Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:36

Onsdagen den 28 november

Kl. 09.00 - 15.49

---

17.00 - 17.15

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 22 november.
2 § Hänvisning av ärenden till utskott och be-
slut om förkortad motionstid

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2001/02:66 till trafikutskottet

Regeringen hade föreslagit att motionstiden skulle
förkortas till fem dagar.

Kammaren biföll regeringens förslag.

Talmannen meddelade att motionstiden skulle ut-
gå måndagen den 3 december kl. 16.30.

Skrivelse
2001/02:54 till justitieutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU1
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
2001/02:SfU2 och SfU6

4 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde-
batterats den 23 november.

LU2 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-
2005
Punkt 1 (Principiella frågor)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
226 för utskottet
68 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 1 m, 34 v, 36 kd, 16 c, 13 fp,
12 mp
För res. 1: 66 m, 2 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 4 mp

Punkt 2 (Mål för konsumentpolitiken)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
169 för utskottet
36 för res. 3
89 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 34 v, 16 c, 1 fp, 4 mp
För res. 3: 36 kd
Avstod: 67 m, 12 fp, 8 mp, 2 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 4 mp

Punkt 3 (Mål och inriktning för EU-arbetet)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets förslag med den ändring däri som föran-
leddes av bifall till mot. L7 yrk. 5 (mp)
Votering:
249 för utskottet
46 för mot.
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 67 m, 1 v, 36 kd, 16 c, 13 fp, 2 -
För mot.: 33 v, 13 mp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 3 mp

Punkt 7 (Märkning av livsmedel)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
220 för utskottet
29 för res. 6
46 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 67 m, 34 v, 2 kd, 1 fp, 2 -
För res. 6: 16 c, 13 mp
Avstod: 34 kd, 12 fp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 3 mp

Punkt 9 (Ideella organisationer)
1. utskottet
2. res. 10 (c)
Votering:
184 för utskottet
42 för res. 10
69 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 34 v, 36 kd
För res. 10: 16 c, 13 fp, 13 mp
Avstod: 67 m, 2 -
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 3 mp

Punkt 14 (Etiska fonder, m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets förslag med den ändring däri som föran-
leddes av bifall till mot. L7 yrk. 8 (mp)
Votering:
282 för utskottet
13 för mot.mot.
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 67 m, 34 v, 36 kd, 16 c, 13 fp,
2 -
För mot.mot.: 13 mp
Frånvarande: 17 s, 14 m, 9 v, 6 kd, 2 c, 3 fp, 3 mp

Punkt 19 (Nya marknader)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets förslag med den ändring däri som föran-
leddes av bifall till mot. L9 yrk. 6 och 7 (fp)
Votering.
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

5 § Rikets styrelse

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU1
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse (prop. 2001/02:1
delvis och redog. 2000/01:RS2).

Anf. 1 INGER RENÉ (m):
Fru talman! I det här betänkandet, KU1, behand-
las årets budgetproposition, dvs. den del som handlar
om utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Dessutom be-
handlas inte mindre än 46 motioner och riksdagsför-
valtningens årsberättelse.
Budgetprocessen innebär att anslagen inom vårt
utgiftsområde föreslås att uppgå till det belopp som
regeringen och riksdagsstyrelsen har föreslagit och
som beslutades i onsdags. Det moderata förslaget
avstyrktes olyckligtvis, och det i sin tur innebär att vi
moderater inte deltar i dagens beslut om anslagsför-
delningen inom utgiftsområde 1.
Detta sätt att behandla budgeten gör att debatten i
dag känns något avslagen och inte särskilt fylld av de
pigga initiativ och den frustande vitalitet, som någon
efterlyste i förra årets debatt.
Våra synpunkter på hur ramarna borde se ut redo-
visas i ett särskilt yttrande, nr 1. Dessutom har vi en
reservation som rör presstödet år 2003. Margareta
Nachmanson kommer att beröra den frågan och andra
budgetfrågor som ligger i det särskilda yttrandet sena-
re i denna debatt.
Men jämfört med tidigare år innehåller denna
budget en fråga av alldeles speciellt principiellt slag,
nämligen utgiftsområde 5 Utrikesförvaltningen och
internationell samverkan.
Regeringen föreslog redan i årets vårproposition
att detta område skulle flyttas över till utgiftsområde
1. Väl medveten om att detta inte kan behandlas förr-
än i 2002 års vårproposition vill jag ändå avisera att
vi moderater tycker att förslaget är obegripligt och
dumt. Det leder inte heller till bättre möjligheter att
bedriva utrikespolitik. Vi anser att anslaget för utri-
kesförvaltningen borde återföras till utgiftsområde 5.
Dessutom föreslår regeringen att ambassaderna i
Beirut, Lima, Tunis och Vatikanen ska läggas ned.
Detta fattade regeringen beslut om under det svenska
ordförandeskapet, trots att Utrikesdepartementet i
februari i år lovade att göra en översyn i samråd med
riksdagen om vilka principer som ska gälla för utri-
kesrepresentationen. En sådan översyn skulle äga rum
innan det blev aktuellt att fatta beslut om eventuella
nedläggningar.
Trots detta fattade man beslutet, utan den avisera-
de prövningen i samråd med riksdagen, att lägga ned
dessa ambassader. På grund av detta beslut, fattat
utanför en överenskommelse, anser vi att regeringen
bör återkomma till riksdagen för en diskussion om ett
fastställande av lämpliga principer för utrikesrepre-
sentationen.
Vi har i vårt budgetförslag, som alltså har fallit,
uppskattat behovet till 65 miljoner kronor för dessa
fyra ambassader. Förslaget kan alltså inte ställas un-
der proposition i dag, men principen när det gäller
utlandsrepresentationen och hur den ska hanteras kan
ställas under omröstning, och jag yrkar bifall till
reservation nr 4.
En annan bidragspost som dessvärre har fallit är
20 miljoner kronor till en särskild upplysningskam-
panj om kommunismens brott mot mänskligheten.
Jag kan inte heller där yrka bifall, men jag kan lova
att vi moderater ska återkomma till även det ärendet i
senare diskussioner.
Till det särskilda yttrandet, den s.k. kappan, åter-
kommer Margareta Nachmanson om en liten stund.
Men än så länge yrkar jag alltså bifall till reservation
nr 4.

Anf. 2 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Det är som Inger René sade, att de-
batten är lite avslagen i och med det andra steget i
budgetprocessen. Som jag var inne på häromdagen
när vi diskuterade riksdagens arbetsformer är det lite
av detta: Vad göras skall är redan gjort. I herredags-
män resen icke så fort.
Men jag ska redovisa några av de synpunkter som
vi har i det särskilda yttrandet när det gäller utgifts-
område 1. Vi anser att man utan vidare kan minska
anslagsramen för Datainspektionen med 6 miljoner.
Det är i och för sig inga stora summor i samman-
hanget, men det är nog så viktigt vid en sammanräk-
ning.
Kristdemokraterna anser att presstödet har haft
stor betydelse för den publicistiska mångfalden, och
det torde komma att ha betydelse även framöver.
Medielandskapet genomgår dock snabba förändringar
som kommer att leda till behov av fortsatta struktur-
förändringar inom tidningsbranschen. Det är därför
att förvänta att antalet stödtidningar successivt mins-
kar. Vi kristdemokrater är positiva till generösa regel-
förändringar, vilka underlättar rationaliseringar på
området. Sådana åtgärder kommer också på sikt att
minska presstödsberoendet.
Regeringen har under några år justerat upp press-
stödet. Det kom en justering inför 2001 med 3 %. Det
innebar en utökning av ramarna för driftsstödet med
14 miljoner kronor. I tilläggsbudgeten för våren 2001
föreslogs ytterligare uppjusteringar på 44 miljoner.
Man föreslog också ett ökat stöd på samdistributions-
sidan. Vi ställer oss bakom ett sådant stöd. Det är
viktigt, för det finns stora problem med distributions-
frågorna. Det är en av de stora kostnadsposterna.
Vi har accepterat överföringen på 24 miljoner till
utgiftsområde 17. Det blev ju en del pengar över efter
tidningen Arbetets konkurs. Det var ca 81 miljoner
som vi i våras ville dra in. Nu föreslår regeringen
inför 2002 ett särskilt distributionsstöd för lördagsut-
delning som skulle omfatta högst 50 miljoner kronor.
Men det ska ligga inom den tidigare ramen, så det
innebär inte någon faktisk uppjustering utifrån ram-
tänkandet. Dessutom föreslår man ett utvecklingsstöd
på högst 50 miljoner.
Vi och en enig presstödsnämnd har ställt oss bak-
om en uppjustering av det särskilda distributionsstö-
det för lördagsutdelning. Men i övrigt vill vi mot
bakgrund av Arbetets konkurs dra in 66 miljoner från
detta område.
Fru talman! Under en följd av år har regeringen
gjort enorma ramtillskott för Regeringskansliet.
Kristdemokraterna har varit mer restriktiva. Självklart
har ordförandeskapet för EU inneburit betydande
kostnader, men den övriga satsningen på Regerings-
kansliet har varit obefogat omfattande.
Vi tror att man kan förändra en hel del i organisa-
tionen. Regeringskansliet utgör i dag en myndighet
med ett antal departement. Det rör sig om väldigt
många enheter, och det är inte säkert att dessa verkli-
gen är rätt optimerade när det gäller resurser, och där
skulle man kunna göra en hel del. Vi från KU har
försökt att få till stånd en bra redovisning och ett mått
på effektiviteten, men vi har hittills inte lyckats få
fram några sådana uppgifter. Därför föreslår vi att
man inte får de utökade resurser som regeringen har
föreslagit för 2002, men också att man gör en inbes-
paring.
Vi har under tidigare år legat relativt högt när det
gäller besparingarna på Regeringskansliet, men i dag
är vi det oppositionsparti som föreslår den lägsta
besparingen. Det kanske är så att i och med att man
inte kan ge en riktig effektivitetsbild av Regerings-
kansliet blir Regeringskansliet något av ett dragspel
för oppositionen i budgetsammanhang.
Vi har också föreslagit att man ska titta lite när-
mare på utrikesrepresentationen. Den har nu tillförts
utgiftsområde 1. Egentligen är vi i konstitutionsut-
skottet inte så väldigt duktiga på det området. Nu har
man dragit in beskickningarna i Peru, Tunisien, Liba-
non och Heliga Stolen. Vi hade velat satsa pengar för
att behålla den representationen.
Vi står bakom fyra av betänkandets fem reserva-
tioner. Jag ska be att få yrka bifall till den som även
Inger René var inne på, nämligen den om en utred-
ning av formerna för utrikesrepresentationen.

Anf. 3 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! I tidigare behandlingar av budgeten
för rikets styrelse har Centerpartiet valt att utgå ifrån
reservationer till förmån för det egna ställningstagan-
det, men i år väljer vi att lägga fram ett särskilt ytt-
rande som är en naturlig följd av att riksdagens majo-
ritet har fastställt de ekonomiska ramarna. Därmed
har också Centerpartiets budgetförslag fallit. Budget-
förslaget innebär besparingar under rikets styrelse,
men eftersom de nu har fallit väljer jag att inte följa
upp dem som tidigare med separata reservationer.
Centerpartiet har i sin ekonomisk-politiska motion
och i därtill sammanhängande kommitté- och parti-
motioner lagt fram förslag med tydlig inriktning mot
att överbrygga de sociala och regionala klyftorna i
landet. Med utgångspunkt i detta har förslag om re-
former lagts fram för att skapa ett samhälle som
präglas av ökad livskraft och livskvalitet och ökat
självbestämmande.
Ett viktigt redskap för att skapa ett samhälle byggt
på dessa principer och för möjligheten att stärka de-
mokratin och det öppna vitala samhället är principer-
na kring presstödet. Jag vill nämna detta speciellt
eftersom det finns en reservation till förmån för en
avveckling av presstödet.
I regeringens budget finns det förslag om ett sär-
skilt utvecklings- och investeringsstöd för dagspres-
sen, och det är positivt. Vi ställer oss bakom detta
förslag. Men vi i Centerpartiet vill tydligt markera
vikten av att detta stöd finns tillgängligt för alla bi-
dragsberättigade tidningar, alltså även för dem som är
endagarstidningar och finns på ett flertal ställen runt-
om i Sverige.
Fru talman! Det finns också en reservation som
det redan tidigare har yrkats bifall till och som Cen-
terpartiet ställer sig bakom. Det är reservation 4 om
principerna för utrikesrepresentationen. Centerpartiet
anser att det borde ha varit möjligt med en överens-
kommelse mellan alla partier om att det vore rimligt
med en sådan översyn, då det även uppfattats så att
Utrikesdepartementet har haft detta i åtanke tidigare
under året.
Fru talman! I övrigt hänvisar jag till Centerpartiets
särskilda yttrande och tänker alltså inte ytterligare
nyttja min tid. Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Anf. 4 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Folkpartiet liberalerna föreslår en al-
ternativ budget för år 2002. Vårt budgetförslag inne-
bär i sina huvuddrag sänkta skatter på arbete, sparan-
de och företagande, en långsiktig och uthållig tillväxt
och en mer rättvis skattepolitik, framför allt för barn-
familjerna. Vi föreslår utgiftsökningar, men dem
koncentrerar vi på vård, omsorg, utbildning, forsk-
ning, bistånd, miljö och rättssäkerhet. Det här kom-
mer mina partikamrater att utveckla närmare i sam-
band med att de presenterar sina budgetförslag för
respektive utskott.
Folkpartiets förslag till utgiftsram för utgiftsom-
råde 1 Rikets styrelse är 929 miljoner kronor lägre än
regeringens förslag, men det har oklokt nog avslagits
av riksdagens majoritet i budgetprocessens första
steg. Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet, är
det här i det andra steget inte meningsfullt att fullfölja
våra anslagsyrkanden. Men jag vill ändå redovisa vad
vi anser.
Folkpartiet har alltså i sin partimotion lämnat för-
slag som innebär en sänkning av ramen med 929
miljoner kronor. Detta innebär att vi vill sänka ansla-
get för Regeringskansliet med 475 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. Enligt vår mening
har Regeringskansliet vuxit orimligt mycket under
den socialdemokratiska regeringens tid. Det är själv-
fallet viktigt att standarden är hög och att Regerings-
kansliet kan erbjuda sina anställda konkurrenskraftiga
löner. Men den nuvarande regeringens politiska am-
bitioner har blivit alltför stora. Det finns ingenting
som motiverar detta. Nu är också vårt ordförandeskap
för EU över. Dessutom bör regeringen ta till vara de
samordningsvinster som sammanslagningen med
utrikesförvaltningen borde medföra.
I den liberala partimotionen föreslår vi också, i
likhet med tidigare år, att partistödet ska minska med
30 miljoner kronor. Partiernas beroende av offentliga
medel måste begränsas. Därför är vår sänkning av
partistödet motiverad.
När det gäller anslaget till presstödet föreslår vi
liberaler en besparing på totalt 415 miljoner kronor.
Detta är en kraftig besparing. Det är vi mycket med-
vetna om. Presstödet har under de senaste 30 åren
haft i stort sett samma inriktning, men det snedvrider
konkurrensen, inte minst med tanke på att medieland-
skapet nu förändras i rasande takt. Det tillkommer
ständigt nya tidningar. Det är spännande och positivt
med alla dessa databastidningar. De ger ju oss politi-
ker ännu fler arenor där vi kan föra fram våra åsikter,
och medborgarna kan följa vad vi tycker i olika frå-
gor. Det kan vi bara vara tacksamma för. Men dessa
viktiga nya tidningar har inga möjligheter att söka
presstöd. Presstödet går ju bara till traditionellt
tryckta papperstidningar. Detta är väldigt orättvist.
Därför är en minskning av presstödet mycket motive-
rad i dagsläget.
Däremot vill vi i Folkpartiet, och det vill jag beto-
na, behålla det särskilda distributionsstödet för lör-
dagsutdelning av dagstidningar, vilket regeringen
föreslår.
Fru talman! De krav som jag just har redovisat är
sådana som vi liberaler har drivit i flera år. Men nytt
för i år är vårt krav att tillföra medel till Sveriges
ambassader i Lima, Tunis, Beirut och Heliga Stolen,
dvs. Vatikanstaten. För detta har vi liberaler avsatt 25
miljoner kronor inom anslaget 90:5.
Precis som flera av de borgerliga ledamöterna i
utrikesutskottet påpekar har Sverige visserligen ökade
förpliktelser i Europa, men detta innebär inte att våra
förpliktelser i andra delar av världen minskar - tvärt-
om. Sverige behöver mer än någonsin kontakter runt-
om i en alltmer globaliserad värld. Ambassaderna bör
vara självklara sambandscentraler.
Mitt under det svenska ordförandeskapet för EU
fattade regeringen tyvärr ett mycket dåligt underbyggt
beslut om att lägga ned de här fyra ambassaderna.
Regeringen borde åtminstone innan dess ha gjort en
ordentlig analys och bedömning av vilka principer
som ska gälla för att man ska kunna ta till vara de
svenska utrikespolitiska intressena. Eftersom rege-
ringen inte gjorde det då, bör den göra det nu.
Regeringen föreslår ett nytt anslag på 9 miljoner
kronor till den särskilda expertgruppen för EU-frågor
som lyder under Regeringskansliet. Detta ogillar vi
liberaler. Vi menar att det handlar om en form av
styrd forskning som inte bör förekomma. Vi i Folk-
partiet menar att man i stället ska satsa dessa pengar
på EU-forskning inom universitetens ram.
Fru talman! Som jag inledningsvis sade har Folk-
partiets besparingsförslag inte tillstyrkts i budgetpro-
cessens första del. Därför deltar vi inte i beslutet om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 1. Men jag
vill ändå, fru talman, i likhet med tidigare talare här
yrka bifall till reservation 4, som handlar just om
principerna för utrikesrepresentationen.

Anf. 5 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Full sysselsättning är det övergripan-
de målet för socialdemokraternas ekonomiska politik.
Regeringens mål är att 80 % av befolkningen mellan
20 och 64 år ska ha reguljärt arbete 2004. Cirka två
procentenheter saknas för närvarande för att det målet
ska nås.
Strategin för fler jobb handlar om att bibehålla en
gynnsam makroekonomisk situation, förbättra utbild-
ningen och förbättra konkurrensen och företagens
villkor. Skattesänkningar för låg- och medelinkomst-
tagare och pensionärer bidrar till privat konsumtion
och stimulerar ett ökat arbetsutbud.
Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara ett
land för alla, där vi alla håller ihop, bryr oss om var-
andra och visar omtanke och omsorg om varandra. Vi
hoppas att Sverige ska möta framtiden i solidaritet,
där vi gemensamt värnar välfärden och utvecklar den
så att det blir en välfärd för alla och inte bara för
några.
Fru talman! Jag har velat inleda det här avsnittet
på detta sätt därför att det som vi nu diskuterar, ut-
giftsområde 1, är en del av den sammanhållna politik
som socialdemokraterna avser att föra under nästa år.
Jag vill också beklaga att mina meddebattörer har
intagit en så defensiv hållning och har en närmast
uppgiven inställning till den här debatten. Det finns
ändå anledning att diskutera en hel del intressanta
frågor i underlaget.
Fru talman! Jag har när jag förberedde den här
debatten gjort en intressant iakttagelse. Det moderata
särskilda yttrande som gjorts och där man talar om att
partiet inte deltar i detta beslut har haft i huvudsak
samma innehåll under hela denna mandatperiod. Det
finns dock ett undantag från detta, och det gjordes när
moderaterna upptäckte att arbetslösheten hade sjunkit
så kraftigt 1999 att man ur sin vokabulär utmönstrade
begreppet massarbetslöshet. Jag tycker att det var en
framgång för socialdemokratin och även för modera-
terna - då. Nu försöker man återigen påstå att vi när-
mar oss massarbetslöshet.
Riksdagsmajoritetens förslag till beslut kommer
inte att ställas mot något alternativ, eftersom opposi-
tionspartierna inte deltar i besluten om fördelning av
anslagen, och jag kan därför hålla med om att debat-
ten blir något teoretisk. Jag tycker likväl att man kan
kommentera några av de olika yrkanden som har
framställts från oppositionens sida.
Till en början vill jag emellertid konstatera att i
detta utgiftsområde ingår politikområdet demokrati.
Majoriteten ställer sig bakom regeringens målsättning
att deltagandet i valet 2002 ska öka. Motiveringen är
att ett lågt valdeltagande utgör ett hot mot en vital
demokrati och kan innebära att legitimiteten av sam-
hälleliga beslut ifrågasätts.
Min fråga till företrädarna för de partier som inte
deltar i dagens beslut är: Delar ni regeringens bedöm-
ning att ett högt valdeltagande är viktigt? Jag ställer
frågan också mot bakgrund av att man i Svensk Tid-
skrift nr 4 i år basunerar ut att högt valdeltagande är
socialism - i själva verket är ett högt valdeltagande
osunt. Jag skulle gärna vilja få kommentarer till den
frågeställningen.
Jag vill också gärna i rubrikform lyfta fram några
målsättningar som riksdagsmajoriteten nu ställer sig
bakom.
- Folkstyrelsen ska värnas och fördjupas genom
utveckling av den representativa demokratin lika-
väl som deltagandet utanför denna ska stimuleras.
- Individens yttrandefrihet och integritet ska stär-
kas. IT-utvecklingen går snabbt och accentuerar
integritetsfrågorna.
- En rättssäker förvaltning är en förutsättning för en
modern demokrati.
- Under åren 2000-2002 genomförs ett långsiktigt
utvecklingsarbete för folkstyrelsen kallat Tid för
demokrati. Avsikten är att utveckla medborgarnas
aktiva deltagande i de politiska beslutsprocesserna
och i samhällslivet i övrigt.
- Den kommunala demokratin ska stärkas och för-
djupas, och en proposition i den frågan är avise-
rad.
- En nationell handlingsplan för mänskliga rättig-
heter kommer genom en skrivelse att meddelas
riksdagen.
- Ett forum för levande historia inrättas med syfte
att främja arbete och diskussion om och reflexion
över demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter
med utgångspunkt i Förintelsen.
Den intressanta frågan är ju huruvida icke-
deltagandet i besluten i dag innefattar också de här
beskrivningarna av arbetets inriktning eller om det
bara är det kamerala perspektivet som gäller för op-
positionen.
Beträffande budgetanslagen, fru talman, är det till
en början viktigt att notera att detta är den första bud-
get där både Regeringskansliet och UD inklusive
ambassaderna redovisas under ett enda anslag. Syftet
med att ha en enda myndighet är att man bättre ska
kunna utnyttja de sammantagna resurserna. Utskottet
har gett utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över just
den delen av utgiftsområdet, och utskottet har till-
styrkt regeringens förslag.
Presstödet kommer, om Moderaterna och Folk-
partiet får bestämma, att upphöra 2003. Det är i så fall
ett brutalt beslut. Motiveringen är att de tidningar
som får presstöd avstår från att rationalisera verk-
samheten samt att stödet snedvrider konkurrensen på
marknaden. Att ett slopande av stödet till andratid-
ningarna snedvrider konkurrensen på opinionsbild-
ningens område tycks inte vara något problem för
marknadsliberalerna. Just mångfalden i den demo-
kratiska diskussionen är syftet med detta anslag.
Jag vill gärna kommentera Helena Bargholtz fre-
netiska kamp för att kraftfullt minska presstödet sam-
tidigt som hon står för ett nyinrättat distributionsstöd.
Med Folkpartiets politik är det dock mycket tveksamt
om det kommer att finnas några sådana här tidningar
att distribuera, sedan man i grunden har skjutit sönder
själva förutsättningen för tidningsproduktionen.
I årets proposition skapas förutsättningar för att
införa ett särskilt stöd för dagstidningsutgivning på
lördagar. Motiveringen är att utdelningen av tidningar
på lördagar inom landsbygds- och glesbygdsområden
riskerar att försämras kraftigt. Det är viktigt att folk i
hela landet har möjligheter att under ungefär likartade
förutsättningar ta del av opinionsbildningen.
Fru talman! Under en följd av år har Moderaterna
liksom också Folkpartiet i partimotioner yrkat på att
partistödet ska halveras och senare avskaffas. Motive-
ringen har låtit så här: "Det är avgörande för väljarnas
förtroende för de politiska partierna att dessa kan leva
upp till väljarnas förväntningar och att de har hela sin
lojalitet hos valmanskåren. Detta förutsätter att parti-
erna förmår hålla sig oberoende mot alla särintressen.
Partierna bör inte heller vara beroende av stöd från
den offentliga sektorn."
Så här högstämt har det låtit år efter år, men i år
finns inget yrkande. Det hörs ingenting alls i själv
anslagsfrågan. Moderaterna har inte väckt någon
motion om nedskärning av partistödet, vilket dock
Folkpartiet har gjort. Jag vill fråga Inger René: Vad är
det som har hänt när det gäller 2002? Har moderater-
na kommit till insikt om att partistödet fyller en viktig
funktion i svensk demokrati? Jag tror inte att jag
vågar hoppas på det. Eller är den simpla förklaringen
att det är valår, och då gäller inte längre principen om
oberoendet av särintressena?
Fru talman! Allra sist några ord om Regerings-
kansliet, där ju - låt mig säga så - de avslagna de-
battörerna har redogjort för sina avslagna nedskär-
ningsyrkanden på det här området.
Jag kan bara konstatera att Regeringskansliet har
vuxit och vuxit kraftigt, men samtidigt kan jag kon-
statera att det har gjorts en utredning där en oberoen-
de - vilket ju är väldigt meriterande i alla samman-
hang - utredare har konstaterat att Regeringskansliet
fortfarande i förhållande till den arbetsmängd som
han bedömer finns i kansliet är underbemannat. Det
kan också vara värt att konstatera att den procentuellt
sett kraftigaste tillväxten i Regeringskansliet, om man
räknar antal personer, skedde mellan åren 1974 och
1982, varav de allra flesta åren behärskades av dem
som nu vet precis hur man ska rationalisera och ef-
fektivisera i ett regeringskansli.
Låt mig, fru talman, bara säga att antalet interpel-
lationer och frågor har ökat mycket kraftigt under 90-
talet; interpellationerna har ökat med 70 %, och frå-
gorna har fördubblats. Kommunikationen via e-post
är omfattande numera och dessutom väldigt glädjan-
de, därför att det är naturligtvis en väldigt viktig sak.
EU-inträdet ska jag också peka på. Det bedöms att
38 % - man kan fundera på om man kan komma så
exakt som till 38 %, men någonstans mellan 35 och
40 % - av Regeringskansliets tid går åt för att hålla i
gång det förhandlingsmaskineri som ju EU i prakti-
ken är. Det finns ungefär 400 olika rådsarbetsgrupper
där det är av intresse för Sverige att aktivt delta och
medverka i det arbetet också.
Jag ser inte att man - och det är ju inte riktigt på
tapeten i dag heller - kraftfullt kan skära ned Rege-
ringskansliet och sedan ändå klaga över att ett och
annat statsråd inte hinner svara på alla interpellationer
inom föreskriven tid. Jag tycker att man ska göra det,
men då får vi också vara beredda att se till att det
finns resurser i Regeringskansliet.

Anf. 6 HELENA BARGHOLTZ (fp) replik:
Fru talman! Vem ställer sig inte bakom Göran
Magnussons varma inledningsord? Visst vill vi ha
välfärd för alla - självklart! Vi skulle naturligtvis
kunna ta ett större grepp över hela budgetdiskussio-
nen här när vi diskuterar vårt utgiftsområde, men jag
är övertygad om att våra kamrater som kommer efter
oss i senare diskussioner inte skulle gilla att vi lade
beslag på debattiden hela dagen i dag.
Göran Magnusson upplever oss som uppgivna,
och det är inte utan att man känner sig lite uppgiven
då och då när man för fram från oppositionen som vi
tycker väl underbyggda och kloka förslag, och det är
som att slå huvudet i väggen. Vi får just aldrig något
gehör för våra förslag.
Självklart är jag och mina partikamrater liksom,
utgår jag ifrån, alla politiker för ett högt valdeltagan-
de. Det vet ju Göran Magnusson mycket väl, eftersom
vi tillsammans i den statliga Författningsutredningen
just diskuterar hur vi ska få människor att gå och
rösta.
Presstödet slutligen är orättvist. Det går inte att
komma ifrån det. Jag har inte sagt att vi inte ska ha
tryckta tidningar. Det är väldigt viktigt att vi har en
stor flora av olika typer av tidningar. Men varför ska
en viss typ av tidningar få stöd och andra inte få det?
Det handlar framför allt om de nya medierna, som
väldigt många ungdomar är engagerade i. Jag har
alltså träffat redaktörer för s.k. webbtidningar som är
väldigt förtvivlade över att de inte kan få del av
presstödet. Ska man då vara tvungen att göra som
vissa större tidningar: ha både en tryckt variant och
en webbvariant? Det ska väl inte behövas.
Följaktligen är det inget problem för mig, efter-
som jag säger att vi ska ha tidningar som dock ska
kunna klara sig bättre av egen kraft och inte behöva
ha statligt stöd. Bra tidningar ska kunna löna sig själ-
va. De ska däremot få hjälp med distributionen ut till
glesbygden.

Anf. 7 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att Helena Bargholtz
behöver vara så väldigt uppgiven; hon delar ju de
värderingar som jag inledningsvis uttryckte beträf-
fande den allmänna inriktningen av politiken, och då
finns det väl ändå ett visst hopp även för Helena
Bargholtz.
Det är klart: Den hårda blockpolitik som präglar
svensk politik och har gjort det under en lång följd av
år leder ju till effekten köra huvudet i väggen. Vi har
ju från socialdemokratisk sida också skadat våra
huvuden under borgerliga mandatperioder då budska-
pet var: Här diskuterar vi inte, utan här voterar vi!
Det var ju precis samma effekt. Min egen uppfattning
är att vi borde vara försiktiga med att alltid hävda
blockpolitiken som den enda möjligheten.
Vi har diskuterat högt valdeltagande i Författ-
ningsutredningen, det är alldeles riktigt, men jag
måste säga att Helena Bargholtz ju i Författningsut-
redningen enligt min uppfattning har företrätt förslag
och idéer som faktiskt med stor sannolikhet och enligt
forskarna skulle leda till ett lägre valdeltagande. Det
har ju t.o.m. sagts i olika sammanhang: Ja, men det
får man väl stå ut med, om det blir 10-20 procenten-
heters lägre valdeltagande, bara de som går och röstar
vet vad de faktiskt sysslar med! Det är ju en mycket
märklig ståndpunkt.
Får jag till sist, fru talman, säga om presstödet att
det ju är riktigt att det går till det tryckta mediet i dag
i allt väsentligt om vi talar om dagstidningsstödet -
det finns ju lite annat också. Men jag kan naturligtvis
över tid och längd tänka mig att man också måste se
på den tekniska utveckling som sker på massmedie-
området och att man då också kanske kan överväga
andra former för stödet. Men det som mest präglar
Helena Bargholtz uppfattning är ju att det inte ska
finnas några pengar, och då är det inte så lätt att
stödja hennes nya former.

Anf. 8 HELENA BARGHOLTZ (fp) replik:
Fru talman! Ja, men det låter väl alltid något när
det gäller presstödet, om Göran Magnusson åtminsto-
ne är beredd att försöka se till hur man ska göra det
här stödet rättvist. Då kanske vi så småningom kan
mötas i denna fråga. Se så bra det är att tjata om olika
frågor! Kanske vi ändå kan ha lite framgång ibland.
Men två saker vill jag ta upp dessutom. Göran
Magnusson sade inte vari skillnaden ligger mellan oss
i vårt arbete i Författningsutredningen. Det ligger i
den mycket viktiga frågan om vi ska ha gemensam
valdag eller skilda valdagar. Där har vi olika uppfatt-
ning. Jag har inte sagt att jag tror att valdeltagandet
går ned. Tvärtom tror jag att det är mycket stimule-
rande för valdeltagandet med skilda valdagar. Men
där har vi tyvärr inte fått gehör i utredningen.
Jag vill också ta upp en fråga som Göran Magnus-
son inte gav något svar på: Är regeringen beredd att
göra en översyn av principerna för vår utrikesrepre-
sentation såsom flera av oss har föreslagit och också
tar upp i reservation nr 4?

Anf. 9 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Helena Bargholtz säger att presstödet
är orättvist. Ja, det kan man naturligtvis säga att det
är, men problemet är ju att de tidningar som nu kom-
mer ut som andratidningar och kan göra det tack vare
presstödet ju inte har råd att avstå från pengar för att
vi ska utveckla på något annat område. Då får man i
så fall försöka se till att man får mera pengar. Vi vet
ju inte riktigt vad som döljer sig bakom regeringens
skrivning i budgetpropositionen att man under nästa
år avser att ta initiativ till ett tillfälligt utvecklingsstöd
på presstödsområdet. Det kan ju då möjligen leda i
den riktning som Helena Bargholtz talar om här.
Tillbaka till valdeltagandet: Ja, man kan ha olika
uppfattningar om det, men den forskarantologi som
Författningsutredningen tog fram visar ju entydigt på
att den linje Helena Bargholtz och andra företräder i
Författningsutredningen leder till 10-20 procents
lägre valdeltagande, och det är en risk som jag inte är
beredd att ta.
När det gäller UD och utrikesrepresentationen rå-
der möjligen några förvecklingar, men såvitt jag har
uppfattat saken finns det ett uppdrag till Statskontoret
att titta på ambassaderna och vilka principer som ska
gälla, och jag noterar i utrikesutskottets skrivning att
man där hade blivit överens om principerna för hur
utlandsambassaderna och utlandsrepresentationen
skulle gå till, men man kraschade sedan när man
skulle tillämpa dem. Det är möjligt att mer samtal
inom sektorn skulle kunna leda fram till något bättre.
Jag har förstått regeringens och utrikesutskottsmajo-
ritetens position så att de här samtalen kommer till
stånd.

Anf. 10 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Göran Magnusson påpekade att jag
har en defensiv hållning i den här debatten. Det är
inte konstigt med den inriktning som budgetproces-
sens andra steg har fått, där vi måste anta budgeten i
ett enda klubbslag. Skulle man vilja förändra ett enda
litet anslag förutsätter det att man i övrigt ställer upp
på regeringens förslag, och då försvinner egentligen
helhetsbilderna för oppositionspartierna. Så det är
inte så konstigt. Vi har försökt få till stånd en ändring
på detta, men Magnusson var inte i förra veckan be-
redd att stödja någon sådan förändring på den punk-
ten.
I de särskilda yttrandena avgör vi var vi avviker
från propositionen. I övriga delar accepterar vi den,
även om man i och för sig skulle kunna diskutera en
och annan motivskrivning. Det är bara att inse för
Göran Magnusson att i övriga delar ställer vi upp
bakom budgetpropositionen.
Göran Magnusson tog upp detta att den kommu-
nala demokratin skulle stärkas. Betyder det, Göran
Magnusson, att vi nu slipper ständiga statliga inter-
ventioner i det kommunala arbetet?

Anf. 11 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Själva budgettekniken tycker jag är
värd att diskutera. Det kanske inte var läge att biträda
Ingvar Svenssons tankar i förra veckan i kammaren,
men debatten måste ju fortgå. Det känns för oss som
deltar i debatten och för folk som lyssnar eller intres-
serar sig för det här som att vi - om den omfattande
tid som vi ansätter för att diskutera de olika utgifts-
områdena blir till ett slags pseudodiskussion - kunde
använda tiden till betydligt bättre saker. Det pågår
beredningsarbeten och diskussioner om hur man ska
klara det. Men Ingvar Svensson vet egentligen myck-
et bättre än jag vilka tankar som ligger bakom och
möjligheterna för en liten regering att klara en stor
budget genom kammaren, med de olika aspekterna på
frågorna. Men det är möjligt att debatten ändå kan
leda fram till att vi kan hitta andra och bättre former.
Jag ställer upp, säger Ingvar Svensson. Det bety-
der väl att han också tar avstånd från att ett högt val-
deltagande skulle vara osunt. Jag hade egentligen inte
förväntat mig någonting annat. Den debatt som här
och där förs gör att jag har tyckt att jag har haft an-
ledning att ställa den frågan. Jag kan nog räkna in
både Helena Bargholtz och Ingvar Svensson i den
skara som står för regeringens politik utöver Social-
demokraterna och stödpartierna.

Anf. 12 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Det var ingen riktig belysning på min
fråga om den kommunala demokratin.
Jag vill ta upp frågan om Regeringskansliets ut-
formning. Det har nu satsats osedvanligt stora sum-
mor under ett antal år. Studsar inte Göran Magnusson
någonsin inför den här expansionen? Visst hade det
sina förklaringar i ordförandeskapet osv., och det kan
finnas andra förklaringar. Men ni har nu öst en hel del
pengar över Regeringskansliet. Hur är det med effek-
tiviteten när det gäller t.ex. propositionsavlämnandet?
Det kommer en propositionsförteckning, och så läm-
nar man inga propositioner. Det är också en indika-
tion på hur stor effektiviteten är i Regeringskansliet.
Tidvis kommer alla samlade på en enda gång som en
ketchupeffekt. Det är inte heller någon bra arbetspla-
nering. Det måste väl finnas något effektivitetsmått
för Regeringskansliet. Borde det inte vara så, Göran
Magnusson?

Anf. 13 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Om kommunal demokrati ska jag
visst säga några ord. De flesta av oss har egna erfa-
renheter av detta. Min grundinställning är att det
egentligen inte behövs så särdeles mycket nya in-
strument för att driva och få en bra kommunal demo-
krati. Det är mer en fråga om partiernas livaktighet
och aktiviteter, de förtroendevalda kommunalmän-
nens och kommunalkvinnornas möjligheter att arbeta
och ha kontakter åt olika håll och förankra sina tankar
och förslag till beslut. Jag tror inte att det behövs så
där förfärligt genomgripande insatser på det området.
Den specifika fråga som Ingvar Svensson tar upp,
nämligen att staten inte får lägga sig i den kommu-
nala verksamheten, rymmer många intressanta dis-
kussioner. Jag tänker gärna i ekonomiska termer, på
hela skatteutjämningssystemet, av vilket nästan alla
kommuner i dag är beroende. Det är möjligt att man
kan konsolidera en ny situation på det området, men
det är knappast möjligt utan att staten faktiskt också
lägger sig i den kommunala verksamheten genom
olika lagar och författningar. De stora områdena i
kommunen - vård, skola, omsorg - drivs inom ramen
för den speciallagstiftning som finns på de olika om-
rådena. Det är egentligen ingen som har tyckt att man
ska göra på särdeles mycket annorlunda sätt.

Anf. 14 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag ställer mig bakom det som Ingvar
Svensson sade i sin första replik. Nog känns det som
att komma till ett dukat bord. Den debatt som Göran
Magnusson efterlyser kan man läsa sig till om man
inte var i kammaren i onsdags. Då behandlades de här
frågorna. Att i dag försöka göra smärre förändringar
är inte möjligt.
Göran Magnusson tog upp frågan om vi andra
partier verkligen tyckte att demokratifrågorna var
viktiga och om ett högt valdeltagande var viktigt. Det
går naturligtvis bara att svara ja på den frågan, även
om vi kanske ska erinra oss att det har funnits länder
där valdeltagandet var 100, 99 eller 98 %. Det var
egentligen inte länder som vi talar om som demokra-
tier. Utan att ha läst den artikel som Göran Magnus-
son refererar till ska jag säga att det ändå är på det
sättet.
Göran Magnusson säger också att socialdemo-
kraterna arbetar för att öka valdeltagandet. Sedan
refererar han utredningar eller saker som ska göras.
Men det är ingenting som jag vet har satts i sjön. Han
nämner också Forum för levande historia, som är ett
bra projekt och säkert kommer att göra mycket nytta
- och har redan gjort nytta - inte minst i skolorna. Jag
kan bara beklaga att man inte i det sammanhanget
också tar med kommunismens historia och ställer sig
bakom de 20 miljoner kronor som moderaterna har
yrkat på i det sammanhanget.
Moderaterna har också försökt att öka intresset för
valfrågor och demokratifrågor t.ex. genom att införa
en början på ett Internetval.
Jag ser att min talartid är ute, vi får fortsätta dis-
kussionen.

Anf. 15 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! I budgetfrågorna kan vi inte komma
så mycket längre just nu, utan vi får fortsätta diskus-
sionen.
Det känns bra att Inger René ansluter sig till den
allmänna uppfattningen om att ett högt valdeltagande
har ett egenvärde. Däremot tycker jag att det är en
fläck i debatten att börja tala om länder där det inte
fanns någon demokrati. Det känns inte som angeläget
ur min synpunkt att föra debatten på det planet. Det är
möjligt att man på Svensk Tidskrift, som skriver att
ett högt valdeltagande är socialism, har tänkt i de
banorna. Jag vet inte riktigt hur man har resonerat.
Forum för levande historia inrymmer diskussio-
nen om etik, värderingar, mänskliga rättigheter. Det
är väl ingen tvekan om att trots att alla inte hejade på
i början så har Sverige just på det området gjort en
väldigt viktig markering och insats för att få ökat
medvetande om vad som faktiskt har hänt.
Jag skulle, fru talman, vilja avsluta med att ställa
en fråga till Inger René om partistödet. Vart tog par-
tistödsmotionen vägen? Har ni ändrat uppfattning om
partistödet?

Anf. 16 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Nej, vi har inte ändrat uppfattning om
partistödet. Om Göran Magnusson läser vår motion så
ser han att vi har ett långt avsnitt också om partistö-
det. När det gäller partistödet tycker vi precis som i
alla folkrörelsesammanhang - om jag får göra den
jämförelsen - att det är viktigare att enskilda männi-
skor och enskilda medborgare som vill vara med-
lemmar i ett parti eller i en förening bidrar med egna
avgifter till den föreningen eller institutionen. Vi
tycker att det är bättre än att stora institutioner av
olika dignitet är medlemmar eller stödmedlemmar till
partier.
Som jag sade i min inledning kommer Margareta
Nachmanson att ta upp både partistödet och stödet till
pressen, så jag hoppas att Göran Magnusson kommer
att fortsätta den diskussionen några minuter senare
här i dag.

Anf. 17 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Låt mig då inför den kommande dis-
kussionen bara nu konstatera att just valåret 2002 så
driver inte Moderata samlingspartiet partistödsfrågan
trots bombastiska - så skulle jag vilja kalla dem -
uttalanden i en rad motioner tidigare år där man har
sagt att år 2001, 2001, 2002 och 2003 så ska det hela
skäras ned. Men just 2002 avstår man ifrån.

Anf. 18 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Inledningsvis blev jag lite förvånad
över Göran Magnussons intresse för att lyfta fram
demokratifrågorna just under avsnittet Rikets styrelse.
Sedan blev jag lite glad, för jag trodde att han hade
vaknat upp och kommit på att demokratifrågorna
kanske var av sådant intresse att även Göran Magnus-
son borde vara delaktig i demokratidiskussionen i
syfte att just komma med nya förslag om möjlighe-
terna att stärka det demokratiska arbetet och männi-
skors delaktighet.
Men vad hände sedan? Jo, i svaret till Ingvar
Svensson kom det som jag nästan förväntade mig att
Göran Magnusson skulle säga, fru talman, nämligen
att ingenting behöver göras. Låt mig hoppas att vi
kommer att föra en reell diskussion om rejäla demo-
kratiförslag vid de eventuella förslag som vi förväntar
oss ska komma från demokratiministern. Syftet ska
då vara att stärka människors delaktighet i samhälls-
arbetet och människors möjlighet att vara aktiva som
förtroendevalda och som politiker med utgångspunkt
i den lokala och kommunala nivån.

Anf. 19 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Jag förstår att Åsa Torstensson blev
förvånad när jag talade om någonting annat än pengar
i det här sammanhanget. Men just demokratin tillhör
ju detta politikområde. Rikets styrelse handlar på
många plan om förutsättningarna för just detta. Det
görs flera olika insatser för att stärka människors
möjligheter att delta i den representativa demokratin
och i det som kan kallas för mellanvalsdemokratin,
dvs. aktiviteterna i folkrörelser, andra nätverk och
vad det nu kan finnas där man försöker främja sina
intressen.
Jag vidhåller att det finns rika möjligheter att ta
tag i kommunalpolitiken utifrån en rad olika utgångs-
punkter. Jag tycker ibland när jag hör Åsa Torstens-
son och andra tala om förändringar av processerna att
det i betydande utsträckning handlar om att skydda
medborgarna från kommunalpolitikernas framfart.
Det är ett synsätt som jag inte kan dela, utan kommu-
nalpolitikerna representerar ju människorna i kom-
munen och får därför se till att de också har kontakt.
Detta blir ju inte bättre av att man gör kompetenska-
taloger eller att man bestämmer att besluten ska gå till
på det ena eller det andra sättet. Det är i stället den
levande debatten och den levande demokratin som
måste stimuleras.
Ett exempel är IT-frågorna, där regeringen har
satsat. Man har t.ex. använt IT vid kårval i Umeå, där
en utvärdering just i dag presenteras. Man konstaterar
att det finns en del brister i säkerheten, i valhemlig-
heten och annat. Det pågår också andra projekt i Ny-
köping och i Kalix. Det är klart att vi ska studera
dem.
Fru talman! Till sist vill jag bara säga att jag na-
turligtvis aldrig har uttryckt saken så att ingenting
behöver göras. Det är något som Åsa Torstensson väl
använder på sina möten, men det är inte min uppfatt-
ning.

Anf. 20 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Det var egentligen det begrepp som
Göran Magnusson använde i ett replikskifte tidigare.
Jag ser inte att det egentligen behöver göras så myck-
et, sade han. Jag återgav alltså vad han hade sagt.
Låt oss återkomma i den reella demokratidebatten
i den demokratiproposition som jag förväntar mig och
som Centerpartiet har efterlyst i tre års tid. Göran
Magnusson har vid upprepade tillfällen i den här
kammaren hänvisat till ett antal utredningar och till
att en demokratiproposition ska komma med förslag.
Låt oss alltså återkomma då och ta en rejäl diskussion
och debatt om vår syn på och vår analys av vad det är
som behöver göras just för att stärka de enskilda
människornas konkreta delaktighet i samhällsarbetet.
Då kan man också som enskild individ känna att man
kan vara direkt påverkande i det demokratiska sys-
temet.

Anf. 21 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns egentligen ingen motsätt-
ning mellan Åsa Torstensson och mig i synen på
behovet av att människor är engagerade och har möj-
ligheter att delta i det politiska arbetet.
Däremot är det möjligen så att vi ställer ut en allt-
för svårinlösbar växel när vi säger att människor
faktiskt ska påverka besluten. Det är klart att de ska
göra det i den debatt som pågår, men oftast är det ju
några som får som de vill när man har debatterat
färdigt och några andra som inte får som de vill. Jag
tror att det är en viktig aspekt på hela demokratin.
En sommarpratare, statsvetaren Möller, tog upp
detta för en eller annan sommar sedan. Demokrati är
inte bara är att rösta och vinna, utan demokrati är
också konsten att kunna förlora - om jag uttrycker det
så - och fortsätta arbetet.
Jag diskuterade med en yngre människa häromda-
gen som hade hamnat i en diskussion om hur det
skulle vara i ett alldeles speciellt sammanhang. Då
var det någon som hade sagt: Vi röstar om det! Det
blev 5-4, 4-5 eller något sådant. Då sade jag - och
hon var också inne på det - att detta är ett ganska
konstigt sätt att se på demokratifunktionen. Man kan
ju inte bara rösta, utan man måste faktiskt ta diskus-
sionen. Min erfarenhet från de demokratiska debat-
terna i arbetarkommuner och i nykterhetsrörelsen är
att vi inte har använt omröstningen som den enkla,
snabba lösningen på problemen. Det är i stället dis-
kussionen, debatten och försöken till samsyn som har
varit styrkan i det demokratiska arbetet i folkrörelser-
na. Jag tror faktiskt, fru talman, att detta är värt att
erinra om då och då och att komma ihåg: Demokrati
kan också vara konsten att förlora.

Anf. 22 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Det har pratats lite grann om att ka-
raktären på debatten är något avslagen, även om det
har blivit en del repliker. Det kanske kan bli några till
också, vad vet jag? Detta skulle då bero på budgetbe-
handlingen i riksdagen. Eftersom det talades om den
debatt som fördes och de beslut som fattades i förra
veckan vill jag bara göra anmärkningen att Vänster-
partiet hade en reservation som hade inneburit förbe-
redelse till förnyelse av den budgetprocess som vi nu
har genom utvärdering och vidare utredning. Men
alla, även Ingvar Svensson och kd, röstade emot
Vänsterpartiets reservation. Detta sagt med anledning
av det replikskifte som Ingvar Svensson var inne i
förut.
Fru talman! I samband med Sveriges EU-inträde
varnade vi i Vänsterpartiet för att det skulle kunna
medföra att Sveriges utrikespolitik skulle bli alltmer
Europacentrerad och att det goda anseende som Sve-
rige har i tredje världen och därmed våra möjligheter
till en konstruktiv roll för en ändrad världsordning
skulle riskera att försvagas. Att vi nu stänger ambas-
saderna i tre viktiga länder i tredje världen - Libanon,
Peru och Tunisien - är sett i det perspektivet allvar-
ligt. Vi kommer från Vänsterpartiet framdeles att
fortsätta verka för en bättre balans i Sveriges repre-
sentation mellan världens fattiga och rika länder. Vi
har pekat på detta i ett särskilt yttrande.
I budgetdiskussioner mellan regeringen och de
partier som är samverkande i dessa diskussioner får
man dock ta och ge. Det gör att vi återkommer i frå-
gan. Budgeten är inte en produkt av att en regering
gör en budget där andra partier uppträder som stöd-
partier, som Göran Magnusson råkade säga, utan det
är faktiskt fråga om ett förhandlingsarbete där man
till slut gemensamt står för helheten och slutproduk-
ten. Det är alltså produkten av ett samarbete mellan
partier.
Det finns många positiva åtgärder som budgeten
innehåller, inte minst på utgiftsområde 1. Göran
Magnusson har redogjort för många av dem på t.ex.
demokratins område osv. Jag behöver inte upprepa
dem här, fru talman.
Årets budget, fru talman, om man ska säga nå-
gonting om den i allmänhet, har arbetats fram i en tid
som präglats av stor osäkerhet om vad som ska hända
i ekonomin, inte minst internationellt. Trots detta har
de partier som stått bakom budgeten kunnat enas om
ett budgetförslag som har många positiva inslag och
som förbättrar villkoren både för kommunernas verk-
samhet och för de arbetslösa. Samtidigt har vi en god
beredskap för att försvara sysselsättningsmålen.
Efter att ha läst de borgerliga särskilda yttrandena
vill jag göra en allmän ekonomiskpolitisk reflexion,
därför att den förda politiken i budgeten avviker
starkt från de borgerliga partiernas och särskilt Mode-
raternas. Denna fyrbåk i fyrklövern som de utgör
förespråkar t.ex. i sitt särskilda yttrande sänkt ut-
giftskvot som ett mål i sig för den ekonomiska politi-
ken. Därmed säger Moderaterna att de egentligen inte
är intresserade av de sociala verkningarna av politi-
ken.
Tanken på att hela tiden sänka utgiftskvoten är ju
en avledning från ett monetaristiskt tänkande, som
många ekonomer nu håller på att överge, och går ut
på att sänkta statsutgifter minskar behovet av pen-
ningmängd och påstått kostnadstryck. Därför skapar
man efter en tid av nedskärningar och ökad arbetslös-
het förutsättningar, tänker man sig, för ett ökat utbud.
Denna politik är ursprungligen tänkt i en situation
av s.k. stagflation, dvs. av stagnation och inflation.
Den har visat sig inte fungera särskilt bra för ekono-
min. Den skapade oerhörda sociala följder och bidrog
verksamt till att skapa massarbetslöshet. Men den
fungerar ju ännu sämre om den ska arbetas in i den
ekonomiska politiken som ett konstant mål. Det är
faktiskt att uttala sig för att man är för en politik av
konstant hög arbetslöshet och ständigt ökande sociala
klyftor. Det kanske är ett uttryck för tänkandet att
demokratin och folkstyret så lite som möjligt ska
kunna påverka eller ta ansvar för den ekonomiska
utvecklingen.
Man kan säga att det egentligen är en ganska de-
struktiv oppositionspolitik som de borgerliga partier-
na för. Man ser ingenstans i de särskilda yttrandena
några nya konstruktiva satsningar som man vill göra
för vårdande av demokrati, yttrandefrihet och annat
på det här utgiftsområdet. Nej, det är i stort sett bara
nedskärningsförslag.
Moderaterna och Folkpartiet vill ta bort presstö-
det. Moderaterna vill helt avveckla statens stöd till de
politiska partierna. Alla de borgerliga partierna vill
drastiskt minska de ekonomiska ramarna för Rege-
ringskansliet, utan att konkretisera vad det skulle vara
som är för mycket.
Centern, ett litet monarkistiskt parti, vill t.o.m.
minska anslaget till Kungliga hov- och slottsstaten.
Särskilt anmärkningsvärt är Moderaternas krav att
ta bort stödet till de politiska partierna. De motiverar
detta med att partierna ska ha sin lojalitet hos val-
manskåren, att partierna ska hålla sig oberoende i
förhållande till alla särintressen och inte vara beroen-
de av stöd från den offentliga sektorn.
Men då har Moderaterna helt glömt bort bakgrun-
den till att det statliga partistödet en gång i tiden in-
fördes. Det infördes därför att bl.a. Moderaterna tog
och fick stora stöd från näringslivet. I den debatten
och i den kritiska situationen växte det statliga par-
tistödet fram. Det var då bättre att alla partier fick
likartade möjligheter att konkurrera om väljarnas
gunst. Även om man inte kunde förbjuda någon att
stödja ett parti, kunde man på det viset i alla fall ska-
pa en förutsättning för att göra partierna mindre bero-
ende av särintressen. Nu säger Moderaterna att par-
tistödet leder till motsatsen. Det är att ställa logiken
på huvudet.
Att ett stöd från väljarna till partierna ges via sta-
ten gör också att det blir mer jämlika villkor för de
olika partierna, reflekterande bara deras andel av
väljarkåren. Men genom grundstöd och annat kom-
penserar vi mindre partier lite, så att de i förhållande
till sin direkta andel egentligen får ett ökat stöd i
förhållande till större partier. Det gör vi därför att
vissa partier annars skulle kunna leva gott på att de
har särskilda förbindelser med eller anses represente-
ra särskilt penningstarka väljare och väljargrupper, att
de har särskilda förbindelser med företagsamhet eller
med vissa stora folkorganisationer, vilket skulle göra
att vissa partier naturligtvis skulle klara sig utan vida-
re, medan andra partier skulle få väldigt svårt att
hävda sig. Det skulle alltså leda till en koncentration i
partistrukturen, och jag tror att den, om den ska
komma, ska komma av politiska skäl och inte genom
att vissa partiers möjligheter att hävda sig kvävs eko-
nomiskt.
Vi kan alltid diskutera statens karaktär på olika
sätt, men jag tror att man knappast kan beteckna stöd
via offentlig sektor som ett villkorsstöd på något sätt.
Den offentliga sektorn eller staten kan i det här sam-
manhanget naturligtvis inte betraktas som ett
särintresse, hur vi än analyserar den.
Jag ska inte uppehålla mig mycket mer vid detta
med presstödet. Det har Göran Magnusson klarat ut,
och vi är i den saken helt eniga.
När det gäller stödet till Regeringskansliet tyder
allt på att arbetsmängden ökat och ökat snabbare än
växande resurser, vilket Göran Magnusson påpekade.
Då är det lättvunnen antipolitisk populism att utan
närmare specifikation kräva ganska omfattande ned-
dragningar. Möjligtvis kan man kanske ideologiskt
motivera det i något nyliberalt antipolitiktänkande
som florerar inom borgerligheten.
Fru talman! Jag vill runda av detta tal med en liten
randanmärkning om en liten detalj i budgetsamman-
hanget. Vi i Vänsterpartiet är för ett avskaffande av
monarkin. Men så länge vi har en majoritet som vär-
nar denna rest från feodal- eller ståndssamhällets tid
måste monarkin kunna fungera. Hov- och slottsstat
har bl.a. att förvalta och vårda viktiga kulturskatter
som till största delen, frånsett den del som är en pro-
dukt av krigsrov, är skapade genom det svenska fol-
kets arbete. Vi är alltså för övergång till republik,
men vi är det av principiella skäl, inte av ekonomiska
skäl och inte av sådana skäl att vi därför skulle låta
kulturskatterna förfalla och inte heller därför att vi
inbillar oss att representation inte behöver skötas av
en statschef. Det måste finnas rimliga möjligheter för
detta.
Centerpartiet är för monarkin. Men utan att kunna
specificera varför man vill ha ett lägre anslag till
monarkin yrkar man på en minskning med 4 miljoner
kronor. Vad är det i verksamheten som får för myck-
et? Visst, vi kan väl möjligen diskutera konungens
apanage. Eller vilka kulturskatter är det som ska få
det sämre? Vi vet ju att det faktiskt är ganska knappa
resurser och att det är ganska dyrt att värna många av
de historiska minnesmärken som finns i slott, parker
och liknande och som behöver skydd. Man anar här
att det på något sätt är ett konservativt litet monarkis-
tiskt parti som också vill hålla sig med en progressiv
mask, eftersom man vill nagga detta i kanten. Jag
undrar bara varför, när det i budgetsammanhanget
handlar om så ringa medel.
Fru talman! Med dessa bemärkningar ber jag att
få yrka bifall till förslaget i dess helhet i utskottets
betänkande.

Anf. 23 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Reservationen från Vänsterpartiet i
förra veckan när det gäller budgetprocessens utvärde-
ring tyckte vi var för vittomfattande, och vi var inte
beredda att ställa oss bakom en så vittomfattande
reservation. Det kommer givetvis så småningom en
utvärdering. Och vi kommer att få återkomma till
dessa frågeställningar, t.ex. när det gäller Vestapro-
jektet osv. Men vi har ju nyss haft en utvärdering av
budgetprocessen där Kenneth Kvist och jag har suttit
med i samma referengrupp. Och vi identifierade två
problem, det dubbla budgetarbetet, vilket vi var över-
ens om från början, och budgetprocessens andra steg.
Men av olika anledningar föll detta med budgetpro-
cessens andra steg bort helt och hållet. När jag då i
slutskedet tog upp frågan om att vi borde göra nå-
gonting i fråga om detta så fick jag inget som helst
stöd av gruppen. Det är då lätt att stå här i dag och
säga att detta borde ses över och att man borde funde-
ra på detta.
Angående Regeringskansliet säger Kenneth Kvist:
Ni vill ju dra ned väldigt mycket på Regeringskansli-
et.
Och han gör det utan några specifikationer. Ken-
neth Kvist, borde man då inte logiskt också kräva
specifikationer för en utbyggnad? Jag har inte sett
någon sådan. Det talas bara om ett Regeringskansli
som ska vara lagom. Hur visar man att det är effektivt
och att det fungerar på ett bra sätt vid en visst given
nivå?

Anf. 24 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är klart att man i budgeten anger
till vad pengarna används. När det gäller budgetpro-
cessen så hade faktiskt kristdemokraterna också en
motion, vilken jag dessutom harangerade från talar-
stolen. Men ni hade inte ens yrkat bifall till den. Det
talades i denna referensgrupp, där jag höll med Ingvar
Svensson, om denna andra process och hela frågan
om utgiftstak och beslutsfattande i riksdagen. Och vi
var också överens om att detta snart borde prövas på
nytt. Men man gjorde det inte i detta sammanhang.
Och det är denna prövning som vi nu menar måste
komma i gång. Och det röstade faktiskt Ingvar Svens-
son och kristdemokraterna emot. Ni hade egentligen
kunnat yrka bifall till er egen reservation, och vi hade
möjligtvis också kunnat enas om en gemensam reser-
vation. Men det fanns i den delen uppenbarligen inget
intresse för det.

Anf. 25 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Det fanns väl i utskottet inte något
underlag för en gemensam reservation. I så fall hade
jag kanske valt en reservation i stället för den mjuka-
re formen med ett särskilt yttrande. Det handlade
dessutom om en enskild motion. Men jag ville väcka
frågan så att den hålls levande och så att man inte
glömmer bort denna problematik.
Beträffande Regeringskansliet hänvisar Kenneth
Kvist till budgetpropositionens skrivningar om Rege-
ringskansliet. Men inte är det mycket till specifikatio-
ner där. När vi har granskat Regeringskansliets ut-
formning och hantering har vi också sett att man inte
har kunnat visa upp någon effektivitetsmätning. Man
kan inte redovisa hur man mäter effektiviteten i Rege-
ringskansliet. Men det är ju väldigt viktigt, så att man
vet att det inte bara slängs in en massa pengar i en
verksamhet utan att man vet om det fungerar eller
inte.
Jag frågade Göran Magnusson om några problem,
bl.a. hur propositionsavlämnandet fungerar, men jag
fick inget svar på dessa frågor. Är det ett mått på
effektiviteten?

Anf. 26 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det kan också vara ett mått på att re-
surserna brister. Och mycket tyder på att man inte
jobbar för lite utan att det finns trånga sektorer, och
då behövs det också mer pengar.
Och tyvärr är denna situation bl.a. en följd av EU-
medlemskapet. På grund av detta måste Regerings-
kansliets verksamhet expandera. Det är en realitet.
Ingvar Svensson sade lite självkritiskt i debatten
att det var en sorts budgetmässigt dragspel för oppo-
sitionen. Och man kan nog betrakta dessa lite lösakti-
ga nedskärningar, om uttrycket förlåts, som just nå-
gon form av budgetpolitiskt dragspel och kanske inte
ta så allvarligt på dem.

Anf. 27 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Den debatt som Kenneth Kvist för-
sökte dra i gång i början av sitt anförande fördes ju
här i kammaren i onsdags. Men jag vill ändå ta upp
några synpunkter som Kenneth Kvist framförde.
Det har såvitt jag vet aldrig framförts att ett högt
skattetryck med absolut säkerhet ger en bättre skola,
bättre vård i tid, ökad rättstrygghet, minskad arbets-
löshet eller allt annat som vi alla säkert tycker är
viktiga ingredienser i det svenska styret.
Läs vår motion som en helhet, Kenneth Kvist. Det
går inte att rycka ut valda delar av den och kasta ut
dem och säga att moderaternas politik är förkastlig.
Lika lite kan man antagligen ta valda delar ur Väns-
terpartiets motion och kasta ut dem.

Anf. 28 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Både Inger René och jag hade i går
tillfälle att lyssna till justitieombudsmännen som var
och överlämnade sin ämbetsberättelse till konstitu-
tionsutskottet och redogjorde för den. De iakttagelser
som justitieombudsmännen gjorde inom område efter
område - det sociala området, skolans område, rätts-
skyddets område, polisens område, osv. - visade alla
på en sak, nämligen att de nedskärningar i offentlig
sektor som har skett har påverkat en rad för männi-
skorna viktiga verksamheter på ett negativt sätt.
Att ett parti då vill, som det heter, göra en sänkt
utgiftsram till en helig underliggande princip, dvs.
fortsatta nedskärningar, gör att de här många myn-
digheternas och verkens politik gentemot de enskilda
medborgarna ytterligare kommer att försämras. Dess-
utom får Justitieombudsmannen anledning till ytterli-
gare många kritiska bemärkningar om hur sakerna
sköts, just därför att det är brist på resurser. Därför är
det nödvändigt att ha en stor och väl fungerande of-
fentlig sektor, och denna måste finansieras via skat-
teuttag, via uttag från våra gemensamma inkomster.

Anf. 29 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag tänker på detta med det elände
som justitieombudsmännen redovisat - det är sant;
det gjorde de. Men de drog inga växlar på att det hade
med nedskärningar av den offentliga sektorn att göra,
utan det är Kenneth Kvists egna funderingar.
Vi har världens högsta skattetryck. Trots det re-
dovisas den här typen av ganska förfärande resultat
av världens största offentliga sektor. Då måste man
fundera på om det möjligen är fel någonstans.
Vi kan jämföra olika kommuner i Sverige, en
kommun med högt skattetryck och en kommun med
lågt skattetryck, och se om den kommunala servicen
är så väldigt mycket bättre i kommunen med det höga
skattetrycket än i kommunen med det låga skatte-
trycket. Det är inte så. Det finns ingen klar sanning
som säger att ett högt skattetryck ger hög välfärd.
Detta bevisas på åtskilliga ställen. Hela riket Sverige
bevisar ju detta; vi har världens högsta skattetryck,
men jag tror inte att någon kan säga att vi har värl-
dens bästa välfärd.

Anf. 30 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är alltid svårt med internationella
jämförelser. Men trots många brister kan vi säga att vi
har en väl fungerande, en hyggligt rättvist fungeran-
de, välfärd genom att välfärden i stor utsträckning
ligger i offentlig verksamhet och ses som medborger-
liga rättigheter.
Sedan är det en olycka att medborgarna alltmer
ska ses som kunder och att mycket av den här verk-
samheten privatiseras. I andra länder med ett lägre
skattetryck måste ju medborgarna ur egen plånbok
betala så mycket mer för sjukvård, tandvård, omsorg
om äldre osv. än man måste i det genom offentlig
sektor gemensamt finansierade välfärdssystem som vi
har i det här landet. Jag tycker alltså att det är viktigt
att slå vakt om välfärdssystemet, och då får vi också
acceptera att vi har skatter.
Detta med kommuner med högt eller lågt skatte-
tryck reflekterar också olika verkligheter i kommu-
nerna, olika sociala förhållanden. Kommuner kräver
stora utgifter just därför att man kanske har en åld-
rande befolkning och låg tillväxt i näringslivet etc.
och därigenom får höga utgifter. Trots att medborgar-
na i den kommunen är fattiga måste man ta ett högt
skattetryck. Däremot är det lättare för de till rika
människor segregerade kommuner som finns som kan
ha en låg skattekvot men som har väldigt få sociala
problem och därför kanske kan skryta med en viss
välfärd. Sambanden är alltså lite mer komplexa, men
det hinner vi inte diskutera i detalj nu.

Anf. 31 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Nu plötsligt får debatten, tycker jag,
ett lyft. Vi i Folkpartiet är väldigt angelägna om att ha
en väl fungerande välfärd. Vi vill satsa just på vård,
utbildning, omsorg, miljö och rättssäkerhet - på allt
sådant som är mycket centralt för oss - men vi vill
också hålla skattetrycket nere, och då får man se till
var vi kan spara. Jag har åtagit mig att se om det finns
möjligheter att spara på just mitt utgiftsområde, det
utgiftsområde som vi nu diskuterar, och har funnit att
det går mycket bra att göra det.
Demokratin, som vi alla är väldigt angelägna om
att värna, behöver väl egentligen inte kosta en massa
pengar. Göran Magnusson uttryckte det faktiskt rik-
tigt bra när han gav sin syn på hur demokratin ska
fungera. Det handlar om regler och om umgängessätt
mellan människor som behöver lösa konflikter;
märkvärdigare än så är det inte. Men för den skull är
det inte ett absolut villkor att vi sätter av en massa
pengar. Vi ska diskutera demokratin på olika sätt,
men vi behöver inte alltid budgetera mycket för den.

Anf. 32 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det var en ganska uppseendeväckan-
de definition - eller tro, skulle jag vilja säga - att
demokratin inte kräver institutioner och organisatio-
ner och att det inte skulle kosta pengar att driva orga-
nisationer. Men jag kan tänka mig att t.o.m. Folkpar-
tiet har en partikassa och att t.o.m. Folkpartiet är
beroende av att det finns inkomster till partiet för att
ge ut trycksaker, anordna kurser och olika opinionsar-
rangemang, ge ut tidskrifter, anordna konferenser för
att föra debatt osv. Att tro att demokratin inte kostar
pengar är nog, skulle jag vilja påstå, en väldigt blå
illusion.

Anf. 33 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag inser nu att jag uttryckte mig slar-
vigt. Jag menar att det inte behöver kosta en massa
statliga pengar. Självklart kostar det pengar, precis
som Kenneth Kvist sade, att ta fram trycksaker, att
anordna kurser och konferenser osv. Men vi i Folk-
partiet, som av vissa skäl tvingas skära ned på verk-
samheten, har funnit att det går alldeles utmärkt att
göra det också genom att spara.
Den bästa formen för att möta väljarna i det de-
mokratiska arbetet är det som Göran Magnusson var
inne på och som jag själv tillämpar väldigt mycket,
nämligen att gå ut och prata med medborgarna. Det
kostar inte mycket pengar vare sig för partikassan
eller för mig själv. Däremot kostar det tid, men det är
det värt.

Anf. 34 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Statliga pengar finns egentligen inte.
På det här området är det ju så att staten drar in peng-
ar och omfördelar ut i samhället. Det är väl bra för
demokratin att det finns statlig verksamhet och statli-
ga institutioner som just fördelar om pengar, så att
även de resurssvagas organisationer och partier har
möjligheter att anordna konferenser, att ge ut trycksa-
ker och att påverka opinionen och agitera för sina
ståndpunkter. Inte en enda folkrörelse klarar sig utan
ekonomi. De flesta uppbär dessutom stöd i någon
form antingen från stat och kommun eller också från
andra bidragsgivare; det ligger i sakens natur. Jag
förstår inte detta angrepp på att de statliga tillgångar-
na används på det här sättet. Det är i stället bra för
samhället att staten med ekonomiska resurser försö-
ker värna demokratin.

Anf. 35 PER LAGER (mp):
Fru talman! Miljöpartiet ställer sig bakom betän-
kandet i dess helhet - vi har ju i samarbete med
Vänsterpartiet och regeringen lagt fram den här bud-
geten. Jag vill ändå ta upp två frågor som jag har
avgett särskilda yttranden om. Den ena frågan gäller
en sak som jag så gott som varje år i de här debatterna
återkommer till. Det gäller då riksdagsledamöternas
arvoden.
Här inrättades år 1994 Riksdagens arvodesnämnd.
Det var väldigt bra att få tre ledamöter - inte riks-
dagsledamöter - helt skilda från riksdagen som skötte
arvodessättningen för oss riksdagsledamöter. Detta
var utmärkt.
På det sättet skulle vi inte kunna anklagas för att
själva styra över våra arvoden. Sedan hände det att
1998 körde riksdagen över Arvodesnämnden för en
kraftig höjning av våra arvoden. Det här har fortsatt
så att Arvodesnämnden sätter våra arvoden med hän-
syn till löneutvecklingen för statsråd och vissa högre
statstjänstemän - t.ex. domare i rådsklassen - vilket
har inneburit att våra arvoden har höjts så gott som
varje år.
När jag började i riksdagen 1994 hade vi ca
27 500 kr i arvode. Nu sedan den 1 oktober har vi
41 500 kr i arvode. Det är 14 000 kr skillnad. Det är
en 50-procentig höjning. Det är rätt mycket.
Jag tar upp denna fråga varje år därför att jag
tycker att det är viktigt att vi som förtroendevalda inte
fjärmar oss från dem vi representerar, att vi inte ökar
inkomstklyftorna, att vi inte negativt påverkar ut-
vecklingen när det gäller att höja välfärden för alla -
som Magnusson sade. Vi får som ledamöter inte
sticka ut och skaffa oss - tycker jag - mer än vad vi
behöver.
Det var den ena frågan. Det behövs alltså rimlig-
het i detta.
Vad ska man då kritisera? Man kan ju inte kritise-
ra Arvodesnämnden. Det gör jag inte heller. Men jag
kritiserar förarbetena som hänvisar till att Arvodes-
nämnden ska ta hänsyn till utvecklingen för statsrå-
den och för vissa högre tjänstemän. Det är det som
jag i första hand tycker är olyckligt. Jag hoppas att vi
kan hitta någon lösning i framtiden.
Den andra frågan handlar om en överenskommel-
se som s, v och mp gjorde i vårbudgeten om en djur-
skyddsmyndighet. Vi behöver en stark djurskydds-
myndighet i det här landet. Det har sedan bekräftats i
den här budgeten. Det handlar om 13 miljoner kronor
2002 och 20 miljoner kronor för 2003 och 2004. Den
här måste vara en stark djurskyddsmyndighet, menar
vi. Det bör inte vara fråga om en djurskyddsombuds-
man utan en riktigt stark djurskyddsmyndighet.
Vi vet också att det är statsministern som utser si-
na ministrar i regeringen. Men vi vill ändå rekom-
mendera statsministern att överväga om det inte be-
hövs en djurskyddsminister i regeringen. Varför det?
Jo, därför att det allmänna intresset vad gäller djur-
skyddet är så stort i vårt land. För att samla kunskap
och kraft för dessa frågor skulle regeringen behöva en
sådan minister, anser vi. Det är en rekommendation
från oss.
Fru talman! Jag hoppas att djurskyddsmyndighe-
ten kan inrättas och att det blir en stark djurskydds-
myndighet. Det behöver det här landet.

Anf. 36 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Per Lager tar upp frågan om riks-
dagsledamöternas arvoden. Att vi har dagens arvo-
desnämnd beror på att Miljöpartiet år 1991 gick ut i
något slags populism och krävde frysning av lönerna.
Då låg de på nivån 21 000 kr. Jag vet det därför att
jag kom in i riksdagen 1991. Vi fick leva med pro-
blemet ett antal år innan Arvodesnämnden inrättades.
De växlingar som sedan har gjorts, efter det att vi
har intervenerat, beror på att kostnadsersättningen till
riksdagsledamöterna hanteras av riksdagen och inte
av Arvodesnämnden. En sådan nedväxling ledde till
en justering även på arvodessidan. Det var ingen
intervention i sig. Arvodesnämnden har väl bedömt
att detta ändå inte har räckt till.
Detta kan man ha synpunkter på. Om nu Per La-
ger tycker att detta är fel måste Per Lager motionera
om ett ändrat regelverk på området. Är inte det rim-
ligt?

Anf. 37 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jo, det tycker jag visst att det är. Det
ska jag ta ad notam, och jag ska återkomma i frågan.
I alla fall hoppas jag mitt parti gör det, eftersom jag
själv inte kommer att kandidera igen. Visst, det blir
resultatet.
Jag har under vägen hoppats varje gång vi har fått
en höjning, och jag har tyckt att den har varit mer än
tillräcklig, att det nu väl har varit stopp, att vi nu ska
ligga still ett tag så att den kan kännas rimlig över
tiden. Men så har det inte varit, utan det har varit
återkommande höjningar hela tiden. Jag har inte tyckt
att de har känts riktiga. Arvodet borde ligga på en
lägre nivå. Jag tar Ingvar Svenssons förslag ad notam.

Anf. 38 MARGARETA NACHMAN-
SON (m):
Fru talman! Jag utgick från att jag som siste talare
skulle kunna begränsa mitt inlägg till frågan om
presstödets vara eller inte vara och därmed samman-
hängande frågor. Jag kommer emellertid innan jag
avslutar mitt inlägg att också ta upp frågan om par-
tistödet.
Jag tänker börja med att citera några meningar
som jag har hämtat ur ett anförande av folkskollärare
Johan Wilhelm Erik Granlund, vilket han framförde i
den här kammaren för snart hundra år sedan. Jag har i
hans efterlämnade handlingar funnit en del paralleller
med hur helt seriösa motioner och förslag togs emot
på den tiden och hur de de facto behandlas i dag.
"Ehuru det är sent på kvällen eller, rättare sagdt,
tidigt på morgonen, så skall jag dock bedja att få yttra
några ord med anledning af min motion. Jag hade ju
icke gärna kunnat vänta, att utskottet skulle hafva helt
och hållet bifallit densamma, ty därtill är ju saken
något för ny och utskottet kanske också fånget i
gammaldags föreställningar. Dock tycker jag, att
motionen kunde hafva blivit mera beaktad än vad den
i verkligheten blef. Nu är det egentligen ingenting,
som utskottet åtgjort i anledning af denna."
Fru talman! Det är inte helt ointressant att jämföra
ledamöternas arbete i riksdagen av i dag och hur det
uppenbarligen var för nästan hundra år sedan. Vi kan
konstatera att det är ju egentligen "ingenting, som
utskottet åtgjort i anledning" av vår nu aktuella mo-
tion avseende presstödet. Ingen kan ju påstå att ifrå-
gavarande motion är "något för ny" för att kunna
bifallas. Tvärtom! Vårt förslag att i budgeten av-
veckla presstödet är en gammal bekant. Det är en
seriös moderat klassiker, vilken redan har varit före-
mål för behandling i denna kammare ett antal gånger.
Förslaget kunde utan vidare "hafva blivit mera beak-
tad än vad den i verkligheten blef" om viljan till för-
ändring av ett föråldrat system funnits hos den nu
styrande majoriteten.
Jag tror att jag också vågar påstå att utskottet -
eller snarare kanske hela den socialdemokratiska
gruppen, liksom även Vänsterpartiets representanter -
i fråga om presstöd torde vara just "fånget i gammal-
dags föreställningar". Man lever kvar i tron att
presstödet har positiva effekter för mångfalden, för
det fria ordet och den fria opinionsbildningen. Men
förväntade positiva effekter har de facto uteblivit. Ett
flertal dagstidningar har trots olika former av presstöd
gått över styr. Det som borde ses som ett tillfälligt
stöd har i flertalet fall blivit ett permanent behov.
Flera av våra dagstidningar har helt enkelt blivit
beroende av presstödet, vilket i sig på sikt skapar en
ekonomiskt ohållbar situation, ofta med konkurs,
nedläggning och tråkiga konsekvenser för läsarna
som slutresultat.
Det kanske därtill i dag kan ifrågasättas huruvida
presstödet är förenligt med de olika konkurrensregler
som finns inom EU. Jag ska gärna erkänna att jag till
och från är kritisk mot vad jag ibland kallar klåfing-
righet hos EU, men jag blev lite upprymd när jag för
en dryg vecka sedan i Från Riksdag & Departement
under rubriken "Finansieringen av allmän-tv prövas"
kunde läsa att EU-kommissionen nu kunde komma
att "pröva om stödet till så kallade public service-
kanaler inom radio och tv är rimligt eller inte". I en
framtid kanske EU-kommissionen kan komma att
pröva om statligt stöd till dagstidningar är rimligt
eller inte.
Fru talman! Mot bakgrund av vad jag här anfört
och med de motiv vi redovisat i vår motion måste det
anses rimligt, och tiden snart vara mogen, att av-
veckla presstödet på det sätt som Moderaterna har
föreslagit.
I konsekvens med att presstödet avvecklas före-
ligger inte heller något behov av Presstödsnämnden,
varför vi har föreslagit att denna avvecklas fr.o.m.
budgetåret 2003.
Sammantaget ger vårt förslag en besparing av
skattemedel med drygt en halv miljard kronor per år -
pengar som skulle kunna användas till andra och mer
angelägna behov och komma invånarna runtom i
landet till del på ett betydligt mer gynnsamt sätt än i
form av stöd till olönsamma tidningar.
Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 1.
Jag vill kort säga till Göran Magnusson att vi fort-
farande står bakom förslaget att avveckla partistödet.
Jag är fundersam om Göran Magnusson inte har läst
längst ned på s. 55, där det står klart och tydligt att vi
i partimotionen Fi291 förordar en avveckling av stö-
det. Det sker 2003 och 2004. Det är ingalunda av det
skälet att vi skulle ha ändrat oss, utan det hänger
samman med bl.a. arbetstekniska skäl att partistödet
skulle kunna avvecklas.
Låt mig innan jag lämnar talarstolen nämna som
en liten parentes att Granlunds motion på den tiden
handlade om ett litet försiktigt önskemål att man
skulle tillföra ämnena fysiologi och hygien i den
tidens läroplan för folkskolan. Det tog många år in-
nan den motionen bifölls. Jag hoppas att det inte tar
riktigt lika lång tid innan de olika förslag som Mode-
raterna har ska kunna bifallas och genomföras.

Anf. 39 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Att den där motionen handlade om
hygien var kanske en tanke. Förslaget att ta bort
presstödet skulle ju tvätta bort en hel del tidningar
från den offentliga debatten och det offentliga sam-
talet, och därigenom skulle man kanske få en renare
offentlig debatt, enligt Moderaterna. Men det skulle
vara en olycka. Det tycker inte bara Socialdemokra-
terna och Vänsterpartiet, utan faktiskt också Center-
partiet, Miljöpartiet och - tror jag - kd, som inte
yrkar på att ta bort presstödet.
Visst kan man säga att det är ovilja till förändring.
Men om förändringen innebär dåliga förslag, till men
för demokratin, är vi nog emot de förändringarna och
för andra förändringar, för att utveckla demokratin.
Det är klart att det är ett problem att tidningar, så-
som koncentrationstendenser och marknader ser ut, är
beroende av presstöd. Det är klart att detta är tråkigt.
Men det säger ju någonting om hur marknadskraften
fungerar, att den i det här fallet riskerar att leda till
koncentration och därmed till en enkelriktning av
medie- eller tidningsutbudet.
När det gäller frågan om att avveckla partistödet
anför Margareta Nachmanson egentligen inte några
argument för det, utan det är bara att konstatera att
man vill avskaffa ett statligt stöd som fördelar om
pengar mellan partierna. Man vill i stället ha ett sys-
tem där de partier som har de rikaste väljarna har de
bästa förutsättningarna att bedriva sin verksamhet.
Därmed vill man också på detta område skärpa klass-
samhället. Typiskt moderat, skulle jag vilja säga, men
därför inte vare sig klokare eller bättre.

Anf. 40 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Fru talman! Jag tänker inte ge mig in i någon de-
batt med Kenneth Kvist om vad som är typiskt mode-
rat eller inte. Jag bara noterar att vi inte har gjort
samma utvärdering av presstödets effekt på de olika
tidningarna under årens lopp.
Jag vidhåller att presstödet har blivit mer ett be-
hov hos tidningarna, och det bidrar snarare till att
snabba på processen att tidningar tvingas lägga ned.
Jag tror att det är viktigt att människorna själva får
bestämma vilken press de vill ha. Den tidning man
vill ha på olika ställen ser man säkert till att den ges
möjligheter att överleva.

Anf. 41 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Det är tyvärr inte så enkelt, som Mar-
gareta Nachmanson gör det, att människor bara kan
se till att den tidning de vill ha överlever. Tidnings-
produktion är en ganska dyr produktion, och den är
beroende av bl.a. annonsmarknad och liknande för att
klara sig, för att lösnummer- och prenumerationspri-
ser inte ska skjuta i höjden orimligt mycket, t.ex. för
de tidningar som har svårt att få annonsörer. Därmed
blir det en koncentrationstendens, som slår väldigt
hårt på den här marknaden.
Om då tidningar får ett ekonomiskt tillskott till sin
driftsbudget är det givet att det förlänger livet på dem.
Att sedan den här koncentrationsprocessen är så stark
att tidningarna ändå dör är ett annat problem. Det
talar alltså om med vilken kraft koncentrationen på
den här marknaden verkar. Det är inget argument mot
att staten försöker motverka de tendenserna, bl.a.
genom att ge ett presstöd till de andrahandstidningar
som finns.
Därför tycker jag att argumenten inte är särskilt
övertygande.

Anf. 42 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Fru talman! Vi har nog svårt att övertyga varand-
ra, men vi kan väl ändå vara klara över - jag tolkar
Kenneth Kvists inlägg sålunda - att det är på det
sättet att tidningarna har blivit bidragsberoende.
Presstödet ligger i deras budgetar som en årlig intäkt.
Det används alltså till löpande utgifter, och inte för att
genomföra viktiga rationaliseringar som kanske kun-
de göra att tidningen överlevde.
Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i det
sammanhanget nu.

Anf. 43 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Apropå citatet från motionen 100 år
tillbaka i tiden, kan man säga att trögheten i besluts-
fattandet väl är ett konservativt tänkande.
Det var presstödet som föranledde min replik.
Nachmanson påstod nämligen att syftet med presstö-
det inte har uppnåtts. Syftet är ju att stärka mångfal-
den. Då måste jag säga att jag tycker att Moderaterna
är fångade i ett gammaldags tänkande. Det är utan
tvivel så att presstödet under den tid det har funnits
har betytt väldigt mycket för att just stärka mångfal-
den. Jag förstår inte riktigt vilka empiriska bevis
Nachmanson har i det här sammanhanget för att
presstödet inte skulle ha någon effekt. Det finns pro-
blem, och man kan diskutera systemets uppbyggnad
osv. Men den effekt som det har haft är att stärka
mångfalden - otvetydigt.

Anf. 44 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Herr talman! Jag säger inte att presstödet helt har
varit utan effekt, men det har inte samma betydelse i
dag. Det har visat sig att tidningarna, trots att man har
satt in miljon efter miljon av skattebetalarnas pengar,
inte har kraften att överleva. De har inte använt peng-
arna på det sätt som var tänkt, och därmed har tid-
ningarna ändå gått överstyr. Vi kan väl ändå vara
överens om att det är ett mycket stort antal tidningar
runtom i landet som faktiskt inte klarat sig, trots att
de har haft presstöd.

Anf. 45 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Det är riktigt att marknadssituatio-
nen hela tiden förändras, inte minst med tanke på den
nya tekniken. Men den innebär också vissa möjlig-
heter att rationalisera, osv. Det har man kanske inte
alltid utnyttjat på ett bra sätt. Man har inte alltid haft
bra företagsledningar. Men det är egentligen inte en
kritik mot stödet i sig.
Skulle vi i dag eller inom ett par års tid, som mo-
deraterna vill, lägga ned presstödet hävdar jag att
tystnaden skulle sprida sig.

Anf. 46 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Herr talman! Jag tror inte att tystnaden skulle
sprida sig. Det finns ett antal olika stöd som går till
medierna. Det finns dessutom ett antal fria medier
som på olika sätt försöker föra en öppen debatt runt-
om i landet.
Både kd och andra partier är ju, på samma sätt
som Moderaterna, förespråkare för ett fullt utbyggt
datasystem. Vi tror att det kommer att utvecklas än
mer, och det gäller kanske televisionen också.
Att det skulle vara slutet för det fria ordet och att
tystnaden skulle sprida sig i landet om man avveckla-
de presstödet kan varken Ingvar Svensson eller någon
annan i denna kammare någonsin övertyga mig om.

Anf. 47 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tänkte inte beröra presstödet.
Kenth Högström har begärt ordet och ska beröra det
närmare. Jag måste bara få konstatera att jag lever i
en valkrets med ett stabilt socialdemokratiskt infly-
tande. Vi saknar sedan flera år tillbaka ett socialde-
komokratiskt språkrör i form av en tidning. Det gäller
både IT och andra former. Det tidningsimperium som
behärskar Västmanland behärskar varenda tidning
där. Dessutom är man delägare i TV 4. Det är klart att
det kan inge ett och annat problem.
Så över till partistödet. Det som har föranlett mig
att begära replik är att moderaterna redan 1999/2000
lovade att partistödet för åren 2001 och 2002 skulle
halveras eller utsättas för samma årliga besparing.
Det skulle alltså bli en rejäl nedskärning.
Jag får intrycket att man inte kan lita på modera-
terna - i varje fall inte när det är valår. Det är just vad
gäller valåret som moderaterna inte har något konkret
yrkande i denna fråga.
Margareta Nachmanson säger att det är arbetstek-
niska skäl som ligger bakom. Min fråga är naturligt-
vis vem det gäller. Gäller det moderata partikansliet i
riksdagen? Vem gäller dessa arbetstekniska skäl?
Är det inte bättre att kalla det för vad det är? Det
är valrörelse.

Anf. 48 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Herr talman! Det är inte riktigt så det förhåller sig.
Vi har haft en väldigt ingående diskussion om detta.
Vi har den uppfattningen att partistödet ska avveck-
las. Vi kommer att driva frågan om avvecklingen av
partistödet under våren och inför de kommande bud-
getarna. Även under själva valåret kommer det att
läggas fram konkreta förslag om att avveckla par-
tistödet. Förslagen läggs dessutom fram närmare
valrörelsen, så det kommer säkerligen att blåsa friskt
kring oss i detta sammanhang. Men vi har uppfatt-
ningen att partistödet ska avvecklas.
Jag talade om arbetstekniska skäl. Det finns ett
antal människor som har anställts med hjälp av par-
tistödet runtom i Sverige. Vi talar också om att av-
veckla Presstödsnämnden som en konsekvens år
2003, men lägger inte fram något konkret förslag för
år 2002. Det har att göra med uppsägningstider och
anställningstrygghet. Det är den förklaring jag kan ge
Göran Magnusson.

Anf. 49 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag blir mer och mer fundersam när
det gäller de arbetstekniska skälen. Jag kan förstå om
man avser att följa de arbetsmarknadslagar som gäl-
ler, men de gäller uppenbarligen inte på presstödsom-
rådet. Där ska moderaterna klippa till omedelbart den
1 januari 2003. Då är alla pengar borta. Det finns
ingen möjlighet till framförhållning. Möjligen kan
man förhandla fram något i en eventuell budget hös-
ten 2002.
Det är ett hypotetiskt resonemang jag för, men jag
ska ändå ställa frågan. Det finns åtminstone 230-240
ledamöter som är för både presstöd och partistöd. Jag
vill fråga Margareta Nachmanson om avveckling av
partistödet är ett villkor för att bilda regering ihop
med dem som vill ha kvar partistödet.

Anf. 50 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Herr talman! Jag kommer inte att finnas kvar i
denna riksdag när den borgerliga regeringen ska bil-
das. Jag kan inte uttala mig om de förhandlingar som
de fyra borgerliga partierna kommer att föra i sep-
tember nästa år angående övertagandet av regerings-
makten.

Anf. 51 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Herr talman! Den debatt som har förts i kamma-
ren under drygt två timmar handlar om det utgiftsom-
råde som kallas Rikets styrelse - ett fundament i
svensk demokrati. Det gäller Regeringskansliet och
kostnaderna för riksdagen. Det gäller justitieom-
budsmannainstitutet, och det gäller en lång rad andra
utgiftsposter. Totalt gäller det knappt 1 % av statens
totala budget. I huvudsak diskuteras presstödet, som
omfattar mindre än 10 % av denna procent, dvs. 1 %
av statens budget.
Jag lyssnade mycket noga på det sista inlägget
från Margareta Nachmanson, som jag för övrigt
måste få berömma för hennes sätt att framföra sitt
inlägg. Hon hämtade näring hundra år tillbaks i tiden.
För hundra år sedan hade vi en teknisk revolution
i landet. Tidningen blev var mans ägodel, och folk
runtom i landet blev läskunniga. Även fattiga männi-
skor kunde börja läsa. Tidningarna fick en stor sprid-
ning, och de kom att betyda väldigt mycket i den
politiska agitationen från folkrörelser och politiska
partier, som då växte fram.
Nu står vi inför en liknande revolution. Det gäller
det som kallas IT. Det finns webbtidningar och nya
sätt att kommunicera med människor. Det är klart att
vi kommer att få se många nya aktörer och många
nya opinionsbildare på webben och på Internet.
Det är också därför Mediegrundlagsutredningen
har lagt fram ett förslag till regeringen som möjliggör
för nättidningsinnehavare och hemsidesproducenter
att söka utgivningsbevis och få skydd av tryckfrihets-
förordningen. Det gör man för att öka opinionsbild-
ningen i landet. En lagrådsremiss har nyss lämnats av
regeringen, och snart kommer en proposition som
möjliggör denna otroligt stora vidgning av yttrande-
friheten och tryckfriheten i vårt land. Vi är flera i
denna kammare som har bidragit till detta.
Först när vi får se effekten av den nya revolutio-
nen i det nya århundradet kan vi se huruvida det nu-
varande presstödet ska omformas till att omfatta and-
ra medier än de nuvarande tryckta tidningarna. Det
har Göran Magnusson redan varit inne på.
Därför är det inte oviktigt att i dag påminna om att
vi lever i ett tidevarv då vi har möjligheter att skapa
många nya aktörer, många nya opinionsbildare och
många nya kanaler ut till människor. Men ännu är det
bara knappt halva befolkningen som har tillgång till
de datorer som erfordras för att ta emot det budska-
pet. Det är långt kvar innan "alfabetismen" har spridit
sig till hela landet.
Att i dag montera ned och skrota det nuvarande
presstödet över en natt, eller över ett år som Modera-
terna föreslår, skulle ofelbart göra Sverige tystare. På
många tidningsspridningsområden - det finns ungefär
74 sådana i landet - har vi redan en mycket svag
opinionsbildning, en svag vinkling av skeenden. Där-
för krävs en stark public service, radio och TV, som
motvikt mot ensidigheten i riksmedierna.
Jag är faktiskt glad att Svenska Dagbladet spratt-
lar på och försöker ge en motbild till Dagens Nyheter,
som annars skulle ha en monopolställning i Stock-
holm.

Anf. 52 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Kenth Hög-
ström talar om många nya möjligheter. Där är vi nog
ganska överens, och jag sade också i mina svar att jag
tror på den nya tekniken och de möjligheter den inne-
bär. Men för den sakens skull behöver man ju inte
fastna i ett gammalt system där det har visat sig att
effekterna inte är de som de skulle vara. Då skulle
man hellre kunna gå på de förslag som föreligger i
dag om att stödja de andra formerna så att det blir lite
större utbud eller lite större tillgänglighet runtom i
landet.
Nu sägs det att det här skulle komma ganska
snart. Det ska alltså komma nya saker, men i avvak-
tan på det ska vi bibehålla ett system som uppenbart
har stora brister. Då tycker jag att skattebetalarnas
pengar kan användas till något bättre.

Anf. 53 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vi tror båda att vi ser en teknisk re-
volution i vardande, att fler opinionsbildare kommer
till, att fler fria röster kommer till och att vi får många
fler som engagerar sig för att bedriva opinion, men vi
vet det inte. I det läget vill ni skrota ned presstödet
helt och hållet, med följd att ett sjuttiotal tidningar
omedelbart får slå igen och att vi får ett tystare Sveri-
ge. Vi står dessutom inför en oviss framtid och vet
inte hur de nya medierna kommer att utvecklas. Det
är för mig en gåta att ni kan hamna där.
Om det vore så att Moderaterna omfattade lite av
Helena Bargholtz åsikt, nämligen att man kunde om-
vandla det presstöd som ändå finns till att gälla andra
medier, skulle jag kunna förstå poängen. Men att
skrota stödet helt skulle göra Sverige tystare. Det
skulle göra många läsare betydligt mer vilseförda,
skulle jag vilja säga. Varje händelse som sker ute i
landet bör helst speglas av minst två för att man ska
få en bra bild. Där den speglas av bara en enda opini-
onsbildare eller nyhetsförmedlare blir ofta bilden inte
hel och full. Det tycker jag är väldigt tråkigt.
Låt mig ändå påminna Margareta Nachmanson
om att hennes parti har haft tre regeringsperioder på
sig att förändra presstödsvillkoren. I intet av de fallen
har det skett. Vad kan det bero på? Kan det bero på
att ni är helt ensamma om er åsikt? Den omfattas
faktiskt inte av vare sig Centern eller Kristdemokra-
terna, och fram till helt nyligen inte heller av Folk-
partiet.

Anf. 54 MARGARETA NACHMAN-
SON (m) replik:
Herr talman! Då är vi tillbaka vid frågan om den
framtida regeringsbildningen. Man har väl uppenbart
i de tidigare borgerliga regeringarna inte kunnat
komma överens om frågan om presstödet. All politik
och all regeringsbildning av olika slag handlar ju om
ett givande och ett tagande. Jag återknyter avslut-
ningsvis till vad jag sade förut: Vi får väl se hur de
fyra borgerliga partierna kommer att hantera den här
frågan och vilken betydelse den får i den regerings-
bildning som förväntas äga rum i september nästa år.

Anf. 55 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Uppenbarligen har man inte lyckats
från Moderaternas sida tidigare, och man kommer väl
heller inte att lyckas nästa gång - kanske inte ens med
att bilda regering, och i varje fall inte med den här
frågan.
Som jag har förstått det finns det en stor majoritet
i den här kammaren av samtliga partier - från Miljö-
partiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna till
Kristdemokraterna och Centerpartiet, och faktiskt
också halva Folkpartiet - som vill ha någon typ av
presstöd, någon typ av statlig garanti för att vi ska
kunna ge ut endagars-, tvådagars- och flerdagarstid-
ningar i hela landet och distribuera dem till alla hus-
håll som så önskar. Det finns en garanti.
Det finns ett parti som inte tycker så, och det är
Moderaterna. Och varför gör man inte det? Jo, man
menar att marknadskrafterna ska råda fullt ut. Det
innebär att Moderaterna, som i andra sammanhang
verkligen vill utvidga, som man säger, det fria ordet
inte minst inom etermedierna, på det här området vill
skapa ett tystare Sverige, ett mindre livaktigt opini-
onsbildande och betydligt färre tidningar.
Lär av Norge i stället! Det finns inget land i värl-
den som utger fler tidningar till fler människor än
Norge. Man har över 700 dagstidningar i de små
byarna och distribuerar dem t.o.m. till de norska ut-
vandrade ättlingarna i Amerika - varje dag. Det är ett
livaktigt meningsutbyte mellan dessa tidningar - och
de har en sorts presstöd. Jag tycker att vi skulle lära
lite av våra grannländer i stället för att nu argumente-
ra för att göra Sverige tystare, som Moderaterna vill.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

6 § Anslagen till skatteförvaltningen, Tullver-
ket och kronofogdemyndigheterna m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU1
Anslagen till skatteförvaltningen, Tullverket och
kronofogdemyndigheterna m.m. (prop. 2001/02:1
delvis).

Anf. 56 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Vi ska nu börja behandla skatteut-
skottets budgetärenden. Det här betänkandet behand-
lar anslagen till skatteförvaltningen, Tullverket och
kronofogdemyndigheterna. I dessa delar har vi i
Centerpartiet föreslagit andra ramar än de som be-
handlingen nu gäller. Jag vill här hänvisa till fi-
nansutskottets behandling av budgeten och den reser-
vation som vi där har lagt fram. I denna föreslår vi
bl.a. att man ökar anslagen till Tullverket med 20
miljoner, med anledning av den nya Schengenöver-
enskommelsen och den tåg- och biltrafik över Öre-
sundsbron som kräver ökade åtgärder och som i sig är
ett stort problem. Budgetreglerna säger dock att jag
på detta område inte kan ha något yrkande.
Däremot har jag det beträffande en annan del i
betänkandet, som behandlar folkbokföringslagen och
där det också föreligger motionsyrkanden från all-
männa motionstiden. I Centerpartiets motion har vi
föreslagit att folkbokföringslagen ska ändras så att
ungdomar som bedriver högre studier ska kunna få ha
kvar sin folkbokföring på hemorten. I dag gäller ju att
de ska folkbokföras på studieorten. Vi tycker inte att
detta är bra, och det av flera skäl. Ett är psykologiskt,
nämligen att man när man mantalsskriver sig på en ny
ort bryter banden med hembygden. Det kan ha denna
psykologiska effekt. Men framför allt finns det många
ungdomar som är engagerade i samhällsarbetet rent
allmänt. Det sägs att ungdomar är ointresserade av
partipolitik, men de är minsann inte oengagerade i
samhällsfrågor. Sådant här kan psykologiskt bidra till
att man inte har möjlighet att engagera sig i samhälls-
arbetet och för hembygdens utveckling, och det tyck-
er vi är synd.
Vi beklagar att vi inte har fått gehör för detta yr-
kande. Jag har svårt att förstå skälen till att utskotts-
majoriteten vill avslå detta. Därför, herr talman, ber
jag att få yrka bifall till den reservation som är fogad
till detta betänkande av Rolf Kenneryd och Lennart
Kollmats.

Anf. 57 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Tyvärr, får jag väl lov att säga, anser
Folkpartiet liberalerna inte att de av regeringen före-
slagna anslagen för tull och skatteförvaltning räcker
till för att vi ska ha en godtagbar offensiv nivå. Av
den anledningen har vi i vårt budgetförslag anslagit
ytterligare 50 miljoner till skatteförvaltningen och 25
miljoner kronor till tullen.
Vårt budgetalternativ har fallit tidigare här i
kammaren, därför finns det ingen reservation avseen-
de detta till det här betänkandet. Men vi har ett sär-
skilt yttrande där vi kortfattat har redogjort för försla-
get. Jag ska utveckla det lite grann.
Det finns undersökningar som visar att knappt
hälften av medborgarna har förtroende för skatte-
myndigheten. Störst betydelse för det låga förtroendet
är att man anser att kontrollen av deklarationerna inte
fungerar bra. Dessvärre är det bara 22 % som tycker
att den fungerar bra. De här uppgifterna finns i en
enkätundersökning som Riksskatteverket har genom-
fört i början av det här året. En klar majoritet av med-
borgarna anser att omfattningen av skattefusket är ett
allvarligt samhällsproblem.
När det gäller skattepolitiken och uppbörden av
skatterna är rättvisa ett återkommande ord i all reto-
rik. För att rättvisa ska råda är det viktigt att de skat-
ter som finns i görligaste mån betalas på ett korrekt
sätt. Det är en tung uppgift som Riksskatteverket och
de regionala skattemyndigheterna har.
Det finns också uppgifter om att effektiviteten och
rättvisan inte är vad man skulle kunna önska. Varje år
går stat och kommuner till följd av den bristande
effektiviteten miste om stora skatteintäkter. Det finns
något som kallas skattefel och det brukar ibland upp-
skattas till ca 90 miljarder kronor. Det motsvarar 5 %
av BNP.
Det handlar inte bara om att i princip få in mer
skattepengar, utan det handlar lika mycket om att
hederliga medborgare ska skyddas mot att andra skor
sig på deras bekostnad, om att försvara en sund
marknadsekonomi och rättvisa villkor för småföreta-
gare. Det är också allmänt känt att svartjobb inom
sektorer som hantverk och hushållsarbete är vanligt
förekommande.
"Det ska vara lätt att göra rätt" är en god devis.
Det gäller både ur konkurrenssynpunkt och ur mer
praktisk administrativ synpunkt. Och vår liberala
politik om skattelättnader för hushållstjänster, slopad
förtida moms och sänkta arbetsgivaravgifter i privata
tjänstesektorn innebär viktiga steg mot ett skattesys-
tem där ett hederligt beteende lönar sig bättre.
För att klara framtidssatsningarna och den ökande
trafiken - den ökar med tiotals procent över Sveriges
gränser - har Tullverket begärt ytterligare anslag för
framför allt investeringar i ny informationsteknik,
tekniska hjälpmedel och personal för att förstärka
skyddet vid gränserna mot framför allt narkoti-
kasmuggling.
Sedan 1997 har Tullverket ett antal mål för sin
verksamhet som visar på en ökad vilja till förändring
av tidigare regler, som pekar på större förståelse för
näringslivets krav på färre och enklare regler. I deras
verksamhetsidé anges bl.a. att man ständigt ska för-
bättra tullrutinerna för att nå största möjliga samhäll-
snytta och även stärka svensk konkurrenskraft. Vi
från Folkpartiet tycker att det här är bra mål.
De mer öppna gränserna sedan inträdet i EU har
ställt nya krav på tullen. Det visar inte minst ökning-
en i antalet beslag de senaste åren. Folkpartiet vill
med hänsyn till det kraftfulla tryck som nu finns på
våra gränser öka anslaget nästa år, som jag sade tidi-
gare framför allt för att möta narkotikasituationen.
Till den reservation som vi har tillsammans med
Centerpartiet. Jag hade häromåret en enskild motion i
samma riktning beträffande folkbokföring. Det kan
synas vara en ganska liten fråga, herr talman, men
den har faktiskt en reell betydelse för den enskilde
och även för oss som partier. Jag ska ta som exempel
det som föranledde mig att skriva motionen för några
år sedan.
Jag har en svärson som satt i räddningsnämnden i
Kungsbacka. Det innebar också en aktivitet inom
partiet. Nu studerar han i Göteborg. Han flyttade ihop
med vår dotter i Göteborg, och enligt folkbokföring-
slagen ska de skriva sig där. Det innebar naturligtvis
att han under mandatperioden fick lämna sitt uppdrag
i Kungsbacka, och naturligt nog kunde han inte få
något nytt uppdrag i Göteborg. I praktiken innebar
det att vi tappade honom, inte som svärson, men som
politiskt aktiv.
Det är möjligt att det här hade hänt ändå, men jag
kan inte förstå vad det hade varit för fel i att han hade
fått fortsätta sitt uppdrag i räddningsnämnden i
Kungsbacka och vi hade haft kvar en ung människa
som var politiskt engagerad. Om ni är uppriktiga tror
jag att ni också inser problematiken, möjligtvis har ni
också i andra partier råkat ut för samma problem.
Det handlar inte om ungdomar under 18 år, som
utskottet till dels har tagit upp i betänkandet. Det
handlar i första hand om ungdomar som bedriver
postgymnasiala studier. Det är framför allt där pro-
blemen märks, för de som är under 18 år har inga
politiska uppdrag.
Jag tycker att man borde ha sett lite mer allvarligt
på förslaget att underlätta för ungdomar att ha kvar
sina politiska uppdrag och sitt samhällsengagemang
också under studietiden. Jag yrkar också bifall till
reservationen.

Anf. 58 ULLA WESTER (s):
Herr talman! Politik är inte bara att vilja, det är
också att ständigt tvingas välja, att göra prioriteringar,
avvägningar och sammanvägningar. Att skriva öns-
kelista är naturligtvis lätt, särskilt när man slipper ta
ansvar för konsekvenserna. Det brukar oftast vara på
det sättet att oppositionen vill mer och dyrare. Inte så
sällan väntas finansieringen klaras med hjälp av de
s.k. dynamiska effekterna, som tycks vara bra att ha
när ingen annan finansiering står till buds.
I detta betänkande är det faktiskt bara Folkpartiet
och Kristdemokraterna som gör som de brukar, dvs.
vill mer och dyrare än utskottsmajoriteten. Modera-
terna och centerpartisterna bygger var för sig också
upp sina förslag kring dynamiska effekter, fast åt det
motsatta hållet, så att säga. De kraftiga nedskärningar
som de vill göra på Riksskatteverkets konto förväntar
de sig inte ska medföra några negativa konsekvenser
tack vare just dessa välsignade dynamiska effekter.
De borgerliga har som vi har hört var sitt särskilt
yttrande, och förslagen spretar som sagt åt olika håll.
Dock råder det samstämmighet om en utökning av
Tullverkets ram. Hur mycket pengar det i så fall ska
röra sig om råder det delade meningar om.
För oss socialdemokrater är skattekontroll mycket
viktig. Vi föreslår därför mer pengar till skatteför-
valtningen. Lika viktigt är det med gränskontroll och
effektiv handel. Därför vill vi också utöka Tullverkets
ram. Det vi definitivt inte är beredda till är att biträda
de moderata och centerpartistiska förslagen som går
ut på att finansiera detta påslag till tullen genom ned-
dragningar på skattekontrollen.
Jag är faktiskt övertygad om att svenska folket är
med oss i vår slutsats att både skattekontroll och
gränskontroll behöver förstärkning. Men hur stora
dessa förstärkningar ska vara måste som alltid vägas
mot alla andra viktiga områden, t.ex. vård, skola och
omsorg.
Det tycks råda en föreställning om att mycket
pengar eller skattesänkningar med någon sorts auto-
matik uppdagar skattebrott och smuggling. Så enkelt
är det naturligtvis inte. Allt och alla kan omöjligt
kontrolleras oavsett hur stora anslag vi skickar till
skatteförvaltningen och Tullverket. Arbetsorganisa-
tion och metodval är i stället nycklar till framgång
och likaså att medvetandegöra allmänheten om kon-
sekvenserna av skattefiffel och smuggling.
Tullverket har i allt väsentligt uppnått sina verk-
samhetsmål. Detta har det åstadkommit genom att
använda sina resurser mycket väl. Det har utvecklat
ett förnämligt IT-system. Det har metodutvecklat och
använder sig av riskanalyser och hotbildsanalyser.
Lagändringar och samarbete nationellt och interna-
tionellt har tillfört nya effektiva verktyg. Med den nu
större penningpåsen kan Tullverket köpa in ett antal
portabla röntgenutrustningar som ytterligare kommer
att förstärka och förenkla kontrollarbetet.
Skattekontrollen har däremot tappat fart trots an-
strängningar från skattemyndigheternas och Riks-
skatteverkets sida. Det är rimligt och klokt att öka på
anslaget men också att samtidigt noga följa utfallet.
Riksskatteverket håller på med en utvärdering av
kontrollarbetet. Tills vi har det resultatet för handen
bedömer vi den föreslagna anslagsökningen vara väl
avvägd.
När det gäller kronofogdemyndigheterna är Mo-
deraterna det enda parti som yrkar på en nedskärning.
Beskattning, uppbörd av tull och avgifter men också
indrivning av dessa skatter och avgifter är olika sidor
av samma mynt. Effektivitet kräver balans i resur-
stilldelningen. Vi socialdemokrater tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att regeringens
anslagsförslag har denna balans.
Som vi hörde innehåller betänkandet också ett av-
snitt om folkbokföringsfrågor. Här finns en reserva-
tion från Centerpartiet och Folkpartiet. Deras förslag
att vuxna studerande ska få välja folkbokföringsort
verkar sympatiskt vid första anblicken. Det är helt
klart så. Men vid närmare eftertanke falnar entusias-
men. Den utökade närdemokrati som jag förstår att
reservanterna eftertraktar motverkas direkt av försla-
get.
Herr talman! Jag yrkar därför avslag på reserva-
tionen men naturligtvis bifall till skatteutskottets
förslag i betänkandet.

Anf. 59 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Ulla Wester säger att politik är att
prioritera. Det är det ju, men det är inte att skriva
några önskelistor. Jag vill hänvisa till att våra budget-
förslag är finansierade. Vi vill öka anslagen till Tull-
verket med de gränsproblem Sverige nu har. Vi har
hänvisat till att vi har ett betydligt enklare fastighets-
skatteförslag som skulle kunna göra det möjligt att
omfördela pengar mellan verken.
Så till folkbokföringen. Ulla Wester säger här att
politik är att vilja. Jag har då väldigt svårt att förstå
varför inte Socialdemokraterna vill ge ungdomarna
möjlighet att engagera sig i sin hemkommun där de är
födda och inte på studieorten, vilket ju är omöjligt,
som Lennart Kollmats också beskrev.
Tydligen har sympatin falnat för Centerpartiets
förslag, enligt Ulla Wester. Hur det motverkar enga-
gemanget från ungdomarna fick jag inte klart för mig.
Jag skulle vilja få de skälen. Jag har förstått att i varje
fall nu i nomineringstider kan ungdomarnas engage-
mang vara betydelsefullt för Socialdemokraterna.
Förslaget att ändra folkbokföringen kostar inte ett
öre. Varför är inte Socialdemokraterna intresserade
av att ge ungdomarna möjligheter att engagera sig i
samhällsarbetet?

Anf. 60 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Agne Hansson väljer smakligt att be-
rätta att Centerpartiet vill öka anslagen till Tullverket.
Han glömmer att berätta att det vill skära ned 50
miljoner från Riksskatteverket redan nästa år. Den
finansieringen ska ske genom förenklingsförslag som
partiet förvisso har redovisat men som kammaren
redan har sagt nej till. Om kammaren hade sagt ja
hade ändå inte de 50 miljonerna kunnat tas hem redan
nästa år. Det är en omöjlighet.
Jag skulle vilja veta hur i all fridens dar Center-
partiet har tänkt sig att RSV ska kunna klara den
situationen. En av huvuduppgifterna för RSV är att
styra skattemyndigheternas rättstillämpning. Det
innebär att människor ska bli lika behandlade överallt
i Sverige. Hur ska RSV kunna klara det med de gi-
gantiska nedskärningarna? Bryr sig Centerpartiet inte
om rättssäkerheten?
Men allt är inte pengar, Agne Hansson, åtminsto-
ne inte i fallet med folkbokföringsreservationen.
Lokalt politiskt arbete bygger på närhet och delaktig-
het. Det arbetet bör jag bedriva där jag har min var-
dag. Om jag studerar på annan ort blir hemkommu-
nen en kommun jag besöker.

Anf. 61 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Prioriteringsarbetet får inte vara sta-
tiskt. Prioriteringarna inom en myndighet måste gå att
ändra så att man klarar av dessa saker. På den punk-
ten vill jag i övrigt hänvisa till vår motion och till vår
reservation i finansutskottet och det särskilda yttran-
det i betänkandet.
När det gäller folkbokföringen har närheten själv-
klart en betydelse. Men är man rotad i en hemkom-
mun håller man väl kontakten med hemkommunen. I
dagens läge med all den moderna teknik vi har är
detta inte något problem. Det kostar inte någonting.
Jag har fortfarande inte fått svar på vad det var för
motiv som gjorde att entusiasmen falnade hos Social-
demokraterna för att låta ungdomar över 18 år vara
fortsatt skrivna i hemkommunen när de studerar på
annan ort.

Anf. 62 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Jag ska vara så enkelt jag kan. För-
slaget skulle slå sönder hela grunden för kommunal-
politiken. Visst är det oerhört viktigt med politiskt
engagemang. Det är jag verkligen den första att hålla
med om. Men varför är det fel att bedriva detta poli-
tiska engagemang på den ort man lever och bor, i det
här fallet studieorten? Är det möjligen så att Center-
partiet har så få lokala partiföreningar att det inte
finns utrymme? Så är det i varje fall inte för Social-
demokraterna. Vi har gott om lokala föreningar.
Jag kan ta mig själv som exempel. Om jag stude-
rar till läkare sju eller tio år i Lund tycker inte jag att
det är särskilt närdemokratiskt att jag kanske en gång
i månaden pendlar de tio milen hem till Kristianstad
för att delta i ett nämndsammanträde. Nog är det väl
bättre att jag engagerar mig på den ort där jag har min
vardag? Det är närdemokrati, inte det andra.

Anf. 63 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller förstärkningar till
skatteförvaltningen och Tullverket är vi eniga. Det är
nivån som skiljer oss åt.
Att vi vill anslå mer pengar till skatteförvaltning-
en beror på att vi anser att de skatteförslag som soci-
aldemokraterna lägger fram är komplicerade. Mot
den bakgrunden behöver skatteverket mer pengar än
vad ni har räknat med. Jag upplever det som att ni
inte riktigt har förstått hur komplicerade regler som ni
håller på att införa. Men det har vi förstått, och efter
2002 vill vi genomföra en sänkning, för då hoppas jag
att vi får förenklade skatteregler.
Utan att vi ska behöva att ta hela den debatten kan
jag lova att vi har finansierat våra förslag. Men den
debatten hölls i anslutning till finansutskottets betän-
kande.
När det gäller detta med ungdomar blir jag något
bekymrad över att Ulla Wester ser det som så stor
fråga att den leder till att man slår sönder grunderna
för hela den kommunala demokratin. Det är väl ändå
att ta i. Det gäller ju enbart de ungdomar som stude-
rar. Tyvärr är det inte så många ungdomar som sitter
med i nämnder och styrelser.
Nu håller man på med nomineringsarbetet. Man
föreslår ungdomar till olika positioner, och det gör att
de kanske kommer in i fullmäktige eller blir ersättare
där. De kan också få uppdrag i styrelser och nämnder.
De kanske innehar uppdraget i ett år och sedan ger de
sig i väg till en regional högskola eller till ett univer-
sitet. Då måste de lämna sitt uppdrag, och det är ett
elände. På studieorten har de inte möjlighet att få den
förankring som gör att de kan komma med i styrelser
och nämnder för att se hur dessa fungerar och inte
minst för att kunna sätta sin ungdomliga prägel på
arbetet, för det behövs verkligen.
Jag ser det som en demokratifråga att ungdomar
ska finnas kvar i kommunala nämnder och styrelser.
De har kunskaperna och sin bakgrund i hemorts-
kommunen. Det här rör sig inte om något stort antal
personer, men detta är viktigt för de enskilda ungdo-
marna.

Anf. 64 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Det är kanske ont om folkpartistiska
lokala föreningar, vad vet jag.
Poängen med kommunpolitiken är ju att man i sin
vardag ser hur barnomsorgen och skolan fungerar och
hur människor har det. När jag går till Konsum och
köper mjölk möter jag kommuninvånare som gärna
berättar för mig vad som är bra och dåligt. Det är
själva grundtanken, inte att studera på ett ställe och
sedan åka hem för att fullgöra ett politiskt uppdrag.
Det måste vara rimligt att ha politiska uppdrag på
studieorten. Något annat kan jag inte föreställa mig.
Vi är fullständigt eniga om att skattekontrollen
måste bli bättre. Lennart Kollmats har rätt. Folkparti-
et har denna gång inte svävat ut i alltför vidlyftiga
förslag till finansiering. Jag har därför stor respekt för
era åsikter.
Regeringen har genom åren successivt tillfört
skatteförvaltningen mer pengar. Men nu pågår det en
utvärdering av kontrollarbetet som tyvärr har gått ned
i intensitet. Vi måste se över styrning och samordning
och hur resurserna används. Används de på bästa sätt
eller inte?
Delar inte Folkpartiet den uppfattningen att det är
rimligt att vi avvaktar resultatet av de pågående ana-
lyserna innan vi ytterligare ökar ramen?

Anf. 65 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Herr talman! Tyvärr avvaktar ju inte regerings-
partiet och dess stödpartier med att införa väldigt
krångliga skatteregler. Det är framför allt av det skä-
let som skattemyndigheten behöver denna förstärk-
ning.
Rör det sig om 30 miljoner, 50 miljoner eller 70
miljoner utöver regeringens förslag? Det vet vi
egentligen ingenting om. Vi vet inte heller om rege-
ringens förslag till förstärkning är riktigt. Ändå har ni
gått längre med ert förslag, och det tycker vi är bra,
men vi vill förstärka ytterligare. Det är en bedömning
av nivån och en markering från vår sida som visar
vad vi tycker om era skatteförslag. Det ska det hållas
en debatt om här alldeles strax.
Ulla Wester talar som att ungdomarna vore i ma-
joritet i fullmäktigeförsamlingar, nämnder och styrel-
ser, men det är ju inte så. Jag tycker att vi borde ha
som uppgift att arbeta för att motverka förgubbning
och förgumning i de kommunala och landstingskom-
munala församlingarna.
Det är uppenbart att Ulla Wester tycker att det var
eländigt innan denna folkbokföringslag infördes. För
inte så hemskt många år sedan behövde man inte vara
mantalsskriven på studieorten, och därmed kunde
man fullfölja sina kommunala uppdrag på hemorten.

Anf. 66 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Lennart Kollmats har tyvärr inte rätt
till någon ytterligare replik. Men jag vill ändå göra en
poängtering.
Lennart Kollmats talade om de krångliga social-
demokratiska skatteförslagen. Jag vill då återkomma
till motionen om folkbokföringsfrågor. Motionärerna
skriver att kostnaderna ska utjämnas mellan studie-
orten och hemkommunen. För mig låter det som ett
ohyggligt krångligt förslag som rimmar väldigt illa
med det som Lennart Kollmats sade i sin sista replik.

Anf. 67 CATHARINA HAGEN (m):
Herr talman! I det föreliggande betänkandet be-
handlas Tullverket, skatteförvaltningen och krono-
fogdemyndigheten. Frågan om anslag till dessa myn-
digheter avgjordes tidigare i riksdagen. Därför har vi
avgett ett särskilt yttrande som jag här kort ska beröra
på ett par punkter.
Vi anser till att börja med att tullen har gjort och
gör en föredömlig insats för att löpande effektivisera
sin verksamhet. Trots det vill vi ändå ge Tullverket
extra ekonomiska resurser på 40 miljoner kronor för
att ytterligare förstärka gränsskyddet. Det är viktigt
med tanke på att hårt beskattade varor såsom tobak
och alkohol utgör grunden för stora smuggelström-
mar. Det gäller också vapen och narkotika.
Smugglingen är kriminellt i sig själv, men den ut-
gör också grunden för andra kriminella aktiviteter,
t.ex. terrorverksamhet. Därför vill vi lägga så mycket
resurser som möjligt på ett förstärkt gränsskydd.
För polisen är det också viktigt att tullen har en
fysisk närvaro, eftersom man också har en preventiv
funktion. Tullens arbete måste också ses mot bak-
grund av en kontinuerligt ökande ström av varor och
människor över gränserna och en utveckling mot
alltmer handel och resande.
Den andra posten som jag vill beröra gäller skatte-
förvaltningen. Vi vill ge den 75 miljoner kronor
mindre än vad regeringen vill göra. Skattemyndighe-
terna och Riksskatteverket förfogar över 5 ½ miljar-
der kronor. Vi tror att det går att minska det anslaget
med 75 miljoner kronor. Vi tror också att myndighe-
ten har möjlighet att rationalisera sin verksamhet med
bibehållen hög kvalitet på sitt arbete med de resurser
som vi föreslår.
Dessutom har moderaterna lagt fram skatteförslag
som innebär förenklingar för Riksskatteverket. Vi vill
t.ex. direkt slopa sambeskattningen och reklamskat-
ten. Vi vill också förändra fåmansbolagsreglerna. På
det viset blir det mindre arbete för Riksskatteverket
även på kort sikt. Mot den bakgrunden anser vi att det
finns möjlighet att minska anslaget med 75 miljoner
kronor.
Herr talman! Till sist vill jag bara nämna att vi är
mycket tillfredsställda med det beslut som regeringen
har kommit fram till när det gäller folkbokföringen,
att den även i fortsättningen ska ske inom territoriell
församling inom Svenska kyrkan. Efter mycket kritik
från bl.a. moderaterna har man stannat vid att behålla
det nuvarande systemet, och det är vi tillfredsställda
med.

Anf. 68 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Jag tror att Catharina Hagen glömde
att tala om att det ökade anslag till Tullverket som
Moderaterna vill skicka i väg ska finansieras genom
att pengar ska tas från kronofogdemyndigheterna. Jag
tycker att det är en ganska intressant uppgift för väl-
jarna.
De 75 miljoner kronor som Moderaterna vill
plocka bort från Riksskatteverket måste ju rimligen
innebära att skattekontrollen, som är så viktig, i stort
sett skulle gå i sank, och likaså rättssäkerheten.
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Catharina Ha-
gen om hon och hennes parti kommer att gå ut i val-
rörelsen och öppet berätta att man vill minska skatte-
kontrollen och rättssäkerheten.

Anf. 69 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att beröra krono-
fogdemyndigheterna. Det är riktigt att vi vill minska
anslagen till kronofogdemyndigheterna med 40 mil-
joner kronor, men då ska man komma ihåg att ansla-
get totalt uppgår till 1,4 miljarder kronor. Därför tror
vi att en minskning med 40 miljoner inte är någon
katastrof. Dessutom anser vi att kronofogdemyndig-
heterna bör titta på t.ex. tillsynsmyndigheten för kon-
kursförvaltare. Det är tveksamt om man ska ha en
speciell myndighet för detta. Vi tror att en möjlighet
skulle kunna vara att rätten utser en kontrollant för
konkursförvaltarna. Kronofogdemyndigheterna är en
av de största fordringsägarna i många konkurser, och
då kan man säga att tillsynsmyndigheten sitter på två
stolar. Detta är ett besparingsförslag inom kronofog-
demyndigheterna.
Om skattemyndigheterna totalt sett förfogar över
5 ½ miljarder kronor och vi minskar det beloppet med
75 miljoner, tror jag inte att kontrollverksamheten går
i sank, som Ulla Wester säger.

Anf. 70 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Som flera av oss har sagt har Tull-
verket en mycket god måluppfyllelse. Det har där-
emot inte kronofogdemyndigheterna. Det finns olika
anledningar till det. Kronofogdemyndigheterna har
mycket att göra. Man måste t.ex. snabba på skuldsa-
neringsprocessen. Det gäller också konkurstillsynen,
och där är vi inte riktigt eniga. Dessutom är de här
myndigheternas arbetsmängd otroligt konjunkturbe-
roende. Man behöver se över hela arbetssituationen.
Det finns mycket att göra, framför allt på personalsi-
dan.
Jag är ganska säker på att också Moderaterna
känner till att sjuktalen på de här myndigheterna är
oroväckande höga. Vad de här myndigheterna allra
minst behöver just nu är besparingar.

Anf. 71 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Herr talman! Kronofogdemyndigheten har en
budget på 1,4 miljarder, Ulla Wester. Vi har ett be-
sparingsförslag på 40 miljoner. Dessutom pekar vi på
att en hel myndighet skulle kunna läggas ned. Jag tror
inte att kronofogdemyndigheternas verksamhet häng-
er på dessa pengar och på den myndigheten. En rätt
kan ju utse en kontrollant. Då skulle man slippa den
här myndigheten som kostar extra pengar.
Det finns höga sjuktal inom många offentliga
verksamheter, Ulla Wester. Men många gånger häng-
er de inte ihop med att man har för lite pengar, utan
det är en organisationsfråga och en ledarskapsfråga.
Även inom de offentliga verksamheterna är man ju
tvungen att rationalisera och modernisera. Därför
anser vi att kronofogdemyndigheterna säkert kan
klara detta, trots att vi skär ned anslaget på 1,4 mil-
jarder kronor med 40 miljoner.

Anf. 72 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Skatteutskottets betänkande om an-
slagen till skatteförvaltningen, Tullverket och krono-
fogdemyndigheterna har blivit mer omfattande än
tidigare eftersom kronofogdemyndigheterna kommit
in som nya myndigheter under detta anslag. Kristde-
mokraterna har skrivit ett särskilt yttrande med an-
ledning av detta betänkande.
I parti- och kommittémotioner har Kristdemokra-
terna krävt ett högre anslag till skattemyndigheterna
och Tullverket. Vi anser att skattemyndigheterna bör
erhålla ytterligare 100 miljoner och Tullverket ytter-
ligare 20 miljoner i anslag.
Ingen kan ifrågasätta det allt tuffare klimat som
våra tulltjänstemän möter i gränstrakterna i dessa
dagar. Jag kan på den egna hemmaarenan i Helsing-
borg dagligen skåda smugglingen av såväl tobak som
öl. Tullen utmed hela Öresundskusten har ett omfat-
tande ansvar. Man ska inte endast bevaka gränsen
mellan Sverige och Danmark inom EU, utan också
mot tredje land, dvs. Norge.
Jag vill även nämna Göteborg och andra stora
hamnar i vårt land. Dessutom har vi även Öresunds-
bron och våra internationella flygplatser som genom
Schengenavtalet kräver en utökad bevakning. Samti-
digt som vi vill öppna vårt land och låta människor
röra sig fritt mellan länderna kan vi inte acceptera den
alltmer växande smugglingen av droger. Samhället
måste fortsätta att med alla till buds stående medel
bekämpa smugglingen av droger.
Drogernas resa in i vårt land får allvarliga kon-
sekvenser. Vi får ständigt rapporter om beslag som
tullen gör. Beslagen uppgår tyvärr endast till ca 10 %
av den beräknade illegala införseln. Ofta är det unga
människor som fastnar i drogmissbruk och har behov
av vårdens resurser. Vi anser att det är upp till tullen
själv att ta ställning till hur medlen ska användas. Var
och en inser att vi behöver fler tullare. Ett besök vid
tullen i Helsingborg visar att man borde vara fler
människor som kritiskt och med vana ögon kan kon-
trollera resenärerna.
Våra flygplatser har också fått andra typer av re-
senärer. Schengenarbetet kräver därför mer arbete av
tullen. Därför vill vi alltså anslå ytterligare 20 miljo-
ner utöver regeringens förslag, trots att regeringen
redan ökat anslaget till tullen.
Herr talman! Jag vill också nämna skattemyndig-
heterna. Den ekonomiska brottsligheten i Sverige har
tenderat att öka i stället för att minska. Vi har många
påtagliga exempel på detta nere i Skåne. Många fö-
retag har missbrukat vårt momssystem och på det
sättet tillskansat sig stora belopp från staten. Vi har
den svårkontrollerbara verksamheten med nonfilers
som agerar än i dag. Det är stora belopp som cirkule-
rar. Myndigheten i Malmö är fullt medveten om den-
na verksamhet, men man har inte ekonomiska resur-
ser att komma till rätta med den. När man besöker
myndigheten påtalas gång på gång behovet av mer
resurser i form av personal.
Det finns god statistik som pekar på att varje extra
krona som kan sättas in i ekobrottsbekämpningen
kommer tillbaka mellan sex- och tiofalt. Tjänstemän
inom skattemyndigheten klagar på att revisionen av
företag endast kan ske en gång vart 50:e år. Man
beskriver skattesystemet som något slags collect box
som går runt och samlar in frivilliga gåvor i kontant-
branschen.
Som vi kan förstå är det en god investering för
staten att satsa ytterligare 100 miljoner kronor på
skattemyndigheterna. Den svarta sektorn skadar
nämligen den svenska ekonomin på ett allvarligt sätt.
Herr talman! Kristdemokraterna anser att rege-
ringens budgetförslag är något för litet. Den svarta
sektorn har alltid konkurrensfördelar gentemot nä-
ringsidkare som väljer att betala skatt enligt lagen.
Skattemyndigheterna måste därför få stöd och erkän-
nande i sin strävan efter att se till att rätt skatt betalas
till stat och kommun.
Det finns även humanitära skäl till varför den
svarta sektorn är skadlig. Förutom att staten går miste
om inkomster för att finansiera den gemensamma
välfärden går de svartarbetande dessutom miste om
olika ekonomiska skydd som staten ger. Jag tänker på
pension, sjukkassa och andra delar av vår välfärd.
Det finns många frågor som jag skulle vilja aktu-
alisera. Det gäller t.ex. också personalen på myndig-
heterna. Många medarbetare som anställs slutar i dag
alldeles för tidigt. Detta kan ju bero på den erfarenhet
som jag har från Skattemyndigheten i Malmö, nämli-
gen att arbetsplatsen är en synnerligen meriterande
arbetsplats när det gäller att gå vidare i karriären.
Men det kan också bero på att lönenivåerna oftast är
alltför snäva i karriärstegen. Det är värdefullt att
medarbetarna känner trivsel och stimulans i sina
uppdrag, och därför anser jag att kristdemokraternas
förslag om att ytterligare öka anslaget till skattemyn-
digheterna är viktigt och bra.

Anf. 73 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Det är inte särskilt ofta som jag är
överens med kristdemokraterna, men i dag var jag det
faktiskt en kort stund, nämligen när Kenneth Lantz
beskrev vikten av gränskontroll och skattekontroll.
Om detta är vi helt överens. Men så har vi detta med
anslagens storlek. Kristdemokraterna brukar ju vara
väldigt angelägna om att ge ut skattepengar, men de
talar ändå alltid om skattesänkningar. Det skulle vara
intressant om jag någon gång fick höra att kristdemo-
kraterna bejakar det faktum att pengar faktiskt inte
löser alla kontrollproblem. Skattemyndigheterna
måste ju ha verktyg för sin kontrollverksamhet, bl.a. i
form av lagstöd.
Under den borgerliga regeringsperioden togs i
stort sett alla dessa verktyg bort. Myndigheterna fick
under den tiden inte ens göra oanmälda revisionsbe-
sök. Detta har vi rättat till, men kristdemokraterna har
alltid röstat emot. Jag skulle därför vilja veta, herr
talman, vad kristdemokraterna egentligen menar med
skattekontroll, eftersom dess genomförande tycks
vara så integritetskränkande.

Anf. 74 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Vi anser att skattemyndigheten själv
har den kunskap och kompetens som krävs för en
fullgod skattekontroll. Jag menar att vi inte i detalj
ska styra den verksamheten och tala om hur den ska
gå till, men låt mig få referera till de kontakter som
jag har genom mitt uppdrag i skattemyndigheten i
Malmö, där man gång på gång pekat på behovet av
större ekonomiska resurser för att över huvud taget
hinna med den kontroll som man redan i dag har ett
system för. Personalen klarar dock av resursmässiga
skäl inte av att utföra den.
Jag nämnde i mitt anförande ett exempel, Nofi-
lers. Det har också kommit till vår kännedom upp-
gifter om hur sällan ett företag möts av en skattekont-
roll. Vi tycker att det är synnerligen angeläget att få
vara med om att bygga upp en preventiv verksamhet
som stärker vårt svenska skattesystem.
Jag håller med Ulla Wester om att pengar inte lö-
ser alla problem, men jag tror att vi skulle bespara oss
väldigt mycket extra arbete om vi fick enklare skatte-
regler. Jag har en känsla av att vi under dagen får
tillfälle att återkomma till detta igen.

Anf. 75 ULLA WESTER (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater är helt överens
med kristdemokraterna om att skatteförvaltningen ska
få mer pengar. Det är beloppen som skiljer oss åt. Jag
talade tidigare, herr talman, inte om några detaljer
utan om lagstiftning. Lagstiftningen är inte någon
detalj i skattemyndigheternas kontrollverksamhet.
Den är det grundläggande verktyget.

Anf. 76 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Jag uppfattade inte någon fråga, men
jag kan avsluta denna replik med att konstatera att
Ulla Wester tidigare har sagt att vi ej behöver några
besparingar, och det håller jag med om. Vi behöver
ett större anslag, och kristdemokraterna uppfordrar
regeringen att avsätta ytterligare 100 miljoner kronor
till skatteförvaltningen. Vi tror att det behövs. Det
behövs också en starkare skattekontroll i vårt land,
med tanke på den enorma snårskog av regler som i
dag finns. Övriga ledamöter har här sagt att vi skulle
klara oss med ett lägre anslag till skatteförvaltningen.
Ja, det skulle vi kunna göra om vi får enklare skatte-
regler, och det kan vi återkomma till när vi har ett
annat regeringsunderlag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

7 § En begränsningsregel för fastighetsskatten,
m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU3
En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m.
(prop. 2001/02:3).

Anf. 77 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Jag ska börja med en liten sedelä-
rande historia.
Det var en gång ett konungarike som hade en fi-
nansminister som tog ut mycket höga skatter av fol-
ket. Mer och mer skatter behövdes för att bekosta
regeringens olika idéer, och skattesystemet blev allt-
mer komplicerat. Så en dag förklarade finansminis-
tern att skattesystemet var "ruttet", och hövdingen för
många av de arbetande fyllde på med att systemet var
"perverst". Nu skulle man få ett nytt, enklare och
tydligare skattesystem. De många skattejuristerna
skulle få se sig om efter något annat arbete.
En av kungens allra högsta ministrar hade också
en gång slagit fast att bostaden var en medborgerlig
rättighet, men kungens nya rådgivare visste ändå hur
man skulle kunna öka skatteintäkterna genom att
beskatta boendet. "Fastighetsskatten är en bra skatte-
bas. Det är en rekorderlig skatt", sade finansminis-
tern. Nu kunde man se till att folk verkligen betalade,
och så skrevs nya pålagor ut. Till slut var missnöjet
med fastighetsskatten så stort att regeringen föreslog
den ena förändringen efter den andra tills alltihop var
en enda röra. "Ruttet och perverst", började folket att
muttra. Därefter såg man till att kungen fick nya råd-
givare, och sedan levde folket lyckligt i alla sina
dagar.
Herr talman! Att äta och att bo är två grundläg-
gande förutsättningar för överlevnad. När det gäller
ätandet har vi i Sverige en lägre moms för mat köpt i
butiker. Men för boendet har vi höjt byggmomsen,
infört moms på alla tjänster och varor som hänger
ihop med själva boendet, lagt på särskilda energis-
katter och ovanpå alltihop en förmögenhetsskatt och
så fastighetsskatten, som sägs ska motsvara en alter-
nativ avkastning på fastighetskapitalet. Summan av
alla dessa pålagor har inneburit att kostnaderna för
boende har skjutit i höjden. En allt högre andel av
inkomsten krävs för att betala boendet. Folk tvingas
flytta eller kraftigt skära ned sina övriga utgifter.
Fastighetsskatten har visat sig vara en bra katalysator
för skatterevolter i flera länder, och så kan det bli
också i Sverige.
Fastighetsskatten upplevs som orättfärdig. Rege-
ringen har låtit utreda frågan flerfaldiga gånger och
lanserat olika förslag till en bättre tingens ordning,
men allt har till sist blivit ett moras av komplicerade
bestämmelser, uppräkningar, undantag och undantag
från undantagen. Till denna kaotiska röra kommer nu
också den begränsningsregel som är föremål för da-
gens debatt.
Förslaget om en begränsningsregel för fastighets-
skatten innebär att hushåll, under vissa förutsättning-
ar, ska betala högst 5 % av inkomsten i fastighetsskatt
för en permanentbostad. Fritidsfastigheter omfattas
inte.
Begränsningsregeln banar väg för en ny era av
krångliga och svåra skatteregler. Regeln innebär ett
komplicerat system med flera undantag och dess-
utom, som jag nyss sade, undantag från undantagen.
Införandet av begränsningsregeln är en återgång till
ett skattesystem som är svårgenomträngligt och i
många fall obegripligt för skattebetalarna. "Ruttet"
och "perverst" är omdömen som också skulle kunna
gälla fastighetsbeskattningen, och begränsningsregeln
bekräftar detta.
Ett flertal av remissinstanserna har påtalat att
komplexiteten i skattesystemet kommer att öka. Riks-
skatteverket t.ex. anser att "förslaget ur skattesyste-
matisk synvinkel medför en olycklig blandning av tre
olika skatter nämligen fastighetsskatt, inkomst- och
förmögenhetsskatt".
Begränsningsregeln skapar också marginaleffek-
ter. Förutom de skatteökningar och bidragsminsk-
ningar som redan följer av en inkomstökning kommer
fastighetsskatten att öka med 5 % av inkomstökning-
en. Och det är inte lite i ett samhälle där en mellanin-
komsttagare har en total skattebörda på i storleksord-
ningen 65 %. Det finns som bekant många dolda
skatter i Sverige. Att det blir en så kraftig opinion
mot fastighetsskatten beror naturligtvis delvis på att
den är mycket synlig och tydlig.
De föreslagna reglerna om sambeskattning när det
gäller begränsningsregeln medför också marginalef-
fekter på barnafödande och giftermål. I ett hushåll ska
nämligen räknas in de personer som sambeskattas
enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt. Sedan får
statsministern visa sig hur många gånger som helst
med babyar på armen: Fakta kommer att tala för sig
själv. Det kommer att bli jobbigare för familjebild-
ning, och man kan inte räkna med att det blir så väl-
digt många nya barn födda.
Fastighetsskatten är en skatt på en fiktiv avkast-
ning på husets taxeringsvärde utan koppling till nå-
gon verklig inkomst. Stigande marknadsvärden gör
att skatten stiger till helt oacceptabla belopp för
många människor. Begränsningsregeln medför höga
administrativa kostnader och uppmuntrar till svar-
tjobb, skenskrivningar och skatteplanering. Det före-
slagna regelsystemet kan utgöra ett incitament för att
i ökad utsträckning lämna oriktiga inkomst- och för-
mögenhetsuppgifter till skattemyndigheterna,
skenskriva sig på annan ort osv.
Regeringen har dock ansett att "behovet av en be-
gränsningsregel gör sig gällande med en sådan styrka
att nu redovisade invändningar inte medför någon
annan bedömning än att förslaget skall läggas fram".
Regeringen medger därmed att fastighetsskatten fått
så orimliga effekter att något måste göras. Tyvärr
väljer regeringen att inom ramen för ett orättfärdigt
skattesystem införa en mycket komplicerad begräns-
ningsregel. Detta blir följden av ett högt skattetryck
där skatt måste tas ut på trögrörliga skattebaser. Be-
gränsningsregeln blir regeringens verktyg för att
kunna bevara en orättfärdig skatt och ett högt skatte-
tryck.
Begränsningsregeln är också ett bevis för att själ-
va fastighetsskatten som sådan är felaktig. När många
människor drabbas så hårt att en begränsningsregel
måste införas är det naturligtvis fel på skatten. Att
införa en begränsningsregel gör inte systemet bättre.
Roten till det onda finns fortfarande kvar.
Dagens system resulterar i orimliga regionala
skillnader. Områden med tillväxt och inflyttning
skapar naturligtvis höjda marknadspriser på bostäder
och därmed en hög fastighetsskatt. Fastighetsbeskatt-
ningen blir då en specialskatt på tillväxtregioner. För
att tillväxten i landet ska bibehållas och utvecklas
behövs det ju inflyttning och rörlighet i dessa regio-
ner. Bostadsbrist och höga boendekostnader i tillväx-
tregionerna blir en hämsko som riskerar att hindra
den fortsatta tillväxten i Sverige.
Människor ska naturligtvis ha möjlighet att bo i
glesbygd, men människor ska också ha möjlighet att
bo kvar i storstadsregioner, attraktiva kustområden
och andra regioner där taxeringsvärdena höjs. Ingen
ska tvingas från hus och hem på grund av orättfärdiga
skatter. Det enda rimliga, herr talman, är att fastig-
hetsskatten avskaffas helt. Ständiga förändringar och
nya beslut skapar en känsla av osäkerhet. Vi anser att
ett skattesystem ska uppfylla tre grundkrav: Det ska
vara rättvist, det ska vara begripligt för den som be-
talar skatten och det ska vara stabilt så att inte plötsli-
ga förändringar skakar sönder den skattskyldiges
ekonomi.
Fastighetsskatten ska därför enligt vår mening
successivt tas bort. Det första steget är att 1997 års
taxeringsvärden även fortsättningsvis ska vara ut-
gångspunkt för beskattningen. I de områden där pris-
utvecklingen har lett till sänkta taxeringsvärden ska
dessa lägre värden gälla. Fastighetsskatten ska av-
vecklas successivt. Skattesatsen för småhus ska sän-
kas till 0,9 % och för flerbostadshus till 0,5 % år
2002. Därefter ska sänkningen fortsätta tills fastig-
hetsskatten är borta. För att minska de regionala
skillnaderna används i Moderaternas förslag endast
halva markvärdet som grund för beräkning. Dessutom
ska förmögenhetsskatten avvecklas successivt. Med
genomförande av våra förslag behövs det ingen be-
gränsningsregel.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.

Anf. 78 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Så har vi att debattera ett betänkande
som i sig är ett erkännande av att regeringens be-
skattning av våra bostäder har gått snett. Vi ska be-
sluta om en regel som ska gälla retroaktivt, nämligen
en begränsningsregel för fastighetsskatten.
Kristdemokraterna driver en politik som syftar till
att alla ska ha råd till sin egen bostad. Hyra, räntor
och andra avgifter kan komma upp till nivåer som blir
påtagligt kännbara för många människor. Det visar
sig att många, inte minst barnfamiljer, investerar i
egna hem för att på sikt kunna få en rimlig bokostnad.
Denna målsättning är i högsta grad lovvärd. Alltsedan
den stora skattereformen har emellertid bokostnader-
na skenat i väg. Från att staten bidrog med upp emot
20 miljarder har vi nu kommit fram till att boskatter-
na levererar motsvarande belopp till statskassan.
Självklart blir det kännbart för många människor.
Tragiska exempel har heller inte uteblivit. Vi har här i
Riksdagshuset, ute på Mynttorget samt på gator och
torg i vårt land mött människor som berättat hur deras
ekonomi försämrats av den senaste fastighetstaxe-
ringen.
Vi har inte glömt bort finansministerns erkännan-
de av att boskatten faktiskt slog fel. En måndag i
augusti meddelades att fastighetsskatten nu sänks
med 0,2 procentenheter. Redan vid detta tillfälle
noterades att regeringen därmed erkänner att boskat-
ten slog hårt för många människor.
Nu ska vi ändra reglerna igen genom att införa en
begränsningsregel, alltså ännu ett erkännande om att
boskatten är för hög. Har regeringen lyssnat på sin
egen argumentation, frågar man sig? Låter det inte
motsägelsefullt att först sänka skatten i augusti och
efter tre månader ändra den igen genom införandet av
en regel som ska begränsa den senaste revideringen?
Herr talman, jag yrkar bifall till reservation 2 un-
der punkterna 1 och 2.
Kristdemokraterna anser att nuvarande skattekon-
struktion avseende våra bostäder är förkastlig. Vi har
i landet en gammal princip att skatt ska tas ut efter
bärkraft. Fastighetsbeskattningen går bjärt emot den-
na princip. Jag blev i går kontaktad av en familj i
Höganäs kommun som köpt en fastighet för
300 000 kr. Taxeringsvärdet är 500 000 kr. Skatten
drabbar dem så att de betalar fastighetsskatt, och
dessutom får de ett underlag till sin förmögenhet som
är helt fiktivt. Vi vill avslå förslaget med motivation
att det inte går att lappa ihop regeringens dåliga bo-
skattepolitik på det här sättet.
Då kommer jag till hushållens ekonomi, herr tal-
man. För hushåll som kommer i åtnjutande av be-
gränsningsregeln kommer marginalskatten att öka
med ungefär 5 %. Är det då rimligt att människor
som betalat sitt boende en gång för beskattade ar-
betsinkomster ska få ytterligare 5 % marignaleffekt
av detta?
Om man läser lagtexten och kommer fram till
11 § blir det oklart vad regeringen menar med ett
hushåll. Ett sambopar som får barn eller gifter sig
kommer att straffbeskattas, om jag tolkar lagen rätt.
Är det riktigt att hela hushållets inkomster ska räknas
in i hushållsinkomsten? Det skulle vara intressant att
få svaret på denna fråga förklarat av regeringens
företrädare här i debatten.
Herr talman! Det framgår också av propositionen
och betänkandet att det inte endast är den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten och eventuell inkomst
av kapital som räknas in i hushållets totala inkomst.
Om jag förstår saken rätt - fast jag skulle just i detta
fall önska att jag missuppfattat totalt - så har vi fått
ett nytt inkomstslag. Man kan ju fundera: Är detta
något som ligger i pipeline och som i framtiden ska
komma att drabba redan tyngda skattebetalare? Jag
tänker på det horribla att 15 % av den skattskyldiges
beskattningsbara förmögenhet efter att fastighetens
taxeringsvärde räknats bort ska räknas som inkomst
när begränsningsregeln ska användas.
Det är inte utan att man är imponerad av regering-
ens idérikedom. Gång på gång påminner finansmi-
nisterns olika utspel oss om att allt går att beskatta
och ska ses som en skattebas. Vore det inte mer rim-
ligt, av flera skäl, att vända på steken och i stället
fundera på om det är nödvändigt att kräva skatt på allt
och alla? Tänk om folket skulle få lite friare händer
att vänja sig vid att bestämma om privat konsumtion
och välja enligt eget gottfinnande! Det är ju inte helt
säkert att allt blir bättre, effektivare och billigare för
att staten talar om och genom ekonomisk styrning
visar hur vi ska bo, ordna barnomsorg och övriga
områden i samhället.
Herr talman! Det finns ännu ett exempel på rege-
ringens vilja att styra svenska folket genom att tydligt
utse skattegruppen. Begränsningsregeln i sig beskärs
med begränsningar. Det hushåll som tjänar mer än
600 000 kr - nu talar jag om löneinkomster, kapital-
inkomster och senaste nytt, de 15 procenten av för-
mögenhetsunderlaget - begränsas från att ej få del av
begränsningsregelns förmånliga avtal. Regeringen
tycks försöka begränsa antalet hushåll som ska få
åtnjuta begränsningsregelns effekter.
Begränsningsregeln innebär inte någon lättnad
inom regelverket. Tvärtom. Vi får ännu en krånglig
lag som kommer att försvåra för allmänheten att för-
stå skattelagen. Det vore betydligt bättre om kamma-
ren skulle kunna gå oppositionen till mötes och avslå
förslaget om begränsningsregeln. Därefter bör rege-
ringen få uppdraget att återkomma med en annan,
enkel, lösning på boskatten, om den nu händelsevis
behövs. En snabb åtgärd och ganska enkel att förklara
är att frysa taxeringsvärdena, som vi redan har hört,
på 1997 års nivå. Efter en dylik åtgärd skulle rege-
ringen kunna få återkomma med en helt annan lag-
stiftning där begränsningsregeln blir helt överflödig.
Kristdemokraterna vill, herr talman, således att
fastighetsskatten ska begränsas, och på sikt ska statlig
fastighetsskatt bort. Den komplicerade begränsnings-
regeln klarar vi oss därmed helt utan.

Anf. 79 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Ibland undrar man över varför det
ska göras så besvärligt när det kan vara så enkelt.
Regeringens förslag till begränsningsregel för fastig-
hetsskatten är i mitt tycke ett typexempel. Först inser
man från regeringshåll att det är något fel på fastig-
hetsskatten. Det måste man uppskatta, för det är ett
bra steg på väg mot en sjukdomsinsikt.
Under några år finner man att det nog är bra att
frysa taxeringsvärdena för att mildra effekterna av
fastighetsskatten, men så enkelt får det tydligen inte
vara. För skattesatsen var så hög att det ändå blev
orättfärdiga effekter, ett uttryck som Arne Kjörnsberg
inte gillade i förra veckans debatt, men jag förbehål-
ler mig rätten att använda uttrycket. Med nya taxe-
ringsvärden blev konsekvenserna orättfärdiga i at-
traktiva områden och i tillväxtområdena.
Det ansåg även vi i Folkpartiet, och för att komma
till rätta med det har vi föreslagit att behålla de frysta
taxeringsvärdena på 1997 års nivå, dvs. att de ska
även gälla i år och framöver, och sänka skattesatsen
till 1 % för villor och ½ % för hyresfastigheter. Där-
efter vill vi ha en fortsatt avtrappning av skattesatser-
na tills fastighetsskatten helt försvinner. Detta är ett
mål för den långsiktiga strategi för fastighetsskatten
som Folkpartiet lade fram vid sitt möte i Lund nyli-
gen.
Det är så enkelt och lättförståeligt att varje deklar-
ant, villa- och fritidshusägare med lätthet kan räkna ut
sin skatt både för i år och för kommande år och där-
med veta hur skatten slår. Det här tycker vi är en
rättighet och en förutsättning för att man ska kunna ta
ställning till hur man ska hantera sin privata ekonomi
i övrigt. Men så enkelt får det tydligen inte vara.
Regeringen föreslår ett komplicerat system med
många komponenter. Vi har hört exemplet här tidiga-
re, men jag vill ändå ta upp det.
I betänkandets sammanfattning står det att regeln
innebär att fastighetsskatten efter skattereduktionen,
under vissa förutsättningar, inte ska överstiga 5 % av
den skattskyldiges inkomst. Med en vanlig tolkning
borde det innebära att om jag som husägare tjänar
300 000 kr om året ska inte fastighetsskatten översti-
ga 15 000 kr. Men så läser man längre ned och finner
att vid inkomstberäkningen ska inkomsterna slås ihop
för make och maka eller sambor. Och inte bara det,
om det finns ytterligare någon som bor i fastigheten
och ingår i hushållet ska den personens inkomst också
räknas in. Sedan ska vid inkomstberäkningen också
förmögenheten beräknas på visst sätt. Det låter oro-
ande, och det är det också: nya specialregler för fas-
tigheten om den är för permanentboende, gränser för
taxeringsvärde och gränser för inkomsterna. Tala om
att komplicera livet för skattebetalarna!
Arne Kjörnsberg sade i förra veckans debatt:
"Skattesystemet ska ... bidra till effektivitet i det
ekonomiska livet." För den enskilde är deklarationen
och skatteberäkningen absolut en del av hans eller
hennes ekonomiska liv. Då undrar jag om socialde-
mokraterna tycker att det här förslaget bidrar till ef-
fektiviteten.
Sedan har vi det här med sambeskattning. Det är
en fråga som Folkpartiet har drivit i många år, dvs. att
avskaffa sambeskattningen. Såvitt jag vet - jag är ny i
skatteutskottet och kan inte alla skatteregler - finns
den bara kvar när det gäller förmögenhetsskatten.
Men nu lyckas regeringen sprida sambeskattningen
även till fastighetsskatten. Jag tog upp det i förra
onsdagens debatt, men majoritetsföreträdaren reage-
rade inte på det, så i dag frågar jag i stället Vänstern
och Miljöpartiet: Är sambeskattning någonting som
ni bejakar, eller tycker ni att makar eller sambor inte
själva ska kunna bestämma hur de vill ha sin ekonomi
som två självständiga individer? Här blir det därtill en
dubbel sambeskattning, både förmögenheten och
gemensamma inkomster påverkar fastighetsskatten.
Från Folkpartiets sida vill vi ha generella lättnader
i fastighetsskatten, och vårt förslag år 2002 innebär
en total skattelättnad beträffande fastighetsskatten på
nästan 4,3 miljarder i jämförelse med regeringens
förslag. Och vi vill fortsätta att trappa ned fastighets-
skatten. Men innan våra förslag hinner slå igenom i
tillräcklig utsträckning kan det ändå komma att finnas
orimliga konsekvenser för en del. Därför har vi i vårt
budgetförslag lagt in 100 miljoner kronor för att
åstadkomma lättnader för människor som bor i sär-
skilt utsatta områden.
Slutligen har jag uppfattat att socialdemokraterna
också har insett riskerna med marginaleffekter. Inser
ni också att detta förslag går i precis motsatt riktning?
Med en ökad inkomst minskar möjligheten till den av
er föreslagna skattereduktionen, och därmed plussar
ni på marginaleffekterna med upp till fem procenten-
heter.
Mot bakgrund av denna kritik av det liggande för-
slaget yrkar jag bifall till vår reservation under båda
momenten.

Anf. 80 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Äntligen kan vi behandla och fatta
beslut om en begränsningsregel för fastighetsskatten.
Syftet med regeln är att hushåll med låga eller nor-
mala inkomster och förmögenheter och som på grund
av prisutvecklingen har fått höga taxeringsvärden ska
få en lägre fastighetsskatt. Främst handlar det om
hushåll som har ägt sin fastighet under lång tid - ofta
pensionärer - och som ligger i storstadsområden eller
andra attraktiva områden där marknadsvärdena stigit
kraftigt.
Begränsningsregeln sker i form av att en skattere-
duktion införs som innebär att fastighetsskatten för ett
småhus som är den permanenta bostaden begränsas så
att den under vissa förutsättningar inte överstiger 5 %
av hushållsinkomsten.
Vi socialdemokrater vill ha både ett tak och ett
golv i begränsningsregeln. Den övre gränsen innebär
att förslaget får en bra fördelningseffekt som stärker
rättvisan. Taket innebär att på fastigheter med taxe-
ringsvärden över 3 miljoner kronor beräknas nedsätt-
ningen bara upp till denna gräns. Därutöver får man
betala 1 %. Den övre gränsen på taxeringsvärdet
innebär indirekt en övre inkomstgräns på 600 000 kr.
Genom att man inför en övre gräns för taxeringsvär-
det i stället för en övre inkomstgräns begränsas den
marginaleffekt som begränsningsregeln ger. Golvet
innebär att fastigheter taxerade till mindre än 280 000
kr inte omfattas av begränsningsregeln.
Skatten ska inte sättas ned till ett lägre belopp än
2 800 kr om året när regeln tillämpas. Golvet är satt
på en sådan nivå att en person som har inkomst mot-
svarande en ensamstående folkpensionär kommer att
få ta del av begränsningsregeln. För fastigheter med
ett taxeringsvärde under 280 000 kr har fastighets-
skatten i många fall sänkts.
Hushåll med mycket stora förmögenheter omfat-
tas inte, på så sätt att en del av förmögenheten räknas
med vid beräkningen av hushållsinkomsten. Som
förmögenhet räknas skattepliktig förmögenhet, men
man behöver inte räkna med förmögenhet som under-
stiger fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen. Man
behöver inte heller räkna med den del av den aktuella
fastighetens taxeringsvärde som ligger under 3 miljo-
ner kronor.
Herr talman! Vi har en bostadsmarknad i obalans.
Fastighetsskatten fungerar utmärkt på en marknad i
balans. Däremot får man de effekter som vi har i dag
med snabbt stigande fastighetspriser och därmed
ökade taxeringsvärden som följd när marknaden är i
obalans. Vi socialdemokrater anser att vi på olika sätt
måste finna lösningar på detta. Därför har skatten
sänkts både för småhus och hyreshus samtidigt som
fribeloppet i förmögenhetsskatten har höjts, och nu
kommer en begränsningsregel med retroaktiv verkan
att införas från den 1 januari i år. Vidare kommer vi
snart att få ta ställning till förändringar när det gäller
omräkningsförfarandet samt att införa en särskild
dämpningsregel för att undvika kraftiga höjningar av
taxeringsvärdena. Det har också införts investerings-
bidrag för byggande av hyresrätter och studentbostä-
der för att försöka få en bättre balans på bostads-
marknaden - stöd som jag har noterat att de borgerli-
ga partierna till största delen vill avveckla!
Som vi har hört här tidigare i debatten, och som vi
väl känner till, så är samtliga borgerliga partier över-
ens om att en begränsningsregel inte ska införas, utan
i stället ska taxeringsvärdena frysas på 1997 års nivå.
Sedan är man inte så överens längre om den framtida
fastighetsbeskattningen. Alla skriver att man vill
reformera dagens system, men deras förslag spretar
som vanligt i olika riktningar, som vi kan läsa i deras
motioner och som vi har hört här i debatten.
Jag och många med mig undrar därför hur det
kommer att bli med den framtida fastighetsbeskatt-
ningen. Hur kommer den att se ut vid en eventuell
borgerlig valseger? Jag utgår ifrån att det inte blir en
borgerlig valseger, men jag anser ändå att ni ska re-
dovisa ett samlat borgerligt förslag till den framtida
fastighetsbeskattningen.
Vi socialdemokrater är medvetna om att begräns-
ningsregeln kommer att öka komplexiteten i skatte-
systemet till en viss del och att den ger vissa margi-
naleffekter. Vi anser dock att detta måste vägas mot
det starka intresset av att lindra de problem som fas-
tighetsskatten kan innebära för vissa hushåll. Samti-
digt anser vi att tillämpningen och effekterna av be-
gränsningsregeln ska följas upp av regeringen.
Herr talman! Fastighetsskatten är en del av flera
delar i kapitalbeskattningen och den måste ses i ett
ekonomiskt helhetsperspektiv. Den ger ca 20 miljar-
der kronor som används till vår gemensamma välfärd.
Vi socialdemokrater anser att fastighetsskatten ska
finnas kvar, men den ska vara rimlig och rättvis och
inte hindra människor med normala inkomster att
välja ett boende i småhus. Därför har vi gjort en rad
justeringar av fastighetsskatten och förmögenhets-
skatten, och nu inför vi också en särskild begräns-
ningsregel som skyddar just låginkomsttagare som
bor i attraktiva områden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 81 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! När man lyssnar på Lisbeth Staaf-
Igelström får man nästan tårar i ögonen. Jag har hört
resonemangen tidigare - det är rättvist, det är fördel-
ningspolitik osv. Men vad är det som är rättvist om
man tvingar folk att flytta från sina bostäder? Det
behöver man inte, säger Socialdemokraterna, för vi
inför begränsningsregeln. Men den är ju så trubbig!
Den går bara in i ett segment när det gäller både fas-
tighetsvärdena och inkomsterna, och den skapar de
marginaleffekter som har nämnts här.
Jag vill fråga Lisbeth Staaf-Igelström två saker.
För det första: Man räknar i inkomstunderlaget
med 15 % avkastning på kapital utöver fastigheten.
Statsrådet Wärnersson sade på den socialdemokratis-
ka kongressen att man skulle kunna tänka sig att
banksparande, dvs. 3 %, kunde vara en norm när man
bedriver privata akutsjukhus. Men hur har ni kommit
fram till 15 %?
För det andra: Jag bor i hyreslägenhet och trivs i
mitt fritidshus som ligger i Stockholms skärgård. För
den fastighet som jag har i Stockholms skärgård kan
jag inte få någon begränsningsregel, utan ni bestäm-
mer att jag antingen får sälja mitt hus i skärgården
eller flytta dit. Är det rättvist? Är det att ta hänsyn till
medborgarnas eget val?

Anf. 82 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Carl Erik Hedlund, den moderata fö-
reträdaren i debatten, gjorde en målande beskrivning i
sitt inledningsanförande. Han fortsatte i samma takt
här med att säga att han får tårar i ögonen när han hör
min inledning.
Jag anser, Carl Erik Hedlund, att det är viktigt att
vi har en bra välfärd i vårt land. Vi socialdemokrater
säger att politik är att vilja, att politik är att välja och
att politik är att prioritera. Utifrån detta har vi gjort
denna prioritering när det gäller fastighetsskatten och
begränsningsregeln.
För fritidsboendet har vi gjort prioriteringen att vi
anser att det är bättre att vi lägger de pengarna på
skolan, vården och omsorgen. Vi vet också att alla
människor inte har råd att ha ett fritidsboende, och
därför anser vi inte att även fritidsboendet ska få ta
del av begränsningsregeln. Däremot, herr talman, får
fritidsboendet ta del av skattesänkningarna och av
förmögenhetsdelen som vi också har fattat beslut om.

Anf. 83 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga
efter detta. Det är överheten som talar. Man behöver
inte redovisa några bedömningar, utan man säger helt
enkelt: Vi har bedömt att det är på det här sättet.
Man kanske väljer att bo i en liten hyreslägenhet
och ha en större del av sitt boende och välbefinnande
i ett fritidshus. Socialdemokraterna säger: Vi vill
prioritera det permanenta boendet. Det innebär att
man antingen måste flytta ut till fritidshuset för att
kunna dra nytta av begränsningsregeln eller sälja.
Det ska vara så rättvist och fördelningspolitiskt
riktigt, säger Socialdemokraterna. Men det innebär
trots allt att familjer med rätt så normala inkomster
väldigt snabbt kommer över gränsen när begräns-
ningsregeln tillämpas. Bor familjen då i ett till-
växtområde - den kombinationen är inte unik - så
kommer detta att slå hårt. Det finns ett antal tidnings-
uppgifter om detta som gäller aktuella, riktiga fall.
Hur ska man då lösa detta utan begränsningsre-
gel? Jo, naturligtvis genom att avskaffa fastighets-
skatten. De borgerliga partierna har en frysning av
taxeringsvärdena. Vi har lite olika lösningar för hur vi
ska gå vidare sedan, men vi har en bra grund för att
kunna göra detta drägligt för medborgarna så att de
ska kunna överleva och inte behöva gå från hus och
hem. Begränsningsregeln är ett missfoster. Den har
kommit till därför att fastighetsskatten är en kon-
struktion som är felaktig. Därför ska den inte införas.

Anf. 84 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Vi fick åter en målande beskrivning.
Nu kallas begränsningsregeln för ett missfoster. Nej,
Carl Erik Hedlund, den är inget missfoster! Vi social-
demokrater har under en längre tid diskuterat att infö-
ra en begränsningsregel. Varför måste vi införa en
sådan? Jo, det beror på att den fria marknaden har sett
till att det har blivit en så snabb prisutveckling i at-
traktiva områden och i storstadsområden - till-
växtområdena. Därför har vi varit tvungna att införa
begränsningsregeln.
Vad har ni moderater då att komma med? Precis
som vanligt så kapitulerar ni och säger: Vi tar bort
skatten. Det är det som ni alltid har att komma med.
Ni debatterar över huvud taget inte hur vi ska komma
till rätta med den orimliga utveckling som sker i stor-
stadsområdena. Ni säger nej till investeringsbidrag till
hyresrätter för att man på så sätt ska kunna få en
bättre balans. Ni säger nej till stöd för att bygga stu-
dentbostäder. Ni anser att hela den fria marknaden
ska gälla inom bostadspolitikens område.
En sådan prioritering har inte vi, herr talman. Där-
för kommer vi att införa en begränsningsregel som är
till skydd för dem med de låga inkomsterna och för
dem som inte har någon stor förmögenhet. Det här är
ett bra förslag.

Anf. 85 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Jag vill ställa en liten fråga till Lis-
beth Staaf-Igelström och få hjälp med vad jag ska
svara en person som ringde mig i veckan angående en
fastighet i Höganäs kommun. Familjen har köpt den
för 300 000 men är tvingad att betala fastighetsskatt
på ett taxeringsvärde på 500 000. Är det rimligt att
Jan-Erik och hans familj ska drabbas av en beskatt-
ning på den här nivån? Det är en fiktiv skatt som
strider helt emot vad regeringen har sagt, nämligen att
taxeringsvärdet ska motsvara ungefär 75 % av mark-
nadsvärdet? Vad kan jag få för hjälp av regeringen
med en förklaring till vad detta kan bero på? Han
säger att jag sitter i riksdagen och i skatteutskottet,
vilket är sant. Han undrar hur vi kan fatta dylika be-
slut. Nu har jag fört frågan vidare och förväntar mig
ett bra svar.

Anf. 86 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag kan inte gå in i fallet med en en-
skild familj och svara på vad den ska göra. Jag känner
inte till deras inkomster och deras situation, utan de
måste själva göra en bedömning utifrån husköpet osv.
Man får säga vad man vill om Moderaterna, men
de är väldigt tydliga i sin politik. Jag tycker att Krist-
demokraterna är mer otydliga när det gäller fastig-
hetsbeskattningen.
Ni säger att ni vill avveckla fastighetsskatten. I
stället vill ni införa en kommunal fastighetsavgift.
Men ni har inte alls redovisat hur den ska se ut.
Kommer den att se olika ut beroende på om fastighe-
ten ligger i en storstad eller ute på landet? Hur kom-
mer avgiften att utformas? Kommer inkomsten att
avgöra hur fastighetsavgiften ska tas ut?
Sedan gör ni också ett väldigt stort nummer av att
skatt ska tas ut efter bärkraft. Jag vill då fråga Ken-
neth Lantz: Tycker ni då inte att begränsningsregeln
skulle vara helt suverän att använda? Den innebär ju
att den som har låga inkomster kommer att få betala
mindre fastighetsskatt, medan de som har högre in-
komster får betala mer fastighetsskatt. Skulle inte
begränsningsregeln från er synpunkt vara suverän helt
enkelt?

Anf. 87 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Om jag tar frågorna bakifrån vill jag
svara att vi tydligt har markerat att vi på sikt vill ta
bort den statliga beskattningen. Då behöver vi inte
diskutera vad vi tycker om begränsningsregeln. Om
den tycker vi inte. Det motiverar vi med att vi på sikt
vill ta bort den statliga fastighetsskatten.
Det är helt riktigt att vi vill ha en kommunal av-
gift för den service som kommunerna ställer upp
med. Vi kan tänka oss att lägga oss på den undre
gränsen, som även regeringen har talat om och som
ska drabba dem som utnyttjar begränsningsregeln,
nämligen 2 800 kr. Det är väl inte helt orimligt att
avgiften kan hamna i det häradet, men den har vi inte
arbetat fram ännu. Men vi är medvetna om detta och
tycker att det är en vettig avgift. Hur stor den ska
vara, om den ska skilja från kommun till kommun,
kan vi heller inte uttala oss om. Vi har ju de kommu-
nala självstyrelserna som får fatta dessa beslut.
Dock vill jag ställa ytterligare en fråga innan Lis-
beth Staaf-Igelström får sista repliken och ordet. Hur
tänker man inom regeringen vad beträffar det nya
inkomstslaget, 15 % av förmögenhetsunderlaget? Är
det något som vi kommer att få permanentat i framti-
den? Är det rätt att tänka sig att ett kapital förräntar
sig med så pass stora belopp? Är detta något som vi
ska ändra om något år eller två? Jag upplever det på
något sätt som taget ur luften. Det är ett riktigt hug-
skott.

Anf. 88 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater ser alltid över
vår skattelagstiftning. Den kommer att förändras i
framtiden. Hur den kommer att förändras vet jag inte
i nuläget. Men vi gör hela tiden en översyn av skat-
telagstiftningen och anpassar den till just den dagens
verklighet.
Jag är lite förvånad över kd:s resonemang och
ståndpunkt när det gäller fastighetsskatten, att de inte
anser att begränsningsregeln är bra när den är till för
dem som har de lägsta inkomsterna.
Sedan har Kenneth Lantz inte nämnt ett ord, herr
talman, om vad man vill göra för att komma till rätta
med obalansen på dagens bostadsmarknad. Varför
vill ni ta bort investeringsbidraget till hyresbostäder
när det så väl behöver byggas ytterligare hyresbostä-
der? Och hur kommer en fastighetsbeskattning att se
ut efter ett eventuellt borgerligt regeringsskifte 2002?
Detta har jag ännu inte fått något svar på av någon av
de borgerliga företrädarna här. Men jag får väl av-
vakta till kommande debatt och se om någon av dem
svarar då, herr talman.

Anf. 89 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Herr talman! Det är intressant med den senaste
diskussionen. Först säger Lisbeth Staaf-Igelström i
replikskifte med Kenneth Lantz att hon inte vet hur
Socialdemokraternas skattelagstiftning ska se ut
framöver, bara att den kommer att ändras. Sedan
begär hon att fyra partier ska redovisa ett gemensamt
förslag framöver. Det var väl ändå att skjuta sig själv
i foten en aning. Vi kan också titta bakåt på de för-
ändringar som har skett i snabb takt, inte minst också
på det förslag som ligger i dag.
Vad jag skulle vilja fråga Lisbeth Staaf-Igelström
är om det är rimligt att ha så komplicerade regler.
Även Lisbeth Staaf-Igelström insåg ju att de är mer
komplicerade än tidigare och att en vanlig deklarant
faktiskt inte kan eller har väldigt svårt att beräkna sin
ekonomi i förväg.
Arne Kjörnsberg sade förra onsdagen att skatte-
systemet ska bidra till effektivitet i det ekonomiska
livet, vilket jag redogjorde för i min framställning
tidigare här. Och jag ställde frågan om Socialdemo-
kraterna tycker att det här förslaget bidrar till effekti-
viteten.

Anf. 90 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Nej, Lennart Kollmats, jag skjuter
inte mig själv i foten. Men det vore förmätet av mig
att stå här och säga att jag framdeles vet hur beskatt-
ningen kommer att se ut när det gäller fastigheter och
andra områden.
Däremot anser jag att ni fyra borgerliga partier
som ämnar bilda en regering efter valet 2002, om ni
får svenska folkets förtroende, ska redovisa ert alter-
nativ när det gäller fastighetsbeskattningen. Det
spretar åt alla håll. Jag har sett er gemensamma eko-
nomiska reservation, och det är ungefär fyra fem
rader som tar upp fastighetsskatten. På kort sikt är ni
överens, men på lång sikt är ni inte alls överens. Mo-
deraterna vill avskaffa fastighetsskatten, ni vill ha en
schablonintäkt, kd vill ha en fastighetsavgift, osv.
När det gäller att reglerna är komplicerade tycker
jag inte att Lennart Kollmats ska undervärdera våra
medborgare. Man kommer att kunna se vad man får
med en sådan här begränsningsregel. Om man då
fortfarande tycker att det är krångligt kan jag tala om
att de ungefär 100 000 som kommer att omfattas av
begränsningsregeln kommer att få pengarna helt au-
tomatiskt.
Apropå diskussionen om krånglighet vill jag passa
på att ställa en fråga till Lennart Kollmats. Ni har
avsatt 100 miljoner i ert budgetförslag som ni ska ha
till specialregler som innebär lättnader för människor
som bor i särskilt attraktiva områden. Ni skriver att
det inte ska leda till några marginaleffekter. Då und-
rar jag: Vad har ni hittat för system som inte leder till
några marginaleffekter?

Anf. 91 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller den senare frågan ska
jag vara ärlig och säga att den kan jag inte svara på.
Vi har avsatt 100 miljoner därför att marginaleffekter
skulle kunna inträffa trots vår totala fastighetsskatte-
sänkning med 4,3 miljarder. Men vi har inte de resur-
ser som Socialdemokraterna besitter så att vi i detalj
kan räkna fram hur en sådan regel skulle kunna fun-
gera, utan det är en gardering för oss.
När det gäller regeringen så vill jag säga att vi går
till val som fyra enskilda partier. Det hoppas jag att
även Lisbeth Staaf-Igelström har respekt för. Vi räk-
nar med att sitta fyra partier i regeringen, till skillnad
från den nuvarande regeringen som är en minoritets-
regering och som måste sitta och förhandla i varje
läge, och vi vet inte ett dugg vad som kommer ut av
dessa förhandlingar.
Beträffande marginaleffekter har jag ändå upp-
fattat att socialdemokraterna har insett riskerna med
marginaleffekterna. Och jag utgår från att de också
inser att detta förslag faktiskt går i precis motsatt
riktning. Eller inser ni socialdemokrater inte det?

Anf. 92 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! I flera motioner och reservationer
skriver Folkpartiet liberalerna att man avsätter 100
miljoner kronor till människor som bor i attraktiva
lägen för att man ska underlätta för dem, och man ska
ha specialregler, utan att det leder till marginaleffek-
ter. Sedan har man inte i någon motion som jag har
gått igenom med ett enda ord kunnat redovisa hur
detta förslag ska se ut. 100 miljoner kronor är inte
mycket. Men jag anser att det är hedervärt att man
redovisar en sådan sak innan man skriver detta i mo-
tionerna.
Visst, jag har respekt för att det är fyra partier som
vart och ett går till val och att de har olika program.
Men i en sådan viktig fråga som fastighetsbeskatt-
ningen, vilket denna debatt och många andra debatter
på gator och torg har gett uttryck för, tycker jag och
många av väljarna att ni ska redovisa ett samlat för-
slag på detta område. På kort sikt har ni gjort det
genom förslaget till frysta taxeringsvärden. Men när
det gäller den framtida fastighetsbeskattningen på
lång sikt så spretar det åt alla håll.
Marginaleffekten blir ungefär 5 % med detta för-
slag. Det förslag som Fastighetsbeskattningskommit-
tén, där jag själv satt med, tog fram låg på 16 %. Vi
har här alltså lyckats pressa ned marginaleffekterna.
Men vi anser att det är så viktigt att vi genomför
denna begränsningsregel och att vi därför får ta dessa
marginaleffekter.

Anf. 93 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag får önska Fastighetsbeskatt-
ningskommitténs ordförande Lars Hedfors välkom-
men in i kammaren. Det är väldigt intressant att han
bevärdigar oss med sin närvaro när vi diskuterar be-
gränsningsregeln, som faktiskt är ett barn av just
denna kommitté.
Det har varit mycket diskussion om krångliga och
svåra skatteregler. Det är riktigt. Men jag tror inte att
något parti kan svära sig fritt från att ha varit med om
att göra regelsystemen krångligare och krångligare.
Inte minst den borgerliga regeringen genomförde
1991-1994 saker, och det har tillkommit ytterligare
saker, t.ex. expansionsmedel och räntefördelnings-
regler på företagsbeskattningsområdet som är oerhört
jobbiga.
Nu inför man en begränsningsregel i fastighetsbe-
skattningen som vid själva utformandet och vid lad-
dandet av dataprogrammen på Riksskatteverket är
krångliga. Det är helt riktigt. Men allting kommer att
ske automatiskt. 95 % av allt detta kommer att räknas
ut automatiskt. Man behöver inte sitta och räkna ut
detta. Och det är tämligen enkelt för mig som skatte-
betalare att också se vilken inkomst jag har och vilket
taxeringsvärde jag har. Sedan ser jag ganska snabbt
när begränsningsregeln blir tillämplig på mig. Att
måla upp sådana jättehinder som Lennart Kollmats
och delvis Carl Erik Hedlund gör förstår jag inte.
Fattningsförmågan hos svenska folket enligt er är
tydligen väldigt låg. Jag tror att ni underskattar
svenska folkets förmåga att räkna ut 5 % av sin in-
komst. Att sedan få fram detta exakt på kronan som
man gör på Riksskatteverket kan kräva lite mer arbe-
te. Men rent generellt kan man säga detta. Jag tror
inte att en skattebetalare behöver besked mer än på
hundralappen om hur stor fastighetsskatten ska vara
under ett helt år.
Vi kan alltså avliva myten om att begränsningsre-
geln som sådan är komplicerad för skattebetalarna.
Det har varit komplicerat att skriva lagtexten. Det
gällde att definiera begreppet hushållsinkomst. Och
det har varit jobbigt för programmerarna på Riks-
skatteverket som ska ta fram skatteuträkningspro-
grammet. Därefter är dessa komplikationer borta.
Marginaleffekterna är, som Lisbeth Staaf-
Igelström sade, marginella. I och med att man har
infört ett maxbelopp på 3 miljoner kronor så faller en
del av dessa marginaleffekter bort, vilket var ett pro-
blem för oss i Fastighetsbeskattningskommittén. Nu
handlar det om 5 %. Om man lägger detta till en mas-
sa andra marginaleffekter med bostadsbidrag och
andra saker så kanske man kan hävda att det fortfa-
rande finns marginaleffekter. Vi har dock när det
gäller maxtaxan gått in och plockat bort en av de mest
marginaleffektsdrivande taxorna i systemet.
Sedan blir jag väldigt konfunderad när man säger
att det blir jobbigare med familjebildning. Nej, jag
skulle vilja säga precis tvärtom. För två låginkomst-
tagare som flyttar ihop blir det bättre om de köper ett
relativt sett dyrt hus. Då träder faktiskt begränsnings-
regeln i kraft, vilket den inte hade gjort tidigare.
Det talas om skenskrivning. Det finns en ytterst
marginell risk för skenskrivningar. Ska man
skenskriva sig i en annan kommun och gå miste om
den kommunala service som man har? Vi tar upp
denna diskussion även i Fastighetsbeskattningskom-
mittén. Det finns en liten och marginell risk för
skenskrivning, men den är inte särskilt överhängande.
Men det är klart att om man ska kritisera en ny re-
gel och ett nytt system så tar man till kanoner för att
skjuta på mygg.
Sedan var det som jag tror togs upp av Kenneth
Lantz, kristdemokraterna, väldigt intressant, nämligen
att man tidigare har bidragit till boendet med ett visst
antal miljarder och att det nu är tvärtom, att boendet
bidrar med pengar in i systemet. Det är riktigt. Men
om vi går från 50- och 60-talen och ser hur mycket
subventioner som har getts till boendet så ligger sta-
ten på ett oerhört stort minus. Och då ska man också
vara medveten om att moderaterna var stora motstån-
dare till de subventioner som har getts till boendet
under 60-, 70-, 80- och 90-talen. De har hela tiden
velat skära ned på detta. Nu plötsligt är det boendet
som ska gynnas. Men räntebidrag osv. har modera-
terna hela tiden motarbetat. Det första man gjorde
med Danellsystemet var att skära ned på bidragen till
just boendet. Men nu är det plötsligt boendet som är i
fokus. Men det är bara delar av boendet. Det gäller i
första hand dem som har egna hem som moderaterna
vill gynna i nuvarande läge.
Sedan är det intressant när Kenneth Lantz kritise-
rar begränsningsregeln. Samtidigt tycker han att det
inte är tillräckligt, eftersom man inte ska slå ihop
hushållsinkomsten, och att fler ska komma i åtnjutan-
de av detta.
Jag vill till moderater, folkpartister och kristde-
mokrater säga något om hushållsinkomster. Varför
ska man göra åtskillnad på människor, på ett par som
äger fastigheten gemensamt, i förhållande till dem där
bara den ena äger fastigheten? Det är det som ni vill.
Ni vill inte att hushållsinkomsten ska gälla. Det inne-
bär att de som väljer att dela på fastigheten drabbas
men inte de andra i ett sådant system som ni före-
språkar. Det är en oerhörd inkonsekvens av er. Jag
vill gärna höra hur ni förklarar detta.
Direktiven till Fastighetsbeskattningskommittén
var en aning snäva - ja, så pass snäva att det näst
största partiet i denna kammare valde att inte vara
med, och det är kanske synd.
I budgeten står det att en mer förutsättningslös ut-
redning ska tillsättas. Där ser man vad det är för
skillnad när Centerpartiet bildar majoritet tillsam-
mans med Socialdemokraterna! Då blir det en väldigt
begränsad utredning. Men när Vänsterpartiet är med
och påverkar blir det en förutsättningslös utredning.
Kan ni se skillnaden där? Centern hade inget intresse
av att ligga på och se till att få en förutsättningslös
utredning. Det ville vi, och då blir det en sådan.
Sedan har vi detta med sambeskattning. Jag tror
att man definierar begreppet sambeskattning på ett
väldigt knepigt sätt. Det var väl Lennart Kollmats
som var uppe i det avseendet - nu är ju sambeskatt-
ningen inte längre 100 % i och med att de sambe-
skattades fribelopp höjts, så där är det på väg att jäm-
nas ut. Men att här tala om sambeskattning är väldigt
knepigt. När man ska ansöka om skattereduktion är
det ju hela inkomsten som ska ligga till grund. Jag
återkommer till frågan: Varför, Lennart Kollmats, vill
ni missgynna dem som äger en fastighet gemensamt,
till skillnad från dem som väljer att låta bara en stå
som ägare? Det fordrar faktiskt en förklaring.
När det gäller Kristdemokraterna och den kom-
munala avgiften kan man i deras reservation läsa
följande: "På sikt vill vi avskaffa systemet med statlig
fastighetsskatt och i stället ge kommunerna en möj-
lighet att ta ut en fastighetsavgift (på en betydligt
lägre nivå än nuvarande skatt) för täckande av kost-
nader för vägunderhåll och liknande."
Några gånger har jag hört Kristdemokraterna yttra
sig över beloppen. Det rör sig om 4 500-6 000 kr -
en ganska rimlig fastighetsskatt, kan man tycka.
Kenneth Lantz tar upp ett intressant fall här. Det
gäller då den som har köpt en fastighet för 300 000
kr, en fastighet som har ett taxeringsvärde på 500 000
kr. Är det så att det är en generell sänkning kommer
det att rättas till vid nästa fastighetstaxering. Det
intressanta är att den personen i dag betalar 5 000 kr i
fastighetsskatt. Med Kristdemokraternas förslag
hamnar det kring 4 500-6 000 kr - ja, man bör nog
tona ned debatten lite grann och vara lite mer sansad
när man gör de här bedömningarna och angriper poli-
tiska motståndare.
Jag har räknat ut att den som köper fastigheten för
300 000 kr får en månadskostnad, inklusive fastig-
hetsskatten, på ca 4 000 kr. Det tycker jag är ganska
bra. Den personen kommer knappast i åtnjutande av
någon begränsningsregel, så jag vet inte var han hör
hemma i den här debatten. Den här personen har
faktiskt en väldigt låg boendekostnad.
Om man ska vara konsekvent och ta bort fastig-
hetsskatten och införa en kommunal avgift försvin-
ner, i konsekvensens namn, även ränteavdraget. Vissa
kan då hävda: Vi menade inte det. Vi ska ha ett in-
konsekvent skattesystem.
Men om man ska vara konsekvent tar man bort
ränteavdraget, och då kommer boendekostnaden för
den person som Kenneth Lantz refererar till att bli
betydligt högre än vad den blir om man följer nuva-
rande majoritet. Det är bara att konstatera att det är så
- jag gör den uträkningen rakt upp och ned. Ni säger
att det blir ett billigare boende, men det är alltså pre-
cis tvärtom.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkande 2001/02:SkU3.

Anf. 94 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller komplexiteten säger
Per Rosengren att det här är enkelt - det handlar om
vilken inkomst jag har och om vad som är taxerings-
värdet; 5 % på inkomsten, och man vet vad det blir.
Kanske är det lite förmätet av mig som ny i skattefrå-
gor att ha en diskussion med en i dessa frågor så
kunnig person som Per Rosengren. Dock måste jag
säga: Så enkelt är det väl ändå inte. Du måste ju ock-
så veta vad din make eller maka har för inkomst och
vad eventuellt andra som bor i hushållet har för in-
komster. Dessutom måste du veta gränsvärdena. Lis-
beth Staaf-Igelström hade en uppräkning kring hur
komplext systemet är, så det var väl ändå att ta i nå-
got att säga att systemet är så himmelens enkelt. Det
var det ena.
Det andra gäller sambeskattningen, som Per Ro-
sengren försökte definiera bort från det här området.
Men jag tycker att han inte riktigt lyckades där. I
Folkpartiets jämställdhetspolitik ingår att var och en
ska beskattas för sig. Vi vill ha bort sambeskattning-
en, bl.a. från jämställdhetssynpunkt. Jag trodde att
också Vänsterpartiet hade det som en övergripande
princip.
I ett parförhållande ska var och en kunna bestäm-
ma hur vederbörande vill ha det med ägande och
liknande. Det ska inte vi som överhet eller som sam-
hälle lägga oss i. Detta är vår övergripande syn på
jämställdheten. Därmed blir utslaget att vi inte vill ha
någon sambeskattning vare sig i förmögenhetsfrågor
eller när det gäller fastighetsskatten.

Anf. 95 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Lennart Kollmats kan fortsätta att
hävda att det här kommer att vara mycket komplext,
men det kommer det inte att vara för den enskilde.
De familjer där man inte vet makens eller makans
ungefärliga inkomst eller där man inte vet hemmava-
rande barns inkomster är inte särskilt väl fungerande
familjer. Jag tror att vi vill ha väl fungerande familjer.
Jag återkommer till sambeskattningen och frågar:
Varför är det så, Lennart Kollmats, att om man väljer
att äga huset gemensamt ska vissa regler gälla? Hur
blir det om man väljer att den ene själv ska äga huset?
När det gäller det här med hushållsinkomst är ut-
gångspunkten att det faktiskt är två som äger huset,
oavsett vem som står som ägare. När det gäller gifta
äger egentligen båda huset, trots att bara den ene
betalar fastighetsskatt - eftersom vederbörande står
som ägare. Det är alltså fråga om gemensam egen-
dom. Därmed är det ganska naturligt att det är den
gemensamma hushållsinkomsten som ska ligga till
grund här. Men i Folkpartiets värld ska man särskilja
hur tillgångarna delas upp, dvs. om man väljer att ha
gemensamt ägande eller om man låter den ene stå
som ägare. Det är väldigt knepigt att detta med vem
som är registrerad som ägare ska bestämma om en
regel ska gälla eller ej.

Anf. 96 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Den övergripande ståndpunkt som vi
har är att det är upp till var och en att välja hur man
vill lösa sina ekonomiska förhållanden hemma - i
äktenskapet eller i parförhållandet. Det finns olika
skäl till hur man vill agera. Det ska varken Per Ro-
sengren eller jag ha med att göra, utan det är de en-
skildas ensak.
Med Folkpartiets politik, som syftar till att på sikt
ta bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten, blir
det här inte något problem, för då försvinner sambe-
skattningsproblematiken.

Anf. 97 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Vad vi diskuterar här är begräns-
ningsregeln och den kritik som Folkpartiet och Krist-
demokraterna riktar mot den. Nu har jag faktiskt
lyckats få Lennart Kollmats att inse att kritiken vad
gäller den här biten varit lite "yvig" - för att inte säga
direkt felaktig.
Det är väl ingen som över huvud taget vill gå in
och se till hur människor ska fördela sina tillgångar
inom bestående äktenskap osv. - inte några andra än
Kristdemokraterna och Folkpartiet. Ni vill ju att den
ene ska äga - man ska inte äga gemensamt. Ni skulle
straffa dem som väljer att äga huset gemensamt. Det
är den direkta effekten av ert resonemang, men ni har
inte tänkt så långt.
För övrigt skulle väl i Folkpartiets Sverige Len-
nart Kollmats hamna på floskeltoppen som nr 1.

Anf. 98 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Låt mig få ställa en smal fråga till Per
Rosengren, som är väl kunnig på området. Jag vill ta
upp frågan om de fiktiva beloppen. Jag tog ju Jan-
Erik som exempel. Svider det även för Per Rosengren
att erkänna att Jan-Erik ska betala skatt på 500 000
kr, som är taxeringsvärdet, när han har köpt huset för
300 000?
Sedan skulle jag vilja ha den andra tanken förkla-
rad, nämligen hur Per Rosengren kan tänka sig att
acceptera att 15 % av förmögenhetsvärdet ska be-
traktas som inkomst. Vi talar om fantasisummor när
15 % av ett förmögenhetsbelopp i detta sammanhang
helt sonika ska betraktas som inkomst. Kan jag få det
förklarat?

Anf. 99 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det är inte alls ovanligt i bidragssys-
temen och på andra ställen att en viss procent av
förmögenheten räknas som inkomst. Det är likadant
med studiemedel, dvs. en del av studiemedlen räknas
också som inkomst vid ansökan om bostadsbidrag
osv. Här är det ingenting nytt i systemet.
Jag vill också påpeka att vid dessa förmögenheter
undantas taxeringsvärden på upp till 3 miljoner. Bo-
endet kommer inte att beskattas på det sättet.
Sedan var det frågan om ett fiktivt belopp. Så
länge fastighetsskatten ligger inom inkomst av kapital
måste man räkna på ett fiktivt belopp. Man skulle
alternativt kunna använda sig av - som Fastighetsbe-
skattningskommittén också har sagt - en schablonin-
komst. Effekten blir densamma.
Anledningen till att vi vill ha en ny utredning om
fastighetsskatten är att vi ifrågasätter lösningen med
det fiktiva beloppet och att vi vill ha en annan typ av
beskattning. Vi vill plocka bort de extrema varianter-
na och göra fastighetsskatten något så när fördel-
ningspolitiskt attraktiv. De absurda fallen med
70 000-80 000 kr i fastighetsskatt ska i princip för-
svinna.

Anf. 100 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Fru talman! Det känns som en bra och tilltalande
modell. Har det existerat några tankar i utredningen
om att tänka sig att inköpsvärdet ska ligga till grund
för ett sådant belopp?

Anf. 101 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! De har existerat i Fastighetsbeskatt-
ningskommittén. Det finns ett ganska långt avsnitt om
en s.k. Kaliforniamodell. Den har visat sig få inlås-
ningseffekter. I just Kalifornien finns det ett sådant
regelverk som är tio gånger värre än något av våra
regelverk i fråga om fastighetsbeskattning, inklusive
begränsningsregeln. Vid generationsbyten och andra
typer av försäljningar har man för att inte få väldigt
snedvridande effekter fått göra det så komplicerat.
Därför skippade vi den biten i kommitténs arbete. Jag
tror att den modellen är utredd och klar. Däremot
finns det andra modeller som kan tänkas med mer
naturliga begränsningar i fastighetsskatten, där ingen
ska behöva gå från sin fastighet och där det inte ska
behövas någon begränsningsregel. Denna begräns-
ningsregel finns i avvaktan på ett sådant system.
Jag vill också påpeka att vi lever i en värld med
rörliga skattebaser. I det läget är det viktigt att ha
kvar en sådan bas som fastigheter. Vi vet inte vilka
skatter som kan försvinna ur landet nästa dag. Det är
dock en skatt som ger 20-25 miljarder kronor. Om vi
i framtiden får regeringsmakt kommer vi inte att
kunna vara utan dessa pengar om vi ska trygga de
system som finns.

Anf. 102 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Efter den här debatten - som jag inte
har kunnat delta i på grund av debattreglerna därför
att vi inte har fogat någon reservation till betänkandet
utan i stället ett särskilt yttrande - ska jag redovisa
varför vi har ett särskilt yttrande och vad det inne-
håller.
Centerpartiet är emot att konstruera så orimliga
fastighetsskattesystem att vi behöver införa begräns-
ningsregler för att reglera de värsta orimligheterna. Vi
vill i stället skapa system som från grunden är rimli-
ga.
Lisbeth Staaf-Igelström säger att begränsningsre-
geln ökar komplexiteten i systemet och att man är
medveten om att den ger marginaleffekter, men sys-
temet - underförstått - är så vansinnigt orimligt att
man ändå måste införa regeln och svälja nackdelarna.
Jag delar uppfattningen att komplexiteten ökar
och att det blir orimliga marginaleffekter. Till det så
blir det ett otidsenligare och omodernare system,
därför att man inför en ny typ av sambeskattning som
dessutom är ojämlik och i vissa fall kan missgynna
gifta par och sambor med barn. Det tycker vi inte är
bra. Vi är emot begränsningsregeln, och vi är emot så
komplicerade system.
Låg- och normalinkomsttagarnas situation bör
naturligtvis i första hand lösas med hjälp av en skatte-
reform och i andra hand med hjälp av ett rimligare
och rättvisare fastighetsskattesystem.
Det finns alternativ. I Centerpartiet diskuterar vi
hur man ska komma till rätta med problemen. Vi har
en annan syn på hur detta ska lösas och där man
kommer bort från problemen med marginaleffekter
och orimliga taxeringsvärden. Vår målsättning är att
hitta ett system med lägre boendekostnader och med
neutralitet mellan besiktningsformerna, vilket inte har
lösts med detta system.
Vi vill för det första frysa taxeringsvärdena på
1997 års nivå, och denna återgång bör ske retroaktivt
fr.o.m. 2001. Där är vi eniga med flera partier.
Vi har för det andra ett alternativt förslag om hur
ministern ska komma till rätta med taxeringsvärdena.
Vi vill reformera dem, och vi har följande förslag:
Först och främst vill vi utgå från de aktuella mark-
nadsvärdena, men taxeringsvärdena ska bestämmas
med hänsyn till medianvärdet av referensförvärven
inom ett värdeområde. Med medianvärdesystemet går
det att räkna bort referensvärdena i den övre och den
undre kvartilen, dvs. de mest orimligt höga och de
lägsta marknadsvärdena försvinner i det samman-
hanget. Då blir det ett rimligare taxeringsvärde i bot-
ten.
Vi vill för det tredje övergå till ett system med be-
skattade schablonintäkter. Det har vi närmare ut-
vecklat i vår budgetmotion, och jag ska inte beskriva
det här. Fördelen med ett sådant system är att det går
att skapa bättre neutralitet mellan de olika boende-
formerna.
Budgetramarna är antagna, och de ger inte ut-
rymme för att genomföra vår modell.
Trots att vi inte vill ha den här begränsningsregeln
har vi alltså inget yrkande på grund av det. Vi kom-
mer därför att avstå i voteringen. Våra synpunkter
finns då fogade till betänkandet i det särskilda yttran-
det.
Jag kan bara försäkra att vi kommer igen. Det är
nödvändigt att hitta ett rättvisare och rimligare system
för fastighetsskatten och för taxeringarna. En rättvis
sak brukar vinna i längden. Det är det som vi ser fram
emot att lyckas med.

Anf. 103 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag har inte sagt att den här begräns-
ningsregeln ger orimliga marginaleffekter. Jag har
sagt att den ger vissa marginaleffekter. Det är 5 %. I
det förslag vi lade i Fastighetstaxeringsutredningen
handlade det om 16 %. Nu har vi sett över det och
kommit fram till det här förslaget, som jag tycker är
en bra begränsningsregel.
Jag har några frågor till Agne Hansson. Ni har ju
tillsammans med de andra borgerliga partierna gått
med på att ha frysta taxeringsvärden på 1997 års nivå.
Vem kommer att tjäna mest på att man fortsätter att
ha de här frysta taxeringsvärdena?
Sedan ämnar ni, vilket ni har klart uttalat, bilda en
borgerlig regering vid en eventuell valseger 2002.
Hur kommer då fastighetsbeskattningen att se ut?
Kommer ni att gå med på att fastighetsskatten helt
och hållet avskaffas, som Moderaterna vill?
Vad tänker ni göra för att få en bostadsmarknad
mer i balans?

Anf. 104 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Först var det frågan om marginalef-
fekterna. Det är möjligt att de inte blir orimliga. Varje
påspädning av de nuvarande marginaleffekterna i
skattesystemet är besvärande. Detta är ytterligare ett
moment i marginaleffekter som låser in låg- och nor-
malinkomsttagare i bidragsfällor, som är till nackdel
både för tillväxten och för den enskildes självbe-
stämmande.
Vem tjänar mest på de frysta taxeringsvärdena?
Med de frysta taxeringsvärdena får alla sänkt fastig-
hetsskatt, men de gynnas mest som i dag har de mest
orimliga fastighetsskatterna, i tillväxtområden och i
skärgårdsområden. Man har alltså inte lyssnat på
Centerpartiet, där vi har haft en annan modell för att
lösa detta. Det är mitt svar på den frågan. Med Cen-
terpartiets förslag får alla sänkt fastighetsskatt, och vi
klarar dem som sitter mest illa till på detta sätt.
Jag tänker inte förhandla om ett borgerligt rege-
ringsalternativ här. Vi har sagt att det inte är rimligt
att avskaffa fastighetsskatten. Det är vårt alternativ.
Det är vårt svar. Det kommer vi att jobba för.
På bostadspolitikens område har vi också en rad
förslag som skulle ta oss ur den besvärliga situation
som finns i dag. Tiden ger mig inte möjlighet att
utveckla vår bostadspolitik - annars har vi också en
sådan.

Anf. 105 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Jag har också tagit del av Centerns
bostadspolitik. Jag blir förvånad när Centerpartiet vill
avveckla bidragen till hyresrättsbyggande. Av vilken
anledning vill ni inte att det ska komma bidrag och
stöd så att man kan börja bygga hyresrätter, så att vi
äntligen kan få en bostadsmarknad i balans? Jag vet
att ni i stället vill göra en utredning, men en utredning
tar betydligt längre tid. Ett investeringsbidrag är en
snabb åtgärd, som kan ge effekter mycket snabbare
än en ny utredning.
Sedan har jag återigen kunnat konstatera att jag
inte får något svar om hur en fastighetsbeskattning
ska se ut vid en eventuell borgerlig valseger 2002.
Men jag utgår från, fru talman, att man ser till att få
fram ett sådant här förslag i god tid före valet. Jag
anser att det är väljarnas rätt att få helt klarlagt vad
som kommer att gälla i framtiden i fråga om fastig-
hetsbeskattning och vad som kommer att gälla i
framtiden i fråga om vår välfärd. Det har en koppling.
Skatter ger inkomster, och inkomster använder vi
socialdemokrater till välfärd. Skär man ned på in-
komsterna måste man skära ned på utgifterna eller
skaffa andra inkomster. Jag hoppas att vi får det här
klarlagt före valet.

Anf. 106 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag går till den sista frågan först. Lis-
beth Staaf-Igelström sade tidigare att det inte finns
något annat parti som har ett alternativ. Jag har redo-
visat vårt alternativ. Man ska utgå från marknadsvär-
dena, och man ska räkna medianvärdena. Det är vår
metod på taxeringsvärdessidan. Det är det som jag
redovisar, och det är det som Centerpartiet står för
och som vi kommer att gå till val på och begära ökat
stöd för. Ju starkare stöd vi får, desto större möjlig-
heter finns det att vi får igenom ett rättvist taxerings-
värdessystem. Därpå har vi fastighetsskatten, som vi i
stort sett är eniga om att hantera.
När det gäller bostadspolitiken och varför vi går
emot investeringsbidragen, vill jag gärna säga att det
här är en bättre väg än de gamla räntebidragen, som
vi ville avskaffa och då införa investeringsbidrag. På
det viset har man kommit ett steg åt rätt håll. Men det
har visat sig att de subventioner som man startade
med 1974 inte har löst bostadsproblemen, framför allt
inte i de här områdena. Där sitter människor i andra
och tredje hand, därför att vi har ett hyresreglerings-
system som låser in fastighetsägarnas möjligheter att
ta ut hyror så att de kan investera i nya hus. Därför är
det den viktigare vägen att gå.
Att ytterligare spä på det här med inlåsningsef-
fekter för fastighetsmarknaden ger inga nya hyreshus.
Det är därför som det inte byggs ett enda hyreshus.
Jag kan ställa frågan tillbaka: Varför bygger man
inte om man nu har fått de här investeringsbidragen?
Jo, det beror på att man inte litar på systemet, därför
att det inte finns en naturlig marknad som gör att man
kan investera och få räntabilitet på det man investe-
rar.
Vi tycker att det är mycket bättre att de här peng-
arna går till fastighetsägarna så att de kan investera
mer, än att de går till den svarta marknaden, till män-
niskor som inte investerar i nya bostäder.

Anf. 107 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Vi hör ofta centerpartister prata om
de orimliga marginaleffekterna i olika sammanhang.
Men hur ställde ni er när det gällde införandet av
maxtaxan? Det är en av de största reformerna för att
bli av med en av de mest orimliga marginaleffekter-
na.
Det sägs vara ett "komplext system". Ja, det har
varit komplext för lagstiftare och för programbyggare
på Riksskatteverket osv. Men för gemene man är inte
systemet komplext. Det är inte komplext att på en
deklarationsblankett läsa ett förtryckt meddelande hur
stor fastighetsskatten blir. För den som på förhand
vill skapa sig en uppfattning om det taxeringsvärde
som ska ligga till grund, eller 5 % av inkomsten, är
det inte heller särskilt komplext. Jag tror att ni under-
skattar svenska folket om ni anser att detta är så
komplext.
Agne Hansson är inne på en annan modell när det
gäller skärgårdsproblematiken. Ja, det finns väl inte
någon modell som har blivit så fullkomligt massakre-
rad. Enligt den skulle den ena fastigheten omfattas av
drastiska sänkningar men den andra inte. Man hade
stått och kastat pil på kartor för att definiera vilka
församlingar i vissa kommuner som skulle komma i
åtnjutande av nedsättningarna. Jag har aldrig varit
med om ett så dåligt förslag.
I fråga om schablonintäkter är det precis vad Fas-
tighetsbeskattningskommittén kom fram till. Det är
inget originellt med det. I stort sett en enig riksdag
tycker att det ska vara en schablonintäkt under In-
komst av kapital - så länge man ska ha kvar det under
Inkomst av kapital, vilket vi menar att man inte ska
ha.
Den grundläggande frågan är: Varför har det blivit
så att när Vänsterpartiet är med och påverkar får vi en
förutsättningslös utredning? Men när Centerpartiet
satt med fick det inte kosta någonting, och det skulle
fortfarande gälla inkomst av kapital, dvs. fiktiv in-
komst - det ni orerar om och tycker är så hemskt.
Ni har inte gjort ett dugg för att komma ifrån sys-
temet. Det är det vi är på väg att göra nu.

Anf. 108 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! När Vänsterpartiet är med kommer
man ännu längre ifrån ett rimligt skattesystem. Det är
precis vad vi ser nu. Per Rosengren vill låta påskina
att begränsningsregeln är hans idé. Den har naturligt-
vis kommit till som följd av att Vänsterpartiet har
komplicerat fastighetstaxeringssystemet till den milda
grad att man har behövt en sådan regel. Det är förkla-
ringen till det.
Vi har inte velat ha begränsningsregeln eller den
komplexitet som följer. Det finns ingen anledning att
vidga direktiven på ett sådant sätt att vi får det vi inte
vill ha.
Självklart vill vi utreda detta, så att vi hittar enkla
och raka regler som ger rimliga fastighetsskatter. Det
gör det system som jag nu har redovisat.
Maxtaxan mildrar marginaleffekterna för dem
med de verkligt höga inkomsterna. Det är intressant
att Vänsterpartiet är med om att driva en politik som
ökar klyftorna i landet i stället för att minska dem.
Ökad jämlikhet och ökad rättvisa är löften från förra
valrörelsen, men det har blivit tvärtom.
Slutligen vill jag fråga om systemet med scha-
blonintäkt, som ska samla oss alla. Varför får vi inte
se detta system? Det ökar möjligheten till en rättvis
beskattning vad gäller de olika besittningsformerna.
Om Vänsterpartiet är med och om det finns en majo-
ritet för detta, vilket är riktigt, undrar jag varför man
tvekar att genomföra det.

Anf. 109 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Det är ganska mycket lagstiftningsar-
bete. Det bygger på ett lägenhetsregister, och det är
inte framtaget ännu. När sådana saker kommer kan
man införa detta.
Det blir ingen förändring för de enskilda villa-
ägarna. Det handlar om att man på sikt ska ta bort
fastighetsskatten för hyreshusen, och så ska man ha
en schablonintäkt. Men detta system innebär ingen
skillnad vad gäller fastighetsskatten på villor, om nu
Agne Hansson tror det.
När Centerpartiet pratar om orimliga marginalef-
fekter är det bara vissa marginaleffekter man avser
och inte marginaleffekter generellt.
Begränsningsregeln är en effekt av de direktiv
som skrevs när Agne Hanssons parti hade möjlighet
att påverka. Skulle vi göra någonting för att begränsa
effekterna? Man skulle plocka in en viss mängd
pengar från en fastighet, dvs. att vi inte fick minska
inkomsterna. Det stod i direktiven. Vi fick inte heller
bryta loss det från inkomst av kapital.
Allt detta hade ni möjlighet att påverka. Nu i ef-
terhand säger ni att ni inte vill ha någon begräns-
ningsregel och att ni vill ha ett bättre och mer över-
skådligt system. Ni hade ju möjlighet att påverka när
man skrev direktiven!
Nu när vi har möjlighet att påverka direktiven kan
vi få en rimlig fastighetsbeskattning enligt de inten-
tioner som Centern har. Men när ni själva hade möj-
lighet gjorde ni inte ett dugg. Då begränsade ni utred-
ningens handlingsutrymme till hundra procent.
Det enda som kunde lösa problematiken för boen-
de med låga inkomster och höga taxeringsvärden var
en begränsningsregel. Hade ni i Centerpartiet kunnat
föreslå någonting annat än denna fullkomligt absurda
pilkastningsmodell hade ni varit välkomna att göra
det.

Anf. 110 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag noterar än en gång att Per Rosen-
gren försvarar denna orimliga modell, som innebär att
man går åt helt fel håll.
Jag har inte påstått att schablonintäktsmodellen
löser hela problematiken, men den innebär en neutra-
litet. Vårt förslag - medianvärdesberäkningsmodellen
- löser en stor del av problemet med orimliga margi-
naleffekter.
Det är fortfarande intressant för kammaren att
notera att Vänsterpartiet och Per Rosengren är väldigt
intresserade av marginaleffekterna just för högin-
komsttagarna. Men där är inte marginalskatteproble-
matiken särskilt besvärande. Marginaleffektsproble-
men är störst för låg- och normalinkomsttagare.
Marginaleffekterna har verklig betydelse om de
ska kunna gå från arbetslöshet till arbete och få större
möjlighet att påverka sin egen ekonomi och undvika
att sitta kvar i bidragsfällan. Det gäller både för sam-
hällsekonomin och för det enskilda hushållet.
Lösningen har Centerpartiet presenterat i form av
ett förslag om radikalt sänkta skatter på inkomstskat-
tesidan just i de områdena. Det ska också vara rimliga
och rättvisa fastighetsskatter och taxeringsvärden
enligt medianvärdesmodellen. Med frysta taxerings-
värden för i år och nästa år får alla sänkt fastighets-
skatt, och de som drabbas hårdast får den största
lindringen. Det är rättvisa.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

8 § Kontroll av postförsändelser

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU4
Kontroll av postförsändelser (skr. 2001/02:16).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 13 §.)

9 § Beskattning av kostnadsersättningar till
statligt anställda stationerade utomlands, m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU5
Beskattning av kostnadsersättningar till statligt an-
ställda stationerade utomlands, m.m. (prop.
2001/02:18).

Anf. 111 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! I dag finns det kostnadsersättningar
som undantas från skatteplikt. Det handlar om an-
ställda i utrikesförvaltningen och biståndsverksam-
heten.
I det betänkande som vi nu diskuterar handlar det
om att utöka dessa undantag från skatteplikt. Det har
vi från Vänsterpartiet vissa invändningar emot.
När man läser propositionen ser man att Riks-
skatteverket i sitt remissvar skriver att lösningen i
första hand borde uppnås inom befintligt regelverk.
Det är någonting som vi har tagit fasta på. Likaså
skriver Riksskatteverket att det är väldigt viktigt att
tydligt ange vilka utgifter som ska bli föremål för
skattefrihet. Det har man nu tagit fasta på. Det tycker
vi är bra.
Det finns några andra skrivningar i propositionen
som jag skulle vilja ta upp och framför allt få en
kommentar till från Lennart Axelsson. Man skriver
att regelverket för dem som i dag är anställda av utri-
kesförvaltningen eller jobbar med biståndsverksamhet
nu blir föremål för en översyn. Man ska titta på i
vilken utsträckning det finns behov av speciella regler
för beskattning av kostnadsersättningar.
Jag måste fråga Lennart Axelsson varför man inte
kunde invänta denna översyn. Saken är tydligen den
att man helt enkelt ska försöka få svar på om vi behö-
ver denna typ av undantag i ett likformigt skattesys-
tem, som vi tycker är det system som ska vara rådan-
de.
I betänkandet konstaterar man också att det är
lämpligt att i detta fall utgå från de kostnadsersätt-
ningar och förmåner som ges vid en utlandsstatione-
ring. Det innebär med andra ord att det är lämpligt att
följa det avtal som nyss har slutits beträffande tjänster
utomlands. Då blir min nästa fråga om vi kan för-
vänta oss flera propositioner allteftersom man tecknar
avtal på arbetsmarknaden för människor som arbetar i
andra länder. Indirekt är det ju det som står i proposi-
tionen, eftersom man skriver att regeringen ämnar
återkomma.
Det finns naturligtvis också sådant som kan kallas
gränsdragningsproblem. Jag läser i författningskom-
mentarerna angående det som kallas medföljande-
tillägg att det är svårt att närmare ange vad som avses
med att gå miste om en förvärvsinkomst. Det handlar
alltså om eventuellt medföljande makes, makas eller
sambos förvärvsinkomst. Här kan man genast se att
det finns gränsdragningsproblem. När det gäller ett
annat tillägg som heter grundtillägg finns det en in-
stans som heter Utlandslönenämnden som beräknar
detta och då naturligtvis ska se vad som är det rimli-
ga. Jag skulle även här vilja ha en kommentar från
Lennart Axelsson.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi naturligtvis att
det är bra om man kan teckna bra avtal på arbets-
marknaden. Det ska man förstås vara nöjd med. Men
vi ifrågasätter varför de här ersättningarna över huvud
taget inte ska tas upp till beskattning. Vi för en dis-
kussion kring detta i vår reservation till det här betän-
kandet. Vi menar att den här typen av utvidgning av
undantag från skatteplikt strider mot den likformighet
och motverkar de enhetliga skatteregler som vi tycker
att man i första hand ska eftersträva. Vi vill i stället
ha ett regelsystem med avdrag för styrkta medkostna-
der. Att ta en tjänst utomlands är också, anser vi, ett
medvetet val som en människa gör, och då får man
naturligtvis också ta konsekvenserna av detta med-
vetna val.
Som Lennart Axelsson känner till tog vi för drygt
ett år sedan andra beslut i den här riktningen. Då
gällde det de utländska experterna. Vad vi vet i dag är
det för det första kanske två eller tre gånger så många
som ansöker om den typen av skattebefrielse med
hänvisning till det beslutet. För det andra, och det
kanske är det mest uppseendeväckande, är detta be-
häftat med väldigt stora gränsdragningsproblem.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re-
servation.

Anf. 112 LENNART AXELSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag
på reservationen.
För att ge en liten bakgrund till frågan tänkte jag
gå igenom lite grann av de regler som finns runt just
den här typen av ärenden.
I dag gäller att alla statligt anställda inom utrikes-
förvaltning och biståndsverksamhet som är statione-
rade utomlands har skattefrihet för ersättningar som
är förknippade med just det faktum att de bor utom-
lands under en period. Det gäller t.ex. förmån av
bostad och utlandstillägg. Det finns också en annan
del där man har speciella regler, nämligen tidsbegrän-
sat arbete för nationella experter t.ex. inom EU. Här
gäller speciella regler som innebär att en utlandssta-
tionering om högst tre år betraktas som tjänsteresa
och därmed ger en rätt till avdrag för ökade levnads-
kostnader, inklusive kostnader för barns skolgång och
hemresor.
Bakgrunden till propositionen är att Arbetsgivar-
verket har uppmärksammat regeringen på att det i dag
saknas ett tydligt och ändamålsenligt regelverk för
andra statligt anställda när dessa stationeras utom-
lands. Denna brist försvårar för myndigheter att orga-
nisera sin internationella verksamhet på ett effektivt
sätt. Man hävdar också att det inte är möjligt att med
nuvarande regler utforma avtal som är godtagbara för
både arbetsgivare och arbetstagare - även om, som
Marie Engström mycket riktigt påpekar, ett sådant
avtal nyligen har träffats. Vi får väl anledning att
kommentera det ytterligare sedan.
Arbetsgivarverket anser dessutom inte att nuva-
rande särskilda regler för nationella experter är till-
fredsställande.
Fru talman! Som huvudregel gäller att en i Sveri-
ge skattskyldig fysisk person är skattskyldig för alla
sina inkomster, både i Sverige och i utlandet. Från
denna huvudregel finns alltså vissa undantag. Arbetar
någon utomlands i över sex månader är denna person
inte skattskyldig i Sverige för lön som beskattas i
verksamhetslandet. Varar vistelsen över ett år är lö-
nen skattefri även om den inte beskattas i verksam-
hetslandet. Denna ettårsregel gäller inte för statligt
anställda. Enligt OECD:s modell för skatteavtal be-
träffande inkomst och förmögenhet är regeln att pri-
vat anställda beskattas i tjänstgöringslandet och stat-
ligt anställda i det land som betalar lönen.
Fru talman! Sedan 1990 års skattereform gäller
som allmän princip att alla kostnadsersättningar och
förmåner ska tas upp till beskattning. Vissa undantag
görs alltså för statligt anställda inom utrikesförvalt-
ningen och biståndsverksamheten. Erhåller man
skattefria kostnadsersättningar har man följdriktigt
inte någon avdragsrätt för motsvarande kostnader.
Fru talman! Regeringens förslag, som till viss del
avviker från Arbetsgivarverkets, innebär att statligt
anställda förutom anställda i utrikesförvaltningen och
biståndsverksamheten har rätt till skattefrihet för
ersättningar eller förmåner som avser bostad, skolav-
gifter, resor till och från tjänstgöringsorten, medföl-
jandetillägg och grundtillägg. Detta följer alltså helt
de ersättningar som finns reglerade i ett nyligen teck-
nat avtal, det s.k. URA-avtalet som reglerar kostnad-
sersättningar och förmåner till statligt anställda och
som gäller fr.o.m. den 1 januari 2002.
Samtidigt föreslås också att den särreglering som
gäller för nationella experter upphävs.
Remissinstanserna har haft synpunkter på att lös-
ningar bör försöka uppnås inom befintliga regler och
att en harmonisering mellan privat och statligt an-
ställda bör ske på sikt. Arbetsgivarverket anser dess-
utom att nuvarande regler för anställda i utrikesför-
valtningen och i biståndsverksamheten bör utökas till
att gälla för samtliga statligt anställda.
Regeringen hävdar att en harmonisering mellan
privat och statligt anställda inte är möjlig eftersom en
beskattning av statligt anställda i verksamhetslandet
går emot internationell praxis och internationella
avtal. Däremot anser man att det är en rimlig ut-
gångspunkt att samma regler ska gälla för samtliga
statligt anställda vid utlandsstationering. Det nyligen
tecknade avtalet och det omedelbara behovet av en
lagreglering för denna grupp gör en sådan harmonise-
ring svår att genomföra just nu. Regeringen avser
däremot att snarast utreda arbetsvillkor och ersätt-
ningssystem för anställda vid utrikesförvaltningen
och biståndsverksamheten för att utröna om det be-
hövs några särlösningar för dessa personalkategorier.
Regeringen tänker alltså återkomma till riksdagen
med förslag i denna del.
Fru talman! Vidare föreslås i propositionen två
ändringar av mer redaktionell karaktär. Den första är
en anpassning till att det numera inte krävs av biltill-
verkarna att de ska uppge en bils årsmodell. Beteck-
ningen föreslås därför utgå ur inkomstskattelagen och
ersättas av bilmärke, variant och tillverkningsår.
Slutligen föreslås också ett tillägg i socialavgiftsla-
gen. Den lagtekniska sammankopplingen mellan
lagen om allmän försäkring, lagen om inkomstgrun-
dad ålderspension och lagen om socialavgifter upp-
hörde den 1 januari i år. Då uppmärksammade man
inte behovet av ett tillägg i socialavgiftslagen, vilket
nu rättas till.
För att en arbetsgivare ska kunna avtala bort skyl-
digheten att betala arbetsgivaravgifter på en av-
giftspliktig ersättning föreslås att det skrivs in i soci-
alavgiftslagen att arbetsgivaren i sådana fall måste
sakna fast driftsställe i Sverige. På det här viset åter-
ställs den ordning som tidigare gällt.
Tack för ordet!

Anf. 113 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ställde några frågor till Lennart
Axelsson under mitt anförande. Jag tycker inte riktigt
att jag har fått något svar. Jag ställer några frågor
igen.
Jag vill höra vad Lennart Axelsson säger om den
översyn som nu görs av det regelverk som används
redan i dag utifrån att man ska ta reda på i vilken
utsträckning det över huvud taget finns ett behov av
speciella regler. Vad säger Lennart Axelsson om det?
Borde vi inte invänta den utredningen innan vi fattar
beslut om ytterligare skatteregler i den här riktning-
en?
Vad tycker Lennart Axelsson om lämpligheten i
att skattelagstiftningen ska anpassas till de kostnad-
sersättningar som ges ut, alltså de kostnadsersättning-
ar som man förhandlar fram i avtal? Man utrycker sig
på det sättet i propositionen. Det här kan vi också
förstå blir behäftat med en hel del gränsdragnings-
problem. Ser inte Lennart Axelsson de problemen
också?
Till sist, när vi fattade beslut om skattelättnader
för utländska experter hade vi en diskussion om att vi
får ett skattefrälse i det här landet. Jag är rädd för att
den här typen av beslut gör att vi får ett ännu större
skattefrälse.

Anf. 114 LENNART AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Marie Engström är kritisk till att vi
ger ytterligare grupper möjlighet att erhålla skattefria
förmåner och att regeringen i stället bör få i uppdrag
att utforma avdragsregler för dessa personalkategori-
er.
Jag ser inga som helst problem med att ställa upp
på synsättet att lagstiftningen ska gälla lika för alla.
Men ibland måste vi göra avsteg. I det här fallet har
regeringen ansett att det finns tillräckliga motiv för att
göra det. En majoritet av utskottet har tyckt detsam-
ma. Som jag nämnde i mitt anförande var ett av moti-
ven för att göra detta att det skulle vara svårt att gå
emot internationella avtal och praxis.
Behovet av översynen har jag uppfattat som att
man kommer att titta närmare på om det finns anled-
ning att ha särskilda regler för just de här kategorier-
na anställda i förhållande till andra statligt anställda.
Det skulle då vara motiv för att man i det här läget,
när det upplevs som ett akut behov, har svårt att av-
vakta den utredningen. Men slutsatsen av utredningen
kan mycket väl bli att man får ett system som omfat-
tar alla statligt anställda, om man inte kommer fram
till att det behövs särregleringar för just UD-folk och
biståndsarbetare.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

10 § Utländska företagares mervärdesskatt i
Sverige

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU8
Utländska företagares mervärdesskatt i Sverige (prop.
2001/02:28).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 13 §.)

11 § Vissa punktskattefrågor, m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU9
Vissa punktskattefrågor, m.m. (prop. 2001/02:29).

Anf. 115 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! I detta betänkande behandlas en del
kan det tyckas lite mindre frågor som rör företagan-
dets beskattning. En allmän reflexion är att när rege-
ringen föreslår förändringar som gäller företagandet
är man allmänt sett ganska snabb i de fall det innebär
restriktioner eller försämringar. När det gäller att
föreslå förbättringar kommer inga förslag alls eller
också ligger de längre fram i tiden, för de måste utre-
das noggrant först.
I det här fallet har man lagt fram ett förslag som
har att göra med sanktionsavgifter vid försenad skat-
tedeklaration, en deklaration som företaget ska skicka
in varje månad. Det är bra att man föreslår en sänk-
ning av nivån till 500 kr. Det kan i många fall vara på
det viset för de allra minsta företagen att den skatt
som man redovisar på den här deklarationen och som
man ska betala in faktiskt kan understiga storleken på
förseningsavgiften.
Förseningsavgiften är tyvärr digital, dvs. en dag
för sent så kostar det 1 000 kr, även om den inbetalda
skatten i vissa fall t.o.m. är lägre. Med andra ord är
proportionaliteten mellan det fel som har begåtts och
den kostnad det kan innebära felaktig. Därför är det,
som sagt, bra att man föreslår 500 kr.
Men det hade varit lika bra att föreslå 500 kr ock-
så vid andra tillfället. Om en företagare lämnar in sin
deklaration för sent även andra gången skulle man
kunna kosta på sig att också vid det tillfället ha 500
kr. Fördelen med att ha samma avgift hade nämligen
varit att lagstiftningen hade kunnat träda i kraft redan
om ett par månader, den 1 januari 2002. Nu kommer
den dubbla avgift som regeringen föreslår, först 500
kr och andra gången 1 000 kr, att leda till att det här
kan träda i kraft först 2003 på grund av att de admi-
nistrativa rutinerna måste ändras hos Riksskatteverk-
et.
Klok politik hade därför varit, fru talman, att på
en gång låta kammaren inte bara ta ställning till utan
förhoppningsvis också rösta på reservation nr 1, som
jag yrkar bifall till. Det hade nämligen lett till en
liten, men dock viktig förbättring för många småfö-
retag, och den hade ganska så snart, om mindre än två
månader, kunnat träda i kraft.

Anf. 116 SVEN BRUS (kd):
Fru talman! Förslaget om sänkning av försenings-
avgiften till 500 kr och att i vissa fall ta ut 1 000 kr
står vi kristdemokrater bakom. Vi ser det som ett
rimligt förslag.
Frågan om vilken dag en skatteinbetalning ska an-
ses ha skett kan måhända förefalla marginell, men för
den enskilde småföretagaren är den här frågan trots
allt betydelsefull. Det måste väl också vara vår mål-
sättning i den här kammaren att de beslut vi fattar om
lagar och regler leder till att livet blir lite lättare att
leva för människor. I det perspektivet blir också detta
en fråga av vikt.
Det var i och med det nya skattekontosystemets
införande som förfallodagens innebörd kom att änd-
ras till den nuvarande, dvs. att en inbetalning anses ha
skett först den dag pengarna kommit in på skatte-
myndighetens konto. Tidigare gällde den dag betal-
ningen skett till post eller bank.
Det som gällde tidigare var lätt för en företagare
att ha kontroll över. Missade man den här inbetal-
ningsdagen var det obestridligen så att betalningen
hade gjorts för sent. Det fanns en skarp och tydlig
gräns. Här behövde man inte diskutera om det var för
tidigt eller för sent.
Den nya innebörden av förfallodagen ligger där-
emot delvis utanför en företagares kontroll. Även om
denne har gjort rätt för sig i stadgad tid kan han eller
hon drabbas av försenad postgång, datakrångel eller
liknande, saker man alltså inte har eget inflytande
över. Vidare måste man vid varje inbetalningstillfälle
fundera över vilken dag i veckan det är, om det ligger
helgdagar eller klämdagar framför osv.
Vi kristdemokrater begär i vår motion ett tillkän-
nagivande till regeringen om en översyn av vilken
dag som ska räknas som betalningsdag av skatter och
avgifter. Vi tycker att det system vi har i dag i alltför
hög grad utgår från de stora företagens förutsättning-
ar. Påföljden för sen betalning blir också densamma
för Volvo som för småföretagaren.
Det komplicerade regelverk vi har t.ex. kring
momskontot tvingar också ofta småföretagare att
anlita dyr experthjälp.
Fru talman! Vårt förslag om att medge inbetalning
senast på förfallodagen är enkelt och entydigt. Kom-
mer betalningen för sent beror det obestridligen på
företagaren själv. I majoritetens förslag kan en före-
tagare drabbas av omständigheter utanför hans eller
hennes kontroll, och det är inte bra.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 117 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Vi har tidigare i dag haft en animerad
diskussion om komplexiteten i skatteregler. Vi vill
från Folkpartiet göra allt för att förenkla dem såväl i
stort som i smått. Det här är onekligen ett ärende som
hör till de mindre, som Carl Fredrik Graf sade.
Regeringens förslag om förseningsavgiften är bra
i dess första steg eftersom propositionen föreslår att
avgiften sänks från 1 000 kr till 500 kr. Men sedan
fullföljer regeringen inte sin linje utan ligger kvar på
1 000 kr om deklaranten inte bättrar sig.
Det finns två rättsmodeller att fundera över. Är en
gärning värre om den begås för andra gången och ska
därmed bedömas hårdare, eller ska varje försummelse
ses som en isolerad företeelse? Det är ganska intres-
sant att fundera över.
I trafiken har vi två olika system. Parkeringsboten
är densamma hur ofta du än bryter mot bestämmel-
serna medan straffet för fortkörning skärps om du
upprepar förseelsen tillräckligt många gånger. Då
dras körkortet in utöver böterna.
Jag måste nog säga att i detta avseende liknar re-
geln nog mera överträdelse mot parkeringsförbud än
mot hastighetsbestämmelserna. Dessutom är det inte
oväsentligt, som redan har påpekats, att Riksskatte-
verket tycker att det är administrativt krångligare med
två olika avgifter.
Det är ju inte bara om deklaranten vid två på var-
andra följande gånger slarvat med uppgifterna som
den högre förseningsavgiften ska betalas. Enligt för-
slaget ska avgiften på 1 000 kr tas ut även om dekla-
ranten tidigare har slarvat med att lämna deklaration.
Riksskatteverket måste hålla reda på de tre när-
mast föregående redovisningsperioderna, och jag
förstår dess invändning att det blir krångligare. Det
kan också hända att deklaranten flyttar. Då måste
uppgifter om tidigare försummelser föras över etc.
Fru talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall
till vår reservation under mom. 1.

Anf. 118 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 9,
som vi nu debatterar, behandlas regeringens proposi-
tion 2001/02:29 som är rubricerad Vissa punktskatte-
frågor, m.m. Eftersom det är en s.k. med-mera-
proposition så finns i betänkandet förslag om provi-
antering med animaliska livsmedel, proviantering av
statsfartyg, statsluftfartyg och avfallsskattefrågor.
Det som jag dock kommer att begränsa mitt anfö-
rande till är förslaget om att förseningsavgiften i
skattebetalningslagen fr.o.m. den 1 januari 2003 ska
vara 500 kr i stället för 1 000 kr. Förseningsavgiften
ska dock även i fortsättningen vara 1 000 kr i de fall
den deklarationsskyldige inte följt ett föreläggande
om att deklarera eller tidigare har låtit bli att lämna
deklaration. Det gäller också om förseningen avser en
periodisk sammanställning.
I betänkandet avstyrker utskottet också en motion
från Kristdemokraterna rörande skatteinbetalnings-
tidpunktens innebörd. Detta avser jag också att kom-
mentera i mitt anförande.
I syfte att de skattskyldiga ska deklarera i tid finns
en sanktion i form av en förseningsavgift. Samtidigt
med skattekontot infördes en ny skattedeklaration
med gemensam redovisning av mervärdesskatt, käll-
skatt och arbetsgivaravgifter. Förseningsavgift inför-
des på 1 000 kr om skattedeklaration inlämnas för
sent.
Regeringen har i den propositionen vi behandlar
tagit fasta på Punktskatteutredningens sypunkter om
att 1 000 kr i förseningsavgift kan uppfattas som
alltför högt. Med det motivet föreslås därför nu en
halvering när förseningen är av engångskaraktär.
För att skattekontosystemet ska fungera är det
dock viktigt att de skattskyldiga fullgör sin deklara-
tionsskyldighet. Förseningsavgiften måste vara pre-
ventiv och så hög att den skattskyldige är angelägen
om att lämna in en deklaration i tid.
Om det rör sig om upprepade förseningar eller om
deklaration inte lämnas trots föreläggande delar ut-
skottsmajoriteten regeringens uppfattning om att
avgiften bör vara högre och tillstyrker därför förslaget
om 1 000 kr.
Fru talman! I reservation 1 menar reservanterna
att en differentierad förseningsavgift ökar krånglet
och byråkratin. Det är dags för reservanterna att be-
stämma sig. Redan tidigare har jag i kammaren mött
krav på sänkning av förseningsavgiften. Nu när den
sänks för dem som är skötsamma och lämnar in sina
deklarationer i tid så borde det uppskattas. Jag har
också uppfattat det i tidigare inlägg.
Däremot har jag svårt att förstå argumentationen
att de som upprepar för sent inlämnande inte ska få
någon ytterligare påföljd. Vi socialdemokrater har
den bestämda uppfattningen att de som gör rätt, skö-
ter sig och möjligtvis någon gång kommer in för sent
ska premieras för att de har ordning och reda i sin
administration.
En enhetlig förseningsavgift som föreslås av re-
servanterna skulle snarast stimulera att inte ta regel-
verket på allvar. Åtminstone skulle det inte ge några
positiva signaler till dem som vill sköta sig. Jag är
uppriktigt sagt förvånad över den syn på efterlevnad
av bestämmelser som reservationen andas.
Enligt uppgifter jag fått från Riksskatteverket,
som gjort mätningar under en 20 månders period,
påfördes 55 000 skattskyldiga förseningsavgifter i
drygt 220 000 beslut. Det belyser nödvändigheten av
att ha avgifter som stimulerar till inlämnande i rätt tid
och därmed en bättre efterlevnad av regelsystemet.
Farhågorna om att förslaget leder till ökat admi-
nistrativt krångel är, som jag ser det, överdrivna. En
differentierad avgift ökar inte definitivt inte administ-
rationen i det enskilda företaget. Skatteförvaltningen
får genom att beslutet föreslås träda i kraft först den 1
januari 2003 tid för erforderliga förberedelser och bör
därför kunna hantera avgiften utan några större pro-
blem i sina datasystem.
Reservation 2 om skatteinbetalningstidpunkt har
jag ännu svårare att förstå. I reservationen sägs att
regelverket kring momskonton är komplicerat och
medför ett onödigt merarbete för småföretagare som
ofta tvingas anlita stora revisionsbyråer då de betalt in
moms på fel konto.
Låt mig påminna om att sedan 1998 tillämpas ett
nytt system för redovisning av och betalning av de
mest frekventa skatterna. Syftet är att göra det enklare
för företagare att betala skatter och avgifter samt att
minska administrationen både för skattskyldiga och
skattemyndigheterna.
Det nya systemet omfattar bl.a. innehållen skatt,
arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och inkomstskatt.
Företagen betalar in skatter och avgifter till sitt skat-
tekonto via skatteförvaltningens postgirokonto. Ris-
ken att betala in moms till fel konto föreligger knap-
past. Om så sker torde det säkert vara lätt att tillrätta-
lägga misstaget.
Den andra delen i reservationen som tar upp
skatteinbetalningstidpunkten finns det som jag ser
inte heller någon grund för.
Alltfler använder Internet för sina betalningar. Det
torde göra det lättare att bevaka inbetalningsdagar.
För dem som betalar via post eller bank torde också
genom bra planering och ordning och reda i den egna
administrationen hänsyn kunna tas till helgdagar
m.m. som anges i reservationen.
Praxis att betalning ska ha skett när pengarna
kommit in på skattemyndighetens konto stämmer väl
överens med den allmänna synen och former som
tillämpas i andra betalningssammanhang. Av dessa
skäl finns det som jag ser det ingen anledning att
besluta enligt reservationen. I det här fallet borde
riksdagen besluta enligt utskottsmajoritetens förslag.
Fru talman! Med det som jag här anfört yrkar jag
bifall till skatteutskottets förslag i betänkande nr 9
och avslag på reservationerna.

Anf. 119 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill först göra ett förtydligande
beträffande mitt yrkande. Jag avsåg alltså reservation
1 under mom. 1 och ingenting annat.
Per Erik Granström förde ett resonemang om be-
hovet av en differentierad sanktionstaxa för dessa
förseningar. För man ett principresonemang om detta
borde det ha gällt när lagen infördes. Då kunde be-
loppet ha varit t.ex. 1 000 kr första gången och 2 000
kr andra gången. Därmed faller det resonemang som
Per Erik Granström för.
Jag har egentligen bara en fråga. Hade detta kun-
nat träda i kraft den 1 januari i år hade det inte inne-
burit några administrativa merkostnader för Riks-
skatteverket. Då hade sanktionen för företagaren stått
i rimlig proportion till förseelsen. Hade det inte varit
bättre att ha företagarperspektivet än att ha myndig-
hetsperspektivet framför ögonen när man fattade
beslutet?

Anf. 120 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det var snarast den första delen i Carl
Erik Grafs replik som jag försökte att fästa uppmärk-
samheten på. De som sköter sig och de som lämnar in
för sent som en engångsföreteelse bör premieras före
de som återkommande gör fel.
Att man vid det förra tillfället valde att inte ha den
synen tycker jag inte att jag behöver bära ansvar för i
dag. I dag bär jag ansvar för den syn som jag nu re-
dogör för.
Fru talman! Den fördröjning som Carl Fredrik
Graf menar belastar företagarna tycker jag i stället
ska upplevas som en förmån för de skötsamma före-
tagare som senare får en bättre situation.

Anf. 121 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Den skötsamme företagaren som ald-
rig lämnar in för sent behöver ju aldrig betala någon-
ting i sanktionsavgift. På det viset är det inget pro-
blem för dem.
Vi ska inte behöva att orda så mycket mer om det
här förslaget, men jag tycker sammanfattningsvis att
det hade varit klokt att införa en enhetlig taxa. Det
hade varit lätt att förstå, lätt att följa upp för myndig-
heterna och en tydlig sanktion för den som lämnar in
en deklaration för sent.
Tydlighet och enkelhet i lagstiftningen är efter-
strävansvärt. Det är därför som jag har yrkat bifall till
reservation 1 under mom. 1.

Anf. 122 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Det vore bra om alla vore skötsamma,
Carl Fredrik Graf. Då slapp vi föra den här debatten,
och då kunde vi också minska både byråkratin och
det administrativa krånglet.
Men vi socialdemokrater har den klara uppfatt-
ningen att det är viktigt att premiera de som sköter
sig, och det bör också märkas i den lagstiftning vi
beslutar om i kammaren.

Anf. 123 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Tydlighet och enkelhet bör naturligt-
vis eftersträvas. De lagar som vi stiftar här i kamma-
ren bör vara rimliga, begripliga och lätta att accepte-
ra för dem som vi stiftar lagarna för. Nu gäller det
förfallodagen för skatteinbetalningar.
Per Erik Granström säger att det är lätt för en fö-
retagare att planera att betala i tid. Ja, det är det kan-
ske. Men även om företagaren planerar aldrig så väl
kan ju han eller hon drabbas av omständigheter som
ligger utom kontroll för planeringen.
Per Erik Granström säger t.ex. att man kan betala
över Internet. Men Internet kan krångla och post-
gången kan krångla. Det finns omständigheter som
företagaren inte råder över hur väl han än har plane-
rat. Då drabbas han av förseningsavgift trots att han
själv har uppfyllt det som han ska uppfylla.
Därför tycker vi att det är rimligare att sätta grän-
sen vid den förfallodag som är obestridlig. Har man
betalat in för sent ska man betala avgift. Men har man
drabbats av omständigheter som ligger utanför den
egna kontrollen ska man inte drabbas.

Anf. 124 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! När man betalar till andra ställen än
till Riksskatteverket brukar det vara så att det är den
tidpunkt när betalningen har nått betalningsmottaga-
ren som är den avgörande.
Jag har lite grann med företagsamhet att göra. Jag
vet att man planerar sin likviditet, betalningsström-
mar m.m. och samtidigt lägger upp rutiner för betal-
ningsdagar. Med god planering och en bra administ-
ration borde det här inte vara något bekymmer.
Sven Brus vill här markera att det kan hända saker
utanför såväl myndighetens som den betalandes möj-
lighet att kontrollera. Det är naturligtvis rimligt att så
kan ske. Men för min del måste jag säga att det inte
har inträffat några sådana händelser åtminstone inte i
min privata ekonomi. Jag har svårt att inse att det
skulle vara svårare för ett företag än för en privatper-
son. Bara för att det kan hända saker ser jag inga som
helst skäl till att göra några förändringar i betalnings-
rutinen.

Anf. 125 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Sådana incidenter hör naturligtvis till
undantagen och är inte regel. Men vi skulle kunna
undanröja de negativa effekterna av dessa undantag
genom att gå på den enkla regeln att göra förfalloda-
gen till inbetalningsdagen.
Jag konstaterar att vi har lite olika perspektiv här.
Jag tycker att lagar och regler ska vara till för att
stödja och hjälpa företagen och inte utgöra något
slags hinder för verksamheten. Det är de olika per-
spektiv som vi har.

Anf. 126 PER ERIK GRANSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Då tolkar jag Sven Brus så att vi är
överens om att oförutsedda händelser är ovanliga.
Med det finner jag också att förslaget i betänkandet
väl stämmer överens med de rutiner som vi har i
betalningssammanhang i övrigt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

12 § Omstrukturering av industriforskningsin-
stituten

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU5
Omstrukturering av industriforskningsinstituten
(prop. 2001/02:2 delvis).

Anf. 127 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Tekniska uppfinningar har varit den
viktigaste faktorn för tillväxt under hela 1900-talet.
När det gäller vårt lands ekonomiska tillväxt - det
som är själva förutsättningen för att vi ska klara det
välstånd som vi vill värna om - måste Sverige vara
världsbäst när det gäller konkurrenskraftiga villkor
för företagande och investeringar. Forskning och
teknisk utveckling har en nyckelfunktion, och det är
avgörande för svenska företags konkurrenskraft att
tillräckliga resurser satsas på behovsmotiverad forsk-
ning.
På forskningsområdet har vi mycket som vi kan
glädja oss över och vara stolta för. OECD har studerat
den industrirelaterade forskningen och kommit med
intressanta rapporter under hela 1990-talet. De se-
naste studierna visar att Sverige inom flera områden
ligger i täten som forskningsnation i dag.
Enligt OECD är svensk forskning störst i världen
som andel av BNP. Sverige satsar nästan 4 % av BNP
på forskning. Sverige ligger också i topp när det gäl-
ler antalet patent. Enligt samma OECD-rapport har vi
dessutom mest riskkapital per capita av alla.
Trots detta lysande utgångsläge har Sveriges BNP
utvecklats sämre än i nästan alla andra OECD-länder
under de senaste tio åren. Vi ligger nere på elfte plats
i EU. Trots att vi ligger i topp när det gäller patent
saknas förmåga och incitament till att omsätta upp-
finningarna i produktion.
OECD har också visat att Sverige ligger mycket
lågt när det gäller forskningsintensiteten i mindre och
medelstora företag. Bland 25 länder återfinns Sverige
på tredje plats från bottennivån. Vi ligger långt sämre
till än våra nordiska grannländer när man jämför
forskningsandelen hos de mindre företagen. Vi drar
alltså inte nytta av alla de fördelar som vi har.
Synar man siffrorna bakom forskningssatsningar-
na visar det sig att näringslivet står för tre fjärdedelar
av Sveriges forskningssatsningar, vilket motsvarar ca
3 % av BNP. Av denna forskning står fem företag för
80 %, nämligen Ericsson, Astra, ABB, Volvo och
Pharmacia Upjohn. Den resterande delen svarar i
huvudsak de övriga storföretagen för. Mindre och
medelstora företag har en mycket begränsad forsk-
ning och utveckling.
Enligt OECD är Sverige mindre bra på att överfö-
ra kunskap via teknik till nya företag. Sverige ligger
på 14:e plats i detta hänseende. Vårt land klarar dåligt
att stimulera företag som är teknologibaserade.
Här spelar de fria forskningsinstituten en viktig
roll. Den tillämpande forskningen i världen sker i
första hand, precis som i Sverige, i industrin. Som
god tvåa kommer de fristående industriforskningsin-
stituten. Den svenska industriforskningssektorn är
liten jämfört med omvärldens.
Kunskap och kompetens är av strategisk betydelse
för företagens konkurrenskraft, och behovet av stän-
dig kompetensutveckling ökar. Industriforskningsin-
stituten har en mycket viktig roll som nätverksbygga-
re mellan företag och mellan universitet och högsko-
lor. Forskningsinstituten är särskilt viktiga för de små
och medelstora företagen som inte har möjlighet att
hålla sig med egna teknikavdelningar.
Regeringens hantering av frågan om medel till
den industrirelaterade forskningen har kännetecknats
av kortsiktighet och ryckighet. Statens agerande ska-
pade stor oro i Forskningssverige vid omvandlingen
av myndighetsstrukturen. Frågan är om det över hu-
vud taget gjordes någon konsekvensanalys.
Innovationspolitiken hamnade i kris innan den ens
börjat. Under våren kom alarmerande signaler om att
en minskning av anslaget till industrirelaterad forsk-
ning och innovationsskapande verksamhet för mindre
företag och för europeiskt forskningssamarbete riske-
rade medföra att viktiga delar av svensk industri-
forskning skulle tvingas att monteras ned. Stor osä-
kerhet rådde, och industriforskningsinstituten såg sin
framtid direkt hotad.
Efter alla oroande signaler beslutade näringsut-
skottets utvärderingsgrupp, NUR, att försöka klargöra
fakta angående institutens finansiering. Efter ett
ganska snårigt arbete och med många motsägelsefulla
uppgifter kan jag bara konstatera att mycket av det
tumult som varit hade kunnat undvikas om regeringen
haft bättre framförhållning och bättre planeringsför-
måga.
Vi moderater kritiserade regeringen för det oge-
nomtänkta sätt på vilket man ändrade myndighets-
strukturen. Det klargörande om industriforskningsin-
stituten som regeringen äntligen kommit med i och
med det förslag som är föremål för dagens debatt,
borde ha gjorts före tillskapandet av den nya myndig-
hetsorganisationen och Vinnova.
Industriforskningsinstituten är viktiga, och de
måste garanteras en långsiktig statlig grundfinansie-
ring även efter kontrollåret 2005. Samtidigt är förank-
ringen i näringslivet en självklar grundförutsättning
för institutens existens. Även forskningsinstitut är
utsatta för konkurrens. En kritisk massa av kluster är
vidare avgörande för att forskning ska kunna utnyttjas
och spridas mellan företagen och skapa ekonomisk
tillväxt genom produktion. Det krävs alltså både när-
het och täthet.
Den omstrukturering av instituten som regeringen
föreslår är befogad, och ekonomiskt stöd i den pro-
cessen behövs. Men det är inte statliga pekpinnar som
ska styra denna förändring. Detta klarar instituten och
näringslivet av ren självbevarelsedrift. Omstrukture-
ringsprocessen är för övrigt redan i gång. Fyra av
Sveriges största institut för tillämpad forskning har
slagits samman.
Målstyrningen mot de angivna forskningsområde-
na bioteknik, informationsteknik, elektronik och
materialteknik samt kunskapsfrämjande projekt som
berör svensk basindustri är vi överens om.
Jag vill särskilt understryka det som vi också skri-
ver i betänkandet om att detaljstyrning bör undvikas.
Från statens sida, vid utformningen av regleringsbre-
ven, måste detaljstyrning undvikas. Utskottet är också
helt enigt om behovet av uppföljningar och utvärde-
ringar som ska delges riksdagen.
Men kraftfulla åtgärder måste också till för att
komma till rätta med Sveriges akilleshälar. Sverige
ligger dåligt till när det gäller de mindre företagens
forskningsandelar. Detta är ett problem som Vinnova
måste engagera sig i genom att utarbeta ett program
för att öka de mindre företagens forskningsintensitet.
Men detta är också ett allvarligt problem som
staten borde engagera sig i mer övergripande. Rege-
ringen borde analysera orsakerna och genom
benchmarking ta reda varför andra länders företag
forskar mer än svenska. Varför förmår Sverige inte
att dra nytta av våra framsteg? Varför misslyckas vi
när det gäller att omsätta en världsledande position
inom patentområdet till produktion? Vad är det som
hindrar akademiskt entreprenörskap? Det är ju så
vanligt förekommande i exempelvis USA.
Är det de negativa attityderna till företagande och
entreprenörskap som socialdemokratin står för som
spelar in? Är det brister i incitamentsstrukturen som
skapats genom en långvarigt allmänt småföretagaro-
vänlig politik som är orsaken? Är det de hämmande
skatterna och betungande regelsystemen som brom-
sar?
Teknikutveckling har varit och är den viktigaste
tillväxtfaktor såväl för Sverige som för vår omvärld.
Det är därför oroande att Sverige är det enda land i
världen där utbildningsnivån i naturvetenskap och
teknik sjunker. Bristen på utbildade lärare i skolsys-
temet är alarmerande. Färre söker till tekniska hög-
skolor. Dessa oroande fakta borde ge regeringen
mardrömmar.
Regeringen borde analysera svagheterna i det
svenska systemet och utarbeta en strategi för att stär-
ka incitamentsstrukturen. Syftet ska vara att fler ska
finna det mödan värt att bli entreprenörer och företa-
gare och att redan verksamma företag ska vilja ex-
pandera bl.a. genom forskning. Särskilt bråttom är det
att utarbeta en strategi för att få en större svensk andel
av EU:s forskningsmedel. För att bädda för ett fram-
gångsrikt svenskt deltagande i EU:s sjätte rampro-
gram måste regeringen agera omedelbart. Enligt upp-
gift har flera institut och universitet av kostnadsskäl
lågprioriterat förberedelserna inför det nya rampro-
grammet.
Det sjätte ramprogrammet kommer att bli mycket
omfattande - 17 miljarder euro under en femårsperi-
od. Ska Sverige få ordentlig utdelning inom detta
måste arbetet i institut, universitet, högskolor och
företag börja nu. Nätverk och Centers of Exellence
behöver byggas upp, och projekt behöver förberedas.
Svenska institut, universitet, högskolor och företag
måste hitta sina EU-partner nu. Ska svenska företag
kunna spela med måste medel för svensk motfinansi-
ering i tillräcklig mängd också finnas tillgängliga.
Den 1 januari 2003 ska förarbetet vara gjort. Det
är bara drygt ett år fram till dess. Regeringen säger att
staten har en betydelsefull roll att främja deltagande i
EU:s ramprogram, men här räcker det inte med vack-
ra ord i en proposition. Regeringen och Vinnova bör
högprioritera denna fråga. Regeringen har ett ansvar
för att Sverige ska kunna delta fullt ut. Dessutom har
man ett ansvar för att uppdraget till Vinnova ges
rimliga förutsättningar att lyckas.
Med detta yrkar jag bifall till den gemensamma
borgerliga reservationen.

Anf. 128 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
den borgerliga fyrpartireservationen.
Alla är vi intresserade av och vill ha en god väl-
färd, även om vi kanske definierar innehållet i be-
greppet välfärd lite olika. Men oavsett det ska välfär-
den betalas. Och vad vi än i det här huset beslutar så
är det till slut de varor och tjänster svenska folket
producerar i gruvor, stålverk, sågverk och industrier
liksom i kontor, forskarlaboratorier och tankesmed-
jor som skapar de ekonomiska resurserna för oss att
betala för välfärden.
I historiens backspegel kan vi se hur samhällets
resurser har växt från bondesamhällets naturahushåll-
ning till det moderna samhällets alltmer sofistikerade
system - på gott och ont. Vi ser att det är omkring de
människorna som har förmågan att tänka nya tankar,
de kreativa, de innovativa och entreprenörerna som
det i alla tider har skapats resurser. Jag säger "de
människorna", i pluralis, eftersom det vanligen är så
att forskarens upptäckt måste vidareförädlas till en
produkt som kan tillverkas och säljas och på så sätt
skapa resurser för finansiering av den gemensamma
välfärden. Vårt lilla land behöver ta till vara hela den
mångfald av begåvningar som vi har i form av teore-
tiker såväl som hantverkare, enstöringar såväl som
"klusterbegåvningar" för att vi ska kunna hävda oss i
en alltmer globalt medveten värld.
Fru talman! Vi ska i dag fatta beslut om förutsätt-
ningarna för viktiga delar av våra möjligheter att
förenkla kontakterna, rentav överbrygga ett gap, för
små företag att ta del av forskning och utveckling.
Ofta bedrivs denna i en för många småföretagare
främmande akademisk miljö. Industriforskningsin-
stituten har här en mycket viktig funktion. I reserva-
tionen diskuteras detta. Vi påpekar att "öppna och
kreativa mötesplatser där forskare, entreprenörer och
beslutsfattare kan mötas måste skapas".
I kristdemokraternas kommittémotion tar vi upp
frågan om att de mindre instituten, som det heter i
propositionen, bör omstruktureras "med målet att
skapa en flexibel och effektiv struktur med ett färre
antal starka institut som är konkurrenskraftiga inter-
nationellt och har en stark förankring hos näringsli-
vet".
Vi har inget emot större och starkare institut i sak,
men det goda får inte bli sin egen fiende. Jag vill här
visa på det faktum att ett litet forskningsinstitut som
t.ex. Glasforskningsinstitutet i Växjö med sina 16
medarbetare faktiskt leder glasforskningen i Europa.
Medlemsföretagen finns över hela Europa och över
hela världen, och chefen, Stellan Persson, är adjunge-
rad professor vid Växjö universitet.
I GLAFO har de små medlemsföretagen ett
mycket aktivt kunskapsutbyte med de stora koncer-
nerna i branschen och därmed runtom i stora delar av
världen, detta trots att den statliga grundfinansiering-
en till GLAFO upphörde redan 1982. I stället för att
slå ihop detta lilla men aktiva forskningsinstitut med
något annat borde staten ge det en långsiktig årlig
grundplåt för dess verksamhet, en grundfinansiering.
Det finns fler industriforskningsinstitut som är i en
liknande situation.
Det är bl.a. det här som ligger bakom hemstäl-
lanspunkterna 1 och 2 i den kristdemokratiska motio-
nen N 9, som innehåller motiveringen till reservatio-
nens avslag på regeringens förslag om den huvudsak-
liga inriktningen av omstruktureringen av industri-
forskningsinstituten. Det synes oss att det goda kan-
ske kan bli sin egen fiende.
Jag vill också påminna om ännu ett förhållande,
som berör svenska företags deltagande i EU:s FoU-
program. Vi skriver i reservationen: "Skall det sjätte
ramprogrammet, som kommer att omfatta drygt 17
miljoner euro under en femårsperiod, ge ordentlig
utdelning för svensk del, måste arbetet i institut, uni-
versitet och företag börja redan nu. Det nya rampro-
grammet startar den 1 januari 2003. Nätverk och
kunskapskluster (Centres of excellence) behöver
byggas upp, och projekt måste förberedas långt dess-
förinnan. Svenska institutioner, institut, högskolor
och företag måste hitta sina partner nu."
Regeringen lägger inte fram några förslag i propo-
sitionen om hur denna viktiga fråga ska hanteras. Den
samlade borgerligheten kräver därför att regeringen
omgående presenterar en strategi för hur svenska små
och medelstora företag ska kunna medverka i EU:s
kommande sjätte ramprogram för forskning och ut-
veckling.
Fru talman! Jag vill understryka denna brist i re-
geringens proposition genom att påminna såväl rege-
ringen som riksdagen om en konferens som gick av
stapeln nyligen i Liége i Belgien och där forsknings-
kommissionären Mr Phillippe Bosquin uttalade an-
gelägenheten av att varje enskilt land ställer upp med
förstudiemedel i anslutning till det sjätte rampro-
grammet.
Ett viktigt skäl är att det nu gällande EU-
programmet för förstudier inte kommer att finnas
med i nästa ramprogram.
Ett annat viktigt skäl är att mindre och medelstora
företag och forskningsinstitut inte har egna resurser
till förstudier av denna art.
Vad avser regeringen att göra åt detta, och när ska
det ske?
Den konferens som jag syftar på hade som tema
The Place of SME:s in the European Research Area
and the New Framework Programme.

Anf. 129 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationen.
Betänkandet behandlar förslag om en omfattande
omstrukturering och stora organisatoriska förändring-
ar. Vi får hoppas på en god funktionalitet och effekti-
vitet. Det finns redan vissa tvivel om detta, varför en
utvärdering bör göras inom en inte alltför avlägsen
framtid.
Vi vill från Centerpartiets sida hålla fram tre
punkter.
För det första måste de aktuella stöden vara lång-
siktiga, kraftfulla och överblickbara. Det räcker inte
att det ges bara några nådeår i taget, som i dag är
fallet inom en del forskningsområden.
För det andra måste en statlig grundfinansiering
finnas även efter kontrollåret 2005. Det måste garan-
teras den industrirelaterade forskningen.
För det tredje är det, som framhålls i reservationen
och även har sagts länge och väl, viktigt att kontakter
mellan forskare, entreprenörer och beslutsfattare
måste bli bättre. Nya mötesplatser behöver skapas.
Fru talman! Betänkandet innehåller många viktiga
forskningsområden. Ett av dem är materialtekniken. I
den allmänna beskrivningen av detta område nämns
stål- och metallindustri men inte ett ord om träforsk-
ningen. Trä är ju ett biologiskt förnybart material med
alla de fördelar som detta ger. Trä är också ett komp-
lext material, mycket mer komplext än de flesta kon-
kurrerande material. För att vi bättre ska lära oss vilka
möjligheter som träet kan ge oss behövs mer kunskap
om trä. För detta krävs också forskning.
Stora belopp satsas på forskning om andra materi-
al. Man får ibland intrycket att satsningen på trä ute-
blir därför att trä inte är tillräckligt nytt och spännan-
de. Sanningen är ju den att om något material ska
betecknas som framtidsmaterial, är det trä. För att på
bästa sätt utnyttja detta komplexa material används i
dag i industrin mycket sofistikerade maskiner som är
resultat av forskning, exempelvis mätutrustning med
avancerad laser och bildbehandlingsteknik. Utrust-
ning för högtemperaturtorkning med ånga är ett annat
exempel.
För bättre utnyttjande av dessa verktyg behövs
spetskompetens i företagen. Denna kompetens skapas
i högskolemiljö där forskning bedrivs inom dessa
områden.
Ett annat område är rekrytering av unga och kvali-
ficerade medarbetare, som också behöver stärkas
kraftfullt, och ungdomar satsar, som ni vet, helst på
en bransch som utvecklas tekniskt och ekonomiskt.
Den trämekaniska branschens lönsamhet har länge
varit låg, vilket medfört att satsningar på forskning
och utveckling har kommit i andra hand. Endast de
riktigt stora företagen orkar satsa på egen forskning.
För att även de små och medelstora företagen ska
kunna ta del av utvecklingen krävs att forskningen
bedrivs av ett gemensamt, delfinansierat, organ, ex-
empelvis Trätek. Ett sådant organ behövs som sam-
ordnare och drivkraft. Många av oss vet också att de
flesta projekt som Trätek genomför även delfinans-
ieras på projektnivå av deltagande företag, dvs. sta-
tens satsning är både absolut och relativt en ganska
liten del.
Ökad användning av trä är bra, bl.a. för miljön
och för Sveriges ekonomi. Forskningen kan bidra till
denna ökning genom att finna nya och utveckla kända
användningsområden för trä, exempelvis massivträ-
byggande, träbroar och värmebehandling.
Fru talman! I betänkandet sägs allmänt att det är
viktigt att exempelvis området materialteknik komp-
letteras med kunskapsfrämjande projekt som berör
svensk basindustri och att basnäringarna är viktiga.
Från Centerpartiets sida delar vi den uppfattningen.
Men vad är malmen, stålet och skogen om inte basnä-
ringar? Och visst finns det materialteknik inom dessa
utomordentligt stora näringar? Svaret är självfallet ja.
Jag konstaterar att verkligheten och skriften inte ser
likadana ut.
Staten har för avsikt att minska sin finansierings-
del i Trätek, vilket vi säger bestämt nej till från Cen-
terpartiet. Trätek finns i dag i Växjö, i Stockholm och
i Skellefteå. Verksamheten har en utomordentligt stor
betydelse för utvecklingen av vidareförädlingen av
vårt mycket viktiga material trä, som man här har
påpekat. En positiv utveckling av vidareförädlingen
har också en avgörande betydelse för utvecklingen i
många regioner i vårt land.
Med detta yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 130 SYLVIA LINDGREN (s):
Fru talman! Jag tänker börja med att citera:
"Viktig vändpunkt för instituten - inom institutssek-
torn har vi med stort intresse tagit del av regeringens
proposition 2001/02:02, FoU och samverkan i inno-
vationssystemet. Propositionen är en viktig vänd-
punkt för den nyttodrivna forskningen och industri-
forskningsinstituten i Sverige."
Artikeln avslutas så här: "Det engagemang som
regeringen visar för att utveckla en svensk industri-
sektor av världsklass till gagn för tillväxt i samhället
och industrins konkurrenskraft är för oss en mycket
viktig signal för framtiden."
Så står det, fru talman, att läsa i Nyhetsbrev nr 5
från november 2001 från IRIS, som är en paraplyor-
ganisation för de svenska industriforskningsinstituten.
Ett brev med liknande innehåll har skickats till ut-
bildningsminister Thomas Östros, näringsutskottet,
utbildningsutskottet, Per Eriksson, generaldirektör för
Vinnova och Håkan Widmark på IRECO AB.
En lika positiv artikel går att läsa i YKI News -
Ytkemiska institutet - under rubriken Positive news
about Swedish research policy.
Fru talman! Jag vet också att Thomas Östros har
besökt ett antal institut och även holdingbolaget
IRECO och att man där också har varit positiv till
propositionen. Tyvärr kan Thomas Östros inte vara
med i debatten i dag beroende på att han inte befinner
sig i landet. Men jag vet att han är väldigt intresserad
av dessa frågor och gärna skulle ha velat närvara.
Propositionen innebär öronmärkta pengar, en tyd-
lig inriktning och ett klart långsiktigt ansvarstagande.
Det är därför svårt att förstå den kritik och den jäm-
merdal - nästintill - som den borgerliga majoriteten
ger uttryck för.
När jag hör här inte minst Karin Falkmer och Ha-
rald Bergström vill jag också betona att skillnaderna
är ganska stora mellan vad man säger och vad man
skriver i reservationen från olika håll. Det gör mig
förvånad eftersom det bara finns en reservation, men
tydligen tolkar man den väldigt olika på olika håll.
Fru talman! Jag tycker att det först och främst är
viktigt att framhålla det positiva utgångsläge som
Sverige faktiskt har, och inte falla in i en negativitet,
vilket tyvärr sker i sådana här debatter.
Jag citerar ur den borgerliga reservationen som är
bifogad betänkandet: "Det återstår mycket att göra för
att rätta till försumligheter i den politik som har be-
drivits under de senaste åren." Sedan hänvisar man
till olika forskningsinsatser.
Jag vill ändå ge Karin Falkmer ett erkännande för
att hon i inledningen av sitt anförande tog med positi-
va saker som också belyses i landet och i övriga län-
der.
Sverige tillhör de länder som i förhållande till sin
storlek satsar stora offentliga resurser på forskning
och utveckling. Under perioden 2000-2004 ökade
dessutom de statliga anslagen till forskning och fors-
karutbildning med en och en halv miljard kronor.
Tillsammans med det faktum att svenskt näringsliv är
mycket FoU-intensivt innebär det att Sverige totalt
sett satsar nästan 4 % av BNP på FoU-verksamhet,
vilket är mer än vad något annat land i världen gör.
Sverige är enligt OECD det land i världen som in-
vesterar störst resurser i kunskap. Med investeringar i
kunskap avser OECD de samlade offentliga och pri-
vata utgifterna för FoU, högre utbildning och pro-
gramvara, s.k. software, i procent av BNP.
Näst efter Schweiz har Sverige världens högsta
grad av examination i forskarutbildning. Under 1990-
talet har det årliga antalet forskarexaminerade, licen-
tiater och doktorer, fördubblats i Sverige. Antalet har
ökat från knappt 1 500 till 3 000 forskarexamina per
år. Vi har som mål att fördubbla examinationsgraden
ytterligare i forskarutbildningen även under de kom-
mande åren.
Studier gjorda av EU-kommissionen och OECD
visar att Sverige och vi som bor här är bra på att ut-
veckla, ta till oss och använda ny teknik. Sverige har
det högsta indexvärdet vid en sammanvägning av de
17 faktorer som EU-kommissionen lyfte fram som
viktiga för ett lands innovationsklimat och konkur-
renskraft. Exempel på faktorer som ingår i indexet är
befolkningens utbildningsnivå, andelen anställda
inom teknikintensiva företag, storleken på FoU-
insatser och antalet patentansökningar. Sverige ham-
nar över EU-genomsnittet för 15 av de 17 olika indi-
kationerna.
Sverige är också världens största producent av
vetenskaplig kunskap per invånare. Sverige intar en
tätplats vad gäller antalet publicerade artiklar per
invånare. Även antalet ofta citerade artiklar är stort
om vi jämför med övriga OECD-länder.
Sverige har en stor andel anställda inom kunskap-
sintensiva företag. Andelen personer på arbetsmark-
naden som är anställda inom högteknologiska indust-
riföretag är större i Sverige än i Japan, USA och hela
det övriga EU-området med undantag för Tyskland.
Andelen sysselsatta som arbetar med kunskapsinten-
siva tjänster är den största inom hela EU-området.
Vi är som sagt bra på att skaffa oss nya patent -
något som lägger grunden för en fortsatt god utveck-
ling också av svenskt näringsliv. År 1999 erhöll Sve-
rige fler EU-patent i förhållande till befolkningens
storlek än något annat land inom OECD. Även antalet
USA-patent var större i Sverige i förhållande till
befolkningens storlek än i andra OECD-länder förut-
om USA och Japan.
Fru talman! Jag vill med detta säga att vi har ett
alldeles utomordentligt utgångsläge. Det som jag nu
har försökt redovisa tycker jag markerar detta väl.
Det är väl lite magstarkt att då, som reservanterna
gör, tala om försumlighet när det gäller forsknings-
verksamheten.
Däremot, fru talman, ska man naturligtvis visa
ödmjukhet och aldrig slå sig i ro inför framtiden eller
slå sig för bröstet och tycka: Hurra vad vi är bra. Det
gäller att gå vidare.
Det är nödvändigt, i den konkurrensvärld vi be-
finner oss i och med anledning av vårt positiva ut-
gångsläge, med en fortsatt bred utveckling som också
är en förutsättning för en stark drivkraft för svensk
tillväxt, en tillväxt som ska vara ekonomiskt, ekolo-
giskt och socialt hållbar. Självklart är målet att vi
även fortsättningsvis ska vara en ledande forsknings-
nation. För det krävs omstruktureringar, bättre sam-
ordning, tillvaratagande av forskningsresultat etc.
som också redogörs för i propositionen och i betän-
kandet.
Ett viktigt komplement till den forskning som be-
drivs vid landets universitet och högskolor är det
mera industrinära FoU-arbete som bedrivs vid indust-
riforskningsinstituten. Instituten är t.ex. ett viktigt
stöd för mindre företag som är i behov av nya kun-
skaper. Institutens FoU-verksamhet måste känneteck-
nas av hög kvalitet och relevans, bidra till att nya
växande områden utvecklas och stödja förnyelse av
traditionella branscher. Det är också angeläget att vi
intensifierar samarbetet med universitet och högsko-
lor.
I propositionen framhålls att omstruktureringen av
industriforskningsinstituten måste fortsätta. Ett syfte
med det är att skapa färre men större institut med
större ämnesmässig bredd. Ett annat är att öka insti-
tutens internationella konkurrenskraft för att därige-
nom förbättra deras möjligheter att erhålla EU-medel.
Ett tredje syfte är att öka omfattningen av näringsli-
vets aktiva ansvarstagande, vilket också är ett bra
mått på kvaliteten och relevansen i industriforsk-
ningsinstitutens verksamhet.
Fru talman! Det som gläder oss socialdemokrater i
näringsutskottet speciellt i den avlämnade propositio-
nen är att man nu har avsatt öronmärkta nya pengar
till forskningsinstituten. Förutom de 70 miljoner
kronor i höjda anslag som Vinnova redan fått till
bioteknik och IT får myndigheten ytterligare 70 färs-
ka miljoner från 2003 för att långsiktigt stärka indust-
riforskningsinstituten. Ytterligare 30 miljoner, sam-
manlagt alltså 100 miljoner, ska alltså avsättas för
denna verksamhet som permanenta medel för att man
ska stödja och utveckla denna viktiga verksamhet.
Staten och KK-stiftelsen har slutit ett förnyat avtal
om parternas respektive stöd till industriforskningsin-
stituten under de kommande åren. Det är också vik-
tigt att betona att för att utveckla och stärka industri-
forskningsinstituten krävs näringslivets aktiva delta-
gande. Bedömningen är att näringslivets insatser för
industriforskningsinstituten bör kunna uppgå till 25 %
av de medel som staten och KK-stiftelsen gemensamt
satsar för kompetensutveckling av instituten. Att
staten härmed tar ett långsiktigt ansvar för industri-
forskningsinstituten och den verksamhet som där
bedrivs borde det inte råda något tvivel om med an-
ledning av den proposition som ligger till grund för
det betänkande som vi nu debatterar.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i
betänkande nr 5 och avslag på reservationen.

Anf. 131 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Låt oss börja med industriforsk-
ningsinstituten. Den kris som de utsattes för i och
med den osäkerhet om situationen som blev vid myn-
dighetsförändringarna borde ha kunnat undvikas. Vi
hamnade i ett läge där vi i NUR t.o.m. fick ta upp
frågan, för det var sådana signaler från Forskarsveri-
ge. Det är min och vår borgerliga kritik att den här
situationen skulle aldrig ha behövt uppstå. Jag vet
inte hur många forskningsprogram som led skada av
detta.
Industriforskningsinstituten är viktiga, och de har
nu fått en långsiktig grundfinansiering. Det är bra,
och den måste vara långsiktig även i fortsättningen.
När det gäller vårt utgångsläge håller jag med
Sylvia Lindgren att på många punkter - jag räknade
upp dem själv - ligger Sverige i topp som forsk-
ningsnation. Men det som borde bekymra Sylvia
Lindgren och regeringen är att vi får så ytterligt lite ut
av det, särskilt när det gäller de små och mindre fö-
retagens medverkan i forskning. Jämfört med övriga
länder forskar svenska småföretag i mindre grad. Här
borde regeringen ta sig en riktig funderare och titta
igenom: Vad är orsaken, och vad kan vi göra åt det?
Då går tanken lätt till den allmänna småföretagarpo-
litik som vi från moderat sida som en följetong kriti-
serar i denna kammare. Den har präglats av en småfö-
retagarfientlighet som skadat Sverige och som skadat
vår tillväxt. Det är på den punkten vår kritik är väl-
digt stark. Varför forskar svenska mindre företag
mindre än motsvarande företag i andra länder?

Anf. 132 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Jag vill svara Karin Falkmer med att
Vinnova ska stimulera forsknings- och utvecklings-
samverkan mellan företag, universitet och högskolor
och industriforskningsinstituten. Som framgår av
propositionen förväntas myndigheten inom ramen för
dessa satsningar göra särskilda insatser riktade till
små och medelstora företag, insatser som även främ-
jar dessa företags deltagande i projekt inom EU:s
ramprogram för forskning och utveckling.
När det gäller det allmänna småföretagarklimatet
har vi olika värderingar om saker och ting, där mode-
raterna envisas med sina skattesänkningar, medan vi
har en annan inriktning. Vi tar också ett socialt an-
svar, det ska gå att leva i det här landet. Jag ser inte
heller att det blir mera pengar till instituten genom
sänkta skatter.
Att man nu har antagit en långsiktig del är bra.
Det är bra att NUR har behandlat det. Jag vill påpeka
att när vi behandlade forskning och utveckling i den-
na kammare - det var ett utbildningsutskottets ärende
- krävde jag att vi behövde en långsiktig stabil del för
att staten också skulle sätta ned fötterna på vad man
egentligen vill med industriforskningsinstituten. I det
läget lovade Thomas Östros att återkomma med en
proposition till hösten. Det har man nu gjort, och det
är den vi nu behandlar. Jag är positiv till att man
faktiskt har fått in så mycket nya pengar. Sedan gäller
det alltid att göra en utvärdering, följa upp verksam-
heten. Det åligger oss alla att göra.

Anf. 133 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Det är gott och väl, Sylvia Lindgren,
att Vinnova nu har fått uppgiften att arbeta för att öka
de mindre företagens forskningsintensitet, det är gott
och väl att det finns pengar till detta. Men det som är
grundfrågan är: Varför ser de mindre företagen det
inte som mödan värt att satsa på detta redan i dag?
Varför är det så få nystartade företag i Sverige? Var-
för är svenska ungdomar mindre benägna att söka till
utbildningar som syftar mot tekniskt och naturveten-
skapligt område? Hur ser incitamentsstrukturen ut?
Då måste Sylvia Lindgren och regeringen titta över
skattesänkningar för den här gruppen. De småföreta-
garfientliga skatterna, som vi brukar diskutera i olika
sammanhang här, hämmar ju. Om man får bort det
problemet får man tillväxt i småföretagen. Då får man
in pengar till den välfärd som både Sylvia Lindgren
och jag vill ha kvar. Så det är orsak och verkan här
som ni måste ta er en ordentlig tankeställare omkring.
Sverige låg på tredje plats i BNP-ligan fram till
70-talet. Under 70- och 80-talen dalade vi ned till
17:e plats. Där ligger vi kvar och stampar, ungefär
kring 17:e plats, under hela 90-talet. Vi måste ha en
politik som får upp Sveriges BNP och som får upp
oss i tillväxtligan jämfört med andra länder. Då spelar
den här diskussionen roll, även för detta. Att få fler
som vill satsa på företagande och som ser det som
mödan värt är oerhört viktigt.

Anf. 134 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! När det gäller småföretag, medelstora
företag och dess områden lär det komma andra till-
fällen att diskutera det. Jag försöker nu att koncentre-
ra mig på forskning och utveckling och industriforsk-
ningsinstitutens verksamhet, som är det som vi be-
handlar i det här betänkandet.
Det är ingen tvekan om att Sverige har ett mycket
FoU-intensivt näringsliv. Hittills är det framför allt
våra storföretag som har avsatt omfattande resurser
för forskning. Under senare år har dock en lång rad
nya forskningsintensiva företag vuxit fram, ofta i
anslutning till våra lärosäten. Det finns i dag ett helt
nytt entreprenörskap ute på våra universitet och hög-
skolor. Inte minst inom bioteknik är denna utveckling
mycket påtaglig. För att förstärka denna utveckling
ges nu alla lärosäten möjlighet att efter regeringens
godkännande bilda s.k. holdingbolag, och det är en
fråga som utbildningsutskottet nu tar upp. Förhopp-
ningsvis kan även industriforskningsinstituten spela
en ännu större roll framöver som en länk mellan
forskning och de stora, medelstora och små företagen.
När vi sedan kommer in på budgetsaneringar och
dylikt tror jag ändå att i Sverige, liksom i många
andra länder, svarar industrin och det privata närings-
livet för en stor andel av de totala forsknings- och
utvecklingsutgifterna. Att näringslivet är FoU-
intensivt kännetecknar en modern kunskapsnation.
Det finns ett positivt samband mellan ett lands ut-
vecklingsnivå och dess näringslivs vilja och förmåga
att investera i FoU. Och där får jag faktiskt hålla med
Karin Falkmer, för jag tycker att det är oerhört viktigt
att vi också ser till och verkar för att det är fler som
använder sig av de här utbildningarna. Men utbild-
ning är också en färskvara, så kompetensutveckling i
de här frågorna är ack så viktig.

Anf. 135 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! En professor Nathan Rosenberg,
verksam vid Stanforduniversitetet i USA, besökte
Sverige för ett år sedan ungefär och deltog i ett semi-
narium - jag tror att det var i samband med SNS -
och uttalade därvid att det är märkligt att Sverige inte
kan dra nytta av de framstående forskarresultat man
har. Alltför mycket av det här, påpekade han, går
faktiskt på export. Det är en röst.
En annan jag hörde är på det helt lokala planet när
det gäller små företag och mikroföretag. Tore Johans-
son, innovationskonsult i Växjö, säger att det finns en
innovationskraft hos anställda medarbetare i de små
företagen, men de bryr sig inte, därför att det lönar sig
inte. Vad kommer det sig av? Han var uppgiven i sitt
tonläge när han berättade detta.
Vi har, som Sylvia Lindgren mycket riktigt påpe-
kar, ett framväxande entreprenörskap i IT-sektorn och
inom bioteknik - javisst! Oftast är det knutet till
kluster och till högskolor och universitet. Men det
finns också en väldig innovationskraft i de gamla
basindustrierna, men där satsas det för lite i dag. Den
brygga som också propositionen talar om mellan
teknikbrostiftelserna som vi behöver bygga ut mellan
lärosäten och näringslivet - det vanliga näringslivet,
höll jag på att säga - är så oerhört viktig, och här
fruktar jag att det ovanifrånperspektiv som proposi-
tionen ger uttryck för missar lite av målet. Jag hade
gärna sett ett underifrånperspektiv för att hjälpa
många små. Ofta räds dessa för den akademiska mil-
jön, som jag nämnde i mitt anförande. Vad göra åt
detta, Sylvia Lindgren?

Anf. 136 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! När Harald Bergström här talar om
basindustrierna och vikten av att också vidareutveckla
verksamheterna därigenom, inte bara biotekniken och
IT-tekniken, hänvisar jag till såväl proposition som
betänkande, för där är skrivet ganska ordentligt om
basindustrin och hur viktigt det är att vidareutveckla
där.
Industriforskningsinstituten spelar en oerhört vik-
tig roll som länk mellan forskarvärlden och de stora
och små företagen. Denna roll kan nu förstärkas ge-
nom en fortsatt utveckling av industriforskningsin-
stituten, och det är lite grann det som är kärnan i det
här omstruktureringsarbetet också: Vi vill ha färre
men större och bredare institut för att också kunna sy
upp de små att kunna vara med i den verksamheten.
Personligen känner jag väl mig mer orolig för - där-
för är det också naturligtvis väldigt viktigt för mig att
följa den här utvecklingen - att de som inte har så
mycket pengar och som har en liten verksamhet på
något vis i de olika instituten skulle komma till korta.
Det ska vi naturligtvis vara med och se till att så inte
blir fallet. Men vi har också sagt i det här läget att vi
inte är med och detaljstyr.
Sedan har det också tagits upp lite andra frågor
kring det här som handlar om kommunikationsforsk-
ning, SIK o.d., men även här må vi väl hänvisa till att
det är viktigt att man låter myndigheten ha fördel-
ningsansvaret. Sedan får man redovisa och återkom-
ma till uppföljning i andra sammanhang.

Anf. 137 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag ägnade en rätt stor del av mitt an-
förande åt att beskriva Glasforskningsinstitutet i
Växjö, ett litet institut som jag nämnde, men som har
lyckats väl. Så väl, faktiskt, att man kanske därav
blev av med den statliga finansieringen redan 1982.
Det här institutet tenderar att bli en konsultverksam-
het, och det finns fler som är i den situationen. Det
där är jag rädd för. Då får man jobba för mycket för
brödfödan, och man mister då fritänkandet som be-
hövs så innerligt väl i de här verksamheterna.
Färre och bredare institut, pratar Sylvia Lindgren
om. Jag är rädd för att det goda, som jag sade, kan bli
sin egen fiende i det här sammanhanget. Vi har ett
annat exempel i Växjö, som jag tror att Åke Sand-
ström nämnde: Trätek har en avdelning där. För dem
där har det svidit, faktiskt, under det här året. Jag har
vid ett flertal tillfällen mött dem, och de har haft stora
bekymmer att klara av det hela. De vet ännu inte hur
de kommer att klara finansieringen för nästkomman-
de år. Samtidigt börjar en ny utbildningslinje vid
universitetet i Växjö om trä som konstruktionsmateri-
al och designmaterial, t.ex. för att forma möbler osv.
Det här är viktigt, och jag känner mig inte lugn in-
för propositionen. Det är det som är problemet för
mig, faktiskt. Jag är läskunnig och vet att det talas
mycket om basindustrierna och basnäringarna i både
proposition och betänkande, men jag känner mig inte
lugn, för jag för min del är mera hemma i det små-
skaliga näringslivet och de småskaliga verksamheter-
na, och där är det bryggor att bygga som jag knappast
ser att man med ovanifrånperspektivet klarar av.

Anf. 138 SYLVIA LINDGREN (s) replik:
Fru talman! Det är väldigt viktigt att de här bryg-
gorna kommer till stånd, och det är också en anled-
ning till att man nu så klart och tydligt vill satsa på
industriforskningsinstituten så att man också ska
kunna ha bredare men färre, för att också bli interna-
tionellt slagkraftig på ett helt annat sätt än tidigare.
Det framgår också klart av vad som står i såväl pro-
position som betänkande när det gäller uppdrag till
Vinnova: att se till att man i större utsträckning kan
använda sig av EU:s medel och komma in i sjätte
ramprogrammet osv. Det ligger ju i hela den delen.
Det jag blev väldigt fundersam över är hur Krist-
demokraterna och Moderaterna kan skriva en gemen-
sam reservation om det här. Karin Falkmer har ju så
tydligt talat om att det är positivt att få större men
effektivare och kanske därmed färre industriforsk-
ningsinstitut, medan Harald Bergström tycks ha en
helt annan uppfattning.
Fru talman, jag tror ändå att det är så att i det här
betänkandet är vi väldigt klara över inriktningen och
glada över den. Det har också näringslivet och de
olika intresseorganisationerna förespeglat i det här
sammanhanget. Men sedan ska man ändå försöka att
hitta vägar i form av en reservation och hitta utgångs-
punkter i denna.
Låt oss nu enas om att vi har hamnat i ett bra av-
stamp för industriforskningsinstitutens långsiktighet
och den oerhörda betydelse dessa har för kopplingen
mellan näringsliv, högskolor och universitet och
därmed också för tillväxten för framtiden.

Anf. 139 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! Som kanske framgår är utskottet rela-
tivt enigt om nödvändigheten av omstruktureringen
som föreslås i betänkandet. Vi är också överens om
att det behövs starkare institut för att bl.a. klara den
internationella konkurrensen, även om kd tydligen
har vissa tvivel i den delen.
Jag tycker faktiskt att både Karin Falkmers och
Harald Bergströms nattsvarta pessimism om forsk-
ningen i Sverige stämmer mycket dåligt med verklig-
heten. Allting kan naturligtvis bli bättre, men det är
ingen bra utgångspunkt för diskussion när man inte
alls ser de stora fördelar som forskningen i Sverige
ändå har haft genom åren och fortfarande har.
Flera motioner och reservationen tar upp frågan
om svårigheterna för små och medelstora företag att
tillgodogöra sig forskningen samt nödvändigheten att
redan nu förbereda sig inför EU:s sjätte ramprogram,
och det är väl riktigt. Majoriteten håller med om detta
och att dessa frågor är ytterst viktiga. Vi tror att just
den föreslagna omstruktureringen svarar upp mot de
här behoven. Det är alldeles självklart att vi måste bli
bättre på att få med liten och medelstor industri, och
det är alldeles självklart att vi i det nya sjätte rampro-
grammet måste vara mycket aktiva.
Utskottet har dessutom mycket hårt understrukit
vikten av att Vinnova och instituten utöver bioteknik,
informationsteknik, elektronik och materialteknik ska
arbeta med kunskapsfrämjande projekt som berör
svensk basindustri, som flera talare varit inne på.
Utskottet vill särskilt understryka vikten av forsk-
ningsinsatser i skogsindustrin.
Samtliga dessa fyra prioriterade inriktningar är till
nytta också för skogsindustrin, vill jag påstå. Men för
ett skogsland som Sverige är det självklart viktigt att
skogsindustrins starka ställning bibehålls. Det finns
mycket att göra vad gäller vidareförädling och ener-
gieffektivisering. Däremot kan man väl tillägga att
det kanske inte alltid är just statliga insatser som
behövs för att få till stånd dessa åtgärder i svensk
skogsindustri. Jag tror att skogsindustrin faktiskt får
ta ganska stort eget ansvar och nu också är beredd att
göra detta.
Fru talman! I dag har vi fått en ny tidning som
heter Magasin Vinnova. Jag rekommenderar den för
läsning. Den visar ytterligare hur viktigt det är med
forskning och vilken avgörande roll forskningen kan
spela i samhällsutvecklingen.
Jag ska ta ett exempel från tidningen som är all-
deles färsk, nämligen ett projekt om IT-system i ar-
betslivet där Vinnova är finansiär. Dessutom ingår
KTH, LO och TCO. Man har funnit klara belägg för
att de IT-system som man i dag oftast har i industrier
och andra verksamheter från början är anpassade till
framför allt företagsledning och till de som sitter på
toppen av en organisation. Man har också fått klart
för sig att IT-satsningarna har blivit mycket dyrare än
vad man från början trodde. Dessutom ger de mycket
mindre effektivisering än vad man hade förväntat sig.
Det är klart att vi lite till mans kanske har känt att vi
inte riktigt utnyttjar den teknik vi har.
I Magasin Vinnova skriver man så här som en
sammanfattning av situationen: I en modern organi-
sation förutsätts att alla anställda deltar i utvecklingen
av verksamheten, att alla får vara med och bestämma.
Men de nuvarande IT-systemen ger dåligt stöd för
den tanken. I stället slösas miljardbelopp bort på
system som är krångliga och dåligt anpassade till
användarna.
Det är alldeles självklart att om vi nu får den här
nya tekniken och för in den i industri och i näringsliv
över huvud taget är själva vitsen med det hela att få
hela organisationen att vara med och nyttja tekniken.
Den får inte bara vara ett instrument för att få in upp-
gifter till företagsledningen. Det gäller ju att få till
stånd en ökad delaktighet. På vilket annat sätt än
genom just IT-satsningar skulle det vara möjligt att få
ett ökat ansvarstagande i alla sorts verksamheter?
Detta leder i sin tur till ökad demokratisering, och
självklart blir det då effektivare produktionsprocesser.
Det är naturligtvis något av en kamp mellan ka-
pital och arbete på klassiskt vis. Men vi borde ändå
ha kommit så långt att vi inser fördelarna med att så
många som möjligt är med och känner delaktighet i
de olika processerna.
Det här projektet har också kommit fram till, vil-
ket naturligtvis är självklart, att om man nu ska kom-
ma vidare gäller det att löntagare och konsumenter
blir mycket aktivare. Det kräver naturligtvis att de
som gör de här systemen ser till att de blir användar-
vänliga.
Likaså är det naturligtvis viktigt att få de stora le-
verantörerna att förstå att det här är krav som kom-
mer, inte bara i Sverige utan också i Tyskland, Frank-
rike England osv., och att efterfrågan blir så stark att
det blir intressant att ställa in sig i ledet.
Det finns en annan intressant bit i magasinet,
nämligen om hur man på transportsidan forskar fram
bränsleceller och hybridbilar. Likadant är det här,
miljökraven ökar. Det vet vi. Miljökraven kommer att
bli en allt större konkurrensfråga. De företag som inte
hänger med på miljösidan kommer inte att klara
framtiden.
Båda dessa exempel tycker jag visar alldeles ut-
märkt på forskningens nödvändighet. När man läser
här får man också klart för sig att forskningen inte är
precis den fråga som vi kommer att diskutera i valrö-
relsen. Men det skulle vara väldigt bra om vi kunde få
en bredare diskussion ute i samhället över huvud
taget om forskningens betydelse. Jag tror att man
skulle vinna mycket på detta. Det är för lätt att inom
forskningen använda en massa svåra uttryck, en mas-
sa saker som egentligen är för tekniska för vanliga
människor att förstå, och naturligtvis också för riks-
dagsledamöter.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag kommentera
reservationen med några ord ytterligare. Man skriver
nämligen, och jag tror att Karin Falkmer också har
sagt det muntligen, att den industrirelevanta forsk-
ningen måste garanteras en långsiktig statlig grundfi-
nansiering.
Det intressanta här är att både moderater och öv-
riga borgerliga partier så hårt markerar att endast
staten kan garantera uthållighet och långsiktighet i
denna viktiga verksamhet. Tanken slår mig då, fru
talman: Kan det månne finnas fler områden där detta
axiom passar?

Anf. 140 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Jag började mitt anförande med att
tala om att Sverige ligger bland de främsta som
forskningsnation. Sedan tog jag fram akilleshälarna,
bekymren. Av vår forskningssatsning är det fem stora
företag som står för 80 %. Resten står andra storföre-
tag nästan helt för. Problemet är att det är så få mind-
re företag som forskar. Då kallar Lennart Beijer detta
för nattsvart pessimism. Jag vill ha förändring på den
här punkten där det inte fungerar väl. Jag tycker inte
att vi tar vara på våra fördelar.
Sverige är en bra forskningsnation. Och vi har en
del faktorer som spelar in, förutom att storföretagen
har tagit ett enormt ansvar för sin del av detta. Bl.a.
har vi de stiftelser som bildades av de gamla löntagar-
fondsmedlen, KK-stiftelsen, Strategiska forsknings-
stiftelsen och MISTRA. Vi har också teknikbrostiftel-
serna som den borgerliga regeringen startade. Allt
detta är ju verktyg som har lett fram till våra fram-
gångar. Vi har kluster kring högskolorna, Medevi och
Ideon, vid Chalmers och vid andra högskolor, som är
viktiga faktorer.
När Lennart Beijer nu raljerar om att vi faktiskt
tycker att industriforskningsinstituten ska ha en trygg
statlig grundfinansiering beror det på att de har en roll
främst gentemot de mindre företagen, de som vi ännu
inte har fått med på vagnen i tillräckligt stor utsträck-
ning. Och de små och medelstora företagen, i synner-
het med den skattepolitik som förs i detta land, har
inte råd att ha egna teknikavdelningar. Där är indust-
riforskningsinstituten och statens ansvar för dem
viktiga.

Anf. 141 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag hörde att Karin Falkmer i sin in-
ledning förut berömde och talade om de goda förut-
sättningarna i Sverige. Men sedan hamnade hon ändå
i att trots att Sverige hade så dåliga förutsättningar så
var det ändå en viss intensitet i forskningen och att
man låg ganska bra till. Det är helheten där som
ibland gör att man undrar hur vi som finns här klarar
oss ganska bra varje dag. Skulle man lyssna bara på
Karin Falkmer så skulle man tro att det nog inte var
något särskilt roligt land att komma till.
Jag håller med om att det verkligen gäller att se
till att små och medelstora företag får större forsk-
ningsintensitet. Och här behövs säkerligen starkare
institut och att staten på något sätt tar ansvar för detta.
Det är vi nog ganska överens om.
Detta har ju pågått länge. Det är på något sätt en
tradition i Sverige att vi har väldigt starka stora före-
tag och väldigt många små företag. Men vi har haft
väldigt svårt att få dessa små företag att växa. Det
måste vi naturligtvis få en ändring på. Därför är det
viktigt att småföretagen är med i forskningsutveck-
lingen.
När det gäller den statliga grundfinansieringen är
jag och Karin Falkmer naturligtvis helt överens. Men
jag undrade: Finns det andra områden där det också
kan vara viktigt med en statlig uthållighet och lång-
siktighet?

Anf. 142 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Lennart Beijer kom också fram till
min huvudpoäng här, att det är viktigt att vi får de
små företagen att växa. Det är själva huvudproblemet
som ligger bakom den låga forskningsintensiteten.
Dessa företag ser det inte som lönsamt att växa, de
orkar inte. Och då ser de det inte som lönsamt att
forska heller. Det är ju det som vi måste ändra på i
politiken. Och där är de småföretagarhämmande
reglerna och den småföretagarfientliga skattepolitiken
grundbultarna.
När det gäller forskningsinstituten och deras om-
daning är det som jag sade i min inledning, att forsk-
ningsinstituten också är konkurrensutsatta. Om de
inte är effektiva och bra vill näringslivet inte satsa,
och då är det ju ingen mening att ha dem. Harald
Bergström känner varmt för Glasforskningsinstitutet
som är ett väldigt kompetent institut. Det är inget
problem i den här diskussionen, därför att om man
har kvalitet och klarar konkurrensen, då klarar man
sig. Samtidigt har redan flera institut slagits samman.
Institutet för verkstadsteknisk forskning i Mölndal,
Institutet för livsmedel och bioteknik i Göteborg,
Sveriges provnings- och forskningsanstalt i Borås och
Svenska miljöinstitutet i Stockholm och Göteborg har
slagits samman för att bli mer slagkraftiga. Denna
förändring är alltså på gång. Jag tycker att det är okej.
Men det som jag tycker är viktigt är att det inte ska
styras från staten. Detta klarar instituten och närings-
livet att göra själva av ren självbevarelsedrift.

Anf. 143 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Att i detta sammanhang dra i gång
den diskussion som vi brukar ha om företagsutveck-
ling och småföretag tror jag blir lite fel. Det finns så
många olika förklaringar till att vi i Sverige har ett
antal mycket stora företag och väldigt många små
företag. Det finns säkert både skattefrågor och andra
byråkratiska hinder som har orsakat detta. Men det
kan också vara så att i ett land som har en tyngdpunkt
på stor industri så hämmas utvecklingen av de små
företagen lite grann. Men det är en fråga som vi får
diskutera vidare. Hur som helst så är vi alla intresse-
rade av att de små och medelstora företagen ska få
bättre möjligheter att utvecklas över huvud taget. Och
för att klara detta måste de få del av den forskning
och utveckling som sker på samma sätt som de större
företagen.
Jag håller med Karin Falkmer om att det är viktigt
att dessa institut står fria. Det är viktigt att vi verkli-
gen ser till att de kan agera med kraft i fråga om det
som händer internationellt. Och jag tycker att det är
självklart att staten ska garantera att detta fortskrider.
Men fortfarande är Karin Falkmer skyldig mig svaret
på om det eventuellt finns något mer område i detta
land där det kan vara bra med uthållighet och lång-
siktighet.

Anf. 144 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill kommentera det som Lennart
Beijer sade om EU:s ramprogram. Han talade om att
det var en självklarhet att regeringen ska vara mycket
aktiv i det sammanhanget. Det är då lite märkligt,
Lennart Beijer, att det inte finns något skrivet om
detta i propositionen. Jag skulle gärna vilja be Len-
nart Beijer att trycka på regeringen så länge som det
är möjligt, så länge ni är en samarbetspartner, så att
det händer något. Detta är nämligen väldigt viktigt för
svensk forskning och utveckling.
En annan sak som jag vill ta upp är teknikbrostif-
telserna. Åtminstone den i Lund som jag har följt
närmast har utfört ett väldigt bra arbete. Och ett stort
antal företag har startats och kommit i gång med dess
hjälp. Nu har man bekymmer, bl.a. på grund av be-
skedet att man ska förvalta det kapital som man fick
så att man så att säga kunde yngla av sig. Sedan har
börsen sjunkit väldigt kraftigt vilket har påverkat
stiftelsen.
Nu sägs det i propositionen att denna verksamhet i
god tid före 2007 ska utvärderas. Och man ska fatta
beslut om hur det ska bli i framtiden. Se till att det
verkligen blir i god tid, Lennart Beijer, så att man
slipper sväva i ovisshet. Teknikbrostiftelserna har det
faktiskt knepigt nu, och de svävar i ovisshet, och det
är inte bra för verksamheten.
Beträffande den nattsvarta pessimismen hänvisar
jag till vad Karin Falkmer påpekade. Vi ser nog att
det finns mycket gott, men det finns också skuggor
som behöver raderas bort.

Anf. 145 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Vad gäller EU:s sjätte ramprogram
för forskningen vore det väl ganska märkligt om inte
också regeringen var ganska intresserad av den frå-
gan, även om det inte står något om detta i proposi-
tionen - som handlar om en omstrukturering av in-
dustriforskningsinstituten. Både jag och andra kom-
mer nog att se till att den på regeringsnivå - om det
nu skulle vara så - som glömt detta får reda på det.
Ska man göra den här satsningen på omstrukture-
ring och satsa på att få fler och större institut att klara
sig bättre i den internationella konkurrensen, så ligger
i detta att också kunna vara med på arenan när det
gäller det sjätte ramprogrammet.
Beträffande teknikbrostiftelserna, Harald Berg-
ström, får nog börsnedgången inte skyllas på mig och
Vänsterpartiet. Det är naturligtvis beklagligt att vi har
sådana här viktiga verksamheter som är beroende av
hur börsen går upp och ned. Alla vet vi ju att en börs
går uppåt och nedåt. Det är helt vansinnigt att tro att
man hela tiden bara kan räkna med en uppåtgående
börs och att inget speciellt inträffar på vägen. Det tror
jag att man även hos teknikbrostiftelserna har fullt
klart för sig. De ska få besked i god tid före år 2007.
Också jag tycker att detta med i mycket god tid är
viktigt. Vi har väl ingen anledning att misstro vad
regeringen där säger i propositionen.

Anf. 146 HARALD BERGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag hoppas att Lennart Beijer har rätt
om det här med år 2007 och detta med i god tid. Jag
hoppas alltså att det sker i verkligt god tid.
Jag har inte skyllt börsnedgången på Lennart
Beijer. Det vore väl att tro Vänstern om lite för
mycket.
Här nämndes att vi är så rädda för att industri-
forskningsinstituten blir för stora. Jag är inte rädd
vare sig för att de blir för stora eller för att de blir för
små. I stället är det fråga om att ha en lämplig storlek.
Jag har hållit fram och tryckt på Glasforskningsinsti-
tutet i Växjö, som är ett litet institut som lyckats häv-
da sig trots sin litenhet. Det är inte alls säkert att man,
om det var 500 män - eller kvinnor - som forskade,
hade varit särskilt mycket bättre eller hade haft sär-
skilt mycket lättare att göra sig hörd och påverka i
EU-sammanhang. Jag tror faktiskt inte det. I stället är
det kompetensen som det handlar om. Se nu till att
inte storlekssjukdomen gör att kompetensen kvävs!
Det är en viktig fråga för mig.

Anf. 147 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Det är riktigt att storleken inte heller i
det här sammanhanget betyder allt. Klart är dock,
som vi tydligt sett, att de drygt 30 institut som finns i
Sverige har en tendens att bli för små. Framför allt
inom de branscher där kanske inte heller branschen
som sådan är särskilt stark kan det också gå ut över
instituten.
Men jag ser nog trots allt fördelarna med att få in
även svagare branschers forskning i ett större gemen-
samt institut som kan föra de mindre och svagare
branschernas forskning framåt. Ni pratar om stora och
små företag. Kanske är det här bra - det är ju vad vi
hoppas på - och kanske hjälper den här omstrukture-
ringen till när det gäller att underlätta tekniköverfö-
ring till små och medelstora företag. Man får ju större
kraft att just kunna genomföra detta.
I övrigt, fru talman, är vi antagligen överens om
att det är fel att så att säga lägga så här viktiga ut-
vecklingsfrågor i beroende av en aktiebörs.

Anf. 148 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Forskning, utveckling och innovatio-
ner är av fundamental betydelse för ett lands utveck-
ling och för välståndet. Det är orsaken till att de flesta
länder nu lägger alltmer av fokus på de här frågorna.
Inom näringslivet är det de kunskapsintensiva verk-
samheterna som växer snabbast.
Den konkurrenskraftiga forskningsbas som i dag
finns inom de svenska universiteten och högskolorna
liksom hos företagen spelar en mycket stor roll för
utvecklingen både av det svenska innovationssystem-
et och av företagen.
Jag är väldigt glad över att bland målen för den
behovsmotiverade forskningen nu finns med forsk-
ning och utveckling för en hållbar utveckling. Dels är
det naturligtvis mycket viktigt för att vi ska få en
miljö att leva i som vi trivs med. Dels blir företagen
mer konkurrenskraftiga och mer lyckosamma om de
är bra miljömässigt. Många analyser har visat att det
faktum att de har en miljömässigt bra inriktning är av
stor betydelse för om de ska lyckas som företag.
Detta är alltså viktigt, och jag är glad att det kom med
som ett mål.
Jag hade väl också önskat att utvecklingen beträf-
fande inhemska råvaror skulle finnas med bland må-
len, men detta kom inte med där. Däremot kom det
med som en prioriterad fråga att arbeta med, något
som jag tycker är mycket viktigt.
Många här har uttryckt bekymmer över träforsk-
ningen, och jag delar det engagemanget. Trä och
snickerier har en otrolig potential. Vi vill ju inte att
våra skogsbygder ska bli råvaruexportörer. Men
många trä- och skogsföretag läggs ned, och detta är
väldigt olyckligt. Det måste alltså till en utveckling
på området. Det finns stora möjligheter till det om vi
är villiga att satsa på det. Därför är det bra att in-
hemska råvaror finns med som en prioriterad del av
forskningen.
En annan sak i sammanhanget är, precis som Ha-
rald Bergström pratade om, att det kan finnas en viss
fara i en alltför stor centralisering av forskningen. Vi
vet ju att det behövs en omstrukturering som gör
industriforskningsinstituten mer konkurrenskraftiga,
men det kan också finnas en fara i detta. Vid en sådan
omstrukturering av institut kan nämligen risken vara
stor att kompetens inte följer med utan försvinner och
går förlorad i den nya strukturen. Den risken måste
nog tas på allvar.
Jag menar att den här omstruktureringen nog är
både viktig och nyttig, men samtidigt hoppas jag att
man inte glömmer att den regionala närvaron är väl-
digt viktig. Det gäller att ta till vara den kompetens
som finns regionalt och i befintliga kluster. Även
forskningsresurser kan vara till stor nytta genom att
ligga där den regionala kompetensen finns. Vi har fått
in en liten passus i propositionen om detta. Jag hop-
pas verkligen att detta kommer att leda till att centra-
liseringen i varje fall inte går alltför fort. Min för-
hoppning är också att Vinnova ska prioritera
träforskning, så att våra bygder kan utvecklas och inte
avvecklas.

Anf. 149 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utskottet
för den positiva skrivningen rörande motion N347 om
forskning och utveckling inom stålindustrin. Utskottet
skriver att stålindustrin har stor betydelse för svensk
ekonomi, och efterfrågan på stål ökar.
I Luleå finns forskningsinstitutet MEFOS, ett nor-
diskt center för metallurgisk industri. Där arbetar 75
personer, och omsättningen är 90 miljoner kronor per
år. MEFOS är ett av världens ledande forskningsin-
stitut på sitt område och samarbetar med Luleå tek-
niska universitet - en av Sveriges viktigaste stöd-
punkter för teknisk utveckling. Både MEFOS och
universitetet betyder mycket för oss i norr och natur-
ligtvis också för hela Sverige och EU.
MEFOS har arbetat fram ett forskningsprogram
med visionen att vidmakthålla och utveckla Sveriges
världsledande position när det gäller stål. Det är fråga
om att skapa en stålindustri utan deponeringsbehov
och med de lägsta utsläppen i världen av koldioxid.
Det är viktigt att vi, riksdag och regering, utvärde-
rar och gör kontinuerliga uppföljningar så att den
typen av forskningsprojekt som håller mycket hög
kvalitet och har hög relevans kan bedrivas och säker-
ställas. På så sätt kan Sverige försvara sin tätposition
på stålmarknaden i världen.
MEFOS är också engagerat i olika EU-projekt,
men i framtiden måste möjligheterna blir större inte
bara för MEFOS utan för alla forskningsinstitut. För
att det ska kunna ske måste instituten få hjälp med
finansiering. De kommande stora forskningspro-
grammen inom EU måste hanteras snabbt så att det
inte blir vare sig väntetider eller oklarheter för insti-
tuten. Annars blir det svårt för oss i Sverige att vara
med på EU:s spelplan. De regionala tillväxtmedlen
bör också ses som en möjlighet till finansiering när
det gäller den typen av program.
Avslutningsvis: Vi får alltså inte glömma bort att
vi fortfarande är beroende av det vi kallar våra basnä-
ringar. Dessa näringar måste kunna utvecklas och
kopplas till såväl IT som elektronik, mikroelektronik i
allmänhet och bioteknik. Det finns inget motsatsför-
hållande mellan de nya och gamla näringarna. De nya
teknikerna betyder mycket när de utnyttjas i de gamla
basnäringarna.
Både stålindustrin, som finns medtagen i motio-
nen, men också skogsindustrin är för oss i Norrland
av stor betydelse och måste utvecklas med hjälp av
forskning.

Anf. 150 CHRISTINA AXELSSON (s):
Fru talman! Vi har nu hört hur viktigt det är med
forskning inom olika områden. Jag vill tala om vikten
av forskning inom kommunikationsområdet.
Det krävs utveckling och forskning om de in-
frastruktursatsningar vi gör, och för all del kommer
att göra, ska bidra på ett effektivt sätt till de trans-
portpolitiska målen vi har satt upp om ett tillgängligt
transportsystem, en positiv regional utveckling, en
hög transportkvalitet, en säker trafik och en god mil-
jö.
Vinnova har bland alla andra arbetsuppgifter att
ansvara för den övergripande forskningen om trans-
portslag liksom att ansvara för forskningen om kol-
lektivtrafik. Vinnova har också sektorsansvar för
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt
inom sjöfart och luftfart. Det var de arbetsuppgifterna
verket ärvde efter KFB.
Jag anser att forskning inom transportsektorn
måste ges en mycket hög prioritet inom Vinnova.
Därför väckte jag också en motion. Sverige behöver
strategisk forskning inom transportsektorn kring
ämnen som långsiktig hållbarhet, kollektivtrafikens
betydelse i samhället och modeller för planering,
styrning och uppföljning.
Vi behöver tillämpad forskning kring miljöanpas-
sade transporter och drivmedel, offentligt betalda
resor, säkerhetsfrågor, logistik och samverkan i
godstransportlösningar, transportinformation och nya
metoder för drift och underhåll, m.m. Vi behöver
både strategisk och tillämpad forskning för att uppnå
de transportpolitiska målen.
Transportforskningen är en grundbult om vi ska
lyckas uppnå de av riksdagen uppsatta transportpoli-
tiska målen såväl som miljömålen. Det krävs också
en god spridning av de rön som forskarna kommer
fram till.
Glädjande nog har jag i dag med posten fått tid-
ningen Magasin Vinnova. Den innehåller några ax-
plock om vad verket jobbar med. Det är första num-
ret. Det är viktigt med rön och innovationer för att
förbättra trafiksäkerheten. Det är viktigt att få lära sig
nya metoder att bygga broar och att lägga mindre hal
asfalt. Men dessa metoder måste komma dem till del
som arbetar med frågorna.
I svaret till min motion har utskottet anfört att IT,
som är ett prioriterat forskningsområde, har stor bety-
delse för transportsektorn. Jag håller med om att det
är viktigt. Men det handlar inte bara om IT. Det
handlar också om forskning om asfalt och forskning
kring vilka medel som finns för att bekämpa halka
eller hur trafikanterna uppfattar informationen bero-
ende på hur vägskyltarna är utformade.
Fru talman! Jag har inte något yrkande. Jag har i
min motion pekat på vikten av transportforskning. Jag
vill inte att vi i riksdagen ska fatta beslut om hur
forskning ska bedrivas eller exakt vilken forskning
som ska bedrivas. Jag har med min motion och med
detta anförande velat peka på vikten av forskning
inom transportområdet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.49 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

13 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

KU1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Punkt 4 (Avveckling av presstödet och Presstöds-
nämnden fr.o.m. år 2003)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
219 för utskottet
68 för res. 1
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 36 v, 35 kd, 14 c, 14 fp, 11 mp
För res. 1: 66 m, 2 -
Frånvarande: 22 s, 15 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 5 mp

Punkt 12 (Principer för utrikesrepresentationen)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, m, c, fp)
Votering:
156 för utskottet
130 för res. 4
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 36 v, 11 mp
För res. 4: 65 m, 35 kd, 14 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 22 s, 16 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 5 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU1 Anslagen till skatteförvaltningen, Tullverket
och kronofogdemyndigheterna m.m.
Punkt 3 (Folkbokföring av studerande)
1. utskottet
2. res. (c, fp)
Votering:
254 för utskottet
32 för res.
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 66 m, 36 v, 35 kd, 7 mp, 2 -
För res.: 14 c, 14 fp, 4 mp
Frånvarande: 23 s, 15 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 5 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU3 En begränsningsregel för fastighetsskatten,
m.m.
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
4. res. 3 (fp)
Förberedande votering 1:
36 för res. 2
14 för res. 3
237 avstod
62 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
68 för res. 1
35 för res. 2
184 avstod
62 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
164 för utskottet
68 för res. 1
54 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 36 v, 8 c, 11 mp
För res. 1: 66 m, 2 -
Avstod: 35 kd, 5 c, 14 fp
Frånvarande: 22 s, 15 m, 7 v, 7 kd, 5 c, 2 fp, 5 mp
Kenneth Johansson (c) anmälde att han avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

SkU4 Kontroll av postförsändelser
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU5 Beskattning av kostnadsersättningar till
statligt anställda stationerade utomlands, m.m.
Punkt 1 (Beskattning av kostnadsersättningar till
statligt anställda stationerade utomlands)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (v)
Votering:
249 för utskottet
37 för res. 1
1 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 66 m, 35 kd, 14 c, 14 fp, 9 mp,
2 -
För res. 1: 36 v, 1 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 22 s, 15 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 5 mp

Punkterna 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU8 Utländska företagares mervärdesskatt i
Sverige
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU9 Vissa punktskattefrågor, m.m.
Punkt 1 (Förseningsavgiften i skattebetalningslagen)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, fp)
Votering:
203 för utskottet
83 för res. 1
1 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 36 v, 35 kd, 13 c, 10 mp
För res. 1: 66 m, 1 c, 14 fp, 2 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 22 s, 15 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 5 mp

Punkt 3 (Skatteinbetalningstidpunkt)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
252 för utskottet
35 för res. 2
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 66 m, 36 v, 14 c, 14 fp, 11 mp,
2 -
För res. 2: 35 kd
Frånvarande: 22 s, 15 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 5 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU5 Omstrukturering av industriforskningsinsti-
tuten
Punkt 1 (Principer för behovsmotiverad forskning och
omstrukturering av industriforskningsinstituten)
1. utskottet
2. res. (kd, m, c, fp)
Votering:
156 för utskottet
129 för res.
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 1 m, 36 v, 11 mp
För res.: 64 m, 35 kd, 14 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 23 s, 16 m, 7 v, 7 kd, 4 c, 2 fp, 5 mp

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

14 § Meddelande om votering torsdagen den
29 november

Talmannen meddelade att voteringen kl. 10.00
torsdagen den 29 november skulle utgå.
Voteringen kl. 17.00 skulle äga rum samma dag
enligt tidigare planering.

15 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:58 Allmännyttiga bostadsföretag
2001/02:59 Hets mot folkgrupp, m.m.
2001/02:61 Individuella program i gymnasieskolan
för ungdomar med svåra rörelsehinder
2001/02:62 Kooperativ hyresrätt

Förslag
2001/02:RR10 Riksdagens revisorers förslag angåen-
de Lantmäteriet

Motioner
med anledning av prop. 2001/02:38 Bildande av ett
familjemedicinskt institut
2001/02:So7 Carl-Axel Johansson (m)
2001/02:So8 Ingrid Burman m.fl. (v)
2001/02:So9 Hans Andersson (v)
2001/02:So10 Chris Heister m.fl. (m)
2001/02:So11 Kenneth Johansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 2001/02:53 Ändringar i val-
lagen, m.m.
2001/02:K20 Inger Lundberg m.fl. (s)
2001/02:K21 Per Unckel m.fl. (m)
2001/02:K22 Ingvar Svensson m.fl. (kd)
2001/02:K23 Helena Bargholtz m.fl. (fp)
2001/02:K24 Per Lager (mp)

Kulturutskottets betänkanden
2001/02:KrU1 Utgiftsområde17 Kultur, medier, tros-
samfund och fritid
2001/02:KrU6 Förnyad riksdagsbehandling av vissa
ändringar i lotterilagen (1994:1000)

16 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 28 november

2001/02:302 av Carl-Axel Johansson (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Konkurrensen inom inrikesflyget
2001/02:303 av Lars Wegendal (s) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Banverkets handläggningstider
2001/02:304 av Claes-Göran Brandin (s) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Sjömanslagen § 9
2001/02:305 av Göran Hägglund (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Beskattningen av realisationsvinster
2001/02:306 av Carina Hägg (s) till statsminister
Göran Persson
Kastdiskriminering

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 december.

17 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 28 november

2001/02:226 av Åsa Torstensson (c) till miljöminister
Kjell Larsson
Laxparasiten Gyrodactylus
2001/02:227 av Holger Gustafsson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Övergrepp mot barn i Sydafrika
2001/02:229 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
jordbruksminister Margareta Winberg
Jordbruksverket och kalvtransporter
2001/02:230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
jordbruksminister Margareta Winberg
Transporterna för exporterade kalvar
2001/02:231 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
statsrådet Ingegerd Wärnersson
Rättssäkerhet och statsbidrag
2001/02:232 av Ulla-Britt Hagström (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Forskningsprogram om könsrelaterat våld
2001/02:234 av Jan Backman (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Utbyggnad till dubbelspår i Lund
2001/02:235 av Karin Svensson Smith (v) till miljö-
minister Kjell Larsson
Västkustbanan
2001/02:237 av Anita Sidén (m) till socialminister
Lars Engqvist
Tvångsvård av missbrukare
2001/02:240 av Ola Karlsson (m) till statsrådet Britta
Lejon
Offentlighet och statliga bolag
2001/02:241 av Harald Nordlund (fp) till statsrådet
Ingela Thalén
Försäkringskassan och långtidssjukskrivna
2001/02:243 av Jonas Ringqvist (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Laxparasiten
2001/02:244 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Strategi för att förhindra spridning av laxparasiten
2001/02:245 av Tomas Högström (m) till statsminis-
ter Göran Persson
Demokrati och respekt
2001/02:247 av Marianne Carlström (s) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Veganmat i skolan
2001/02:249 av Sofia Jonsson (c) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Lokala skolstyrelser
2001/02:250 av Åke Sandström (c) till utrikesminister
Anna Lindh
Humanitär aspekt i asylärenden
2001/02:252 av Per Bill (m) till utrikesminister Anna
Lindh
Rättsäkerhet och asylpolitik
2001/02:253 av Per Bill (m) till utrikesminister Anna
Lindh
Fri arbetskraftsinvandring
2001/02:254 av Per Bill (m) till utrikesminister Anna
Lindh
Transportörsansvaret
2001/02:255 av Carina Hägg (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Ideella biståndsorganisationer
2001/02:257 av Per-Samuel Nisser (m) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Avfallsförbränning
2001/02:258 av Inga Berggren (m) till miljöminister
Kjell Larsson
Myndighetsansvaret och stranderosion
2001/02:261 av Carina Hägg (s) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Borgen och hyresavtal
2001/02:262 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
statsrådet Ingegerd Wärnersson
Maxtaxan och alternativa verksamheter
2001/02:263 av Margareta Sandgren (s) till social-
minister Lars Engqvist
Reformen för äldre och funktionshindrade
2001/02:267 av Viviann Gerdin (c) till statsrådet
Ingela Thalén
Egenföretagare och sjukersättningen
2001/02:269 av Désirée Pethrus Engström (kd) till
socialminister Lars Engqvist
Barns hjärtan
2001/02:270 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Kvinnors rättigheter i Afghanistan
2001/02:273 av Carina Hägg (s) till statsrådet Mona
Sahlin
Stöd till kvinnors val av arbete

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 december.

18 § Kammaren åtskildes kl. 17.15.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m.
5 anf. 42 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 93
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 133
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen kl.
15.49 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.