Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:37

Torsdagen den 29 november

Kl. 10.00 - 17.54

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 23 november.
2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2001/02:58 till bostadsutskottet
2001/02:59 till konstitutionsutskottet
2001/02:61 till utbildningsutskottet
2001/02:62 till bostadsutskottet

Förslag
2001/02:RR10 till bostadsutskottet

Motioner
2001/02:So7-So11 till socialutskottet
2001/02:K20-K24 till konstitutionsutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Kulturutskottets betänkanden 2001/02:KrU1 och
KrU6

4 § Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU1
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörj-
ning och byggande (prop. 2001/02:1 delvis, prop.
2001/02:4 delvis och 2001/02:9 delvis).

Anf. 1 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Bostaden är grundläggande för män-
niskors trygghet och välbefinnande. Utgångspunkten
för en fungerande boendepolitik är hänsynen till
människors egna önskemål och behov, vilka kan vara
olika i olika skeden av livet och i förhållande till vars
och ens ekonomiska prioriteringar.
Det är viktigt att bostadspolitiken utformas så att
människor ges möjligheter, inte hindras, att välja den
bostad de önskar - hyres- eller bostadsrätt, ägarlä-
genhet eller eget ägt hus. Möjlighet att påverka det
egna boendet är en förutsättning för ett självständigt
liv.
De som vill äga och ta eget ansvar för sin bostad
ska ges goda och rimliga möjligheter att göra detta. I
det egna ägandet ligger såväl trygghet som inflytande.
Efterfrågan måste ges möjlighet att styra, inte politis-
ka beslut, byråkratiska regler eller detaljregleringar.
I ett särskilt yttrande anger vi moderater dels den
inriktning av den ekonomiska politiken och den bud-
getpolitik som vi förordar och de budgetramar för
2002 som vi förespråkar men som redan "fallit", dels
våra förslag inom utgiftsområde 18 som ska bedömas
utifrån vad jag sagt i min inledning. Moderaterna
deltar därför inte i beslutet under mom. 1.
Bostadspolitiken i Sverige har havererat. Trots
alla problem som bevisligen finns kommer inga för-
slag som kan leda till förbättringar. Den socialdemo-
kratiska bostadspolitiken har resulterat i bostadsbrist i
tillväxt- och utbildningsorter, bostadsöverskott i gles-
bygd och höga boendeskatter i stora delar av landet.
Där det efterfrågas bostäder drabbas bostadsbyg-
gandet dels av bruksvärdessystemets tillämpning som
gör det direkt olönsamt att bygga, dels av det höga
skattetrycket. Och nu kommer därtill en direkt för-
budslagstiftning, vilket innebär att en kommun måste
ha tillstånd att sälja sitt bostadsbolag.
Sverige har en hög arbetsbeskattning, höga ener-
giskatter och Europas högsta byggmoms. Och när
något ska byggas utgår fastighetsskatt också under
själva byggtiden. Det statliga inkomstutjämningssys-
temet försvårar också byggandet i många kommuner.
Med dagens lagstiftning kan plan- och byggpro-
cessen fördröjas i åratal med extra kostnader eller
uteblivet bygge som följd. Detta har många uppmärk-
sammat, exempelvis Ulf Adelsohn i en tidigare utred-
ning. Och nu ligger på riksdagens bord Riksdagens
revisorers skrivelse som tar upp samma problematik.
Men har regeringen gjort något åt detta? Nej.
I går kom en förbudslagstiftning. Till vad nytta för
att öka bostadsbyggandet? Jag bara undrar. Lars-Erik
Lövdén säger enligt TT att det inte är en stopplag.
Men syftet är att garantera att vi har kvar allmännyt-
tiga bostadsbolag, så att vi kan använda bruksvär-
desprincipen som riktmärke i hyressättningen. Denna
förbudslag anser jag är mer än principvidrig. Den är
rättsvidrig och visar än en gång att regeringen inte
skyr några medel i kampen mot borgerliga kommu-
ner. Kommuner som vill sälja sina bostadsbolag
måste ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen och hy-
reskooperationen, och allmännyttiga bolag ska ha
förköpsrätt. Vad är detta för ordning? Vilka kriterier
ska gälla då länsstyrelsen ska pröva en ansökan?
Lars-Erik Lövdén är inte här men jag ställer ändå
denna fråga till honom. Och det är hos Boverket som
kommunen kan överklaga, och Boverkets beslut i sin
tur går inte att överklaga. Ja, det finns mycket att säga
om detta förslag som i går lades på riksdagens bord.
Låt oss ta en grundligare diskussion när oppositio-
nens motioner också ligger på riksdagens bord.
Fru talman! Betänkande BoU1 var det som vi i
dag i första hand skulle diskutera. Däri konstaterar
jag att utskottsmajoriteten som vanligt inte tar ställ-
ning till förslagen om ägarlägenheter, tredimensionell
fastighetsbildning eller borttagande av fastighetsbe-
skattningen utan hänvisar till utredningar eller till att
frågorna bereds i Regeringskansliet. Är det passivitet,
oförmåga eller rena rama oviljan från regeringens
sida som förhalar bl.a. dessa förslag som skulle ge
bättre förutsättningar för en fungerande bostadsmark-
nad? Jag hävdar att regeringens senfärdighet och
ovilja lämnar de boende i sticket. Kan verkligen bo-
stadsutskottets socialdemokratiska ledamöter vara
nöjda med detta?
På några punkter vill jag exemplifiera kritiken,
nämligen beträffande investeringsbidragen till bo-
stadsbyggande, stödet till omstrukturering av de
kommunala bostadsbolagen, den återställda bostads-
försörjningslagen och regeringens förhalning av tre-
dimensionell fastighetsbildning.
Subventioner är generellt kostnadsdrivande och
kortsiktiga. Så fort byggsubventionerna tar slut av-
stannar nyproduktionen. Att sätta in subventioner
resulterar dessutom i att själva orsaken till att det inte
byggs aldrig åtgärdas. Trots detta har regeringen som
enda bostadspolitiska åtgärd valt att lägga ytterligare
subventioner på byggandet.
Investeringsbidraget för att bygga hyreslägenheter
lockar inte i någon större omfattning, vare sig hos de
privata byggarna eller hos de kommunala bostadsbo-
lagen. Investeringsbidraget innebär i praktiken att det
kommer att kosta lite mindre för mycket att bygga. I
klartext betyder det att inte ens ett sådant här bidrag
gör att det kan bli lönsamt att bygga. En relevant
fråga i sammanhanget blir: Vem ska betala det som
fattas för att kalkylen ska gå ihop? Är det den private
fastighetsägaren själv eller skattebetalarna? Ingendera
svarar jag.
Att en del kommunala bostadsföretag har stora
svårigheter att klara sin ekonomi är uppenbart. I stäl-
let för att låta kommunerna efter egna förutsättningar
lösa problemen blandar den socialdemokratiska rege-
ringen sig i det kommunala självstyret genom stopp-
lagen, och nu också genom förbudslagen och bostads-
försörjningslagen.
Den kris som den förda politiken har bidragit till
försöker regeringen att lösa med nya regleringar och
påbud. Nu föreslås också att än en gång skjuta till
pengar. Den tidigare s.k. bostadsakuten har inte ens
hunnit avsluta sin verksamhet innan det är dags att på
nytt låta staten gå in och rädda olönsamma bostadsfö-
retag.
Vi moderater tror inte på sådana lösningar. Det är
först när kommunen utan statliga pekpinnar får det
avgörande inflytandet över sitt eget bostadsbestånd
som dagens problem kan få en långsiktig och hållbar
lösning. Varje kommun har en bostadsmarknad som i
något avseende är unik. Kommunerna har skilda
förutsättningar och behov. Förhållandena i det enskil-
da fallet måste avgöra hur lösningen ska se ut. En
första rimlig och självklar utgångspunkt borde vara
att kommunen själv ska ha rätt att fritt disponera över
sin egendom utan vare sig förbud eller påbud från
staten - och absolut inte sådana påbud som tas upp i
propositionen om allmännyttiga bostadsföretag! Av-
vikande - oftast borgerlig politik - skrämmer tydli-
gen regeringen till metoder som uttrycker rent väljar-
förakt!
Bostadsförsörjningslagen borde aldrig ha införts.
Det är en naturlig kommunal angelägenhet att se till
att bostadsförsörjningen fungerar för alla grupper i
kommunen. För detta behövs ingen speciallagstift-
ning. Socialtjänstlagen, kommunallagen och plan-
och bygglagen stipulerar på ett tillräckligt och bra sätt
detta ansvar redan nu.
Med ett tredimensionellt fastighetsbegrepp skulle
det bli möjligt att utnyttja utrymmen för byggnation
där den nuvarande lagstiftningen står i vägen. Det
skulle undanröja ett av hindren för kommunerna att ta
sitt ansvar, som bostadsminister Lars-Erik Lövdén
hela tiden uttrycker det. Tidigare har jag frågat Lars-
Erik Lövdén om han avser att påskynda processen
och ta fram en sådan lagstiftning om tredimensionell
fastighetsbildning. Han svarar att han håller med mig
om att en sådan lagstiftning kan bli ett användbart
instrument för att öka bostadsbyggandet. Men han
säger också att det inte löser problemen med bostads-
bristen. Nej, ingen har påstått att det löser hela pro-
blemet, men det skulle bidra till lösningen.
Lagstiftning om tredimensionell fastighetsbild-
ning finns i ett flertal europeiska länder, däribland
våra nordiska grannländer, sedan länge och fungerar
väl. Det finns således gott om erfarenheter.
Riksdagen bestämde i mars 1999 att regeringen
skulle lägga fram förslag om ägarlägenheter, vilket i
sig kräver förslag om tredimensionell fastighetsbild-
ning. Först 13 månader senare, den 6 april 2000,
beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att utreda frågan om ägarlägenheter.
Den skulle redovisas senast den 1 juni 2001, men
något förslag har ännu inte presenterats. När kommer
förslaget egentligen?
Regeringen har tidigare bevisat att den kan agera
snabbt om den vill - mycket snabbt. Se bara på hur
stopplagen mot privatisering av akutsjukhus, reglerna
som ska förhindra kommuner från att sälja av från sitt
fastighetsbestånd, expertskatten, eller lagen som
undantar miljardärer från förmögenhetsskatt kom till!
Dessa komplicerade förändringar har drivits igenom i
en rasande fart. Inte ens relevant kritik från Lagrådet
har ansetts vara ett hinder.
Det finns alltså ingen anledning till att det ska ta
lång tid att ta fram just dessa lagförslag. Att det trots
allt tar sådan tid för den socialdemokratiska regering-
en tyder på att den av något skäl inte vill tillåta tredi-
mensionell fastighetsbildning.
Uppenbart är att det behövs åtgärder mot bostads-
bristen nu - inte sedan. Lars-Erik Lövdén borde ha
intresse av att på alla sätt underlätta byggandet av
bostäder. Men regeringen återfaller till gamla recept
som endast innehåller subventioner och förbud.
För oss moderater står det helt klart att för att få
en fungerande bostadsmarknad behövs flera olika
åtgärder där en ny lagstiftning om tredimensionell
fastighetsbildning är en. Moderaterna anser också att
en investering i hyreshus måste få ge en långsiktig
avkastning. Därför måste hyressättningssystemet
förändras så att det blir möjligt att bygga nya hyreslä-
genheter.
Plan- och byggprocessen måste förenklas. Rätten
och möjligheten att överklaga både detaljplaner och
bygglov måste finnas kvar, men omfattningen bör ses
över. Främja konkurrensen! Förenkla reglerna för
strandskydd! Möjligheterna att utnyttja strandnära
områden för bebyggelse ska alltså ökas. Framför allt
måste det totala skattetrycket sänkas och fastighets-
skatten avvecklas helt.
Det är förutsättningar som skulle ge bostadsmark-
naden några av de redskap som behövs för att byg-
gandet ska komma i gång och där människors efter-
frågan avgör vad som ska byggas, och hur och var.
Fru talman! Vi moderater anser att alla ska ha go-
da förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga
kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Boen-
demiljön ska bidra till värdiga levnadsförhållanden
och särskilt främja en god uppväxt för barn och ung-
domar. Som jag tidigare också har sagt vill vi att det
är människorna själva som styr vad som ska byggas
och hur.
Såväl hyres- som ägarlägenheter, bostadsrätter
och egnahem bör blandas på ett efterfrågat och natur-
ligt sätt. Variation, mångfald och cirkulation kommer
därmed att uppstå på bostadsmarknaden.
Därmed motverkas negativ segregation och utan-
förskap. För att uppnå dessa mål måste förutsättning-
arna för en fungerande bostads- och byggmarknad
utformas så att byggandet kommer i gång där det är
bostadsbrist såsom jag tidigare har beskrivit. För att
uppnå detta behöver Sverige byta regering!
Jag yrkar därmed bifall till reservation 1 under
mom. 2, i vilken anges den utformning som modera-
terna vill ha för framtidens boende och byggande.
Naturligtvis står jag bakom övriga reservationer -
egna eller tillsammans med de andra borgerliga parti-
erna - men för tids vinnande yrkar jag endast bifall
till reservation 1.

Anf. 2 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Utgiftsområde 18 omfattar år 2002 ca
9,5 miljarder kronor och minskar därefter år 2003 och
2004. År 1994, när jag kom in i riksdagen, låg nivån
på över 40 miljarder kronor.
Bostadspolitiken är det politikområde som fått de
största nedskärningarna i de besparingstider som
varit. Det har väl inte undgått någon hur detta har
påverkat bostadssituationen i landet - främst i våra
tillväxtområden.
De borgerliga partierna tycker att nedskärningarna
ska fortsätta, och lägger sig på ännu lägre nivåer. De
tror att marknaden ska lösa bostadsproblematiken,
vilket naturligtvis är en felaktig slutsats. De är så
ivriga att föreslå försämringar när det gäller ränte-
bidragen att både Kristdemokraterna och Folkpartiet
drar ned så mycket redan 2002 att det inte ens är
möjligt att genomföra med de regler som gäller.
Den borgerliga enigheten är bräcklig i en rad frå-
gor. Moderaterna vill t.ex. avveckla radonbidraget,
och Centern höja det. Moderaterna och Centern vill
sänka bostadsbidragen, och Kristdemokraterna höja
dem. Moderaterna vill ta bort investeringsbidragen
för studentbostäder, Kristdemokraterna och Center-
partiet vill höja dem.
Så här ser det ut på punkt efter punkt. Den borgerliga
röran i bostadspolitiken är omfattande.
De borgerliga är dock överens om att investe-
ringsbidraget för nybyggnation av billiga hyresrätter
ska avskaffas. Det ska tydligen inte vara möjligt för
hushåll med lägre inkomster att kunna hyra en nypro-
ducerad lägenhet. I borgerlighetens Sverige ska detta
endast vara förunnat människor med tjocka plånböck-
er.
Vänsterpartiet står naturligtvis bakom förslagen i
budgeten, eftersom det är en samarbetsproposition.
Men det är en kompromiss. I framtiden vill vi se en
rad förändringar. Ett område som blir styvmoderligt
behandlat är bostadsbidragen. Här har Vänsterpartiet i
förhandlingarna tyvärr utan framgång drivit kravet på
förändringar i bidragssystemet så att även de fatti-
gaste får del av tillväxten.
Bostadsutskottet har även givit en rad vänsterkrav
om bostadsbidragen regeringen till känna utan att
regeringen hittills reagerat och kommit med förslag
om hur regelsystemet ska ändras. Det är ett bevis på
att bostadsfrågornas hantering i regeringen är otill-
fredsställande. Att bostadsfrågorna hanteras av ett
flertal departement och minst tre ministrar är inte bra.
Den borgerliga regeringen avskaffade Bostadsde-
partementet och bostadsministern för tio år sedan.
Inte heller den socialdemokratiska regeringen har
vågat tillsätta någon sedan dess. Nästa regering ska
naturligtvis ha en bostadsminister, och frågorna ska
samlas i ett departement.
Bostadsfrågorna har väckts till liv igen om än all-
deles för sent. Nu kräver de handlingskraft. Svensk
bostadspolitik står inför stora utmaningar, och både
stat och kommuner måste ta sitt ansvar. 40 000 lä-
genheter bör nyproduceras varje år under en längre
tid.
Det redan byggda beståndet står inför ett omfat-
tande ombyggnadsbehov. Enligt Boverkets prognos
fram till år 2010 skulle 35 000 lägenheter årligen
behöva en omfattande ombyggnad. SABO redovisar
ett ombyggnadsbehov inom allmännyttan på ca
500 000 lägenheter t.o.m. år 2015.
Regeringens kortsiktiga syn på bostadspolitiken
måste bytas mot en mer långsiktig strategi. Riksdagen
bör slå fast produktionsmål för både nybyggnationen
och ombyggnationen och sätta in åtgärder utifrån
dessa målsättningar. Att hänvisa till Boverkets pro-
gnoser eller SCB:s ger inget annat än statistiska kon-
stateranden och leder inte till aktiv handling.
Byggkostnadsproblematiken är något som rege-
ringen med förkärlek ägnar sig åt, och visst är det
viktigt. Viktigare är dock att få en jämn och hög pro-
duktionsnivå och att fokus riktas på boendekostna-
derna. Faktum är att när bostadsbyggandet var som
högst under en längre tid under slutet av 60-talet och
början av 70-talet var också byggkostnaderna som
lägst.
Utgå från boendekostnaden och pressa alla kost-
nader som påverkar den så att mer än 3 % av befolk-
ningen i t.ex. Stockholm kan efterfråga det som byggs
där. Staten ska bidra med att ta bort skatten på hyres-
rätt och införa permanenta investeringsbidrag för
nybyggnation och ombyggnation.
Det kommer att betyda större ekonomiska insatser
från statens sida och en långsiktigare planering än
dagens ryckiga politik. Bostäder är lika viktiga in-
frastruktursatsningar som vägar och järnvägar. Riks-
dagen har när det gäller dessa antagit en långsiktig
plan för de närmaste 15 åren med en satsning på 390
miljarder. Jämför man med bostadssidan blir det en
svindlande skillnad både i pengar och planeringshori-
sont.
Vänsterpartiet föreslår därför att dagens tillfälliga
investeringsstöd för nyproduktion av hyresrätter per-
manentas och att ett nytt införs för ombyggnation.
Nyproduktionsstödet ska villkoras med tak för hyres-
nivån utifrån allas rätt till en god bostad till en rimlig
kostnad. Stödet ska även omfatta studentbostäder,
även där med villkor för hyressättningen. Det särskil-
da stödet för ekologisk hållbarhet kan då avskaffas
och vara en del av det generella investeringsstödet.
Ett investeringsstöd för ombyggnation ska också
villkoras med tak för hyresnivån för att undvika kraf-
tiga hyreshöjningar i samband med omfattande om-
byggnationer. Stödet ska villkoras när det gäller mil-
jöfrågor men även ge utrymme för betydligt fler in-
satser än vad dagens räntebidragssystem medger.
Det nuvarande räntebidragssystemet bör avskaffas
i och med att permanenta investeringsbidrag införs. I
dag går dessa räntebidrag i stort sett till lyxbostäder
för dem som kan betala sina boendekostnader även
utan detta stöd. Det kan inte vara statens uppgift att
subventionera detta byggande. Resurserna är begrän-
sade och måste riktas dit de bäst behövs.
Omstruktureringen i samhället, där ett stort antal
kommuner tappar befolkning, innebär stora problem.
Bostäder som en gång i tiden var nödvändiga för
bostadsförsörjningen står nu tomma och innebär stora
ekonomiska åtaganden för övriga hyresgäster och för
kommunen som ägare.
Det är bra att regeringen, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet är överens om ett långsiktigt stöd till dessa
kommuner. Det kan handla om kapitalinsatser, lån
eller sänkta räntekostnader för att underlätta antingen
rivning om det är nödvändigt eller ännu bättre ut-
veckling till nya ändamål.
Vänsterpartiet vill helst se att detta stöd var i form
av ett strukturellt investeringsbidrag med stor frihet
för den enskilda kommunen att välja den väg och de
åtgärder som den anser vara bäst. Tyvärr kommer inte
villkoren att se ut riktigt så. Men vi är ändå nöjda
med att satsningen görs och att den blir långsiktig.
Det handlar om ca 1 miljard kronor om året som
kommer att avsättas för det ändamålet.
En social bostadspolitik kräver en rad andra åt-
gärder för att uppnå det som är huvudmålet, nämligen
allas rätt till en god bostad. Då krävs det betydligt
radikalare grepp än en bruksvärdesprövning vid för-
säljning av allmännyttiga bostadsbolag. Allmännyttan
är en lika självklar del av en social bostadspolitik och
ska naturligtvis finnas i alla kommuner. Det är lika
självklart som att kommunerna bedriver barnomsorg,
skola och äldreomsorg.
Hyresgästinflytandet måste stärkas och rätten till
en bostad vara lika stark som rätten till utbildning och
sjukvård. Den sociala bostadspolitiken ur ett vänster-
perspektiv kommer min kollega Sten Lundström att
beskriva i sitt inlägg om en stund.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion 23 och står naturligtvis bakom övriga vänster-
partireservationer.

Anf. 3 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! De senaste veckorna har jag öppnat
ett stort antal e-postbrev och vykort från mycket be-
kymrade medborgare som antingen flackar runt och
hyr i andra, tredje eller fjärde hand eller som är helt
bostadslösa. Förtvivlade människor som lägger upp
till halva sin disponibla inkomst på hyror hör också
av sig. Det kommer mig osökt att tänkta på ett bibel-
citat från Matteus 8:20. "Rävarna har lyor och him-
lens fåglar har bon, men människosonen har inget
ställe där han kan vila sitt huvud." Den sittande rege-
ringen har ett stort ansvar för bostadslösheten.
Avsaknaden av bostadspolitik har lett till den ena
krumbukten efter den andra, och det har blivit en
prestigefråga. Höga skatter på boende, högsta mom-
sen vid byggande, ett hyresläge som ytterst styrs av
nödåtgärder som vidtagits för att rädda allmännyttan,
en fastighetsskatt som driver människor från hus och
hem, en ovilja att låta människor äga sin lägenhet, en
brist på konkurrens inom byggmarknaden samt otids-
enliga hinder i planprocessen är exempel på fenomen
som regeringen borde tagit tag i för länge sedan.
Den senaste målformuleringen för den svenska
bostadspolitiken, i propositionen 1997/98:119, lyder:
"Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken
ska skapa förutsättningar för att leva i goda bostäder
till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg
miljö inom ekologiskt hållbara ramar." Liknande
formuleringar har gällt sedan åtminstone 60-talet.
Bostadsfrågan har ansetts så viktig att den t.o.m.
nämns i grundlagen. I regeringsformens 2 § åläggs
det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och
utbildning.
Vad gäller utbildning, sjukvård och pensioner
finns det ett tydligt regelverk som ger den enskilde
sociala rättigheter. Bostaden måste finnas med som
det fjärde hjulet under vagnen. Rättigheterna ska avse
den enskilde och inte ett kollektiv. Bostaden kan vara
privat eller offentlig. En kommun ska kunna teckna
kontrakt med en privat fastighetsägare eller köa in sig
i en bostadsrätt likaväl som att tillgodose behovet
genom kommunala bolag i allmännyttan.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att bostads-
försörjningen inom den egna kommunen är en kom-
munal angelägenhet. Tvingande lagstiftning hindrar
kommunernas självstyrelse och innebär en extra ar-
betsbelastning för kommuner som saknar den tillväxt
som leder till behov av nya bostäder. Det är viktigt att
kommunerna arbetar med sociala kontrakt för att
kunna erbjuda bostäder åt familjer som inte själva
klarar att ta sig ut på den öppna bostadsmarknaden.
Kommunen kan antingen äga kontraktet eller lämna
hyresgaranti till värden.
Vi anser att en boendeplan är ett bra hjälpmedel i
planeringen. Dock är det upp till varje enskild kom-
mun att fatta beslut om vilka styrinstrument man vill
använda. Kristdemokraterna anser därför att regering-
ens beslut om kommunernas bostadsförsörjnings-
ansvar - om att kommuner ska föreläggas att anordna
kommunal bostadsförmedling - bör rivas upp, liksom
kravet på obligatoriska bostadsförsörjningsprogram
för kommunerna. Ett bättre alternativ är att boende-
planeringen sker i samband med skapandet av över-
siktsplanen, där kommunen varje mandatperiod ska
redovisa allmänna intressen enligt plan- och byggla-
gen. Vi utmanar därför regeringen och Lars-Erik
Lövdén att komma tillbaka i denna fråga.
Bakgrunden till att kommuner driver bostadsbolag
är ambitionen att skapa god tillgång till bra och billi-
ga bostäder och kontrollera priset på marknaden.
Många kommunala bostadsbolag tar dessutom aktivt
ansvar för tryggheten i området och för hyresgäster-
nas sociala välbefinnande. Det kommer också i fram-
tiden att finnas behov av ett allmännyttigt bostadsbe-
stånd i våra kommuner, men det måste betonas att det
alltid ska vara kommunen själv som avgör hur myck-
et av bostadsbeståndet som ska vara i det allmännas
ägo.
Därför vill vi kristdemokrater starkt markera mot
stopplagstiftningen och även mot det nya förslaget,
som egentligen innebär en stopplagstiftning. Rege-
ringen brister i respekt mot kommunerna när den i
stället för att införa stopplagstiftning tänker sig att
styra kommunernas bostadsbolag aktivt.
Jag bor själv i Skövde kommun - en medelstor
kommun. Det är en kommun som har ett mycket
aktivt bostadsbolag, som är mycket bra. Men jag
skulle vilja se kommunfullmäktige den dag staten vill
ta över styrningen av bolaget. Jag skulle också vilja
se medborgarnas reaktioner. De skulle inte heller vilja
ha en statlig inblandning.
Jag vill därför uppmana statsrådet Lövdén att för-
söka inse att subsidiaritetsprincipen ska gälla också i
bostadspolitiken. Det som kan beslutas på lokal nivå
ska beslutas där, och statens engagemang ska vara
stödjande. Det innebär att staten ska gå in där staten
gör nytta och inte komma med pekpinnar.
Fru talman! Vi i Kristdemokraterna har i vår bud-
getmotion ökat posten för bostadsbidrag med 730
miljoner kronor, och vi vill ha en omläggning av
politiken vad gäller bostadsbidragen. Vi har också
ökat investeringsbidragen för studentbostäder med 10
miljoner kronor och vill att bidraget ska fortsätta att
delas ut. Vi ser det som oerhört väsentligt att denna
kategori av människor - mest ungdomar - inte störs i
sina studievisioner av att de inte har någon bostad.
Vi har vidare ett nytt anslag om 25 miljoner kro-
nor för att kunna förbättra inomhusmiljön i främst
förskolor och skolor. Det är inte rimligt att barn ska
ha sitt dagliga arbete i lokaler som vi vuxna inte
skulle vilja arbeta i. Allergierna ökar.
För tids vinnande väljer jag att yrka bifall till re-
servation 3 under punkt 2, men står givetvis bakom
alla övriga reservationer. Kristdemokraterna deltar
dock ej i beslutet vad gäller moment 1.
Kristdemokraterna har yrkat avslag på regeringens
förslag om investeringsbidrag för nybyggnad av hy-
resbostäder, bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet samt stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet.
Vi anser inte att bidrag är den rätta vägen. Det blir
en rundgång om man först tar in en massa skatter för
fastigheterna. Det är mer än 60 % skatt vid nybygg-
nation. Beskattning både av produktion och konsum-
tion av bostäder är ett alldeles hysteriskt inslag i bo-
endepolitiken.
Vi kristdemokrater vill i stället fasa ut fastighets-
skatten och lägga ansvaret på kommunerna, som tar
ut avgifter. Vid nybyggnation vill vi ha ett direktav-
drag. Det innebär att 50 % av utgifterna för ny-, till-
eller ombyggnad får dras av direkt. Resterande 50 %
dras av enligt de vanliga avskrivningsreglerna.
Vi har också i vår motion begärt en konsekvensut-
redning av en sänkning av byggmomsen. Detta är en
mycket bättre modell för att få i gång nybyggnation -
bättre än att först ta in pengar till staten med ena
handen och sedan dela ut med andra handen. De sub-
ventionsregler regeringen har är dessutom så krångli-
ga att de blir en broms för byggandet.
Jag vill fråga statsrådet Lövdén vad han tänker
göra för att stimulera byggandet i Stockholm. Investe-
ringsbidrag söks för mycket få lägenheter. Varje gång
vi har debatter - interpellationsdebatter och annat i
kammaren - kommer regeringsföreträdare med pek-
pinnar riktade mot Stockholm, trots att Stockholm har
mer resurser per barnomsorgsplats än Göteborg och
Malmö och betydligt mer resurser per elev i grund-
skolan och i äldreomsorgen.
Om inte statsrådet Lövdén förmår att föra en mer
framsynt och realistisk bostadspolitik kommer effek-
terna att bli stora sociala problem, stora problem för
universiteten att rekrytera studenter samt stora pro-
blem för företagen att rekrytera personal.
Kristdemokraterna har i reservationer pekat på
byggkonkurrensen och Konkurrensverkets roll,
byggmomsens effekter, behovet av student- och ung-
domsbostäder, åtgärder för boendeintegration, ägarlä-
genheter samt inte minst hyreslagstiftningen. Detta
kommer Annelie Enochson senare att förklara, så att
det blir tydligt för åhörare här i kammaren.
Fru talman! Den fastighetsägare som bygger en ny
hyresfastighet är enligt dagens regler fri att sätta hy-
ran när lägenheterna ska hyras ut. Hyresgästen har
dock möjlighet att omedelbart ansöka om prövning av
hyran. I praktiken kan hyresgästen få hyran ändrad
redan efter sex månader. Vid prövningen görs då en
jämförelse med liknande lägenheter som hyrs ut av
kommunala bostadsföretag.
Detta innebär att den privata fastighetsägare som
planerar att bygga en ny hyresfastighet blir mer bero-
ende av hyran i en kommunal hyresfastighet än kost-
naderna för uppförandet av fastigheten. Att allmän-
nyttan i dag inte är byggledande innebär dessutom att
inga nyproduktionshyror finns att tillämpa.
Dagens hyror är ett resultat av tre olika system.
Bruksvärdessystemet kom till för att skydda den
enskildes besittningsrätt när hyresregleringen avskaf-
fades. Det grundas på en jämförelseprövning utifrån
principen att likvärdiga lägenheter ska ha liknande
hyror. Hyresförhandlingssystemet innebär fria för-
handlingar mellan fastighetsägare och hyresgäster.
Här bestäms skillnaderna i hyra mellan lägenheter
som är olika. Allmännyttans hyresledande roll inne-
bär att en hyras skälighet ska utgå från allmännyttans
hyror, och den har kommit att utgöra en brygga mel-
lan bruksvärdessystemet och hyresförhandlingssys-
temet.
I 48 § hyreslagen talades det fram till år 1975 om
att hyresprövningen skulle ta sin utgångspunkt i lik-
värdiga lägenheter. År 1975 tillfogades 55 § inbegri-
pande detta med likvärdiga, men det ordet ersattes
med "allmännyttiga". Allmännyttans hyror blev väg-
ledande, och bruksvärdessystemets ursprungliga
intentioner kullkastades.
När bruksvärdessystemet tillkom var dess syfte att
skapa en form av hyresreglering byggd på avtalsfri-
het, men med vissa begränsningar. Den väsentliga
begränsningen var besittningsskyddet, innebärande
hyresgästens rätt till förlängning av kontraktet. Sys-
temets intention var till en början marknadsbaserad.
Hyresrelationerna skulle återspegla marknaden.
Bruksvärdessystemet har emellertid tillämpats på ett
sådant sätt att den relativa hyresstrukturen i vissa fall
markant avviker från ett tänkt resultat.
Utifrån tanken om ett individuellt skydd har lag-
stiftningen tolkats som en ram för kollektiva för-
handlingar. Sammantaget har detta lett till att mycket
få hyresrätter byggs. Regelverket är i dagens läge den
allra största bromsen för nybyggnation. Särskilt tydlig
har denna effekt varit efter S:t Eriksmålet i Stock-
holm sommaren 1999.
Den svarta hyresmarknaden växer dramatiskt, och
det är denna som våra studerande ungdomar och våra
unga som vill bilda familj hamnar i händerna på och
får sina förebilder från. Tala om katastrof på det etis-
ka området!
Fru talman, en slutkläm: Kristdemokraterna anser
att hyreslagstiftningen måste reformeras. Det är rim-
ligt att införa fri hyresrätt vid nyproduktion. För att
boendekostnaderna ska vara förutsägbara kan lång-
siktiga avtal slutas. Den enskildes besittningsskydd
ska vara starkt.
I ett sådant system mister hyresgästen rätten att
inom sex månader överklaga den överenskomna hy-
ran. Hyresgästen kan inte kräva villkorsändringar
men kan givetvis vid behov säga upp lägenheten.
Hyresgästens allmänna värderingar om ett tryggt och
säkert boende - nära till affärer, i en vacker fastighet
och med en trevlig utemiljö - måste få genomslag vid
hyressättningen. Attraktionskraft och lägesfaktor
måste få större betydelse.
Med ett lagstadgat besittningsskydd som skyddar
hyresgästen mot godtycklighet i behandlingen gynnas
alla. Det kommer att byggas fler lägenheter så att alla
får en bostad. Också hemlösa kan få del av besitt-
ningsskyddet. Fastighetsägarna kan våga bygga och
byggentreprenörerna veta att det går runt ekonomiskt.

Anf. 4 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Ulla-Britt Hagström talar väl om den
enskildes rätt till en bostad och det håller jag med om.
Men i nästa andetag säger hon: Nej, vi ska inte ha
några lagstiftningar över huvud taget som reglerar det
här.
Jag måste därför fråga Ulla-Britt Hagström: Om
det allmänna bostadsbolaget eller de privata fastig-
hetsägarna i en kommun inte är intresserade av soci-
ala kontrakt eller ger möjligheter för utsatta grupper
att få en bostad, hur ska vi då göra?
Om man nu släpper loss allt, säger Ulla-Britt
Hagström, skulle det byggas mycket mer. Ja, men
problemet i Stockholm är att hyresnivåerna ligger på
runt 1 700 kr per kvadratmeter. Genomsnittshyran i
landet ligger på 700-800 kr. Det går liksom inte ihop.
Ungefär 3 % av stockholmarna kan efterfråga den här
typen av bostäder.
Har Ulla-Britt Hagström några nya stockholmare
eller andra invånare att vända sig till? Vem ska kunna
hyra? Vem ska kunna ta del av de bostäder som Ulla-
Britt Hagström tror att det går att bygga, om man inte
ser till att hyresnivåerna hamnar på lägen där männi-
skor har inkomster som är sådana att de har möjlighet
att efterfråga dem?

Anf. 5 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Owe Hellberg, allmännyttans hyres-
ledande roll driver faktiskt också upp hyran. Så är det
i områden där det finns gott om lägenheter, i kommu-
ner som har mycket stora bekymmer när det gäller att
veta hur framtiden ska hanteras med lägenhetsöver-
skott.
Givetvis har vi inte talat om icke-reglering. All-
deles nyss talade jag i slutet av mitt anförande om ett
lagreglerat starkt besittningsskydd. Vi har talat om
sänkta boendekostnader genom sänkta skatter osv.
Den enskilde ska givetvis få garantier genom social-
tjänstlagen; stödet ska alltså gå till den enskilde indi-
viden, inte till kollektivet.
I min kommun är privata fastighetsägare egentli-
gen väldigt intresserade och stöttande i den här frå-
gan, så vi behöver inte ha några hemlösa. Man kan
alltså teckna kontrakt. Också kommunerna behöver
kunna få teckna kontrakt i fråga om bostadsrätter.
Därför behöver förbudet mot dubbelupplåtelse kom-
ma bort - där finns det mycket att göra.
I Stockholm är problemet att ombildning inte sker
i ytterområdena utan är koncentrerad till Stockholms
innerstad där inte alla människor kan bo. Där har vi
pekat på väldigt många möjligheter. Vad gäller stu-
denter hade jag nyligen här i kammaren en interpella-
tionsdebatt med finansminister Bosse Ringholm om
möjligheterna att skattebefria del av uthyrning av
bostad till studenter. Detta är ett bland många av våra
exempel. Vad gäller studenter och investeringsbidrag
är detta den enda möjligheten som vi vill ha. Det
handlar om en styrd kategori där vi tillfälligt måste
göra något. Annars är det bättre att sänka skatter än
att ha krångliga bidrag, subventioner - något som det
är mycket svårt att leva upp till.

Anf. 6 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag tror inte riktigt att nämnda åtgär-
der leder till de låga hyror som Ulla-Britt Hagström
talar om. Sänkta skatter generellt är ett dyrt sätt att
subventionera - det är ju precis det som det handlar
om. Även investeringsbidrag är naturligtvis också
subventioner. Det beror på hur man ser på den saken.
För mig är det ingen skillnad.
När det gäller socialtjänstlagen har vi samma upp-
fattning, men sedan är frågan hur man hanterar det i
förhållande till fastighetsägare och allmännyttiga
bostadsbolag. Om man inte vill teckna sådana här
kontrakt behövs det t.ex. en bostadsanvisningslag
som garanterar detta om frivilliga överenskommelser
inte kan nås.
Sedan har vi detta med vissa skatter, Ulla-Britt
Hagström. Vi är ju med i Europeiska unionen. Även
Ulla-Britt Hagström vet att momsen är generell. Vi
måste tillämpa systemet och har inga möjligheter att
göra något åt det. Jag skulle gärna göra något åt det
om det var möjligt. Det handlar då om en sänkning
eller t.o.m. om att ta bort den här delen. Men vi har
det system vi har, och då får man kompensera via
investeringsbidrag. Ulla-Britt Hagström har dock inte
förstått att man måste göra det. I stället tar ni bort den
möjligheten att bygga billiga bostäder. Jag tycker att
det är ett orimligt sätt att tänka. Man måste ju liksom
handla i den situation som är, i överensstämmelse
med de möjligheter som finns.

Anf. 7 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Owe Hellberg, jag kan se till min fa-
milj. Jag har fyra barn. Om de arbetar och får en
inkomst kan jag som förälder välja att säga: Nu ska
jag ha si och så mycket av er inkomst. Sedan ska jag
dela ut till den som bäst behöver i familjen. Det
skulle vara ett solidariskt tänkande, men det skulle bli
ganska upproriskt i min familj. Jag tycker faktiskt att
det är mycket bättre att få behålla så mycket som
möjligt, att staten tar in den del som är nödvändig -
dock inte för att sedan dela ut.
Vidare finns det en god sed i de privata fastighets-
ägarnas villkor - man ska stödja den enskildes behov.
I Allbokommittén hade vi en diskussion om huruvida
allmännyttan skulle ha ett ansvar för att stödja sociala
behov eller inte. Givetvis anser jag det vara en själv-
klarhet. Tyvärr ansåg inte alla det. Då kan man fråga
sig: Varför ska man annars ha allmännyttan?
När det gäller momsen är det så lätt att skylla på
EU. Det är många år sedan detta över huvud taget
togs upp och man gjorde ändringsförslag. Under
Sveriges EU-ordförandeskap hade vi möjligheter. Det
finns två olika system inom byggbranschen. Det finns
länder som har lägre momssatser. Jag tror inte att man
ska skylla på EU.
Sedan föreslår vi, Owe Hellberg, direktavskriv-
ning för nybyggnation av fastighet i stället för inves-
teringsbidrag till nybyggnation. Vi har alltså kontrat
med en annan åtgärd. Vi har för 2002 ett minskat
skatteuttag med 4,5 miljarder på fastighetsskatten om
man återgår till 2000 års taxeringsvärden, vilket vi
kristdemokrater har finansierat i vår budget.

Anf. 8 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Det känns väldigt bra att bostadsut-
skottet får börja dagens arbete här i kammaren. Det är
vi inte vana vid. Vi brukar, som regel, debattera dessa
frågor sent - ibland mycket sent - på kvällen när alla
andra har dragit ned sina rullgardiner.
Någon bostadsminister brukar vi inte heller se
alltför ofta i de här debatterna. Därför är det roligt
och trevligt att statsrådet Lars-Erik Lövdén är med
oss här i dag.
Är det sammantaget ett omen att alla nu börjar
förstå att bostadsfrågorna och bostadspolitiken är av
oerhörd stor betydelse i dagens svenska samhälle? Vi
i Centerpartiet har gång på gång påtalat detta. Själv-
kritiskt har vi nu även inom Centerpartiet avsatt en
handläggare för bostadsutskottets ärenden. Därför är
det trevligt att få presentera Madeleine Vagge för er i
dag.
De frågor som vi behandlar inom bostadsområdet
berör inte bara hus utan de omspänner vida mer. Det
betänkande som vi nu ska debattera har rubriken
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.
Fru talman! Den rubriken pekar på att området är
vitt till sin omfattning och ger förutsättningar för all
annan verksamhet i hela samhället. Utan en välgrun-
dad genomarbetad samhällsplanering fungerar inte
samhället. Utan en väl genomtänkt bostadspolitik
haltar Sverige betydligt.
Dessvärre ser vi i dag att Sverige har problem
trots att landet i sig har så mycket stor rikedom. Här
finns en mångfald av stora mått. Man behöver bara se
på landets riksdagsledamöter och tänka sig in i från
vilken del av landet de kommer, så inser vi snabbt att
de representerar och har med sig skilda erfarenheter
från olika bostadsorter.
Somliga bor i slott, andra bor i koja. Dessvärre
finns det också människor i vårt land som inte har
någonstans att bo. Då tänker jag inte på den unge man
som skickade ett meddelande - jodå, Ulla-Britt
Hagström, vi har fått massor av mejl - där han påstod
att han hade sin tillflykt bakom TV-apparaten. De
flesta ungdomar brukar ju sitta framför TV-apparaten.
Nej, min tanke går till de hemlösa. Vad gör vi för
dem, statsrådet Lövdén?
Fru talman! Boendet har i alla tider varit en viktig
del i människors liv. Hemmet har större betydelse än
att bara skydda oss mot väder och vind. Hemmet
borde vara en plats för människor att hämta vila och
kraft i.
Sverige är i dag ett i många avseenden delat land.
Bostadsmarknaderna visar på det. Olika orter skiljer
sig åt på ett anmärkningsvärt sätt. Samtidigt som det
råder brist på bostäder i våra storstäder och på många
högskoleorter, gapar fönstren tomma i hus där ingen
bor på andra håll i landet. Men, låt oss inte bli förla-
made av denna olikhet utan låt oss ta den som en
utmaning att vända det negativa till något positivt.
Tyvärr blir man nedstämd när man följer rege-
ringens bostadspolitik. Jag undrar ibland hur det
kommer sig att vi kan se så olika på problem som
måste lösas. Trängseln i storstäderna kan ju knappast
lösas eller bli bättre av att flytta hus från landsbygden
och hit. Centerpartiet anser inte att vi löser olikheter-
na mellan landets olika delar genom att låta flyttlas-
sen återigen gå från land till stad.
Utmaningen i morgondagens bostadspolitik ligger
i att låta olikheterna vara en styrka. Centerpartiet ser
styrkan i vårt land. Centerpartiet ser att stad och land
är helt beroende av varandra. Tänk er en landsbygd
utan liv. Inte ens för den mest stadsbitne är detta ett
önsketänkande. Tänk er en stad utan liv. Nej, inte för
den mest landsbygdsfrälsta är detta en dröm. Hela
vårt land måste leva! Utifrån den ambitionen formar
vi i Centerpartiet ett samhälle där livskraft, livskvali-
tet och självbestämmande är rådande.
Fru talman! För att möta morgondagen och för att
forma en hållbar bostadspolitik som kan möta männi-
skors behov, individens behov, och de skilda förut-
sättningarna som finns i landet, måste samhällsplane-
ringen enligt Centerpartiets politik utgå från att alla
människor har lika värde och samma rättigheter, att
man har ansvar för varandra och för naturen. Det är
det som ska vara vägledande när samhället formas.
Vi vill ha valfrihet och mångfald. Vi är inte lika.
Vi har olika behov under livets olika skeden. Det är
därför nödvändigt med en mångfald av boendefor-
mer. Man ska kunna äga eller hyra sin villa eller
lägenhet. Det måste finnas möjligheter att bo i Ulvs-
bygden, i Uppsala eller någon annanstans i Sverige.
Fru talman! Det måste också råda neutralitet mel-
lan boendeformerna, dvs. en ekonomisk rättvisa mel-
lan olika boendeformer samt en positiv syn på vad
mångfald innebär. Det är nödvändigt för att möta
människors olika önskemål. Staten ska inte, bäste
minister, styra människors val av boende genom att
favorisera någon boendeform framför någon annan
eller genom pekpinnar påtala för kommunerna hur
varje kommun ska planera sin verksamhet.
"Storebror ser dig" ska visst gälla nu i stället för
stopplagstiftning. Nu ska länsstyrelserna, statens
förlängda arm, rycka ut om kommunerna inte gör
som regeringen säger när kommunerna beslutar sig
för att avveckla sina bostadsbolag. Centerpartiet anser
att det är helt fel väg att gå. Bostadspolitiken ska
formas underifrån med utgångspunkt i de lokala och
regionala förutsättningarna. Det är kommunpolitiker-
na som själva bor i kommunerna och är kommunin-
vånarnas talesmän och taleskvinnor som har ansvaret
för det egna bostadsbeståndet.
Centerpartiet vill inte heller se någon ny subven-
tionspolitik. Det är människors efterfrågan på bostä-
der som ska styra vad som byggs, inte skatter, sub-
ventioner eller krångliga regler.
Det behövs betydligt mer demokrati, mer av del-
aktighet, bättre tillgänglighet och anpassning till
människors olikheter i all samhällsplanering och i allt
byggande. Hus ska byggas och områden planeras där
ett livsviktigt miljötänkande ska finnas med i hela
processen.
Fru talman! Bostadspolitiken har varit eftersatt
under många år. Jag och Centerpartiet har tillsam-
mans med de borgerliga ledamöterna i bostadsut-
skottet påtalat detta vid varje debatt. Vi har sett att en
"halv" bostadsminister inte hinner med frågorna i all
sin bredd. Det är förståeligt. Frågorna är dessutom
uppsplittrade på olika departement. Det är ingen bra
lösning. Det behövs en samordning. Det behövs ett
departement och en "hel" minister som greppar hel-
heten för att decentraliseringen och förutsättningarna
ska fungera i hela vårt land.
Fru talman! Det finns även ett antal riktade insat-
ser med koppling direkt till boendet som bör genom-
föras på nationell nivå. Staten kan inte frånsäga sig
sitt ansvar när det gäller att se kopplingen mellan
- boende och miljö
- boende och hälsa
- boende och arbete
- boende och trygghet
- boende och tillgänglighet
- boende och utbildning
- boende och lokala samhällen
- boende och ekonomi.
Fru talman! När det gäller anslagsfördelningen
inom detta område har vi från Centerpartiet valt att
inte delta i utskottets beslut, men vi har lämnat ett
särskilt yttrande där vi redovisar vår fördelningsmo-
dell. Jag rekommenderar det till läsning, främst för
ministern.
Dessutom finns det många reservationer i detta
betänkande som jag står bakom, men jag yrkar bifall
endast till reservation 4 under punkt 2 vid voteringen,
för tids vinning.

Anf. 9 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Rigmor Stenmark ställde en fråga till
Lars-Erik Lövdén: Vad vill ministern göra för de
hemlösa? Jag ställer samma fråga till Rigmor Sten-
mark: Vad vill Rigmor Stenmark göra för de hemlö-
sa?
Allmännyttan värnar Centerpartiet om, men
kommunerna ska helt fritt få sälja dem om de vill.
Hur ska ni ha det egentligen? Ni får bestämma er.
Den sista frågan gäller bostadsminister: Vi är
överens om att vi ska ha en bostadsminister och han-
tera frågorna i ett departement. Men var det inte bl.a.
Centerpartiet som avskaffade detta för tio år sedan?
Är Rigmor Stenmark överens med Knut Billing om
att det är den här ordningen som ska gälla framöver?

Anf. 10 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Tack för frågorna, Owe Hellberg. Jag
ska börja med den sista. När man ser att det inte fun-
gerar i något sammanhang måste man se även möj-
ligheterna att rätta till det. Jag tycker att det är bra att
även Vänsterpartiet har insett det.
Jag blev lite förvånad när Owe Hellberg här i ta-
larstolen försökte leta efter det som skiljer de borger-
liga ledamöterna och de borgerliga partierna, för att i
nästa steg angripa sina samarbetspartner Socialdemo-
kraterna.
Det skulle ha varit mer intressant om jag hade haft
repliktid på Owe Hellberg för att fråga: Ser inte Owe
Hellberg att det finns större saker som vi är överens
om i de borgerliga partierna än det finns mellan Mil-
jöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i
bostadspolitiken?`

Anf. 11 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det var inte svar på nästan någon av
mina frågor.
Jag antar att Rigmor Stenmark ska ingå i en bor-
gerlig regering, om vi får en sådan. Hur blir det då
med bostadsministern och departementet?
Hur var det med de hemlösa? Vad vill Centern gö-
ra för de hemlösa? Jag fick inget svar.
Hur är det med allmännyttan? Ska man sälja ut
allmännyttan helt fritt? Ska det vara så?
När det gäller samsyn på bostadspolitiken, är vi
överens om en budget där alla anslag är gemensam-
ma. Jag kan konstatera att på en rad områden har ni
helt olika åsikter om hur det ska se ut.
När det gäller bostadsbidragen blir jag lite förvå-
nad när det är Centern som ska dra ned mest på bo-
stadsbidragen. Man hänvisar då till skattesänkningar.
Men skattesänkningar är ju generella för alla, och
bostadsbidrag är för dem som mest behöver dem. Det
där går inte heller ihop, Rigmor Stenmark.

Anf. 12 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag glömde inte frågan om de hemlö-
sa - jag hoppades att den skulle komma tillbaka. Tack
för det! Det är självklart att vi från de olika politiska
partierna måste se på den situationen och hur vi ska
lösa den biten.
För ett tag sedan fördelades pengar ut just för att
klara den situationen. Vad man då gjorde var bara ett
nedslag i storstadsområdena. De kranskommuner som
finns t.ex. runt Stockholm, som jag vet att det smittar
av sig på, fick ingen hjälp. Låt mig ta Enköping som
ett exempel. Där hade vi i Centerpartiet en mycket
bra socialnämndsordförande, Gunilla Karlsson, som
tog itu med frågan själv eftersom hon fick nobben
från er som ingår i regeringen. Hon löste detta till-
sammans med föreningar i Enköping, med kyrkan
och ideella organisationer. De byggde upp ett boende
för hemlösa. Jag har själv varit där. Det är ett exem-
pel på när man ute i de enskilda kommunerna tar tag i
dessa problem.
Nu ser vi att det går mot vinter och det börjar bli
kallt. Jag lider varje gång jag går genom Centralsta-
tionen i Stockholm tidigt på morgonen eller sent på
kvällen och ser människor och vet att de inte har
någon bostad. Jag skulle kunna öppna mitt hem, men
det är inte praktiskt möjligt för alla.
När det gäller försäljning eller icke försäljning av
allmännyttan har vi i Centerpartiet sagt att vi fortfa-
rande tycker att allmännyttan är en väldigt bra bo-
stadsform. Vi tycker att det inte finns något självklart
och generellt i att kommunerna ska sälja ut sina all-
männyttiga bostadsbolag. Owe Hellberg vet mycket
väl att Centerpartiet har den inställningen. Men man
kan inte frångå det kommunala självstyret, och vi i
Centerpartiet litar på våra bostadspolitiker även ute i
kommunerna. Det tycks man inte göra från regering-
ens sida.
Jag får återkomma till frågan om bostadsbidrag -
det kommer en vänsterpartist senare också.

Anf. 13 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! När jag började mitt uppdrag som
riksdagsledamot för tre år sedan och blev ledamot i
bostadsutskottet hade jag en känsla av att bostadspo-
litiken inte var så väldigt intressant, i varje fall inte
för mig som representant för Norrland, där de största
problemen var tomma lägenheter.
Men de senaste åren har det hettat till i bostads-
politiken: fastighetsskatten, omvandling av hyresrät-
ter till bostadsrätt, ägarlägenheter, hyresnivåer, kon-
kurrens inom byggsektorn, krångliga regler - allt
detta har alltmer kommit i blickpunkten.
Enligt Folkpartiets uppfattning fungerar den
svenska bostadspolitiken dåligt - främst beroende på
ett, enligt vår mening, ideologiskt systemfel. Central-
planering, förmynderi och subventioner har präglat
den offentliga synen på bostadsmarknaden, och detta
vill vi ändra på.
Precis som övriga borgerliga partier har vi ett sär-
skilt yttrande när det gäller anslagsfördelningen och
deltar alltså inte i beslutet angående punkt 1.
Folkpartiet har satt upp ett tiopunktsprogram för
större egenmakt i boendet:
Vi vill skärpa konkurrensen på byggmarknaden
och försöka få in fler utländska byggare.
Vi vill ha en friare hyressättning i nyproduktio-
nen.
Vi vill att individerna ska avgöra om det ska vara
bostadsrätt eller hyresrätt, dvs. vi vill tillåta omvand-
ling till bostadsrätter med vanlig enkel majoritet.
Vi vill minska kommunernas roll som fastighets-
ägare.
Vi vill öka människors möjlighet att friköpa sina
tomter - precis som Bosse Ringholm fick göra.
Vi vill röja upp i regeldjungeln, som inte bara
medför förlängning av planprocessen utan också
innebär dyrare material än i många andra länder.
Vi vill tillåta ägarlägenheter.
Vi vill sänka skatterna på boendet.
Vi vill reformera bostadsbidragen.
Vi vill möjliggöra byggande av fler studentlägen-
heter.
I bostadsutskottets betänkande finns, som nämnts,
över 50 reservationer, och vi i Folkpartiet står bakom
närmare 20. Jag kommer givetvis inte att yrka bifall
till alla, och jag ska inte heller gå in på alla punkter i
detalj, utan vill beröra dem som vi anser allra vikti-
gast. Många reservationer har vi gemensamt med ett
eller flera av de övriga borgerliga partierna, och där
har redan tidigare talare framfört våra gemensamma
argument.
I vår reservation 5 om utformningen av bostads-
politiken har vi tryckt på de olika konsekvenser som
den under många år förda bostadspolitiken har fått:
köer, krångel, svarta affärer, en bostadsproduktion
som inte svarar mot efterfrågan, ineffektivitet, höga
kostnader och missnöjda konsumenter.
Den har också lett till stora regionala olikheter.
Medan Stockholm och andra tillväxtregioner har en
katastrofal bostadsbrist har vi i t.ex. Norrlands inland
ett stort bostadsöverskott både på den kommunala
sidan och i privat ägda fastigheter. Det tiopunktspro-
gram som jag tidigare har nämnt kan, om det genom-
förs, innebära stora förbättringar.
Därför yrkar jag bifall till vår reservation 5.
En mycket viktig fråga, enligt Folkpartiets me-
ning, är att vi ökar konkurrensen inom byggsektorn.
En viktig uppgift är att pressa byggkostnaderna, och
det kan ske genom ökad konkurrens. Men vi delar
inte regeringens uppfattning att Byggkostnadsforum
vid Boverket ska klara den uppgiften. Vi vill i stället
ge Konkurrensverket mer pengar och en klar beställ-
ning i detta sammanhang - ägna byggkostnaderna
extra uppmärksamhet.
En annan faktor som höjer byggkostnaderna är
byggmomsen och andra skatter. Det har tidigare tala-
re varit inne på. Mer än 60 % av kostnaden för ny-
byggnation består i dag av skatter och avgifter. Vi har
inte i nuläget föreslagit att byggmomsen ska tas bort,
men vi föreslår tillsammans med Kristdemokraterna
och Centern att man tittar på effekterna av bygg-
momshöjningen liksom konsekvenserna av en even-
tuell sänkning av skattesatsen. Jag tror liksom tidigare
talare att det visst finns möjlighet, trots att vi är med i
EU, att sänka den om vi skulle finna att det är en bra
lösning. Det finns faktiskt flera olika momsnivåer
redan i dag.
Vidare står vi bakom kravet att villkoren för in-
vesteringsbidrag för studentbostäder ska ses över. Vi
vill också öka anslaget för byggande av studentbostä-
der med 50 miljoner.
Vidare har vi tillsammans med Kristdemokraterna
och Centern krävt att frågor om byggande av billiga
ungdomsbostäder för andra än studenter ska upp-
märksammas. Nya metoder på det området bör ut-
vecklas.
Regeringen har förslagit att det ska inrättas en or-
ganisation för fortsatt statligt stöd till vad man säger
omstrukturering av kommunala bostadsföretag. Det
här förslaget är en del i propositionen om regionalpo-
litik En politik för tillväxt och livskraft i hela landet.
Jag satt med i Regionalpolitiska utredningen, och
såvitt jag minns talade vi inte om den här typen av
stöd. Jag kan definitivt inte uppfatta ett stöd av denna
typ som en tillväxtsatsning. För det första är det oer-
hört orättvist - det riktar sig enbart till kommunala
bostadsföretag, såsom jag har uppfattat det. För det
andra ger det fel signaler. De kommuner som har
försökt klara av problemen på egen hand får ingen-
ting, i stället går pengar till dem som har fört någon
sorts låt-gå-politik. Man frestas att tro att det här är
frieri från regeringen till ledande kommunalpolitiker i
s.k. röda kommuner. Alltså ett klart nej från oss!
Folkpartiet har också en annan syn än regeringssi-
dan på bostadsbidragen. Vi vill minska bidragen och i
stället ge ett ökat barnstöd. Vi vill också sänka in-
komstskatten för människor med de lägsta inkomster-
na - allt för att uppmuntra människor att arbeta i
stället för att ta emot bidrag, dvs. en möjlighet att ta
sig ur den s.k. fattigdomsfällan.
Och även om vi anser att bostadsbidragen ska
minskas, och helst på sikt inte behövas, har vi fram-
fört i en reservation att beräkningen av den bostads-
bidragsgrundande inkomsten för näringsidkare ska
ändras. Så länge bostadsbidragen finns måste villko-
ren vara rättvisa för alla - löntagare och egna företa-
gare.
Vi har vidare föreslagit att regeringen bör övervä-
ga att göra det möjligt för utbytesstudenter, som
kommer till Sverige, att få bostadsbidrag. Om vi ska
få platser för våra svenska studenter utomlands måste
vi erbjuda motsvarande platser här hos oss, och efter-
som boendet i Sverige är dyrt kan detta vara till en
liten hjälp.
Fru talman! För en tid sedan läste jag om produk-
tionen av bostäder i Spanien. Bara i provinsen Mala-
ga har man producerat 70 000 lägenheter hittills i år.
Jag blev rätt förvånad när jag läste detta, så jag var
tvungen att kontrollera det med min son som bor i
landet, och det stämmer. För hela Spanien är målet en
halv miljon bostäder under 2001. Jag är medveten om
att de dels har ett mycket sämre utgångsläge än vi vad
gäller bostäder av god kvalitet, dels bygger mycket
för turister från andra länder. Men det är ändå märk-
bart hur högt många andra länder i Europa ligger. I
Habitatrapporten till FN:s generalförsamling i juni,
där flera av oss var med, kan vi se att Sverige ohjälp-
ligt hamnar sist när det gäller bostadsbyggande inom
EU. Jag tycker att det är illavarslande.
Med detta, fru talman, tackar jag.

Anf. 14 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att mest
koncentrera mig på ekologiskt byggande och studen-
ternas situation. Det här betänkandet är en del av
budgetuppgörelsen, och jag står helt bakom det. Jag
har varit med och påverkat en del av anslagen natur-
ligtvis. Jag återkommer till det.
Det ekologiska byggandet har vi ägnat en hel del
åt i övriga motioner och har en del reservationer.
Tillsammans med Centerpartiet har vi en reservation
om byggande av vissa typer av bostäder. Där har vi
ett par intressanta förslag.
I Miljöpartiet har vi en vision om en grön stad
som jag tycker är härlig och lite annorlunda. Det
handlar nämligen om att hitta bästa möjliga lösningar
ur ekologisk synvinkel. Det skulle kunna utlysas en
tävling om vem som skapar den bäst utformade eko-
logiska staden. Vi tänker oss någon form av en grön
stad med ungefär 25 000 invånare där allting skulle
vara genomtänkt socialt och ekologiskt. Det skulle
vara en inspiration för hela byggsektorn. Det skulle
kunna ske i form av ett projekt, och Boverket kunde
administrera det tillsammans med det nya forsknings-
rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggan-
de. Naturvårdsverket och lämpliga kulturinstitutioner
skulle naturligtvis också vara med.
I samma reservation utvecklar vi lite grann den
gemenskap som man kan erfara av i ett kollektivhus.
Många människor skulle ha nytta av ett kollektivhus-
boende. Det är en mångfald i boendet som vi vill
tillföra denna form. Det finns kollektivhus, men det
behöver uppmuntras, och erfarenheter från olika
lösningar bör tas till vara.
Investeringsbidrag för ekologiskt hållbarhet har en
del talare varit inne på. Regeringen beslutade redan
våren 1998 om införandet av det bidraget. Det skulle
gå till hyreshus och bostadsrättshus i sammanhållna
bostadsområden. Det beslutade regeringen efter för-
slag från det nya Boendekostnadsforum vid Boverket.
Det är oerhört viktigt att bostadssektorn ställer om till
mer ekologiskt hållbara lösningar. Det gäller såväl
uppvärmning av våra bostäder som kretsloppsanpas-
sade vatten- och avloppssystem.
Miljöpartiet förordar att även egnahem ska kunna
omfattas av investeringsbidraget. Användningen av
investeringsbidraget har inte nått upp till den nivå
som vi hade förväntat oss, och då finns det alltså
utrymme att utvidga den här bidragsformen till att
omfatta också egnahem. Den här teknikutvecklingen
behövs även där, och jag tror att många egnahem-
sägare är väl så goda att se till långsiktiga lösningar
på sitt boende.
Vi har krav på ekologiskt byggande även i fråga
om studentbostäder. Där kom vi inte riktigt så långt
som vi hade velat. Förslaget om att investeringsbidra-
get till studentbostäder skulle kunna kombineras med
investeringsbidraget till bostadsinvesteringar som
främjar ekologiskt hållbarhet var faktiskt vårt initia-
tiv. Miljöpartiet fick också igenom detta, både när det
gäller investeringsbidrag för hyresrätter och investe-
ringsbidrag för studentbostäder. Självklart tillstyrker
jag det.
Den här regeländringen innebär emellertid bara en
möjlighet att få stöd till eventuella merkostnader för
ett ekologiskt riktigt utförande. Därför anser jag att
det finns starka skäl att överväga om det inte för in-
vesteringsbidraget till både studentbostäder och hy-
resbostäder bör ställas som krav att byggnaderna
uppförs på ett sådant sätt att rimliga ekologiska håll-
barhetskrav blir tillgodosedda, dvs. att detta inte bara
är en möjlighet utan också villkoret för att man ska få
investeringsbidragen.
I en centermotion kommer man in på bostadsan-
passningsbidrag för elsanering. Det är en grej som vi
absolut ställer oss bakom. Vi tycker att detta är bra.
Även Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har ställt
upp på motionen, som är väldigt bra. Det är inte så
där alldeles tydligt att det går att få bostadsanpass-
ningsbidrag för elöverkänslighet. En del kommuner
tillgodoser de utsatta människornas behov och hjälper
dem med bostadsanpassningen. Detta är något som
drabbar väldigt många människor. Det vore väldigt
bra om vi en gång för alla kunde fastslå att elsanering
ska berättiga till bostadsanpassningsbidrag. Det krä-
ver en regeländring, och jag emotser den. Människor
bedöms väldigt olika. Det är inte bra att det ska bero
på i vilken kommun man bor om man ska få hjälp
med den här bostadsanpassningen.
Inomhusmiljön är naturligtvis oerhört väsentlig.
Där har vi medverkat till, vilket gläder mig, att det i
den här budgeten finns 50 miljoner avsatta till Fonden
för fukt- och mögelskador. Det finns väldigt mycket
kvar att göra här, och antalet ansökningar ökar. Det är
bra att man tar itu med det.
Trots detta föreslår Moderaterna en successiv av-
veckling av detta bidrag och nöjer sig med 1 miljon
till det här. Det är oerhört cyniskt mot de människor
som drabbas, anser jag.
Moderaterna vill heller inte hjälpa människor med
problem med radon i sina bostäder. De hänvisar till
att det är väldigt osäkert i vilken utsträckning dessa
åtgärder verkligen leder till någonting vettigt. Martin
Timell i Äntligen hemma har visserligen gett klara
bruksanvisningar och talat om hur vi ska göra för att
få bort radonet i våra bostäder. Det var ett väldigt
roligt inslag, tycker jag, med mycket allvar bakom.
Det är lika många människor som dör av radon som
dör i trafiken.
Miljöpartiet har envist hävdat nödvändigheten av
radonsanering. Vi har återkommit i denna fråga i
budget efter budget. Nu äntligen, efter en utredning,
finns det lite åtgärder att vidta, och ansökningarna
börjar väl strömma in, antar jag. Vi har fått upp bi-
draget från 7 till 20 miljoner, vilket verkar vara en
lagom nivå än så länge. Vi kommer att öka på det här
undan för undan. Det torde vara nödvändigt eftersom
man nu kan påvisa radon, alltfler vill göra mätningar
och man upptäcker radonförekomst i alltfler bostäder.
Det var de ekologiska aspekterna på byggandet.
Studenternas situation vill jag också belysa. I den
här budgeten har vi i bostadsutskottet enats om att
studenterna inte skulle "drabbas" av att deras studie-
bidrag ökar, dvs. bidragsdelen i förhållande till hela
studielånet, vilket får till följd att de som ansöker om
bostadsbidrag får minskade bostadsbidrag. Det blir
alltså plus minus noll. Nu ska det vi genomförde
redan förra året, nämligen att endast 80 % av studie-
bidraget ska räknas med i underlaget för beräkning av
bostadsbidrag, fortsätta att gälla även under 2002. Det
är en klar fördel för studenterna. Det tycker vi alltså
är helt okej.
Det som Miljöpartiet har påpekat när det gäller
bostadssituationen för studenter handlar om byggan-
det och den kombination av bidrag som jag nämnde
förut, dvs. kravet att investeringsbidraget till byggan-
de av studentbostäder ska vara kombinerat med ett
investeringsbidrag för ekologiskt hållbarhet. Vi
kommer att hävda att detta är viktigt. När man ska
bygga ska man bygga ekologiskt, och till det behövs
bidrag, eftersom det visar sig att det inte precis blir
billigare.
Tilldelningen av högskoleplatser tycker vi kan va-
ra ett medel för att tvinga kommuner att faktiskt se till
att studenterna har någonstans att bo, när man lockar
studenter att komma till en högskoleort. Många gör
det. De säger: Kommer ni till oss vet ni att det fak-
tiskt finns en bostad åt er. Vi skulle vilja att tilldel-
ningen av högskoleplatser helt enkelt knöts till i vil-
ken utsträckning kommunen kan erbjuda bostäder för
studenter.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag till beslut i det här betänkandet.

Anf. 15 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill tacka Helena Hillar Rosen-
qvist för hennes arbete för innemiljön. Det uppskattar
vi kristdemokrater.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Helena Hillar
Rosenqvist om bidrag för bostadsinvestering som
främjar ekologisk hållbarhet. Där säger hon att peng-
arna inte har använts och att vi alltså får över dem till
något annat. Det är helt riktigt. I budgetpropositionen
ser vi att anslaget är 135 miljoner för 2001 och pro-
gnosen enbart 15 miljoner. Jag tolkar därför detta
som ett bidrag som marknaden egentligen inte vill ha.
Helena Hillar Rosenqvist säger också att det borde
vara krav på att bygga ekologiskt. Då frågar jag:
Varför inte använda de här pengarna till skattereduk-
tion för köp av hushållsnära tjänster i stället? Vi
kristdemokrater har gett 10 miljoner mer till student-
bostäder, och vi förutsätter att man bygger miljövän-
ligt. Finns det nu ett utrymme, varför kan vi inte an-
vända det till hushållsnära tjänster?

Anf. 16 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag ser inte riktigt kopplingen. Om vi
nu ska prata om marknaden handlar det möjligtvis om
att det behöver marknadsföras lite mer att man kan få
bidrag för de åtgärder som behöver vidtas. Nu tycker
jag att en hög självrisk också kan skrämma bort folk.
Man måste ändå göra det här, och man måste betala
en självrisk som fastighetsägare. Jag ser inte kopp-
lingen.
Målet för mig är att man kommer åt inomhusmil-
jön. Då kan det inte vara riktigt att man lägger peng-
arna på någonting annat som inte alls är kopplat till
den effekten. Det är människors hälsa det handlar om,
inte vår bekvämlighet och inte heller i första hand vår
hushållskassa. Det här är oerhört viktiga saker. Det
här är ett folkhälsoproblem. Jag ser inte kopplingen
till huruvida jag som hårt arbetande riksdagsledamot
har möjlighet att köpa mig hjälp - ursäkta, Ulla-Britt.

Anf. 17 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Vad gäller folkhälsan, innemiljön
osv. har vi inga skilda åsikter, Helena Hillar Rosen-
qvist, och inte vad gäller radonbidragen heller. Vi har
anslagit mer medel till innemiljön i t.ex. förskolor och
skolor. Men jag tänker på anslaget 31:11, för det
måste ju vara det som Helena Hillar Rosenqvist rela-
terar till, där inte pengarna har använts.
Visst finns det ändå en koppling. Det jag tog upp i
mitt anförande om etik, om den svarta marknad som
sprider sig så enormt, handlar ju inte bara om uthyr-
ning av hyresrätter till svindlande summor utan också
om köp av tjänster inom den svarta marknaden. Där
skulle man i stället kunna arbeta förebyggande och
låta ungdomar och alla över huvud taget få se andra
möjligheter, om det vore lagligt att använda hushåll-
snära tjänster.

Anf. 18 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag gör helt enkelt en annan koppling.
Jag anser att om det här bidraget inte är använt ska
det utsträckas till att omfatta även egnahem. Det är
min lösning på problemet. Jag tycker inte att bidrag
till dammsugning är den åtgärd som ska vidtas.

Anf. 19 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Jag hävdar att moderaternas förslag
när det gäller åtgärder mot radon i bostäder och fon-
den för fukt- och mögelskador betecknas av realism,
Helena Hillar Rosenqvist.
Läs ordentligt vad som står på s. 115 om nya
forskningsrön när det gäller radon i bostäder. Det
visar dessutom att en del av de saneringsåtgärder som
vidtagits ökar radonhalten i stället för att minska den.
Därför menar vi att det inte är bidrag som behövs i
första hand, utan mer forskning och även åtgärder i
tillräcklig omfattning. Så, Helena Hillar Rosenqvist,
läs vad det står och se också att vi talar om detta på
ett realistiskt och mänskligt sätt.

Anf. 20 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag har sett hur man försöker komma
till rätta med radon i bostäder. Det är förvisso så att
gör man fel så blir det fel. Gör man rätt så blir det
rätt. Det är många som vet hur man gör för att göra
det rätt. Det var därför jag hänvisade till Martin Ti-
mell i programmet Äntligen hemma. Det finns många
som jobbar med de här frågorna.
Jag tror inte att vi ska ge upp detta. Jag tror fram-
för allt inte att åtgärden är att minska bidraget. Det är
naturligtvis viktigt att använda pengarna rätt. Jag
håller absolut med Inga Berggren om att det inte går
att göra fel. Då förvärrar man problemen. Om man
drar upp radonet i bostaden i stället för att dra ut det
är det klart att människor drabbas i extremt hög grad.
Fel får man inte göra.
Men vi har i Miljöpartiet ett väldigt starkt krav på
dem som jobbar med de här frågorna. Vi lägger ett
väldigt stort ansvar på dem. Var och en av oss kanske
inte kan göra som i Äntligen hemma. Vi är kanske
inte så förskräckligt händiga att vi kan gå in med
stora borrar i våra hus, utan vi köper de här tjänsterna
av någon. Då måste vi lita på att den personen verkli-
gen kan detta.
Jag håller med om att forskning behövs, men me-
toderna finns och de ska användas. Då behövs de här
pengarna, för människor orkar inte med hela den här
saneringen själva. Här behövs bidrag.

Anf. 21 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Vi är överens om att forskning be-
hövs, säger Helena Hillar Rosenqvist. Då så, då är vi
överens. Vi menar att det är mer av informationsverk-
samhet som behövs. Forskningen får visa vad som är
rätt eller fel.

Anf. 22 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Vi är överens om att forskningen be-
hövs, men vi är inte överens om att bidraget ska dras
in.

Anf. 23 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till förslaget i
bostadsutskottets betänkande nr 1. Samtidigt vill jag
också nämna att Lilian Virgin kommer att ta upp
frågor kring bostadsbidraget i ett senare inlägg.
Jag börjar med att konstatera att för oss socialde-
mokrater har bostadspolitiken alltid varit en viktig del
av vår verksamhet i Sverige. Det har handlat om att
utifrån människors behov bygga och se till att det
finns en god bostad till en någorlunda rimlig kostnad.
Vid vår partikongress i Västerås för några veckor
sedan slog vi fast att bostadspolitiken är en viktig del
av den generella välfärdspolitiken. Tillsammans med
vård, skola och omsorg, som också är viktiga, utgör
bostaden den fjärde delen i den generella välfärdspo-
litik som vi socialdemokrater står för. Om vård, skola
och omsorg fungerar är det okej, men det är också
viktigt att människorna i vårt avlånga land har en
rimlig möjlighet att leva och bo i en god bostad.
Det vi ska diskutera i dag är de utgifter som vi
som stat har för det här utgiftsområdet under kom-
mande år. Det är bara att konstatera att utifrån det
beslut som har fattats tidigare i riksdagen omfattar
vårt utgiftsområde ungefär 9 ½ miljarder, som bl.a.
Owe Hellberg nämnde i sitt tidigare inlägg.
Jag kan också konstatera att det här anslaget under
en följd av år har minskat. En stor del av dessa
minskningar beror naturligtvis på den goda ekono-
miska politik som den socialdemokratiska regeringen
har fört. Det är inte så länge sedan vi kunde konstate-
ra att vi hade ett ränteläge på 12-13 % som i dag är
nere på ca 5 %. Det innebär naturligtvis att kostna-
derna för statens utgifter när det gäller räntebidrag
med automatik minskar, som en följd av den lyckade
ekonomiska politiken.
Men det har inte enbart handlat om att staten har
fått nytta av detta. Framför allt kan man konstatera att
inte minst alla villaägare som tidigare har haft ränte-
kostnader på 12-13 % på sina huslån har fått drama-
tiskt minskade kostnader för sitt boende när de har
satt om lånen. Trots diskussionen om fastighetsskatt,
taxeringsvärde och annat kan jag konstatera att det
har blivit billigare för de boende. Framför allt har
villaägarna fått lägre kostnader med utgångspunkt i
den förda socialdemokratiska politiken.
Egentligen vore det intressant, fru talman, att en
sådan här dag fundera lite kring hur man egentligen
skulle fördela de 9 ½ miljarder kronor som vi har till
vårt förfogande. Man kan naturligtvis ägna sig åt
olika övningar som bygger på vad andra vill. Men det
är liksom kört för er med olika förslag, eftersom riks-
dagen har lagt fast att ramen är 9 ½ miljarder.
Hur skulle pengarna fördelas om vi här i kamma-
ren i dag resonerade utifrån hur vi vill använda dem?
Det skulle naturligtvis vara intressant att veta. Nu är
ramen fastlagd. Det tror jag är ett viktigt påpekande
när man i den här talarstolen talar om att man vill
göra så mycket mer än vad Socialdemokraterna,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt fast i budge-
ten för kommande år.
Det är bara att konstatera att i de förslag som låg
till grund för de beslut vi har fattat ville moderaterna
minska anslaget i förhållande till samarbetspartierna
med 1,25 miljarder kronor. Det är ganska mycket
pengar. Det är ungefär 10 % av det anslag som vi har
att röra oss med. Kristdemokraterna är lite mildare i
sina minskningar. Det handlar om 182 miljoner kro-
nor mindre än det vi har att röra oss med enligt för-
slaget. Centerpartiet vill minska med 1 ½ miljard i
förhållande till budgetpropositionen. Och Folkpartiet
är värst. Man vill minska med 1,96 miljarder. Det är
ungefär 20 % av det anslag som vi har att röra oss
med.
Man kan naturligtvis fundera över på vilket sätt
man genom detta skulle få bättre fart på byggnation,
t.ex. av studentbostäder, och få möjligheter att stötta
kommunala företag som har problem med minsk-
ningar på det här utgiftsområdet. Det går naturligtvis
inte ihop. Det är därför som det blir lite knepigt att
man för en debatt utifrån att man vill så mycket mer
med så mycket mindre pengar.
Det var någon som sade att den moderata politi-
ken är ungefär som Jeopardy - man ställer frågor -
men det enda svaret som Moderaterna har är sänkta
skatter. Med sänkta skatter ska de lösa alla bekymmer
på livets olika områden. Det är det enda svaret som
finns. Men så enkelt är det naturligtvis inte, därför att
vi måste ha in skatter för att kunna göra en omfördel-
ning så att människor i landets olika delar får möjlig-
heter till en hygglig standard i sitt boende.
Den här budgeten och politiken som regeringen
står för präglas av en offensiv, där det handlar om att
nu ge möjligheter att bygga hyresbostäder genom ett
investeringsstöd. Det är bara att konstatera att det har
varit ganska lyckat på sina håll. Nu är detta i sin bör-
jan, men det har fungerat ganska bra på en del håll,
naturligtvis med en rad undantag. Det är klart att det
är lite trist för oss som tycker att man ska komma i
gång med hyresbostadsbyggandet att konstatera att
där det som allra mest behövs har man sökt minst
antal bidrag för denna verksamhet.
Jag kan också konstatera att en stor del av det som
har lyckats när det gäller utvecklingen av hyresbostä-
der har handlat om att vi här i Sveriges riksdag har
bestämt oss för att vi tycker att det är viktigt att man
bygger studentbostäder. Därför har vi lämnat ett in-
vesteringsstöd för det här.
Ibland kan man egentligen sympatisera med Mil-
jöpartiets funderingar kring detta med högskolor och
studentstöd. Det är klart att det ligger ett stort ansvar
på de kommuner som har högskolor att se till att
studenterna får möjligheter att bo någonstans.
Vi har angivit redskap för att klara detta. Det vilar
naturligtvis ett tungt ansvar på de kommunpolitiker
som inte ser till att studenterna får bostäder med ut-
gångspunkt från de möjligheter kommunerna har
genom det stöd som vi har lagt fast här i Sveriges
riksdag.
Vi diskuterar också förslaget om en omstrukture-
ring av de kommunala bostadsföretagen. Rigmor
Stenmark talar om mångfalden i Sverige, och jag kan
dela mycket av uppfattningen att det är viktigt att hela
Sverige kan leva. Det är egentligen därför som vi i
den regionalpolitiska propositionen har lagt fast att
det är en viktig angelägenhet att det inte ska vara
släckt i fönstren i glesbygden.
Vi och den socialdemokratiska regeringen tar som
en del av regionalpolitiken ansvar för de kommuner
som har svårigheter med sina kommunala bostadsfö-
retag, bl.a. på grund av att människor flyttar till stor-
städerna. Vi har naturligtvis ett ansvar för att hela
Sverige ska leva. Därför är det lite märkligt att man
vill avslå förslagen som bygger på att kommunerna
ska få möjligheter att klara av stora ekonomiska be-
kymmer och att det därför är angeläget att vi ställer
upp. Det är förvånande att exempelvis Centerpartiet,
som talar om mångfald och om att hela landet ska
leva, inte ställer upp på den politiken som ju ytterst
bygger på att vi har ett ansvar för att lösa de bekym-
mer man har i landets olika delar. Det handlar om
solidaritet. Det handlar om att vi måste ställa upp för
att ge kommuner i glesbygd möjligheter att klara sin
verksamhet, vilket hade varit svårt om man inte hade
fått det här stödet. Detta är en del av vår politik.
I Moderaternas och Inga Berggrens inlägg här i
dag använts ganska starka ord. De talar om väljarför-
akt, de talar om att man är rättsvidrig och om att bo-
stadspolitiken har havererat. Jag kan bara konstatera
att med en politik styrd av Moderaterna skulle den
verkligen haverera.
Vi ser ju de problem som Moderaterna vill skylla
på oss socialdemokrater i Sveriges riksdag och på
regeringen, inte minst i Stockholmsområdet. Här är
det ju inte vi socialdemokrater som styr, utan det är ju
Inga Berggrens partikamrater som styr den verksam-
heten.
Det är ju dock så att även om Sveriges riksdag
och staten har ett ansvar för bostadsförsörjning, fi-
nansiering, kreditgivning, hyreslagstiftning och annat,
så har ju kommunerna ett stort och viktigt ansvar att
se till att medborgarna har möjligheter till ett bra
boende. Det gäller inte minst de hemlösa.
Jag kan bara nämna att när det gäller de hemlösas
situation kommer det inom kort en utredning som
leds av förre riksdagsledamoten Widar Andersson.
Han kommer att presentera ett förslag som sedan
kommer att beredas när det gäller just de hemlösa.
Även här har kommunerna naturligtvis ett stort an-
svar att se till att bostadsförsörjningen fungerar på ett
rimligt sätt.
Sedan vill jag säga att jag kan dela mycket av den
syn och den inställning som Owe Hellberg tog upp.
Investeringsstödet löper nu under några år. Likadant
är det med studenterna när det gäller studentstödet,
som handlar om ett stöd också under nästa år. Jag
utgår naturligtvis ifrån att regeringen kommer att
följa det här och utifrån prioriteringar och annat klar-
göra vad som kommer att gälla för framtiden och vad
det är som är viktigt. Även om man nu säger att man
ska permanenta detta, tror jag egentligen inte att det
finns någon delad uppfattning om att det här är en
viktig del av bostadspolitiken. Sedan får man natur-
ligtvis göra en avvägning i förhållande till de behov
som finns. Jag utgår alltså från att regeringen kommer
att fundera i de banorna framöver.
Sedan skulle jag bara vilja ta upp lite av det som
Helena Hillar Rosenqvist sade om den gröna staden.
Vid vår partikongress i Västerås för några veckor
sedan, som jag nämnde, var bostadsfrågan en viktig
del. Där sade vi bl.a. att vi ska ta fram ett nytt pro-
gram för ekologisk, social, teknisk och kulturell om-
byggnad av samhället och att det bör utformas med
syfte att långsiktigt åstadkomma en modernisering,
ombyggnad och upprustning av bl.a. allmännyttans
miljonprogramsområden som ett led i arbetet att ska-
pa det gröna folkhemmet. För att uppnå detta mål
säger vi att man måste använda både generella och
riktade åtgärder. Det är alltså lite av de tankegångar
som Helena Hillar Rosenqvist här nämnde. Det är
uppmärksammat i vår vision om det goda boendet.
Jag utgår från att bostadspolitiken kommer att
spela en stor roll framöver med utgångspunkt från att
det naturligtvis inte ser likadant ut i landet som hel-
het. Det finns problem på många håll. Det finns kan-
ske inga behov att bygga nytt på andra håll. Men vi
har ett gemensamt intresse när det gäller bostadspoli-
tiken, och det är att människor, oavsett om man bor i
glesbygden eller i staden, ska ha rätt till en god bo-
stad till en rimlig kostnad. Det kommer vi socialde-
mokrater naturligtvis att arbeta för även i fortsätt-
ningen. En del av de här tankegångarna finns i vårt
partikongressbeslut, och en del av förslagen som
bygger på att vi ska få det bättre när det gäller de här
delarna finns i bostadsutskottets betänkande. Jag
yrkar bifall till dessa förslag.

Anf. 24 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag är glad att Lennart Nilsson säger
att bostadspolitiken är del fyra i den generella välfär-
den, att den är det fjärde hjulet.
Men sedan blir jag lite konfunderad när Lennart
Nilsson säger att det finns 9,5 miljarder. I det tar inte
Lennart Nilsson med hela bostadspolitiken på långa
vägar. Vi har en total fastighetsskatt på 25 miljarder,
varav småhus, villor och fritidshus har en fastighets-
skatt på ungefär 15 miljarder. Det har skett en höjning
av byggmomsen som ger 4 miljarder. Momshöjningar
på vatten, avlopp, fastighetsskötsel och energi uppgår
till 5 miljarder. Summan är alltså mycket större än de
9,5 miljarderna.
Sedan räknar Lennart Nilsson upp de olika motio-
nerna. Han sade att kristdemokraterna är hovsamma
som ligger på minus 182 miljoner. Det skulle jag
kunna tacka för, men samtidigt vill jag säga att vi
prioriterar inom området. För att styra pengar över till
dem som verkligen har behov av bostadsbidrag har vi
avsatt 730 miljoner mer än regeringen. I stället för
investeringsbidragen föreslår vi en skattemässig di-
rektavskrivning på 50 %.
Vad jag egentligen vill fråga Lennart Nilsson är
vad han anser att man ska göra för att medverka till
att det blir en större helhet och för att man ska få i
gång det fjärde hjulet. Det handlar ju inte om 9,5
miljarder utan snarare om den tredubbla summan.

Anf. 25 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ber om ursäkt, men kristdemo-
kraterna är inte hovsamma. Man vill avskaffa fastig-
hetsskatten, ta bort momsen osv. För de pengar som
inte finns ska man uträtta så mycket.
För oss är bostadspolitiken viktigt. Men Ulla-Britt
Hagström sade i sitt anförande att regeringen inte har
någon bostadspolitik, samtidigt som hon själv och
kristdemokraterna tydligen inte vill ha någon sådan
eftersom de säger att det är en kommunal angelägen-
het. Jag tror att kristdemokraterna måste bestämma
sig för vilket ben de vill stå på. Ska man ha en bo-
stadspolitik eller ska man inte ha det?
I sitt anförande hävdade Ulla-Britt Hagström att vi
inte skulle ha någon statlig bostadspolitik, utan att
den skulle skötas av kommunerna. Hur ska ni ha det
egentligen?

Anf. 26 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Vi kristdemokrater är mycket hov-
samma mot den enskilde. Vi vill särskilt utgå från de
enskilda som har specifika behov när det gäller att få
en bostad.
Regeringen ska föra en bostadspolitik och ha ett
samlat bostadsdepartement som hanterar alla frågor.
Men vi vill arbeta enligt subsidiaritetsprincipen. Det
betyder att enskilda ska sköta sina uppgifter, att
kommunerna ska se till att det finns bostäder och att
regeringen ska arbeta stödjande för att ge kommuner-
na dessa möjligheter. I denna bostadspolitik ingår
t.ex. hyreslagstiftningen och de ekonomiska delarna,
om man ska ta in skatter eller betala ut subventioner.
Regeringen ska alltså ge kommunerna förutsätt-
ningar. Det är den bostadspolitik som vi vill bedriva.

Anf. 27 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! På vilket sätt, Ulla-Britt Hagström,
skulle den enskilde få hjälp genom att man i sina
semantiska övningar pratar om en friare hyressätt-
ning, vilket i praktiken innebär att om man höjer
hyrorna så blir det bra för den enskilde? Det går inte
ihop.
Hela resonemanget om en friare hyressättning
bygger enbart på marknadshyressystemet. Det gynnar
ju inte den enskilde hyresgästen att ha en hyressätt-
ningssystem som innebär att hyrorna kommer att
höjas. På vilket sätt får då den enskilde frihet?

Anf. 28 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Min fråga är ungefär densamma som
Ulla-Britt Hagströms.
Lennart Nilsson säger att enligt beslut på s-
kongressen är bostadspolitiken den fjärde pelaren -
eller om det var hjulet - i välfärdspolitiken. Så är det
även för oss. Men vi i Folkpartiet har andra medel,
inte samma medel som socialdemokraterna.
När det gäller bostadspolitiken ser Lennart Nils-
son enbart på fördelningen av de ca 9 miljarderna
som ingår i den här utgiftsramen. Han säger också att
Folkpartiet är värst. Ja, vi föreslår mindre pengar på
det här området, men våra förslag innebär inte i första
hand en fördelning av olika stöd.
Vi vill ha ändrade regler, större konkurrens,
sänkta boendeskatter - som vi har finansierat i vårt
budgetförslag - och större inflytande för den enskil-
de. Vi vill inte ha någon centralstyrning. Kan inte
Lennart Nilsson erkänna att det faktiskt går att nå
samma mål med olika metoder, eller är den socialde-
mokratiska kongressens beslut högsta sanning i alla
sammanhang?

Anf. 29 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Vi socialdemokraterna har naturligt-
vis inte patent på sanningen. Det handlar om att bryta
olika åsikter mot varandra. Lilian Virgin kan utveckla
detta med bostadsbidragen bättre än jag. Men jag
konstaterar bara att de flera hundra tusen människor
som i dag har bostadsbidrag skulle egentligen inte ha
blivit mycket hjälpta av att man delar ut bostadsbi-
draget generellt. Det skulle innebära att många av
dessa människor i stället skulle få gå till socialkonto-
ret för att klara sin hyra. Det är därför som bostadsbi-
draget är inkomstprövat. Man ska ge alla människor
en chans.
Det generella systemet är en annan väg. Men det
skulle drabba en väldigt massa människor. Då leder
Folkpartiets politik till att vi får fler socialbidragsta-
gare än vad vi får med ett socialdemokratiskt system.

Anf. 30 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Där har vi olika uppfattning, och det
kan vi diskutera hur länge som helst. Men vårt förslag
innebär lägre skatter och ökat barnstöd för de männi-
skor som har låga inkomster. Här kan man fånga upp
de allra flesta. Det är ett sätt att hjälpa människor att
slippa vara bidragsberoende och i stället komma ur
det som vi brukar kalla för fattigdomsfällan.
Sedan har vi olika uppfattning, och det lär vi inte
kunna ändra på i dag.

Anf. 31 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar bara att de människor
som vi talar om när det gäller bostadsbidraget betalar
ju ingen statlig skatt. I så fall fick man ge sig på
kommunerna och tala om för dem att de måste sänka
kommunalskatten. För att man över huvud taget ska
betala statlig skatt i Sverige i dag måste man ha en
inkomst på 23 000-24 000 kr i månaden, och det har
inte de som har bostadsbidrag.

Anf. 32 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Egentligen är det ganska fantastiskt
att Lennart Nilsson erkänner att det är angeläget att
hela Sverige ska leva. Samtidigt tror Lennart Nilsson
på en gammaldags subventionspolitik. Socialdemo-
kraterna säger att de är beredda att ta över de tomma
husen och tror att det därmed flyttar dit människor. Så
är det ju inte. Husen kommer att stå där med sina
tomma fönster i alla fall. Det är bara det att man har
slösat med skattemedel som vi alla har bidragit med.
Jag förstår inte en sådan politik.
Vad man behöver på landsbygden och i de orter
där det finns tomma bostadshus är tillväxt, Lennart
Nilsson. Det är en satsning på småföretagarna och på
att få fler människor till dessa orter. Det finns massor
av idéer och kraft i organisationen Hela Sverige ska
leva. Varför lyssnar man inte på den organisationen,
om man nu inte vill lyssna på Centerpartiet?

Anf. 33 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill fråga Rigmor Stenmark föl-
jande: Om man nu har ett praktiskt bekymmer med
ett kommunalt bostadsföretag där det finns tomma
lägenheter - som vi alla beklagar, och jag delar upp-
fattningen att det måste ske en tillväxt - hur skulle
Rigmor Stenmark vilja lösa det problemet? Det kan
röra sig om en liten kommun i glesbygden som har ett
bostadsföretag som drar kostnader på åtskilliga mil-
joner kronor varje år. Lösningen på sikt är naturligt-
vis tillväxt. Men problemen i olika delar av landet är
ju akuta. Det är därför som vi, som en del av regio-
nalpolitiken, går in och hjälper till att lösa de ekono-
miska bekymmer som man har. Vi har alla ett ansvar
för detta. Men det säger Rigmor Stenmark nej till.
Man kan inte bara prata sig ur det här. Konkret
handlar det om att man står inför ett problem. Hur vill
Rigmor Stenmark lösa just det konkreta problemet?
Sedan kan vi resonera om tillväxt och att man ska
lyssna på den ena och andra. Det är viktigt, men det
handlar om att man har akuta bekymmer. Hur vill
Rigmor Stenmark och Centerpartiet lösa dem?

Anf. 34 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Man löser inte problemet, inte ens
kortsiktigt, genom att återgå till en gammaldags bo-
stadspolitik, Lennart Nilsson. Jag har själv erfarenhet
från en sådan kommun där man byggde bara för att
man fick pengar från staten. Vad hände? Jo, dessa
bostäder står nu tomma. Somliga har lagts i malpåse,
andra har rivits. Vi kan väl inte fortsätta på den vä-
gen? Vi ser så tydligt att vi har de här problemen med
den regering som vi har just nu. Snälla Lennart Nils-
son, fortsätt inte på den vägen! Det är ingen framtid
för Sverige. Stöd i stället Centerpartiet när vi kräver
att man ska satsa på tillväxt och tro på människorna!

Anf. 35 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det var inget svar på min fråga. Hur
skulle Rigmor Stenmark och Centerpartiet lösa det
akuta bekymret? Det handlar om mycket pengar för
dessa kommuner. Hur ska man lösa det konkreta
problem som redan finns? Det är detta det handlar
om. Ska människor behöva betala mer i kommunal-
skatt för att klara de här bostadsföretagen?
Jag tror nog att Centerpartiet är ute på lite hal is
och inte har tänkt igenom vad man egentligen har
reserverat sig emot. Det här är en viktig del i regio-
nalpolitiken för att hela Sverige ska leva.

Anf. 36 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Moderaterna har i olika motioner här
i riksdagen förordat en annan inriktning av den eko-
nomiska politiken och budgetpolitiken, Lennart Nils-
son. Det är visst och sant. I de här motionerna har vi
beskrivit att det krävs såväl en moderniserad arbets-
marknad och avregleringar som sänkta skatter och
lägre offentliga utgifter. Vi moderater vill att männi-
skor ska kunna leva på sin lön och bestämma mer
själva.
Men det verkar som om Socialdemokraterna vill
att staten ska bestämma över hur människor ska bo,
eftersom vi nu diskuterar bostadspolitik. Det ska ske
genom planering, subventioner och påbud av olika
slag.
Vi moderater hävdar att det behövs förändringar
inom både skatte- och bostadspolitiken. Då frågar jag
Lennart Nilsson: Inser inte Lennart Nilsson att det
behövs andra grepp än vad regeringen nu har anvisat?
Är Lennart Nilsson verkligen nöjd med regeringens
saktfärdighet när det gäller att t.ex. ta fram tredimen-
sionell fastighetsbildning, genomföra förändringar av
plan- och bygglagen och att ytterligare sänka fastig-
hetsskatten? Vad gör Lennart Nilsson för att pusha på
regeringen om de här olika sakerna och för att få en
bättre bostadspolitik så att det byggs fler bostäder där
det verkligen behövs?

Anf. 37 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det politiska språket är ganska intres-
sant ibland. När Moderaterna och Inga Berggren här
talar om att modernisera arbetsmarknadspolitiken
handlar det om att man ska trycka till de anställda och
ge dem mindre trygghet osv. När man pratar om att
man ska reformera det s.k. bruksvärdessystemet, som
handlar om att man ska förhandla om hyrorna där
allmännyttan är den som är hyresledande, handlar det
egentligen om att man vill införa marknadshyror. När
jag lyssnade på kommentarerna till det förslag som
regeringen presenterade i går för riksdagen om all-
männyttan, kunde jag förstå att det ytterst handlar om
att man är förtretad över att vi har en princip där vi
ska försöka hålla igen hyrorna i stället för att mark-
naden ska råda. Det gillar inte Moderaterna.
Inga Berggren sade tidigare att det måste vara
lönsamt att bygga. Varför ska det vara det? Det är
naturligtvis viktigt att det går ihop för de företag som
bygger. Men våra utgångspunkter när det gäller bo-
städer handlar om att vi måste se till att de boende har
råd att bo i en någorlunda bra bostad. Då är det inte
profiten som ska styra, utan då är det behovet som
ska styra.
Jag står inte här i talarstolen som socialdemokrat
och är nöjd med tillvaron. När man är aktiv politiskt
handlar det ju om att man vill förändra och förbättra
saker. Det är en ständig dialog. Den diskussionen för
vi inom vårt parti och mellan olika partier. Det är
naturligtvis viktigt att bryta åsikter och synpunkter
mot varandra.
När det gäller tredimensionell fastighetsbildning
tror jag att det kommer så småningom. Man tittar ju
på de här frågorna i utredningar i Regeringskansliet.
Sedan kan naturligtvis Inga Berggren ha den uppfatt-
ningen att det går långsamt, och det får hon väl ha.

Anf. 38 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Om Lennart Nilsson nu tror på tredi-
mensionell fastighetsbildning, tycker jag att han ska
prata ordentligt med Lars-Erik Lövdén om det för att
snabba på ett sådant förslag. Det skulle väl vara gans-
ka rimligt.
Låt mig sedan ta upp en annan tråd. Det gäller
detta att Socialdemokraterna vill styra över kommu-
nernas bostadsbolag och bestämma över den bostads-
politik som bedrivs i kommunerna. Jag tycker att det
är principiellt betänkligt att medborgarna och politi-
kerna i en kommun inte anses kompetenta att sköta
sina egna fastighetsaffärer. Det är ju så de socialde-
mokratiska förslagen nu gestaltar sig. Jag tänker på
de förslag som finns i propositionen Allmännyttiga
bostadsföretag. Men Lars-Erik Lövdén kommer kan-
ske att säga en del om det lite senare i dag.
Det är underligt att man måste förse kommunerna
med något slags överrock just på det här området.
Samma väljare som utser riksdag och indirekt rege-
ring klarar inte att välja kommunpolitiker. De kanske
kan fatta fel beslut, dvs. sälja kommunala bostadsbo-
lag. Jag tycker att det är i kommunerna som man ska
fatta de här besluten. Man ska inte gå in med stoppla-
gar eller andra påbud som det som vi har att behandla
här framöver, Lennart Nilsson.

Anf. 39 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Vi får naturligtvis möjligheter att dis-
kutera den propositionen efter det de olika partierna
har lagt fram sina motionerna i bostadsutskottet och
här i kammaren. Det är möjligt att bostadsministern
kommer att ta upp det i sitt anförande. Det vet jag
inte. Det här handlar inte om något förbud för kom-
munerna, utan tvärtom att om att det ska finnas möj-
ligheter för kommunerna.
Nu tycker Inga Berggren att det går för sakta i
olika frågor. Jag tillhör nog dem som tycker att det är
angeläget att man funderar igenom och tänker till.
Det är lite av en svensk tradition att man går grundligt
in på olika frågor innan man bestämmer sig. Det är
lite märkligt att höra att Inga Berggren nu tycker att
det går för sakta. Det är inte mer än någon vecka
sedan som Carina Elgestam hade en debatt här om
fastighetstillbehör. Då tyckte man att det gick för fort.
Någon gång måste man bestämma hur det ska gå till.

Anf. 40 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Boendet är en central del av välfär-
den. Utan en bostad är det omöjligt att uppnå andra
välfärdsmål och leva ett gott liv. Det är därför natur-
ligt att bostadsfrågorna kommit högt upp på den poli-
tiska dagordningen. Det handlar om att bygga bort
bostadsbristen och att ge unga människor förutsätt-
ningar att skaffa sig en bostad. Det handlar om åtgär-
der mot segregationen. Det handlar om att utveckla
allmännyttan och etablera den kooperativa hyresrät-
ten som en fjärde boendeform på den svenska bo-
stadsmarknaden. Det handlar om upprustning och
ombyggnad av miljonprogrammets bostäder.
Vi vet alla att bostadsbristen är en verklighet. Det
är en verklighet som är påtaglig i många kommuner.
Men det finns också en annan bild av Bostadssverige.
Det är en situation där utflyttning och tomma lägen-
heten dominerar bilden. Det krävs krafttag från såväl
näringsliv som stat och kommun om dessa orter ska
kunna vända utvecklingen och få tillväxt. Jag delar
Rigmor Stenmarks beskrivning av vikten av skapa en
tillväxtpolitik som kommer hela landet till del. Men
vi måste se båda de här bilderna. Vi måste ta oss an
både uppgiften att trygga bostadsförsörjningen och
bostadsbyggandet och problemen med de tomma
lägenheterna samtidigt.
Hittills har vi satsat 4 miljarder kronor på stöd till
utsatta kommuner, men det räcker inte.
Staten behöver framöver ta ett mycket större an-
svar för att stödja kommuner med stort behov av
omstruktureringsåtgärder på bostadsområdet.
Det handlar om ett tioårigt program. I den regio-
nalpolitiska propositionen har regeringen föreslagit
att vi de närmaste tre åren ska satsa 3 miljarder kro-
nor för att hjälpa utsatta kommuner att hantera sina
bostadsbolag.
I den proposition om allmännyttiga bostadsföretag
som regeringen lade fram för riksdagen i går utveck-
lar vi de här åtgärderna. Vi föreslår att en ny myndig-
het inrättas den 1 juli 2002 som ska kunna ge stöd för
avveckling eller utveckling av tomma lägenheter.
De lägenheter som inte längre behövs för bostads-
försörjningen på orten bör om det är möjligt och
ekonomiskt försvarbart, användas till andra ändamål.
Jag är inte särskilt förvånad över att Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna går emot den här
satsningen. Men jag är väldigt förvånad över att
Centerpartiet, som ofta pratar om den regionala klyv-
ningen - en sorts mantra i den politiska debatten -
inte vill att staten ska hjälpa de utsatta kommunerna
att hantera de ekonomiska problemen i sina bostads-
bolag. Jag delar dock uppfattningen om en tillväxtpo-
litik i hela landet. Det vill jag understryka.
Jag tycker att Rigmor Stenmark ska resa runt till
de här kommunerna och träffa centerpartistiska
kommunalråd. Centerpartistiska kommunalråd är nog
inte odelat förtjusta över den inställning som Center-
partiet i riksdagen har i den här frågan.
Många kommuner sitter med de här bekymren
påtagligt in på skinnet och måste varje år skjuta till
medel från kommunkassan för att klara de kommu-
nala bostadsbolagen. Det är ju pengar som får tas från
andra ändamål, ofta i kommuner som även i övrigt
har en bekymmersam ekonomisk situation.
Nu konstaterar jag att Centerpartiet i Sveriges
riksdag säger nej till att staten ska gå in och hjälpa de
utsatta kommunerna.
Jag kommer att upplysa kommunalråden runtom i
landet om den inställning Centerpartiet har här i
kammaren.
Fru talman! Att ta itu med bostadsöverskottet är
viktigt för välfärdsutvecklingen i en rad kommuner
runtom i landet. Men det är också nödvändigt att vi
tar krafttag mot bostadsbristen på de orter där den är
den dominerande bostadspolitiska frågan.
Bostadsbyggandet ökar och kommer i år upp till
ungefär 20 000 lägenheter. Det räcker inte. Vi måste
lyfta bostadsproduktionen till mellan 25 000 och
30 000 under en lång följd av år.
Det är särskilt akut att få till stånd ett ökat bo-
stadsbyggande av hyreslägenheter. Det är den boen-
deform som är den första för väldigt många unga
människor som ska etablera sig på bostadsmarkna-
den. För unga människor, men också för andra grup-
per i samhället är det centralt att vi ser till att få till
stånd en kraftigt ökad produktion av hyresrätter.
Om vi ska klara det krävs ett ökat statligt och
kommunalt engagemang. Jag vill understryka att det
gäller både statligt och kommunalt engagemang.
Bostadsförsörjningen är en delad fråga mellan kom-
munen och staten.
Staten tar nu ett direkt finansieringsansvar genom
olika investeringsbidrag.
Vi kan se det när det gäller studentinvesteringsbi-
draget som har visat sig vara mycket framgångsrikt.
Det kommer att ge 12 000-13 000 nya studentlägen-
heter i år och nästa år. Det är en produktion av stu-
dentlägenheter som inte hade kommit till stånd i den
omfattningen om vi inte hade infört investeringsbi-
draget.
Här är borgerligheten splittrad. Det är glädjande
att Folkpartiet nu är positivt till studentinvesterings-
bidraget. Så var det inte när vi införde studentinveste-
ringsbidraget, om jag inte missminner mig.
Det är glädjande att vi nu har fått med Folkpartiet
på vagnen, så att vi åtminstone är några partier som
står bakom detta - inte bara Vänsterpartiet, Miljöpar-
tiet och Socialdemokraterna, utan numera också
Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Även investeringsbidraget för hyresrättsproduk-
tionen har tagits emot väldigt positivt. Vid det första
ansökningstillfället, där beslut fattades i oktober i år,
fanns det projekt med totalt 2 600 hyreslägenhet, och
intresset är ökande. Tyvärr måste jag konstatera att i
det område där det behöver byggas flest hyreslägen-
heter, nämligen Stockholmsområdet, var intresset
minst för att söka investeringsbidrag. Stockholms
kommun sökte för bara 50 lägenheter vid första an-
sökningstillfället. Men på många andra håll i landet är
det en stor framgång.
I Skövde - denna fina kommun där det finns en
bred uppslutning bakom det kommunala bostadsbola-
get - bygger man ungefär 140 lägenheter i centrala
Skövde tack vare investeringsbidraget. Det är projekt
som inte hade kommit till stånd utan investeringsbi-
draget. Jag tycker att Ulla-Britt Hagström ska åka
hem till sin kommun och förklara att Kristdemokra-
terna vill avskaffa investeringsbidraget.
Även på andra håll, såsom Linköping, Malmö och
Göteborg m.fl., kommer nu hyresrättsproduktionen i
gång tack vare investeringsbidraget.
Flera talare, bl.a. Inga Berggren, har tagit upp be-
hovet av att åstadkomma en bättre konkurrens på
byggmarknaden. Det tycker jag också är en väldigt
central fråga. En bättre konkurrens och en starkare
roll för byggherrarna när det gäller upphandlingen
kan leda till väsentligt lägre produktionskostnader än
vad vi har i dag.
Det är också därför som vi följer upp Byggkost-
nadsdelegationens arbete genom inrättandet av bygg-
kostnadsforum på Boverket. Vi ställer årligen 20
miljoner kronor till förfogande för att genomföra
pilotprojekt som syftar till att sänka kostnaderna för
de boende och samtidigt främja ekologisk omställ-
ning.
Fru talman! De allmännyttiga bostadsföretagen
har under lång tid spelat en mycket viktig roll när det
gäller att förverkliga de boendepolitiska målen. I de
två propositioner som regeringen i går lade på riksda-
gens bord föreslår vi en rad åtgärder som ska stärka
och utveckla de allmännyttiga bostadsföretagen och
skapa en ny boendeform på den svenska bostads-
marknaden, nämligen kooperativ hyresrätt.
Genom de här förslagen ger vi allmännyttan tydli-
ga ramar för framtiden samtidigt som vi öppnar möj-
ligheterna för en vidareutveckling av hyresrätten som
boendeform.
Vi får säkert tillfälle att återkomma till debatten
om allmännyttan. Den är ju ständigt levande. När
riksdagen ska behandla de här propositionerna kom-
mer jag med glädje att delta i debatten.
Allmännyttan spelar en central roll på den svenska
bostadsmarknaden och är mycket av nyckeln till den
framgång som svensk bostadspolitik har haft. Man
har byggt upp ett väl fungerande bostadsbestånd med
moderna och bra lägenheter ytmässigt och kvalitets-
mässigt. Det är en position som är nästan outstanding
i ett europeiskt perspektiv. Vi ska vara måna om de
framgångarna, och bevara allmännyttan som en viktig
ingrediens på den svenska bostadsmarknaden.
Så ligger den bostadspolitiska dagordningen på
plats.
När det gäller bostadsförsörjningen ska vi se till
att vi lyfter nyproduktionen så att vi kan bygga bort
bostadsbristen och lyfta den till 25 000-30 000 lä-
genheter om året. Vi ska också hantera bostadsför-
sörjningen i de delar av landet där man har tomma
lägenheter. Bostadsförsörjningen är nummer 1.
Nummer 2 är bygg- och boendekostnaderna. Det
handlar om att jobba för att pressa tillbaka byggkost-
naderna och därmed boendekostnaderna.
Nummer 3 är att utveckla allmännyttan.
Nummer 4 är att angripa segregationen.
Nummer 5 är att skapa ett program för ombygg-
nad och omställning av miljonprogrammets bostads-
områden.

Anf. 41 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! När man lyssnar på Lars-Erik Lövdén
infinner sig tanken och frågan: Inser inte Lars-Erik
Lövdén att det behövs andra grepp för att få bukt med
de problem som finns på bostadsmarknaden? I första
hand tänker jag då på bostadsbristen. Att det förslag
om allmännyttiga bostadsföretag som i går lades på
riksdagens bord kommer att hjälpa till tror jag inte ett
ögonblick på. Det krävs helt andra grepp.
Hyressättningssystemet måste tillämpas på det sätt
som var tänkt från allra första början 1969. Då hade
vi kanske kunnat komma i gång med ett byggande
med en kalkyl som går ihop. Varför dröjer det så med
förslag om en förändring av plan- och bygglagen,
som också är en viktig ingrediens när det gäller att få
fram planer i kommunerna?
Och vad gäller tredimensionell fastighetsbildning:
Svara nu, Lars-Erik Lövdén, på frågan när det kom-
mer ett förslag om en sådan! Jag tror uppriktigt sagt
att en sådan fastighetsbildning i storstadsområdena
till en del skulle avhjälpa den bostadsbrist som finns.

Anf. 42 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Den sista frågan ska jag besvara först,
eftersom jag har hört att den togs upp också i Inga
Berggrens huvudanförande. Jag hade tyvärr inte till-
fälle att lyssna på det, eftersom regeringen samman-
trädde just vid den tidpunkten. Jag ber om ursäkt för
det.
Också jag tror att tredimensionell fastighetsbild-
ning kan innebära något, åtminstone på marginalen.
Den löser exempelvis inte bostadsbristssituationen i
Stockholm, men den kan på marginalen innebära
större möjligheter till byggande av bostadslägenheter.
Vi jobbar intensivt med den frågan nu, och jag räknar
med att vi under nästa år ska kunna få fram ett för-
slag. Det är en fastighetsrättsligt och skattetekniskt
komplicerad problematik, men jag har samma intres-
se som Inga Berggren av att få fram ett system så
snart som möjligt. Jag tror att det vore bra om vi
kunde skapa möjligheter till en tredimensionell fas-
tighetsbildning.
Inga Berggren! Jag har vidare förstått att modera-
terna är kritiska till att det från riksdagens sida görs
ingripanden som påverkar kommunerna. Inga Berg-
gren vill att kommunerna ska styra och ställa själva
på bostadsmarknaden. Jag måste då ställa följande
fråga till Inga Berggren, som har partikamrater i
Stockholms kommun: Varför tar ni inte ansvar för att
där få till stånd en ökad bostadsproduktion? Hur kan
det komma sig att man i centrala Skövde - jag vill än
en gång lyfta fram Skövde som ett föredöme, Ulla-
Britt Hagström - kan bygga 140 lägenheter till rimli-
ga kostnader och bra kvalitet med hjälp av investe-
ringsbidraget, medan Stockholms kommun bara orkar
prestera 50 lägenheter vid det första ansökningstill-
fället, detta trots att bidraget är som generösast i
Stockholm?

Anf. 43 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Nu är vi tillbaka vid Stockholm igen,
men Sverige är mer än Stockholm, Lars-Erik Lövdén.
Carl-Erik Skårman, som ska tala senare, kan presen-
tera mer av det som man tänker bygga i Stockholm.
Jag har den uppfattningen att det finns ett bra pro-
gram för detta, och det kommer säkert att byggas en
hel del framöver.
Sverige består alltså inte bara av Stockholm. Jag
tycker att Lars-Erik Lövdén också ska lyssna lite
grann på sina partikamrater i Malmö kommun. Jag
har läst en del av det som kommunstyrelsen i det
socialdemokratiskt styrda Malmö skriver om försla-
get om allmännyttiga bostadsföretag och kommuner-
nas boendeplanering. Det heter bl.a.: "Det saknas
förslag och åtgärder som kan skapa förutsättningar
för en betydande ökning av bostadsproduktionen i
Malmö och andra tillväxtområden."
Dessutom är Ilmar Reepalu från Malmö ordföran-
de i Kommunförbundet, och han har haft en hel del
synpunkter på regeringens hanterande av kommuner-
nas självbestämmande i bostadspolitiska frågor, inte
minst när det gäller frågan om de allmännyttiga
kommunala bostadsbolagen. Jag tycker att det är
mycket betänkligt att medborgarna och politikerna i
en kommun inte anses kompetenta att sköta sina egna
fastighetsaffärer. Jag opponerar mig som moderat i
princip storligen mot det förslag som har presenterats
om allmännyttiga bostadsföretag, detta innan jag har
tittat på varje detalj i förslaget, som vi säkert senare
får anledning att diskutera vidare.

Anf. 44 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Moderaterna vill ju sälja ut allmän-
nyttan. De vill inte att kommunerna ska äga allmän-
nyttiga bostadsföretag, utan de vill sälja ut dem på
marknaden. Den fråga som man då måste ställa sig är:
Vad innebär det för unga människors möjligheter att
få en bostad på bostadsmarknaden? Om man om-
vandlar allmännyttan till bostadsrätter i storstäderna
eller säljer ut den, försvåras då inte unga människors
tillträde till bostadsmarknaden? Jo, så är det natur-
ligtvis.
Inga Berggren och jag kan vidare diskutera Mal-
mö väldigt mycket. Jag kan ju Malmö kommun.
Malmö kommun ska bygga 1 200 hyreslägenheter
tack vare investeringsbidraget. Eftersom moderaterna
föreslår att investeringsbidraget ska avskaffas måste
Inga Berggren förklara hur vi med den politik som ni
står för ska få till stånd en ökad hyresrättsproduktion.

Anf. 45 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! I förra veckan lyssnade jag på en bo-
stadsdebatt där ministern deltog, och den var intres-
sant. I publiken fanns en ung kvinna med ett nyfött
barn. Hon bodde hemma hos en väninna och var i
stort behov av en bostad. Hon ställde till ministern
frågan hur hon skulle bete sig för att få en bostad.
Ministern hänvisade till investeringsbidragen, och de
är jättebra, men det blir ingen bostad i nästa vecka
med hjälp av dem.
Ministern sade också: Du får väl anmäla dig till
bostadsförmedlingen. Det är bara det att det inte finns
någon bostadsförmedling i Göteborg och inte heller i
ministerns egen hemstad Malmö, utan där finns en
annan inrättning, som inte alls fungerar som en bo-
stadsförmedling ska göra.
I bostadsförsörjningslagen, som gäller från den 1
januari, stadgas det att kommunerna ska inrätta bo-
stadsförmedlingar vid behov. Jag måste fråga minis-
tern: När uppstår de här behoven i Göteborg och i
Malmö?

Anf. 46 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Vänsterpartiet och Socialdemokrater-
na var överens om den proposition som vi lade fram
om bostadsförsörjningslagstiftningen. Det är riktigt
att kommunerna har en skyldighet att inrätta bostads-
förmedlingar om det finns behov av sådana. Om det
är en bostadsbristsituation är det rimligt att kommu-
nerna har bostadsförmedlingar. Läget är lite annor-
lunda när det finns ett överskott på lägenheter. Då
behöver man kanske inte ha ett sådant organ.
Jag tycker att det är rimligt att de kommuner, in-
klusive Malmö och Göteborg, som har en besvärlig
situation på bostadsmarknaden erbjuder medborgarna
den service som en bostadsförmedling innebär. Det
nu också möjligt för kommunerna att ta ut en mindre
avgift, som täcker kostnaderna för bostadsförmed-
lingen. Jag tycker att kommunerna kan ta möjligheten
att skapa den service som en bostadsförmedling inne-
bär för medborgarna.

Anf. 47 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är verkligen anledning för stats-
rådet att fundera över vilka kontakter han har med sin
hemstad och med Göteborg i den här frågan. Det är
väl ganska självklart att det här behovet finns.
Jag talade i mitt anförande mycket om behovet av
långsiktighet i planeringen. Tyvärr är planeringen
väldigt ryckig. Investeringsbidraget för studentlägen-
heter gäller t.o.m. 2002. Jag vill ställa en direkt fråga
till ministern: Kan vi vara överens om att det ska bli
en fortsättning på det här stödet eller om att det
kommer att ingå som en del av ett permanent investe-
ringsbidrag för hyresrätter?
En annan viktig fråga är behovet av att få ordning
på fastighetsbeskattningen. Det finns färdiga förslag
från Fastighetsskattekommittén om att skatten på
hyresrätter ska tas bort och att det för bostadsrätter
och egnahem ska införas en schablonbeskattning.
Det här är en mycket viktig fråga som kräver
handlingskraft och vilja att förändra, och vi kan inte
vänta hur länge som helst samtidigt som vi ser vad
som händer på bostadsmarknaden och hur taxerings-
värden och annat utvecklar sig. När kommer ett så-
dant förslag, ministern?

Anf. 48 Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag har ju noga läst utskottets betän-
kande, och noterade till min glädje att man i betän-
kandet refererar till mitt tal på den socialdemokratis-
ka partikongressen om studentinvesteringsbidraget.
Vi kommer att återkomma till den frågan till våren,
och vi är inriktade på att hitta en lösning så att vi kan
garantera ett fortsatt byggande av studentbostäder
även under kommande år. Investeringsbidraget gäller
ju under nästa år också. Vi måste se till så att vi ska-
par villkor så att vi kan fortsätta byggandet av stu-
dentlägenheter även efter nästa år, och på det viset
bygga bort studentbostadsbristen. Det är en högt
prioriterad fråga för regeringen.
Vad gäller fastighetsbeskattningen har vi ju ge-
mensamt i samarbetspartierna sänkt fastighetsskatten
på hyreshus nu i flera steg, och man vill gärna se en
fortsatt sänkning av fastighetsskatt. Nu ska man veta
att det förslag som Fastighetsbeskattningskommittén
lade fram innefattade att man, samtidigt som man
slopade fastighetsskatten på hyresrätter, också avskaf-
fade räntebidragen för nyproduktion och införde ett
investeringsbidrag. När jag nu gör kalkyler och tittar
på det här är det så att det investeringsbidrag som vi
har infört för hyresrätter tillsammans med räntebidra-
gen och den lägre fastighetsskatten, 0,5 %, faktiskt är
mer förmånligt för nyproduktionen än Fastighetsbe-
skattningskommitténs förslag. Det tycker jag att Owe
Hellberg också ska fundera litegrann på. Jag ser gärna
långsiktigt att vi, för att uppnå neutraliteten, också när
det gäller äldre årgångar, går i riktning mot att fort-
sätta sänka fastighetsskatten på hyreshus.

Anf. 49 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Tack statsrådet Lars-Erik Lövdén för
berömmet av borgerligt styrda Skövde kommun! Det
är klart att man i ingen kommun är så dum att man
inte tar emot en gåva från staten. Men hade jag kom-
mit och sagt, Lars-Erik Lövdén att nu har jag i riks-
dagen lyckats få igenom att vi kan ha direktavskriv-
ning vid nybyggnation av bostäder, vi har minskade
skatter, vi har ökad konkurrens och vi har en annan
hyressättning för nyproduktion; då hade det varit
rimligt att bygga dessa lägenheter i alla fall. Jag tror
inte att ett investeringsbidrag på 150 000 för Stock-
holm, 120 000 för Göteborg och Malmö som det väl
är och 90 000 i övriga landet är det som sätter snurr
på bostadsbyggandet. Jag vet också att det i vissa fall
kan vara en broms. Företag som redan har tänkt byg-
ga går och avvaktar att få detta stöd. Därför tycker jag
nog egentligen att statsrådet ska tänka om.
Min fråga gäller Bostadsdelegationens arbete och
hur man ska hjälpa kommuner med problem. Där
säger statsrådet att 4 miljarder har avsatts. SABO
säger i sin utredning att fram till år 2010 skulle det
behövas 29 miljarder, och ekonomer från KTH säger
att det skulle behövas 50 miljarder. När man dess-
utom ser att det mellan 1998 och 2000 är 36 av 88
sökande som har fått del av detta undrar jag: Tänker
verkligen ministern ta ansvar för 29-50 miljarder, och
finns det inget annat vad gäller infrastruktur, hjälp till
företag att slippa förvaltningsmoms och annat som
man kan gå in på för att också ge kommunerna en
liten impuls att vara kreativa i den här tilldelningen?

Anf. 50 Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag har ju också sett de här väldigt
överdrivna siffrorna som har varit ute och cirkulerat i
debatten. Vi gör bedömningen att det kan krävas
mellan 6 och 10 miljarder de närmaste tio åren - där
omkring, i runda slängar - för att hantera problemen i
de kommuner som är berörda. Vi kommer att gå in
aktivt nu från statens sida och hjälpa till i den här
processen och med större insats och mer kraft än vi
kunde göra inom Bostadsdelegationen.
Det är lite förvånande att Ulla-Britt Hagström,
som representerar ett parti som går emot de här sats-
ningarna, ändå tar upp problemet och tycker att rege-
ringen ska göra någonting, men ni själva går ju emot
satsningarna och de här insatserna för att stödja de
utsatta kommunerna.
Sedan är det uppenbarligen så - jag återkommer
till denna fina stad, Skövde - att i Skövde har man
fått till stånd en bostadsproduktion, både av student-
lägenheter och hyreslägenheter, tack vare investe-
ringsbidragen, och det tycker jag är glädjande. Det
råder ju en bred politisk enighet i Skövde, över
blockgränserna, om det kommunala bostadsbolaget.
Kommuner som är aktiva på det bostadspolitiska
området har också alla förutsättningar att hantera de
problem som finns på bostadsmarknaden med brist på
lägenheter, och det är ju Skövde ett exempel på.

Anf. 51 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Än en gång: Tack, Lars-Erik Lövdén,
för berömmet av Skövde!
Kristdemokraterna vill lösa problemen, och vi an-
ser inte att det räcker med investeringsbidrag och att
gå in och rädda vissa kommuner. Vi hade en inter-
pellationsdebatt, ministern och jag, där vi tog upp
vilka kommuner som hade fått stöd och vilka som
inte hade fått stöd, och det finns ingen rättvisa i detta.
Det finns andra sätt att satsa på företagsamheten och
att lösa infrastrukturen, som kanske ofta blir för stor i
de här områdena med väldigt mycket lägenhetsöver-
skott osv.
Sedan vill vi givetvis diskutera de förslag som
ministern har, även om vi har andra utvägar för att
komma dithän, och då skulle jag vilja fråga statsrådet
Lövdén så här: Om nu statsrådet är väldigt mycket för
de kommunala bolagen och att de ska lösa proble-
men, vad kommer då ministern att göra för att få t.ex.
de kommunala bolagen i Stockholm att vilja bygga
1 000 lägenheter per år? Det är vad vi kristdemokra-
ter säger behövs. De behöver gå i bräschen för att
bygga billiga och funktionella lägenheter med hyror
som vanligt folk har råd med. De behöver bygga
1 000 lägenheter per år, men de gör det inte, och de
kommunala bolagen är ju ändå bostadsministern
skötebarn. Man kan ju inte kräva att privata ska byg-
ga om inte allmännyttan själv vill bygga, som ändå
har bättre förutsättningar vad gäller pantsättning och
sådana delar som jag inte ska gå in på nu.

Anf. 52 Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Nu får vi nog kanske ändå hejda oss
och se var det politiska ansvaret ligger. Ulla-Britt
Hagströms parti sitter ju i ledningen för Stockholms
kommun. Då får ni väl ta ansvaret där för att allmän-
nyttan får till stånd en hyresrättsproduktion. Men nu
gör ni ju inte det. Nu förordar ni ju och medverkar i
stället till en politik där allmännyttan säljs ut i Stock-
holm.
Det är ju ett ansvar för kommunen att lösa bo-
stadsbristsituationen. Vi har ställt verktygen till för-
fogande genom investeringsbidragen, och nu utgår
jag från att kommunerna också tar ansvaret, inte bara
i Skövde, Malmö, Linköping och Göteborg, utan
också i Stockholm.

Anf. 53 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det är riktigt som statsrådet säger att
det finns en regional klyvning i vårt land, men det
finns också dessvärre en social klyvning i vårt land.
Det finns människor i vårt land som inte har ett arbe-
te, hur gärna man än skulle vilja ha det. Det finns
människor som har jättestora problem när det gäller
boendekostnaderna, för de tickar ju på ändå.
Jag hörde i anförandet av ministern inte någonting
om hur man ska komma till rätta med den sociala
klyvningen på det här området. Hur ska man få ned
boendekostnaderna i Sverige?

Anf. 54 Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Man får ned boendekostnaderna bl.a.
genom att ta ett finansiellt ansvar för tomma lägen-
heter i de kommuner som är berörda. Det är inte rim-
ligt att hyresgästerna där ska betala en stor andel i
hyra för att finansiera de tomma lägenheterna.
Men det är inte enbart det. Boendekostnaderna har
ju faktiskt under de senaste två åren minskat som
andel av disponibel inkomst om man räknar genom-
snittligt. Det beror på en framgångsrik ekonomisk
politik: Vi har ekonomisk tillväxt, folk har fått jobb i
större utsträckning, vi har kommit ned till en arbets-
löshet på 4 %, räntorna är låga och inflationen är låg,
och reallönerna har stärkts. Detta har medverkat till
att boendekostnaderna som andel av den disponibla
inkomsten har minskat. Nu har vi hjälpt till med en
sänkning av fastighetsskatten. Detta tycker jag är
glädjande, och det är viktigt att vi håller i den positiva
utvecklingen för hyresgästerna.
Jag noterar att Rigmor Stenmarks och Centerpar-
tiets politik på detta område inte leder till lägre boen-
dekostnader och ett ökat byggande. Det leder inte
heller till att hårt plågade kommuner med tomma
lägenheter får en hjälpande hand för att ta itu med
problemen.

Anf. 55 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Som statsrådet mycket väl vet hjälpte
vi från Centerpartiet socialdemokraterna med att
öppna ögonen för att de inte kunde fortsätta på den
väg som de då var inne på, utan det gällde att se till
att utgifterna för staten också blev lägre.
Jag tror därför, statsrådet, att vi från Centerpartiet
även kan öppna ögonen på socialdemokraterna när
det gäller att ha en helhetssyn på hur man ska så att
säga förstärka hela landet. Se på småföretagen! Satsa
på småföretagarna! Satsa på upprustning av vägarna!
Stimulera till samarbete över kommungränser och
regionala gränser, och satsa på kommunikationer!
Jag gläder mig åt att statsrådet har kontakter även
med centerkommunalråd, eftersom det är många
kommunstyrelseordförande som är centerpartister.
Jag hoppas då att man också har fått bevisat att i de
kommuner där dessa kommunalråd finns är tillväxten
väldigt bra, t.ex. i Töcksfors och i Sunne i Värmland,
där man använder sig av de tomma lägenheterna och
låter t.ex. turister bo i dem. Det finns massor av saker
som dessa kommunalråd driver igenom.
Eller varför inte titta på socialdemokratiska kom-
munalråd i vår närhet, t.ex. i Tierp. Där tog man fak-
tiskt till sig det som centerkommunalrådet motionera-
de om, nämligen att man skulle se till att studenterna
kunde bo i Tierp i stället för i Uppsala. På det sättet
fick man människor att bo i de tomma lägenheterna.
Studenterna flyttade dit.
Man behöver alltså inte hjälpa till med en tycka-
synd-om-mentalitet, utan det är andra åtgärder som
behövs för att man ska se till att de tomma husen blir
fyllda. Och om de inte blir det, tror jag att man får gå
en annan väg, nämligen att ta bort dem. Vi kan inte
ha en massa tomma hus, eftersom det skapar en otro-
ligt tråkig stämning. Men i första hand ska vi se till
att människor bosätter sig i dem.

Anf. 56 Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag kan instämma i det som Rigmor
Stenmark sade nu på slutet. I första hand ska vi se om
vi kan utveckla de tomma lägenheterna och göra om
dem till något annat - att använda dem.
Sedan sade Rigmor Stenmark att om det inte går
så får man riva ned beståndet. Jag delar även den
uppfattningen. Men jag tycker inte att det är kommu-
nerna som ensamma ska det tunga ekonomiska ansva-
ret för att hantera problemen, eftersom det är en
övermäktig uppgift för väldigt många små kommu-
ner, också där centerpartister sitter i ledningen eller
där socialdemokrater och centerpartister samarbetar,
vilket sker i en hel del kommuner på ett fruktbart sätt.
Det är en övermäktig ekonomisk uppgift. Kommu-
nerna klarar inte av det på egen hand ekonomiskt om
de samtidigt ska kunna upprätthålla en bra vård, skola
och omsorg. Då har staten en skyldighet att hjälpa
dessa kommuner.
Jag förstår inte att Centerpartiet med sitt regional-
politiska engagemang, som jag respekterar och delar,
kan sätta sig i samma båt som Moderaterna när det
gäller dessa frågor. Ni vill ju regera tillsammans med
Moderaterna, ett parti som på sikt också vill avskaffa
utjämningssystemet, om jag har förstått saken rätt.

Anf. 57 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill också beröra frågan om de
tomma lägenheterna. Staten ska ju, om riksdagen
beslutar så den 12 december, hjälpa kommunerna
med denna överskottsproblematik - 3 miljarder på tre
år.
Folkpartiet har, som jag sade i mitt huvudanfö-
rande, två invändningar. Vi anser inte att den här
typen av stöd är rimligt och rättvist, framför allt inte
mot de kommuner som själva med stora uppoffringar
redan har klarat av detta. Och vi kan inte inse varför
ett sådant stöd, om det nu kommer, enbart ska gå till
kommunala bolag. Vad händer för de privata fastig-
hetsägarna?
Jag kan också ge exempel från Lycksele på goda
lösningar. Vi har sålt till norrmän. De kommer dit, de
fyller lägenheterna, de handlar i kommunen, och de
sätter alltså fart.
När det gäller investeringsbidrag till studentlä-
genheter så är jag inte riktigt säker på när det förra
beslutet fattades. Men jag tror inte att jag var här i
riksdagen då. I dagsläget står jag och Folkpartiet helt
bakom förslaget och att t.o.m. höja investeringsbidra-
get 50 miljoner kronor.
Sedan vill jag ställa en fråga. Det finns kommuner
t.ex. i Mälardalen som inte har egna högskolor men
som ligger på pendlingsavstånd till Stockholm, Es-
kilstuna, osv. Och det gäller speciellt Strängnäs. Kan
man tänka sig att utvidga bidraget till att omfatta även
den typen av kommuner om de kan avlasta universi-
tetsorterna?

Anf. 58 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att
Folkpartiet numera är med på vagnen när det gäller
investeringsbidrag till studentlägenheter. Och jag
hoppas att ni i Folkpartiet också så småningom kom-
mer med på vagnen när det gäller invsteringsbidraget
till hyresrättsproduktionen. Det skulle vara bra.
Vi ska nu, som jag sade i replikskiftet till Owe
Hellberg, under våren titta på hur vi ska kunna ga-
rantera ett fortsatt byggande av studentlägenheter
även under kommande år. Och då kommer vi natur-
ligtvis att se över regelverket.

Anf. 59 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Det ska nog inträffa under om vi ska
ställa upp på investeringsbidraget till hyresrätter. Men
det är en senare fråga.

Anf. 60 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Under har inträffat förr.

Anf. 61 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! En av mina socialdemokratiska vän-
ner - jo, jag har faktiskt sådana - sade följande till
mig redan för 25-30 år sedan: Jo, ser du, ska man
vinna val så måste man hålla indignationen vid liv!
Och att hålla indignationen vid liv har socialde-
mokraterna verkligen lyckats med, i vart fall vad
gäller bostadspolitiken. Under hela 50 år har svensk
bostadspolitik trots stora statliga insatser med skatte-
subventioner dominerats av bostadsbristen i till-
växtområdena. Och under dessa 50 år har också den
socialdemokratiska bostadspolitiken dominerat i vårt
samhälle, möjligen med undantag för korta interval-
ler, exempelvis under den borgerliga regeringstiden
1991-1994.
Socialdemokraterna försöker nu göra troligt att de
försöker minska bostadsbristen, och det vore ju bra
om så skedde. Men låt oss titta på hur det egentligen
är. Anstränger sig socialdemokraterna och deras
hjälppartier för att få till stånd särskilt många bostä-
der?
Lennart Nilsson och statsrådet Lövdén nämnde
Stockholm som ett exempel på att socialdemokraterna
där skulle vara särskilt duktiga och de borgerliga
dåliga. Det sägs t.o.m. i utskottsbetänkandet att ut-
skottet tyvärr måste konstatera att en annan trolig
orsak till bostadsbristen är det begränsade intresset
som den politiska ledningen i Stockholms stad under
senare år har visat för nybyggande av hyresbostäder.
Och det äger väl kanske sin delvisa riktighet om
man ser på perioden 1994-1998 när socialdemokra-
terna ledde staden. Det gäller även bostäder för hem-
lösa. Det är först när socialborgarrådet Kristina Axén
Olin har satt i gång detta som det har blivit någon fart
på det.
Hur den socialdemokratiska majoriteten 1994-
1998 i Stockholms stad än ansträngde sig så var det
inte för att åstadkomma så många nya bostäder, trots
påpekanden från borgerligt håll. Vi skrev brev till
fastighetsborgarrådet Billström redan den 14 april
1995, där vi yrkade på en förbättrad planering. Och
under den mandatperioden startades byggande av
3 600 nya bostäder. Genom missbruk av bruksvär-
deshyran i S:t Eriksområdet åstadkom man t.o.m.
nära nog tvärstopp i nybyggandet. Dåvarande bo-
stadsministern såg sig t.o.m. föranledd att på SABO:s
kongress 1997 offentligt kritisera socialdemokraterna
i Stockholm för detta.
3 600 nya byggstarter blev alltså resultatet av fyra
års socialdemokratiskt styre i Stockholms stad.
Mot detta står att under innevarande mandatperiod
har redan efter tre år byggandet av 6 300 bostäder
startats. Ca 1 000 förväntas under nästa år, vilket
innebär 7 300 bostäder - mer än dubbelt så mycket
som Socialdemokraterna under motsvarande tid. Det
byggs trots alla de överklaganden som sker gentemot
byggandet i Stockholmsområdet beroende på den
frikostiga överklagandemöjlighet som nuvarande
plan- och bygglag medger.
Sedan ska vi inte tala om hur det ser ut vad gäller
studentbostäder. 100 studentbostäder påbörjades
under den socialdemokratiska mandatperioden 1994-
1998. Redan nu, efter 75 % av den innevarande man-
datperioden, har 1 000 studentbostäder påbörjats,
vilket alltså är tio gånger fler.
Man kan mot denna bakgrund faktiskt fråga sig
om Socialdemokraterna verkligen vill åstadkomma
ett ökat bostadsbyggande i våra tillväxtområden.
Lennart Nilsson kritiserade t.o.m. Inga Berggren för
att hon ansåg att det skulle bli möjligt att få ett ny-
bygge att gå ihop även för privata byggherrar.
Vill Socialdemokraterna verkligen ha fler bostä-
der?
Man kan ju undra, inte minst mot bakgrund av att
Socialdemokraterna nu slår vakt om det bostadsför-
sörjningssystem som givit oss 50 år av mer eller
mindre kronisk bostadsbrist i tillväxtområdena, och
en mycket besvärande överproduktion i glesbygderna
- vilket ju kan komma att kosta mycket pengar att
åtgärda.
Man ställer sig därför frågan: Vill Socialdemo-
kraterna verkligen åstadkomma fler bostäder i till-
växtområdena?
Lennart Nilsson sade att bostadspolitiken är ett
mycket viktigt inslag i den socialdemokratiska verk-
samheten. Men nu säger man trots detta nej till exem-
pelvis tredimensionell fastighetsbildning och fördrö-
jer ärendets handläggning, trots att detta också skulle
kunna medföra fler bostäder. Men det är väl därför att
man är rädd för att folk ska kunna äga sin egen bo-
stad.
Vad är det som gör att det skulle vara mer troligt
att det byggs mer för att man trampar på den kommu-
nala självstyrelsen och vill återgå till ett system som
givit storstäderna bostadsbrist under så lång tid?
Återigen hastas en stopplag fram för att allt ska bli
kvar vid det gamla. Uppenbarligen har det varit jäk-
tigt - det var sent på tisdagseftermiddagen som vi
fick den stencilerade upplagan av propositionen. Nu
har det visserligen kommit några fler upplagor, men
tydligen blev det sent.
Detta framgår också av ett TT-meddelande där
Miljöpartiets förhandlare Helena Hillar Rosenqvist på
tal om förköpsrätten säger: Vi hinner inte få med det i
lagtexten, men det kommer att stå i propositionen.
Så visst hastas det fram, bara för att allting ska bli
kvar vid det gamla!
Naturligtvis kan jag förstå att Socialdemokraterna
känner osäkerhet över att de gamla socialdemokratis-
ka hjärtlanden i form av fasta förbindelser mellan det
kommunala bostadsbolaget, hyresgästföreningen och
partiet inte kommer att ha en lika dominerande ställ-
ning i framtiden som de har haft under de 50 år av
bostadsbrist i växande samhällen här i vårt land.
Men för de bostadssökande är inte detta det stora
problemet. Det stora problemet är att den centraldiri-
gerade planhushållningen inte åstadkommer tillräck-
ligt många bostäder och inte kan pressa bostadskost-
naderna. Det är egentligen bara räntemarknaden som
har kunnat pressa ned bostadskostnaderna under sena-
re tid - och det ska vi vara tacksamma för. Men det är
alltså inte politiken som har gjort detta, utan ränte-
marknaden.
För få bostäder leder till höga bostadskostnader på
många olika sätt. Tänk om alla de svarta pengar som i
dag förekommer på bostadsmarknaden ginge tillbaka
till branschen på ett legalt sätt i stället! Nu försvinner
de i stället ur bostadsbyggandet, utan att en enda ny
lägenhet kommer till stånd.
Med bättre tillämpning av bruksvärdeshyra, som
avsikten var från början, lägre skatter på bostäder,
boende och byggande samt liberalare byggregler
skulle fler bostäder åstadkommas, som Inga Berggren
tidigare anförde.
För att få fler bostadsmöjligheter för studenter vo-
re det rimligt att återgå till ordningen att inkomst från
uthyrningsrum i bebodda lägenheter ska vara skatte-
fria. Det skulle vara rimligt att bygga om byråkrathus,
som exempelvis i Skövde. Där har Kunglig Göta
terrängregementes lokaler blivit både universitet och
studentbostäder. Eller varför inte göra om det mögli-
ga skattehuset på Söder så att det när möglet och
skattemasarna har kommit bort kan bli studentbostä-
der?
Byggregler som svarar mot studenters behov
skulle också underlätta. Företrädare för studentbo-
stadsföretagen meddelade ju vid vår utfrågning att
regeringens investeringsbidrag inte gav något ökat
antal studentbostäder. Andra faktorer, exempelvis
byggregler, dominerade helt.
Lennart Nilssons och statsrådet Lövdéns verktyg
fungerar uppenbarligen inte.
Fru talman! Det finns mycket som vi skulle kunna
tala mer om. Men detta får vara nog nu. Vi har redan
tidigare framfört våra yrkanden.

Anf. 62 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag begärde replik därför att jag gärna
vill höra lite grann om en sak som Carl-Erik Skårman
och jag förvisso är överens om, nämligen att utgångs-
punkten för bostadspolitiken bör vara att människor
själva ska kunna välja den bostad de önskar. Bo-
stadsmarknaden måste styras av människors efterfrå-
gan och fria val. Detta är något som jag i mycket hög
grad ställer upp på.
Men jag funderar lite på de människor som genom
ett fritt val har valt att bo i hyresrätt hos allmännyttan.
Hur tänker Moderaterna tillgodose deras önskan om
att kunna välja den bostad som de vill ha? De har
gjort ett val en gång, men nu väljer andra åt dem och
säger: Nu måste ni faktiskt se över ert boende och
antingen köpa er lägenhet eller finna er i att någon
annan fastighetsägare tar över! Vad är dessa männi-
skors önskan och fria val värt för Moderaterna?

Anf. 63 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det kommer att dröja länge innan det
inte finns en enda kommunal lägenhet att hyra kvar.
Det visar sig att i Stockholm - där bl.a. dåvarande
fastighetsborgarrådet Annika Billström sålde 3 600
lägenheter på ett bräde till privata fastighetsägare -
finns det ändock väldigt många allmännyttiga bo-
stadsföretag kvar. De bjuder ut bortåt 120 000 lägen-
heter.
Var tredje lägenhet i staden ägs alltså i dag av
kommunen. Och Helena Hillar Rosenqvist, fru tal-
man, oroar sig för att det ska bli ont om kommunala
lägenheter för den som vill bo så!

Anf. 64 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det går inte att bara göra statistik av
det. Det är inte något statistiskt genomsnitt som är
avgörande för den människa som bor i just det hus
eller den fastighet som säljs ut.

Anf. 65 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Den som bor i hyresrätten ska ha ett
fritt val och har det i dag i viss utsträckning. Det
gäller icke fullt ut, eftersom det inte finns tillräckligt
många lägenheter. Men man har full bytesrätt om så
är.
Det viktiga är trots allt att det kommer fram fler
bostäder och att så många som möjligt får möjlighet
att välja. Om hyresgästerna vill köpa sin bostad tyck-
er jag att de ska få göra det.

Anf. 66 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag blev lite konfunderad över Carl-
Erik Skårmans anförande. Han talade om en tid för
sex sju år sedan när det tydligen var socialdemokra-
tisk ledning i Stockholm. Sedan berömde han sig över
hur bra det var i dag.
Därför vill jag ställa en fråga till Carl-Erik Skår-
man. Han kanske kan svara alla de ungdomar som
söker bostad i Stockholm. Är Carl-Erik Skårman nöjd
med bostadsituationen i Stockholm? Det verkar näs-
tan så på hans inlägg.

Anf. 67 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Nej, jag är inte nöjd med situationen
som den är i dag. Det skulle exempelvis finnas fler
hyresbostäder. Det är bl.a. därför som jag tycker att
det är rimligt att reglerna om bruksvärdeshyran till-
lämpas på ett annat sätt än i dag så att det blir möjligt
även för privata byggherrar att delta i att försörja
Stockholms stad med hyreslägenheter.
Fru talman! Detta är någonting som jag själv
uppmärksammade redan den 18 april 1995. Jag skrev
bl.a. i ett brev: "En förutsättning för planeringen bör
vara att stockholmsregionens väl avvägda balans
mellan bebyggelse och grönområden bibehålls inom
de områden som bedöms lämpliga för eventuell ny-
exploatering. - - - det är också viktigt att förberedel-
serna för effektuering av de upprättade planerna noga
övervägs, så att ett uppkommande byggnadsbehov
kan mötas inom rimlig tid."
Detta skrev jag till fastighetsborgarrådet i Stock-
holm den 18 april 1995. Det togs upp i fastighets-
nämnden. Men majoriteten bestående av Socialdemo-
kraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet avslog initi-
ativet. Jag tror att det var väldigt olyckligt. Det gör att
vi bl.a. har den situation som vi har i dag, trots att den
borgerliga majoriteten har ökat bostadsbyggandet på
det sätt som jag tidigare redovisade.

Anf. 68 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Om nu Carl-Erik Skårman skrev ett
brev 1995 och inte är nöjd med bostadssituationen i
Stockholm i dag skulle jag vilja rekommendera Carl-
Erik Skårman att skriva ett brev till den borgerliga
ledningen i Stockholm att den ska använda allmän-
nyttan i Stockholm till att bygga hyresbostäder för
människor.

Anf. 69 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tar upp frågan om hur man på oli-
ka sätt ska kunna medverka till att vi får fler hyres-
bostäder i Stockholm. Ett av de medel som förmodli-
gen skulle ge allra största effekten vore att hitta en
annan tillämpning och avstå från det missbruk av
bruksvärdeshyran som skedde i St:Eriksområdet. Det
skapade en osäkerhet för alla. Det finns inte heller
anledning för staden att bedriva en byggnadspolitik
som bringar ekonomiska skador för de kommunala
företagen.

Anf. 70 Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
replik:
Fru talman! Jag vill bara göra två tillrättaläggan-
den så att det inte ska råda några missförstånd efter
Carl-Erik Skårmans anförande.
Vi är inte negativa till tredimensionell fastighets-
bildning. Jag underströk t.o.m. i mitt anförande att vi
jobbar intensivt med att ta fram ett förslag. Jag tror att
det skulle medverka åtminstone på marginalen till en
förbättrad situation. Vi är inte negativa. Det framgick
av Carl-Erik Skårmans anförande att vi tydligen
skulle vara det.
Det andra tillrättaläggandet är att jag inte är nega-
tiv till privat fastighetsägande. Det finns väldigt
många bra, seriösa privata fastighetsägare i Sverige.
Jag noterar också till min stora tillfredsställelse be-
träffande investeringsbidraget för hyresrättsproduk-
tion att både kommunala bolag och privata fastighets-
ägare har sökt och beviljats bidrag.
Det är en privat fastighetsägare bakom det stora
projektet i Malmö på 1 200 lägenheter. I Linköping är
det också en privat fastighetsägare. Det är bra att ha
en mix. Men det är väldigt betydelsefullt för den
svenska bostadsmarknaden och den sociala bostads-
politiken att vi också behåller och utvecklar ett stort
bestånd av allmännyttiga bostadsföretag.

Anf. 71 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Det gläder mig att statsrådet Lövdén
så tydligt säger att han inte är motståndare till tredi-
mensionell fastighetsbildning. Jag har uppfattat att
det finns en tveksamhet inför tredimensionell fastig-
hetsbildning som har resulterat i en fördröjning av att
den fastighetsbildningsformen kommer till stånd.
Jag har uppfattat att det beror på att regeringen är
rädd för ägarlägenheter. Man tycker illa om ägarlä-
genheter, eftersom man tycker illa om att hyresgäs-
terna äger sin egen bostad. Det tycker jag är tråkigt.
Det är en form som också måste till inte minst för att
man ska kunna undvika de svårigheter och risker som
trots allt finns med bostadsrättsformen.

Anf. 72 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Carl-Erik Skårman refererar till pro-
positionen om allmännyttan och säger att den till
vissa delar var ett hafsverk. Det är inte samarbetspar-
tiernas problem eller fel. Förköpsrätten inom allmän-
nyttan, dvs. att kommunala bostadsbolag i första hand
ska säljas till andra allmännyttiga bolag och koopera-
tiv hyresrätt, är ett krav från Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiets sida för att över huvud taget ställa upp på
propositionen. Nu är det Vänsterpartiet och Social-
demokraterna kvar bakom propositionen.
Naturligtvis krävs en lagstiftning och ett förfaran-
de på vederbörligt vis för att få det till stånd. Väns-
terpartiet anser att bruksvärdesprövningen verkar
väldigt osäker. Hur många bostäder ur allmännyttan
som blir sålda får praxis visa. Därför ville vi komp-
lettera det med förköpsrätten. Det är precis som He-
lena Hillar Rosenqvist sade. De som har valt allmän-
nyttan ska få möjlighet att bo kvar i allmännyttan
även om det är en annan typ av ägare.
Det var viktigt för oss. Därför ser det ut som det
gör. Arbetet ska naturligtvis vara klart så fort som
möjligt. Flitens lampa ska lysa på departementet även
i den här frågan.

Anf. 73 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag noterar att i ett avseende är up-
penbarligen Owe Hellberg och jag överens. Vi är
överens om att det var ett hafsverk. Men det var inte
Vänsterpartiet och Miljöpartiet som var orsaken till
detta. Owe Hellberg lägger det fulla ansvaret på Soci-
aldemokraterna för att det var ett hafsverk. Det är en
intressant upplysning för omvärlden. Men det gör inte
propositionen bättre.
Framför allt ger det inte en enda ny lägenhet, vil-
ket är det stora problemet på bostadsmarknaden. Vi
har i tillväxtområdena en dålig tillgång på nya lägen-
heter, och det byggs för lite. I stället har vi fått åter-
ställaren modell äldre där man kanske rentav försöker
att återskapa 60- och 70-talets bostadspolitik. Men det
är ingenting att sträva efter.

Anf. 74 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Propositionen är naturligtvis inte ett
hafsverk. Men i just den del där vi har ställt krav för
att vara med på propositionen finns inte lagförslagen
framtagna, och det måste ske ett förberedelsearbete.
Det var helt enkelt därför att det var vår ståndpunkt
och vårt krav, och regeringen var inte tillräckligt
intresserad av den delen från början.
Nu är regeringen också med på den vagnen, och
det tycker vi är jättebra. Varför gör vi det? Det gör vi
naturligtvis för att det värnar allmännyttan. Det
handlar inte om bostadsbyggandet utan just om att slå
vakt om allmännyttan så att de som bor där även i
fortsättningen ska ha rätten att få göra det.

Anf. 75 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Fru talman! En analys av de argumenten kommer
inte heller att visa att Owe Hellberg motsatte sig mitt
påstående att propositionen var ett hafsverk.

Anf. 76 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Först har jag några kommentarer
kring det som har pågått här under några timmar. Jag
kan konstatera att borgarna har visat upp samma
nakenhet som ett helt nudistläger när det gäller frå-
gorna om hemlöshet. Det har varit väldigt svårt att få
några konkreta förslag. Däremot har man varit ganska
snabb att angripa majoriteten för dess bristande för-
måga.
Rigmor Stenmark pekade på att man bygger spe-
ciella boenden för hemlösa. Ulla-Britt Hagström visar
på välgörenhet från en enskild fastighetsvärd som
lösningen på hemlöshetsfrågorna.
Hemlöshetskommittén är nu färdig med sitt arbe-
te. Tyvärr har Centerns ledamot inte kunnat närvara
under större delen av kommitténs arbete. På slutet
bytte ni ledamot, Rigmor Stenmark, och det blev lite
bättre.
Kommitténs uppgift var inte att lösa problemet
med hemlöshet, utan t.ex. att starta projekt och visa
på vägar för att lösa problemet med hemlöshet.
Jag tror att ni kommer att bli lite besvikna när ni
ser Hemlöshetskommitténs förslag. De gäller just det
ni angriper i propositionen. De innebär att man ska
skärpa lagstiftningen och att staten ska gå in med
andra medel för att se till att de hemlösa får rätt till
bostad. Det gäller det ni normalt alltid har röstat nej
till, dvs. bostadsanvisningslag, förstärkt besittnings-
skydd, ökade möjligheter för folk att komma över
förstahandskontrakt osv. Men vi tar den debatten
senare.
Fru talman! Jag tänker i huvudsak uppehålla mig
kring våra reservationer 8, 40 och 43. För att spara tid
vid voteringen kommer jag att yrka bifall bara till
reservation 43, men jag står för den sakens skull ändå
bakom våra övriga reservationer.
När lagen om kommunalt bostadsförsörjnings-
ansvar antogs förra året innebar det en viss skärpning
av kommunernas ansvar för allas rätt till bostad, och
det var en bekräftelse på att Vänsterpartiets krav
under flera år har varit riktiga. Tyvärr är lagen trots
allt ganska verkningslös på många punkter.
I förhandlingarna, och redan innan lagen infördes,
krävde Vänsterpartiet att man i alla fall skulle ålägga
kommunerna att minst en gång per mandatperiod
upprätta bostadsförsörjningsplaner. Tyvärr biföll man
inte vårt förslag i den vevan, och det är därför med en
viss tillfredsställelse vi nu kan se att man i den nya
propositionen om allmännyttiga bostadsföretag har
hörsammat vårt förslag och föreslår det som vi tidiga-
re krävt, nämligen att kommunerna ska upprätta bo-
stadsförsörjningsprogram minst en gång per mandat-
period.
Men detta räcker inte, anser vi, för att program-
men ska ge den kraft till kommunerna som så väl
behövs och för att vi ska få en bred och aktiv debatt
om bostadspolitiken ute i våra kommuner. Vänster-
partiet har länge talat om vikten av att bredda debat-
ten ytterligare genom att ställa krav på obligatoriska
boendeplaneringsprogram. I vår partimotion har vi
lagt fram tydliga förslag till lagändringar för att få
fram det vi kallar boendeplanering.
Programmen ska ge en allsidig belysning av
kommunens boendepolitik. I programmen ska kom-
munen bl.a. redovisa hur man lever upp till miljökva-
litetsmålen och hur man väger samman markanvänd-
ning och bebyggelse med ekologisk, social och eko-
nomisk hållbarhet.
Det är också för oss mycket viktigt att man i dessa
program redovisar hur man tänker bryta segregatio-
nen i boendet, hur man kan tillgodose de grupper som
i dag har svårast att komma in på den reguljära bo-
stadsmarknaden och hur man löser behovet av t.ex.
äldreboende.
Otryggheten i våra bostadsområden är stor för
framför allt kvinnor. Det är därför en självklarhet att
man i boendeplaneringen ska visa på hur man till-
sammans med de boende kan skapa trygga boende-
miljöer.
Utskottsmajoriteten har i sitt svar konstaterat att
det har funnits behov av att skärpa kommunens bo-
stadsförsörjningsansvar och att man inte är främman-
de för att det kan finnas behov av ytterligare skärp-
ningar och förtydliganden av ansvaret, men att man
just nu inte är beredd att gå oss till mötes.
Fru talman! Jag skulle vilja fråga någon av de so-
cialdemokratiska företrädarna, t.ex. statsrådet Löv-
dén, hur man tänker förverkliga miljökvalitetsmålen i
de delar som rör god miljö och nå de etappmål som är
uppsatta om man inte också tillför redskap för detta
arbete ute i kommunerna. Vidare undrar jag om majo-
riteten är nöjd med hur det boendesociala arbetet
sköts i kommunerna. Tycker majoriteten att vi med
den ganska blygsamma bostadsförsörjningslagen har
fått till stånd en bred politisk debatt runtom i vårt land
och att bostadspolitiken har blivit en så stor fråga för
kommunfullmäktigeförsamlingarna som vi har öns-
kat?
Fru talman! Bostadsbidragen har varit och är i
viss mån fortfarande ett viktigt redskap för att vi ska
kunna nå de bostadspolitiska målen om allas rätt och
möjlighet att efterfråga goda bostäder.
Vi hade den 23 oktober i år en offentlig utfrågning
i bostadsutskottet om bostadsbidragen. Utfrågningen
gav en hel del svar som borde fått majoriteten att
ställa sig bakom Vänsterpartiets förslag om föränd-
ringar och utredningar kring bostadsbidragen.
Återbetalningarna har varit en ständigt återkom-
mande fråga, och även om förutsättningarna för efter-
gift har ökat är det fortfarande långt ifrån tillfreds-
ställande. Vad som i stället erfordras är en mer ge-
nomgripande förändring för att komma till rätta med
de många gånger orimliga återbetalningskraven.
Riksförsäkringsverket påstår att systemet är enkelt
för den enskilde och att inkomsten går att förutse
genom kopplingen till skattesystemet. Jag skulle
snarare hävda att systemet är enkelt för Riksförsäk-
ringsverket. För många bidragstagare är det tvärtom
mycket svårt att förutse årsinkomsten. Därför kan
behovet av bostadsbidrag variera mycket kraftigt
under året.
Kraftigt ändrade inkomster under året leder an-
tingen till återbetalningar eller, i vissa fall, till ökade
bidrag - dock alltid i efterskott och inte när man be-
höver det. Den totala inkomstskatten blir däremot
alltid oförändrad, och därför är kopplingen till in-
komstskattesystemet mycket svag för den enskilde.
Kopplingen mellan bostadsbidrag och socialbi-
dragssystemet är däremot mycket starkare. Båda är
behovsprövade utifrån hushållets inkomster och till-
gångar. Systemen är också relaterade till varandra.
Har man beviljats bostadsbidrag baseras beräkningen
av socialbidraget på detta faktum. Om socialbidraget
upphör på grund av förvärvsarbete kan bidragstagaren
bli skyldig att återbetala bostadsbidraget, men kom-
penseras inte med socialbidragshöjningar i efterskott,
eftersom socialbidrag inte betalas ut retroaktivt.
Trots den svaga kopplingen mellan bostadsbidrag
och inkomstskattesystemen påverkar detta starkt
utfallet av bostadsbidragen. Det gör att många upple-
ver bostadsbidragen som ett tillfälligt lån och inte
som en social rättighet. Bostadsbidragets egentliga
syfte urvattnas, och ekonomiskt svaga hushålls möj-
lighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga
bostäder försämras.
Fru talman! Vänsterpartiet har därför krävt att det
ska införas en godtrosparagraf i bostadsbidraget.
I den offentliga utfrågningen sade Ingrid Petters-
son från Riksförsäkringsverket att ett förlåtande in-
tervall som skulle ge en eftergift på 3 000 kr skulle
öka träffsäkerheten från 20 % till 80 %. Förutom att
träffsäkerheten ökar är jag övertygad om att vi skulle
närma oss målet för bostadsbidragen - de ska vara ett
bostadspolitiskt instrument med uppgift att ge eko-
nomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga goda
och tillräckligt rymliga bostäder - med vårt förslag
om godtrosparagraf. Jag undrar fortfarande vilka
argument man har för att säga nej till detta.
Fru talman! Kostnaderna för bostadsbidragen har
sjunkit granska kraftigt under senare delen av 90-talet
och fortsätter att sjunka även under de närmaste åren.
Det finns naturligtvis inget egenvärde i höga kostna-
der för bostadsbidragen. Det finns inget egenvärde i
att människor har bostadsbidrag. Men det finns fak-
tiska omständigheter som gör att människor behöver
bostadsbidrag.
I dag har kostnadsminskningen blivit så stor att
det bostadspolitiska syftet i det närmaste inte längre
går att upprätthålla. Därför måste vi se över regelver-
ken.
Vi vet t.ex. att inkomst- och boendekostnadsgrän-
serna inte har förändrats sedan 1996, trots att vi bara
under perioden 1996-1999 haft en genomsnittlig
inkomstökning på 11,6 % och en ökning av boende-
kostnaderna med 4 %. Detta har lett till att bostadsbi-
draget fått en prägel av ensamförälderstöd gällande
framför allt hyresrätt och att familjer med två in-
komsttagare och flera barn alltmer sällan får bostads-
bidrag, trots att försörjningsbördan ökar ju fler barn
familjen får.
Vi har därför krävt att man utreder bostadsbidra-
get så att större hänsyn tas till både inkomstutveck-
lingen och boendekostnadsutvecklingen. Också i det
avseendet skulle jag vilja ha ett svar från socialdemo-
kraterna om varför man inte delar vår uppfattning.
Fru talman! I vår reservation har vi ytterligare en
rad förslag till förbättringar, men jag ska peka på bara
två av de saker som vi tycker att det är viktigt att
utreda.
För det första gäller det åldersgränsen vid 28 år.
Över huvud taget borde vi diskutera möjligheten för
ensamhushåll, för ensamstående utan barn, och deras
förutsättningar att få bostadsbidrag över huvud taget.
Åldersgränsen som sådan borde tas bort. Denna gräns
står nämligen i strid med vad vi över partigränserna
däremot brukar vara fullständigt överens om, nämli-
gen behovet av det livslånga lärandet. Utan bostads-
bidrag utesluts ju en del ensamstående utan barn från
möjligheten att vara delaktiga i just det livslånga
lärandet.
Vad som är minst lika allvarligt med 28-
årsgränsen och detta att man måste ha barn är det
faktum att en stor andel av dem som i dag är hemlösa
inte kommer att ha möjlighet att efterfråga bostadsbi-
drag när de vid lyckliga tillfällen får tillgång till en
bostad.
Genomsnittsåldern för hemlösa är i dag 40 år. De
flesta av dem är ensamstående och faller därmed
utanför regelverket för bostadsbidrag. Om 28-
årsgränsen avskaffades skulle förutsättningarna för
den här gruppen att efterfråga och erhålla reguljär,
fast, bostad kraftigt öka. Att det dessutom skulle ha
en positiv inverkan på kommunernas socialbidrags-
kostnader får väl bara ses som ett extra plus.
För det andra ser vi hur trångboddheten ökar,
framför allt i storstäderna. Ytnormen kan i vissa fall
vara en bidragande orsak och få direkt kontraproduk-
tiva effekter. Ytnormen kan för vissa innebära att
man i stället för att - som man egentligen borde göra
- skaffa sig en större bostad skaffar sig en mindre
bostad just för att kunna åtnjuta bostadsbidraget. Man
måste också se över och utreda på vilket sätt ytnor-
merna ska förändras. Bostadsbidraget ska framöver
också kunna vara ett aktivt redskap för att om inte
avskaffa så i alla fall begränsa trångboddheten.

Anf. 77 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Sten Lundström, du säger att vi krist-
demokrater inte har talat om åtgärder och sagt hur vi
ska begränsa hemlösheten. Men jag har suttit och läst
era förslagspunkter och hittar ingen förslagspunkt om
hemlösheten i Vänsterns motioner.
Vi har talat om sociala förturer och sociala kon-
trakt, som jag tog upp i mitt anförande. Jag sade ock-
så att vi avsätter 730 miljoner mer än regeringen på
bostadsbidragssidan. Dessutom vill vi stödja frivilli-
gorgansationerna i deras verksamhet bland hemlösa.
Vi har också med ett samrådsförfarande inför vräk-
ning. I den frågan vill vi ändra 12 kap. §§ 42-44
jordabalken.
Sten Lundström, hur arbetar ni aktivt med bo-
stadsbidraget? Senare här kommer vi genom Harald
Bergström att få höra mer om Kristdemokraternas
politik på detta område. Om ni inte lyckats i rege-
ringssammanhang så att detta verkligen kommer de
hemlösa till del, varför har ni då ingen förslagspunkt
om de hemlösa just för att lyfta den gruppen?

Anf. 78 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vi har en lite längre motion om
hemlöshet och om dem som har det svårast på bo-
stadsmarknaden - en motion som inte behandlas i det
här sammanhanget och som av det enkla skälet inte
finns med. Naturligtvis står jag, precis som Owe
Hellberg, bakom budgetuppgörelsen. Vi kräver inte
några direkta förändringar, utan vi kräver att man ser
över möjligheterna till förändringar.
Låt mig ta upp ett par saker när det gäller Ulla-
Britt Hagströms förslag.
Sociala förturer - jättebra. Det innebär att du delar
vår uppfattning om obligatorisk bostadsförmedling
och om en bostadsanvisningslag. Hur ska man annars
kunna skaffa sociala förturer?
Sociala kontrakt - nja, jag vet inte. Är det på det
sättet vi ska lösa problemen för folk som inte har
bostad - andrahandskontrakt med socialen eller
kommunen som hyresvärd? Är det inte rimligare att
de som saknar bostad faktiskt får en egen bostad med
eget kontrakt? Därmed är vi åter inne på det som jag
menar är välgörenhetsinställning till de människor
som i dag står utan bostad.
Samrådsförfarande vid vräkning - ja, det är ett bra
förslag. Detta fungerar. Man har använt det systemet i
Malmö och på en del andra orter och därmed kraftigt
minskat antalet vräkningar. Det finns dock en mängd
andra saker som kan göras för att minska antalet
vräkningar, men där brukar ni rösta emot, alltså: Se
till att lagstiftningen skärps och stärk besittnings-
skyddet! Då kan man dock inte fortsätta att tala om
marknadshyror. Det går liksom inte att föra två sor-
ters debatt. Det går nämligen inte att skruva upp hy-
reskostnaderna i höjden, något som höjda hyror och
marknadshyror - som införs i alla fall i Stockholm,
Malmö och Göteborg - skulle innebära för en hel del
människor. Det skulle tvärtom öka kravet på vräkning
därför att människor inte skulle ha råd att betala hy-
rorna.
Det behövs en hel politik. Man kan inte låta
marknaden husera friskt och sedan ägna sig åt välgö-
renhet för övriga människor, utan det gäller att ha en
sammanhållen politik där man verkligen ser till att det
inte handlar om andrahandskontrakt och att det
egentligen är samrådsförfarande vid vräkningar. Det
gäller nämligen att skapa en bostadspolitik som är
sådan att folk har råd och möjlighet att faktiskt sörja
för sitt eget boende.

Anf. 79 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Sten Lundström, hur skapar du den
bostadspolitiken och den möjligheten när det inte
byggs lägenheter, när hyrorna är sådana att det inte
byggs en enda ny hyresrätt? Då frigörs heller ingen
hyresrätt till de människor som har behov av en så-
dan. Är det inte bättre att en kommun går i borgen
och hjälper en person till en lägenhet än att den per-
sonen står utan lägenhet? Och är inte det ett led i att
fortsatt sedan kunna skaffa sig ett eget kontrakt?
Kommunen ska vara styrande för den enskilde.
Den kommunala självstyrelsen ska gälla, men ytterst
ska stöden riktas till den enskilda personen - inte till
ett kollektiv. Därför ska det inte vara tvingande bo-
stadsförsörjningsprogram och tvingande bostadsför-
medlingar, utan kommunen har vart fjärde år, när
översiktsplanen görs, möjlighet att verkligen ta upp
bostadssituationen. Därmed har också medborgarna i
kommunen möjlighet att medverka och ta del av vad
som händer i kommunen och av hur vi vill utveckla
kommunen.
Man kan också ha en mellanregional syn på det
hela. När det gäller översiktsplanerna har ju också
länsstyrelserna möjlighet att gå in och att medverka,
så jag tycker nog att vi löst problemet väl så bra. Jag
förutsätter att Vänstern i sitt samarbete kan genomfö-
ra saker så att vi får se en förändring. Fortfarande
finns det ju 10 000 hemlösa människor i landet.

Anf. 80 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Ja, och vad värre är: Vi har betydligt
fler bostadslösa människor som det inte heller byggs
för. Nej, de lösningar som jag än så länge hört från er
sida handlar om en ökad marknadsanpassning, om
högre boendekostnader och höjda hyror. Detta till-
fredsställer 3 % av befolkningen i Stockholm och,
misstänker jag, runt 1-2 % i min hemkommun. De
sista lyxbostäderna som byggts i Malmö får vi inte
uthyrda. Det finns inte ens en efterfrågan - det gäller
då sådant som bygger på marknadsprinciperna. Inte
ens med mycket kraftiga direktavskrivningar lyckas
man hyra ut bostäderna.
Det handlar om att skapa investeringsbolag som
riktar sig till människor som efterfrågar bostäder, och
då måste man göra det som Ulla-Britt Hagström inte
vill göra i sin egen familj, nämligen ta pengar från
dem som har och ge till dem som saknar. Det handlar
alltså om att fördela om de inkomster som finns i
samhället för att i stället rikta pengarna till de männi-
skor som behöver dem. Det är ju vad man gör med
skatterna.
Som en liten passus vill jag säga följande: Ulla-
Britt Hagström sade: Vi vill inte ta in pengar för att
sedan dela ut dem. Men samtidigt säger man: Vi vill
höja bostadsbidragen med 730 miljoner i förhållande
till regeringens förslag. Ja, men det är ju vad man
själv gör: Man tar in pengar och fördelar till dem som
bättre behöver dem. Uppenbarligen är det så att varje
gång det liknar välgörenhet är Kristdemokraterna
beredda att vara med. Men när det gäller generella
rättigheter för människor är Kristdemokraterna inte
längre beredda. Det är bara att konstatera att det finns
en kristen höger i det här landet.

Anf. 81 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! För ett år sedan hade bostadsutskottet
en debatt här i kammaren där vi debatterade bostads-
politikens inriktning och de ansvarsområden som
ligger under utgiftsområde 18. Jag sade då att det var
en viktig debatt som fördes i kammaren och att jag,
liksom flera andra i kammaren, var övertygad om att
de bostadspolitiska frågorna kommer att bli en val-
fråga.
I dag, knappt ett år innan valet, är de bostadspoli-
tiska frågorna ännu mer aktuella - och detta framför
allt för att bostadspolitiken inte har avancerat framåt
med hjälp av den socialdemokratiska regeringen. Det
finns färre lediga hyreslägenheter i dag än för ett år
sedan, bostadsköerna har blivit längre, segregationen
i våra ytterområden har tilltagit och den svarta mark-
naden av hyresrätter tilltar katastrofalt.
I min hemstad - det socialistiskt styrda Göteborg
- stämmer denna beskrivning till fullo. Vi har köer
som blir längre både till studentlägenheter och till
hyreslägenheter, och den svarta marknaden bara ökar
i omfattning. Något är i grunden totalt fel med den
rådande bostadspolitiken, och detta är inte ett Stock-
holmsproblem. Det ser precis likadant ut i alla våra
storstäder. Problemet står att finna i den bostadspoli-
tik som den socialistiska majoriteten för med hjälp av
sina stödpartier på det nationella planet.
Vi kristdemokrater tror att bostadspolitiken måste
ändras i grunden - och det snabbt. Det måste till
stimulans för att få fart på byggnationen och inte fler
krångliga subventioner. Vi måste öka byggnationen
av hyresrätter. Enligt Boverkets bedömningar skulle
det behöva byggas 25 000-30 000 lägenheter årligen
för att svara mot den långsiktiga efterfrågan. Det är
en beräkning som är väl låg. Sedan 1993 har det i
genomsnitt byggts endast 13 000 lägenheter per år.
År 2000 producerades enligt Boverket 18 000 lägen-
heter, varav merparten var specialbostäder. Under
2001 förväntas 21 000 lägenheter påbörjas.
På en fungerande marknad förnyas beståndet
ständigt, dels i takt med förslitningen, dels för att
anpassa beståndet till ändrade preferenser vad gäller
läge och utformning. Det normala byggandet i jäm-
förbara länder utgör ca 5 % av bruttonationalproduk-
ten, vilket skulle motsvara ca 50 000 bostäder per år i
Sverige. Ett av skälen till att det i Sverige byggs så få
bostäder är att nya bostäder belastas med både kon-
sumtionsskatt och kapitalskatt, vilket strider mot
skattesystemets principer. Detta resulterar i höga
produktionskostnader och därmed också höga boen-
dekostnader.
Vi kristdemokrater tror på ett ökat bostadsbyg-
gande genom att följande åtgärder genomförs:
· Gör en konsekvensutredning av en sänkt bygg-
moms. Vi har i dagsläget 25 % moms. Vad skulle
det innebära för produktionskostnaden om den
sänktes till hälften?
· Se över allmännyttans hyresledande, och hyres-
höjande, särställning. Behåll nuvarande system för
de hyresrätter som i dag finns på marknaden, men
titta på ett nytt system för nyproduktionen. Hyres-
sättningen bör i högre grad spegla förhållanden
mellan olika områden avseende underhåll, service
och attraktionsläge. I synnerhet måste lägesfak-
torn kunna få större betydelse. Ett nytt hyressätt-
ningssystem måste till så att alla vågar bygga och
få ut vad det kostar att producera en lägenhet. I ett
förändrat hyressystem måste det finnas någon
form av hyresreglering som skyddar de boende
från oskäliga hyreshöjningar, liksom ett lagstadgat
besittningsskydd som skyddar hyresgästen mot
godtycklig behandling.
· Avveckla den statliga fastighetskatten genom att
frysa taxeringsvärdet vid 2000 års nivå och suc-
cessivt minska skattesatsen. En kommunal avgift
för service och tjänster direkt relaterade till kom-
munens kostnader för fastigheter bör kunna tas ut.
Därmed stärks den kommunala ekonomin, och in-
citament skapas för att främja bostadsbyggandet.
· Påskynda utredningen om ägarlägenheter och
inför tredimensionell fastighetsbildning. Detta
skulle möjliggöra byggnation av hyreslägenheter
ovanpå garage och kontorsbyggnader. Det skulle
också möjliggöra att man kan blanda olika upplå-
telseformer i samma hus.
· Planprocessen behöver reformeras och handlägg-
ningstiderna ses över. Det är viktigt att medborga-
re som berörs av planen ska kunna komma in så
tidigt som möjligt i planprocessen. Inför planbe-
slut ska fullgoda konsekvensbeskrivningar göras, i
synnerhet för hur planen påverkar barns, äldres
och funktionshindrades situation.
· Skatteutjämningssystemet måste justeras så att
kommunerna åtminstone inte har en nackdel av att
bygga nya bostäder och öka sin befolkning.
· Flytta Byggkostnadsforum från Boverket till
Konkurrensverket för att få ett samlat grepp över
byggbranschens kostnader och för att förbättra
konkurrensen. Det är mycket viktigt att bryta den
rådande oligopolsituationen inom byggsektorn.
Fru talman! Dessa åtgärder tror vi skulle innebära
början till en kursändring för att få till stånd en ökad
hyresrättsproduktion. Det är samtidigt viktigt att
kvaliteten i våra bostäder och bostadsområden säkras.
Det innebär att både ny- och ombyggnader ska ske
med beaktande av arkitektoniska och estetiska värden
och den omgivande miljön.
Samtidigt kan man konstatera att dagens bostads-
marknad är i obalans. I vissa kommuner rivs hyreslä-
genheter på grund av brist på hyresgäster. Här måste
andra faktorer till för att stimulera kommunens invå-
nare att bo kvar. En god samhällsplanering innebär
olika metoder i tillväxtorter jämfört med avfolknings-
områden. Våra avfolkningsområden blir allt större,
och i dag lever 55 % av befolkningen i kommuner
med bostadsöverskott, överdimensionerade in-
frastrukturer och ödsliga torg. Sedan 1995 har 208 av
Sveriges kommuner minskat sin befolkning. Denna
utveckling ställer stora och utmanande krav på plane-
rarkompetensen i dessa kommuner. Detta innebär att
kunna krympa kostymen så att den passar till dagens
situation. Det måste ges förutsättningar för att kunna
vidareutveckla en kommun med vikande befolk-
ningsunderlag. Boendepolitiken i Sverige kan inte
längre utformas lika över hela landet. Det Stockholm
kräver för att kunna utvecklas är helt olikt det som
krävs i Norsjö i Västerbotten eller på Tjärnö i Bo-
huslän.
Jag har några korta kommentarer till vår budget
där vi har en ny anslagspost som vi anser vara viktig
och som Ulla-Britt Hagström nämnde i sitt anförande.
Den gäller innemiljön. Kristdemokraterna har för
nästa år anslagit 25 miljoner kronor mer för att för-
bättra miljön inom framför allt våra skolor, förskolor
och gruppboenden. Innemiljön har stor betydelse för
vårt välmående eftersom vi tillbringar större delen av
vår tid inomhus. Undermålig ventilation, obeprövade
bygg- och inredningsmaterial liksom fukt- och mö-
gelskador bidrar till att människor upplever besvär.
Den stora ökningen av allergier och annan överkäns-
lighet beror till stor del på dålig inomhusluft, fukt och
mögel.
Bostadssituationen för studenter fortsätter att för-
sämras, och totalt står ca 40 000 i kö för att få en
studentbostad. Köerna gäller både för rum som för
lägenhet. Studenter måste tacka nej till utbildnings-
platser eftersom de inte kan få tag i en bostad. Andra
studenter hoppar av för att de inte klarar flackandet
mellan kortvariga bostäder i andra, tredje eller t.o.m.
fjärde hand. Det är mot denna bakgrund som kristde-
mokraterna i sin budget anslagit 10 miljoner kronor
mer än regeringen till studentbostäder och samtidigt
vill förlänga bidragsgivningen till att gälla även år
2003 och 2004.
Under tiden hoppas vi att villkoren för bostads-
produktionen ändrar inriktning genom de förslag jag
redogjorde för så att inga ytterligare bidrag behöver
ges.
Det finns också ett behov av en mer förutsätt-
ningslös genomgång av bostadspolitiken sett ur ett
ungdomsperspektiv. Utgångspunkten bör vara det
faktum att ungdomar inte har samma höga krav på sin
första bostad som de krav som ställs på övrig bo-
stadsproduktion. Det finns därför ett behov av att
utveckla metoder för byggande av billiga och funk-
tionella ungdomsbostäder - gärna ihop med ungdo-
marna.
Harald Bergström kommer i sitt anförande att ta
upp bostadsbidragens utformning. Jag lämnar den
frågan nu.
För tids vinning yrkar jag inte bifall till någon re-
servation, men jag står självklart bakom alla våra
reservationer.

Anf. 82 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Tidigare i debatten har vi tagit upp
frågan om den sänkta byggmomsen. Vi har kunnat
konstatera att Dinkelspiel tillsammans med den bor-
gerliga regeringen inte lyckades - eller inte ens hade
en önskan - att förhandla fram ett undantag för Sve-
rige när det gäller momssatserna. Det här går inte.
Vi är rätt många som tycker att det hade varit bra
att använda sig av den sänkta byggmomsen. Vi kan
inte det. I stället inför vi ett investeringsbidrag som
framför allt är riktat till dem som efterfrågar billiga
hyreslägenheter - den första bostaden.
Jag skulle vilja fråga Annelie Enochson om det är
okej med investeringsbidrag för att kunna bygga om
det nu inte går att sänka byggmomsen. Eller blir in-
vesteringsbidragen fortfarande lika fel?
Jag ställer mig lite undrande till förslaget om spe-
ciella ungdomsbostäder. Hur gammal ska man vara
när man flyttar in, och hur gammal ska man vara när
man flyttar ut? Var går gränsen? Hur länge får man
bo där? Hur länge kan man kalla sig ungdom?
Är det inte rimligare att vi ser till att det i stället
byggs billiga, vettiga, mindre lägenheter - ettor, tvåor
och treor - som alla kan efterfråga och bo i, oavsett
om man är 19, 27, 38 eller 50 år gammal? Vad är
poängen med att bygga lite sämre bostäder för en viss
grupp? Vad är poängen med att man måste flytta, om
man trivs där man bor, därför att man fyller år?

Anf. 83 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Den första frågan gällde sänkt bygg-
moms. Vi vill alltså göra en utredning. Om det i dag
kostar 25 % mer att bygga - så mycket är byggmom-
sen - vad skulle det då innebära att man sänker den
till 12 eller t.o.m. 6 %? Skulle också kostnaderna
minska till den nivån? Det är vår hypotes, och det är
därför vi vill ha en kostnadsutredning.
När det gäller ungdomsbostäder hade vi denna
diskussion uppe för något år sedan, och då kom Bo-
verket med råd om hur man skulle göra. Man ändrade
också lagen när det gällde studentbostäder, så att det
inte behövdes mer än en rad med fönster och längden
på köksinredningen kunde minska osv. Vi tycker att
det var ett steg i rätt riktning.
I dag är det oerhört stora krav på hur bostäderna
ska se ut. Och det är bra - det är egentligen inte fel.
Men jag vet också av egen erfarenhet att när ungdo-
mar flyttar hemifrån har de inte så stora krav. De vill
gärna flytta hemifrån, och då kan de också tänka sig
att bo lite enklare.
Under den tid jag själv var student och när jag
flyttade hemifrån fanns det stora områden i Göteborg
där man kunde bo, i Haga och Landala, där toaletten
fanns nere på gården. Det var helt okej. Men allt det
har rivits, och det har blivit otroligt dyra bostäder där
i stället.
Det finns alltså inte möjlighet för ungdomar att
flytta hemifrån i dag. Fler och fler ungdomar blir
mambor, och det är det vi vill råda bot på.

Anf. 84 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill tala om byggmomsen igen. I
den stora bostadspolitiska utredning som gjordes i
mitten på 90-talet hade man den här diskussionen
uppe. Man insåg även där att byggmomsen hade varit
ett ganska bra sätt att komma åt byggkostnaderna och
sänka boendekostnaderna, förhoppningsvis, indirekt.
Men det går inte. Jag vet inte hur många utredningar
vi ska behöva göra som kan komma fram till exakt
samma sak, att det inte är möjligt. Det blir lite trams
av det här.
Det vore kanske bättre att svara på den andra frå-
gan jag ställde: Eftersom det här inte är möjligt, är det
då inte ganska vettigt med investeringsbidrag som
kompenserar? Vi kan dessutom spetsa dem och rikta
dem mot framför allt de byggprojekt som är viktiga,
där vi kanske rentav kan sätta ett hyrestak.
Man ska nog hålla isär studentbostäder och ung-
domsbostäder. Det är för mig två olika begrepp - det
är många ungdomar som inte är studenter. Ungdoms-
bostäder är något som är speciellt riktat till ungdomar
som hel grupp. Om ni vill bygga speciella bostadsom-
råden för ungdomar med toaletter på gården vet jag
inte riktigt om vi kan bli överens.
Att studentbostäderna har vissa speciella normer
är okej. De är ett tillfälligt boende på en annan ort än
där man normalt sett bor. Men att börja bygga sämre
bostäder som folk får bo i tills de fyllt ett visst antal
år och sedan måste flytta ut från är en fullständigt
bakvänd politik.
Vi ser alltfler människor som är ensamma. Antalet
ensamhushåll ökar. Det är gott om folk som behöver
små, vettiga, rimliga lägenheter till rimlig kostnad.
Det är bättre att i så fall använda investeringsbidragen
till att bygga sådana här bostäder, se till att det blir en
vettig hyreskostnad, se till att det är en bostad där
man kan stanna kvar under ganska lång tid av sitt liv,
och inte bara tillfälligt mellan 21 och 29 år.

Anf. 85 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det går inte att sänka byggmomsen,
säger Sten Lundström - massor av utredningar har
kommit fram till att det inte går. Bl.a. en utredning
som heter Från byggsekt till byggsektor kom fram till
att vi har Europas dyraste byggmaterial på grund av
att vi har 60 % på avgifter och skatter i produktions-
kostnader. Vi menar att det är totalt fel. Någonting
måste göras åt detta. Det är därför det kostar så
mycket att bygga, dvs. vårt byggmaterial är så dyrt.
Vi menar att ett sätt att komma till rätta med detta
är att titta på byggmomsen.
Ett annat sätt är att se till att byggkonkurrensen
ökar. Vi har i dag fyra stora byggherrar, och det är
alldeles för lite. Vi måste se till att den konkurrensen
också ökar.
När det gäller studentbostäder kontra ungdoms-
bostäder menar jag inte att man ska bygga som det
var förr. Jag bara tog det som exempel på att de krav
som unga människor har när de flyttar hemifrån inte
är så stora. Som jag sade, är detta min egen erfarenhet
i vår familj. Man tycker att det är så roligt och trevligt
att få en egen bostad att man är beredd att gå ned i
krav. Därför bör vi titta på detta.
Inte minst har vi kristdemokrater motionerat - vi
har faktiskt riksdagens yngsta ledamot - om att man
just borde titta på detta att ungdomar i dag ska slippa
vara mambor och få möjlighet att flytta hemifrån till
eget boende.

Anf. 86 LILIAN VIRGIN (s):
Fru talman! Jag kommer att ägna mitt anförande
åt bostadsbidragen. I betänkandet behandlar vi ansla-
get till bostadsbidragen år 2002, bostadsbidragens
utformning på längre sikt och dessutom propositionen
som handlar om reglerna för eftergift av felaktigt
utbetalda bostadsbidrag.
Det som rör anslagen innebär att 3 998 miljoner
kronor anvisas för bostadsbidragen för år 2002. Då
har hänsyn tagits till det förslag i budgetpropositionen
som innebär att den bidragsgrundande inkomsten för
studenter fortsätter att räknas på samma sätt som i
den temporära lag som infördes från den 1 juli i år,
dvs. att 80 % av studiebidraget ska räknas som in-
komst vid beräkning av bostadsbidragen. Den lagen
föreslås gälla även under år 2002.
Anslagen till bostadsbidragen har minskat under
en följd av år. I motioner som behandlas i detta be-
tänkande finns förslag om att minska bostadsbidragen
ytterligare. Moderaterna vill minska med
312 miljoner kronor, Centern med 1 035 miljoner och
Folkpartiet med 340 miljoner, medan Kristdemokra-
terna vill öka anslaget med 730 miljoner.
Fru talman! Bostadsbidragen har varit föremål för
många överväganden och ändringar. Fram till 1994
var det kommunerna som administrerade bostadsbi-
dragen. Bidraget bestod av en statlig del och en
kommunal del. År 1994 blev det en statlig angelä-
genhet, och administrationen av bostadsbidragen
flyttades från kommunerna till försäkringskassorna.
Om man blickar tillbaka ser man att antalet hus-
håll med bostadsbidrag var som högst år 1976 och
uppgick till 596 000, och 1989 var det som lägst och
uppgick till 243 000. År 1995 hade det stigit igen till
568 000 hushåll, och det var nästan lika stort som år
1975. Antalet barnfamiljer som hade bostadsbidrag
har också minskat, från 570 000 hushåll 1975 till
230 000 år 1989. År 1991 ökade antalet familjer med
bostadsbidrag för första gången, och därefter har
antalet fortsatt att öka. Den största ökningen skedde
1994, då antalet barnfamiljer med bostadsbidrag
ökade med 52 000 på ett år.
Under 1980-talet var utgifterna för bostadsbidra-
gen tämligen konstanta i löpande priser. Det var hög-
konjunktur och låg arbetslöshet. Arbetslösheten var
3,5 % år 1983 och minskade till 1,5 % år 1990. Sedan
ökade arbetslösheten. År 1991 var den 3 %, och den
fortsatte att öka till 8,2 % år 1993. År 1994 vände
utvecklingen något, och arbetslösheten minskade till
8 %.
Det innebär att utgifterna för bostadsbidragen
ökade kraftigt under första halvan av 1990-talet. Det
var delvis med anledning av skatteomläggningen i
början av 1990-talet då hushållen fick bära en större
andel av bostadens kostnader. Ökningen av bostads-
bidragen var motiverad för att skydda ekonomiskt
svaga hushåll. Men kostnadsökningen berodde också
på den samhällsekonomiska utvecklingen i stort. En
allmänt försämrad ekonomisk situation för många
hushåll, hög arbetslöshet och höga realräntor bidrog
till de ökade kostnaderna för bostadsbidraget.
Vi kommer ihåg att även statens ekonomiska situ-
ation var besvärlig, och vi gjorde besparingar på
många områden. 1997 förändrades bostadsbidragen,
och det man då ville uppnå var att häva den kraftiga
kostnadsutvecklingen, förebygga överutnyttjande av
bostadsbidragen och stärka kostnadskontrollen.
När administrationen av bostadsbidragen övergick
från kommunerna till försäkringskassorna 1994 hade
reglerna för bostadsbidrag förändrats. Från att bidra-
get tidigare hade beräknats på inkomster enligt taxe-
ringen året före bidragsåret skulle bidragstagaren
själv uppge sin beräknade inkomst för tolv månader
framåt. Det årliga ansökningsförfarandet slopades,
och kassorna skulle i stället göra en efterkontroll efter
15 månader.
Jag arbetade på försäkringskassan 1994. Jag
kommer ihåg att vi av kommunens handläggare var-
nades för att de nya reglerna för bostadsbidrag inte
skulle komma att fungera som det var tänkt. Utifrån
sina erfarenheter drog de slutsatsen att kostnaderna
för bostadsbidragen skulle rusa i väg och att trovär-
digheten för bostadsbidragen skulle försämras. Från
många bidragsmottagare mötte försäkringskassan i
stället en glädje över att de regler som kommunerna
tillämpat hade ändrats och administrationen lagts på
försäkringskassan.
Det många var irriterade över i kommunens
handläggning var de efterkontroller som resulterade i
att man flera år efter det att bidraget hade betalats ut
blev återbetalningsskyldig. Det var vanligt att stora
belopp återkrävdes, och det gjordes flera år efter
bidragsåret.
I början av 1994 steg utgifterna för bostadsbidra-
gen kraftigt. Kommunens handläggare hade kanske
spått rätt. Det visade sig att många hade svårt att
uppskatta sina inkomster. Analyser som gjordes vid
två försäkringskassor visar att andelen med för höga
bostadsbidrag var 66 respektive 70 %. Det var så
många bidrag som sänktes eller drogs in. I genomsnitt
hade 420 kr för mycket per månad betalats ut.
I en riksomfattande undersökning med slumpmäs-
sigt utval visade det sig att 60 % av bostadsbidragen
vid efterkontrollen sänktes eller drogs in. Den felakti-
ga utbetalningen var i genomsnitt drygt 400 kr per
månad. I 23 % hade för lite bostadsbidrag betalats ut,
och i 17 % var det rätt belopp som hade betalats ut.
Fru talman! Jag vill redovisa den här bakgrunden
eftersom vi i nuvarande bostadsbidragssystem ofta
talar om den dåliga träffsäkerheten. När vi övergick
till nuvarande regler med preliminära bidrag som
stäms av mot taxeringen ser vi att det är ca 40 % som
fått för lite, 40 % som fått för mycket och ca 20 %
som fått det de ska ha. Vi ser att det inte är så stor
skillnad mot det tidigare systemet med inbyggda
efterkontroller.
Nu betyder inte det här att vi socialdemokrater är
helt nöjda med dagens bostadsbidrag. Jag vill ge den
här bakgrunden för att belysa att mycket är provat
tidigare och att ändringar behöver analyseras noga för
att det inte ska uppstå andra negativa effekter.
Den slutsats som kan dras av hittills gjorda upp-
följningar är att bostadsbidragen motsvarar de upp-
satta målen, att bidragen i första hand går till ekono-
miskt svaga hushåll, och för den skull anser vi social-
demokrater att vi även i fortsättningen ska följa upp
och utvärdera bostadsbidragen.
Fru talman! I propositionen 2001/02:9 föreslås en
ändring av reglerna för eftergift. Det har visat sig att
de nuvarande reglerna tolkats mycket restriktivt. En
prövning av betalningsförmågan har i regel inte
kommit till stånd om inte anmälningsplikten är upp-
fylld. Försäkringskassorna har också tolkat möjlig-
heterna till att pröva eftergift olika.
Det regeringen nu föreslår, och som utskottet till-
styrker, är att eftergiftsprövning bör vara möjlig i
vissa fall även om bidragstagaren inte fullgjort sin
anmälningsskyldighet. Det gäller i de fall bidragsta-
garen skäligen inte bort inse att anmälningsskyldighet
förelåg. I propositionen ges exempel på några situa-
tioner, t.ex. när inkomständring inträffar efter det att
bidraget upphört för socialbidragstagare där socialbi-
drag och bostadsbidrag tar ut varandra och i de fall
där försäkringskassan beviljar en socialförsäkrings-
förmån som påverkar bostadsbidraget.
När det gäller bostadsbidragens utformning på
längre sikt finns det olika uppfattningar från de olika
partierna. Det är Moderaterna som inte vill att bo-
stadsbidragen ska vara kvar. Centern vill minska
behoven av bostadsbidrag. Folkpartiet vill successivt
minska bostadsbidragen och öka det generella barn-
stödet. Kristdemokraterna talar om att det nuvarande
bostadsbidraget medför stora försämringar för i första
hand ett stort antal barnfamiljer och vill att den sam-
lade familjeinkomsten läggs till grund för bostadsbi-
draget. Vänsterpartiet vill ha en översyn för att anpas-
sa bostadsbidragen till hyres- och inkomstutveckling-
en. De tar dessutom upp några förslag som utskottet
tidigare genom tillkännagivande till regeringen redan
aktualiserat.
Vi socialdemokrater anser att bostadsbidragen be-
hövs som ett bostadspolitiskt instrument. Det känns
för oss naturligt att man ska kunna efterfråga en bra
bostad även om man har låga inkomster. Det fina med
bostadsbidragen är att hushåll som har bostadsbidrag
inte behöver känna sig utpekade. De kan bo i samma
sorts bostäder som andra hushåll med bättre ekonomi.
Vi behöver inte speciella bostäder för dem som har
sämre ekonomiska förutsättningar. Vi vet också att
om bostadsbidragen ska göras om till generella bo-
stadsbidrag innebär det att kostnaderna ökar rejält om
man ska kunna uppnå att skapa samma ekonomiska
möjligheter för de hushåll som är beroende av bo-
stadsbidrag. Ett generellt bidrag med samma utgifts-
ram skulle ge lite till alla, och de som är i behov av
bostadsbidrag för att kunna bo rimligt skulle inte få
det stöd som de behöver.
Kristdemokraterna tar upp frågan om försämring
för ett stort antal barnfamiljer med anledning av att
antalet ensamstående ökar och sammanboende mins-
kar. Jag har sett tillbaka några år och ser att från 1975
till 1985 var antalet sammanboende med barn större
än antalet ensamstående med barn. Från 1986 och
framåt har det hela tiden varit så att flera ensamståen-
de än sammanboende haft bostadsbidrag. Den ut-
vecklingen påbörjades redan 1986, dvs. långt före
ändringen av reglerna 1997.
Flera av de förslag som tas upp i reservationer och
motioner har utskottet haft uppe till avgörande tidiga-
re. En del, såsom frågan om bostadsbidragens roll och
effekter för socialbidragstagare och arbetslösa och
barns försäkringsersättningar och förmögenhet, har
antingen resulterat i tillkännagivande till regeringen
eller hänvisats till den familjepolitiska utredningen.
Den familjepolitiska utredningen bereds nu inom
Socialdepartementet, och de frågor som utskottet fört
till regeringen genom tillkännagivande är också fö-
remål för beredning.
Med det anförda yrkar jag i likhet med Lennart
Nilsson bifall till bostadsutskottets förslag och avslag
på samtliga reservationer.
(forts. 6 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.58 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

5 § Frågestund

Anf. 87 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Kammaren återupptar sina ajournerade förhand-
lingar. Då är det dags för frågestund. Följande stats-
råd kommer att delta: vice statsminister Lena Hjelm-
Wallén, försvarsminister Björn von Sydow, socialmi-
nister Lars Engqvist, finansminister Bosse Ringholm
och justitieminister Thomas Bodström.
Vice statsministern besvarar allmänpolitiska frå-
gor. Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområden inom regeringen. Jag vill erinra om
att detta är en frågestund och att fråga såväl som svar
icke får vara längre än en minut vardera.
Teracom

Anf. 88 ULF NILSSON (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till fi-
nansministern om hans helhetssyn när det gäller det
statliga Teracom, som ska bygga ut digital-TV.
Regeringen har ju bestämt att det nya TV-nätet,
digitalnätet, ska byggas ut via marknätet. Men det
statliga Teracom har brist på pengar. I dag, på en
bolagsstämma som pågår just nu - jag har kallelsen
här - begär man minst 1,3 miljarder i tillskott. Jag
skulle vilja höra hur finansministern, som har ett
övergripande ansvar för ekonomin, ser på den här
prioriteringen - att lägga pengar till ett statligt bolag
när vi behöver massor av resurser inom skola, vård,
vägar osv. Ta t.ex. lärartjänster. 1,3 miljarder motsva-
rar 4 000 lärartjänster på ett år.
Jag skulle vilja höra hur finansministern ser på
den här typen av ekonomisk prioritering då det gäller
att subventionera ett statligt bolag.

Anf. 89 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Det handlar inte om subventioner.
Det handlar om att skapa en möjlighet för det berörda
företaget Teracom att säkerställa sin verksamhet så
att TV-tittarna i landet får goda alternativ. Det hand-
lar inte om några statliga subventioner. Det handlar
inte om pengar som tas från statsbudgeten. Ulf Nils-
son kan vara lugn på den punkten. Det är inga skolor
eller annan verksamhet som konkurrerar med de
resurser som Teracom behöver.
Regeringen kommer på annat sätt att se till att Te-
racom för de förutsättningar man behöver för att
kunna fullfölja sin verksamhet. Det tror jag att TV-
tittarna i sista hand är glada för.

Anf. 90 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Jag anser inte, naturligtvis, att det är
statens uppgift att garantera en viss typ av tekniskt
system för hur vi ska få in TV-bilder i våra TV-
burkar. Men om nu finansministern anser det skulle
jag gärna höra vad han menar med att det ska finansi-
eras på annat sätt. Det är ändå nya pengar som ska
skjutas till på ett eller annat sätt.
Och stämmer det - en rak fråga till finansminis-
tern - att om vi skulle utöka statsbudgeten år 2002
med ca 1 ½ miljard så skulle vi spräcka det budgettak
som vi alla har kommit överens om?

Anf. 91 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Jag får väl upprepa mitt förra svar,
eftersom Ulf Nilsson inte hörde vad jag sade. Jag
sade att den statliga budgeten inte kommer att belas-
tas med några nya kostnader för Teracom. Det är
alltså inget budgettak som riskerar att spräckas. Nu
har jag sagt det två gånger, men jag är beredd att säga
det en tredje gång om det inte uppfattas. Regeringen
kommer på annat sätt, via garantier, att se till att
verksamheten kommer att kunna fullföljas.
I motsats till Ulf Nilsson tycker jag att det i det
här läget är viktigt att TV-tittarna får en mångfald i
sina möjligheter. Jag är rädd att det finns en stark
privat monopolambition på området, och det är det
som Teracom ska försöka förhindra - att vi får ba-
stanta privata monopol som förstör för oss TV-tittare.
Polisens resurser

Anf. 92 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Det finns en växande oro över hela
landet för ett hårdare samhällsklimat och en känsla av
att inget händer när brottslingar begår brott. Därför
vill många se fler synliga poliser. Socialdemokraterna
stängde ju Polishögskolan i fem terminer i mitten av
90-talet, och där förlorade vi tusen välbehövliga poli-
ser. Nu menar regeringen att det hålet håller på att
fyllas igen.
Samtidigt kommer polisen snart att sakna funge-
rande radiokommunikation. Ett gemensamt projekt
om att hela public safety-sektorn, som det heter,
skulle få gemensam radiokommunikation med
TETRA-standard har nu havererat, och nu håller
polisen på att själv utveckla ett eget radiokommuni-
kationssystem. Kostnader i nära miljardklassen
nämns, och inga medel har tillskjutits.
Därför är min fråga till justitieministern: Kan jus-
titieminister här i dag garantera kammaren och
svenska folket att notan för detta nya radiokommuni-
kationssystem till ingen del kommer att äventyra
polisförsörjningen?

Anf. 93 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Det är riktigt att det öppnas nya för-
utsättningar för fler poliser. I går invigdes ytterligare
en ny polisutbildning i Växjö. Antalet poliser kom-
mer att fortsätta att växa, och det kommer det att göra
trots att det behövs ett nytt radiokommunikationssys-
tem inom polisen.
Frågan om kommunikationen inom olika delar av
samhället har ju diskuterats. Det som är speciellt för
polisen är att vi måste ha detta till utgången av år
2003. Det är därför jag kan garantera att det kommer
att bli en radiokommunikation för polisen och att
detta kommer att finansieras. Den saken är redan klar.

Anf. 94 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Jag hävdar, Thomas Bodström, att
det inte är klarlagt hur det ska finansieras. De pengar
som har tillskjutits till rättsväsendet ska, har det ex-
plicit sagts, gå till att få fram nya poliser. Regering-
ens ambition just nu är att fylla igen den grop som ni
själva grävde i mitten av 90-talet. Vi kommer då att
landa på lite drygt 17 000 poliser i Sverige.
Problemet är att om vi talar om så pass dyra in-
vesteringar som ny radiokommunikation i miljard-
klassen och justitieministern inte kan ge ett rakare
besked än vad han gjorde nu så finns det ingen an-
nanstans att ta dessa pengar än från polisförsörjning-
en, som då hotas i en verksamhet där 75-80 % täcks
av personalkostnader. Min slutsats får då bli att
svenska folket inte kommer att få de nya poliser som
det så väl behöver och vill se på gator och torg.

Anf. 95 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jo, om Fredrik Reinfeldt hade läst
lite noggrannare skulle han ha sett att det uttryckligen
står att regeringen avser att återkomma med de medel
som behövs. Detta gäller för att kunna uppfylla am-
bitionen med att öka antalet poliser, och det gäller
också för att klara den tekniska utrustningen såsom
radiokommunikationen.
Sjukskrivning vid graviditet

Anf. 96 VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till socialmi-
nistern, detta med anledning av de skriverier som har
förekommit i medierna om att försäkringskassan i
Uppsala går ut och uppmanar läkare i Uppland att
inte sjukskriva gravida kvinnor. Jag har också tagit
del av att socialförsäkringsminister Ingela Thalén har
sagt att man ska se över frågan.
Men min fråga till socialministern är: Vad ämnar
regeringen göra nu för de kvinnor som är gravida och
som mår dåligt och har besvär? De kan ju inte vänta
tills en utredning är klar.

Anf. 97 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! På frågan finns ett mycket enkelt
svar: De som är sjuka och mår dåligt ska bli sjuk-
skrivna. Det är ganska enkelt. Problemställningen är
ju alldeles klar. Sjukersättning ska utgå om du fak-
tiskt är sjuk. Den diskussion som förts gäller huruvida
det finns några som använder försäkringen av andra
skäl, och det är naturligtvis mycket problematiskt.
Men alla som är sjuka, även unga gravida kvinnor,
ska naturligtvis ha sjukersättning.

Anf. 98 VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Det är ju mycket förvånande att man
kan gå ut med ett sådant här krav, dvs. att läkarna inte
ska sjukskriva dessa kvinnor. Detta är ju en medi-
cinsk bedömning. Jag tycker att det är att ifrågasätta
läkarkåren att påpeka att denna ska vara återhållsam
vad gäller sjukskrivningar. Skulle det nu visa sig att
det finns många gravida kvinnor som är sjukskrivna
och att försäkringskassan inte kan hålla budgetramar-
na hoppas jag verkligen att man ser till att det medi-
cinska utlåtandet ska vara övergripande över det
ekonomiska.

Anf. 99 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Än en gång, vi har ett sjukförsäk-
ringssystem som garanterar alla rätt till ersättning när
man är sjuk. Bedömningen görs av läkare. Det gäller
gravida kvinnor lika väl som många andra.
Den diskussion som har förts i Uppsala finns det
anledning att följa upp för att se om det finns någon
osäkerhet i regelverket. Min kollega Ingela Thalén
har redan förklarat att det naturligtvis gäller att se till
att det inte finns någon otydlighet på den punkten.
Men de kvinnor vars läkare bedömer att de är sju-
ka och behöver vara hemma ska naturligtvis ha rätt
till sjukersättning.
Retts syndrom

Anf. 100 SONJA FRANSSON (s):
Herr talman! Jag vill också vända mig till social-
ministern och ställa en fråga.
Det gäller Retts syndrom. Det är en ovanlig sjuk-
dom, som ger mycket grava funktionshinder. Sjuk-
domen drabbar dessutom enbart flickor.
Det föds i dag tre-fyra flickor per år med Retts
syndrom. I dag är de ca 200 i hela landet. Det säger
sig självt att vi inte kan bygga upp en kunskap i alla
landsting i landet, utan det finns ett center. Det ligger
på Frösön. Det centret har stora kunskaper och kan ge
det stöd som de här flickorna och familjerna behöver.
Detta center har byggts upp med statliga medel.
Man har också fått s.k. Dagmarpengar. Men nu visar
det sig att de här pengarna successivt kommer att
försvinna och man ska så att säga stå på egna ben.
Det innebär att det blir stora kostnader för de lands-
ting som ska skicka flickorna för undersökning. Det i
sig innebär att väldigt få flickor i landet får det stöd
och den hjälp de behöver.
Jag undrar: Är det rimligt att ett sådant center,
med ett så litet underlag, ska klara sig helt på egen
hand? Borde inte staten gå in och stödja det här cent-
ret också i fortsättningen?

Anf. 101 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Precis som Sonja Fransson påpekar
bedrivs verksamheten vid Rett Center i Östersund
alldeles lysande. Jag har haft förmånen att besöka
verksamheten och se vad det är som uträttas.
Det problem man nu har är att det är för få lands-
ting som skickar familjer inom sitt eget ansvarsområ-
de till Östersund. Vi har förklarat att vi ska ta upp en
diskussion med Landstingsförbundet om detta. När vi
gick in med Dagmarpengar var avsikten inte att de
skulle klara ekonomin på egen hand, utan att tillräck-
ligt många landsting skulle ge stöd till familjer som
skulle åka till Rett Center för att verksamheten skulle
gå runt. Nu är man orolig för att man inte får så pass
många barn som kommer till Rett Center i Östersund
att det innebär bekymmer för ekonomin.
Vi ska nästa vecka träffas i det nationella rådet för
vårdfrågor och kommer då att ta upp frågan hur vi ska
rekommendera landsting att i ökad utsträckning an-
vända Rett Center. Det är, precis som Sonja Fransson
säger, så få som har drabbats av detta problem att
man bara kan ha ett center. Det är i Östersund. Det
måste fler landsting utnyttja.

Anf. 102 SONJA FRANSSON (s):
Herr talman! Tack för det svaret. Det gläder mig
mycket att det pågår en diskussion om de här frågor-
na. Jag kan konstatera att enligt den senaste statistik
jag fått har 26 av landets ca 200 flickor med detta
syndrom just nu tillgång till utredning, kunskap och
stöd. Det är inte så att man blir frisk. Det är ett livs-
långt funktionshinder. Men man behöver verkligen
hjälp med allt stöd, all kunskap, all forskning som
bedrivs runt detta.
Svaret gläder mig. Jag hoppas verkligen att vi kan
komma fram till en bra lösning och att landstingen
också använder sig av den här kunskapen så att flick-
orna får ta del av hela kunskapen.

Anf. 103 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Vi har gått igenom och sett efter hur
många landsting det är som använder resurserna i
Östersund. Det är lite förbluffande att det varierar så
mycket. Det är inte, som man kan tro, en följd av
avståndet till Östersund. Det är visserligen sant att de
norrländska landstingen använder Rett Center i
mycket högre utsträckning än andra. Men flera lands-
ting i södra Sverige använder det i princip för alla
barn som har drabbats.
Ett bekymmer är att Stockholms läns landsting
inte använder sig av det annat än i begränsad ut-
sträckning. Vi får naturligtvis diskutera vad det beror
på, om man anser att den kapaciteten finns i det egna
landstingsområdet, vilket experterna bedömer att det
inte gör. Det handlar om att diskutera med de lands-
ting som inte utnyttjar den här kunskapen till stöd för
familjerna. Vi vet att alla familjer som har drabbats
av detta, vars flickor har Retts syndrom, känner vär-
det av att ha tillgång till den kunskap och de erfaren-
heter som finns i Östersund.
Helikopterverksamheten i Norrland

Anf. 104 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Herr talman! Jag vill fråga försvarsministern om
helikopterverksamheten i Norrland.
Försvarsmakten har ett avtal med Västerbottens
läns landsting om beredskap med en ambulansheli-
kopter i Lycksele. Avtalet löper fram till november
nästa år. Enligt uppgift har regeringen beslutat att den
verksamheten ska upphöra, trots att det finns heli-
kopterresurser i skvadronen i Boden för att fortsätta
med verksamheten. Verksamheten belastar inte heller
Försvarsmaktens budget, eftersom landstinget betalar
för den här verksamheten.
Min fråga till ministern är: Vad är orsaken till att
man inte i framtiden vill använda och samnyttja mi-
litära helikopterresurser med det civila samhället?

Anf. 105 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Herr talman! Det är Försvarsmakten som har sagt
upp avtalet. Man gör det mot bakgrund av att man
anser att man inte har resurser i dagsläget att kunna
ha det åtagandet. Man vill prioritera den militära
huvuddelen av sin verksamhet.
Jag vill understryka att Försvarsmakten fortfaran-
de kommer att kunna tjänstgöra med s.k. nödtrans-
porter. Det är inte den delen som Försvarsmakten på
det här sättet anser sig behöva lämna på grund av sina
egna inre resurser.

Anf. 106 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Herr talman! I Finland har man väckt tanken om
en gemensam räddningshelikopterverksamhet med
Sverige för just övre Norrland och finska Lappland.
Idén är att det ska finansieras med hjälp av Interreg-
medel från EU. Undersökningar har gjorts, och man
säger från Finland till mig att man har fått positiva
signaler.
Nu har tyvärr svenskarna sagt: Vi är inte intresse-
rade av den här verksamheten. Jag frågar mig: Varför
denna njugghet? Är det inte positivt med samordning
av verksamheter mellan EU-länderna, i synnerhet
sådan verksamhet som berör människors säkerhet?

Anf. 107 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Herr talman! Det här initiativet är fullt möjligt att
ta för dem som vill upphandla tjänster. Det Försvar-
smakten har sagt är att man för närvarande inte har
fysiska och personella möjligheter att åta sig uppdrag
utanför det som är Försvarsmaktens egentliga upp-
gifter, med undantag för den nödhelikopterverksam-
het man kan bedriva.
Polisen

Anf. 108 PETER PEDERSEN (v):
Herr talman! På TV-nyheterna i morse kunde man
se en snutt från kvällens TV-program Kalla fakta. Där
hävdar en polisinspektör med ungefär 30 år i yrket
bestämt att det inom polisen inte sällan händer att
man tar till mer hårdhänta metoder beroende på vil-
ken hudfärg den person har som blir föremål för ett
gripande, alltså ju mörkare hudfärg, desto hårdare
metoder.
Som jag ser det är det skandalöst om det verkligen
fungerar på det här sättet. Åtgärder måste sättas in
omedelbart. Det här strider mot en rad beslut som vi
har fattat här i riksdagen. Det strider mot uppfattning-
en att alla ska ha lika värde inför lagen.
Jag vill därför fråga justitieminister Bodström om
han känner till några sådana informella polisrutiner
och om han i så fall avser att vidta några åtgärder
med tanke på detta.

Anf. 109 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vet inte riktigt om jag uppfattade
frågan. Men det är svårt att kommentera ett TV-
program som jag inte själv har sett.
Jag har inget belägg för att det skulle förekomma
några trakasserier eller att man skulle behandla per-
soner på annat sätt på grund av hudfärg. Tvärtom är
man mycket noga inom polisen med att se till att det
inte går till på det sättet.
Men jag har alltså inte sett det TV-program som
nämns.

Anf. 110 PETER PEDERSEN (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag har förstås
förståelse för att ministern måste få se programmet
först. Men jag konstaterar att det är en polisinspektör
med 30 år i jobbet. Det krävs nog ganska mycket för
att han ska framträda med den ståndpunkten.
Dessutom tillägger han att brottsoffer som har en
annan etnisk bakgrund, är mörkhyade, drabbas av att
polisen inte är lika noggrann med att ta upp vittnes-
mål som styrker deras berättelse. Man lyssnar mer
noggrant på förövaren om denne har rätt hudfärg så
att säga.
Jag hoppas att ministern kommer att titta på pro-
grammet och följa upp det här om det visar sig ligga
någonting bakom den kritik som framförs.
Dioxin i fisk

Anf. 111 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Jag har en fråga till Lars Engqvist
om dioxin i fiskkött.
På regeringens hemsida kan man läsa att en av
målsättningarna med regeringens välfärdspolitik är att
främja människors hälsa och förebygga sjukdom och
skador. Socialdepartementets och Lars Engqvists
uppgift är att bistå regeringen i det arbetet.
Jag undrar vad Lars Engqvist i egenskap av
hälsominister anser om regeringens beslut att driva
fram ett undantag på EU-nivå som gör det möjligt att
sälja fisk till svenska medborgare med högre halter av
giftet dioxin än det gränsvärde som fastställts.

Anf. 112 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Det finns en arbetsfördelning inom
regeringen som är väl genomtänkt på följande sätt:
Jag som socialminister och hälsominister är ansvarig
för folkhälsofrågor. Jordbruksministern är ansvarig
för livsmedelssäkerhet.
Jag har försäkrat mig om att man när man har be-
dömt frågan om dioxin i östersjöfisken har tagit hän-
syn till den expertis som man förfogar över och gjort
en bedömning utifrån de krav på livsmedelssäkerhet
som vi har med hänsyn till de krav vi ställer på folk-
hälsoområdet. Jag har ingen annan uppfattning än
jordbruksministern i det fallet och anser att man
måste ha tillåtelse att väga frågan om dioxininnehåll i
fisken mot andra bedömningar som man gör när det
gäller livsmedel.
Den bedömning som har gjorts är helt enkelt att
om man äter fisk i begränsad utsträckning och fisken
således ingår i en allsidig kost, löper man faktiskt inte
sådana risker att det finns anledning för oss att följa
EU:s restriktioner. Vi kan med gott samvete ur folk-
hälsosynpunkt försvara det ställningstagande vi har
gjort.

Anf. 113 MATZ HAMMARSTRÖM (mp):
Herr talman! Dioxin är ett starkt verkande gift
som bevisligen kan ge upphov till fosterskador, nerv-
skador och cancer. Därför tycker jag att det hade
varit bra med ett tydligare ställningstagande mot
undantaget från socialministerns sida.
I EU ska snart utbildningsministrarna, om jag för-
stått saken rätt, fatta beslut i den här frågan, på sam-
ma sätt som kulturministrarna nyligen fattade ett
beslut om att häva ett vapenembargo mot norra Af-
ghanistan. Det kanske också är ett led i den här ar-
betsfördelningen.
Jag undrar om social- och hälsoministern tycker
att det är rimligt att utbildningsministrarna fattar
beslut i en folkhälsofråga.

Anf. 114 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Jag tänkte säga att bara de vet vad de
fattar beslut om så är det väl alldeles utmärkt. Men nu
är det ju så, som Matz Hammarström mycket väl vet,
att i EU är rådet ett och samma oavsett vilka det är
som sammanträder. Men förberedelserna av frågorna
hanteras av varje område för sig, dvs. att hälsofrågor
diskuteras av oss hälsoministrar emellan, och när man
talar om jordbrukspolitik eller livsmedelssäkerhet
diskuteras detta av ett annat råd. Sedan kan frågan om
det formella beslutet gå över till nästa råd som sam-
manträder, och då kan det vara kulturministrarna eller
utbildningsministrarna som fattar det formella beslu-
tet. Men frågan är ju beredd av de ministrar som har
ansvar för frågan i sina respektive länder.
Sedan är det rätt viktigt att vad vi diskuterar är
gränsvärden. Det är inte så att vi tillåter hur mycket
dioxin som helst i fisken, utan frågan är ifall EU:s
gränsvärde är rimligt och i enlighet med de krav som
vi ställer i det svenska samhället. Det har gjorts en
bedömning att EU:s gränsvärde icke är rimligt ur våra
synpunkter med de hänsyn vi ska ta och de bedöm-
ningar vi gör.
Jag tror att man med mycket gott samvete kan sä-
ga att här har den svenska regeringen och den svens-
ka jordbruksministern tagit de hänsyn som man bör ta
med tanke på folkhälsan.
Hemvärnet

Anf. 115 ROLF GUNNARSSON (m):
Herr talman! Vi vet alla att försvarets ekonomi är
hårt ansträngd. Vi kanske kommer att landa på ett
underskott på 500-600 miljoner innevarande år.
Just nu råder det också totalstopp när det gäller
frivilligorganisationerna i Sverige, och det är något
som oroar. Vi kan göra en enkel jämförelse med en
kiosk som stänger ett halvår för att sedan öppna igen
och man då tror att alla kunder ska komma tillbaka.
Försvarsministern och jag har tidigare diskuterat
den här frågan i kammaren. Då var vi uppe i 125 000
i numerär för hemvärnet. Vid nästa diskussion vi
hade var vi nere i 90 000. Nu är vi nere i 65 000. I
verkligheten är det 69 000.
Man talar ju om de nationella skyddsstyrkorna
och säger att hemvärnet är en viktig ingrediens, kan-
ske den viktigaste. Ser regeringen någon smärtgräns
när det gäller antalet i hemvärnet?

Anf. 116 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Herr talman! Regeringen har i den proposition
som kammaren om några få dagar ska behandla redo-
visat att vi anser att det är riktigt att använda ett annat
mått framgent när det gäller hemvärnet. Vi vill ha en
normal förbandsbenämning. Vi talar om bataljoner.
Vi kommer att ha ett hemvärn med, vill jag min-
nas, ca 150 bataljoner. De kan vara uppfyllda perso-
nellt i olika hänseenden. De finns som organisation,
de har materiel och det ska naturligtvis också finnas
personal. Men här kan det ske olika bedömningar från
tid till annan.
Vi har i dag en nyrekrytering som är positiv. Jag
vill minnas att av tio nya hemvärnsmän kommer sju
från grundutbildningen mer eller mindre direkt. Vi
har en kraftig föryngring i hemvärnet. Det gör att jag
anser att vi i dag har en utveckling inom hemvärnet
som är tillfredsställande i förhållande till den del som
hemvärnet ska utgöra i de nationella skyddsstyrkorna.

Anf. 117 ROLF GUNNARSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Vi talar tyvärr om olika myntslag här. Jag talar
om en numerär på 69 000, och statsrådet använder
benämningen bataljoner. Det skulle i alla fall vara
intressant att veta ungefär hur många de nya bataljo-
nerna kan tänkas innehålla.
Rekryteringsmässigt är det inte så positivt som
statsrådet säger. Jag var på ett möte i Falun med Da-
larnas frivilligorganisationer i måndags. Där, lovar
jag statsrådet, var det inte alls de positiva tongångar
som statsrådet framför här.
Det har funnits planer på en tremånadersutbild-
ning vid exempelvis Dalregementsgruppen och andra
grupper ute i landet. Är det något som statsrådet är
inne på kan genomföras? Vi har ju haft frågetecken i
luften rätt länge om det här. Är det dags att landa i
den här frågan? Är det möjligt att klara rekryteringen
i framtiden, oavsett om det är bataljoner eller vad vi
kallar det för, genom den här korttidsutbildningen.
Det skulle vara intressant att höra.
Vi kan fortsätta debatten nästa vecka när det gäl-
ler försvaret i övrigt.

Anf. 118 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Herr talman! Det är en i det stora hela positiv för-
söksverksamhet som har varit med s.k. tremåna-
dersutbildningar. Jag är entydigt positiv till dem. Men
det måste kunna avvägas på olika nivåer i Försvar-
smakten hur många sådana utbildningar man vill
genomföra varje år i förhållande till andra uppgifter.
Det är min förhoppning att budgeten för nästa år
ska medge att ett antal förband kan genomföra tremå-
nadersutbildningar. Jag vet att de ofta leder till en god
övergång, inskrivning, till hemvärnet.
Kaliningrad

Anf. 119 CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Vi vet att Kaliningrad står inför en
rad problem som måste lösas framöver. Ett problem
beror på EU:s utvidgning.
När Litauen och Polen går med i EU snarligen
kommer Kaliningrad att bli en rysk enklav inne i EU-
land. I dag sker mycket av Kaliningrads handel och
kontakter med övriga Ryssland genom olika förmån-
liga avtal med Litauen och Polen. EU:s regelverk är
inte lika generöst i detta hänseende, särskilt när det
gäller att utfärda visum till ryssar.
Detta kan resultera i att Kaliningrad blir avstängt
från omvärlden så när som på sjövägen till Sankt
Petersburg. Detta vore mycket olyckligt. Samtidigt
försöker vi på olika sätt bygga ut och knyta nya kon-
takter med Kaliningrad.
Min fråga är vad regeringen avser att göra för att
se till att de boende i Kaliningrad inte ska få sina
möjligheter att resa inskränkta beroende på att man
kommer att omgärdas av länder som går med i EU.

Anf. 120 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Jag tror att under utvidgningsproces-
sen, mitt i allt det positiva som då äger rum med
många länder som kommer närmare oss och närmare
varandra, uppstår det också problem. Just Kaliningra-
dområdet har vi länge förstått kommer att innebära en
hel del svårigheter geografiskt.
Man kan också vända det till att det blir den del av
Ryssland som på olika sätt kommer att behandlas lite
speciellt, så att det faktiskt, sett med ryska ögon,
kommer att vara ett område som kommer att ha sär-
skilda fördelar och förmåner. Det är framför allt så vi
försöker att se det. Med den närhet till och grannskap
med EU-länder som Kaliningrad kommer att ha
kommer man förmodligen att få en spännande ut-
veckling. Det som Carina Hägg pekar på är ju de
facto ett problem. Men vi får försöka att vara kreativa
och hitta lösningar på det.

Anf. 121 CARINA HÄGG (s):
Herr talman! Jag är tacksam för att Lena Hjelm-
Wallén har redogjort för vilka ambitioner och stånd-
punkter som regeringen har och för hur man kommer
att arbeta med den här viktiga frågan framöver.
Jag skulle vilja vara lite mer konkret och göra en
jämförelse med hongkongborna. De har ett särskilt
tillstånd, ett s.k. Hongkongpass. Det kan vara svårt att
ge något besked här i kammaren. Men jag vill ändå
väcka tanken på om det systemet skulle gå att kopiera
för kalinigradsborna. Sverige skulle kunna ta ett initi-
ativ för att se om man kan lösa knuten med visum-
reglerna genom att införa ett s.k. Hongkongpass re-
dan före Polens och Litauens inträde i EU.

Anf. 122 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Även om vi har kunnat se detta pro-
blem redan tidigare är jag inte beredd att bara säga ja
till förslaget att införa ett system som finna i en annan
del av världen. Det är ganska komplicerat. Det här är
inte någonting som Sverige, eller för den delen EU,
råder över, utan det handlar också om hur Ryssland
vill låta en särskild del av sitt land bli behandlat.
Okej, det var ett förslag och det finns kanske and-
ra förslag. Vi får fortsätta att arbeta med frågan.
Stöd till kommuner och landsting

Anf. 123 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag har en fråga till finansminister
Bosse Ringholm, som jag är överens med om väldigt
mycket i politiken. Men det finns några detaljer som
vi ibland är oense om.
Det finns en detalj som vi kanske inte är oense
om, men det är ett problem som jag skulle vilja ta
upp. Vi vill båda ge mer pengar till kommunerna. Det
tycker vi är bra, Bosse Ringholm och jag som väns-
terpartist.
Bosse Ringholm tycker att man ska sänka soci-
alavgifterna. Om Bosse Ringholm hade frågat mig
innan hade jag varnat för det på grund av EU, inte på
grund av något annat skäl för jag vill också ge pengar
till kommunerna. Jag har sagt till Bosse Ringholm att
jag tror EU kommer att säga nej. Man kommer att
påstå att det strider mot EU:s statsstödsregler och
konkurrensregler.
Vad tror finansministern? Tror finansministern att
EU kommer att säga ja?

Anf. 124 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Jag är van vid att Lars Bäckström
varnar för EU, så det var inget nytt. Det har han gjort
i många år.
Lars Bäckström och jag har självfallet den gemen-
samma ambitionen att vi vill stärka kommuners och
landstings möjligheter att anställa fler lärare, fler
sjuksköterskor, mer vårdpersonal, mer personal inom
barnomsorgen osv. Jag är ganska övertygad om att
det också går att hitta en teknisk lösning som gör att
vi inte kommer att behöva att komma i delo med EU.
Det är självklart att det inte är regeringens avsikt
att skapa problem i och med det försök som vi nu
genomför, att tidigarelägga anställningar i kommuner
och landsting under nästkommande år. Jag tror att
man kan hitta en linje som varken skapar problem
med neutraliteten mellan kommuner och landsting
och annan verksamhet eller med de särskilda stats-
stödsregler som EU har.
Det är vår avsikt att vi gemensamt ska kunna hitta
en lösning som gör att kommuner och landsting får en
bättre ekonomi under nästa år. Därmed kan vi se att
det blir fler lärare, fler sjuksköterskor, mer dagisper-
sonal och fler som hjälper de gamla i hemtjänsten.
Om vi har detta som övergripande syfte tror jag att vi
kan hantera tekniken gemensamt.

Anf. 125 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag är fullständigt övertygad om att
det inte är regeringens avsikt att skapa problem. Det
är t.ex. ingen människa som har för avsikt att köra i
diket, men några gör det ändå.
Jag har inte så mycket att fråga om, men jag vill
ändå ge några råd. Jag är övertygad om att EU kom-
mer att säga nej. Jag tror inte att denna teknik är
framkomlig. Bara en så enkel åtgärd som ett höjt
statsbidrag kommer EU inte att bry sig om. Jag tror
inte heller att EU kommer att bry sig om vi krediterar
skattekontona hos kommunerna, lika för alla kommu-
ner. Det är en annan metod.
Men Bosse Ringholm undvek skickligt att svara
på frågan, och det är också ett svar.

Anf. 126 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Jag svarade på frågan, nämligen att
jag tror att det är fullt möjligt att konstruera ett stöd
till kommuner och landsting som gör att vi undviker
kritik och diskussion när det gäller statsstödsreglerna
och undviker att komma i konflikt med neutraliteten
mellan privata och offentliga verksamheter.
Jag tar gärna emot råd från Lars Bäckström och
andra. Däremot tar jag inte emot några råd som är
dyrbara. Att få ett dyrbart råd som innebär att man
ökar utgifterna med 3 miljarder kronor för att spräcka
utgiftstacket är ett så dyrbart råd, Lars Bäckström, att
det betackar jag mig för.
Terrorism

Anf. 127 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till justitiemi-
nistern.
Justitieministern ska ju ge sig i väg till Bryssel
nästa vecka och diskutera det högaktuella ämnet
terrorism. Det finns olika uppfattningar om hur man
ska definiera det begreppet. Jag har hört att EU-
kommissionen och Europaparlamentet inte är överens
om definitionen.
Europaparlamentet har kritiserat kommissionens
förslag och lagt fram förslag till ändringar som är
betydligt mer specifika än kommissionens förslag.
För att ett brott ska betecknas som ett terroristbrott
måste det - och jag citerar parlamentets förslag -
"allvarligt störa eller förstöra de grundläggande fri-
heterna, demokratin, respekterandet av de mänskliga
rättigheterna och medborgerliga rättigheterna och
rättsstaten, vilka ligger till grund för vårt samhälle."
Den definitionen garanterar på ett mycket tydliga-
re sätt ringa brott eller politisk verksamhet, berättiga-
de offentliga protester och strejker. Jag anser att det
förslaget är betydligt bättre än det som kommissionen
har lagt fram. Jag vill därför fråga om justitieminis-
tern är beredd att arbeta för parlamentets förslag.

Anf. 128 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! När det gäller definitionen av terro-
rism nåddes en politisk överenskommelse förra fre-
dagen i EU. Det föranleddes av mycket långa diskus-
sioner. Det fanns visserligen en snäv definition redan
från början.
Men på svenskt initiativ gjordes det ett klargöran-
de. Det gällde inte för svensk del, utan för att det på
europeisk nivå och andra nivåer inte ska råda några
missuppfattningar om att det inte kan innebära att
t.ex. yttrandefriheten och demonstrationsfriheten på
något sätt, även om det begås brott i samband med
dessa rättigheter, kan betraktas som terrorism.
Detta är regeringens utgångspunkt.

Anf. 129 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Jag får tacka justitieministern för
den informationen.
Hur ligger det då till med tanke på Europaparla-
mentets förslag? Bedömer justitieministern att det här
kommer att gå igenom i Europaparlamentet?
Nu är Europaparlamentet bara rådgivande till mi-
nisterrådet, men det är ändå viktigt att ha hela parla-
mentet med sig. Är det justitieministerns bedömning
att så är fallet?

Anf. 130 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Det är riktigt att Europaparlamentet
bara är rådgivande. Ändå är det oerhört viktigt och
förslaget till ändringar ska naturligtvis diskuteras.
Men jag vill understryka att regeringens bedömning
är att den definition som nu finns och som man nådde
en överenskommelse om är mycket bra särskilt med
tanke på den deklaration som antogs av samtliga
länder.
På danskt förslag togs det med att frihetskämpar
inte kan betraktas som terrorister samtidigt som det
svenska tillägget antogs. Men för att detta ska god-
kännas av riksdagen tog man med ett parlamentariskt
granskningsförbehåll. Därför kommer frågan att dis-
kuteras vidare, bl.a. i EU-nämnden i morgon. Det är
det här som är regeringens utgångspunkt och det som
jag tänker fortsätta att arbeta för.
Våld mot taxichaufförer

Anf. 131 BARBRO FELTZING (mp):
Herr talman! Jag vill vända mig till justitieminis-
ter Thomas Bodström.
Rån, hot och överfall mot taxichaufförer har dras-
tiskt ökat. Förarnas liv och säkerhet är i fara. Taxi
Göteborg har utsatts för åtta rån, två rånförsök och
två allvarliga överfall under årets första månader.
I svaret på en fråga i våras ställde sig justitiemi-
nistern ganska positiv till att man skulle sätta in över-
vakningskameror i taxibilarna. Taxi Göteborg och
Taxi Stockholm fick sina tillstånd för tre veckor se-
dan, men nu har Justitiekanslern överklagat. Jag und-
rar hur justitieministern har reagerat på detta överkla-
gande, för nu kommer tillståndet att skjutas på fram-
tiden. Förarnas säkerhet är därmed i fara.

Anf. 132 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Det är riktigt, som jag sade i våras,
att jag är oroad för taxichaufförernas säkerhet. De är
en mycket utsatt grupp. Samtidigt har jag förståelse
för de integritetsaspekter som har framförts. Nu har
det givits tillstånd på det sätt som var sagt, och JK har
överklagat det.
Vår inställning är förstås att det är viktigt att ha
detta skydd, och vi kommer att arbeta vidare med
frågan nu när JK har överklagat.

Anf. 133 BARBRO FELTZING (mp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är bra att
justitieministern är positiv till detta. Argumentet till
överklagandet från Justitiekanslern är att man anser
att bilder endast ska få tas i samband med att överfall-
slarmet utlöses. Det argument är fel. Taxichaufförer-
na har ingen chans att utlösa överfallslarmet. Det
första en rånare säger i dag är att de ska hålla händer-
na på ratten. Vid överfall bakifrån, när det tas stryp-
grepp på chauffören, har man ingen chans att utlösa
överfallslarmet så att alla ser och kan rusa dit. Justi-
tiekanslerns argument är inte bra.
Det var tänkt att de här kamerorna bara skulle ta
svartvita stillbilder som skulle tas bort efter någon
vecka. Det skulle bara vara några personer som har
tillgång till bilderna. På det sättet kommer man att
försöka att upprätthålla integriteten så bra som möj-
ligt. Jag undrar vad justitieministern säger om Justi-
tiekanslerns argument.

Anf. 134 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Även om jag är positiv till detta har
JK faktiskt överklagat det här beslutet. Det har JK
naturligtvis rätt till. Det är viktiga frågor som förs
fram. Låt oss nu se vad detta leder till och sedan ta
upp frågan igen när detta är klart.
Samrådet med småföretagen vid nya regler

Anf. 135 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Jag har en fråga till vice statsminis-
tern. Det är ju ett ganska tragiskt faktum att den här
regeringen inte ägnar särskilt mycket uppmärksamhet
åt småföretagare och entreprenörer. Den socialdemo-
kratiska partikongressen som nyligen avhölls hade väl
inte någon motion som berörde de här frågorna. Det
är möjligen så att det här intrycket också bekräftas i
en färsk OECD-undersökning, Business' views on
Red Tape, där det framgår att Sverige befinner sig i
bottenskiktet vad gäller samråd om nya regler på alla
de tre undersökta områdena. Det gäller arbetsrätt,
skatter och miljö.
Min fråga till vice statsministern är: Vad gör rege-
ringen för att förbättra samrådet med småföretagarna
när det gäller införandet av nya regler?

Anf. 136 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Först vill jag gärna tacka den värde-
rade riksdagsledamoten för att han uppmärksammar
vår kongress. Det är alltid bra. Det är en mycket vik-
tig tillställning. Där diskuterar vi naturligtvis också
arbetsrättsliga frågor. Det är hela tiden en avvägning
av vad som är arbetsgivarnas intressen och vad som
är löntagarnas intressen. Vi är en del av arbetarrörel-
sen, därför är det ganska givet att vi har vårt hjärta
hos löntagarna.
Men vi vet ju att småföretagarna har problem med
regler. Det kan vara på det arbetsrättsliga eller miljö-
rättsliga området. Därför försöker vi också vara noga
med att titta på hur olika regler berör dem. Vi har en
ständig bevakning av detta i Näringsdepartementet.
Det finns också försök till samråd. Om våra småfö-
retagare inte är nöjda med detta får vi försöka bättra
oss.

Anf. 137 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Det är nog tyvärr så att den här re-
gelförenklingsgruppen som finns i Näringsdeparte-
mentet, som normalt brukar kallas för Simplex, har
ett alltför otydligt mål för sig. Man skulle kanske
kunna lära lite av Nederländerna på det här området.
Där har men ett oberoende forskningsinstitut som har
i uppgift att just studera två ting - hörnstenar - när
det gäller regelförenklingsarbetet. Det är dels ett
mätbart mål, dvs. hur mycket som regelförenklas,
dels ett system för hur regelbördan förändras. Jag
undrar om vice statsministern är beredd att titta lite
närmare på de nederländska erfarenheterna när det
gäller att kontrollera efterlevnaden av ett regel-
förenklingsarbete och att även skaffa metoder för att
kontrollera det.

Anf. 138 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Jag började med att tala om arbets-
rättsliga frågor, men på den socialdemokratiska parti-
kongressen diskuterades också skattefrågor. Där
fanns det förslag i den här riktningen som skulle
underlätta för småföretagarna. Vi tittar gärna på Hol-
land eller något annat land för att se vad de har gjort.
Vi för ständigt en dialog med småföretagarna. Jag har
själv varit ute i tre dagar på en turné i Västmanland
som just var inriktad på småföretagarna. Syftet var att
prata igenom de här frågor ordentligt med företagare
som har få anställda, och som därigenom kan ha all-
deles speciella problem.
Vi försöker se hur verkligheten ser ut i Sverige,
men vi försöker naturligtvis också ta intryck från
omvärlden.
Regional samverkan

Anf. 139 JOHNNY GYLLING (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till vice statsminis-
tern. I Blekinge pågår ett försök med regional sam-
verkan mellan kommunerna, landstinget och länssty-
relsen. En viktig fråga handlar om vem som ska ta
täten när det gäller att jobba med tillväxtfrågor. Är
det länsstyrelsen eller det nya kommunförbundet som
kallas Region Blekinge?
Många i Blekinge undrar i dag vad regeringen
tänker göra med landshövdingsposten. Det är viktigt
för många att veta det i det här sammanhanget. Om
och när tänker regeringen tillsätta en ny landshöv-
ding?

Anf. 140 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Jag kan försäkra att det kommer att
bli en ny landshövding också i Blekinge. Ibland tar
det lite längre tid. Men vi förvissar oss om att under
den tid som det finns en vakans är posten tillfälligt
besatt av ett länsråd eller någon som är duktig i äm-
betet. Vi förvissar oss om att det fungerar väl. Läns-
styrelsen är betydelsefull när det gäller tillväxtfrågor-
na. Det politiska intresset hos kommuner och lands-
ting är naturligtvis också väldigt betydelsefullt. Jag
tror att den treenigheten görs sig väldigt bra när alla
drar åt samma håll.

Anf. 141 JOHNNY GYLLING (kd):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Ett av syftena
med det här samverkansförsöket är just att dra åt
samma håll när man arbetar med ökad tillväxt i regi-
onen, men det handlar också om att öka demokratin
och inslaget av regionalt självstyre. Nu har vi förstått
att regeringen inte är så intresserad av fler försök med
regionalt självstyre, utan det ska möjligen vara kom-
munförbund som det handlar om här. Det har bety-
delse vad regeringen kommer att göra i landshöv-
dingefrågan. Ska landshövdingesysslan vara ett ren-
odlad tjänstemannauppdrag eller ska det vara en poli-
tisk roll att arbeta med tillväxtfrågor i framtiden?
Därför vore det väldigt bra för Blekinge med ett be-
sked ganska snart om hur regeringen tänker agera i
frågan.

Anf. 142 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Landshövdingar har samma roll i
alla län. Det är den högsta statliga företrädaren i lä-
net. Det är alltså en ämbetsmannabefattning. Även de
som går in i detta ämbete med en politisk erfarenhet
är ju väldigt noga med att göra ett avslut i sitt politis-
ka liv när man får detta ämbete. Jag tror att det är
väldigt viktigt. Det är viktigt att länen har goda
landshövdingar som kan företräda länet, men det står
ju inte och faller med landshövdingen. Jag tror att det
allra viktigaste är att man har ett bra samarbete mel-
lan kommuner, landsting och län. Det tycker jag Ble-
kinge har varit känt för att ha.
F 16 i Uppsala

Anf. 143 RIGMOR STENMARK (c):
Herr talman! Förändringar i vårt samhälle får inte
leda till förlamning och stillestånd. Jag vill ställa en
fråga till försvarsminister Björn von Sydow med
anledning av det beslut som riksdagen har fattat om
att lägga ned flygflottiljen F 16 i Uppsala. Man har
också fattat ett delbeslut beträffande flygskolan.
Min fråga är alltså: På vilket sätt kan de resurser
som finns på F 16 i dag bäst tas till vara? Det gäller
mark, byggnader, flygbanor och för att inte tala om
allt det kunnande som finns hos personalen. Är för-
svarsministern beredd att medverka till att det sker en
positiv förändring i Uppsala?

Anf. 144 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Herr talman! Det är regeringens avsikt att fatta
beslut kring var Försvarsmaktens flygskolor ska lo-
kaliseras och i anslutning till det också fatta beslut
om hur dagens garnison i Uppsala kan beröras. Ut-
gångspunkten är det beslut som kammaren fattade i
våras. Det är mycket betydande anläggningar och
personal som i dag finns i Uppsala. Det är avsikten
och inriktningen att det ska bli en bra lösning med
den utgångspunkt som riksdagen har givit.

Anf. 145 RIGMOR STENMARK (c):
Herr talman! Tack så mycket för svaret.
Eftersom det har gjorts en klar utredning, är det
bästa naturligtvis att placera flygskolorna i Uppsala.
Trots det tycker jag att det är viktigare att man ser
till att det blir något positivt med de markområden
och det som nu finns i Uppsala.
Jag har inte varit positiv till det som nu sker i
Uppsala när andra partier försöker att motarbeta ett
förslag som redan är fattat. Man kommer ju inte läng-
re då, när man hela tiden försöker hålla fast vid det
gamla. Vi är beredda att gå vidare. Men det måste ske
något positivt.

Anf. 146 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Herr talman! Jag delar den inställningen. Riksda-
gen har fattat två beslut om utvecklingen: att lägga
ned stridsflygdivisioner som finns och att inte förläg-
ga försvarsmaktens alla stridsflygskolor i Uppsala.
Det är utgångspunkten. Min avsikt är att vi ska
göra en bra inriktning på hur riksdagens beslut ska
kunna genomföras.
Jag är optimistisk på den punkten.
Min utgångspunkt är att alla de resurser som finns
i Uppsala ska kunna komma till god användning
framgent.
Södra underhållsregementet

Anf. 147 MARIANNE JÖNSSON (s):
Herr talman! Jag har en fråga till försvarsminis-
tern.
Jag har förstått att Södra underhållsregementet i
Kristianstad kommer att läggas ned i slutet av året.
Markteleverkstaden är därför föremål för omlokalise-
ring.
Min fråga till försvarsministern är: Är det möjligt
att samlokalisera verkstaden med den befintliga mili-
tära verksamhet som vi har i Hästveda i Hässleholms
kommun?

Anf. 148 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Herr talman! Det är riktigt att Södra underhållsre-
gementet ska läggas ned och ersättas av en annan
organisation inom försvarsmakten.
Det är inte riksdagen eller regeringen som fattar
beslut om vad som ska ske med de olika delarna i
dagens underhållsregementen. Det är försvarsmakten
som gör det.
Jag gör den bedömningen att det finns goda förut-
sättningar för att försvarsmakten ganska snart avser
att fatta ett beslut som innebär att markteleverkstaden
förläggs till Hästveda.

Anf. 149 MARIANNE JÖNSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret. Om det här kommer
till stånd ser jag det som mycket glädjande, både för
min hemkommun och för de fördelar som detta alter-
nativ kan erbjuda i form av arbetstillfällen. Förhopp-
ningsvis innebär det också en bra samordningslösning
för försvaret samt effektivitetsvinster.
Sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och lands-
ting

Anf. 150 CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Herr talman! Jag har en fråga till finansminister
Bosse Ringholm. Den har att göra med efterdyning-
arna på den socialdemokratiska kongressen.
Min fråga gäller de sänkta arbetsgivaravgifter som
vi nyligen diskuterade för kommuner och landsting.
Det är ett dåligt förslag ur många aspekter, dels sned-
vrider det konkurrensen inom vård, skola och omsorg
till det offentliga monopolets fördel, dels är det ett hot
mot den utveckling mot mångfald och valfrihet som
behövs.
Vi har nyss också hört hur EU kan ha synpunkter
på detta.
Avser finansministern verkligen att fortsätta att
bereda ärendet med tekniska lösningar? Det är inte
tekniska lösningar man vill ha. Man vill ha vård. Man
vill ha skola. Man vill ha omsorg.

Anf. 151 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! I motsats till Carl-Axel Johansson
vill ju vi socialdemokrater att kommuner och lands-
ting ska få mer pengar, just för att kunna anställa mer
personal i skolan, vården och omsorgen.
Vi socialdemokrater har under de senaste åren fö-
reslagit många nya miljarder kronor till kommuner
och landsting. Vi föreslår nu bortåt 3 nya miljarder
till kommuner och landsting.
Jag förstår att Carl-Axel Johansson utifrån sin
moderata utgångspunkt tycker att det är fel att vi
stärker vården och skolan, men regeringens avsikt är
att ge kommunerna möjlighet att förstärka vården,
skolan och omsorgen. Vi avser naturligtvis att till-
sammans med landstingsförbunden hitta en teknisk
lösning som gör att vi inte har den typen av konkur-
rensproblem eller neutralitetsproblem som Carl-Axel
Johansson talar om.

Anf. 152 CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret,
men jag delar inte uppfattningen.
Vårt förslag går inte alls ut på att undergräva
skola, vård och omsorg. Det gör däremot finansmi-
nisterns beredning.
Jag måste återigen fråga finansministern: Är det
inte bättre att lägga kraft på beredningar som leder till
ökad mångfald, likvärdig konkurrens och valfrihet?
Vore det inte ett bättre sätt att få fler människor att
arbeta inom dessa områden och på så sätt öka rekryte-
ringen? Det är ju fler människor och arbetstillfällen i
mångfald vi behöver, inte ökande monopol.
Vi hörde nyss finansministern säga att han är
emot privata monopol i Teracom. Varför är inte fi-
nansministern emot offentliga monopol? Är det inte
dags att lägga förslag som ökar valfrihet, mångfald
och konkurrens? Det kostar inget.

Anf. 153 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Carl-Axel Johansson och jag har up-
penbarligen delade meningar om hur man stärker
vården, skolan och omsorgen. Om vi socialdemokra-
ter tycker att 3 miljarder kronor mer till den här sek-
torn ger möjlighet att anställa fler lärare och sjukskö-
terskor har jag svårt att se att det skulle vara bättre att
ta bort de pengarna, eller t.o.m. - som Moderaterna
har föreslagit - minska statsbidragen till kommuner
och landsting. Det stärker ju inte vården, skolan och
omsorgen.
Jag är helt övertygad om att regeringen tillsam-
mans med kommunerna och landstingsförbunden kan
hitta en teknisk lösning som gör att den här typen av
neutralitetsproblem inte uppstår. Jag litar i sista hand
på att kommuner och landsting har allt intresse av att
också upprätthålla mångfald när det gäller vård, skola
och omsorg i fortsättningen.
Jag känner stort förtroende för att kommuner och
landsting inte kommer att medverka till någon sned-
vridning av konkurrensen.
Skatten på alkoholdrycker

Anf. 154 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! I måndags höll finansminister Ring-
holm ett engagerat socialpolitisk anförande där han
sade att det är viktigt för Sverige att behålla sin posi-
tion i EU och Europa som ett land som har en med
internationella mått låg dödlighet på grund av alko-
holskador.
Jag vill därför till socialministern ställa frågan:
Vilka instruktioner ges nu till medarbetarna i Brys-
sel? Vilka råd får de när det gäller att verka för att få
en bra anslutning av övriga länder när det gäller att
låta prisinstrumentet bli en vital del när vi bekämpar
alkoholskadorna?

Anf. 155 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Det förs en mycket långtgående dis-
kussion i EU när det gäller möjligheten att upprätta
en gemensam alkoholpolitik. Den handlar också om
att diskutera de olika medlemsstaternas skattesatser.
Sverige har den förmodligen högsta skattesatsen
på alkohol. Det är knappast troligt att vi på lång sikt
kan behålla denna skattesats. Vi riskerar nämligen att
en stor del av den alkohol som nu inhandlas i Sverige
i stället köps utanför landet gränser. Därmed förlorar
vi kontrollen.
Däremot försöker vi se till att övriga medlems-
stater höjer sina skattesatser så att vi får en utjämning
på en högre nivå. Vi drömmer om ett Europa där vi
kan föra en gemensam alkoholpolitik, där vi inte blir i
händerna på ett system som innebär att man inhandlar
öl, vin och starksprit i andra länder, och där vi inte
vet vilka konsumtionsströmmar som finns.
Uppdraget är helt enkelt att försöka samordna
skattesatserna uppåt för övriga länder.

Anf. 156 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Jag är glad att socialministern ändå
avslutar offensivt. Först sade han att vi inte kan hålla
emot, men det blev lite bättre på slutet.
Jag tycker att socialministern med lite större en-
gagemang skulle driva de här frågorna. En utjämning
och harmonisering är ju inte bara att vi sänker. Det
kan innebära att andra höjer.
Någon gång har jag sagt till socialministern att jag
tycker att det är viktigt att vi i den inhemska debatten
inför Lucia påtalar vikten av att bekämpa de droger
som nu slår så hårt mot ungdomsgenerationen.
Kan vi få be om ett sådant stort tal inför Lucia?

Anf. 157 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Herr talman! Jag kan på stående fot säga att de
som inbjuder mig att vara stjärngosse på Lucia auto-
matiskt kommer att få en liten föreläsning om hur
viktigt det är att vi har en bra alkoholpolitik. Vi har
nämligen här i riksdagen antagit en alkoholpolitisk
handlingsplan, där vi satsar väldigt mycket pengar på
att stärka Folkrörelsesverige, kommunerna och sam-
hällsengagemanget när det gäller att förebygga alko-
holskador. Det betyder att det i varje kommun ge-
nomförs en rad projekt för att förebygga att unga
människor missbrukar alkohol på Lucia, på ny-
årskvällar eller vid andra festliga tillfällen.
Här finns alltså ett uppslag. Jag är inte säker på att
det skulle hjälpa att just jag säger särskilt mycket,
men det utförs ett arbete runtom i landet som är
mycket angeläget.
Elver Jonssons ursprungliga fråga handlade om
skatteharmonisering, där vi, som har förklarats många
gånger här i riksdagen, befinner oss i ett läge där vi
ska se till att det inte är vi som anpassar oss till den
lägsta nivån. Vi ska i stället arbeta för att övriga län-
der sänker sina alkoholskador. Siktet är inställt på att
få till stånd en harmonisering så att vi inte kommer i
händerna på system som vi inte kan kontrollera.

Anf. 158 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Vi tackar för denna inbjudan, och vi tackar också
regeringens ledamöter för att de har velat komma ut
och svara på kammarledamöternas frågor. Ytterligare
15 ledamöter har bett att få ställa frågor, men vi har
bara en timme på oss. Jag beklagar att inte alla fått
möjlighet att komma till tals.
Frågestunden är därmed avslutad.

6 § (forts. från 4 §) Samhällsplanering, bostads-
försörjning och byggande (forts. BoU1)

Anf. 159 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag har två frågor om bostadsbidra-
get. Min första fråga gäller ett barn som mister en av
sina föräldrar och som då får en förmögenhet som
låses fram till dess att barnet blir t.ex. 18 år. Pengarna
får inte röras utan förvaltas av en förmyndare. Räntan
på dessa pengar kommer faktiskt att belasta familjen
som inkomst av kapital. En familj som har låsta
arvspengar kan därigenom komma att förvägras bo-
stadsbidrag, och det är en orättvisa som jag tycker att
vi måste göra någonting åt.
Min andra fråga är om socialdemokraterna kan
tänka sig att inte se på makarna individuellt, vilket
innebär 58 500 kr per person, utan se till familjen
som helhet, dvs. till familjens samlade inkomst, och i
stället ha 117 000 kr som gräns. Nuvarande regel slår
väldigt orättvist mot familjer där kanske bara en ar-
betar.

Anf. 160 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Barns förmögenhet är en fråga som
vi flera gånger har haft uppe i bostadsutskottet. Vi har
sagt att vi borde göra någonting åt den. Frågan ligger
nu hos regeringen, och jag väntar mig att regeringen
rätt snart kommer att ge ett besked om hur man ska
lösa detta. Vår inriktning var att man borde kunna
lösa detta på samma sätt som när det gäller socialbi-
drag. Man bör ha en likartad tillämpning.
Vad gäller familjens samlade inkomster finns det
olika meningar om hur det egentligen ska vara ordnat.
Om man ändrar reglerna och ser till familjens samla-
de inkomst, innebär det att t.ex. en kvinna som är
hemma utan förvärvsarbete skulle få en väldig margi-
naleffekt om hon gick ut i arbete.
I en debatt med socialförsäkringsministern i
kammaren för någon vecka sedan var den här frågan
uppe, och jag tycker att hon då lämnade ett klart be-
sked.

Anf. 161 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Man kan också säga att det kan vara
en fördel, för då kan fler få möjlighet att vara hemma.
Man är alltså inte så beroende av att bägge arbetar.
Om man ser till familjens samlade inkomst kommer
bostadsbidraget hela familjen till godo. Vi föreslår
även höjning av barnens del med 100 kr. Vi tycker att
det är oerhört viktigt att man ser familjen som en
helhet. Man kan vända på det och säga att fler får
möjlighet att vara hemma.

Anf. 162 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att vi ser helt oli-
ka på dessa frågor. I utredningsarbetet inför föränd-
ringarna 1997 såg man att de familjer där en av för-
äldrarna är hemma i regel har lägre kostnader för
barnomsorg o.d. Därför ansågs det rimligt att man
skulle dela på inkomsten. Vi vill se saken så att bo-
stadsbidraget är inriktat på att man ska kunna efter-
fråga en bostad, inte på att kompensera för ett in-
komstbortfall.

Anf. 163 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Jag är lite förvånad över att social-
demokrater och kristdemokrater på ett sätt har samma
inriktning när det gäller bostadsbidrag. Det ser ut som
om de är fast i ett bidragstänkande. Jag undrar om
inte Lilian Virgin har tänkt på att lyfta blicken och ha
visioner för framtiden. I stället för att låta människor
sitta fast i bidragsberoende kunde hon se möjligheter-
na att öka människors inkomster eller minska deras
utgifter, så att de får större valfrihet. Vi från Center-
partiet säger: Bort ifrån bostadsbidraget!

Anf. 164 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är vi
beredda att se över bostadsbidraget, men jag tror inte
på den modell som Centern föreslår, dvs. att man t.ex.
ska höja ersättningen i föräldraförsäkringen eller
minska skatterna. Föräldraförsäkringen träffar bara en
viss grupp, men bostadsbidraget träffar en större
grupp som har behov att få bidrag till bostadskostna-
den. Att sänka skatterna innebär att man fördelar
kostnaderna på flera, men det blir antingen ett väldigt
litet bidrag eller en väldigt stor kostnad.

Anf. 165 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Vi har från Centerpartiet sagt att vi
vill sänka skatterna för låginkomst- och mellanin-
komsttagare, så att de får mera pengar kvar i plånbo-
ken. På det viset får de också större möjligheter att
själva bestämma hur de vill ha det i olika samman-
hang.
Just nu är vi fast i ett bidragstänkande, och vi har i
utfrågningen bl.a. sett att det tyvärr inte slår väl ut.
40 % får felaktigt bidrag, och många ensamstående
mammor med barn får vänta på rättelse i två år, så att
de får de pengar som de ska ha. Hur snabbt kommer
Lilian Virgin att se till att det här rättas till?

Anf. 166 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Det som Rigmor Stenmark säger om
att sänka skatterna är intressant. Skulle det innebära
att Centerpartiet vill sänka skatterna så mycket att det
motsvarar de bostadsbidrag som nu betalas ut till
familjerna? Hur skulle man då träffa rätt familjer?
Den här frågan övervägs ju nu i Familjepolitiska
utredningen, och vi kommer längre fram att ta ställ-
ning till den. Vi har sagt att det behövs ett bostadsbi-
drag också i fortsättningen.
Den sista delen som Rigmor Stenmark tar upp
handlar om hur länge man ska vänta på sitt bidrag.
Det är inte alls bra att man ska behöva vänta. Mål-
sättningen är ju att man har ett så precis avvägt bidrag
som möjligt så att det stämmer med den taxerade
inkomsten. Det är genom information och upplys-
ningar som vi kan förbättra den delen.

Anf. 167 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Herr talman! Vi moderater tycker inte att man
med statliga pekpinnar ska kräva vissa konsum-
tionsmönster för att man ska få ett bidrag som man
behöver. Vi menar att man ska kunna leva på sin
inkomst, och kan man inte leva på sin inkomst så ska
den som behöver bidrag inte behöva betala skatt. Vi
tycker att man ska öka de generella grundavdragen
och på det viset ersätta bostadsbidraget med sådana
grundavdrag.
Det här är möjligen en frihet för de enskilda män-
niskorna som socialdemokraterna inte vågar sig på,
men vi tror att det är bättre att människan får be-
stämma själv, även om vi menar att det finns anled-
ning att beakta en grupp, som vi kanske inte når på
det här sättet, och det är vissa ensamstående föräldrar.
Vi menar att man ska överväga att öka underhållsstö-
det.
Som sagt: Detta är väl kanske för stor frihet för de
enskilda människorna för att socialdemokraterna ska
acceptera det.

Anf. 168 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Vi tycker att de enskilda människor-
na ska ha en stor frihet, och en stor frihet är att kunna
efterfråga en bostad som man vill kunna hyra. Man
ska inte peka ut de här människorna på något vis för
att de är beroende av något bidrag.
Men jag undrar, Carl-Erik Skårman: Om ni skulle
ha generella bidrag i stället, hur mycket är ni beredda
att öka på utgifterna för det här?

Anf. 169 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) re-
plik:
Herr talman! Det var som jag misstänkte, att soci-
aldemokraterna inte törs lämna så mycket frihet till de
enskilda människorna.
Vi menar alltså att ett ökat grundavdrag ska vara
huvudvägen för att ersätta bostadsbidragen. Låt oss
sedan diskutera summor när socialdemokraterna har
accepterat tankegången i vår reservation, som jag
rekommenderar till läsning.

Anf. 170 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Vi har tittat på det där. Om man
skulle ta alla pengar vi har för bostadsbidragen, dela
ut dem till barnfamiljerna och ge dem som ett gene-
rellt bidrag skulle det innebära i stort sett 200 kr per
barn, och vi vet ju att bostadsbidragen är långt därut-
över till vissa familjer i dag, så vi skulle inte alls
träffa rätt med generella avdrag eller bidrag.

Anf. 171 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Herr talman! Den ensamstående mamman med tre
barn, 17, 12 och 9 år gamla, bor i ett 40-talshus i liten
tätort. Hennes intäkt av deltidsjobbet på skolan är
omkring 14 000 kr i månaden. För henne betyder
bostadsbidraget att hon klarar ekonomin om än med
små marginaler. Året är 1996.
De nya reglerna för bostadsbidrag införs året där-
efter och drabbar familjens ekonomi mycket hårt.
Bostaden, det enkla husets bostadsyta, är
ca 20 kvadratmeter för stor. Därför minskas bostads-
bidraget med ca 2 200 kr i månaden i ett slag. Famil-
jen blir en av de många som på ett oförskyllt och
felaktigt sätt tvingas delta i den statliga ekonomins
sanering.
I detta läge bestämmer sig familjen för att försöka
sälja huset och flytta till hyresrätt. Men huset visar sig
svårsålt, bl.a. till följd av de nya bidragsreglerna.
Dessutom skulle inte familjens disponibla inkomst
netto för konsumtion öka efter att hyran betalats,
eftersom boendekostnaden i lägenheten blir högre än
i huset trots att man är berättigad till och får fullt
bostadsbidrag. Familjen har hamnat i en fälla man
inte kommer ur och tvingas för sin existens att låna
pengar månad för månad.
Ovanstående är ett exempel ur verkligheten, en-
dast ett av många, som visar hur den hårdhänta halve-
ringen av statens kostnad för bostadsbidragen slagit
blint. Det visar också orättvisan och orimligheten i
regelverket.
Herr talman! Senare års regelförändringar innebär
ett trendbrott i den bemärkelsen att bostadsbidragen
inte längre svarar mot de uppställda målen. Med de
kraftiga bidragsminskningar som många barnfamiljer
nu får vidkännas torde målet vara avlägset att dessa
familjer ska kunna efterfråga en bostad där varje barn
har eget rum.
Hela det system som regeringen byggt upp har
flera anmärkningsvärda brister ur fördelningspolitisk
synvinkel. Barnomsorgssubventionerna har i stor
utsträckning tillfallit redan resursstarka hushåll. För-
äldrapenningen är lägre ju lägre inkomst kvinnan har
innan hon får barn, och omvänt högre för redan hög-
avlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla.
Endast och allenast bostadsbidraget kan sägas ha
gynnat resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt.
De nya bidragsreglerna är ytterligare ett steg i
riktning mot en familjefientlig politik. Med individu-
ella inkomstgränser som grund för bidraget markeras
tydligt ett ideologiskt inslag som vi mött tidigare från
socialdemokratiskt håll, och det kommer att förstär-
kas ytterligare nästa år då maxtaxa för barnomsorg
införs i nästan alla kommuner.
Den sista möjligheten för normalfamiljens föräld-
rar som under några viktiga år under småbarnstiden
skulle vilja stanna hemma med barnen med drägliga
ekonomiska villkor är nu definitivt borta.
Det kristdemokratiska budgetförslaget skulle, om
det hade vunnit riksdagens gehör, gett ytterligare
730 miljoner kr att fördela som bostadsbidrag.
Herr talman! Att det ska vara så svårt att återgå
till den samlade familjeinkomsten som grund för
bidragsberäkningen är för oss kristdemokrater mycket
svårt att förstå. Och det är minst sagt lika svårbegrip-
ligt, ja rentav obegripligt, att det går bra att ha halv-
årsvisa avstämningsperioder för studiemedelssystem-
et, men för bostadsbidragen är det totalt omöjligt för
majoriteten.
Ett annat krav vi har är att ytnormen borde öka.
Som framgår av exemplet jag inledningsvis berättade
om var det just ytnormen som avgjorde att den lilla
familjen blev utan bostadsbidrag.
I kristdemokraternas motion tar vi upp och begär
ändring på ytterligare ett par underligheter som jag
också vill nämna här i kammaren. Det gäller nä-
ringsidkares inkomstbegrepp där också s.k. expan-
sionsmedel ska räknas in. Jag må få lov att ställa
frågan till majoritetens företrädare: Varför ska det
vara skillnad på inkomstbegreppet mellan transfere-
ringssystemen? Det borde väl ändå vara samma be-
räkningsgrund oavsett om den sökande behöver sjuk-
penning, föräldrapenning, pension eller bostadsbi-
drag?
Jag vill också påpeka den orimlighet vi anser det
vara att s.k. förmyndarspärrade medel på t.ex. hem-
mavarande barns konto också till vissa delar ska räk-
nas in i vårdnadshavarens bidragsgrundande inkomst.
Medel som dessa är vad jag vill kalla fiktiva och bör
inte räknas in i inkomstunderlaget.
Till sist, herr talman: Det har träffats en överens-
kommelse om att vi ska begränsa antalet yrkanden, så
jag ska inte yrka på något. Jag vill däremot peka på
att vi kristdemokrater står bakom de reservationer vi
är antecknade för i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 8 §.)

7 § Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare
och flyktingar

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2001/02:SfU2
Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyk-
tingar (prop. 2001/02:1 delvis).

Anf. 172 GÖRAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 1. Dessutom kan jag rekommendera
kammarens ledamöter att läsa vårt särskilda yttrande
som finns fogat till betänkandet.
Jag inledde förra årets debatt med att konstatera
att precis som året innan fanns det inget ansvarigt
statsråd närvarande. Även om det är trevligt att de-
battera med utskottskamraterna börjar det att bli lite
tjatigt att år efter år efterlysa ansvarigt statsråd. Att
ingen migrationsminister finns här har sin naturliga
förklaring, men integrationsministern har tydligen
valt att inte heller i år prioritera riksdagens debatt.
"Den nuvarande integrationspolitikens praktiska
utformning lägger hinder för arbetsmarknadsintegra-
tionen redan i budgetprocessen. Där segregerar stats-
budgeten på förhand den invandrade populationen
och definierar dem som potentiella socialbidragstaga-
re vars existens ska finansieras av utgiftspost 8 i bud-
geten, konstruerad som en permanent kostnad för
samhället i form av ett socialbidragskonto."
Det här var ett citat ur en nästan exakt ett år gam-
mal artikel. Den är fortfarande mycket aktuell. Arti-
keln skrevs av Hedi Bel Habib, som tidigare arbetade
på Integrationsverket, tillsammans med Widar An-
dersson - inte okänd här i huset - och landshövding-
en Björn Eriksson. Debattörerna ansåg vidare i arti-
keln att integrationspolitiken ska avvecklas och att en
ny tillväxtproposition med bäring på mångfaldseko-
nomi ska läggas fram. För egen del kan jag bara in-
stämma i en sådan önskan.
Även regeringen förefaller ha kommit till insikt i
budgetpropositionen. Det hade regeringen gjort även
förra året. Där framgår att utvecklingen inom det
integrationspolitiska området är långt ifrån tillfreds-
ställande i förhållande till de mål som riksdagen be-
slutat om. Det är en årligen återkommande formule-
ring. Jag undrar varför socialdemokraterna inte drar
konsekvenserna av ett uselt utfall av politiken när
man faktiskt ändå insett att utfallet är uselt. Det är
faktiskt hög tid för nytänkande.
Redan Storstadsutredningen visade vartåt utveck-
lingen var på väg. Trots det trampar socialdemokra-
terna vidare på den katastrofala stigen ivrigt påhejade
av sina socialistiska stödpartier. Det är en stig som
enbart leder till ökat utanförskap, främlingsfientlighet
och tilltagande segregation.
Herr talman! Det är med nuvarande politik osäkert
vem som ska integreras och till vad. I själva verket
har den förda, misslyckade politiken skapat ett utan-
förskap. Detta utanförskap innebär att människor,
såväl invandrare som svenskfödda, inte har möjlighet
att påverka sin egna liv. Det är inte möjligt att genom
eget arbete påverka situationen. Även de fattiga män-
niskor som har ett arbete sitter fast i utanförskapet.
Genom tröskeleffekter i socialförsäkringssystemen
förhindras människor att genom eget arbete förbättra
sina levnadsförhållanden. Det måste nu bli ett slut på
den förda socialistiska politiken där politiker beskäf-
tigt fixar människors liv. Varför är majoriteten inte
beredd att ompröva politiken med den stora elän-
desindustri som faktiskt håller människor i ett utan-
förskap?
Herr talman! Vi har i parti- och kommittémotioner
förordat en helt annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än vad det socialistiska
blocket gör. Det krävs såväl en moderniserad arbets-
marknad och avregleringar som sänkta skatter och
lägre offentliga utgifter.
Våra förslag syftar till att skapa förutsättningar för
ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sveri-
ge. Vi vill satsa på en utbildning som ger större möj-
ligheter till ett rikare liv. Genom en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle kan både före-
tag och människor växa. Ännu fler kan komma in på
den ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala trygghe-
ten ökar också i andra bemärkelser. Friheten att välja
bidrar till mångfald, bättre kvalitet och större trygg-
het. De enskilda människorna får ett större inflytande
över sina liv. Som vanligt är det ytterst en fråga om
makt.
Herr talman! Vi har föreslagit en långtgående
växling från subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar framför allt för låg- och medelin-
komsttagare. Alla människor ska kunna leva på sin
lön utan att vara beroende av det offentliga för sin
försörjning. Då kan vi faktiskt koncentrera resurserna
till de människor som är i störst behov av gemen-
samma insatser och som behöver stöd och hjälp.
Herr talman! Vi har från början ifrågasatt syftet
med att inrätta Integrationsverket. Vi har inte haft
någon anledning att ompröva den åsikten, varför vi
nu anser att Integrationsverket ska läggas ned och i
samband därmed anslaget till integrationsåtgärder
avvecklas.
I samband med Integrationsverkets avvecklande
bör också frågan om stöd till antirasistiska organisa-
tioner föras upp till diskussion. Det är förfärande att
Integrationsverket har betalat ut medel till organisa-
tioner som har deltagit i Göteborgskravallerna. Stat-
ligt stöd bör inte kunna ges till organisationer som
förespråkar våldshandlingar. Reglerna bör därför,
enligt vår mening, ändras på sådant sätt att det klart
framgår att endast organisationer som respekterar
demokratiska arbetsformer kan ges statligt stöd.
Enligt vår mening är det fel av regeringen att fort-
sätta att anslå budgetmedel till storstadssatsningen.
Alla de miljarder som har plöjts ned i förvisso kanske
godhjärtade projekt har inte gett särskilt många på-
visbara resultat. De står inte i någon som helst rela-
tion till satsningens storlek. De miljarderna har san-
nolikt bidragit till att förstärka utanförskap och bero-
ende. Anslaget bör avvecklas. Andra vägar ska prö-
vas.
Vi menar att de viktigaste uppgifterna är att skapa
social och geografisk rörlighet. Det kan uppnås bl.a.
genom att bostadsmarknaden och arbetsmarknaden
avregleras.
Herr talman! Svensk flyktingpolitik måste svara
mot högt ställda humanitära krav. Enligt vår mening
är rättsstatens principer om att myndighetsutövning
ska ske med respekt för den enskilde av fundamental
vikt. Jag hälsar därför med stor tillfredsställelse det
eniga utskottsinitiativet som uppmanar regeringen att
fort lägga fram en proposition med förslag om att
avveckla Utlänningsnämnden och att föra över asyl-
prövningen till förvaltningsdomstolarna. Det här
beslutet, som tidigare var omöjligt, blev plötsligt så
möjligt att utskottets ordförande faktiskt oblygt häv-
dade att socialdemokraterna i riksdagen alltid har
varit för en modell med förvaltningsdomstolar.
Herr talman! Nu tycker jag att vi struntar i det
som har varit och vem som tyckte vad tidigare. I
stället är det nu viktigt att vi med kraft hjälps åt att så
fort som möjligt få fram ett riksdagsbeslut om en
processordning som fungerar bra.
Rättssäkerhet och värdighet bör i framtiden ge-
nomsyra den svenska migrationspolitiken. Det är
därför utomordentligt angeläget att regeringen noga
följer utvecklingen när det gäller tillströmningen av
asylsökande. Tillräckliga medel måste anslås så att
långa väntetider elimineras.
Bo Lundgren uttalade i en intervju tidigt i höstas
följande:
"Regeringen har som mål att asylsökande skall få
svar på sina ansökningar inom sex månader. Om man
menar allvar med detta är det från humanitär ut-
gångspunkt rimligt att den asylsökande får stanna, om
ansvarig myndighet inte klarar av att uppfylla mål-
sättningen. En parallell kan dras till vårt förslag om
vårdgaranti: om det egna landstinget inte klarar av att
ge vård inom tre månader, skall man som patient ha
rätt att vända sig till en annan vårdgivare. En förut-
sättning vad avser asylsökande är dock att den
asylsökande samarbetat fullt ut med myndigheten,
lämnat korrekta uppgifter och att inte särskilda och
godtagbara skäl för fortsatt utredning faktiskt förelig-
ger. Likaledes är det rimligt att, om skälen som talar
för respektive emot väger lika, tolka till den asylsö-
kandes fördel. I ett anständigt rättssamhälle måste i
sådana fall individens rätt gå före statens."
Herr talman! Den här typen av rättssäkerhetsga-
ranti som utgår från den enskilda människan borde
kunna tillämpas inom en rad områden där enskilda är
utlämnade till kommunala och statliga myndigheter.
Herr talman! Utvecklingen i vårt södra grannland
inger oro vad gäller de klart icke-liberala inslagen i
vad som hade kunnat bli en bra liberal regeringsför-
klaring. Det är därför angeläget att vi här i dag i den-
na kammare, i den här debatten, kan manifestera
största möjliga enighet vad gäller ett öppet samhälle
som också inte bara accepterar invandring utan fast-
mer ett samhälle som bejakar nyttan och behovet av
ett fortlöpande nytillskott.
Demografiska fakta pekar tydligt på behovet av en
ökad invandring. Detta är för att vi ska kunna bevara
välfärden på en fortsatt hög nivå. Det är väl gott och
väl om barnafödandet kunde öka, men leveranstiden
från födsel till färdig produktion är faktiskt nästan 20
år - och vi behöver förstärkning betydligt fortare än
så.
Vi förordar en arbetskraftsinvandring. Det är där-
för nödvändigt att man genast börjar marknadsföra
Sverige som det framtidsland det skulle kunna bli.
Hela Europa - kanske inte Danmark - behöver fyllas
på med ca 20 miljoner invandrare under loppet av 20
år. Ska vi här i kalla Norden ha en chans att över
huvud taget konkurrera om dessa människor måste vi
på något sätt föra fram och visa att det lönar sig att
komma till Sverige. Jag är dessutom helt övertygad
om att en tillåtande attityd till arbetskraftsinvandring
skulle avlasta asylsystemet. Jag hoppas också på en
ny hållning när det gäller möjligheten för asylsökande
som fått avslag på ansökan men erbjudande om arbe-
te, dvs. att de faktiskt kan få möjlighet att söka arbets-
och uppehållstillstånd utan att först behöva åka tillba-
ka till hemlandet.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag fråga Maud
Björnemalm och övriga företrädare för den socialis-
tiska majoriteten följande: Kan vi gemensamt verka
för en arbetskraftsinvandring? Kan vi gemensamt
vrida asylpolitiken i en mer humanitär riktning? Kan
vi gemensamt stoppa slöseriet där en eländesindustri
tar hand om människor som kan och vill arbeta? Kan
vi gemensamt se till att statliga bidrag inte går till
huliganer?

Anf. 173 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! I dagens betänkande behandlar vi
utgiftsområde 8 och fördelar pengar för integrations-,
storstads-, migrations- och minoritetspolitiken. Den
proposition som ligger till grund för debatten är ett
resultat av budgetsamarbete mellan Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Samtidigt be-
handlas ett antal yrkanden från bl.a. Vänsterpartiet
som inte har direkt budgetpåverkan. Det ger oss till-
fälle att visa både på de likheter och på de skillnader
som finns mellan partierna i kammaren.
Efter att ha genomlidit Göran Lindblads anföran-
de nyss, kan jag konstatera att nu liksom tidigare går
den avgörande skiljelinjen mellan höger och vänster.
Det syns tydligt inte minst när det gäller synen på
storstads- och integrationspolitiken. Integration
handlar för Vänsterpartiets del ytterst om rätten till
arbete, rätten till bostad och rätten att bli lika be-
handlad och ha samma möjligheter oavsett ursprung
och hudfärg, att inte bli diskriminerad. Visst handlar
det också om särskilda insatser direkt riktade till
människor i de områden där utanförskapet är tydli-
gast, men insikten om att det inte finns någon särskild
integrationspolitik som går att skilja från annan poli-
tik är för oss grundläggande. Vänsterpartiet har också
lagt ett flertal förslag för allas rätt till arbete, för en
bostadspolitik som motverkar segregationen och för
ett utbildningssystem där ingen människa slås ut.
Kammaren kommer senare under året att få ta ställ-
ning också till ett stort antal förslag från vårt parti för
att främja integration och bekämpa främlingsfientlig-
het, rasism och diskriminering.
I dagens betänkande behandlas förslag från
Vänsterpartiet om stödet till invandrades egna organi-
sationer, ett stöd som i dag ges från såväl stat som
kommuner. Vi ser detta som en viktig del i integra-
tionsarbetet. Det är också självklart bra om det i
kommunerna finns samlingslokaler och andra platser
där människor över huvud taget kan mötas i demo-
kratiska sammanhang. Vi försvarar stödet till invand-
rades egna organisationer, och vi försvarar de all-
männa samlingslokalerna i kommunerna - till skill-
nad från exempelvis Moderaterna, som här i Stock-
holm verkar ha problem med att människor över
huvud taget träffas. Vänsterpartiet anser dock att det
är nödvändigt att regeringen kräver av invandrarorga-
nisationerna, precis som av andra organisationer som
får bidrag, att de redovisar bidragens resultat och
effekter ur ett könsperspektiv.
Herr talman! I betänkandet redogörs också för att
en del aktivt arbete faktiskt utförs för att bryta utan-
förskapet, och det är förstås välkommet, även om vi i
flera fall vill gå snabbare fram. Så är det inte för alla,
och här finns en skillnad mellan höger och vänster,
som så ofta annars. Högern - och Göran Lindblad
gjorde det utmärkt tydligt för kammaren - vill lämna
det mesta utanför politisk påverkan, till ett öppet spel
för de s.k. fria marknadskrafterna. Vi i Vänstern ser i
stället möjligheter i att med politisk kraft och gemen-
samma ansträngningar styra samhällets utveckling.
Det är den motsättningen som gör att samtliga bor-
gerliga partier i dagens betänkande avstyrker de sär-
skilda satsningar som vi vill göra i landets förortsom-
råden. De har inte fullt ut varit tillräckliga. De har
inte haft den förankring i lokalsamhället som vi skulle
vilja se. Men det är möjligt att säga att man med extra
pengar i vissa områden kan stödja integrationsarbete,
kan få människor att växa och utanförskap att minska.
Det är en gammal motsättning mellan höger och
vänster, men den är trots allt likafullt giltig i dag.
Herr talman! När det gäller svensk flyktingpolitik
tas i dag ett viktigt steg för ökad rättssäkerhet i asyl-
processen. Vi är från Vänsterpartiets sida glada över
att ett enigt utskott kommit fram till att det vi under
flera år drivit nu också ska genomföras. Utlännings-
nämnden kommer att läggas ned och ersättas med
förvaltningsdomstolar. Migrationsverket kommer att
behöva ändra sitt arbete i och med den nya roll de
kommer att få i förhållande till förvaltningsdomsto-
larna. Det som en stor mängd människor önskat, det
som flera partier drivit, det som de flesta frivilligor-
ganisationer inom området kämpat för, blir nu verk-
lighet. Vi ser fram emot att vara med i utformandet av
propositionen, gärna i bred parlamentarisk enighet.
Vi konstaterar också att det är angeläget att få
fram pengar i kommande budgetarbete, egentligen
redan för 2002, för att komma till rätta med de ären-
den som Utlänningsnämnden samlat på hög. Om
Utlänningsnämnden inte får pengar till detta är det
risk att det i stället reses krav på "nollbeslut". Av
principiella skäl tycker vi inte att det är det bästa,
men möjligen kommer vi kanske att bli tvungna att
ställa oss bakom sådana krav. En ny och rättssäker
asylprövning måste helt enkelt kunna inledas med ett
rensat bord när det gäller tidigare ärenden.
Herr talman! Den som i dag ansöker om visering,
uppehålls- eller arbetstillstånd och svenskt medbor-
garskap måste betala en ansökningsavgift på upp till
1 500 kr. Det är trots allt en stor utgift för personer
med låga inkomster, och det utgör ytterligare ett hin-
der mot människors fria rörlighet, som det ibland
talas så väl om, samt en diskriminering av icke-EU-
medborgare. Kostnaden för att exempelvis ansöka om
svenskt medborgarskap ryms inte heller inom det
ekonomiska bistånd som kommunen ger enligt soci-
altjänstlagen. Nya medborgare ska välkomnas till vårt
land, inte avskräckas eller utestängas med ansök-
ningsavgifter, och därför har vi också föreslagit att
dessa avgifter ska avskaffas fr.o.m. 2005, men för vår
del gärna tidigare än så.
Herr talman! En viktig del av svensk flyktingpoli-
tik är möjligheten att ta emot kvotflyktingar. Under
senare år har i genomsnitt ungefär en fjärdedel av
flyktingkvoten inte kunnat utnyttjas på grund av att
de som tagits ut av byråkratiska skäl inte hunnit över-
föras till Sverige före budgetårets slut. Detta får den,
enligt vår mening, absurda konsekvensen att Sveriges
insatser för dessa synnerligen utsatta människor inte
alls blir vad Sveriges riksdag har beslutat. Vi menar
därför att regeringen omedelbart bör se över detta
system för att eliminera dessa snedvridningar av
fattade beslut. Varje krona som på detta sätt flyttas
från de flyktingar som behöver vår hjälp till den all-
männa statskassan och till eventuella skattesänkning-
ar är en krona för mycket. Det vi beslutar bör också
bli verklighet, inte minst när det gäller att rädda män-
niskoliv.
Jag står bakom samtliga Vänsterpartiets reserva-
tioner, men yrkar för tids vinnande bifall till reserva-
tion 8 under punkt 10.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att trots
att vi när Utlänningsnämndens uppgifter nu kommer
att övertas av förvaltningsdomstolarna tar ett steg
närmare en rättssäker asylprocess återstår mycket att
göra för att skapa en human och generös flyktingpo-
litik i det här landet. Byggandet av Fästning Europa
fortgår, även om en mursten i dag kastas på sophö-
gen. Och det sker trots att den direkta motsatsen häv-
das av socialdemokrater och majoriteten moderater.
Men det räcker inte med att prata - det man säger
måste också omsättas i praktisk handling. Låt mig
bara ta ett kort exempel.
Enligt de riktlinjer som Migrationsverket pressats
att ta fram för att hantera kvinnors asylskäl anges det
tydligt att en kvinna ska möta samma handläggare vid
sina olika kontakter med verket och att det, för att
skydda kvinnan, i verkets beslut inte ska kunna utlä-
sas att skälet för asyl, eller i den mening att det
handlar om avslag, är att man har varit utsatt för ex-
empelvis våldtäkt. Men vi möter fortfarande kvinnor
som träffat flera olika handläggare och därför tvingats
återberätta om oerhörda kränkningar vid flera tillfäl-
len. Vi läser fortfarande både bifallna och avslagna
ansökningar där våldtäkt uppges i besluten, vilket kan
leda till ytterligare personliga tragedier för kvinnorna
i fråga.
Herr talman! Kampen för en värdig, rättssäker och
human flyktingpolitik, kampen för varje människas
värdighet, går vidare.

Anf. 174 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Rätt till arbete, säger Kalle Larsson.
Men då lyssnade inte Kalle Larsson på vad jag sade.
Det är nämligen så att i vårt program är det inte bara
fråga om att man får rätt att arbeta. Det ska man ha,
men man ska också ha rätt att tjäna sitt uppehälle på
det arbetet. Det ska vara fullt möjligt för var och en
att förtjäna sitt eget levebröd utan att vara beroende
av kommunala eller statliga bidrag. Det är skillnaden
mellan höger och vänster, och det är en stor skillnad.
Vi vill flytta makten till den enskilda människa som
det berör och inte ha kvar makten hos politiska orga-
nisationer och välmenande tjänstemän. Det är en
avgörande skillnad mellan höger och vänster. Vi vill
att även den fattiga ska få makt och då också få makt
över de gemensamma skattepengarna så att man kan
förfoga över dem på bästa sätt. Det är en stor skillnad.
Kan Kalle Larsson ge mig ett enda gott exempel
på där storstadssatsningar eller Blommanpengar eller
Messingpengar eller allt vad man har hällt över för-
ortsområdena har gett någonting mer bestående än ett
eller annat planterat träd, en parkbänk eller möjligen
en grill som ingen använder?

Anf. 175 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag lyssnade mycket väl på vad Gö-
ran Lindblad sade. Hade han tagit replik på en social-
demokrat hade det möjligen legat någonting i hans
invändning om att flytta makten från välmenande
byråkrater eller någonting annat, men när det gäller
en diskussion mellan en verklig vänsterlinje och Gö-
ran Lindblads nyliberalism är frågan en helt annan.
Det jag säger, det vi företräder, är en politik där män-
niskor tillsammans söker frigöra sig från det utanför-
skap som man utsätts för inte bara av politiska regler
och lagar som begränsar människors liv, för sådana
finns och de ska ändras, utan det handlar också om
gemensamma ansträngningar gentemot de arbetsgiva-
re som i Göran Lindblads lyckorike kommer att kun-
na utnyttja alla människor som utnyttjar det som
Göran Lindblad kallar social rörlighet. Det betyder
med mer tydliga ord att en del ska röra sig uppåt och
andra nedåt. Annars blir det ingen poäng. Om alla
springer i samma riktning blir det inte mycket till
rörlighet.
Vi vet mycket väl att moderaternas förslag går ut
på att man som flykting ska få ett bidrag, det som
man påstår vara en lön och som ligger under den
nuvarande socialbidragsnormen. Grundsynen i detta
är att man inte har tillräcklig motivation att arbeta
annars utan behöver få en liten morot. Vår uppfatt-
ning är den omvända. Ger vi möjligheten och rättig-
heten till arbete kommer människor också att ta den
möjligheten och den rättigheten.
När det gäller storstadspengarna vill moderaterna
i Stockholm så oerhört gärna använda dessa för att
rädda projekt som de annars skulle få kritik för att de
lägger ned. Så storstadssatsningen gör en viss nytta
även för Göran Lindblads just nu.

Anf. 176 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Hur Stockholm gör eller inte gör
tänker jag inte gå in på i den här debatten. Jag tycker
inte att Stockholm heller skulle ha de här storstads-
pengarna. Det kan vi lägga åt sidan.
Varför är Kalle Larsson så väldigt rädd för att
flytta makten till dem det verkligen gäller? Varför
säga att hela gruppen ska ha si eller så? Varför inte
våga ge makten till den enskilda människan att få
bestämma över sitt eget liv? Varför är det så farligt
och besvärligt?
Den sociala rörligheten, Kalle Larsson, ska ju in-
nebära att man går från en utsatt position till en bättre
position. Rörligheten i boendet ska innebära att gå
från ett sämre boende till ett bättre boende och rörlig-
heten i yrkeslivet naturligtvis att gå från ett yrke man
kanske inte är så väldigt förtjust i till någonting som
man strävar efter. Det är den rörligheten som ett sys-
tem där människorna själva bestämmer ger, inte en
rörlighet där man tvingar människor ned.
Jag tror inte att Kalle Larsson har läst våra förslag
riktigt ordentligt.

Anf. 177 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag har läst tillräckligt för att veta
vad ni talar om. Det är gammal vanlig högerpolitik
som nu presenteras och paketeras i möjligen nya ord
och formuleringar.
Om man ska beskriva social rörlighet som någon-
ting som innebär att människor ska få det lite bättre
tror jag alla här i kammaren kan ställa upp på det.
Hittar Göran Lindblad någon i kammaren som säger
att nej, människor ska inte få det bättre, gå från utan-
förskap till innanförskap, då är han skicklig. Men
social rörlighet betyder i praktiken både att en del
kommer att kunna få det bättre och att andra inte
kommer att få det.
Människor ska pressas med lägre ersättningar,
som det finns beskrivet i era egna dokument, för att
skapa de incitament som krävs för att man ska vilja
skaffa sig ett arbete. Det är djungelns lag som före-
träds av såväl Göran Lindblad som allmän nyliberal
ekonomisk teori. Det är någonting annat än solidari-
tet. Det är någonting annat än att man faktiskt försö-
ker satsa på att människor, för var och ens skull men
genom gemensamma politiska ansträngningar, kan
göra någonting åt sin situation.
Jag förstår att Göran Lindblad inte vill tala så
mycket om storstadssatsningen. Den har trots allt i
Stockholm använts av Göran Lindblads eget parti för
att rädda en massa verksamheter som annars hade gått
omkull. Men det finns andra konkreta exempel på att
storstadssatsningen faktiskt har givit resultat: försko-
lor, språkförskolor, samlingslokaler runtom i landet,
satsningar på hemspråksundervisning men också
läxläsningsprojekt och annat. Det är sådant som inte
hade funnits om Göran Lindblad hade fått bestämma.
Det är väl gott och väl, för då blir det mer pengar
över till skattesänkningar till de redan välavlönade
som Göran Lindblad i grunden företräder.

Anf. 178 MAGDA AYOUB (kd):
Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till re-
servation 3. För övrigt står jag självklart bakom
samtliga kristdemokratiska reservationer.
I dag ska vi diskutera utgiftsområde 8, invandrare
och flyktingar. Vi kristdemokrater har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av
den ekonomiska politiken.
Handläggningen av asylärenden har emellertid
under en lång följd av år kritiserats ur rättssäkerhets-
synpunkt, inte bara därför att handläggningstiderna
har varit långa utan även för att insynen i processen
för såväl parter som allmänhet varit dålig. Den par-
lamentariska utredningen om en ny instans- och pro-
cessordning i utlänningsärenden, NIPU, har därför
haft regeringens uppdrag att överväga om en två-
partsprocess bör införas och om det finns anledning
att ändra utformningen av instansordningen. I utred-
ningens slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i asylä-
renden, SOU 1999:16, var samtliga företrädare för de
sju riksdagspartierna i utredningen överens om att
överprövningen i utlänningsärenden borde föras över
till de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att rege-
ringen snarast bör återkomma till riksdagen med
förslag om en ny instans- och processordning i utlän-
ningsärenden.
Vi utgår från att det omfattande beredningsarbete
som har genomförts möjliggör att en proposition kan
föreläggas riksdagen under våren för riksdagsbeslut
före sommaren 2002.
Herr talman! Handläggningstiderna i asylärenden
är oacceptabelt långa. Vi föreslår därför en höjning av
Migrationsverkets anslag med 13 miljoner kronor för
budgetåret 2002 för att förkorta handläggningstider-
na. Vi föreslår dessutom att Migrationsverket tillförs
10 miljoner kronor för det ökade ansvar för informa-
tion till invandrare och flyktingar som vi föreslår att
verket ska överta från Integrationsverket. De extra
resurser som regeringen tillför Migrationsverket anser
vi bör användas för att prioritera barnens rättigheter i
asylprocessen. Vidare kan enligt vår mening resurser
frigöras om vårt förslag om att Migrationsverket inte
ska pröva uppehållstillstånd för adopterade barn
mellan 12 och 17 år genomförs.
Kristdemokraterna motsatte sig regeringens för-
slag att inrätta en särskild integrationsmyndighet.
Trots ett kompakt motstånd från fem av riksdagens
partier genomdrev socialdemokraterna emellertid
inrättandet av Integrationsverket.
Integrationspolitiken bör bedrivas på samma sätt
som jämställdhetspolitiken. Vi anser att Integra-
tionsverket bör läggas ned den 1 juni 2002. Vissa av
Integrationsverkets uppgifter bör i stället övertas av
Migrationsverket, Ombudsmannen mot etnisk dis-
kriminering, DO, samt Riksförsäkringsverket. DO bör
tillföras medel för att kunna ges ett speciellt ansvar
för opinionsbildning när det gäller diskriminering,
främlingsfientlighet och rasism.
Vi anser att systemet med förhandlingar och avtal
med kommuner avseende nyanlända flyktingar bör
avskaffas. Enligt vår mening bör det i stället införas
en s.k. utvecklingspeng som följer individen och
fördelas av Riksförsäkringsverket. Försäkringskassan
bör sköta utbetalningen.
Herr talman! Under sommaren och hösten har jag
haft förmånen att bl.a. besöka Gimoförläggningen.
Jag har fått träffa många asylsökande, både vuxna
och barn, som mår väldigt dåligt. I det här samman-
hanget vill jag lyfta fram en del frågor som jag önskar
att regeringen ser över på allvar.
Jag vill peka på all misär och alla missförhållan-
den på förläggningar. Jag önskar att något statsråd
skulle göra ett besök i någon av de förläggningar som
finns på olika platser i Sverige. Jag önskar all lycka
till den nye ministern i hans nya arbete. Jag hoppas
att han är beredd att ta itu med allt som har skett de
senaste åren. Det är faktiskt bråttom. Många ligger på
psykvården. Barn försöker ta livet av sig - gång på
gång. Gravida kvinnor försöker också ta livet av sig
eller gömmer sig med små barn under hela gravidite-
ten. Det handlar om dem som har anknytningsfall,
som inte har fått söka härifrån. De kan gömma sig
under hela graviditeten.
Listan blir lång om jag ska räkna upp de senaste
månadernas händelser. För mig har det blivit var-
dagsmat att prata med och trösta alla dessa desperata
barn och vuxna. Jag vet att detta är otroligt, men
sanningen är dessvärre att allt detta händer på fullaste
allvar, och det händer hela tiden.
Långa handläggningstider är det största problemet
för de flesta som väntar på sina tillstånd. Ibland får
man vänta upp till fem år. Under den långa väntetiden
bryts man ned som person. Människovärdet verkar
inte ha något värde längre hos utlänningsmyndighe-
ter.
I de fall verkställighet av utvisningen inte kan ske
med anledning av att ursprungslandet inte tar emot
sina medborgare måste det finnas en tidsgräns för då
uppehållstillstånd ändå ska ges. Det är inhumant att
som i dag låta människor som inte kan utvisas leva i
osäkerhet år efter år. Vi kristdemokrater vill att rege-
ringen återkommer med förslag på tidsgräns när det
gäller verkställighetshinder i utvisningsärenden.
Herr talman! En annan fråga jag vill lyfta fram är
de ensamkommande barnen. För att vi ska kunna
bemöta alla dessa barn på ett bra sätt krävs många
åtgärder. I dag tas barnen om hand av Migrationsver-
kets olika grupphem. De enda instruktioner grupp-
hemmen har är att dessa barn ska ha mat och tak över
huvudet. Det räcker inte långt för de barn som kom-
mer hit i en mycket utsatt situation. Självmordsförsök
är mycket vanliga bland dessa barn. Denna situation
skulle kunna förbättras genom att man överlät hand-
havandet av dessa frågor till exempelvis kommuner
och frivilligorganisationer.
Handläggningstider är ett område där det krävs
uppstramning. Samtidigt som barnen ska ha förtur i
hanteringen kan det ta minst ett år, ibland upp till tre
år, innan ett barn får besked om ett första beslut från
Migrationsverket.
Barnens rätt att höras är en viktig del i asylproces-
sen. Det händer ofta att de barn som kommer med
sina anhöriga nonchaleras totalt och inte räknas som
individer. Även om de själva har velat komma till tals
har de nekats detta. Ett sådant fall var uppmärksam-
mat i medierna under sommaren. Även Barnom-
budsmannen har påpekat att barnen måste ses som
individer. De kan ha egna asylskäl även om de är
tillsammans med sina föräldrar.
I dag är handläggningstiden även för anknyt-
ningsärenden upp till åtta-tio månader hos både
Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Detta är
ett stort problem för alla medborgare som bor här och
som inte kan ha sina kära på nära håll under så lång
tid. Vi kristdemokrater tycker att uppehållstillstånd
ska kunna beviljas även efter inresan om det står klart
att den sökande skulle ha beviljats uppehållstillstånd
om ansökan getts in i den sökandes hemland.
Återigen tar vi upp anhöriginvandring, som är
oacceptabel i dag. Vi anser att sista länken-
bestämmelsen bör återinföras.
Jag vill också betona vikten av användning av tol-
kar och advokater. Det krävs auktoriserade tolkar
med hög kompetens. Samma sak bör gälla för advo-
kater. Det är önskvärt att ge möjlighet att få en advo-
kat eller tolk av samma kön.
Jag ser att tiden rinner i väg, men jag kan fortsätta
senare.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram dels det här med
språktestet, som man borde se över, dels svenska för
invandrare, som inte har varit på topp den senaste
tiden. Alla som kommer hit ska ha samma möjlighet
till detta.

Anf. 179 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! När vi i dag debatterar betänkandet
SfU2, som handlar om budgeten till utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar, kan vi se tillbaka på ett år
då många människor på vårt jordklot levt under
mycket svåra förhållanden. Oerhört många människor
på vår jord lever i olika flyktingförläggningar, på
flykt från krig eller förföljelse på grund av etnisk
tillhörighet, sexuell identitet, politisk eller religiös
övertygelse, eller t.o.m. på flykt på grund av brist på
mat och vatten.
När vi i massmedier läser om, i radio hör om eller
på TV ser vilka problem många människor har är jag
förvånad över att vi i Sverige inte är mer generösa
och toleranta mot personer som lyckats ta sig till vårt
land och vars högsta önskan är att få stanna här.
Centerpartiet vill att vi i Sverige ska driva en öp-
pen, human, rättvis och generös asyl- och flyktingpo-
litik. Vi anser att Sverige tillsammans med andra EU-
länder har ett stort ansvar för att ge en fristad åt män-
niskor som flyr från förtryck och förföljelse. Flyk-
tingfrågor bör behandlas som en gemensam europeisk
angelägenhet inom hela Europeiska unionen, grundat
bl.a. på Genèvekonventionen och FN:s barnkonven-
tion.
Att Schengensamarbetet nu integreras i EU är en-
ligt Centerpartiets uppfattning positivt. Det skapar
förutsättningar att kombinera två viktiga målsättning-
ar, nämligen vidgade möjligheter till fri rörlighet för
medborgarna och ökat samarbete för att förhindra
gränsöverskridande brottslighet. Detta är ett avgöran-
de led i arbetet med att skapa ett område för frihet,
säkerhet och rättvisa i enlighet med de riktlinjer som
fastställdes vid Europeiska rådets möte i Tammerfors.
Det finns alltså ett stort värde i en gemensam asyl-
och flyktingpolitik. En grundläggande förutsättning är
dock naturligtvis att den ges en utformning som över-
ensstämmer med våra värderingar om en human och
generös flyktingpolitik. Från Centerpartiets sida tyck-
er vi att det finns anledning för Sverige att tydligt
markera att vi vill ha en generös asyl- och flykting-
politik. Vi ska inte låta de länder som har de minst
generösa reglerna lägga ribban.
I slutdokumentet från Tammerfors sade EU:s
stats- och regeringschefer att "frihet bör inte betraktas
som ett privilegium uteslutande för unionens egna
medborgare. Att denna frihet över huvud taget finns
fungerar som en magnet för människor över hela
världen som inte kan åtnjuta den frihet som unions-
medborgarna tar för given. Det skulle stå i strid mot
europeiska traditioner att förvägra människor denna
frihet när de lever under omständigheter som får dem
att på goda grunder söka tillträde till vårt territorium.
Men detta kräver att unionen utarbetar en gemensam
politik för asylfrågor och invandring, samtidigt som
den beaktar nödvändigheten av en konsekvent kon-
troll av de yttre gränserna för att stoppa olaglig in-
vandring och bekämpa dem som organiserar och
begår därmed sammanhängande internationella brott.
Denna gemensamma politik måste vara grundad på
principer som både är tydliga för våra egna medbor-
gare och ger garantier till dem som söker skydd i eller
tillträde till Europeiska unionen." Det finns anledning
att påminna regeringen om formuleringarna i detta
dokument.
När nu denna gemensamma asyl- och flyktingpo-
litik håller på att utformas finns det anledning att ta
upp den aktuella frågan om hur regeringen hanterar
asyl- och flyktingpolitiken. Ett exempel är frågan om
att införa bötesstraff för transportörer, men detta ska
vi debattera i samband med nästa betänkande. Ut-
vecklingen inom EU anser vi går i fel riktning. Vi får
också ofta signaler om en åtstramande viseringspoli-
tik.
Detta sänder fel signaler, olika delförslag bildar
tillsammans en helhet som utgör en restriktiv flyk-
tingpolitik, vilket också många frivilligorganisationer,
inte minst olika människorättsorganisationer, reagerat
mot. Om vi menar allvar med att inte medverka till att
bygga murar runt Europa, i olika sammanhang kallad
"fästning Europa", måste vi också ha den politiska
viljan och förmågan att visa detta i praktisk handling.
Även om vi inte under ordförandeskapet i EU
lyckades flytta fram positionerna inom det debattera-
de området så långt som det fanns ambitioner att
göra, har Sverige en viktig roll när det gäller att på-
verka detta arbete, eftersom det är nu den gemen-
samma asyl- och flyktingpolitiken utformas.
Fru talman! Vi har en rad åtgärder som vi måste ta
itu med i Sverige. En sådan viktig fråga är handlägg-
ningstiderna hos Migrationsverket och Utlännings-
nämnden. Människor får vänta alltför länge innan de
får besked om uppehållstillstånd. De långa handlägg-
ningstiderna är en speciellt bekymmersam fråga.
Utlänningsnämndens vara eller inte vara är också
en fråga som har diskuterats sedan starten. Det finns
uppenbara brister i den nuvarande asylprocessen. Vi i
Centerpartiet har flera gånger motionerat om att Ut-
länningsnämnden ska lägga ned och ersättas av en
asylprocess i förvaltningsdomstolarna.
Därför känns det särskilt tillfredsställande med
förslaget från ett enigt socialförsäkringsutskott, att
riksdagen bör ge regeringen till känna att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
en ny instans- och processordning i utlänningsären-
den. Det är bekymmersamt att regeringen förhalat
frågan om att förbättra asylprocessen och göra den
tydligare och säkrare för människor.
Fru talman! Av humanitära skäl måste vistelseti-
derna förkortas, väntetiderna är alldeles för långa. Att
vara asylsökande är nog den osäkraste tillvaro en
människa kan befinna sig i. Många asylsökande kän-
ner att de inte kan påverka något utan att de lever på
lånad tid.
Många flyktingar bor redan i dag ute i vanliga bo-
stadsområden, men fler flyktingar borde slussas ut i
eget boende. Reglerna bör förändras för att ytterligare
förbättra flyktingars möjlighet att arbeta under vänte-
tiden, och även möjligheter att delta i svenskunder-
visning bör förbättras.
Ett större samarbete med frivilligorganisationer
vid flyktingmottagande är nödvändigt. Det finns
många goda exempel på samarbete mellan kommu-
nernas flyktingmottagningar och olika kyrkor och
frivilligorganisationer för flyktingar som kommit hit.
Det underlättar för flyktingarna att ha dessa kontak-
ter, och acceptansen i samhället för flyktingpolitiken
ökar också genom detta.
Fru talman! Regeringens storstadssatsning har
hittills mest präglats av en kortsiktig politik med
enstaka insatser och den har karaktären av gåvogi-
vande i stället för att utnyttja människors kraft och
möjligheter. Vi vill låta människor växa i stället för
att bli omhändertagna.
Utvecklingen måste komma underifrån. Vi tror
inte regeringens centralt dirigerade projekt leder till
långsiktig förbättring. Och som regeringen påpekar i
sin analys riskerar projekten att bli en del av en pro-
jektverksamhet vid sidan av kommunens ordinarie
verksamheter. Vi anser att det finns anledning att
minska resurserna och låta utvecklingsinsatserna bli
en del av kommunernas ordinarie verksamhet. Mot
bakgrund av detta anser vi att anslaget till utveck-
lingsinsatser i storstadsregionerna bör avvecklas.
Fru talman! Våra förslag i det här betänkandet är
budgetpåverkande. Det innebär att våra förslag be-
skrivs i vårt särskilda yttrande, och därför vill jag till
sist bara yrka bifall till reservation 6 under punkt 8.

Anf. 180 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Det här utgiftsområdet berör budget-
konsekvenser på det område som behandlar invandra-
re och flyktingar. Det är ett område som handlar om
hur vi i Sverige beter oss som nation gentemot om-
världen samt vilken respekt vi vill visa människor
som inte har haft den stora lyckan att födas i vårt land
utan har kommit till oss på något annat sätt.
När det gäller integrationsdelen av den här debat-
ten kommer min partikollega Ana Maria Narti lite
ytterligare att fokusera på några delar. Jag vill redan
nu säga att jag verkligen tror att centrala förvaltning-
smyndigheter eller statliga verk som ska skapa integ-
ration är dömda att misslyckas. Jag är övertygad om
att det är fel väg att gå. Det måste finnas ett utpräglat
underifrånperspektiv på allt som har med integration
att göra och inte ett ovanifrånperspektiv.
Det är kommunerna, som finns nära medborgarna,
det hänger på, tror jag, när det gäller offentliga initia-
tiv för att förbättra integrationen, oavsett vad man har
för etnisk bakgrund. Det är här jag tycker att man ska
se till att formerna för stöd fungerar praktiskt när man
behöver hjälp.
Det var någon som i talarstolen tidigare tog upp
situationen i ett sydligare grannland och dess valde-
batt. Man får komma ihåg att effekten av att männi-
skor i praktiken är exkluderade från den ordinarie
eller vita arbetsmarknaden men samtidigt inkludera-
de i alla våra offentliga bidragssystem skapar oro och
ifrågasättande hos människor. Det kan dock aldrig
legitimera de otroligt pinsamma och tragiska yttringar
som det har fått i Danmark, men som även finns runt-
om i vårt land. Det finns politiska organisationer som
driver exakt samma poltik hos oss. Men de får sin
näring från det misslyckande med integrationen som
man kan se. Det kan dock aldrig legitimeras.
Handläggningstiderna är centrala på flera sätt. Jag
tycker att det skulle vara glädjande om de nya signa-
ler vi har fått från den tillträdande migrationsminis-
tern Jan O Karlsson verkligen kunde omsättas i prak-
tisk handling. Jag hoppas mycket på denna nya mi-
nisters erfarenheter från revisionsrätten inom EU vad
avser utvärdering och effektivitet och att det kan
komma svensk migrationspolitik till godo så att man
kan effektivisera inte minst handläggningstiderna.
När det gäller handläggningstider skulle jag också
vilja rikta mig till min kollega från Moderata sam-
lingspartiet, Göran Lindblad. Jag är lite tveksam till
den sexmånadersgräns som du tog upp. Jag tycker att
poängen med den nya asylprocessen, som jag kom-
mer in på senare, är att den ska vara så lik all annan
rättsprocess som möjligt. Vi har ju inga sådana tids-
gränser i övrigt. Det är snarare så att handläggnings-
tiderna är alldeles för långa i hela rättsprocesskedjan,
även i andra ärenden. Målet måste vara att alla hand-
läggningstider kraftigt förkortas, inte minst på asy-
lområdet. Men att ha vissa tidsgränser tror jag är
tveksamt. Däremot ska målet vara att tiden aldrig drar
i väg för långt. Det får aldrig accepteras.
Mottagningstiderna i asylprocessen orsakar en
mängd sociala problem och ett stort mänskligt lidan-
de för de enskilda individerna. Men det rör sig också
ekonomiskt om ganska stora belopp. Flyktingdygns-
kostnaden beräknas nästa år uppgå till 211 kr per
person. Lägger man då ihop alla människor som bara
väntar och väntar på besked, blir det ganska stora
summor som skulle kunna användas till mer angeläg-
na insatser. Om man flyttade över pengarna till själva
processen, skulle man få en dubbel vinstsituation
både ur mänskligt och ur ekonomiskt perspektiv, tror
jag.
Folkpartiet liberalerna har på det här området fö-
reslagit ytterligare pengar till Integrationsverket -
förslaget har dock fallit eftersom budgeten är beslutad
- för att just minska handläggningstiderna. Jag tror att
det skulle vara nödvändigt.
Vi föreslog dessutom 100 miljoner ytterligare till
domstolsväsendet, och jag tror att det behövs även
där. Även om vi nu flyttar processen, kommer peng-
arna att behövas i domstolsväsendet av flera skäl och
inte bara på det här området.
Det är glädjande att vi nu äntligen i den här kam-
maren kan komma överens om att vi ska byta ut den
helt oacceptabla rättsprocess som vi har haft när det
gäller asylprövning i det här landet. Det har saknats
fundamentala rättssäkerhetsgarantier. Nu är vi över-
ens. Nu ska vi gå vidare och lägga fram ett nytt för-
slag, och jag hoppas att det kommer att utformas i
samförstånd. Om inte annat kan vi när förslaget
kommer till oss i utskottet ha ett lika positivt samar-
bete som vi nu fått på det här området.
I dag är inte det egentliga tillfället för debatt om
det huvudsakliga materiella innehållet i svensk flyk-
tingpolitik. Vi ska ju framför allt beröra budgetfrå-
gorna. Men jag kan ändå inte komma ifrån att vi har
problem med hur flyktingbegreppet är definierat. Vi
kommer snart att få höra företrädare för socialdemo-
kraterna säga att vi har en human, rättssäker och bra
flyktingpolitik. Men jag tycker att det gång på gång
visar sig att flyktingbegreppet är för snävt definierat.
När det inte räcker till visar det sig att de alternativa
skydd vi kan ge inte alltid täcker in det vi önskar. När
vi sedan kommer till humanitära skäl har det gjorts en
sådan tolkning i vårt land att man svärtar ned begrep-
pet humanitet, tycker jag. Det stämmer inte. Man
måste därför byta ut begreppet eller byta politik.
Vi kommer i den följande debatten att ta upp att
svensk migrationspolitik i dag formas alltmer från ett
europeiskt perspektiv. Vi har valt att ha ett sådant,
och jag tror att det är nödvändigt att vi formar migra-
tionspolitiken på europeisk nivå. Men man ska också
kunna se att det finns oroande inslag, att allt fokuse-
ras på administration för att hålla människor utanför
vår del av världen. Det kan gälla transportöransvar,
det kan gälla viseringsregler och det kan gälla flyk-
tingsmuggling som vi kommer till i nästa debatt.
Detta totalt gör att människor i dag inte lagligt kan ta
sig till vårt land. Den asylprocess som europeiska
statschefer med läpparna slår vakt om är i praktiken
väldigt svår att nå. Man kommer helt enkelt inte att
kunna utnyttja den.
När det sedan gäller invandring i övrigt ska man
komma ihåg att det handlar rätt mycket om arbets-
kraftsinvandring. Jag tycker att det är glädjande att se
att man från regeringshåll nu äntligen tillsätter en
utredning och inte håller på med några interdeparte-
mentala arbetsgrupper som ingen vet vad de gör.
Nu blir det en utredning för att se hur vi kan möta
de stora krav som kommer. Det finns inga skäl att
undvika att verkligen understryka det här behovet, för
det kommer att vara betydande och kommer att få
andra följder som vi måste ta hänsyn till. Hur ska vi
se till att de människor som kommer till vårt land -
för att se till att vi har ett välstånd också om 25 år -
ska förhålla sig till sina släktingar? Det handlar om
anhöriginvandring osv. Det är stora frågor som vi
kommer att ta ställning till i utskottet och därefter
debattera här i kammaren. Jag tycker dock att det är
bra att utredningen har tillsatts, och det finns anled-
ning att den kommer med ett förslag väldigt snabbt.
Vi i Folkpartiet står självklart bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag i det här
läget bifall bara till reservation nr 4.

Anf. 181 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation
nr 7.
Jag vill också uttrycka min starka sympati för
Vänsterpartiets reservation nr 2, om att regeringen
ska kräva att invandrarorganisationerna redovisar
statsbidragens resultat och effekter utifrån ett
könsperspektiv. Jag tycker att det är en utmärkt reser-
vation.
Enligt barnkonventionen ska alla barn inom landet
ha lika rättigheter, men det är inte fallet. Vi anser att
även asylsökande barn ska ha en fullgod undervisning
precis som de barn som är bosatta i Sverige. Barn
som inte är folkbokförda här och som är i behov av
att gå i särskola har inte heller samma rätt som
svenska barn. Det förekommer att barn tas emot i
särskolan. Men barn som inte är folkbokförda här har
ingen rätt till en sådan utbildning. Vi anser att det ska
vara en rättighet.
Även ungdomar mellan 16 och 18 år som inte är
folkbokförda i landet saknar den rätt till utbildning
som barn bosatta i Sverige har. Asylsökande ungdo-
mar bör erbjudas gymnasieutbildning på samma vill-
kor som andra ungdomar, dvs. t.o.m. det år då de
fyller 20. Allt annat är diskriminering.
Att Integrationsverket nu styr om delar av sin
verksamhet till ett tydligare antirasistiskt arbete är bra
och ingår som en del i den överenskommelse som
regeringen har träffat med mp.
Lokala och regionala diskrimineringsombud får i
uppdrag att stödja och utbilda och därmed också mer
resurser. Det är också en del av budgetuppgörelsen.
Krav som vi dessutom har fört fram är att arbets-
givaransvaret ska ligga på den NGO-baserade före-
ningen eller organisationen. Verksamheten ska inte
bedrivas i vinstsyfte, dess kärna ska vara bekämpning
av etnisk diskriminering och den ska baseras på tydli-
ga mål och metoder. Huvudmålet bör givetvis också
vara att förebygga och motverka etnisk diskrimine-
ring.
Dessa saker borde också kunna ingå i DO:s verk-
samhet: att erbjuda kurser, seminarier och konferen-
ser i syfte att motverka diskriminering, att erbjuda
juridisk rådgivning när det gäller diskrimineringsfrå-
gor - om inte direkt så genom att hänvisa till speciella
ombud som arbetar med frågorna - att föra en dialog
med näringslivets företrädare och olika arbetsgivare,
att uppmärksamma olika arbetsgivares brist på insat-
ser när det gäller diskriminering och mångfald. Det
bör också göras en årlig utvärdering av kvalitetssäk-
ring av diskrimineringsombudsmännens verksamhe-
ter.
Lokala antidiskrimineringsbyråer finns eller håller
på att etableras i Trollhättan, Norrköping, Malmö,
Lund, Umeå, Skellefteå, Göteborg, Sundsvall och
Härnösand. Byråerna drivs helt av ideella organisa-
tioner, t.ex. ABF och Röda korset, eller av samman-
slutningar, olika föreningar eller enskilda individer.
Det är bra att Migrationsverket får extra pengar,
men det räcker inte. Handläggningstiderna är fortfa-
rande alldeles för långa. Barnets bästa genomsyrar
fortfarande inte asylprocessen. I de flesta fall har
barnen inte hörts eller så går det inte att läsa ut på
vilket sätt barnets bästa har beaktats.
Barnkonventionen måste stärkas. Barnets bästa
måste sättas i främsta rummet. Barn har rätt att bli
hörda i asylprocessen. När det gäller avvisningsbeslut
ska det finnas beslutsmotiveringar där det tydligt går
att utläsa hur barnets bästa har beaktats.
Också artiklarna om barnets rätt till bistånd, sä-
kerställandet av barnets rätt till överlevnad och säker-
ställandet av barnets utveckling måste tillämpas.
Miljöpartiet anser att barnkonventionens portalpa-
ragraf om barnets bästa måste tillämpas i större ut-
sträckning när det gäller asylsökande familjer. Bar-
nets bästa ska alltid sättas i främsta rummet i asylpro-
cessen.
I betänkandet skrivs att Migrationsverket bör ha
en beredskap för att ta emot 18 000 asylsökande.
Enligt regeringens prognos kan antalet landa på
20 000 och enligt Migrationsverket på 23 000 eller
mer. Riksdagens revisorer har också anmärkt på att
regeringens prognos är oflexibel. De extra resurser på
50 miljoner för 2002 räcker inte. Det måste till ytter-
ligare medel. Att låta de asylsökande vänta i flera år
är inte att bedriva en human flyktingpolitik.
Jag vill också ta upp att skärpningen av transpor-
törsansvaret med stor risk kommer att medföra ökad
rasism, och det har redan visat sig i enskilda fall att
det har blivit så.
Det är bra med en ny ordning för Utlännings-
nämnden eftersom den gamla ordningen inte har
fungerat. Det är viktigt att detta inte bara är en an-
siktslyftning utan att det blir början på en rättssäker
asylhantering.
Trots att vi nu har beslutat om en annan instan-
sordning och att Utlänningsnämnden därmed kommer
att upphöra måste nämnden, till dess den försvinner,
tillföras mer resurser för att den ska klara av de ären-
den som nu är aktuella. Nämnden har, precis som
Migrationsverket, alldeles för långa handläggningsti-
der. Mot den bakgrunden har vi ställt oss positiva till
att öka nämndens anslag med 5 miljoner.

Anf. 182 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Sverige är i dag ett land med etnisk
och kulturell mångfald. Alla som bor i Sverige ska ha
lika rättigheter, men också lika skyldigheter och möj-
ligheter. På den grunden ska den generella politiken
utformas. Insatser för att öka och stärka integrationen
ska göras inom alla politikområden. Det ingår fyra
politikområden i det utgiftsområde som vi ska besluta
om i dag: integrationspolitiken, storstadspolitiken,
migrationspolitiken och minoritetspolitiken.
Integrationspolitiken rör bl.a. invandrarnas intro-
duktion i det svenska samhället, ersättning till kom-
munerna för mottagande av flyktingar, frågor om
svenskt medborgarskap, åtgärder för att förebygga
och motverka etnisk diskriminering och främlingsfi-
entlighet samt åtgärder för att den etniska och kultu-
rella mångfalden i samhället tas till vara.
I propositionen säger regeringen att utvecklingen
inom det integrationspolitiska området är långt ifrån
tillfredsställande i förhållande till de mål som riksda-
gen har beslutat om. Men regeringen säger också att
flertalet av de insatser som man gör och har beslutat
om har effekter först på sikt och att det inte finns
några enkla åtgärder som kan leda till snabba lös-
ningar. Regeringen kommer därför under våren att i
en särskild skrivelse redovisa utvecklingen inom
integrationspolitiken.
Storstadspolitiken är också en viktig del i arbetet
med att bryta segregationen, ett arbete som också
måste ses på sikt. Regeringen kommer även här att
göra en samlad avstämning och utvärdering under
2002 av den förda storstadspolitiken och därefter ta
ställning till formerna för det fortsatta arbetet. När
dessa utvärderingar är gjorda och fakta finns på bor-
det, då kanske det är dags för en stor integrationspo-
litisk debatt.
Fru talman! Jag vet inte hur många av riksdagens
ledamöter som såg på TV 4 i går kväll. Då visades ett
program som kallades Gringobingo. Det var något av
det mest vulgärpopulistiska och gräsliga program som
jag någonsin har sett. Med tanke på det programmet
tycker jag att det finns all anledning att ytterligare
understryka att Sverige har en human, solidarisk och
rättssäker migrationspolitik. Vi ska också vara med
och utforma en gemensam migrationspolitik inom EU
som också ska präglas av humanitet, solidaritet, öp-
penhet och ansvar.
Människor lämnar sina hemländer av olika skäl.
Vissa flyr undan krig, förföljelse eller tortyr. Andra
söker sig till andra länder för att få en bättre livssitu-
ation, för att arbeta eller för att förenas med sin fa-
milj. Orättvisorna i världen kan man knappast komma
till rätta med enbart med flykting- och invandrings-
politik. Här behövs i stället en stark samlad politik för
internationell solidaritet, fred och utveckling. Den
enda långsiktigt hållbara lösningen på problem med
ofrivillig migration och flyktingskap är att komma åt
orsakerna till att människor tvingas att lämna sina
hemländer.
För att motverka att människor tvingas att fly
måste vi stärka respekten för de mänskliga rättighe-
terna och det internationella samarbetet för fred, sä-
kerhet och demokrati.
För att människor inte ska tvingas att lämna sina
hemländer på grund av fattigdom och arbetslöshet
måste vi stärka det internationella utvecklingssamar-
betet, inte minst fattigdomsbekämpning och återupp-
byggnad efter krig och katastrofer.
EU-länderna har länge varit målet för många
asylsökande. EU tar, och kommer även fortsättnings-
vis att ta, ansvar för flyktingar. EU-länderna har un-
der de senaste åren tagit emot ca 400 000 asylsökan-
de, och trenden är att antalet ökar. Flest asylsökande
söker sig till Storbritannien, Tyskland, Frankrike och
Nederländerna. Lägst antal asylsökande har Finland,
Portugal och Grekland. I Sverige ser vi en kraftig
ökning av antalet asylsökande. Det visar också att
farhågorna om den s.k. Fästning Europa inte har blivit
verklighet.
Alla som söker asyl i Sverige har sina skäl och sin
bakgrund. Det är viktigt att vi ser till varje sökandes
individuella skäl för sin asylansökan. Människor som
inte har behov av skydd ska också veta att de inte kan
tas emot och varför. De ska också respektera våra
lagar och lämna landet.
Vi har inte en hård tillämpning av reglerna som
många vill göra gällande. Upp till 75 % av alla som
sökt asyl får stanna, de flesta av humanitära skäl.
Endast en mindre del av de som får stanna i Sverige
har skäl enligt FN:s flyktingkonvention.
Sverige har ett av Europas och världens mest ut-
vecklade asylsystem. Det svenska flyktingmottagan-
det ses som en förebild, vilket kan vara svårt att tro
när man hör somliga partier som redovisar sina åsik-
ter om den svenska flyktingpolitiken.
Att bedöma om en person har behov av skydd i
Sverige är mycket en svår uppgift. Vi måste därför
ständigt arbeta för att befästa och utveckla rättssäker-
heten i asylprocessen.
Enligt utskottets mening är införandet av en två-
partsprocess med ökad muntlig förhandling av avgö-
rande betydelse för tilltron till asylprövningsssystem-
et. En sådan förändring leder också till ökad rättssä-
kerhet.
Jag delar Kalle Larssons uppfattning om att det
vore bra med en bred politisk beredning av den
kommande propositionen om den nya instans- och
processordningen. Det fanns en enighet i NIPU-
utredningen om att det behövs en ny instans- och
processordning, och det är inte så ofta som det finns
en politisk enighet i dessa frågor. Därför vore det bra
om vi kunde fortsätta med den enigheten i arbetet
med propositionen.
Handläggningstiderna är ett problem. För att yt-
terligare förbättra asylprövningen måste dagens
handläggningstider kortas väsentligt. I dag behandlas
drygt 50 % av grundärendena inom sex månader, och
det är inte acceptabelt. Målsättningen är ju att hela
handläggningsprocessen inte ska ta mer än sex måna-
der.
Därför är det bra att regeringen skjuter till 50
miljoner extra till Migrationsverket och 5 miljoner till
Utlänningsnämnden som ett led i förkortningen av
tiderna. Genom en längre planeringsram får Migra-
tionsverket också bättre förutsättningar att förkorta
handläggningstiderna.
Men den närmaste framtiden är ändå bekymmer-
sam. Om Migrationsverkets prognos om utvecklingen
av antalet asylsökande de närmaste åren står sig, blir
det mycket svårt att förkorta handläggningstiderna.
Jag vill därför i det här sammanhanget uppmärksam-
ma regeringen på ett eventuellt behov av mer pengar
till verket i samband med tilläggsbudgeten under
våren.
En mänsklig globalisering förutsätter internatio-
nella kontakter. Vi ska utveckla det omfattande inter-
nationella utbyte vi har av studenter, turister, affärs-
män och släktingar. Vi har, och vi ska ha, en mycket
generös viseringspraxis. I dag beviljas ca 90 % av alla
ansökningar. Samtidigt måste vi också motverka det
missbruk av viseringar som förekommer av det rela-
tiva fåtal som via viseringar vill invandra till vårt
land. Viseringarna är ju avsedda för tillfälliga besök.
Fru talman! Tre reservationer tar upp frågan om
flyktingkvoten och hur de anslagna medlen används.
Sverige har ju sedan lång tid tagit emot kvotflykting-
ar. Sedan ett antal år har regeringen anslagit medel
för överföring av ca 1 840 personer. Under senare år
har det varit svårt att fylla kvoten av olika skäl. Ett
sådant skäl är att uttagna flyktingar inte fått utresetill-
stånd från sitt land. Det inträffade för några år sedan
när UNHCR hade tagit ut flyktingar från norra Irak.
De hade sedan inte möjlighet att resa ut ur landet.
Det finns alltså flera lösningar för de flyktingar
som har ett behov av skydd. UNHCR brukar tala om
tre lösningar. Den första och mest önskvärda är na-
turligtvis att flyktingar ska kunna återvända till sitt
eget hemland. Den andra lösningen är att flyktingen
integreras i det land där han eller hon befinner sig.
Den tredje lösningen, om det inte finns någon annan,
är ju att bosätta sig i ett tredje land.
Resurserna är alltså inte begränsade till att enbart
användas till kvotflyktingar. Medlen har använts för
att ge UNHCR stöd för att utöka kretsen länder som
tar emot kvotflyktingar. I år har t.ex. regeringen an-
vänt medel för medicinska insatser i Bosnien-
Hercegovina och i Kosovo. Det är Migrationsverket
som i samverkan med bl.a. UNHCR och IOM ansva-
rar för vidarebosättning för flyktingar i Sverige. Men
det är regeringen som ger riktlinjerna. De nordiska
regeringarna samråder också inom ramen för den
samrådsgrupp som man har i flyktingfrågor. Sverige
deltar också i UNHCR:s arbetsgrupp för utbyte av
information mellan länder som tar emot flyktingar.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 183 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag tänkte fråga Maud Björnemalm
om den artikel som publicerades för ett år sedan och
är skriven av Widar Andersson, Björn Eriksson och
Hedi Bel Habib gjorde något intryck eller om möjli-
gen mitt citerande ur artikeln gjorde något intryck på
Maud Björnemalm. Där kräver man att integrations-
politiken ska avvecklas och att det i stället ska tas
fram en riktig tillväxtproposition. Man ska satsa på
människor och ge makten till dem det verkligen be-
rör. Det är min första fråga.
Sedan skulle jag vilja fråga om Maud Björnemalm
och Socialdemokraterna är beredda att med snabbhet
trycka på Regeringskansliet och dessutom med
snabbhet bereda en proposition om en ny processord-
ning, så vi får detta i sjön.
Dessutom undrar jag hur det blir under tiden. Ut-
länningsnämnden har ju lutat sig på en praxis där
regeringen ytterst är ansvarig för praxis. Är majorite-
ten beredd att trycka på så att denna praxis blir mer
human än vad som har varit fallet? Det finns ju ex-
empel på ett antal homosexuella asylsökande som har
fått avslag av Utlänningsnämnden med hänvisning till
att det inte fanns något skyddsbehov. När vederbö-
rande sedan - och det har hänt i flera fall - uttalar sig
mot regimen i t.ex. Iran, får man stanna vid en ny
prövning. Då har man plötsligt skäl. Man skulle na-
turligtvis kunna ge rådet till alla asylsökande att uttala
sig kritiskt mot sin regim i pressen. Då skulle man få
stanna. Men jag tycker inte att det är värdigt ett rätts-
system. Jag undrar om Maud Björnemalm vill göra
någonting under mellantiden så att den här prövning-
en blir human och korrekt.

Anf. 184 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Svar på fråga ett är nej.
På fråga två vill jag säga att när det gäller den här
nya instans- och processordningen kommer riksdagen
i dag att säga att vi förväntar oss en proposition på
riksdagens bord under våren, så att vi kan fatta beslut
före sommaren 2002.
Om jag är rätt underrättad och om jag minns rätt
har Migrationsverket, eller om det är regeringen,
tillsatt en grupp som ser över hur besluten har varit
när det gäller de homosexuella. Man avvaktar resul-
tatet av den undersökningen.

Anf. 185 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! Jag frågade ju också Maud Björne-
malm om praxis i största allmänhet och hur man ska
se till att Utlänningsnämnden, under den likvaka som
nämnden har kvar, fungerar så bra som möjligt och
har en regeringspraxis att luta sig mot som är bra och
rättssäker. Är Maud Björnemalm beredd att verka för
det?
Svaret på den första frågan var ett kort nej. Det är
väldigt betecknande. Socialdemokraterna och Maud
Björnemalm är uppenbarligen inte alls beredda att ge
någon som helst makt till några som helst människor.
Man vill fortsätta att hälla storstadspengar med ett
ovanifrånperspektiv över olika storstadsområden. Det
är påtagligt att det finns en ovillighet att släppa mak-
ten. Man vill inte låta den här eländesindustrin upp-
höra utan driva den vidare.

Anf. 186 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Mitt nej gällde frågan om artikeln ha-
de gjort något intryck på mig, inte vad jag hade för
åsikter i den frågan. Eftersom jag inte minns artikeln,
Göran Lindblad, kan den inte ha gjort något större
intryck på mig.
Praxis bildas när Utlänningsnämnden överlämnar
ett ärende till regeringen för beslut som kan gälla
många liknande ärenden. Jag kan inte stå här och lova
att Utlänningsnämnden kommer att göra detta. Jag vet
inte om det över huvud taget kommer att finnas några
ärenden som man behöver sätta praxis på. Det är en
omöjlig fråga att svara på, Göran Lindblad.

Anf. 187 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag vill fråga Maud Björnemalm om
detta med verkställighetshinder. Under sommaren har
det uppmärksammats i medierna att det är väldigt
många som har väntat upp till åtta nio år. De har inte
kunnat skickas tillbaka till sina hemländer. Sverige
känner till problemet, men man har inte gjort något åt
det. Tänker Maud Björnemalm verka för att man ska
kunna begränsa den här tiden, åtminstone efter det
sista beslutet, avvisningsbeslutet, som man får? Från
sex månader och upp till ett år kan kanske vara en
rimlig tid.
En annan fråga som jag tänkte ställa gäller de
långa handläggningstiderna. Det är ett stort bekym-
mer. Det har nästan alla partier konstaterat i debatten
här. Jag läste om en familj häromdagen. Det tog tre
år, och barnet i hemlandet som skulle förenas med sin
mamma har blivit 18 år. På grund av att han har hun-
nit bli 18 år under den långa väntetiden kan man inte
ta emot honom. Det finns två barn här i Sverige, men
det tredje barnet har hunnit bli vuxen under tiden.
Kan den långa handläggningstiden vara ett hinder
när det gäller anknytningsfallen?
En annan fråga som har varit väldigt bekymmer-
sam för min del och som jag har haft många samtal
om gäller de anknytningsfall som kommer lite på
sidan om. Det är otroligt att man får vänta på sin fru
eller man.
Att man inte kan söka härifrån, förstår jag. Men
det finns uppenbarligen brister också när det gäller att
tolka lagen.
Ett praktfall gäller en gravid kvinna.

Anf. 188 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller frågan om verkställig-
hetshinder och tider på åtta nio år var det, såvitt jag
minns några ärenden som var så långa. Att det blir en
lång tid kan också bero på att hemlandet vägrar att ta
emot sina medborgare. Att man ska få komma tillba-
ka till sitt hemland där man är medborgare är något
som vi svenskar tycker är självklart.
Det kan också finnas andra orsaker till att det drar
ut på tiden. Den enskilde kanske inte heller vill med-
verka till att lämna Sverige.
För mig är det svårt att uttala mig tvärsäkert om
detta. Jag föreslår att Magda Ayoub tar ett samtal
med Migrationsverket om den här frågan.
Jag kan inte från riksdagens talarstol uttala mig
om ett enskilt ärende.
När det gäller den sista frågan, om anknytningsä-
renden, vill jag säga att det är kö på vissa ambassader,
och det tar lång tid. Det är naturligtvis beklagligt att
det är så.
Senast i dag har vi ju hört om ett land där det var
långa väntetider och man erbjöd mer personal. Men
det fanns inte lokaler för att härbärgera ytterligare
personal. Det kan alltså vara många olika problem.
Men det största problemet tror jag är att det är
många ansökningar.

Anf. 189 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Min första fråga handlade faktiskt om
personer som också har försökt att komma tillbaka till
sina hemländer. Jag förstår så väl att man ska försöka
skicka tillbaka dem till sina hemländer. Det är be-
klagligt att det finns länder som inte tar emot de sina.
Palestinier är en stor grupp som befinner sig här i
dag. De är mellan 200 och 300 personer som har
försökt, men inte kunnat få komma tillbaka till sina
hemländer. Det är de grupperna jag pratar om. Det är
en ganska stor grupp. De har en vilja att komma till-
baka, men det går inte. Sverige känner till problemet.
Jag undrar om man kan få till stånd en begränsad
tid?
Både Sverige och de andra länderna förstår detta,
men kan inte göra något åt det.
De personer det handlar om lever i ett vakuum
under ganska lång tid. Det handlar många gånger om
barn där man t.ex. inte vet om de ska fortsätta i sko-
lan eller skickas tillbaka.
Min andra fråga gällde också anknytningar. Det
kan vara väldigt långa handläggningstider, inte på
ambassaderna, utan på Migrationsverket och Utlän-
ningsnämnden. Det tar mer än ett år från den dag man
har skickat ansökan till Norrköping eller de andra
platserna här i Sverige. Det är inte enbart ett ambas-
sadproblem.
Frågan om det enskilda ärendet, gäller inte det
specifika ärendet utan om den långa handläggningstid
som gör att man får konsekvensen att man nekar en
familj att återförenas på grund av att det har tagit så
lång tid.

Anf. 190 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Verkställighetshindren är en svår frå-
ga. Mottot för Sverige och andra länder måste ju vara
att arbeta för att varje land ska ta emot sina medbor-
gare. Det tror jag att vi kan vara överens om.
Om man skulle sätta en tidsgräns och säga att man
efter ett visst antal år får stanna i Sverige skulle det
vara ett utomordentligt bra sätt för vissa länder att
göra sig av med sina medborgare.
Jag vill försöka visa på att det här är en svår fråga
som man kan lägga många aspekter på.
När det gäller övriga frågor som rör långa hand-
läggningstider vill jag säga att det finns ett sätt att
lösa dem, nämligen mer resurser, mer pengar.

Anf. 191 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm uttryckte viss oro
över budgetkonsekvenser och administration till följd
av att det enligt prognosen kommer några tusen fler
asylsökande till vårt land under innevarande år.
Jag undrar om inte oron från Maud Björnemalm
borde vara större över att vi enligt alla prognoser
kommer att sakna så ofantligt många människor om
några år. Det kommer att vara hundra tusentals män-
niskor för litet i vårt land för att bidra till att vi kan
behålla någon form av välstånd när alltfler blir allt
äldre och pensionerade.

Anf. 192 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tror ändå att Johan Pehrson och
jag är överens om att man måste skilja på asylsökan-
de och arbetskraftsinvandring.
Jag inser också att vi förmodligen kommer att ha
ett stort behov av arbetskraftsinvandring. Den frågan
ska vi hantera. Den har regeringen börjat hantera.
Den måste hanteras för sig.
De asylsökande måste behandlas för sig.
Jag tror att vi är överens om att man måste slå
vakt om asylrätten.

Anf. 193 JOHAN PEHRSON (s) replik:
Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att man
inte kan göra asylpolitiken och Sveriges internatio-
nella åtaganden beroende av konjunkturläget och vår
egen demokrati. Det har jag verkligen inte påstått.
Maud Björnemalm var i sitt anförande oroad över
att det skulle komma några tusen fler enligt den plan
som Maud Björnmalm själv varit med och skissat på i
Migrationsverket styrelse. Jag tycker att den oron
borde sättas i relation till oron på andra områden.
Budgetkonsekvensen av den brist på arbetskraft vi
lär ha om några år kommer att skjuta stora hål i stats-
budgeten.

Anf. 194 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Brist på resurser till Migrationsverket
gör att handläggningstiderna blir långa. Det finns bara
ett sätt att korta handläggningstiderna på Migra-
tionsverket. Det är mer resurser.

Anf. 195 BIRGITTA CARLSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Maud Björnemalm nämnde att vi har
en generös viseringspolitik. Jag är lite förvånad över
det.
Maud Björnemalm nämnde att hon inte kan gå in
på enskilda fall, men jag vill ändå nämna detta.
Vi har en iransk familj som starkt har kritiserat
regimen i sitt hemland. De har varit här i Sverige i
flera år. Kvinnan har sökt psykisk hjälp och vistats på
psykavdelning bl.a. för självmordsförsök. Trots detta
har familjen fått ett negativt besked.
Jag kan inte hålla med Maud Björnemalm om att
det är en generös och human viseringspolitik när vi
hanterar människor på det sättet.
Dessutom känner familjen väl till flera andra fa-
miljer som har skickats hem till Iran, och ingen har
fått kontakt med dem efter det att de kommit dit. Är
det så vi ska hantera människor från Sverige?

Anf. 196 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Nej, det tycker jag inte. Jag föreslår
att Birgitta Carlsson tar kontakt med Migrationsver-
ket för att försöka reda ut det här fallet. Jag kan inte
från riksdagens talarstol ha synpunkter på enskilda
fall.

Anf. 197 ANNA KINBERG (m):
Fru talman! Jag ska fatta mig ganska kort. När jag
tjänstgjorde här inne för första gången, förra våren,
förde Sverige en flyktingpolitik som kritiserades från
alla möjliga håll: från flyktingar som väntade i flera
år på besked, från tjänstemännen som försökte admi-
nistrera politiken, från medierna och från politiker i
flera olika partier.
Den här hösten, när jag har kommit tillbaka, kon-
staterar jag med glädje att det händer saker, som t.ex.
att utskottet bytt åsikt i frågan om instans- och pro-
cessordningen och nu tar ställning för bättre rättssä-
kerhet. Det här är resultatet av flera års kritisk men
också konstruktiv opinionsbildning och debatt.
Idén med Utlänningsnämnden var från början att
stärka rättssäkerheten och avlasta regeringen. Den
tanken var god. Tidigare hade man problem med att
Invandrarverkets asylbeslut överklagades och hamna-
de på regeringens sammanträdesbord. Därmed fanns
det en risk för att politiker var känsliga för tillfälliga
opinionsyttringar. Massmedier var på dem, och det
kunde faktiskt fattas t.o.m. godtyckliga beslut, olika
för likadana fall.
Med den nya ordningen var det tänkt att Utlän-
ningsnämnden skulle ta över rollen som överklagan-
deinstans. Den skulle ha mer av juridisk personal och
ha bättre kontroll och politisk förankring genom att
ledamöterna skulle hämtas från riksdagspartierna.
Men resultatet har, som nämnts här i dag, blivit oac-
ceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt, med handlägg-
ningstider om flera år, standardformulerade beslut,
hemlighållande av uppgifter för den enskilda parten
och slentrianmässiga bedömningar av faktorer som
tortyr och självmordsrisk. Nästan nio av tio fall har
avgjorts utan muntlig handläggning. Samma myndig-
het har varit både åklagare och domare, och den en-
skilde har inte fått komma till tals muntligen. Ingen
skulle acceptera om en vanlig domstol betedde sig så.
Minns ni fallet Mohammed Shakeri 1996? Han
hade tio år tidigare, 1986, flytt undan en inkallelse till
krigstjänst och skulle utvisas på grund av att han hade
lämnat falska uppgifter vid ankomsten till Sverige.
Protesterna mot beslutet påverkade varken den ansva-
rige ministern Pierre Scori eller Utlänningsnämnden.
Det hela slutade med att Mohammed svalde 200
värktabletter i sitt gömställe och dog. Det här blev en
vändpunkt i svensk flyktingdebatt.
Situationen blev till slut för mycket för regering-
en, som sedan dess har försökt att administrera och
hantera frågan och att hitta en ny lösning, med känt
resultat som följd: härdsmälta och ministeravgång.
Samtidigt har den här frågan debatterats internt i
de flesta partier, i alla fall i mitt. I vårt parti slår vi
vakt om rättssäkerheten, och därför är vi tveksamma
till specialdomstolar. Efter flera års opinionsbildning
och debatt har acceptansen för den gamla flyktingpo-
litiken fallit. Motståndet mot specialdomstolar som
partiet har när det gäller t.ex. hyresnämnder och Ar-
betsdomstolen kommer nu även att gälla för utlän-
ningsärenden. Därmed finns det inte längre majoritet i
riksdagen för de senaste årens havererade och ibland
godtyckliga flyktingpolitik.
Fru talman! Ska man nu önska sig något av fram-
tiden och den nytillträdande ministern är det att denne
passar på att rensa bordet från resultatet av den hittills
förda politiken. Bakom ord som "balans",
"verksamhetsmål" o.d. döljer sig faktiskt tusentals
människoöden.
I dag lever omkring 2 000 flyktingar gömda runt-
om i landet. Ungefär 200 av dem är barn. Det är per
definition svårt att veta exakt hur många det är, efter-
som de inte riktigt kan ge sig till känna på ett offici-
ellt sätt. Med stor sannolikhet leder deras situation till
en personlig katastrof. De har i vissa fall väntat flera
år på besked från de myndigheter som i dag ska ge
dem det. De gömmer sig undan den gamla flykting-
politiken.
Det som man kan göra åt detta när man inför en
ny flyktingpolitik är förstås att passa på att rensa
bordet lite grann, kanske införa en amnesti och låta
offer för den gamla politiken komma fram ur sina
gömmor och bedömas under den nya i stället. En
sådan amnesti har både blå och röda regeringar prövat
förut, både här i Sverige och i andra länder. Motivet
har ofta varit just att rensa bordet i samband med en
större regeländring.
Svensk flyktingpolitik står nu inför en historisk
förändring, med en ny migrationsminister och en ny
instans- och processordning. Det är ett utmärkt till-
fälle att rensa ut resterna av det som den nuvarande
politiken har skapat.
Fru talman! Jag ville bara ta det här tillfället att
berätta att jag är stolt över att svensk flyktingpolitik
nu får ett unikt tillfälle att förändras till det bättre. Jag
är stolt över att mitt parti har vågat ta ställning för
rättssäkerhet även för flyktingar och över att vi nu ger
dem som kommer hit en människovärdig behandling.
Jag är både glad och stolt över att det här har lett till
en majoritetslinje i utskottet och i den här riksdagen.
Nu är det upp till den tillträdande ministern att se till
att det blir genomfört i praktiken.
(forts. 9 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.55 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

8 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats vid dagens sammanträde

BoU1 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bo-
stadsförsörjning och byggande
Punkt 2 (Utformningen av bostadspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, -)
3. res. 3 (kd)
4. res. 4 (c)
5. res. 5 (fp)
Förberedande votering 1:
16 för res. 4
15 för res. 5
270 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
37 för res. 3
16 för res. 4
247 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 3:
70 för res. 1
36 för res. 3
194 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Ulla-Britt Hagström (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats som frånvarande.
Huvudvotering:
136 för utskottet
71 för res. 1
94 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 10 v, 12 mp
För res. 1: 69 m, 2 -
Avstod: 1 s, 25 v, 37 kd, 16 c, 15 fp
Frånvarande: 16 s, 12 m, 8 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 4 mp

Punkt 13 (Permanenta investeringsbidrag)
1. utskottet
2. res. 23 (v)
Votering:
135 för utskottet
35 för res. 23
127 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 9 c, 12 mp
För res. 23: 35 v
Avstod: 1 s, 69 m, 35 kd, 6 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 16 s, 12 m, 8 v, 7 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp

Punkt 22 (Bostadsbidragens utformning på längre
sikt)
1. utskottet
2. res. 43 (v)
Votering:
127 för utskottet
35 för res. 43
139 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 12 mp
För res. 43: 35 v
Avstod: 69 m, 37 kd, 16 c, 15 fp, 2 -
Frånvarande: 16 s, 12 m, 8 v, 5 kd, 2 c, 1 fp, 4 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

9 § (forts. från 7 §) Invandrare och flyktingar
(forts. SfU2)

Anf. 198 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Ibland är det väldigt svårt att komma
fram till talarstolen och fortsätta en diskussion, inte
därför att den kommer efter en votering utan därför
att man själv kommer från en helt annan verklighet.
Jag kan inte lyssna på de vackra orden om flykting-
politik och integrationspolitik därför att jag har sam-
ma vecka suttit och pratat med långtidsarbetslösa
invandrare - väldigt många oerhört välutbildade. De
har inte haft en enda vanlig arbetsdag i Sverige under
sina långa år av liv i detta land. Då kan jag absolut
inte gå med i en debatt som är så oerhört rik på vack-
ra ord och så fattig på konkret kunskap om vad integ-
ration eller segregation betyder.
Jag måste också påminna er om att integrations-
ministern i TV har erkänt att detta är ett stort miss-
lyckande. Det är ett misslyckande som vi i Folkpartiet
förklarar genom alldeles för mycket organisation,
alldeles för många regler, alldeles för många tunga
centraliserade system. Ett sådant samhälle byggt på
detta sätt lämnar väldigt få arenor fria för nya grup-
per, nya individer och nya handlingar. Det är därför
vi har hamnat i den här situationen med ett av de mest
segregerade samhällena i den demokratiska världen.
Jag känner somalier som har lämnat Sverige och
åkt till England därför att de vet att de lättare får
bättre jobb där än här. Eritreaner har befunnit sig i
samma situation, osv.
Varför händer detta? Varför är det så många män-
niskor som lever utanför? Det är därför att vi hela
tiden har trott att det starka samhället, den offentliga
sektorn, ska lösa enligt enhetliga modeller alla pro-
blem för alla människor i hela landet. Det är självklart
att det inte går. Det är inte systemen som ska lösa
problemen, utan det är människorna själva. Då måste
de också få utrymme för eget handlande.
Jag vill påminna om att vi nu har antagit ett nytt
manifest rörande Folkpartiets och socialliberalernas
politik. Det heter Du ska bestämma. Vi ska göra allt
vi kan för att också massan av människor som i dag
lever helt utanför det aktiva livet ska få bestämma
över sina liv. Detta betyder att få välja studier själv,
inte att uppifrån, av en tjänstemannagrupp, hänvisas
hit och dit enligt olika planer. Detta betyder att kunna
försöka jobba för att komma in i arbetslivet på egen
hand, vilket betyder att det delvis ska bli mycket
lättare att starta företag och att komma in i vanligt
arbete med egen inkomst. Det är fråga om avregle-
ringar och skattelättnader - ni vet. Men det innebär
också att de arbetslösa ska få bestämma i egna grup-
per, i aktivitetscenter som de själva leder. Detta är
inte möjligt i dag.
Dessa människor ska också komma in i vardagen
genom en helt annan relation till skollivet. En starka-
re, djupare verksamhet för riktig kunskap i skolan
engagerar föräldrar och elever. Stöd till fria skolor
engagerar föräldrar och elever. Kom ihåg att minori-
tetsskolor under en lång rad av år var en absolut
omöjlighet i Sverige. Det var få undantag som växte
fram kring mycket starka invandrargrupper, som inte
accepterade att låta sig inramas, stoppas in i färdiga
modeller. Det gällde t.ex. estländarna. Judiska skolan
stötte också på motstånd från början.
I dag är t.ex. finländarna oerhört lyckliga över si-
na skolor. Det har varit möjligt bara tack vare de fria
skolorna.
"Du ska bestämma" ska gälla i integrationspoliti-
ken.
Jag vill också påminna om några färska exempel i
detta sammanhang för att förklara varför de vackra
ord vi säger här inte har någonting med verkligheten
att göra. Massor av pengar har gått till Storstadssats-
ningen. Enorma belopp går till AMS. Vi har med två
ministrar i den här salen diskuterat samarbetet mellan
aktivitetsgarantin och invandrarorganisationer.
Först var det Björn Rosengren. I maj 2000 sade
han att han skulle ta upp detta med AMS och under-
söka vad som sker och att han muntligt och skriftligt
för AMS skulle poängtera att man verkligen ska ob-
servera frågan om aktivitetsgaranti. Han delade den
analys som Ana Maria Narti gjorde när det gäller
invandrarnas situation, osv.
Detta händer i maj 2000.
I november 2000 diskuterar vi denna gång med
Mona Sahlin samma fråga: Samarbetar aktivitetsga-
rantin med invandrarorganisationer eller ej? Mona
Sahlin sade att hon också var intresserad av att gå
vidare med den erfarenhet hon visste att Ana Maria
Narti hade, och som vi hade diskuterat flera gånger
genom åren, om hur projektstöden många gånger har
undgått att bli lyftet för invandrargrupperna.
Okej. Det var i september 2001.
Nu är aktivitetsgarantin etablerad. Jag försöker ta
reda på vad som har hänt, och jag får hjälp. Det görs
en punktvis undersökning. Jag får veta att länsarbets-
nämnderna i Stockholms, Västra Götalands och Skå-
ne län svarar så här: Nej, det finns inget samarbete
med invandrarorganisationerna. Vid förfrågan hos
arbetsförmedlingarna har svaret entydigt varit att det
inte finns sådana samarbetsavtal.
Jag har så många erfarenheter av den här sorten.
Vi försökte för ett antal år sedan, när den nya lagen
mot etnisk diskriminering i arbetslivet kom, sälja
kunskap från invandrargrupperna till de olika myn-
digheterna och organisationerna om den nya lagen.
Ingen var intresserad av att köpa. Samtidigt var man
mycket mån om att organisera stora symposier och
konferenser - glada, eleganta och lyxiga - om integ-
ration.
Det är sådant som vi till varje pris måste ändra.
Det är det som vi kommer att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 november.)

10 § Rambeslut om förstärkning av den
straffrättsliga ramen för bekämpning av olaglig
inresa m.m.

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2001/02:SfU6
Rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga
ramen för bekämpning av olaglig inresa m.m.
(prop. 2001/02:37).

Anf. 199 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! Jag talade i mitt inlägg i budgetde-
batten för en stund sedan om hur nedläggningen av
Utlänningsnämnden är att bryta loss en sten i Fäst-
ningsbygget Europa. Det betänkande vi nu har att ta
ställning till är den raka motsatsen. Efter att EU:s
medlemsstater steg för steg, sten för sten, byggt en
svårgenomtränglig mur runt det rika Västeuropa blir
det allt svårare, i flera fall omöjligt, för dem som flyr
sitt land att på fullt laglig väg ta sig till EU för att
söka asyl. Den som såg den utmärkta satiren i TV 4 i
går kväll som kallades Gringolotto, av Alexa Wolf,
vet vad jag menar. En hårdare lagstiftning och praxis,
Schengenavtal och transportöransvar är alla byggste-
nar i den mur som stänger människor i behov av hjälp
ute. I det perspektivet måste detta betänkande be-
traktas.
Fru talman! Inledningsvis är det värt att notera att
utskottsmajoriteten enligt vår, och flera partiers, upp-
fattning föregriper det arbete som utförs i Anhörig-
kommittén. Man förelägger riksdagen för beslut ett
betänkande som begränsar Anhörigkommitténs hand-
lingsutrymme. Vad avser majoriteten att göra om man
i kommittén senare kommer fram till att de förslag vi
i dag har att ta ställning till inte bör genomföras? Bör
den då möjligen entledigas av regeringen? Vilken
praxis är det då vi har framför oss? Är det att bara den
kommitté som kommer fram till rätt resultat ska till-
låtas?
Fru talman! Vid ministerrådets möte för rättsliga
och inrikes frågor den 29 maj 2001 nåddes en prin-
cipöverenskommelse om innehållet i ett direktiv och i
ett rambeslut som uppges ha som syfte att förstärka
kampen mot olaglig invandring och människosmugg-
ling. Utkastet till direktivet innehåller bestämmelser
om vilka förfaranden som ska vara förbjudna enligt
den nationella lagstiftningen. Utkastet till ramdirektiv
reglerar vilka straffrättsliga och andra sanktioner som
ska kunna utdömas.
Enligt vår uppfattning utgör direktivet och rambe-
slutet angrepp på centrala delar av den internationella
flyktingrätten och andra instrument för mänskliga
rättigheter. Man hänvisar till katastrofen i Dover, där
58 människor påträffades döda i en container vid
ankomsten, och det förhållandet att det finns männi-
skor och nätverk som profiterar på människohandel -
vilket ofta sker under hänsynslösa former och kostar
människoliv. Man undviker däremot att hänvisa till
de fall där tio människor har avlidit de senaste två
åren vid avvisningar från Österrike, Belgien, Tysk-
land, Frankrike och Schweiz och de rekommendatio-
ner som Europarådets kommissionär för mänskliga
rättigheter lämnat med syfte att förhindra att fler
liknande dödsfall inträffar.
Fru talman! Ett av grundproblemen är att EU-
ländernas regeringar gör en otillåten sammanbland-
ning av företeelserna människohandel och männi-
skosmuggling. Människohandel har till syfte att de
som är föremål för handeln ska exploateras i destina-
tionslandet för prostitution eller på annat sätt. Den
internationellt godtagna definitionen på trafficking,
eller människohandel, är att det gäller "en person som
på något sätt med tvång transporterats för att utsättas
för exploatering". Det är också Vänsterpartiets upp-
fattning att det är av yttersta vikt att bekämpa denna
företeelse - vi har bl.a. föreslagit inrättandet av ett
helt nytt politikområde runt just prostitution och traf-
ficking.
Människosmuggling däremot är, som jag redan
nämnt, något som EU-ländernas regeringar själva
tvingat fram genom att göra det allt svårare för flyk-
tingar att på laglig väg ta sig till EU-territorium. Mot-
svarande definition för människosmuggling är att det
gäller "en person som bett om hjälp för att illegalt ta
sig in i en stat där han/hon inte har någon rätt till
uppehållstillstånd. Överenskommelsen med smuggla-
ren gäller bara hjälpen att ta sig in i landet."
Fru talman! Det finns människosmugglare som
arbetar helt ideellt, och andra tar betalt för sitt arbete,
liksom de människor som 1943 hjälpte merparten av
de danska judarna att fly över Öresund till Sverige -
bara någon dag innan de skulle ha deporterats till de
nazistiska förintelselägren i Polen. Att nu ge stöd åt
den föreslagna EU-regleringen innebär att man legi-
timerar synen att det hade varit bättre om de danska
judarna hade dödats i förintelselägren än att båtägarna
tjänade pengar på transporterna över sundet. Det är
inte heller bara människosmuggling i vinstsyfte som
ska kriminaliseras. Även hjälp till inresa som ges av
ideella skäl - för att hjälpa en flykting som har behov
av skydd - kriminaliseras. Raoul Wallenbergs rädd-
ningsaktion för de ungerska judarna kan alltså kom-
ma att kriminaliseras på EU-nivå år 2001. Detta sker
med Sveriges regerings och dagens utskottsmajoritets
goda minne, om jag förstår det hela rätt.
När jag då läser att man i ett TT-meddelande rap-
porterar att statsminister Göran Persson i dag har
mottagit utmärkelsen Raoul Wallenberg - hjälte i vår
tid, får det betraktas som ett skämt.
Den "humanitära klausul" som medlemsstaterna
enligt direktivet får men inte är tvingade att införa ger
möjlighet att undanta från påföljd om motivet är att
ge humanitärt stöd till personen i fråga. Att utskottet
anger att Sverige kommer att kunna använda denna
utväg och beklagar att den inte är bindande för med-
lemsstaterna är visserligen utmärkt men ändå en klen
tröst. Vänsterpartiet menar att det är fullständigt oac-
ceptabelt att den humanitära klausulen är frivillig för
medlemsstaterna. Den har dessutom givits en sådan
utformning, eftersom bevisbördan för det humanitära
syftet läggs på den enskilde, att den enligt vår be-
dömning inte kommer att få någon större praktisk
betydelse.
Fru talman! Juridiska personer, som t.ex. före-
ningar och politiska partier, ska kunna straffas om en
företrädare för föreningen eller partiet gjort sig skyl-
dig till att ha givit hjälp till en olaglig inresa. Det
framstår som mer än märkligt att t.ex. ett politiskt
parti ska straffas om en företrädare för partiet av
ideella skäl hjälpt en asylsökande att komma till Sve-
rige. Förslaget öppnar för möjligheten att upplösa
partier eller organisationer som hävdar Genèvekon-
ventionen och FN:s tortyrkonventions företräde fram-
för rambeslutet. Kan detta verkligen vara utskotts-
majoritetens avsikt? Man hänvisar visserligen i be-
tänkandet till att det enligt svensk lagstiftning om
företagsbot i dag bara gäller brott som begåtts i utöv-
ningen av näringsverksamheten, och att bedömningen
är att detta motsvarar de krav som ställs i rambeslutet.
Men vi känner oss föga trygga av denna
"bedömning". Och vad är det som säger att vi inte
också i detta avseende legitimerar en rättsvidrig ord-
ning i andra EU-länder?
Det är, fru talman, i så fall en skrämmande ut-
veckling - inte bara för rättssäkerheten, utan främst
för de människor som tvingas fly från sina hemländer
och möter de kalla murarna i Fästning Europa.
Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 200 MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till re-
servation 1.
Kristdemokraterna anser att det är viktigt att det
skapas minimikriterier för asylprövning och invand-
rarpolitik inom EU. Vi anser att människosmuggling i
vinstsyfte inte kan accepteras och att de straffsatser
som Sverige har i dag bör skärpas. Enligt Kristdemo-
kraterna är det emellertid en konstig ordning när en
proposition läggs fram innan den utredning som fått i
uppdrag att utreda frågan har lämnat sitt betänkande.
Kristdemokraterna anser att regeringen bör återkom-
ma med en ny proposition som tar upp frågan i sin
helhet med Anhörigkommitténs förslag inarbetade.
Fru talman! Det finns enligt vår mening en rad
olika orsaker till människosmuggling och även olika
lösningar på detta mycket allvarliga problem. Anhö-
rigkommittén har enligt tilläggsdirektiv den 29 no-
vember 2000, dir. 2000:81, i uppdrag att göra en
översyn av utlänningslagens bestämmelser om straff
för människosmuggling samt att utreda om möjlig-
heterna till lagföring kan underlättas när det gäller
människosmuggling. Kommittén ska redovisa sitt
arbete i dessa frågor senast den 31 juli 2002.
Vår uppfattning är att riksdagens ställningstagan-
de i denna fråga inte bör föregå resultatet av Anhö-
rigkommitténs arbete. När utredningen har lämnat
sina förslag bör regeringen ta ställning till om utkas-
ten till rambeslut och direktiv överensstämmer med
kommitténs förslag och i så fall återkomma till riks-
dagen. Med hänsyn till det anförda bör propositionen
avslås.
Tack för ordet!

Anf. 201 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att
yrka bifall till reservation nr 1, där vi yrkar avslag på
propositionen.
Det är förvånande att regeringen nu lägger fram
det här förslaget. Anhörigkommittén har fått i upp-
drag att utreda transportörsansvar och att då, som
regeringen nu gör, lägga fram detta förslag som bin-
der upp och förhindrar kommittén att förutsättnings-
löst arbeta vidare tar vi avstånd från.
Centerpartister tar avstånd från och är starka mot-
ståndare till den människosmuggling som under sena-
re år har krävt många människors liv. Att smuggla
människor i vinstsyfte på det sätt som skett och sker
ska självklart bestraffas och motverkas med alla me-
del.
Tyvärr har den flyktingpolitik som förs inom EU
påverkat utvecklingen inom detta område. I och med
allt större hinder och svårigheter att ta sig in i EU-
länderna har människosmugglingen blivit en efterfrå-
gad marknad. När möjligheten inte finns att skaffa sig
ett pass eller ett visum för att på lagligt sätt ta sig till
något EU-land griper människor efter kanske det sista
halmstrået, och kanske för sina sista tillgångar köper
de sig en transport till, som de tror, ett liv i frihet.
Fru talman! Centerpartiet anser att Sverige ska ha
en öppen och generös flyktingpolitik. Vi är medvetna
om att det inom EU pågår ett arbete med att harmoni-
sera migrationspolitiken, och även vi i Sverige kom-
mer att i viss utsträckning behöva anpassa oss till
detta.
Sedan Sverige anslutits till Schengenavtalet har
listan över länder med visumtvång ökat. Den föränd-
rade visumpolitiken har också gjort det svårare att ta
sig in i EU. Nu är det så att människor inte upphör att
söka skydd bara därför att det finns viseringsregler
och transportörsansvar, utan risken finns att de söker
skydd på ett mera riskfyllt sätt.
När vi förra veckan hade en offentlig hearing med
rubriken Har flyktingpolitiken hårdnat? framkom det
att klimatet inom flyktingpolitiken har hårdnat. Vi är
många som på nära håll upplevt hur personer som
vistats här under lång tid får avslag på sina asylan-
sökningar, trots att de kan visa att det finns fara för
deras eget liv om de återsänds till sina hemländer.
Sverige har redan i dag transportörsansvar, och
detta motsätter vi oss inte i Centerpartiet, men vi vill
inte att vi ska godkänna förslag om att utöka detta
transportörsansvar med höga bötesstraff. Vi är över-
tygade om att olika transportörer kommer att välja
bort personer som kan komma att söka asyl när de
kommer fram till resmålet.
Fru talman! Inom en ganska snar framtid kommer
vi med all säkerhet att ha brist på arbetskraft likt den
vi hade i slutet av 60-talet och i början av 70-talet.
Därför borde vi ta väl hand om och se till att de flyk-
tingar och invandrare som kommer hit så snart som
möjligt får chansen att bli ekonomiskt oberoende
genom eget arbete.
Alla människors lika värde och rättigheter brukar
vi ofta tala om. Vi har också talat om lika skyldighe-
ter. När vi talar om en generös och human flykting-
politik menar vi inte att den ska vara kravlös. De som
kommer hit har ansvar för att så snart som möjligt
själva bidraga till sin egen försörjning.

Anf. 202 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Den europeiska migrationspolitiken
formas till ett system med dubbla dagordningar. Utåt,
i programtal osv., vill man gärna värna asylrätten,
men i praktiken undergrävs denna rätt till asyl med
direkt motsatta åtgärder gång på gång.
Det handlar om att slå en järnring runt oss själva i
den mer lyckligt lottade delen av världen. Medlems-
staterna i EU vill gärna hålla människor från andra
delar av världen på behörigt avstånd från Europa. Det
är djupt cyniskt.
Genom viseringsregler, transportörsansvar och
regler om olaglig inresa, som vi nu diskuterar, som
försöker man skapa dessa avstånd. Ett fåtal personer
med speciella kompetenser inom t.ex. teknik välkom-
nas dock som arbetskraft i Europa som vi inom en
inte alltför avlägsen framtid kommer att ha en bety-
dande brist på.
Trots våra ansträngningar att hålla människor
borta försöker många ta sig in i Europa i livsfarliga
båtar, trånga lastutrymmen, under bussar förbi de
alltmer hårt bevakade gränserna. Det är vanligt att vi
skyller denna grymma verklighet på flyktingsmuggla-
re. De anses vara hänsynslösa profitörer som tjänar
stora pengar på människors nöd och lidande. Vad
som ofta förbigås är att ju tätare gränserna stängs och
sluts, desto större är smugglarnas möjligheter till
ofattbara s.k. biljettpriser; ett par hundratusen per
människa är inte ovanligt.
Flyktingsmuggling till vår del av världen är hu-
vudsakligen ett resultat av den alltmer tätslutna grän-
sen runt oss. Människosmugglarnas verksamhet byg-
ger på ett behov. Deras agerande kan ibland ta sig
former som är avskyvärda och oacceptabla, men de
speglar främst den avskyvärda och oacceptabla situa-
tion som miljoner människor såsom flyktingar befin-
ner sig i. Ytterligare skärpningar i bekämpandet av
dessa flyktingsmugglare riskerar endast att leda till än
vidrigare förhållanden för dem som smugglas. Ex-
emplen är många på hur människor dött runt våra
gränser.
Det är viktigt att skilja på att rättsligt pröva män-
niskosmuggling som ett brott mot den enskilda stat
över vars gräns smugglingen sker och att rättsligt
pröva de oacceptabla former under vilka smugglingen
sker, vilket berör en enskild individ. Brotten mot den
enskilda staten sker i samförstånd med den person
som ska fly och smugglas och är därför en del av
överenskommelsen med den s.k. transportören. Brot-
ten mot den enskilde kan utgöra ett hot mot liv och
säkerhet.
Människosmuggling som innebär ett övergrepp
mot den enskildes liv och säkerhet måste självklart
beivras och straffas. Att föreslå en förstärkning av
den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälpen
till olaglig inresa, transitering och vistelse, som det
heter, anser jag dock inte vara rätt väg att gå. Försla-
get tar sikte på att skydda statens intressen och inte
den enskilda människa som transporteras över grän-
sen, även om man retoriskt försöker få det att låta
annorlunda.
Folkpartiet liberalerna värnar om den enskilde in-
dividen och dess rättigheter. Vi menar därför att en
ytterligare skärpning i bekämpandet av männi-
skosmugglingen är fel väg att gå. I stället måste vi nu
fokusera på att inom EU skapa gemensamma regler
och normer som banar vägen för en mer human flyk-
ting- och asylpolitik, dvs. fokusera på innehåll och
inte på administration. Det tycker jag är en liberal
strategi som också skulle vara grunden för en mer
medmänsklig politik i EU.
Fru talman! Slutligen vill jag yrka bifall till reser-
vation 3.

Anf. 203 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Miljöpartiet accepterar inte utkastet
till rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga
ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa,
transitering och vistelse. Miljöpartiet motsatte sig
också Schengenavtalet, som är bakgrunden till att det
är så svårt att ta sig in i EU. Tyvärr var det den gång-
en bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som ville
uppmärksamma ledamöterna i denna kammare på vad
detta innebar. Det var nästan som att prata för döva
öron. Men allteftersom fler och fler har insett vad
detta Schengenavtal innebar har kritiken kommit.
Den gången var man dock inte beredd att ta debatten.
Jag tycker att det är viktigt att nämna det. Nu är
det svårt att rätta till sådana avtal som man har sagt ja
till.
Regeringen bedömer att bestämmelserna om en
minsta gemensam maximipåföljd för männi-
skosmuggling ställer krav på att straffskalorna i ut-
länningslagen skärps. Det finns redan i dag påföljder i
lag för människosmuggling med fängelse i högst fyra
år. Det finns ingen anledning att ytterligare skärpa
straffen och lägga sig platt inför övriga EU-länders
krav på gemensamma regler. Dessa regler och ramla-
gar kommer också med en fart av den kalibern att vi
inte hinner analysera och se vad vi verkligen be-
stämmer. Vi får inte heller ingripa i bestämmelserna i
detalj, utan det är bara att säga ja eller nej.
Det är dock glädjande att så många partier i sam-
band med detta rambeslut har reservationer. Det hade
varit ännu bättre, tycker jag, om man kunnat komma
överens om en reservation tillsammans för att visa
styrkan bakom att vi vill avslå den här ramlagen. Nu
är det fyra reservationer. Jag står naturligtvis bakom
Miljöpartiets, fru talman, men för att det inte ska bli
så många voteringar i morgon kommer jag att bifalla
Vänsterns reservation. Jag tycker att det är samma
andemening, och det hade varit bättre om vi hade
kunnat göra det tillsammans.
Vi är kritiska mot Sveriges harmonisering med
EU-regler i migrationsfrågor för övrigt. Konsekven-
serna av dessa harmoniseringar strävar endast mot
ännu effektivare och ännu mer avskräckande påfölj-
der, inte mot en ökad humanism. Skärpning av lagar,
hårdare tag och högre murar runt EU gör bara att
desperata människor låter sig smugglas på ett än mer
riskfyllt sätt. Denna lukrativa verksamhet utökas hela
tiden, därför att det handlar om något så attraktivt.
Det är inte det som behöver ändras, enligt vårt sätt att
se det.
Anhörighetskommittén arbetar med frågan om
människosmuggling. Det är också väldigt konstigt att
man här vill föregripa denna kommitté. I mitt eget
utskott, justitieutskottet, är det nästan en helig princip
i alla sammanhang att om en kommitté arbetar med
en fråga så kommer den frågan inte upp till beslut.
Jag har aldrig varit med om det under mina sju år i
riksdagen. Det här måste vara ett regelbrott. Vi brukar
t.o.m. ta hänsyn till när arbete pågår i departementet.
Motiveringen i detta betänkande för denna ord-
ning finner jag inte heller tillfyllest. Det är ingen bra
motivering. Att kartlägga, analysera och överväga
vilka möjligheter som finns att göra lagstiftningen
tydligare, liksom att se över straffbestämmelserna i
utlänningslagen, är ju vad som behövs innan man gör
detta. Det motivet förstår jag inte hur man kan god-
känna.
Nej, fru talman, vi yrkar alltså avslag på denna
ramlag och kommer att reservera oss tillsammans
med Vänstern i morgon.

Anf. 204 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Med anledning av tragedin i Dover då
58 kinesiska män påträffades döda i en container
uppmanade Europeiska rådet EU:s kommande ordfö-
randeland Frankrike att vidta åtgärder för att förhind-
ra att en sådan händelse upprepades. Dödsfallen hade
ägt rum i samband med ett olagligt försök att ta sig in
i England. Frankrike presenterade två förslag till
rättsakter, ett direktiv och ett rambeslut, där syftet var
att förstärka kampen mot olaglig invandring och
människosmuggling.
Vid ministerrådets möte för rättsliga frågor och
inrikesfrågor den 29 maj i år nåddes en principöver-
enskommelse om innehållet i direktiv och rambeslut.
Direktivet kan antas av regeringen, medan rambeslu-
tet kräver riksdagens medgivande. Grundsynen är att
människosmuggling i vinstsyfte är ett allvarligt brott
såväl mot staten som mot den enskilde och att straffet
för ett sådant brott måste höjas.
I regeringens proposition anges att bestämmelsen
om minsta gemensamma maximipåföljd för männi-
skosmuggling ställer krav på att straffskalorna i ut-
länningslagen skärps. Det lägsta straff som i dag kan
komma i fråga är fängelse i fyra år. Straffen föreslås
bli mellan sex och åtta år. En humanitär klausul gör
det möjligt för oss att även i fortsättningen ha frihet
att bibehålla ett straffritt område för humanitära
handlingar. Behovet av ett humanitärt undantag un-
derstryks även av FN:s flyktingkommissarie.
Regeringen har på begäran av riksdagen gett An-
hörigkommittén i tilläggsdirektiv att göra en översyn
av bestämmelserna i utlänningslagen om straff för
människosmuggling och också att analysera det här
med vinstsyfte.
Till utskottets betänkande finns fyra reservationer
där man yrkar avslag på propositionen och där reser-
vanterna anser att riksdagen inte bör ta ställning utan
avvakta Anhörigkommitténs förslag. De invändningar
som utskottet hade tidigare när det gällde bristande
överensstämmelse mellan Anhörigkommitténs upp-
drag och familjeåterföreningsdirektiven finns inte här.
Några sakliga skäl att avvakta kommitténs förslag
finns inte, eftersom regeringen i propositionen säger
att man tänker vänta med en slutlig analys av hur
straffbestämmelserna ska utformas tills Anhörig-
kommittén lämnat sina förslag och förslagen har
remissbehandlats. Anhörigkommittén ska lämna sitt
betänkande senast den sista juli 2002.
Fru talman! Jag yrkar härmed avslag på samtliga
reservationer och bifall till utskottets förslag till be-
slut i betänkandet.

Anf. 205 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Man brukar vara konsekvent i sina
handlingar. Här föregriper man Anhörigkommitténs
arbete. Vi har gång på gång skrivit i våra motioner att
man skulle kunna återinföra sista länken-
bestämmelsen, och då har vi hela tiden blivit hänvi-
sade till att man inte föregriper arbetet i Anhörig-
kommittén. Kan man inte här vara konsekvent? Vi
kan lika gärna fråga Maud Björnemalm om hon i dag
är beredd att också ta beslut om att föregripa arbetet i
Anhörigkommittén och återinföra sista länken-
bestämmelsen. Det måste finnas någon logik i det
hela.

Anf. 206 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Skillnaden är att när det gäller sista
länken bestämmer vi själva. Det här direktivet och
rambeslutet kommer att gälla i EU-länderna, och här
råder vi inte ensamma över besluten.
Dessutom säger regeringen i propositionen att
man ska avvakta Anhörigkommitténs förslag och att
dessa ska gå ut på remiss innan regeringen tar ställ-
ning.

Anf. 207 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Det kan man nog också säga om An-
hörigkommittén, även om Sverige bestämmer det
själv. Men det blir också svårt för oss att ändra oss
om vi har fattat beslutet redan innan. Liknande fall
har inträffat. Man drog också tillbaka direktiv till
Anhörigkommittén. Det är sättet att arbeta som vi inte
tycker är helt korrekt.

Anf. 208 KALLE LARSSON (v) replik:
Vår reservation nr 2 handlar om såväl form som
sak. Men eftersom formfrågan redan är avhandlad ska
jag spara kammarens tid och fråga om innehållet i
sak.
Ramdirektivet innebär ju att huvudregeln blir
kriminalisering för hjälp till olaglig inresa. Trots den
humanitära klausul som Sverige nu anser sig kunna
använda och kommer att använda enligt majoriteten
innebär detta att exempelvis Raoul Wallenbergs
räddningsaktion för ungerska judar kriminaliseras i
andra EU-stater. Jag skulle därför vilja fråga: Är
Maud Björnemalm och socialdemokraterna tillfreds
med att genom det här beslutet legitimera detta?

Anf. 209 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Fru talman! Nu diskuterar vi förslaget om att man
ska höja straffbestämmelserna för olaglig invandring
och människosmuggling. Det är en sak som EU-
länderna har kommit överens om att man ska göra.
Man ska motverka människosmuggling, som jag
anser vara kriminellt.

Anf. 210 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Så långt har jag begripit argumenta-
tionen. Men jag vill fortfarande ha svar på min fråga.
Jag är förstås medveten om att det finns tillfällen
då det kan vara rimligt att ifrågasätta männi-
skosmuggling. Jag diskuterade också det i mitt in-
lägg. Men man måste också se till konsekvenserna
när man antar ett nytt rambeslut. Vi menar att kon-
sekvenserna av det här beslutet är att om vi får en
liknande situation som den som fanns under andra
världskriget när Raoul Wallenberg ideellt hjälpte
ungerska judar att fly, kommer detta i flera EU-stater
efter det att de har antagit det här rambeslutet att vara
olagligt.
Då kan jag fråga så här i stället: Delar Maud
Björnemalm den bedömningen och vad tycker hon i
så fall om detta?

Anf. 211 MAUD BJÖRNEVALL (s) replik:
Fru talman! Jag kan säga så här, Kalle Larsson, att
tiderna förändras. Den tid när Raoul Wallenberg
räddade judar är inte den tid vi lever i i dag. I dag
utnyttjar cyniska människosmugglare människors
längtan och behov av att skaffa sig en bättre tillvaro
för sig själva och sin familj. Man ser inga andra me-
del än att låta människosmugglare smuggla sig in i ett
annat land, vilket jag tycker är en ohederlig handling.

Anf. 212 GÖRAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Det här rambeslutet är egentligen bara
ett fullföljande av Amsterdamfördraget och Schenge-
navtalet. När det gäller de straffrättsliga aspekterna
delar jag inte Kalle Larssons uppfattning att det här
på något sätt skulle göra handlingar liknande dem
Raoul Wallenberg utförde olagliga.
Jag kan bara instämma i bifallsyrkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 november.)

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

Motioner
med anledning av skr. 2001/02:50 Hållbara Sverige -
en uppföljning av åtgärder för en ekologiskt håll-
bar utveckling
2001/02:MJ6 av Harald Nordlund och Lennart Koll-
mats (fp)
2001/02:MJ7 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)
2001/02:MJ8 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

med anledning av förs. 2001/02:RR8 Riksdagens
revisorers förslag angående Plan- och byggpro-
cessens längd
2001/02:Bo9 av Yvonne Ångström och Karin Pilsäter
(fp)
2001/02:Bo10 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

med anledning av förs. 2001/02:RR9 Riksdagens
revisorers förslag angående Sponsring av statliga
myndigheter
2001/02:K25 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 29 november

2001/02:113 av Carina Hägg (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Arameiska
2001/02:114 av Ana Maria Narti (fp) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Drottningholms teater och Sveriges teatersamlingar
2001/02:115 av Henrik Westman (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Kortare arbetstid
2001/02:116 av Siw Persson (-) till socialminister
Lars Engqvist
Redovisning av amalgamanvändning
2001/02:117 av Lennart Hedquist (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Incitamenten till kommunerna att hushålla väl

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 december.

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 29 november

2001/02:307 av Per-Samuel Nisser (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Luftpistoler eller soft air guns
2001/02:308 av Lars Björkman (m) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Polisens service
2001/02:309 av Ola Karlsson (m) till statsminister
Göran Persson
Öppna bolagsstämmor i statliga företag
2001/02:310 av Carl-Axel Johansson (m) till social-
minister Lars Engqvist
Den ökande alkoholkonsumtionen
2001/02:311 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
De disciplinära åtgärderna i skolan
2001/02:312 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Arbetsmarknaden i Öresundsregionen
2001/02:313 av Mikael Oscarsson (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Avdrag för gåvor till ideella organisationer
2001/02:314 av Mikael Oscarsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Passiv rökning
2001/02:315 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Mona
Sahlin
Exit Skåne
2001/02:316 av Carina Hägg (s) till statsrådet Britta
Lejon
Mänskliga rättigheter och PUL
2001/02:317 av Maud Ekendahl (m) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Trafikflyghögskolan i Ljungbyhed

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 december.

14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 29 november

2001/02:236 av Carina Hägg (s) till justitieminister
Thomas Bodström
Kameraövervakning av anställda
2001/02:251 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Ny identitet
2001/02:256 av Helena Bargholtz (fp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Utvärdering av vindkraften
2001/02:259 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Polisinsatsen i Göteborg
2001/02:260 av Sonja Fransson (s) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Åtalsunderlåtelse
2001/02:265 av Johan Pehrson (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Försäkring av företag

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 december.

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.54.

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 4 § anf. 33 (delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 13.58,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 179
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.