Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:38

Fredagen den 30 november

Kl. 09.00 - 16.08

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------

1 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 29 november

SfU2 Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Punkt 2 (Statsbidrag till invandrarorganisationer)
1. utskottet
2. res.1 (m)
Votering:
191 för utskottet
59 för res. 1
25 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 11 v, 36 kd, 13 c, 11 fp, 10 mp
För res. 1: 57 m, 2 -
Avstod: 25 v
Frånvarande: 21 s, 24 m, 7 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 6 mp
Charlotta L Bjälkebring (v) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 3 (Kommunersättningar vid flyktingmottagan-
de)
1. utskottet
2. res.3 (kd)
Votering:
242 för utskottet
36 för res. 3
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 58 m, 36 v, 14 c, 12 fp, 10 mp,
2 -
För res. 3: 36 kd
Frånvarande: 21 s, 23 m, 7 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 6 mp

Punkt 5 (Asylansökan i hela landet)
1. utskottet
2. res.4 (fp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Punkt 8 (Vård som inte kan anstå)
1. utskottet
2. res.6 (kd, c)
Votering:
227 för utskottet
50 för res. 6
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 58 m, 36 v, 12 fp, 10 mp, 1 -
För res. 6: 36 kd, 14 c
Frånvarande: 21 s, 23 m, 7 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 6 mp,
1 -

Punkt 9 (Särskola och gymnasieskola)
1. utskottet
2. res.7 (mp)
Votering:
268 för utskottet
10 för res. 7
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 58 m, 36 v, 36 kd, 14 c, 12 fp,
2 -
För res. 7: 10 mp
Frånvarande: 21 s, 23 m, 7 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 6 mp

Punkt 10 (Flyktingkvoten)
1. utskottet
2. res.8 (v)
Votering:
193 för utskottet
36 för res. 8
47 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 58 m, 1 kd, 14 c, 9 mp, 2 -
För res. 8: 36 v
Avstod: 35 kd, 12 fp
Frånvarande: 22 s, 23 m, 7 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 7 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SfU6 Rambeslut om förstärkning av den
straffrättsliga ramen för bekämpning av olaglig
inresa m.m.
1. utskottet
2. res. 1 (kd, c)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 (fp)
Förberedande votering 1.
Kammaren biträdde res. 2 med acklamation.
Förberedande votering 2.
55 för res. 1
46 för res. 2
176 avstod
72 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Kenth Högström (s) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
169 för utskottet
89 för res. 1
18 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 58 m, 1 -
För res. 1: 32 v, 36 kd, 14 c, 7 mp
Avstod: 4 v, 11 fp, 3 mp
Frånvarande: 21 s, 23 m, 7 v, 6 kd, 4 c, 5 fp, 6 mp,
1 -

2 § Aktuell debatt: EU-harmonisering av lag-
stiftning på de process-, straff- och polisrättsliga
områdena

Anf. 1 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för att
den här debatten kommer till stånd. Vänsterpartiets
syfte med att begära denna debatt är att lyfta fram
frågor om demokrati och rättssäkerhet.
Vi är alla överens om att terrorism och grov orga-
niserad brottslighet ska bekämpas, och det ska göras
gemensamt i enighet och i samförstånd mellan alla
goda krafter. Debatten i dag är en viktig debatt, som
borde ha kommit till stånd för länge sedan, eftersom
de förslag som det nu mycket hastigt ska beslutas om
är en fortsättning på en process som har pågått länge.
Det är i ljuset av detta inte så konstigt att det hit-
tills har gått så enkelt att komma förbi en grundläg-
gande debatt om rättssäkerhet, eftersom hela systemet
med lagstiftningen på detta område är uppbyggt för
att man ska kunna genomdriva lagstiftning på detta
sätt. Det mellanstatliga samarbetet är bra, men för att
det ska kunna legitimeras måste det ge större utrym-
me för de nationella parlamenten att agera, och inte
bara informeras.
Mycket av dagens debatt kommer att handla om
de förslag som nu ligger på bordet: den europeiska
arresteringsordern, rambeslutet om bekämpande av
terrorism och givetvis också beslutet om frysning av
tillgångar. Framför allt det sistnämnda har på ett
mycket tydligt sätt visat på brister i rättssäkerhet. I
alla lagstiftningsärenden ska försiktighetsprincipen
gälla, och det är dags att lyssna till de kritiska röster
som har hörts, att stanna upp och att ta sig tid att
analysera effekterna för enskilda och för rättssam-
hället i stort.
Herr talman! Som jag sade inledningsvis, är vi
alla överens om att vi alla gemensamt har ett ansvar
för att bekämpa terrorism och grov organiserad
brottslighet. Men frågan är om man kan bekämpa
terrorism och försvara demokratin genom att inskrän-
ka just den demokrati som ska försvaras.
(Applåder)

Anf. 2 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker också att det är oerhört
bra att vi har en debatt om rättssäkerhet. Rättssäker-
het har nämligen varit regeringens ledstjärna - har
varit det tidigare och kommer att fortsätta att vara det.
Så har det också varit efter händelserna den 11 sep-
tember.
Låt mig påminna om veckorna efter den 11 sep-
tember. Då fick regeringen kritik. Det sades att vi inte
hade tillräckligt hårda lagar i det här landet. Då sade
vi att vi har bra lagar, att vi har tydliga lagar; vi ska
kämpa internationellt för att kunna slå hårt mot terro-
rismen, men det ska inte gå ut över grundläggande
mänskliga rättigheter och värderingar.
I oktober var det diskussioner om personer som
fanns i Sverige och hade misstänkt samröre. Det var
diskussioner om att personer reste till Afghanistan. Vi
sade samma sak då: Vi kan inte hindra personer från
att resa, men minsta delaktighet i terrorism är straff-
bart i Sverige.
Det är, som sagt var, en internationell diskussion,
och det är bara internationellt som man kan agera mot
terrorismen.
Hur ska man då kunna hitta ett system så att det
inte drabbar vanliga människor? Ja, det är egentligen
ganska självklart.
Man måste hitta en definition på terrorism. Man
måste hitta en definition på terrorism som innebär att
andra människor inte på något sätt får misstänkliggö-
ras för terrorism - inte ens om de begår brott. Det får
inte bli inflation i terrorism.
Det är den ena av de två frågor som vi har arbetat
med, nämligen att hitta den här definitionen. Lyck-
ligtvis har den blivit väldigt snäv. Det krävs oerhört
mycket för att det ska kallas terrorism.
Det var två frågor som diskuterades i EU-
nämnden innan den politiska överenskommelsen kom
förra fredagen. Det var att det inte får drabba fri-
hetskämpar och inte bli fråga om att kränka grund-
läggande mänskliga rättigheter i form av demonstra-
tionsfrihet, fackföreningsfrihet osv.
Det första togs om hand av danskarna - vi behöv-
de inte ens gå in i den diskussionen. Det andra fick vi
in en särskild deklaration om.
Nu har vi den här definitionen, och den är alltså
till för att vi ska kunna följa principen att slå hårt mot
terrorister men inte så att några andra ska drabbas. Vi
ska inte stänga vårt öppna samhälle. Vi ska fortsätta
att bevara de mänskliga rättigheterna.
Hur har vi fått det här? Jo, vi har fått det genom
aktivitet, genom att vara aktiva i EU, genom att driva
den här linjen. Det är det som är viktigt att slå fast:
rättssäkerhet är inte passivitet; rättssäkerhet är inte att
säga nej; rättssäkerhet är inte att stoppa alla förslag
som kommer och säga att de hotar rättssäkerheten.
Rättssäkerhet är att aktivt arbeta för att hela tiden
hitta förbättringar. Det är det Sverige har gjort. Det är
så vi ska fortsätta att agera.
Den andra frågan som har diskuterats är arreste-
ringsordern. Jag medger att det är ett dåligt ord. Vi
har inte ens arresteringar i Sverige. Man får översätta
det till åklagarbeslut eller domstolsbeslut.
Det har på något sätt definierats så här: Jaha, ska
vem som helst nu kunna arresteras för terrorism? Så
är det självklart inte. Faktum är att det här är någon-
ting som diskuterades redan 1999 och som har myck-
et lite med terrorism att göra. Vi lämnar naturligtvis
redan nu ut personer som är misstänkta för terrorism.
Om vi stannar lite vid frågan om att utlämna per-
soner som är misstänkta för andra brott, ställer man
sig den första frågan: Ska vi lämna ut människor som
är misstänkta för brott till andra länder? Ska vi göra
det över huvud taget, och i så fall vilka? Är det egna
eller andra medborgare?
Jag anser att det är en bra grundprincip. Om tre
svenska män begår en gruppvåldtäkt i Belgien och
lyckas fly hem till Sverige är min sympati på den
sidan att den belgiska kvinnan och den belgiska rätts-
staten ska ha möjlighet att få det här prövat. Jag ser
det inte så att bara för att dessa män är svenskar enligt
medborgarskapet ska vi se till att det inte blir någon
rättegång. Vi ska alltså arbeta för att personer som har
råkat ut för brott ska få det prövat.
Den andra frågan är: Hur ser det ut i dag? Vi läm-
nar redan ut personer. Människor som inte är svenska
medborgare lämnar vi i stort sett ut för samtliga brott,
bortsett från trafikbrott och liknande.
Hur är det med svenska medborgare? Det har ock-
så diskuterats: Ska vi börja lämna ut svenska med-
borgare? Ja, hur är det i dag? Vi lämnar nämligen ut
svenska medborgare för inte mindre än 140 brott.
Därför blir diskussionen lite märklig när man frågar
om vi ska börja lämna ut svenska medborgare. Perso-
ner som begår brott som har fyra år eller mer i straff-
skalan är vi beredda att lämna ut. Det blir då lite
märkligt när man säger att vi inte ska lämna ut svens-
ka medborgare.
Nästa diskussion gäller hur vi ska ha det. I dag har
vi ett system med dubbel straffbarhet. Det är rege-
ringar som avgör, och tiden är obegränsad.
Här kommer ett förslag som innebär att man ska
ta bort bestämmelsen om dubbel straffbarhet för de
vanligaste brotten. Det innebär inte annat än att det är
ett land i stället för två som prövar ärendet.
Det finns andra fördelar med förslaget. Den verk-
liga fördelen är att det är domstolar som ska avgöra.
Det är jurister som ska stå för den rättsliga prövning-
en och inte regeringar, som naturligtvis utsätts för
politiska påtryckningar.
Viktigast av allt är att det finns en tidsgräns på
60+30 dagar. Den finns inte i dag, och det innebär att
människor kan sitta inlåsta i månader och t.o.m. år i
och med den dubbla straffbarheten.
Då kan man välja. Vilket system är det bästa?
Vilket system står för rättssäkerhet? Det första sys-
temet bygger på dubblering och att man ska ta hänsyn
till varje land. Det blir ett slags juridiskt plockepinn,
omöjligt att följa. Ska vi i stället ha det som det nu är
tänkt, med begränsad tid i häkte och domstolar som
avgör?
Mitt förslag är att vi ska välja det senare förslaget.
Det är det som är förenat med rättssäkerhet.
Systemet ska inte vara villkorslöst. Det finns väg-
ransgrunder, som det kallas. Man ska kunna vägra att
lämna ut en person. För svensk del är det tre frågor
som nu är aktuella. Det finns flera vägransgrunder,
men särskilt tre diskuteras för svensk del.
Personen måste vara straffmyndig i båda länderna.
Han eller hon får inte redan vara dömd, och det får
inte vara frågan om grundlagsskyddade brott, dvs.
yttrandefrihets- och tryckfrihetsbrott.
Detta är en förutsättning för att vi ska gå med. Det
ser väldigt bra ut i förhandlingarna, men man kan inte
vara säker förrän förhandlingen är slut och överens-
kommelsen nådd.
Om vi får detta till stånd förbättrar vi alltså inte
bara för brottsoffer utan också för den person som
sitter inlåst. Vi ökar också möjligheterna att få brott
uppklarade. Jag har mycket svårt att se hur detta
skulle vara en försämring av rättssäkerheten.
Vi har som sagt arbetat hårt för internationellt
samarbete. Mycket av det arbete som lades ned under
det svenska ordförandeskapet gällde just att öka det
internationella samarbetet. Det gällde människohan-
del, miljö och mycket annat. Vi var nöjda och glada
över att vi klarade det.
Ska vi stoppa förslaget nu bara därför att det har
blivit en fråga om terrorism eller därför att Sverige
inte längre är ordförande? Ska vi vända tillbaka?
Nej, det är klart att vi inte ska göra. Vi ska fort-
sätta att arbeta för internationellt samarbete för att
motverka internationell brottslighet. Vi ska göra det
när det gäller människohandel. Vi ska göra det när det
gäller narkotikabrottslighet, och vi ska göra det när
det gäller terrorism. Vi ska ha ett rättssäkert system
för att utlämna personer som är misstänkta för brott.
Det ska inte råda någon tvekan om att de som lämnas
ut eller åtalas för terrorism är terrorister och ingenting
annat.
Jag håller med om att det har gått fort. Det har
också diskuterats. Det är inte Sverige som är ordfö-
rande, men jag vill inte rikta kritik mot belgarna. Jag
tror att alla länder hade agerat snabbt efter en sådan
händelse.
Det innebär i och för sig att vi riskerar att inte
komma överens på alla punkter. Vi försökte få med
människohandel. Vi lyckades nästan, men vi fick
släppa diskussionen om straff, som kom i början av
hösten. Det är klart att det finns en risk för det, men
vi ska inte säga nej av principiella skäl om vi är nöjda
med överenskommelsen. Jag undrar vad vi skulle ha
tyckt om något land i våras sade så här: Er överens-
kommelse om människohandel är utmärkt, men vi
tycker att det har gått så fort att vi ändå säger nej av
principiella skäl.
Det finns alltid en risk när det går fort. Den risken
finns fortfarande. Det finns frågor att förhandla om.
Vi har våra frågor. Förutom det jag nämnde är det
fortfarande ett förslag när det gäller definitionen av
terrorism som vi inte kan acceptera, nämligen försla-
get om kronvittnen. Också här går förhandlingarna
vår väg. Det är en förutsättning för att vi ska nå en
överenskommelse. Det som föreslås är ett förfarande
som vi inte ska i vårt rättssystem, anser jag.
Vissa saker är bra; dem ska vi säga ja till. Vissa
saker är inte bra. Dem säger vi nej till. Det är den
principen vi ska följa. Det är så vi skyddar mänskliga
rättigheter och rättssäkerhet.
(Applåder)

Anf. 3 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Det fanns en sak som justitieminis-
tern knappast berörde i sitt inlägg. Det var den demo-
kratiska processen. Det handlar inte enbart om rätts-
säkerhet eller om att säga ja eller nej till beslut som
ska fattas. Det handlar om att man måste ha en demo-
kratisk process.
Den demokratiska processen när det gäller fram-
tagandet av denna lagstiftning har i stort sett varit
obefintlig. Det har ständigt kommit information. Det
kommer nya förslag i stort sett varannan dag, har det
känts som. Förslagen innebär gång på gång föränd-
ringar i lagstiftningen.
Vi är alla överens om att vi ska skapa en så bra
lagstiftning som möjligt för att bekämpa både terro-
rism och brottslighet. Det är fel att man i det arbetet
inte kan ge de nationella parlamenten tillräcklig tid
för att analysera och diskutera förslagen, så att man
gemensamt kommer fram till ett förslag.
Man frångår den lagstiftningprocess som vi alltid
haft här i Sverige, där det tas fram ett utredningsför-
slag som skickas ut på remiss till olika instanser för
att man ska kunna få in synpunkter. Alla politiska
partier har en möjlighet att diskutera och motionera
om förslagen. Sedan kan man, i en demokratisk pro-
cess, vara med och fatta ett beslut som är välgrundat
och genomlyst ur olika aspekter. Man har täckt in
rättssäkerhet och brottsbekämpning, och alla har fått
möjlighet att göra denna avvägning.
Demokrati tar tid. Det är de demokratiska värdena
vi säger att vi vill försvara. Det är just kraven på att
det ska gå snabbt som jag vänder mig emot. Vi säger
att vi snabbt måste komma fram till beslut. Vi arbetar
fram förslag, som förslaget om den europeiska arres-
teringsordern, som ska underlätta processen och göra
den snabbare. Det är att säga att demokratin, där man
kan pröva varje ärende och där varje enskild individ
får tid att diskutera, är för långsam. Vi har inte tid att
vänta. Det är just de demokratiska värdena som vi
håller på att offra.
Herr talman! Jag ska gå in på några sakfrågor. Det
viktigaste med frågan om den europeiska arreste-
ringsordern är att man är på väg att totalt avskaffa
principen om dubbel straffbarhet. Detta är en princi-
piellt viktig fråga i vårt rättssystem, som borde de-
batteras och analyseras ur olika aspekter.
Man säger att vi kan avskaffa den dubbla straff-
barheten därför att vi har fullständigt förtroende för
alla europeiska länder när det gäller rättssäkerheten.
Man säger också i förslaget att man ska kunna vägra
om något land åsidosätter de mänskliga rättigheterna
upprepade gånger.
Vi kan se på vad som händer i de andra europeis-
ka länderna när det gäller förändringar i lagstiftning-
en. Storbritannien, t.ex., har begärt att få göra undan-
tag från konventionen om mänskliga rättigheter för
att kunna hålla människor häktade under väldigt lång
tid. Innebär detta, om vi går med på det, att vi inte
kommer att utlämna människor till Storbritannien?
Vad gäller för Spanien, som åtskilliga gånger fått
kritik från Amnesty för att tortyr används? Vad gäller
för Grekland, som vi nu diskuterar väldigt mycket?
Det gäller fallet med Calle, som sitter häktad där. Det
har kommit mycket skarp kritik mot hur Greklands
rättsväsende hanterar dessa frågor.
Det är det som är den principiellt viktiga frågan
när man diskuterar den europeiska arresteringsordern.
Att vi inte får tid att analysera och diskutera utifrån
dessa aspekter tyder på en oerhört stor brist i demo-
kratin.
Sedan kan vi titta på terroristdefinitionen. Jag
måste säga, herr talman, att det är glädjande att den
svenska regeringen kämpar så hårt för att kunna få en
bra definition. Men samtidigt måste man kunna ställa
sig frågor, kunna analysera och ha tid. I rådets utta-
lande säger man tydligt att vissa typer av brott, t.ex.
när demonstrationer spårar ur, inte ska kunna definie-
ras som terrorism.
Vad innebär rådets uttalande rent juridiskt? Upp-
lever man ett behov av att göra ett speciellt uttalande
för att klargöra vad som inte får vägas in i definitio-
nen innebär det självklart samtidigt att den här möj-
ligheten trots allt finns och att man ser att den finns.
Men vad har rådets uttalande för juridisk betydelse?
Det finns ingenting i våra handlingar som över huvud
taget berör den frågan. Vi vet att ministern nästa
vecka är beredd att åka dit och vara med och fatta ett
gemensamt beslut utan att vi har kunnat ta ställning
till det. Det tycker vi är en oerhört stor brist.
(Applåder)

Anf. 4 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Det svenska medlemskapet i Euro-
peiska unionen har inneburit en ökad frihet och rör-
lighet för många människor. Gränser har minskat i
betydelse i Europa. När gränser försvinner kommer
också frågor om hur våra rättsliga system passar in
bredvid varandra i fokus, i en tid när människor rör
sig alltmer. Därför är det naturligt att föra en diskus-
sion om att närma de rättsliga systemen till varandra.
För detta har moderaterna vissa utgångspunkter.
Vi tycker först och främst att den rättsliga sam-
verkan ska ligga till grund just för att man ska säker-
ställa de värden som vi tycker är viktiga inom EU,
alltså att det gagnar frihet och rörlighet men också att
det blir ett instrument för att man ska kunna agera
mot grov organiserad brottslighet och det som har
uppmärksammats mycket denna höst, nämligen terro-
rism.
Vi menar att det måste stå i överensstämmelse
med bestämmelser om mänskliga rättigheter, svenska
grundlagar och svenska rättstraditioner. Det ska fin-
nas möjlighet att få sin sak prövad. Och om man
döms till straff ska man kunna avtjäna det i en krimi-
nalvård med fasthet som är präglad av humanism.
De två mest omdebatterade förslagen som har
kommit upp är den s.k. europeiska arresteringsordern
och rambeslutet om terrorism. Låt mig också säga att
europeisk arresteringsorder är ett mycket misslyckat
namn. Det handlar om att ersätta gamla utlämnings-
konventioner, ungefär så som justitieministern be-
skrev, på ett sätt som faktiskt för ned detta från en
politisk nivå mellan stater till juridiska processer där
beslut fattas av domstolar och åklagare. Det är i sig
en utveckling som vi moderater bejakar.
Diskussionen har mycket mer handlat om vad det
här riskerar att bli. Jag har också haft invändningar
mot tempot i denna process under hösten. Jag kan
gärna säga att vi på slutet har suttit med dokument
som börjar på franska och slutar på engelska och som
dessutom har lite handskrivna anteckningar, så det är
inte alldeles lätt att få med exakt vad som gäller. Men
det måste samtidigt konstateras att det finns en möj-
lighet till prövning även med denna utlämningspro-
cess, och det anges i dagarna hur det ska gå till. Det
finns en möjlighet att få ett ombud utsedd för egen
sak.
Avskaffandet av den dubbla straffbarheten måste
ses i det sammanhanget att det nu inte är tänkt att
gälla generellt utan bara avgränsat till en särskild lista
av väldigt grova brott, som alla är kriminaliserade i
alla EU:s medlemsstater. Man kan faktiskt hävda att
detta avskaffande i realiteten kommer att betyda oer-
hört lite, nästan ingenting. Det bör också noteras att
de vägransskäl som Sverige har fört fram faktiskt har
respekterats. Vår straffmyndighetsålder kommer att
respekteras. Det finns skrivningar om att vi inte ac-
cepterar upprepade brott mot mänskliga rättigheter.
Sverige har möjlighet att ta hem en svensk, som döms
i domstol i annat land, för verkställighet, alltså för att
sitta av sin tid i svenskt fängelse. Mycket som gäller
den oro som har uttryckts har man faktiskt nu kommit
till rätta med. Det tycker jag att vi har en skyldighet
att också notera och berätta.
Det andra gäller rambeslutet om terrorismen. Det
är naturligtvis mycket mer präglat av händelserna i
USA den 11 september. Det har funnits en befogad
kritik mot att det kanske har präglats av att det ska gå
väldigt fort. Men även här måste man notera att det
inte blir några tvångslagar. Sverige markerar mot idén
att vi ska ha särskilda listor på terrororganisationer,
vilket vi tycker är mycket bra. Vi ska inte tillbaka till
svenskt 70-tal och börja producera listor över terro-
rorganisationer. Det är rätt att vi har kriminaliserat
gärningarna, och så ska det också förbli. Även här
finns nu en definition som markerar att terrorism inte
är urartade demonstrationer, inte är opinionsbildning
och inte är att man betalar medlemskap i en organisa-
tion. Därmed kommer man inte i konflikt med svensk
grundlag. Även i det här fallet pekar det mesta mot att
det går i rätt riktning, även om jag inte tror att huvud-
problemet för Sverige är den här lagstiftningen, det
här rambeslutet. Vårt problem handlar mer om våra
nationella resurser. Vem är det egentligen i Sverige
som ska agera mot terrorhotet? Det kan man fråga sig
när vi har ett polisväsende som saknar stora resurser.
Jag tror att vi, när dammet lägger sig kring allt
detta, kommer att kunna konstatera att Sverige trots
allt har landat på fötterna, men en stor fråga är ju vad
svenska folket har hunnit uppfatta av vad som egent-
ligen har hänt. Och en annan stor fråga är naturligtvis
vilka som har varit involverade i den här processen.
Låt mig säga att det har skett en stor samman-
blandning i debatten. Det är fullt förståeligt, för det
har gått väldigt fort. Det har gällt militärdomstolar i
USA. Det har nämnts lagstiftning i Storbritannien och
olika initiativ som tas av Belgien som ordförande-
land. Allting rörs ihop, och man tror att det är just
detta som vi nu ska fatta beslut om. Så är inte fallet.
Men vi här inne har ju knappt kunnat hålla isär dessa
saker. Hur ska då svenska folket hinna med? Det är
ett stort demokratiskt problem.
Men låt mig påminna Alice Åström och kanske
senare också Kia Andreasson om vilka det är som har
gjort Göran Persson till statsminister. Det är inte
moderaterna, mina vänner. Det är Alice Åström och
Kia Andreasson som har möjliggjort för Göran Pers-
son och hans regering att bete sig på det sätt som man
har gjort den här hösten. Vi ska komma ihåg att det i
de flesta av EU:s medlemsstater sitter regeringar som
har en mycket bred representation av riksdagens
ledamöter till stöd för sin regering. Göran Persson
leder faktiskt Europas svagaste ministär i form av att
han har det svagaste stödet bland riksdagsledamöter-
na. Det spelar roll i en tid när hela samarbetet bärs
fram av ministrar som åker kors och tvärs och fattar
beslut och förhandlar och vi blir publik.
Så ett tips till svenska folket, om man är oroad
över att det gick fort, är att rösta fram en regering
som har ett bredare underlag och som tycker att det är
viktigt att fler får vara med och bestämma än den som
vi har just nu.
(Applåder)

Anf. 5 INGVAR SVENSSON (kd):
Herr talman! Det var ett intressant konstaterande
av justitieministern. Han sade: Om det är någonting
som är bra säger vi ja. Om det är något som är dåligt
säger vi nej.
Herr talman! Brottslighet är gränsöverskridande,
även inom den europeiska unionen. Det är därför i
högsta grad rimligt att det finns ett samarbete mellan
medlemsstaterna. Vänsterpartiet har velat ha en be-
lysning av harmoniseringsprocessen på det rättsliga
området. Och det är verkligen värt en aktuell debatt.
Det är också värt en mer genomgripande beredning
än den som nu sker.
Herr talman! Grundlagen föreskriver ju ett bered-
ningskrav. Det är regeringens uppgift att vidta den
här beredningen. Den brukar ske genom statliga ut-
redningar, remissyttranden och sedan ytterligare be-
redning i Regeringskansliet. Sedan går det vidare till
riksdagen och utskottens beredning. För det här be-
hövs det ofta ett betydande tidsutrymme, i synnerhet
om lagstiftningsfrågorna är komplicerade.
Det som nu händer inom EU ställer alla de här
principerna på huvudet. Visst befinner vi oss i en
extraordinär situation genom höstens terrorattacker.
Men rätten ska inte vara en samling löst hoprafsade
lagar utan ska utgöra en sammanhängande enhet.
Rättssystemet måste präglas av både förutsägbar-
het och rättvisa. Förutsägbarheten ska skydda den
enskilde mot godtycklig maktutövning.
Herr talman! De finns flera områden som är be-
rörda av de här harmoniseringssträvandena. Jag ska
koncentrera mig något på exemplet terrorism. Det
som nu händer är att rättsliga ministerrådet i EU i
närmast panikstämning genom rambeslut är på väg att
skapa ett legalt paraply för kampen mot terrorism.
Herr talman! Jag ifrågasätter inte syftet med detta.
Såvitt jag kan bedöma är flera av de förslag som förs
fram bra och ändamålsenliga. Men jag ifrågasätter
hanteringsordningen. I stället för en beredningspro-
cess underifrån får vi klara direktiv uppifrån på hur
lagstiftningen ska vara utformad på det nationella
planet.
Den 5 november delgavs riksdagen en promemo-
ria i ärendet om rambeslut mot terrorism. Den inne-
höll punkter som var väl värda en noggrann analys.
Men innehållet förändras över tiden. Först i onsdags
denna vecka kom ett nytt förändrat förslag EU-
nämnden och justitieutskottet till handa. I går be-
handlades det vid ett relativt kort sammanträde i jus-
titieutskottet, och i dag behandlas frågorna i EU-
nämnden. Jag bara frågar: Hur ska riksdagen på så
kort tid hantera så komplicerade frågor på ett relevant
och adekvat sätt? Bortsett från själva sakfrågorna är
alltså hanteringsprocessen inte acceptabel.
Kan vi verkligen i den kommande nationella lag-
stiftningen garantera förutsebarhet och rättvisa och
undvika godtycklig maktutövning? Det är ett allvar-
ligt problem om vi inte kan svara ja på den frågan.
Herr talman! Det är vår bedömning att det här går
alldeles för snabbt. Det är inte bra om vi efter ett år
drabbas av eftertankens kranka blekhet. Kanske blir
det så att vi vid närmare övervägande kommer fram
till att ett genomförande av rambeslutet kräver
grundlagsändring. Hur gör vi då? Ska det då utlysas
nyval för att genomföra rambeslutet? Vi har helt inte
någon politisk beredskap för att nu ta den ställning
som borde behövas.
Herr talman! Tyvärr har vi ju politiskt sett här i
Sverige inte någon kraftfull lagstiftning mot organise-
rad brottslighet. Tafatthet och naivitet har präglat de
svenska insatserna på området de senaste tio åren,
detta trots att en statlig utredning för mer än tio år
sedan tog fram ett mycket intressant koncept för att
bekämpa organiserad brottslighet typ den som terro-
rismen utgör. Egentligen är det bara kristdemokrater-
na som här i riksdagen har velat använda sig av det
konceptet.
I det rambeslut om terrorism som nu är på väg
finns det ett antal frågetecken kvar. Visst har man i
det senaste förslaget som kom i onsdags skärpt defi-
nitionen av terroristbrott, terrorism och terroristkup-
per. Men fortfarande kvarstår oklarheter. Jag ställde i
EU-nämnden den 9 november frågan hur ANC i Syd-
afrika skulle ha definierats med den nu föreliggande
definitionen. Var det frihetskämpar eller var det terro-
rister? Jag tycker att frågan kvarstår även efter det
mer sofistikerade sättet att uttrycka saken som tagits
fram i veckans PM.
Det är inga enkla definitioner vi står för. Vi måste
ta det här på utomordentligt allvar. Vi måste ha en
ordentlig beredning så att en sådan här lagstiftning i
ett kommande skymningsläge inte kan användas mot
grupper som kämpar för mänskliga fri- och rättighe-
ter.
Herr talman! Det går alltså inte an med flummig-
heter på detta område.
(Applåder)

Anf. 6 GUNNEL WALLIN (c):
Herr talman! Bakgrunden till att denna debatt har
blivit väckt är den fruktansvärda attacken mot World
Trade Center och Pentagon den 11 september. Detta
angrepp var mer än en isolerad attack riktad mot
USA; det var också ett överfall på demokratin i sig
och riktat mot det öppna samhället i hela världen.
Det finns all anledning för Sverige att fortsätta sitt
aktiva deltagande i de internationella ansträngningar-
na för att motverka terrorism och organiserad brotts-
lighet. En självklar utgångspunkt i detta arbete är
demokratins rätt att försvara sig.
Ett ökat medvetande om nödvändigheten av ett
kraftfullt globalt samarbete för att lösa gemensamma
och överhängande problem krävs. I arbetet med att
lösa de stora globala problemen måste vår strävan
vara att stärka världssamfundets, FN-organens och
EU:s effektivitet och roll.
I det här sammanhanget är det därför anmärk-
ningsvärt att Vänstern och Miljöpartiet uttalar en vilja
att stärka FN:s säkerhetsråd men i praktisk politik
motsätter sig de beslut som säkerhetsrådet fattar. På
det sättet undergräver man möjligheten att åstad-
komma effektiva och långsiktiga resultat.
Världssamfundet måste utveckla sin förmåga till
konfliktförebyggande och krishantering och komma
in på ett tidigare stadium för att förhindra att våldet
bryter ut och tar över.
Regeringen förhandlar i Bryssel och ställer gång
på gång riksdagen inför fullbordat faktum - allt eller
inget. Det visar hur vår regering behandlar de viktiga
EU-frågorna. Det visar vilket systemfel vi har. Detta
är ett problem för det svenska folket, och det borde
även vara ett stort problem för Sveriges regering.
Detta borde ligga i regeringens eget intresse - men
icke.
Vi får inte glömma bort att vi alltid - jag repete-
rar: alltid - måste ställa höga rättssäkerhetskrav när vi
antar nya lagar och regler. Vi får inte rusa fram och
glömma den enskildes rättssäkerhet. Inga oskyldiga
människor får bli rättslösa i moderna rättsstater som
t.ex. Sverige. Vi får inte glömma bort att det är vikti-
gare att utföra saker rätt än att göra saker snabbt.
Att FN har reagerat snabbt efter terrordådet är
kanske inte så märkligt. Det är också till viss del
nödvändigt. Men det som skett hittills har varit akut-
åtgärder. Nu ska de ersättas av ett långsiktigt tanke-
och samarbete. Det får inte gå så snabbt att individer
döms utan rättegång, att man fryser in någons kapital
utan att ha kraftfulla bevis. Visst går det att rätta till
misstag. Men processen tar lång tid, en tid som den
ensamma människan inte alltid har. Har misstag skett
måste staten hjälpa den utsatta individen kraftfullt.
Herr talman! På vilka principer vilar regeringens
EU-politik? Den frågan är faktiskt befogad. Om
Thomas Bodström och regeringen släpper igenom
gemensam strafflagstiftning på dessa områden - tidi-
gare har bl.a. människohandelsområdet lyfts fram -
öppnar man för harmoniserade straffsatser och straff-
skalor även på andra områden. Detta ställer Center-
partiet inte upp på. Vi manar till en ökad försiktighet,
till en ökad respekt för enskildas rättssäkerhet.
Självklart anser Centerpartiet att EU under de
närmaste åren måste intensifiera kampen mot terro-
rister, mot den gränsöverskridande organiserade
brottsligheten och mot den avskyvärda handeln med
människor. Men detta arbete måste ske med rätt me-
del och bedrivas mellanstatligt. Annars är risken
påtaglig att vi öppnar för en harmoniserad straffrätts-
lig lagstiftning även på andra områden, vilket vi i
Centerpartiet inte är beredda att acceptera.
Vad blir nästa område om vi släpper igenom det
här för ett lovvärt syfte utan att fundera på vilka prin-
ciper vi då knäsätter? Blir det gemensam narkotika-
lagstiftning? Vi är inte beredda att kompromissa med
straffskalor och synen på straffvärdet.
För att stödja Europas länder i arbetet med att be-
kämpa grov brottslighet har Centerpartiet föreslagit
att EU ska utarbeta konkreta program. Det är vår
bestämda uppfattning att ett effektivt arbete går att
åstadkomma på mellanstatlig nivå med ett nära sam-
arbete och informations-, underrättelse- och erfaren-
hetsutbyte mellan berörda nationella myndigheter och
de europeiska brottsbekämpande myndigheterna
Europol och Eurojust, vars framväxt vi bejakat.
Kampen mot terrorismen kommer att vara effektiv
om alla länder involveras i en dialog med de länder
och regioner i världen där terrorismen utvecklas.
(Applåder)

Anf. 7 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Folkpartiet liberalerna gillar euro-
peiskt samarbete. Vi tror att vi i vår del av världen har
många gemensamma utmaningar som vi löser till-
sammans. Men vi accepterar inte i detta samarbete att
innehåll och form är bra bara för att socialdemokra-
tiska ministrar säger att det är bra. Vi liberaler ifråga-
sätter, gillar debatten, men fattar sedan gärna svåra
beslut för Europas och Sveriges framtid.
En ny tid är ett begrepp som ständigt återkommer
när det i västvärldens justitiedepartement nu planeras
för åtgärder för att komma till rätta med terrorism i
kölvattnet av den 11 september. Risken är dock stor
att denna nya tid i praktiken kommer att innebära en
återgång till en gammal tid, en tid då mänskliga rät-
tigheter var något udda förekommande när beslut om
åtgärder för säkerheten diskuterades, en tid då stater-
nas makt var absolut, på medborgarnas och indivi-
dens bekostnad. Den liberala rättstraditionen är såle-
des satt under hård press. Risken finns att grundläg-
gande rättssäkerhetsaspekter får ta stryk i rädslans
spår. Därför är vi liberaler glada att vi har denna
aktuella debatt.
Det går också väldigt fort. Åtgärderna när det
gäller de finansiella tillgångarna går från USA via
FN:s sanktionskommitté och EU rätt in i svensk lag-
stiftning. En annan stat listar alltså ca 150 personer
och organisationer. Listan passerar två skapligt byrå-
kratiska organisationer. Pang, så ska tillgångarna
frysas i Sverige!
Det är i sak inte hela världen. I kampen mot inter-
nationell brottslighet måste man kunna agera snabbt.
Men fort kan bli fel, och snabbheten kan lätt bli det
godas fiende. Det är således anmärkningsvärt och
oacceptabelt att konstatera att det saknas möjligheter
för de nu drabbade organisationerna och människorna
i vårt land att enkelt överklaga denna hastigt upp-
komna kvarstad eller frysning av tillgångar. Här för-
utsätter jag att regeringen lägger ned all kraft för att
hjälpa dessa människor som kan och sannolikt ser ut
att vara oskyldigt drabbade.
Nästa fredag ska justitieministern bl.a. slutför-
handla det s.k. terroristpaketet med övriga medlems-
stater. Det handlar i huvudsak om en gemensam defi-
nition av terroristbrott samt europeiska arresterings-
order. Det senare handlar om att det ska bli enklare
och snabbare att tvingas lämna ut en människa till en
annan medlemsstat om personen är misstänkt för
vissa listade brott.
Det är viktigt att konstatera att det inte är några
helt nya frågor som kommer upp. EU har under lång
tid försökt att komma överens om en hyggligt gemen-
sam linje på detta område. Men man har inte lyckats.
Det beror på att rättssystemen inom EU har växt fram
ur helt olika rättstraditioner, och att sammanjämka
dessa är inte problemfritt. Det handlar om att ge och
ta.
Efter den 11 september har det dock blivit en väl-
dans fart. Borta är till synes problemen med oenighet.
Nu vill alla komma överens till varje pris. Detta sker
för vår del genom Justitiedepartementets skickliga
tjänstemän under ledning av Thomas Bodström.
Det är dock i detta sammanhang viktigt att kon-
statera att den svenska minoritetsregeringen har ett
stort ansvar när den företräder hela Sveriges riksdag.
Vi har fått löpande information i justitieutskottet, men
möjligheten till förankring är på grund av tidsbrist
och arbetsbelastning begränsad. Det är t.ex. oaccep-
tabelt och ofattbart att de s.k. vägransgrunderna för
utlämnande av en misstänkt person till ett annat
medlemsland ännu inte har diskuterats på ministerni-
vå, en vecka innan slutförhandling. Detta är ett avgö-
rande kriterium för att försöka värdera detta nya ut-
lämningsförfarande, som den svenska regeringen inte
haft tillräcklig möjlighet att förankra, åtminstone inte
i justitieutskottet.
Jag vill understryka att när det gäller definitionen
av terroristbrott har den svenska delegationen och
regeringen genom justitieminister Bodström lyckats
trycka tillbaka de mest häpnadsväckande förslagen.
Men problemet kvarstår, vissa av de påstådda terro-
ristbrotten kan hänga i luften och kanske inte stäm-
mer överens i alla länder.
Det handlar nu om den samlade bilden, tycker jag,
och de samlade effekterna av det som nu sker i väst-
världens justitiedepartement. I USA införs särskilda
krigstribunaler. Tusentals personer spärras in utan
offentlighet. I Italien vidgas maffialagarna. I Storbri-
tannien kan vissa misstänkta hållas häktade utan
tidsbegränsning. I Sverige planerades en ny lagstift-
ning som fick så omfattande kritik av bl.a. Lagrådet
att förslaget drogs tillbaka av regeringen.
Nu ska vi lättare kunna lämna ut någon som är
misstänkt till andra EU-länder. Detta kan ske med
tvångsmedel som är oacceptabla, häktningstider som
är obegränsade och straffrättsbedömningar som kan
sakna rättssäkerhetens prägel.
Dessutom trycker USA på för att Europa ska kun-
na lämna ut människor som man där funnit miss-
tänkta. Om dessa ska ställas inför rätta hos Ashcrofts
nyskapade militärtribunaler är det oacceptabelt. Fler
borde vara oroade inför effekterna av nästa veckas
möte med EU:s justitieministrar.
De enda som är glada är väl de som vill skjuta
sönder hittillsvarande fundamentala kännetecken på
västliga demokratier. Terrorattackernas skadeverk-
ningar riskerar att rulla på. Jag hoppas att Thomas
Bodström känner det ansvar han har nästa vecka när
han slutförhandlar.
(Applåder)

Anf. 8 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Varför ska vi i Sveriges riksdag, som
företräder medborgarna i Sverige, acceptera lagar
som måste fattas i stor hast och som vi inte vet inne-
börden av? Varför ska vi ge avkall på den sedvanliga
gången för stiftandet av lag endast för att vi blir be-
ordrade av EU att ingå bindande avtal till ett bestämt
datum? Varför ska vi känna osäkerhet inför att vi
genom förslagen i de två nu föreslagna ramlagarna
ger avkall på rättssäkerheten för den enskilde? Varför
denna brådska, Thomas Bodström?
Vi har redan i dag lagar som är användbara. Vi
har ett rättsväsende som kan hantera frågorna om
utlämning samt straffa terroristhandlingar. Även om
det behövs förändringar och ett smidigare förfarande
mellan medlemsstaterna finns det ingen anledning till
panikåtgärder.
Ett paket med förslag diskuteras nu inom EU. Det
är inte bara dessa två ramlagar, utan det är en oerhörd
aktivitet efter den 11 september. Min bedömning är
att regeringarnas företrädare måste visa handlings-
kraft och beslutsamhet. Kanske också vissa länder ser
ett tillfälle att forcera hela lagstiftningsproceduren.
Men beslut i affekt är aldrig bra. Extrem snabbhet
i proceduren, ett par veckor för bearbetning, långtgå-
ende konsekvenser för den enskilde. Miljöpartiet
motsätter sig arbetsgången inom tredje pelaren och
det rättsliga inrikesområdet som nu, i och med terro-
rattacken, blivit tydlig och blottar bristerna.
Att värna rättssäkerheten för den enskilde måste
vara ett grundläggande krav för alla demokratier. Att
analysera och pröva att detta krav uppfylls tar tid. Det
är det som är inbyggt i demokrati och som vi alltid
har sagt att vi värnar. Granskning av sakkunniga,
remissynpunkter av myndigheter och intresseorgani-
sationer, politisk diskussion, prövning av Lagrådet
innan politiker tar ställning är den gång som är den
demokratiska processen. Men detta hinns inte med.
Justitieministern säger att rättssäkerhet är aktivi-
tet, inte passivitet. Men om aktiviteten går till på detta
vis är det inte rättssäkerhet. Jag är inte med på den
definitionen.
Justitieministern säger också att vi inte av princi-
piella skäl ska säga nej. Men det är inte det som det
handlar om, utan det handlar om att jag som riks-
dagsledamot inte vet vad som är bakgrunden, för jag
hinner inte analysera alla dessa förslag som kommer.
Amsterdamavtalet ger möjlighet till denna nya
ordning att stifta lag och bindande avtal. Snabbhet
och effektivitet är ledorden. Och det sker på överstat-
lig nivå. Förankring, insyn, tolkning av texter uteblir
eller blir mycket svåra. Som det sagts här ska vi på
EU-nämnden i dag ta ställning till en arresteringsor-
der som vi inte har fått översatt till svenska. Den
finns på franska i översättning och en del på engelska.
Det blir ju omöjligt när ministrarna sedan ska åka och
fatta beslut den 6 och 7 december.
Men nu är det nya tider. Kommissionen lägger
fram förslag. Ministerrådet bestämmer, och det natio-
nella parlamentet får i efterskott säga ja eller nej. Det
går ju inte att ändra i detaljer. Det är endast för med-
lemsstaterna att se till att innehållet effektueras inom
deras respektive rättsväsende.
De folkvalda representanterna har endast möjlig-
het att få information och lämna synpunkter. EU-
parlamentet kan inte säga något juridiskt bindande
utan endast avge yttrande och rekommendationer.
Riksdagens ledamöter kan här säga vad de tycker,
men det finns ingen reservationsrätt. Det finns ingen
sedvanlig behandling i fackutskottet och ingen debatt
i kammaren. Detta är unikt. Det är därför som vi har
begärt särskild debatt, herr talman.
Amsterdamfördraget är upphovet till detta. Det är
inte som Fredrik Reinfeldt säger att det beror på vil-
ken minister det är. Det är helt fel. Det är procedurer-
na i EU:s uppbyggnad som har gett möjlighet till
detta system. Moderaterna och Fredrik Reinfeldt
borde än mer kritiskt granska EU:s procedurformer
och vad de leder till. Det är där hela upphovet är.
Vi i Miljöpartiet ville ha en folkomröstning om
Amsterdamfördraget. Då skulle människor få möjlig-
het till en viss folkbildning och sätta sig in i det. Hur
många av er vet vad som stod i de artiklarna? Det är
inte lätt. Det var ett krångligt dokument att ta sig
igenom och se vad det kunde leda till. På grund av
fördraget blev det stora förändringar inom den tredje
pelaren och möjlighet till överstatlighet. Det därför vi
sitter i den här klämmen. Det är dålig demokrati och
rättssäkerhet.

Anf. 9 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! I våras under vårt ordförandeskap på
vårt första informella rådsmöte - jag tror t.o.m. att det
var på första punkten - hade vi uppe frågan om inef-
fektiviteten inom EU. Det går för långsamt. Vi lyck-
ades bra under vårt ordförandeskap, som jag sade. Vi
hade flera överenskommelser än något annat land haft
någon gång.
Jag hörde aldrig några kritiska röster från Miljö-
partiet eller Vänstern när vi förhandlade om män-
niskohandel. Jag hörde aldrig Miljöpartiet eller
Vänstern säga: Det går för fort, stoppa överenskom-
melsen om människohandel. Inte ett ord hördes. Var-
för är det just terrorister och inte andra brottslingar
som ska ha något extra skydd?
Vi ville att det skulle gå snabbare. Jag tyckte att
det första mötet efter den 11 september var bra även
om vi varnade för att det är en tidtabell som det inte
är säkert att man kan hålla. Jag vill återupprepa att jag
håller med att det nu går för fort. Inte heller jag tycker
att det är bra. Jag får också information för sent. Vi
får framföra det på ett bra sätt. Det är dags att börja
illustrera det fina svenska ordet "lagom". Det är där
någonstans vi ska hamna. Det var för långsamt tidiga-
re, men nu går det för fort.
Nu står vi inför överenskommelsen. Det är en del
frågor kvar, som Johan Pehrson säger, bl.a. vägrans-
grunderna. Det är i och för sig inte ovanligt att svåra
frågor är det sista som förhandlas. Det innebär också
en risk att det inte blir en överenskommelse. Det sker
gång efter annan att inte tidsplanen håller eftersom
man varit för optimistisk. Så kanske det blir nu. Det
vet vi inte. Jag har nu fått höra: Lägg in veto. Stoppa
överenskommelsen, eftersom det går för fort. Det är
väl inget skäl. Det är om man inte har klarat av att nå
en överenskommelse som är acceptabel. Då ska vi
säga nej.
Som ni alla väl känner är systemet uppbyggt så att
vi gör ett parlamentariskt granskningsförbehåll. Det
är riksdagen som beslutar och regeringen som för-
handlar. Vi ger också all information som är möjlig.
Under hösten har det varit flera möten och även en
riksdagsdebatt. Inget förslag har granskats och dis-
kuterats så mycket som detta, vilket jag i och för sig
tycker är bra. Det är stora förändringar. Vi har också
sagt att när som helst som justitieutskottet vill kom-
mer vi dit och diskuterar hur läget är. Detta är som
sagt något som man får ta upp i diskussionerna. Men
det ska inte användas som något allmänt EU-
motstånd. Det är inte heller fråga om att EU-motstånd
är samma sak som rättssäkerhet, tvärtom. Vi ska
fortsätta att vara aktiva.
På frågan om varför detta fördes in i deklarationen
vill jag svara att jag fick just den frågan vid diskus-
sionen. Det är 14 länder som anser att det är tillräck-
ligt. Kan inte Sverige tänka sig att vi har en felaktig
tolkning och att det är tillräckligt som det redan var?
Då berättade jag just om den diskussion vi har haft i
EU-nämnden och sade: Det är sju partier av sju som
anser att det måste klart och tydligt framgå, och det
får inte vara någon som helst tvekan. Det är av den
anledningen som det förhandlades in.
Ingvar Svensson nämnde frihetskämpar och ANC,
men det var redan med. Det var de två sakerna som
det var viktigt att ha med i en särskild deklaration och
som också kom med. Vi gör allt vi kan för att samar-
beta med riksdagen. Så ska det också fortsätta. Det
kan jag garantera.

Anf. 10 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Det är viktigt att i den här debatten
lyfta fram den demokratiska processen. Det är just
den frågan som jag upplever att justitieministern
fortfarande undviker att debattera. Det handlar inte
bara om att gång på gång få snabb information i jus-
titieutskottet om någonting där vi inte ens vet vad
slutresultatet ska vara. Det gäller möjligheten att
kunna göra en djupa analysen av ett förslag.
Herr talman! Jag vill återigen poängtera, som jag
gjorde i inledningen, att vi alla är överens om att vi
vill bekämpa terrorism och organiserad brottslighet.
Men när man fattar beslut för att bekämpa brott och
terrorism och lägger fram förslag måste man samti-
digt lägga fram förslag som stärker den enskildes
rättssäkerhet. Det är vad vi anser är så viktigt. De
processerna måste gå hand i hand.
Om man bara fokuserar på brottsbekämpning och
lägger fram förslagen utifrån det i snabb takt har man
inte tid att analysera och lägga in den enskildes rätts-
säkerhet. Det är då kritiken kommer och felen begås.
Det allra tydligaste exemplet är den riktigt handfasta
demonstrationen av vad borttagandet av rättssäker-
hetsgarantier kan betyda i praktiken. Det har de per-
soner erfarit som har fått sina tillgångar spärrade på
grund av kopplingen till Al-Barakaat.
Det visade sig att man genomfört ett förslag utan
att man tagit med rätten att få saken prövad i domstol.
Människor vet helt plötsligt inte hur de ska gå till
väga för att få sin sak prövad. Det är därför vi i
Vänsterpartiet menar att det är så oerhört viktigt att vi
granskar förslagen utifrån alla aspekter så att man inte
missar så att de enskildas rättssäkerhet kan sättas på
spel.
Herr talman! Jag upplever att justitieminister
Thomas Bodström tar det som någon slags personlig
kränkning att vi lyfter upp frågan och debatterar och
kritiserar, och det är synd. Det är tvärtom. Vi tycker
att det är väldigt bra att Sverige driver rättssäkerhets-
frågorna. Jag vet att Sverige gör det med mycket stor
kraft. Men det räcker inte med att Sverige gör det. Vi
vet att man vid förhandlingarna inte alltid har samma
synpunkter. Vi vet fortfarandet inte vad resultatet
kommer att vara i slutänden.
Det är självklart vår skyldighet som riksdagsle-
damöter att inte sätta oss med armarna i kors och
säga: Det är bra. Den svenska regeringen driver rätts-
säkerhetsfrågor, och vi kan lita på justitieminister
Bodström. Därmed skulle vi lägga det på det person-
liga planet. Vi måste alla aktivt delta i debatten och
lyfta upp de viktiga principerna.
När det gäller t.ex. den europeiska arresteringsor-
den var Vänsterpartiet helt överens om det förra för-
slaget när vi fattade beslut om att vi skulle kunna
lämna ut svenska medborgare som hade begått brott.
Vi har precis samma uppfattning som justitieminis-
tern. Tre svenska pojkar som begår en våldtäkt i Bel-
gien ska givetvis kunna lämnas ut. Men det beslutet
har vi redan fattat i den svenska riksdagen. Det före-
ligger ju redan, men det används nu som exempel på
att förstärka detta.
I slutändan är det ändå den verkställande och ut-
färdande staten som bestämmer huruvida det hela
finns med på listan. Den verkställande staten har inte
ens rätt att ifrågasätta andra länders bedömning, och
därför måste man granska detta väldigt noga.

Anf. 11 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Det brukade sägas på 1970-talet, då
jag fortfarande gick i lågstadiet, att borgerligheten
hade svårt att hålla ihop. Det där är väl inget större
problem längre, men den svenska vänstern är ganska
spännande att lyssna till! Det är mycket man har att
bråka om och diskutera där - det hoppas jag att alla
har noterat i dag. Det gäller ju den majoritet som
säger sig styra det här landet.
De flesta har kunnat belägga att det är en febrig
temperatur i världen. Det är bara att instämma i detta.
Man kanske skulle kunna säga att det är en gammal
svensk tradition att visa stor oro för att de där ute inte
förstår så mycket, och att det hela går för fort, men att
vi här hemma i Sverige är trygga och kloka.
Visst finns det en del som är bekymmersamt, och
visst finns det mycket som just nu kastas fram och
som inte känns genomtänkt. I den delen kan man
hålla med om många av de inlägg som har gjorts här i
dag.
Eftersom det togs initiativ till denna debatt för att
något klargöra för svenska väljare och för riksdagens
ledamöter vad det är frågan om vill jag dock notera
att i princip ingen kritik har framförts mot de två
instrument som huvudsakligen ligger till grund för de
beslut som ska fattas nästa vecka. Jag tolkar det som
att det trots all tidsspillan och omöjlighet att påverka
för oss andra har skett förändringar som gör att de
dokument som det nu ska fattas beslut om nu är
mycket rättssäkra och innebär respekt för mänskliga
rättigheter.
Jag tycker att det är viktigt att säga att det trots allt
är detta som Thomas Bodström och regeringen ska
åka och fatta beslut om nästa vecka.
Kia Andreasson missade min poäng. Jag tycker att
det kan vara korrekt att regeringar fattar beslut och att
vi har ministerrådsprincipen. Men det ställer krav på
bred förankring i riksdagen! De flesta regeringar
sitter med 50, 60 och 70 % av riksdagsledamöterna i
ryggen när de fattar beslut. Sverige är avvikaren, med
36 % av rikdagsledamöterna. Det är det som ni har
möjliggjort, och det är därför vi andra har så svårt att
vara med i den process som nu pågår.

Anf. 12 INGVAR SVENSSON (kd):
Herr talman! Jag är inte säker på att Fredrik Rein-
feldt har rätt i att det bara är att tuta och köra nu.
Jag skulle vilja ta upp artikel 2 i förslaget till ram-
beslut om terrorism, som handlar om brott som begås
av terroristgrupper. Där vill man kriminalisera led-
ning av, deltagande i och stöd till terroristgrupper. I
artikel 3 vill man även kriminalisera anstiftan och
medhjälp till dessa brott.
Och vad säger man då i den svenska ståndpunkten
i regeringspromemorian? Jo, hör och häpna: "att leda
eller deltaga i en sådan terroristgrupp torde därför
vara straffbart som medverkan för det fall ett brott
fullbordas".
Ja, kära nån! Att straffa någon för en fullbordad
gärning hjälper ju föga mot dem som leder, stöder
och deltar i grupper som har planer på att utföra ter-
rorhandlingar. Var det inte förhindrande av brott som
skulle effektiviseras med rambeslutet? Den svenska
regeringen verkar här inte veta vad den pratar om.
Herr talman! Frågorna om organiserad brottslighet
har behandlats nyligen i en utredning. Där fanns en
reservation från Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet samt även juristordföranden, som ganska
försiktigt pekade på möjligheten av ett straffansvar
för aktivt deltagande i en sammanslutning som har
brottslighet som en väsentlig del av sin verksamhet.
Det intressanta var att samtliga juridiska experter i
utredningen i ett särskilt yttrande stödde reservatio-
nen. Men Socialdemokraterna, Moderaterna, Väns-
terpartiet och Miljöpartiet ville inte ha någon lagstift-
ning alls på området.
Mot bakgrund av det förslag till rambeslut som nu
föreligger vill jag frågan: Har regeringen bytt åsikt i
den frågan?
Herr talman! Vi kristdemokrater stöder gärna re-
geringen i kampen mot organiserad brottslighet, oav-
sett om det gäller kampen mot rasistiska organisatio-
ner, grupper av maffiatyp eller terrorgrupper. Men vi
har väldigt svårt att acceptera att regeringen genom
EU-rambeslut inför den typen av kriminaliseringar
utan en rimlig beredningsprocess i Sverige.

Anf. 13 GUNNEL WALLIN (c):
Herr talman! det är viktigt att Sverige aktivt deltar
i arbetet mot terrorism i alla dess former. Steg i rätt
riktning har tagits. Sverige bör arbeta för en mer
samordnad policy på det konfliktförebyggande områ-
det både på EU-nivå och internationellt. Det samord-
nande arbetet inom EU är ett bra steg på vägen i det
arbete som Sverige har all anledning att fortsätta att
vara en aktiv part i.
Det får dock aldrig gå så fort att det inte finns tid
för eftertanke. En bred allmän debatt i Sverige om
dessa frågor är viktig för att minimera oro och bidra
till insikt i och förståelse för den förda politiken.
Samtidigt som justitieministern säger ja till allt
säger Vänsterpartiet och Miljöpartiet i stället nej till
det mesta när det gäller samarbete som kan stoppa
terrorism till viss del.
Man måste agera kraftfullt mot hänsynslösa terro-
rister som inte värderar människoliv högre än ett
pappersark. I stället måste vi tillsammans visa att
fungerande demokratier och fungerande rättsstater är
överlägsna terrorism och allt vad den står för. I kam-
pen mot terrorism måste demokratier visa sin över-
lägsenhet genom att fortsätta bevara och garantera
rättssäkerheten så att den enskilde individen inte
drabbas.
En medvetenhet om att våra öden på många sätt
hänger samman har vuxit fram. Det har också skapat
en klangbotten av gemensam längtan efter varaktig
fred, frihet och humanitet. Dessa värden är på intet
sätt exklusivt europeiska, men de kan i Europa endast
uppnås på varaktig grund genom att vi arbetar till-
sammans för att desarmera de likaledes djupt rotade
motkrafterna. Samarbete är här ett nyckelord.

Anf. 14 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Jag tycker att vi har haft en bra de-
batt. Vi i Folkpartiet liberalerna är glada att justitie-
ministern Thomas Bodström verkar så taggad inför
att nu åka ned och slåss för de principer som vi tycks
vara ganska överens om i grunden.
Jag skulle vilja att man tog upp detta fokus med
rättssäkerhet. I stället för att diskutera terroristlistan
med vilka organisationer som ingår så kunde kanske
justitieministern Bodström lyfta fram frågan om de
människor som i Sverige finns listade på den lista
som har amerikanskt ursprung och som man nu har
fryst tillgångarna för. Jag ser att några av de drabbade
sitter på läktaren. Där har vi ett ansvar, vilket jag har
understrukit tidigare.
Som tingsnotarie i Örebro tingsrätt fick jag stän-
digt stryk på fingrarna om jag glömde att skicka med
fullföljdshänvisning. I det här fallet har Thomas
Bodström inte skickat med någon fullföljdshänvis-
ning om man vill överklaga.
Det som Folkpartiet liberalerna är genuint oroade
för i sak är vägransgrunderna. Jag och Folkpartiet
liberalerna skulle vilja se att det fanns en uttrycklig
garanti för att människor inte ska överlämnas. Vi
pratar om människor som är misstänkta för brott -
människor som absolut inte är dömda som skyldiga.
Det ska finnas en uttrycklig garanti för att de inte ska
utsättas för en rättsvidrig behandling vad gäller pro-
cess, obegränsade häktningstider osv. Denna oro
kommer som en följd av att flera länder i Europa har
förändrat sina rättsordningar under den sista tiden. Vi
har hört om Spanien, England och Italien, och det
finns fler exempel.
Jag tycker också att vi måste vara tydliga när det
gäller det ledarskap som Sverige och de nuvarande
medlemsländerna har inför den utvidgning som vi
står inför. Det gäller nu att lyfta ansökarländerna i
håret vad gäller deras rättsordningar så att de når en
högre nivå. Därför gäller det nu i nästa vecka att vi i
de nuvarande medlemsländerna inte sänker vår nivå.

Anf. 15 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Demokratiprocessen och förankring-
en hos medborgarna i Sverige är oerhört viktig, och
det är det som inte hinns med. Först när man läser i
tidningen om vad som sker blir man varse alla dessa
regler som har stiftats med stor fart.
Sverige vill vara pådrivande på rättsområdet. Vi
vill gå mycket längre än andra medlemsstater. Fredrik
Reinfeldt frågade om innehållet i sakfrågorna. Där är
vi inte ense. Jag har försökt säga att vi inte har haft
tid att analysera detta. Vi vet inte konsekvenserna.
Det har förändrats i Sverige, och det är bra. Det
gäller t.ex. den dubbla straffbarheten som vi i Sverige
på ett bräde sade att vi skulle slopa. Man ville gå före
alla andra medlemsstater. Som tur är finns det med-
lemsstater som bromsar. Det gjorde att det blev en
lista i stället, men vi i Sverige var beredda att göra
det.
Nej, herr talman, demokratin, rättssäkerheten och
tidspressen fordrar att justitieministern använder sitt
veto vid decembermötet med ministerrådet. Jag och
Miljöpartiet hävdar det. Förläng tiden! Det är detta
som vetot ska vara bra för. Att fatta beslut på nuva-
rande underlag är omöjligt.
Herr talman! Det gäller inte bara de här två ram-
lagarna, utan det finns andra procedurer inom rättsvä-
sendet i EU som går med en rasande fart. Grupper
tillsätts, nätverk bildas, organisationer utökas och
man får ytterligare mandat. Inom Schengenmurarna,
som är väldigt bevakade i dag, byggs ett rättssystem
upp med en snabbhet och fart som vi inte kan över-
skåda konsekvenserna av.

Anf. 16 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Det är bra att vi debatterar. Men jag
är lite förvånad över hur lite vi diskuterar det som var
tanken inför förhandlingarna på torsdag och fredag,
nämligen arresteringsordern och definitionen. I stället
talar man bara om något allmänt EU-motstånd. Vi
skulle väl ha den här debatten för att vi skulle ha en
chans att föra ut våra olika åsikter så att medborgarna
kan ta ställning. I stället upprepar man gamla EU-
motståndsargument.
Vi ska inte säga nej av principiella skäl, men om
vi inte hittar en bra överenskommelse blir det ingen
överenskommelse. Det hade varit bättre om man hade
ägnat lite mer tid åt att diskutera det som det var tänkt
att diskuteras - jag tror att många är väldigt nyfikna
på det - i stället för att föra en EU-debatt där man går
tillbaka flera år och upprepar det som sades då.
Det förslag som diskuterades förut, Ingvar Svens-
son, var underlåtenhet att ingripa i brott och organi-
sationer. Det som nu förhandlas om är vanliga svens-
ka regler för medgärningsmän, försök och förberedel-
se. Det kan innebära någon förändring i detta, men
inte någon principiell sådan om medlemskap i organi-
sationer eller liknande. Vi har ibland blivit kritiserade
för att vi har för vida ramar när det gäller medgär-
ningsmän. Det är diskussioner som kommer upp i
nästan varje rättegång, t.ex. den om morden i Malex-
ander. Vi har redan väldigt vida gränser, vilket jag
tycker är bra. Det är också ett sätt att kunna fälla
människor till ansvar, men med bibehållen rättssäker-
het.
Sedan har Johan Pehrson tagit upp detta med be-
sluten om frysning av tillgångar i FN:s sanktions-
kommitté, och detta beslutades ju också sedan av EU.
Jag tror att alla har uppfattat vår inställning där. Vi är
bekymrade över det sätt som det har gått till på. Man
ska kanske ändå göra klart för sig att man måste vara
lite försiktig i det aktuella fallet när man talar om för
banker att de inte ska göra detta, eftersom det faktiskt
begås ett brott då. Den svenska regeringen har alltså
ingen möjlighet att tala om detta för bankerna. Man
ska vara lite försiktig och ta reda på vad som gäller.
Här är det alltså FN- och EU-fördrag och överens-
kommelser som gäller.
Vi anser inte att det här är ett bra system. Sedan
den 11 september riktar det sig mot enskilda medbor-
gare. Det fyller inte de krav på rättssäkerhet som jag
och jag tror alla här ställer. Det är därför som vi nu
har tillsatt en arbetsgrupp för att se över hur man ska
kunna förbättra det här systemet. Vilka möjligheter
finns det att få insyn? Vilken prövning görs? Vilka
möjligheter har man att begära rättelse? Det arbetet
har redan påbörjats inom Justitiedepartementet, Fi-
nansdepartementet och Utrikesdepartementet. Vi
arbetar med den frågan. Vi håller med om att det inte
finns tillräckliga rättssäkerhetsskäl.
Utrikesdepartement har begärt information i det
aktuella fallet för att kontrollera detta. Den frågan har
nu lyfts över till berörda myndigheter. Det är på det
sättet som vi har tagit hand om den här frågan.
Sammantaget vill jag säga att vi reagerar när det
är någonting som inte är bra, men det innebär inte att
vi säger nej till allt. Vi ska säga ja till det som är bra
och nej till det som inte är bra. Den principen ska vi
fortsätta att följa.

Anf. 17 ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Ministern lyssnar uppenbarligen då-
ligt. Det är uppenbart att han har en oförmåga att till
sig den kritik han får. Han vill sopa kritiken under
mattan genom att hänvisa till något allmänt EU-
motstånd. Jag har ställt flera sakfrågor om de förslag
som ligger. Jag har frågat om den begärande statens
tolkning när det gäller den europeiska arresteringsor-
dern, dvs. att det är den som ska gälla och att man
inte har rätt att ifrågasätta den. Vad innebär det? Jag
har frågat om det innebär att vi inte kommer att ut-
lämna till Storbritannien efter deras beslut att inte
följa mänskliga rättigheter. Jag har frågat om rådets
uttalande och vad det har för juridisk betydelse i en
kommande tolkning.
Men jag har inte fått svar på någon av sakfrågor-
na. Ministern inriktar sig enbart på att försöka sopa
undan detta med att det är allmänt EU-motstånd från
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag tycker att det är
under all kritik att bemöta det på det sättet.
Herr talman! Det är viktigt att våga stå upp och
slåss för rättssäkerhet även när det handlar om allvar-
lig brottslighet som terrorism och grov organiserad
brottslighet. Det är allra viktigast att våga hävda rätts-
säkerhet när det gäller de svåra brotten, annars har det
inte samma betydelse.
Jag vill avsluta med ett citat som Göran Greider
har använt. Det är amerikanen Benjamin Franklin
som har sagt: "Det folk som eftersätter demokratin
för säkerheten, kommer snart att märka att de inte har
någondera."
(Applåder)

Anf. 18 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag får upprepa det jag sade, efter-
som Alice Åström begär det.
Det ska inte längre vara dubbel straffbarhet. Det
betyder att det är ett land som har tolkningsföreträde,
annars är det dubbel straffbarhet. I det sammanhanget
vill jag också säga att man inte kan bygga in för vida
vägransgrunder för då är man tillbaka i dubbel straff-
barhet.
Mänskliga rättigheter ska följas, och så ska även
ske här. Jag tror inte att England får igenom sitt un-
dantag från Europakonventionen, som har diskuterats
i tidningen.
Jag har förklarat betydelsen av den här definitio-
nen. Det är ingen risk att det är några andra än terro-
rister som drabbas. Nu har jag sagt detta igen, och jag
hoppas att jag har klargjort det på det här sättet.
Jag tycker att det var bra att man tog initiativ till
den här debatten. Jag tror att man sammanfattningsvis
kan kategorisera olika åsikter på olika sätt. Vissa vill
säga nej till allt. Vissa anser att vi ska slå hårt mot
terrorismen, men med bibehållen rättssäkerhet och
genom att fortsätta att följa de mänskliga rättigheter-
na. Sedan kan jag hålla med om att det finns rapporter
om att vissa vill gå alltför långt. Men det är detta vi
arbetar aktivt för och reagerar emot.
Sammanfattningsvis: Vi fortsätter att kämpa in-
ternationellt. Vi gör det tillsammans. Det är regering-
en som handlar, och det är riksdagen som beslutar,
och vi ska fortsätta att värna de mänskliga rättighe-
terna.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Meddelande om frågestund

Förste vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden torsdagen den 6 december kl. 14.00 skulle
följande statsråd närvara:
Jordbruksminister Margareta Winberg, utrikesmi-
nister Anna Lindh, statsrådet Leif Pagrotsky, utbild-
ningsminister Thomas Östros och miljöminister Kjell
Larsson.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott och be-
slut om förlängd motionstid

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2001/02:55 till miljö- och jordbruksutskottet

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till
den 18 januari 2002.

Motioner
2001/02:MJ6-MJ8 till miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:Bo9 och Bo20 till bostadsutskottet
2001/02:K25 till konstitutionsutskottet

5 § Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossam-
fund och fritid

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU1
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid (prop. 2001/02:1 delvis).

Anf. 19 INGER DAVIDSON (kd):
Herr talman! På onsdag i nästa vecka får Jose
Antonio Abreu det alternativa nobelpriset Right Li-
velihood Reward. Han får det för att han har skapat
en nationell musikrörelse i Venezuela. Det började
för länge sedan med en liten åttamannaorkester som
repeterade i ett garage. Fler och fler unga musker
ville vara med. Det blev till sist en jätteorkester. I dag
finns det 100 ungdomsorkestrar med 110 000 med-
lemmar mellan 15 och 23 år och 50 barnorkestrar för
barn mellan 8 och 15 år spridda över hela landet.
Så här säger en av dem som varit med om att byg-
ga upp verksamheten: "Möjligheten att skapa musik
öppnar nya horisonter och hopp för barnen. Många
lever i en vardag där deras sociala liv ibland kan te
sig fullständigt absurt. Instrumenten kan bli de vapen
som barnen får i kampen för att försvara sig själva i
sin vardag." Det kändes som en härlig påminnelse om
den kraft som ligger i utövandet och skapandet av
kultur. På politisk nivå gräver vi så lätt ned oss i bud-
getfrågor och att-satser att vi glömmer bort vad det
hela egentligen handlar om.
Herr talman! Vi kristdemokrater har som de andra
oppositionspartierna samlat alla de punkter där vi
avviker från majoritetens budgetförslag i ett särskilt
yttrande. Några av de frågorna ska jag ta upp nu. Dan
Kihlström och Gunilla Tjernberg kommer att ta upp
ytterligare några frågor senare i debatten. Jag vill
redan nu yrka bifall till reservationerna 28 och 47. Vi
nöjer oss med att rösta om dem.
Först av allt måste jag få glädja mig åt att bok-
momsen nu äntligen kommer att sänkas. Om jag ska
vara ärlig hade jag inte alltför stora förhoppningar om
att det skulle bli av under den här mandatperioden.
För även om beslutet fattas i ett annat departement så
väger naturligtvis kulturministerns ord tungt. Det är
ju faktiskt i första hand en kulturfråga. Till skillnad
från i Finland, där kulturministern stred för frågan
trots motstånd i sitt eget parti, har vår kulturminister
haft en minst sagt avvaktande hållning. Därför kom
beskedet som en positiv överraskning.
Nu avskaffas skatten på sagor, romaner och dik-
ter, och vi kan räkna med att efterfrågan ökar. Vi vet
att priset har stor betydelse, och nu får fler möjlighet
att äga åtminstone sina älsklingsböcker. Det är värt
att fira. Jag är förvånad att regeringen med Marita
Ulvskog i spetsen inte har slagit lika mycket på
trumman nu när momsen sänks på andlig spis som
den gjorde när matmomsen sänktes. Vi som har drivit
kravet under flera år är i alla fall nöjda, även om
valrörelsen blir en fråga fattigare nästa år.
Vi är också nöjda över att Stockholms läns Blå-
sarsymfoniker nu äntligen kan se fram emot ljusare
tider. Orkestern har använts flitigt, inte minst av
riksdagen, men de grundläggande ekonomiska förut-
sättningarna har varit helt oacceptabla, vilket vi har
fortsatt att påpeka år efter år. Den treåriga försöks-
verksamhet med länsmusikverksamhet i Stockholms
län som nu inleds får fyra statliga miljoner till sitt
förfogande, och musikerna kan planera för framtiden
och få ordentlig lön för sitt jobb. Baksidan av medal-
jen är att regeringen tar pengarna från Stockholms
läns landsting genom att låta landstinget bekosta
kompensation för höjda pensionspremier till Konsert-
husstiftelsen, som staten stått för tidigare. För rege-
ringen blir det ett nollsummespel, medan landstinget i
praktiken får bekosta hela försöksverksamheten. Det
är inte särskilt snyggt.
När vi är inne på musikområdet är det också värt
att nämna vilka negativa konsekvenser regeringens
neddragning av fonogramstödet i förra årets budget
har fått. Kulturrådet insåg att det inte gick att minska
stödet med så mycket pengar på en gång utan att det
skulle få allvarliga konsekvenser, inte minst för små
musikbolag med smal utgivning. För att lösa det
problemet gjorde man neddragningen tvärs över hela
anslaget, där också STIM, Svenska tonsättares inter-
nationella musikbyrå, ingår. Det ledde till att STIM i
ett slag förlorade 650 000 kr av den miljon som det
hade fått året innan för att förbättra konstnärernas
villkor.
När ska regeringen inse att det är nödvändigt att
först göra konsekvensanalyser och sedan eventuella
anslagsförändringar? Det går inte att göra tvärtom.
Nu har vi föreslagit att 1 miljon kronor ska läggas
tillbaka till anslaget och att en ordentlig genomlys-
ning av effekterna av det nya stödsystemet och den
minskade medelsramen ska göras genre för genre.
Det senare har vi dessbättre fått gehör för.
På musikområdet vill jag också särskilt stryka un-
der att hela utskottet har uttalat att det finns starka
skäl som talar för att Göteborgsoperan bör få en an-
slagshöjning och att vi kristdemokrater dessutom
anser att Dalhalla festspelsscen i Rättvik bör få per-
manent statligt stöd.
Herr talman! För kultursektorns del är det synd att
det inte är valår lite oftare. Regeringen strör nämligen
välvilligt ut pengar engångsvis, pengar som fördelas
just valåret, till ett antal verksamheter. Inte mindre än
48 av de nya miljonerna till kulturen är ettåriga stöd.
De är nödvändiga, men de skapar ingen trygghet eller
möjlighet till långsiktig planering av verksamheten.
Det är ju sedan fyra år till nästa val.
Över huvud taget är det väldigt svårt att se några
visioner eller långsiktiga planer för hur regeringen
vill påverka kulturpolitiken när man läser budgetpro-
positionerna de senaste åren. Det är en väldig ryckig-
het. Jag ska ge bara ett exempel, som gäller Natur-
historiska riksmuseet.
År 1999 genomfördes en allmän statlig besparing
som för museets del innebar en minskning av anslaget
med 2 miljoner kronor. Året därpå gjordes en tillfällig
besparing om 4 miljoner kronor, som museet nästa år
igen fick tillbaka. Summan av det här är att anslaget
för nästa år ligger 2 miljoner under 1998 års nivå.
Men nu får museet en tillfällig uppräkning igen med
5 miljoner kronor.
Är det någon som hänger med? Nej, frågan är hur
de ansvariga för museet ska göra det. Det är kanske
inte så konstigt att museichefen avgick. Hon ansåg
sig inte längre kunna ta ansvar för de historiskt unika
samlingar som museet innehåller. Det fanns ingen
möjlighet till långsiktighet i planeringen.
Det som gör det hela ännu mer komplicerat när
det gäller Natuhistoriska riksmuseet är de erbarmliga
förhållandena när det gäller magasinering av sam-
lingarna och arbetsförhållandena för personal och
forskare vid museets forskningsavdelning. Det här är
ingen nyhet. Frågan har diskuterats i åratal, och nu
pågår en översyn inom Regeringskansliet. Det finns
ett färdigt förslag till lösning, och det skulle ge en
relevant, säker och långsiktigt hållbar magasinering
av museets ovärderliga samlingar och samtidigt ge
forskarna goda arbetsförhållanden. Men tiden har
bara gått och gått utan att något har hänt.
På den här punkten har hela utskottet enat sig om
ett tillkännagivande, som går ut på att uppdra åt rege-
ringen att under det här riksmötet, alltså senast under
våren, återkomma till riksdagen och redovisa vilka
åtgärder regeringen tänker vidta och hur de ska finan-
sieras. Jag ser fram emot den presentationen. Det är
många som inte vill behöva stå till svars om museet
skulle drabbas av en brand eller vattenskada.
Flera andra museer befinner sig i liknande situa-
tioner. Därför vill jag också framhålla att vi välkom-
nar den mer långsiktiga satsning som regeringen
faktiskt också gör i år på både centrala och regionala
museer. Vi har inte rätt att tära på det kulturarv som
tidigare generationer har byggt upp. Det är i stället
vår absoluta plikt att förvalta och vårda det till kom-
mande generationer.
I förra årets budgetdebatt sade kulturministern att
det inte fanns något som tydde på att de Stockholms-
baserade museerna, som numera ingår i Statens mu-
seer för världskultur, skulle ha missgynnats inom den
nya organisationen. Vi var flera som hade en annan
åsikt. I årets budget finner kulturministern för gott att
öronmärka pengar just till Medelhavsmuseet, Östasi-
atiska museet och Etnografiska museet, en nödvändig
åtgärd som åtminstone kan stilla oron för ekonomin
för de berörda.
En annan fråga som vi har haft uppe flera gånger i
våra debatter är de allmänna samlingslokalerna. Det
är viktigt att det finns mötesplatser där människor
med olika intressen kan träffas och utbyta åsikter eller
syssla med någon verksamhet. Om det är någon fråga
som har utretts så är det den här, och alla utredningar
har kommit till samma slutsats: Samlingslokalerna
behövs av demokratiska och kulturella skäl och för att
bidra till gemenskap mellan människor. Nu ska de
plötsligt utredas igen. Varför, Marita Ulvskog? Är det
så att regeringen inte inser betydelsen fullt ut? Det är
inte långsökt att ställa sig den frågan. Ett par år efter
den senaste utredningen föreslog regeringen nämligen
att stödet skulle avskaffas helt. Utskottet fick rycka ut
för att rädda kvar det. Det lyckades, men nivån sänk-
tes rejält till 15 miljoner kronor. Inte ens nu i valbud-
geten, när så många andra områden fått uppräkningar,
föreslogs någon höjning av stödet till allmänna sam-
lingslokaler. Återigen har nu majoritetspartierna i
utskottet gjort omdisponeringar så att anslaget kunde
höjas med 10 miljoner kronor. Som av en händelse
råkar det vara just den höjning som vi kristdemokra-
ter föreslagit i vårt budgetförslag. Nu ligger vi alltså
på samma nivå som utskottsmajoriteten. Det här glä-
der oss, därför att kön av lokaler som behöver renove-
ras och handikappanpassas är lång. Det gäller också
de icke-statliga kulturlokalerna och trossamfundens
lokaler. Därför har vi kristdemokrater föreslagit en
uppräkning av stödet även till den sortens lokaler,
men det är vi ensamma om.
Hur ser egentligen kulturministern på lokalbeho-
vet? Stockholms kommun satsar över 20 miljoner till
allmänna samlingslokaler. Regeringen föreslog 15
miljoner att fördelas till hela landet, bara som en
jämförelse.
Herr talman! Jag vill också slå ett slag för amatör-
kulturen. Det är via amatörkulturen som de flesta
människor själva är skapande. Det sjuder av liv i
körer, orkestrar, teater- och dansgrupper, målar- och
vävstugor och mycket annat över hela landet. Amatö-
rerna kompletterar de professionella utövarna och
berikar hela kulturlivet. Kulturpolitiken ska självfallet
stödja professionalitet och kulturellt yrkesengage-
mang, men också amatörkultur och ideella insatser
måste få stöd och uppmuntran. Det handlar om att
synliggöra och uppskatta allt det ideella arbete som
läggs ned, men också om att ge resurser. Vi har an-
slagit en miljon kronor till Amatörkulturens cent-
ralorganisation utöver de 800 000 som Amatörteat-
rarnas riksförbund får.
Herr talman! Till sist vill jag fråga kulturministern
vad som händer på sponsringsfronten. Det är en vik-
tig framtidsfråga för kultursektorn. Sponsring kan
självfallet inte och ska inte ersätta den offentliga
satsningen på kulturen, men ansvaret för att bevara
och främja en positiv kulturell utveckling i landet kan
inte enbart vila på stat, kommun och landsting. Det är
ohållbart att vi i Sverige fortsätter att ha en så restrik-
tiv och föråldrad syn på kultursponsring. Det är dags
att hjälpa i stället för att stjälpa den utveckling och
den vilja som finns att stödja det svenska kulturlivet.
I de flesta andra länder finns en positiv grundin-
ställning till kultursponsring. Företag som vill spons-
ra kulturella evenemang eller institutioner uppmunt-
ras, t.ex. genom skattelagstiftningens utformning.
Lagtexter tolkas positivt för att underlätta en utveck-
ling mot ökad kultursponsring. I Sverige går utveck-
lingen snarare i motsatt riktning. I stället för att tolka
den gällande lagtexten positivt utnyttjas den för att
hindra utvecklingen mot mer sponsring. Därför anser
jag att det är dags att tydliggöra lagen på ett sätt som
ökar viljan till sponsring av kulturen i Sverige, och
min fråga är helt enkelt om kulturministern håller
med om det.

Anf. 20 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman!
Han sitter där grå på sitt tun mitt i byn
Och täljer i trä sina minnen
Och visst är han rynkig men rosig i hyn
När han formar en oxe av pinnen
Att skapa med händerna skänker en lisa
Åt en krokryggig byålderman
Han tänker på barnbarnen han brukar visa
Allt det från en tid som försvann
I jåns när han skar ett helgon med gloria
De små ej förstod vad det var
Han ofta har märkt att av folkets historia
Ej mycket hos barnen finns kvar
Förundrade lyssnar de på gubbens språk
Och nyfiket skådar hans verk
Och lär gamla ord såsom tjuga och båk
Liksom koppsnäppa, gräddtjuv och särk
Han märkt huru barnen nu vill veta mer
Och förrän hans grav sen väl gräves
De måtte ha lärt sig vad skapande ger
Så har han ej levat förgäves
Där inne i huset med virknål och garn
Och med grytor vid hemmets härd
Förmedlar hans gumma till barnbarn och barn
Sin del av de gamles värld
Hon står där och tittar vid förstubron
Mot den käre där ute vid kubben
Och tänker med glädje på allt det som hon
Har skapat tillsammans med gubben
Snart finns de ej längre, men lämnar vi vet
Ett arv av kultur till sin ätt
Väl måste vi vårda den erfarenhet
Som hjälper dem att vandra rätt
Herr talman! Så där, i diktens form, kan man fak-
tiskt få ett litet grepp om vad kultur är. Det är min-
nen, det är skapande, det är gemensamhet över gene-
rationsgränser, det är tankar, det är värderingar, och
det är också vår uppgift att se till att både vårda och
bruka det rätt.
Herr talman! Kultur kan inte skapas genom poli-
tiska beslut, men en god allmän politik kan skapa en
sådan samhällsatmosfär att kulturlivet både i dess
professionella former och för amatörutövare främjas
och underlättas. Kultur är en del av vår livsluft. Kul-
tur utgör skillnaden mellan att leva och att bara över-
leva.
Kulturen skapar sig själv. Kulturen förenar samti-
digt som den utvecklar individen. Kultur utgör ett
samhälles fundament. Kultur är inte och får inte vara
bara grädde på moset. Kulturyttringar är ofta känsli-
ga. Vi som är politiker måste se till att inte hantera
dessa olika yttringar så att vi reglerar dem till döds
eller kramar sönder dem genom att göra dem till
politiska redskap. Kulturen ska vi stödja, inte styra.
Kulturen ska vi bry oss om, men inte lägga oss i -
nota bene om vi inte själva är praktiska utövare.
I reda pengar har mera gått till kultursektorn un-
der senare år, säger regeringen, men dessvärre har vi
inte fått mera kultur. Löneavtal, ökade hyreskostna-
der, nya pensionssystem osv. äter upp anslagen, och
mera pengar har dessvärre inte lett till mera av verk-
samhet som finansiären allmänheten har kunnat dra
nytta av och njuta av. Det har blivit allt tydligare att
de offentliga anslagen med av politiker bifogade
bruksanvisningar allt mera kommit att styra, snarare
än kulturens egen inneboende utvecklingskraft.
Det är därför vi måste få en ändrad inriktning av
politiken. Frihet är omistlig för skapande. Den måste
få råda. Kulturen själv, inte Kulturrådets ansöknings-
blanketter, måste ha avgörandet. Det stora beroendet
av en eller ett fåtal samhällsstyrda finansieringskällor
måste brytas. Detta var en av avsikterna med Framti-
dens kultur, men med sin nära såväl personliga som
organisatoriska förbindelse med Kulturrådet och det
större inflytande över stiftelsens arbete som detta lett
till, kan det bli som med Pepino, den lilla fräcka mu-
sen i visan, som objuden äter upp det som hans värd
har. Vi måste se till att kulturens oberoende ökar.
Herr talman! Vi har i många år föreslagit att man i
detta syfte ska skapa en fond. Den ger inte bara som
vi föreslår i år 120 miljoner kronor per år till en bör-
jan, utan den ska ju också dra till sig sponsorer, do-
natorer och andra så att det fördubblas till 240 miljo-
ner kronor. Det är ju också därför vi kallar den en
krona-för-krona- eller dubbleringsfond. Allteftersom
den sedan kan byggas på blir denna från gängse bi-
dragskällor fristående finansiär en mycket viktig
faktor i ett fritt kulturliv. Vi har också antytt att man
bör överväga att lokalt och regionalt gå till väga på
samma sätt.
Trots allt vad som har sagts efter diverse dom-
stolsutslag är fortfarande skattemyndigheternas sätt
att utan för hela landet gällande konsensus tolka reg-
lerna kring sponsring till ett stort hinder för utveck-
lingen av denna. Det finns de som tycker att sponsor-
pengar är obetydliga. Inget kunde vara mer felaktigt!
Det är ju till de rörliga medlen som de utgör ett till-
skott, och då är det inte fråga om småpotatis. Man ska
självfallet sätta insatserna i relation till det som insti-
tutionerna annars skulle ha att röra sig med för pub-
likinriktad verksamhet. Om ett museum för sin årliga
verksamhet - när man betalat de höga hyreskostna-
derna, personalkostnader m.m. som brukar betecknas
som fasta kostnader, även om det också självfallet går
att påverka dessa i viss mån - har 10 % kvar för att
verka utåt mot allmänheten - och den siffran är inte
ovanlig, och vissa fall t.o.m. hög - och får sponsor-
pengar som svarar mot 5 % av årsbudgeten så ger det
i alla fall en chans att öka den utåtriktade verksam-
heten med 50 %.
Vi vet att utan sponsporpengar har det inte blivit
några turnéer för Dramaten. Många orkestrar och
teatrar skapar goodwill för Sverige i utlandet genom
sina turnéer, och dessa är just ofta sponsorfinansiera-
de.
Sponsringen ger dessutom en möjlighet för olika
kulturutövare och kulturinstitutioner att nå nya grup-
per av besökare, att öka sin kontaktyta med allmän-
heten. Dessutom blir de organisationer och företag
som sponsrar och deras anställda ofta genom det
ansvar de då känner mycket goda ambassadörer för
kultursektorn.
Herr talman! Sverige visar sin internationella so-
lidaritet i kulturhänseende bl.a. genom organisationen
Kulturarv utan gränser. Arbete pågår med att åter-
ställa det krig, avsiktligt förfall och terror har förstört
i Bosnien, Kosovoprovinsen och Tibet. Säkerligen
kommer mycket att det som av fanatikerna i Afghani-
stan har förstörts att behöva stöd för att det ska kunna
återskapas och stärka folkets kulturella identitet.
Riksdagen har så sent som i förrgår besökts av re-
presentanter för Mongoliets parlament. Just denna
fråga stod inte på agendan denna gång, och mongo-
lerna strävar på efter kommunismens fall med att
reparera och återskapa, men andra behov är stora. Det
kommer att dröja länge innan man ens återställt en
bråkdel av de 700 kloster och tempel som på order
från Moskva revs i slutet av 1930-talet. Men i en
alltmera globaliserad värld, och i ett land där vi satsar
på både världskulturcentrum och världskulturmuse-
um, måste vi känna ett medansvar på det internatio-
nella fältet.
De nu nämnda kulturella övergreppen är också
exempel på de många illdåd som måste få en saklig
belysning och ges en framträdande plats i vår histo-
riska medvetenhet. Bl.a. av det skälet finns vi med
som undertecknare av reservation 12 om Forum för
levande historia. Det är viktigt, herr talman, att man
vid granskandet av historien håller båda ögonen helt
öppna.
Herr talman! Tidens tand, konsttjuvar, dåliga
brandskydd och satanister går illa åt vårt kyrkliga
kulturarv. Det förslag som lades fram av en enhällig
utredning om det kyrkliga kulturarvet visade på att
det finns ett såväl ackumulerat som årligt tillkom-
mande behov av åtgärder för bevarande. I 1997 års
penningvärde låg det lågt räknat på en kostnadsnivå
om 450 miljoner kronor per år. Det är mycket olyck-
ligt att regeringen inte har beaktat det som utredning-
en och därmed också dess egna representanter kom
fram till. Detta är ett arv som är vårt gemensamma,
och viktiga delar därav är stadda i snabbt förfall. Vi
reserverar oss därför tillsammans med Centern och kd
i denna fråga.
Herr talman! Staten ska göra det den är bra på. På
samma sätt som i vår partimotion, där vi koncentrer
oss på de stora inriktningsfrågorna, har jag avstått
från att gå in i detaljer rörande anslag. Det är inte
befrämjande ens för berörda instanser att vi i utskottet
och än i mindre i kammaren utövar en sifferexercis
kring anslag som ligger på nivå av några tiotusentals
kronor.
Konstnärer och kulturskapare måste kunna leva på
sitt arbete. Här finns mycket att göra från statens sida,
och en del av det kommer Anne-Katrine Dunker att
återkomma till i sitt anförande.
Herr talman! Vi moderater har i våra förslag fört
fram krav på ökad tillgänglighet för handikappade
som en prioriterad uppgift på kulturområdet. Det är
en viktig uppgift för staten. Det är t.ex. därför vi i
våra budgetförslag har velat ha mera pengar till syn-
skadade och andra med läsproblem.
Lokalanpassningar är en eftersatt fråga, medan vi
däremot helt nyligen har kunnat läsa att många av de
s.k. bostadsanpassningarna - och det görs för 600
miljoner kronor om året - enligt en utredning inte
påtagligt har förbättrat livssituationen för funktions-
hindrade beroende på att det saknas ett utvärderings-
system. Kanske - jag säger kanske - borde man över-
väga om inte en del av dessa medel skulle användas
för att skapa en mer tillgänglig offentlig miljö, t.ex.
vid våra kulturinstitutioner. Dessa frågor borde ses
över, och därför har vi ställt oss bakom en reservation
från Centern om en utredning.
På litteratursidan är den största händelsen att vi nu
kommer närmare en gemensam momssats för kultur
genom att bokmomsen sänks. Alla vi som i de olika
partierna arbetat för den principen att staten inte ge-
nom olika skattesatser ska styra inriktningen på indi-
vidernas val av kulturaktiviteter - det som med ett
gräsligt ord brukar kallas kulturkonsumtion - kan nu
känna oss nöjda. Vi är från vårt håll också övertygade
om att man från bokbranschens sida kommer att låta
sänkningen slå igenom, i synnerhet som man också
har givit löften om det och kommer att vara påpassad
från alla håll. Anne-Katrine Dunker kommer i sitt
inlägg att beröra litteraturen när det gäller författarnas
situation.
Herr talman! Förra året aviserades i budgetpropo-
sitionen att resultatet av en översyn av museistruktu-
ren skulle redovisas. Det har ännu inte setts till. Jan
Backman kommer att redovisa vår syn i den frågan.
Herr talman! I flera år har vi från moderat håll
kämpat för att de fria grupperna inom teaterområdet
skulle få ett rejält lyft i anslagshänseende. Vårt för-
slag till anslag har med 30 miljoner per år överstigit
det av regeringen föreslagna. Vi är glada - för att inte
nämna hur glada grupperna är - över att vi inte längre
är en ropandes röst i öknen utan att även regeringen i
sitt budgetförslag nu närmat sig moderaterna på den-
na punkt, vilket man för övrigt också gjort i fråga om
kulturminnesvården - en annan av våra mångåriga
käpphästar.
Vår positiva syn på utvecklingen av Göteborgso-
peran, som också delas av de flesta, har dessvärre inte
lett till att frågan om den långsiktighet och stablilitet
som de måste ha i sina planer och finansieringar har
fått en lösning. Den enhälliga markeringen i utskottet
tolkar vi som en lovande signal.
Just kortsiktighet, osäkerhet inför framtiden i en
sektor där man måste ha en extra lång framförhåll-
ning för att kunna städsla de bästa regissörerna, diri-
genterna och solisterna, präglar i alltför hög grad
fortfarande orkestrars och teatrars situation. Vi vill
påminna om att i första hand de, men även andra
institutioner, skulle få en mycket mindre pressad
situation om det förslag om fleråriga avtal som lades
fram av första Teaterutredningen enhälligt och sedan
även av Kulturutredningen, kunde genomföras. däri-
genom skulle institutionerna få såväl ett större ansvar
som en möjlighet till längre planeringsperioder och
en klar signal om att man heller inte kan knacka på
politikerdörren för plötsliga extra anslagsbehov. För-
modligen skulle det heller inte behövas, då många
tillfälliga pengabekymmer hos kulturinstitutioner har
sin upprinnelse i politikers ingripanden och städse
näraliggande horisont beroende på årliga budgetför-
ändringar. Genom avtal får politikersidan och kul-
turinsitutionerna klarare och entydigare roller.
Filmavtalet, som vi ställde oss bakom och som
träffades förra året, har inte riktigt lett till det som alla
hoppats på. Oavsett var orsakerna ligger kan vi kon-
statera att pengarna till det publikrelaterade stödet tog
slut för ett par månader sedan, och då återstår flera år
av avtalet. Frågan debatterades så sent som i förra
veckan i denna kammare, och beskedet om att det
pågår diskussioner mellan berörda vid en pågående
avstämning av avtalet hoppas vi ska leda till att pro-
blemen får en rimlig lösning.
Formgivning och design tas upp i andra anföran-
den. Jag vill för den moderata gruppen bara göra det
förtydligandet om Röhsska museet - eftersom det i
den debatten förekommit ovidkommande, ska vi kalla
dem, geografisk-politiska synpunkter - att vi i våra
motiner och yttranden inte vänt oss mot satsningar på
andra orter utan i stället markerat och lyft fram den
resurs som Röhsska sedan länge utgör.
Samma sak accentueras i en enskild motion om
detta museum som inlämnats av Inger René och mig
och som vi anser förtjänar att ingående beaktas i det
fortsatta arbetet med formgivnings- och konsthant-
verksfrågor, vilket jag i ett eget yttrande, nr 8 i betän-
kandet, påpekar.
Herr talman! Vi i Moderata samlingspartiet ställer
oss självklart bakom samtliga de yttranden och de
reservationer som vi ensamma eller tillsammans med
andra partier har lagt i detta betänkande, men för tids
vinnande vid voteringen inskränker sig vårt yrkande
till bifall till reservation nr 4.

Anf. 21 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Det var länge sedan kulturbudgetens
utgiftsområde 17 fick en så stor ramökning som skett
i budgeten för 2002. 120 plus 40 miljoner samt ytter-
ligare några engångsvisa miljoner har satsats.
I det här perspektivet tycker jag att vi ska se på
moderaternas budgetförslag. De vill minska ramen
med dryga 1,6 miljarder kronor, och de vill höja ut-
bildningsutskottets anslag med 1,2 miljarder och
överföra folkbildningen dit. Den reella minskningen
blir dryga 400 miljoner kronor.
Det är mycket pengar. Det skulle innebära, vill jag
påstå, en avsevärd inskränkning av människors möj-
lighet att använda sig av den lagstadgade yttrandefri-
heten. Människor skulle också bli sjukare, olyckligare
och mer främlingsfientliga.
Rent historiskt är vår svenska demokrati byggd på
fyra kanaler för diskussion och kunskapsbildning i
samhällsfrågor: erfarenhet, folkrörelser, massmedier
och litteratur.
I dag finns en kulturell infrastruktur bestående av
länsbibliotek och länsteatrar, länsmuseer och länsmu-
sik. Det finns nationella scener och institutioner som
Nationalmuseum, Dramaten, Operan och Rikskon-
serter - för att nämna några. Det finns fria musik-,
teater- och dansgrupper såväl som kommunala och
landstingsstödda verksamheter. Det finns studieför-
bund, folkhögskolor, olika ideella föreningar och
dessutom fria medier och en public service-TV och -
radio som når hela landet. Det här är i dag den analy-
serande struktur som har utvecklat de fyra kanaler för
diskussion och kunskapsbildning i samhällsfrågor
som tillsammans med partierna och parlamentarismen
bär upp demokratin. Om vi skär här vill jag påstå att
demokratin allvarligt kommer att försvagas.
Kultur kan inte skapas av politiska beslut, säger
moderaterna. Nej, det är sant. Men vi måste ge kultu-
ren möjligheter. Om vi inte hade gjort så hade vi inte
haft allt detta. Sponsring och reklam är inga garanter
för att det här ska fortgå. Därför behövs ett starkt
offentligt stöd.
När jag sedan reflekterar över oppositionens olika
budgetförslag ser jag att de spretar. Moderaterna vill,
som jag tidigare har sagt, föra över folkbildningen till
utbildningsutskottet. Det är det ingen annan som vill.
Moderaterna vill minska Statens kulturråds anslag
med 19 miljoner kronor. Kristdemokraterna vill
minska anslaget med 1 miljon kronor, och Folkpartiet
vill minska med 7 miljoner kronor. Centerpartiet vill
att det ska vara oförändrat.
Moderaterna vill sänka bidraget till allmän kultur-
verksamhet med 80 miljoner kronor. Kristdemokra-
terna vill plussa på med 1 miljon kronor. Centern och
Folkpartiet vill ha det oförändrat.
Så fortsätter det: Det spretar. De som mest vill
minska utgiftsområdet är Moderaterna. Kristdemo-
kraterna, Centerpartiet och Folkpartiet vill höja an-
slaget. Jag tror helt enkelt att borgerligheten skulle få
svårt att samverka kring kulturpolitiken om de skulle
sitta i regeringsställning.
När jag tittar på de olika förslag som de borgerliga
partierna har lagt fram ser jag att det är Centerpartiet
som skiljer ut sig. Centerpartiet är det parti som läg-
ger fram förslag som mest liknar de förslag som rege-
ringen och samarbetspartierna har lagt fram. Möjligen
slår den breda folkrörelsetraditionen igenom här.
För Vänsterpartiet är kulturen en befriande kraft
som ger människor möjligheter att må bra, att ut-
trycka sina tankar och känslor och i förlängningen att
utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter. Kultu-
ren ger oss upplevelser av sådant som vi annars inte
kan känna till och möjlighet att känna igen oss själva,
att förstå vår bakgrund och bejaka vår identitet. Utan
kultur skulle livet bli så mycket fattigare.
I årets budget går det att hitta en rad satsningar. Vi
har 50 miljoner kronor till kulturmiljövård, 20 miljo-
ner kronor till de fria grupperna, en filmvårdscentral i
Grängesberg, satsningar på de regionala kulturinsti-
tutionerna, ökat stöd till Operabaletten och ökat an-
slag för visningsersättning till konstnärer. Här finns
också satsningar på Konstfrämjandet, Skådebanan,
Amatörteaterns riksförbund, mångkulturkonsulenter
och inte minst en satsning på 7 miljoner kronor till de
nationella minoriteterna. Det här är vi mycket glada
för. Det är ett nytt anslag som ska ses som ett första
steg.
I betänkandet finns det även några tillkännagivan-
den, vilket inte är så vanligt i riksdagen.
Kulturrådet får ansvar för finsk teater. Det fram-
går i betänkandet att det är ett ansvar som inte får
inkräkta på de övriga minoritetsspråken. Det ska bli
mer pengar till Svenskt visarkiv och till hemslöjd.
Bidraget till allmänna samlingslokaler ökas med 10
miljoner kronor nästa år. Riksteatern får 1 miljon
kronor mer än vad regeringen har föreslagit.
Alla dessa saker är väldigt positiva. Det har möj-
liggjorts genom ett samarbete mellan partierna i kul-
turutskottet.
Men utskottet har också ett tillkännagivande an-
gående en motion väckt av v och c om en film-
vårdscentral i Grängesberg. Utskottet föreslår att
riksdagen tillkännager för regeringen att frågan om
filmvårdscentralens framtida huvudmannaskap ska
analyseras ytterligare och att regeringen senast i nästa
budgetproposition ska återkomma beträffande film-
vårdscentralens framtida organisationsmodell.
Vi i utskottet är helt enkelt inte säkra på att det
som regeringen föreslår, nämligen att Filminstitutet
ska ha huvudmannaskapet, är det allra bästa. Frågan
är om det är särskilt lämpligt att en verksamhet som
är knuten till ett filmavtal med branschen är den som
bäst har att ansvara för en så viktig nationell angelä-
genhet som vårt filmkulturella arv. Jag skulle gärna
vilja veta hur regeringen tänker i frågan och hur rege-
ringen ser på att utveckla filmarkivet till ett nationa-
larkiv för den rörliga bilden, vilket jag hoppas att
arkivet ska utvecklas till i en framtid. Även Center-
partiet är med i denna motion.
Till betänkandet har Vänsterpartiet även fogat en
del reservationer. Det är bl.a. reservation 33, som just
rör filmvårdscentralen i Grängesberg. Reservationen
är gemensam med Centerpartiet. Vi säger att det är
viktigt att uppspelning av gammal film möjliggörs
samt att kompetensen inom laboratorietekniken beva-
ras. Det borde vara ett uppdrag som också åläggs
filmarkivet.
Det skulle vara värdefullt om kulturministern
kunde kommentera hur regeringen tänker i denna
fråga om hur den tekniska kompetensen ska bevaras i
en framtid om det inte åläggs någon att ansvara för
detta.
Vänsterpartiet har också en reservation som
handlar om kulturpolitiska satsningar inom alla poli-
tikområden, nämligen reservation nr 5. Vi anser att de
kulturpolitiska satsningarna ska nå ut till alla invånare
i landet, att kulturen ingår i alla politikområden. Det
gäller att kulturen ska in i förskolan, skolan och vår-
den, men även in i samhällsplaneringen, i bostadspo-
litiken, i integrationspolitiken, i socialpolitiken, kri-
minalpolitiken och den brottsförebyggande verksam-
heten osv. Vi anser att de kulturpolitiska målen måste
genomsyra alla olika typer av politiska beslut.
För att kunna åstadkomma en sådan förändring,
en integrering av kulturen i övriga politikområden,
krävs det att vi tänker på ett nytt sätt och att vi lägger
upp budgetarbetet på ett nytt sätt. Jag tror att det här
krävs om vi ska kunna förändra och utveckla kultur-
politiken ytterligare.
Jag skulle vilja fråga: När, Marita Ulvskog, har vi
kommit så långt att de kulturpolitiska målen genom-
syrar alla politikområden och alla politiska beslut?
Jag vore tacksam för ett svar på det.
Jag yrkar bifall till reservation nr 5. Det är den
enda reservation som jag yrkar bifall till, men givet-
vis står jag bakom även våra övriga reservationer.
Tasso Stafilidis och Peter Pedersen kommer i de-
batten att vidare redovisa för våra reservationer.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag tacka Kultur-
departementet och utskottskamraterna för ett gott
samarbete i budgetarbetet. Inte minst vill jag också
tacka vår kanslipersonal i kulturutskottet. Ni har gjort
ett fantastiskt jobb.

Anf. 22 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! På Charlotta Bjälkebring låter det un-
gefär som om det var hon som var kulturminister.
Hon talar om ni där ute i oppositionen. Hon kör också
med det gamla splittringsförsöket att måla ut den
gode och den onde, dvs. att den onde är Moderaterna
och den gode är Centerpartiet. Jag tror inte att det där
kommer att lyckas särskilt bra.
Charlotta Bjälkebring talar om att det spretar där-
för att vi har så många olika förslag. Då kan man
fråga sig vad som menas med att spreta. Ja, det är väl
att ha många reservationer, som Charlotta själv säger
om Vänsterpartiet. Ni har nio egna reservationer, är
med på ytterligare tre, och ett särskilt yttrande. Miljö-
partiet har 11 egna reservationer och är dessutom med
på ytterligare två. Då kan man ju diskutera var spre-
tandet ligger någonstans egentligen.
Charlotta har visserligen läst siffrorna rätt, vilket
gladde mig. Men bilden av vilka anslag som vi har
ändrat på, vilka nysatsningar vi gör och vad det är vi
vill stryka ger ju inte alls den effekt som Charlotta
vill måla upp.
Vi kan jämföra vårt förslag, då undantagande de
1,2 miljarder som vi flyttar från vårt budgetförslag,
med majoritetens. Regeringens kulturanslag ger alltså
6 906 670 000 kronor och vårt, med tillskottet i vår
krona-för-krona-fond, 6 609 929 000 kronor. Det
innebär en minskning med något över 4 %. Då kan
man fråga sig: Är skillnaden på 4 % skillnaden också
mellan den totala katastrof som Charlotta Bjälkebring
uppmålar och den bästa tänkbara politiken? Jag tror
inte att någon går på detta.

Anf. 23 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Ja, alla är vi onda. Alla är vi också
goda någon gång.
Det jag försöker göra är att synliggöra och också
öka kunskapen om de ideologiska skillnaderna som
faktiskt finns i kulturpolitiken. De ideologiska skill-
naderna ligger just i hur vi ser på ansvaret för hur
kulturpolitiken ska genomföras, hur den ska kunna bli
tillgänglig för alla medborgare, även för dem som
inte har en fet plånbok.
Vänsterpartiet vill och anser att det offentliga ska
ta ett ökat ansvar för kulturpolitiken. Vi menar att
ansvaret måste ligga hos kommun, landsting och stat
att bygga upp strukturer som gör det möjligt för män-
niskor att konsumera kultur men också att vara en del
i och aktivt delta i kulturlivet på olika sätt. Vi tror inte
att sponsring och reklam, de kommersiella krafterna,
är en garant för att kulturlivet ska kunna leva och vara
tillgängligt för alla. Här går det skarpa skiljelinjer.
Visst är det så, vilket jag också tydliggjorde, att
Moderaterna vill överföra folkbildningen till utbild-
ningsutskottet. Men däri ligger också en ideologisk
skillnad, nämligen: Handlar det om det livslånga
lärandet, om folkbildning eller handlar det om ren
utbildning?

Anf. 24 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Charlotta har rätt i en sak, nämligen
att det är fråga om ansvar. Vi tror faktiskt att indivi-
den kan ta ansvar. Det låter så bra att tala om det
offentliga, men det innebär alltså att man samtidigt
tar bort ansvaret från individen.
Vi ska komma ihåg att över 80 % av den kultur
som vi i dag om vi ska kalla det konsumerar betalar
redan nu den enskilde. Då kan man bara konstatera att
ett fullt stöd för det allmänna samtidigt innebär ett
minskat ansvar för individen.
Vi vill också ha ett ökat ansvar på vissa områden,
som jag sade i mitt inledningsanförande. Det som
staten är bra på vill vi satsa på och i vissa samman-
hang satsa mer på. Jag tog också upp ett par punkter
där också regeringen gått den väg som vi har stakat ut
i flera år, t.ex. när det gäller de fria grupperna, kul-
turminnesvården osv.
Det är utan tvekan en ideologisk skillnad. Men
Charlotta Bjälkebring ska inte måla upp en vanföre-
ställning och sedan debattera utifrån den bilden. De-
battera rent sakligt om vad det rör sig om! Vi kan
redovisa våra olika ideologiska ställningstaganden
här. Men jag vill inte på något sätt hoppa in och säga
att det här kommer det att leda till om man följer
Vänsterpartiets linje, om det visar sig att det är min
egen tolkning av något som ni inte har sagt. Det hål-
ler jag mig faktiskt för god för. Det borde också
Charlotta Bjälkebring göra.

Anf. 25 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Alla gör vi ju egna analyser av det vi
läser, av det vi ser osv., och det här är min tolkning
och mina farhågor. Jag vet att i många andra debatter
har också Moderaterna haft andra farhågor utifrån det
som de läser in i de förslag som Vänsterpartiet lägger
fram, och det är farhågor som vi inte delar. Men det
är väl bra att vi kan debattera det.
Vi är överens om att individen har ett ansvar. Det
är bara jag och ingen annan som kan ansvara för vad
jag säger och gör, och så är det också för Lennart
Fridén.
Samtidigt måste vi som politiker och som riksdag
försöka ta ansvar för att ge människor möjligheter att
delta i kulturlivet. Då tycker vi att det förslag som vi
lagt fram tillsammans med Socialdemokraterna och
Miljöpartiet är det bästa förslaget. Det tillgängliggör
kulturen mycket mer än vad ett moderat förslag skulle
ha gjort.

Anf. 26 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Det är alltid lättare att tala om andras
förslag än om sina egna, dessvärre. Det är ganska
ovanligt, vill jag säga, att ett parti som ingår i ett
regeringsunderlag, som ju faktiskt Vänsterpartiet gör,
har så många reservationer. Därför tycker jag att vi
kan avfärda debatten om spretighet. Sitter man i rege-
ringsförhandlingar, som de borgerliga partierna kan-
ske får göra efter nästa val, då kommer man överens i
dessa förhandlingar. Då blir det inte en spretighet när
man lägger fram förslagen. Då är det ett givande och
ett tagande som man sedan brukar stå för.
Jag tycker också att Charlotta Bjälkebring tar till
brösttoner när det gäller demokratin och hur den
påverkas av olika anslagsnivåer. Är det alltid det som
Socialdemokraterna och, i det här fallet, Vänstern och
Miljöpartiet kommer fram till som garanterar den
demokratiska utvecklingen? Vi kristdemokrater har
lagt oss på en högre ramnivå än regeringen, men det
skulle inte falla oss in att säga att vårt förslag främjar
demokratin mer än vad ert skulle göra.
Jag vill också gå emot det som Charlotta målar
upp, att vi skulle påstå att sponsring skulle vara en
garant för att kulturen utvecklas. Självklart inte. Det
är ingen som har påstått det. Vi är väldigt måna om
att alltid betona att stat, kommun och landsting har
ansvaret för att alla ska få möjlighet att få del av
kulturen och själva få medverka i olika sorters kultur-
utövning. Det ligger ingen motsatsställning i detta
och att uppmuntra engagemang från privatpersoner
och från företag att också göra insatser.

Anf. 27 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska svara
på Inger Davidsons inlägg. Men givetvis är det inte
anslagsnivån som helt och fullt avgör om en kultur-
politik slås ut eller inte. Det avgörande är hur man ser
på kulturen.
Sedan är ju inte staten den enda offentliga instans
som satsar på kultur, utan det gör också kommuner
och landsting. Om inte kommuner och landsting hade
funnits, hade den offentliga kulturpolitiken varit be-
tydligt mindre.
Det som man kan utläsa i Moderaternas budget-
förslag är att de vill dra ned kraftigt på det offentliga
och att de vill lyfta fram de ideella krafterna mycket
mer. Det kan man också utläsa i Kristdemokraternas
förslag. Det handlar alltså om ideella krafter, före-
tagssponsring, osv. Vi tycker inte att man ska luta sig
mot detta, utan det är det offentliga som ska vara
garanten för att vi ska ha en bred och god kulturpoli-
tik som är tillgänglig för alla. Det är här skiljelinjerna
finns.

Anf. 28 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag vill ställa en konkret fråga som
kanske är lättare att svara på.
I går auktionerade en auktionskammare ut en dyr-
grip från 1100-talet och som hade tillhört Karl den
döve. Det är en otroligt unik pjäs. Den har funnits på
Historiska museet. Men nu ville den privatperson som
hade lånat ut den dit att den skulle säljas. Av vilka
skäl vet jag inte. Detta skapade ett enormt engage-
mang, och privatpersoner och andra ställde upp och
samlade in pengar för att museet skulle kunna köpa
pjäsen för 800 000 kr, och därmed är den garanterad
att finnas kvar på Historiska museet.
Tycker Charlotta L Bjälkebring att det här är nå-
got som vi borde uppmuntra? Eller borde vi tacka nej
till den här typen av insatser - räcker inte statens,
kommunens eller landstingets medel till så ska vi
tacka nej till att få hjälp av privatpersoner och företag
och därmed mista viktiga kulturskatter?

Anf. 29 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Helt klart kan jag säga att jag aldrig
skulle gå med på att staten skulle konfiskera några
privata egendomar. Det tycker jag i grunden är fel.
Men jag tycker att det offentliga måste ha råd med
vissa saker. Vi kan ju faktiskt på olika sätt se till att vi
också får råd med vissa saker. Därigenom borde man
ha kunnat anslå ett offentligt stöd för att kunna köpa
in den här pjäsen.
Givetvis vill inte jag heller tacka nej till de ideella
krafter som finns. Det är viktigt att vi har ideella
krafter, att vi har självförvaltningsorgan, osv. Det är
Vänsterpartiet inte alls motståndare till, utan det vill
vi givetvis uppmuntra och bejaka.

Anf. 30 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Centerpartiet arbetar målmedvetet för
att barn ska ha en framskjuten plats i den nationella
kulturpolitiken. De ska ha en självklar rättighet att få
utöva sin favoritkultur varhelst de bor och utan att det
ska styras av föräldrarnas inkomster. Därför vill vi att
25 % av det statliga kulturanslaget ska gå till kultur
för barn och unga.
Beträffande ungdomarnas kulturintressen är det
väldigt viktigt att lyssna till deras egna önskemål.
Ungdomsstyrelsens generaldirektör Leif Linde skri-
ver i deras nyhetsblad BRUS:
"Ungas inflytande är A och O. Ett mera systema-
tiskt inflytande för unga i närmiljön skulle kunna
kanalisera en hel del av viljan och öka genomslaget
för ungas idéer. Som att medverka till att göra den
egna vardagen bättre i skolan eller på arbetet. Men
också att påverka fritidsaktiviteter på kvällar och
helger genom att delta i olika kulturaktiviteter, idrott
och verksamhet i ungdomsorgnisationer, nätverk och
communities på Internet. Unga vill påverka och vara
en resurs men på flera områden upplever de att så inte
är fallet."
Vi tar fasta på detta och skriver i vår motion att
ungdomarna måste få vara med och bestämma hur
resurserna ska fördelas. Vi har också föreslagit ett
anslag på 100 miljoner för det, ett anslag som kom-
mer att växa till 290 miljoner, vilket ger varje kom-
mun en miljon var, oberoende av hur många invånare
som finns i kommunerna. Vi kallar anslaget KUL-
bidrag, vilket betyder kultur till unga i hela landet -
av unga, med unga och för unga. Pengarna ska kunna
fördelas via exempelvis kommunernas ungdomsråd
där det finns sådana. Även ungdomar som inte tillhör
någon förening ska kunna ta del av KUL-bidraget.
Fru talman! Det är hög tid att vuxna vågar ta ste-
get att släppa fram ungas idéer och låta dem genom-
föra dem. Det alltför vanligt att vuxna ordnar aktivi-
teter och inbjuder ungdomarna att delta. I samband
med kultursponsringsseminariet i förra veckan på
Cirkus lyssnade jag till flera talare som berättade att
de gör vad de kan för att ordna arrangemang för ung-
domar på teatrar, museer, etc. Ingen av dem sa att de
frågade ungdomarna om vad de vill uppleva eller att
de bett ungdomarna var med och skapa innehållet i
arrangemanget. Det är en viktig ungdomspolitisk
uppgift att skapa ett utrymme för ungdomars eget
skapande.
Det förekommer många bra exempel på hur man
ute i kommunerna försöker underlätta för ung kultur.
Men vi vill att det ska fungera i hela landet och tycker
därför att Ungdomsstyrelsen bör få i uppdrag av rege-
ringen att påverka kommunerna att utarbeta konkreta
planer för en högre prioritering av ungdomars kultur.
Centerpartiet ser detta också som en åtgärd för att
minska den regionala klyvningen som vi ser växer
fram i dag. I storstäder erbjuds många olika aktivite-
ter, och en väldigt stor del av statens kulturpengar
stannar där, medan landet i övrigt har små möjlighe-
ter att erbjuda ett brett register av olika aktiviteter
som passar olika åldrar. Varje generation måste ges
utrymme att skapa sin vision, sitt innehåll och sina
former för att nå målen. Den traditionella svenska
kulturpolitiken överensstämmer dåligt med ungdo-
mars värderingar.
Vi ställer oss också frågan om det som erbjuds
publiken är det som publiken efterfrågar. Då tänker
jag på alla åldrar. Det är viktigt med en långsiktig
kulturpolitik, men det är också viktigt att det ges
utrymme för nya lösningar. Vi får inte förringa den
nya delen av kulturlivet med filmfestivaler, rockfesti-
valer, m.m. Det är evenemang som säkerligen står för
morgondagens kultur.
Ett bra exempel på morgondagens kulturrörelse är
Södra teatern i Stockholm, som genomfört ett föränd-
ringsarbete som lett till en levande teater med gräns-
överskridande verksamhet. Teatern har blivit en in-
ternationellt uppmärksammad mötesplats, och publi-
ken strömmar till och har ökat med 180 % på tre år.
Det är den scen i Norden som har flest utomeuropeis-
ka gästspel.
Centerpartiet tycker att det är viktigt att få i gång
en diskussion kring hur den nationella kulturpolitiken
ska anpassas till vår föränderliga värld och vill därför
att en utredning ska tillsättas för att se över om utbud
och efterfrågan stämmer överens med verkligheten.
Jag yrkar därför bifall till reservation 7.
Fru talman! En annan hjärtefråga för oss i Center-
partiet är samlingslokalerna, vilket flera andra talare i
debatten tidigare har tagit upp. De är en viktig
träffpunkt för människor såväl i glesbygd som i tät-
orter. Där kan man mötas för att utveckla bygden och
kvarteret, för att möta professionella konstnärer och
amatörer eller för att delta i en studiecirkel. Det finns
i dag ca 3 000 föreningsdrivna samlingslokaler. Det
låter ganska mycket, men trots allt är det alldeles för
lite. En del bygder är ganska välförsedda, men det
finns orter, och då inte minst tätorter, som har pro-
blem med att hitta lokaler till sina verksamheter.
Dessutom är det många som är i dåligt skick och där
det behövs standardhöjande reparationer eller handi-
kappanpassning. Centerpartiet anser att det behövs
större anslag till detta än vad regeringen har budgete-
rat. Det är därför med stor glädje som jag har noterat
att Socialdemokraterna tillsammans med Vänstern
och Miljöpartiet har väckt en motion som leder till att
regeringens förslag kommer att höjas med 10 miljo-
ner, från 19 till 29 miljoner. Det är bra men ändå inte
tillräckligt.
Centerpartiets förslag på 40 miljoner är inte heller
tillräckligt. Men det visar ändå klart att vi tycker att
tillgången till samlingslokaler med bra standard är
viktig för att människor ska ges förutsättningar till ett
levande och lokalt kulturliv i alla delar av landet.
Vi i Centerpartiet vill också att föreningsägda id-
rottslokaler ska räknas in. Och förhoppningsvis
kommer man att ta med det i utredningen. Det skulle
vara intressant att höra vad ministern säger om det.
Jag vet inte om ministern uppfattade min fråga, men
jag får väl repetera den senare. Den handlar om att vi
gärna ser att föreningsägda idrottslokaler också kan
räknas in bland samlingslokalerna och få samma
bidrag som övriga samlingslokaler.
Ungdomsstyrelsen har gjort en studie över ung-
domsföreningarnas tillgång till lokaler. Det visar sig
att nio av tio ungdomsföreningar inte har sin verk-
samhet i en allmän samlingslokal. Störst är problemet
med lokaler i storstadskommunerna. Problemet är
stort för de föreningar som har startat under de se-
naste fyra åren.
Att tillgängliggöra allmänna samlingslokaler för
ungdomsverksamhet kan vara en av de mest centrala
framtidsfrågorna för samlingslokalsföreningar.
Fru talman! Det är många frågor som man vill
lyfta fram i en budgetdebatt. Jag går därför över till
att tala om de fria scenkonsterna, dvs. teater, dans,
sång m.m., som inte utövas på kommersiella villkor.
De svarar ofta för nytänkande och experiment. Om de
fria teatergrupperna inte hade funnits hade antalet
scenföreställningar minskat med närmare en tredjedel
varje år, och för barn skulle de minska med hälften.
Det är Kulturrådet som fördelar pengar till de fria
grupperna. Kulturrådet har beslutat att bidrag inte ska
delas ut år efter år till samma verksamhet utan att
kvaliteten ses över. Det är ett bra ställningstagande,
tycker jag. Men om man helt plötsligt tar bort ett
anslag till en verksamhet kan det leda till att en bra
aktivitet försvinner.
Vid årets anslagsfördelning visar det sig också att
etablerade grupper förmodligen kommer att få ge upp
sin verksamhet. Exempel på det är Nya Pistolteatern i
Stockholm och Romateatern på Gotland. Det är trå-
kigt, och det var knappast vad regeringen avsåg när
man höjde anslaget till de fria grupperna. Vad säger
ministern om det? Det skulle vara intressant att få en
kommentar.
Nästa fråga jag vill lyfta fram är frågan om film-
vårdscentralen, som ska starta i Grängesberg och som
ska bli ett centrum för dokumentär film. Det är bra att
det äntligen har tagits fram pengar till det. Det är en
början till något som vi i Centerpartiet hoppas ska bli
större.
Vi har tillsammans med Vänsterpartiet skrivit en
motion, för vi vill utvidga uppdraget till att gälla även
dokumentärfilm som inte skyddas av upphovsrätten,
dvs. är äldre än 70 år. I dag skickas SVT:s gamla
dokumentärfilmer till Italien för restaurering och
förvaring. Vi anser att hela vårt filmarv ska förvaras i
Sverige.
Beträffande huvudmannaskapet för filmvårdscent-
ralen har vi yrkat att den organisationskommitté som
ska tillsättas bör lägga fram förslag. Detta vidareut-
vecklade Charlotta Bjälkebring väldigt bra i sitt in-
lägg. Utskottet har tillmötesgått motionen såtillvida
att dagens beslut kommer att innebära att Filminsti-
tutet får huvudansvaret under ett år för att kommittén
ska kunna bereda ärendet.
Personligen anser jag att Ludvika kommun borde
ha fått erbjudande om att inneha huvudmannaskapet
fram till dess att ett definitivt beslut fattas.
Däremot fick vi avslag på yrkandena om att tek-
nisk kompetens bör knytas till den blivande film-
vårdscentralen. Det är väldigt tråkigt, eftersom tekni-
ken förändras så snabbt. Redan i dag är det svårt att få
tag i teknisk apparatur för att spela upp gammal film.
Vi vet alla som filmade våra barn på den tid då det
fanns super 8-kameror att vi i dag, när våra barn är
vuxna, har problem att visa filmerna eftersom pro-
jektorn har pajat och inte går att reparera. Vi ser
samma problem med teknisk apparatur på detta om-
råde, och därför kommer vi att återkomma med en
motion om det.
Likaledes återkommer vi med kraven om att film-
vårdscentralen ska byggas ut till ett svenskt nationa-
larkiv för den rörliga bilden och att detta filmarkiv
ska samverka även med bibliotek och museer. För-
hoppningsvis kommer kulturutskottet, som ska ta
ställning till våra kommande motioner, att ha förståel-
se för hur viktiga dessa frågor är. Förhoppningsvis
kommer kulturministern att se till att det blir verklig-
het.
Jag yrkar bifall till reservation 33.
Fru talman! Centerpartiet anser att det är viktigt
att landet inte tudelas när det gäller utbud av kultur.
Det är viktigt att det finns fungerande länsteatrar med
bra kvalitet. Men trots det är det oerhört värdefullt att
Riksteatern finns kvar och kan erbjuda olika teaterbe-
sök runtom i landet. Det är kulturellt berikande och
en stor upplevelse för många orter när Riksteatern
kommer på besök. Då går man man ur huse för att få
se den föreställning som erbjuds. I vårt budgetförslag
är anslaget därför oförändrat, vilket innebär 3,8 mil-
joner mer än i regeringens förslag. Det har dessbättre
blivit något bättre siffror i utskottet.
Så här säger Norrlandsförbundet om Riksteatern:
Norrlandsförbundet protesterar mot en kulturpolitik
som medför färre teaterföreställningar i orter på läng-
re avstånd från Sveriges huvudstad. Kultur, ekono-
misk tillväxt och social harmoni hör ihop. Kultur i
bygderna bidrar till att fler kvinnor och ungdomar
väljer en framtid i Norrland. Låt Riksteatern fortsätta
sin framgångsrika kulturoffensiv.
För Norrland är det, med tanke på all utflyttning,
oerhört värdefullt med ett rikt kulturellt utbud.
Det finns många fler angelägna frågor i vår parti-
motion om kultur. Det gäller t.ex. ökat anslag till
talböcker. Där ökar behovet. De är av stort värde inte
bara för synskadade utan också för yrkeschaufförer,
som kan sitta i bilen och lyssna. Gamla människor
behöver lyssna. Sjuka som inte själva orkar läsa lyss-
nar gärna.
Sjukhuskyrkans stöd behöver ses över, och det
kyrkliga kulturarvet likaså. I dag länsas våra gamla
kyrkor. I min hemtrakt finns en 1200-talskyrka -
Lidens kyrka - som har haft besök av tjuvar mer än
en gång.
Listan över frågor som vi inte fått gehör för kan
göras lång: nya nationella uppdrag, idrott osv. Men
jag ser det som att Centerpartiet har sått ett frö som
förmodligen gror och kommer att växa nästa höst, när
vi borgare tar över ansvaret för landets budget.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer,
men yrkar bara bifall till nr 7 och nr 33.

Anf. 31 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Jag ska börja med en liten bekännel-
se. Jag har väntat på denna debatt i 31 år. När jag
kom till Sverige 1970 och började förstå hur det
svenska samhället fungerar var en av mina första
frågor varför kulturen i Sverige har så lite pengar.
Varför är alla, från institutioner till fria grupper, så
fattiga och så osäkra på hur de ska kunna gå vidare
med sitt arbete?
Jag har försökt få svar på denna fråga under 31 år
som frilansande kulturarbetare. Fram till mitt inträde
som ledamot i riksdagen levde jag som fri skribent,
vilket betydde att jag var en mycket fattig skribent.
Jag var fullständigt i händerna på de fast anställda. De
kunde från en dag till en annan bestämma att en kurs
skulle försvinna eller att en TV-krönika skulle läggas
ned. De hade hela makten inte bara över ekonomin.
Vi - de fria som satt utanför - tvingades hela tiden att
börja om.
Därför är jag väldigt glad över att äntligen få
ställa mina frågor. De reduceras till en stor fråga:
Varför har kulturen så lite pengar i Sverige?
Jag har suttit i Operans styrelse under ett stort an-
tal år. Jag sitter i styrelsen för Drottningholmsteatern
och dess museum. Jag stöter på samma fråga överallt.
Pengarna räcker inte till. Kulturbudgeten är ett
slags lapptäcke. Om man lagar på ett håll spricker det
på ett annat.
Visst kan jag ta fram olika bitar av Folkpartiets
budget och tala för dem, men det betyder inte på
något sätt att jag är nöjd.
Nej, vi lade fram ett förslag på vårt landsmöte. Vi
kom överens om att vi ska jobba vidare för att i grund
och botten förstärka kulturens ekonomi. Ja, men ni
kan inte trolla, säger de andra. Nej, det kan vi inte,
säger vi. Men varför har t.ex. AMS tio gånger så
mycket pengar som kultur, religion, medier och id-
rott? För mig är det helt obegripligt.
AMS 60-70 miljarder täcker inte bara ersättning-
en till arbetslösa. AMS är en enorm byråkratiska
apparat som inte producerar någonting alls. Kultur
producerar livsglädje, hopp, förståelse och dialog.
Kultur skapar en mycket bred horisont. Vi dör om vi
stänger in oss i små, praktiska vardagliga sysslor och
inte orkar lyfta blicken och se lite längre bort. Därför
behövs en mycket stor förstärkning av kulturens bud-
get.
Jag ska summera några punkter i våra förslag,
men de är bara tillfälliga. Vi i Folkpartiet jobbar för
att genomföra den stora förändringen genom att hitta
modeller för en bättre finansiering för kulturarbetet.
Vi vill inte att biograffilm för vuxna ska censure-
ras. Därför reducerar vi Biografbyråns budget.
Vi jobbar väldigt mycket för en decentralisering.
Vi vill förstärka ekonomin för Operan, Dramaten,
Göteborgsoperan och Dansens hus. Men vi glömmer
inte de mindre institutionerna, bl.a. inte Drottning-
holmsteatern och dess museum. Vi hoppas att de små
summor som teatern och museet hittills har fått per-
manentas. Pengarna behövs. Den nya hyran för mu-
seet uppgår till ½ miljon per år.
Vi vill öka anslaget till trossamfund och till idrott.
Samlingslokalerna ingår inte i kulturbudgeten av den
enkla anledningen att vi satsar väldigt mycket på
handikappolitiken, på förbättring och handikappan-
passning av alla mötes- och samlingslokaler.
Vi vill att de öppna kanalerna ska få statligt stöd.
Vi vill införa ett anslag som vi kallar för Möte
mellan kulturer just för att stimulera och intensifiera
dialogen mellan de olika kulturer som finns i det här
landet. I detta sammanhang vill jag också påminna
om att landets största minoritet, sverigefinländarna,
behöver mycket bättre ekonomi för sitt riksarkiv.
Men, som sagt, jag känner absolut ingen stolthet
över denna budget och inte heller över kulturutskot-
tets betänkande, och detta av den enkla anledning
som jag redan har talat om, att det är som ett lapp-
täcke som hela tiden spricker i sömmarna.
Nu har Kulturrådet dragit den självklara, naturliga
slutsatsen att man behöver stödja kontinuerlig verk-
samhet inom de fria grupperna. Nu ska ett slags lång-
variga avtal upprättas. Men vad betyder det? Det
betyder att andra fria teatrar går under.
Vi har hört historien om Naturhistoriska riksmu-
seet. Jag minns att det fördes precis samma diskus-
sion för ett antal år sedan när Kungliga biblioteket
hotades därför att samlingarna inte fick plats. Den
enorma skatten av kunskap och minnen som ingår i
Kungliga bibliotekets samlingar hade inte plats nå-
gonstans. Det var en lång, bitter kamp som slutade
väl. Jag hoppas att det blir samma lösning också för
Naturhistoriska riksmuseet.
Men varför måste vi varje gång gå igenom skär-
selden när det gäller att finansiera absolut nödvändiga
delar inom kulturens kärnverksamhet?
Vad behöver kulturen? Kulturen behöver många
och rika finansiärer. Om det finns en enda stor finan-
siär eller om enbart den offentliga sektorn står för
ekonomin blir det ett alldeles för starkt beroende till
denna finansiär. Att vara beroende av pengar betyder
att inte vara fri. Jag tror att det var Göran Persson
som sade ungefär så här: Att vara skuldsatt betyder
att inte vara fri. Det är nästan samma sak för kulturen.
Att hela tiden behöva gå till en eller två starka finan-
siärer - det kan vara kommunen, landstinget eller
staten - och be om lite mera pengar är inte en fri
kultur.
Jag har upplevt det här. Jag var med när mina f.d.
elever från Filminstitutet, Dramatiska institutet och
Danshögskolan var tvungna att gå och be om mera
pengar. Jag har också varit med och försökt att sätta i
gång kulturverksamheter tillsammans med invandrar-
grupper, men misslyckats därför att minoriteternas
kulturer fortfarande misshandlas systematiskt i ett
land som har för lite pengar för kulturen.
För att undvika den pinsamma tiggarsituationen
behöver vi fria, starka, helt självgående fonder. Får
man inte stöd från den ena sidan, kan man få stöd från
en annan sida. Alla människor har inte samma smak.
Alla människor har inte precis samma bild av kvalitet
i kultur. Finns det flera finansiärer finns det mycket
större frihet för kulturen.
Kulturen behöver stöd till kontinuerlig verksam-
het. Jag berättade om tiggarställningen, om upprepade
gånger och om upprepade ansökningar. Det är ingen
grund för en bra kontinuerlig verksamhet. Därför är
jag mycket glad över att teatermänniskorna äntligen
har kommit fram till de fleråriga avtalen. Men å andra
sidan är jag lite rädd för att vi nu kommer att låsa fast
oss till nya kollektivavtal som försöker att stöpa all
verksamhet i en och samma form. Det behövs flera
modeller om vi vill ha mångfald i kulturen.
Det är ungefär vad kulturen behöver. Vi kommer
att jobba inom partiet med en planering för dessa
förändringar. Jag hyser mycket stora förhoppningar
om att vi kommer att finna bra lösningar och att vi
kommer att kunna övertyga väldigt många politiker
om detta.
Innan jag avslutar vill jag säga ett par ord om två
mycket viktiga delar av kulturen.
Förra året diskuterade vi det kommande tillståndet
för public service. Då fick vi löfte om att en parla-
mentarisk utredning skulle tillsättas som skulle på
djupet skulle diskutera de mycket komplicerade frå-
gorna om public service och framtiden. Denna utred-
ning har ännu inte kommit i gång. Jag undrar varför.
Sedan vill jag säga två ord om Forum för levande
historia:
Jag tycker personligen att diskussionen om kom-
munismens brott fortfarande har varit alldeles för
fragmentarisk och för tyst i det här landet. Vi har
ingen rätt att blunda.
Den religiösa intoleransen och ateismens intole-
rans har också diskuterats för lite. Jag tycker, precis
som det står i vår gemensamma reservation om Fo-
rum för levande historia, att det behövs en stark insats
från väldigt många håll i detta sammanhang. Det
civila samhället har i första hand en skyldighet att
arbeta för detta.
Därför yrkar jag bifall till reservationerna 1 och
12.

Anf. 32 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Jag vill tacka Ana Maria Narti för
detta mycket inspirerande inlägg. Jag tror att 31 år av
väntan på ett svar har varit lite för lång tid, men de-
batten kom i alla fall nu.
Ana Marias fråga är varför institutionerna och de
fria grupperna har så lite pengar och varför visionerna
fattas. Denna fråga ställer jag mig också. Jag tycker
precis samma sak. Mitt svar på det är att de kulturpo-
litiska målen så att säga inte har nått fram till folkets
medvetande. Det finns också ett strukturellt problem
- precis det som Ana Maria Narti tar upp här - i och
med att vi satsar på fel saker. Hur kommer det sig att
AMS har 60-70 miljarder kronor, och hur kommer
det sig att vi inte kan lägga en del av de pengarna på
kulturen i stället? Det skulle frigöra så mycket mer
kreativitet och så många fler arbetstillfällen än vad
som finns i dag.
Jag har en fråga - det var egentligen därför jag
begärde replik. Hur ska de fria kulturfonder som Ana
Maria talar om byggas upp? Är det via privata finan-
siärer eller är det via offentliga finansiärer?

Anf. 33 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Tack, Charlotta! Det är roligt att se att
ideologiskt sett så långt från varandra stående organi-
sationer som Folkpartiet och Vänsterpartiet ibland
träffas. Vi träffades en gång tillsammans med Johan
Lönnroth i utbildningsdebatten och i forskningssam-
manhang. Det var mycket intressant.
Just AMS-pengar skulle sitta väldigt bra i fonder-
na, men frågan om hur vi kommer att organisera detta
kommer jag att svara på om några månader. Vi jobbar
nämligen med det här. Vi har alltså ingenting emot
privata finansiärer och donationer, men det måste
finnas en ordentlig summa pengar i grunden för att
kunna sätta i gång sådana här fonder.
Jag var själv med på den tiden när Harry Scheins
gamla filmfonder användes för stöd till filmkultur och
filmproduktion. Jag satt i en av fondernas ledande
grupper. Detta fungerade alldeles utmärkt - och det
var fonder som inte hade någonting att göra med vare
sig skattepengar eller med reklamintäkter. Det var en
mycket intressant verksamhet.
Så låt oss fortsätta denna diskussion, och tack en
gång till!

Anf. 34 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Kultur som kraft och motkraft är ru-
briken på Miljöpartiets partimotion. Under de senaste
åren har Miljöpartiet ökat den statliga kulturbudgeten
med över 200 miljoner kronor. Vi har också fått gott
stöd från våra samarbetspartier. Vi ser detta bara som
en början på en inslagen väg.
Ett rikt och mångfasetterat kulturliv är nyckeln till
mänsklig livskraft. Miljöpartiet vill därför klart och
tydligt visa att kultur i alla dess former är något som
samhället prioriterar. Men kultur är inte bara en kraft
i sig - kultur kan också fungera som motkraft. Inte
minst är kultur den motvikt som behövs i en tid när så
mycket kretsar kring det materiella; arbetsliv, karriär
och ekonomi. Möjligheterna att leva ett rikt och aktivt
kulturliv oavsett om du låter det fyllas av intryck
genom att se en teateruppsättning eller om du själv
står för uttrycket genom att sjunga i kör ger det dig
som människa den energi som behövs för att varda-
gen inte ska reduceras till ett flöde av måsten.
Kulturens roll som helande kraft kan inte nog un-
derstrykas. Genom det kulturella uttrycket stärker vi
varandra och kan därmed stå bättre rustade i livets
olika prövningar. Vi eftersträvar alltid en helhetssyn i
Miljöpartiet, och vi ser därför satsningar på kultur
som förebyggande investeringar för att motverka
såväl social utslagning som medicinska problem. Den
utmattningsprocess och stress som alltfler känner och
som de senaste åren gett upphov till en lavinartad
ökning av antalet sjukskrivningar är resultatet av ett
samhällssystem som i alltför stor utsträckning har
varit inriktad på ekonomisk tillväxt, materiellt väl-
stånd och arbete. Det är därför oerhört angeläget att
samhället stärker och lyfter fram andra värden i livet.
Hela människan behöver ges utrymme att utvecklas,
och varje människas skaparlust få möjlighet att kom-
ma till uttryck.
På Umeå universitet har forskning kring kulturens
påverkan på oss som samhällsmedborgare pågått
under flera år. Man har bl.a. funnit att vi som njuter
kultur lever längre. Det finns alltså i dag också veten-
skapliga för att kultur och hälsa hör ihop. Kulturupp-
levelser ger biologiska effekter direkt. Det går med
andra ord inte att lagra kulturupplevelser, utan det
behövs ett ständigt tillskott. Enligt Olle Bygren, pro-
fessor i socialmedicin, påverkar de både immunför-
svaret och hormonsystemet - rena rama friskvården
alltså!
Mängden kulturnjutning är dock avhängig utbild-
ningsnivån. Av dem som har längre utbildning har
t.ex. tre fjärdedelar gått på bio under det senaste året
medan endast en fjärdedel av dem som har kortare
utbildning har gjort det. Detta stärker de övriga bilder
som finns i samhället.
Sjukvården når i alla fall alla i samhället. Alla blir
vi sjuka någon gång. Därför är kultur i vården så
viktig. I Stockholms landsting har man sedan lång tid
tillbaka satsat på kultur i vården. Vi hoppas att den
ambitionen inte förfuskas.
Vi vill att rollfördelningen mellan nationell och
regional kulturpolitik tydliggörs. Annars finns det en
risk för att det blir kultursidan som får stryka på foten
när landstingen har dålig budget och operationsköer-
na växer. Vi ser med stor oro på de annonserade ned-
skärningarna till kulturen som Norrbottens landsting
har gjort. Situationen tycks för mig mycket märklig
med tanke på de tidigare lyckade regionala försök
som har gjorts där med just lokalt anpassad kultur. De
har varit mycket framgångsrika, men någonting har
hänt. Besparingarna på kulturen räcker ju knappast
för att driva landstingets budget ett par dagar. Det är
alltså mycket märkligt. Däremot får det förödande
konsekvenser för kulturlivet, för varje satsad krona på
kultur ger oss minst två tillbaka i sidoeffekter. Tyska
forskare hävdar att det ger fem gånger insatsen tillba-
ka. Vi tycker att det är hög tid att se kulturen mer i ett
helhetsperspektiv, och inte som särlösningar.
Vi menar också att kulturpolitik ska främja ett
personligt ansvarstagande för naturen, miljön och vår
omgivning så att ett större ekologiskt medvetande kan
uppnås. Vi vill därför komplettera de kulturpolitiska
målen med ytterligare ett mål, nämligen att verka för
en hållbar livsstil som utvecklar förmågan att hantera
sitt liv med minskat beroende av myndigheter och
snävt marknadstänkande. Inte minst vill vi understry-
ka att det är nödvändigt att alla län får in kulturen i
sina lokalt förankrade tillväxtavtal.
Grundtanken i tillväxtavtalen är att regionerna
själva har den bästa kunskapen om sina specifika
förutsättningar. En viktig aspekt som avgör om unga
människor flyttar tillbaka till sina hemregioner efter
avslutad utbildning är just tillgången till ett rikt kul-
turliv i form av välförsedda bibliotek, en levande
länsmusik, lokal teater, engagerade studieförbund,
blomstrande amatörkultur och öppna och aktiva mu-
seer. Återigen ser vi en stärkt offentlig satsning på
kulturen som den motvikt som kan förhindra en fort-
satt negativ samhällsutveckling.
Fru talman! Miljöpartiet ifrågasätter den stora
ekonomiska skillnaden mellan Kulturrådets anslag
och det anslag som avsätts till mer temporära kultur-
projekt som fördelas av Framtidens kultur. Det behö-
ver göras en bättre fördelning mellan stöd till lång-
siktigt hållbar verksamhet respektive till mer tempo-
rär verksamhet.
Den samiska kulturen har en alldeles unik situa-
tion i Sverige, eftersom den samiska minoritetsbe-
folkningen genom århundraden har behandlats illa av
den svenska statsmakten. Tyvärr fortsätter de här
övergreppen. Att Sverige ännu inte har antagit ILO-
konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter i
ett internationellt perspektiv är oerhört pinsamt. På
Nordiska museet finns en stor samling samiska före-
mål. En del finns i utställningar, men det mesta är
undanstoppat i magasin. Vi anser att den samiska
kulturskatten ska överföras till de samiska museerna.
I det ekonomiskt globaliserade tidevarvet är det
oerhört angeläget att lyfta fram kulturens kraft vad
avser internationell solidaritet för att motverka den
ekonomiska globaliseringens negativa sidor. När
människor från olika delar av världen möts och bju-
der in varandra till olika kulturyttringar tror vi att det
påverkar det globala arbetet för fred och demokrati
positivt. Vi ser därför att det är viktigt att man fort-
sätter att utveckla de stöden.
När det gäller konstnärernas ekonomiska villkor
är det inte konstnärerna som lever längre, utan det är
vi som njuter av kultur som lever längre. Vi tycker att
det offentliga stödet till konstnärerna - det ges ju på
olika sätt - fortsättningsvis även behöver ökas. Stö-
den fungerar i dag inte fullt ut, vilket gör att vissa
konstnärer och konstnärsgrupper missgynnas. Det är
alltså en viktig principiell och ideologisk markering
att slå fast att det offentliga stödet till konstnärerna är
en ersättning för arbete och inte ett understöd. Bl.a.
har våra tolv centrumbildningar erhållit 10 miljoner
kronor och Teateralliansen 15 miljoner kronor från
AMS. Den här verksamheten fungerar bra, men stö-
den behöver utvecklas för att man ska kunna möta
efterfrågan. Vi hoppas att den här överföringen kan
öka och att den går till verksamhet.
De fria grupperna får nu 20 miljoner mer i stöd.
Det kan man väl se som en kompensation för tidigare
uteblivna uppskrivningar. Det behövs minst 20 miljo-
ner till, men man får väl ta det här i olika etapper.
Men det är viktigt att inte pensionspengarna tas från
de här stöden. Jag undrar fortfarande varför man
slutade att skriva upp stödet till de fria teatergrupper-
na. Jag har ännu inte fått något svar på den frågan,
och jag har frågat många.
När det gäller inköp av konst till offentliga platser
är det viktigt att också medborgarinflytandet i valet
av konst till offentlig miljö stärks. Det finns sedan
1937 en rekommendation att 1 % av byggkostnaden
ska avsättas för utsmyckning av offentliga platser.
Det är en angelägen rekommendation, men den fun-
gerar inte speciellt bra. Vi tycker att den principen
ska fastställas, att det ska vara minst 1 % vid ny- och
ombyggnation samt vid infrastruktursatsningar.
Vi tycker att inköp av konst till offentliga miljöer
är viktigt. Men man har också i privata miljöer, t.ex.
på en privat tandläkarmottagning eller på en frisör-
salong, samma behov som en statlig myndighet, som
CSN, av att ha det vackert omkring sig. Därför kan vi
inte förstå att momsen inte är avdragsgill vid inköp av
konst till den privata sektorn. Vi hoppas att insikten
om att det inte är någon skillnad ska tränga igenom.
Vi tycker alltså att det offentliga stödet till konst-
närer bör utvecklas så att fler konstnärer kan komma i
fråga för stödet. Det kan inte vara meningen att ett
statligt konstnärsstöd bara ska rikta sig till en mindre,
exklusiv grupp av konstnärer. Miljöpartiets vision är
att fler efterfrågade konstnärer ska ha möjlighet att
leva på sin lön. Det som är en självklarhet för andra
yrkeskategorier, t.ex. pension och ersättning vid sjuk-
dom och vid föräldraledighet, tycker vi ska gälla
också konstnärer. Att inte ge välutbildade och merite-
rade konstnärer möjlighet att leva på sitt arbete är ett
resursslöseri som samhället inte har råd med. Miljö-
partiets modell innebär att de första hundratusen
intjänade kronorna för en konstnär ska vara befriade
från skatt.
Sedan vill jag säga någonting om kollektivverk-
städerna. Vi tycker att det är positivt att landets 20
kollektivverkstäder numera har rätt till statligt stöd,
men dagens direktiv medför att en stor del av verk-
samheterna inte kvalificerar sig för stödet, och det var
inte Miljöpartiets avsikt när vi verkade för stödets
inrättande. Vi vill därför att stödets konsekvenser ska
utvärderas, så att man kan se hur stödet kan bli ange-
läget för alla kollektivverkstäder.
Så, fru talman, ska jag tala lite grann om genus-
perspektivet. Den bristande jämställdheten som råder
i samhället gör sig självklart gällande också inom
kultursektorn. Inte minst har kvinnliga konstnärer
oftast svårare att klara sig ekonomiskt än vad manliga
har på grund av en strukturell snedfördelning till
förmån för manliga normer och värderingar. Ge-
nustänkandets frånvaro visar sig bl.a. i de olika kultu-
rella beslutsfunktionerna. Det gäller inköpta verk och
prissättningar. Det behövs riktade insatser för att
bryta det bristande genusansvaret.
Sedan menar vi att de pengar som blir följden av
minskade hyreskostnader, som kulturinstitutionerna
numera ska få, ska ligga kvar hos institutionerna. I
vårbudgeten anges det att det totala tillskottet skulle
vara 19,1 miljoner kronor. Vi tycker att de kulturins-
titutioner som borde få behålla de här pengarna är
Operan, Dramaten, Naturhistoriska riksmuseet, Sta-
tens historiska museum, Nationalmuseum, Östasiatis-
ka museet, Etnografiska museet och Medelhavsmuse-
et. Vi hoppas på att det blir som det står i vårbudge-
ten, att 19,1 miljoner successivt förs över till dem
som det gäller.
När det gäller teater, dans och musik tycker vi att
de tre R:n, Riksteatern, Rikskonserter och Riksut-
ställningar, har lyckats bra med respektive verksam-
het, men också de behöver ekonomiskt stöd för att
utveckla sin verksamhet. Det gäller alltifrån konst-
närlig nydaning till klara lönepåslag. Det handlar om
prishöjningar och hyra och om att köpa in ny utrust-
ning. Vi vill gärna lyfta fram extra satsningar inom
folk- och kammarmusik och att man får ut teatern till
områden i landet. Unga Riks är kanske barnets enda
möjlighet att få se en föreställning under uppväxtåren.
Vi vill även påminna om Riksteaterns ökade publik-
siffror och den folkrörelseprocess som nu är på gång.
Utskottet stöder inte heller det föreslagna sparbetinget
inom det området.
I Miljöpartiets värld får skolbarnen gå på teater
minst en gång per läsår förutom att barnet ges möj-
lighet till ett eget kulturuttryck i skolan. Det är sex
kommuner i dag som saknar en kommunal mu-
sikskola. Utvecklingen går i rätt riktning, inte minst
tack vare det arbete som Sveriges Musik- och Kultur-
skoleråd lägger ned för att förmå kommuner att inte
svika barnets behov av att kunna uttrycka sig i kultur
och musik.
När det gäller Länsmusiken delar inte Miljöpartiet
synpunkterna i den utvärdering som har gjorts när
man har tittat på Länsmusikens roll. Här prioriteras
en länsmusik som inte har fast anställda. Vi menar att
just möjligheten för Länsmusiken att ha fast anställda
musiker som en grund för verksamheten har gett
mycket positiva effekter. Därmed har vi inte sagt att
Länsmusikens ansvar för t.ex. folkmusik, jazz eller
kammarmusik skulle negligeras på något sätt, tvärt-
om.
Arrangörsstödet behöver också stärkas framöver.
Det här är en växande kraft och rörelse. Det är många
olika samarrangemang som görs. Stödet gör det möj-
ligt för olika former av möte mellan både amatörer
och professionella och mellan olika former av musik
och dans. Stödet har faktiskt en avgörande betydelse
för att ett levande och vitalt musik- och dansliv ska
kunna fortsätta att utvecklas.
Sedan ska jag gå över till fonogramstödet. Det är
inte bara den levande musiken som behöver ökat stöd
utan också produktionen och utgivningen av fono-
gram. I budgeten för 2001 skar regeringen bort 3
miljoner kronor i anslaget för fonogramstödet, vilket
motsvarar ungefär 40 % i nedskärning. Svenska skiv-
bolags möjligheter att producera smala men intres-
santa fonogram, inklusive barnmusik, står och faller
med fonogramstödet.
Regeringen har påtalat att nedskärningarna inte
skulle få några konsekvenser. Det kräver vi i Miljö-
partiet nu bevis för. Vi vill se att regeringen skynd-
samt utvärderar de här effekterna. Också utskottet vill
se en snabb utvärdering.
Fru talman! Eftersom jag är ensam talare inom
detta område fortsätter jag en liten stund till. Jag har
inte tre till som kommer efter mig.
När det gäller den lokala och regionala teatern och
dans- och musikinstitutionerna vill vi särskilt lyfta
fram Dalhalla festscenplats som en unik kulturplats.
Det är faktiskt en av Sveriges akustiskt sett bästa
utomhusscener. Vi vill att denna scen ska kunna ut-
vecklas ytterligare med nationellt stöd, eftersom den
är en nationell angelägenhet. Sedan vill jag också
särskilt framhålla tre andra regionala institutioner,
nämligen Göteborgsoperan, Länsteatern på Gotland
samt Norrlands musik- och dansteater. Utskottet har
också lyft fram Göteborgsoperan gemensamt.
Folkmusiken har under den här perioden kraftigt
stärkt sin ställning och är i dag en högst levande
konstform som ständigt utvecklas. Folkmusik från
vitt skilda länder har samtidigt på ett mycket glädjan-
de sätt knutit människor från olika kulturområden och
olika kulturer närmare varandra. Vi ser att den stän-
diga korsbefruktning som sker har mycket stora kul-
turella värden - men också demokratiska värden, då
kulturen bidrar till att skapa förståelse över språk-
gränser och på så sätt också motverkar rasism och
främlingsfientlighet. Det är därför extra angeläget att
ge stöd åt Forum för världskultur, och med det också
stöd åt fortsatt mångkulturellt arbete och festivaler.
Vi skulle önska att Kulturrådet hade resurser att byg-
ga upp en verksamhet på sex olika ställen i landet, där
Stockholm, Göteborg och Malmö är givna ställen.
När det gäller folkmusikcentrum tycker vi att det
är mycket glädjande att Folkmusikinstitutet i Tobo nu
har fått ett permanent nationellt stöd. Utifrån de posi-
tiva erfarenheterna från Folkmusikinstitutet tycker vi
att det nu är dags att gå vidare med fler folkmu-
sikcentrum över hela landet. I våra grannländer Norge
och Finland står staten som ekonomisk garant för en
regionalt spridd musikkultur med bl.a. folkmusikcent-
rum. I Rättvik är man redan i gång med ett folkmusi-
kens hus där kommun och landsting i dag står för hela
kostnaden. Här tycker vi att det är dags att gå in med
ett nationellt stöd på sikt. Även när det gäller Öster-
sund, som samarbetar med Trondheim, Visby och
Växjö är detta en utvecklingslinje.
Sedan behöver jag väl inte påminna er om att
Miljöpartiet vill ha nyckelharpan som nationalinstru-
ment. Det kommer ni redan ihåg, eller hur?
Vi har också synpunkter på elektroniskt publice-
rade verk. Här vill vi ha en översyn över författarnas
rättigheter till de publicerade verken. Vi vet inte hur
text kommer att läsas framöver, om det blir mer i
tryckt form eller mer i elektronisk form. Det vore
mycket olyckligt om det på grund av brister i lagstift-
ningen uppstår en situation där författarna förlorar
kontrollen över sina verk eller inte får rimligt betalt.
Efter lång och envis kamp, närmare bestämt sju
år, står vi nu inför det fantastiska resultatet att mom-
sen för böcker och tidskrifter sänks till 6 %. Jag vill
dock påminna om att redan en enig kulturutredning
föreslog detta när man lämnade sitt betänkande 1995.
Det kom aldrig någon propp då, men det gör det nu.
Slutligen vill jag säga någonting om kulturmiljön.
Miljöpartiet har lyckats få igenom kraftfulla förstärk-
ningar till kulturmiljövård. En del av dessa ska gå till
Agenda kulturarv. Syftet är bl.a. att finna former för
att öka det demokratiska inflytandet och delaktighe-
ten i arbetet med vår kulturmiljö. Genom miljöbalken
har också kulturmiljöns ställning stärkts, och i och
med det också möjligheterna att inrätta kulturreservat.
Det finns en hantverksskola i Mariestad som heter
Dacapo, och det är den enda skolan i Sverige som
verkligen jobbar med att utveckla byggnadshantver-
ket. Man är nu på väg att bygga upp en institution,
och vi skulle behöva ett nationellt uppdrag att utfors-
ka och utbilda i de hantverksmässiga arbetsmetoder-
na. Det här är mest en fråga för utbildningsutskottet,
men vi tycker också att man skulle behöva tillgång
till anslag för att gå vidare när det gäller kulturmiljö-
vård, för att utveckla arbetsmaterial och för att bygga
upp ett nationellt arkiv för bygghantverk.
När det sedan gäller hemslöjden har vi i utskottet
stött ett utökat anslag för den. Även på Kulturutred-
ningens tid påtalade vi hemslöjdens roll som inspira-
tionskälla för andra konstnärliga verksamheter, lik-
som för industriell formgivning och mönsterutveck-
ling.
När det gäller museerna är det faktiskt 17,8 miljo-
ner människor som besöker museer med statligt stöd
varje år. Men det behövs ändå ekonomiskt stöd från
statens sida för att de ska kunna utveckla sin verk-
samhet på ett bra sätt. Naturhistoriska riksmuseet vill
bygga ut och brandsäkra sina samlingar i bergrum
invid museet. Nu har ett enigt utskott sagt att man
kommer att följa den här utvecklingen mycket noga
under mandatperioden och att en av utgångspunkterna
för det framtida arbetet ska vara museets egna öns-
kemål.
Länsmuseerna får också ett tillskott i årets budget,
och det är vi väldigt glada för.
När det gäller särskilt riktade stöd vill vi lyfta
fram Nordiska akvarellmuseet och hoppas att det i
framtiden kan vinna regeringens öra då det gäller ett
ökat nationellt stöd. Övriga museer i akut behov av
stöd är Världskulturmuseet samt i Stockholm Östasi-
atiska museet, Etnografiska museet och Medelhav-
smuseet. De får nu också stöd i årets budget.
Fru talman! Även om medvetenheten om de bris-
tande genusaspekterna på våra museer ökar är bristen
fortfarande mycket stor. Vi menar därför att
könsperspektivet radikalt måste få ett större genom-
slag i museernas verksamhet, inte minst för att föra
vidare visionen om ökad jämställdhet mellan könen i
morgondagens samhälle. Generella förbättringar i
museernas utställningsverksamhet vad gäller kvinnors
roll och kvinnors perspektiv motsäger inte behovet av
ett särskilt kvinnomuseum. Vi vill att regeringen
återkommer med förslag om nationellt uppdrag för ett
kvinnomuseum. Ett sådant museum vore världsunikt
och skulle kunna ta sin grund i genusforskningen från
världens universitet.
Den utveckling som finns för att lyfta fram speci-
fika kvinnor, exempelvis Museum Anna Nordlander i
Skellefteå, är också ett mycket eftersatt område. Vi
vill att man ska se över hur den typen av utveckling
också skulle kunna få stöd. Med det yrkar jag bifall
till reservation 24 under punkt 4.
Till slut vill jag säga några ord om Riksförbundet
Öppna kanalen. Vi tycker att Öppna kanalen har en
stor betydelse för grundläggande demokratiska vär-
den som yttrandefrihet och möjlighet att ta del av den
parlamentariska debatten utan att informationen filt-
reras. Verksamheten är också viktig för många in-
vandrarföreningar, som driver verksamhet i Öppna
kanalen. I dag har drygt en miljon svenska hushåll
tillgång till Öppna kanalen och kan bl.a. se direktsän-
da debatter från EU-parlamentet. Men förbundet får
inget statligt stöd. I stället är det i första hand de stör-
re kommunerna som ger verksamheten bidrag, vilket
leder till kraftiga regionala skillnader. Det är inte
acceptabelt, menar vi. Vi menar att ett statligt stöd
ska inrättas, precis som i Danmark och Tyskland.
Med det yrkar jag bifall till reservation 37 under
punkt 54.
Ni får ha förståelse för att jag är ensam om att ta
hela denna debatt. Jag hoppas att ni står ut med att jag
har dragit över tiden.
Till sist - nu är det tredje gången jag säger det,
men nu lovar jag att det blir så - vill vi se en för-
stärkning av det offentliga stödet till kulturen. Detta
innebär inte att vi inte också är positiva till att kultur-
stödet kompletteras med privat sponsring. Vi menar
dock att kulturlivet inte får göras beroende av spons-
ring utan att sponsringen bara ska ses som ett värde-
fullt komplement till ordinarie finansiering av kultur-
verksamhet. Sponsring kan också medföra att t.ex.
museerna når nya besöksgrupper.
Riksdagens revisorer efterfrågar nu, precis som
Miljöpartiet tidigare gjort, tydligare regler när det
gäller kultursponsring. Vi tycker att det i reglerings-
brev ska fastställas hur stor del av verksamheten som
får sponsras. Vid en jämförelse mellan de svenska
bestämmelserna för kultursponsring och vad som
gäller i t.ex. Danmark, Storbritannien, Tyskland och
Frankrike finner vi att dessa länder saknar det krav på
koppling mellan sponsorn och sponsormottagarens
verksamhet som i Sverige medför att kulturspons-
ringen missgynnas i förhållande till annan sponsring,
t.ex. inom idrott.
Falcon fick avdrag för sitt bidrag till projektet
Rädda pilgrimsfalken, eftersom det fanns en koppling
mellan Falcons varumärke och pilgrimsfalken. Men
KF nekades avdrag för kampanjen Håll naturen ren,
eftersom man som det sades bara sålde förpackningar
som slängdes i naturen.
Den här oförutsägbarheten måste undanröjas via
en lagändring. Vi är där nu faktiskt. Den bör lyda så
här: Sponsring är en avdragsgill kostnad under förut-
sättning att sponsorn erhåller en motsvarande direkt
eller indirekt motprestation. Kostnaden är dock en-
dast avdragsgill om det inte är uppenbart att det råder
ett missförhållande mellan sponsorsbidraget och
motprestationen.
Så tycker vi att lagändringen ska se ut. Vi hoppas
att det blir en majoritet i skatteutskottet för en föränd-
ring.
Med det tackar jag för mig.

Anf. 35 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! För det första vill jag yrka bifall till
utskottets förslag i dess helhet. Det är rätt unikt att
någon gör det i dagens debatt.
För det andra vill jag säga att jag inte kommer att
beröra museifrågorna. Dem kommer Annika Nilsson
senare att ta upp till diskussion.
Utgångspunkten för den socialdemokratiska kul-
turpolitiken är just att vi ska nå kulturell aktivitet i
hela landet. Vi vill med politiska insatser stimulera,
inte styra, både den nationella, regionala och lokala
kulturen. Vi vill att alla människor ska ha nära till
kultur, oavsett var man bor, vilken social, etnisk eller
ekonomisk bakgrund man har.
En sådan satsning på kultur innebär helt enkelt att
fler människor får möjlighet att ta del av kulturlivet.
Det är alldeles självklart att en aktivt uppsökande
verksamhet bidrar till att lägga en bra grund för att
komma till rätta med dessa problem i kulturlivet.
Men det är också viktigt att vi leder in kulturpoli-
tiken på ett nytt spår för att undvika en geografisk
centrering som tyvärr är realitet i dagens Kultur-
Sverige. Vi menar alltså allvar med kultur i hela lan-
det. Jag tror att det är viktigt att vi framöver ägnar
just detta större uppmärksamhet. Efter att ha lyssnat
till debatten förstod jag också att i vart fall Birgitta
Sellén var inne på det resonemanget.
Vi vill skapa ett demokratiskt kultursamhälle. Det
innebär självklart också att kulturella satsningar kan
motiveras utifrån en massa argument av olika slag.
De är bra för regionalpolitiken. De är bra för skolan.
De kan vara bra ur en rad olika synpunkter. Men
grunden måste ändå vara egenvärdet. Kulturen har
alltså en viktig roll därför att den har ett egenvärde.
Kulturen gör att vi kan växa som människor. Det
hindrar inte att den också kan ha positiva effekter på
andra områden, t.ex. inom hälsovårdspolitiken eller
som jag nyss nämnde regionalpolitiken. Men sats-
ningarna måste ytterst motiveras utifrån egenvärdet.
Det förslag från utskottet som vi nu har att ta
ställning till innehåller flera delförslag som gagnar
spridningen av kultur i hela landet. Det kan exempel-
vis gälla ökning av stödet till Konstfrämjandet, Skå-
debanan, Kultur i arbetslivet, det område som vi vär-
nar om. Det är glädjande att vi nu också kan öka
anslaget till de regionala teater-, dans- och musikin-
stitutionerna med 20 miljoner kronor.
Vi har från utskottets sida gjort ett antal ändringar
i det förslag som kom från regeringen. Vi har haft
flera diskussioner om Göteborgsoperan. Vi har varit
på besök där. Vi vet att institutionen är i behov av
mer resurser för att kunna bibehålla den höga konst-
närliga kvaliteten.
Regeringen föreslår att Göteborgsoperan ska få ett
investeringsbidrag på 2 ½ miljoner kronor. Det är bra.
Men det är inte tillräckligt. För att ha möjlighet att
fortsätta bedriva en verksamhet av god kvalitet krävs
också ett ökat driftstöd, alltså en nivåhöjning. Därför
har det varit angeläget att försäkra att Göteborgsope-
ran får ta del av den anslagshöjning på 20 miljoner
kronor som gäller de regionala institutionerna. Kul-
turrådet har för sin del argumenterat kraftfullt för en
höjning av anslaget till Göteborgsoperan och argu-
menterat bra i den frågan. Det finns ingenting att
invända mot detta.
Nu ser vi att Kungliga operan i Stockholm får en
anslagshöjning på 6 ½ miljoner kronor. Jag är inte
främmande för att Kulturrådet i sin slutsats kommer
fram till att det inte är orimligt att motsvarande höj-
ning skulle kunna gå till Göteborgsoperan.
I regeringens proposition föreslås en minskning
av Riksteaterns medel med 3,8 miljoner kronor. Jag
tycker att det är fel att minska anslaget för en institu-
tion med en motivering som baseras på att Rikstea-
tern har en bra verksamhet med höga besökssiffror.
Moderaterna vill gå ännu längre. De vill sänka ansla-
get med 180 miljoner kronor. Folkpartiet vill sänka
anslaget med 27 miljoner kronor. Jag tycker att vi ska
upprätthålla den verksamhet som Riksteatern så
framgångsrikt bedriver och som dessutom medverkar
till att människor i många delar av landet får möjlig-
het att ta del av teater av god kvalitet.
Riksteatern producerar turnerande föreställningar
samtidigt som den har en väl utbyggd arrangörsorga-
nisation. Det är viktigt att vi inte försvårar denna
verksamhet.
Riksteatern ansvarar också för en finskspråkig te-
ater. Ska man vara uppriktig har denna verksamhet
inte fungerat på ett tillfredsställande sätt, men det är
inte Riksteaterns fel. Vi föreslår från utskottets sida
att ansvaret för den finskspråkiga teaterverksamheten
flyttas över till Statens kulturråd. Det gäller både
ansvaret och finansieringen. Finansieringen bör kun-
na ingå i de 7 miljoner kronor som föreslås gå till
kultur för nationella minoriteter. Man kan exempelvis
utan att lägga sig i hur det organiseras säga att det
faktiskt finns finsk teater i Finland som också kan
bedriva turnéverksamhet i Sverige. Jag tror att det är
viktigt att vi slår vakt om finskspråkig teater i Sverige
och ger stöd för att få till stånd och ha en fungerande
verksamhet.
Jag vill gärna också markera att detta inte får in-
nebära att bidraget till Tornedalsteatern inskränks.
Det är också viktigt att poängtera att ytterligare kul-
turpolitiska insatser för minoriteter är nödvändiga i
framtiden.
Vi har gjort några andra modifieringar i regering-
ens förslag. Det gäller Svenskt visarkiv som föreslås
få en höjning på 1 miljon kronor i förhållande till
regeringens förslag. Det gäller hemslöjdens behov.
För att kunna öka stödet för verksamheten ute i landet
föreslår vi också där en anslagshöjning på ytterligare
½ miljon kronor.
Jag är nöjd med och glad över att vi har lyckats
uppnå majoritet för dessa förslag i utskottet.
Något ökat stöd till allmänna samlingslokaler
finns inte med i regeringens förslag, som har fram-
kommit av diskussionen tidigare. Däremot föreslår
man en översyn. Det tycker jag är bra, även om jag
hörde någon som kritiserade detta något. Jag tror
nämligen att man därigenom kommer att få starka
argument för att vi också i fortsättningen måste ha väl
fungerande samlingslokaler som kan användas för
bildningsverksamhet, förenings- och kulturliv. Det är
väl just i möteslokalerna som man ser exempel på den
kulturella, eller om ni så vill, den demokratiska in-
frastrukturen. Kulturen måste kunna utövas någon-
stans. Diskussionen måste kunna föras någonstans.
Det är i samlingslokalerna. Det är där man kommer i
kontakt med olika människor och får möjlighet att
bryta åsikter och argumentera.
Jag tror alltså att den ideella sektorn, för att ta det
ord i min mun som förekom tidigare under diskussio-
nen, har ett stort behov av mötesplatser. Det är viktigt
att vi kan erbjuda organisationer lokaler att bedriva
verksamheten i. Det är en grundpelare i demokratin.
Det finns många exempel på att man har skapat en
rad arrangemang, aktiviteter och verksamheter som
har engagerat människor i närområdena. Jag behöver
bara nämna namn som Rinkeby, Biskopsgården,
Orminge, Hammarkullen, Smedjebacken eller Kumla
för att peka på exempel på ett lyckat och utvecklat
förenings- och kulturliv. Aktiviteterna har stärkt
hembygdskänslan, samhörigheten och det sociala
kapitalet. Men det krävs naturligtvis också att före-
ningen har lokaler att vistas i. Det behovet fyller
samlingslokalerna.
Detta är bakgrunden till att utskottet för sin del fö-
reslår en höjning av stödet till de allmänna samlings-
lokalerna med 10 miljoner kronor.
Jag beklagar att Moderaterna helt vill avskaffa
stödet till samlingslokaler. Det var intressant att höra
Inger Davidsons replik förut. Hon sade att om man
sitter i regeringsförhandlingar måste man komma
överens. Här är Inger Davidson nöjd med att majori-
teten höjer anslaget med 10 miljoner kronor. Mode-
raterna vill sänka det. Då kan man fråga sig vilken
politik som en borgerlig regering kommer att föra om
den olyckan skulle inträffa.
Utskottet har också diskuterat huvudmannaskapet
när det gäller filmvårdscentralen i Grängesberg. Vi
tycker att man ska titta över detta en gång till, bl.a.
utifrån vad remissinstanserna har framfört här.
När det gäller medelsfördelningen totalt sett inom
utgiftsområdet vill jag säga att man egentligen aldrig
blir överraskad över hur Moderaterna vill fördela
pengar. Man reserverar sig när det gäller anslaget till
folkbildning. Där föreslår man en del överflyttningar
och en del sänkningar. Det handlar om en sänkning
på 300 miljoner kronor.
Vi tycker att folkbildning spelar en central roll i
samhället. Den ska verka som en motkraft. Det kan vi
knyta an till Inger Davidsons regeringsförhandlingar
igen. Förra gången vi hade en borgerlig regering blev
det kraftiga sänkningar av folkbildningsanslaget. Det
är det sättet som man kom överens på den gången.
Jag kan fortsätta. Stödet till Ungdomsstyrelsen
och ungdomsorganisationernas verksamhet ska skäras
ned. Stödet till Ungdomsstyrelsen ska skäras ned
17 ½ miljoner kronor om Moderaterna får som de
vill. Man ska i stort sett slopa anslaget till den natio-
nella och internationella ungdomsverksamheten på 72
miljoner kronor. Det är tydligen inte heller några
problem att komma överens med Moderaterna om att
göra den nedskärningen, Inger Davidson.
Jag tycker att det är konstigt att Moderaterna väg-
rar att inse den breda förankring som denna verksam-
het har och den stimulans som samhället kan ge till
verksamheten. Jag skulle vilja kalla detta för en tra-
ditionell moderat folkrörelsepolitik, och därför blir
jag inte överraskad när jag läser reservationerna.
Det är också viktigt att Moderaternas ungdoms-
och folkrörelsepolitik lyfts fram i ljuset. Det är lite
tragiskt att man vill dra undan benen på en aktiv folk-
rörelsepolitik. Jag tror faktiskt att man förstår vad det
handlar om.
Ungdoms- och folkrörelsepolitiken är viktiga om-
råden i ett demokratiskt samhälle. I det moderna
samhället handlar det om att från Moderaterna sida
sätta käppar i hjulet för verksamheten snarare än att
komma till insikt om den enorma kraft och framtids-
tro som finns inom folkrörelseverksamheten. För en
socialdemokrat är det näst intill ofattbart att någon
över huvud taget kan tänka på det sätt som Modera-
terna gör i det här avseendet.
Radio och TV har nämnts tidigare här. Jag ska
inte fördjupa mig mer i det. Jag vill bara säga att det
finns ett tidigare riksdagsbeslut med en beställning
om att det ska tillsättas en parlamentarisk utredning
för att göra en bred översyn och inkomma med för-
slag i god tid innan nästa tillståndsperiod går ut. Jag
ser fram emot att det arbetet kommer i gång, så att
man också får den tid på sig som är nödvändig att ha i
det här fallet.
I betänkandet finns, som jag nämnde, flera förslag
som jag tror kommer att stimulera tillgängligheten till
kultur. Vi vill göra den tillgänglig för alla människor i
hela landet. Det finns fortfarande mycket som kan
förändras, men vi har kommit en bit på väg. Om man
ska ta de krafttag för kulturen som Ana Maria Narti
efterlyste tror jag inte att det är en dålig utgångspunkt
om man utgår både ifrån institutionerna, som jag vet
Folkpartiet i stor utsträckning gör, och ifrån de breda
folkrörelserna.
Fru talman! Därmed ber jag att än en gång få yrka
bifall till förslagen i utskottets betänkande.

Anf. 36 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det känns trevligt när Åke Gustavs-
son pratar om kulturen i hela landet och att människor
ska ha nära till alla utbud. Där är vi rörande överens.
Men jag undrar hur Åke Gustavsson ser på att det
är ca 80 % av statens pengar som går till storstäder.
Jag tycker att det är lite oroande, speciellt med tanke
på att kommuner och landsting skär ned pengarna till
kulturen eftersom man satsar mer på sjukvård och
skola.
Sedan har jag också en fråga om behovet av kul-
tur. Det varierar ju mellan unga och äldre. Olika delar
av landet kan ha lite olika krav. Det gäller också
invandrare, minoritetsgrupper osv. Därför undrar jag:
Varför ställer inte Socialdemokraterna upp på att göra
en utredning om utbudet verkligen överensstämmer
med vad folket efterfrågar?

Anf. 37 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! I början av mitt anförande sade jag att
det är viktigt att vi försöker leda in politiken på ett
nytt spår för att undvika en geografisk centrering,
vilket tyvärr är en realitet i dagens Kultur-Sverige.
Den förra kulturutredningen gjorde ju en ganska
ingående kartläggning som visade på detta. För att
nyansera bilden och för att vara uppriktig ska man väl
samtidigt säga att det är klart att det också finns ett
behov av nationella institutioner. De finns i Stock-
holm i väldigt stor utsträckning. Jag har inget emot att
vi arbetar med att få fler nationella institutioner ute i
landet på olika platser - tvärtom. Det finns ju exem-
pel på detta också. Arbetes museum i Norrköping är
ett exempel, och samemuseet Ájtte är ett annat. Det
kan man titta vidare på. När vi nu får ett nytt museum
i Göteborg är det ytterligare ett exempel. Det är den
vägen som jag skulle vilja gå i det här sammanhanget.
Sedan förstod jag inte riktigt vad Birgitta Sellén
syftade på med dessa 80 % i kulturdeltagande, men
det kan hon kanske återkomma till i sin replik.

Anf. 38 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det är 80 % av de statliga pengarna
som går till storstadsområdena. Det var de pengarna
jag undrade över. Det är så lite som går ut till övriga
landet.
Sedan fick jag heller inget svar på frågan varför
Socialdemokraterna inte kan tänka sig att ställa upp
på att göra en utredning om utbud och efterfrågan
överensstämmer, som vi i Centerpartiet har motione-
rat om.

Anf. 39 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte kommentera siffran
80 %. Jag känner inte till den. Jag vet inte hur man
räknar. Jag försökte säga att det finns en del natio-
nella institutioner som ligger centrerade till Stock-
holm. Det gäller i första hand Stockholm och inte
storstadsområdena. Det finns alltså inte alls så många
i de andra storstadsområdena. Jag tror att det är vik-
tigt att man gör den nyanseringen. Om det ska vara
meningsfullt måste man gå in och titta på de natio-
nella uppdragen i de här sammanhangen.
När det gäller kulturkonsumtionen och dess för-
delning är det ett löpande uppdrag som Kulturrådet
har. Det har gjort flera översyner i det här samman-
hanget. Jag kan bara rekommendera Birgitta Sellén
att studera de utredningar och de översyner som har
skett under senare tid, bl.a. på musikområdet och
flera andra kulturella områden. Då kommer Birgitta
Sellén att få svar på de frågor som hon ställde.

Anf. 40 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Man säger så mycket i en debatt. Jag
utgår ifrån att Åke Gustavsson inte riktigt menade
vad han sade när han sade "om den olyckan skulle
inträffa", dvs. om vi får en borgerlig regering nästa
år. Det innebär ju att demokratin har fungerat. Det är
egentligen ett gott betyg till den regering som inser
detta och avgår.
Sedan tror jag inte att Åke Gustavsson ska be-
kymra sig speciellt mycket om förhandlingarna mel-
lan partierna. Vi är olika partier. Vi betonar olika
saker. Förhandlingarna gick alldeles utmärkt 1991,
och det kommer de att göra nästa år också.
Åke Gustavsson tog upp frågan om Riksteatern.
Det inte fråga om någon elakhet mot Riksteatern. Den
kom till en gång i tiden på 30-talet när Marita Ulv-
skogs företrädare Arthur Engberg insåg att vi behöv-
de göra någonting när i stort sett alla resande teater-
sällskap hade packat ihop under 20-talet. Därför fick
vi en riksteater som skulle täcka det behov som då
hade uppstått. Sedan dess har vi, framför allt under
70- och 80-talet, fått regionala teatrar. Vi har med
andra ord dubblerat, och det är av det skälet som vi
anser att man i stället bör satsa på t.ex. marknadsfö-
rings- och publikkontaktfrågor för de föreningar och
de teatrar som finns.
Åke Gustavsson vet att jag för några år sedan
reste i stort sett i Riksteaterns spår och tittade bl.a. på
Nässjö teater. Jag tittade både på hur det fungerade
och på vad man spelade. Jag kunde då konstatera att
man väldigt många gånger spelade i närheten av om-
råden där det redan fanns ett bra teaterutbud. Om man
hade haft en lite annorlunda policy hade man kanske
också kunnat nå flera. Jag tycker att man egentligen
har spelat färdigt när det gäller det här allmänna, när
vi nu har fått regionalteatrarna. Däremot har vi sagt
att vi ska slå vakt om Tyst teater, Cullbergbaletten
osv.
När det sedan gäller synen på folkrörelsepolitiken
har vi en lite annorlunda uppfattning. Det innebär inte
att sätta käppar i hjulen, men vi tycker också där att
man bör låta var och en stå lite mera för den verk-
samhet man beslutar över.

Anf. 41 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt att jag inte ska bekym-
ra mig för eventuellt kommande borgerliga regerings-
förhandlingar - den situationen lär väl inte uppstå.
Men det kan ändå vara intressant att få svar och syn-
punkter från Lennart Fridén och Inger Davidson. Vi
har fått ganska klara besked från Birgitta Sellén om
vad man tycker i de här frågorna. Jag ska inte använ-
da uttrycket spreta, men jag går på hur det var förra
gången - då var det dramatiska nedskärningar på
folkbildningen. Det är naturligtvis ett bekymmer.
När det gäller utvecklingen med Riksteatern för-
sökte jag säga i mitt anförande att det är någonting
mycket positivt som har inträffat. Trots att vi har
byggt ut länsteaterverksamheten - vilket är alldeles
utmärkt, och jag önskar den all framgång - har Riks-
teatern kunnat öka sina besökssiffror flera år i rad.
Det visar väl att den verksamhet som de bedriver, den
turnerande teaterverksamheten, finns det en efterfrå-
gan på. Att då rycka undan benen för den verksam-
heten är detsamma som att säga att vi tycker inte att
man behöver den verksamheten, om man inte råkar
bo i en storstad som t.ex. Göteborg.

Anf. 42 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Det har ju funnits många förslag till
hur man skulle kunna använda pengarna till Rikstea-
tern bättre, bl.a. genom att låta de regionala teatrarna
turnera. Det är sådant som de gärna skulle vilja göra.
Man skulle då kunna nå stora delar av landet med
produktioner som är från andra delar av samma land.
Detta har de flera gånger fallit på, just därför att
det har saknats pengar för själva distributionen och
för själva turnerandet. Jag har själv varit med vid ett
tillfälle och utarbetat ett sådant avtal, men det föll just
därför att man saknade pengarna. Där hade från bör-
jan Riksteatern också tänkt ställa upp.
Jag kan bara konstatera att vi har olika uppfatt-
ningar när det gäller detta. Länsteatrarna och regio-
nalteatrarna är jättebra, men de borde kunna utvidga
sin verksamhet i sin region på ett annat sätt än vad de
kan göra i dag.

Anf. 43 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! När vi tog riktlinjerna för den nu gäl-
lande kulturpolitiken var det ett förslag om att man
skulle vidta åtgärder precis för detta som Lennart
Fridén efterlyste. Detta stoppades ju - tyvärr, vill jag
säga. Där var just tanken att stimulera länsteatrarna
att turnera utanför det egna länet i större utsträckning.
Nu finns det självfallet inget förbud mot det - tvärt-
om är det väldigt positivt. Detta var ett försök att
stimulera till detta ökade utbyte som riksdagen tyvärr
sade nej till. Jag har själv i något sammanhang suttit i
Helsingborg och sett Västerbottensteatern spela
Hummelhonung, för att ta ett sådant exempel. Visst
finns det exempel.
Vi kan möjligen vara överens om att det är bra att
länsteatrarna turnerar i större utsträckning, men vi
kanske ska fundera framöver hur vi ska stimulera
dem att göra det ytterligare. Under alla förhållanden
är det viktigt att vi också har kvar en aktiv turnerande
riksteaterverksamhet, både på de speciella områden
som Lennart Fridén nämnde och utifrån en bredare
genre inom verksamheten.

Anf. 44 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Vi har ett ganska gott samarbete inom
kulturutskottet. Ibland har jag en känsla av att social-
demokraterna där kommer bättre överens med vissa
av partierna än de gör med sina egna regeringskam-
rater. Det är kanske inte så konstigt att man har olika
åsikter inom ett stort parti som Socialdemokraterna
och mellan flera olika partier i en eventuell borgerlig
koalition.
En sådan här fråga är samlingslokalerna, där rege-
ringen har varit nere på noll under en period och
utskottet fick se till att anslaget behölls. På den tid när
jag hade ansvar för de här lokalerna låg det någon-
stans på 40-50 miljoner - 50, säger Ewa Larsson här.
Då satt jag i samma regering som Moderaterna. Jag
tycker att den argumentationen är ganska dålig.
Jag undrar: Varför tycker Åke Gustavsson att det
behövs en ny översyn, när alla som har gjorts har
slagit fast det som vi är överens om, dvs. hur viktiga
de här träffpunkterna är för demokratin, för kulturen
och för att gemenskapen ska kunna utvecklas i sam-
hället? Alla har varit enhälliga. Det behövs ytterligare
en sådan för att övertyga regeringskamraterna, så att
sådana här lapsusar inte ska inträffa. Eller vad beror
det på?
När det gällde folkbildningen gjordes det ned-
skärningar mellan 1991 och 1994. Jag håller med om
det, och jag kan tycka att det var olyckligt. Det var
många anslag som skars ned då därför att den eko-
nomiska situationen var som den var. Jag tänkte bara
höra med Åke Gustavsson: Vad hände med anslaget
1994 när Socialdemokraterna kom tillbaka?

Anf. 45 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Först var det frågan om en utredning
om samlingslokalerna. Det kan finnas ett antal motiv
för det, och jag ska bara redovisa något. Ett motiv är
den befolkningsomflyttning som vi har haft i Sverige
och som innebär att vi har brist på samlingslokaler i
storstadsområden. Samtidigt har vi samlingslokaler
som ibland tvingas slå igen i avfolkningsbygder. Hur
ska vi hantera den situationen?
En annan sak som jag tror att det finns anledning
att utreda är samlingslokalers roll i närsamhället, att
titta mer på det. Det har man inte gjort i tillräcklig
utsträckning.
Den tredje punkten som jag personligen tycker är
speciellt viktig att titta på är vilken funktion sam-
lingslokalerna kan ha just som en del av den kultu-
rella infrastrukturen i förhållande till de nya medbor-
gargrupper som vi har fått, inte minst i storstadsom-
rådena. Det är den centrala roll som exempelvis Fol-
kets hus i Rinkeby spelar, vad som har hänt ute i
Orminge eller för den delen på Hammarkullen i Gö-
teborg. Vad kan det spela för roll i Rosengård i Mal-
mö? Den typen av frågor kan man titta på.
Utöver det kan man också titta något på just hur
man kan vara mer effektiv och mer operativ när det
gäller att få lokalerna handikappanpassade. Det tyckte
ju Moderaterna också, men de hade tyvärr inga peng-
ar i detta avseende eftersom de hade en annan budget.
När det slutligen gäller folkbildningen och den
nedskärning som gjordes är det intressant att höra att
Inger Davidson beklagar detta. Nu står vi här i dag
och ska diskutera ett betänkande där Moderaterna i
stort sett vill slopa anslaget till ungdomspolitiken.
Vad kommer att hända på den punkten?

Anf. 46 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag kan köpa argumentet att det kan
vara bra med en utredning eller en översyn för att
lyfta fram goda exempel. Det är alltid bra att kunna
göra det. Men i grunden tror jag alltså inte att översy-
nen skulle behövas, utan staten borde ha den insikten
att det här är ett viktigt stöd som behöver hållas på en
hög nivå.
Jag fick inget svar om vad som hände med folk-
bildningsanslaget 1994. Jag tycker att det är en viktig
fråga. Det är inte ovanligt att Socialdemokraterna
kritiserar en borgerlig majoritet, antingen i en rege-
ring eller i landsting och kommuner, för nedskärning-
ar som görs men att de inte gör någonting åt det när
de själva sedan kommer tillbaka till makten. Det är
också en viktig markering, att behöva inse att det var
en nödvändighet av ekonomiska skäl. Det är nyttigt
för alla som sitter i regeringsställning, oavsett var det
är.
Sedan skulle jag vilja ställa ytterligare en fråga till
Åke Gustavsson, och det gäller sponsringen. Behövs
det en lag? Har vi kommit till det skedet att lagänd-
ringen behöver komma till nu, eller kan vi vänta läng-
re? Jag vet att Åke Gustavsson har en i grunden posi-
tiv inställning, men han har tidigare sagt att vi inte
behöver komma med en lagändring ännu. Nu är det
fler och fler som lutar åt det positiva hållet - Laila
Freivalds kan vara ett exempel. Min fråga är: Behövs
det en lagändring, eller ska vi vänta längre på en
sådan?

Anf. 47 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ska försöka besvara alla frågorna.
Jag gör inte nu den bedömningen att det är aktuellt
med en lagändring. Jag tycker faktiskt att det verkar
fungera ganska hyggligt.
Den andra frågan gällde folkbildningsanslaget.
Jag ber om ursäkt för att jag inte svarade på den. Vi
har under perioden successivt höjt det anslaget. Exakt
hur det var 1994 kan jag inte svara på, men tillsam-
mans med den kraftiga satsning som har skett på
Kunskapslyftet har man kunnat öka satsningarna på
såväl studieförbunden som folkhögskolorna.
Jag glömde en sak när det gällde orsaken till att
det behövs en utredning om samlingslokalerna, näm-
ligen att det på sina håll kommunalt har gjorts krafti-
ga nedskärningar. Det förs en livlig debatt i Stock-
holm, där jag med glädje noterar att kd:s företrädare
har börjat tänka om i de här sammanhangen. Kraftiga
nedskärningar hotar viktiga samlingslokaler med
konkurs, inte minst i storstadsområdena. Det finns när
man diskuterar detta anledning att kartlägga hur det i
själva verket ser ut. Det är ytterligare en faktor som
tillkommer i detta sammanhang.

Anf. 48 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Kulturdebatten i riksdagen, som bru-
kar hållas vid första advent eller vid tredje advent, är
alltid angenäm, av det skälet att det då blir lite hög-
tidligt - det blir t.o.m. kulturinslag från talarstolen -
men framför allt därför att vi i många fall är väldigt
ense.
När man ser på de olika partiernas förslag och
ställningstaganden finner man visst nyansskillnader.
Man kan göra olika betoningar av olika delar. Det kan
finnas synpunkter att man bör räkna upp eller räkna
ned något anslag med en halv miljon, men framför
allt tycks det finnas en grundhållning, en bred enighet
om att kultur faktiskt är något som är alldeles för
viktigt för att det ska vara förbehållet bara några
människor, bara vissa sociala skikt eller t.ex. bara
människor som bor i Stockholmsregionen eller i de
större städerna. Där finns en samsyn.
Det här syns också tydligt i det som har sagts så
här långt om klass, kön och etnicitet, och det åter-
kommer också i regeringens propositioner liksom i i
stort sett samtliga regleringsbrev till alla de statligt
finansierade institutionerna. Det syns också när det
gäller barn och ungdomar.
Som en följd av denna samsyn finns det också -
vanligtvis, vill jag tillägga - en grundläggande in-
ställning att vi måste ha en kraftfullt offentligt finan-
sierad kultur. Det finns dock ett parti som skiljer ut
sig, och det är Moderata samlingspartiet. Jag skulle
aldrig drömma om att försöka beskriva Lennart Fri-
dén som en ond människa, definitivt inte, men jag
kan konstatera att moderaterna återigen föreslår en
mycket kraftig neddragning av kulturbudgeten. Det
handlar om 303 miljoner kronor. Man kan tycka att
det är lite pengar. På kulturområdet är det en kolossal
summa, som skulle få enorma effekter. Man kan
faktiskt tala om kulturslakt.
Vanligtvis brukar de moderata förslagen möta
väldigt hårda ord, trots den högtidliga stämningen
kring advent, från de kolleger som moderaterna har
på den borgerliga sidan. Centerpartiet brukar vara
oerhört kraftfullt i sina inlägg. Lennart Kollmats
gjorde ett utmärkt inlägg från Folkpartiets sida i förra
årets debatt, där han kritiserade moderaterna mycket
hårt, liksom även Inger Davidson.
Men nu går vi inom kort in i ett valår, och då hör
man väldigt lite av den här kritiken från de andra
borgerliga partierna. Man förhåller sig väldigt passiv
till de neddragningar som moderaterna föreslår, och
man har väldigt lite att säga om den grundsyn som
naturligtvis också avspeglar sig i budgetsiffrorna.
Det här är naturligtvis inte konstigt, eftersom de
borgerliga partierna vill regera tillsammans. Det är
också det som gör det nödvändigt för oss andra att
återigen ta upp denna fråga. Man kan inte känna sig
lugn när det gäller kulturens resurser när man tittar på
hur det ser ut på de ställen där borgerliga partier sam-
regerar. Då måste man ju faktiskt se på vad detta
samregerande har inneburit i Stockholms kommun.
Där är det ju Kristdemokraterna, Moderaterna och
Folkpartiet som praktiserar det borgerliga samarbete
som de borgerliga partierna i riksdagen, här komp-
letterade med Centern, vill överföra till riket i stort.
Det visar sig då att det inte är de förslag som kommer
från de mindre partierna som får genomslag i politi-
ken, utan det är de moderata minisiffrorna och de
moderata neddragningarna. Det är en moderatpolitik
som bidrar till elitisering och segregation och till en
väldigt svag kulturpolitik.
Låt mig som exempel ta Inger Davidsons lovtal
här till de allmänna samlingslokalerna, som jag verk-
ligen kan instämma i och som jag också utgår från att
det ansvariga statsrådet Britta Lejon helt och hållet
instämmer i. Men hur agerar kristdemokraterna själva
när de har makten i dessa frågor? Låt oss titta på hur
Inger Davidsons kristdemokratiska kollega Alf T.
Samuelsson, borgarråd i Stockholm, har klarat sin
uppgift sedan 1998. Den påse som används för stöd
till samlingslokaler har sedan 1998 fått 60 % mindre
att fördela, och det har fått oroande resultat: 50 %
färre kulturlokaler och 40 % mindre i stöd till de
återstående allmänna samlingslokalerna.
Det finns också fler exempel. Det är tyvärr inte så
att kristdemokraterna nu inför valåret egentligen har
ändrat uppfattning. När man ser på den kostnadsök-
ning som Alf T. Samuelsson har att hantera och det
påslag han påstår sig göra, finner man att det handlar
om budgetteknik på hög nivå som innebär att man
klarar att inte göra ytterligare neddragningar på det
här området under valåret.
Det finns ytterligare exempel på hur det borgerli-
ga samarbetet riskerar att slå sönder en ambitiös kul-
turpolitik. Birgitta Sellén säger också: När vi borgare
tar över regeringsmakten. Sedan talar hon varmt om
Riksteatern och vad den innebär. Där vill ju modera-
terna som sagt göra en väldigt kraftig bantning, som
vi har fått utredd i detalj här av Lennart Fridén. Det
handlar om en bra bit över 100 miljoner kronor. Vad
blir det kvar av Riksteatern, och tror verkligen Cen-
tern att man skulle kunna förhindra en kraftig slakt
på Riksteatern i ett samarbete med de tre andra bor-
gerliga partierna? Jag tror inte det.
Vill man vara snäll kan man säga att de borgerliga
alternativen sannerligen inte hänger ihop. Det menar
jag att den socialdemokratiska statliga kulturpolitiken
har gjort under hela denna period, visserligen med
starkt stöd från flera andra partier och rätt ofta också
från de borgerliga partierna utom Moderata samlings-
partiet. Det blir bra kulturpolitik om vi socialdemo-
krater får vara den samlande kraften.
Resurserna har varje år ökat ordentligt realt sett
inom kulturbudgeten sedan vi fick makten igen 1994.
Det fanns en del som trodde att de hade ökat lite mer
när det var valår. Nej, men däremot kan man säga att
de har ökat ännu kraftigare under de tre senaste åren,
då vi naturligtvis har haft en ekomisk situation som
har gjort det lättare för oss att ge ännu större påslag.
Men det intressanta med kulturområdet under låg-
konjunkturen, under de dåliga åren, har varit att vi har
sagt att kulturen är för viktig för att vi ska satsa på
den bara i goda tider. Vi måste satsa på den långsik-
tigt uthålligt, och det har vi faktiskt bevisat att vi gjort
genom att realt tillföra statens kulturbudget nya resur-
ser.
Detta har varit en väldigt viktig markering, och vi
tror också att resultaten kommer att visa sig vara
väldigt goda.
Vi har dessutom valt att vidga kulturpolitiken till
skolans område. Vi menar att viktiga kulturinstitutio-
ner är förskolan och skolan. Vi har valt att vidga
kulturpolitiken när det gäller låt oss kalla det för
konstarterna, där filmen har blivit en naturlig, given
och självklar del placerad inom kultursektorn, och där
har också arkitektur-, form- och designfrågorna ham-
nat.
Den budget vi nu diskuterar handlar om ett till-
skott på teater-, dans- och musikområdet där refor-
merna omfattar ungefär 60 miljoner kronor. På mu-
sei- och kulturarvsområdet lägger vi 80 nya miljoner
och dessutom i viss mån engångsmedel. På kultur-
miljöområdet handlar det om 62 miljoner plus en-
gångsmedel.
Det är klart att man kan diskutera detta med en-
gångspengarna. Varför är det inte permanenta medel
redan från början? Ja, det är så att på kulturområdet
kan man inte komma med färdiga fyrkanter från bör-
jan. Man prövar, och sedan i nästan samtliga fall är
det så att de livskraftiga verksamheterna blir perma-
nenta medel året därpå eller något år senare. Det är ett
bra sätt att arbeta på, och det har fungerat väldigt väl
under den uppbyggnadsprocess som vi har ägnat oss
åt när det gällt kulturen och den kulturella in-
frastrukturen.
Helt kort vill jag, innan min tid är ute - vilket den
redan är - tillägga att Riksteatern har regeringen icke
föreslagit några besparingar på. Däremot har vi före-
slagit att vi lyfter ut just den finska teatern, som har
legat väldigt bastant i det regleringsbrev som Rikste-
atern har att arbeta efter, där det står att man ska klara
den uppgiften och att man också ska satsa ordentligt
med pengar på den. Det står också i budgetproposi-
tionen att det är den finska teatern som ska bort ifrån
de uppgifter Riksteatern har därför att teatern själv
inte tycker att man riktigt orkar med alla uppdrag -
man har andra, mycket spännande och viktiga upp-
drag - och att det är bättre att lägga det på Kulturrå-
det. Så det handlar om att överföra ett uppdrag och
medel.
Riksteatern är Sveriges näst mest offentligt och
statligt finansierade kulturinstitution, och det kommer
Riksteatern att fortsätta att vara så länge det är en
socialdemokratisk regering. När det inte längre är så
kan jag se framför mig att Birgitta Sellén kommer att
vara rätt ensam i kretsen som talar väl för Riksteatern.

Anf. 49 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag börjar med att ta upp några frågor
som jag ställde i mitt anförande, som jag gärna skulle
vilja ha kommentarer runt, och det är ju just det här
t.ex. med de fria grupperna; vi ser nu att en del etab-
lerade kanske kommer att få lägga ned. Hur ser mi-
nistern på det? Var det tanken från regeringens sida
att det skulle bli de följderna?
När det gäller filmvårdscentralen vill vi gärna se
att man räddar teknisk apparatur och att det får bli
filmarkiv. Jag skulle vilja ha ministerns syn på det
också.
Sedan gäller det Riksteatern. Ja, jag kommer na-
turligtvis att slåss för den eftersom jag tycker att det
är viktigt för hela landet, men jag är inte orolig. Vi
har ju sett på, från sidan av här, hur det har fungerar
med den regering som har suttit nu med de samar-
betspartner som har varit: Det verkar ju inte ha varit
problemfritt om man ska tro allt som har stått i media.
De senaste dagarna har vi ju också kunnat läsa att inte
ens ministrarna inom regeringen riktigt kan hålla
sams, utan att man bråkar en del där också. Där har ju
kulturministern varit lite indragen. Så jag är inte ett
dugg orolig för den följden.
Man jag skulle gärna vilja få svar på mina frågor.

Anf. 50 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Birgitta Sellén, allt som står i tidning-
arna är inte sant, till att börja med. Jag kan tala utifrån
erfarenhet, eftersom jag är journalist till yrket från
början. Det är naturligtvis en helt annan sak att befin-
na sig i ett regeringssamarbete, där ett parti, som är
det stora och starka partiet, står för en helt annan
kulturpolitik både när det gäller värderingar och hur
mycket offentliga medel man vill satsa. Då tror jag att
Birgitta Sellén kommer att stå sig ganska slätt i dis-
kussionen, vilket bevisas av hur det har gått i det
borgerliga samarbetet i Stockholm. Där finns visser-
ligen inte Centern med, men där är det ändå så att den
stora starka slår de svaga.
När det gäller de fria grupperna har vi ju markerat
i budgetpropositionen att det är viktigt att villkoren
för de fria grupperna förbättras. Det finns grupper
som har varit verksamma i decennier och där de som
arbetar har mycket besvärliga villkor: De får inte alls
några rimliga ersättningar för sitt arbete utan de går
till a-kassan, som de då utnyttjar på ett sätt som man
inte får utnyttja den på för att sedan kunna hålla i
gång sin kulturverksamhet i sin fria grupp. Det är
viktigt att de här nya 20 miljonerna används till att ge
anständiga villkor för de fria grupperna. Sedan har
man ju alltid en förhoppning om att det ska räcka till
så många som möjligt, och jag kan ju inte ge mig in i
att överpröva de bedömningar som Kulturrådet gör.
Men den grundambition som Kulturrådet nu praktise-
rar är ju den som anges i propositionen, alltså att se
till så att grupper som är verksamma faktiskt får an-
ständigare villkor.
Jag återkommer till frågan om Grängesberg.

Anf. 51 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det är riktigt som ministern säger att
Centern inte sitter med i Stockholm. Förhoppningsvis
gör vi det efter nästa val, även där. Jag ser det som så
att tre partier kan hålla ihop. Jag är medveten om att
det kan vara frågor där Moderaterna har en annan
ståndpunkt än vi andra tre, men om vi tre tillsammans
är starkare måste ändå vårt förslag bli det som vinner.
Tack för svaret om de fria grupperna. Det stärker
tanken att vi måste se på utbud och efterfrågan, som
jag har begärt en utredning om. Bl.a. Pistvakt, som
Pistolteatern har kört, har dragit väldigt mycket pu-
blik, men tydligen anses inte kvaliteten vara tillräck-
ligt hög för att man ska kunna få anslag så att man
kan leva vidare. Då är ju frågan: Det folket vill ha; är
det det som är viktigt, eller är det kvaliteten?
Det är en fråga till som jag skulle vilja lyfta fram
lite, och den handlar om momsen. Det är ju underbart
att bokmomsen sänks, men vi vill ju gärna se över
hela kulturmomsen. Jag vet ju att det här inte är en
fråga som direkt berör kulturministern eftersom den
rör skatter, men det skulle ändå vara intressant att
höra generellt hur ministern ser på det här med att
kulturmomsen är så olika. En sak har ju ändrats nu,
dvs. att tidningarna hade olika momssatser, men vi
har ju andra frågor som är snarlika: dans har 25 % i
moms, konserter har 6 % osv. Det finns så mycket
som är orättvist med momsen. Hur ser ministern på
möjligheten att titta över kulturmomsen?

Anf. 52 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag vill först helt kort beröra frågan
om Grängesberg, som jag inte hann svara på. Där
arbetar ju regeringen på ett direktiv som har skickats
ut till de olika intressen som vi anser bör vara repre-
senterade i den organisationskommitté som ska börja
bygga upp verksamheten under våren. Jag kan alltså
inte närmare gå in på direktiven där. Vi kommer
förhoppningsvis att vara klara med dem och kunna
redovisa dem under nästa vecka, och då kanske också
organisationskommitténs sammansättning. Det är i
alla fall vår interna tidtabell.
Sedan till detta med partier och vilka som egentli-
gen regerar. Skulle Centerpartiet göra ett kanonval i
Stockholm - jag är inte helt säker på att ni kommer
att göra det - kanske det skulle kunna bli större än
Moderaterna tillsammans med Folkpartiet och Krist-
demokraterna. Men jag tror att det är väldigt avlägset.
Det kommer att vara ett stort parti som håller i takt-
pinnen. Det brukar inte, vare sig i riket eller Stock-
holm i något sammanhang, gynna de mål som Bir-
gitta Sellén brukar tala sig varm för.
Vem ska vara uttolkare av vad folket vill ha när
det gäller kultur? Ska det vara vi om har politiska
uppdrag? Jag känner en väldigt stor osäkerhet kring
det, eller rättare sagt motstånd. Jag tror inte att vi ska
sitta som uttolkare av folkets smak och vilja. Det
måste vara så att vi praktiserar armslängds avstånd,
som vi brukar kalla det, inom kulturpolitiken. De som
är verksamma som kulturarbetare och kulturarrangö-
rer får ändå ta det ansvaret. De tar väldigt ofta hänsyn
till sådant som de upplever att det finns ett starkt
intresse av.

Anf. 53 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag läste en gång en intervju med Ma-
rita Ulvskog. Hon sade att det kändes som en stats-
kupp 1976 när de borgerliga tog över makten. Därför
engagerade hon sin politiskt. Har man den inställ-
ningen förstår jag att det låter som det låter från talar-
stolen i dag. Det handlar om att inte kunna acceptera
att partier har lite olika inställning och att demokratin
och parlamentarismen mår väldigt väl av att det görs
byten då och då. Socialdemokraterna har innehaft
regeringsmakten under så lång tid och under så långa
perioder att ni på något sätt har fått inställningen att
det är det enda rätta. Så är det inte i parlamentarism.
Det vill jag framhålla.
Eftersom kulturministern ägnade så stor del av sitt
anförande åt Stockholms kommun känner jag mig
föranlåten att också göra det i min replik. Det finns
17 samlingslokaler väl spridda över hela Stockholms
innerstad. Nästa år blir det 18. Samtliga är handikap-
panpassade, och samtliga har nolltaxa för barn, ung-
domar och handikappade. Det är väl fungerande, väl
renoverade lokaler. Det satsas över 20 miljoner till
samlingslokaler av den betydligt mindre budget som
Stockholms kommun har om man jämför med hur
mycket staten har.
Där satsas i dag 29 miljoner efter det att utskottet
har gjort en brandkårsutryckning. I praktiken är det
25 miljoner, eftersom 4 miljoner läggs tillbaka till
Ungdomsstyrelsen och används för att utreda ungdo-
mars behov av lokaler. Jag noterar att kulturministern
inte säger något i år om biblioteken. Det kanske är
svårt att tala om biblioteksslakt en gång till när anta-
let bibliotek ökar med två och när 7 miljoner tillförs
för att öka öppethållandet och höja kvaliteten på bib-
lioteken.

Anf. 54 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Först till frågan om statskupp. Inger
Davidson har uppenbarligen läst en artikel från 1991
eller 1992 i tidningen Vi. Då måste hon också ha läst
sammanhanget. Maktskiften är bra. Det är en viktig
del av vår demokrati. Stillastående gölar luktar illa.
Jag befann mig som journalist på Svenska Dag-
bladet där jag arbetade 1976 när vi fick en borgerlig
regering. Det som inträffade där kring de människor
som uppsökte husorganets redaktion, det jag mötte på
natten när jag försökte ta mig hem till min bostad
med de öppna lyxbilarna, de fulla ungmoderaterna, de
fladdrande svenska fanorna i de öppna sportbilarna,
kändes som statskupp. Det var inte maktskiftet utan
det som följde på valresultatet ute på gator och torg.
Så till frågan om samlingslokalerna. Borgarrådet
Alf T Samuelsson är kristdemokrat och ansvarig för
de allmänna samlingslokalerna. Det han åstadkommit
med sina beslut är att sex lokaler har stängts antingen
efter direkt beslut av kommunen eller på grund av
uteblivet stöd. Det är Bromma Medborgarhus,
Gubbängens Medborgarhus, Hjorthagens Medborgar-
hus, Fokus i Hagsätra, Samlingen i Västertorp och
Drakenbergssalen på Södermalm.
Ytterligare elva lokaler förlorade sitt kommunala
stöd men håller ändå via andra insatser fortfarande
öppet. Det är ABF-huset på Sveavägen, bygdegården
Anna Whitlock, Godtemplargården i Älvsjö, Folkets
hus och park i Älvsjö, Forsgrenska medborgarhuset,
Hartwickska huset, Herrängens gård, Hässelby Vil-
lastads Folkets hus, Hökmossens gård, Serafen på
Kungsholmen osv. Övriga har fått väldigt kraftiga
neddragningar av sina anslag. Det är kristdemokra-
tiskt försvar för allmänna samlingslokaler.

Anf. 55 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Det första inlägget kräver egentligen
ingen kommentar. Ni hörde själva vad kulturminis-
tern sade. Att glada ungdomar far omkring i bilar
efter att det har blivit ett maktskifte efter massor av år
med socialdemokratiskt regeringsinnehav tycker inte
jag är så märkvärdigt, men det tycker tydligen kul-
turministern.
Jag önskar att jag hade namnen på de samlingslo-
kaler som försvann under socialdemokraternas rege-
ringstid mellan de två borgerliga regeringsperioderna
i Stockholms kommun. Jag har tyvärr inte dem. Det
var ett antal lokaler som lades ned under den tiden.
Jag undrar vad Marita Ulvskog tycker om det. Var det
lagom när de hade kommit bort, eller var går lagom-
gränsen?
Kvar står att kommunen satsar 20 miljoner medan
staten satsar 25 eller möjligen 29 miljoner till hela
landet för att man ska kunna handikappanpassa och
rusta upp sina lokaler. Kommunförbundet har nyligen
gjort en jämförelse mellan satsningarna på kulturom-
rådet mellan olika kommuner. Där ligger Stockholm
främst på flera områden.
När det gäller t.ex. kultur- och musikskolan är an-
slagen mycket högre än de är i socialistiskt styrda
kommuner som Malmö, Uppsala och Göteborg. Jag
har siffrorna här. De kan vi titta på efteråt, eftersom
jag inte hinner räkna upp dem. På område efter områ-
de kan vi med siffror visa att man i Stockholm satsar
betydligt mer på kulturen än vad man gör i de stora
socialdemokratiskt styrda kommunerna.
Låt oss nu tala om vad staten gör när det gäller
samlingslokaler. Svara mig gärna: Vad är lagom, och
hur mycket tycker Marita Ulvskog att det borde an-
slås för att man runtom i landet, inklusive Stockholm,
ska kunna ha ett tätt nät av samlingslokaler? Det
tycker jag är viktigt att få svar på.

Anf. 56 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Det bekymmersamma med Inger Da-
vidson är att hon inte har fakta utan bara talar rakt ut i
luften. Jag föreslår att Inger Davidson ställer en fråga
till det ansvariga statsrådet Britta Lejon, som natur-
ligtvis har den fulla överblicken över allmänna sam-
lingslokaler och utvecklingen på det området.
Frågan ställdes om hur Stockholm står sig i för-
hållande till andra kommuner. Tittar man på Stock-
holms län, där det nästan bara finns borgerligt styrda
kommuner, ligger Stockholms län på 18 plats bland
21 län när det gäller kultursatsningarna. Däremot
ligger Västra Götalands regionen och Skåne väldigt
väl framme.

Anf. 57 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag har två frågor. Den ena handlar
om de fria grupperna. Villkoren för de fria grupperna
ska bli bättre. Det har vi enats om. Årets förbättringar
betraktar jag bara som ett steg på vägen, om man ska
basera sin kunskap på det Kulturrådet har tagit fram.
Dagens allvarliga situation beror bl.a. på en kontinu-
erlig urgröpning av stödet bl.a. för att man i början på
90-talet tog bort den automatiska uppskrivningen. Jag
har fortfarande inte fått klart för mig varför man tog
bort den uppskrivningsmöjligheten för de fria grup-
perna.
Frågan är nu om Marita Ulvskog är beredd att ta
in den möjlighet till uppskrivning som alla andra
institutioner och grupper har i landet.
Min andra fråga handlar om amatörkulturen. Den
hade jag uppe också i förra budgetdebatten. I och med
att Riksteatern tog undan sitt stöd till amatörkulturen
fanns det ingen där som fyllde på. I årets budget får
de en påfyllnad, men amatörkulturen ligger i ett kraft-
fullt expansionsskede, och ansvarsfrågan år fortfaran-
de inte riktigt löst. Jag undrar hur det går med samtal
här, vad man har för framförhållning för att lösa an-
svarsfrågan.

Anf. 58 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! När det gäller de fria grupperna kan
jag inte ge något besked om uppräkning. Det finns i
kulturbudgeten fler än de fria grupperna som inte har
någon automatisk uppräkning. Vi gick in i den budget
som lades fram hösten 1996 med en ganska ordentlig
uppräkning av stödet till de fria grupperna. Nu kom-
mer vi tillbaka. Jag ser det, precis som Ewa Larsson,
som en insats som måste följas av fler, självfallet. Det
finns behov som inte täcks med dessa 20 miljoner.
Rent allmänt kan man säga, för att återgå till den
samsyn som de flesta partier i riksdagen tycks ha, att
vi är rätt stolta över svensk kulturpolitik och framför
allt över svenskt kulturliv, men vi är inte nöjda. Det
behövs mer resurser.
Det är Folkbildningsrådet, som ligger under skol-
ministern Ingegerd Wärnersson, som har huvudansva-
ret för amatörkulturen. Vi tycker att det där är
knepigt. Det finns ju delar i amatörkulturen som väl-
digt naturligen söker sig till Kulturdepartementet. Nu
har Ingegerd Wärnersson haft ett möte med amatör-
kulturens företrädare. Det tror jag är en bra början till
en fortsatt diskussion.

Anf. 59 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Det tolkar jag som att det finns möj-
ligheter att ha möten också med Kulturdepartementet.
Men amatörkulturens representanter själva har också
synpunkter. Då måste man lyssna på båda parter
synpunkter.
När det gäller de fria teatergrupperna är jag glad
för att Marita Ulvskog säger att det här kan ses som
bara en del av de förstärkningar som behövs. Men för
att deras stöd inte ska fortsätta att urgröpas behöver
de komma in i systemet där de kan få en uppräkning.
Jag har fortfarande inte fått klart för mig varför
man tog bort uppräkningen just för dem. Fanns det
något syfte, ville man minska de fria gruppernas
totala volym, eller vad var syftet egentligen?

Anf. 60 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag kan inte svara på den frågan. Jag
är osäker om det över huvud taget var under den
socialdemokratiska regeringsperioden som detta in-
träffade, men det var likväl långt innan jag fick an-
svar för det här frågorna. Jag har inte hunnit reda ut
detta.

Anf. 61 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Mild i röst som ulven i sagan om
Rödluvan började ministern tala om läget just nu, att
vi har den här lilla adventsdebatten varje år. Sedan på
samma sätt som man tar fram julsakerna så här års
plockar man fram från sin kartong alla invektiv och
vrångbilder som man haft inklusive bilden av Stock-
holm när kulturministern ska vända sig mot det som
hon tycker är den stora stygga vargen - moderaterna.
Det är ganska intressant att lyssna på en del av
inläggen. Vi ska hålla kulturen på armlängds avstånd,
säger Marita Ulvskog. Men släpp då i Guds namn
handen, håll den inte så hårt. Det är det som är pro-
blemet. Det hjälper inte om man håller armlängds
avstånd om man samtidigt håller fast vid det som
finns på det avståndet.
De glada unga i de öppna bilarna - det är väl de
som tidigare varit med på socialdemokraternas affi-
scher med dalmatinerna i framsätet. Jag kan tänka
mig att de blir ännu gladare när det blir ett regerings-
skifte.
Om alla tänker lika, som tydligen förutsätts här,
blir det inte mycket tänkt. Därför blir jag lite förvånad
när Marita Ulvskog utgår från att alla måste tycka
lika. Hon säger att det är svårt med ett samarbete med
ett stort dominerande parti. Jag förmodar att det är
erfarenheten från nuläget som talar.
Det är inte så ofta vi debatterar kultur, i synnerhet
inte dess inriktning. Det är ännu mera sällan vi i
kammaren har Marita Ulvskog på besök. Det hade
varit skojigt om man hade fått kommentarer och be-
dömningar av det man har sagt själv.
Vårt alfabet har 28 bokstäver. Jag ska nöja med
att ta fram några av de saker som jag nämnt på en
enda bokstav, bokstaven F. Vad tyckte Marita Ulv-
skog om det jag sade om frihet, förnyelse, förtroende
för den enskilde, flera finansieringsvägar, framtidens
kultur, fondgivning, film, fria grupper? Om detta har
jag icke hört ett dugg!

Anf. 62 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag har svårt att i detta allmänpolitis-
ka inlägg urskilja några konkreta frågor. Fria grupper
har jag berört. Ska man översätta de kulturpolitiska
målen till tre ord, för att vara lika kortfattad som
Lennart Fridén, tycker jag att man kan säga: Frihet,
jämlikhet, broderskap. Jag tror att bästa grenen för
moderaterna är frihet. Men vi andra vi vill räkna in
också de två som följer därefter.

Anf. 63 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Det är som när man debatterar med
Marita Ulvskog: Hon vill inte debattera de frågor man
tar upp, hon tar alltid upp någonting annat och vinklar
det på sitt sätt. Det är ett gammalt gott knep från
journalisttiden, förstår jag. Det är väl som i den hand-
bok som man hade bland vänsterjournalister på 70-
talet, att man skulle vrida och vända, klippa i fakta
och framför allt se till att man fick den som man
intervjuade att framstå som ohederlig. Jag måste säga
att det är ett ohederligt sätt att debattera på. Även om
vi då och då kan diskutera på tu man hand vid sidan
om debattlokalen på ett normalt sätt, undrar jag vad
som sker med Marita Ulvskog varje gång hon uppträ-
der i talarstolen. Hon blir en helt annan människa då.
Jag beklagar det.

Anf. 64 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag beklagar att jag inte samma stiliga
hållning som Lennart Fridén har. Jag är djupt engage-
rad i de frågor som vi diskuterar. Jag tycker inte att
högtidlighet är det viktigaste i kulturpolitiken. Kultur
handlar om att ägna sig åt en samhällsförändrande
kraft, det är blod, svett och tårar, inte bara högstämda
dikter. Jag tror att också den skillnaden gör att vi
uppträder lika olika i talarstolen.
Som sagt skulle jag aldrig indela mänskligheten i
onda och goda på det sätt som Lennart Fridén tidigare
beskyllde en debattdeltagare i kammaren för att göra.
Jag skulle heller aldrig dela in mänskligheten i ulvar
och får.

Anf. 65 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Jag ska passa på att fråga kulturmi-
nistern om den fria scenkonsten jag också, trots att
Tassos Stafilidis senare kommer att utveckla den här
frågan, men risken är att kulturministern då inte är
kvar. Den här debatten tenderar ju att dra ut lite på
tiden.
Det är ett stort problem med anslaget för de fria
grupperna. Det har byggts upp hål för utbetalda pen-
sionsutbetalningar. I och med att Kulturrådet nu har
fått ytterligare 20 miljoner till anslaget, som jag tyck-
er borde har varit högre, kommer man att tillämpa en
ordning som gör att även pensionsinbetalningar till-
godoses i anslaget för fria grupper.
Min fråga gäller de retroaktiva pensionskostna-
derna. Hur blir det med dem? Enligt Vänsterpartiet
bör inte ansvaret ligga hos de enskilda grupperna
själva, utan det här borde staten ta ett ansvar för. Min
fråga blir: Vad anser kulturministern att göra för att
även den fria scenkonstarbetaren får en avtalspen-
sion?

Anf. 66 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Jag blir Charlotta Bjälkebring svaret
skyldig. Jag kan inte svara på det i dag. Däremot vill
jag passa på att nämna att vi nu har gett ett utred-
ningsuppdrag. Direktiven är klara och beslutade,
liksom utredaren som ska syssla med att titta över just
socialförsäkringsfrågor och liknande som rör konst-
närer och deras villkor där de ofta faller mellan stolar
och inte hamnar i de allmänna systemen.

Anf. 67 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Jag tackar för det svaret. Det är vik-
tigt att även kulturarbetare har råd att leva när de blir
pensionärer. Så jag hoppas att det här får sin lösning.
Jag vill också göra en kommentar till det som mi-
nistern sade om anslaget till Riksteatern och till Cen-
terns eventuella problem med övriga borgerliga parti-
er i den här frågan.
Regeringen föreslog i budgeten en neddragning av
anslaget till Riksteatern på 3,8 miljoner kronor. Kul-
turutskottet föreslår i betänkandet att neddragningen
ska minska med 1 miljon kronor, vilket mildrar ef-
fekterna av den. Vi föreslår vidare att Riksteaterns
tidigare ansvar för finsk teater ska överföras till Kul-
turrådet. Det innebär också en lättnad för Riksteatern.
Den neddragning som kulturministern föreslog i bud-
geten blir alltså inte så stor.
Jag skulle bara vilja veta hur kulturministern mo-
tiverar neddragningen på 3,8 miljoner som regeringen
föreslog i budgeten.

Anf. 68 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Riksteatern har ju genomgått föränd-
ringar som man själv har genomfört. Man har befun-
nit sig i en oerhört stark förändringsperiod under de
senaste åren, och man har genomgått förändringar vid
många tidigare tillfällen. Ibland har verksamheter
lyfts bort. För några år sedan togs t.ex. barnteaterkon-
sulenterna bort. Dessa pengar drog staten tillbaka och
använde till någonting annat.
Jag kommer inte ihåg de exakta formuleringarna i
budgetpropositionen, men det som vi har föreslagit är
precis samma operation, alltså att man flyttar över
finsk teater och tar bort 3,8 miljoner från anslaget för
att finansiera verksamheten för finsk teater. Det var
tanken bakom vårt förslag. Nu blir det lite annorlun-
da.
Det viktiga är att Riksteatern icke ska behöva äg-
na tid och kraft åt finsk teater, utan den ligger på ett
separat konto tillsammans med Tornedalsteatern och
andra minoritetsspråkverksamheter hos Kulturrådet.
För övrigt markerar vi mycket tydligt i budgetpropo-
sitionen att detta bara är en inledning. Man måste
naturligtvis tillföra ytterligare medel till det anslaget.

Anf. 69 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Jag vill påminna kulturministern om
att 1998, när det blev regimskifte i Stockholm, fanns
det 41 bibliotek i staden. I dag finns det 42, och när
biblioteket i Hammarby sjöstad blir klart kommer det
att finnas 43. Det var en folkpartist, Birgitta Rydell,
som jobbade envist med denna fråga. Detta är ett
praktiskt bevis på att ett litet parti kan påverka ett
stort parti.
Jag vill gå vidare och fråga kulturministern om
hon känner till den praxis som ofta är förekommande.
Får man ett anslag från staten betalar också kommu-
nen och landstinget ut mycket generösa bidrag. För-
svinner det statliga anslaget blir det tvärtom. Jag
under om inte denna tendens till centralisering kom-
mer att slå väldigt hårt mot de fria grupper som i dag
har fått mindre stöd eller ingenting.

Anf. 70 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! När det gäller biblioteksutvecklingen
i Stockholm inledde man 1998 med att säga att bibli-
oteksverksamheten skulle läggas ut på entreprenad.
Den skulle utsättas för samma behandling som t.ex.
äldrevård och annat i Stockholm.
Det blev då ett ramaskri. Vi minns bl.a. de aktio-
ner som ägde rum i en del av förorterna i Stockholms-
regionen. Detta ledde till att den moderata politiken
inte kunde genomföras. Man bytte ut kulturnämndens
ordförande som var moderat. Birgitta Rydell behövde
inte agera på det sättet.
Däremot har man valt att kraftigt dra ned på per-
sonal. Man har minskat öppettiderna. Man har använt
de statliga medlen till den internationella verksamhe-
ten och lånecentralen på ett bra sätt, vilket de statliga
pengarna var en förutsättning för. Det finns väldigt
många hål i biblioteksverksamheten, även om jag är
övertygad om att Birgitta Rydell gör så gott hon kan.
Men med en moderat dominans i Stockholm går det
inte att få tillräckligt goda resultat.
Tyvärr uppfattade jag inte riktigt den andra frå-
gan. Kanske Ana Maria Narti kan upprepa den.

Anf. 71 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Det finns en rutin, som inte står nå-
gonstans i några regelverk eller direktiv, hos de fi-
nansiärer som finns i dag för kulturen. Den ena följer
efter den andra.
Jag undrar om de fria grupperna som nu får mind-
re pengar från Kulturrådet inte är väldigt illa ute. Jag
är rädd för att varken kommun eller landsting kom-
mer att hjälpa dem. Dessutom har denna centralise-
ringstendens, dvs. om en offentlig finansiär ger nå-
gonting följs den av andra, har också andra aspekter
som vi måste tänka på. Arenan för mångfald kan
minskas väldigt mycket. Alla följer i samma spår. Ser
inte kulturministern en fara i detta?
Innan jag slutar vill jag bara säga att jag är glad
över en sak som kulturministern har sagt: Det går inte
att göra undersökningar om utbud och efterfrågan i
kulturen av den enkla anledningen att det inte gäller
att sälja ost eller skor.
Pierre Bourdieu, som är en mycket stor kulturso-
ciolog och som dessutom är mycket omtyckt i Sveri-
ge, beskriver mötet mellan kulturakten och åskådaren
som ett litet mirakel. Men upptäcker att man behöver
just den upplevelsen först när man får ta del av den.
Tidigare visste man inte att man längtade efter den.
Det är därför som mötet med kulturen liknar kärlek
vid första ögonkastet. Så på den punkten är vi helt
överens.

Anf. 72 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s) replik:
Fru talman! Man kan säga att rutinen för statligt
stöd till t.ex. länsinstitutioner är att om staten går in
med mer pengar då ska landstinget eller kommunen
satsa lika mycket. Så är rutinen. Däremot har vi inte
samma strikta ordning för en del andra verksamheter.
Man gör hela tiden undantag från regeln.
Det behöver alltså inte vara så att verksamheter är
helt beroende av en likformighet, inte när det gäller
fria grupper. Men det är klart att det kan finnas andra
finansiärer som de fria grupperna har haft som kliver
av därför att kommunen eller staten drar ned på sitt
stöd respektive inte räknar upp det tillräckligt. Detta
kan få konsekvenser, och det är naturligtvis ett pro-
blem när det gäller mångfalden.
Det kan finnas grupper som behöver börja på ny
kula, som kanske inte är intressanta eller som inte har
någonting att säga. De får komma igen i någon ny
konstellation. Allt kan ju inte bli nya institutioner och
nya permanenta verksamheter. En del verksamheter
dör medan andra kommer till.
Samtidigt ser jag en risk för mångfalden. Det är
därför som jag vill markera att jag tror att vi får vara
inställda på att statens stöd till fria grupper ökar, men
samtidigt är det viktigt att det finns andra finansiärer
som är med och stöder särskilt den fria teaterverk-
samheten.

Anf. 73 ANNE-KATRINE DUNKER (m):
Fru talman! Jag trodde i min enfald att vi skulle
debattera kulturutskottets betänkande om anslagen
inom kulturområdet. Men det handlar, som i de flesta
fall när kulturministern är med, om Stockholmskultu-
ren. Men jag skulle i alla fall vilja börja med att säga
att jag önskar att kulturministern läser insändarsidor-
na i tidningarna i min hemtrakt. Det finns nämligen
en f.d. vänsterpartistisk bibliotekarie som har flyttat
till Stockholm, och hennes lovord över sin nya ar-
betsplats, sina bibliotek och hennes sorg över att
socialdemokrater och vänsterpartister lägger ned
bibliotek i Sandviken är värda att läsa.
Fru talman! I den allmänna debatten talas det gär-
na om svaga grupper. Man räknar upp ensamstående
mammor, invandrare, handikappade, m.fl. Och till de
svaga grupperna räknas också alla dem som på olika
sätt har sin utkomst från yrken inom konstens eller
musikens värld. De klarar sig inte utan politikernas
och statens försorg.
Johan Fritzell och Olle Lundberg skriver i rap-
porten En konst att leva från 1998: "Inte minst i mo-
dern tid har konstnärernas levnadsöden kommit att
fängsla till den grad att det utvecklats närmast mys-
tiska föreställningar om konstnärers liv och leverne.
Här har vi bilden av den missförstådde, utfattige,
sjuke och kanske även utstötte konstnären som först
efter sin död erhållit berömmelse."
Regeringen säger i budgetpropositionen "att insat-
ser för att förbättra konstnärernas villkor är en fortsatt
prioriterad fråga." Det är bra, men har de fått ökade
möjligheter med de pengar som kulturministern och
socialdemokraterna säger sig ha satsat? Har verkligen
satsningarna gått till kulturskaparna? Tyvärr kan man
inte svara ja på den frågan. I alltför många fall har
ökade anslag ätits upp på vägen av höjda hyror, skat-
ter, sociala avgifter osv., pengar som staten tar tillba-
ka. Stat och offentlighet som alla goda gåvors givare
är med andra ord en sanning med modifikation.
Ett exempel på hur fel det kan bli när man tror att
bara det offentliga kan skapa förutsättningar är när
kommunen, länsarbetsnämnden och kulturarbetsför-
medlingen i mitt hemlän häromåret anordnade s.k.
kärlkurser för konstnärer. Yrkesverksamma konstnä-
rer och formgivare tvingades gå på kurs för att lära
sig att rita planteringskärl. Det kallas sysselsättnings-
åtgärder när ett antal redan kompetenta och proffsiga
konstnärer fråntas sin egen kompetens. Jag kallar det
slöseri, både med mänskliga och ekonomiska resur-
ser. Om kommunen behöver planteringskärl så kan
den begära in förslag från de konstnärer som är in-
tresserade.
Fru talman! Är bildkonstnärer, dansare, skåde-
spelare, författare, kompositörer eller musiker svaga?
Knappast, men kulturbranschen är tuff. Det är inte lätt
att försörja sig själv. Många av våra författare, bild-
konstnärer, musiker och även skådespelare är egna
företagare. Och just det påpekar man på Författarför-
bundets hemsida, nämligen att de flesta författare och
översättare är företagare. Därför arbetar man också
med att försöka lösa problematiken för att hitta för-
enklade regler och problematiken med skatter.
De lider precis som alla andra företagare av onö-
dig byråkrati, höga skatter och svårtolkade regler. Det
är ytterligare en anledning för regeringen och Nä-
ringsdepartementet att sätta fart på arbetet med att
förenkla regler, ta bort onödig byråkrati och sänka
skatterna. Jag ställer frågan: När kommer de förslag
från regeringen och stödpartierna som verkligen ska-
par bättre förutsättningar för alla kulturskapare? De är
inte statens kunder utan en väsentlig del av den
svenska ekonomin.
Jag ser fram emot att Ewa Larsson ska driva den
frågan framåt. Det lovas mycket i debatten, men det
görs lite i praktiken.
Det är glädjande att regeringen nu börjar ta form
och design på allvar. Det kan inte nog understrykas
hur betydelsefull utformningen är av de saker och
redskap som vi omger oss av. I vår reservation 4
påpekar vi just formens betydelse för såväl näringsliv
som för privatpersoner. Det skapar dessutom många
nya arbetstillfällen för konstnärer av olika kategorier.
För att också lyfta fram hemslöjdens betydelse
som formgivare vill vi att man slår samman Svensk
Form, Svenska Institutet och Svensk Slöjd. Det tror vi
kommer att ge en kraftfull agent på denna marknad.
Formen är också inte minst betydelsefull för
funktionshindrade som är i behov av olika hjälpmedel
för att enklare klara av sin vardag. Funktionshindrad
är man i stor utsträckning därför att omgivningen är
besvärlig.
I vårt särskilda yttrande tar vi under Bibliotek,
litteratur och kulturtidskrifter upp betydelsen av en
ökning av anslaget till Talboks- och punktskriftsbib-
lioteket med 9,8 miljoner. Den nya tekniken slår
igenom på bred front och underlättar livet på många
sätt. Daisy är en ny talboksspelare. Just nu förs en
kampanj i landet för att underlätta övergången ute på
biblioteken till Daisytalböcker.
Så här säger Gerda Larsson, 98 år:
"Det är ju så enastående fint med Daisy. Det är
lättvindigt."
Gerda Larsson lärde sig hanteringen på tio minu-
ter. Daisy är både ett bättre och lättare sätt att läsa
talböcker än att läsa talböcker på kassett. För Gerda
Larsson och alla andra som behöver hjälp av den nya
tekniken är det väsentligt att den snabbt görs till-
gänglig.
Fru talman! För ca 750 år sedan föddes en flicka
som fick namnet Birgitta. Hon var dotter till lagman-
nen Ulf Persson och hans hustru Ingeborg. Hon blev
den heliga Birgitta och är en av våra mer välkända
och respekterade personer genom tiderna. Den heliga
Birgitta är också sedan ett par år ett av Europas
skyddshelgon. När hennes son Karl, en elegant och
självmedveten politiker, gjorde ett besök i Rom sade
Birgitta när hon mötte honom: Questo cuore, vilket
hjärta. Och man antar att hon menade: Ditt arma
syndiga hjärta - är du fortfarande densamme som
förr? Jag säger detsamma om den samlade Vänsterns
kulturpolitiker: Questo cuore. När lämnar ni 70-talet
och det gamla folkhemsidealet, där alla förutsattes ha
samma talanger, alla kunde spela och sjunga, och alla
tyckte om samma saker? Stat och monopol skulle
sköta kulturen, och ve den privatperson eller det fö-
retag som gav sig in i leken. Befria kulturen från
monopol. Den behöver inte bara en supporter utan
många - enskilda människor, många små och stora
företag och naturligtvis också offentliga organ. Vi
talar ofta om mångfald. För kulturen är mångfald
fundamentalt.

Anf. 74 PETER PEDERSEN (v):
Fru talman! Någon har sagt från talarstolen - jag
tror att det var Ewa Larsson - att de som njuter av
kultur lever länge. Nu vet jag att våra kamrater här i
kammaren som inte är kulturpolitiker tycker att vi har
talat ganska länge. Jag ska därför, till skillnad från
vissa andra, försöka hålla min talartid.
Även om inte Inger Davidson är kvar kan jag inte
låta bli att kommentera det som har sagts om Karl den
döves sigill. Såvitt jag förstår är det en viss skillnad
när det gäller att ge en gåva till att något ska förvär-
vas, vilket jag har förstått att man ha gjort i detta fall.
Eller ska Jan Guillou ha någon liten skrift på Histo-
riska museet som visar att han har gjort en bestående
insats? Jag hoppas att han inte har det kravet utan att
han har gått in med en gåva på 100 000 kr. Det rimli-
ga vore förstås att Historiska museet hade de pengar
som krävdes för att man skulle kunna förvärva viktiga
objekt.
Folkpartiet anser att vi ska mer pengar till kultu-
ren. Ja, det tycker nog alla här. Men det är lite märk-
ligt att man envetet för fram allmänna skattesänk-
ningsförslag. Men när det gäller kultur finns det obe-
gränsat med pengar. Problemet är att jag som väns-
terpartist aldrig kan gå med på de förslag som Mode-
raterna, Folkpartiet och ibland även Kristdemokrater-
na för fram om neddragningar någon annanstans för
att finansiera vissa saker. Det nämner man aldrig i
denna debatt.
Jag konstaterar att utskottets majoritet, dvs. soci-
aldemokrater, vänsterpartister och miljöpartister,
tillstyrker förslaget i betänkandet i fråga om medels-
fördelningen till dessa anslag med sex kloka avvikel-
ser. Utifrån min ansvarsområden vill jag framför allt
lyfta fram den extra miljonen till Svenskt visarkiv
som kommer att rädda verksamheten från det hot som
nu vilar över den. Flera har redan nämnt Göteborgso-
peran. Det är mycket glädjande att vi har lagt till
ytterligare 10 miljoner kronor för medlen till allmän-
na samlingslokaler. Det är dessutom av stor betydelse
att det tillförs 20 miljoner kronor till den fria scen-
konsten, även om detta inte kommer att lösa alla
problem, vilket Tasso Stafilidis kommer att behandla
i ett anförande lite senare.
Fru talman! Kampen för en sänkt bokmoms har
varit lång och har inte sällan upplevts som tröstlös.
Nu har regeringen varit starkt pådriven av Vänster-
partiet och Miljöpartiet och har äntligen kommit till
skott genom att gå med på kraven om att sänka bok-
momsen, dvs. skatt på det skrivna ordet i böcker och
tidskrifter. Vi har från Vänsterns sida drivit frågan
länge. Men vi vill också påpeka att det har varit vik-
tigt att få med socialdemokratin i kampen och inte
enbart ägna oss åt plakatpolitik i diverse tidskrifter,
pamfletter osv. Vi har också sagt att om det ska vara
någon vits med att sänka bokmomsen måste det få
motsvarande genomslag på bokpriserna för kunderna.
Det är därför klokt att regeringen avser att tillsätta en
speciell bokkommission som ska ha till uppgift att
följa upp att denna sänkning av momsen sker i verk-
ligheten, dvs. att priserna i bokhandlarna sänks i mot-
svarande mån. Vi har därför i ett särskilt yttrande
också lyft fram behovet av ett bokprisindex som ett
fungerande verktyg för att verkligen följa upp att
bokmomssänkningen från 25 % till 6 % motsvarar en
sänkning på 15 % för bokpriserna. De som fastställer
bokpriserna får då gärna ta ansvar för sina egna ut-
redningar och sänka priserna ytterligare eftersom det
finns en viss vinstmarginal i de beräkningar de själva
har gjort. Vi utgår därför från - och kommer att kon-
trollera noggrant - att bokbranschen tar sitt ansvar
enligt den avgiftsförklaring de tidigare uttalat och
sänker priserna.
När det gäller ungdomspolitiken har vi inom
Vänstern lyft fram behovet av att inom bidragsgiv-
ningen kunna stödja generationsövergripande verk-
samhet. Regeringen föreslår nu att grundbidraget till
ungdomsorganisationer ska göras om och ersättas
med ett nytt bidrag i tre nivåer. Det särskilda bidraget
ska behållas.
Vi tycker att det är klara förbättringar, men i vår
motion skriver vi att vi fortfarande saknar en ny stöd-
form för generationsövergripande verksamhet. Denna
typ av verksamhet kommer, såvitt vi förstår, fortfa-
rande att vara hänvisad till att söka dispens för att få
bidrag. Det är som att bjuda med baksidan av handen.
Vi tycker att det är viktigt att det ska finnas en speci-
ell stödform för generationsövergripande verksamhet.
Därför vill vi att regeringen ska få uppdraget att infö-
ra en ny stödform enligt vilken bidrag fördelas till
föreningar med generationsövergripande verksamhet.
Detta har tyvärr inte tillgodosetts, och därför yrkar
jag bifall till reservation 38.
Ett av de kloka förslagen bland utskottets social-
demokratiska, vänsterpartistiska och miljöpartistiska
ledamöter är att höja anslaget för allmänna sam-
lingslokaler med 10 miljoner kronor till 29 miljoner
kronor. I utskottstexten är vi närmast lyriska när vi
beskriver samlingslokalernas betydelse för demokra-
tin och den lokala identiteten osv. Där finns det stor
samstämmighet. Jag är glad för att kristdemokraterna
har samma nivå på anslaget. Jag konstaterar att Cen-
tern vill gå ytterligare framåt osv. Men här ska jag
vara lite polemisk, och jag konstaterar att moderater-
na avviker kraftigt och vill i princip ta bort hela an-
slaget och att kommunerna ska sköta detta själva.
Sedan verkar moderaterna låtsas som om att det inte
finns några ekonomiska problem i olika kommuner.
Jag kan glädja er med att jag i dag - om jag hinner
med tåget som går kl. 14.34 - kommer att vara med
om att inviga Ungdomens Hus på Folkets Hus i De-
gerfors, som bl.a. har möjliggjorts därför att det för
det första fortfarande finns ett Folkets Hus, för det
andra har givits ett bidrag från Ungdomsstyrelsen -
som visserligen var för litet men som möjliggjorde
satsningen - och för det tredje att socialdemokraterna
har gått in med bidrag för att köpa stolar och att
Vänstern stöttar själva invigningsproceduren. Det är
ett mycket bra samarbete. Vi har inte några som helst
krav på att vi ska stå i några tidningar eller finnas
med i form av "loggor" för att det ska synas att vi har
givit stöd med en gåva. Det har inte varit någon form
av sponsring utan en gåva för att förverkliga en viktig
dröm som ungdomarna i Degerfors har haft under
lång tid.
Jag skulle vilja veta av moderaterna hur ert för-
slag skulle ha sett ut i verkligheten. Dessa pengar
finns inte i Degerfors, så vi hade inte klarat detta med
helt egna medel. Det handlar inte om att vi tycker att
det är oviktiga frågor utan det handlar om att leva upp
till vissa lagbundna saker, t.ex. ha en fungerande
skola, vård och omsorg.
Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med
att tacka Kulturdepartementet och inte minst leda-
möterna i kulturutskottet - framför allt socialdemo-
krater och miljöpartister som vi har samarbetat med i
framtagandet av detta betänkande - för de kloka för-
ändringar vi i stort samförstånd har kommit fram till
och som t.o.m. har förbättrat regeringens förslag på
ett antal punkter.

Anf. 75 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag fanns i kammaren, så jag hörde
vad Peter Pedersen sade. Jag satt inte på min plats,
men jag var här.
Är det för att den som sponsrar får sitt namn på en
platta eller någon annan form av bevis för att gåvan
har givits som Vänsterpartiet har något emot själva
sponsringen? Lagtexten kräver att man kan visa att
man har fått någon typ av motprestation för att man
ska få göra skatteavdraget. Det är viktigt om det ska
gå att få i gång något större omfång på sponsringen. I
så fall borde ni kräva att förbehållet tas bort ur lagen
så att det går att ge en gåva och göra avdrag för den
rakt av. Då behövs det inga plaketter e.d. som visar
vem som har gett vad.
Det är lite spännande att höra hur glad Peter Pe-
dersen verkar vara för att bokmomsen sänks. Jag tror
dock inte att det hade hjälpt om Vänsterpartiet hade
varit det enda pådrivande partiet eftersom ni har haft
en mängd förbehåll av ungefär samma slag som de
kulturministern har haft. Det är mer ett konstaterande
att ni också gläder er åt detta.

Anf. 76 PETER PEDERSEN (v) replik:
Fru talman! För mig är det viktigare vad de män-
niskor som håller på med bokfrågor utanför kamma-
ren tycker. Med det stöd vi har fått, den argumenta-
tion och de samtal jag har haft med bokbranschen, är
jag övertygad om att de vet vilket inflytande Vänster-
partiet har haft i denna process, även om vi inte har
försökt att göra en speciellt stor sak av detta. Jag
säger inte att vi ska ta åt oss hela äran, men bevisligen
har vår strategi varit framgångsrik. Nu kommer bok-
momsen att sänkas den 1 januari. Nu pratar vi inte om
det längre utan nu är det en realitet.
Sedan var det sponsringen. Kulturutskottet gjorde
ett klokt uttalande förra året i form av ett yttrande till
skatteutskottet. Där framgick att utskottet ville av-
vakta och se de utslag som skulle komma avseende
Pharmacia & Upjohn. Vi konstaterade, med stöd av
Centern, att vi inte kan acceptera om kultursponsring
går ut över de kulturpolitiska målen.
Jag konstaterar att det är precis som när man stöt-
tar en idrottsförening. Det är skillnad på att säga att
man ska sponsra eftersom det bygger på något slags
motprestation. En gåva är någonting helt annat. En
gåva ges för att man tycker att någonting är bra, inte
med något slags bakomliggande tanke att profilera sig
själv. Det finns en rad företag som sponsrar både
kultur och idrott. Det är inte så att de älskar bandy
och Operan, utan de vill profilera sina företag.

Anf. 77 INGER DAVIDSON (kd) replik:
Fru talman! Jag gratulerar att de tre partierna till-
sammans har fått igenom förslaget om en sänkning av
bokmomsen. Det är väldigt roligt att det blir av och
inte bara är prat. Jag tror att det har varit många insat-
ser som har lett fram till att det har blivit som det har
blivit - inte minst just nu. Det är valår nästa år. Det är
bara att konstatera att det i vilket fall som helst är
roligt.
Det finns ett förslag, som det låter som om Peter
Pedersen skulle vilja stödja, som förvånar mig lite,
nämligen att få göra avdragsrätt för just gåvor. Det
låter som om Peter Pedersen pläderar för detta nu,
dvs. om det bara inte är fråga om en motprestation
skulle han tycka att det var jättebra. Då skulle vi
tillsammans kunna driva frågan om avdragsrätt för
gåvor. Det är många ideella organisationer och insti-
tutioner som behöver pengar. Det finns många män-
niskor som skulle vilja skänka dem om de hade möj-
lighet att dra av motsvarande summa på skatten.

Anf. 78 PETER PEDERSEN (v) replik:
Fru talman! Ibland blir jag lite full i skratt! Om
jag ger bort en julklapp i gåva förväntar jag mig inte
att få göra avdrag för det på skatten. Jag gör det för
att jag tycker om den personen eller de personer jag
ger gåvan till.
Det fattas inte direkt pengar i industrin. Om vi
tycker att det finns viktiga projekt att stödja, förstår
jag inte att det varje gång ska göras avdrag - ungefär
som för oss riksdagsledamöter varje gång vi gör nå-
got. Det är en märklig inställning.
Se till den verksamhet som finns. Gå in med de
pengar som behövs utan förbehåll. Det är en bra prin-
cip.
När det gäller kultursponsring utgår jag från de
översyner som görs med anledning av det kloka ytt-
randet från kulturutskottet till skatteutskottet, så får vi
avvakta innan vi går vidare och tittar på om vi behö-
ver se över lagen.

Anf. 79 DAN KIHLSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag önskar att Peter Pedersen ska hin-
na med tåget till Degerfors och Ungdomens hus. Det
är en mycket viktig verksamhet inom kultursektorn,
speciellt på en ort som Degerfors.
Efter många intressanta inlägg i denna kulturde-
batt vill jag bara kort belysa några områden som har
en koppling till det mer lokala och regionala kulturar-
betet. Det handlar om arkiven, folkbildningen, kul-
turmiljön och bidragen till ungdomsorganisationerna.
Jag har inget yrkande men står självklart bakom alla
kristdemokratiska reservationer och de yrkanden som
är framlagda tidigare här i debatten. Det jag kommer
att beröra finns också i vårt särskilda yttrande.
Fru talman! Intresset för kulturmiljöarbetet ökar,
och det gör också medlemsantalet i organisationer
inom kulturmiljösektorn. Det finns flera orsaker till
detta, men främst tror jag att det handlar om att man
vill vara med och ta ansvar för vårt gemensamma
kulturarv. Här gör bl.a. landets hembygds- och forn-
minnesföreningar en värdefull insats. Det är därför
glädjande att regeringen i budgetförslaget för 2002
höjer anslaget på just kulturmiljöområdet - även om
det nu naggas i kanten lite grann av utskottsmajorite-
ten. För att stödja det ökade engagemang som ideella
organisationer visat för kulturmiljöområdet föreslår
regeringen också en höjning av anslaget på just detta
område med 1 miljon nästa år.
Nu vet jag hur det är med dessa pengar när de ska
fördelas ut. Det finns många angelägna och intres-
santa projekt där de ideella krafterna tillsammans
med länsstyrelser och museer kan göra fina insatser,
men tyvärr stupar det ofta när det gäller ekonomin. Vi
kristdemokrater tror på ett ökat samarbete på det här
området. Vi vill därför omfördela anslaget så att yt-
terligare 1 miljon kronor utöver regeringens förslag
kommer de ideella organisationerna till del.
Fru talman! Arkivområdet är också en viktig del
av kulturarvsarbetet. Runtom i landet finns arkiv av
olika karaktär. De intressanta lokala arkivsamlingarna
som finns speglar människors egna tankar, föreställ-
ningar och handlingar. I Värmland, där jag ibland
besöker Arkivcentrum, är det mycket intressant att se
t.ex. skolungdomarnas forskande i den egna bygdens
historia. Det är därför viktigt att bevara men också
utveckla mångfalden och tillgängligheten på detta
område. Intresset för släktforskning och hembygds-
forskning har ökat på senare tid, och det har gjort att
besöken på arkiven också ökar. Forskarplatserna
utnyttjas mycket flitigt, och det fordrar i sin tur per-
sonal och service.
Trots att arkiven genomgått en stark utveckling
har resurserna inte ökat. Det statliga stödet ligger
kvar på den nivå det hade när det infördes 1972. Att
samla in och säkerställa information, att göra den
tillgänglig och dessutom arbeta aktivt för att ännu fler
ska få tillgång till samlingarna kräver betydligt större
resurser än arkiven i dag har till sitt förfogande. För
att möjliggöra en utveckling föreslog vi kristdemo-
krater en höjning av anslaget med 1 miljon till folkrö-
relsearkiven i vår budgetmotion.
I ett eget särskilt yttrande har jag också föreslagit
att Emigrantregistret i Karlstad, som bl.a. verkar för
att skapa kontakter mellan anförvanter på båda sidor
om Atlanten, borde få del av den ökning av anslaget
till landsarkiven som föreslås i årets budgetproposi-
tion.
Fru talman! I budgetpropositionen kan jag kon-
statera att regeringen pekar på den viktiga roll som
folkbildningen har, nämligen att försvara, vitalisera
och utveckla demokratin. Den uppfattningen delar vi
kristdemokrater. Demokratifrågorna är mycket vikti-
ga, och det ska bli mycket intressant att läsa den pro-
position om demokratifrågor som regeringen aviserat.
Nästan dagligen diskuteras det svaga politiska enga-
gemanget samtidigt som vi ser alltfler exempel på
människor som väljer andra metoder än de demokra-
tiska för att driva sin ståndpunkt. Debatten om demo-
kratin är alltså nödvändig.
Folkbildningen har en unik möjlighet genom sitt
demokratiska arbetssätt att få medborgarna att känna
sig delaktiga också i det politiska samtalet. Det ska vi
ta till vara. Kristdemokraterna har i flera år föreslagit
att regeringen ska initiera en bred folkbildningssats-
ning om demokratin och om medborgarnas delaktig-
het i den politiska processen. Det skulle inte förvåna
mig om vi får se sådana tankar i den väntade proposi-
tionen. Eftersom majoriteten inte har tillstyrkt vårt
förslag har vi en reservation i frågan, reservation 47.
Fru talman! Till slut vill jag kommentera frågan
om det nya statsbidraget till ungdomsorganisationer
som ska gälla från 2003. Det måste vara ett bekym-
mer för regeringen att det i betänkandet finns tre
reservationer från tre partier. Det vi kritiserar är stats-
bidraget till de generationsövergripande organisatio-
nerna. Regeringen framhåller visserligen i propositio-
nen att dessa organisationer är värdefulla. De som
genom dispens erhållit statsbidrag ska även fortsätt-
ningsvis kunna söka dispens. Det är viktigt att påpeka
att generationsövergripande organisationer inte miss-
gynnas i det nya bidragssystemet. Det kan nog lätt bli
så att dispensrätten blir en typ av restpost när mer-
parten av bidrag är fördelade. Vi kristdemokrater
anser att statens roll ska vara stödjande och inte sty-
rande.
Det skulle vara intressant om t.ex. Annika Nils-
son, som arbetar mycket med dessa frågor, ville
kommentera det faktum att flera partier har reserverat
sig på denna punkt när det gäller de kommande stats-
bidragen till just ungdomsorganisationerna.

Anf. 80 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag ska försöka vara mycket kort. Det
är många intressanta frågor som behandlas i detta
kulturbetänkande. Jag har motionerat om t.ex. Tex-
tilmuseet i Borås, som ligger mig mycket varmt om
hjärtat. Röhsska museet skulle jag också kunna säga
någonting om. Jag vet att andra har gjort det, och jag
stöder de delarna. Det är verkligen viktiga kulturytt-
ringar, som har en viktig funktion i vårt samhälle.
Det som jag tänkte säga några ord om är hemslöj-
den. Jag vill påstå att det är en av de mest folkligt
förankrade kulturyttringarna som vi har i landet. Det
är en folkrörelse med många medlemmar, och den är
spridd ute i hela landet. Inte minst finns det ett stort
intresse för hemslöjden hos hela befolkningen - det
märker vi på alla marknader, mässor och all övrig
verksamhet som handlar om slöjd.
Hemslöjdsorganisationens uppgift i dag är att be-
vara och förvalta ett kulturarv, som jag vet att kultur-
utskottet och riksdagen är mycket intresserade av. Det
ger oss en kulturell identitet. Slöjden förmedlar också
en kunskapstradition och en hantverksskicklighet.
Inte minst detta med handens kunskaper är så oerhört
viktigt. Det är viktigt för barn och ungdomar och för
skolan. Det är någonting som vi i hemslöjdsrörelsen
försöker jobba med.
Det handlar också om att förnya den här kunska-
pen på traditionens grund. Det är en uppgift som vi
håller på med.
Vi är övertygade om, och har också fått erkännan-
de för det, slöjdens unika möjligheter till mångkultu-
rellt samarbete och närmande mellan olika kulturer
därför att det finns ett likartat ursprung. Det finns
projekt som arbetar med den delen också.
Slöjden är också grunden för all vår formgivning
och all vår design i Sverige, som är någonting som vi
är väldigt stolta över och som vi försöker utveckla.
Hemslöjden är det som ligger till grund för allt detta.
Konstnärer och formgivare inspireras av den svenska
slöjdtraditionen - det har vi otaliga bevis på, med alla
dess symboler och formspråket.
Slöjden ligger också till grund för mycket av in-
dustriell formgivning och mönsterutveckling. Jag
behöver inte orda så mycket mer om det.
Hemslöjden är organiserad i en ideell rörelse,
Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, SHR.
Det finns en statlig nämnd, Nämnden för hemslöjds-
frågor, med konsulenter ute i alla våra olika län. I den
ideella verksamheten har vi en kulturtidskrift, med
15 000 prenumeranter, som är av mycket hög kvalitet.
Vår rörelse har haft oförändrat anslag i sju år, och
vi var ganska övertygade om att vi skulle få något
ökade resurser i budgeten. När budgeten lades fram
blev vi förstås ganska besvikna när vi såg att vi inte
fick mera pengar.
Vi har satt i gång ett stort förändringsarbete som
pågår, och det kommer att pågå oavsett om vi får
mera pengar nu.
De pengar som kulturutskottet i sin vishet gav
hemslöjden är vi mycket glada för, för det gör att vi
kan göra ett förändringsarbete och gå vidare. Vi
kommer att ha ett samarbete med Kulturdepartemen-
tet i fortsättningen. Vi vet att vi möts av förståelse
där.
Jag vill till slut kort och gott uttrycka min tack-
samhet över att kulturutskottet faktiskt har beviljat
hemslöjden 500 000 mer än vad som var föreslagit i
budgetpropositionen. Det ska ni ha ett stort tack för
från hela hemslöjdsrörelsen.

Anf. 81 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Jag vill, även om kulturministern har
gått, framföra ett tack till henne för det beröm jag fick
för förra årets tal. Nu är hon inte här, men jag hoppas
att Åke Gustavsson eller någon annan av hennes nära
vänner kan framföra tacket. Jag hade hoppats att hon
skulle uttrycka beröm över hela mitt dåvarande tal
och inte bara en del, men jag kan ju förstå att det
gällde bl.a. inslaget om bokmoms, som jag tog upp
förra året. Det var väl en herrans tur att hon inte upp-
repade vad hon då sade om bokmomsen, för då hade
det blivit väldigt konstigt.
Liksom Inger Davidson m.fl. vill jag uttrycka stor
uppskattning över att regeringen verkligen villfor
våra tidigare förslag om sänkt bokmoms. Jag har fått
glädjen att behandla ärendet också i skatteutskottet,
och det kommer upp här i kammaren närmare jul.
Nu utgår jag från, liksom också Peter Pedersen
tog upp, att prissänkningen får genomslag i bokhan-
deln. Berörda parter har ju tydligt lovat att så ska bli
fallet, till fromma för bildningen och en ökning av
läsandet. Jag vill också påminna om att förra året var
det faktiskt bara Kristdemokraterna och Folkpartiet
som hade finansierat bokmomssänkningen. Därför är
det roligt att alla nu är med och finansierar den.
Kulturpolitik är så spännande att det inte går att
hålla sig ifrån den. Jag hoppas att de värderade leda-
möterna i kammaren inte har något emot att Folkpar-
tiet för en gångs skull har mer än en debattör i debat-
ten. Det är ju inte så ofta som vi har tid och möjlighet
att uppleva det.
Det är några ämnen som jag vill ta upp och lägga
ytterligare vikt vid.
Jag ska börja med något som jag tagit upp i flera
tidigare debatter, nämligen decentraliseringen av
beslut. Ana Maria Narti har på ett mycket engagerat
sätt pekat på ett sätt, nämligen att ha flera finansiärer
av kulturen - finansiärer som kan se med olika ögon,
vilket är väldigt viktigt för mångfalden. En sådan
finansiär finns i dag, och det är Stiftelsen framtidens
kultur, även om vi tycker att syftet och deras själv-
ständighet har naggats i kanten och vill att detta ska
återställas. Det kan man bl.a. göra genom att ta bort
personunioner.
Men det handlar också om att öka tilliten till kul-
turhuvudmän utanför huvudstaden. Då handlar det
framför allt om regionerna, landstingen. Jag blev
något skakad när jag läste regeringens förslag om
regional samverkan och statlig länsförvaltning och
fann att man inte bara ville stoppa en utveckling mot
ökat regionalt självstyre. Man ville också tydligt
markera sin inställning beträffande kulturen.
Jag vet sedan tidigare att kulturministern är en
motståndare av hög rang till beslut utanför Kulturde-
partementet och Statens kulturråd. Det är möjligen
bara konstnärsgarantierna som man vill avbörda sig
när det bränner till. Men man går så långt att man
föreslår att - och jag ska återge vad som står i propo-
sitionen - den i försöksverksamheten ingående upp-
giften att besluta om fördelning av kulturbidrag ska
återföras till Statens kulturråd när försöksverksam-
heten upphör. Det översteg t.o.m. min fantasi att det
skulle stå så.
Jag hoppas att den propositionen skjuts i sank. Ett
och annat skott, har jag förstått, har redan träffat.
Åke Gustavsson sade här tidigare att en socialde-
mokratisk kulturpolitik ska stimulera, inte reglera -
om jag hörde rätt - även på regional nivå. Jag förstår
inte hur det går ihop med den liggande propositionen
om regionerna.
Folkpartiets förslag är att öka tilliten till de regio-
nala organen och utöka möjligheterna för alla lands-
ting, regioner till ökat självstyre, även inom kulturens
område. De har under många år visat att de kan ta
ansvar. Om någon skulle underlåta att göra det, både
tror och hoppas jag att opinionen tydligt säger ifrån
och därmed också väljarna.
Jag kan naturligtvis inte låta bli, fru talman, att
också ta upp turerna kring Göteborgsoperan. Utskot-
tet var ju där på studiebesök i våras. I pressen dagen
efter kunde vi läsa att Åke Gustavsson lovade högre
bidrag. I Göteborgs-Posten stod det: "Jag utgår från
att det i höstens budgetproposition skall finnas med
statliga pengar till Göteborgsoperan och jag kommer
helhjärtat att arbeta för att så blir fallet, säger Åke
Gustavsson."
Det var därför med stor förväntan som jag såg
fram emot budgetpropositionen. Jag har ju också varit
så engagerad i frågan. Det är klart att när jag hade en
så stor förväntan, blev ju besvikelsen desto större när
jag fann att det blev så lite.
Jag ska läsa ur propositionen: Göteborgsoperan
behöver förnya tekniken och bygga om vissa scenut-
rymmen i operahuset. Man fick då ett särskilt investe-
ringsstöd på 2,5 miljoner för upprustningsåtgärder.
Det var allt!
T.o.m. Åke Gustavsson insåg att det här var i
magraste laget och skrev en motion i ämnet där han
påtalade att Göteborgsoperan skulle inkluderas i tex-
ten under regeringens övervägande under anslaget till
regional musikverksamhet, och det var naturligtvis
bra. Jag ska också ge regeringen en eloge för att an-
slaget till den regionala musikverksamheten ökats
med 20 miljoner.
Från vår sida har vi i flera år påtalat behovet av en
ökning både till musiken i allmänhet och till Göte-
borgsoperan i synnerhet. Men vi tyckte inte att den
skrivning som Åke Gustavsson föreslog räckte utan
har riktat anslagsökningen för driften med 5 miljoner
kronor för nästa verksamhetsår, och det är utöver
anslaget till regional musikverksamhet.
Nu antydde Åke Gustavsson ytterligare några
kronor ur det anslaget, och det är väl inget fel i det.
Jag måste ju säga att jag gärna hade sett ytterligare
korrigeringar från Åke Gustavssons sida i motions-
form i förhållande till regeringens proposition. Men
det är bra att man reagerar och att utskottet tog en
annan ställning än vad regeringen har gjort tidigare.
En annan punkt där man inte har ändrat sig gäller
form och design. I november 1999 kom det ett del-
betänkande, Mötesplats för form och design, och i
september 2000 ett slutbetänkande, Statens insatser
för form och design. Båda mynnade ut i att mötesplat-
sen skulle förläggas till Stockholm. I Folkpartiets
kulturmotion förra året föreslog vi att den skulle pla-
ceras i Göteborg och till Röhsska museet. Det är en
institution som sedan 1997 har ett nätverksansvar
inom form- och konsthantverksområdet.
Jag har, fru talman, förståelse för att det inte är
lätt att flytta befintliga statliga institutioner utanför
Stockholm, även om det har gått i något enstaka fall.
Men jag kan inte förstå varför det inte ska gå att an-
vända sig av en institution som redan har uppdrag
inom området och som skulle fungera utomordentligt
väl i sammanhanget när det är fråga om en ny verk-
samhet. Jag anser därmed att mötesplatsen för form
och design skulle placeras i Göteborg. Med dagens
kommunikationer kan det inte vara nödvändigt att all
kultur med nationell prägel ska finnas i huvudstaden.
Jag vet inte riktigt vad detta med armlängds avstånd,
som kulturministern tog upp, innebär. Jag tror att hon
har alldeles för korta armar och för stark hand, för
hon vill ha alla institutioner av nationell karaktär på
mycket nära håll.
En annan viktig del som har tagits upp i debatten
här i dag - även om jag inte suttit i kammaren har jag
följt den mycket noga - är de fria teatergrupperna. Vi
har i vårt budgetförslag begärt en rejäl ökning av
anslaget till dem utöver den ökning som regeringen
föreslår. Det här är viktigt för att öka deras möjlighe-
ter att finnas också utanför storstadsområdena.
Ett antal fria teatergrupper får i dag bidrag. Jag
har siffror från förra året, och jag tror att det var 19
teatergrupper i Stockholm, 3 i Göteborg, 1 i Malmö
och ytterligare några få som fick bidrag. Det är alltså
en väldigt koncentration till storstadsområdena. Vi
ser det ytterligare anslag vi föreslår som ett steg i
strävan att grupper ska kunna arbeta även utanför de
områdena.
De ska likaså kunna arbeta i enlighet med de ar-
betsrättsliga intentioner vi har. De ska inte behöva
repetera i smyg samtidigt som de uppbär a-kassa. De
fria grupperna är viktiga också därför att de experi-
menterar med teaterformen och ofta når en ung pu-
blik.
Vi inleder vår motion med de kulturpolitiska må-
len, som vi vill ändra. När jag läser reservationerna
ser jag att det är tre eller eventuellt fyra partier som i
praktiken vill ändra på dem. Det är dels vi, med vårt
förslag, dels Miljöpartiet, som vill ha ytterligare ett
mål, dels moderaterna, som framhåller att en ny tid
kräver en ny kulturpolitik. Även Centern gör antyd-
ningar. I reservation 7 står det att vi måste få en dis-
kussion kring hur den nationella kulturpolitiken kan
anpassas till vår föränderliga omvärld. Man vill ha en
utredning om den statligt stödda kulturen. Det är den
vi diskuterar här.
Mot bakgrund av detta, och även om våra förslag
går åt olika håll, börjar det kanske närma sig en tid-
punkt när det åter är dags att se över målen.
Jag ska inte närmare gå in på våra förslag, som jag
presenterade noggrant i förra årets tal - det berömda
- men det jag tog upp då gäller fortfarande.
Slutligen, fru talman, vill jag när det gäller idrot-
ten och folkrörelserna säga att vi alla är överens om
att folkrörelserna har stor betydelse i samhället. Se-
dan kan man alltid diskutera nivåer och inriktningar.
Vi i Folkpartiet vill i denna motion ha ett ökat anslag
till idrotten, och vi vill att en del av det ökade ansla-
get ska användas till dopningsbekämpning.
Vi har i höst tyvärr fått ytterligare ett antal fall
inom svensk idrott som understryker vikten av denna
verksamhet. Jag vet att svensk idrotts ledning både är
ledsen och bekymrad över det som händer. Trots
ivriga insatser händer detta. Vår uppfattning är att
man behöver ytterligare stöd i sin kamp.
Det finns ytterligare ett antal punkter i vårt bud-
getförslag där vi har andra uppfattningar än majori-
teten, men jag avstår från att precisera mig. Jag hän-
visar till det särskilda yttrandet.
Sammanfattningsvis vill jag, liksom Ana Maria
Narti, yrka bifall till reservationerna 1 och 12. Jag
står givetvis bakom övriga reservationer från Folk-
partiet, men avstår från att yrka bifall till dem.

Anf. 82 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ska ta upp frågan om Göte-
borgsoperan en gång till. Jag markerade mycket tyd-
lig i mitt anförande vad det innebär ur utskottets syn-
punkt. Sedan uttryckte jag min personliga synpunkt
och sade att jag inte har någonting emot det om Kul-
turrådet finner det möjligt inom ramen för det kraftigt
höjda anslaget för regionala satsningar.
Jag står självklart för varje ord som jag har sagt i
dessa sammanhang och för vad som har skrivits i
olika tidningar. Jag tycker också att det har fullföljts
på ett bra sätt. Möjligen kan man beklaga att det inte
var med i budgetpropositionen.
Jag tar ansvar för Socialdemokraternas agerande i
kulturutskottet. Ur den synpunkten tycker jag att vi
har agerat riktigt och följt den linje som vi har haft i
denna fråga.

Anf. 83 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag har inte så mycket att säga om det
mer än att Åke Gustavsson och jag har haft ett me-
ningsutbyte i artiklar i Göteborgs-Posten. Jag försökte
svara på Åke Gustavssons sista artikel, men jag fick
inte in svaret. Jag tog där upp att jag tycker att det
han gjort är väldigt bra, och jag gav honom beröm. Vi
utbyter någon form av beröm.
Det är bra om även Åke Gustavsson, som ansvarig
för socialdemokratisk politik i utskottet, har närmare
kontakt med departementet, så att han inte behöver
skriva så många motioner.

Anf. 84 ANNIKA NILSSON (s):
Fru talman! Det område som jag ska beröra i mitt
anförande är museiområdet. Jag vill börja med att
säga så här: Ju mer jag sysslar med museifrågor,
desto mer fascinerad blir jag av den unika och rika
verksamhet som finns på museerna runtom i vårt
land. Det är just så att vi har museiverksamhet i alla
delar av vårt land. Det finns centrala, regionala och
kommunala museer, som kompletteras av bl.a. hem-
bygds- och arbetslivsmuseer. Många människor är
djupt engagerade i just sitt museum. Det visar sig
både genom att människor själva driver verksamheten
och genom att så många vänföreningar är knutna till
museerna.
Museerna är vårt gemensamma minne. Deras
uppgift är bl.a. att samla in, bevara och levandegöra
föremål och andra vittnesbörd. De hjälper oss att
förstå det samhälle vi lever i i dag med utgångspunkt
i vår historia. Därför är det viktigt att det i museernas
verksamhet även finns koppling till det dagsaktuella
och till den värld vi lever i just nu.
Att man kan göra denna koppling från dåtid till
nutid är museernas styrka, men det är också viktigt att
våga provocera och våga ställa problem på sin spets.
Det är min vision att museerna ska vara en plats för
kunskap och kompetens, men också för debatt och
diskussion.
Våra museer står inför både problem och utma-
ningar. Vi vet att många av våra centrala museers
ekonomiska situation varit ansträngd. Orsakerna till
detta är många, men vi gör nu i budgeten en rejäl
satsning. Flera av museerna får tillskott, och vi satsar
även 17 miljoner kronor på de regionala museerna.
Detta kommer att innebära att utvecklingsarbetet
stärks och att museerna får möjlighet att arbeta med
viktiga framtidsfrågor. Ett sådant projekt är det försök
som Historiska museet gör med fri entré. Museet har
redan vid två tillfällen haft försök med fri entré, och
man har kunnat se att fler personer och framför allt
personer som annars inte brukar komma till museet
har kommit. Nu får de möjlighet att göra fler försök.
I betänkandet gör riksdagen ett tillkännagivande
angående Naturhistoriska riksmuseet. Jag vill börja
med att säga att jag delar den oro beträffande främst
föremålens säkerhet som kommit till uttryck både i
motioner och i diskussionerna i utskottet. Det gäller
även den arbetsmiljö som råder i delar av museets
lokaler.
I en skrivelse från Naturhistoriska riksmuseet till
Kulturdepartementet framhölls behovet av nya maga-
sinslokaler. Museet och Fastighetsverket har gjort en
förstudie av behovet av och möjligheterna att anlägga
ett bergrumsmagasin i anslutning till museet.
I budbetpropositionen framgår att regeringen av-
ser att göra en översyn av Naturhistoriska riksmuseets
magasinbehov. Det skjuts även till extra resurser för
att man ska kunna åstadkomma en förbättrad förva-
ring.
Både jag och utskottet välkomnar översynen och
förutsätter att den görs i nära samarbete med museet.
Det är viktigt att man prövar olika förslag till utform-
ning och lokalisering av framtida magasin med ut-
gångspunkt i det förslag som museet och Fastighets-
verket har arbetat fram.
För mig är det viktigt att vi får en lösning som är
långsiktig. Vi i utskottet är överens om att låta rege-
ringen komma tillbaka till riksdagen under inneva-
rande riksmöte med en redovisning av översynen och
förslag till åtgärder. Jag tycker att det är glädjande att
vi är eniga i utskottet i denna fråga.
En fråga som till viss del hör samman med den ti-
digare är frågan om säkerheten på våra museer. Kul-
turrådet har skrivit en rapport där man föreslår en
strategi för museisäkerhet, vilken presenterades för
någon vecka sedan. Vi utgår ifrån att regeringen nu
vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att säkra
våra unika samlingar på museerna.
Fru talman! I budgeten presenterades en satsning
på de regionala museerna. Anslaget ökas med 17
miljoner kronor. Våra länsmuseer spelar en viktig roll
i det regionala kulturarbetet, både när det gäller kul-
turmiljövården och när det handlar om att utveckla
museipedagogiken. Förra året satsades det resurser
för att man just skulle utveckla denna verksamhet. Vi
vet att många inte söker sig till kultur. Undersökning-
ar av LO visade att LO-medlemmar är minst aktiva
medan SACO-medlemmar är mest aktiva. Detta gäl-
ler även deras barn. Ska vi bryta denna utveckling är
det viktigt att vi får nya grupper att söka sig till mu-
seerna. Då spelar museipedagogiken en nyckelroll.
Med de satsningar som gjordes förra året och i årets
budget ger vi reella möjligheter för de regionala mu-
seerna att utveckla sin verksamhet, en verksamhet
som finns i hela landet.
Fru talman! Sedan jag kom in i riksdagen har jag
varje år debatterat om Arbetets museum i Norrkö-
ping. Moderaterna väljer att varje år i sin budgetmo-
tion föreslå en borttagning av stödet till detta muse-
um. Arbetets museum har en unik verksamhet och
jobbar på ett förändrat sätt inom museisektorn. Det
tycker både jag och utskottet är viktigt. Därför kan
jag inte mer än beklaga att moderaterna år efter år
väljer att blunda för denna verksamhet.
Avslutningsvis vill jag säga att jag, när jag besö-
ker våra museer, blir både imponerad och stolt, impo-
nerad av all den kompetens som finns och stolt över
den fantastiska verksamhet som bedrivs. Själv vet jag
att jag, när jag stiger innanför dörrarna, kommer att
möta människor, händelser och upplevelser som jag
tidigare inte mött. Jag kommer att berika mitt liv och
öka min egen kunskap. Jag lär mig nya saker, får se
skeenden med andra ögon. Jag växer som människa,
och det vill jag att fler ska göra. Därför är det viktigt
att öppna dörrarna för fler människor och vidga ut-
vecklingsarbetet.
Därmed vill jag yrka bifall till förslaget i betän-
kandet.

Anf. 85 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag håller med Annika Nilsson om att
det är väldigt bra när museerna inför fria entréer. Det
gynnar framför allt skolorna, som har dålig ekonomi.
De kan gå dit och ha studier osv. Så det tycker jag är
oerhört bra.
I dag har vi pratat väldigt lite om museer med na-
tionellt ansvar. Det kanske beror på att det gamla
försvinner och att vi står inför det nya. Då undrar jag
om Annika Nilsson, om socialdemokraterna sitter
kvar i maktens korridorer efter valet 2002, kommer
att verka för att vi kommer att få fler och nya natio-
nella uppdrag. Annika Nilsson gjorde i fjol vissa
antydningar om att det fanns goda möjligheter. Jag
vill bara kolla upp hur läget är.
Det är också bra med de miljoner som har kommit
till länsmuseerna i år. De hjälper, men de löser knap-
past problemen helt och hållet. Därför undrar jag om
Annika Nilsson är redo att ställa upp på att man gör
en ordentlig översyn av vilka problem som verkligen
finns i länsmuseerna i dag.

Anf. 86 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller de nationella uppdra-
gen står vi inför en omprövning inför nästa år. Jag vill
inte här och nu låsa fast mig vid att det ska bli fler
eller att vi ska ha några nya områden. Jag tycker att
nationella uppdrag ska vara exklusiva. Jag tycker att
de ska stimulera till ett utvecklingsarbete. För mig är
det viktigt. Därför vill jag inte i dagsläget låsa mig
fast vid hur de ska se ut inför nästa år.
När det gäller länsmuseerna finns det naturligtvis
behov av ännu mer resurser - det finns det inom näs-
tan alla kultursektorer. Jag tror att de pengar som vi
har tillfört förra året och i år leder till ett utvecklings-
arbete. Jag förutsätter att man både i Länsmuseernas
samarbetsråd och i Kulturrådet arbetar med hur man
ska kunna utveckla verksamheten ytterligare. Jag är
inte beredd att säga att vi här ska ta det initiativet.

Anf. 87 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag tror att alla som söker för att få
nationella uppdrag anser sig vara exklusiva och är
nog också det, de som finns nu och de som vi funde-
rar på för framtiden.
Jag skulle vilja utveckla en fråga till när det gäller
museerna och samarbete, som jag tycker är väldigt
bra. Det skulle vara intressant att höra Annika Nils-
sons funderingar kring om vi kan få till ett filmarkiv,
förhoppningsvis i Grängesberg. Hur ser Annika Nils-
son på att man då ska vidareutveckla det så att man
har ett gott samarbete med bibliotek och museer?

Anf. 88 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att man
samarbetar mellan de olika sektorerna. Det är klart att
det finns behov. Jag kan på rak arm börja leta i min-
net. Jag tror att vi har gett ett tillkännagivande när det
gäller samarbetet mellan arkiv, bibliotek och museer.
Jag är inte beredd - och det har vi inte varit - att
här och nu ta ställning till om det ska bli ett nationellt
filmarkiv och om det i så fall ska ligga i Grängesberg.
Däremot kan jag säga att jag tror att de här tre insti-
tutionerna har möjlighet att berika verksamheten. Det
tycker jag borde utvecklas ännu mer. Jag vet också att
man jobbar väldigt intensivt med det mellan de olika
organisationerna.

Anf. 89 DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Jag hade också tänkt fråga lite grann
om ABM-samarbetet, men det har ju Annika Nilsson
nu tagit upp.
Vi är mitt uppe i en debatt om budgetpropositio-
nen. Jag har stor respekt för att Annika Nilsson inte
talade om ungdomsfrågorna i sitt inlägg, men jag har
ändå en fråga på det området. Jag tror att Annika
också hörde min fråga. Den gäller ungdomsorganisa-
tioner. Jag vill passa på att fråga lite grann, eftersom
jag vet att Annika Nilsson är sakkunnig på det områ-
det.
Vi har i dagens betänkande tre reservationer från
tre partier när det gäller generationsövergripande
ungdomsorganisationer. Kritik framförs just på det
här området. Det skulle vara intressant att höra vad
Annika Nilsson har för tankar och synpunkter kring
det. Kan regeringen och också Ungdomsstyrelsen få
dra slutsatser av detta i det kommande arbetet? Det
finns ju ändå tid fram till 2003 för att titta en vända
till på statsbidragen till ungdomsorganisationer.

Anf. 90 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag valde medvetet att enbart prata
om museer. Det var det som jag hade tänkt göra från
början, men jag svarar så gärna även på ungdomsfrå-
gor.
När det gäller det nya statsbidraget har det från
vår sida varit viktigt att inte några organisationer som
i dag får bidrag ska stängas ute. Det ska finnas möj-
lighet för dem som har varit inne i systemet att även i
fortsättningen vara en del av systemet. Därför tycker
jag att det är bra att man slår fast att dispensmöjlig-
heten ska finnas kvar.
Jag har också noterat att inga andra partier i den
här riksdagen föreslår att man ska ha ytterligare me-
del på anslaget till nationell och internationell ung-
domsverksamhet. Däremot är det enbart moderaterna
som föreslår en kraftig neddragning.
Jag har alltså ställt mig lite tveksam till att man
ska öppna bidraget för ytterligare nya organisationer.
Däremot har regeringen avsatt två miljoner kronor av
Allmänna arvsfondens pengar till generationsövergri-
pande verksamhet.
Vi får väl se vad som händer. Jag är inte beredd
att med de resurser som vi har i dag vidga begreppet
för de organisationer som får bidrag, men jag uteslu-
ter inte att man i framtiden gör någonting mer perma-
nent för generationsövergripande verksamhet. Men
det gäller inte i det förslag som ligger i dag, utan då
får man välja att göra det i någon annan form.

Anf. 91 DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Jag tycker på ett sätt att det är lite
synd när man ändå under ett antal år har arbetat just
med ett nytt bidragssystem för ungdomsorganisatio-
nerna. Vi har ju diskuterat det ett antal gånger här i
riksdagen, både i utskottet och här i kammaren.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att staten ska
vara stödjande, inte styrande. Det tycker jag kanske
att man är till viss del när man går in här. De genera-
tionsövergripande ungdomsorganisationerna - de är
inte så väldigt många, utan vi kan greppa dem - ham-
nar liksom lite vid sidan om. De får möjlighet till en
dispens, som det heter. Men när jag läser det får jag
känslan av att de är lite vid sidan om men att de ändå
ska finnas med på något sätt.
Skulle det ändå inte vara möjligt att få in också
dessa organisationer, som ofta har ett mycket omfat-
tande barn- och ungdomsarbete men som själva har
valt en annan form än vad Ungdomsstyrelsen nu har
kommit fram till, i det ordinarie regelsystemet så att
man kommer bort från den här dispensdelen i regler-
na?

Anf. 92 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Problemet är var vi drar gränsen när
det handlar om generationsövergripande verksamhet.
Om vi drar gränsen som i budgetpropositionen, att det
är de organisationer som har varit inne i systemet som
också i fortsättningen ska få söka dispens, har man en
avgränsning, och då är de naturligtvis också lätta att
överblicka. Men om vi allmänt ska öppna vårt stöd
till nationell och internationell ungdomsverksamhet
till att handla om all generationsövergripande verk-
samhet finns det faktiskt ett problem med var man
drar gränsen. Därför har det varit viktigt för mig att
inte öppna det här och släppa in annan verksamhet än
vad som var tänkt från början.
Vi får väl se vad som händer. Nu har regeringen
avsatt två miljoner av Arvsfondens pengar, och jag
hoppas att det faktiskt kan stimulera ett nyskapande
på det generationsövergripande området. Men jag är
inte beredd att öppna systemet för all form av gene-
rationsövergripande verksamhet.

Anf. 93 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Svenska museiföreningens ordföran-
de stod här och talade, som sig bör, väldigt varmt för
museer, om hur man växer som människa när man
går in i ett museum - det är tur att det inte gäller
fysiskt, för då skulle jag aldrig våga gå in i museer
mer. Men så undrade jag: När kommer angreppet på
moderaterna? Varje socialdemokrat med självaktning
måste självfallet ha en liten sådan med. Och så kom
den, i samband med detta med Arbetets museum.
Vi har ju en gång kunnat slå fast att det var ett un-
dantag att Arbetets museum fick ett anslag. Vi har
tidigare varit överens om att de som startar en verk-
samhet också ska vara beredda att svara för dess
fortsatta överlevnad, i synnerhet om det redan finns
sådan verksamhet på andra museer och i andra ut-
ställningssammanhang som ett sådant museum pre-
senterar. Och så är det ju faktiskt med Arbetets muse-
um.
Varje år dyker det upp ansökningar från andra
museer och andra samlingar. Jag kommer ihåg när
TAM, Tjänstemannarörelsens arkiv och museum, fick
nej av samma skäl. Då kan man fråga sig: Varför gör
vi det här undantaget?
Nu är vi konsekventa och säger nej därför att vi
håller på den här linjen. Man inte kan inte undandra
sig misstanken att detta beror på att en del av dem
som startade det här museet står Annika Nilssons
parti väldigt nära. Det är alltså det jag misstänker är
fallet. Men vore vi konsekventa skulle även Annika
Nilsson säga nej till det här anslaget, på samma sätt
som vi har sagt nej till många andra museer som har
dykt upp och bett att få statligt bidrag.

Anf. 94 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! När det handlar om Arbetets museum
tyckte jag ändå att jag var lite mildare i tonen än vad
jag varit de tidigare åren. Jag bara beklagade detta.
Vi har uppfattningen att Arbetets museum har en
unik verksamhet, en speciell verksamhet som inte
finns på andra museer och därför är en statlig och en
nationell angelägenhet. Det är vår uppfattning; den
står vi fast vid och har så gjort under alla år.
Under de år som har gått sedan museet fick sitt
statliga stöd tycker jag också att man har visat på den
här unika verksamheten. Det är synd att inte modera-
terna är villiga att se den verksamheten.

Anf. 95 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Det är faktiskt det som många av oss
har gjort. Jag har varit där många gånger, och jag har
ännu inte sett det där speciellt unika. Jag kan lika
gärna åka till textilmuseet i Rydal, som har haft sam-
ma typ av utställningar som man haft på Arbetets
museum.
Jag har också rest runt i landet under de tolv år jag
satt inte ordförande men väl i Svenska museiföre-
ningens styrelse och har sett de flesta av dessa musei-
samlingar, både de som tillhör organisationen och de
som är utanför. Jag tycker inte att det man gör är så
förfärligt unikt. Det görs på många andra museer.
Då skulle jag vilja veta: Vad är det, Annika Nils-
son, som är så unikt med detta museum, bortsett från
att det startats av de lokala fackföreningarna? Det är
förresten inte heller unikt, för det finns också på and-
ra orter.

Anf. 96 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Man kan konstatera att vi gör olika
bedömningar. Jag har också varit runt och besökt
massor av museer och verksamheter, och det drivs
bra och fantastisk verksamhet på praktiskt taget alla
museer runtom i vårt land. Men det gäller från statens
sida att se: Är det något museum som jobbar på ett
annat sätt och kanske ser sin verksamhet på ett annat
sätt än vad som gjorts tidigare? Det har varit vår upp-
fattning att Arbetets museum gjort just detta. Man har
jobbat gentemot organisationer, människor och ut-
ställare på ett annat sätt än vad andra museer har
gjort. Det var det som gjorde att man startade, och det
är det som gör att vi tycker att museet är speciellt och
därigenom ska ha statligt stöd.
Men det är bara att konstatera: Jag och Lennart
Fridén gör helt skilda bedömningar av den verksam-
heten.

Anf. 97 JAN BACKMAN (m):
Fru talman! Jag kommer i detta anförande att
komplettera den bild som Lennart Fridén och Anne-
Katrine Dunker redan har gett av det moderata bud-
getalternativet och några av de politiska ställningsta-
ganden som ligger bakom våra siffror. Jag kommer
att koncentrera mig till tre områden.
För det första gäller det kulturmiljö. Här vill jag
uttrycka vår förvåning - som det heter numera, sedan
Annika Nilsson har anlagt en vänlig ton - över att
utskottsmajoriteten har plockat bort 10 miljoner kro-
nor från anslaget Bidrag till kulturmiljövård. Utan att
göra det till en vana kan jag meddela att vi på denna
punkt delar regeringens bedömning.
I budgetpropositionen står det: "Genom anslaget
ges kulturmiljövården möjlighet att som kraftfull
aktör och tillsammans med andra aktörer inom och
utom kulturmiljösektorn, åstadkomma stor kultur-
miljönytta med goda effekter." Där står också:
"Kulturmiljöområdets bidragsgivning har inneburit
att andra parter ofta bidrar med ekonomiska medel
såsom arbetsmarknadsmedel, regionalekonomiska
medel, EU-medel samt medel från andra centrala
myndigheter, kommuner, markägare m.fl."
Det är sådana anslag som vi moderater tycker ska
prägla budgeten i större utsträckning, dvs. pengar
som lockar fram andra pengar. Ett exempel på det är
den kulturfond som Lennart Fridén tidigare beskrev
som ett exempel på vår politik.
Fru talman! För det andra vill jag också beröra
detta med museer och utställningar. På det området
har vi några reservationer som jag inte avser att yrka
bifall till men ändå kort vill beröra.
Först gäller det brandskyddet i museer och kultur-
historiskt värdefulla byggnader. När nu Kulturrådets
strategi för förbättrad säkerhet vid museerna har fär-
digställts är det utomordentligt viktigt att regeringen
har beredskap att fatta de nödvändiga besluten för att
de föreslagna åtgärderna ska kunna genomföras. Det
är troligt att även en fastighetsägare som Fastighets-
verket kommer att bli inblandad. Förhoppningsvis
kan man då svara upp mot behovet av relevanta åt-
gärder.
Museistrukturen har länge varit ett av oss mode-
rater omhuldat område. Ända sedan Museiutredning-
en lade fram sina förslag har vi efterlyst åtgärder från
regeringen. I nuvarande virrvarr av centrala museer,
ansvarsmuseer, museer med nationella uppdrag eller
med nätverksansvar, museimyndigheter, myndig-
hetsmuseer och stiftelsemuseer behöver det göras nya
markeringar.
En del i detta måste vara att myndigheten Riksan-
tikvarieämbetet renodlas och frigörs från den verk-
samhet man bedriver t.ex. inom den arkeologiska
uppdragsverksamheten. Riksdagens revisorer nyligen
framlagda förslag Det nya Lantmäteriet
(2001/02:RR10) skulle kunna tjäna som en utmärkt
inspirationskälla även på det här området. Risken för
att det uppstår dubbelkommando mellan Riksantikva-
rieämbetet och Kulturrådet måste också uppmärk-
sammas av kulturministern. Att som regeringen anse
att strukturproblemen löses genom magasinssamord-
ning innebär bara att de verkliga problemen kvarstår
och fortfarande väntar på sin lösning.
När det gäller den arkeologiska uppdragsverk-
samheten, fru talman, har kulturministern i ett svar på
en skriftlig fråga den 21 november meddelat att rege-
ringen avser att komma med en första redovisning av
sin analys och översyn i 2002 års vårproposition. Det
finns uppenbara risker för att den långsamma hand-
läggningen innebär att de alternativa lösningar som
ännu i dag finns tillgängliga under tiden hinner upp-
höra att existera. Möjligen kan man misstänka att
detta varit kulturministerns avsikt hela tiden.
Jag vill bara till protokollet ta den text från s. 92 i
betänkandet som Lennart Fridén åberopade när det
gällde Arbetets museum. Där står ordagrant:
"Utskottet hänvisar än en gång till att - när initiativ
tas till nya museer - det är initiativtagarnas ansvar att
investeringar och drift kan finansieras." Det borde väl
en gång i världen också ha gällt initiativtagarna LO,
TCO och KF. Man kanske kunde vända sig till Stif-
telsen Framtidens kultur och söka bidrag för sin ny-
skapande verksamhet.
För det tredje några ord om folkbildningen. Ja, vi
har i vårt budgetförslag 1,2 miljarder lägre anslag till
folkbildningen än utskottsmajoriteten. Av dem över-
förs 900 miljoner till utgiftsområde 16. Det motiverar
vi med att vi anser att folkhögskolorna i sin verksam-
het alltmer kommit att närma sig annan vuxenutbild-
ning. Man har vissa yrkesförberedande utbildningar,
till fritidspedagoger och annat. Man har studieme-
delsberättigade kurser osv. Anknytningen till den fria
och frivilliga folkbildningen har därigenom minskat.
Kvar på det här anslaget finns då enligt vårt för-
slag 1 322 000 000 kr som ska fördelas bland studie-
förbunden. Det är ungefär samma storleksordning
som i Folkbildningsrådets preliminära statsbidrags-
fördelning för 2002, i synnerhet om vi räknar med att
studieförbunden t.ex. kan få en rimlig andel av den
kommunala vuxenutbildningen som uppdragsutbild-
ning.
Det nya i vår politik för folkbildningen är att vi
vill ge Gerd Engman, som av regeringen utsetts att
utvärdera folkbildningen, ytterligare ett uppdrag,
nämligen att se efter vilka samordningsvinster man
kan uppnå genom att samordna folkbildning och
amatörkultur. Vi vet redan att många körer, orkestrar
och amatörteatergrupper samarbetar med studieför-
bunden. Vi vet också att många kulturaktiviteter ge-
nomförs med ett studieförbund som arrangör. Vi
anser att en fördjupad genomlysning av dessa sam-
band skulle kunna leda fram till att vi, liksom Dan-
mark har gjort i Dansk Folkeoplysnings Samråd,
kunde samla studieförbund och amatörorganisationer
under en hatt. Inte minst kommuner och landsting
skulle nog som bidragsgivare få hjälp av en gemen-
sam handläggning. Jag har uppfattat att kulturminis-
tern också ser fördelar med att amatörkulturen knyts
närmare Kulturdepartementet.
Fru talman! Jag har inga ytterligare yrkanden ut-
över dem som Lennart Fridén redan har framställt.

Anf. 98 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns inte mycket mer att gräla
om när det gäller folkbildningen. Jag bara konstaterar
att det är en kraftig nedskärning som moderaterna vill
göra. Det är följdriktigt. Så här har man gjort år efter
år. Jag tycker att det är viktigt att alla är medvetna om
att det är en negativ attityd man intar till såväl folk-
högskolor som studieförbund.
När det gäller folkhögskolorna hänvisar Jan
Backman till att de har kommit att närma sig komvux
alltmer. Det är inte helt korrekt. Det är faktiskt på det
sättet att de folkrörelsedrivna folkhögskolorna i allt
högre grad sysslar med sin kärna, nämligen det som
deras ägare är intresserad av. De bygger alltså på den
mer idémässiga övertygelsen.
Det är dessutom fler folkhögskolor som har kom-
mit in i systemet. Det innebär att när man har ett
redan ansträngt anslag med fler folkhögskolor vill
moderaterna också skära där. Det tycker jag ärligt
talat är en direkt negativ attityd till hela folkbildning-
en. Men det får stå för moderaterna.

Anf. 99 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Det tillförs samma belopp på utbild-
ningsområdets utgiftsområde 16 som vi nu drar bort
från utgiftsområde 17, nämligen 900 miljoner. Det är
vad grundanslaget till folkhögskolorna kostar i dag i
bidrag från staten.
Det är vår tanke att bedömningen av folkhögsko-
lornas bidragsbehov ska kunna göras gemensamt med
annan vuxenutbildning i kommunal regi eller i andras
regi. Då menar vi att de hör bättre hemma under ut-
bildningsutskottet. Det är för övrigt så att de redan
finns på Utbildningsdepartementet.

Anf. 100 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag bara konstaterar att ni av de 1,2
miljarderna vill flytta över 900 miljoner kronor. Res-
terande 300 miljoner vill ni dra bort.

Anf. 101 JAN BACKMAN (m) replik:
Fru talman! Det är en besparing på studieförbun-
den. Den rör inte på något sätt folkhögskolorna.

Anf. 102 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! När en teater läggs ned är det en för-
lust för Sverige. När danskonsten fortfarande inte
tillåts utvecklas och expandera är det ett tydligt teck-
en på fattigdom, en ynkedom, men också ett bevis på
bristande struktur och helhet i den nationella kultur-
politiken.
Fru talman! Jag ska lyfta fram scenkonsten, tea-
ter- och dansfrågor för Vänsterpartiets räkning. Det är
det mitt anförande kommer att handla om. I övrigt vill
jag instämma i Charlotta Bjälkebrings och Peter Pe-
dersens anföranden.
Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet i för-
handlingarna om kulturbudgeten hade prioriterat den
fria scenkonsten högst. Vi har vetskapen om de fria
dans- och teatergruppernas behov, den underfinansie-
rade verksamheten och de urusla villkoren för de
anställda. Vi har länge arbetat för att nå en lösning.
När vi i Vänsterpartiet under tidigare debatter lyfte
fram problematiken för de fria teater- och dansgrup-
perna var det ur de uppgifter vi själva inhämtade från
verkligheten, från de scengolv där brinnande scen-
konstnärer arbetar i sitt anletes svett och på sin egen
bekostnad. Under lång tid har de subventionerat den
scenkonst som vi alla i Sverige har kunnat uppleva.
Det är ett mer sofistikerat sätt att säga det på, men
vad det handlar om är att vi som ansvariga för den
nationella kulturpolitiken utnyttjat den kreativa ska-
parkraft som konstnärer alltid presterar, oavsett om de
får leva på brödsmulor eller dyrbara gräddbakelser.
Fru talman! Inte förrän efter Ylva Gisléns rapport
om situationen vid de fria teatergrupperna, som gjor-
des på uppdrag av Kulturrådet, tydliggjordes att be-
hovet var akut och mycket större än vad de senaste
årens budgetpropositioner har visat.
Och vad är det då rapporten visar? Jo, att det i
runda tal fattas närmare 70 miljoner kronor hos de
fria teater- och dansgrupperna.
Vad är det då vi har gjort? Jo, till slut blev det 20
miljoner kronor efter budgetförhandlingarna. Efter
Kulturrådets beslut i förra veckan fördelas de nu med
drygt 14,5 miljoner till teatergrupperna och 4 miljo-
ner till dansgrupperna och koreograferna. Det fattas
alltså fortfarande närmare 50 miljoner kronor för att
nå en acceptabel miniminivå och i verkligheten värna
mångfalden och yttrandefriheten.
Från Vänsterpartiets sida, fru talman, ser vi det
som en skuld till de fria teater- och dansgrupperna.
Har staten en skuld ska den också betalas. Vi ser
alltså, i likhet med det kulturministern sade tidigare,
de 20 miljoner kronorna som en första insats för att
under kommande mandatperiod komma tillbaka och
lösa detta ekonomiska gissel. Vi i riksdagen måste
faktiskt ta ansvar för att täcka underfinansieringen.
Något som direkt urholkar hela frigruppsanslaget
och som även tidigare nämnts är att det saknar en
automatisk kostnadsuppräkning, en s.k. pris- och
löneomräkning. Detta skulle man kunna säga också är
grunden till de problem som grupperna står inför då
anslaget till de enskilda grupperna i praktiken mins-
kat från år till år då kostnadsökningarna inte kompen-
serats.
Liknande problem finns ju även inom institutio-
nerna, då kompensationen för löneökningar knappt
täcker en tredjedel av de reella kostnaderna. Alltså
urholkas hela anslaget även där.
Fru talman! Jag skulle önska att anslaget till teater
och dans kunde ha samma kostnadsutveckling som
våra riksdagsledamotsarvoden.
Ett stort problem med anslaget är att det byggs
upp ett stort hål för uteblivna pensionsinbetalningar.
Tyvärr kunde inte kulturministern svara på Charlotta
Bjälkebrings fråga om detta tidigare. Men det är po-
sitivt att man har tillsatt en utredning från regeringens
sida som ska se på just konstnärers socialförsäkringar.
Men här menar vi att de retroaktiva pensionskostna-
derna måste ligga på staten och inte på de enskilda
grupperna. Grupperna ska självfallet ta sitt ansvar
från det att deras anslag höjs, men ett retroaktivt an-
svar är orimligt.
Fru talman! Jag vill även ta upp de konsekvenser
som nu gjort sig gällande och som vi tidigare varnat
för. Det handlar givetvis om fördelningen av pengar-
na. Flera andra ledamöter har lyft upp den frågan i
kammaren. Vi ser i grunden positivt på den analys
som Kulturrådet presenterade under budgetbered-
ningen. Det behövs en tydligare relation mellan be-
viljat bidrag och planerad verksamhet. Den hittills
rådande synen har varit den rakt motsatta, då grupper
tvingats genomföra projekt med kanske en femtedel
av den faktiska kostnaden.
Tala om att bli utnyttjad eller både nyttja och ut-
nyttja! Problemet nu är att Kulturrådet bestämt sig för
att gå hårt fram utan att egentligen föra en dialog med
dem som drabbas och i synnerhet genomföra föränd-
ringen innan full kostnadstäckning existerar. Det
fattas fortfarande 50 miljoner kronor. Men samma
krav som skulle ställas med dessa 50 miljoner kronor
i fickan ställs redan nu.
Det ser vi i Vänsterpartiet som orimligt. Givetvis
måste man börja fylla på de tomma och gapande
fickorna för att äntligen påbörja saneringen av de usla
ekonomiska och arbetsrättsliga villkoren. Men det ska
inte ske genom att hota mångfalden och ytterst ytt-
randefriheten.
Så här uttryckte sig Ingegärd Waaranperä i en
analys i DN i onsdags, som tar upp samma sak som vi
tidigare varnat för: "Att dra in eller frysa stödet till en
döende grupp kan vara en välgärning, att göra det till
en grupp som står i sin kreativa blomning är ett ingri-
pande som i vissa fall kan liknas vid censur och ned-
läggningsbeslut. Därför är det viktigt att bidragspoli-
tiken är känslig och avlyssnande: den ska i görligaste
mån bekräfta en utveckling som redan har skett - inte
styra den."
Kulturrådet måste alltså se till helheten där de
grupper som fått sina anslag sänkta kommer att ham-
na i en ännu mer problematisk och ohållbar situation
än de redan befinner sig i. I synnerhet är detta inte
tillfredsställande för Vänsterpartiet som har värnat
detta och varit mest pådrivande i frågan om det ökan-
de anslaget till de fria grupperna. Kulturrådet måste
även här ta ansvar för de grupper som får sänkta an-
slag eller inga anslag alls. Det går inte, och är inte
möjligt, att bara låta dem hamna i kylan.
Fru talman! Det är en förlust för Sverige när en
teater tvingas lägga ned verksamheten. Det är som att
Sverige dör en smula.
Jag kommer osökt in på Finska teatern. Det gör
jag inte för att den är död, utan för att det bl.a. hand-
lar om de nationella minoriteterna. Som bekant har
Riksteatern haft uppdraget att ansvara för Finska
teatern. Det är ett uppdrag som i praktiken går ut vid
årsskiftet då ensembelns kontrakt går ut. I betänkan-
det föreslår kulturutskottets majoritet att ansvaret ska
flyttas över till Kulturrådet, som nu också får ett stör-
re ansvar för att stödja de nationella minoriteternas
språk och kultur.
Det handlar då inte om att Kulturrådet plötsligt
ska börja spela teater på finska utan om att finna
lösningar på hur den fortsatta verksamheten för finsk-
språkig teater ska bedrivas. Rent budgettekniskt in-
ryms den finskspråkiga teatern i kontot för de natio-
nella minoriteterna. Men detta, fru talman, får inte
innebära några inskränkningar för de övriga verk-
samheterna som t.ex. Tornedalsteaterns. Det nämnde
även Åke Gustavsson tidigare. Vi kommer att följa
utvecklingen på detta område och ser fram emot en
lösning som tar till vara de nationella minoriteternas
intressen så att de inte inskränks.
Här blev jag lite frågande när kulturministern tidi-
gare svarade på frågan om just den finskspråkiga
teatern. Om man nu ska lita på det kulturministern
sade - regeringen föreslog anslagsminskning i bud-
getpropositionen - innebär det att det finns pengar
som följer den finskspråkiga teatern när nu ansvaret
flyttas över till Kulturrådet. Om det är på det viset är
det självfallet väldigt positivt. Då skulle inte den
finskspråkiga teatern behöva hamna under anslags-
posten som rymmer de nationella minoriteterna. Vi
får väl hoppas att så är fallet. Kanske får vi ett svar
längre fram. Ministern är inte här nu, ser jag.
Vad gäller Tornedalsteatern specifikt har vi en re-
servation som lyfter upp Tornedalsteaterns utveckling
med en målsättning på en utveckling till nationalscen.
Fru talman! Scenkonstområdet är ett viktigt och
livsnödvändigt konstnärligt uttryck. Det är också ett
område med stort omfång, mångfald och med varie-
rande organisation. Vänsterpartiet har valt att tydligt
prioritera den fria scenkonsten i budgeten. Men det
betyder inte att den övriga scenkonsten med våra
nationalscener, de regionala och lokala scenkonstin-
stitutionerna är bortglömda. Tvärtom! Det finns ett
stort behov inom hela scenkonstområdet. Precis som
de fria grupperna har anslaget för institutionerna i
viss mån urholkats när den reella kostnadsutveckling-
en inte har kompenserats. Därför föreslås också i
budgetpropositionen att anslaget ska öka med 20
miljoner kronor, vilket vi ser som väldigt bra.
Fru talman! Till skillnad från Moderaterna och
Folkpartiet vill inte Vänsterpartiet lägga ned Rikste-
atern, eller som Folkpartiet föreslår lägga ned stora
delar av Riksteaterns verksamhet. Vänsterpartiet ser
Riksteaterns verksamhet som ytterst viktig. Därför
tillförs Riksteatern 1 miljon kronor samtidigt som den
finskspråkiga teatern inte längre kommer att ligga
under Riksteatern, där den tidigare har kostat 2 miljo-
ner kronor. Riksteatern är således en omistlig konst-
närlig upplevelsefaktor med ansvar för hela Sverige.
Fru talman! Det trängda ekonomiska läget på
Operan får på inga villkor gå ut över Operabaletten.
Därför får Operan ett tillskott på 6,5 miljoner. Men
dansen är så mycket mer än Operabaletten. Det är
bl.a. verksamheterna vid Dansens Hus, som för övrigt
just nu bjuder på ett fyrverkeri av italiensk dans,
vilket jag varmt vill rekommendera och hoppas att
ingen missar. Det är också de få regionala dansinsti-
tutionerna Göteborgsoperans balett, Skånes danstea-
ter och Norrdans. Det är de fria dansgrupperna och
koreograferna.
Vi vill alltså slå ett slag för dansen, ja faktiskt
många slag för dansen. Dansen är fortfarande ett
konstområde som har mycket sämre villkor än t.ex.
teatern. Det är viktigt att vi får en tydlig danspolitik
som ger dansen möjligheter till utveckling. Ett ypper-
ligt sådant initiativ borde t.ex. vara att dansen utses
som nytt ämnesområde för nationellt uppdrag, vilket
även lyfts upp i reservation 22 som Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna står eniga om.
Vi har i Vänsterpartiet tagit danskonsten på allvar.
Den motion som går till djupet med strukturfrågorna
om dansen kommer inte upp till behandling i detta
betänkande. Jag förmodar att behandlingen kommer
att ske i vår. Då återkommer vi i debatten med våra
konkreta förslag för att lyfta dansen till samma höjder
som en grand jeté av danslegenden Nurejev.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga något om
information till invandrargrupper om kulturbidrags-
systemet. Här har vi en reservation nr 16 som tar upp
att Kulturrådet borde ges i uppdrag att genomföra
informationsinsatser gentemot invandrargrupper om
kulturbidragssystemet.
Här menar vi i Vänsterpartiet att den mångkultur
vi värnar och lyfter i alla sammanhang inte på något
sätt märks i anslagstilldelningen till t.ex. de fria grup-
perna. Kulturbidragen ska alltså tillgängliggöras för
alla. Det är vad förslaget handlar om. Riktigt så är det
tyvärr inte i dag.
Fru talman! Med detta står jag givetvis bakom alla
Vänsterpartiets reservationer med yrkanden och yrkar
bifall till reservationerna 5 och 38. Jag kan också
hjälpa fru talmannen med att påminna om att telefo-
nerna ska vara avstängda i kammaren.

Anf. 103 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Jag vet inte om Tasso var med när vi
justerade betänkandet. Han har ju trots allt varit med
då och då i utskottets arbete. Tasso Stafilidis gör
skillnad på Moderaterna och Folkpartiet och säger att
Moderaterna vill lägga ned Riksteatern. Jag ska läsa
direkt ur vårt särskilda yttrande: "att teatern genom
sina s.k. specialensembler, som Tyst teater och Cull-
bergbaletten, skall kunna erbjuda lokala arrangörer
det som inte regionteatrarna har kapacitet till." Vi har
också sagt att detta skulle kunna vara någonting som
man gör på området musikteater. Det som sades
stämmer inte. Men det passar naturligtvis bra att måla
ut det som att vi vill lägga ned allt.
Jag vill samtidigt passa på att läsa vad som står i
vårt yttrande i betänkandet: "Vi vill också påminna
om att vi i samma motion" där vi tog upp dessa frågor
"har föreslagit att de fria teatergrupperna skall få ett
tillskott, utöver regeringens förslag, med 15 miljoner
kronor per år under en treårsperiod." Vi har varit
ganska ensamma om att år efter år lägga fram detta
förslag som har legat ett bra stycke över vad rege-
ringen har föreslagit. Vänsterpartiet har bl.a. genom
sitt budgetsamarbete med regeringen varit förhindra-
de att lägga fram sådana förslag. Det är till gagn för
våra fria grupper, teatrarna och den verksamhet som
Tasso Stafilidis ägnade sig åt innan han hamnade i
det här sammanhanget.

Anf. 104 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Vi är inte riktigt överens när det gäl-
ler Riksteatern. Jag har läst ert särskilda yttrande. Ni
har samtidigt en ton som i förlängningen går ut på
något helt annat än det som Lennart Fridén lyfter upp
här.
Detsamma gäller egentligen också de fria grup-
perna. Jag och Lennart Fridén har varit överens om
behovet av det ökade anslaget till de fria grupperna.
Det är ingen hemlighet. Men om vi t.ex. under det
förra budgetarbetet skulle ha stött det förslag som var
helt i linje med vår åsikt så skulle det ha inneburit att
vi hade behövt stödja också det övriga moderata bud-
getalternativet på kulturområdet. Och det är där skon
klämmer, Lennart Fridén!
Fru talman! Jag vill påpeka att skillnaderna vad
gäller satsningen på de fria grupperna handlar om att
man inte kan se de fria grupperna som en ensam liten
ö. Institutioner, fria grupper och andra aktörer finns ju
i kulturpolitiken i Sverige och lever i symbios. De
måste leva och utvecklas tillsammans. Det går inte att
satsa pengar på en grupp och sedan säga: Vi drar ned
på det och det området! Det skulle vi i Vänsterpartiet
aldrig gå med på. Där är vi inte överens, men vad
gäller att den faktiska satsningen på de fria grupperna
måste till är vi överens.
Därför vill jag fråga Lennart Fridén om han i lik-
het med oss andra - både kulturministern och de
flesta andra som har diskuterat frågan - är beredd att
lägga de här ytterligare 50 miljonerna på sikt fram-
över för att nå den urholkning av bidragen som har
skett.

Anf. 105 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Fru talman! Ni kan kanske börja med att nå upp
till den nivå som Moderaterna redan har angett i sitt
förslag. Det stödet skulle vi tacksamt ta emot också.
Nu när jag har kommit på att Tasso Stafilidis har
läst fel - och också har kunnat påpeka det för honom
- eftersom han beskyller oss för att vilja lägga ned
allt så försöker han smita undan genom att säga att vi
har en ton i det hela som han tolkar på ett annat sätt.
Låt mig bara konstatera att i det sammanhanget är
Tassos tondöv.

Anf. 106 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag ska inte gå in på tondövheten. I
talarstolen får vi nämligen tyvärr inte sjunga. Annars
hade jag gärna gjort det. Det är jag bra på, Lennart
Fridén!
Den motion som ni moderater har väckt i riksda-
gen säger en sak, och den är tydlig. Den talar tydligt
om vad som ska skäras ned, vad som ska förändras,
hur det ska förändras osv. Jag tycker att den motionen
just talar för att de strukturförändringar som ni vill
göra till viss del innebär Riksteaterns död. Att ni
sedan modifierar och lättar upp det som ni tycker
genom ert särskilda yttrande är förvisso bra och be-
hjärtansvärt.

Anf. 107 GUNILLA TJERNBERG (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i det
som tidigare sagts av Inger Davidson och Dan
Kihlström. Jag kommer att koncentrera mig på fyra
områden.
Vi kristdemokrater välkomnar den förstärkning på
20 miljoner kronor till regional musik-, dans- och
teaterverksamhet som nu föreslås. Vi har i flera tidi-
gare debatter här i kammaren påtalat behovet av en
förstärkning - en förstärkning som vi också har följt
upp i vår budget. Det är bra att vi nu får stöd för våra
tankar.
Fru talman! Det finns behov, inte minst vad gäller
omkostnader som kommer av långa och ofta dyra
resor, övernattningskostnader och traktamenten men
också beroende på att regionernas ytor ofta är stora.
Därmed är det förenat med stora kostnader när man
ska täcka sådana turnéområden.
Fru talman! Jag vill ta tillfället i akt och fästa
uppmärksamhet på att jag har tagit upp detta i en egen
motion, men då utifrån Norrlandsoperans villkor.
Vi kristdemokrater föreslår ytterligare 5 miljoner
kronor utöver regeringens och stödpartiernas förslag
till den regionala musik-, dans- och teaterverksam-
heten.
Tidigare här i kammaren har vi kristdemokrater -
och det är många som har varit inne på det under den
här dagen - framhärdat i att det finns all anledning att
ta upp och förbättra förutsättningarna för konstnärer-
na. Det gäller t.ex. musik-, teater- och dansgrupper -
inte minst för att de ska kunna bedriva en långsiktig
verksamhet. Vi vet att många är de konstnärer som
arbetar under förhållanden som vi aldrig skulle ac-
ceptera för andra grupper. Det handlar ju, precis som
Tasso Stafilidis var inne lite grann på, just om att
kunna vara någonstans och repetera, att få sin lön och
att hinna repetera. Det är alltså grundläggande verk-
samhetsfrågor, där offentliga kulturmedel kan verka
stödjande för de fria grupperna.
I dag har de fria grupperna en självklar plats i
svenskt kulturliv. De står för mer än en tredjedel av
alla föreställningar som framförs i Sverige varje år.
De är som en frisk vind som blåser genom Kultur-
Sverige. Ingen kan i dag ifrågasätta de fria grupper-
nas betydelse. Det är därför en självklarhet att de ska
ges rimliga ekonomiska villkor att fortsätta verka.
Regeringens låga uppräkningar av löner och priser
har drabbat de fria grupperna liksom den regionala
teater-, dans- och musikverksamheten hårt. Vi krist-
demokrater har under flera år arbetat för en höjning
av anslaget. I år har regeringen äntligen tagit ett steg i
rätt riktning och höjt anslaget. Jag vill påminna Tasso
Stafilidis om en sak. Han sade tidigare i sitt anförande
att Vänsterpartiet hade varit den mest pådrivande i
frågan. Jag utgår då från att han tänkte på sina två
medarbetarpartier, för Kristdemokraterna har drivit
denna fråga under samtliga år sedan jag kom till riks-
dagen 1998.
Fru talman! Det behövs en snar lösning på frågan
om hur pensionerna för de fria grupperna ska säker-
ställas. Det är oacceptabelt att regeringen ännu inte
har presenterat någon lösning på problemet eller
något förslag. Därför kräver vi att regeringen ska
komma tillbaka till riksdagen snarast med ett sådant
förslag. Jag blev inte särskilt hoppfull när ministern
tidigare i dag, som svar på en fråga som hon tidigare
fick vad gäller den delen, inte kunde ge något svar.
Hon blev svaret skyldig. För mig tyder det på att det
inte är så mycket tankearbete som har ägnats åt detta.
Något måste man kunna säga i en så viktig fråga.
För att bibehålla och utveckla kvaliteten på verk-
samheten måste de fria grupperna få möjlighet till en
mer långsiktig planering än de har i dag. Därför väl-
komnar vi kristdemokrater Kulturrådets beslut att vid
fördelningen av bidrag ska långsiktigheten vara en
viktig utgångspunkt. Detta är också något som efter-
frågas av konstnärerna själva.
Med anledning av att Kulturrådet också avser att
ändra principerna för fördelningen av bidrag till de
fria grupperna vill vi påpeka att det är av synnerligen
stor betydelse på vilket sätt dialogen sker mellan
Kulturrådet och dem som berörs av besluten. Beslu-
ten måste så långt möjligt är förstås och förklaras och
motiven för besluten ska vara väl motiverade. Detta
är ett oerhört viktigt kvalitetsarbete.
Jag ska nu säga några ord om filmen och filmav-
talet. När riksdagen fattade beslut om filmavtalet
hade vi kristdemokrater en del synpunkter. Dessa har
vi utvecklat i en kommittémotion. När nu Filminsti-
tutet står inför genomförandet av en avstämning av
avtalet när det gäller på vilket sätt avtalet som det är
utformat hittills har klarat av uppgiften så kommer vi
med stort intresse att noga följa det arbetet. Det
kommer vi att göra inte minst med anledning av den
situation som uppstått beträffande det publikrelatera-
de filmstödet.
Kulturministern synes, i ett svar på en skriftlig
fråga som hon fått här i riksdagen i detta ärende,
lägga hela ansvaret för den uppkomna situationen på
parterna i avtalet. Hon avfärdar utan motivering att
det har något med den tekniska utformningen av
avtalet att göra. Det kan möjligtvis vara så, men frå-
gan kvarstår: Hur kan kulturministern vara så tvärsä-
ker på detta?
I dag har vi tre län som saknar de ekonomiska
förutsättningar som krävs för att man ska kunna upp-
rätta regionala filmcentrum med allt vad det innebär.
Jag har tagit upp detta tidigare i riksdagens kammare.
Det är Jönköpings, Gävleborgs och Östergötlands län.
Såsom avtalet är utformat lägger det hinder i vägen
för en långsiktig lösning. I stället tvingas regeringen
att pytsa ut medel via Framtidens kultur. Vilken
trygghet ligger i detta? Som jag tidigare sade har vi
tagit upp den här frågan tidigare. Frågan kvarstår:
Vad gör Socialdemokraterna för att en långsiktig
lösning ska kunna skapas? En annan fråga som man
måste ställa sig är om detta är Framtidens kulturs
uppgift.
Fru talman! Jag ska också säga några ord om dan-
sen. Dans består av rörelser. Det känner vi alla till,
men ibland får vi påminna varandra om det. Dessa
rörelser fylls med historier och känslor. I dansen kan
man gestalta sina innersta tankar. Men dansen fyller
också en social funktion. I alla tider har människor
dansat tillsammans för att uttrycka glädje, sorg och
önskningar. Dans som konstnärligt uttryck har länge
betraktats som en exklusiv konstform, men nu befin-
ner den sig i ett expansionsskede. Dansen når ut till
alltfler. Publiken strömmar till. Många, framför allt
ungdomar, upptäcker i dag dansen både som ut-
trycksmedel och som motionsform.
När de kulturpolitiska målen fastslogs 1996 be-
kräftades dansen som en egen konstform. Det borde
ha varit startskottet för den statliga politiken på dans-
konstområdet, men sedan dess har inte mycket hänt.
Regeringen, liksom den socialdemokratiska riks-
dagsmajoriteten, talar sig varm för dansen men gör
väldigt lite.
Vi kristdemokrater vill att ett nationellt uppdrag
för dansen ska inrättas. Vi konstaterar med tillfreds-
ställelse att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anslu-
tit sig till vår reservation. Detta är också någonting
som Kulturrådet arbetar för. Ett nationellt uppdrag
skulle sätta ökat fokus på dansens betydelse och yt-
terligare hjälpa dansen att nå ut till nya publikgrup-
per.
Utskottsmajoriteten har avstyrkt vårt förslag men
samtidigt uttalat sig positivt om att på sikt införa ett
sådant uppdrag. För tredje året i rad har vi i utskottet
förutsatt att regeringen ska ompröva behovet av ett
nationellt uppdrag när det gäller dansen - ännu har
inget hänt.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord
om Dansens hus. Eftersom dansen saknar fasta insti-
tutioner ute i landet är Dansens hus en ovärderlig
resurs för den svenska danskonsten. Publiken ström-
mar dit. Kritikerna är förtjusta. En fjärdedel av publi-
ken är under 26 år, vilket är ovanligt i dessa samman-
hang.
Ett stort problem för Dansens hus är hyran. 50 %
av anslaget går till att betala hyra för lokalerna. Vi
hade naturligtvis hoppats att regeringen skulle ta itu
med detta problem när den i våras utlovade en lös-
ning på problemen med kulturinstitutionernas hyror,
men så blev det inte.
Dansen lyfts fram och hyllas, men några resurser
tillförs inte. I stället utlovas en hearing om dans nå-
gon gång under nästa år. Det är positivt, men inte
tillräckligt. Dansen måste få det stöd som behövs.
Som en del i det arbetet behöver anslaget till Dansens
hus höjas.
Fru talman! Jag står självfallet bakom Kristdemo-
kraternas samtliga yrkanden i det aktuella betänkan-
det, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till re-
servation 22.

Anf. 108 STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! I betänkandet föreslås att Kulturrådet
bör få ett större ansvar för att stödja de nationella
minoriteternas språk och kultur. Det föreslås också att
den finskspråkiga teatern bör föras över till Kulturrå-
det. Stöd till verksamhet med finskspråkig teater bör
alltså inrymmas inom de särskilda medel som beräk-
nas under anslaget för stöd till de nationella minori-
teternas språk och kultur. Vidare sägs att det inte bör
komma att inskränka möjligheterna att stödja de i
propositionen redovisade bidragsändamålen. De än-
damål som avses är bl.a. barn och unga, projektstöd
till Tornedalsteatern, finskspråkig kulturverksamhet,
stöd till romsk kultur samt förstärkt bidrag till samisk
kultur.
Jag är naturligtvis glad att regeringen uttalat att
det kommer att behövas ytterligare insatser på olika
områden för att vidareutveckla kulturpolitiken för
minoriteterna. Förslaget under anslaget ska ses som
ett första steg.
Det finns två motioner från föregående riksmöte
om en utveckling av Tornedalsteatern. Det är dels en
s-motion av Monica Öhman m.fl., dels en motion från
Vänsterpartiet som är undertecknad av mig och Siv
Holma. Utskottets svar på dessa motioner är försik-
tigt. Man säger att motionerna om Tornedalsteatern i
viss mån bör bli tillgodosedda genom de nya pengar-
na i budgetpropositionen.
Fru talman! Om jag tar på mig de allra positivaste
glasögonen är väl utskottets skrivningar bättre än
inget. Men jag vill ändå framföra vissa farhågor. Om
det tillskapas nya medel tycker jag att de borde an-
vändas för att klara nya verksamheter och inte till
verksamheter som funnits i flera år. Det betyder ingen
reell förstärkning för det nya, som det var tänkt. Des-
sa nya medel borde enligt min mening först och
främst gå till de nationella minoriteter som aldrig fått
statliga stöd eller som tidigare fått tillfälliga, mycket
små statliga stöd. Det handlar i första hand om de
minoriteter som är de minsta och kanske mest utsatta.
Jag tänker på den romska kulturen men också på den
minoritet som jag själv har rötterna i, dvs. den torne-
dalska.
I praktiken innebär utskottets förslag att man till
viss del förstärker befintliga verksamheter på de nyas
bekostnad. Det är också olyckligt för den gamla verk-
samheten, och i detta fall tänker jag på den finsksprå-
kiga teatern. Den finskspråkiga nationella minoriteten
är den i särklass största. Finska teatern borde ges
bättre ekonomiskt långsiktiga förutsättningar för att
bedriva sin kulturverksamhet.
Avslutningsvis vill jag vädja till Kulturrådet, som
nu fått ansvaret, att verka för att det blir så positiva
lösningar som möjligt för den romska kulturen, Tor-
nedalsteatern och den finska teatern. Jag hoppas att vi
som vill stärka minoriteternas möjligheter att utveckla
kulturen tillsammans i allianser kan ladda upp med
mer och god argumentering så att anslaget för just
den verksamheten stärks i kommande budgetar.

I detta anförande instämde Charlotta L Bjälke-
bring och Tasso Stafilidis (båda v).

Anf. 109 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Även i år har vi socialdemokratiska
ledamöter i Västsverige lagt en motion om Göte-
borgsoperan under den allmänna motionstiden. I vår
motion önskar vi en översyn av Göteborgsoperans
statsbidrag.
Göteborgsoperan är en kulturangelägenhet för
hela Västsverige - en region med ca 1 ½ miljon invå-
nare. Publiktillströmningen är stor till de ofta upp-
märksammade och hyllade föreställningarna. Göte-
borgsoperan kan i dag mycket väl mäta sig med
Kungliga Operan i Stockholm. Sedan Västra Göta-
landsregionen bildades kan man med fog påstå att
Göteborgsoperan nu är hela Västsveriges opera och
en kulturell mötesplats för invånarna i regionen med
omnejd.
Som sagt - Göteborgsoperan uppfyller med råge
publikens högt ställda krav och förväntningar. Jag
anser därför att det är beklämmande att Göteborgso-
peran i jämförelse med exempelvis Kungliga Operan
tillförs mindre ekonomiska resurser. Självklar argu-
menterar jag inte emot Kungliga Operan - tvärtom.
Jag uppskattar och är stolt över att vi har en magnifik
nationalscen i Sverige. Men det är lika viktigt att det
ges möjlighet att uppleva och njuta av bra operaföre-
ställningar i Västra Götaland och i hela Sverige.
Fru talman! Kulturrådet har i sin rapport Från Se-
villa till Duvemåla uttalat att det sannolikt krävs en
högre offentlig finansiering av Göteborgsoperan för
att verksamheten vid institutionen även i fortsättning-
en ska bli framgångsrik. Med den betydelse som
verksamheten i Göteborg har för musikteaterns ut-
veckling i ett nationellt perspektiv finns starka skäl
för en höjning av nivån på statsbidraget, menar Kul-
turrådet. Att kulturutskottet i sitt betänkande delar
den här uppfattnningen är positivt. Att kulturutskottet
vidare konstaterar att musikteater är en dyr konst-
form, som fordrar mycket personal, är bra.
Fru talman! Förra året valde jag att inte yrka bifall
till den västsvenska motionen, fastän det kliade i
fingrarna. I år kliar det ännu mera. Hjärtat säger en
sak och huvudet en annan. Det är emellertid glädjan-
de att kulturutskottets s-grupp tagit initiativ till ett
tillkännagivande om att Göteborgsoperan ska försäk-
ras få ta del av Kulturrådets höjning av anslagen om
20 miljoner kronor till de regionala teater-, dans- och
musikinstitutionerna. Men faktum kvarstår: Detta är
osäkra premisser, och det är därför svårt för Göte-
borgsoperan att långsiktigt planera sin verksamhet.
Det finns en risk för att vi står här igen nästa år - med
mössan i hand.
I sammanhanget vill jag nämna att anslagsnivån
för Kungliga Operan höjs med 6,5 miljoner per år
fram till 2004. Jag anser att Göteborgsoperan borde
ha fått med Kungliga Operan likvärdiga ekonomiska
villkor.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att det är
min och de västsvenska socialdemokraternas för-
hoppning att regeringen inom en snar framtid drar
samma slutsats som Kulturrådet och höjer verksam-
hetsanslaget till Göteborgsoperan, hela Västsveriges
kulturella mötesplats.

Anf. 110 SVEN HULTERSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tror nog att jag kan säga att jag på
senare år inte särskilt ofta har tagit kammarens tid i
anspråk, och jag tänker inte göra det i någon större
utsträckning nu heller. Jag har inte något yrkande,
men jag skulle gärna vilja göra två korta kommenta-
rer innan behandlingen av detta betänkande från kul-
turutskottet avslutas.
Jag vill först gärna instämma i det som Claes-
Göran Brandin nyss sade om Göteborgsoperan och
dennas ekonomiska förutsättningar. Jag behöver inte
närmare utveckla detta utan vill bara understryka det
som Claes-Göran Brandin sade.
Mitt egentliga ärende är att kort kommentera ut-
skottets skrivning när det gäller motion Kr325, som
handlar om villkoren för de s.k. öppna kanalernas
verksamhet. Utskottet hänvisar i det sammanhanget
till att man har noterat att Kulturdepartementet ska
genomföra en hearing, som ska ses som ett steg mot
en fördjupad dialog om framtiden för öppna kanaler
och andra lokala sändarföretag.
Det är klart att ett anordnande av en hearing i och
för sig inte förpliktigar till någonting, men jag vill
ändå gärna ha sagt att jag tycker att det är bra att en
sådan genomförs. Jag har vid mina kontakter med
företrädare för öppna kanaler fått det intrycket - rätt
eller fel - att de här organisationerna har haft vissa
svårigheter att få till stånd en bra dialog med depar-
tementet. Jag vill därför gärna ge uttryck för förhopp-
ningen att den dialog som man nu har utlovat ska
resultera i någonting som är konstruktivt för de öppna
kanalernas fortsatta verksamhet. Om så mot förmo-
dan inte skulle ske är det min förhoppning att kultur-
utskottet, liksom man har gjort när det gäller Göte-
borgsoperan, tar ett eget initiativ i sammanhanget.

Anf. 111 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Det gläder mig särskilt att Sven Hul-
terström är engagerad vad gäller öppna kanaler.
Vänsterpartiet har ju avgivit en reservation om öppna
kanaler.
Min förhoppning är att Sven Hulterström även
inom det socialdemokratiska partiet ska kunna verka
för att vi ska få möjlighet till öppna kanaler, gärna i
hela landet, och till någon typ av statligt stöd för
detta.
Jag tror inte att det räcker med att kulturutskottet
försöker göra någonting i den här frågan. Socialde-
mokrater bör också inom sitt parti försöka verka för
att stärka de öppna kanalerna.

Anf. 112 SVEN HULTERSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har ingen bestämd uppfattning om
hur stödet till de öppna kanalerna exakt ska utformas.
Jag har bara velat stödja dem i deras ansträngningar
att få till stånd en bra dialog om deras arbetsförutsätt-
ningar. Min motion handlar inte så mycket om statligt
stöd som om möjligheterna för de här kanalerna att i
framtiden bli tilldelade frekvenser, så att de kan utfö-
ra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt.
Jag har naturligtvis ingenting emot att också de
aspekter som Charlotta Bjälkebring för fram i sam-
manhanget behandlas, utan jag förutsätter att också de
kommer upp till behandling.

Anf. 113 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ska inte säga så mycket mer om
de öppna kanalerna än att jag förutsätter att man vid
den hearing som ska hållas också tar upp såväl frågan
om frekvenser som frågan om statlig finansiering. Det
finns också andra ekonomiska ansvarsfrågor i sam-
manhanget som berör kommuner och landsting.
Jag vill för Sven Hulterström och inte minst
Claes-Göran Brandin understryka det som utskottet
skriver om Göteborgsoperan. Vi vill inte precisera
hur stor ökningen av anslaget till Göteborgsoperan
ska vara mer än att det ska göras en ökning. Det bör i
stället ankomma på Kulturrådet att besluta om hur
stor uppräkning av bidraget som får göras, fördelning
osv.
Bakom detta ligger två resonemang. Det ena är att
Kulturrådet självt har uttalat att det finns starka skäl
för en höjning av statsbidragsnivån. Det andra är, som
utskottet självt lägger till, att musikteater är en dyr
och personalintensiv konstform. Detta är alltså ytter-
ligare två kvalificeringsgrunder.
Jag har tidigare i debatten tagit mig friheten att
säga att jag inte skulle beklaga om Kulturrådet inom
anslagsramen kan göra en uppräkning för Göte-
borgsoperan till samma nivå som för Kungliga Ope-
ran i Stockholm, dvs. 6,5 miljoner kronor.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 december.)

6 § Förnyad riksdagsbehandling av vissa änd-
ringar i lotterilagen (1994:1000)

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU6
Förnyad riksdagsbehandling av vissa ändringar i
lotterilagen (1994:1000) (prop. 2001/02:47).

Anf. 114 ROY HANSSON (m):
Fru talman! Det är ett något märkligt ärende som i
dag ska debatteras för beslut i nästa vecka, dvs. i
december månad. Om regeringen hade följt tidigare
gällande regler och gjort anmälan på sedvanligt sätt,
hade detta ärende och detta beslut varit obehövliga.
Nog är det lite pinsamt att man på grund av bris-
tande handlag får göra om en lagstiftningsprocedur
efter påpekande om felaktigheter. Därtill har oklar-
heten om vad som gäller skapat bekymmer inom
berörd bransch och för vårt rättsväsende. Just nu är
det nog egentligen ingen som vet vilka regler som
gäller och hur ärendet ska hanteras.
Fru talman! Moderata samlingspartiet motsätter
sig inte att lagstiftningen görs om men beklagar att
regeringens proposition inte innehåller några över-
gångsregler. Eftersom den tidigare lagstiftningen inte
ansetts gälla, måste det nu pågående förfarandet anses
som ny lagstiftning och behandlas i enlighet med
detta, och då krävs övergångsregler.
Det har för berörda företag varit omöjligt att veta
när - ja, även om - regeringen avsåg att rätta till
misstagen med ett nytt förslag. Inte förrän regering-
ens proposition i ärendet presenterades blev det klart
att lagen skulle tillämpas fr.o.m. den 1 februari 2002,
dvs. lite mer än en månad efter riksdagsbeslutet, och
det kan inte anses rimligt.
Det hade varit möjligt för regeringen att inte lägga
fram något förslag och vidhålla att inget misstag var
begånget eller att behandla ärendet under våren till-
sammans med övriga aviserade frågor inom spelom-
rådet och då med eller utan övergångsregler. Således
var det helt omöjligt att förutse giltigheten från 1
februari nästa år.
Detta uppmärksammas av såväl Svenskt närings-
liv som Sveriges hotell- och restaurangföretagare,
vilket alla ledamöter i kulturutskottet väl känner till.
Jag förstår att alla företagare som nu får ett beslut
med ikraftträdande lite mer än en månad efter riks-
dagsbeslutet är bekymrade. Det är helt orimligt att
företagen ska kunna anpassa verksamheten på så kort
tid. Det berör många anställda med uppsägningstider,
och sedvanliga förhandlingar ska naturligtvis äga rum
enligt sedvanliga former. I många fall är det säkert så
att företagen har kontrakt på lokaler med en viss
längd på uppsägningstiden, vilket då kan innebära att
företag kommer att tvingas betala hyra för onödiga,
stora lokaler, vilket kan försvåra för företag med små
marginaler. I många fall är det just mindre restau-
rangföretag med relativt många anställda som berörs,
och i den vikande konjunktur som nu råder är åtgär-
der som försvagar företagandet det sista som behövs.
Fru talman! Kulturutskottets ledamöter har även
fått ta del av ett PM där rättsläget analyseras utifrån
gällande lagstiftning och regelverk. Jag ser en uppen-
bar risk för fortsatta rättsliga och andra ifrågasättan-
den i detta ärende, eller möjligen när en riksdagsma-
joritet beslutar enligt föreliggande betänkande. Det
går att undvika om riksdagen i stället bifaller reserva-
tion 1, som jag härmed yrkar bifall till.
Fru talman! Således yrkar jag bifall till reservation
1!
Därmed undviks fortsatta ifrågasättanden, och fö-
retagen får rimliga möjligheter till nödvändiga an-
passningar, vilket Svenskt näringsliv och Sveriges
hotell- och restaurangägare framhåller är nödvändigt.

Anf. 115 DAN KIHLSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
reservation 2.
Under de senaste åren har riksdagen vid ett par
tillfällen, 1997 och 1999, genomfört förändringar i
lotterilagen. Förändringarna har syftat till att anpassa
lagen till en ny verklighet på spelmarknaden. Lagänd-
ringarna har bl.a. behandlat s.k. automatspel, dvs.
penningautomater, skicklighetsspel, värdeautomater
och varuspelsautomater. Vi har nu att ta ställning till
ändringar i lotterilagen som inte innebär någon änd-
ring i sak.
Orsaken är ju att ändringarna i lotterilagen som
gjordes 1999 inte föregicks av ett anmälningsförfa-
rande till EU-kommissionen, och sedan dess har la-
gen ifrågasatts. Flera domar under detta år har kon-
staterat att vissa av ändringarna i lotterilagen inte
föregåtts av ett sådant anmälningsförfarande och
därför inte kunnat tillämpas mot enskilda. Detta ska-
par självklart en osäkerhet hos rättsvårdande myndig-
heter, men också hos dem som är verksamma i lotte-
ribranschen.
Detta ska nu åtgärdas genom ett förnyat beslut här
i riksdagen. Denna gång har Kommerskollegium på
regeringens uppdrag till EU-kommissionen anmält
förändringar av lotterilagen av samma materiella
innehåll som redan antagits av riksdagen. Den före-
skrivna tremånadersfristen för EU-kommissionen
eller övriga medlemsstater att lämna synpunkter på de
anmälda ändringarna har löpt ut utan att några syn-
punkter lämnats. Regeringen föreslår att ändringarna
ska träda i kraft den 1 februari 2002 och att några
övergångsregler inte ska gälla.
Eftersom förslaget följaktligen främst är ett for-
maliabeslut av redan beslutade lagändringar har vi
kristdemokrater inte för avsikt att här ta upp mer
principiella frågor om spel och lotterier. Vi ifrågasät-
ter dock att lagen ska träda i kraft redan den
1 februari 2002. Situationen har varit oklar för många
aktörer på denna marknad under de senaste åren.
Ingen har kunnat ge klara besked om lagen har varit
tillämplig eller inte. Först i och med den proposition
som nu ligger på riksdagens bord blir rättsläget tyd-
ligt. För att ge de företag som är verksamma i denna
bransch en möjlighet att ställa om sin verksamhet
anser vi att lagen bör träda i kraft den 1 juli 2002.
Regeringen och majoriteten i kulturutskottet me-
nar att det för aktörerna på spelmarknaden bör ha
framstått som uppenbart att regeringen skulle komma
att vidta åtgärder för att snabbt stoppa en utveckling
på spelautomatsmarknaden som går stick i stäv med
vad regeringen beslutat. Det kan vi nog tycka, vi som
verkar i det här huset. Men det har dock gått över två
år sedan vi tog beslutet förra gången här i riksdagen,
och jag vet att många olika signaler har nått aktörer-
na, alltifrån att lagen inte gäller till att frågan skulle
komma upp i en kommande spel- och lotteriproposi-
tion. Med tanke på detta tycker vi kristdemokrater att
tre månaders respit är en mycket kort tid för t.ex. en
företagare som ska ställa om sin verksamhet. Därför
är det mer rimligt att lagen ska träda i kraft om ett
halvår.
Slutligen, fru talman, när vi nu ännu en gång dis-
kuterar lotterier vill jag säga att vi kristdemokrater
självklart med stor spänning väntar på en omfattande
proposition på området. Då handlar det bl.a. om folk-
rörelsernas andel av spel- och lotterimarknaden, om
utvecklingen på Internet, om spelmissbruk och myck-
et annat. I det sammanhanget återkommer vi med vår
syn på spel- och lotterifrågor.

Anf. 116 LARS WEGENDAHL (s):
Fru talman! Fredagen den 22 november 1996 och
tisdagen den 1 juni 1999 fattade vi här i Sveriges
riksdag två beslut som dagens betänkande handlar
om. Kulturutskottet föreslår i dagens betänkande att
riksdagen på nytt ska anta de ändringar i lotterilagen
som riksdagen alltså redan har fattat beslut om. Bak-
grunden till detta är att det har satts i fråga om de
redan beslutade förändringarna är sådana förändring-
ar som borde ha föregåtts av en s.k. notifiering inom
EU. Regeringen och riksdagen gjorde bedömningen
när beslutet i juni 1999 togs att förändringarna var av
sådan art att det inte skulle behövas någon notifiering.
Min avsikt i denna debatt är inte att återigen ta
upp det materiella innehållet i lotterilagstiftningen
och vad riksdagens tidigare beslut innebär för olika
entreprenörer inom branschen. De frågorna diskute-
rades inför riksdagsbeslutet 1999. Vad jag däremot
ska beröra är vad som har hänt sedan riksdagsbeslu-
tet, och jag ska också beröra de två motioner som
behandlas i betänkandet.
De beslut som fattades 1996 och 1999 föregicks
av breda remissbehandlingar, och även Lagrådet
granskade dessa förslag och lämnade dem utan erin-
ran. Jag tror att det är viktigt att slå fast detta, efter-
som vi i detta betänkande behandlar förslag som är
identiska med de tidigare. Det är också av detta skäl
som varken någon remissbehandling eller någon
lagrådsremiss skett denna gång.
Beslutet 1999 innebar också en rimlig övergång-
speriod för marknadens aktörer. De som hade till-
stånd som beviljats före den 1 juli 1999 fick en över-
gångsperiod på så sätt att de äldre bestämmelserna
gällde till utgången av år 2000, och den som vid la-
gens ikraftträdande innehade en varuspelsautomat
med tillstånd enligt 25 § i lotterilagen fick en över-
gångstid till utgången av år 2001.
Fru talman! Som jag tidigare nämnde gjorde rege-
ring och riksdag bedömningen vid den tidpunkten att
någon notifiering av de förändrade lagarna inte skulle
behöva ske. Vad som har hänt därefter är att det har
uppstått en osäkerhet hos rättsvårdande myndigheter
om vissa av lotterilagens bestämmelser kan göras
gällande mot enskilda. Det handlar då inte om själva
innehållet i bestämmelserna, utan det handlar uteslu-
tande om att lagen inte kan göras gällande eftersom
den inte notifierats inom EU.
I de rättsliga prövningar som gjorts kan jag kon-
statera att en tingsrätt och två hovrätter menar att den
förändrade lagstiftningen borde ha föregåtts av en
notifiering, medan en tingsrätt inte delar denna upp-
fattning. Till saken hör att frågan inte har prövats till
högsta instans.
Fru talman! När den osäkerhet som jag har be-
skrivit uppstod kan man säga att regeringen har två
vägar att gå, om man verkligen vill att de lagar som
stiftas också ska vara giltiga. Antingen väljer man att
notifiera ändringarna, eller så går man den juridiska
vägen med förhoppningen att i högsta instans få rätt.
Det senare alternativet innebär högst troligt att pro-
cessandet tar en ansenlig tid och att den osäkerhet
som råder blir bestående under en orimligt lång tid.
Att man nu valt den snabba vägen via notifiering kan
förklaras av den utveckling som iakttagits sedan osä-
kerheten uppstod och som bl.a. Lotteriinspektionen
pekat på i en skrivelse till regeringen.
Man pekar där på att många inom branschen
"utnyttjat" den uppkomna situationen genom att ställa
ut ett växande antal automater. Detta trots att det för
alla inom branschen måste ha varit fullkomligt klart
vad innehållet var i de av riksdagen beslutade, men ej
notifierade, lagarna. Det måste även för aktörerna på
marknaden ha varit helt klart att regering och riksdag
skulle komma att vidta åtgärder för att snabbt stoppa
en utveckling på spelautomatsmarknaden som går
stick i stäv med vad riksdagen beslutat.
Det är också av detta skäl som vi i betänkandet
inte föreslår några övergångsbestämmelser. Jag måste
säga att det är högst förvånande att marknadsaktörer-
na under den övergångstid som man faktiskt har haft
inte har utnyttjat den till att omdana eller omstruktu-
rera sin verksamhet utan tvärtom till att expandera
den. Det finns uppgifter på att antalet automater på
bara denna korta tid har ökat långt mer än vad bran-
schen medger. I detta måste naturligtvis ligga ett
medvetet företagsekonomiskt risktagande, som jag
för min del har svårt att förstå. Det kan inte ha förele-
gat någon oklarhet i lagens materiella innehåll som
motiverar denna expansion.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag för det första
kort kommentera de två motioner som behandlats i
detta betänkande. Vad jag först kan konstatera är att
båda motionerna behandlar frågan om en övergång-
speriod, inte det materiella innehållet i lagen. Och det
är bra. När det gäller övergångsperioder har jag tidi-
gare beskrivit den utveckling som skett under den
period som branschens företag egentligen skulle an-
vända för att omstrukturera sin verksamhet. Den är
enligt socialdemokratins uppfattning djupt oroande.
I och med att riksdagens tidigare identiska beslut
innehöll övergångsperioder finner vi ingen som helst
anledning till att branschen ånyo ska få en omställ-
ningsperiod längre än till lagens ikraftträdande den 1
februari 2002.
För det andra kan jag konstatera att regeringen nu
genomfört, precis som Dan Kilström sade, en notifie-
ring av lagändringsförslaget. Den tremånaderspröv-
ning som föreskrivs har genomförts utan att några
synpunkter inkommit från vare sig kommissionen
eller medlemsstaterna. Det föreligger således inget
EU-rättsligt grundat hinder att anta lagändringarna på
nytt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i KrU6 i
dess helhet och avslag på de två reservationerna i
betänkandet.

Anf. 117 ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Det går rimligen inte att åberopa tidi-
gare lagstiftning eftersom den har varit giltig. Hade
den varit giltig hade regeringen inte behövt återkom-
ma nu med detta, utan därför står vi på så att säga ruta
noll.
Ser inte Lars Wegendal risk för fortsatta rättspro-
cesser om man inte har övergångsregler på ett sed-
vanligt sätt? Lars Wegendal har ju fått del av ett PM i
utskottet där man talar om vilka regler som gäller på
det här området.
Ser inte Lars Wegendal risk med att på så kort tid
avveckla ganska mycket personal under ordnade
former? Risken består i att många av dessa i så fall
kommer att bli arbetslösa.
Delar Lars Wegendal inte svenskt näringslivs och
Sveriges hotell- och restaurangägares uppfattning i
denna fråga?

Anf. 118 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Låt mig börja med risken för fortsatta
rättsprövningar. Jo, jag är fullt medveten om de risker
som finns. Jag är ganska säker på, om inte helt, att
oavsett vilket beslut som vi fattar på tisdag kommer
de rättsliga prövningarna att fortsätta. Grunden för
den uppfattningen är följande. Går man in på Nöjes-
branschens riksförbunds hemsida och läser vad de
tycker ser man att det alltså inte handlar om en över-
gångsperiod utan om att de vill ha en helt fri spel-
marknad och full konkurrens på den spelmarknaden.
Det är en uppfattning som jag inte delar. Det är också
en uppfattning som riksdagen i beslut redan 1996 har
försökt att förhindra genom att anordna statliga mo-
nopol och genom att fatta beslut som innebär att s.k.
lyckohjulen ska fasas ut från marknaden.

Anf. 119 ROY HANSSON (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att det här är något märk-
ligt. Lars Wegendal är fullt medveten om att detta
innebär fortsatta rättsprocesser. Men ett beslut enligt
betänkandet innebär att man med öppna ögon öppnar
för nya rättsprocesser, och det kan inte vara ett rimligt
riksdagsbeslut? Hade man däremot gått på vår reser-
vation, där vi vill ha en övergångstid enligt gängse
regler, hade man undanröjt grunden för fortsatt rätt-
sprövning. Det måste vara det som är målet för ett
parlament att göra.
Lars Wegendal tog upp konkurrensfrågor. Det
finns ingenting i detta betänkande som handlar om
det. Det kommer möjligen i nästa stora betänkande
till våren. Jag tycker att det är illa att en majoritet är
beredd att öppna för nya fortsatta rättsprocesser som
lätt kunde undvikas genom att bifalla reservation 1.

Anf. 120 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! När vi fattade beslut 1996 respektive
1999 var vår tanke inte heller att öppna vägen för
rättsprocesser. Det är den som startat processerna som
naturligtvis får ta det avgörandet. Självklart hoppas
jag att det inte blir några rättsprocesser. Men med
tanke på de idéer som marknadsaktörer har är jag
ganska säker på att vi inte kommer att kunna undvika
rättsprocesser, oavsett vilket beslut vi fattar, oavsett
om vi går på Roy Hanssons yrkande eller på majori-
tetens förslag.

Anf. 121 DAN KILSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Jag vill bara något kommentera Lars
Wegendals syn på den här frågan. Det låter nästan
som att Lars Wegendal har en mer juridisk syn på
frågan. Jag har en ganska praktisk syn på den. Lars
Wegendal sade i sitt inlägg att han tyckte att företa-
gen hade utnyttjat den här situationen. Det borde vara
uppenbart för dem att det snart skulle komma beslut.
Ja, två år är väl inte så där väldigt snabbt. Det har
ändå gått en ganska lång tid. De flesta av de företaga-
re som vi talar om har säkert inte egna jurister som
kan sitta och studera hur det fungerar på det här om-
rådet.
När vi har lagt vår reservation har vi sett väldigt
praktiskt på frågan. Vi tycker att tre månader är en
väldigt kort tid för företagare, oftast småföretagare, i
branschen som jobbar med automater. För att ge
branschen och småföretagarna en chans att ställa om
sin verksamhet vill vi förlänga och ge ett halvår i
stället för tre månader. Det är utgångspunkten för oss
- att se lite praktiskt också, inte bara juridiskt, på
frågan.

Anf. 122 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Jag har alltså sett praktsikt på den här
frågan också, tidigare. Dan Kilström vet om att vi i
samband med beslutet 1999 antog ganska praktiska
övergångsbestämmelser. Jag hade hoppats att de
skulle fungera. Det visade sig att de inte har fungerat,
utan man har från branschens sida expanderat verk-
samheten. Eftersom vi är överens om det materiella
innehållet i lagen rakt över riksdagens alla partier tror
jag att det vore bra om vi kom fram till att vi inte
skulle ha en övergångsperiod längre än till den 1
februari. Då riskerar vi inte att fler automater ställs ut
under den här relativt korta tiden. Ger vi en lägre
övergångsperiod tror jag att fler automater kommer
att placeras ut, och det är inte bra för spelmarknaden i
Sverige.

Anf. 123 DAN KILSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Nu handlar det bara om ett halvår.
Det handlar om att ställa om produktionen på en mer
rimlig tid än tre månader, som jag tycker är oerhört
tufft.
Som en slutkommentar vill jag säga - även om vi
nu inte diskuterar det här principiellt, det inte är nå-
gon skillnad materiellt - att det finns bekymmer på
spelmarknaden. Det visar sig också när det gäller de
automater som man kommer att få monopol på. Det
har vi anledning att återkomma till och följa väldigt
noggrant.

Anf. 124 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Det oro som Dan Kihlström tar upp
delar vi fullt ut. Jag hoppas verkligen att vi i kom-
mande debatter i det här ämnet får behandla fråge-
ställningar om hur man ska komma till rätta med de
bekymmer som spelande över huvud taget generellt
åstadkommer.

Anf. 125 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v):
Fru talman! Det är inom få områden som man kan
ha så kul som man kan ha när man håller på med spel.
Samtidigt är det få områden där man har så stora
möjligheter att förlora pengar som när det gäller spel.
Sannolikheten att vinna är mycket liten. Att det
ändå finns vinnare beror på att det är flera hundratu-
sentals människor som försöker, men det är väldigt få
som lyckas. Men det är nästan bara de som lyckas
som vi hör talas om. Därför kan hjulen snurra vidare.
Det finns hela tiden folk som vill försöka och försöka.
Det här betänkandet kommer tillbaka till riksda-
gen trots att vi redan 1996 och 1999 beslutade i frå-
gan, och detta på grund av att regeringen inte ansett
sig nödgad att notifiera detta i EU, dvs. att informera
EU-staterna om att lagstiftningen har antagits och ge
dem en möjlighet att lämna synpunkter på den. Detta
har då inneburit ett oklart rättsläge i Sverige.
Sist vi beslutade i frågan drev Vänsterpartiet att
det skulle införas övergångsbestämmelser. Vi drev
också frågan om produktansvar för de företag som
skulle skrota de förbjudna maskinerna. Men den här
gången anser vi att två månader bör räcka innan för-
budet återigen träder i kraft. Vi hävdar det, eftersom
lyckohjulsfabrikanterna mycket väl under flera års tid
har vetat var vi politiker har stått i frågan. Ser man
det hela i det perspektivet har övergångstiden varit
väldigt lång.
Ett annat problem som jag tycker är mycket mer
oroande är de svårigheter som kan uppstå för många
föreningar. Många föreningar har väldigt stora intäk-
ter från den här typen av maskiner. Därför är det
viktigt att det snarast görs en total översyn av lotteri-
marknaden och av föreningslivets andel av lotteri-
marknaden. Därför vill jag fråga Lars Wegendal: När
kommer denna översyn? Kommer det att läggas fram
en proposition under den här mandatperioden, eller
hur blir det?
Den maskin som vi vill förbjuda kallas för lycko-
hjul. Det är en spelmaskin som liknar en enarmad
bandit, men den har ingen arm. Utbetalning av vinst
sker av en person i lokalen, och det finns ett räkne-
verk på maskinen. Lyckohjulen fungerar inte exakt
som de enarmade banditerna, som förbjöds 1979,
men de är väldigt snarlika varandra.
Det var inte utan anledning som riksdagen beslu-
tade om att förbjuda den enarmade banditen. Den
ansågs som farlig och beroendeframkallande. Snabb
vinst, snabb utbetalning och snabb insats ansågs leda
till osunt spelande. Jag och Vänsterpartiet delar upp-
fattningen att sådana här typer av maskiner leder till
ökat spelberoende.
Visst kan vissa företag få svårt att klara omställ-
ningen. Jag förstår också att många föreningar kan få
penningproblem på grund av att man förbjuder den
här typen av apparater. Men rent generellt anser
Vänsterpartiet att det offentliga måste ta ett större
ansvar för barns och ungdomars fritid. Lotteri, bingo
och lyckohjul ska inte vara en förutsättning för att
finansiera verksamheter. Det offentliga måste här ta
ett ökat ansvar. Därför är det också viktigt att vi
snabbt får den utlovade propositionen som behandlar
alla dessa frågor i ett sammanhang.
För mig och Vänsterpartiet är det nu viktigare att
få bort en apparat från marknaden som är skadlig för
användare än att tala om övergångsregler.
Jag yrkar bifall till förslaget.

Anf. 126 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Jag ska svara på Charlotta Bjälke-
brings fråga.
Enligt de planeringar som finns är en lotteripropo-
sition tänkt att komma den 18 mars 2002. Vad den
sedan innehåller vågar jag i dagsläget inte uttala mig
om. Jag är rädd för att den inte innehåller allt det som
jag och Charlotta Bjälkebring vill att den ska inne-
hålla. Man har nog inte hunnit med alla delar, men
jag hoppas att de mest väsentliga delarna kommer att
behandlas.
Sedan delar jag Charlotta Bjälkebrings uppfatt-
ning och oro när det gäller de lokala idrottsförening-
arna. Den totala summan pengar från spel och lotteri-
er som går till idrotten är relativt stor. De går ju till
Riksidrottsförbundet, och sedan är det upp till för-
bundet självt att fördela dessa pengar. I den fördel-
ningen har vi från riksdagen ingen insyn. Jag hoppas
att detta får ett bättre genomslag i framtiden ned till
de lokala idrottsföreningarna så att de verkligen mär-
ker ett tillskott av pengar från spel- och lotterimark-
naden.

Anf. 127 CHARLOTTA L BJÄLKE-
BRING (v) replik:
Fru talman! Det är bara att beklaga att det kom-
mer att dröja så länge som till den 18 mars innan
förslaget kommer och att det inte heller innehåller
alla de delar som jag och förmodligen Wegendal är
överens om borde finnas med i propositionen.
Man kan också vända på det hela. Nu har över-
gångsbestämmelserna gällt under väldigt lång tid,
eftersom vi fattade beslut 1996 och 1999. Lika lång
tid har också regeringen haft på sig för att försöka
komma fram till ett förslag som ger ökad möjlighet
för föreningslivet till en ökad egenfinansiering och
också till att ta över de statsbidrag som går till före-
ningslivet. Jag vill bara rikta kritik till Regerings-
kansliet. Så här långsamt får det bara inte gå.

Anf. 128 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Jag lovar att jag ska framföra denna
kritik.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 december.)

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Justitieutskottets betänkanden
2001/02:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
2001/02:JuU4 Utvidgning av Europols behörighet
2001/02:JuU5 Privilegier och immunitet för Europe-
iska unionens institut för säkerhetsstudier och Eu-
ropeiska unionens satellitcentrum

Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
2001/02:MJU4 Åtgärder mot förorening från fartyg
2001/02:MJU6 Avgasrening, m.m.

Finansutskottets betänkande
2001/02:FiU7 AP-fondernas verksamhet 2000 m.m.

8 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 30 november

2001/02:318 av Per-Samuel Nisser (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Informationsteknologin
2001/02:319 av Margareta Cederfelt (m) till statsrå-
det Britta Lejon
Information på flera språk
2001/02:320 av Margareta Cederfelt (m) till justitie-
minister Thomas Bodström
Fastighetsskatten
2001/02:321 av Margareta Cederfelt (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Fastighetsskatten och olika boendeformer
2001/02:322 av Margareta Cederfelt (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Fastighetsskatten och villaboende
2001/02:323 av Jan Erik Ågren (kd) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Den svenska skogsbärsindustrin
2001/02:324 av Marie Engström (v) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Bolagsskatten
2001/02:325 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Boendeskatter 2002
2001/02:326 av Carl Fredrik Graf (m) till försvars-
minister Björn von Sydow
Materieltillförsel till hemvärnet
2001/02:327 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Arbetsförhållandena på UD
2001/02:328 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Portugisiska kvinnors rätt till abort
2001/02:329 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till utrikesminister Anna Lindh
Folkomröstning om Västsaharas framtid
2001/02:330 av Marianne Jönsson (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Kaliningrad
2001/02:331 av Désirée Pethrus Engström (kd) till
statsrådet Ingela Thalén
Gravida kvinnors situation
2001/02:332 av Göran Norlander (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Ersättningsarbeten i Härnösand

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 december.

9 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 30 november

2001/02:246 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Fastighetsskatt på äldreboende
2001/02:264 av Ingemar Vänerlöv (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Vänersjöfarten

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 december.

10 § Kammaren åtskildes kl. 16.08

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 5 § anf. 20 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 48 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 102 (del-
vis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.