Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:33

Fredagen den 23 november

Kl. 9.00 - 11.44

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2001/02:33
--------------------------------------------------------------------------------
----------

1 § Avsägelse

Andre vice talmannen meddelade att Britt Bohlin
(s) avsagt sig uppdraget som fullmäktig i Riksbanken.
Kammaren biföll denna avsägelse.

2 § Kompletteringsval

Andre vice talmannen anmälde att Socialdemo-
kratiska riksdagsgruppen på grund av uppkomna
vakanser anmält Carin Lundberg som fullmäktig i
Riksbanken och Sonia Karlsson som suppleant för
fullmäktige i Riksbanken.

Andre vice talmannen förklarade valda till

fullmäktig i Riksbanken
Carin Lundberg (s)

suppleant för fullmäktige i Riksbanken
Sonia Karlsson (s)

3 § Ny riksdagsledamot, m.m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från
Valprövningsnämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsleda-
mot och ersättare för riksdagsledamöter
Till Valprövningsnämnden har från Valmyndig-
heten inkommit bevis om att Anne Ludvigsson, (s),
Sturefors, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m.
den 1 januari 2002 sedan Viola Furubjelke (s) avsagt
sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från Valmyn-
digheten har också inkommit protokoll angående
utseende av ersättare.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
beviset för den nya ledamoten och protokollet angå-
ende ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade
i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen.
Stockholm den 22 november 2001
Lars Tottie/ Kerstin Siverby

4 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Andre vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM21 Förslag till rådsförordning om
tillfälligt varvsstöd KOM (2001) 401 till näringsut-
skottet

5 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats vid arbetsplenum torsdagen den
22 november

MJU3 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstra-
tegier
Punkt 3 (Allas delaktighet i ett regionalt och socialt
samlat Sverige)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
266 för utskottet
14 för res. 2
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 30 v, 35 kd, 11 fp, 11 mp,
2 -
För res. 2: 1 kd, 13 c
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 4 (Skogsbrukets effekter på särskilt försur-
ningskänsliga områden)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
207 för utskottet
69 för res. 3
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 1 m, 30 v, 36 kd, 12 c, 11 fp,
10 mp
För res. 3: 68 m, 1 -
Frånvarande: 24 s, 12 m, 13 v, 6 kd, 6 c, 5 fp, 6 mp,
1 -

Punkt 10 (Miljögarantin)
1. utskottet
2. res. 5 (v, mp)
Votering:
238 för utskottet
41 för res. 5
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 35 kd, 13 c, 11 fp, 2 -
För res. 5: 30 v, 11 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 7 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 28 (Kalkning)
1. utskottet
2. res. 13 (kd)
Votering:
219 för utskottet
35 för res. 13
25 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 29 v, 11 mp, 2 -
För res. 13: 35 kd
Avstod: 1 v, 13 c, 11 fp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 7 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 62 (Havsmiljön)
1. utskottet
2. res. 39 (fp)
Votering:
268 för utskottet
12 för res. 39
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 30 v, 36 kd, 13 c, 11 mp,
1 -
För res. 39: 11 fp, 1 -
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 97 (Kretsloppsförsäkringar m.m.)
1. utskottet
2. res. 67 (fp)
Votering:
269 för utskottet
11 för res. 67
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 30 v, 36 kd, 13 c, 11 mp,
2 -
För res. 67: 11 fp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU2 Överföring av fastighetstillbehör
Punkt 1 (Lagförslagen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
148 för utskottet
131 för res. 1
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 30 v, 11 mp
För res. 1: 69 m, 36 kd, 13 c, 11 fp, 2 -
Frånvarande: 24 s, 12 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkterna 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

AU2 Offentliganställdas bisysslor
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Domares bisysslor)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
3. res. 2 (mp)
Förberedande votering:
34 för res. 1
11 för res. 2
233 avstod
71 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
232 för utskottet
37 för res. 1
11 avstod
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 30 v, 13 c, 11 fp, 1 -
För res. 1: 35 kd, 1 mp, 1 -
Avstod: 1 kd, 10 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

KU5 Anslag som regeringen disponerar och för-
delar
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU6 Redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU12 Riksdagens arbetsformer
Punkt 5 (Ledamöternas placering i plenisalen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd)
Votering:
176 för utskottet
104 för res. 1
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 2 m, 30 v, 1 kd, 13 c, 11 fp,
11 mp, 1 -
För res. 1: 68 m, 35 kd, 1 -
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 8 (Europaparlamentarikers deltagande i riks-
dagsdebatter)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
268 för utskottet
12 för res. 2
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 30 v, 36 kd, 13 c, 11 mp,
1 -
För res. 2: 11 fp, 1 -
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 10 (Budgetprocessen)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
250 för utskottet
30 för res. 3
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 70 m, 36 kd, 13 c, 11 fp, 11 mp,
2 -
För res. 3: 30 v
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 21 (Registrering av ledamöters ekonomiska
intressen)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
237 för utskottet
43 för res. 6
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 70 m, 36 kd, 13 c, 11 fp, 2 -
För res. 6: 2 s, 30 v, 11 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 22 (Regionalt riksdagskontor i Göteborg)
1. utskottet
2. res. 7 (fp)
Votering:
260 för utskottet
13 för res. 7
4 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 68 m, 27 v, 35 kd, 13 c, 8 mp, 2 -
För res. 7: 1 kd, 10 fp, 2 mp
Avstod: 2 v, 1 fp, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 13 m, 14 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU3 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedel-
slag och lagen om hemlig kameraövervakning
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU1 Underhåll till barn som fyllt 18 år
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU3 Revisorer
Punkt 1 (Frågan om privat tillsyn)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
208 för utskottet
71 för res. 1
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 30 v, 36 kd, 13 c, 11 fp, 11 mp,
1 -
För res. 1: 70 m, 1 -
Frånvarande: 25 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 5 (Villkor för godkännande och auktorisation)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
265 för utskottet
13 för res. 3
1 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 69 m, 30 v, 35 kd, 11 fp, 11 mp,
2 -
För res. 3: 13 c
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 24 s, 12 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU4 Internationella frågor om makars och sam-
bors förmögenhetsförhållanden
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU5 Likvidation av aktiebolag m.m.
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Skärpta regler om tvångslikvidation)
1. utskottet
2. res. 1 ( kd, m)
Votering:
175 för utskottet
104 för res. 1
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 2 m, 30 v, 1 kd, 13 c, 11 fp,
11 mp
För res. 1: 68 m, 34 kd, 2 -
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 7 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

Punkt 3 (Utredning angående verkan av styrelseleda-
mots avgång)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m)
Votering:
172 för utskottet
108 för res. 2
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 30 v, 13 c, 11 fp, 11 mp
För res. 2: 70 m, 36 kd, 2 -
Frånvarande: 24 s, 11 m, 13 v, 6 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp

6 § Handlingsplan för konsumentpolitiken
2001-2005

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU2
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005
(prop. 2000/01:135).

Anf. 1 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Lagutskottets betänkande LU2 gäller
en handlingsplan för konsumentpolitiken som ska
gälla fr.o.m. den 1 januari 2001, alltså om en månad
och en vecka.
Hela 84 olika yrkanden är ställda i detta betän-
kande. Det visar att frågorna är intressanta för politi-
kerna. Jag är inte så säker på att medborgarna är lika
intresserade. De flesta konsumenter vet vad de vill
handla och kan ta reda på produktens kvalifikationer,
och förhoppningsvis finns det några människor kvar
som kan säga nej till ett erbjudande på grund av att de
inte har råd att köpa produkten eller tjänsten. Det är
för de andra som denna politik gäller.
Den här är en proposition som bygger på den
parlamentariska utredningen Starka konsumenter i en
gränslös värld. Som bekant delade jag inte majorite-
tens slutsatser mer än på en punkt, nämligen den som
skulle göra konsumenten stark, dvs. utbildning. Det
var betecknande nog den enda som regeringen inte
anammade.
Min uppfattning är att konsumenten som individ
kan bli stark, säker och trygg i sin köpsituation endast
genom att öka sin egen kunskap. Statens ansvar är att
skapa klara regler som vanliga medborgare kan förstå
utan juridisk expertis. För dem som har handikapp,
fysiska eller psykiska, eller av andra skäl inte kan ta
till sig information finns andra vägar till stöd och
hjälp.
Om en vuxen normalbegåvad människa överbe-
skyddas och inte får göra sina egna misstag hindras
den från att utvecklas och lära sig och därmed även
från att träna på att bli bättre. Hur skulle det se ut om
föräldrar aldrig gav barnen en chans att lära sig att stå
för sina egna handlingar? Då skulle de förbli barn och
behöva föräldrarnas skydd hela livet. Sådant är inte
livet, och sådan bör inte heller konsumentpolitiken
vara.
Ja, det framgår med all önskvärd tydlighet att jag
har en annan uppfattning än majoriteten i utskottet,
och det är jag i min fulla rätt till. Det är det som är
demokrati. Jag lyssnade på morgonandakten i förra
veckan. Nu får man inte kalla det för andakt utan för
betraktelse. Den var en hyllning till den envisa män-
niskan. En envis människa är den som har en stånd-
punkt och vågar stå för den. Det är en människa som
har civilkurage nog att stå emot den gängse uppfatt-
ningen och som vågar lyssna på sin övertygelse. En-
ligt den definitionen är jag envis i min övertygelse
om att detta är helt fel väg att gå för att få starka kon-
sumenter.
När jag nu har lämnat min varudeklaration går jag
över till de reservationer som Moderata samlingspar-
tiets representanter i utskottet har lämnat till det här
betänkandet.
Det är reservation 1, som jag yrkar bifall till. Vi
vill att den princip som ska ligga till grund för all
politik, inklusive konsumentpolitiken, ska vara att
kunden alltid har rätt och att det är den enskilde som
ska göra sitt val och tryggt kunna förlita sig på sin
egen kunskap, sunda lagar och en lyhörd och an-
svarstagande marknad. Regeringen minskar i realite-
ten den verkliga konsumentmakten genom att gå in
och styra och ställa.
Reservation 2 gäller målen för konsumentpoliti-
ken. Bland de delmål som regeringen sätter upp vill
vi att det femte, kunskapsmålet, ska sättas främst,
eftersom det är en förutsättning för att de andra målen
ska kunna nås. Det är det enskilda mål som skulle
kunna göra att de andra konsumentinsatserna blir
onödiga. Därigenom skulle de avsatta resurserna,
både personella och ekonomiska, kunna användas på
andra områden som har stora brister.
Även hushållningsmålet skulle bli uppfyllt om
människor lärde sig att sköta sin egen ekonomi, lärde
sig av sina misstag och framför allt lärde sig att avstå
från det som de inte har råd till. Det har generation
efter generation fått lära sig, och jag är rädd att den
enkla principen inte gäller i dag. Det visar den dis-
kussion som finns om den s.k. överskuldsättningen.
En skuld är ett tecken på att någon har köpt eller gjort
någonting som den egentligen inte hade råd till.
Dumma saker gör alla någon gång i livet, och för det
mesta får man stå sitt kast och lära sig av det. Om nu
någon annan ska betala mina skulder, någon som inte
ens har haft nytta av produkten, vart leder det?
Reservation 4 rör kommunal konsumentverksam-
het. Vi anser inte att offentligt finansierade konsu-
mentrådgivare är det bästa sättet att använda skatte-
medel eller att hjälpa konsumenterna. Det finns för-
slag i utredningen om att genom lagstiftning tvinga
alla Sveriges kommuner att inrätta konsumentvägled-
ning. Där gick regeringen på vår linje, dvs. att det ska
bygga på frivillighet. Ibland är regeringen riktigt
förståndig!
Vår nästa reservation, nr 7, handlar om konsu-
mentundervisning, och det har jag redan talat om. Vi
vill att skolungdomar ska ges möjlighet att lära sig
privatekonomi på ett konkret och praktiskt sätt i
grundskolan och att privatekonomi bör vara ett möj-
ligt tillvalsämne i gymnasieskolan.
Reservation nr 9 gäller ideella organisationer. Vi
anser att statens insatser inte ska ökas, utan gradvis
tonas ned för att konsumentsammanslutningar av
olika slag ska kunna bildas, växa och ta på sig större
uppgifter.
Det finns flera sidor på Internet att tillgå kostnads-
fritt, bl.a. Consumer Intelligence och Spara Pengar,
men dessa underkänns eftersom de betjänar båda
kontrahenterna i vad som kallas marknaden.
Fru talman! Reservation nr 11 gäller produktsä-
kerhetslagens tillämpningsområde. Den lagen är ett
stöd och ett skydd för konsumenterna. Den kringgär-
dar produktion av tjänster och varor, så att säkerhet
och kvalitet upprätthålls.
På ett område finns ingen säkerhet för de tjänster
som erbjuds, nämligen inom offentlig verksamhet,
t.ex. sjukvård, skola och omsorg. Dit kan man gå,
men inte få rättelse. I den verksamheten kan tjänster
skada utan att produktsäkerhetslagen gäller.
Det gäller t.ex. inom det område där den enskilde
är särskilt svag, ofta i dubbel bemärkelse, i förhållan-
de till sin motpart, nämligen inom den offentliga
sjukvården. Där har man sitt eget försäkringssystem,
där sker tillsynen i egen regi och där hänger man ut
den enskilda anställda genom ett prickningssystem.
Var finns producentens ansvar, och var gömmer sig
de verkligt ansvariga?
Massmedierna har uppmärksammat att alltfler pa-
tienter har fått en behandling som de inte har förvän-
tat sig, om de har fått någon alls. I många fall, alltför
många, har vården skadat dem. Många patienter är
oroliga, och den stressade personalen får ofta klä
skott för missnöjet.
Vi moderater har länge drivit frågan om att utvid-
ga produktsäkerhetslagen. Redan vid behandlingen i
riksdagen 1988/89 framhöll vi att lagen också måste
omfatta varor och tjänster som erbjuds i offentlig
verksamhet. Stegvis har vår inställning fått ett allt
bredare stöd. Den stora fördelen med att utvidga
produktsäkerhetslagen till offentlig verksamhet är att
lagen därigenom bättre skulle kunna fungera som en
garanti och därmed stärka konsumentskyddet när
konsumenten, förhoppningsvis tillfälligt, kallas för
patient.
Inom EU pågår ett omfattande arbete inom det
konsumentpolitiska området. Regeringen, som smick-
rar sig med att vara föregångare, borde gå i bräschen
även för att medborgarna ska ha samma rättigheter
hos sjukvården som hos skomakaren.
Den sista reservationen, fru talman, nr 12, gäller
forskning på det konsumentpolitiska området. Bak-
grunden är att detta politiska område enligt regering-
en inte tillhör någon speciell akademisk disciplin. Det
är lätt ordnat genom att lägga det på en disciplin, t.ex.
beteendevetenskap, eftersom man ändå ska ta reda på
vad människor gör med de pengar som de har kvar
när skatten är betald. Man vill också påvisa de på-
frestningar för enskilda hushåll som samhälleliga
strukturförändringar orsakar, och man vill belysa hur
skadlig en snabb samhällsutveckling är för konsu-
menterna.
I våras skapades ett centrum för konsumentveten-
skap, och enligt resonemangen inom kommittén ska
detta sedan bli en egen vetenskaplig disciplin. Det
finns storslagna ambitioner om att detta ska blomma
ut till ett europeiskt institut för konsumentforskning.
Nu föreslås att detta centrum ska få den blygsamma
summan av 3,7 miljoner för att komma i gång. Där-
efter, fast det står inte i propositionen, ska bidrag ur
det allmänna forskningsanslaget öronmärkas till detta
specialområde. Efter en uppbyggnadsperiod upp-
skattas medelsbehovet till 15 miljoner per år, och det
bör vara garanterat för en period om minst sex år. En
omfördelning av forskningsresurser till förmån för
konsumentforskning ska alltså ske på andra forsk-
ningsområdens bekostnad.
Vi anser att forskningen ska vara fri. Detaljstyr-
ning med krav på ökad samhällsnytta av det ena eller
andra slaget begränsar den akademiska friheten och
riskerar dessutom att få motsatt verkan. Forskning är
naturligtvis centralt på ett sådant område som konsu-
mentpolitiken, där mycket är politisk ideologi, men
en fri forskning har bättre förutsättningar att lyckas.
Statens mål bör därför vara att skapa förutsättningar
för utveckling och bibehållande av starka och själv-
ständiga forskningsinstitutioner.
Med detta, fru talman, har jag gått igenom det dig-
ra antalet av reservationer mot innehållet i detta be-
tänkande. Jag vill upprepa att jag yrkar bifall endast
till reservation 1; detta för tids vinnande. Jag står
naturligtvis bakom alla våra reservationer.

Anf. 2 KJELL ELDENSJÖ (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 3.
Propositionen som behandlas i detta betänkande
handlar om en handlingsplan för konsumentpolitiken
2001-2005, en övergripande plan med vida målin-
riktningar som också visar på många frågeställningar
som är under behandling. Det kan därför förväntas att
regeringen successivt efterhand kommer med flera
specificerade förslag inom olika delområden inom
konsumentpolitiken. Kristdemokraterna kommer
givetvis att noga följa utvecklingen och, då vi finner
det påkallat, genom motioner eller på annat sätt aktu-
alisera frågor inom handlingsplanens ram.
Regeringen har som underlag för propositionen
bl.a. haft betänkanden från konsumentpolitiska kom-
mittén och också till stora delar lagt fram förslag i
linje med dessa, men också i ett antal fall varit lyhörd
för bl.a. vår reservants synpunkter i kommittébetän-
kandet, vilket vi så klart tycker är bra.
Vi har från Kristdemokraterna inget att invända
mot de fem huvudmål för konsumentpolitik som
föreslagits, dvs. inflytandemålet, hushållningsmålet,
säkerhetsmålet, miljömålet och kunskapsmålet.
Fru talman! Från bl.a. Synskadades Riksförbund
har det dock förts fram förslag om att ett sjätte hu-
vudmål borde ha funnits med, nämligen tillgänglighet
och användbarhet för funktionshindrade konsumen-
ter. Vi kristdemokrater tycker att det finns en stor
relevans i ett sådant sjätte huvudmål och har därför i
en motion lagt ett yrkande om detta.
Det är klart att det kan invändas att redan med den
nu lagda planen ska tillgänglighet och användbarhet
för alla, också funktionshindrade, ses som inkludera-
de i planen. Detta är lätt att säga, men det ska också
efterföljas och hela tiden finnas med i det konsu-
mentpolitiska utvecklingsarbetet. Därför hade det
varit bra att speciellt poängtera de funktionshindrades
rättmätiga krav genom ett huvudmål också i den kon-
sumentpolitiska handlingsplanen.
Det kan också invändas, precis som utskottet gör i
betänkandet, att de funktionshindrades krav redan
finns beaktade genom besluten i handikappbetänkan-
det våren 2000. Det är naturligtvis bra att handikap-
politiken inkluderar alla typer av problem för funk-
tionshindrade, också problem som finns för funk-
tionshindrade som konsumenter. Men vi menar att det
hade varit en styrka och ett uttalat fullföljande av
handikappbetänkandets mening att också starkt mar-
kera dessa frågors angelägenhet genom att föra fram
dem som ett huvudmål i konsumentpolitiken, ett
synsätt som jag i alla fall har uppfattat har stöd även
hos Sveriges konsumentråd.
Vi kristdemokrater har därför reserverat oss till
förmån för ett sådant sjätte huvudmål, en reservation
som jag redan inledningsvis yrkade bifall till.
Fru talman! Kristdemokraterna noterar med till-
fredsställelse att regeringen, som jag tidigare nämnde,
i propositionen beaktat den reservation i kommitténs
slutbetänkande där vår representant finns med. Vi
tycker således att det är bra att regeringen inte före-
slår att en konsumentvägledning ska vara en obligato-
risk uppgift utan frivillig. Vi tycker att det är viktigt
att den kommunala självstyrelsen får råda. Vi vill att
lösningarna vad beträffar konsumentvägledning ska
kunna skilja sig i olika kommuner eftersom behoven
och förutsättningarna kan se så olika ut. Genom fri-
villig konsumentvägledning kan också andra finansie-
ringsformer utvecklas, t.ex. genom ett aktivt samar-
bete med det lokala näringslivet och fristående kon-
sumentorganisationer.
När det gäller kommitténs förslag att inrätta ett
konsumentdepartement tycker vi liksom regeringen
att något sådant departement inte behövs. Vi anser att
det redan nu bör finnas kapacitet inom Regerings-
kansliet för analys och relevant behandling av kon-
sumentfrågorna och stöder därför i stället förslaget att
bilda ett råd för konsumentfrågor i Regeringskansliet
till vilket, som det står i propositionen, företrädare för
de organisationer och myndigheter som har störst
anknytning till konsumentfrågor bör inbjudas att
delta.
I motsats till vad kommittén föreslagit är vi också
överens med regeringen om att konsumentkunskap
inte ska göras till ett obligatoriskt ämne i gymnasiet.
Konsumentrelaterade problem och frågeställningar
kan, utöver i ämnet hemkunskap, även belysas i de
redan obligatoriska ämnena, t.ex. matematik, sam-
hällskunskap osv. Men vi anser också att det är vik-
tigt att ungdomar får ökade kunskaper i grundläggan-
de konsumentkunskap och att detta bör återspeglas i
en utökning av denna undervisning i redan befintliga
ämnen.
Fru talman! När det gäller de föreslagna delmålen
är de ganska breda och allmänt hållna. Därför är det
inte heller speciellt svårt att ställa sig bakom dessa:
vägledning, information och utbildning, ideella orga-
nisationers ökande inflytande och starkare ställning
för konsumenterna på de finansiella marknaderna, för
att nu nämna några av de åtta delmålen.
Alla delmålen är ju angelägna att arbeta med och
täcker in väldigt mycket av sådant som är viktigt för
konsumenterna. Jag tänker inte i någon större omfatt-
ning beröra delmålen, men jag vill ta upp några
punkter som faller in under dessa, och samtidigt
nämna ställningstaganden till några motionskrav.
Först vill jag dock konstatera att många av mo-
tionskraven redan på olika sätt är under behandling av
regeringen och i EU och därför avslås i betänkandet.
I en kristdemokratisk motion som kan sorteras in
under delmålet vägledning, information och utbild-
ning begär motionären ett tillkännagivande om att
regeringen bör utreda om annat kött än nötkött kan
ursprungsmärkas på samma sätt som detta. I dag finns
ju frivillig ursprungsmärkning, men just märkning av
olika slag av kött är en så angelägen fråga för många
människor i Sverige att vi borde kunna gå före och
åtminstone undersöka möjligheten att införa obligato-
risk märkning, även om det pågår ett EU-arbete.
Alldeles nyligen har vi fått veta att märkning av
fisk ska införas genom EU-beslut. Märkning av de
olika köttslagen känns minst lika angeläget med tanke
på all uppståndelse runt djursjukdomar, svältfödda
djur, antibiotikaanvändning, långa djurtransporter och
mycket annat.
När det gäller konsumentskyddet på området di-
stansförsäljning och finansiella tjänster så är det na-
turligtvis angeläget att det stärks. Nu har ju dels rege-
ringen tillsatt en särskild utredare med uppgift att
kartlägga och analysera frågor om konsumentskyddet
vid finansiell rådgivning, dels pågår ett arbete inom
EU som har kommit ganska långt. Därför tycker vi att
det är rimligt att avvakta vad dessa olika aktiviteter
kommer fram till.
Vi anser att det är viktigt att konsumenträtt och
konsumentmakt ska stärkas vad gäller offentligt fi-
nansierade och styrda verksamheter som sjukvård,
utbildning, barnomsorg osv. Ett led i detta är att låta
konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen utvid-
gas till att även omfatta dessa verksamheter. Det har
aviserats att studier ska göras av effekterna för kon-
sumenterna av att nya marknader öppnats för konkur-
rens. Vi vill avvakta dessa studier och har därför nöjt
oss med att tillsammans med Moderaterna och Cen-
terpartiet endast lägga fram ett särskilt yttrande.
Kristdemokraterna har också ett motionsyrkande
som handlar om att det i det standardiseringsarbete
som rör konsumentområdet ska tas hänsyn till an-
vändbarhet och tillgänglighet för funktionshindrade
konsumenter vid utformning av standarder för såväl
produkter som tjänster. Det här motionsyrkandet
skulle då kunna gå in i begreppet produktsäkerhet i
propositionens delmål.
Det här är som vi ser det en mycket angelägen
fråga. Det har under behandlingen av motionen dock
framkommit att i särskilda arbetsgrupper inom SIS
och andra standardiseringsorgan bevakas och beaktas
de funktionshindrades synpunkter och intressen. Det
betonas också i betänkandet vikten av att de kunska-
per och erfarenheter som handikapporganisationerna
besitter tas till vara och får komma till uttryck i stan-
dardiseringsarbetet, och vidare att utskottet förutsätter
att regeringen noga följer frågan och överväger vilka
ytterligare insatser som bör komma till stånd. Vi har
därför nöjt oss med endast ett särskilt yttrande när det
gäller detta motionsyrkande.
Därmed, fru talman, är jag klar med mitt anföran-
de.

Anf. 3 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Dagens konsumtionsutbud ställer sto-
ra krav på konsumenterna för att de ska kunna göra
rätt val anpassat till plånbok, funktion och miljö. En
av grundförutsättningarna för att människor ska kun-
na göra ett bra val är att de får god information inför
sina köp. Att redan i grundskolan ge barn och ung-
domar bra konsumentundervisning är en mycket
viktig förberedelse inför vuxenlivet. Konsumentun-
dervisning som ges i skolan ska vara ett naturligt
inslag och bör därför brytas ned på ämnesområden
och i princip finnas med i varje ämne. Hushållning
med resurser, återvinning och källsortering bör gå
som en grön tråd genom undervisning och informa-
tion.
Centerpartiet har länge arbetat för att en konsek-
vent märkning av livsmedel ska komma till stånd,
tyvärr utan stöd i riksdagen. En konsekvent märkning
av livsmedel avseende produktionsland, produk-
tionsmetoder, förekomsten av genmodifierade pro-
dukter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen
och andra tillsatser bör införas.
Sammantaget kan sägas att konsumentmakten är
beroende av en väl fungerande märkning av livsme-
del. Detta gäller naturligtvis även i mycket hög grad
halvfabrikat och färdigmat. Ekologisk odling kan
också gynnas av att konsumenterna ställer krav på
den mat de köper. Genom att fler konsumenter väljer
ekologiska livsmedel kan produktionen öka och pri-
serna sjunka på dessa produkter.
Nya trender där allt mindre tid ägnas åt att laga
mat ställer krav på livsmedelsmarknaden och männi-
skors möjligheter att genom märkning göra upplysta
val. Väl utbildade och kritiska konsumenter är nå-
gonting positivt för hela livsmedelssektorn, eftersom
de i nästa led medverkar till att seriösa producenter
gynnas.
Jag yrkar bifall till vår reservation nr 6.
Så om ideella organisationer. Frågan om sund och
säker mat löses inte enbart genom myndigheter och
lagstiftning, utan det måste även till starka civila
konsumentorganisationer som kan driva på utveck-
lingen. Genom att man låter konsumenter i samver-
kan axla ett större ansvar växer engagemanget under-
ifrån.
Centerpartiet anser därför att det bör undersökas
om en del av pengarna till Konsumentverket kan
omfördelas för att stödja konsumenternas egna orga-
nisationer. Regeringen måste bli bättre på att ta till
vara det som finns hos de ideella organisationerna,
folkrörelserna och naturligtvis den enskilda individen.
Regeringens förslag att tillsätta en arbetsgrupp
som ska lämna förslag till hur organisationerna ska
ges ökat inflytande avstyrker vi. Det finns ingen
anledning att utöka myndighetsinsatserna. Vi föreslår
att medborgarna själva ska få mer att säga till om. I
betänkandet finns ett inflytandemål. Vi i Centerpartiet
har för avsikt att genom våra förslag öka människors
inflytande. Vi uppmanar regeringen att ge människor
och organisationer förtroendet att själva komma med
förslag.
Med anledning härav yrkar jag bifall till reserva-
tion 10.
När det gäller etisk märkning har Centerpartiet i
en motion yrkat på att även textilier ska ha en tydlig
märkning av vilka produktionsmetoder som använts. I
dag märks endast kläder med tillverkningsland. Det är
oroande rapporter som påvisar att textilier kan inne-
hålla restprodukter dels av bekämpningsmedel som
används vid odling av råvaran, dels även farliga färg-
ämnen m.m. De som kommit i kontakt med textilier-
na har drabbats av hudutslag. Vi anser att Sverige
inom EU måste arbeta för att alla textilier ska miljö-
märkas. Det fanns tidigare en sådan lag men den
upphörde att gälla 1993 då den ansågs vara ett han-
delshinder inom EU. Frågan bör åter bli aktuell på
EU-nivå med hänvisning till larmrapporterna.
Angående nya marknader kan man säga att alltfler
verksamhetsområden inom den offentliga sektorn
avknoppas och privatiseras, främst tjänstesektorn. Det
betyder att likartade tjänster erbjuds konsumenterna
såväl från den privata som från den offentliga sek-
torn, men konsumenterna kan inte på några civilrätts-
liga grunder ifrågasätta felaktigheter som begåtts av
den offentliga sektorns företrädare. Konsumentmak-
ten skulle kunna stärkas betydligt om konsument-
tjänstlagen utvidgades till att även gälla tjänster som
utförs i offentlig regi.
Vi har valt att inte reservera oss i denna fråga,
utan vi nöjer oss med ett särskilt yttrande, detta bero-
ende bl.a. på att man inom EU-kommissionen senast
den 1 januari 2003 kommer att rapportera om vilka
behov som finns och åtgärder som man inom EU
avser att vidta inom tjänstesektorn.
Centerpartiet har lagt en motion med krav på ett
sjätte konsumentmål angående de funktionshindrade.
Men efter utskottsbehandlingen, där det framkom att
konsumentpolitiken för funktionshindrade anses ingå
och tillgodoses i de nationella målen för de funk-
tionshindrade, har vi därför valt att inte fullfölja mo-
tionsyrkandet. Utskottet antog så sent som våren 2001
de nationella målen, och riksdagen har också priorite-
rat att arbeta med tre arbetsområden där handikap-
perspektivet ingår. Med den redogörelsen i utskottet
nöjer vi oss.
För övrigt instämmer Centerpartiet i utskottsmajo-
ritetens förslag rörande de konsumentpolitiska målen,
kommunal konsumentverksamhet och konsument-
forskning.

Anf. 4 KARIN JEPPSSON (s):
Fru talman! Ledamöter och åhörare! Konsument-
politiken är en del av välfärden. Det är självklart för
mig som socialdemokrat. En aktiv och verkningsfull
konsumentpolitik är lönsam för den enskilde, för
näringsidkaren och för samhället.
Det är inget gammalt politiskt område och har
heller inte blivit upplyft av stora flertalet, ett område
som tyvärr inte åtnjuter den status det borde ha. Men
trots det påstår jag att detta är ett område som vi
måste arbeta aktivt med. Det vi, som enskilda indivi-
der, tjänar på en aktiv konsumentpolitik kan många
gånger uppväga en sämre löneutveckling, dvs. att det
ger mer pengar i plånboken. Om vi gör felaktiga köp,
om det gäller varor eller tjänster, kostar det en massa
pengar och ger problem helt i onödan.
Näringsidkare som har respekt för mig som en-
skild konsument tjänar på det genom att mitt förtro-
ende för henne eller honom ökar. En välutbildad,
stark konsument klarar sig själv, vilket gagnar henne
eller honom och den seriösa näringsidkaren. Rätt köp
gör att jag som konsument slipper dyra kostnader för
dåliga produkter.
Alla tjänar på att en näringsidkare är seriös. Alla
tjänar på en stark konsument.
Överskuldsättning, som många konsumenter
drabbas av, kan vara personliga katastrofer som i
slutändan kan kosta samhället mycket pengar. Det
kostar också näringsidkarna stora summor.

Fru talman! Ibland känns det som att vissa partier
anser att det finns murar mellan konsumenten, nä-
ringsidkaren och samhället. Så är det inte och kan
heller aldrig bli. Dels är de olika aktörerna beroende
av varandra, dels tillhör vi alla minst två av dessa
grupper. Flera tillhör alla tre grupperna.
En fråga som inte precis har den högsta statusen
bland våra politiska områden har trots allt en otroligt
stor betydelse för var och en av oss i vardagen. De
fem mål som vi numera har att ta ställning till känns
väldigt relevanta.
Inflytandemålet innebär att konsumentens ställ-
ning och inflytande på marknaden ska stärkas. Som
konsument vill jag ha ett starkt inflytande över den
s.k. marknaden. Jag vill inte känna att jag inte vet vad
jag ska handla.
Hushållningsmålet innebär att hushållen ska ha
goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och
andra resurser effektivt. För många är resursbristen i
första hand brist på pengar. Då gäller det att få peng-
arna att räcka till. Det är nog så besvärligt i en tid när
utbudet bara ökar. För andra är resursbristen främst
beroende på att tiden inte räcker till. Då är det viktigt
att slippa springa runt och jämföra och kontrollera allt
jag behöver köpa om jag inte vågar lita på markna-
den.
Säkerhetsmålet innebär att konsumenternas hälsa-
och säkerhet ska skyddas. Om jag köper varor eller
tjänster vill jag också vara säker på att de inte är
skadliga vare sig för mig, för familjen eller för någon
annan.
Miljömålet innebär att sådana konsumtions- och
produktionsmönster ska utvecklas som minskar på-
frestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt
hållbar utveckling. I dag är de flesta införstådda med
att våra produktionsmönster liksom våra konsum-
tionsmönster påverkar miljön. Det är viktigt att de
inte utarmar vårt jordklot. Det är viktigt att vi kan
välja varor som är skonsamma mot miljön, bra varor
som är märkta, så att jag lätt kan välja är viktigt.
Kunskapsmålet innebär att konsumenten ska ha
tillgång till god vägledning, information och utbild-
ning. Det är det nya målet, och det känns mycket bra
att det är med. För att vi ska kunna utnyttja allt som
en aktiv konsument behöver är det viktigt att vi har
tillgång till en bra utbildning, att vi har tillgång till
god vägledning och att vi har tillgång till bra infor-
mation. Det står numera med i propositionen och i
lagutskottets betänkande som vi ska behandla i dg.
Med glädje yrkar jag bifall till det målet.
Utskottet ställer sig också bakom följande delmål
som finns i propositionen:
· Vägledning, information och utbildning till kon-
sumenterna ska vidareutvecklas.
· Ideella organisationer ska ges möjligheter till ökat
inflytande i konsumentpolitiken.
· Konsumenten ska ges en starkare ställning på de
finansiella marknaderna.
· Arbetet med produktsäkerhet och marknadskon-
troll, särskilt när det gäller barns säkerhet, ska för-
stärkas.
· Konsumentforskningen ska stödjas.
· Konsumenterna ska ges förbättrad information om
priser.
· Konsumenterna ska ges bättre förutsättningar att
agera på nyligen konkurrensutsatta marknader.
· Miljömärkningen och den etiska märkningen ska
få större spridning.
Här har vi poängterat att vi vill veta om regering-
en tänker ändra i dessa delmål. Med andra ord vill vi
ha möjlighet att påverka dessa i så fall.
Propositionen har föregåtts av en utredning med
många bra förslag. Alla förslag finns inte med i pro-
positionen, men de flesta finns beaktade på så sätt att
det ska tillsättas utredningar för att man ska kunna
verkställa förslagen. Den stora bristen med utred-
ningen var att tiden var för knapp. Därför är det nöd-
vändigt att titta vidare på en hel del områden.
Det här var en liten inledning om vikten av en ak-
tiv konsumentpolitik. Det finns ett parti som skiljer ut
sig i väldigt stor utsträckning i synen på vad som
menas med god konsumentpolitik, och det är mode-
raterna. Moderaternas syn är att alla ska klara sig
själva och att marknaden är självsanerande. Om det
ändå vore så väl!
Berit Adolfsson inledde sitt anförande med att sä-
ga att moderaterna skiljer sig väldigt mycket från oss
övriga partier, och det håller jag med om. Berit
Adolfssons uppfattning är att det är en rättighet som
man har i en fri demokrati. Det är det som stimulerar
den fria demokratin, att vi har olika uppfattningar. Att
vi kan diskutera olika uppfattningar är också det som
gör att riksdagsuppdraget är så roligt. Det är nästan
det enda som jag och Berit Adolfsson är överens om.
Sedan har jag en fråga till Viviann Gerdin. Jag
blev lite orolig. Plötsligt verkar det som att Center-
partiet är på väg att närma sin moderaternas syn på
konsumentpolitiken. Det kan väl ändå inte vara möj-
ligt. I så fall blir jag väldigt besviken.
Fru talman! Tyvärr krävs det en hel del reglering-
ar och stöd från samhällets sida för att detta ska fun-
gera. Att samhällets stöd till konsumentpolitiken
skulle vara ett uttryck för planekonomi och förmyn-
darmentalitet känns främmande för mig som social-
demokrat. Med andra ord: Min och Berit Adolfssons
syn på konsumentpolitiken skiljer sig mycket åt.
Enligt Berit Adolfssons syn kan jag som konsu-
ment inte kan göra ett fritt val. Det är befängt. Att det
skulle innebära att jag fråntas min konsumentmakt
känns lika främmande. Kan verkligen Berit Adolfs-
son på fullt allvar hävda att mitt fria val är begränsat
på grund av att vi har ett starkt konsumentverk?
Hur många hyllmeter varor finns det inte i våra
varuhus? Hur många olika sorters tvättmedel, mjöl
och strumpor finns det välja mellan? Nog finns det så
mycket att det räcker när jag ska välja.
Vad beträffar reservationerna som handlar om
kunskapsmålet vill jag yrka avslag till dessa, inte för
att jag inte tycker att det är ett viktigt mål, utan därför
att målen inte är rangordnade. Det är fem jämställda
mål och det är bra. Ska vi rangordna målen blir det
svårt att veta vilket mål som ska vara tvåa, trea osv.
Jag yrkar avslag på reservationerna 1,2 och 15.
Ett annat krav som finns i reservation 3 av krist-
demokraterna handlar om att funktionshindrades
situation ska uppmärksammas i ett eget mål. Det kan
verka bra, om vi inte vill att den handlingsplan för
handikappolitiken som vi antog för cirka ett och ett
halvt år sedan ska följas.
Vi har beslutat att följande mål ska gälla för han-
dikappolitiken:
· Det ska finnas en samhällsgemenskap med mång-
fald som grund.
· Samhället ska utformas så att människor med
funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i
samhällslivet.
· Det ska vara jämlikhet i levnadsvillkor för flickor
och pojkar, kvinnor och män med funktionshin-
der.
Det är viktigt att vi arbetar mot de målen, och inte
fortsätter att göra samhället otillgängligt för de perso-
ner som drabbats av någon form av funktionshinder.
Förutom detta har numera Konsumentverket en viktig
roll i det här arbetet som sektorsmyndighet.
Jag vill dock understryka att vi socialdemokrater
har arbetat och arbetar för att samhället ska bli till-
gängligt för alla.
Jag yrkar avslag på reservationen.
Märkningsfrågorna är ständigt aktuella. Som det
går att läsa både i propositionen och i vårt betänkande
pågår det mycket inom det här området. I årets bud-
getproposition står att säkra livsmedel är ett priorite-
rat område, och inom EU pågår ett lagstiftningsarbete
som stämmer väl överens med det som krävs i motio-
nerna. Det känns rätt att se vad som kommer ut av
det. Blir inte resultatet acceptabelt finns det all anled-
ning att återkomma i frågan.
Jag yrkar avslag på reservationerna 5 och 6.
Reservationerna som behandlar de ideella organi-
sationerna kan avslås därför att det i dag finns alla
möjligheter för de frivilliga organisationerna att ar-
beta aktivt i den riktning som de själva önskar. Det
avsätts mera pengar till dessa organisationer - jag
tänker då på de 10 miljoner som avsatts till ett ung-
domsprojekt. Från utskottets sida anser vi också att
det bör övervägas om det ekonomiska stödet kan öka.
Vi är på intet sätt oense om behovet av de frivilliga
organisationernas arbete. Det är ett oerhört viktigt
komplement till både Konsumentverkets och konsu-
mentvägledarnas arbete.
Jag yrkar avslag på reservationerna 9 och 10
Moderaternas syn på offentliga engagemanget i
konsumentpolitiken har jag redan berört, och jag
delar inte alls deras syn.
Produktsäkerhetslagen har diskuterats vid alla ti-
digare konsumentpolitiska debatter. Frågan är viktig,
men fortfarande finns det speciallagar som täcker
sådana offentliga tjänster som det handlar om. Det
som har tillkommit är att vissa tjänster avreglerats,
och det får till följd att även här finns det mer att
göra. Därför säger regeringen i propositionen att
produktsäkerhetsarbetet behöver förstärkas på flera
punkter och att en översyn bör göras av den svenska
lagstiftningen på produktsäkerhetsområdet i samband
med genomförandet av det nya produktsäkerhetsdi-
rektivet. Visar det sig att det behövs skärpningar
utgår utskottsmajoriteten ifrån att regeringen tar initi-
ativ till det.
Jag yrkar avslag på reservation 11.
Etisk märkning tas upp i reservation 13 av Mode-
raterna. Den yrkar jag avslag på. Både den etiska
märkningen och miljömärkningen är viktiga instru-
ment för den som vill välja efter just dessa kriterier.
Det är bra att utvecklingen går framåt. Det finns
mycket i propositionen som täcker motionskraven.
Det yrkande som finns i reservation 14 täcks ock-
så av de förslag som finns i propositionen. Därför
yrkar jag avslag även på den.
Reservation 16 tar upp frågan om tvistlösning
utom domstol, en fråga som väl täcks av pågående
arbete. Även här yrkar jag avslag på reservationen.
Fru talman! Som ni lagt märke till har jag inte be-
rört områdena kommunal konsumentvägledning,
utbildning och forskning. Det beror på att Marianne
Carlström kommer att ta upp dem i sitt inlägg.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till lagutskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 5 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja läsa upp en mening på
s. 69 i propositionen för Karin Jeppsson och kanske
få hjälp med att tyda den. Där står det angående med-
borgare och konsument att den idealtypiske kunden
visar sitt missnöje genom att byta producent, medan
den idealtypiske brukaren - tydligen patienten - på-
verkar beslutsfattarna att förbättra den befintliga
verksamheten.
Jag vill fråga Karin Jeppsson: Hur ska en sjuk
människa liggande i en säng kunna förbättra den
befintliga verksamheten genom att påverka besluts-
fattarna?

Anf. 6 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Inom de områden det gäller, framför
allt hälso- och sjukvård, finns speciallagstiftningar
som täcker väldigt mycket av det som tas upp i Berit
Adolfssons krav. Det finns redan lagar som täcker det
här. Vad skulle då ytterligare en ny lag göra för skill-
nad för den sjuke som ligger i sin säng? Jag förstår
faktiskt inte riktigt frågan.

Anf. 7 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Tycker Karin Jeppsson att en patient
har samma rättigheter och trygghet som en person
som lämnar ifrån sig en produkt för lagning, t.ex. till
en skomakare? Tycker Karin Jeppsson att patienten
får möjligheter att kritisera och ställa den som är
ansvarig till ansvar för felaktigheter och bristande
kvalitet inom vården?

Anf. 8 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Jag måste säga att tanken inte ens har
föresvävat mig att jag ska jämföra en sjuk person som
ligger i en säng med en klackning av en sko. Jag har
svårt att svara på frågan såsom Berit Adolfsson fram-
ställer den.
Jag tycker däremot att det är fullständigt självklart
att en person som är i behov av vård och omsorg ska
få precis den vård och omsorg som personen behöver
och ska naturligtvis också kunna klaga till olika or-
gan. Vi har Patientskadenämnden och Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd. Det finns många instanser
där en person kan få rättelse.
Men, ursäkta mig Berit Adolfsson, att jämföra en
sjuk person med en skolagning stämmer inte riktigt
för mig.

Anf. 9 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja svara på Karin Jepps-
sons påstående att vi skulle ha närmat oss Moderater-
na.
Centerpartiet står kvar vid de fem nationella må-
len, både de som ligger sedan tidigare och de nya
kunskapsmålen. Det måste också klart ha framgått i
slutet av mitt anförande.
Vi har också klart och tydligt argumenterat för
högre ambitioner när det gäller livsmedelsmärkning-
en. Därför förstår jag inte Karin Jeppssons påstående
i det avseendet.
Att vi går längre än Socialdemokraterna både vad
det gäller märkningen och även när det gäller att
ideella organisationer ska få mer insyn och inflytande
i konsumentpolitiken tycker vi är viktigt. Det står vi
upp för och känner stolthet över.
När det gäller konsumentundervisning kan jag
också känna att vi går längre än vad Socialdemokra-
terna och regeringen gör. Men det är ingenting som vi
skäms för. Vi tycker att det är viktigt att barn och
ungdomar och naturligtvis även vuxna ges större
möjligheter att få en ökad kunskap om varor, så jag
förstår inte riktigt påhoppet här. I grunden ligger ju
ändå de fem nationella målen i konsumentpolitiken
som vi har tagit ställning till sedan tidigare.

Anf. 10 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Tack, Vivianne Gerdin, det gläder
mig. Men det är tillägget om att den statliga konsu-
mentpolitiken skulle spela en väldigt liten roll som
gör att Moderaternas och vår uppfattning skiljer sig
väldigt mycket åt. Jag blev faktiskt lite orolig att
Centerpartiet plötsligt inte tycker att vi ska ha kon-
sumentverk och konsumentvägledning. Men då får
jag säga att det var skönt att Vivann Gerdin rättade
till det.
När det gäller märkning och när det gäller de ide-
ella organisationerna har vi inga olika uppfattningar.
Vi vill nå samma mål. Det är nog bara det att vägarna
för att nå målet är lite olika. Vi tror att vi successivt
måste bygga upp de här olika systemen.
Både i propositionen och i betänkandet framgår
tydligt märkningssystemets betydelse för oss som
enskilda. Men det framgår också att vi tycker att de
ideella organisationerna på sikt kanske behöver ännu
mer pengar än vad de har i dag, men inte på bekost-
nad av Konsumentverket utan som ett komplement.
Det behövs i så fall mer pengar till de frivilliga orga-
nisationerna.

Anf. 11 VIVIANN GERDIN (c) replik:
Fru talman! Till Karin Jeppsson vill jag säga att
enligt den information som jag har i dag känner kon-
sumentorganisationerna som företräder konsumenter-
na att de skulle kunna göra mycket mer. Men de har
inte ekonomiska resurser. Enligt upplysningar finns
det ett visst utrymme inom Konsumentverkets bud-
get.
Vi fäster väldigt stor vikt vid synsättet att man ska
jobba underifrån och inte ha ett ovanifrånperspektiv.
Att bara tillsätta en arbetsgrupp som ska se på infly-
tandefrågorna är en sak som vi tycker är helt fel.
Varför inte i stället integrera de ideella organisatio-
nerna och folkrörelserna och låta dem komma in med
synpunkter? De kan helt klart tala om vad det är de
vill. De kanske också har förslag på andra sätt att få
inflytande.

Anf. 12 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte exakt, men jag tror att de
ideella organisationerna med ganska stor sannolikhet
kommer att finnas representerade i arbetsgruppen. På
det sättet blir det naturligtvis ett arbete som tas fram
underifrån och inte någonting som kommer att tryck-
as på de ideella organisationerna och deras sätt att
arbeta. Ideella organisationer fungerar ju så att det är
deras engagemang och deras intresseområden som
gör att de växer och blir starka.

Anf. 13 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! När det gäller tillgänglighet och an-
vändbarhet för funktionshindrade konsumenter kan
jag i och för sig förstå tankegången från Socialdemo-
kraternas och Karin Jeppssons sida. Dessa frågor har
tagits upp i en handikapplan.
Det antas planer i olika ämnesområden. Nu antas
planer inom konsumentpolitiken. Ofta går frågorna in
i varandra. Det är därför som vi tycker att det hade
varit läge att i handlingsplanen för konsumentpoliti-
ken också implementera det som har sagts i handi-
kapplanen. Man kan göra det i större eller mindre
omfattning, men det står väldigt lite om funktions-
hindrades frågor och problem i handlingsplanen för
konsumentpolitiken. Hade det inte kunnat vara läge
att lite ytterigare föra in de här frågorna i konsument-
politiken?

Anf. 14 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Vi diskuterade naturligtvis den här
frågan väldigt ingående i vår grupp också. Men om vi
gör så att vi bryter ut ett område nu för att vi känner
att det är ett oerhört angeläget område, något som jag
vet att Kjell Eldensjö vet att jag tycker, är risken att
nästa angelägna område, kanske i ett annat utskott,
också blir föremål för samma behandling. Så tappar
vi plötsligt greppet och den helhetssyn som planen för
handikappolitiken ändå ska stå för.
Det finns ingen annan fundering från vår sida än
att vi på alla sätt vill se till att funktionshindrade
konsumenter får samma möjligheter. Men det bygger
på en ännu större grund, en ännu bättre politik, där vi
vill att hela samhället ska förändras så att inte männi-
skor är funktionshindrade. Vi ska alltså se till att
samhället tar bort de hinder som gör att en person
känner sig funktionshindrad. Det gäller naturligtvis
även när den personen t.ex. ska gå ut och handla i ett
varuhus.
Jag måste ändå säga en sak till när jag nu har or-
det och har några sekunder kvar. Det gläder mig
mycket att Kjell Eldensjö sade att vi kommer att följa
det här arbetet efter att Kjell Eldensjö har yrkat bifall
till väldigt mycket av det som står i propositionen. Vi
kommer att följas åt. Ett område som jag inte kan låta
bli att kommentera var när Kjell Eldensjö sade att
något konsumentdepartement följer vi inte med på.
Då skiljer vi oss åt just i den frågan.

Anf. 15 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Jag ska inte fördjupa mig just i den
första fråga jag hade uppe här. Vi har lite olika syn-
sätt på det här med att implementera olika handlings-
planer i varandra när de går i varandra. Jag ska fak-
tiskt ta upp en lite mer jordnära fråga. Det gäller
märkning av kött som inte är nötkött.
I propositionen talas det om motsvarande system
för märkning - det finns märkning för nötkött. Det
står: "Motsvarande system för märkning och identifi-
ering finns ännu inte för andra
djur, men man arbetar inom EU med ett liknande,
enklare system för grisar i
grupp. Obligatorisk ursprungsmärkning av griskött
till konsument är dock inte aktuell för närvarande."
Det här är ju faktiskt frågor som är väldigt ange-
lägna för människor i dag på grund av olika saker när
det gäller just kött som har dykt upp. Vi har en reser-
vation, som jag i och för sig inte yrkar bifall till för
tids vinnande som det brukar heta, men jag står givet-
vis bakom den. Det sägs att frågan för närvarande inte
är aktuell. Vad innebär detta? Ska vi vänta länge på
det här? Hur jobbar man med den här frågan?

Anf. 16 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Det pågår väldigt mycket arbete i den
här frågan. Hade det inte varit så att vi vetat att det
finns ett stort intresse från olika departement för att
arbeta vidare med dessa frågor tror jag att vi kanske
hade varit lite tuffare i vår skrivning. Men jag vet att
det pågår, och det tycker jag är bra nog. Vi kommer
nog att ligga på i den här frågan också, kanske till-
sammans med kristdemokraterna, vad vet jag?

Anf. 17 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Jag känner att jag vill kommentera
lite omkring det som Kjell Eldensjö sade om det
eventuella sjätte målet, som mitt hjärta också klappar
väldigt starkt för. Vi vände och vred på den frågan
mycket och ganska länge. Slutligen, efter att vi hade
varit på Konsumentverket och fått information, lan-
dade vi ändå på att de har det som ett sektorsansvar.
De fem mål som vi har gäller ju alla konsumenter.
Jag vet att funktionshindrade är en särskilt utsatt
grupp, men vi har andra utsatta grupper också. Då
tänker jag kanske på ensamstående mammor, som är
en utsatt grupp. Jag tänker också på våra invandrare,
som är en utsatt grupp. Jag har sett att alla inkluderas
i dessa mål. Jag har full förståelse för Kjell Eldensjös
uppfattning.
Av det stora antal motionsyrkanden som vi har,
närmare bestämt 74 stycken, kan man lätt få intrycket
att det råder en stor oenighet om inriktningen på kon-
sumentpolitiken. Så är det inte - med ett enda un-
dantag förstås. De flesta yrkanden som finns här
ligger i linje med regeringens proposition, och jag är
väldigt glad över den samsyn som trots allt finns.
Men det kan inte ha undgått någon här i kammaren
eller på åhörarläktaren att det faktiskt finns ideologis-
ka skiljelinjer.
Konsumentfrågor är ju i grunden viktiga demo-
kratifrågor. Konsumentpolitik är ett långsiktigt arbete
som ska ha såväl förankring som konsumenternas
förtroende. En god konsumentpolitik är också en
viktig välfärdsfråga. Men som jag ser det behöver
politikområdet hela tiden utvecklas i takt med den
ökade globaliseringen, avregleringarna och den snab-
ba utvecklingen av IT-tjänster. Därför är det så be-
klagligt att Moderaterna inte tar fasta på det i stället
för att göra konsumentpolitiken till en individfråga.
Från moderaterna har det framhållits att de före-
slagna åtgärderna "styr över konsumenternas fria val"
vilket av dem tolkas som "förmynderi". Vänsterparti-
et delar inte den inställningen. Jag ser i stället att
konsumentpolitikens huvuduppgift är att skapa en
grund för förtroende genom öppenhet och kommuni-
kation med konsumenter, producenter, oss politiker,
föreningsliv och andra intresserade. Det är alltså en
ständigt pågående process, ett samtal om vilket inne-
håll konsumentpolitiken ska ha.
De frivilliga organisationerna är i det här sam-
manhanget oerhört viktiga aktörer, inte bara här
hemma i Sverige utan också i olika internationella
forum. Men organisationerna måste få förstärkta
resurser för sitt arbete. Vi har skrivit i betänkandet
"på sikt". I min föreställningsvärld är "på sikt" redan
inför nästa budgetförhandlingar. Sammantaget anser
jag i alla fall att den här framlagda handlingsplanen är
en bra utgångspunkt för den framtida konsumentpoli-
tiken.
Fru talman! En framgångsrik konsumentpolitik
innebär att konsumentfrågorna flyttas upp på den
politiska dagordningen. Men moderaterna vill inte ha
någon politik alls på området. I stället ska principen
pacta sunt servanda, dvs. avtal ska hållas, vara väg-
ledande. Därmed synliggörs de grundläggande ideo-
logiska skillnaderna mellan Vänsterpartiet och Mode-
raterna. Vi är visserligen för pacta sunt servanda,
men anser likväl att kund och säljare inte är jämbör-
diga parter. Därför är det viktigt med en konsument-
lagstiftning som skyddar oss konsumenter mot oskä-
liga avtalsvillkor.
Vidare framhåller Moderaterna att konsumentpo-
litiken bygger på en föreställning om att konsumenter
är värnlösa och näringsidkare elaka. De framför också
krav på att Konsumentverket ska reduceras till ett
minimum för att det bidrar till "passivitet och skapar
dyr och otymplig byråkrati och hela tiden ligger efter
i utvecklingen". Så står det faktiskt i Moderaternas
motion.
Det här tycker jag är ett helt häpnadsväckande på-
stående. Jag tycker att det skulle vara klädsamt om vi
kunde få konkreta exempel på att verket ligger efter i
utvecklingen. Ge oss ett enda exempel, Berit Adolfs-
son!
Svenska folket har ett stort förtroende för Konsu-
mentverket. Det har ett mycket stort förtroende. Det
framgår av kontinuerliga undersökningar som görs av
våra myndigheter. Där brukar Konsumentverket alltid
ligga i topp. Jag måste erkänna att jag inte förstår den
moderata logiken. På vilket sätt ska en avveckling -
mer eller mindre - av Konsumentverket kunna leda
till starkare och mer medvetna konsumenter? En av
de centrala uppgifter som verket har är ju att hjälpa
mig som konsument att undvika felaktiga val, alltså
att slippa köpa grisen i säcken.
Moderaterna vill också privatisera tidskriften Råd
& Rön. Visst, allt är tänkbart. Men finns det några
intressenter? Det är klart det möjligen kan bli en ny
nisch för Bonniers att muta in som ett led i den me-
diekoncentration som vi redan har. Råd och rön har i
dag 130 000 prenumeranter, men den läses av betyd-
ligt fler. Tidningen har ett genuint gott anseende, och
det förekommer rätt ofta att producenter använder sig
av Råd & Röns testresultat som ett säljargument.
"Bäst i test enligt Råd och rön" brukar vi kunna se i
annonsreklamen, eller hur?
Jag vill också passa på att framhålla att Råd och
Rön är självfinansierad. Det går alltså inte en enda
skattekrona till Råd och Rön.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla att den po-
litik som moderaterna anser ska ligga till grund för
konsumentpolitiken i realiteten är en politik som
skapar värnlösa konsumenter.
Fru talman! I regeringsförklaringen aviserade
statsministern att Konkurrensverket och Konsument-
verket kan komma att slås samman. Jag vet ju inte om
det bara var ett hugskott från Göran Perssons sida,
eftersom det sedan har varit väldigt tyst i den här
frågan.
Från Vänsterpartiets sida vill jag bara deklarera att
vi är mycket kritiska till ett sådant förslag, därför att
det finns en uppenbar risk för att konsumentfrågorna
kommer att hamna i bakvattnet. Jag befarar alltså att
konsumentpolitiken skulle få en mycket låg prioritet,
och därför skulle jag vilja rikta en fråga till de social-
demokratiska företrädarna om hur de ser på förslaget
att eventuellt slå samman de två verken och vad de
tror att det kan få för konsekvenser för konsumenter-
na.
Jag vill nu övergå till att lyfta fram några frågor i
propositionen som engagerar mig och som jag gärna
vill lyfta fram. Den ena gäller märkning, som det har
talats mycket om här, och den andra gäller kommunal
konsumentrådgivning.
Som konsumenter kan vi i dag köpa t.ex. Rättvi-
semärkt kaffe, Kravmärkta champinjoner eller miljö-
märkt tvättmedel. Syftet med märkningen är framför
allt att man ska kunna styra sitt konsumtionsval och
att öka förtroendet mellan konsumenter och produ-
center. Märkning kan också ses som en kanal för
kommunikation mellan konsumenter och producen-
ter. Det är väldigt positivt att det numera finns ett så
otroligt stort utbud av miljömärkta varor. Kravodlade
produkter har också fått ett stort genomslag hos kon-
sumenterna. Det är alltså alldeles uppenbart att märk-
ningssystemen har bidragit till ändrade beteende-
mönster och ändrade produktionsprocesser.
Jag tycker att Kjell Eldensjö och Viviann Gerdin
har argumenterat på ett bra sätt när det gäller varför
det är viktigt med märkning. Jag tycker också att det
är självklart att vi måste få ursprungsmärkning på i
stort sett alla livsmedel, men särskilt på köttproduk-
terna. Men det finns ett problem, nämligen att man
inom WTO och EU anser att märkning är ett handels-
hinder.
Fru talman! Vi lever i ett samhälle där våra möj-
ligheter och livsvillkor starkt påverkas och t.o.m.
styrs av vilket kön vi tillhör. Många av de produkter
som i dag tillverkas är skapade utifrån normer som
har formats efter ett av könen, vanligtvis en man.
Detta kan innebära negativa konsekvenser för använ-
dare som är av det motsatta könet. Att kunna få göra
sina val även ur ett könsperspektiv har ett stort värde
för både kvinnor och män. Jämställdhetsmärkning av
varor och tjänster tycker jag är ett viktigt medel för
att kunna påskynda utvecklingen mot ett mer jäm-
ställt samhälle och ett sätt att motverka könsorättvi-
sor. Regeringen har lovat att återkomma i denna frå-
ga, och det ser jag verkligen fram mot.
Det har väckts ett stort antal motioner som rör
frågan om att göra kommunal konsumentrådgivning
obligatorisk eller att rikta särskilt stöd till de kommu-
ner som tillhandahåller sådan rådgivning.
Jag satt med i den konsumentpolitiska kommittén
tillsammans med några av ledamöterna här, och det
fanns en klar majoritet som förordade att den kom-
munala konsumentverksamheten skulle göras till en
obligatorisk uppgift för kommunerna. Vi skrev så här
i vårt betänkande:
"Lokal konsumentverksamhet är en förutsättning
för en framgångsrik konsumentpolitik."
Och visst är det så. Den kommunala konsument-
verksamheten har en nyckelroll när det gäller rekla-
mationer. De flesta ärenden klaras av lokalt i stället
för att skickas vidare till Allmänna reklamations-
nämnden, och det innebär besparingar för samhället
och för konsumenten. Den lokala konsumentvägled-
ningen gör också väldigt många värdefulla förebyg-
gande insatser, t.ex. hushållsekonomisk rådgivning.
Det handlar om köpråd och råd när man står inför val
av el- eller teleleverantör. Jag kan då få råd från
kommunal konsumentvägledning under förutsättning
att sådan finns på hemorten. Marknadskontroller är
också ett inslag och inte minst fantastiska insatser i
skolan. Denna lista kan naturligtvis göras mycket
längre.
Jag hade verkligen önskat att regeringen hade lagt
fram ett förslag om obligatorisk konsumentvägled-
ning i kommunerna, eftersom jag ser det som en rät-
tigheteslagstiftning för kommuninnevånarna att ha en
kommunal konsumentrådgivning.
Men sedan har vi en överenskommelse mellan
Kommunförbundet och riksdagen, och då är det fi-
nansieringsprincipen som gäller. Det är naturligtvis
helt rimligt att lagstiftning som påverkar kommuner-
nas ekonomier naturligtvis ska kompenseras fullt ut.
Tyvärr finns inte dessa pengar för närvarande, vilket
jag djupt beklagar. Jag vet att vänsterpartister i kom-
muner som saknar konsumentvägledning driver på
den frågan, och jag bedömer att antalet konsumen-
tvägledare kommer att öka efter valet om Vänster-
partiet och Socialdemokraterna får ökat väljarstöd i
kommunerna.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 18 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja tala lite grann om
konsumentvägledning. I betänkandet, propositionen
eller någon annanstans står det att en miljon svenskar
saknar konsumentvägledning. Jag tror personligen
inte att det är så. Jag tror nämligen att åtta miljoner
inte saknar konsumentvägledning alls, eftersom de
inte går dit. Det finns alltså så många människor som
klarar sig utan vägledning, och det är jag mycket
tacksam för. Det visar nämligen att det finns männi-
skor som kan fatta egna beslut.
Men jag skulle vilja fråga Tanja Linderborg varför
närheten är så viktig i fråga om konsumentvägled-
ning. Nu har man ju t.o.m. beslutat att flera kommu-
ner kan gå ihop om samma område. Jag vet att Tanja
Linderborg känner till geografin i Norrland. Om flera
kommuner där går ihop blir det väldigt stora områ-
den. Jag undrar om det inte skulle vara bättre att per-
sonerna där kunde ringa direkt till Konsumentverket
för att få besked om vissa saker.
När det sägs att detta är en välfärdsfråga innebär
det att man kramar de väljare som finns i Sverige
genom att säga att de är svaga och behöver politiker-
nas skydd och hjälp och i sin allsmäktiga godhet
lyfter bort ansvaret för privatekonomin till statens
kassa. Därför undrar jag varför det är en välfärdsfråga
att störa marknaden som består av köpare och säljare
genom att intervenera i dessa frågor.

Anf. 19 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Det blev väldigt många frågor. Kon-
sumenterna kan ringa till direkt till Konsumentverket,
sade Berit Adolfsson. Ja, men vad kul. Hur ska det gå
till, Berit Adolfsson, om ni får bestämma? Ni vill ju
mer eller mindre lägga ned Konsumentverket. Det
kommer inte att finnas några resurser till detta.
Sedan måste jag svara på en fråga. Det är ju inte
konsumentvägledarna som fattar mina beslut. De
vägleder mig fram till ett beslut som jag själv fattar.
Varför är närheten viktig? Den är viktig. Det finns
modern teknik, och den ska utnyttjas. Men det finns
också ett värde i att ha ganska nära till sin konsu-
mentvägledare.
Sedan måste jag rätta Berit Adolfsson på en
punkt. Jag är otroligt dålig på geografin i Norrland.
Jag känner faktiskt inte till den. Jag bor inte där uppe.
Vi kan klart konstatera att under åren 1991-1993,
när borgarna hade regeringsmakten och också hade
större inflytande i kommunerna så minskade antalet
konsumentvägledningskontor. Men efter valet 1994
har antalet successivt ökat. Jag hyser därför stor till-
försikt om att det kommer att kunna bli många fler.
Jag tycker att Berit Adolfsson helt saknar inlevel-
seförmåga för de personer som tvingats hamna i en
överskuldsättning. Ponera själv att man har köpt sig
en villa och vid det tillfället hade en ekonomi som
gjorde att man kunde klara av det. Men man kan råka
ut för skeden i livet som man inte kan förutse. Det
kan vara skilsmässa, sjukdom, osv. Berit Adolfsson
säger då att man får skylla sig själv, eftersom man har
köpt saker som man inte har råd med och har dragit
på sig skulder som man inte klarar av. Här tycker jag
Berit Adolfsson helt saknar inlevelseförmåga, vilket
jag beklagar.

Anf. 20 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag vill rätta Tanja Linderborg på en
punkt: Jag saknar inte inlevelseförmåga. Just den här
situationen har jag full förståelse för. Det måste fin-
nas andra lösningar än att skapa denna stora konsu-
mentpolitik.
En svag konsument är tydligen en bra konsument,
eftersom den behöver hjälp och vägledning. Håller
man konsumenten i handen, så går det bra. Om man
skulle utbilda människor och lära dem om deras egen
ekonomi skulle det bli väldigt lite utrymme för kon-
sumentvägledare och andra. Om konsumenterna har
möjlighet att läsa på baksidan av produkterna och
förstå vad som står där har de alltså möjlighet att
klara sig själva. Jag tycker att vi ska ha starka kon-
sumenter i en gränslös värld, men man har inte kom-
mit med något förslag som skulle göra den här kon-
sumenten stark, och det beklagar jag.
Jag undrar om Tanja Linderborg har någon annan
syn på utbildningsfrågorna än vad övriga i majorite-
ten har.

Anf. 21 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Det har jag inte. Det skulle vara
främmande för mig att göra konsumentkunskap till ett
kärnämne när inte ens historia är ett kärnämne. Den
dagen historia blir ett kärnämne kan jag vara beredd
att slåss även för detta.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att det här
kommer in i utbildningen. Men det intressanta är att
vi faktiskt har kommunaliserat skolan och överlåtit åt
kommunerna att sköta det här med läroplanen. Ändå
finns det ingenting som engagerar oss politiker så
mycket som detta. Vi ska hela tiden gå in och försöka
detaljstyra skolan.
Sedan raljerade Berit Adolfsson lite grann kring
en svag konsument som måste omhändertas av kom-
munal konsumentvägledning. Om man tittar på vilka
det är som besöker de kommunala konsumentvägle-
darna ser man att det är en majoritet av s.k. medelin-
komsttagare i tjänstemannagrupperna. Jag vet inte
vad Berit Adolfsson menar med en svag konsument.
Jag vet att det finns utsatta konsumenter. Berit
Adolfsson har tyvärr inte någon replik kvar, men det
skulle vara roligt att få höra vad Berit Adolfsson
lägger i det här begreppet.
Jag kan också se att ni inte tar särskilt stor hänsyn
till våra äldre. Ni har brett ut er i er motion om att ni
tycker att Boverket och länsstyrelserna är förskräckli-
ga som lägger sig i detaljplanen när det gäller ut-
byggnaden av stormarknader, men stormarknader får
väldigt negativa konsekvenser för äldre personer som
inte är bilburna. Man lägger ned deras närbutiker, och
de tvingas kanske att gå till en bensinmack för att
köpa dagligvaror till ett pris som vida överstiger de
priser som vi som har bil kan få betala.

Anf. 22 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har ingen replik utan bara ett svar
till Tanja Linderborg på frågan om Konsumentverket
och Konkurrensverket ska slås samman. Det är en
fråga som vi över huvud taget inte har diskuterat
ännu. Som jag ser det i dagsläget tror jag inte att
konsumenterna skulle tjäna på det.

Anf. 23 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Tack så mycket, Karin Jeppsson. Det
var precis det jag ville veta, nämligen om vi delade
den uppfattningen. Det gör vi alldeles uppenbarligen.
Men det finns kanske anledning att återkomma till
den här frågan. Vad vet jag? Vi får väl se om det
kommer något förslag.

Anf. 24 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
motionen L 9, punkterna 6 och 7. Jag ställer mig
självklart bakom alla våra synpunkter, men av
tidsskäl nöjer jag mig med att yrka bifall på de nämn-
da punkterna.
I nyhetsbrevet Konsumentmakt som ges ut av
Konsumentrådet läser jag på första sidan:
Regeringens proposition - konservativ och tradi-
tionell.
Moderaternas program - reaktionärt och utma-
nande.
Folkpartiets program - radikalt och modernt.
Självklart blir jag mycket glad. Det finns en för-
klaring till den här klara och tydliga motsättningen,
som Konsumentrådet beskriver. Det gäller ideologi.
Vi har å ena sidan en traditionell socialdemokrati som
tror att allt löses i samhället genom centrala starka
hierarkiska strukturer. Allt kommer uppifrån. Sedan
har vi en övertro på superman-individen hos mode-
raterna. Vi som är socialliberaler tror på ett sunt sam-
spel mellan olika aktörer också när det gäller mark-
naden.
Ett sunt samspel betyder att den offentliga sek-
torn, näringslivet och ideella organisationer lämnar
arenor fria för individen och de s.k. utsatta grupperna
och att det finns både pengar och regelverk som gör
de här arenorna tillgängliga för alla. Tyvärr är fortfa-
rande det glömda Sverige - den gamla socialliberala
formeln - en verklighet. I första hand vill vi jobba för
det glömda Sverige.
Så visst är vi glada över sådana här reaktioner. Vi
kommer att göra allt som vi kan för att den här syn-
punkten och de här ställningstagandena ska bli kända.
"Du ska bestämma" är grundtanken hos Folkpartiet
liberalerna i vår nuvarande politik. Detta betyder att
konsumenten ska få bli huvudaktör i konsumentpoli-
tiken. Detta betyder att konsumentens ställning ska
stärkas på alla marknader. Vi tycker inte att hand-
lingsplanen, som vi i dag diskuterar, har tillräckligt
starka påpekanden om detta. Vi tycker att handlings-
planen fortfarande präglas av den centraliserade sy-
nen, med starka hierarkier och starka centrala struktu-
rer i samhället. Samtidigt tycker vi att de funktions-
hindrade inte uppmärksammas tillräckligt i den här
handlingsplanen. Jag har lyssnat till debatten. Jag har
hört de försvarande ställningstagandena som här har
fått komma till uttryck, men jag tycker inte att frågan
om just de handikappade ska vara självklar och inte
ens behöva nämnas. Frågan är för stor. Funktions-
hindrade behöver enligt deras egna organisationer
mycket starkare inflytande över konsumentpolitiken.
Då räcker det inte med inflytandemålet, utan detta ska
tydligt specificeras.
Vi har framför allt en punkt i vår motion som jag
vill lyfta fram. Den gäller de nya marknaderna, men
inte den nya delen av de nya marknaderna, utan den
gamla delen, den som inte har avreglerats. Vi förstår
inte varför konsumentköplagen och konsument-
tjänstlagen inte berör offentliga verksamheter.
I detta sammanhang har vi agerat flera gånger. Vi
kan inte begripa denna skillnad mellan varor och
tjänster som produceras inom näringslivet och varor
och tjänster som produceras av bolag som är statliga
eller landstings- eller kommunägda. Det är ett slags
protektionism som yttras i detta. Det är också en
ideologisk synvilla, som om den offentliga sektorn
skulle vara absolut felfri, ett slags gudomligt inslag i
samhället som automatiskt tillfredsställer allas intres-
sen. Så är det inte.
Nyligen avslutades en rättegång om barn som ha-
de blivit sjuka på dagis och deras föräldrar som ville
få tillbaka sina avgifter. Hur skulle det ha sett ut om
det hade gällt ett privat dagis och inte ett kommunalt
dagis? Hur skulle detta ha avslutats? Jag tvivlar på att
man så lätt skulle ha slagit ifrån sig ansvaret som
kommunen har gjort i det här sammanhanget.
Vad får vi för svar när vi tar fram dessa synpunk-
ter i vår motion? I utskottets betänkande sägs att vi
ska avvakta tills alla undersökningar angående av-
regleringar läggs fram. Det är inte avregleringarna vi
diskuterar här. Det är det som inte är avreglerat i den
offentliga sektorn som vi diskuterar. Varför ska vi
vänta på svar på vad som har hänt inom elprisområdet
när elproduktionen har avreglerats för att förstå vad
som händer med föräldrar vars barn blir sjuka på ett
kommunalt dagis i ett sjukt kommunalt hus? Det
finns inget samband. Svaret som vi får från utskottet i
betänkandet är inget svar. Det är bara ett sätt att
kringgå ett mycket stort problem.
Det finns också intressanta saker som kan lyftas
fram i sammanhanget. Jag har tittat i Konkurrensver-
kets nyhetsbrev där det finns en intressant rapport om
kommunal planeringsverksamhet och priset på livs-
medel. Där framgår det att en trög och långsam
kommunal planering kan förhindra etableringen av
nya livsmedelsbutiker och minska konkurrensen,
vilket i sin tur leder till höga livsmedelspriser. Det
finns direkta samband mellan sektorerna, men det är
samband som man inte vill se av ideologiska skäl.
Där tänker vi ta ordentlig strid om just dessa saker.
Jag vill också tala om en viktig men oftast bort-
glömd del av det glömda Sverige. Bland de skuldsatta
finns arbetslösa. De här människorna har ingen möj-
lighet att betala, inte ens börja betala, sina skulder.
Skulderna rullar på, och räntorna växer hela tiden.
Gäller det mycket långvarigt arbetslösa, sitter den
som började med en skuld på 50 000 kr efter några år
med en skuld på några hundra tusen kronor.
Vad händer när den människan får jobb? Från
första inkomstdagen slår kronofogden till och vill ha
höga inbetalningar från denna människa. Det är en
utmärkt metod för att skicka tillbaka den skuldsatta in
i arbetslösheten. Om det inte finns den minsta eko-
nomiska förbättring i den nya situationen med ett
jobb, finns det inte heller motiv, incitament, att över-
ge arbetslösheten och gå in i ett aktivt produktivt liv.
Vi har föreslagit att Konsumentverket och krono-
fogdemyndigheten ska starta en diskussion om detta.
Detta har avstyrkts. Vi kommer att fortsätta att slåss
för de glömda, fullständigt nonchalerade, långtidsar-
betslösa. De utesluts mycket ofta från alla andra möj-
ligheter som en vanlig invånare har i Sverige.
Jag vill också avsluta med att påminna om att vi
tycker att Konsumentverkets roll ska definieras på ett
annat sätt och att opinionsbildande verksamhet ska
skiljas från myndighetsutövning.

Anf. 25 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Ana Maria Narti nämnde att man ute i
kommunerna försöker hindra och fördröja utbygg-
nadsplaner av stormarknader.
Men det är faktiskt så som demokratin fungerar.
Vi har demokrati i våra kommuner. Demokrati tar tid.
Ana Maria Narti oroas över det och undrar i så fall
över vilket styre vi ska ha. Jag undrar om Ana Maria
Narti någon gång funderar eller någon gång t.o.m.
oroas över det faktum att utbyggnaden av stormark-
nader innebär en enorm miljöbelastning. Vem som
helst av oss kan konstatera om vi åker ut till MAXI,
eller vad nu dessa butiker heter, att där står tusentals
bilar parkerade. Oroas Ana Maria Narti över miljö-
belastningen? Oroas Ana Maria Narti någon gång
över att cityhandeln utarmas? Oroas Ana Maria Narti
någon gång över vilka konsekvenser det får för t.ex.
funktionshindrade eller ensamstående mammor utan
bil som inte längre har någon närbutik därför att
stormarknaderna har slukat upp dem?

Anf. 26 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Jag har inte talat om stormarknader.
Jag har talat om en undersökning som Konkur-
rensverket citerar. Den undersökningen gäller alla
sorters livsmedelsbutiker, inte stormarknader. Jag
förstår inte varför vi ska börja en debatt om stor-
marknader just nu.

Anf. 27 TANJA LINDERBORG (fp) re-
plik:
Fru talman! Den undersökningen byggde på att
etableringen av stormarknader innebar att de blev
prisledande för lägre livsmedelspriser. Det var detta
undersökningen gick ut på.
De andra handlarna är tvungna att konkurrera. Jag
ser det också. Men jag saknar en miljökonsekvensbe-
skrivning av dessa stormarknader. Jag saknar också
en konsekvensbeskrivning av hur personer i ytterom-
råden drabbas därför att stormarknaden ligger i helt
andra änden av staden och de måste ta sig dit med
allmänna kommunikationer som kostar pengar. De
som har förmånen att ha bil kan ta den. Det hade varit
roligt att höra om Ana Maria Narti någon gång har
reflekterat över det fenomenet.

Anf. 28 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Jag har reflekterat mycket över stor-
marknadernas positiva och negativa sidor. Jag tycker
att Tanja Linderborg och jag vid en enskild överlägg-
ning ska titta igenom denna undersökning. Vi ska
analysera den i lugn och ro. Vi hinner i alla fall inte
gå in i detaljerna nu.

Anf. 29 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att kommentera en
sak som var uppe för en stund sedan. Man diskutera-
de Norrland. Det har egentligen ingenting alls med
konsumentpolitiken att göra, men jag tyckte att det
var lite intressant att höra att man inte kände till geo-
grafin i Norrland. Jag vill bara påpeka att Norrland är
57 % av Sverige. Ni kanske skulle titta lite närmare
på kartan och lära er lite grann om geografin den del
av landet som ändå är den största.
Jag tänkte börja med att säga att jag tycker att det
är viktigt att se på vår konsumtion i ett globalt per-
spektiv. För oss i Miljöpartiet är det en väldigt vä-
sentlig fråga, eftersom det har stor betydelse för mil-
jön och den hållbara utvecklingen i världen.
Om man ser det i ett globalt perspektiv är det så
att vi som lever i den rika delen av världen är 20 % av
världens befolkning, och vi står för 86 % av den pri-
vata konsumtionen. Den andelen ökar. Eftersom kon-
sumtionen också är nära kopplad till resursförbruk-
ning innebär detta också belastningar på vår miljö.
Eftersom också dagens resursförbrukning redan är
alldeles för hög innebär det också en väldigt stor
miljöbelastning, som innebär att vi går mot ett icke
hållbart samhälle i ännu större utsträckning än vad vi
har i dag.
Dessutom är konsumentpolitiken en väldigt viktig
demokratifråga. För att man ska ha möjlighet att
påverka samhällsutvecklingen måste man som kon-
sument också kunna ha inflytande på marknaden. Det
kräver att man som konsument har en stor kunskap
och en stor medvetenhet - kunskap om vad det är
man köper och medvetenhet om vad det får för kon-
sekvenser.
Det behövs också starka rättigheter för konsu-
menter, som ger en möjlighet att på laglig väg lösa
konflikter och hindra oseriösa näringsidkare från att
bete sig som de vill. Det kräver också att alla har
kunskap om sina rättigheter, för annars kan man inte
utnyttja dem. Att bli lurad som konsument väcker
frustration och ilska, men de rättigheter som finns kan
väga upp det och skapa tillfredsställelse och positiva
känslor. Den som inte själv kan föra sin talan gente-
mot näringsidkarna i dessa konflikter behöver stöd
och hjälp.
Miljöpartiet var väldigt positivt till det betänkande
som Konsumentpolitiska kommittén lade och som har
legat till grund för den proposition som vi nu be-
handlar. Tyvärr tycker vi att den handlingsplan som
har utarbetats med utgångspunkt från Konsumentpo-
litiska kommitténs betänkande inte alls är tillräcklig.
Det beror framför allt på att vi tycker att situationen
för konsumenterna har förändrats och att den här
handlingsplanen i princip innebär att man behåller en
konsumentpolitik på status quo. Sammantaget blir det
en försämring av läget. Om konsumenterna blir mer
utsatta och handlingsplanen inte stärker konsument-
politiken tillräckligt får man ett sammantaget försäm-
rat läge.
Förklaringen till att vi anser att det krävs en star-
kare konsumentpolitik snarare än en som är lika som
den tidigare är många av de större krav som ställs på
konsumenterna i dag och den ökade utsatthet som
många är drabbade av nu. Det är bl.a.
- avregleringen av el- och telemarknaden,
- premiepensionsvalet,
- ökad Internethandel, som också innebär gräns-
överskridande och problem med olika lagar som
gäller,
- alltmer påträngande reklambudskap,
- rapporter om hälsofarliga livsmedel som gör att
konsumenterna kräver att få möjlighet att göra val
på det sättet att de kan välja bort dessa och
- ökade krav på att man ska göra etiska val i sin
konsumtion.
De här förändringarna är inte nödvändigtvis ne-
gativa, måste jag påpeka, men de förändringarna
förutsätter också att man gör en starkare konsument-
politik. Utan medvetna, säkra, kritiskt granskande och
aktiva konsumenter riskerar marknadsekonomins alla
positiva möjligheter att gå förlorade.
Vi i Miljöpartiet har lagt några ytterligare förslag
utöver regeringens handlingsplan.
När det gäller målen för konsumentpolitiken tyck-
er vi i princip att de är bra; det är bra att man sätter
upp mål. Vi skulle vilja komplettera det mål som
gäller miljön med att också lägga in etiska hänsyn i
det målet. Men då skulle det inte vara ett miljömål
utan ett s.k. hållbarhetsmål, där man också tar in
etiska hänsyn.
Vi vill också påpeka när det gäller kriterieutveck-
ling för miljömärkning och etisk märkning att det här
är en väldigt viktig fråga. Det råder en akut situation i
dag, där de organisationer som är ansvariga för märk-
ningen har svårt att ligga i framkant inom de områden
som märkningen gäller. Eftersom märkningen är till
för att vägleda konsumenten och vara pådrivande mot
producenterna krävs det att märkningen också är
trovärdig på ett sådant sätt att den ligger i framkant
inom aktuella produktområden. Annars förlorar
märkningen sin trovärdighet. Här anser vi att det
behövs ett statligt stöd. Vi är väldigt glada att kunna
säga att det har avsatts pengar i budgeten på konsu-
mentområdet, där vi har förutsatt att 3 miljoner av
dem ska användas just till kriterieutvecklingen och
miljömärkning och etisk märkning.
På samma sätt är vi glada över att man uttalar sig
positivt om stärkta resurser för frivilligorganisationer.
Vi har förutsatt i budgeten att 3 miljoner också ska
användas till ett permanent ökat anslag till ideella
organisationer.
Jag blir lite bekymrad när jag hör en del företräda-
re här säga att detta ska ske först på sikt. Jag trodde
att vi var överens om att det skulle ske redan nästa år.
Men den diskussionen kan vi ta senare.
När det gäller kommunal konsumentvägledning är
vi i princip nöjda med det som står i propositionen.
Vi vill inte att man ska införa ett obligatorium. Miljö-
partiet har varit pådrivande i alla kommuner där vi
verkar för att bevara eller inrätta kommunala konsu-
mentkontor. Det vill vi därför att information och
vägledning stärker konsumenterna så att man kan
göra egna ställningstaganden, och inte enbart fungera
som köpkraftiga, okritiskt reklamslukande slavar i
företagens ledband.
Vi vill att alla kommuner ska kunna erbjuda kon-
sumentvägledning, antingen genom samarbete eller
genom egen verksamhet. Samarbete kan ske antingen
med andra kommuner eller med olika organisationer.
Vi vill alltså inte att man inför ett obligatorium. Det
finns så många exempel på kommunal nivå som visar
att det finns stora möjligheter att bedriva den här
verksamheten i kommunerna med kommunala medel.
Vi tycker att det är bra att man kan stödja - det
finns också avsatt pengar i budgeten för det - att
stödja delar av den här verksamheten, särskilt att
initiera konsumentvägledning i kommuner som i dag
inte har någon sådan. Det kostar att bygga upp en
sådan här verksamhet, men att driva själva verksam-
heten tror vi att kommunerna klarar av att göra själva.
Det finns många positiva exempel på det.
Det finns några punkter där vi är missnöjda med
det som står i betänkandet och det som finns i propo-
sitionen.
När det gäller märkning av livsmedel kan jag bara
säga att vi stöder den reservation som Centerpartiet
har på den punkten. Vi tycker att det är oerhört viktigt
att utveckla märkningen av livsmedel så att man får
en tillfredsställande sådan.
När det gäller jämställdhetsmärkningen skulle vi
önska att man breddade den till att gälla även reklam
och företag. Det tar vi upp i en motion som behandlas
i detta betänkande och som utskottet avstyrker. Vi ser
det som att det skulle kunna vara ett sätt att gå vidare
med den här märkningen till flera viktiga områden.
Särskilt när det gäller reklam är det här väldigt aktu-
ellt.
Vi är missnöjda med både propositionen och ut-
skottets betänkande när det gäller frågan om finansi-
ella tjänster. I Konsumentpolitiska kommitténs betän-
kande fanns ett förslag om att införa rådgivaransvar
för finansiell rådgivning. Man kan jämföra det t.ex.
med försäkringsmäklarverksamhet. Där finns krav på
utbildning hos den som utför verksamheten och krav
på exakt hur rådgivningen ska utföras. Den som inte
utför sitt uppdrag på rätt sätt är tvungen att ersätta den
skada som den har åsamkat konsumenten.
När det gäller övrig finansiell rådgivning finns ett
mycket begränsat ansvar. Här har då Konsumentpoli-
tiska kommittén föreslagit ett stärkt konsumentskydd
genom civilrättslig lagstiftning, som är tvingande till
konsumentens förmån.
Det här är en fråga där det finns en tydlig konflikt.
Konsumentföreträdarna har i sina remissvar varit
väldigt positiva till det här, t.ex. Sveriges Konsu-
menter i Samverkan, Sveriges Konsumentråd och
Sveriges Aktiesparares Riksförbund. De har ställt sig
mycket positiva till kommitténs förslag på den punk-
ten. Däremot har Svenska Bankföreningen och
Svenska Fondhandlareföreningen - inte särskilt för-
vånande - varit negativa till förslaget.
Här tycker vi att regeringen inte har vågat ta kon-
sumenternas parti. I stället tillsätter man en ytterligare
utredning, som ska utreda i princip samma sak, näm-
ligen om behov finns av att införa en sådan här lag-
stiftning. Vi anser i stället att man skulle ha tillsatt en
utredning som utreder hur den här civilrättsliga lag-
stiftningen ska utformas mer i detalj och att man
skulle ha tagit också de förslag till inriktning på sådan
lagstiftning som föreslogs av Konsumentpolitiska
kommittén.
Vi har också synpunkter när det gäller etiska fon-
der. Vi anser att staten ska ta initiativ till att utveckla
ett system för certifiering av miljöfonder och etiska
fonder. Vi tar inte ställning till om systemet när det
väl har utformats ska vara ett statligt system eller om
det ska ske genom någon form av branschöverens-
kommelse, men vi anser att det är viktigt att staten tar
initiativ till en sådan här certifiering. Det beror på att
det i dag finns en uppsjö av fonder som kallas miljö-
fonder eller etiska fonder, och det är oerhört svårt för
konsumenten att veta vad de här fonderna egentligen
står för.
Utskottet svarar att Konsumentverket har fått i
uppdrag att förbättra informationen om fonder. Men
vi anser att det knappast löser problemet. Vi vill ha
ett regelverk för vad som krävs för att en fond ska få
kallas miljöfond eller etisk fond, inte enbart någon
form av allmän information.
Här vill jag yrka bifall till motion L7 yrkande 8.
När det gäller EU har Miljöpartiet föreslagit att
man ska ha endast minimiregler på konsumentområ-
det och att det ska vara inriktningen för Sverige när
man jobbar med konsumentpolitik inom EU. Alla
länder ska ha möjlighet att gå före med argumentet att
det krävs för att stärka konsumenterna.
Utskottet svarar då att "subsidiaritetsprincipen ska
tillämpas så att medlemsstaterna har frihet att ge
konsumenterna ett starkare skydd än vad som följer
av gemenskapsreglerna". Så långt är det bra, men
sedan kommer förbehållet: "Så länge detta inte leder
till hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster
och kapital."
Det är just den sista delen av meningen som är
problemet. När det gäller konsumentfrågor är det
oerhört ofta som det just leder till hinder för den fria
rörligheten för varor, tjänster och kapital. Här anser vi
att konsumenternas intresse och rättigheter måste
kunna ställas före.
Utskottet anför att det ska ske "så långt som möj-
ligt" genom minimiregler. Det blir genast en tolk-
ningsfråga.
Jag vill yrka bifall till motion L7 yrkande 5.
Vi har också en motion som handlar om en
webbplats, där man ska kunna ge information om
pensionssparande, elleverantörer, telebolag och så-
dant för att stärka konsumenterna på de avreglerade
marknaderna. Där svarar utskottet att Konsumentver-
ket håller på och bygger upp en generell webbplats
för konsumentinformation. Vi hade gärna sett att
utskottet hade stött vår motion och gjort det tydligt att
de här delarna är viktiga och ska ingå i den webbplat-
sen.
Jag ska bara kort nämna en motion som vi har
väckt och som handlar om standardisering och kon-
sumentinflytande på internationell standardisering.
Där har utskottet konstaterat att medvetenheten om de
här frågorna ökar inom EU, alltså att konsumentin-
flytandet är viktigt vid standardisering och att det inte
bara är viktigt att företag och industrier har inflytande
över detta. Men man föreslår inga konkreta åtgärder
för att stärka detta, utan man sätter hopp till att det
ska hända ändå. Det tycker vi är beklagligt.
Jag stöder naturligtvis yrkandena i samtliga Mil-
jöpartiets motioner, men jag har valt att här endast
yrka bifall till motion L7 yrkandena 5 och 8.

Anf. 30 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Jag har en kommentar till Maria
Wetterstrand som rör frågan om budgeten. Det är
självklart att den budgetöverenskommelse som har
träffats mellan de tre samverkande partierna ligger
fast. Det är ställt utom allt tvivel.
I sådana här lägen kan jag nästan sakna att vi inte
har något budgetansvar i lagutskottet. Jag brukar
annars tycka att det är skönt att vi är ekonomiskt
oberoende, men vid sådana här tillfällen hade det
varit ganska bra för att kunna bryta tankar om hur
pengarna skulle kunna användas. Men vi får utöva
vårt inflytande på annat sätt, både Maria och jag.
Det jag menade i mitt inlägg var att min bedöm-
ning efter att ha pratat med folkrörelseorganisationer-
na är att det tyvärr inte är tillräckligt. Därför menar
jag att vi måste se över detta även i kommande bud-
getförhandlingar.
Sedan vill jag också ge Maria Wetterstrand rätt i
att det naturligtvis är viktigt att vi lär oss mer om det
som är 57 % av Sverige. Jag svarade nog Berit
Adolfsson lite slarvigt. Jag har varit ganska mycket i
Norrland, och jag vill framför allt passa på och ge en
eloge till Sundsvalls kommunala konsumentvägleda-
re. Jag har sällan eller aldrig träffat en så engagerad
och kunnig person. Norrland kan, jag vet. Men jag
behöver lära mig mer om detaljerna i geografin.

Anf. 31 MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Det låter ju bra att Tanja Linderborg
vill öka sin kunskap om Norrlands geografi.
När det gäller de 3 miljonerna till frivilliga orga-
nisationer hoppas jag att vi kan finna en lösning så att
pengarna också används på det sätt som vi egentligen
har varit överens om.
När det gäller den kommunala konsumentvägled-
ningen kan jag passa på att också nämna Konsument
Göteborg, som jag anser vara en mycket väl funge-
rande konsumentvägledning som också har en stor
ekonomisk resurs som bas för sin verksamhet. Där
kan man också jobba mycket med just den uppsökan-
de verksamheten, som är så viktig i den kommunala
konsumentvägledningen. Möjligheten för konsumen-
terna att få samma stöd genom att enbart ringa upp
exempelvis Konsumentverket och ställa frågor finns
inte. Det är den goda närheten i den kommunala kon-
sumentvägledningen som är den väsentliga skillna-
den, att man kan jobba mycket med just uppsökande
verksamhet och förebyggande arbete.

Anf. 32 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Jag är helt överens, även när det gäl-
ler Göteborg.

Anf. 33 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ska öka på geografikunskapen
genom att tala om att det lilla län jag företräder, Ble-
kinge, får plats i Torne träsk. Det visar väl också att
det är lite olika storlek på de områden vi kommer
från.
Två viktiga frågor skulle jag ändå vilja ta upp,
kanske inte som replik men som ett klargörande.
Utredningstiden var väldigt kort. Därför visste vi
redan när vi lade fram utredningen att en del av de
frågor som vi har ställt som krav behövde ses över
mer. Det säger även regeringen och det tycker nog jag
är bra. Jag hoppas att Maria Wetterstrand stöder det.
Det är bättre att det är bra förslag som det ska fattas
beslut om, än att det är ett halvbra förslag som sedan
ändå måste rättas till.
Vi är helt överens om hur oerhört viktigt det är att
det händer någonting när det gäller frågan om finan-
siella tjänster. Men det visade sig att det även här
fanns en del brister av rättslig karaktär i förslaget som
gör att det behöver utredas vidare. Hellre det än att vi
fattar ett felaktigt beslut som sedan är svårare att rätta
till, även om det tar lite tid.
Men målen är vi som sagt överens om.

Anf. 34 MARIA WETTERSTRAND (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag håller kanske inte riktigt med om
slutsatserna. jag håller naturligtvis med om att det är
viktigt att förslag är väl beredda innan de kommer till
riksdagen. Men de slutsatser man har dragit håller jag
inte med om på alla punkter.
Jag tycker att det i den konsumentpolitiska kom-
mitténs betänkande finns flera förslag som man skulle
kunna ta rakt av och lägga fram för riksdagen, särskilt
på det finansiella området.
Just rådgivningen inser jag också behöver utredas
vidare. Men vi anser att det skulle ske med en annan
form av utredningsuppdrag än det som man har haft
nu. Vi anser inte att det behöver utredas igen huruvi-
da det behövs en lagstiftning på området, utan det
som behöver utredas är hur denna lagstiftning ska se
ut.
För inriktningen på den lagstiftningen tycker jag
att man kan ta ungefär den formulering som finns i
Konsumentpolitiska kommitténs betänkande. Det ska
vara en tvingande civilrättslig lagstiftning som är till
konsumentens fördel. Där har vi inte dragit riktigt
samma slutsats. Men det kan ju bli så att vi ändå
kommer fram till samma sak i slutändan. Då kommer
vi att vara glada då, men vi är inte riktigt glada ännu.
Eftersom Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen har varit negativa till det här
förslaget har vi en känsla av att det kan ha inverkat på
det ställningstagande man har gjort, att man har valt
en lite mildare väg framåt på det området.

Anf. 35 MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag ska tala om tre delar av vårt be-
tänkande om konsumentpolitiken: konsumentkunska-
pen i skolan, kommunal konsumentvägledning och
konsumentforskningen.
För att kunna nå alla de fem konsumentpolitiska
mål som vi ställt upp krävs många åtgärder. Kunniga,
välinformerade konsumenter som kan ta till vara sina
rättigheter skapar en bra balans på marknaden, när
och om man har de åsikter som företräds av en majo-
ritet av utskottets ledamöter. Moderaterna är väl de
enda som inte har någon förståelse för vare sig den
förda konsumentpolitiken eller den här föreslagna.
I reservation 4 säger moderaterna att offentligt fi-
nansierade konsumentvägledare inte är det bästa
sättet att använda skattemedel på eller för att hjälpa
konsumenterna. Uppkomna problem ska i stället i de
flesta fall lösas av representanter för ortens handel
och konsumentföreträdare. Det nu återgivna väcker
frågor hos mig. I de flesta fall säger moderaterna:
Men så är det ju redan i dag.
I dag löses de flesta fall av konsumenten och nä-
ringsidkaren tillsammans. Men det är ju när det inte
fungerar och konsumenten behöver hjälp som pro-
blemen löses av konsumenten, konsumentvägledaren
och näringsidkaren tillsammans. Jag kan inte förstå
vad det är för fel på det.
Det är inte lätt att vara konsument i dag. Till vår
hjälp har vi konsumentvägledarna och Konsument-
verket. Samhällets stöd i de komplicerade fallen och i
vår ibland så komplicerade verklighet tycker jag är
oerhört viktigt. Det hindrar inte att det finns frivilli-
gorganisationer som också gör ett gott och mycket
viktigt arbete.
Som jag sade gör de kommunala konsumentväg-
ledarna ett ovärderligt arbete för konsumenterna.
Tyvärr har långt ifrån alla konsumenter tillgång till
kommunal konsumentvägledning. Jag tycker att det
är synd att inte alla kommuner har förstått hur viktig
denna verksamhet är.
Konsumentvägledning är en viktig del av konsu-
mentpolitiken, som i sin tur är en del av den social-
demokratiska välfärdspolitiken. Det är dessutom en
demokratifråga. Det säger vi oavsett om det är val
eller inte, Berit Adolfsson. Konsumenterna har olika
förutsättningar. En aktiv kommunal konsumentväg-
ledning satsar på olika typer av förebyggande verk-
samhet.
Berit Adolfsson sade att regeringen är klok som
håller med henne. Berit Adolfsson har inte särskilt
mycket sinne för nyanser. Regeringen tycker att
kommunal konsumentvägledning är bra. Vad man
däremot har gjort är att man har avstått från att föreslå
att det ska vara obligatoriskt. Det tycker jag inte är
bra. Men jag förstår samtidigt att det, som Tanja
Linderborg sade, är en ekonomisk fråga. Man har inte
möjlighet till detta nu.
Det är bra att 20 miljoner nu avsätts, så att de
kommunala konsumentvägledningarna får möjlighet
att söka pengar. Det handlar om de kommuner som är
offensiva och satsar på bra konsumentvägledning.
Pengarna ska definitivt inte gå till dem som har
fuskat och inte byggt upp en konsumentvägledning.
Har de bra idéer är det självklart att de kan söka
pengar, men pengarna ska inte användas till att bygga
upp en konsumentvägledning. Pengarna ska gå till
dem som har en bra konsumentvägledning i dag. Här
finns utrymme för nya bra idéer och för förebyggande
arbete, som jag tycker är så viktigt.
Moderaterna föreslår att Konsumentverkets data-
baser ska öppnas för konsumenterna och påstår att
konsumentvägledarnas kunskaper bygger på dessa
databaser. Det tycker jag är ett förakt för denna yr-
keskårs kvalifikationer. Medlemmarna i denna yrkes-
kår har väldigt skiftande bakgrund och utbildning,
men de har en ovärderlig kunskap och erfarenhet av
konsumentvägledning som vi som enskilda konsu-
menter inte kan skaffa oss. Vi råkar inte ut för saker
så ofta. När vi råkar ut för något behöver vi hjälp, och
då räcker det inte med att öppna dessa databaser.
Däremot håller Konsumentverket, som vi har hört
förut, på och bygger upp webbplatser som är mycket
moderna och användarvänliga och som kan hjälpa
konsumenterna på ett förebyggande sätt.
Den 1 november startade Konsument Göteborg
tillsammans med stadsdelsförvaltningen och frivilli-
gorganisationer en kommunal konsumentvägledning i
Bergsjön. Det är ett led i storstadssatsningen. Där har
man anställt invandrare, och man använder deras
kunskaper. Man har utbildat dem till informatörer.
Här är det invandrare som informerar invandrare. Det
tycker jag är ett alldeles utmärkt exempel på hur man
utformar en kommunal konsumentvägledning så att
den passar bra på orten. Man startar nätverk som
byggs upp i den lokala miljön, och man inleder sam-
arbete med lokala företagare och näringsidkare. Vi
har väldigt stora förhoppningar vad gäller detta.
För oss socialdemokrater kan det aldrig kallas för
slöseri med statliga skattemedel. För oss är det viktigt
att alla konsumenter har tillgång till kommunal kon-
sumentvägledning med hög kvalitet.
Jag yrkar avslag på reservation 4.
Det finns två reservationer om konsumentunder-
visning. Att den är viktig är vi eniga om, liksom att
den bör utvecklas. Konsumentundervisning sker i
ämnet hem- och konsumentkunskap och i andra äm-
nen. Eftersom vi nu har en försöksperiod i grundsko-
lan med utbildning utan fastställd timplan är det inte
bra att just nu föreslå utökat antal timmar. Men vi får
hålla ögonen på detta och följa upp frågan. Jag tycker
att det är oerhört viktigt.
När det gäller ämnet privatekonomi i gymnasie-
skolan pågår det en utredning om gymnasieskolans
studievägar, och där ska frågan tas upp. Det finns
anledning att återkomma till den frågan.
Jag yrkar avslag på reservationerna 7 och 8.
Till sist vill jag ta upp forskningsfrågorna. Ut-
skottets majoritet tycker att forskning är viktig och att
de pengar som satsas på Centrum för konsumentve-
tenskap kommer att ha stor betydelse för forskar-
samarbetet i dessa för konsumenterna så viktiga frå-
gor. Vi tycker att det är positivt att regeringen kom-
mer att verka för att begreppet konsumentforskning
ska etableras och stärkas inom Europa.
Vi reser alltmer, och mycket av handeln har flyttat
utanför landets gränser. Det kräver samarbete mellan
länderna i Europa. Att kalla detta för detaljstyrning av
forskningen må vara moderat politik, men det är inte
socialdemokratisk politik.
Jag yrkar avslag på reservation 12.
Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reserva-
tioner och bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 36 TANJA LINDERBORG (v) replik:
Fru talman! Jag är tvungen att haka upp den fadäs
som jag gjorde mig skyldig till i min replik till Maria
Wetterstrand på någonting. Alltså begärde jag replik
på vice ordföranden.
Det var inte Sundsvall utan Sollefteå. Det var
återigen mina kunskaper som brast. I Sollefteå finns
det en otroligt engagerad konsumentvägledare. Hon
ska ha all heder. Jag tror det finns i Sundsvall också,
om jag ska vara ärlig.
Jag delar helt vice ordförandens uppfattning när
det gäller de pengar som ska gå till att bygga upp
konsumentvägledningar. Det kan inte få vara på det
sättet att de borgerligt styrda kommuner där man har
sänkt kommunalskatten och avvecklat konsumen-
tvägledningen bakvägen ska få nya statliga pengar för
att bygga upp en sådan verksamhet. Det är inte bra.
Det kan vi inte gå med på.
Jag tycker att det som sker i Bergsjön är väldig
intressant, och jag förväntar mig återrapportering
kring det.
Det var ingen replik, men tack i alla fall.

Anf. 37 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Jag blev väldigt glad när jag hörde
Marianne Carlström tala om att invandrare anställts
för att arbeta med konsumentrådgivning i Göteborg.
Men min fråga är om man måste anställas av kom-
munen för att kunna agera på detta sätt.
Vi i invandrarorganisationerna har kämpat under
år för att få lansera tjänster som vi själva i arbetsko-
operativ, ekonomiska föreningar eller egna aktiebolag
ska kunna sälja bl.a. till kommunerna. Det har inte
blivit någonting av det.
Är det verkligen absolut nödvändigt att allt görs
genom kommunen?

Anf. 38 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker inte att det är nödvändigt
att allt görs genom kommunen, men här är det kom-
munen, stadsdelsförvaltningen och frivilligorganisa-
tionerna som har tagit initiativ. Bakgrunden till detta
är bl.a. att vissa i denna stadsdel har tagit betalt för att
hjälpa invandrare. Det är en av anledningarna till att
man startar denna verksamhet.
Vi socialdemokrater är också för privata initiativ,
men vi kan ändå inte sitta med armarna i kors och
säga så här: Om inga invandrarorganisationer eller
privata intressenter tar sig an detta ska kommunen
inte göra något.
Jag kan också säga att kraven på att kommunen
ska göra något har varit väldigt stora i debatten i
Göteborg. Nu har denna verksamhet startat.
Det är fritt fram för vem som helst. Som jag sade
samverkar man med frivilligorganisationer.

Anf. 39 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Invandrarorganisationerna är väldigt
fattiga. Invandrargrupperna har väldigt svårt att starta
egna betalda verksamheter. Då uppstår denna konkur-
rensrelation mellan en kommun som har en stark
ekonomi och de stackare som skulle kunna göra väl-
digt mycket och dra väldigt många ut ur arbetslöshe-
ten, men som inte har ekonomi för det. Det finns inte
heller någon förståelse i omgivningen för att de kan
agera på egen hand.

Anf. 40 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Vad jag har relaterat här är ändå ett
projekt i Göteborg som drivs av kommunen, frivilli-
gorganisationerna och stadsdelsförvaltningen till-
sammans. Jag kan bara rekommendera Ana Maria
Narti att åka till Göteborg och till Bergsjön och träffa
dem och sätta sig in i detta. Jag är övertygad om att
detta kommer att bli bra. Jag vet också att det här är
bra för Konsumentverket, som ju utformar väldigt
mycket information som vänder sig till invandrare.
Här har verket fått några som man kan ha som samar-
betspartner i detta arbete.
De som arbetar i Konsument Göteborg är faktiskt
nu på förmiddagen hos Konsumentverket för att ta del
av de kunskaper man har där. Sedan kommer de till
riksdagen i eftermiddag för att se våra vackra lokaler
och hur vi arbetar här.

Anf. 41 MARIA WETTERSTRAND (mp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller den kommunala kon-
sumentvägledningen har Göteborg legat i framkant
länge. Den stora skamfläcken är väl egentligen
Stockholm. Vi har ju inte fått någon förbättring av
den verksamheten med det nuvarande styret.
Tanja Linderborg sade förut att om Socialdemo-
kraterna och Vänstern får ökat inflytande i kommu-
nerna efter valet så kommer det här att stärkas på
många ställen. Jag vill då passa på att säga att det
naturligtvis gäller även Miljöpartiet. Vi har jobbat för
det här på alla ställen.
När jag nu tar tagit på mig rollen som besserwis-
ser i den här debatten måste jag också nämna att jag
tycker att vi ibland använder ordet invandrare lite
slarvigt. I många fall menar vi egentligen personer
med dåliga kunskaper i det svenska språket eller
personer som har dåliga kunskaper om det svenska
samhället, vilket också kan vara sådana som inte är
invandrare.
När det gäller Bergsjöprojektet vill jag inte alls ta
åt mig äran för det, men jag satt ordförande i konsu-
mentnämnden i Göteborg när denna verksamhet in-
leddes. Invandrarorganisationerna är som sagt inblan-
dade i det här. De boende i Bergsjön själva är också,
tror jag, väldigt nöjda med det här projektet, även om
det kan ligga någonting i att invandrarorganisationer-
na behöver ett ökat stöd. Det finns heller ingenting
som förbjuder sådana initiativ.
Jag tänkte egentligen nämna någonting om det
Marianne tog upp när det gäller ungdomar. När det
gäller ungdomar och skolan är det viktigt, tycker jag,
att man inte bara pratar om traditionell konsument-
kunskap som hushållsekonomi och konsumenträttig-
heter utan även tar upp reklamen. Ungdomar är oer-
hört utsatta för reklam, och reklamen blir mer och
mer sofistikerad. Man har t.ex. produktplaceringar i
rockvideor, filmer m.m. som ungdomar utsätts för.
Jag skulle gärna vilja ha någon respons på det.

Anf. 42 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Tyvärr räcker inte sex minuter, och
jag drog faktiskt över tiden ganska mycket. Men det
här är någonting som jag ofta pratar om. Jag tycker
att det är oerhört viktigt. Det är därför glädjande att vi
har 10 miljoner avsatta för speciella ungdomssats-
ningar. Visst är detta viktigt.
Berit Adolfsson och moderaterna pratar om att
undervisningen är så oerhört viktig och att den skulle
räcka till allt, men det är ju inte så. En del går igenom
skolan och lär sig tyvärr inte riktigt så mycket som
det är tänkt. Då måste man få möjlighet att rehabilite-
ra sig. Precis som vi har vuxenutbildning måste vi
kunna ha konsumentundervisning på olika nivåer.
Jag tycker att fackföreningarna borde satsa myck-
et mer på konsumentpolitik än vad de gör. Man kan
faktiskt, vill jag hävda, genom att vara en kunnig och
duktig konsument spara mer pengar än vad vissa
löneförhandlingar kan ge.

Anf. 43 MARIA WETTERSTRAND (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag har inte så mycket att tillägga. Jag
kan bara hålla med och understryka behovet av sådan
här undervisning riktad till ungdomar. Den behöver ju
inte bara ske i skolan, utan den kan även ske på andra
sätt.
Företagen ligger som sagt väldigt mycket på ung-
domar. Ungdomar är en köpstark grupp i Sverige i
dag. Man riktar i väldigt stor utsträckning reklamen
just till ungdomar och tar då också till sådana medel
som dold reklam i form av produktplaceringar. Även
annan reklam påverkar oerhört mycket. Man bör vara
medveten om den påverkan reklamen har på en själv.
Man tror inte själv att man är så påverkad av reklam
som man är. Det här skulle nog även många icke-
ungdomar behöva mer undervisning om.

Anf. 44 MARIANNE CARLSTRÖM (s) re-
plik:
Fru talman! Jag håller helt med. Men även om det
kan vara bra att detta sker utanför skolan är också
konsumentundervisningen i skolan oerhört viktig. Att
bevaka att man faktiskt får ut den konsumentkunskap
som man bör ha enligt läroplanen tycker jag är en
väldigt viktig uppgift. Jag är själv hushållslärare och
har undervisat i detta och vet hur man kan hjälpa
ungdomar att bli bättre konsumenter. Det ska vi ald-
rig tveka inför. Det är viktigt i framtiden.

Anf. 45 CHRISTINA AXELSSON (s):
Fru talman! Jag har haft förmånen att få vara ute
på många möten och diskutera både utredningen
Starka konsumenter i en gränslös värld och proposi-
tionen med handlingsplanen. Jag tycker att det har
funnits ett väldigt gensvar hos dem jag har mött. Man
är väldigt intresserad av de här frågorna. Konsument-
frågor engagerar många.
Konsumentpolitik i dag innefattar väldigt många
olika områden, alltifrån nödvändiga livsmedel, rent
vatten och en god bostad till kläder, krimskrams,
tjänster, service, el, kollektivtrafik, post och tele.
Konsumentpolitik är också en viktig del av välfärden
och en demokratifråga, såsom har sagts här. Jag ser
också dagens debatt som en inledning på ett aktivt
konsumentpolitiskt arbete som alla medborgare
kommer att vinna på.
Att vara konsument i dag ställer stora krav på
kunskap. Det är inte bara märket på falukorven vi ska
ta ställning till; nu ska vi också välja elbolag, teleope-
ratör och på en del platser även hemtjänstutövare.
Därför är det glädjande att ett nytt mål, kunskapsmå-
let, har införts i konsumentpolitiken.
Som konsument behöver jag veta vilka frågor jag
ska ställa för att kunna göra rätt val av produkt eller
tjänst. Ytterst handlar det sedan om vilket pris kon-
sumenten är villig att betala. Men det är inte bara pris
och kvalitet; det är också etiska frågor - frågor som
ger svar på hur varor och tjänster är producerade, av
vem eller vilka de är producerade och varför de är
producerade.
Fru talman! Konsumentfrågor är välfärdsfrågor.
De handlar om vår miljö, om vår hälsa och inte minst
om solidaritet. Genom att handla ekologiskt värnar vi
vår miljö och får ett mer uthålligt samhälle. Genom
att ta reda på hur varor produceras kan vi handla
produkter som tär mindre på ändliga resurser och som
är framställda av fria arbetare.
Saklig information om produkter och tillverk-
ningssätt behövs som motvikt till den kommersiella
reklam som mer och mer tenderar att spela på kon-
sumenternas känslosträngar. Det är här inflytan-
demålet kommer in.
Fru talman! Konsumentkraft ger konsumentmakt.
Konsumenterna har kraften genom sina val av pro-
dukter de köper. Konsumenter tillsammans har en
mycket stark konsumentmakt och kan därigenom
påverka både varors utformning och produktionssätt.
Ett av huvudmålen i handlingsplanen är att kon-
sumenternas ställning och inflytande på marknaden
ska stärkas. Konsumentfrågor intresserar många
medborgare. De ligger nära var och en och berör i
vardagen.
För att konsumenterna ska bli starka behöver de
naturligtvis få information men också möjligheter att
själva tycka till, debattera och påverka i konsument-
frågor. Därför är jag tacksam för de 10 miljoner som
Karin Jeppsson talade om. Det är en bra början för
ungdomar.
Jordbruksverket, Konsumentverket och konsu-
mentvägledare ute i kommunerna i all ära, men det
behövs också en balans mellan statliga verk och folk-
rörelser, s.k. NGO:er, med aktiva och kunniga kon-
sumenter för att påverka utbud av och produktionssätt
för varor. Det visar inte minst omställningen vid
tillverkningen av papper. Numera är papper inte klor-
blekt längre fastän det är vitt.
Jag har i mina motioner påpekat att de folkrörelser
som arbetar och kommer att arbeta inom konsumen-
tområdet måste uppmuntras och ges ökat stöd. Gläd-
jande nog anser lagutskottet också att mina yrkanden
inte står i motsats till propositionen och avstyrker
därför dessa. Jag är mycket tacksam för det.
Moderaterna med Stig Rindborg i spetsen anför i
sin motion att det inte finns någon egentlig frivillig
och oberoende konsumentrörelse i Sverige. Det för-
vånar mig. Jag kan inte räkna upp alla organisationer,
men jag vill ändå nämna Konsumentgillesförbundet
och Riksförbundet Hem och samhälle. Dessa båda
organisationer består av enskilt anslutna medlemmar,
som arbetar ideellt med att upplysa, debattera och
påverka i konsumentfrågor.
Men det är inte lätt att bli hörd i det mediebrus
som finns runtom oss. Dessa organisationer måste
självklart ges större möjligheter att söka projektbi-
drag, så att de får resurser att göra sig hörda i debat-
ten ända ut till svaga konsumenter, detta utan att vi
för den skull avlövar våra statliga institutioner.
Jag vill avslutningsvis, fru talman, nämna något
om den rättvisemärkning som jag också har motione-
rat om. Rättvisemärkt är en organisation som har
bildats för att motverka att människor utnyttjas som
slav- eller tvångsarbetare. Flera tunga organisationer,
bl.a. LO-TCO:s biståndsnämnd, Svenska kyrkan och
Kooperation utan gränser, står bakom.
Det är bra att man i handlingsplanen betonar vik-
ten av etisk märkning som ett verktyg för konsumen-
ten att kunna välja. Det är också bra att regeringen
pekar på att dessa organisationer har behov av ökade
medel för att utveckla sin verksamhet.
Jag vill passa på tillfället att påpeka för er som
lyssnar och för all del också för er som läser detta i
efterhand att ni har möjlighet att utöva er konsu-
mentmakt genom påverkan vid inköp. Fråga därför
efter rättvisemärkt kaffe nästa gång som ni handlar
eller när ni beställer en kopp kaffe på ett kafé.
Fru talman! Jag har inget yrkande, men jag vill
uppmana alla konsumenter att gå samman och använ-
da sina kunskaper och sin gemensamma kraft. Jag
anser att vi med den folkrörelsetradition som vi har i
Sverige, med den känsla för rättvisa och solidaritet
som vi har och med vår internationellt sett höga kun-
skapsnivå kan bilda världens starkaste konsumentrö-
relse, om vi får lite tid på oss och samarbetar bättre
mellan olika organisationer. Men det är klart att det
behövs resurser för detta. Konsumentmakt kan ge
många fördelar, och den lönar sig i längden också för
var och en.

Anf. 46 MARIA WETTERSTRAND (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill bara instämma i uppmaningen
att utöva den egna konsumentmakten till att be om
rättvisemärkt och kanske även ekologiskt kaffe. Alla
ni som verkar i det här huset och lyssnar på detta kan
ju börja med det kafé som ligger våningen under oss.
Där finns nämligen varken rättvisemärkt eller Krav-
märkt kaffe.

Anf. 47 CHRISTINA AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar för den passningen. Vi får
kanske först och främst skicka bollen till våra egna
partikanslier, så att också de börjar agera.

Anf. 48 MARIA WETTERSTRAND (mp) re-
plik:
Fru talman! Det gäller kanske för ert partikansli.
På Miljöpartiets partikansli har man börjat för länge
sedan.

Anf. 49 CHRISTINA AXELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är tacksam för påpekandet. Jag
ska fråga hur det ligger till på vårt håll.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 28 november.)

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skatteutskottets betänkanden
2001/02:SkU1 Anslagen till skatteförvaltningen,
Tullverket och kronofogdemyndigheterna m.m.
2001/02:SkU3 En begränsningsregel för fastighets-
skatten, m.m.
2001/02:SkU4 Kontroll av postförsändelser
2001/02:SkU5 Beskattning av kostnadsersättningar
till statligt anställda stationerade utomlands, m.m.
2001/02:SkU8 Utländska företagares mervärdesskatt i
Sverige
2001/02:SkU9 Vissa punktskattefrågor, m.m.

Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU5 Omstrukturering av industriforsk-
ningsinstituten

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 23 november

2001/02:97 av Sven Brus (kd) till finansminister
Bosse Ringholm
Arvsskatten
2001/02:98 av Ulla-Britt Hagström (kd) till finans-
minister Bosse Ringholm
Arbetsgivaravgiften
2001/02:99 av Lars Elinderson (m) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Skyddad identitet
2001/02:100 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet
Britta Lejon
Staten och medborgarna
2001/02:101 av Ewa Thalén Finné (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Aktivitetsgarantin
2001/02:102 av Patrik Norinder (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Statliga satsningar på nya miljöarbeten
2001/02:103 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
EU:s forskningspolitik och den fria forskningen
2001/02:104 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Attityder i skolan

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 27 november.

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 23 november

2001/02:252 av Per Bill (m) till utrikesminister Anna
Lindh
Rättssäkerhet och asylpolitik
2001/02:253 av Per Bill (m) till utrikesminister Anna
Lindh
Fri arbetskraftsinvandring
2001/02:254 av Per Bill (m) till utrikesminister Anna
Lindh
Transportörsansvaret
2001/02:255 av Carina Hägg (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Ideella biståndsorganisationer
2001/02:256 av Helena Bargholtz (fp) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Utvärdering av vindkraften
2001/02:257 av Per-Samuel Nisser (m) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Avfallsförbränning
2001/02:258 av Inga Berggren (m) till miljöminister
Kjell Larsson
Myndighetsansvaret och stranderosion
2001/02:259 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Polisinsatsen i Göteborg
2001/02:260 av Sonja Fransson (s) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Åtalsunderlåtelse
2001/02:261 av Carina Hägg (s) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Borgen och hyresavtal
2001/02:262 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
statsrådet Ingegerd Wärnersson
Maxtaxan och alternativa verksamheter
2001/02:263 av Margareta Sandgren (s) till social-
minister Lars Engqvist
Reformen för äldre och funktionshindrade
2001/02:264 av Ingemar Vänerlöv (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Vänersjöfarten
2001/02:265 av Johan Pehrson (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Försäkring av företag
2001/02:266 av Agne Hansson (c) till näringsminister
Björn Rosengren
Pappersbruket i Silverdalen
2001/02:267 av Viviann Gerdin (c) till statsrådet
Ingela Thalén
Egenföretagare och sjukersättningen
2001/02:268 av Hans Hoff (s) till statsrådet Ulrica
Messing
Hushållens kostnader
2001/02:269 av Désirée Pethrus Engström (kd) till
socialminister Lars Engqvist
Barns hjärtan
2001/02:270 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Kvinnors rättigheter i Afghanistan
2001/02:271 av Willy Söderdahl (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Kadmiumförbud
2001/02:272 av Willy Söderdahl (v) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Återväxt av skog
2001/02:273 av Carina Hägg (s) till statsrådet Mona
Sahlin
Stöd till kvinnors val av arbete

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 27 november.

10 § Kammaren åtskildes kl. 11.44.

Förhandlingarna leddes av
andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 6 § anf. 29 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.

Innehållsförteckning

1 § Avsägelse 1

2 § Kompletteringsval 1

3 § Ny riksdagsledamot, m.m. 1

4 § Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från
Europeiska kommissionen, m.m. 1

5 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutdebatterats vid
arbetsplenum torsdagen den 22 november 1

MJU3 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier 1

BoU2 Överföring av fastighetstillbehör 2

AU2 Offentliganställdas bisysslor 2

KU5 Anslag som regeringen disponerar och fördelar 2

KU6 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen 2

KU12 Riksdagens arbetsformer 2

JuU3 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen
om hemlig kameraövervakning 3

LU1 Underhåll till barn som fyllt 18 år 3

LU3 Revisorer 3

LU4 Internationella frågor om makars och sambors
förmögenhetsförhållanden 3

LU5 Likvidation av aktiebolag m.m. 3

6 § Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005 4

Lagutskottets betänkande 2001/02:LU2 4