Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:26

Onsdagen den 14 november

Kl. 09.00 - 11.59

---

17.00 - 17.10

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------

1 § Kompletteringsval till skatteutskottet

Talmannen meddelade att Miljöpartiet de grönas
riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans an-
mält Matz Hammarström som suppleant i skatteut-
skottet.
Talmannen förklarade vald till

suppleant i skatteutskottet
Matz Hammarström (mp)

2 § Meddelande om aktuella debatter

Talmannen meddelade att på begäran av Miljö-
partiet de grönas riksdagsgrupp skulle en aktuell
debatt om den humanitära situationen i Afghanistan
anordnas tisdagen den 20 november kl. 14.00.
Talmannen meddelade vidare att på begäran av
Kristdemokraternas riksdagsgrupp skulle en aktuell
debatt om maxtaxa i barnomsorgen anordnas torsda-
gen den 22 november kl. 12.00.

3 § Meddelande om motionstid
Talmannen meddelade att motionstiden för skr.
2001/02:50 Hållbara Sverige - uppföljning av åtgär-
der för en ekologiskt hållbar utveckling skulle utgå
onsdagen den 28 november.

4 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM16 Sysselsättningspaketet 2001 KOM
(2001) 438, KOM (2001) 511, KOM (2001) 512
till arbetsmarknadsutskottet
2001/02:FPM17 Skärpta miljökrav för bensin och
diesel KOM (2001) 241 till miljö- och jordbruks-
utskottet

5 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2001/02:50 till miljö- och jordbruksutskottet

Förslag
2001/02:RR8 till bostadsutskottet
2001/02:RR9 till konstitutionsutskottet

Motioner
2001/02:Sk24-Sk34 till skatteutskottet
2001/02:MJ4 och MJ5 till miljö- och jordbruksut-
skottet

6 § Äldreförsörjningsstöd

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2001/02:SfU4
Äldreförsörjningsstöd (prop. 2000/01:136 och prop.
2000/01:140 delvis).

Anf. 1 ANITA JÖNSSON (s):
Fru talman! Det svenska välfärdssystemet bygger
på att de flesta arbetar. Arbetslinjen är central i våra
socialförsäkringssystem. På så sätt betalar vi välfär-
den tillsammans. Alla är med och bidrar med arbete,
skatter och avgifter, och alla får del av välfärden efter
behov, oavsett ekonomiska möjligheter. Detta skapar
socialt och ekonomiskt oberoende för oss enskilda
människor.
Så länge som Sverige har haft en låg eller mycket
låg arbetslöshet har de generella socialförsäkrings-
systemen på ett effektivt sätt tryggat välfärden. Soci-
albidraget har då fungerat som det yttersta skyddsnä-
tet, vilket det är avsett att vara. I sviterna av den eko-
nomiska krisen på 90-talet ökade behovet av social-
bidrag, då många människor stod utanför arbetsmark-
naden. Alltfler har fått socialbidrag som ett längre
och varaktigt försörjningsstöd. Nyligen presenterades
dock undersökningar som visar på en positiv trend:
Alltfler får arbete, och därmed minskar socialbi-
dragsberoendet.
En grupp som under 90-talet starkt ökade sitt so-
cialbidragsberoende var äldre människor med ut-
ländsk bakgrund som inte hade rätt till pension på
grund av för kort vistelsetid i Sverige. Kravet för att
få full folkpension är att man har varit bosatt i Sveri-
ge under 40 år. År 1998 var det nästan 11 000 perso-
ner på 65 år eller äldre, till stor del invandrare, som
fick ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen i tio
månader eller mer. På grund av sin ålder saknar dessa
människor som regel möjlighet att förbättra sin eko-
nomiska situation genom arbete. De har inte haft
andra möjligheter att försörja sig än via socialbidrag
och har därmed blivit permanent beroende av bidra-
get.
Detta är en utveckling som strider mot syftet med
socialbidraget. Det är viktigt att bryta denna utveck-
ling, och mot denna bakgrund diskuterar vi i dag en
ny reform: ett äldreförsörjningsstöd.
Det är rimligt att staten står som garant för att
medborgare som är äldre, oberoende av om man är
född i Sverige eller ej, kan leva på en viss lägsta
kostnadsnivå. Detta är inte kommunernas ansvar.
Dessutom är det viktigt att socialbidrag används så
som det är tänkt för att kunna behålla sin legitimitet.
Inte minst för kommunerna är detta ett välkommet
förslag.
Låt mig då säga något om vad denna nya reform
innebär.
Äldreförsörjningsstödet är för personer som är 65
år eller äldre och som inte kvalificerat sig för folk-
pension. Hur stort stödet blir beror på den stödberät-
tigades inkomst. Det ska vara skattefritt. Genom äld-
reförsörjningsstödet ska den enskilde dels tillförsäk-
ras en skälig levnadsnivå, dels tillförsäkras medel till
att täcka boendekostnaderna. Nivån blir något högre
än riksnormen för socialbidrag. Boendekostnaden får
som mest uppgå till 5 700 kr för den som är ogift och
något lägre för den som är gift. Skälig levnadsnivå
beräknas på samma sätt som särskilt bostadstillägg
för pensionärer. Vi har sett att det är en fördel om
man kan anpassa ett nytt system till ett befintligt
regelverk, och äldreförsörjningsstödet bygger därför i
huvudsak på de regler som gäller för bostadstillägg
för pensionärer. Detta underlättar administreringen,
och människor blir behandlade på ett likvärdigt sätt.
För att få det här stödet måste man ansöka skrift-
ligt hos försäkringskassan. Det kommer att betalas ut
varje månad i ett år, och därefter får man söka igen.
Målgruppen är i huvudsak äldre invandrare. Det är
viktigt att försäkringskassan anpassar sina informa-
tionsinsatser till denna personkategori. Om det be-
hövs kan kassorna anlita tolk. Lagen ska träda i kraft
den 1 januari 2003.
Till utskottets betänkande finns endast en reser-
vation, från moderaterna, vilket visar att det finns ett
starkt stöd för reformen.
I den moderata reservationen vill man att äldreför-
sörjningsstödet ska fortsätta att betalas ut i sex måna-
der även om man befinner sig utanför EES-området.
Äldreförsörjningsstödet är ju ett direkt, behovs-
prövat bidrag och kan då även betraktas som ett alter-
nativ till socialbidrag. Detta betalas ut bara om man
befinner sig i landet. De personer som är berättigade
till äldreförsörjningsstöd har kommit i relativt hög
ålder till Sverige och har ofta en stark anknytning till
sitt gamla land. Utskottet tycker därför att det är rim-
ligt att man kan besöka anhöriga i hemlandet. Därför
bör det av humanitära skäl tillåtas att vistas utanför
EES-området i tre månader utan att äldreförsörjnings-
stödet upphör.
Förslaget finansieras genom att kommunerna får
mindre statsbidrag för flyktingmottagandet och ge-
nom en minskning av det generella statsbidraget till
kommunerna eftersom de får lägre socialbidragskost-
nader. För den merkostnad som uppstår på grund av
att stödet är högre än socialbidraget finns det 96 mil-
joner kronor anslaget i budgeten för år 2003.
Jag yrkar avslag på reservationen och bifall till ut-
skottets förslag till beslut i betänkandet SfU4.

Anf. 2 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att Väns-
terpartiet står bakom förslaget om ett äldreförsörj-
ningsstöd. En av de första motioner som jag över
huvud taget skrivit handlade om invandrade pensio-
närers situation och det faktum att de varje månad
tvingades vända sig till socialkontoret för att få eko-
nomiskt bistånd. Detta var 1994. När motionen be-
handlades i socialförsäkringsutskottet blev Gustaf
von Essen lite upprörd och sa: "Detta har partierna
motionerat om sedan 1992."
Det innebär att det från ax till kaka tagit nio år.
Desto roligare är det förstås att riksdagen i dag kom-
mer att fatta beslut i frågan. Förslaget innebär en klar
förbättring för de invandrade kvinnor och män som
kommit hit som pensionärer. Det innebär också en
förbättring för de pensionärer som av olika anled-
ningar inte når upp till det pensionsbelopp som sam-
hället anser ska ge tillräcklig försörjning.
Eftersom Vänsterpartiet inte deltar i Genomföran-
degruppens arbete har vi vare sig haft tillgång till
information eller kunnat lämna några synpunkter på
BTP-förslaget, som var uppe till debatt häromveckan.
Anledningen till att jag säger det är att äldreförsörj-
ningsstödets storlek baseras på inkomstberäkningar
som gjorts i Genomförandegruppen. Vi har dock i
samarbetet med regeringen och Miljöpartiet fått gehör
för våra synpunkter, som bl.a. har rört beräknings-
grunderna, vilket gör att vi står bakom förslaget.
Fru talman! Vänsterpartiet har lämnat ett särskilt
yttrande till betänkandet. Det handlar inte om nivåer
utan är av ideologisk karaktär. Innan Sverige blev
medlem i EU räckte det att en person bott i Sverige i
tre år, tror jag det var, för att han eller hon skulle
erhålla folkpension, dvs. grundskyddet i det gamla
pensionssystemet. I och med medlemskapet i EU
infann sig dock en oro över att kostnaderna för folk-
pensionen skulle öka väsentligt, eftersom den pensio-
nerade fick ta med sig folkpensionen när han eller
hon flyttade till ett annat EU-land.
Mot bakgrund av detta ändrades systemet. För rätt
till oavkortad folkpension krävs nu antingen 40 bo-
sättningsår eller 30 år med pensionspoäng. Den som
fått uppehållstillstånd som flykting eller som skydds-
behövande i övrigt får tillgodoräkna sig kvalifika-
tionstid i hemlandet. Det leder till att människor som
kommer sent i livet till Sverige inte kommer att er-
hålla någon pension. Det gäller även den stora grup-
pen personer som erhåller uppehållstillstånd av hu-
manitära skäl eller på grund av familjeåterförening.
Inträdet i EU skulle man kunna säga medförde en
social dumpning som bl.a. leder till att alltfler invand-
rade personer, precis som Anita Jönsson sade, blivit
hänvisade till socialtjänsten för att få sin försörjning
tryggad. Äldreförsörjningsstödet har kommit till för
att förbättra för denna grupp. Stödet har utformats i
syfte att säkerställa att det inte ska kunna bli expor-
terbart enligt 1408/71, eftersom kostnaden annars
anses bli för hög. Det bygger också på att människor
söker sig till Sverige under en begränsad period för
att sedan, när de kvalificerat sig till äldreförsörjnings-
stödet, flytta till något annat land. Vår uppfattning är
att de ekonomiska trygghetssystemen har en begrän-
sad inverkan på hur människor lever sina liv.
Vi anser att det är viktigt att aktivt motverka att
människor med utländsk bakgrund indirekt diskrimi-
neras inom rådande system för ekonomisk trygghet.
Vi hade därför hellre sett att kvalificeringsreglerna till
det generella försäkringssystemet hade mjukats upp
och att frågan hade lösts inom existerande system.
Det finns därför all anledning, anser Vänsterpartiet,
att gå vidare och utveckla stödet.
Vi yrkar alltså också bifall till förslaget i utskotts-
betänkandet.

Anf. 3 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Centerpartiet välkomnar regeringens
förslag till äldreförsörjningsstöd. Detta stöd innebär
att personer som är bosatta i Sverige och som är 65 år
eller äldre ska garanteras en viss lägsta levnadsnivå i
form av ett statligt äldreförsörjningsstöd och att detta
stöd ska administreras av försäkringskassan.
De regler som gäller för att erhålla grundpension
eller garantipension i Sverige utgår från bosättnings-
tid eller inarbetade pensionspoäng och har inneburit
att ett ganska stort antal personer, till största delen
invandrare som är 65 år eller äldre, har varit hänvisa-
de till kommunernas socialtjänst för att klara sin dag-
liga försörjning.
Centerpartiet har i motioner och olika program
lyft fram frågan och visat på behovet av förändring
för att denna kategori äldre människor ska få sin för-
sörjning på annat sätt än genom att behöva uppsöka
kommunens socialkontor och där vända ut och in på
sin livssituation för att erhålla ekonomisk ersättning
så att man klarar sitt livsuppehälle. De personer som
kommit hit sent i livet har ingen eller liten folkpen-
sionsrätt här i Sverige. Även om de har pension från
sitt hemland har många ålderspensionärer med in-
vandrarbakgrund blivit beroende av socialbidrag som
försörjningsstöd.
Dessutom anser vi att det är fel att kommunernas
ofta redan ansträngda ekonomi ska belastas med des-
sa kostnader. Det är felaktigt att kommuner som varit
generösa och tagit emot flyktingar som kommit till
Sverige i ganska hög ålder ska stå för dessa kostnader
för pensionärer.
Fru talman! Inom de närmaste tio åren kommer
enligt gjorda beräkningar antalet ålderspensionärer i
Sverige som är födda utanför landet att öka till ca
12 %. Detta kommer att ställa särskilda krav på äld-
repolitikens utformning. I första hand ligger ansvaret
på kommunerna att analysera behov och planera för
denna utveckling.
Äldre personer med invandrarbakgrund har väl-
digt olika levnadshistorier och kan inte behandlas
som en homogen grupp på grund av att de har sitt
ursprung i något annat land än Sverige. Många har
kommit hit som flyktingar undan förtryck och förföl-
jelse, medan andra kommit hit betydligt tidigare som
arbetskraftsinvandrare.
Många äldre invandrare är anhöriginvandrare som
kommit hit till Sverige ganska sent i livet, och deras
kunskaper i svenska språket kan vara bristfälliga. Det
kommer att ställa stora krav på utformningen av äld-
repolitiken.
Oavsett vilka problem vi måste lösa i framtiden
anser vi i Centerpartiet att förslaget till försörjnings-
stöd för personer som inte nu erhåller grundpension
är ett förslag i rätt riktning, och jag yrkar därför bifall
till förslaget i socialförsäkringsutskottets betänkande
SfU4.

Anf. 4 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det är en angelägen fråga som i dag
verkar finna sin lösning. Den handlar om äldre in-
vandrare som har kommit till vårt land och om den
regel som vi införde i samband med EES-
medlemskapet och det planerade EU-medlemskapet.
Vi införde en regel som innebar att man fick tjäna in
rätten till folkpension, numera garantipension, genom
vistelsetid, dvs. genom det antal år som man vistades
i vårt land.
Den där regeln var fullständigt nödvändig i det lä-
get. Annars skulle vi hamnat i en situation där männi-
skor som vistats ett fåtal år i vårt land skulle ha kun-
nat tjäna in full folkpension, att addera till de pen-
sionsrättigheter de hade fått om de rört sig framför
allt inom EU-området. Detta genomfördes före den
stora pensionsreformen men var i och för sig obero-
ende av den. Det var ett nödvändigt beslut i sig.
Det vi har diskuterat är förstås att försöka undvika
att någon människa permanent behöver leva på soci-
albidrag. Det är en strävan som finns inom hela vår
socialpolitik. Frågan togs upp vid riksmötet 1992/93.
Som socialförsäkringsminister fram till hösten 1994
har jag förstås ett ansvar för att det inte togs fram ett
förslag redan inom ett år. Dock känns det ansvaret
något mindre tungt när jag nu noterar att den social-
demokratiska regeringen har behövt sju år på sig för
att ta fram ett förslag till lösning av denna fråga och
där genomförandet kommer att äga rum fr.o.m. 2003.
Det innebär att det har tagit ungefär tio år sedan till-
kännagivandet från riksdagen tills det genomförs.
Fru talman! Det har således inte gått fort, men det
är mycket bra att det äger rum. Jag yrkar bifall till
förslaget.

Anf. 5 CINNIKA BEIMING (s):
Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets för-
slag att bifalla regeringens proposition om äldreför-
sörjningsstöd. Jag vill med min medverkan i debatten
precis som tidigare talare lyfta fram den betydelse
som förslaget till riksdagsbeslut har.
Kommuner runtom i landet lägger ned ett väsent-
ligt arbete och engagemang i syfte att få ned socialbi-
dragsberoendet och finna andra försörjningskällor för
människor. Det finns dock en betydande del av soci-
albidragskostnaderna som kommunerna har haft väl-
digt små möjligheter att påverka. Det gäller dem som
är födda i ett annat land och inte är berättigade till full
svensk pension. För denna grupp i samhället har det
ekonomiska biståndet blivit en permanent försörj-
ningsväg. Alternativa försörjningsvägar har varit få.
Situationen har varit allvarlig ur kostnadssynpunkt
men framför allt för den enskilda individen. Det har
funnits en orättvisa i att hänvisa medborgare till soci-
albidragsberoende på grund av att de står utanför våra
traditionella trygghetssystem. Det har många gånger
varit förnedrande för den enskilde att för all framtid
vara hänvisad till denna försörjningsform.
Reformen som vi debatterar i dag är därför myck-
et viktig ur ett integrationsperspektiv. Den är också
viktig med tanke på det som även utskottet anför,
nämligen att socialbidraget kan återställas till att vara
ett individuellt behovsprövat bistånd vid tillfälliga
ekonomiska problem.
I synnerhet har förslaget stor betydelse för stor-
städerna och de bostadsområden som regeringen och
berörda kommuner har tecknat lokala utvecklingsav-
tal kring inom ramen för storstadssatsningen. Som
exempel kan nämnas att i vissa stadsdelar, t.ex. min
egen hemkommun Södertälje, är det en mycket bety-
dande del, 30-40 %, av biståndskostnaderna som
utgörs av socialbidrag till utrikesfödda ålderspensio-
närer utan pension. Därför är ställningstagandet för
förslaget till äldreförsörjningsstöd en naturlig utveck-
ling eftersom det inte kan vara de enskilda kommu-
nernas ansvar. Detta är med tanke på att vi i Sverige
har valt den självklara vägen att inte styra människors
bostadsort. Därmed är detta också en nationell ange-
lägenhet men också något som ligger i alla kommu-
ners gemensamma intresse.
Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till försla-
get i betänkandet.

Anf. 6 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till den
för moderaterna och kristdemokraterna gemensamma
motionen och avslag på propositionen.
Anledningen till att vi moderater har reserverat
oss mot propositionen är att vi anser att äldreförsörj-
ningsstödet såsom regeringen har valt att utforma det
inte är tillfyllest. Vi anser att äldreförsörjningsstödet
ska omfattas av samma regler som gäller socialför-
säkringssystemet i övrigt, dvs. sex månader. Det finns
flera anledningar till detta.
Varför ska just äldre invandrare omfattas av ett
speciellt regelverk? Tremånadersregeln för utlands-
vistelse kommer att vara väldigt svår att överblicka -
sex månader underlättar.
Flera talare har tidigare tagit upp frågan om mål-
gruppen för äldreförsörjningsstödet. Det har lyfts
fram i debatten att äldre invandrare många gånger har
bristande språkkunskaper och har svårigheter just
med tanke på att de får sitt stöd från socialbidraget.
Deras situation kommer att underlättas tack vare
äldreförsörjningsstödet och genom att de inte behöver
vara hänvisade till socialbidrag. Av den anledningen
anser vi också att det är mer humant att äldreförsörj-
ningsstödet ska omfattas av sexmånadersregeln. Vi-
dare blir regelverket svåröverskådligt om ytterligare
en undantagsregel införs i socialförsäkringssystemet.
Varför tre månader?

Anf. 7 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag blev väldigt konfunderad när jag
hörde att moderaterna yrkade avslag på propositio-
nen. Vad jag förstår menar ni att ni yrkar avslag på
förslaget. Eller yrkar ni bifall till reservationen?
Sedan vill jag kommentera frågan om på vilket
sätt man ska se på äldreförsörjningsstödet. Det är
viktigt utifrån att det inte är ett stöd som kan likställas
med de andra stöden som man själv arbetar ihop ge-
nom de olika försäkringssystemen. Detta är ett direkt
behovsprövat bidrag, precis som socialbidraget. Det
betalas ut efter en individuell behovsprövning. En
skälig levnadsnivå enligt svenska förhållanden an-
vänds som utgångspunkt.
Egentligen skulle detta innebära att det över hu-
vud taget inte går att ta med sig bidraget. Då tycker
utskottet att av humanitära skäl och för att det är fråga
om människor med anknytning till tidigare hemländer
att det är rimligt att de kan vistas upp till tre månader
i något annat land och ändå få äldreförsörjningsstö-
det.

Anf. 8 MARGARETA CEDERFELT (m) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt att vi yrkar avslag på
propositionen. Men vi har en egen motion där vi vill
att äldreförsörjningsstödet ska omfattas av socialför-
säkringssystemet och därmed gälla under sex måna-
ders utlandsvistelsetid. Detta är vårt förslag.

Anf. 9 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ville även kommentera den andra
frågan men min talartid tog slut i min förra replik.
Det gäller frågan om att det skulle vara svårt att kon-
trollera. För mig är det lite underligt att det skulle
vara svårare att kontrollera tre månader i stället för
sex månader. På något sätt känns det som om att man
skulle misstro dessa människor. De lämnar ett besked
på heder och samvete till försäkringskassan som
skrivs under. Precis som i alla andra socialförsäk-
ringssystem är det upp till den enskilde att göra de
förändringar som behövs utifrån ett behov av ett hög-
re eller lägre bidrag.

Anf. 10 TALMANNEN:
Jag får be Margareta Cederfelt precisera yrkandet
för klarhets skull vid voteringen. Gäller det reserva-
tionen eller avslag på propositionen och den egna
motionen?

Anf. 11 MARGARETA CEDERFELT (m)
replik:
Fru talman! Vi yrkar bifall till följande. Vårt för-
slag innebär att riksdagen avslår regeringens förslag i
proposition 2000/01:136 om lag om ändring i lagen,
2001:000, om ändring i socialförsäkringslagen,
1999:799, lagförslag 2.3. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Sf1.

Anf. 12 TALMANNEN:
Det är alltså fråga om att yrka bifall till reserva-
tionen? Jag envisas i formell mening.

Anf. 13 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Ja.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

7 § Nationellt stöd vid upphandling av hjälp-
medel

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU2
Nationellt stöd vid upphandling av hjälpmedel (prop.
2000/01:128).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 13 §.)

8 § Avgifter inom äldre- och handikappom-
sorg

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU3
Avgifter inom äldre- och handikappomsorg (prop.
2000/01:149).

Anf. 14 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Fru talman! Propositionen handlar om ett nytt av-
giftssystem inom äldreomsorgen. Detta ställer vi oss i
stort sett bakom. Men vi vill mer, och vi har därför
tillfört ett särskilt yttrande.
I somras nekades en svårt MS-sjuk kvinna den
hjälp och omsorg som krävs för att hon ska kunna
vara några sommarveckor i den sommarstuga hon har
varit i alla år tidigare. Nu behöver hon den omväx-
lingen mer än tidigare, men hon får inte komma dit.
Hon blir en kostnad, en belastning, för den mottagan-
de kommunen.
En annan kvinna i behov av vård får inte sin an-
sökan om att få komma närmare sonen bifallen.
Fru talman! Det finns många exempel från verk-
lighetens äldreomsorg där utsatta personer i behov av
vård och omsorg är helt i händerna på politisk vilja,
eller snarare ovilja.
Den förändring i socialtjänstlagen som infördes
1998 och som skulle innebära att äldre fick flytta
även om de har stora och varaktiga omsorgsbehov har
i själva verket inte fått någon effekt. Valfriheten är
fortfarande en chimär, och mångfalden är en pap-
persprodukt och hyllvärmare.
Ansökningar från äldre om att få flytta nämns i
stället i ord av kostnader, irritationsmoment och
godtyckliga biståndsbedömningar. Detta konstaterar
Socialstyrelsen i sin utvärdering. I stället borde äldre
som vill flytta hälsas med glädje.
För oss som är friska är det självklart att vi kan
vistas och bo varhelst vi vill. Passar inte den kommu-
nala politiken eller prioriteringarna är det bara att
söka sig någon annanstans och till något som är bätt-
re. Men är man gammal, sjuk och orkeslös fungerar
det inte att "rösta med fötterna" på detta sätt.
Det finns trots allt några borgerliga kommuner -
och fler är glädjande nog på gång - som öppnar upp
inom och mellan kommunerna för ökad valfrihet.
Men för de flesta är verkligheten en annan: Man
är mer eller mindre överlämnad till det politiska be-
slutet - det kan snarast kallas kommunarrest.
Senast i går kväll i TV kunde vi se och höra hur
äldre i en kommun kände sig som fångar i sitt eget
hem. Kommunen och dess bostadsbolag hade i åratal
sagt nej till en automatisk dörröppnare till en hiss,
vilket gjorde att de inte kunde ta sig ut själva. Nu,
efter TV:s och mediernas påtryckningar, ska det in-
stalleras.
Ska politikerna lyssna mer på medier än på äldre i
fråga om deras önskemål och behov? Det är absurt.
Till bristen på valfrihet och lyhördhet ska läggas
det vi i dag ska besluta om, nämligen ett nytt avgifts-
system inom äldre- och handikappomsorgen. Det är
också kännetecknande för denna proposition att rege-
ringen mer ser till systemet, dvs. det politiska system-
ets rätt att fortsätta att besluta i människors ställe.
Ingen i denna sal skulle någonsin acceptera att en
socialnämnd därhemma i kommunen beslutade hur
ens lägenhet ska se ut, var huset ska ligga, vem man
ska umgås med eller äta mat tillsammans med.
Förslaget kan också invagga en del i falska för-
hoppningar, då begreppet rätt till förbehållsbelopp
inte alltid överensstämmer med verkligheten. Om
inkomsten är så låg att ingen avgift tas ut finns det
faktiskt de som inte får behålla den summa som mot-
svarar nivån för förbehållsbelopp. Möjligheten finns
då, menar man, att komplettera med ett försörjnings-
stöd. Trots detta kommer de inte upp till förbehålls-
beloppsnivån.
Regeringen har inte sett till denna grupp, men vi
kompenserar i vårt förslag genom att komplettera
med en uppräkning av pensionen, ge mer till de sämst
ställda pensionärerna, återställa änkepensionen och
införa ett högre grundavdrag.
Också Kommunförbundet menar att hela in-
komstbilden är av stor betydelse och måste vägas in.
Fru talman! I reservation 5 menar vi i tre partier
att det är viktigt att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med förslag om att en sammanläggning av
makars inkomst endast ska göras när det är till fördel
för dem. Till dess att ett nytt förslag föreligger till-
styrker vi dock ändringen i socialtjänstlagen i fråga
om att dela inkomsterna - det är ändå en bit på vägen.
Jag yrkar bifall till denna reservation.
Fru talman! Varför är det då en kostnad, ett pro-
blem eller ett irritationsmoment när äldre vill flytta?
Ja, egentligen tror jag inte att det handlar om någons
vilja att tvinga människor eller göra dem ont. Det
handlar om hela systemets utformning, som omöjlig-
gör ett smidigt sätt att klara ekonomin för kommu-
nerna och valfriheten för äldre och funktionshindrade
såväl som för personalen och att tillåta en mångfald
inom äldreomsorgen.
I dag förlorar många kommuner ekonomiskt om
personer med omsorgsbehov flyttar in till en kom-
mun, medan andra vinner på det. Det kan faktiskt gå
så långt att en kommun inte känner samma glädje i att
satsa på högre kvalitet eller bättre serviceutbud - just
därför att detta kan locka äldre människor att flytta
till en kommun. Kvalitet lönar sig alltså inte alltid.
Dagens äldreomsorg kännetecknas av föga valfri-
het, ett kollektivistiskt tänkande, brist på variation
och nyskapande och en ökad kostnad för äldreomsor-
gen, som oroar kommunerna mycket.
Fru talman! Vi vill, utöver vad vi i debatter och
motioner sedan länge framhållit om behovet av högre
förbehållsbelopp och en rimlig avgiftsnivå, samtidigt
genomföra en grundläggande förnyelse av äldreom-
sorgen och ta bort de begränsningar som hindrar äldre
från att välja omsorgsgivare och därmed möjlighet att
flytta över kommungränserna i hela landet.
Med en statligt finansierad äldrepeng, vars storlek
avgörs av omsorgsbehovet, visar vi respekt för äldres
önskemål samtidigt som vårdbehövande välkomnas
dit de flyttar eller till den vårdgivare de valt, då
kommunen inte längre belastas med en extra kostnad.
Med vårt förslag kan man flytta till ett boende nä-
ra sina barn, till någon plats som man längtar till,
kanske till sommarstugan någon vecka. Eller varför
inte göra som det stod i ett av de senaste numren av
PRO-tidningen, som de gör i Norge, bygga äldrebo-
ende i Spanien, vilket man kan välja för kortare eller
längre tid efter biståndsbedömning? Sol och värme
kan stärka både kropp och själ. Vågar vänsterpartier-
na ge svenskarna samma möjlighet? Vi vill och vi
vågar!
Avgifterna ska bli enhetliga, precis som när vi går
till doktorn och sjukgymnasten eller betalar vår medi-
cin. De synpunkter som framfördes till utskottet från
Svenska kommunförbundet visar också tydligt på alla
de administrativa oklarheter och fallgropar som lätt
uppstår när man arbetar efter en inkomstrelaterad
taxa. Om något visar väl detta påpekande hur rätt vi
har i vår strävan att införa enhetliga avgifter.
Tillsynen av vård och omsorg ska, till skillnad
från i dag, ligga på ett fristående kvalitetsinstitut. En
sammanslagning av de två lagarna socialtjänstlagen
och hälso- och sjukvårdslagen ska garantera en långt
bättre tillsyn än den vi har i dag.
Fru talman! Om Socialdemokraterna stödda på
Vänsterpartiet fortsatt får styra Sverige är jag allvar-
ligt oroad för att regleringarna kommer att fortsätta
att öka och valfriheten begränsas.
Vår motion heter Oberoende, självbestämmande
och trygghet i stället för vanmakt och förmynderi. Det
är det senare - vanmakt och förmynderi - som kom-
mer att inträffa om regeringen inte är beredd att nu på
allvar börja diskutera äldres fri- och rättigheter, också
för dem som är i behov av vård och omsorg. Det
handlar annars om diskriminering och förmyndar-
mentalitet.
Vi ser att ändringen i socialtjänstlagen vad gäller
rätt att flytta inte har lett till någon ökad välvilja hos
kommunerna, just på grund av det finansiella system-
ets utformning.
Andelen avslagsbeslut ökade mellan 1998 och
2000 med 30 %. Problemet är återigen kommunernas
ekonomi och stora skillnader i biståndsbeslut. Detta
leder till en ojämlik vård för dem som är mest utsatta.
År 2000 ökade 82 av landets kommuner sina
kostnader med 85 miljoner kronor på grund av en
nettoinflyttning av äldre med omsorgsbehov, samti-
digt som 95 kommuner minskade sina kostnader med
72 miljoner kronor på grund av utflyttning av äldre
med omsorgsbehov.
Vi kan därför konstatera att summorna stämmer
ganska väl överens, också med tanke på en budget om
totalt 64 miljarder kronor. Valfriheten kostar alltså
inte många kronor. Vad är det då som hindrar politi-
kerna att rösta för förslaget att ge människan, indivi-
den dess fri- och rättigheter? Varför tveka?

Anf. 15 SVEN BRUS (kd):
Fru talman! Med all respekt för det kommunala
självstyret, kan man lätt konstatera att de avgifter som
äldre och handikappade betalar i dag för vård, boende
och service visar oerhört stora variationer mellan
kommunerna. I några fall kan man också konstatera
att avgifterna ligger på orimligt höga nivåer. Om
äldre eller handikappade råkar bo på den ena eller
andra sidan av en kommungräns kan det rimligtvis
inte få innebära så stora avgiftsskillnader som fallet är
i dag - skillnader som gör att den enskildes livsvill-
kor blir väsentligt annorlunda och ojämlika.
Det gäller inte bara avgifterna utan också i hög
grad nivån på det s.k. förbehållsbeloppet, dvs. de
medel som man garanteras ha kvar till personliga
utgifter sedan avgifterna betalts.
Den nuvarande situationen har inneburit och in-
nebär orättvisor beroende på var man bor och också
problem för många vårdtagare att få den egna eko-
nomin att gå ihop. Vi kristdemokrater har motionsvä-
gen krävt en översyn och en förändring av både av-
gifter och förbehållsbelopp. Ett förslag har aviserats
från regeringen tidigare, men dröjt. När det nu kom-
mer är det efterlängtat och välkommet.
Fru talman! Det torde finnas en bred samsyn i
denna kammare om att det nu är dags att göra livet
både rättvisare och lättare att leva för de äldre och
handikappade som är beroende av kommunernas
vård, omsorg och service och som själva får betala
vissa egenavgifter för dessa insatser.
Men dessvärre har denna efterlängtade proposi-
tion stora brister i fråga om tydlighet. Det har inte
varit någon alldeles lätt uppgift att motionera i an-
slutning till denna proposition. Nivån på såväl avgif-
ter som förbehållsbelopp innebär naturligtvis en av-
sevärd förbättring av ekonomin för äldre och handi-
kappade, men frågan är för hur många och för vilka.
Hur blir konsekvenserna för olika personer i olika
inkomstlägen? En sådan konsekvensbeskrivning har
vi frågat efter från departementet utan resultat.
Även om de föreslagna nivåerna som sagt innebär
klara förbättringar för många människor vet vi med
detta underlag egentligen inte om förbättringarna är
tillräckliga. Vi vet inte hur de slår mot olika grupper.
Vi vet inte vilka effekter de får.
Vi kristdemokrater har en ambition att förstärka
detta förslag. Vi tror att det finns mer att göra då det
gäller förbehållsbeloppets storlek, men vi saknar
egentligen underlag för att precisera ett sådant för-
bättringsförslag.
Nu sägs det att regeringen ska ge Socialstyrelsen i
uppdrag att följa upp och utvärdera konsekvenserna
och effekterna av reformen, och den översynen ska
gälla både kommunernas taxesystem och den enskil-
des situation.
Det är väl bra, och dessutom tydligen alldeles
nödvändigt, med tanke på den diffusa bild man får i
propositionen och betänkandet. Men hade det inte
varit bättre att lägga ned lite mer kraft på detta redan
innan förslaget slutkonstruerades?
Vi har i vår första reservation tillstyrkt delar av
regeringens förslag, men vill avvakta med att bedöma
rimligheten av nivåerna på förbehållsbeloppet, fram-
för allt. Både enskilda och kommuner kommer att få
problem att tolka regler och lagar. Det är betecknande
att Svenska Kommunförbundet, som har varit väldigt
djupt involverat i denna process både genom för-
handlingar om finansieringsprincipen och genom ett
remissyttrande, ändå har så många kvarstående frå-
getecken. Så sent som för två veckor sedan presente-
rade förbundet en lista på nio frågor som man upp-
levde oklara och som man ber riksdagen att kräva
Socialdepartementet på förtydligande av.
Fru talman! Jag ser inte anledning att ta upp
Kommunförbundets nio frågor här i kammaren, men
ser ändå dess brev till socialutskottet som en företeel-
se som stärker oss kristdemokrater i vår kritik av
propositionens brister.
Enligt regeringens förslag ska kommunerna juste-
ra förbehållsbeloppet med hänsyn till den enskildes
fördyrade levnadsomkostnader när de inte ryms inom
ramen för vad minimibeloppet ska täcka. Här vill vi
påpeka att många äldre drabbas av höga tandvårds-
kostnader. Vi framför också i detta sammanhang -
det har vi sagt tidigare och i andra sammanhang - att
ett system med högkostnadsskydd för tandvård bör
utredas. Målet måste vara ett högkostnadsskydd som
inkluderar alla vårdkostnader. Frågan är i allra högsta
grad relevant också i detta sammanhang, när vi dis-
kuterar förbehållsbelopp för äldre och handikappade i
kommunen.
Fru talman! Jag står självfallet bakom våra reser-
vationer i betänkandet, men yrkar här bifall till reser-
vation 1 och till den gemensamma reservationen 5.

Anf. 16 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Centerpartiet anser, i likhet med vad
som framförs i propositionen, att möjligheterna för
äldre och funktionshindrade att leva ett tryggt och
oberoende liv i hög grad beror på de enskilda perso-
nernas ekonomiska situation. Många av dem har det
ekonomiskt kärvt i dag, bl.a. på grund av åtstram-
ningar som gjorts och en politik som förts som inte
lyckats ta tillräcklig hänsyn till ekonomiskt utsatta
grupper. Livsvillkoren och de ekonomiska förutsätt-
ningarna för äldre och funktionshindrade måste för-
bättras. Det rör sig om många insatser vad gäller
skatter och ekonomisk trygghet, men även avgifter.
För Centerpartiet är det viktigt att slå fast att ingen
pensionär ska behöva leva på försörjningsstöd. Orim-
ligheter i kommunala avgifter måste ses över och
justeras, och ett skäligt förbehållsbelopp ska finnas.
Centerpartiet säger således ja till rimliga avgifter
inom äldre- och handikappomsorgen. Vi säger ja till
de resurser som regeringen vill tillföra kommunpåsen
för ändamålet. Vi säger ja på principiella grunder till
att kommunerna - inte staten - ska besluta om resur-
sernas användning och avgifternas utformning.
Centerpartiet delar Svenska Kommunförbundets
och flertalet kommuners kritik av lagstiftning och
diktat gällande hur kommunerna ska utforma sina
avgifter. Det finns risk för schablonmässig tillämp-
ning, och förslagen är avsteg från principen om den
kommunala självbestämmanderätten.
Vi anser att vi kan och ska nå ett vettigt och rim-
ligt avgiftssystem utan att ställa kommunerna under
övervakning med lagstiftning som maktmedel.
Pensionärernas ekonomiska situation kan och bör
också förbättras på annat sätt än genom avgiftssys-
temet. Centerpartiets förslag till nytt inkomstskatte-
system innebär bl.a. att alla skattepliktiga fr.o.m.
2003 får en skatterabatt på 10 000 kr. Eftersom pen-
sionärerna fr.o.m. 2003, när det nya pensionssystemet
börjar gälla, kommer att betala skatt precis som lön-
tagare kommer alla pensionärer att få behålla ett stör-
re konsumtionsutrymme för att disponera för avgifter
eller annat eget val.
För 2002 föreslår vi ett höjt pensionstillskott. Det
kommer låginkomstpensionärerna till del redan nästa
år. Centerpartiets sammantagna förslag för de äldres
ekonomi omfattar alla, även dem som bor i eget bo-
ende, och ger mest till dem som behöver det bäst.
Fru talman! Om man bortser från moderaterna,
som i sitt särskilda yttrande markerar att de kör ett
eget race med statlig äldrepeng, gäller den principi-
ella skillnaden i avgiftsfrågan mellan Centerpartiet
och övriga partier egentligen en sak: vilka som ska
fatta besluten i avgiftsfrågor.
Från Centerpartiet har vi förtroende för kommun-
politikerna, och de ska ha rätt att besluta om sina
kommunala avgifter. En centralstyrd och i lag regle-
rad maxtaxa och ett centralt fastställt förbehållsbe-
lopp strider enligt vår uppfattning mot den kommu-
nala självstyrelseprincipen, vilket Centerpartiet inte
kan acceptera.
Vi har inom Centerpartiet samrått med flertalet av
våra 53 kommunstyrelseordförande runtom i landet.
De säger tydligt att de är beredda att ta ansvar fullt ut
för dessa frågor, likväl som andra. Statliga pekpinnar
och lagstiftning uppskattas inte. Jag tror att flertalet
kommunpolitiker över partigränserna har liknande
åsikter.
Centerpartiet tror på och vill värna och utveckla -
inte försvåra eller reducera - den kommunala demo-
kratin. De lokala samtalen mellan förtroendevalda i
socialnämnder och omsorgsnämnder och represen-
tanter för pensionärs- och handikapporganisationer är
viktiga. Det är där man kan föra diskussioner om de
lokala förutsättningarna. Det är där man kan föra
diskussioner om hur det ser ut i just vår bygd, i just
vår kommun och i de allra flesta fallen komma fram
till rimliga och vettiga lösningar.
När socialdemokraterna drev igenom en annan
maxtaxa, inom barnomsorgen, gjorde de en poäng av
att det finns en, om än teoretisk, frihet för kommu-
nerna att säga nej. När det gäller den maxtaxa vi i dag
diskuterar föreslås en ren lagstiftning, vilket ju fak-
tiskt strider mot det kommunala självstyret i ännu
högre grad, och jag måste erkänna att jag känner mig
lite ensam om att försvara den kommunala självsty-
relsen i dagens debatt.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förvånar
mig inte längre. Nu gäller stopplagar, nu gäller max-
taxor, nu gäller specialdestinerade bidrag och nu
gäller lagstiftning. Detta är ett centralistiskt uppifrån-
perspektiv, och det tilltar. Vi centerpartister vill i
stället se ett decentralistiskt underifrånperspektiv. Vår
demokratisyn skiljer sig, tyvärr, alltmer. Centraldiri-
gerade avgifter rimmar självfallet också illa, tycker
jag, med Miljöpartiets tal om delaktighet, betydelsen
av den lokala nivån osv.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
förvånar mig en aning. Jag har en stilla och mycket
försiktig undran till representanterna för de tre parti-
erna. Vad är den principiella skillnaden på maxtaxor-
na när det gäller barn respektive äldre? Vad skiljer
när det gäller just synen på den kommunala självsty-
relsen? I det ena fallet är det ett starkt argument, och
det är vi överens om, men nu helt plötsligt är det inte
något argument, och det har jag väldigt svårt att för-
stå. Tilltror ni inte kommunerna att klara av att be-
sluta om avgifter helt plötsligt, och har ni inte förtro-
ende för de folkvalda i kommunerna? Man kan ju
faktiskt uppfatta det så.
Fru talman! Jag och Centerpartiet vill medverka
till bättre livsvillkor och bättre ekonomiska förutsätt-
ningar för pensionärer och funktionshindrade. Som
jag sagt innebär vårt inkomstskatteförslag ett ekono-
miskt lyft, störst till dem som bäst behöver det. Cen-
terpartiet säger ja till rimliga avgifter och ett skäligt
förbehållsbelopp. Ingen pensionär ska behöva begära
försörjningsstöd. Utrymme för lokala variationer och
lokala prioriteringar inom rimliga gränser måste få
finnas.
Centerpartiet tillför kommunerna pengar, i det
korta perspektivet motsvarande regeringen, för att
klara förbättringarna. På sikt tillför vi mer, framför
allt genom vårt inkomstskatteförslag som främst ger
pensionärer och andra med låga inkomster mer kvar i
plånboken. Man klarar sig bättre själv, och kommu-
nen slipper kostnader för förbehållsbelopp. Dessutom
breddas kommunernas skattebas, vilket ger mer re-
surser att använda till t.ex. vård och omsorg, eller vad
man i kommunen finner angeläget att prioritera.
Centerpartiets kommunpolitiker är beredda att ta
ansvar för sina egna kommunala avgifter och därmed
ta ansvar för de kommunala verksamheterna fullt ut.
Jag anser att vi ska ge dem och övriga kommunpoliti-
ker runtom i landet det förtroendet.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till re-
servation nr 3, men står självfallet även bakom reser-
vation nr 2.

Anf. 17 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Kenneth Johansson frågar vad det är
för principiellt med vårt ställningstagande om en
statligt finansierad äldrepeng. Det är precis samma
princip som vi har när det gäller barnomsorgspeng,
skolpeng osv. att där det är lämpligt i stället ge mak-
ten och möjligheterna till dem som vet och kan bättre.
Äldre vet bättre hur de vill ha det än kommunpoliti-
kerna många gånger, likaväl som föräldrarna vet
bättre vad som är bäst för barnen. Sätt i stället makten
och möjligheterna så nära människorna som möjligt.
Det är vårt principiella ställningstagande.
Sedan säger Kenneth Johansson också att mode-
raterna kör sitt eget race, och hänvisar till att han har
varit ute och pratat med ett antal kommunstyrelseord-
förande i landet som tycker det är jättebra med kom-
munalt självstyre. Det kan jag förstå, när man frågar
dem! Jag skulle vilja fråga Kenneth Johansson: Hur
många människor har ni frågat om de vill ha makten
och möjligheterna i stället för att överlåta dem till
kommunpolitikerna?

Anf. 18 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Nu varvar Cristina Husmark Pehrsson
olika frågor. Det första handlar om ett eget race och
det som anges i det särskilda yttrandet, makten till
människorna. Jag har viss sympati för det. Men det är
ju inte det som moderaterna reserverar sig för. Man
talar om lite allmänt yvigt vad det är man vill, men
man har ingen reservation, utan man står i stort sett
bakom - det sade Cristina Husmark Pehrsson också i
debatten - att man över kommunpolitikernas huvuden
ska fatta beslut som talar om hur man ska fastställa
avgifter i de egna kommunerna. Det är det som vi i
dag pratar om, och det finns ingen reservation från
Moderaterna i den delen.
Sedan kan man ju liksom på söndagen ha lite dis-
kussioner och samtal och ha visioner, och jag tycker
att det ligger en hel del i det, att ge makten till enskil-
da grupper. Men nu handlar det om: Ska kommuner-
na ha förtroendevalda i kommunerna till att ta beslut
om sina avgifter eller inte? Och där tolkar jag nu att
moderaterna tycker att de inte ska ha det. Där skiljer
sig våra uppfattningar, och där skiljer också, tycker
jag i konsekvensens namn och på något märkligt sätt,
synen när det gäller barn och äldre. Jag har precis
samma argument när vi pratar maxtaxa inom barnom-
sorgen, nämligen att det är kommunerna som måste
få besluta. Precis samma argument, t.o.m. med större
styrka, kan man använda principiellt när vi pratar om
dessa avgifter.

Anf. 19 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Centerpartiet talar ofta om småskaliga
lösningar, alternativa verksamheter, lösningar för
landsbygden osv. Jag har därför svårt att förstå Cen-
terpartiets absoluta ställning när det gäller att säga nej
till en valfrihet över Sveriges gränser. Vi pratar om
avgiftssystemet, men det hänger faktiskt ihop med
förslaget om en statlig äldrepeng där man kan få välja
lösningar. Det finns många små kommuner som inte
har någon möjlighet att skapa alternativ och mång-
fald, där man i stället skulle kunna ge människor
möjligheter att kunna få flytta över kommungränser
eller vart man vill i landet dit man känner att man har
behov av att flytta.
Det förvånar mig lite grand att Centerpartiet så till
den milda grad värnar det kommunala självstyret att
man inte ser till individens önskemål och behov i
stället. Jag skulle vilja att Kenneth Johansson förkla-
rade lite grand varför man har tagit ställning så starkt.
Sedan skulle jag också vilja att Kenneth Johans-
son förklarade lite grand: Han säger ja till pengarna
från staten som den här reformen ska kosta, om jag
har förstått det rätt, men vill sedan att kommunerna
själva ska avgöra. Hur kommer det då att bli när
Kenneth Johansson åker hem till Dalarna? Jag har
nämligen roat mig med att titta lite på hur avgifterna
ser ut inom kommunerna i Dalarna, och där ligger de
väldigt högt. Kommer därmed människor ute i kom-
munerna i Dalarna att kunna räkna med att få samma
låga avgift som den som vi här beslutar om i dag?

Anf. 20 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att Cristina Husmark
Pehrsson inte riktigt hörde vad jag sade. Jag sade att
vi är mycket väl beredda från Centerpartiet att vara
med och diskutera valfrihetsreformen att lägga över
makten till människorna i högre utsträckning. Vi är
mycket gärna med och diskuterar det, så det behöver
inte Cristina Husmark Pehrsson ifrågasätta.
Det är dock inte detta som frågan gäller i dag.
Återigen: Vi är på väg att fatta ett beslut som innebär
att man med lagens hjälp avskaffar kommunernas rätt
att själva fullt ut ta beslut om sina avgifter. Modera-
terna har nu i och med att de inte reserverat sig på den
här punkten ställt sig bakom detta.
Vi säger ja till pengarna, och vi vill faktiskt tillfö-
ra mera pengar till kommunpåsen att användas på det
sätt som kommunerna själva finner lämpligt. Jag kan
lova att vi påverkar allt vad vi kan - och jag utgår
från att Cristina Husmark Pehrsson gör detsamma -
för att de förtroendevalda ska få kunskap om och
insikt i hur viktigt det är med rimliga avgifter, något
som de allra flesta kommuner också har.
I de fall där det förekommer avarter - det kan det
göra på något ställe - ska vi med all kraft försöka
påverka dessa med hjälp av rekommendationer från
Kommunförbundet och med hjälp av Socialstyrelsens
råd och anvisningar och uppföljningar. Ytterst är det
väljarna som i val ska ge sin dom, om det inte funge-
rar i en kommun.
Så ser vi på den lokala kommunala demokratin.

Anf. 21 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Kenneth Johansson undrar om vi
kristdemokrater inte tilltror kommunpolitikerna för-
måga att lösa de här frågorna på ett bra sätt för äldre
och handikappade. Jag kan väl ärligt erkänna att det
här är en skärningspunkt där vi har två perspektiv:
dels den enskildes, dels det kommunala självstyrets.
Båda dessa perspektiv är viktiga.
Vi kristdemokrater har processat den här frågan
väldigt nära vårt kommunpolitiska råd, och den kritik
som vi i dag riktar mot förslaget är densamma som
framförs av kommunpolitikerna och som även har
kommit till uttryck från Kommunförbundets sida.
Hur ser det ut ute i kommunerna, och hur ser det
ut för den enskilde? Jag undrar om Kenneth Johans-
son när han har pratat med sina 53 centerpartistiska
kommunstyrelseordförande också har fått en bild av
hur det ser ut i deras 53 kommuner. Hur stort är span-
net när det gäller avgifter för de äldre, och på vilket
sätt har man kunnat åtgärda det inom ramen för det
kommunala självstyret?

Anf. 22 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag konstaterar att kristdemokraterna
inklusive Sven Brus tillhör en grupp som med lagens
hjälp vill fatta beslut om kommunernas avgifter. Det
är den slutsats som jag måste dra. Jag tycker att det är
synd. Det innebär att man inte tror att de av folket
lokalt valda kommunpolitikerna klarar denna uppgift.
På den punkten skiljer sig våra uppfattningar. Jag tror
definitivt att de klarar uppgiften.
När vi för samtal i Centerpartiets kommungrupp
diskuterar vi hur man har löst frågor på olika ställen.
Vi gör jämförelser och är självkritiska om det före-
kommer avgifter som sticker ut på ett orimligt sätt. Vi
försöker också agera politiskt för ändringar i sådana
fall, så att det blir rimliga avgifter och taxor.
Men återigen: Svaren måste komma utifrån de lo-
kala förutsättningarna, från en dialog mellan kom-
munpolitiker, kommuninvånare och företrädare för
pensionärs- och handikapporganisationer. Om det
någon gång kan bli "fel" får avgörandet fällas via
Kommunförbundet och Socialstyrelsen, via politiska
initiativ och ytterst genom väljarnas dom.

Anf. 23 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Vad vi än tror om situationen ute i
kommunerna finns det en verklighet som talar sitt
tydliga språk. "Om det någon gång kan bli 'fel'",
säger Kenneth Johansson. Ja, om det någon gång blir
fel drabbas enskilda människor väldigt hårt. I dag är
det orimliga skillnader mellan avgifterna och även
mellan förbehållsbeloppens storlek i olika kommuner.
Det är inte i första hand ett administrativt problem,
utan det är ett mänskligt problem. Människor drabbas
på ett orimligt sätt. Vi måste hantera detta, och jag
tycker att vi åtminstone i vårt parti gör det i en bra
dialog mellan oss riksdagspolitiker och våra kom-
munpolitiker.
Kenneth Johansson frågade vad det är för princi-
piell skillnad mellan maxtaxan inom barnomsorgen
och det här förslaget. Jag tycker att det är en mycket
stor principiell skillnad. Maxtaxan inom barnomsor-
gen är ett förmynderi på familjepolitikens område
som inte kan ställas i relation till det förslag som vi
diskuterar i dag.

Anf. 24 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Också jag menar att det finns några
enstaka kommuner som inte hanterar det här bra. Då
har man att välja mellan att gå fram med lagstiftning
över hela landet eller att föra en dialog där man han-
terar frågan i samråd mellan rikspolitiker och kom-
munpolitiker. Det är precis detta som jag är ute efter.
Jag är övertygad om att man klarar detta.
Jag har i andra sammanhang fått höra att man inte
ska svartmåla. Jag har i debatter på andra håll fått
höra att det är eländigt ställt i många avseenden. Jag
tror inte att det finns någon riktigt samlad bild av
färskt datum. Det finns ett och ett halvt år gamla
uppgifter som är mycket illavarslande, men det har
sedan dessa kom fram hänt väldigt mycket. När jag
frågar Kommunförbundet säger man att man för när-
varande inte har någon samlad bild av hur det ser ut.
Den föreställning som sprids om skillnader på upp till
130 000 kr i dagens läge är helt gripen ur luften.
Jag vet också att Kommunförbundet i proposi-
tionsarbetet har erbjudit departementet att ta fram en
samlad bild av dagsläget men att det inte har ansetts
vara önskvärt. Jag tycker att det är mycket förvånans-
värt.
Jag tror att vi har all anledning att förhoppnings-
fullt se framtiden an genom att man i den dialog som
Sven Brus talar om kan lösa problemen, i de fall där
sådana finns. Men det ska inte ske med en metod som
innebär att man kör över de förtroendevalda i kom-
munerna. Det vill vi från Centerpartiet inte vara med
om.

Anf. 25 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Ibland kommer olika saker och prin-
ciper i konflikt med varandra. I det här ärendet står de
äldres och de handikappades ekonomiska trygghet
och behov av att få omsorg och ett bra boende när
man behöver det i konflikt med principen om kom-
munernas självstyre. För Folkpartiet liberalerna har
ställningstagandet inte varit svårt. Vi har valt att ställa
oss på de äldres och de handikappades sida.
Man finner när man ser på hur kommunerna under
ett stort antal år har skött dessa frågor att de i många
fall i stället för att genomföra förbättringar har för-
sämrat förhållandena. Vi har i motioner under en rad
av år krävt ett slut på vad som i vissa fall är en ren
avgiftsterror inom äldreomsorgen. Det är inte bara så
att avgifterna kan vara orimligt höga. Reglerna är
också så krångliga att inte ens kommunernas tjänste-
män har kunnat ge en enskild person besked om vad
det kan komma att kosta att få en bostad eller att få
någon typ av hjälp.
Detta har naturligtvis skapat en stor oro bland
många människor när de har försökt att planera inför
sin framtid. Det har naturligtvis i väldigt många fall
varit ett jätteproblem när det har blivit dags att ut-
nyttja den service som man behöver. Detta gäller i
allra högsta grad för kvinnor. Jag har träffat många
kvinnor som har kommit med sin oro och frågat:
Kommer jag att ha råd att få den hjälp som jag behö-
ver?
De pengar som man eventuellt har lagt undan för
sin ålderdom blir dessutom de pengar som försvinner
först när de avgifter som satts ska betalas. Förbe-
hållsbeloppen är i vissa kommuner så låga att det inte
ens finns något kvar till det som en del kallar koft-
pengar, alltså pengar som ryms i koftfickan för en
present till barnbarnen.
Fru talman! Vårt förslag har varit ett lagfäst för-
behållsbelopp där hänsyn tas till make eller maka när
avgifterna sätts. Om en av makarna måste flytta till
ett äldreboende, måste den som bor kvar ges möjlig-
het att klara sig ekonomiskt. Finns det minderåriga,
ska särskild hänsyn tas till detta.
Inga avgifter som konfiskerar äldres tillgångar ska
finnas. Förmögenhet ska t.ex. inte vara avgiftsgrun-
dande. Tak ska finnas för den högsta avgift som
kommunerna får ta ut. De stora skillnader som finns i
dag mellan kommunerna är orimliga. Från mitt eget
län Västmanland finns exempel på att man genom att
flytta till en annan kommun i länet kan få flera tusen
kronor lägre avgift per månad för likadan service.
Vi har därför från Folkpartiet liberalerna välkom-
nat den här propositionen eftersom den i stort över-
ensstämmer med det som vi från Folkpartiet har krävt
under flera års tid. Det är vår förhoppning att många
äldre nu kan känna en större trygghet inför framtiden
och slippa tänka på om de har råd att be om den hjälp
och det stöd som de behöver.
Det kommer också i det här sammanhanget att bli
viktigt att kommunerna informerar på ett bra sätt om
de nya reglerna så att både de som redan är berörda
och de som kommer att bli berörda ska få de klara
besked som de behöver för att känna tryggheten.
Genom att i betänkandet skriva att det delar rege-
ringens uppfattning betonar utskottet att kommunerna
genom s.k. uppsökande verksamhet ska ha skyldighet
att informera dem som har mycket låga inkomster om
möjligheterna att ansöka om försörjningsstöd enligt
socialtjänstlagen för att även de ska kunna uppnå en
skälig levnadsnivå.
Det är naturligtvis ett problem som måste rättas
till i grunden så att människor ska slippa detta. Vi har
lagt fram andra förslag med grundavdrag och liknan-
de så att ingen ska behöva få så låg inkomst av pen-
sionen att man ska behöva begära försörjningsstöd.
Vi tycker ändå att det är bra att det finns med att man
har den här möjligheten tills vi får en ändring.
Vi anser också att det är bra att regeringen avser
att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp och ut-
värdera konsekvenserna och effekterna av reformen
och att den ska omfatta såväl kommunernas taxesys-
tem som den enskildes situation. Detta är bakgrunden
till den kritik som vi också kan dela som har riktats
från Kommunförbundet att det finns brister i proposi-
tionen. Detta måste följas upp och rättas till.
Fru talman! Vi har dock en invändning mot för-
slaget och har därför reserverat oss. I propositionen
föreslås att vid beräkning av avgiftsunderlaget ska
makarnas inkomster läggas samman och fördelas med
hälften på vardera maken. Det är till fördel för ma-
karna om det är den med högsta inkomsten som
kommer att bo i äldreboendet.
Vi anser dock att 4 § som handlar om just detta
bör utformas på ett sådant sätt att det framgår att
kommunerna ska göra en sammanläggning av in-
komsterna endast i de fall det är till fördel för makar-
na. Därför har vi i reservation 5 tillsammans med
moderaterna och kristdemokraterna yrkat att rege-
ringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett
förslag om detta.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 5
under punkt 5.

Anf. 26 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! För drygt en vecka sedan fick jag ett
telefonsamtal från en person som hette Axel. Axel är
pensionär och medlem i PRO. Det han ville berätta
för mig var hur avgiften i hans hemmakommun slår
och hur viktigt det var att maxtaxan i äldreomsorgen
nu blir verklighet.
Han berättade att han i dag i Eskilstuna betalar
2 924 kr i avgift i hemtjänsten. När han har betalat det
och hyran har han 3 676 kr kvar att leva på. Sedan
konstaterade vi tillsammans att den 1 juli 2002 kom-
mer Axels avgift att vara 1 476 kr. Det betyder att
hans disponibla inkomst höjs med 1 448 kr.
Av bara farten tog Axel fram ett annat exempel.
Väninnan Anja var ensamstående och bodde i ett
ordinärt boende. Anja har hemtjänstsinsatser varje
dygn. Anja har även trygghetslarm och städning var
fjortonde dag. I dag betalar hon 2 924 kr i avgift. Den
1 juli 2002 kommer Anja att betala en avgift på 1 476
kr. Detta kommer att bli det konkreta resultatet av den
reform som vi debatterar i dag.
Fru talman! Axel kommer långt ifrån att vara en-
sam. Drygt 270 000 andra pensionärer och funktions-
hindrade har i dag hemtjänst eller omsorg i särskilt
boende. Av dessa är 250 000 personer över 65 år och
20 000 personer yngre än 65 år. Med vårt förslag
kommer drygt hälften av dessa människor att få en
förbättrad ekonomisk situation tack vare de nya reg-
lerna för förbehållsbeloppet och högkostnadsskyddet
för omsorgsavgiften. I det här fallet kommer i syn-
nerhet kvinnorna att omfattas av förbättringarna.
Fru talman! Vår reform består av två delar. Den
första delen består av en reglering av det s.k. förbe-
hållsbeloppet som alla som betalar avgift för hem-
tjänst och äldreomsorg i dagverksamhet är garantera-
de. Förbehållsbeloppet är den summa den enskilde
har rätt att behålla av sina egna pengar innan avgif-
terna för äldre- och handikappomsorg får tas ut.
Den som betalar avgift ska garanteras en summa i
månaden på minst 4 087 kr för ensamstående och
3 424 kr för gifta och partner. Detta gäller under för-
utsättning att man har inkomster upp till det beloppet
vilket alla tyvärr inte har. I regeringens förslag under-
stryks därför att socialtjänsten i kommunerna har
skyldighet att informera människor om deras möjlig-
het att ansöka om försörjningsstöd för att garantera en
skälig levnadsnivå.
Den andra delen är ett högkostnadsskydd, dvs.
maxtaxan för äldre- och handikappomsorgsavgifter.
Avgifterna får inte vara högre än 1 516 kr i månaden.
Dessutom är det en maxtaxa för boendeavgifterna på
1 579 kr i månaden.
Fru talman! Regeringens reform ger alltså ett
skydd mot höga avgifter i äldre- och handikappom-
sorgen. Det är ett skydd som sedan länge har funnits
för sjukvård, läkemedel och insatser som sker med
stöd av lagen om stöd och service till vissa funktions-
hindrade. Detta kommer att leda till mindre skillnader
i avgifter mellan kommuner och troligen också till att
avgiftssystemet i sig blir mer begripligt för medbor-
garna.
De grundläggande värderingarna för maxtaxan
inom äldre- och handikappomsorgen och maxtaxan i
förskolan är identiska. Reformerna handlar om att
skapa en bättre förutsättning för jämlikhet och ar-
betslinjen. Med maxtaxan i förskolan och i äldre- och
handikappomsorgen behöver ingen avstå från peda-
gogisk verksamhet eller hemtjänst på grund av eko-
nomiska skäl.
Med maxtaxan i förskolan och i äldre- och handi-
kappomsorgen ökar möjligheten till jämlika och rätt-
visa uppväxt- och levnadsvillkor vilket minskar
klyftorna i samhället. Med maxtaxan i förskolan och i
äldre- och handikappomsorgen blir det lönsamt att
arbeta, tjäna mer och spara pengar för ett aktivt liv
som pensionär.
Fru talman! Trots de principiella likheterna mel-
lan reformerna har de borgerliga partierna förutom
Centerpartiet valt att enbart stödja det socialdemo-
kratiska förslaget om maxtaxa i äldre- och handi-
kappomsorgen. Som Kenneth Johansson påpekade
säger de samtidigt nej till maxtaxan i förskolan.
Självklart känns det skönt som socialdemokrat att
veta att våra förslag får en så bred majoritet i riksda-
gen som möjligt. Men jag blir ändå konfunderad över
varför moderater, kristdemokrater och folkpartister
accepterar det ena men inte det andra. Varför accepte-
rar Cristina Husmark Pehrsson, Sven Brus och Kers-
tin Heinemann det ena men inte det andra?
Särskilt svårt är det att förstå varför Cristina
Husmark Pehrsson och Moderaterna stöder förslaget,
med tanke på att ni vill finansiera era skattesänkning-
ar med höjda avgifter samt att ni uttryckt att kommu-
nala avgifter ska motsvara de faktiska kostnaderna för
service i likhet med taxorna för vatten och avlopp.
Frågan blir då: Varför lanserar ni inget eget reser-
vationsförslag utan nöjer er enbart med ett särskilt
yttrande? Varför inte en reservation om äldrekonto
och avdragsrätt för styrkta äldreomsorgsavgifter? Är
detta kanske rent principiellt, eller kan det ha valtak-
tiska skäl?
För mig är det ganska lätt att misstänka det sist-
nämnda. Då skulle ju ni moderater slippa hamna i
samma dilemma som ni befann er i när vi debatterade
maxtaxan i förskolan ute i kommunerna. Det innebär
att ni, i det läge som ni befinner er i nu, ska ut på
gator och torg i valrörelsen och stå och slåss för höjda
avgifter i förskolan ute i kommunerna. Jag har förstå-
else för om ni vill undvika att upprepa det misstaget,
men jag tror inte att medborgarna upplever ert age-
rande som särskilt trovärdigt.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga att Axel,
som jag talade med på telefon för drygt en vecka
sedan, blev stolt och stärkt när han fick höra att hans
organisation, PRO, hade besökt utskottet och där
framfört att det som vi nu debatterar är det kanske
största och viktigaste beslutet för medlemsgruppen
inom PRO.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget
i socialutskottets betänkande och avslag på samtliga
motioner.

Anf. 27 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag och Lars U Granberg är överens
om att vi ska ha rimliga avgifter och taxor i kommu-
nerna. Vi är också överens om att det behöver tillfö-
ras resurser för att man ska kunna klara av det. Det
som skiljer oss åt är återigen frågan om vem som ska
fatta besluten kring avgifterna. Där är ni centralister
och vi decentralister.
Jag menar att Axel från PRO har precis lika
mycket att vinna på det system som jag företräder
som det som majoriteten företräder.
Detta är inget unikt. Det är inte alls länge sedan
som socialministern klart sade att han hade funde-
ringar på att vi ska lösa detta i en process med kom-
munerna, och att vi inte ska använda oss av lagstift-
ning eftersom det finns så mycket motstånd mot det
från Kommunförbundet och kommunernas sida. Men
sedan var det någonting som gick snett i processen, så
nu slår man till med lagen. Jag är intresserad av att
höra vad det var som gick snett och vad det är som
gör att ni inte orkar hålla i gång den diskussionen.
Min andra fråga gäller vad Lars U Granberg sva-
rar kommunföreträdare som säger: Om vi inte får
fatta beslut om våra ansvarsområden så kan ni ta över
resten.
Hur ska vi kunna stimulera den kommunala de-
mokratin om vi sätter käppar i hjulet för den?

Anf. 28 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Låt mig först bara konstatera en sak
som jag glömde ta med i mitt anförande. På DN De-
batt i går gavs uttryck för att det fanns en samman-
hållen gruppering för att ta över regeringsmakten. Där
fanns Centerpartiet med bland de andra borgerliga
partierna. Det är svårt att se den sammanhållningen i
dagens debatt.
Jag går nu över till repliken. Det förslag som fö-
religger i dag är i mångt och mycket ett ramverk.
Inom det ramverket finns det utrymme för kommu-
nerna att hantera frågorna. Där syns också tydligt en
stor och djup skillnad mellan Centerpartiet och de
andra borgerliga partierna, som vill gå mycket längre
i inskränkningar för det kommunala självstyret.
Det som vi ser är att det under lång tid har funnits
stora skillnader mellan kommunerna vad gäller nivå-
erna på kommunernas förbehållsbelopp. Skillnaden
mellan den högsta och den lägsta nivån är 1 200 kr i
månaden. Dessa skillnader, och trovärdigheten, gör
att vi nu känner att vi vill lägga fram ett sådant här
förslag.
Vad gäller ministerns uttalanden så finns det möj-
ligheter i frågestunder att ta upp de frågorna med
ministern.

Anf. 29 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Detta var inget svar på frågan om
kommunal demokrati.
Vid ett tillfälle hörde jag Lars U Granberg mycket
väl utveckla betydelsen av lokala utvecklingsgrupper,
betydelsen av hembygdsrörelser, betydelsen av byg-
degårdsrörelser och betydelsen av att det är folket
lokalt som ska mobiliseras för olika frågor. Det tyckte
jag kändes jättebra, och jag instämmer som center-
partist till fullo i det.
Som en konsekvens av det synsättet tycker jag att
ställningstagandet är rätt enkelt: Då ska man ha för-
troende för den lokala nivån. Den lägsta - i positiv
bemärkelse - nivå som vi har är kommunerna. Därför
ska man ge dem stora möjligheter att jobba för att vi
ska få folk att engagera sig och för att vi ska få folk
att känna att det ligger ett värde i att vara lokalt enga-
gerad.
Visst kan jag ställa frågan i frågestunden, fast det
är lite som att kasta jästen efter degen. Men jag tycker
att ansatsen från regeringens och socialministerns
sida från början var bra. Jag har ett TT-meddelande
från den 26 februari förra året kl. 14.38, där han ut-
vecklar detta på ett bra sätt. Jag kan bara beklaga att
inte detta blev slutresultatet. Det skulle ha varit bra
om vi hade funnit en gemensam lösning där vi med
respekt för kommunpolitikerna hittar lösningar och
får fram rimliga avgifter och taxor.

Anf. 30 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Om man tar en titt på förslaget ser
man att det i mycket handlar om ett ramverk, som jag
sade i min förra replik. I detta ramverk kan kommu-
nerna fritt höja förbehållsbeloppet. Det handlar om
merkostnader och fördyrade levnadsomkostnader
m.m. Kommunerna har den möjligheten. Därför blir
det också svårt att i dag tydliggöra detta och säga:
Precis så här kommer reformen att slå fullt ut. Därför
tycker jag också att det är bra att man följer upp det
hela.
Det blir lite lustigt när Centerpartiet och Kenneth
Johansson hela tiden basunerar ut att de är emot hög-
kostnadsskydd och emot högkostnadsskydd i kom-
munal verksamhet och att de enbart tar hänsyn till det
kommunala självstyret. Om det är så - varför har vi
då inte i den här riksdagens kammare under årens
lopp sett Centerpartiet lägga fram förslag om att av-
skaffa högkostnadsskyddet i patientavgifterna inom
sjukvården? Och varför har inte Centerpartiet hårt
drivit att avskaffa högkostnadsskyddet för läkemedel?
Längre fram här kommer vi förhoppningsvis att
ha en debatt om ett högkostnadsskydd i tandvårdsför-
säkringen. Det blir intressant att följa Centerpartiets
väg i den frågan. Det ska blir roligt att se hur det går.

Anf. 31 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Helt plötsligt visste jag inte riktigt
vilken debatt jag var inne i. Handlar det om barnom-
sorgsavgifter eller om äldreomsorgsavgifter?
I vår diskussion om äldreomsorgsavgifterna har vi
fört in valfrihet, mångfald och tillsyn. Vi ser nämli-
gen till en helhet, och vi vill göra en förändring av
äldreomsorgen till gagn för människorna och inte för
systemet. Socialdemokraterna stannar halvvägs med
sitt förslag om äldreomsorgsavgifter, och värnar i
stället det politiska systemet. Det är mitt svar till Lars
Granberg.
Dessutom poängterar Lars Granberg stundligen
här vårt och regeringens förslag. Jag kan bara säga att
jag är tacksam för att ni äntligen har lyssnat på alla de
böner och motioner som vi har framfört här i denna
kammare ända sedan den tid då ädelreformen fanns.
Då varnade vi för konsekvenserna av detta; att det
skulle kunna bli horribla avgifter och att äldre skulle
skinnas på sina pengar. Därmed kan jag säga att änt-
ligen har regeringen och Socialdemokraterna insett
vikten av att komma med någonting. Därför stöder vi
detta.
Vi vill också lyfta hela finansieringsansvaret från
kommunerna. Om Lars Granberg läser Kommunför-
bundets skrivning som kom till utskottet, tittar på
rapporter och Socialstyrelsens utredningar kan han se
att man ideligen säger att detta kommer att gå ut över
omsorgen. Demografin och kraven kommer att ge
ökade kostnader. Man är livrädd för att äldre ska
flytta in och kosta mer. Varför är Lars Granberg så
orolig för att ge människor makt och möjlighet att
själva välja vård och omsorg och att flytta i hela lan-
det?

Anf. 32 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Cristina Husmark Pehrsson säger att
det känns som om hon befinner sig i en annan debatt
när vi jämför maxtaxa i barnomsorgen med maxtaxa i
äldre- och handikappomsorgen. Jag blir än mer för-
virrad när Cristina Husmark Pehrsson i den här de-
batten drar upp möjligheten att flytta runt i olika
kommuner. Den här debatten handlar över huvud
taget inte om det. Det finns med i socialtjänstlagen,
men vi debatterar inte den frågan i dag.
Cristina Husmark Pehrsson nämnde att det skulle
vara till gagn för människorna. I dag står ni bakom en
reformering av den kommunala avgiften. Samtidigt
har Moderata samlingspartiet presenterat ett kommu-
nalekonomiskt program där man är väldigt tydlig med
att de kommunala avgifterna ska täcka kostnaderna.
De kommunala avgifterna för vatten och avlopp ska
täcka kostnaderna. Betyder detta, Cristina Husmark
Pehrsson, att de kommunala avgifterna i barnomsor-
gen och i handikapp- och äldreomsorgen ska höjas?
Är det ert valbudskap? Ska ni ut på gator och torg och
säga att de kommunala avgifterna ska höjas?

Anf. 33 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att det börja-
de med att Lars Granberg talade om att det var något
konstigt med vårt förslag om att koppla ihop avgifter-
na med en valfrihet. Samtidigt inledde han debatten
med att tycka att det var konstigt att vi inte hade re-
serverat oss. Jag tror nog att Lars Granberg inte rik-
tigt har vår syn klar för sig. Jag rekommenderar ånyo
en läsning av vårt särskilda yttrande. Jag tror att vi får
all anledning att återkomma med reservationer.
Samtidigt frågar Lars Granberg vad vi tycker om
enhetstaxa eller inkomstrelaterade taxor. Vi tycker att
enhetstaxor är viktiga. Det har väl också framgått
klart och tydligt. Jag har tittat på vilka kommuner i
landet som har enhetstaxa och tycker att tjänster ska
kosta lika - det ska dock finnas ett förbehållsbelopp
som ett högkostnadsskydd. Jag kan konstatera att det
är många socialdemokratiska och vänsterledda kom-
muner som har just en enhetstaxa som innebär att
man betalar lika mycket för samma tjänst, precis som
när man betalar för vatten och avlopp. Jag skulle vilja
höra hur Lars Granberg kan förklara att han här står
och talar om att vi inte ska ha enhetstaxa samtidigt
som det ute i landet finns många socialdemokratiska
kommuner som har just enhetstaxa.

Anf. 34 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Har jag framfört detta, fru talman?
Jag ställde en fråga till Cristina Husmark Pehrsson
om logiken i att i dagens debatt inte ha en reservation
eller ett särskilt yttrande som man ska stödja sig på
samtidigt som man har ett kommunalekonomiskt
program som man ska gå ut med i valrörelsen.
I mitt huvudanförande redogjorde jag mycket
tydligt för vår syn på likheten och beröringspunkterna
mellan maxtaxereformen i barnomsorgen och den
maxtaxereform vi nu diskuterar. Jag kommer att följa
Moderaterna väldigt noga i valrörelsen på den här
punkten. Det kommer att bli mycket intressant.

Anf. 35 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Jag delar Lars Granbergs uppfattning
om att det är bra att det nu kommer ett förslag som
gör livet både drägligare och rättvisare för många
människor i vårt land. Det är bra för Axel i Eskilstu-
na. Men vår kritik mot det här förslaget handlar ju om
att det inte är alldeles enkelt att förstå vad det kom-
mer att innebära för Anna i Emmaboda, Kalle i Bur-
träsk, Petter i Norrköping eller någon annanstans. Det
finns en otydlighet som har påtalats av Svenska
Kommunförbundet. Det finns en otydlighet som vi
som partier har brottats med när vi har försökt att
skriva bra motioner till det här förslaget. Jag vill fråga
Lars Granberg: Är detta verkligen så alldeles tydligt
att vi i dag kan säga vilka effekter det kommer att få
för olika inkomstlägen och olika pensionärsgrupper?
Det är det som är grunden i vår kritik. Vi kritiserar
inte att vi får ett rättvist och drägligare liv för männi-
skorna. Vi hade önskat att det hade varit tydligare vad
det kommer att innebära.
Fru talman! Sedan gör Lars Granberg en alldeles
hisnande jämförelse mellan barnomsorg och äldreom-
sorg. Maxtaxan i barnomsorgen fördelar ju allt stöd
till en barnomsorgsform och lämnar noll kronor till
alla andra. Om detta skulle ha haft någon motsvarig-
het på äldreomsorgsområdet skulle förslaget ha
handlat om vissa omsorgsformer och kommuner och
lämnat vissa andra utanför. Så är det ju faktiskt inte.
Jag tycker att jämförelsen är ganska hisnande.

Anf. 36 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Om man tar en titt på den framlagda
propositionen kan man se att Socialstyrelsen ska följa
upp och utvärdera konsekvenserna och effekterna av
reformen. Till det ska också läggas att Socialstyrelsen
ska titta på individbasis. Jag tycker att det är bra.
Sedan är det väl alltid så att man skulle önska att
man hade en kristallkula med någon sorts exakt sä-
kerhet så att man skulle kunna slå fast att precis så
här kommer det att utfalla. Hela den här reformen är
väldigt svår. Jag var inne lite grann på att kommuner-
na inom ramarna kommer att ha möjlighet att lägga
upp avgifterna och även där gynna lite grann av det
som ni tar upp i den reservation som Kristdemokra-
terna har gemensamt med de andra borgerliga parti-
erna förutom Centern. Även där ska de kunna välja
den lösning som är mest fördelaktig för individen.
Men jag tror att det är väldigt svårt att i dag slå fast
precis hur reformen kommer att slå. Därför är jag
väldigt nöjd med att man har den här kopplingen till
Socialstyrelsen.
Låt mig sedan gå över till Kommunförbundets
brev. Jag har suttit i kommunfullmäktige hemma i
Piteå. Jag satt med under debatten om maxtaxan i
barnomsorgen. Där finns också en koppling. Om
Sven Brus lyssnade till mitt huvudanförande kunde
han se kopplingen ganska tydligt.
Det finns också en annan koppling, nämligen osä-
kerheten. Osäkerheten i den reformen var också stor,
men allting löste sig. Den dagen debatten började
komma i gång ute i kommunerna fick man också
klarhet i hur reformen skulle slå. Det är ungefär
samma problembild här också. Därför tycker jag att
det är bra att Socialstyrelsen följer upp det. Det är bra
att man har ett fortsatt resonemang med Kommunför-
bundet också.

Anf. 37 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Det är bra att Socialstyrelsen följer
upp. Men på det här området, som på många andra
områden, är det faktiskt bättre att tänka efter före.
Den kritik som vi kristdemokrater riktar är inte nå-
gonting som vi själva har hittat på, utan det är en
massiv kritik som har kommit till uttryck i remissva-
ren från Kommunförbundet. Detta har vi som partier
brottats med när vi har försökt att ta oss an det här
förslaget. Jag anser att regeringen borde ha kunnat
komma betydligt längre när det gäller att klargöra
effekterna. Men där står vi i dag, och då får vi väl
nöja oss med den här uppföljningen. Det ska bli in-
tressant att följa detta.
Sedan har vi fortfarande kopplingen till barnom-
sorgen. Det handlar trots allt om två vitt skilda frågor.
Nu hamnar vi lätt i torgmötesretorik, och det här är ju
en kammardebatt. Men låt mig ändå få understryka en
gång till att maxtaxan i barnomsorgen handlar om att
stödja en form. Det här förslaget innefattar trots allt
olika omsorgsformer. Det är neutralt i det avseendet.

Anf. 38 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Beträffande den sista frågan vill jag
säga att vi kanske har olika åsikter. Vi hade kanske
t.o.m. olika åsikter om maxtaxan i barnomsorgen,
vilket gör att vi kanske har svårt att hitta varandra på
den här punkten och se fördelarna och jämföra dessa
två och se att de finns nära varandra.
Jag ska gå tillbaka till den första frågan om
Kommunförbundet och dess brev. När jag läser
Kommunförbundets sista brev till utskottet konstate-
rar jag att de flesta punkter som man pekar på där
gäller brister i dagens system, alltså problem som
kommunerna ute i Sverige i dag har med befintligt
system. Jag kan beta av många av de punkter som
Kommunförbundet spaltar upp och peka på att de
handlar om problem som finns ute i kommunerna
redan i dag.
Därför tycker jag att det är bra att Socialstyrelsen
gör en uppföljning. Diskussionerna med Kommun-
förbundet kommer att fortgå, säkert också när det
gäller finansieringen. Jag tycker alltså att det är bra.
Jag är nöjd.

Anf. 39 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Det finns skillnader mellan maxtaxa i
barnomsorgen och ett avgiftstak inom äldreomsorgen,
och det handlar i första hand om möjligheterna att
välja barnomsorgsform inom barnomsorgen, att för-
äldrarna får välja det som de tycker är bäst för sig och
sina barn.
Lars U Granberg antydde att det skulle vara val-
taktiska skäl som gör att man ställer sig bakom detta.
Då vill jag bara tala om att Folkpartiet har lagt fram
just dessa förslag långt innan Socialdemokraterna
gjorde det.
Fru talman! Jag måste säga att jag tror att detta är
första gången som jag har varit med om att socialde-
mokraterna kritiserar dem som stöder regeringens
proposition och att man i stort sett faktiskt står bakom
den. Man får känslan av att Lars U Granberg tycker
att det är besvärande att ha fått så stort stöd för denna
propositionen. Lars U Granberg hade kanske av val-
taktiska skäl önskat att det hade varit färre som hade
stött propositionen.

Anf. 40 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Nej, jag blev förvånad, inte irriterad
på något sätt. Det var så jag uttryckte det. Och jag är
fortfarande förvånad. Jag är inte alls rädd för det som
nu har skett, att ni har ställt er bakom detta förslag.
Däremot tror jag att det finns vissa partier i den här
kammaren som kommer att få svårt att förklara sig
för väljarna. Det har jag också tydligt uttryckt från
talarstolen.

Anf. 41 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte i vilken utsträckning som
Lars U Granberg har följt debatten kring äldrefrågor-
na under de senaste åren. Om han hade gjort det och
läst de motioner som vi har väckt så hade han i alla
fall inte behövt vara förvånad över Folkpartiets ställ-
ningstagande.

Anf. 42 LENA OLSSON (v):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i utskottets betänkande. Det gör vi från
Vänsterpartiet med stor glädje, eftersom vi under lång
tid drivit kravet på ett högkostnadsskydd och ett na-
tionellt förbehållsbelopp för äldre och funktionshind-
rade som har olika insatser av vård och omsorg.
Vänsterpartiet har även hävdat vikten av att kom-
munerna kompenseras för en sådan reform samt att
det tydliggörs vad som ska ingå i avgiften, i synnerhet
vad som ska omfattas av avgiften i de särskilda boen-
deformerna.
Inte i någon annan vårdform tillämpas skillnader i
avgiftssystemet beroende på inkomst. Oavsett vem
som besöker en vårdcentral, akutmottagning eller
liknande så betalar man en och samma avgift. Så har
det inte varit fram till nu inom äldreomsorgen och
handikappomsorgen.
Vänsterpartiet anser visserligen att det är viktigt
att utjämna de ekonomiska skillnader som finns i
samhället och att utgifter ska bäras efter förmåga.
Eventuella skillnader ska utjämnas via beskattning.
Behovet av ett enhetligt och tydligt system för av-
gifter som ger den äldre och funktionshindrade möj-
lighet att överblicka sin ekonomi har funnits under en
väldigt lång tid. Det är därför glädjande att regeringen
nu tillsammans med oss i Vänsterpartiet och Miljö-
partiet lägger fram ett betänkande till riksdagen där
ett högkostnadsskydd och ett nationellt förbehållsbe-
lopp föreslås.
Avgifterna inom äldre- och handikappomsorgen
har varit föremål för en omfattande diskussion väldigt
länge. Avgifterna har varierat kraftigt mellan olika
kommuner, och det har i många fall varit svårt för
den enskilda att förstå hur avgifterna har varit kon-
struerade. Alla kommuner har inte heller haft något
förbehållsbelopp fastslaget eller tydliggjort vad som
innefattas i avgiften. Detta har skapat en otrygghet
hos den äldre eller funktionshindrade, vilket i sin
förlängning även lett till att man avstått från insatser
på grund av ekonomin, trots att man har haft behov
av hjälp. Med ett införande av ett högkostnadsskydd
och ett förbehållsbelopp för dessa grupper får vården
och omsorgen den avsedda karaktären, nämligen att
vara generell och ges efter behov.
I betänkandet anges även vad förbehållsbeloppet
ska täcka, möjligheter att överklaga och få avgiften
prövad om särskilda behov finns, vilket är bra. I dag
saknas den möjligheten, och det finns även en oklar-
het för handläggarna om vad som t.ex. ingår i ett
särskilt boende och vad den enskilda själv ska betala
utöver avgiften. Det har helt enkelt saknats en hel-
hetssyn, varför den enskilda ofta drabbats av en
ohållbar ekonomisk situation. Det handlar dessutom
ofta om människor med ett omfattande behov av hjälp
och stöd.
Fru talman! Vänsterpartiet anser att betänkandet
om högkostnadsskydd och förbehållsbelopp också är
ett steg mot ökad jämlikhet. Vi vet att kvinnor lever
längre men har högre grad av ohälsa. Vi vet att när
kvinnor vårdar sin partner ges det mindre hjälp än när
män vårdar sin partner. Äldre kvinnor är ur ett eko-
nomiskt perspektiv utsatta. Enligt SCB:s undersök-
ning är situationen särskilt allvarlig för de äldsta
kvinnorna, de som är mellan 75 och 84 år, där in-
komsten i medeltal ligger endast 6 % över socialbi-
dragsnormen, och mer än hälften ligger under. Det
betyder att för många äldre kvinnor har åldrandet
inneburit fortsatt ekonomiskt beroende, antingen av
partnern eller av barnen. Därför är denna reform ett
välkommet steg mot en jämlikare ålderdom.
Välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor
och män som i dag är pensionärer. Den har byggts på
generella och individuella rättigheter och skyldighe-
ter. Den har finansierats av skattemedel och syftat till
att fördela resurser rättvist och ge alla goda levnads-
villkor. Det är en resursfördelning som också innebär
solidaritet mellan yrkesverksamma och icke yrkes-
verksamma. Vänsterpartiet kan konstatera att utskot-
tets betänkande om högkostnadsskydd och förbe-
hållsbelopp kommer att betyda förbättringar för
många av våra äldre och funktionshindrade och att
det är en viktig reform för den generella välfärden.
Jag har fått många samtal, bl.a. från olika pensio-
närsorganisationer. Dessa har varit väldigt glada över
att detta ska genomföras och att man äntligen har
kommit till skott.
Jag har en mamma som tjänar på denna reform.
Jag har bekanta som har mammor som också tjänar
på denna reform. Det är många kvinnor i denna ålder-
skategori äldre som har en väldigt svår ekonomisk
situation och som blir hjälpta.
Jag kan också säga att reformen kanske inte tar
bort alla orättvisor eller att det blir millimeterrättvisa.
Men reformen tar bort väldigt många marginaleffek-
ter, så det är en stor förbättring.
När det gäller det kommunala självstyret, som
Centern påtalar, så tycker vi i Vänsterpartiet att det är
väldigt viktigt med ett kommunalt självstyre. Men vi
har sagt att ett kommunalt självstyre inte kan vara
heligt när vi ser att det går ut över individer, äldre
människor som har en väldigt svår ekonomisk situa-
tion. Som jag sade tidigare så finns det faktiskt kom-
muner som inte har något förbehållsbelopp. Och
Sveriges riksdag kan faktiskt sätta sig över sådant.
När man ser att individer kommer i kläm är det,
tycker jag, vår skyldighet att göra det. Det är anled-
ningen, Kenneth! Kommunalt självstyre är viktigt,
men det kan aldrig bli så viktigt att vi ska sätta indi-
vider i kläm. Man ska inte heller beskatta ålderdom
och skröplighet - det ska kommunerna inte beskatta
genom höga avgifter.
Till detta med valfrihet osv. återkommer vi i soci-
alutskottet alltid i denna kammare. Enligt en del är
valfrihet att kunna välja vårdgivare. Men jag har
jobbat inom äldreomsorgen och vet vad de äldre
tycker - i alla fall de som jag har pratat med. De vill
välja när de vill gå upp på morgonen. De vill välja när
de vill komma ut. De vill också välja när de ska gå
och lägga sig. Detta är valfrihet för de äldre som jag
känner till! Aldrig någonsin har någon äldre sagt till
mig: Valfrihet för oss är att vi ska kunna byta vårdgi-
vare.
Jag återkommer till kd:s reservation och detta med
tandvården. Just nu jobbar man med att få fram en
proposition där tandvården finns med. Det är ju gratis
undersökningar i särskilda boenden, och jag tror att
stor hänsyn kommer att tas i den nya propositionen
till just äldre och deras tandvård.
Lars U Granberg tog upp detta med uppföljning.
Vi tycker att det är väldigt bra att det här nu följs upp
av Socialstyrelsen och att det görs en utvärdering för
att se vilka problem som det kan bli fråga om. Om det
visar sig bli mycket stora problem har vi möjlighet att
återkomma till detta.

Anf. 43 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag är precis lika mån som Lena Ols-
son om att hennes mamma och min mamma, liksom
allas mammor och även pappor, ska ha rimliga av-
gifter i det kommunala systemet och om att det ska
vara skäliga förbehållsbelopp. Det är fråga om att ha
ett oberoende och tryggt liv. Vi i Centerpartiet är
definitivt av den åsikten.
Däremot är det, upprepar jag, enligt vår uppfatt-
ning fullt möjligt att nå dit med hjälp av rekommen-
dationer, med hjälp av anvisningar och råd, med hjälp
av uppföljningar och med hjälp av att trycka på för att
få fram de besluten; detta utan att behöva använda sig
av lagstiftningssystemet. Det är där som det skiljer;
det gäller alltså inte syftet.
Lite grann speglar det som Lena Olsson sade att
riksdagen ska kunna sätta sig över kommunerna. Det
är ett synsätt som jag tycker är väldigt trist. Riksda-
gen ska fatta beslut och ge förutsättningar, och även
kommunal verksamhet och ansvarstagande ska sti-
muleras. Men man ska inte sätta sig över kommuner-
na, något som jag, som sagt, tycker är ett trist synsätt.

Anf. 44 LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! Jag var kanske lite slarvig i använ-
dandet av uttryck, men vad jag sade är väl i stort sett
vad detta går ut på. Vi har ju haft en diskussion om
just avgifterna, som är väldigt orättvisa. Många indi-
vider kommer i kläm. I åratal har det förts diskussio-
ner om de här problemen, om att något måste göras åt
dem. När ingenting händer har riksdagen befogenhet
att göra någonting, och det har vi nu gjort. Vi vill inte
se att individer kommer i kläm. Därför måste vi göra
någonting.

Anf. 45 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag måste fråga om Lena Olsson har
belägg för det hon säger om att det inte händer nå-
gonting. Jag vill påstå att ganska mycket har hänt,
men det återstår också saker att göra. Jag tycker ändå
att insikt och förståelse, trots att det är och har varit
besvärligt ekonomiskt i kommunerna, och även de-
batten har gjort att det blivit betydligt bättre. Jag
tycker inte om att kommunerna svartmålas på det sätt
som en del gör, utan jag har förhoppningar om att det
med en annan metod går att nå precis samma syfte
och om att slutresultatet blir bättre.

Anf. 46 LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! Jag ger mig inte alls ut för att svart-
måla kommuner; jag har ju själv varit kommunalpo-
litiker. Att absolut inte någonting händer har jag inte
sagt. Däremot går det helt enkelt för sakta. Vi skickar
ju med pengar så att kommunerna kompenseras för
att kunna genomföra detta, vilket jag tycker är väldigt
bra.
Från t.ex. min hemkommun har jag inte hört en
enda protest om detta, utan man har tyckt att det varit
bra att det här görs. Kanske har man då satt det i rela-
tion till vad som händer i andra kommuner där avgif-
terna är väldigt orättvisa. Min kommun ligger väl
ganska bra till, men det finns ju andra som utmärker
sig. Jag tänker då speciellt på de kommuner som inte
infört något förbehållsbelopp alls.

Anf. 47 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet och till propositionen -
en samarbetsproposition vars innehåll Miljöpartiet,
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna förhandlat sig
samman om.
Anledningen till den här propositionen är väl
framför allt den debatt som var under förra valrörel-
sen om de äldres situation i landet. Jag är säker på att
ni lika väl som jag då mötte många äldre människor
som uttryckte sin oro och undrade: Hur ska det bli för
mig när jag blir gammal? Avgiftssystemet var nämli-
gen väldigt ojämlikt. En mängd rapporter, tidnings-
debatter och reportage visade på att man kunde tjäna
mycket pengar på att i tid flytta över kommungränsen
till en annan kommun där ekonomin såg annorlunda
ut med tanke på när man blir äldre.
Det är klart att det inte är en rättvis situation mel-
lan äldre människor i vårt land som byggt upp detta
land och sett till att vi i dag har den ekonomi och de
förutsättningar som vi har. Och det är självklart att
gamla människor inte ska behöva oroa sig för om de
över huvud taget har möjligheter att söka den hjälp
som de bör kunna få när de behöver den på äldre
dagar.
Framför allt gav många kvinnor uttryck för sin
situation och uttryckte rädsla: Vad händer när jag inte
längre kan ta hand om min man hemma när han måste
ha mer hjälp än han i dag får och mer hjälp än jag kan
ge honom?
Tyvärr är det ofta så i vårt land att det är kvinnor-
na som har den lägsta pensionen. Därmed drabbas
deras ekonomi väldigt hårt med det avgiftssystem
som har varit. Därför fanns det anledning att se till att
det i vårt land blir ett mer jämlikt system mellan våra
äldre.
Jag tycker därför att propositionen är väldigt bra
och viktig - en förändring som verkligen är efterfrå-
gad och som det förväntats att vi ska kunna åstad-
komma under den här mandatperioden, just för att se
till att våra äldre får en bättre och tryggare situation i
framtiden.
Jag är också glad över att vi i det här förslaget har
fått in möjligheten att överklaga. Grunden i en bra
demokrati är ju att individen har rätt att överklaga
beslut. Jag tror inte att detta kommer att behöva ut-
nyttjas särskilt mycket därför att det här förslaget nog
är så bra att väldigt få kommer att behöva överklaga,
men man ska ändå ha den rätten och möjligheten.
Genom detta kommer det också att ges signaler till
oss. Skulle det här vara någonting som behöver juste-
ras därför att vi inte tänkt färdigt eller för att det inte
fungerar i alla delar, då ser man det genom överkla-
gandefrekvensen. Det är en signal. Jag tror att en bra
demokrati och ett bra samhälle bygger på att indivi-
derna också har möjligheter att agera. Det har man
genom det här förslaget, som innebär att man också
har överklagandemöjlighet.
Därför tänker jag inte förlänga debatten mer, utan
jag yrkar bifall till utskottets förslag och hoppas att vi
i och med detta har gett en mer rättvis grund för äldre
människor för att veta hur deras framtid ser ut. Sedan
finns det säkert mycket mer som behövs när det gäller
vilken vård och omsorg, vilken service man behöver
som äldre. Där finns det mycket för kommunerna att
även fortsättningsvis ta ansvar för. Jag tror att våra
kommunpolitiker utifrån den här propositionen har
större möjligheter att få en bra äldreomsorg därför att
det också föreslås pengar som ger ett bättre utjäm-
ningssystem.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

9 § Regeringskansliets upphandling av konsul-
ter

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU2
Regeringskansliets upphandling av konsulter (förs.
2000/01:RR13).

Anf. 48 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! Riksdagens revisorer har granskat
hur Regeringskansliet har utfört upphandlingen av
konsulter. Ärendet har blivit något politiskt laddat,
inte minst mot bakgrund av de många turerna kring
Näringsdepartementets upphandling av konsulttjäns-
ter i samband med Telia-Telenor-affären. Vid
granskningen har det framkommit att det finns brister
i rutinerna för upphandling inom Regeringskansliet.
Revisorernas kritik är hård. Den delas av bl.a. re-
missinstanserna - Nämnden för offentlig upphandling
m.fl. Just Näringsdepartementet är nu återigen i fokus
på ett föga smickrande sätt. Den aktuella affären tog
sin början i december 1998, då Näringsdepartementet
kontaktade Goldman Sachs för att få hjälp med en
sammanslagning av Telia och Telenor. Det gällde
bl.a. överläggningarna mellan det norska samferd-
selsdepartementet. Ingen upphandling i sedvanlig
bemärkelse hade ägt rum.
Den 20 januari 1999 presenterades en avsiktsför-
klaring från de två länderna om att Telia och Telenor
skulle gå ihop i ett bolag. Den 2 februari besökte
Näringsdepartementets statssekreterare Lars Rekke
näringsutskottet i riksdagen för att informera utskot-
tets ledamöter om den föreslagna sammanslagningen.
Rekke nämnde vid detta tillfälle att Goldman Sachs
var statens rådgivare i affären, "upphandlad efter
konstens alla regler", och att konsultarvodena skulle
uppgå till ca 10 miljoner dollar, ungefär 85 miljoner
svenska kronor.
Vi i Folkpartiet gick redan samma eftermiddag ut
med ett pressmeddelande där vi ifrågasatte arvodenas
storlek: "Man måste kunna ställa sig frågan om detta
är rimliga summor för konsultarvoden" stod det bl.a. i
pressmeddelandet.
Tre dagar senare ställde jag själv en skriftlig fråga
till näringsminister Björn Rosengren där jag återigen
frågade näringsministern om han avsåg att vidta någ-
ra åtgärder för att begränsa utgifterna för konsultar-
voden i samband med Telia-Telenor-affären.
Den 10 februari kom Rosengrens svar på frågan.
Där skriver Rosengren: "De åtgärder som i första
hand vidtas för att hålla nere utgifterna för konsultar-
vodena är en effektiv och sakkunnig upphandling."
Dessutom menade han att sett till värdet på det bolag
som skulle skapas med sammanslagningen var kon-
sultarvodena försvarbara. Allt detta förstärkte bilden
av att regeringen faktiskt hade upphandlat sina kon-
sulttjänster.
Den 18 mars 1999 undertecknades det slutliga
avtalet mellan staten och Goldman Sachs. Enligt
Näringsdepartementets PM till Riksdagens revisorer
den 30 januari var det först nu som staten band sig för
att betala ersättning till Goldman Sachs. Kort därefter
ingicks det slutliga avtalet om samgåendet mellan
Telia och Telenor.
Man betraktade sammanslagningen som genom-
förd den 18 oktober, men knappt två månader senare
samma år beslöt de svenska och norska regeringarna
att avbryta samgåendet och riva upp affären. Då fanns
det redan en faktura från Goldman Sachs, eftersom
fusionen ansågs vara klar. Efter övervägningar be-
stämde departementet att ersättning skulle betalas ut
trots att sammanslagningen redan då hade spruckit.
Näringsdepartementet gjorde efter juridiska kon-
sultationer med en utomstående jurist bedömningen
att avtal med Goldman Sachs måste fullföljas - det är
många som delade den uppfattningen - men några
försök att förhandla ned ersättningen gjordes inte.
Man måste ställa sig frågan: Är verkligen en affär
framgångsrik om avtalet rivs upp mindre än två må-
nader senare? S.k. success feel måste verkligen ifrå-
gasättas.
Den 11 april utfrågades näringsminister Björn Ro-
sengren av riksdagens konstitutionsutskott om Telia-
Telenor och upphandlingen av externa tjänster. Vid
utfrågningen sade Rosengren att han förutsatte att
upphandlingen av tjänster gick korrekt till vid Nä-
ringsdepartementet. Det kan man stilla hoppas.
När det gäller upphandlingen av finansiella tjäns-
ter menade dock Rosengren att man kunde göra vissa
undantag från bestämmelserna om upphandling. Detta
har starkt tillbakavisats av såväl Riksdagens revisorer
som Nämnden för offentlig upphandling i det här
aktuella fallet. Rosengren sade dessutom vid samma
tillfälle: "Vi har haft en upphandling med Goldman
Sachs med anledning av Telia. Jag förutsätter att den
affären och den upphandlingen har gått korrekt till."
Detta ska då jämföras med å ena sidan det utta-
lande som statssekreterare Rekke gjorde inför nä-
ringsutskottet den 2 februari om att upphandlingen
var gjord efter konstens alla regler och å andra sidan
konstaterandet i Näringsdepartementets egen prome-
moria: "Först konstaterades att anlitandet inte behöv-
de ske med sedvanlig upphandlingsförfarande enligt
lagen om offentlig upphandling." Först konstateras
det att man har gjort en upphandling, Rosengren sva-
rar att man har gjort det, sedan sägs det att det är klart
att man inte gjorde det därför att man inte behövde
göra det.
Nu, herr talman, ungefär två år efter Telia-Tele-
nor-affärens misslyckande har konsultarvodena åter
dykt upp på agendan. Frågan har behandlats i rap-
porter och förslag från Riksdagens revisorer och riks-
dagens konstitutionsutskott. Under ärendets gång har
många varit upprörda över frågans hantering. Gold-
man Sachs hade självfallet rätt att få ersättning för sitt
arbete. För att man skulle ha haft en chans att stoppa
de höga arvodena hade krävts ett agerande från fler
än Folkpartiet redan i februari 1999, men regeringen
borde ha försökt att förhandla ned ersättningen. Några
sådana försök gjordes egentligen inte.
Till detta kommer innehållet i den information
som vid olika tidpunkter har givits till oss i riksdagen.
I början av 1999 i utskottets och i KU-utfrågningen
hävdades således från Näringsdepartementet att en
upphandling hade genomförts. Då nämndes, herr
talman, inte en enda inskränkning i upphandlingsför-
farandet. Senare i Näringsdepartementets egen pro-
memoria säger man att en upphandling inte behövde
genomföras. Dessutom kunde man inte genomföra
någon sådan upphandling därför att det var både för
bråttom och för hemligt. Man kan ställa sig frågan:
Var det likadant i Norge som var vår motpart vid den
tiden? Inte riktigt. Man både genomförde en upp-
handling och behövde inte hålla det hemligt.
Jag tror att svenska folket uppskattar en minister
eller regering som håller sig till en version av vad
man har gjort eller inte gjort. Låt oss kalla det så att
den flexibilitet som Näringsdepartementet här har
visat prov på inte är acceptabel.
En annan allvarlig invändning mot Näringsdepar-
tementets agerande är att Regeringskansliets förhåll-
ningssätt till upphandlingsbestämmelserna får väldigt
stort genomslag. Risk finns att andra instanser och
organ kan bli slarvigare vid upphandlingar med hän-
visning till Näringsdepartementets tidigare agerande.
Om man där också betänker att den samlade upp-
handlingsvolymen i Sverige är ca 400 miljarder kro-
nor per år inser man att detta inte är en liten fråga.
400 miljarder per år i upphandlingsvolym! Man kan
dessutom ifrågasätta Näringsdepartementets agerande
i ärendet när det gäller att ta till den kritik som har
riktats mot förfarandet. Riskdagens revisorer konsta-
terar att både Miljödepartementet och Utrikesdepar-
tementet tagit till sig av den kritik som framförts om
brister i rutiner för upphandling. Även Finansdepar-
tementet jobbar hårt med den kritik som riktats mot
det.
Enligt Riksdagens revisorer är problemet att det
trots kritiken inte verkar att ske någonting på Nä-
ringsdepartementet. Departementet har under ären-
dets gång haft skiftande förklaringar till sitt agerande.
Folkpartiet anser att Näringsdepartementet mycket
tydligare måste ta kritiken på allvar. Därför anser vi
att det inte är tillräckligt med en uppföljning under
hösten 2002.
Herr talman! Riksdagens revisorer har i sin rap-
port konstaterat att Näringsdepartementets upphand-
ling av konsulter har präglats av oaktsamhet, oprofes-
sionalism och slarv. Nämnden för offentlig upphand-
ling instämmer i Riksdagens revisorers kritik. Man
anser att de påtalade bristerna allvarligt skadar in-
ställningen till upphandlingsbestämmelserna i Sveri-
ge. Detta är inte acceptabelt. Det är ord och inga
visor. I själva verket är det en verbal teknisk knock-
out.
Herr talman! Till sist: Folkpartiet stöder Riksda-
gens revisorers förslag till beslut. Vi har däremot ett
ytterligare förslag till hur man ska skärpa rutinerna
vid upphandling av konsulter inom Regeringskansliet,
vilket med all tydlighet vore önskvärt. Därför bör
regeringen årligen lämna en skrivelse till riksdagen
och redogöra för hur upphandlingen av konsulttjäns-
ter görs inom kansliet och de olika departementen.
Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 49 PÄR AXEL SAHLBERG (s):
Herr talman! Jag undrade länge om Eva Flyborg
hade begärt ordet i fel ärende. Det handlade mer om
rubriken Folkpartiet och Telia än om den mera
grundläggande genomgång som Riksdagens revisorer
nu har gjort av konsultupphandlingar i Regerings-
kansliet.
Såväl Riksdagens revisorers arbete som konstitu-
tionsutskottets arbete med det här betänkandet visar
ju att riksdagen inte tänker lämna regeringen någon
ro. Det gäller den här regeringen och det har gällt alla
hittillsvarande regeringar. Man vill inte tro att det
också ska gälla alla kommande regeringar, men vad
som i varje fall gäller är att vi ska hålla koll på dem.
Det här är viktiga frågor.
Däremot är inte frågan om Telia-Telenor alls så
enkel som Folkpartiet har velat göra den till. Dess-
utom är det så att de kostnader som i Sverige har
legat på det offentliga och som därmed har kunnat
granskas låg på bolaget Telenor i Norge. Där behöver
kanske Eva Flyborg läsa på ytterligare.
Vi i konstitutionsutskottet anser att Riksdagens
revisorer har gjort ett bra jobb. De pekar på ett antal
viktiga områden. Vi är inte lika hänförda över alla
förslag, men processen att Riksdagens revisorer såväl
som konstitutionsutskottet håller koll på regeringen är
angelägen. Det är viktigt att debatten förs och att
regeringen nästa år kommer tillbaka med en rapport
om hur man går vidare.
Men Folkpartiets förslag om att regeringen ska
avge en årlig skrivelse innebär ju bara att man under-
känner både Riksdagens revisorers och konstitutions-
utskottets funktion. Vi kommer att hålla koll på ut-
vecklingen. Men att införa årliga rutiner tror jag inte
alls är någon lösning. Om några år kan det vara helt
andra typer av frågor som är de stora frågorna. Det är
det som granskningsinstituten är till för.
Jag tänker inte ytterligare kommentera Eva Fly-
borgs anförande. Det innehöll ju snarare frågor som
hängde samman med konstitutionsutskottets tidigare
granskningsbetänkande. Processen att gå igenom
rutinerna för konsultupphandling är däremot en viktig
fråga.
Jag tycker att konstitutionsutskottets förslag är
bra, och jag hoppas att riksdagen kommer att ställa
sig bakom det.

Anf. 50 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! För att dröja kvar vid affären Telia-
Telenor var det bara ett exempel på de konsulttjänster
som har kritiserats.
Telia-Telenor-affären var ett fiasko från början
till slut. Det erkänner man genom att man river upp
affären mindre än två månader efter det att den är
genomförd. Det kallar jag ett fiasko. Värderingen,
placeringen, uppdelningen, det statliga ägandet - allt
var fel i den affären.
Men för att återgå till den här kritiken tycker jag
att det är alldeles för enkelt att slippa undan en så
graverande kritik som Riksdagens revisorer utdelar.
Det är inte måttliga ord som man använder. Man
säger att regeringen har varit slarvig, inkompetent
osv. Det avfärdas mer eller mindre av Näringsdepar-
tementet och Björn Rosengren, som inte alls vill ta åt
sig av kritiken. Det är också en sak som Riksdagens
revisorer tar upp och är oroliga för.
De andra departementen har tagit åt sig av kriti-
ken och sagt att de jobbar på den, men Näringsde-
partementet har inte gjort det. Det är allvarligt, tycker
jag, inte minst med tanke på att det inte handlar om
Björn Rosengrens egna pengar. Det inte hans eget
checkkonto som drabbas utan det är alla vi skattebe-
talare som drabbas, eftersom det handlar om våra
pengar.
Den sammanlagda volymen av den offentliga
upphandlingen i Sverige uppgår till 400 miljarder
kronor per år. Här har Näringsdepartementet en oer-
hört viktig roll som ett föredöme och uppvisa ett gott
beteende, vilket är precis vad man inte gör. Kritiken
borde ha varit mycket hårdare i konstitutionsutskot-
tets betänkande. Det borde ha varit enkelt att gå på
Folkpartiets förslag om en årligen återkommande
skrivelse till riksdagen.
Problemet är att detta inte är första gången. Det
har gjorts studier som visar att man tidigare har agerat
minst lika dåligt, och det blir ju inte bättre. Så varför
tror Pär Axel Sahlberg att det blir bättre nästa år?

Anf. 51 PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Herr talman! 400 miljarder är mycket pengar. Vi
ska vara tacksamma över att vi har så mycket offent-
lig upphandling. Det har betytt oerhört mycket för
svenskt näringsliv och dess konkurrenskraft. Nu
handlar inte det här betänkandet om 400 miljarder
konsulter. Eva Flyborg vill återigen diskutera mycket
vidare frågor.
Det är viktigt att det pågår en granskning. När
man lyssnar på Eva Flyborg förväntar man sig ett
väldigt kraftfullt förslag om vad som borde göras i
stället på temat att Folkpartiet vet bäst. Vi tycker att
det är bra att konstitutionsutskottet och Riksdagens
revisorer sköter granskningen.
Det folkpartistiska förslaget om att begära en årlig
redovisning är inte så otroligt kraftfullt. Jag tycker att
det är att underkänna de granskningsrutiner och
granskningsorgan som vi har. Men det kan möjligen
bero på att konstitutionsutskottet inte är begåvat med
att ha Eva Flyborg i sitt sammanträdesrum. Då hade
det säkert varit mycket bättre.

Anf. 52 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Det är roligt att höra att socialdemo-
kraterna tycker att Folkpartiet i regel vet bäst. Jag
hoppas att även väljarna kommer att tycka det i valet.
Det är mycket mer allvarligt än vad man vill göra
gällande i betänkandet. Beteendet i Näringsdeparte-
mentets är inte nytt. Det har tagits upp flera gånger
tidigare, också med Riksdagens revisorers hjälp, men
det som har påtalats har inte åtgärdats. Varför tror Pär
Axel Sahlberg att det hjälper den här gången när den
ledande företrädaren, dvs. ministern, inte vill kännas
vid kritiken? På Näringsdepartementet jobbar man
inte alls på den som de andra departementen gör.
Riksdagens revisorers konstaterar att konsultupp-
handlingen har präglats av oaktsamhet, oprofessiona-
lism och slarv. Det är hårda ord om man översätter
dem till normalsvenska.
Jag tycker att man missar hela poängen. Vad är
det för fel med att regeringen ska återkomma en gång
per år med en skrivelse till riksdagen och redovisar
hur duktig den har varit med upphandlingen av kon-
sulter? Vad är det för farligt med det? Varför ska man
inte hålla hårdare i skattebetalarnas pengar? Varför
kan ni inte gå med på Folkpartiets förslag? Det tycker
jag är underligt och en klar brist.

Anf. 53 PÄR AXEL SAHLBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Eva Flyborg undviker sorgfälligt att
diskutera de granskningsorgan som vi har.
Att heta Folkpartiet är naturligtvis ett bekymmer
när man har under, och ibland strax över, 4 % av
väljarna bakom sig. Det gör kanske att detta duktiga
parti borde välja sig ett nytt folk så att det verkligen
blir ett folkparti.
Åter till sakfrågan. Det låter på Eva Flyborg som
att hon har lösningen på problemet. Men så mynnar
det hela ut i att det ska komma ett brev till riksdagen
varje år. Den bästa lösningen på problemet är att vi
fortlöpande håller granskningen vid liv.
Jag håller inte med om att Björn Rosengren så en-
kelt som Eva Flyborg påstod har avfärdat kritiken.
Tvärtom var det, när konstitutionsutskottet genom-
förde sin granskning, ganska uppenbart att Björn
Rosengren allvarligt tog åt sig kritiken när det t.ex.
gäller dokumentationen.
Däremot är jag inte övertygad om att det i alla lä-
gen i den här typen av affärsmässiga uppgörelser är
så alldeles självklart att man kan göra den typen av
offentlighet av processen som Eva Flyborg och några
till har ansett. Det gjorde vi inte heller i konstitu-
tionsutskottet när vi till slut kom till punkt i den
granskningsuppgiften.
Det finns ganska mycket man kan säga om det
här. Sammanfattningsvis tycker jag att det är utmärkt
att vi har processen att Riksdagens revisorer utför sin
granskning, att den via konstitutionsutskottet hamnar
på riksdagens bord och att vi gör det alldeles klart att
vi vill ha förbättringar.
Men jag tycker att vi ska vara realister. Vi kom-
mer att diskutera den här saken om ett år igen, om två
och om tio år, och det gäller oavsett vilka som befol-
kar kanslihuset på andra sidan vattnet. Nu handlar det
om en översyn av konsultupphandlingarna, och det är
den frågan som konstitutionsutskottet lägger på riks-
dagens bord i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

10 § Ökat informationsutbyte mellan arbets-
löshetsförsäkringen, socialförsäkringen och studi-
estödet

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU3
Ökat informationsutbyte mellan arbetslöshetsförsäk-
ringen, socialförsäkringen och studiestödet prop.
2000/01:129.

Anf. 54 INGER RENÉ (m):
Herr talman! I det här betänkandet föreslås vissa
lagändringar som syftar till att göra det möjligt att
öka informationen mellan de allmänna försäkrings-
kassorna, Riksförsäkringsverket, Centrala studi-
estödsnämnden, länsarbetsnämnden och arbetslös-
hetskassorna. Ändringen innebär att det blir möjligt
för dessa aktörer att lämna ut uppgifter sinsemellan
på elektronisk väg och att dessa aktörer har direktåt-
komst till informationen.
Meningen är att den enskilde ska få bättre service
och att möjligheterna att beivra fusk och överutnytt-
jande ska öka. Samtidigt är vi medvetna om att detta
leder till att vi kan komma att frukta ett ökat intrång i
personuppgifter när det gäller just den personliga
integriteten.
Vi moderater står i stort sett bakom betänkandet,
men vi har två invändningar mot något som vi tycker
borde rättas till.
Herr talman! Skyddet för den personliga integri-
teten har alltid varit en viktig fråga för Moderata
samlingspartiet. Även om det är positivt att den nya
tekniken kan användas för att rationalisera myndig-
heters verksamhet, innebär den tekniska utvecklingen
också nya vägar för staten att kontrollera medborgar-
na. Utvecklingen går i den riktningen i små steg som
vart och ett kan förefalla oskyldigt. Men sammantaget
innebär det ett växande hot mot den enskildes integ-
ritet. Med hänsyn till den personliga integriteten är
vår ståndpunkt att man ska vara restriktiv med att
tillåta samkörning av olika informationssystem.
Regeringens förslag väcker just frågor när det
gäller den personliga integriteten och möjligheten att
förena skyddet mot oacceptabelt intrång med ett ökat
utbyte av information i elektronisk form. Också Da-
tainspektionen och JO hade synpunkter liknande våra
moderata synpunkter gällande noggrannheten när det
gäller regleringen av hur och när kommunicering med
den enskilde bör ske. Här tycker vi att utskottet i
betänkandet blivit överens med oss moderater, och vi
är nöjda med skrivningen i den delen av betänkandet.
Däremot menar vi att det kan finnas skäl att gå
LO till mötes när det gäller förslaget att reglera om
handlingsoffentlighet och sekretess ska bli tillämpliga
i ärenden som rör arbetslöshetsersättningen.
LO har framfört att det vore synnerligen olyckligt
om det genom handlingsoffentlighet blev möjligt för
vem som helst att få uppgifter om ifall en person är
medlem i en arbetslöshetskassa, vilket i sin tur indi-
kerar att denna är medlem i en facklig organisation.
Det kan ifrågasättas, menar LO, om en sådan ordning
skulle vara förenlig med Internationella arbetsorgani-
sationens konvention om förenings- och förhand-
lingsrätt. Därför menar vi att det bör utredas ytterliga-
re om regeringens förslag står i överensstämmelse
med konventionen.
Till slut: Här handlar det alltså om att vissa aktö-
rer - länsarbetsnämnden, RFV och de allmänna för-
säkringskassorna - ska ges möjlighet att lämna ut
uppgifter till övriga aktörer i elektronisk form och om
dessa aktörer ska ha direktåtkomst till uppgifterna.
Det väcker frågor om detta är acceptabelt med hänsyn
till skyddet för den personliga integriteten.
Vi menar att det kan vara acceptabelt med denna
direktåtkomst under förutsättning att informations-
överföringen begränsas till mindre integritetskänsliga
uppgifter. Regeringen har meddelat att direktåtkomst
ska få ske endast för de ändamål som uppställs för
behandling av personuppgifter i utlämnarens verk-
samhet och att de, dvs. regeringen, ska meddela före-
skrifter om vilka uppgifter direktåtkomsten ska få
omfatta.
Vi delar alltså uppfattningen att det kan vara nöd-
vändigt att vissa uppgifter görs tillgängliga för motta-
garen genom denna direktåtkomst och att de uppgifter
som omfattas bör begränsas till dessa mindre integri-
tetskänsliga uppgifter.
Men när det gäller mer integritetskänsliga perso-
nuppgifter menar vi i dag, som vi har gjort tidigare,
att detta ska regleras i lag och inte genom föreskrifter.
Dessa frågor är så viktiga och har ett så stort allmä-
nintresse att de bör beslutas här i denna plenisal av
riksdagen.
Jag står naturligtvis bakom bägge våra reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till
reservation nr 2.

Anf. 55 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Herr talman! Det här betänkandet, KU3, och den
bakomliggande propositionen handlar, precis som
Inger René nyss sade, om ökade möjligheter för ett
antal offentliga myndigheter att byta information med
varandra i syfte att beivra missbruk och fusk, men
också i syfte att möjliggöra bättre service för de en-
skilda som är anslutna till de olika försäkringssys-
temen.
De myndigheter det handlar om är, som Inger
René sade, Riksförsäkringsverket, de allmänna för-
säkringskassorna, länsarbetsnämnderna och Centrala
studiestödsnämnden, men därtill också de mer pri-
vaträttsligt grundade arbetslöshetskassorna.
Jag har roat mig med att gå igenom en del gam-
mal lagstiftning på det här området och ställt en del
frågor i utskottet. Jag har försökt att få klart för mig
på vilken associationsrättslig grund våra a-kassor
vilar.
En del menar att a-kassorna är offentligrättsliga
korporationer. Andra menar att de är en sorts ekono-
misk förening av ideell karaktär. Ytterligare någon
menar att de är en organisation baserad på pri-
vaträttslig grund som hanterar offentliga medel och
som delvis har offentliga uppgifter. Oavsett vilket är
det en tradition i Sverige att arbetslöshetskassorna
sköts av svensk fackföreningsrörelse, och har gjort
det på ett utomordentligt sätt under många år. De har
ibland ifrågasatts av olika skäl. Men det finns ingen
här i kammaren i dag som vill ändra den ordningen.
Nu är det alltså första gången som en lagstiftning
kommer till, om kammaren följer betänkandets text
och därmed propositionen, som lyfter in offentlig-
hetsprincipen i ett delvis privaträttsligt grundat områ-
de.
Man kan fundera över vad det kan leda till för
andra som sköter offentliga medel på entreprenad.
Det torde komma andra lagstiftningsförslag så små-
ningom för t.ex. friskolor, enskilt ägda sjukhus och
vårdinrättningar. De bör också följa någon typ av
offentlighetsprincip. Det ser i alla fall jag som en
nödvändighet för att likställa medborgarna.
Ska då arbetslöshetskassorna leva med en offent-
lighetsprincip i någon mening, och också lära sig nya
sekretessregler och den försiktighet som måste iakttas
när man lämnar ut uppgifter till andra myndigheter,
måste man, om man gör det på ett bra sätt, ha tid på
sig att lära sig det hela. Därför har a-kassornas sam-
organisation begärt mer tid i övergångsreglerna. Det
sammanfaller med den motion som Kenneth Kvist
och Vänsterpartiet står bakom som säger att ikraftträ-
dandet av denna nya lagstiftning inte kan ske förrän
den 1 juli nästa år i stället för den 1 januari. Det har
utskottet enhälligt ställt sig bakom. Vi tar dessa be-
kymmer, tröskelbekymren, på fullaste allvar och
säger att ikraftträdandet ska ske först den 1 juli.
Arbetsmarknadsutskottet har beretts tillfälle att
yttra sig. Många andra har också tyckt till. Man me-
nar att detta är ett bra sätt att öka möjligheten för den
enskilde att få snabb service, men också att minska
missbruk och fusk, vilket ju ändå förekommer inom
det här systemet.
Därför har också utskottet gått Moderaterna till
mötes när man säger att det är viktigt att regeringens
föreskrifter är så precisa att man klarar av att hantera
den personliga integriteten gentemot den offentlig-
hetsprincip och det informationsutbyte som det här
gäller.
Att som Inger René talade om försöka lagstifta i
varje enskilt fall när det gäller de här föreskrifterna
har kammaren vid flera tillfällen tidigare avvisat. Det
finns en stor möjlighet för Regeringskansliet att
kommunicera de här föreskrifterna med olika andra
myndigheter så att de hamnar rätt, och det är vi i
konstitutionsutskottet som ska granska att regeringen
gör det här på ett riktigt sätt. Jag litar på att regering-
en följer de precisa skrivningar som utskottet har och
gör föreskrifterna på ett sådant sätt att myndigheterna
och a-kassorna kan hantera detta nya uppdrag att öka
informationsutbytet mellan sig. Därför yrkar jag bifall
till betänkandet och därmed avslag på den enda mo-
tion som jag hörde att Inger René yrkade bifall till.

Anf. 56 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Vi tycker alltså inte att det är till-
räckligt att regeringen kommunicerar med myndig-
heter när det gäller förändringar och beslut genom
förordning. Vi tycker att de här besluten och de här
förändringarna ska diskuteras här hos oss så att det på
det sättet blir mer en publik diskussion än en diskus-
sion bara mellan myndigheter och Regeringskansliet.
Det är skälet till att vi vill lyfta upp detta och göra
lagändringar.

Anf. 57 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag har ju redan kommenterat detta.
Jag tror att det skulle bli väldigt otympligt att varje
gång en föreskrift ska utformas diskutera detta i
kammaren. Jag tror att man ska försöka följa det
gängse mönstret att föreskrifter i den här meningen
görs av Regeringskansliet, kommuniceras mellan
myndigheter och fastställs. Sedan är det vi i kamma-
ren och i vårt utskott som ska granska att det sköts på
ett bra sätt. Jag tror att det skulle bli en orimlig ar-
betsbörda för den här kammaren att ta sådana debatter
i så precisa frågor.

Anf. 58 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Såvitt jag vet sker inte ändringar i
den här typen av förordningar vid så många tillfällen
att det skulle bli en så kolossalt ökad arbetsbelastning
för oss. Detta rör alltså frågor som förändrar den
personliga integriteten. Det är, tror jag, en fråga som
är värd att lyfta hit och inte diskuteras i stängda rum,
som det brukar heta i andra sammanhang.

Anf. 59 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Vi har skilda synpunkter på just
detta område, men vi kan väl vara överens om en sak,
och det är att vår skrivning tillmötesgår de farhågor
som Inger René har vädrat vid flera tillfällen - och
det har även jag gjort. Jag tycker inte heller att det ska
vara möjligt för någon att via ett utlämnande av
handlingar kunna spåra en föreningstillhörighet hos
den enskilde. Det ska vara absolut förbud, och en
absolut säker brandvägg mot den här sortens intrång.
Man ska inte kunna använda våra offentliga re-
gister i något enda avseende för att kunna spåra vil-
ken politisk åsikt du har, vilken religionstillhörighet
du har, vilken föreningstillhörighet du har eller något
annat som hör den personliga integriteten till. Det kan
man inte heller. Vi har krävt att det ska vara sådana
säkra system och sådana brandväggar att inte den
risken ska finnas. Om vi ställer det kravet på rege-
ringen måste regeringen följa det. Skulle regeringen
inte göra det kommer ju det om inte annat att leda till
en granskningsdebatt i vårt utskott. Då måste natur-
ligtvis regeringen följa det beslut som fattas.

Anf. 60 KENNETH KVIST (v):
Herr talman! I detta betänkande behandlas som ti-
digare sagts förslaget om ökat informationsutbyte
mellan försäkringskassor, Riksförsäkringsverket,
CSN, länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassor-
na. Vi anser att det är en välkommen reform och att
regeringen har anvisat en bra lösning på de problem
som föreligger.
Varför är det viktigt att vi får den här reformen?
Jag delar den uppfattning som Kenth Högström gav
uttryck för, att det blir bättre service för de enskilda
men också bättre kontroll, och därmed bättre trovär-
dighet, i systemet.
Det tidigare kontanta arbetslöshetsunderstödet ut-
betalades via länsarbetsnämnderna men ligger i dag i
a-kassorna som ett grundbelopp. Vi har länge drivit
linjen att vi vill att aktivitetsstödet ska föras över till
arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen om utbetal-
ning av aktivitetsstöd följer nu glädjande nog denna
linje. I dag har det utbetalats via försäkringskassorna.
Anledningarna till denna vår linje, som nu tycks
vinna gehör, är för vår del två. Den ena anledningen
är att det här undanröjer de betalningsstörningar som i
dag uppstår och som drabbar de enskilda. Den andra
anledningen är att allt pekar på att en överflyttning till
a-kassesystemet skulle förbilliga och förenkla hante-
ringen avsevärt.
Integritetsfrågorna när det gäller registeruppgif-
terna och samarbetet är naturligtvis allvarliga och
mycket viktiga. Men de regler som förordas i propo-
sitionen och av utskottet är enligt vår mening tillfyl-
lest. Av de föreslagna förändringarna inom perso-
nuppgiftslagen framgår att CSN och arbetslöshetskas-
sorna bara får behandla personuppgifter för särskilda,
uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att
behandlingen ska vara nödvändig i förhållande till de
tillåtna fall som räknas upp i lagen.
Eftersom handläggningen av arbetslöshetsersätt-
ningen i stort är myndighetsutövning är det rimligt,
som regeringen förordar, att det finns en möjlighet till
allmän insyn. De invändningar som rests från fackligt
håll, bl.a. att förslagen kan minska förenings- och
förhandlingsrätten, kan inte anses som relevanta ef-
tersom a-kassesystemet är skilt, och ska så vara, från
övrig facklig verksamhet. Det är ju t.ex. möjligt att
vara med i en a-kassa utan att tillhöra fackföreningen
som bär ett liknande namn. Detta gör enligt min me-
ning att också moderatreservationens hänvisning till
ILO-konventionen faller.
Även de invändningar som har rests från fackligt
håll om att förslaget förhindrar ett informellt utbyte
faller, då PUL redan, vilket både regeringen och ut-
skottet framhåller, inte medger något sådant infor-
mellt utbyte i dag heller.
Vi finner det alltså helt rimligt att reglerna om
handlingsoffentlighet och sekretess ska göras till-
lämpliga på arbetslöshetskassornas hantering av a-
kasseärenden. Det är bra för alla att det formas ett
system med tydliga regler, att systemet formas på ett
sådant sätt att kontrollmöjligheterna blir bättre och att
därmed legitimiteten upprätthålls och stärks. Så blir
nämligen fallet, menar vi, när man kan upptäcka fusk
bättre och därmed också få det fusk som förekommer
att minska. Ingen är ju betjänt av ett system som drä-
neras genom att kunna utnyttjas på ett otillbörligt sätt.
Centerpartiet har en reservation, som man inte har
yrkat bifall till i den här debatten, där man tar upp den
ökade användningen av ramlagstiftning som ett pro-
blem. Rent principiellt ligger det mycket i det. Vi åser
själva med stor oro att alltmer av lagstiftningen tycks
skötas genom ramlagar, vilka sedan får konkretiseras
av regering och myndigheter. Det bör allmänt analy-
seras om detta innebär att riksdagen frånhänder sig
faktisk beslutsmakt. I det här fallet tycker vi, i likhet
med vad Kenth Högström påpekar, att praktiska skäl
talar för att en ramlagstiftning måste accepteras. An-
nars skulle det bli otympligt, då riksdagen skulle få
blanda sig i en massa konkreta ärenden - hur mycket
kan vi naturligtvis diskutera. Men det skulle också
kunna ändra riksdagens roll. Det är dock regeringen
som styr riket under de lagar som riksdagen beslutar.
Herr talman! Eftersom det införs en rad regler
som är nya, inte minst för a-kassornas personal, har vi
påyrkat att ikraftträdandet skulle uppskjutas från den
1 januari till den 1 juli. Vi noterar med stor tillfreds-
ställelse att såväl arbetsmarknadsutskottet i sitt ytt-
rande som konstitutionsutskottet helt och enigt in-
stämmer i detta. Därmed skapar vi också förutsätt-
ningar för en bra övergång till den förbättrade nya
ordningen.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag i dess helhet.

Anf. 61 ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 3.
Nu behandlar vi alltså ett av flera betänkanden
som på olika sätt berör och påverkar den personliga
integriteten. Centerpartiet har vid upprepade tillfällen
och i motioner tydligt markerat vikten av att frågor
som berör just den personliga integriteten ska vara
preciserade i lag. Därför har vi principiella invänd-
ningar mot att integritetsfrågor hanteras i ramlagstift-
ning, typ den vi har att besluta om i dag.
Centerpartiet ställer sig bakom betänkandet i stort.
Vi delar visserligen uppfattningen att ett ökat utbyte
av information mellan försäkringskassorna, Riksför-
säkringsverket, arbetslöshetsförsäkringarna, social-
försäkringarna och Studiestödsnämnden bör komma
till stånd, men vi anser också att den ökade tillgäng-
ligheten och det ökade utbytet av personuppgifter via
elektronisk information kan leda till intrång i den
personliga integriteten. Därför vill vi att regeringen
återkommer till riksdagen med preciseringar om vil-
ken typ av uppgifter som ska vara tillgängliga samt
vilken yrkeskategori inom respektive myndighet som
ska ha denna tillgänglighet.

Anf. 62 BRITT-MARIE LINDKVIST (s):
Herr talman! Jag vet inte om jag är den enda av
oss KU-ledamöter som har arbetat handgripligt med
a-kassan. Jag har arbetat i många år med a-kassan,
och jag vet hur systemen fungerar. Det här med den
personliga integriteten och att man inte ska kunna få
reda på om en person är fackligt ansluten är mycket
lätt att åtgärda i de system som finns i dag. Sedan är
det faktiskt många personer i dag som är medlemmar
i a-kassan utan att vara fackligt anslutna. Men detta
har alltså bara att göra med vilket system man har i
datorn. Det är mycket lätt att åtgärda.
Det är väldigt bra att det här förslaget kommer. Vi
som jobbar med a-kassan har många gånger upplevt
problem med att kunna få fram t.ex. om en person har
gått sjukskriven. Det här handlar ju om att beivra bl.a.
fusk - men inte bara det. Någonting som också har
varit ett problem är att personer får fel dagersättning,
t.ex. från CSN, därför att man har skickat dem runt -
det här får du gå till dem med osv. Nu kan man på ett
mycket enkelt sätt hjälpa personer att få rätt ersätt-
ning. Det är väldigt bra, och det är efterlängtat.
Det här med den personliga integriteten och före-
ningstillhörigheten är alltså mycket lätt att åtgärda.
Det kommer också a-kassorna att göra. Men de ville
ha det här halvåret på sig för att kunna anpassa sys-
temet efter den nya offentligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

11 § Upplösning av stiftelser i vissa fall

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU4
Upplösning av stiftelser i vissa fall (prop.
2000/01:145).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 13 §.)

12 § Inkomstgarantier till konstnärer

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU5
Inkomstgarantier till konstnärer (prop. 2001/02:1
delvis).

Anf. 63 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Det här betänkandet har i mina ögon
en ganska märklig bakgrund. Ärendet är inte särskilt
stort, men regeringen vill nu plötsligt inte ta beslut
och inte stå för sina handlingar.
Bakgrunden är att regeringen i december förra
året, på förslag från Konstnärsnämnden, beslutade att
ge 157 personer s.k. livstidsgaranti, vilket innebär en
ersättning till kulturarbetare med ca 185 000 kr per år
livet ut. Bland mottagarna fanns en konstnär som bl.a.
gjort sig känd för att ha tecknat antisemitiska teck-
ningar, som också publicerats i t.ex. skrifter mot ju-
dar. Det här väckte minst sagt viss uppmärksamhet i
massmedierna och stark kritik. Även statsminister
Göran Persson avkrävdes en kommentar till rege-
ringsbeslutet, och han sade då till Göteborgs-Posten:
"Gjort är gjort. Jag har väldigt svårt att tro att det kan
ändras nu."
Det är väl inte så långsökt att tolka yttrandet som
att beslutet kanske inte var så lyckat men att det inte
var någonting att göra åt det.
Nu stämde inte det riktigt med verkligheten, för
det fanns faktiskt någonting, och finns, att göra åt
saken. Vad Göran Persson med säkerhet inte var
medveten om var att garantin enligt stadgarna ska
omprövas i december varje år av regeringen. Jag
förstår att han inte var medveten om det, liksom han
inte var medveten om vilka kulturarbetare och konst-
närer som fått livstidsgarantin. Det är inte rimligt att
kunna alla detaljer i alla regeringsbeslut. Dock gissar
jag att regeringen under tidigare år, via Kulturdepar-
tementet, kanske inte undvikit att genom pressmed-
delanden tala om att man i december varit alla goda
gåvors givare till dem som fått livstidsgarantierna.
Mot den här bakgrunden, att det inte är rimligt att
kunna alla detaljer, har jag förståelse för att regering-
en nu föreslår att Konstnärsnämnden tar över besluts-
funktionen i framtiden. Det som upprör mig är att
regeringen inte vågar ta ansvar för beslutet i år. Man
lägger fram ett förslag som innebär att förändringen
ska träda i kraft redan den 1 december för att slippa ta
tag i problemet, för nu är man väl medveten om vilket
kontroversiellt beslut det handlar om. Jag vet inte om
avsikten var att detta skulle smygas igenom i den
tjocka budgetpropositionen som kom i september,
men så lätt gick det inte.
Från Folkpartiets sida anser vi att förändringen,
som vi ställer upp på, ska ske i sedvanlig ordning,
dvs. från årsskiftet 2001/02. Detta för att regeringen, i
väl medvetet tillstånd den här gången, ska få tillfälle
att ta ställning till livstidsgarantierna och ta ställning
till om en konstnär med den bakgrund som jag visat
på ska premieras med en statlig livstidsgaranti.
Regeringen borde alltså inte få smita undan det
här. Göran Persson borde få gå ut och säga att man nu
har tagit ställning och tar ansvar för det, innebärande
att man har följt stadgarna och beslutat om man vågar
gå emot praxis och avbryta en livstidsgaranti eller om
man inte vågar.
Det här är inte någon form av hot mot yttrandefri-
heten eller mot konstens frihet. De aktuella teckning-
arna är inte anmälda som hets mot folkgrupp. Det vi
vänder oss emot är att en konstnär med den sortens
verk i sin mapp ska bli belönad av samhället och
därigenom få stöd för sina alster. Det måste vara så
man uppfattar det.
Det går inte heller, enligt mitt förmenande, att
hävda att konstnären får livstidsgarantin för en massa
andra saker han gjort. Konstnärskapet är en helhet
och i den finns det här som en så beklaglig del att det
inte ska belönas.
För synpunkterna att regeringen även i år borde
fatta beslutet har vi också fått stöd från kristdemo-
kraterna och moderaterna. Det gläder mig.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 64 EVA ARVIDSSON (s):
Herr talman! Kulturutskottets debatt i kammaren i
dag handlar om överföring av beslutanderätten beträf-
fande inkomstgarantier till konstnärer från regeringen
till Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges
författarfond.
Herr talman! Jag vill börja med att säga att ut-
skottet är enigt i frågan att föra över beslutanderätten
till Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges
författarfond. När det gäller tidpunkten för ikraftträ-
dandet innebär regeringens förslag att föra över be-
slutanderätten den 1 december 2001 att den prövning
av nya och tidigare beslutade inkomstgarantier som
kommer att ske under december 2001 görs av Konst-
närsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond.
Utskottet anser inte att övergången till den nya
ordningen bör skjutas upp till 2002, eftersom om-
prövning sker i december månad varje år i samband
med att nya inkomstgarantier prövas.
Av förordningen framgår att den som innehar in-
komstgaranti varje år under sin livstid erhåller ny
inkomstgaranti, om ej synnerliga skäl föranleder
annat, precis som Lennart Kollmats sade.
Herr talman! För att skapa ekonomisk trygghet i
det konstnärliga arbetet infördes systemet med ga-
ranterad inkomst för konstnärer redan på 60-talet.
Från början kallades garantierna för konstnärsbelö-
ning och var ett komplement till det dåvarande sys-
temet med stipendier.
Belöningarna utdelades av regeringen efter för-
slag från olika stipendieorgan.
I den statliga kulturpolitiska propositionen från
1975/76 lämnade regeringen en rad förslag om för-
bättringar av konstnärernas villkor, och då infördes
också benämningen inkomstgaranti för konstnärer.
Delegeringen av beslutanderätten när det gäller
inkomstgarantin till den föreslagna Konstnärsnämn-
den ansågs redan 1976 fullt tänkbar, men uppgiften
att utdela inkomstgarantier till konstnärer skulle tills
vidare ligga kvar hos regeringen.
I dag fungerar det så att Konstnärsnämnden och
styrelsen för Sveriges författarfond lämnar förslag till
regeringen, som utan innehållslig prövning beslutar
enligt förslag.
Inkomstgarantin är den enda ersättningsform på
konstnärsområdet som regeringen fattar beslut om.
Med dagens synsätt är det främmande att regeringen
beslutar om innehavare av inkomstgaranti. Och det
finns inga sakliga skäl för att behålla den ordningen.
Det är vi också överens om i utskottet.
Prövning av nya och omprövning av tidigare be-
slutade inkomstgarantier görs av Konstnärsnämnden
och styrelsen för Sveriges författarfond. I stället för
att lämna över förslag till regeringen för beslut ska de
enligt förslaget besluta själva.
Än en gång vill jag påpeka att regeringen har fat-
tat beslut enligt förslag från Konstnärsnämnden utan
egen prövning. Enligt utskottets mening bör prövning
och beslut följas åt. Eftersom prövningen är i decem-
ber och görs av Konstnärsnämnden är det enligt ut-
skottet lämpligt att överföra beslutanderätten från den
1 december i år.
Herr talman! Enligt reservationen välkomnas för-
ändringen av ordningen för utdelning av inkomstga-
ranti till konstnärer. Den anses också välgrundad. Om
man tycker så innebär det väl att man har stor tillit till
Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges förfat-
tarfond, som enligt förslag ska pröva, ompröva och
besluta om inkomstgarantier till konstnärer.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i kultur-
utskottets betänkande och avslag på motionen.

Anf. 65 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag undrar lite grann, det har funge-
rat på det sättet i 25 år att regeringen fattat beslutet.
Oberoende av om man har prövat förslaget eller inte
har man fattat beslutet. Jag utgår från att även Eva
Arvidsson tycker att regeringen har ansvar för sina
beslut. Vad tror Eva Arvidsson att skälet är till att
man har kommit på att ändra beslutsordningen just
nu, efter en ganska stor massmediadebatt i våras? Det
är den ena frågan.
Det Eva Arvidsson läste upp, nästan från förord-
ningen från 1976 om de synnerliga skäl som kan
finnas för att avbryta en livstidsgaranti, är riktigt. Min
andra fråga är: Vilka kriterier anser Eva Arvidsson
ska gälla för att tillämpa den delen av förordningen,
dvs. avbryta livstidsgarantin?

Anf. 66 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Herr talman! De kriterierna har Konstnärsnämn-
den, som prövar detta. Jag tycker inte att det är vår
sak här i kammaren att ta ställning till vilka som ska
ha inkomstgaranti eller vilka som inte ska ha det, vad
som ska omprövas och inte omprövas. Den prövning-
en har legat hos Konstnärsnämnden tidigare. Enda
skillnaden är att beslutanderätten nu formellt förs
över.
I praktiken har det faktiskt varit så att regeringen
inte innehållsligt har prövat de förslag som har kom-
mit från Konstnärsnämnden, utan regelmässigt fattat
beslut efter förslag. I praktiken är det ingen större
skillnad mot detta. Jag tycker att det är naturligt att
man för över beslutanderätten nu, eftersom ompröv-
ningen sker i december.

Anf. 67 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag har aldrig sagt annat än att vi här
i riksdagen självfallet inte ska ta ställning till vem
som ska ha och inte ska ha, utan jag frågade om krite-
rierna för "synnerliga skäl". Det är uppenbart att
regeringen undviker att ta ställning till orden synner-
liga skäl. Det tycker jag faktiskt är rätt fegt, inte minst
mot bakgrund av väldigt bra kampanjer om kunskap
om Förintelsen och regeringens uttalade kamp mot
rasism, antisemitism och liknande.
Det var regeringen som beslutade i det här fallet
som blev så omdebatterat, då tycker jag också att den
borde ta sitt ansvar när möjligheterna faktiskt finns att
göra det i december om man förlägger beslutföränd-
ringen till den 1 januari 2002.

Anf. 68 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Herr talman! Vi tycker att det är naturligt att föra
över detta så snabbt som möjligt, eftersom prövning-
en sker i december månad. Annars går det ytterligare
ett år.
Konstnärsnämnden prövar och beslutar och har
också föreslagit det som Lennart Kollmats vänder sig
emot. De får ta ansvar för sitt förslag som de har gett
och som regeringen utan innehållslig prövning har
fattat beslut om. Det är precis det de ska göra i de-
cember. Vi tycker att det är lämpligt att prövning och
beslut följs åt, som jag sade tidigare.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 11.59 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

13 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

SfU4 Äldreförsörjningsstöd
Punkt 2 (Äldreförsörjningsstöd vid utlandsvistelse)
1. utskottet
2. res. (m, kd)
Votering:
188 för utskottet
104 för res.
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 15 c, 12 fp, 14 mp
För res.: 64 m, 38 kd, 1 fp, 1 -
Frånvarande: 20 s, 17 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -
Helena Bargholtz (fp) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU2 Nationellt stöd vid upphandling av hjälpme-
del
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU3 Avgifter inom äldre- och handikappomsorg
Punkt 1 (Förbehållsbelopp)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
239 för utskottet
38 för res. 1
14 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 63 m, 36 v, 1 c, 13 fp, 14 mp, 1 -
För res. 1: 38 kd
Avstod: 14 c
Frånvarande: 20 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 3 (Högkostnadsskydd)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
278 för utskottet
15 för res. 3
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 65 m, 36 v, 38 kd, 13 fp, 14 mp,
1 -
För res. 3: 15 c
Frånvarande: 20 s, 16 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 5 (Beräkning av avgiftsunderlaget)
1. utskottet
2. res. 5 (m, kd, fp)
Votering:
176 för utskottet
117 för res. 5
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 15 c, 14 mp
För res. 5: 65 m, 38 kd, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 20 s, 16 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU2 Regeringskansliets upphandling av konsulter
Punkt 3 (Återrapporteringar till riksdagen efter år
2002)
1. utskottet
2. res. (fp)
Votering:
280 för utskottet
13 för res.
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 65 m, 36 v, 38 kd, 15 c, 14 mp,
1 -
För res.: 13 fp
Frånvarande: 20 s, 16 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU3 Ökat informationsutbyte mellan arbetslös-
hetsförsäkringen, socialförsäkringen och studi-
estödet
Punkt 3 (Bemyndiganden i fråga om direktåtkomst
till elektroniskt lagrad information)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
227 för utskottet
66 för res. 2
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 38 kd, 15 c, 13 fp, 14 mp
För res. 2: 65 m, 1 -
Frånvarande: 20 s, 16 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 5 (Precisering genom lagregler av förutsätt-
ningar för elektroniskt informationsutbyte)
1. utskottet
2. res. 3 (c, fp)
Votering:
263 för utskottet
30 för res. 3
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 64 m, 36 v, 37 kd, 14 mp, 1 -
För res. 3: 1 m, 1 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 20 s, 16 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU4 Upplösning av stiftelser i vissa fall
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU5 Inkomstgarantier till konstnärer
1. utskottet
2. res. (kd, m, fp)
Votering:
176 för utskottet
117 för res.
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 15 c, 14 mp
För res.: 65 m, 38 kd, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 20 s, 16 m, 7 v, 4 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

14 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 14 november

2001/02:72 av Holger Gustafsson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Övergrepp på barn i Sydafrika
2001/02:73 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ingegerd
Wärnersson
Måluppfyllelse i skolan
2001/02:74 av Nils-Erik Söderqvist (s) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
EU-skatter på alkoholdrycker
2001/02:75 av Rigmor Stenmark (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Människors trygghet

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 november.

15 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 14 november

2001/02:202 av Mikael Oscarsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Familjekonsekvensanalys
2001/02:203 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Humanitär hjälp till Afghanistans folk
2001/02:204 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Ett demokratiskt Afghanistan
2001/02:205 av Annelie Enochson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Stöd till barn och ungdomar
2001/02:206 av Anne Ludvigsson (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Riksförsäkringsverket och prissättning av läkemedel
2001/02:207 av Ola Karlsson (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Fiskevårdsavgift
2001/02:208 av Barbro Hietala Nordlund (s) till
justitieminister Thomas Bodström
Åklagarmyndighetens register
2001/02:209 av Karin Falkmer (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Nyföretagandet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 20 november.

16 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 13 november

2001/02:141 av Lars Wegendal (s) till socialminister
Lars Engqvist
Handlingsprogram mot spelberoende
2001/02:142 av Henrik S Järrel (m) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Granskningsmöjligheter vid anmälan om felbehand-
ling inom hälso- och sjukvården
2001/02:157 av Margareta Viklund (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Jämställdhet för de utslagna
2001/02:170 av Rolf Gunnarsson (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Försäkringskassornas resurser
2001/02:180 av Per Lager (mp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Utländska läkare
2001/02:182 av Cecilia Magnusson (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Studenter och föräldraförsäkring
2001/02:183 av Henrik S Järrel (m) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Bostadsbidrag

den 14 november

2001/02:124 av Murad Artin (v) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Livsmedelssituationen i de västsahariska flyktingläg-
ren i Algeriet
2001/02:132 av Birgitta Carlsson (c) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Akutsjukvård
2001/02:134 av Ragnwi Marcelind (kd) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Naturskyddsförrättning
2001/02:137 av Willy Söderdahl (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Läkemedelsrester
2001/02:144 av Marianne Andersson (c) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Strandskydd i Dalsland
2001/02:146 av Åke Sandström (c) till miljöminister
Kjell Larsson
Lodjursjakt vintern 2001/02
2001/02:149 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Hälsoproblem efter flygbesprutning
2001/02:154 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Björn von Sydow
Klusterbomber
2001/02:155 av Michael Hagberg (s) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Förvaltningen av lodjurstammen
2001/02:162 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Inköp av ett begagnat fartyg
2001/02:163 av Anders Sjölund (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Skoglig utbildning i Umeå
2001/02:164 av Margareta Viklund (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Kvinnomisshandel
2001/02:167 av Ewa Larsson (mp) till miljöminister
Kjell Larsson
Stockholms transportsystem
2001/02:168 av Peter Pedersen (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Isocyanater i hemmiljön
2001/02:171 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Effekter av maxtaxan
2001/02:172 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Skolans problem
2001/02:173 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Friskolor
2001/02:174 av Inger Davidson (kd) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Nationella prov
2001/02:179 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Jätteräkor
2001/02:184 av Ewa Larsson (mp) till kulturminister
Marita Ulvskog
Pornografiska filmkanaler
2001/02:188 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Plan- och bygglagen

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 november.

17 § Kammaren åtskildes kl. 17.10.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 47 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 11.59 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Innehållsförteckning

1 § Kompletteringsval till skatteutskottet 1

2 § Meddelande om aktuella debatter 1

3 § Meddelande om motionstid 1

4 § Anmälan om inkomna faktapromemorior om förslag från
Europeiska kommissionen, m.m. 1

5 § Hänvisning av ärenden till utskott 1

6 § Äldreförsörjningsstöd 1

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2001/02:SfU4 1

Anf. 1 ANITA JÖNSSON (s) 1

Anf. 2 ULLA HOFFMANN (v) 2

Anf. 3 BIRGITTA CARLSSON (c) 3

Anf. 4 BO KÖNBERG (fp) 3

Anf. 5 CINNIKA BEIMING (s) 4

Anf. 6 MARGARETA CEDERFELT (m) 4

Anf. 7 ANITA JÖNSSON (s) replik 4

Anf. 8 MARGARETA CEDERFELT (m) replik 4

Anf. 9 ANITA JÖNSSON (s) replik 5

Anf. 10 TALMANNEN 5

Anf. 11 MARGARETA CEDERFELT (m) replik 5

Anf. 12 TALMANNEN 5

Anf. 13 MARGARETA CEDERFELT (m) 5

(Beslut fattades under 13 §.) 5

7 § Nationellt stöd vid upphandling av hjälpmedel 5

Socialutskottets betänkande 2001/02:SoU2 5

(Beslut fattades under 13 §.) 5

8 § Avgifter inom äldre- och handikappomsorg 5

Socialutskottets betänkande 2001/02:SoU3 5

Anf. 14 CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m) 5

Anf. 15 SVEN BRUS (kd) 6

Anf. 16 KENNETH JOHANSSON (c) 7

Anf. 17 CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m) replik 8

Anf. 18 KENNETH JOHANSSON (c) replik 9

Anf. 19 CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m) replik 9

Anf. 20 KENNETH JOHANSSON (c) replik 9

Anf. 21 SVEN BRUS (kd) replik 9

Anf. 22 KENNETH JOHANSSON (c) replik 10

Anf. 23 SVEN BRUS (kd) replik 10

Anf. 24 KENNETH JOHANSSON (c) replik 10

Anf. 25 KERSTIN HEINEMANN (fp) 10

Anf. 26 LARS U GRANBERG (s) 11

Anf. 27 KENNETH JOHANSSON (c) replik 12

Anf. 28 LARS U GRANBERG (s) replik 12

Anf. 29 KENNETH JOHANSSON (c) replik 13

Anf. 30 LARS U GRANBERG (s) replik 13

Anf. 31 CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m) replik 13

Anf. 32 LARS U GRANBERG (s) replik 13

Anf. 33 CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m) replik 14

Anf. 34 LARS U GRANBERG (s) replik 14

Anf. 35 SVEN BRUS (kd) replik 14

Anf. 36 LARS U GRANBERG (s) replik 14

Anf. 37 SVEN BRUS (kd) replik 14

Anf. 38 LARS U GRANBERG (s) replik 15

Anf. 39 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik 15

Anf. 40 LARS U GRANBERG (s) replik 15

Anf. 41 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik 15

Anf. 42 LENA OLSSON (v) 15

Anf. 43 KENNETH JOHANSSON (c) replik 16

Anf. 44 LENA OLSSON (v) replik 16

Anf. 45 KENNETH JOHANSSON (c) replik 17

Anf. 46 LENA OLSSON (v) replik 17

Anf. 47 MARIANNE SAMUELSSON (mp) 17

(Beslut fattades under 13 §.) 17

9 § Regeringskansliets upphandling av konsulter 17

Konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU2 17

Anf. 48 EVA FLYBORG (fp) 18

Anf. 49 PÄR AXEL SAHLBERG (s) 19

Anf. 50 EVA FLYBORG (fp) replik 19

Anf. 51 PÄR AXEL SAHLBERG (s) replik 20

Anf. 52 EVA FLYBORG (fp) replik 20

Anf. 53 PÄR AXEL SAHLBERG (s) replik 20

(Beslut fattades under 13 §.) 20

10 § Ökat informationsutbyte mellan arbetslöshetsförsäkringen,
socialförsäkringen och studiestödet 21

Konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU3 21

Anf. 54 INGER RENÉ (m) 21

Anf. 55 KENTH HÖGSTRÖM (s) 21

Anf. 56 INGER RENÉ (m) replik 22

Anf. 57 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik 22

Anf. 58 INGER RENÉ (m) replik 22

Anf. 59 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik 22

Anf. 60 KENNETH KVIST (v) 22

Anf. 61 ÅSA TORSTENSSON (c) 23

Anf. 62 BRITT-MARIE LINDKVIST (s) 23

(Beslut fattades under 13 §.) 24

11 § Upplösning av stiftelser i vissa fall 24

Konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU4 24

(Beslut fattades under 13 §.) 24

12 § Inkomstgarantier till konstnärer 24

Kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU5 24

Anf. 63 LENNART KOLLMATS (fp) 24

Anf. 64 EVA ARVIDSSON (s) 25

Anf. 65 LENNART KOLLMATS (fp) replik 25

Anf. 66 EVA ARVIDSSON (s) replik 25

Anf. 67 LENNART KOLLMATS (fp) replik 25

Anf. 68 EVA ARVIDSSON (s) replik 26

(Beslut fattades under 13 §.) 26

Ajournering 26

Återupptagna förhandlingar 26

13 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde 26

SfU4 Äldreförsörjningsstöd 26

SoU2 Nationellt stöd vid upphandling av hjälpmedel 26

SoU3 Avgifter inom äldre- och handikappomsorg 26

KU2 Regeringskansliets upphandling av konsulter 26

KU3 Ökat informationsutbyte mellan
arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringen och studiestödet 27

KU4 Upplösning av stiftelser i vissa fall 27

KrU5 Inkomstgarantier till konstnärer 27

14 § Anmälan om interpellationer 27

15 § Anmälan om frågor för skriftliga svar 27

16 § Anmälan om skriftliga svar på frågor 28

17 § Kammaren åtskildes kl. 17.10. 28