföra sina synpunkter på detta område.
Det är glädjande att Avgasutredningens förslag om
förbud mot s.k. chiptrimning mötts av så omfattande
kritik från ett stort antal remissinstanser att regering-
en beslutat sig för att avvisa förslaget och hänskjuta
frågan till EU-nivå. Det hade dock varit ännu bättre
om regeringen och utskottet gått före och infört ett
nationellt certifieringssystem.
Vi har i ett särskilt yttrande framfört kritik mot
regeringens senfärdighet att uppdra åt Naturvårdsver-
ket att se över miljöklassystemet trots riksdagens
tillkännagivande i våras. Det är uppenbart att vissa
frågor går med knapp styrfart.
En övergång till alternativa drivmedel är av avgö-
rande betydelse för miljön på lång sikt. Det är därför
viktigt att stödja utvecklingen och operatörer på om-
rådet och att stödet är långsiktigt. Det finns flera
negativa exempel på när det senare inte varit fallet,
vilket lett till stor osäkerhet hos projektledare och
investerare. De beslut om mål och inriktning av mil-
jöpolitiken som fattas här i kammaren och i Rege-
ringskansliet måste vara långsiktiga och inte styras av
senaste nytt.
Till sist måste jag påtala det minst sagt märkliga
resonemanget i propositionen kring det civilrättsliga
tillverkaransvaret för avgasreningsutrustning. Som
grund för att tyngre lastbilar inte ska omfattas av
nuvarande regler anförs att åkeriföretagen skulle ha
ett bättre förhandlingsläge. Faktum är att många åke-
rier enbart har ett eller ett fåtal tyngre fordon, medan
det å andra sidan finns många stora uppköpare av
lättare bilar som ska omfattas av nuvarande regler.
Om man är konspiratorisk kan man ana goda lobby-
ister i bakgrunden.
Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra
reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall
endast till reservation nr 2.

Anf. 84 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! I den här propositionen föreslås en ny
lag om motorfordons avgasrening och motorbränslen.
Förslaget föranleds främst av behovet av att anpassa
den svenska lagstiftningen om bilavgaser till de nya
EG-rättsliga regler som numera gäller.
Den föreslagna lagen innehåller, förutom grund-
läggande bestämmelser om krav på motorfordons
avgasrening, även regler om typgodkännandeförfa-
rande och miljöklassningar av bilar. Det svenska
tillverkaransvaret för lätta bilar har ersatts av ett ge-
mensamt tillverkaransvar inom EU.
De nuvarande reglerna i miljöbalken om motor-
bränslens indelning i miljöklasser och förbud mot
saluförande av sådana bränslen som inte uppfyller
baskraven inom EU överförs till den här nya lagen.
Det har varit en del diskussioner om detta, och rege-
ringen avser att lämna ett uppdrag till Naturvårdsver-
ket för att se över miljöklassystemet för bensin och
dieseloljor så att utvecklingen av alternativa eller mer
miljövänliga drivmedel inte missgynnas.
I avvaktan på bl.a. Vägtrafikskatteutredningens
kommande förslag avstyrker utskottet tre motioner
om en fortsatt utveckling av miljöklassningssystem.
Utsläpp av koldioxid regleras inte i EU:s bilav-
gasdirektiv eller de svenska bilavgasreglerna. Vi har
resonerat om detta, och regeringen har tidigare också
gett Statens naturvårdsverk i uppdrag att utveckla
miljöklassystem främst med avseende på hur para-
metern koldioxid ska beaktas i det här systemet. Na-
turvårdsverkets uppdrag har redovisats till regeringen
i somras. Den rapporten har sedan överlämnats till
Vägtrafikskatteutredningen.
Jag vill bara nämna dessa frågor innan vi ska ta
ställning till den här propositionen. Jag vill yrka bifall
till utskottets förslag och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 85 LARS LINDBLAD (m):
Fru talman! Det betänkande om ny lag om motor-
fordons avgasrening som vi debatterar i dag gäller ett
ganska så tekniskt ärende. Vi moderater har inga
invändningar mot genomförandet av de EU-regler
som betänkandet innehåller. Med detta betänkande
görs inga stora förändringar av de regler och styrme-
del som rör bilars utsläpp.
Jag vill inleda med att yrka bifall till vår reserva-
tion nr 1.
Fru talman! Konflikten mellan trafik och miljö är
en klassisk miljöfråga. Det brukar sägas att när trafi-
ken ökar leder det till att utsläppen ökar och därmed
till att miljön blir sämre. Men något har hänt under de
senaste decennierna. Trafik innebär fortfarande en
belastning på miljön, men människan har blivit
mycket bättre på att utveckla allt miljövänligare for-
don. Men det finns mycket mer att göra.
I samhällsdebatten fokuseras mycket av miljöför-
bättringarna på trafikområdet genom att det satsas
stora summor till godstrafik på järnväg. Samtidigt
talar verkligheten ett annat språk. Mer än 80 % av
alla godstransporter i Europa sker med lastbil.
För många barnfamiljer och andra människor som
bor på landet är bilen ett viktigt verktyg. För många
är den egna bilen något som ger ökad frihet. Man kan
ta sig dit man vill - till havet, till skogen eller till
idrottsplatsen.
Vi moderater resonerar så här: Bilen är ett nöd-
vändigt verktyg, och det är fel väg att gå att hindra
och fördyra för bilisterna. Däremot ska vårt regelverk
uppmuntra till en renare teknik och hindra den smut-
siga. Men detta sker inte genom att vi straffar bilis-
terna. Ett aktivt deltagande från de enskilda är betyd-
ligt bättre och effektivare.
Men samtidigt kan man undra varför teknikut-
vecklingen inte går ännu snabbare. Är det konsu-
menternas efterfrågan som brister? Har vi konservati-
va fordonstillverkare? Är det statens olika styrmedel
som det är fel på?
Svaret på de frågor som jag här ställt är nog
många, men fler och fler pekar på brister i statens
olika skatte- och regleringssystem. En del, bl.a. for-
donstillverkare och bränsleproducenter, har påpekat
att det finns brister i miljöklassningen av fordon och
bränslen. T.ex. finns det inga gränser för koldioxidut-
släpp i bilklassificeringen. Andra har pekat på att
klassningen av bränslen inte utgår från det faktiska
utsläppet utan snarare från drivmedlens sammansätt-
ning och tekniska egenskaper.
Ett annat problem som det pekas på är att diesel-
bilar, oavsett miljöegenskaper, inte kan betraktas som
miljöfordon vad avser fordonsskatt och tjänstebils-
regler.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit
ett framtagande av en strategi för skattenedsättning av
alternativa bränslen och förändringar av förmånsbe-
skattningen för miljöbilar. Riksdagen krävde i våras
en översyn av miljöklassningen av bensin och diesel.
Men bristen är att vi hela tiden betraktar styrsys-
temen i delar. Därför har det system av skatter och
regler som styr mot miljövänligare fordon och bräns-
len börjat likna ett lapptäcke. Det är i dag oklart om
vi har ett system som är anpassat för den teknik som
finns i dag. Det är också oklart om systemet har sin
utgångspunkt i faktisk miljöpåverkan. Det skulle
behövas en total översyn av systemen för att man ska
kunna ta ett helhetsgrepp.
Vi har föreslagit en breddning av det uppdrag som
riksdagen gav regeringen angående alternativa
bränslen. Vi vill få till stånd en parlamentarisk utred-
ning som ska se över hela systemet med vägtrafikens
miljöstyrande skatter, miljöklasser och regler. Syftet
med detta är att främja teknikutveckling och skapa ett
system som grundar sig på faktisk miljöpåverkan.

Anf. 86 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Nästan 90 % av åkeriföretagen är små
företag, med få anställda. Många företag byter sin
enda lastbil vart åttonde år och har då självklart ingen
stark förhandlingsposition mot leverantören. Företa-
gens ställning i förhållande till lastbilsproducenterna
är svag, och till detta bidrar att två lastbilsmärken har
en kraftig dominans på den svenska marknaden. Det
är vad gäller tillverkaransvaret bäst att behålla den
nuvarande ordningen, eftersom det är tillverkaren
som har de fysiska möjligheterna att ta fram effektiva
och hållbara reningssystem för fordonens avgaser.
Serviceavtal mellan tillverkare och leverantör har
så liten omfattning att de på intet sätt kan vara motiv
för borttagande av tillverkaransvaret. Brister i avgas-
reningen kommer dessutom att ge dyrare serviceavtal
om tillverkaransvaret tas bort. Samtidigt kan man
konstatera att också Naturvårdsverket har den upp-
fattningen att tillverkaransvaret för tunga fordon ska
behållas.
Jag har erfarit att ett EU-direktiv fr.o.m. oktober
2005 kommer att kräva tillverkaransvar för tunga
fordons och motorers funktionsduglighet. Detta inne-
bär att tillverkaransvaret snarare borde förlängas till
att gälla 500 000 kilometer i stället för att tas bort.
Vi har i riksdagen fattat beslut om att regeringen
ska se över miljöklassningen av drivmedel, så att
renare drivmedel inte missgynnas. Dagens tekniska
krav när det gäller densitet och kokpunktsintervall
innebär dock att alla alternativa dieseldrivmedel till-
förs giftiga ämnen för att inte hamna i miljöklass 3.
Dessa ämnen är miljöstörande, bildar aromater och
polyaromater vid förbränning och utgör en risk för liv
och hälsa. Äldre personer och barn med allergier,
astma, bronkit och andra luftvägssjukdomar är sär-
skilt utsatta.
Även skillnaderna i miljöbelastningen för bilis-
men på landsbygden och i storstaden måste beaktas.
Åtgärder motsvarande de som vidtas i de trafikinten-
siva tätorterna skulle slå orättvist mot glesbygden, där
bilismen inte alls ger upphov till så stora miljöskador.
Inom EU pågår ett arbete för en rättvis trafikbe-
skattning, som skulle kunna leda till ett effektivt
utnyttjande av de olika trafikslagen. Detta bör under-
stödjas, eftersom orimliga situationer uppstår när
konkurrens bedrivs på olika villkor. Som alternativ
till ökade bränsleskatter bör man införa kilome-
terskatt på lastbilar.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3
och 5.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

13 § AP-fondernas verksamhet 2000 m.m.

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU7
AP-fondernas verksamhet 2000 m.m. (skr.
2000/01:131).

Anf. 87 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Detta betänkande från finansutskottet
innehåller en redogörelse för AP-fondernas verksam-
het år 2000 inklusive en utvärdering av fondernas mål
och resultat under perioden 1996-2000. Med hänsyn
till den svaga utvecklingen på världens börser det
gångna året innehåller utvärderingen en redovisning
av ett dåligt resultat år 2000. Övergången till nya
placeringsregler skulle ha kunnat få en bättre start,
men förhoppningsvis blir utvecklingen bättre under
kommande år. Utvärderingen visar att när man jämför
med olika jämförelseindex har utvecklingen som
regel varit tillfredsställande eller godtagbar. Sjunde
AP-fonden, dvs. Premiesparfonden och Premievals-
fonden, hade 2000 en något sämre utveckling än
jämförelseindex under de få månader år 2000 som
den fonden var i verksamhet.
I samband med redovisningen av effekterna av
AP-fondernas nya investeringsregler har det också
framtagits en analys av de faktorer som lett till den
svaga kronan. Här har vi från borgerligt håll tvingats
reservera oss med hänsyn till att utskottsmajoriteten
vägrat ta med uppenbara faktorer som också medver-
kat till kronfallet, t.ex. Sveriges höga kapitalbeskatt-
ning, som kontinuerligt leder till ett utflöde av kapi-
tal, bristen på tillväxtreformer och den svenska valu-
tans ställning som en liten valuta som är känslig för
störningar och oro på valutamarknaden.
Det ter sig gåtfullt, fru talman, att majoriteten
medvetet vill undanhålla riksdagen en korrekt redo-
visning av de faktorer som medverkat till den konti-
nuerliga försvagningen av kronan och därmed till hur
vi internationellt fått en försämrad köpkraft.
Om man hade redovisat AP-fondernas tillgångar
mätt i euro i stället för i svenska kronor hade det
illustrativt kunnat redovisas och man hade också fått
klarhet i hur kronförsvagningen lett till att tillgångar-
nas värde har minskat internationellt.
Det finns anledning att så snart som möjligt ta
ställning till vilken framtid sjätte AP-fonden ska ha.
Det är i och för sig tillfredsställande att det aviseras
ett sådant övervägande från regeringens sida.
Från moderat håll har vi angett vad vi tycker är
rimligt. Staten bör inte ha en fond som ska tillhanda-
hålla riskkapital på marknaden. Den uppgiften bör
bäras av privata fonder och riskkapitalbolag.
Det är kanske inte helt fel om det finns t.ex. en
PPM-fond med den inriktningen. En sådan fond finns
inte i dag trots det rikliga utbudet av PPM-fonder.
Den frågan skulle t.ex. kunna övervägas särskilt.
Vi menar att sjätte AP-fondens tillgångar bör
överföras till staten. För att undvika marknadsstör-
ningar kan innehavet av börsnoterade aktier dessför-
innan bytas mot obligationer.
De onoterade aktierna kan sedan överföras till ett
riskkapitalbolag under Finansdepartementet som
sedan snarast möjligt privatiseras på sätt som skedde
t.ex. med Atle och Bure.
Fru talman! Jag står bakom de två reservationer vi
är med i från moderat sida men jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservation 2.

Anf. 88 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! När vi nu behandlar betänkandet om
AP-fondernas verksamhet finns det motioner från
allmänna motionstiden. För Vänsterpartiets del har
det resulterat i två reservationer. Jag ska väldigt kort
försöka redogöra för dem, fru talman.
Den ena reservationen gäller budgetfonderna. Ef-
tersom åtaganden nu har lyfts över till statsbudgeten
kommer också en kontrollstation att göras. Från
Vänsterpartiets sida tycker vi inte minst mot bak-
grund av det osäkra konjunkturläget att en sådan
kontrollstation bör tidigareläggas.
Vi tycker också att det är viktigt att vi med de buf-
fertfonder vi har för framtiden ser till att klara våra
framtida pensioner. Det är därför viktigt att vi med
budgetfondernas hjälp kan ha ett starkt näringsliv, att
vi arbetar för att kunna upprätthålla en hög sysselsätt-
ning och att vi arbetar med en mer målmedveten
näringspolitik.
I den andra reservationen tar Vänsterpartiet upp
etiska regler vid statligt ägande. Staten är en stor
aktör på den finansiella marknaden. Det gäller AP-
fondernas innehav av noterade aktier och obligatio-
ner. Det handlar också om innehav i den statliga bo-
lagssfären.
Varje år kommer en skrivelse från regeringen.
Den heter Företag med statligt ägande. I den kan
man läsa om den statliga ägarpolitiken. Bl.a. finns det
ett avsnitt som heter Viktiga policyfrågor. Där tar
man upp t.ex. miljöfrågor, jämställdhets- och mång-
faldsarbete, IT-strategier, anställningsvillkor, hand-
lingsprogram för bl.a. arkitektur och design och frå-
gor kring det s.k. förvaltningsmandatet från riksda-
gen. Men det finns absolut ingenting skrivet om etik-
frågor. Det tycker vi är anmärkningsvärt.
Det är viktigt att statliga företag inte förknippas
med företag som har samröre med t.ex. våld, droger,
prostitution, barnarbete eller undermåliga arbetsför-
hållanden. I en reservation från Vänsterpartiet har vi
t.ex. tagit upp de intressen som svenska staten har via
OM-gruppen i den s.k. Jiwaybörsen, dvs. den elek-
troniska börsen. Det pågår nu uppenbarligen ett ar-
bete för att uppdatera statens ägarpolicy, vilket vi
naturligtvis tycker är viktigt.
I vilken omfattning det resulterar i godtagbara
regler får vi anledning att återkomma till när verk-
samhetsberättelsen för företag med statligt ägande för
år 2001 kommer till riksdagen. När det gäller AP-
fondernas placeringsregler konstaterar utskottet att
alla AP-fonderna inklusive den sjätte AP-fonden nu
under våren har påbörjat en utformning av de etiska
riktlinjerna. Även här finns anledning att bevaka och
följa upp att man verkligen lever upp till de regelverk
som man säger sig kunna följa.
Fru talman! Som jag tidigare har sagt återkommer
jag även till detta. Jag yrkar bifall till reservation 4
från Vänsterpartiet.
(forts. 15 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.55 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 16.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

14 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Punkt 5 (Närpolisen)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
138 för res. 2
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 35 v, 1 fp, 13 mp
För res. 2: 71 m, 36 kd, 16 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Punkt 10 (Polisförsörjningen i glesbygdsområden)
1. utskottet
2. res. 7 (kd, c)
Votering:
249 för utskottet
55 för res. 7
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 35 v, 12 fp, 13 mp, 1 -
För res. 7: 1 m, 36 kd, 16 c, 1 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 3 mp

Punkt 14 (Nationella insatsstyrkan)
1. utskottet
2. res. 11 (s, mp)
Votering:
174 för utskottet
125 för res. 11
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 35 v, 36 kd, 16 c, 14 fp, 2 -
För res. 11: 112 s, 13 mp
Frånvarande: 19 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp
Sylvia Lindgren (s) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.

Punkt 17 (Avveckling av Ekobrottsmyndigheten)
1. utskottet
2. res. 15 (fp)
Votering:
288 för utskottet
15 för res. 15
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 69 m, 35 v, 36 kd, 16 c, 13 mp,
1 -
För res. 15: 14 fp, 1 -
Avstod: 2 m
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Punkt 23 (Domstolsverkets ställning)
1. utskottet
2. res. 20 (m, kd)
Votering:
181 för utskottet
109 för res. 20
15 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 35 v, 2 c, 13 fp, 13 mp
För res. 20: 71 m, 36 kd, 2 -
Avstod: 14 c, 1 fp
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp
Viviann Gerdin (c) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 42 (Frivårdens resurser)
1. utskottet
2. res. 38 (v, c, fp, mp)
Votering:
227 för utskottet
78 för res. 38
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 36 kd, 1 c, 1 -
För res. 38: 35 v, 15 c, 14 fp, 13 mp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU4 Utvidgning av Europols behörighet
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU5 Privilegier och immunitet för Europeiska
unionens institut för säkerhetsstudier och Euro-
peiska unionens satellitcentrum
Punkt 1 och 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 3 (Översyn av privilegier och immunitet inom
EU)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
289 för utskottet
14 för res. 1
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 70 m, 35 v, 36 kd, 15 c, 14 fp,
2 -
För res. 1: 1 s, 13 mp
Avstod: 1 m, 1 c
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

MJU4 Åtgärder mot förorening från fartyg
Punkt 7 (Miljölots i Östersjön)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
291 för utskottet
14 för res. 3
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 35 v, 36 kd, 16 c, 13 mp,
2 -
För res. 3: 14 fp
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU6 Avgasrening, m.m.
Punkt 3 (Vägtrafiken och miljön)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
233 för utskottet
71 för res. 1
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 35 v, 36 kd, 16 c, 13 fp,
13 mp, 1 -
För res. 1: 69 m, 1 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Punkt 5 (Vidareutveckling av typgodkända motorer)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
139 för res. 2
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 35 v, 13 mp
För res. 2: 71 m, 36 kd, 16 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Punkt 6 (Det civilrättsliga tillverkaransvaret)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, fp)
Votering:
237 för utskottet
51 för res. 3
16 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 35 v, 13 mp, 1 -
För res. 3: 36 kd, 14 fp, 1 -
Avstod: 16 c
Frånvarande: 13 s, 11 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Punkt 9 (Miljöklassning av bränsle, m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (c, fp)
Votering:
273 för utskottet
31 för res. 9
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 35 v, 36 kd, 12 mp, 2 -
För res. 9: 1 m, 16 c, 14 fp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 13 s, 10 m, 8 v, 6 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

15 § (forts. från 13 §) AP-fondernas verksamhet
2000 m.m. (forts. FiU7)

Anf. 89 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! I alltfler sammanhang såväl interna-
tionellt som här i Sverige får man höra det samfällda
vittnesbördet att vi har ett robust och reformerat pen-
sionssystem. Föreliggande betänkande handlar just
om AP-fondernas verksamhet, och vi hörde före vote-
ringen andra talare ta upp detta. Jag ska begränsa mig
till några få frågor.
De allmänna pensionsfonderna har, som vi vet, en
ny roll och nya placeringsregler. Det är därför viktigt
att placeringsreglerna är enhetliga. Alla fonder har ett
gemensamt mål. Det ska vara en maximal förvaltning
av pensionsmedlen. Då är det viktigt att fonderna kan
förvalta medlen på lika villkor. I och med det nya
systemet finns det en hälsosam konkurrens och ett
visst tävlingsmoment mellan fonderna.
Vi har tidigare från vårt parti motionerat om den
sjätte AP-fonden och om betydelsen av likartade
regler. Vi har bl.a. tagit upp frågan om utlandsman-
dat.
Den sjätte AP-fonden har som strategi att vara
med och tillföra kapital till nystartade och onoterade
företag. För att förvalta medlen på bästa möjliga sätt
vill man vara med under bolagets hela utvecklingsfas
och expansionsfas. Men i och med att man saknar
utlandsmandat måste man skaffa sig dispens, för
annars kan man inte följa med ett företag som ägare i
en eventuell sista fas, då företaget övergår i utländsk
ägo.
Vi är nöjda med att Finansdepartementet nu har
tagit till sig detta. Det är viktigt för att Sjätte AP-
fonden ska kunna fullgöra sitt syfte och nå sitt mål.
Inte minst är det viktigt därför att man har byggt upp
en kompetens inom Sjätte AP-fonden. Om denna
möjlighet inte finns kan det vara en anledning för de
anställda att söka sig andra arbeten.
Det finns anledning att säga någonting om just
Sjätte AP-fonden. Det har förts en diskussion om dess
existens, och jag tycker att Lennart Hedquist kom
med en positiv öppning när han tidigare talade om en
PPM-fond med just den inriktningen. Det är en roll
som man skulle kunna tänka sig att Sjätte AP-fonden
skulle kunna ta.
Under de år som Sjätte AP-fonden har funnits har
den samlat på sig en unik kompetens inom flera om-
råden. Det kan gälla teknologi eller biovetenskaper,
t.ex. Det är en särskild kunskap som är bra för de
onoterade företagen och som inte har funnits tidigare
hos de andra.
Det finns en kompetens, som sagt, och en lång-
siktighet. Det är inte bara kapital.
Jag ser fram emot Finansdepartementets bered-
ning av frågan och att de hänsynen tas. Jag vill ändå
yrka bifall till reservation 2. Det rörde sig egentligen
om en text. Det handlar om kronans försvagning. Vi
tycker naturligtvis att det ska vara en så fullödig för-
klarande text som möjligt. Det kan lätt komma in
politik där. Då har vi vår version på just det området.

Anf. 90 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Kvartalskapitalismens kortsiktighet
hotar att sluta med en smäll för industri och välfärd.
Denna salva är inte avlossad från någon folktribun
utan återfinns i en debattartikel i Dagens Nyheter den
16 november. Artikeln är undertecknad av två ledan-
de företrädare för svenskt arbets- och näringsliv,
Metallordföranden Göran Johnsson och industrileda-
ren Carl Bennet. I artikeln framhålls Sveriges stora
kvaliteter som industrination, och det hänvisas bl.a.
till en artikel i Financial Times där Sverige och
Schweiz pekas ut som två länder med den bästa
framtiden av alla i den industriella högteknologin.
Det svenska varumärket glänser.
Det är befriande att representanter för Sveriges
löntagare och industriägare kan enas om en konstruk-
tiv analys av vårt lands framtidsutsikter som industri-
nation, en analys som står i bjärt kontrast till den
dvärgalåt som i helgen lät avhöras från den handfull
demonstranter, med moderaternas ekonomiske tales-
man i spetsen, som under fältropet "för kapitalism"
marscherade på några av våra större städers gator.
I Johnssons och Bennets artikel framförs också
kritiska synpunkter på AP-fondernas placeringsstra-
tegi. De utmålas som ofta alltför kortsiktiga i sitt
agerande och alltför obenägna till långsiktiga och
produktiva satsningar. I anslutning till den åberopade
artikeln har en animerad debatt rullat i gång om huru-
vida AP-fondernas placeringar ska ansvara för ett
gynnsamt företags- och privatägandeklimat i Sverige
eller om deras enda uppgift är att maximera avkast-
ningen. Denna aktuella debatt ger en intressant kopp-
ling till dagens ärende - AP-fondernas verksamhet
under 2000.
Vi kan alltid diskutera vad som är en långsiktig
placering. Man kunde mycket väl skriva in att fon-
derna tog ett större ansvar långsiktigt. Det torde också
finnas vissa möjligheter att göra detta inom ramen för
fempartiuppgörelsen. I botten ligger dock denna upp-
görelse mellan fem av riksdagens partier, och detta är
en uppgörelse som vi socialdemokrater givetvis re-
spekterar och står för.
I den regeringsskrivelse som ligger till grund för
dagens betänkande från finansutskottet görs en redo-
visning av AP-fondernas utveckling under fjolåret
samt en utvärdering av fondernas mål och resultat
under perioden 1996-2000. Det bör då erinras om att
AP-fondssystemet i samband med överföringen från
AP-fonden till statsbudgeten den 1 januari i år fick en
ny organisation och nya placeringsregler. Omlägg-
ningen syftar till att bättre anpassa AP-fondssystemet
till det nya ålderspensionssystemet, att öka möjlighe-
terna till en effektivare kapitalförvaltning och att
långsiktigt förbättra avkastningsmöjligheterna. Indi-
rekt kan man säga att fonderna har en näringspolitisk
uppgift när man går in för långsiktighet. Den svenska
industrin har förvisso för få långsiktiga ägare och för
många kortsiktiga kvartalskapitalister, som Bennet
och Johnsson också pekade på. Kombinationen bästa
möjliga avkastning och långsiktighet innebär ett lång-
siktigt ansvar för svenskt näringsliv.
Av denna första utvärdering av AP-fondernas nya
organisation och nya placeringsregler kan man ändå
dra slutsatsen att de väl har hävdat sin ställning som
stabila förvaltare av pensionskapitalet. Fonderna
uppvisar också sammantaget ett gott resultat vad
gäller avkastningen på insatt kapital i förhållande till
jämförelseindex.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer vil-
ka jag kortfattat ska kommentera.
I reservation nr 1 yrkar Vänsterpartiet att det på
grund av den demografiska utvecklingen och den
nuvarande svaga konjunkturen redan nästa år ska
göras en analys av buffertfondernas utveckling 2002-
2004, att medlen i dessa fonder i större utsträckning
bör kunna utnyttjas för näringspolitik och att möjlig-
heterna att via skattesystemet stimulera en utbyggnad
av den typ av regionala och lokala fonder som finns i
Kanada inom ramen för den s.k. solidaritetsfonden
bör studeras.
Självfallet innehåller prognoser om framtiden all-
tid ett stort mått av osäkerhet. Men inget nytt under-
lag har framkommit som föranleder en omprövning
av riksdagens tidigare beslut att en kontroll av buf-
fertfondernas styrka och den slutliga storleken på
överföringen av medel från AP-fonden till staten ska
ske först år 2004. Jag har tidigare i mitt anförande
redan kommenterat AP-fondernas uppgifter och deras
koppling till näringspolitik. I detta sammanhang kan
ändå tilläggas att Sjätte AP-fonden de facto genom
sin inriktning mot onoterade mindre, nya företag och
sin aktiva ägarroll i många företag har en viss nä-
ringspolitisk inriktning. Vad slutligen gäller förslaget
om uppbyggnad av regionala och lokala fonder enligt
kanadensisk modell anser vi inte att skattesubventio-
ner bör användas för att inrätta denna typ av fonder.
Moderater och kristdemokrater reserverar sig mot
utskottets motivering beträffande effekterna av AP-
fondernas nya placeringsregler. Det är en minst sagt
långsökt motivering. Reservanterna är överens med
utskottsmajoriteten om synen på vad AP-fondernas
portföljomläggningar kan ha betytt och potentiellt kan
betyda för valutakursens utveckling och att valutakur-
sens värde på lång sikt avgörs framför allt av grund-
läggande ekonomiska faktorer som t.ex. skillnad i
tillväxt mot andra länder, konkurrenskraft och bytes-
balans. Men sedan kan man inte undgå frestelsen att
göra några partipolitiska krumelurer kring kapitalbe-
skattningen, den förmenta bristen på tillväxtreformer
och annat tankegods från jämmerdalen.
Låt mig bara i korthet citera vad Konjunkturinsti-
tutet säger om kronkursutvecklingen i sin senaste och
alldeles färska konjunkturprognos:
"Såväl fundamentala som mer flödesrelaterade
faktorer talar för en förstärkning av kronan. Kronan
förstärks mot euron under prognosperioden men be-
tydligt mer mot den amerikanska dollarn." Ingenstans
finns ens en antydan om att borgerliga skatte- och
tillväxtreformer skulle vara inbakade i dessa förvänt-
ningar.
I reservation 3 upprepar moderaterna sitt väl kän-
da mantra om Sjätte AP-fondens skadlighet för risk-
kapitalmarknaden. Man hävdar också att endast en
begränsad del av fondens kapital placerats i onoterade
bolag och att detta i kombination med att fonden inte
har krav på sig att delta i finansieringen av pensions-
systemet visar att fonden "är och har varit en främ-
mande fågel i AP-fondsystemet, bl.a. med sitt upp-
drag som placerare i små, onoterade bolag."
Om jag ska uttrycka mig försiktigt kan jag upply-
sa om att moderaterna tydligen inte är riktigt uppdate-
rade i ärendet. Ty sanningen är att Sjätte AP-fondens
andel onoterade innehav värdemässigt har ökat från
20 % vid årsskiftet till 31,9 % i oktober månad i år,
vilket måste anses vara en betydande del av det totala
innehavet.
Det spretar i det borgerliga lägret konstaterade vi i
debatten om statsbudgeten för några veckor sedan,
och nu får vi se ytterligare ett exempel på borgerlig
splittring och spretighet i en principiellt viktig fråga.
Moderaterna vill privatisera Sjätte AP-fonden. Som
modell tar man riskkapitalbolagen Atle och Bure. Jag
säger bara: Spåren förskräcker.
Men i motsats till moderaterna, vill kristdemo-
krater, folkpartister och jag förmodar också center-
partister ge fonden ökade befogenheter, nämligen att
den i likhet med övriga AP-fonder ska få ett s.k. ut-
landsmandat så att fonden kan placera en mindre del
av kapitalet på utländska marknader. I detta samman-
hang kan noteras att frågor kring Sjätte AP-fonden för
närvarande är föremål för beredning i Regerings-
kansliet, varför det i dag inte finns någon anledning
att ta någon annan ställning till ett förslag som man i
och för sig kan diskutera.
Till sist: I reservation 4 pläderar Vänsterpartiet för
ett tillkännagivande om etiska regler vid statligt
ägande. Det är väsentliga frågor som tas upp. Det
finns också ganska utförligt beskrivet hur fonderna
faktiskt har påbörjat en ganska omfattande verksam-
het på det här området, där man tar in moraliska och
etiska hänsyn. Men avgörande är att frågorna bereds
inom Näringsdepartementet och att etik- och moral-
frågor i samband med AP-fondernas placeringspolitik
kommer att behandlas i verksamhetsberättelsen för
företag med statligt ägande 2001. Mot den bakgrun-
den anser vi inte att det finns någon anledning att
göra något särskilt tillkännagivande i dag på den
punkten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i fi-
nansutskottets betänkande och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 91 PETER PEDERSEN (v):
Fru talman! För att vinna tid kommer jag enbart
att uppehålla mig vid en av de motioner som ligger
till grund för reservation 1, som jag börjar med att
yrka bifall till.
Fru talman! Trots internationellt goda vitsord rö-
rande tillståndet för den svenska ekonomin kvarstår
vissa problem, även om våra offentliga finanser visar
överskott, nettostatsskulden är borta, statsbudgeten är
i balans och utgiftstaken hålls. Ett sådant problem är
att den svenska kronan är lågt värderad jämfört med
vissa andra viktiga valutor.
Med anledning av det nya pensionssystemet, bl.a.
PPM-systemet och de placeringsregler som tillåter
stora kapitalplaceringar utomlands, menar vi inom
Vänstern att det skulle vara värdefullt med en analys
av på vilket sätt avsättning i olika pensionsfonder
påverkar och t.o.m. förvärrar det ekonomiska läget.
Avsättningarna i olika pensionsfonder är enbart in-
riktade på att ge så hög avkastning som möjligt. För-
utom vissa etiska regler hos några fonder finns up-
penbart inga långsiktiga strategier för hur våra ge-
mensamma pensionsmedel ska kunna användas och
bidra till ett mer långsiktigt ägaransvar.
Kravet på hög avkastning leder till att fondför-
valtare köper och säljer på olika aktiebörser runtom i
världen utifrån en kortsiktig snabba-klipp-strategi
som endast syftar till att hämta hem snabba, kortsikti-
ga vinster för att sedan kunna dra vidare i jakt på nya
mjölkkor. Pensionsfonderna tar alltså inget ansvar för
de företag de är medägare i. Nationsgränser verkar
helt sakna betydelse. Det finns ingen ambition att
vilja medverka till att utveckla den svenska ekono-
min, att erbjuda riskvilligt eller långsiktigt kapital till
nytta för det svenska näringslivet och inhemsk pro-
duktion. Det finns heller ingen ambition att gynna
löntagarna, de framtida pensionärerna, eller den in-
hemska sysselsättningen och en mer balanserad regi-
onal utveckling.
Vänsterpartiet menar att den viktigaste metoden
för att klara framtidens pensioner är att upprätthålla
en hög sysselsättning i den svenska ekonomin. Det
förutsätter bl.a. ett starkt svenskt näringsliv. Därför
krävs också en aktiv och målmedveten näringspolitik.
Vi menar att de s.k. buffertfonderna i större utsträck-
ning bör kunna utnyttjas i detta syfte. Fondernas
placeringsregler måste förändras, vilket inte minst är
viktigt från en valutapolitisk utgångspunkt. En del av
ett utökat kapital hos buffertfonderna bör kunna an-
vändas som aktiekapital i ett mer planerat ägande för
regional utveckling.
Ett ytterligare stöd i denna riktning vore att rege-
ringen också studerade möjligheten att via skattesys-
temet stimulera en uppbyggnad - märk väl: studerade
möjligheten att stimulera en uppbyggnad - av den typ
av regionala och lokala fonder som finns i Kanada
inom ramen för den s.k. solidaritetsfond man har där.
I dag uppstår absurda situationer: Som enskild
placerare i en pensionsfond kan jag gynnas av att
pengar flyttas från det företag där jag jobbar eller av
att produktionen läggs ned eller flyttar utomlands,
eftersom avkastningen är högre, eller anses kunna
vara högre, i ett annat företag där man t.ex. antar att
lönekostnaden kommer att vara lägre. Vi har en rad
exempel på företag i Sverige som flyttas härifrån med
olika typer av motiveringar. Det här kan verka bra
eftersom min pension verkar gå upp, åtminstone för
dagen. För mig, inte som framtida pensionär utan som
löntagare, innebär det här å andra sidan att företaget
där jag jobbar läggs ned och jag blir arbetslös. Till
tröst får jag nöja mig med beskedet att min framtida
pension kanske har höjts något, åtminstone som det
verkar just den dagen. Hur det ser ut i morgon eller
ännu längre fram kan vara en helt annan femma.
Det är givetvis viktigt och rimligt att vårt gemen-
samma pensionssparande och olika typer av kapitalä-
gande för de anställda används mer strategiskt och
mer långsiktigt än vad som sker i dag. En självklar
ambition bör vara att använda våra stora gemensam-
ma tillgångar i olika pensionsfonder till att skaffa ett
verkligt ägarinflytande och en verklig ägarmakt i
syfte att ta ett långsiktigt ägaransvar som gynnar
produktionen, sysselsättningen och de framtida pen-
sionerna.
Finansutskottet avslår Vänsterpartiets motioner
Sf332 och Fi250. När det gäller den senare motionen
är finansutskottet i betänkandet mycket fåordigt i sin
argumentation, liksom för övrigt Bengt Silfverstrand
var här i talarstolen. Man konstaterar bara att olika
svenska organisationer, här nämns LO, har studerat
den kanadensiska solidaritetsfonden men att utskottet
inte är berett att tillstyrka skattesubventioner för att
inrätta fonder av denna typ i Sverige. Man är inte ens
beredd att möjliggöra en utredning eller ens titta på
vad detta skulle kunna ge för konsekvenser. Man bara
konstaterar: Vi vill inte subventionera det här. Var-
för? kan man då fråga sig.
Att borgerligheten alltid betonar det individuella i
alla sammanhang är förutsägbart. Man vill att vi som
enskilda individer ska sitta och kolla på text-TV hur
det går för vår egen lilla pensionsfond. Man är där-
emot livrädd för att vi ska komma på den lysande
idén att vi kanske kan sluta oss samman och använda
vårt gemensamma pensionskapital, som vi faktiskt
äger tillsammans, för att kunna flytta fram våra posi-
tioner vad gäller ägande i många viktiga företag.
Siffrorna har ju lästs upp; det är stora summor pengar
som i dag finns i olika pensionsfonder och som till-
förs varje år. Om vi använde dem på ett mer strate-
giskt sätt skulle vi kunna få ett stort inflytande över
hur vi använder pengarna, var jobben förläggs osv.
Jag kan förstå att den samlade borgerligheten bä-
var inför den möjligheten. Jag tror att den skulle byta
inställning till PPM-systemet om vi använde det på
det här sättet. Men vad jag för mitt liv inte kan förstå
är varför man har denna byxångest hos socialdemo-
kratin inför den här frågan. Varför kan man inte tänka
sig att åtminstone utreda möjligheten? Det finns po-
sitiva exempel man kan titta på.
Jag yrkar återigen bifall till reservation 1.

Anf. 92 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Det är faktiskt så att det finns en nä-
ringspolitisk inriktning i Sjätte AP-fonden. Den har
fått sitt uppdrag formulerat på följande sätt: att för-
valta allmänna pensionsmedel så att avkastningskra-
vet uppfylls samt att erbjuda riskkapital till svenskt
näringsliv, inte minst till mindre och medelstora fö-
retag, för att främja tillväxt och sysselsättning. Det är
ju precis detta som moderaterna reagerar mot. Det
finns alltså en sådan inriktning i den fonden.
I övrigt är det väldigt viktigt att göra en avvägning
mellan avkastning och långsiktighet. I förarbetena till
det nya systemet står det att målet för placeringsverk-
samheten är att förvaltning ska ske med utgångspunkt
i AP-fondens åtagande gentemot alla dem som ska ha
pension. Då kan man inte som Vänsterpartiet - här
tycker jag att det finns en motsägelse - å ena sidan
hävda att det är en för svag förstärkning av buffert-
fonderna och att man skulle vilja gå längre, och å
andra sidan säga att man vill ge fonderna en större
näringspolitisk uppgift. I ambitionen att ge fonderna
en större näringspolitisk uppgift ligger naturligtvis ett
större risktagande och därmed också en större risk för
att man ska dränera en del av kapitalet.
Jag har sympatier för Vänsterpartiets syn på nä-
ringspolitiken, ambitionerna och långsiktigheten. Jag
sade också i min inledning att detta alltid kan diskute-
ras och att det är bra att det har kommit i gång en
sådan debatt. Men jag kan inte förstå att man å ena
sidan hävdar att fonderna är för svaga eller riskerar
att bli för svaga och å andra sidan vill ge dem den typ
av större risktagande som näringspolitiska ambitioner
innebär.

Anf. 93 PETER PEDERSEN (v) replik:
Fru talman! När det gäller försvagning handlar det
ju om att den s.k. broms vi har lagt in riskerar att
dränera fonderna. Det är därför vi vill utreda om man
behöver tillföra mer pengar.
När det sedan gäller de lokala och regionala fon-
derna och näringspolitik skulle jag vilja veta vilket
bevis utskottsmajoriteten har för att ett långsiktigt
ägaransvar på något vis skulle innebära lägre avkast-
ning på längre sikt. Hur ska vi annars kunna motverka
den kvartalskapitalism som Bengt Silfverstrand talade
emot i talarstolen - om vi inte vidtar några som helst
åtgärder, om inte vi själva med våra gemensamma
pensionspengar visar att vi faktiskt vill ha ett större
ägaransvar och en god avkastning på våra pengar?
Vad är det som säger att detta ständiga flyttande
av pengar från börs till börs över nationsgränser lång-
siktigt leder till högre pensioner? Kan inte det i själva
verket vara ett allvarligt hot mot våra framtida pen-
sioner?

Anf. 94 BENGT SILFVERSTRAND (s) re-
plik:
Fru talman! Fonderna har ett långsiktigt åtagande.
Att de ska ha det står klart inskrivet. Det är ingen som
helst tvekan om detta. Man kan inte hävda generellt,
och det har jag inte heller gjort, att det skulle vara
kortsiktighet som präglar hela systemet.
Det finns enstaka inslag som kan diskuteras. Dem
ska man naturligtvis sätta tummen på och analysera
vad det beror på och i så fall utifrån de utgångspunk-
terna och erfarenheterna överväga förändringar. Men
totalt sett innebär en långsiktig placering att AP-
fonderna inte blir några spekulationsfonder, inte hel-
ler att man kortsiktigt lämnar företagsägandet för att
kurserna tillfälligt går ned.
Titta på det samlade resultatet av den här utvärde-
ringen. Ingen, inte ens fondernas främsta belackare
moderaterna, kunde ha underlag för att säga något
annat än att man har hävdat sin ställning väl utifrån
det grundläggande och avgörande att ha ett stabilt
förvaltningssystem för dagens och framtidens pensio-
ner.

Anf. 95 PETER PEDERSEN (v) replik:
Fru talman! Jag argumenterar inte från högerkan-
ten, utan jag argumenterar från vänster. Jag kan ställa
upp på det som Bengt Silfverstrand säger. Vi vill
skärpa detta ytterligare. Vi vill betona den infallsvin-
keln ytterligare, till skillnad från den s.k. kvartalska-
pitalismen.
Jag har fortfarande inte fått något bra svar på frå-
gan varför socialdemokratin är så rädd, trots att jag
hört enskilda socialdemokrater stå här i talarstolen
vid andra tillfällen och prata för de regionala fonder-
na. Varför kan inte finansutskottet och de socialde-
mokrater som sitter där åtminstone tänka sig en liten
utredning där man funderar på om det kan vara ett bra
system att i någon form möjliggöra samma sak i Sve-
rige? Eller ska vi fortsätta att prata om att hela Sveri-
ge ska leva och att vi ska ha riskkapital ute i glesbygd
och på landsbygden? Men vi vet att det mesta av
kapitalet inte hamnar där, utan det hamnar i storstä-
derna. Hur länge ska vi bara prata om de här sakerna?
När ska vi vidta några små åtgärder för att möjliggöra
att hela Sverige kan leva i verkligheten? Annars upp-
lever medborgarna det som bara tomt prat från den
här kammaren.

Anf. 96 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Det är faktiskt så att det har gjorts
ganska utförliga och ingående analyser av det kana-
densiska systemet, bl.a. i Landsorganisationens regi.
Det underlaget har vi naturligtvis utgått från att också
Vänsterpartiet har tagit del av. Det leder till slutsatsen
att detta inte från svensk utgångspunkt är något håll-
bart system att rekommendera.
Det vi vänder oss emot är inte att för all framtid
avvisa den här typen av fonder, utan mot att man ska
använda skattemedel för detta ändamål. Det tycker vi
är orimligt och en felaktig prioritering av skattemedel
som kan användas på annat sätt för regionalpolitiska
insatser.

Anf. 97 PETER PEDERSEN (v):
Fru talman! Jag konstaterar då att om jag själv
väljer att varje år i slutet av året lägga en summa
pengar av vårt riksdagsarvode på någon enskild privat
pensionsförsäkring får det bevisligen skattepolitiska
effekter. Men om vi skulle ha ett motsvarande system
där vi mer långsiktigt vill värna om ett lokalt nä-
ringsliv, en regional utveckling, då anförs skatteskälet
som ett argument mot det.
Jag kan acceptera det. Men då skulle jag också
vilja kräva att vi tog fram de argumenten i en svensk
utredning och inte bara hänvisar indirekt till vad LO
har kommit fram till, med all respekt för vad LO
säger. Då skulle vi i den här kammaren också kunna
få en diskussion runt det underlaget och göra ett ställ-
ningstagande.
Jag får återkomma i den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 december.)

16 § Anmälan och hänvisning av motioner till
utskott

Anmäldes
Motioner
med anledning av prop. 2001/02:66 Ytterligare för-
längd tid för statliga garantier för att återställa för-
säkringsskyddet för flygbranschen
2001/02:T63 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
2001/02:T64 av Per-Richard Molén m.fl. (m)
2001/02:T65 av Magnus Jacobsson m.fl. (kd, c)
2001/02:T66 av Mikael Johansson och Maria Wetter-
strand (mp)
2001/02:T67 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)
2001/02:68 av Anna Kinberg och Carl Erik Hedlund
(m)

Kammaren biföll talmannens förslag att ovanstå-
ende motioner omedelbart skulle hänvisas till trafi-
kutskottet.

17 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets
betänkande
2001/02:KUU1 Nicefördraget

Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU11 Justitieombudsmännens ämbetsberät-
telse

Socialutskottets betänkanden
2001/02:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
2001/02:SoU4 Schengenintyg

18 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 3 december

2001/02:118 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Den nya lärarutbildningens kvalitet
2001/02:119 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Forskning skolämnet slöjd
2001/02:120 av Carl-Axel Johansson (m) till statsrå-
det Ingela Thalén
Ohälsa
2001/02:121 av Gunnel Wallin (c) till försvarsminis-
ter Björn von Sydow
Sotningsmonopolet
2001/02:122 av Ulla-Britt Hagström (kd) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Ekobrottsmyndigheten
2001/02:123 av Inger Segelström (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
EU-mopedutbildningen

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 11 december.

19 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 4 december

2001/02:343 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
SVT och TV-avgiften
2001/02:344 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Digital-TV
2001/02:345 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Förmåner och skyldigheter
2001/02:346 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Kriminalvården
2001/02:347 av Elizabeth Nyström (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Postservice i glesbygd
2001/02:348 av Magda Ayoub (kd) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Auktoriserade tolkar och översättare i asylärenden
2001/02:349 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet
Mona Sahlin
Postservice i glesbygden
2001/02:350 av Anders Sjölund (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Kommunala och fristående skolor
2001/02:351 av Göran Lindblad (m) till utbildnings-
minister Thomas Östros
CSN
2001/02:352 av Rosita Runegrund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Familjerådslag
2001/02:353 av Rosita Runegrund (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Barn och tinnitus

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 11 december.

20 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 4 december

2001/02:228 av Johan Lönnroth (v) till kulturminister
Marita Ulvskog
Upphovsrätt
2001/02:238 av Bertil Persson (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Konkurrensneutralitet och flyg
2001/02:266 av Agne Hansson (c) till näringsminister
Björn Rosengren
Pappersbruket i Silverdalen
2001/02:268 av Hans Hoff (s) till statsrådet Ulrica
Messing
Hushållens kostnader
2001/02:277 av Mikael Odenberg (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Den svarta handeln med hyreskontrakt
2001/02:278 av Tuve Skånberg (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens fotografering med digitala kameror

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 11 december.

21 § Kammaren åtskildes kl. 16.43.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 20 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 66 (del-
vis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.