Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:17

Onsdagen den 24 oktober

Kl. 9.00 - 1401

---

17.00 - 17.21

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------

Ceremoni med anledning av FN-dagen

Ceremonin inleddes med musikstycket Dimman
lättar av Carl Nielsen och avslutades med musik-
stycket Andante av Erkki Melartin.
Musiken framfördes av Elisabeth Ekholm, tvär-
flöjt och Ingegerd Fredlund, harpa.

TALMANNEN:
Ärade riksdagsledamöter! De var "beslutna att
rädda kommande släktled undan krigets gissel". Så
formade sig orden som inledde Förenta nationernas
stadga, som trädde i kraft denna dag den 24 oktober
för 56 år sedan.
Ett världssamfund hade bildats i skuggan av andra
världskriget. De förenade nationernas folk skulle göra
sitt yttersta för att dessa krigets fasor inte skulle upp-
repas.
Det skulle ske genom internationellt samarbete
byggt på de grundläggande mänskliga rättigheterna,
på den enskilda människans värdighet och värde, på
lika rättigheter för män och kvinnor och för små och
stora nationer - som stadgans ord fortsättningsvis
lyder.
Det var något oerhört som hade inträffat. Det, som
i alla tider varit en dröm, tycktes möjligt att nå. Tan-
kar som väckts redan hundra år tidigare av fredsrörel-
sens - folkrörelsernas - pionjärer hade blivit verklig-
het.
Det som Fredrika Bremer redan 1854 under in-
tryck av Krimkrigets fasor hade uttryckt i ett upprop
om ett fredsförbund - och som då, av sin tid, hade
mötts av förlöjliganden - var nu praktisk verklighet.
Nu - den 24 oktober 1945 - hade det till synes
omöjliga ändå blivit möjligt att samlas kring.
I dag, mer än ett halvsekel senare och just denna
svåra höst, vet vi med smärtsam tydlighet att mänsk-
lighetens väg till fred och frihet ännu är lång - myck-
et lång.
I dag vet vi att sedan FN-stadgans ord om fred
och mänskliga rättigheter trätt i kraft har världens
folk plågats av mer än 200 väpnade konflikter. Den
exakta siffran, enligt Institutionen för freds- och kon-
fliktforskning vid Uppsala universitet, är 224 väpnade
konflikter i världen under åren 1946 till 2000. Enligt
denna definition ingår exempelvis inte diktaturstaters
övergrepp mot den egna befolkningen.
Det har varit över 200 krig sedan de förenade na-
tionernas folk var beslutna att rädda kommande
släktled undan krigets gissel. Kan dessa våra miss-
lyckanden och vår stora sorg framstå tydligare än just
denna svåra höst av terrordåd, våldsupptrappning och
djupaste oro för framtiden i vår egen vardag? Det är
en bild och en verklighet, och den är sann.
Men det finns en annan bild och en annan verk-
lighet, lika sann och lika betydelsefull. Det är de
gånger det senaste halvseklet då freden, friheten och
demokratin har vunnit segrar och givit medmänniskor
sitt värde och sin värdighet åter.
Det har kunnat ske därför att människor vägrat att
sluta hoppas och tro, därför att människor envist och
oförtrutet arbetat vidare för att uppnå det till synes
ouppnåeliga. De har orkat och nått framgång därför
att de haft insikt. De har vetat att allt arbete och enga-
gemang för freden och friheten kräver tid, uthållighet
och ständig vaksamhet. Det kräver tid, därför att
grunden alltid måste vara demokratisk - besluten
måste omfattas av en majoritet för att vara hållbara
och långsiktiga.
Ärade riksdagsledamöter! Också nu, mitt i sorgen,
smärtan och oron denna höst, måste vi våga se och
hoppas på denna verklighet av utväg och framtid.
Den finner vi i ett FN som står starkare än på mycket
länge av enighet mellan medlemsstaterna och deras
folk i kampen mot terrorism och för en gemensam
framtid. Den finner vi i den växande insikten att in-
ternationellt samarbete, grundat på folkrättens prin-
ciper, är nödvändigt om hållbara lösningar ska bli
möjliga. Den finner vi i arbetet på ett reformerat och
stärkt FN, under ledning av dess generalsekreterare
Kofi Annan, som med sitt djupt och brett respektera-
de ledarskap och sin integritet har givit FN bättre
förutsättningar än någonsin till samling kring nöd-
vändiga beslut.
Det är därför både glädjande och hoppingivande
att den norska Nobelpriskommittén beslutade att
högtidlighålla sitt hundraårsjubileum med att tilldela
Förenta nationerna och dess generalsekreterare Kofi
Annan årets fredspris och i prismotiveringen särskilt
understryka att den enda framkomliga vägen till
världsfred och samarbete går genom Förenta natio-
nerna.
Jag hoppas att det ska bli möjligt för FN:s gene-
ralsekreterare att komma till Stockholm i samband
med Nobelhögtidligheterna och att då tala till de
valda företrädarna för Sveriges folk här i riksdagen.
Det skulle ge en möjlighet för riksdagen och
svenska folket att kraftfullt manifestera uppslutningen
bakom Förenta nationernas arbete för fred och frihet
- en mycket viktig manifestation just denna höst.
Ärade riksdagsledamöter! Det internationella
samarbetet har i dag blivit en integrerad del av lag-
stiftningsarbetet på den nationella nivån, och det
griper därmed in på ett självklart sätt i vårt vardagliga
arbete som förtroendevalda. Det är en god och natur-
lig utveckling av vårt arbete för demokrati. Det är en
naturlig och god utveckling av det arbete och det
engagemang som utfördes en gång av dem som käm-
pade för verkligt folkstyre med allmän rösträtt i vårt
land. De var alla också internationalister, fredskäm-
par, och visste att fred, frihet och demokrati är var-
andras förutsättningar.
Vi har som förtroendevalda ett särskilt ansvar att
skapa insikt om att möjligheten till hållbara lösningar
går genom demokratiskt och internationellt samarbe-
te. Vi har ett särskilt ansvar att skapa insikt om de-
mokratins villkor och arbetsmetoder, om att demo-
kratin alltid arbetar långsamt, om att demokratin
kräver öppenhet och respekt, eftertanke och besin-
ning, om att demokratin aldrig har de snabba, enkla
svaren, men att demokratin är den enda vägen till
hållbara, fredliga lösningar på svåra problem.
Mitt i denna höst av otrygghet och oro finns en
dörr på glänt mot ljuset - människans eviga dröm om
fred och frihet. Krisens allvar kan skapa ny enighet,
nya allianser, förnyad kraft till ansvarstagande och
ledarskap. Däri finns vår möjlighet att skapa tillit till
och förutsättningar för det internationella samarbetet
och därmed för Förenta nationernas och vår egen
framtid.
(Applåder)

Meddelande om återsamling

Talmannen meddelade att kammarens ledamöter
skulle återsamlas för arbetsplenum kl. 9.20.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 18 oktober.

2 § Avsägelse

Talmannen meddelade att Per Richard Molén (m)
anhållit om entledigande från uppdraget som ledamot
av riksdagen fr.o.m. den 14 januari 2002.

Kammaren biföll denna anhållan.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2001/02:32 till justitieutskottet
2001/02:35 till utbildningsutskottet
2001/02:47 till kulturutskottet

Förslag
2001/02:RR4 till näringsutskottet

4 § Sjöfartsstöd

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2001/02:TU3
Sjöfartsstöd (prop. 2000/01:127).

Anf. 1 TOM HEYMAN (m):
Fru talman! Det finns anledning att gratulera re-
darna till dagens förväntade beslut. Tillsammans med
de fackliga organisationerna har man skickligt ge-
nomfört en kampanj som givit önskat resultat: ökat
statligt stöd till rederinäringen. Skattebetalarna är
som vanligt förlorarna. Inga fackliga organisationer
värnar om oss, om jag nu kan göra mig till tolk för
skattekollektivet, och vi har inga starka intressegrup-
per som har Regeringskansliets öra. Vi förutsätts bara
stå för kalaset.
Länge talade socialdemokraterna om vikten av ett
solidariskt skattesystem. Det skulle vara häftigt att
betala skatt, var det någon som sade. Men det verkar
nu vara länge sedan. I dag skapas undantag i skatte-
lagstiftningen för den som kan framföra rätt argu-
ment. Sådana undantag har skapats för miljardärer,
för utländska experter, för bärplockare, för boende i
Norrlands inland och nu även för sjömän. Man ut-
vecklar ett stödsystem som bryter mot budgetlagen
och som fördärvar själva grunderna i skattelagstift-
ningens konstruktion. Detta konstaterar Riksskatte-
verket i sitt yttrande. Men när det gäller att plocka
billiga politiska poänger gäller varken principer eller
lagar längre.
Det har gjorts gällande att detta är en åtgärd som
inget kostar. Det är naturligtvis fel. Kostnaden finns,
även om den - genom en kreativ kontoföring - inte
uppenbart framgår i statens bokföring. Men de kom-
munalskattemedel som nu aldrig inbetalas till stats-
kassan kommer i fortsättningen att utbetalas av staten
till kommunerna. Alla sociala förmåner består, även
om de avgifter som förmånen baseras på inte inbeta-
las till systemet, och den enskilde kan till sist, genom
underskottsavdrag i deklarationen, återfå delar av de
aldrig inbetalade skattemedlen. Denna ökade statliga
utgift, över 1 miljard kronor, genomförs vid en tid-
punkt när statens löpande affärer åter börjar visa
underskott och i ett läge när budgettaket inte längre
håller.
Den svenska konstruktionen för rederistöd är unik
vid en internationell jämförelse; där är ett nettolöne-
system den vanligaste konstruktionen. Den svenska
konstruktionen är också unik på det sättet att den
svenska arbetsgivaren nu uppbär sina anställdas
skatter, något som inte förekommit i Sverige sedan
privilegiesamhället avskaffades. Begreppet redaradel
får plötsligt en ny och mer konkret innebörd.
Den stora förändringen med dagens beslut är dock
att färjorna ska omfattas av stödet. I praktiken innebär
detta ett stöd om flera hundra miljoner kronor årligen
till ett enskilt företag. Ett så omfattande industristöd
torde inte ha förekommit i Sverige sedan den
Åslingska industriakutens dagar.
Om en enskild person kommer på obestånd och
ber om samhällets stöd kräver de sociala myndighe-
terna en detaljerad redovisning av de ekonomiska
förhållandena. Av företag krävs inga motsvarande
uppgifter. Det aktuella färjerederiet ingår i en stor och
internationellt verksam koncern med mängder av
koncerninterna transaktioner som ej redovisas offent-
ligt och som bara en mycket begränsad krets i bolaget
har insyn i. Under många år har rederiet uppvisat
stora ekonomiska förluster, med eller utan den skatte-
fria försäljningen, men var och varför dessa förluster
uppstår har aldrig förklarats.
Argumentet för att införa stöd är att danska färje-
rederier nu får stora konkurrensfördelar genom sin
skattebefriade personal. Det danska beslutet är i sig
orimligt; det strider mot själva grundtanken i det
europeiska unionsfördraget. Om Europas länder bör-
jar konkurrera sinsemellan med skattebaser riskerar
EU som organisation att inte överleva. Jag förutsätter
att regeringen har insett detta och att man i komman-
de förhandlingar med kommissionen och övriga
medlemsländer kommer att driva denna fråga.
Det danska beslutet har däremot inte påverkat
konkurrensbilden i Sverige. I trafiken mellan Dan-
mark och Sverige finns nu tio stora färjor. Sex ägs av
det svenska rederiet, två av ett danskt samseglande
statligt rederi - en samseglingsöverenskommelse som
för övrigt nu är föremål för undersökning av det
danska konkurrensverket. Den enda oberoende kon-
kurrenten mellan Danmark och Sverige driver två
gamla danska superflexfärjor i Öresund, och de har
funnits där i flera år. En svensk båt går i Öresundstra-
fiken, men där är skatteproblemet löst genom gräns-
gångaravtalet. Ingen förändring av trafikmönstret har
skett efter det danska skattebeslutet, och inget danskt
rederi har aviserat någon avsikt att starta trafik och
konkurrera på den svenska marknaden.
Mellan Sverige och Tyskland är mönstret det-
samma. Trafiken domineras av det svenska rederiet
och samma samseglande dansk-tyska bolag. Det finns
en oberoende linje från Trelleborg, men den drivs inte
med skattebefriade danska besättningar utan med
tyska och svenska besättningar på ordinarie avtal.
Argumentet att Sverige nu drabbats av en för-
ödande och orättfärdig dansk konkurrens är helt en-
kelt inte sant. I själva verket är det en medioker kon-
kurrens mellan färjerederierna i Nordeuropa. Den
påminner mest om en stor kartell, där de olika rederi-
erna bara undantagsvis konkurrerar med varandra.
Ytterst få förändringar har skett i trafikmönstret under
de senaste decennierna, och om regeringen hade gjort
någon form av analys skulle detta rätt snart ha fram-
gått. Men det har man inte gjort, eftersom hela stöd-
paketet är resultatet av en facklig beställning.
Det frikostiga svenska färjestödet blir nu ett direkt
hot mot Norge och Finland. Bägge dessa länder
tvingas införa ett liknande stöd till sina färjor, efter-
som frestelsen att registrera dem i Sverige annars blir
alltför stor. Då uppstår också den paradoxala situatio-
nen att linjerna från Finland och Norge, som har kvar
den skattefria försäljningen, också kommer att erhålla
direkta statliga subventioner. Det blir inte enkelt för
konferenshotell i Sverige, som betalar full skatt och
full moms på allt och som har vanlig skattebetalande
personal, att konkurrera med Finlandsfärjorna, som
har skattefri försäljning, skattefri proviantering och
skattebefriad personal. Ännu en märklig konsekvens
av det svenska beslutet.
Argumentationen för rederistöd må vara väl fram-
förd, men den är intellektuellt undermålig. Om de
huvudsakliga kriterierna för statligt stöd ska vara att
företaget går dåligt och att den internationella kon-
kurrensen är hård finns det gott om kandidater. Var-
för just rederier, varför inte lika gärna Degerfors
järnverk, Bredbandsbolaget eller Borås Väveri?
Slutligen, fru talman, är det ett märkligt samman-
träffande att samma vecka som denna proposition
läggs på riksdagens bord håller näringsministern en
presskonferens och meddelar nöjt att han har träffat
avtal med samma koncern som nu får huvuddelen av
färjestödet för att den ska medverka i rekonstruktio-
nen av ett nödlidande gruvföretag i näringsministerns
hemlän. Det är faktiskt, fru talman, ett mycket an-
märkningsvärt samband.
Därmed ber jag att få yrka bifall till reservation
nr 1.

Anf. 2 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3.
Så är vi äntligen framme vid den dagen då ett nytt
sjöfartsstöd ska behandlas av Sveriges riksdag. När
jag för sex år sedan, vid den nytillsatta Sjöfartsutred-
ningens första sammanträde, presenterade mig som
"en landkrabba från Blekinge med sjöfartsintresse"
kunde jag inte drömma om att det skulle ta så lång tid
innan utredningens huvudsakliga förslag skulle bli
verklighet. Men tyvärr har vi en långsam regering,
som väntar in i det längsta med näringspolitiska åt-
gärder.
Någon protesterar säkert redan och menar att Sve-
rige införde ett sjöfartsstöd redan 1997 samt en ut-
vidgning med ett s.k. TAP-avtal hösten 1998. Det är
förvisso sant, men det var ett stöd som dels var om-
tvistat inom den dåvarande regeringen, dels nådde det
inte upp till EU:s tak för nationella sjöfartsstöd. Det
innebar möjligen att en ytterligare utflaggning stop-
pades upp, men knappast någon ny tillströmning av
fartyg till den svenska handelsflottan. Det nya sys-
temet med s.k. nettostöd gör att Sverige närmar sig
EU:s nivå för sjöfartsstöd, dock med avsaknad av en
viktig ingrediens, tonnageskatt. Jag ska återkomma
till denna.
Fru talman! Tom Heyman kallade motiveringen
för detta sjöfartsstöd intellektuellt undermålig. Jag
skulle vilja motivera varför vi kristdemokrater vill ha
ett sjöfartsstöd. Först och främst bör man fråga sig
varför det är viktigt att det finns svenska sjömän.
Skälet är att de utgör grunden för svensk sjöfartstra-
dition med höga säkerhetskrav och gott sjömanskap.
De utgör också rekryteringsbasen för sjöbefäl. Utan
svenska sjömän har vi på sikt inga svenska sjöbefäl.
Vi behöver också av säkerhetsskäl ha en svenskflag-
gad handelsflotta och då krävs det goda villkor för
näringen.
Är det då på det viset att kristdemokraterna älskar
statliga stöd till transportnäringen, speciellt sjöfarten?
Är det genom statliga subventioner vi ska hålla flot-
tan flytande, så att säga? Svaret är nej. Kristdemo-
kraterna anser i likhet med sjöfartsnäringen själv att
sjöfartsstöden bör avvecklas. Men när kan man göra
detta?
Inte så länge det finns sjöfartsnationer som kon-
kurrerar med lägre priser och sämre löner som inver-
kar menligt på säkerhet, arbetsmiljö, yttre miljö och
transportkvalitet. Då är det enligt vår mening nöd-
vändigt med statliga åtgärder för att säkerställa en
nationell handelsflotta, där miljö- och säkerhetstän-
kande är en ledstjärna.
Sveriges regering bör däremot vara pådrivande
inom den europeiska unionen för att gemensamt be-
kämpa all slags förnedring av ombordanställda, be-
kämpa oljeutsläpp och dumpning av annat avfall till
havs samt bekämpa attityder som innebär att säker-
heten sätts åt sidan vid sjötransporterna. Om vi inom
EU kan bidra till att höja den globala standarden på
dessa områden, kan vi gemensamt successivt sänka
de rena stöden till rederierna. Sjöfarten kan bära sig
själv, om bara konkurrensvillkoren är neutrala.
När det gäller färjesjöfartens del av stödet har vi
ansett att det kan vara nödvändigt under rådande
omständigheter. Sveriges linje bör vara, precis som
regeringen skriver i sin proposition, att passagerar-
och färjetrafik som i huvudsak bedrivs i konkurrens
med annan europeisk trafik inom EU och EES-
området inte ska ges statligt stöd. Detta är huvudlin-
jen, men just nu lever vi i ett undantag som regering-
en bör diskutera vidare med berörda länder för att så
småningom lösa upp.
Fru talman! Jag vill beröra kritiken från remissin-
stanserna. Till regeringens proposition, som ligger till
grund för detta betänkande, har två viktiga remissin-
stanser varit negativa: Riksskatteverket och Konkur-
rensverket. Riksskatteverket hävdar att hanteringen
av skattekontosystemet blir svåröverskådligt. Det är
säkert riktigt att det inte är helt enkelt att hantera ett
sådant system. Men skulle vi för den skull bara kon-
staterat att svenska handelsflottan seglar i väg utom-
lands därför att vårt skattekontosystem blir svåröver-
skådligt? Allvarligare är då att Riksskatteverket har
synpunkten att åtgärden inte är förenlig med lagen om
statsbudgeten. Regeringen hävdar motsatsen och
hänvisar till lagen om kreditering av anställningsstöd
samt föreslår en ändring av den lagen så att den även
omfattar sjöfartsstöd.
Konkurrensverket avstyrker förslaget av allmänna
konkurrenspolitiska skäl. Kristdemokraterna brukar
fästa stor vikt vid Konkurrensverkets synpunkter, så
varför gör vi inte det i detta fall? Om man strikt ser
till själva stödets utformning är det alltså principvid-
rigt, enligt vår mening. Men om man ser till den glo-
bala situationen inom sjöfarten och de konkurrens-
regler som EU-länderna enats om i dokumentet EU:s
State Aid Guidelines for Maritime Transport menar vi
att det nya sjöfartsstödet är nödvändigt just nu. I en
framtid måste det omprövas, men omställningen ska
ske i takt med att miljöhänsyn och sjösäkerhet värde-
ras väsentligt högre av alla sjöfartsnationer än vad
som görs i dag.
När trafikutskottet behandlade ärendet i våras pe-
kade Sveriges Redareförening på en brist i proposi-
tionen. Det handlade om hur man definierade begrep-
pet de "totala arbetsgivaravgifterna". Syftet med detta
förslag från regeringen är att genomföra ett stöd till
svenska rederier enligt EU:s tak, vilket bl.a. innebär
att hela arbetsgivaravgiften kan hållas inne av rederi-
et. Men regeringens konkreta förslag innebar enbart
en nedsättning med 30,13 %, trots att avgifterna i
själva verket uppgår till 32,82 %. Något skäl till detta
angav regeringen inte i propositionen. Skillnaden är
exakt den allmänna löneavgiften på 2,69 %. Tack
vare Kristdemokraternas påpekande i motion T17
blev hela arbetsgivaravgiften inräknad i stödet. Men
vår motion kunde naturligtvis av politisk prestige inte
bifallas utan avstyrktes av utskottet. Så fungerar ty-
värr det politiska språket här i riksdagen.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag beröra tonna-
geskatten.
Flera av Sveriges huvudkonkurrenter inom sjö-
farten har infört ett system med s.k. tonnageskatt.
Detta system ersätter såväl vanlig bolagsbeskattning
som reavinstbeskattning. Skatten kan vara utformad
antingen som en punktskatt eller som en skatt som
utgår på en schablonberäknad vinst. Den viktigaste
fördelen med tonnageskatt är att en sådan skatt vä-
sentligt underlättar rederiernas planering av sina lång-
siktiga åtaganden gentemot staten.
Att investera i ett nytt fartyg innebär ofta en affär
på flera hundra miljoner kronor. Med en tonnageskatt
vet man på förhand vilka kostnader man har i många
år framöver. Det underlättar också när man ska byta
fartyg, då det ofta kan gå en period mellan det att man
säljer det gamla fartyget och att man köper ett nytt.
Som det föreslås i motionerna T16 av Centerparti-
et och T17 av Kristdemokraterna bör Sverige pröva
förutsättningarna för att i likhet med andra europeiska
sjöfartsnationer införa tonnageskatt. Detta skulle,
enligt vår uppfattning, bidra till att trygga svensk
sjöfartsnärings framtid och säkert öka inflaggningen.
Detta är bra inte bara för Sverige, det är bra för all
sjöfart i världen.

Anf. 3 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Johnny Gylling tar i sitt anförande
upp den s.k. tonnageskatten. Det finns kanske anled-
ning att granska de argument som intresseorganisa-
tionerna för fram och inte helt utan vidare svälja allt.
Bolagsskatten är en av de få skatterna i det svens-
ka skattesystemet som inte är så särskilt hårt kritise-
rad. Dels är den internationellt sett inte särskilt hög,
dels finns det generösa avskrivningsmöjligheter, som
inte minst från rederisidan innebär att själva företags-
beskattningen inte är något direkt problem. Ändå vill
man införa tonnageavgift. Varför då?
I andra länder som har tonnageavgift i stället för
beskattning fungerar det så att ett företag kan skaffa
sig en båt. Det kan vara en liten båt med en låg ton-
nageavgift. Därmed blir hela företaget klassat som
rederi och betalar ingen bolagsskatt. Förutom denna
lilla båt kan företaget sedan bedriva en omfattande
befraktningsverksamhet med annat tonnage. Det lär
finnas ett tyskt rederi som bedriver verksamhet med
hundratalet båtar förutom sin egen båt. Hela verk-
samheten blir därmed skattebefriad.
Finns det någon anledning för den europeiska
unionen att undanta just rederiverksamhet från nor-
mal företagsbeskattning? Tycker Johnny Gylling
verkligen att skattebefrielse för vissa näringar och
inte för andra är rätt väg att gå?

Anf. 4 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Jag börjar med tonnageskatten. Syftet
med den är inte att skattebefria rederierna. Syftet är
att man ska veta lång tid i förväg vilka kostnader man
har gentemot staten. Man ska också byta ut den mot
en reavinstbeskattning. När man säljer ett fartyg ska
man inte behöva betala reavinstskatt, utan man kan
hålla inne pengarna tills det är tid att köpa ett nytt
fartyg. Detta ska ersätta det som Tom Heyman själv
förespråkar i sin motion, nämligen fartygsfonder.
Fru talman! Om andra europeiska länder gör det-
ta, varför ska Sverige avstå? Vill Tom Heyman sänka
den svenska handelsflottan eller vad är Tom Heyman
egentligen ute efter?

Anf. 5 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Nej, Johnny Gylling, jag vill inte sän-
ka den svenska handelsflottan, men jag tycker att den,
som alla andra näringar, ska leva på lika villkor. Av-
sikten med tonnageavgiften är att skattebefria rederi-
erna. Blanda inte in i argumentationen de s.k. förny-
elsefonderna som vi hade tidigare i det svenska skat-
tesystemet. Det är ett sidospår och har inte bäring på
problemet.
Det stora problemet är att genom att införa tonna-
geskatt blir rederinäringen skattebefriad. Man kan
genom att ha ett ytterst litet antal båtar i det egna
systemet dra nytta av det och sedan slippa skatta för
hela verksamheten. Det är inte en sund konkurrens-
bild.

Anf. 6 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Jag blir lite förvånad när jag hör Tom
Heyman framföra dessa argument. Jag vet inte riktigt
om Tom Heyman talar för moderaterna eller bara för
sig själv. Jag trodde att moderaterna var för flera jobb
i Sverige. Jag trodde att moderaterna ville ha samma
konkurrensregler för svenska företag som för andra
företag i första hand runtom i Europa. Det är detta
som förslagen ska leda till.
Vi har sagt att vi vill på sikt avveckla sjöfartsstö-
det. Vi vill ha samma regler som övriga EU-länder.
Det gäller även tonnageskatten. På sikt ska vi ha
samma regler, Tom Heyman. Jag är faktiskt förvånad
över att Tom Heyman har den inställningen, som
enbart leder till att Sverige får svårare regler och
tyngre börda att bära för de svenska rederierna, vilket
i sin tur leder till utflaggning, färre jobb, färre sjö-
män, färre sjöbefäl osv. Jag kan inte tänka mig att det
är den politik som moderaterna vill stå för. Det vill
inte vi kristdemokrater.

Anf. 7 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Transportbranschen är en utsatt
bransch med ibland snabba kast och dramatiska för-
ändringar. De senaste veckorna har vi sett hur flyget
världen över kommit i gungning främst föranlett av
terroraktionerna i USA den 11 september och de
konsekvenser som detta har fått när det gäller resan-
det. Det är också frågan om kostnader för försäk-
ringsskyddet som vi i trafikutskottet har brottats med
m.m.
För sjöfarten är det inte motsvarande snabba dra-
matik i det ganska utsatta läge som den svenska sjö-
fartsnäringen ändå har hamnat i. Sett över några års
sikt är det ändå ganska stora förändringar som har
skett, inte bara i Sverige utan också i EU.
EU:s andel av tonnaget till sjöss har på 25 år mer
än halverats, från 32 % år 1970 till ca 14 % i mitten
av 90-talet. Därför beslöt också EG-kommissionen i
maj 1997 att fastställa nya riktlinjer för statligt stöd
till sjöfartsnäringen. Många länder i vår närhet -
Finland, Danmark och Norge - har också infört olika
typer av stöd, vilket framgår av betänkandet, för att
motverka en fortsatt nedgång i näringen.
Regeringen föreslår i en proposition att det nuva-
rande svenska rederistödet utvidgas till ett sjöfarts-
stöd och att det också ska omfatta passagerarfartyg.
Att riksdag och regering nu kan bidra till svensk sjö-
farts fortlevnad och utvecklingsmöjligheter tycker vi
från Centerpartiets sida är glädjande. Det är säkert
glädjande för oss eftersom vi tillhör den grupp som
Tom Heyman raljerade så friskt över, dvs. som har
drivit på för att faktiskt få dem till stånd. Jag har i och
för sig den största respekt för Tom Heymans allmän-
na sjöfartskunnande, men jag är liksom Johnny Gyl-
ling aningen förvånad över tonläget i Tom Heymans
mycket raljanta inlägg tidigare - med billiga poäng,
gratulerar redarna och menar att branschen i stort sett
består av bovar och banditer som gör allt för att kapa
åt sig så stora vinster som möjligt. Jag undrar om det
är representativt för moderaternas syn på företagande
och näringsverksamhet.
Svensk sjöfart konkurrerar verkligen på en mark-
nad med tuffa villkor. Ca 90 % av den svenska ex-
porten går via sjöfart. Det är väldigt stora summor för
ett land som är beroende av exporten för fortsatt väl-
stånd.
Det som har gjort den svenska situationen akut är
att danska Folketinget den 26 maj år 2000 fattade
beslut om att utvidga det danska internationella
skeppsregistret. Därvid hamnade främst färjenäringen
i en väldigt besvärlig situation.
Utan att gå in på några detaljer välkomnar vi från
Centerpartiets sida att regeringen nu har lyssnat på
näringen, fackföreningarna, men också på oss i Cen-
terpartiet, när vi har krävt att svensk sjöfartsnärings
konkurrenskraft ska förbättras. Vi tycker däremot att
det är ledsamt att regeringen har varit långsam i sin
hantering och inte lyckats få fram ett förslag till riks-
dagen avseende ett nytt och förbättrat sjöfartsstöd
förrän nu. Centerpartiet avsatte redan hösten 2000
skattesänkningsutrymme för att ett nettostöd gällande
både färje- och handelsflottan skulle kunna införas
fr.o.m. den 1 januari 2001. Vi menar att regeringen
hade kunnat genomföra denna viktiga reform redan
när vi föreslog det om den rätta viljan hade funnits,
särskilt som riksdagens trafikutskott i betänkande
2000/01:1 påtalade att den 1 januari 2002 kan vara en
för sen tidpunkt att införa ett sådant här stöd till färje-
sjöfarten.
Nu är det den 24 oktober 2001, och därför avstår
jag från att yrka bifall till vår reservation angående
tidpunkten för införande av stödet. Jag utgår från att
det verkligen kan fullföljas från den 1 oktober, som
sägs i betänkandet.
Jag ska säga några ord om tonnageskatten. I och
med införandet av ett nettostöd kommer svensk sjö-
fart ett steg närmare sina konkurrenter i EU vad gäller
villkoren för att bedriva sjöfart. En del av paketet för
att förbättra den svenska sjöfartens villkor visavi
omvärlden saknas dock i den här propositionen.
Vi anser alltså att det hade varit värdefullt om re-
geringen tagit upp frågan om tonnageskatt i proposi-
tionen. Införandet av en tonnageskatt kan ses som ett
ytterligare steg för att ge svensk sjöfartsnäring likvär-
diga villkor - även om det inte är särskilt bra villkor -
som sina konkurrenter. För främst de mindre och
medelstora rederierna skulle ett tonnageskattesystem
vara värdefullt. Flera länder i Europa har infört eller
är på gång att införa tonnageskattesystem, vilket gör
det angeläget att Sverige ser över möjligheterna att
införa ett liknande system. Grekland har denna skatte-
form sedan länge, och Holland, Norge, Tyskland,
Storbritannien och Finland har under senare tid infört
tonnagebeskattning som ett alternativ till ordinarie
företagsskatt.
Fördelarna med en tonnageskatt är att det blir av-
sevärt lättare för näringen att planera sin verksamhet
utan att planera utifrån skatteeffekter i första hand.
Det är viktigt för sjöfarten, som är utsatt för kraftiga
marknadssvängningar. För att ge svensk sjöfartsnä-
ring även den sista delen i ett sådant här paket gällan-
de likvärdiga konkurrensvillkor bör Sverige se över
möjligheten att i likhet med de andra nordiska länder-
na, Tyskland och andra införa en tonnageskatt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.
Slutligen ska jag säga några ord om reservation
nr 5 i betänkandet om gemensamma regler på EU-
nivå.
På EU-nivå finns alltså gemensamma regler på
sjöfartens område, de s.k. statsstödsreglerna, som EU-
kommissionen förnyade 1997. Det är inom ramen för
dessa riktlinjer som flera länder stärkt sina närings-
politiska insatser för sjöfartsnäringen. Just detta sätter
fokus på de problem som finns med dagens gemen-
samma regler. De tillåter att olika länder inom EU
konkurrerar med varandra genom vad som kan kallas
statssubventionerad dumpning. Samtidigt ska man
veta att EU:s regler naturligtvis syftar till att ge euro-
peiska rederier rimliga konkurrensvillkor i förhållan-
de till tredjelandsflottor och bekvämlighetsflaggade
fartyg, som opererar med betydligt lägre kostnader.
Dessa lägre kostnader härrör från lägre bemannings-
kostnader genom låga löner, inga eller små löneskat-
ter och sociala avgifter. Ytterligare konkurrensmedel
är bl.a. lägre säkerhets- och miljökrav i många flagg-
länder. Att EU vill motverka utflaggning till mindre
nogräknade register är därför inte så konstigt, och vi
tycker att det är rimligt.
Så länge dessa EU-regler finns i sin nuvarande ut-
formning kommer vi från Centerpartiet att kämpa för
att svensk sjöfartsnäring inte ska sättas i en sämre sits
än sina konkurrenter i andra länder. Just mot bak-
grund av detta har Centerpartiet varit pådrivande för
att Sverige inför ett sjöfartsstöd, och just mot bak-
grund av detta vill vi också att Sverige ser över möj-
ligheterna att införa en tonnageskatt, som jag tidigare
har talat om här.
Regeringen berör i korta ordalag att man avser att
ta upp långsiktiga diskussioner med i första hand de
nordiska länderna och Tyskland för att undersöka
möjligheterna att nå fram till en gemensam syn i de
här frågorna. Vi välkomnar det, och vi tycker att det
är en viktig fråga att Sverige driver på. Det är viktigt
att det inte blir en osund konkurrens mellan olika EU-
länder. Det är viktigt att reglerna utformas på ett
sådant sätt att den svenska och europeiska sjöfartsnä-
ringen har möjlighet att leva vidare med bl.a. de hög-
re säkerhets- och miljökrav som ställs här jämfört
med mindre nogräknade register.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall också till re-
servation nr 5.

Anf. 8 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Sven Bergström nämner de dramatis-
ka effekter som har uppstått av det danska beslutet.
Jag skulle då gärna vilja be honom förklara vad det är
för dramatiska effekter. Som jag sade i mitt anföran-
de, har jag inte upptäckt att det har hänt ett endaste
något när det gäller konkurrenssituationen mellan
danska och svenska färjor.
Däremot innebär det svenska beslutet omedelbart
ett problem, för kanske framför allt de finska rederi-
erna. Därför har också finska staten protesterat hos
den svenska regeringen mot den här processen och
begärt att man ska göra någon annan form av lösning,
så att man kan bibehålla situationen på Ålandshav
som den är för närvarande.
Vad är det för effekter som har uppstått, Sven
Bergström, som inte jag har upptäckt?

Anf. 9 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag utgår från att Tom Heyman är ly-
hörd också för alla signaler som kommer från berörda
företrädare för näringen och för fackliga organisatio-
ner på hela området nere i Sydsverige som har berörts
av det här. Jag har lyssnat på detta och utgår från att
de beskrivningar som de ger är korrekta när det gäller
de negativa effekter som uppstår. Det är naturligtvis
också därför som regeringen har lagt fram det här
förslaget, för att åstadkomma rättvisa villkor mellan
de olika länderna.

Anf. 10 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag har naturligtvis också fått de här
argumenten, både från näringens företrädare och från
fackliga organisationer. Men det visar sig, när man
skrapar på ytan, att det finns väldigt lite substans
bakom orden. Det finns faktiskt inte så mycket ef-
fekter. Det som har funnits, kanske speciellt i Öre-
sundstrafiken, är löst genom utvidgningen av gräns-
gångaravtalet. Det är i och för sig en abnormitet i det
här sammanhanget, men det kan vi ta en annan gång.

Anf. 11 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Återigen uttrycker sig Tom Heyman
om näringen i ordalag som förvånar mig lite när de
kommer från en moderat företrädare. Jag utgår från
att Tom Heyman, som en god representant för det
moderata partiet, är angelägen om ett gott närings-
livsklimat och om att olika näringar ska ha rättvisa
konkurrensvillkor. Men i fallet sjöfarten förefaller det
som om Moderaterna särar ut sig på ett väldigt sär-
präglat sätt och utgår från att näringen inte gör sitt
allra bästa utan är ute för att tjäna snabba pengar,
uppvaktar, lever rövare och trycker på för att få såda-
na villkor att man ska kunna tjäna så mycket pengar
som möjligt.
Jag utgår från att det är en rimlig beskrivning vi
får av både fack och näringsliv när de uppvaktar oss
och talar i de här frågorna. Därför har vi, liksom alla
övriga partier utom Moderaterna, tyckt att det är rim-
ligt att nu se till att skapa det vi upplever som rättvi-
sare villkor för den svenska sjöfartsnäringen, som vi
tycker är väldigt viktig ur sysselsättningssynpunkt,
ekonomisk synpunkt och många andra synpunkter.
Den måste få sådana villkor att den kan överleva för
framtiden.

Anf. 12 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Vi ska i dag ta ställning till TU:s be-
tänkande om sjöfartsstöd. Jag vill börja med att yrka
bifall till trafikutskottets förslag och avslag på samtli-
ga reservationer.
Fru talman! Jag är glad över att kunna konstatera
att det beslut som kammaren i dag ska fatta lägger
grunden till en positiv och långsiktig utveckling för
svensk sjöfartsnäring.
Jag vill ta tillfället i akt och berätta att jag har fått
många uppskattande samtal och signaler från den
svenska sjöfartsnäringen. Representanter från både
storsjöfarten och färjesjöfarten har uttryckt att den
nya modellen ger svensk sjöfart framtidstro och goda
möjligheter att konkurrera med våra närmaste kon-
kurrentländer.
Jag vill också säga att för oss socialdemokrater
har det varit oerhört viktigt att hitta en modell som
tillgodoser villkoren för de ombordanställda på de
svenskflaggade fartygen. Och det har vi lyckats med!
SEKO Sjöfolk och övriga sjöfackliga organisatio-
ner säger klart och tydligt att det här förslaget är bra
för de anställda. Den nya sjöfartspolitiken innebär att
det inte blir några försämringar i den fria förhand-
lingsrätten, inga inskränkningar i arbetsrätten och
ingen diskriminerande lagstiftning.
Sådana otidsenliga ingredienser är annars vanligt
förekommande när vissa av EU:s medlemsländer ger
sina handelsflottor ekonomiskt stöd. I detta samman-
hang vill jag även betona att det är bra att detta inte
heller innebär att sjömännen blir något slags skatte-
frälse. Svenska sjömän kommer att betala skatt lik-
som tidigare och deklarera som förr.
Den nya sjöfartspolitiska modellen betyder att den
svenska sjöfarten nu får den långsiktighet som så
länge efterlysts. Under senare tid har ett flertal rederi-
företrädare berättat att de har konkreta planer på att
flagga in ett antal fartyg. Det är lika betydelsefullt att
många av de nybyggda fartyg som svenska rederier
beställt planeras få svensk flagg i aktern.
Fru talman! Det är glädjande att vi nått så stor po-
litisk enighet här i riksdagen kring sjöfartsstödet.
Samtliga partier utom Moderaterna har ställt sig bak-
om förslaget. Jag vill passa på att rikta ett stort tack
till alla de partier som gett sitt stöd. Tack ska ni ha!
Det beslut som vi snart ska fatta är ett bra beslut både
för den svenska sjöfartsnäringen och den svenske
sjömannen.
Jag kan inte låta bli att säga några ord om Mode-
raternas agerande. Det vore fel att säga att jag är för-
vånad över att Moderaternas sätter sig på tvären.
Redan från början har Moderaterna hårdnackat be-
kämpat förslaget - förmodligen för att det innebär att
viktiga arbetstillfällen till sjöss kan räddas. Historiskt
sett har Moderaterna inte varit sjöfolkets vänner. Det
är väl få som har glömt regeringen Bildts härjningar i
början på 1990-talet när Moderaterna bl.a. drev kra-
vet på att inrätta ett s.k. svenskt fiffelflaggregister. På
så sätt hoppades Moderaterna kunna skrota arbetsrät-
ten och urholka förhandlingsrätten för att skräddarsy
en plattform så att svenska besättningar kunde sägas
upp på saklig grund.
Jag sade tidigare att Moderaterna sannerligen inte
har varit några vänner till sjöfolket, och jag konstate-
rar att de inte heller är det nu eller kommer att bli det
i framtiden. För moderaterna är stora skattesänkning-
ar viktigare än allting annat. Slopad förmögenhets-
skatt och fastighetsskatt för samhällets välbärgade är
mer angeläget än att rädda den svenska sjöfarten.
Det är oerhört skönt att Moderaterna inte har fått
och inte kommer att få framgång i sin iver att försäm-
ra villkoren för svensk sjöfart och de ombordanställ-
da. I dag står partiet ensamt och isolerat ute i kylan.
Det kan sannerligen inte kännas bra att vara moderat
här i kammaren just nu i detta ögonblick - inte minst
eftersom vi vet att arbetsgivarorganisationen Sveriges
Redareförening har en uppfattning som går stick i
stäv med den som Moderaterna står för.
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga följande:
Trots dagens beslut kommer vi socialdemokrater att
noga följa utvecklingen av sjöfarten inom EU. Jag
kan garantera Moderaterna med Tom Heyman i spet-
sen att vi fortsätter att jobba kraftfullt för att få en
gemensam sjöfartspolitik inom hela EU-området.
Visst är det en bra bit kvar till dess att vi når det må-
let, men jag är övertygad om att den dagen kommer.
I dag ska vi känna oss nöjda. Genom detta histo-
riska beslut ges svensk sjöfartsnäring framtidstro och
goda förutsättningar att konkurrera. Det blåser med
andra ord en kraftig medvind för svensk sjöfart!

Anf. 13 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Precis som Brandin säger är det bra
med en bred uppslutning i Sveriges riksdag kring
denna fråga. Det borgar för att det blir ett långsiktigt
beslut.
Claes-Göran Brandin säger att han har mött upp-
skattning från sjöfartsnäringen för detta beslut, och
det måste ju vara naturligt. Man har fått framtidstro,
säger man.
Men jag undrar bara: Varför har det dröjt så länge
att få fram beslutet, Claes-Göran Brandin? Kunde inte
framtidstron ha skapats för flera år sedan?
År 1998 gavs ett löfte om en s.k. nettomodell,
men det blev i stället en bruttomodell, som var
krånglig och inte så positiv för sjöfarten. År 1999,
2000 och 2001 motionerade vi kristdemokrater om
detta. Nu, när vi snart är inne i 2002, kommer det. Jag
undrar alltså bara vad det är som gör att regeringen
har varit så trög när det gäller att få fram beslutet.
Jag vill också fråga om tonnageskatten. Vi har
inte fått några argument för varför tonnageskatten
inte kan komma fram. Vad säger Socialdemokraterna
om det?

Anf. 14 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det är bättre sent än aldrig att försla-
get kommer fram. Jag kan också erkänna att jag har
varit lite luttrad - och många med mig, tror jag. Jag
och en viss person i Göteborg skrev en debattartikel
om detta 1996. I dag står vi vid vägs ände. I dag ska
beslutet fattas.
Jag tror ändå att redarna har känt på sig att det
kommer att bli ett beslut som går i deras riktning,
precis som de sjöfackliga organisationerna har gjort
det. Tack vare att vi har haft en så stor enighet i Sve-
riges riksdag i denna fråga är vi framme nu. Det har
varit många turer kring detta och många saker som
man har försökt omkullkasta. Men nu är vi där!

Anf. 15 JOHNNY GYLLING (kd) replik:
Fru talman! Jag tycker att det var klädsamt av
Brandin att säga "bättre sent än aldrig". Det uppskat-
tar jag.
Jag undrar också om tonnageskatten - jag fick
inget svar på det. Det är en skattekonstruktion som är
godkänd av EU och som många andra länder har
infört för att hjälpa sina nationella handelsflottor.
Vilka är egentligen Socialdemokraternas argument
emot detta? Eller är det bara så att detta också är en
fråga där det kommer att ta regeringen några år att
komma loss?

Anf. 16 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det kan man aldrig veta. Jag vill bara
hänvisa till utskottets ställningstagande i betänkandet,
där vi redogör för tonnageskatten.

Anf. 17 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Vilken regering är det som har sänkt
förmögenhetsskatten för de besuttna, Claes-Göran
Brandin? Det är inte regeringen Bildt.
Fiffelflaggregister - ja, det kan man ju kalla det
för, men det är precis det som vi har fått! Det som vi
kallade för ett svenskt internationellt register lever i
dag i det s.k. TAP-avtalet. Detta avtal kommer natur-
ligtvis att fortsätta gälla. Antalet utlänningar i den
svenska handelsflottan kommer också att fortsätta
öka. Detta kommer alltså inte att medföra någon stor
återgång till 1950-talets gamla linjeflotta, om det är
det man tror.
Jag har all förståelse för att redare och SEKO-
Sjöfolk jublar och berättar hur duktig Brandin är.
Men samma jubelkör kunde naturligtvis Claes-Göran
Brandin ha fått från Metall om han hade föreslagit att
alla skattemedel som Volvoanställda inbetalar skulle
gå till företaget i stället för till Göteborgs kommun.
Det skulle naturligtvis förbättra lönsamheten för Vol-
vo alldeles kolossalt.
Har Claes-Göran Brandin talat med Hotell och
Restaurang? Det är ju ett litet förbund i LO-familjen,
som inte har så mycket stöttning av sina kolleger. Hur
ser man i konferenshotellen på konkurrensen från de
skattebefriade Finlandsfärjorna?

Anf. 18 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Vi har fört sjöfartsdebatten här vid
flera tillfällen. Det är väl bara att konstatera att detta
kanske blir den sista som jag kommer att få föra med
Tom Heyman, eftersom jag har fått läsa i tidningarna
att han kommer att lämna riksdagen efter den här
mandatperioden.
Jag har i de här debatterna ofta blivit förknippad
med att springa redarnas ärenden. Men jag tillhörde
faktiskt dem som stod på Avenyn när Moderaterna
och regeringen Bildt drev de här frågorna. Jag tillhör-
de dem, och då stod jag inte på redarnas sida. Då stod
jag på sjömännens sida.
Jag har många kontakter med de fackliga organi-
sationerna i Göteborg. Jag har många kontakter med
de anställda i de företag som Tom Heyman redogör
för. Jag har inte fått mig detta till livs. Sedan är det
väl så - och det har vi diskuterat tidigare - att när det
gäller sjöfarten har vi möjligheter att göra detta enligt
EU:s regler. Vi har inte samma förutsättningar att
göra det för Volvo, SKF eller någon annan industri i
Göteborg.
Jag tycker att Tom Heyman och Moderaterna bor-
de ha lyssnat till vissa av de moderata företrädarna i
Göteborgs kommun och även till moderata ledamöter
här i riksdagen. Ni borde ha lyssnat på de kloka män
och kvinnor som har en helt annan uppfattning än vad
den moderata majoriteten har här i kammaren.

Anf. 19 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Det är bara att konstatera att vi nog
står på ganska olika grunder i den här debatten. Det
jag kan se framför mig med den här inriktningen, är
att den svenska handelsflottan inte får några krav på
nationellt ägande, inga krav på nationell bemanning
och inga krav på nationell drift. På det här sättet blir
Sveriges handelsflotta en form av bekvämlighetsre-
gister, vilket i och för sig också är fallet i de andra
europeiska nationerna. Jag vet inte om det var detta vi
ville åstadkomma. Jag tycker inte att det är en lyckad
lösning på problemet.

Anf. 20 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag delar inte Tom Heymans syn på
detta. Jag kan bara relatera till en av de tidigare sjö-
fartsdebatter som Tom och jag haft här i kammaren.
Då frågade Tom hur det skulle kännas för mig att stå
på kajen i Göteborg och vinka av fartygen när de
byter flagg eller flyr Sverige. Tom, jag ska stå rak-
ryggad på kajen i vår vackra stad och se att fler fartyg
har svensk flagg i aktern. Jag är inte långsint. Jag tror
på människan, så Tom ska få stå tillsammans med
mig.

Anf. 21 STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! Så har vi då kommit till den tidpunkt
då vi ska fatta beslut om trafikutskottets betänkande
TU3 Sjöfartsstöd. Det är ett beslut om att införa ett
nytt och utvidgat stöd för svensk sjöfart. Det bör
rimligen ge en stark och utvecklad svensk sjöfartsnä-
ring. Man kan säga att frågan tagit en lång och be-
svärlig sjöväg men nu äntligen nått en säker hamn.
Det är bra.
Tyvärr har vårt beslut mer eller mindre framtving-
ats av att andra länder runtom i Europa redan beslutat
om liknande stöd eller andra åtgärder för att stärka
den inhemska rederinäringen. I Danmark har man det
s.k. DIS-registret, i Norge NIS osv. Dessa innebär
skattesubventioner för sjöfarten i en eller annan form.
Naturligtvis är det olyckligt att vi tvingas till denna
form av stöd genom beslut i andra länder. Men det är
också ett bevis för att EU inte klarat av den uppkom-
na situationen, även om det i många fall varit för att
klara konkurrensen mot fiffelflaggad sjöfart. Därför
är det viktigt att regeringen tar upp diskussioner inom
EU om en gemensam syn på näringspolitiska stöd till
sjöfarten.
För Vänsterpartiet har det varit och kommer att
vara viktigt med en kraftfull svensk sjöfart. För oss
utgör sjöfarten en viktig beståndsdel för att uppnå ett
transportsystem för en hållbar utveckling. Sjöfarten
utgör en stor potential för möjligheten att överföra
godstransporter från väg till miljövänligare alternativ.
Den svenska sjöfarten har också kommit långt när det
gäller att förbättra sjösäkerheten och utvecklingen av
allt miljövänligare båtar. En svenskflaggad sjöfart är
också viktig genom det antal jobb som skapas både
till sjöss och på land.
En utveckling mot alltfler utflaggningar av svens-
ka båtar kan få till följd att fler fiffelflaggade eller
mycket undermåliga skorvar trafikerar våra vatten.
Det är för oss i Vänsterpartiet en oönskad utveckling,
inte minst med tanke på Östersjön och dess känslig-
het. Dessa argument gör att vi i Vänsterpartiet trots
allt tycker att beslutet om införa det föreslagna stödet
är bra.
Fru talman! Det känns också bra att i stort sett
hela utskottet står bakom själva sjöfartsstödet även
om det finns vissa nyansskillnader, bl.a. när det gäller
vid vilken tidpunkt stödet ska börja tillämpas.
Men jag kan inte låta bli att ta upp Moderaternas
reservation mot sjöfartsstödet, mest för att Modera-
ternas ställningstagande gör mig förbryllad. Och
tydligen är det många fler som är mycket förvånade.
Från denna talarstol har åtskilliga moderater, och då
inte minst Moderaternas ledare Bo Lundgren, kritise-
rat det rödgröna samarbetet för att inte göra tillräck-
ligt för att svenskt näringsliv ska förbli svenskt. Nu
när vi gör en speciell insats, även om den mer eller
mindre framtvingats, knorrar Moderaterna, trots att
utskottet betonar att förhoppningarna är att få en
samsyn i Europa på stöd av denna karaktär.
Den plötsliga gir som Moderaterna gör med denna
reservation kan enbart förstås på ett sätt. Antingen är
det som talesättet säger - att politik är möjligheternas
konst - eller så är moderat politik som när man tappar
en limpsmörgås - ibland landar den rätt, men i de
flesta fall landar den med smöret mot golvet, och då
är den de facto oanvändbar.
Fru talman! Vänsterpartiet anser att den svenska
sjöfartsnäringen bör kunna ta ett kliv framåt med
detta nya sjöfartsstöd. Det medför också att fler
svenska båtar flaggar in. Detta bör möjliggöra att fler
svenska sjömän får jobb. Men att säga att enbart ge-
nom att införa detta nettostöd skulle vi kunna få en
kraftfull expansion av den svenska sjöfartens andel av
transporterna är väl mycket sagt. Det krävs naturligt-
vis en rad andra beslut, både inhemska och interna-
tionella, för att sjöfartens andel av den totala trans-
portvolymen ska öka kraftigt.
Fru talman! Med detta vill jag slutligen yrka bifall
till förslaget i TU:s betänkande i dess helhet och av-
slag på reservationen.

Anf. 22 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Stig Eriksson tar upp den kritik som
vi har lämnat centralt mot den svenska näringslivspo-
litiken. Vi har kämpat för att få behålla företagen som
svenska. Jag tycker att det är angeläget att man säger
det. I den utflyttningsvåg som har varit har vi sett att
ett antal svenska industrier har försvunnit. Tyvärr kan
man konstatera att det i väldigt hög grad gäller på
rederisidan. Och då talar vi inte bara om svensk flagg
eller någon annan flagg, utan vi talar generellt om
rederier. Jag skulle utan vidare kunna rabbla upp ett
dussin rederier som har försvunnit från Sverige under
de senaste åren. De har inte försvunnit på grund av
svensk sjöfartspolitik utan därför att svenska investe-
rare inte ansett att sjöfartsnäringen är en intressant
verksamhet att ägna sig åt, oavsett vilken flagg som
båtarna har. När rederierna har varit till salu har det
inte funnits några svenska köpare. Detta är egentligen
ett långt mycket större problem för svensk sjöfart än
frågan om flaggen på enskilda enheter.

Anf. 23 STIG ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Tom Heyman! Att redan innan be-
slutet är fattat och innan det här stödet fått börja verka
säga att detta i princip inte kommer att ha någon ef-
fekt tycker jag är väl magstarkt. Låt oss vänta och se!
Låt stödet börja verka! Sedan får vi se vilken effekt vi
får av det nya stödet.

Anf. 24 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Det är inte så komplicerat, Stig Eriks-
son. Det är faktiskt så att även med det svenska stödet
blir det fortfarande mer förmånligt att ligga under en
annan flagg än under den svenska. Det beror dels på
att det är något mer kostnadsförmånligt, dels på att
man ofta slipper den omfattande svenska byråkratin.
Men det är inte det som är det intressanta i det här
läget, utan det är faktiskt så att även under andra
flaggor än den svenska har svensk rederinäring i stor
omfattning under en lång period valt att avveckla sin
verksamhet. Man har tyst och stilla desinvesterat från
sjöfartsnäringen och ägnat sig åt andra verksamheter,
och jag tror inte att det kommer att upphöra.

Anf. 25 STIG ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Som jag avslutningsvis sade krävs det
en rad av beslut för utvecklande av sjöfarten och för
möjliggörande av överföring av transporter från t.ex.
väg till sjöfart. Det är också viktigt att vi får en kraft-
full sjöfartsnäring som agerar på lika villkor. Vi
måste skärpa de sjösäkerhets- och miljömässiga kra-
ven på båtarna för att skapa likvärdiga villkor mellan
fiffelflaggade fartyg och t.ex. den svenska sjöfarten.

Anf. 26 CATHERINE PERSSON (s):
Fru talman! Jag ska mycket kort kommentera be-
tänkandet om sjöfartsstöd. Eftersom jag bor i Trelle-
borg följer jag självklart extra noga utvecklingen på
sjöfartens område. Trelleborg har ju en av Skandina-
viens största hamnar, och en mycket stor del av Sve-
riges export går via Trelleborgs hamn. På senare år
har jag liksom så många andra kunnat konstatera att
den svenska rederinäringen har utsatts för en allt
hårdare konkurrens. Det har här i dag liksom i tidiga-
re debatter nämnts att andra länder på senare år har
beslutat om olika subventioner på sjöfartens område.
Detta har till vissa delar missgynnat den svenska
sjöfartsnäringen, och om den situationen hade fått
bestå skulle den ha inneburit påtagliga konkur-
rensnackdelar.
Jag har tidigare i riksdagen motionerat om beho-
vet av en förändring av sjöfartsstödet. Jag tycker
naturligtvis att det är mycket bra att regeringen nu har
lagt fram förslag till en ny form av sjöfartsstöd och att
ett bortsett från moderaterna i stort sett enigt utskott
har ställt sig bakom propositionen. Jag vill också ge
en eloge till regeringen för att den inte väntade med
att agera tills konkurrenssituationen hade blivit all-
deles ohållbar för den svenska sjöfartsnäringen.
I sammanhanget vill jag dock säga att det natur-
ligtvis inte är att föredra att vi får en situation som
innebär att olika länder med olika stödformer bjuder
över varandra för att blidka rederierna. Jag vill därför
betona det angelägna i att regeringen aktivt verkar för
att få till stånd en för Europa gemensam hållning när
det gäller stöd till europeisk färjesjöfart.
Jag delar regeringens uppfattning att färjetrafik
och övrig passagerartrafik som i huvudsak bedrivs i
konkurrens med annan europeisk trafik inom
EU/EES-området inte ska få statligt stöd. Det är ock-
så en uppfattning som jag upplever att det råder stor
acceptans för inom branschen, som ofta ger uttryck
för att den vill verka under konkurrensneutrala för-
hållanden. Jag vill dock återigen framhålla att Sverige
inte hade kunnat sitta still i båten och titta på när
andra länder subventionerar sjöfarten.
Det är för mig som svensk och trelleborgare na-
turligtvis extra roligt och värdefullt att veta att förut-
sättningarna för att det även fortsättningsvis kommer
att vara svenska sjöjobb på båtarna mellan Trelleborg
och Tyskland ökar väsentligt i och med det beslut om
sjöfartsstöd som vi senare i dag ska fatta i kammaren.
Härigenom ökar möjligheterna att behålla svensk
flagg på fartyg. Jag kan också berätta att TT-LINE
om några veckor får ett sprillans nytt fartyg och att
avsikten är att det inom kort ska flagga svenskt. Ock-
så ytterligare fartyg är på väg att få svensk flagga.
Det blir kanske flera som får anledning att då stå på
kajen.
Med tanke på att en mycket stor del av Sveriges
transporter går via svenska hamnar är det glädjande
att vi också har svenska sjömän och en svensk rederi-
näring.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till trafikut-
skottets förslag i betänkandet 2001/02:TU3 om sjö-
fartsstöd.

Anf. 27 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Exemplet Trelleborg, som Catherine
Persson nu tar upp, är intressant. Såsom jag tidigare
som hastigast nämnde finns det i trafiken på Trelle-
borg ett tyskt rederi, TT-LINE, med säte i Hamburg.
Det har sju båtar, som alla går under Bahamasflagg.
Fem av dem har svenska besättningar och två har
tyska besättningar, alla med lokala avtal. Huvuddelen
av de svenska besättningarna är bosatta och skattande
i Trelleborg. Där finns också Scan Line-konsortiet,
som har en svensk delägare och en tysk delägare,
nämligen de tyska statsbanorna. Jag utgår från att de
tyska besättningarna bor i Tyskland och har normala
skatteregler där.
Någon annan konkurrens finns inte i den här trafi-
ken. Det har inte dykt upp några nya danska skattebe-
friade färjor, och ingenting i konkurrensbilden har
ändrats annat än det svenska beslutet, som plötsligt
rycker undan fötterna för hela konkurrenssituationen
genom att de svenska besättningarna skattebefrias.
Detta tvingar nu TT-LINE att flagga över en båt
till svensk flagg i stället för att låta det fortsätta under
Bahamasflagg. Resultatet blir dock att man nu i stäl-
let för att ha en svensk besättning, skattande i Trelle-
borg under Bahamasflagg, får en svensk besättning
under svensk flagg som inte skattar någonstans alls.
Jag undrar var Catherine Persson tycker att deras
kostnader ska betalas. Vem ska betala deras kommu-
nala kostnader för skola, vård, barnomsorg och pen-
sioner när den totala skattefriheten införs?

Anf. 28 CATHERINE PERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill till Tom Heyman säga att jag
inte har någon annan uppfattning än utskottet om hur
det här ska finansieras. Det är också viktigt att säga
att vi i dag talar om att få en besättning under svensk
flagg i stället för under Bahamasflagg. Ett alternativ
hade också kunnat vara en tysk besättning under
Bahamasflagg, men det ser vi inte som aktuellt.

Anf. 29 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Det är klart att en tysk besättning
kunde ha varit ett alternativ. Det är dessutom ganska
naturligt när det gäller ett tyskt rederi. Att ett tyskt
rederi sätter en båt under svensk flagg kan man inte
kalla inflaggning, utan anledningen till att man har
fem båtar med svensk besättning och enbart två under
tysk är att den svenska besättningen har varit billiga-
re. Det är definitivt inte fråga om någon inflaggning
när ett tyskt rederi sätter båtar under svensk flagg.

Anf. 30 CATHERINE PERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag uppfattade inte att Tom Heyman
ställde någon fråga till mig. Jag vill bara återigen
betona att det som vi nu har gjort är att vi har analyse-
rat situationen. Vi brukar inom socialdemokratin säga
att vi får laga lite efter läglighet. Först analyserar man
situationen, och sedan agerar man politiskt. Jag me-
nar att vi har gjort detta tillsammans med många av
de andra partierna här.

Anf. 31 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! De gällande koncepten för sjöfarts-
stödet är viktiga för näringens överlevnad. Vi står
från Folkpartiets sida bakom grundbegreppen i ut-
skottets förslag, och jag vill bara framföra några syn-
punkter som det kan vara angeläget att framöver ha i
minnet när vi nu tar ett steg på vägen.
Ser vi i backspegeln finner vi att sjöfarten histo-
riskt har varit av stor betydelse för hela landets ut-
veckling. Innan vägnät och järnvägsnät var utbyggt
var sjöfarten det helt dominerande transportslaget.
Landtransporterna var i många fall förenade med
stora umbäranden. Det var t.o.m. så att riksdagen
under många år använde vattnet, öppet eller fruset,
som sitt transportmedium.
Sedan dess har det kommit en rad nya kommuni-
kationsmedel, men sjöfarten finns kvar och kommer
också i framtiden att spela en stor roll för våra utrikes
förbindelser, bl.a. mot bakgrund av den europeiska
integrationen. Sjöfarten är den transportgren som står
för den största delen av transporterna i den svenska
produktionen.
Svensk sjöfart har mött konkurrens från flera håll,
dels från europeiska länder, t.ex. från Norge och
Holland, som har statliga stöd som inte liknar våra,
dels från asiatiska länder och andra östländer med
låga bemanningskostnader.
För att möta den här problematiken tvingas svensk
sjöfart att konkurrera med metoder som säkerhet,
effektivitet och kvalitet, men att avhjälpa hoten mot
den svenska sjöfarten med breda industristöd är inte
ekonomiskt möjligt. Jag tror också att det skulle vara
en stor otjänst både mot branschen och mot närings-
politiken i stort. Det är bra att rederistödet i sin nuva-
rande form ersätts med en s.k. nettolösning.
Långsiktigt har det en väldigt stor betydelse, vars
potential jag tror att många underskattar, att sjöfarten
är ett miljövänligt transportalternativ. Det är viktigt
att notera att vi inte behöver ha olje- och kemikaliet-
ransporter på våra vägar, där olika typer av haverier
tenderar att bli dramatiska. Våra vatten erbjuder lug-
nare färdvägar i sådana sammanhang.
Fru talman! Jag skulle vilja säga en sak som inte
har tagits upp här. När vi talar om sjöfart tänker vi
ofta på stora och långa båtar för oceanfärder och
liknande. Men vi hör inte talas om insjöfart. Den är
inte explicit med här, men det är en del av sjönäring-
en.
Det är viktigt att vi också i denna kammare har i
minne att båttransporter på Vänern har en väldig
betydelse för vårt land. De är viktiga för arbetsplatser
och samhällsservice. Hamnarna runt Vänern, Troll-
hätte kanal och Vänersjöfarten måste ges ett stöd. Det
var också något som ambassadör Bengt K Å Johans-
son noterade tydligt i sin utredning.
Nu när man i infrastrukturpropositionen närmast
har glömt bort Vänertrafiken är det viktigt att vi ser
upp så att den kan hävdas och att vi inte bara ägnar
oss åt de andra trafiklederna. Nu säger utskottets
talesman: Bättre sent än aldrig, och känner sig vara
både lättad och glad över framgången och är tillfreds.
Återigen är det steg på vägen.
Det är intressant att notera att hela förslaget är
villkorat, dvs. om det kan godkännas av EU-
kommissionen. Vi vet av andra erfarenheter att det är
långt ifrån säkert att svenska regeringen har framgång
med det som ska prövas. Det må vara konkur-
rensverk, EU-domstol eller något annat. Ibland
handlar det också om den egna oföretagsamheten.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

5 § Andra tilläggsprotokollet till bedrägerikon-
ventionen

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU2
Andra tilläggsprotokollet till bedrägerikonventionen
(prop. 2000/01:133).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 10 §.)

6 § Krigsmaterielexporten år 2000

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2000/01:UU14
Krigsmaterielexporten år 2000 (skr. 2000/01:114).

Anf. 32 KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Dagens debatt har rubriken Krigsma-
terielexporten år 2000 och omfattar regeringens skri-
velse Redogörelse för den svenska exportkontrollpo-
litiken och exporten av krigsmateriel år 2000 samt
tillhörande motioner. Detta ärende behandlades av
utrikesutskottet i våras. Betänkandet återkommer som
bekant i princip varje år. Frågan är om det har hänt
något nytt sedan vi behandlade frågan sist. Det har
hänt väldigt mycket även på exportkontrollområdet.
Jag vill särskilt nämna två exempel.
Det första är frågan om s.k. lätta vapen, som på
engelska benämns small arms and light weapons. Det
är ett växande problem. I dag beräknas det finnas
omkring 500 miljoner lätta vapen på drift runtom i
världen. Det genomfördes en FN-konferens om han-
del med lätta vapen i New York i juli i år som inte
resulterade i det kraftfulla handlingsprogram som
Sverige och EU hade arbetat för och hoppats på.
Här måste Sverige fortsatt vara pådrivande för att
få fram internationella gemensamma åtgärder för att
bättre kontrollera spridningen av lätta vapen. Detta
ska naturligtvis ske genom förbättrad exportkontroll
från så många länder som möjligt. Men det gäller
också att få fram internationella system för märkning
och identifiering av vapen för att underlätta spårning.
Den andra frågan jag vill ta upp gäller den nya lag
som antogs förra året. Europeiska unionens råd antog
i juni förra året en ny rådsförordning om upprättandet
av en ny gemenskapsordning för kontroll av produk-
ter och teknik med dubbla användningsområden. Den
kan man också läsa om i betänkandet. Förordningen
innebär att utrymmet för och behovet av nationell
särreglering ytterligare minskar.
Syftet har varit att så långt som möjligt etablera fri
rörlighet för kontrollerade produkter inom den inre
marknaden samtidigt som de nationella systemen för
kontroll av export till tredjeland stärks och harmoni-
seras. Rådsförordningen kompletteras av ny svensk
lag, lagen om produkter med dubbla användningsom-
råden, och av tekniskt bistånd med tillhörande för-
ordning. Jag återkommer till den.
I betänkandet har vi moderater en reservation. Jag
vill passa på att yrka bifall till reservation nr 5. I vår
motion säger vi att det europeiska samarbetet kring
försvarsindustri och exportkontroll utvecklas snabbt
och att Sverige borde ta initiativ för att möta den
snabba utvecklingen.
Sverige måste nu arbeta för att införa gemensam-
ma exportregler för krigsmateriel inom EU. En sådan
process kommer att ta åtskilliga år. Det är därför
viktigt att redan nu inleda det arbetet. För att kunna
övervaka dessa gemensamma regler bör det etableras
en gemensam EU-myndighet för kontroll och tillsyn
av export av krigsmateriel. På sikt bör vi även över-
väga att den gemensamma marknaden också ska
innefatta krigsmateriel.
Våra yrkanden avstyrks av utskottsmajoriteten,
men jag finner inte resonemanget riktigt logiskt. Jag
tycker nämligen inte att det är så långsökt att dra
paralleller till den tidigare nämnda nya rådsförord-
ningen och nya lagen om produkter med dubbla an-
vändningsområden.
Regeringen skriver så här: Gemenskapstillståndet
får ses som ett viktigt led i strävan att ytterligare
harmonisera den gemensamma exportkontrollen. Den
nya tillståndstypen förenklar för de exporterande
företagen genom att ett och samma tillstånd kan åbe-
ropas oavsett var utförseln från EU äger rum. Det nya
gemenskapstillståndet är samtidigt ett uttryck för den
samstämmighet som råder mellan medlemsstaterna
beträffande export till vissa tredjeländer.
Jag har svårt att förstå att samma parti kan vara så
negativt till vårt förslag. Samma resonemang borde
kunna vara giltigt även när det gäller krigsmateriel.
EU-gemensamma exportregler innebär inte bara för-
delar för exporterande företag. Det viktigaste är att vi
gemensamt tar ansvar för vad som över huvud taget
får eller kan tänkas exporteras till tredjeland utanför
unionen. Det tycker jag är att ta ansvar.
Fru talman! När vi debatterar vapenexporten
måste vi bära i minnet att vapen i sig inte har några
egenskaper, vare sig onda eller goda. Däremot kan
syftena från användaren vara olika. Vapen i fel hän-
der får förödande konsekvenser medan vapen i rätt
händer kan vara nödvändiga för att säkra frihet och
fred. Sverige ger omfattande vapenhjälp till Estland,
Lettland och Litauen för att stärka säkerheten i Öster-
sjöområdet. Det tycker vi är ett gott syfte.
Fru talman! Vi har i demokratiska länder ett ge-
mensamt moraliskt och politiskt ansvar för att hindra
spridningen av vapen till regimer som använder eller
kan komma att använda vapnen för att hota och an-
gripa andra stater eller förtrycka den egna befolk-
ningen. Här tror vi att gemensamma EU-regler kan
vara ett led att göra kontrollen bättre och göra det
lättare att ta det ansvaret.

Anf. 33 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Vi diskuterar här utrikesutskottets
betänkande om vapenexport år 2000. I regeringens
skrivelse över krigsmaterielexporten år 2000 visas att
krigsmateriel för krig ökade med 119 % jämfört med
år 1999. Sedan år 1998 har tendensen varit ökande
vad gäller vapenexportens andel av den totala varu-
exporten både i procent och i fasta priser. Fram till år
1998 var tendensen i stället sjunkande.
Naturligtvis har vapenindustrin liksom andra fö-
retag intresse av att sälja. Försvarsindustrin är nöjd.
Man säger: "Bakom orderboomen 2000 ligger stora
framgångar på exportsidan. När hemmamarknaden
viker har svensk försvarsindustri lyckats sälja bra
utomlands. Och det är ingen slump sade Percurt Gre-
en i mars i år som VD för Sveriges försvarsindustrifö-
rening. Industrin har strukturerats om radikalt och
koncentrerar sig nu på att bli ledande inom valda
nischer på världsmarknaden."
Regeringen och myndigheterna gör stora expor-
tansträngningar inom det här området. Dessa expor-
tansträngningar är inte jämförbara med andra ex-
portstimulerande åtgärder. Det är inte kylskåp det
gäller utan krigsmateriel.
Att på det här sättet stödja vapenindustrin anser vi
går stick i stäv med de ambitioner och den tradition
som Sverige har på nedrustningens område. Dessa
aktiva exportansträngningar undergräver också tro-
värdigheten för svenskt arbete för fred, bistånd och
konfliktförebyggande.
I Vänsterpartiet har vi i en omfattande motion
klargjort vår syn på den svenska vapenexporten. Un-
der 14 hemställanspunkter har vi föreslagit en strategi
som skulle förändra vapenexporten på ett positivt sätt
från vår och många andras synpunkt. Men det är klart
att det inte är till fördel för försvarsindustrin.
Jag kan inte ta upp alla förslag utan koncentrerar
mig på några av de viktigaste.
Vi föreslår att den svenska lagstiftningen om
krigsmaterielexporten ska ändras och göras mer re-
striktiv i syfte att exporten på lång sikt ska upphöra
helt. Vi vill ha hårdare krav på dispens och vidare att
demokratikriteriet införs. Utskottet säger att den
svenska inriktningen är relevant och bör behållas. Vi
delar alltså inte utskottets bedömning i de här frågor-
na.
Intresset från industrin att sälja och det tryck som
sexnationsavtalet t.ex. innebär kommer att påverka
exporten i mer negativ riktning enligt vårt sätt att se.
En restriktivare användning av nuvarande regler till
att börja med, en lagändring i mer restriktiv riktning
och ett demokratikriterium skulle innebära att svens-
ka vapen inte spreds till länder som inte borde få
köpa.
Offentligheten i vapenexportfrågor är viktig. En
brittisk organisation som heter Saferworld har under-
sökt EU-ländernas officiella redovisningar av vape-
nexport och Sverige får här kritik. De senaste åren har
vi halkat efter.
Enligt EU:s uppförandekod för vapenexport ska
medlemsländerna redovisa för varandra vilka li-
censansökningar man avslagit. Holland och England
redovisar också detta i sina årliga offentliga rapporter.
Detta anser vi också ska vara ett kriterium och rutin
för svensk del.
Utskottets motiv för avslag på detta förslag är att
det är mycket sällan man gör direkta avslag, utan
dessa besked kommer i ett mycket tidigt stadium.
Men det här argumentet anser inte vi vara tillräckligt
tungt i jämförelse med den öppenhet som en redovis-
ning skulle innebära.
Vi har också lagt fram ett förslag som innebär att
följdleveranser ska omfattas av samma exportregler
som nyleveranser. Vänsterpartiet menar att hela
krigsmaterielsystem aldrig får betraktas och exporte-
ras som följdleveranser. Vi kräver också stopp av all
export av ammunition och reservdelar till stater som
kommer i krig eller av andra orsaker inte uppfyller
riktlinjerna för svensk vapenexport.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågor om klus-
terbomber och utarmat uran, för de ingår också i det
här betänkandet.
Vi har i en motion föreslagit att Sverige i FN ska
arbeta för att användningen av klusterbomber för-
bjuds i enlighet med Ottawakonventionens regler.
Utskottet har svarat mycket positivt på motionen.
Det pågår en diskussion inom ramen för den s.k.
vapenkonventionen CCW om reglering av s.k. explo-
siva lämningar av ett krig. Det inkluderar substrids-
delar i klusterbomber.
Bakgrunden till diskussionerna inom CCW är ett
initiativ som har tagits av Internationella Röda-
korskommittén. Sverige är drivande i dessa frågor,
och utskottet anser att det är bättre att driva frågan här
än att inkludera den i Ottawakonventionen. För min
del ser jag inte några bekymmer med detta. Det är
oerhört många barn som skadas och t.o.m. dör på
grund av klusterbomber som fungerar precis som
minor. Det var därför vi föreslog att frågan skulle
inkluderas i Ottawakonventionen. Men huvudsaken är
att frågan drivs hårt av Sverige och att vi når resultat,
inte inom vilken konvention ett förbud kan inkluderas
i. Därför ställer vi oss bakom utskottet i dessa delar.
Däremot ställer vi oss inte bakom utskottets svar
på motionen om att vi i FN ska verka för att utarmat
uran i projektiler förbjuds. Utskottet har förståelse för
oron som uttrycks avseende hälsa och miljö, säger
man. Men det finns inte enligt utskottet vetenskapliga
bevis på att det skulle innebära någon farlig strål-
nings- eller toxisk risk. Vidare har FOI sagt att det
inte finns bevis på att utarmat uran medför medicins-
ka eller ekologiska konsekvenser, vare sig akut eller
på lång sikt.
Då undrar jag varför FOI skriver i sin skrift Utar-
mat uran: Vid röjnings- och saneringsarbete ska man
sätta på sig sitt individuella andningsskydd samt
kraftiga handskar om man ser skador på stridsvagnar
som gör att man misstänker att utarmat uran kommit
till användning. Klädseln ska vara så tät som möjligt
och man ska givetvis inte vistas längre i området än
absolut nödvändigt.
I SSI:s rapport till FN efter undersökningarna i
Kosovo och Serbien gavs en del rekommendationer
för att skydda befolkningen. Man skulle undersöka
vattenkvaliteten noga, också boskapen skulle under-
sökas, man skulle täcka över med cement de hål i
marken man fann efter projektiler. Varför, om det inte
är farligt? Varför förnekade Nato både i Gulfkriget
och på Balkan att utarmat uran hade använts tills de
blev överbevisade om motsatsen och var tvungna att
erkänna det om det är ofarligt? Varför finns det
stränga regler som amerikanska soldater ska följa
som säkerhetsåtgärder när de sanerar en stridsvagn
där utarmat uran använts, liknande regler som FOI
har rekommenderat?
Vi har många exempel på att fakta förtigits för
vinnings skull. Det är billigare att använda utarmat
uran i projektiler än t.ex. wolfram.
Det svenska försvaret hade en valmöjlighet på 60-
talet. Då forskades det just om användningen av
utarmat uran i projektiler. Men eftersom man ville
kunna använda projektiler både till övningar här
hemma och i ett skarpt läge, valde man försiktighets-
principen och valde wolfram. Det är försiktighets-
principen som borde väljas och förbud införas på
grund av riskerna för efterkommande generationer.
Fru talman! Naturligtvis ställer vi oss bakom alla
reservationer som har inlämnats från vår sida av vilka
även Miljöpartiet är med på en del. Men för tids vin-
nande yrkar jag bifall bara till reservationerna 3, 4
och 7.

Anf. 34 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3,
4 och 6.
Svensk utrikespolitik ska utmärkas av ett under-
stöd av demokratiska krafter och en demokratisk
utveckling i olika delar av världen. I konsekvens med
en sådan politik borde inte Sverige exportera krigs-
materiel till diktaturer. Det borde införas ett demo-
kratikriterium och ett visst krav på folkstyre när det
gäller de länder som Sverige ska exportera krigsmate-
riel till.
Vad värre är är att vi inte ens följer de regler som
vi har kommit överens om i riksdagen för vad som
ska gälla för vapenexport, nämligen att krigsmateriel
inte ska säljas till stater och regimer som grovt och
omfattande kränker de mänskliga rättigheterna eller
som har inre väpnade oroligheter och befinner sig i
väpnad konflikt. Vi följer inte heller dessa regler.
Vi finner i en sammanställning gjord av Svenska
freds- och skiljedomsföreningen att krigsmateriel
exporteras till flera stater och regimer som inte upp-
fyller riksdagens riktlinjer.
Under perioden 1998-2000 har svenskt krigsma-
teriel exporterats till Brasilien, Indien, Pakistan, Ma-
laysia, Mexiko, Nepal, Saudiarabien, Tunisien, Tur-
kiet, Venezuela. Turkiet kränker de mänskliga rättig-
heterna i en sådan omfattning att landet inte kvalifice-
rar sig för medlemskap i EU, enligt Sveriges utrikes-
minister. Ändå tillåter regeringen export av krigsma-
teriel till samma regim. Saudiarabien kränker syste-
matiskt och omfattande de mänskliga rättigheterna.
Indien och Pakistan är involverade i en av värl-
dens potentiellt farligaste konflikter eftersom båda
staterna är kärnvapenstater. Pakistan leds dessutom
av en militärdiktatur.
Detta är några flagranta exempel på att Sverige
inte följer de regler som Sverige har antagit för
krigsmaterielexport. Jag efterlyser att Sverige följer
dessa regler och att Sverige dessutom antar ett demo-
kratikriterium för export av krigsmateriel.

Anf. 35 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag vill först bemöta Ingegerd Saari-
nens påstående om att man inte följer de regler som
finns. Detta är ju en fråga som vi vet regelmässigt
anmäls till KU, och som regel får den också viss
medial uppmärksamhet. Däremot har vi inte sett att
det har blivit några anmärkningar i KU. Vi har nu
haft samma minister i en följd av år, och det finns
ingenting att hämta. På så sätt har Saarinen inget stöd
för sina påståenden här i kammaren, vilket jag tycker
är anmärkningsvärt.
Nu ska jag övergå till att ge en liten redovisning
av det här betänkandet. Behandlingen av det här be-
tänkandet, Krigsmaterielexport 2000, visar att det
ändå finns ett stort mått av samsyn i dessa frågor.
Detta är något som kan länkas samman med att vape-
nexporten bygger på en avvägning mellan svensk
utrikespolitik och försvarspolitiska intressen. Vape-
nexportfrågan hänger med andra ord inte fritt i luften.
Därför kan vi inte ta ställning utan koppling till dessa
båda andra politikområden.
Det här är ett område där det behövs långsiktighet.
Samtidigt som långsiktigheten är nödvändig känner
många behov av att reagera på dagsaktuella händelser
här hemma såväl som i vår omvärld. Åter kommer vi
in på vikten av avvägning mot stabiliteten i säker-
hetspolitiken. Vi har ett ansvar för att vår militära
alliansfrihet inte undergrävs.
Fru talman! I det betänkande som vi nu har fram-
för oss behandlas den svenska exportpolitiken och
exporten av krigsmateriel år 2000. Jag vill understry-
ka att det just är för år 2000. Vidare vill jag så här
inledningsvis också yrka bifall till utskottsmajorite-
tens förslag i betänkandet och avslag på de reserva-
tioner som har framförts här i dag.
Utskottet har bemödat sig om att i betänkandet ge
information om bakgrunden, lagtexten kring krigs-
materiel och riktlinjer för krigsmaterielexporten.
Läsaren finner också information om den 1996 inrät-
tade Inspektionen för strategiska produkter, som ock-
så har hand om frågor omkring kemiska vapen, och
om Exportkontrollrådet. Man kan studera informa-
tionsverksamheten omkring exportkontroll och hitta
adressen till webbplatsen. Även SIPRI:s webbadress
finns angiven. Den innehåller information om natio-
nella och internationella exportkontrollsystem samt
viss statistik över innehav och export. Andra punkter
är FN-registret, annan internationell rapportering om
vapenöverföring och exportkontroll av produkter med
dubbla användningsområden.
Sedan går betänkandet alltmer över i substans och
motioner som åtföljs av utskottets överväganden.
Under punkten Utskottets överväganden vill jag peka
på s. 19, under rubriken Aktuella initiativ för att be-
gränsa vapenhandeln. Det handlar om initiativ som
förhandlingarna i Wien om illegal handel och till-
verkning av handeldvapen vars protokoll blev grun-
den för FN:s generalförsamlings möte i juni i år. I
betänkandet skrev vi före sommaruppehållet att det
antas bli ett juridiskt bindande protokoll mot illegal
tillverkning av och handel med handeldvapen. Tan-
ken var att detta protokoll skulle bli ett supplement
till FN-konventionen mot transnationell organiserad
brottslighet.
En utvärdering får vänta, men vi kan redan nu
konstatera att man kunde ha nått längre i New York i
somras. Hade konferensen hållits efter den 11 sep-
tember finns det ju anledning att tro att vi hade kun-
nat komma längre. Nu kan vi se fram emot år 2006,
då man senast ska hålla en uppföljningskonferens.
Men detta är ett område som redan nu borde gå in i
det paket mot terrorism som nu växer fram interna-
tionellt. USA vägrade acceptera ett förbud mot stater
att exportera till icke-statliga aktörer. Samtidigt vet vi
att nio av tio som dödas i krig faller för lätta vapen
och att såväl användare som offer är barn. Brottssyn-
dikat och terrorister finns med i den här otäcka bil-
den.
Faktum är också att en stor del av de cirka en halv
miljard lätta vapen som nu är i omlopp på den illegala
vapenmarknaden ursprungligen kommer från den
lagstadgade exportmarknaden, från några av världens
rikaste och mäktigaste länder. Alla måste inse att
handeln med lätta vapen är ett jättelikt problem värl-
den över och att vapen når terroristgrupper.
Därför är det bra att vi har ett redovisningssystem
som är en viktig faktor för att få ett annat tillstånd i
världen. Här tycker jag att Sverige har ett gott exem-
pel att visa upp som det också är möjligt för andra att
lära sig av.
Fru talman! Klockan tickar på, så jag måste nu gå
över till själva motionsbesvarandet. Vänsterpartiet
vill i sitt yrkande 1 att nuvarande lagstiftning ska
tolkas restriktivt. Men här har Vänsterpartiet feltolkat
själva sakfrågan. Det kan inte ankomma på riksdagen
att tolka tillämpningen hur sympatiskt det än kan låta.
Här är tågordningen att bedömningsgrunderna för
exportbeslut återfinns i de riktlinjer som är parla-
mentariskt förankrade. Exportkontrollrådet är också
parlamentariskt förankrat. Det kan som sagt inte vara
riksdagen som ska tolka det här, utan det ska göras på
annat sätt.
I yrkande 2 framför samma parti att exporten ska
upphöra helt. Nu kanske jag har missat vilket år detta
var tänkt att ske. Det årtalet får Vänsterpartiet gärna
upprepa. Majoriteten anser att Sverige som ett allians-
fritt land måste kunna säkerställa en betryggande
tillgång till vapen.
I sitt tredje yrkande tar Vänsterpartiet upp övrig
krigsmateriel och krigsmateriel för strid. Jag kan
bekräfta att vi sedan 1992 har en sådan uppdelning.
Så långt har vi samma bild av läget, men majoriteten
anser därutöver att det är relevant att man i prövning-
en av enskilda exportaffärer ska kunna göra skilda
bedömningar beroende på vilka egenskaper materie-
len har. Sedan vet jag också att det ibland finns svå-
righeter att kategorisera. Det ligger ju i sakens natur.
Delvis skilda kriterier fyller ändå en funktion för
export av krigsmateriel för strid respektive övrig
krigsmateriel. Övrig krigsmateriel inkluderar minröj-
ningsutrustning, skyddsmateriel - något som är yt-
terst aktuellt i dessa dagar - och bärgningsfordon. Det
inkluderar också t.ex. radarutrustning. Krigsmateriel
för strid förknippar vi kanske med krigsmateriel rent
allmänt. Det handlar alltså om förstörelsebringande
vapen och liknande.
MR-kravet har som jag tidigare anfört kommit att
omfatta en större mängd materia under senare år.
Totalt har 52 länder mottagit leverans av svenskt
krigsmateriel under år 2000. Huvudsakligen har de
här leveranserna gått till Norden. Asien har minskat
något och Latinamerika har gått upp något.
Vi har också hört att man här från talarstolen har
framfört att man vill lyfta demokratikriteriet. På den
punkten har regeringen aviserat att man kommer att ta
initiativ till en översyn. Nu vill jag bara säga att det
inte är så lätt att definiera demokrati heller, men över-
synen är tänkt att lägga grunden för en utvärdering av
regelverket för svensk krigsmaterielexport.
Följdleveranserna tas också upp på några ställen.
Svaret kan enkelt uttryckt vara att dessa är en förut-
sättning för att Sverige ska uppfattas som en trovärdig
leverantör. Det är också så att det här läget kan brytas
om det uppstår något som kallas ovillkorligt hinder.
Som exempel på ett sådant ovillkorligt hinder brukar
man nämna ett beslut i FN:s säkerhetsråd om vape-
nembargo. Det finns ingen given rätt till följdleveran-
ser, det är viktigt att understryka.
I fråga om korruption vill jag sticka emellan och
muntligt upprepa det utskottet skrivit, att vi välkom-
nar att Sverige tagit initiativ på ett område som är
svårt att nå med genomskinlighet. Det seminarium
kring korruption som hållits med ett tjugotal deltagare
från olika länder lyckades belysa frågeställningen och
peka på existensen av korruption. Vi vill ju gärna tro
att det är långt borta och att det här inte är något som
är kopplat till västerländska demokratier, men på
detta seminarium fick man en bred belysning av frå-
gan.
Med det glider vi också in på moderaternas mo-
tion. Fru talman, moderaterna vill ha en gemensam
myndighet inom EU för kontroll och tillsyn av export
av krigsmateriel och strategiska produkter. Utskottets
majoritet tillbakavisar detta önskemål mot bakgrund
av att vi gemensamt lägger vikt vid den nationella
beslutanderätten. Det är oerhört viktigt att vi har den
kvar.
Sedan har man också från något håll velat lyfta
fram Nederländerna och Storbritannien som exempel
som vi borde följa. Det är klart att vi alltid ska vara
öppna för att titta på andras exempel och våga jämfö-
ra oss och lära av andra. Här är det naturligtvis intres-
sant att se på hur de båda länderna har valt att for-
mulera sitt redovisningsansvar och hur de redovisar
sina avslagna exportansökningar.
Lagbeslut när det gäller licensansökningar ska
enligt EU:s uppförandekod meddelas till regeringarna
i de andra medlemsländerna, men man behöver inte
offentliggöra dem. Skillnaden mellan systemet i Ned-
erländerna, Storbritannien och Sverige är att här får
företagen svar genom informella förhandsbesked,
ibland muntliga på ett mycket tidigt stadium. Vi han-
terar i praktiken avslagen på ett annat sätt, vilket
också naturligtvis slår igenom på möjligheten att
tillgodose en del motionärers önskemål om skriftliga
redovisningar. Jag tycker att det system som vi har är
tillfyllest och att insynen är tillgodosedd på många
andra sätt.
Fru talman! Jag har inte svårt att sätta mig in i den
oro som många har känt inför de larm som har kom-
mit om utarmat uran. Men jag kan konstatera att vi i
dag inte har något vetenskapligt underlag som under-
stöder den oron. Men detta faktum undanröjer natur-
ligtvis inte vår egen oro. När man talar om uran ger
själva ordet upphov till oro. Därför är det viktigt att
den här frågan följs. Om vi framdeles får medicinska
bevis på att utarmat uran i ammunition ger sådana
hälso- och miljöskador som motionärerna hävdar
kommer utskottet enligt sina skrivningar att verka för
ett förbud av denna typ av ammunition och dess an-
vändning. Just nu finns det inga förutsättningar för att
få till stånd ett förbud mot utarmat uran i projektiler.
Men det är väldigt viktigt att vi under tiden, när vi
känner denna oro, ändå är väldigt försiktiga. Därför
tycker jag att det är bra att de som hanterar detta ock-
så har arbetsmiljöbeskrivningar som verkar för för-
siktighetsprincipen.
WEAG är ett samarbetsforum för materielanskaf-
fande myndigheter mellan de deltagande länderna.
Ämnen är försvarsforskning och försvarsupphand-
ling, men det omfattar inte försvarsmaterielproduk-
tionen eller försvarsindustri i sig. Detta gör att
WEAG inte någon direkt relevans för exportkontrol-
len utan den är, liksom tidigare, underställd varje
lands nationella kontroll.

Anf. 36 KARIN ENSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Jag tog i mitt anförande upp något
som jag inte fann logiskt, nämligen att socialdemo-
kraterna och regeringen talar väldigt väl om den nya
rådsförordningen som också är en lag här i Sverige
och som gäller produkter med dubbla användnings-
områden där man prisar de fördelar som det ger både
för svenska exporterande företag och för den samsyn
som präglar export till tredje land.
I dag vet vi att det är svårt att göra gränsdragning-
ar. Vi har något som heter produkter med dubbla
användningsområden. När det gäller krigsmateriel har
vi krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.
Fr.o.m. den 11 september har vi också sett att sa-
ker och ting som vi aldrig trodde kunde användas
som vapen kan det. Det gör att min fråga till Carina
Hägg blir: Vore det inte logiskt att låta exportkon-
trollen även gälla för krigsmateriel? Om den kan gälla
för produkter med dubbla användningsområden, så
borde det också vara bra att ha EU-gemensamma
regler för krigsmateriel.

Anf. 37 CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Karin Enström har naturligtvis rätt
när hon talar om gränsdragningsfrågor. Så fort man
har en gräns uppstår det också gränsdragningssvårig-
heter. Nu tycker jag att man kan hantera dem väldigt
väl. Men man kan inte förneka att de uppstår lite då
och då. Jag tycker att det som vi fram till nu har ställt
oss bakom är en bra avvägning gentemot det som vi
känner att vi vill ha nationellt ansvar för.
Jag kan därför i dagsläget inte se att det finns nå-
gon substans som talar för att man ska gå längre och
ta ytterligare steg på detta område. Det finns inte
heller någon politisk vilja i nuläget att ta fler steg på
detta område. Däremot måste vi naturligtvis alltid
sträva efter att ha en så restriktiv samsyn som möjligt
inom EU-området och gärna i en vidare krets av län-
der.

Anf. 38 KARIN ENSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Carina Hägg tycker att det är bra på
det ena området men kanske mindre bra på det andra
området. Men jag har fortfarande inte fått några rik-
tigt bra förklaringar till detta. Om man inte har natio-
nellt självbestämmande över strategiska produkter så
är frågan om man redan har gett bort detta.
Jag tror i stället att det vore bra om socialdemo-
kraterna vågade erkänna att man gillar detta med
samarbete, att vi fortsätter att samarbeta med de eu-
ropeiska länderna och att detta snarare bara är en
tidsfråga.
Det vore bra om Carina Hägg kunde svara på
detta.

Anf. 39 CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Jag kan bekräfta det som Karin En-
ström lyfter fram. Naturligtvis är det bra att samar-
beta när vi har ett intresse av att samarbeta och när
det ligger väl i linje med de politiska strävanden som
vi har. Och vi ska själva välja vilka områden som vi
ska samarbeta på. Jag tycker att vi fram till nu har
haft en mycket väl avvägd mix på detta område som
gynnar oss nationellt. Det är ett bra komplement och
verktyg för oss när vi jobbar på den internationella
arenan, naturligtvis inklusive EU-samarbetet.

Anf. 40 BERIT JÓHANNESSON (v) re-
plik:
Herr talman! Carina Hägg är totalt reservationslös
och okritisk till den vapenexport som sker från Sveri-
ge. Hon har tydligen inga bekymmer när det gäller
MR-frågorna i dessa länder. Hon har tydligen inga
bekymmer när det gäller konflikten mellan Indien och
Pakistan. Hon tycker att det är helt okej att exportera
till Indien som har brister när det gäller mänskliga
rättigheter men som också är i konflikt i Kashmirom-
rådet. Hon har inga betänkligheter när det gäller Pa-
kistan som styrs av en militär som tillsattes efter en
kupp.
Jag tycker att det är så tragiskt att Carina Hägg
inte har någon kritik och inte lyfter fram MR-frågorna
på ett annat sätt, vilket t.ex. vi reservanter gör. Det är
oerhört betydelsefullt när det gäller svensk vapenex-
port att MR-frågorna får en mycket högre status när
det gäller hur man bedömer än att Carina Hägg okri-
tiskt accepterar det som sker i dag.

Anf. 41 CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte hur jag ska tolka detta
inlägg från Berit Jóhannesson. Hon försöker göra ett
generalangrepp på mitt totala politiska engagemang
här i riksdagen. Det går naturligtvis att tillbakavisa
genom att peka på vad jag göra och vilka mina stånd-
punkter är. Så detta tycker jag faller på sin egen
orimlighet.
Naturligtvis är det oerhört viktigt att man väger in
MR-frågor. Det är något som jag utgår från att man
gör och noga tar reda på i praktiken utifrån dem som
sitter i rådet och som har att avgöra dessa frågor. Jag
tycker naturligtvis att det är oerhört viktigt, och ingen
är naturligtvis oberörd av konflikter och övergrepp
som sker runtom i vår värld.
Men vi har ändå en försvarspolitisk och säker-
hetspolitisk linje. För att vi ska kunna hålla den är det
också ett komplement att vi också har tillgång till
försörjning av krigsmateriel. Och för detta försöker vi
ta ett helhetsansvar och väga ihop det. Det är det
arbetet som kan vara svårt, och det kräver ett mycket
gott omdöme. Berit Jóhannesson visar i sitt inlägg att
hon ställer sig vid sidan av och inte är beredd att ta
ansvar. Hon kastar i stället enkla anklagelser omkring
sig, vilket jag tycker är synd, eftersom detta är så
viktiga frågor.

Anf. 42 BERIT JÓHANNESSON (v) re-
plik:
Herr talman! Jag är beredd att ta ansvar, men jag
anser att dessa MR-frågor är oerhört betydelsefulla.
Jag vill ställa en fråga till Carina Hägg. Tycker
Carina Hägg inte att MR-frågorna när det gäller Indi-
en, Pakistan och även Brasilien har en oerhört stor
betydelse? Anser inte Carina Hägg att det är bekla-
gansvärt att vi exporterar till Indien och Pakistan när
det finns en konflikt mellan dessa länder när det gäl-
ler Kashmirområdet? Jag vill ställa en direkt fråga till
Carina Hägg. Tycker inte Carina Hägg att det är fel
att exportera när det ser ut som det gör när det gäller
både konfliktsituationen och MR-frågorna i dessa
länder?

Anf. 43 CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Naturligtvis är det oerhört viktigt att
man väger in alla fakta och all oro som man har och
att man tittar noga på den demokratiska utvecklingen
som är nära kopplad till situationen för mänskliga
rättigheter, att man har en grundlig genomlysning av
de förutsättningar som finns på lång sikt att arbeta
med frågor om export till olika delar av världen och
olika länder.
Naturligtvis är detta något som ligger i de riktlin-
jer som man har att arbeta med i den långa räcka av
beslut som föregår ett beslut om export. Jag tycker
därför att det finns en parlamentarisk insyn, det finns
ett regelverk, det finns ett aktivt engagemang i denna
kammare att följa, och vi granskar vad som händer
och sker.
Jag kan återigen säga att det finns ingen prickning
här. KU granskar detta varje år, och varje år får man
också godkännande för vad som skett när det gäller
att man har följt de råd och anvisningar, de riktlinjer,
som riksdagen har satt upp för detta arbete.

Anf. 44 ÅKER CARNERÖ (kd):
Herr talman! I detta betänkande behandlas rege-
ringens skrivelse till riksdagen angående redogörelse
för den svenska exportkontrollpolitiken och exporten
av krigsmateriel under år 2000. Jag yrkar bifall till
utrikesutskottets förslag i betänkande nr 14.
Den svenska krigsmaterielexporten är omgärdad
av restriktiva nationella regler. Krigsmateriel får
varken tillverkas i landet eller exporteras utan till-
stånd, och all försvarsindustriell utlandssamverkan
förutsätter tillstånd. Två övergripande kriterier med-
ger dock utförsel eller samverkan: dels att utlands-
samverkan är erforderlig för att tillgodose det svenska
försvarets behov av materiel eller kunnande eller är
säkerhetspolitiskt önskvärd, dels att samverkan inte
står i strid med principerna eller målen för den svens-
ka utrikespolitiken.
Tillstånd till följdleveranser ska inte ges om det
finns ovillkorliga hinder, dvs. om de strider mot in-
ternationella överenskommelser som Sverige biträtt,
mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrättsliga
regler om export.
EU:s gemensamma uppförandekod för vapenex-
port från år 1998 innehåller kriterier för export och är
en minsta gemensamma nämnare på exportkontrol-
lområdet. Medlemsstaterna kommer enligt denna kod
att göra sitt yttersta för att uppmuntra andra vape-
nexporterande länder att ansluta sig till uppförande-
kodens principer. Arbetet för en internationellt sam-
ordnad restriktiv syn på vapenexport är en god freds-
främjande åtgärd som bör förstärkas.
Fr.o.m. den 1 januari i år finns det även en förord-
ning från Europeiska rådet om kontroll av produkter
med dubbla användningsområden kompletterad med
en svensk lag. Syftet med EG-förordningen har varit
att så långt som möjligt etablera fri rörlighet för kon-
trollerade produkter inom den inre marknaden, samti-
digt som de olika nationella kontrollerna av export till
tredje land stärks och harmoniseras.
Herr talman! Några fakta om den begränsade ex-
porten av krigsmateriel under år 2000 kan nämnas.
Dess andel av den totala varuexporten är 0,55 %.
Värdet för år 2000 av beviljade utförseltillstånd ligger
mycket nära genomsnittet för den redovisade tolvårs-
perioden. Värdet av exportleveranserna var 4,3 mil-
jarder kronor. Exporten motsvarade 39 % av för-
svarsindustrins totala försäljning. Övrig krigsmateriel
minskade med 63 %, och krigsmateriel för strid öka-
de med 119 %. Dock måste man här hålla i minnet
att enstaka försäljningar ett år kan leda till kraftiga
svängningar i statistiken.
Herr talman! Vid behandling av förslaget till ny
krigsmateriellag hösten 1992 ställde utrikesutskottet
sig bakom att det är viktigt att Sverige under kris och
krig självt måste kunna tillverka och underhålla va-
pen och annan materiel och att en inhemsk för-
svarsindustri utgör en väsentlig tillgång i den svenska
säkerhetspolitiken.
Försvarsutskottet betonade samtidigt att en in-
hemsk industri bidrar till att skapa respekt för vår
vilja och förmåga att föra en långsiktig och konsek-
vent försvarspolitik, att den ger oss förmåga att vid-
makthålla och vidareutveckla anskaffade system och
ger oss möjlighet att förbättra försvarsförmågan i ett
skymningsläge.
En inhemsk försvarsindustri är av stor försvars-
politisk betydelse. Exporten, utifrån den restriktiva
svenska lagstiftningen, bidrar till att upprätthålla och
vidareutveckla svensk kompetens och kapacitet och
medför att försvarsindustrin uppfattas som en intres-
sant partner i internationella sammanhang. Stabilitet
och långsiktighet är nyckelord i sammanhanget!
Herr talman! Kristdemokraterna anser att det
svenska försvarets främsta uppgift är att försvara
landet mot väpnat angrepp och att värna vår fred,
frihet och säkerhet. Därmed erkänner vi värdet av en
inhemsk försvarsindustri som en säkerhetspolitisk
tillgång. För att möta morgondagens hot och risker
utifrån de fyra huvuduppgifterna måste det svenska
totalförsvarets materielförsörjning säkerställas och
vara i fas med den snabba teknikutvecklingen. Sveri-
ges militära alliansfrihet bygger på att vi har tillräck-
lig inhemsk kompetens och kapacitet att utnyttja och
underhålla vår försvarsmateriel.
Försvarsmaktens anpassningsförmåga är beroende
av försvarsindustrins tekniska kompetens. Svenskt
deltagande i fredsfrämjande insatser medför ökade
krav på samverkansförmåga, vilket underlättas av
internationellt försvarsmaterielsamarbete.
Genom ett europeiskt försvarssamarbete och för-
svarsmaterielsamarbete stöds den svenska försvars-
politiken, och vi undviker att hamna i ett läge med ett
omfattande och ensidigt utlandsberoende. Alternati-
vet till en internationell samverkan inom försvarsma-
terielområdet är inte en fortsatt bred svensk för-
svarsindustri utan en krympande och på sikt utraderad
försvarsindustri.
Herr talman! Kristdemokraterna anser det vara
värdefullt att Sverige internationellt fortsätter att
verka för ökad kontroll och öppenhet på det här om-
rådet. Regeringens skrivelse, årsboken från ISP, lik-
som dess hemsida, och årsrapporten utifrån EU:s
uppförandekod sprider kunskap om exporten. Sverige
rapporterar till FN:s register om sin import och export
av tyngre vapen. Nyheterna i årets skrivelse är dels en
tabell över beviljade utförseltillstånd fördelade på
länder, dels en förteckning över exporterad krigsma-
teriel fördelad på länder enligt krigsmaterielförteck-
ningens huvudområden. Det går med andra ord att
utläsa vilken typ av materiel som olika länder köpt.
Herr talman! Respekten för mänskliga rättigheter
är en central utgångspunkt vid tillstånd för export. De
svenska riktlinjerna kräver en helhetsbedömning vid
export, och den parlamentariska insynen tillgodoses
via Exportkontrollrådet. Avslutningsvis konstaterar
jag att det råder en bred politisk samsyn kring svensk
försvarsmaterielproduktion och vapenexport. Det
visar utskottets redovisning av de motionsyrkanden
som behandlas.

Anf. 45 Andre vice talman EVA
ZETTERBERG (v):
Herr talman! Denna dag firar vi FN-jubileet, med
anledning av skapandet av FN som en global organi-
sation för världens stater. Vi har här i riksdagen hed-
rat FN:s födelse genom tal och musik, och vår talman
har för riksdagens räkning lyft fram FN:s betydelse.
Talmannen pekade på de stora framgångar som FN
har haft men också på de problem som FN har stött
på i sin verksamhet och som finns i dag.
Ett av de stora problemen, som jag ser saken, som
FN inte har kunnat råda bot på är den militära upp-
rustningen i världen. Förvisso har man på flera områ-
den lyckats begränsa den militära upprustningen. Det
exempel som flera framhållit här, arbetet kring lätta
vapen, är en klar framgång. Jag är glad över att alla
partier i riksdagen har engagerat sig i frågan och kan
bidra till en minskning av förekomsten av lätta vapen.
Trots det måste man säga att den militära upprust-
ningen och det faktum att världen satsar så oerhörda
resurser på militär utrustning är ett stort bakslag för
dem som arbetar för fred. Beklagligtvis finns också
en viktig roll i den delen för svensk krigsmaterielex-
port - genom sin export bidrar ju också Sverige till
militär upprustning världen över.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är befogat att vi
en dag som denna då vi firar FN-dagen kunde ägna en
tyst minut åt dem som fallit offer för svensk krigs-
materielexport. Vi vet ju att det är många som har
dödats eller skadats just på grund av svenska vapen.
Inte är det bättre att falla offer för vapen från andra
länder, men det känns extra beklagligt för oss som
svenskar att också vi deltar i detta.
Berit Jóhannesson har tidigare här för Vänster-
partiets del lyft fram våra betänkligheter och även de
förändringar som vi vill se när det gäller lagen om
krigsmaterielexport. Dessutom gäller det tillämpning-
en på olika sätt.
Jag ska helt kort uppehålla mig vid vad jag ser
som ett särskilt svårt problem, nämligen följdleveran-
serna. Där accepterar vi som land inte export av nya
system till länder som är diktaturer eller som befinner
sig i väpnad konflikt. Beklagligtvis kan vi exportera
till länder som redan har kontrakt - tolkningen av vad
som är följdleveranser är där oerhört vid.
Hösten 1997 tillsattes en utredning vad gäller
följdleveransbegreppet, och ett betänkande leverera-
des något år senare. Det konstaterades att följdleve-
ransbegreppet kan användas i stort sett i vilka situa-
tioner som helst.
Vi ser nu konsekvenserna av den tillämpningen.
Indien, som har nämnts som exempel tidigare, har
stått i fokus under hösten. Från svensk sida har man
godkänt att Bofors får sälja upp till 3 000 kanoner till
Indien, vilket är betydligt fler än tidigare. Man hänvi-
sar till följdleveranser. Enligt den reservation som
Vänsterpartiet har avgett är det angeläget att se till att
ett godkännande av följdleveranser genomgår samma
förfarande som gäller för beslut att godkänna leveran-
ser av nya system. Det är alltså väldigt tveksamt om
det rör sig om följdleveranser eller inte.
Från majoriteten framhåller man att Sverige måste
vara en trovärdig part i affärer, att Sverige inte kan
bryta ingångna kontrakt osv. Men detta är en före-
vändning som inte håller i längden. Sveriges anseen-
de och trovärdighet när det gäller mänskliga rättig-
heter borde väga tyngre. Det faktum att vi exporterar
till Indien, som är en stat som befinner sig i en väp-
nad konflikt med Pakistan, är otvetydigt. Jag anser att
följdbegreppet inte borde kunna användas vid export
till Indien och även till andra länder.
Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till
Vänsterpartiets reservation nr 4 om följdleveranser.

Anf. 46 CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! Berit Jóhannesson inledde med att
tala om sådant som vi inte har någon kunskap om,
alltså om vissa rykten, gissningar och spekulationer
om vart export kan förekomma i dag. Jag tycker att
det är oerhört tragiskt att detta upprepas gång på gång
i den här typen av debatter. Också Eva Zetterberg
späder på det här.
Jag försökte att understryka i mitt inledningsanfö-
rande att det här handlar om exporten under 2000.
Man blandar in sådant som inte har med behandling-
en av detta ärende att göra. Då blir det svårt för övri-
ga att ta del i den gissningslek som pågår.
Men jag vill ställa en annan fråga. Det har varit
oerhört viktigt för riksdagen och för många av oss
som är engagerade i dessa frågor att göra en distink-
tion i ansvaret. Utrikesutskottet har ansvaret för lag-
stiftningen och uppföljningen.
Jag ser att flera partier har låtit sig företrädas av
ledamöter från försvarsutskottet. Det står naturligtvis
var och en fritt att själv välja vilka företrädare man
vill ha, men jag vill fråga om det är ett politiskt ställ-
ningstagande som innebär att man genom att ha detta
upplägg för dagens debatt vill föra dessa frågor när-
mare försvarsmaterielfrågorna. Är detta ett politiskt
ställningstagande för en framtida mer genomtänkt
strategi är det väldigt politiskt värdefullt att kamma-
ren får kännedom om det.

Anf. 47 Andre vice talman EVA
ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag måste tillstå att jag är något kon-
funderad över Carina Häggs frågor. Hon sade att
Berit Jóhannesson skulle ägna sig åt rena spekulatio-
ner och vara ute på hal is. Det som Berit Jóhannesson
tog upp i sitt anförande var välgrundad oro och olika
rapporter som har inkommit. Jag fick den uppfatt-
ningen att Carina Hägg tillstod att oron när det gäller
t.ex. uran var befogad, men då har jag tydligen inte
förstått Carina Hägg fullt ut.
När det gäller detta med att vi tillsammans från
olika partier skulle ha ingått en överenskommelse om
att låta oss företrädas av representanter för försvarsut-
skottet måste jag tillstå att jag inte har någon insyn i
hur olika partier har hanterat den frågan. Jag vet bara
hur Vänsterpartiet har gjort. Vi fann det vara lämpligt
att i just den här debatten låta en av våra företrädare
för försvarsutskottet hålla huvudanförandet. Det beror
inte på att vi från utrikesutskottet har avhänt oss frå-
gorna. Vi anser att detta i högsta grad är en fråga för
utrikesutskottet, men det är också en fråga som i lika
hög grad berör kunniga personer som sitter i för-
svarsutskottet.
Herr talman! Men jag tycker inte att jag har fått
svar från Carina Hägg om detta med följdleveranser.
Det är inte ett nytt problem som har uppstått under
hösten 2001. Det här problemet har vi levt med väl-
digt länge i och med riktlinjernas utformning där man
accepterar följdleveranser. Jag undrar: Känner Carina
Hägg inte någon tveksamhet inför följdleveranser?
Kan hon inte se att de skapar just de problem som jag
och andra har beskrivit?

Anf. 48 CARINA HÄGG (s) replik:
Herr talman! En del av det som Eva Zetterberg
tog upp har jag redogjort väldigt tydligt för i mitt
anförande, och jag vill hänvisa till det.
Det är bra att vi nu fick ett klargörande om att
dessa frågor inte ska ligga närmare försvarsutskottets
ansvar. Det är oerhört viktigt att det finns en distink-
tion mellan vem som har det yttersta ansvaret för
vapenanskaffande och vem som har ansvar för lag-
stiftningen. Vi vill att den ska vara restriktiv och att
det inte ska finnas någon dubbelhet. Jag är i alla fall
tacksam över att jag har fått det klargörandet, att det
inte är någon förändrad politisk ståndpunkt som lig-
ger bakom dagens upplägg. Jag tyckte att det var
viktigt att få det klarlagt.

Anf. 49 Andre vice talman EVA
ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Ja, Carina Hägg har fått det klarlagt.
Det framgår tydligt av både mitt och Berit Jóhannes-
sons anförande att vi båda lägger ansvaret på utrikes-
utskottet som också har att behandla frågan om
mänskliga rättigheter. Våra anföranden hade ju det
som en huvudpunkt, och det kan inte missförstås.
Däremot har våra kolleger i försvarsutskottet ansvar
för frågorna. Vi har också representanter i Export-
kontrollrådet som också har att handlägga frågor av
den här typen. Så där kan det inte råda någon tvek-
samhet. Men det är riksdagen som helhet som har att
fatta beslut. Det är inte ett enskilt utskott som är en-
samt ansvarigt för dessa frågor.
Men jag konstaterar med ett beklagande att min
oro kvarstår när det gäller socialdemokraterna och
majoriteten. Carina Hägg säger att det hela är väl
avvägt i alla avseenden. Men hon kan inte nämna ett
enda exempel där det finns problem. Jag ser att det
finns väldigt tydliga problem, och ett av dem är att
svensk krigsmaterielexport går till länder som syste-
matiskt kränker mänskliga rättigheter och till länder
som deltar i väpnad strid. Det beror inte på att rikt-
linjerna inte går tillräckligt långt eller är tillräckligt
restriktiva för nya system, utan det gäller just följdle-
veranser.
Jag hoppas att Carina Hägg och andra kan ta till
sig detta och se efter hur man skulle kunna begränsa
och förändra följdleveransbegreppet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
7 § Ungdomspolitik m.m.

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU2
Ungdomspolitik m.m.

Anf. 50 DAN KIHLSTRÖM (kd):
Herr talman! I anslutning till detta betänkande ska
vi nu behandla motioner som väcktes under riksmö-
tena 1999/2000 och 2000/01. Alldeles nyligen har det
varit ytterligare en allmän motionstid. Även i höst har
vi kristdemokrater väckt en omfattande motion om
ungdomspolitik. Någon gång under detta riksdagsår
får vi alltså ytterligare ett tillfälle att diskutera ung-
domspolitiken, och det är bra.
Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 1
under punkt 1.
Ungdomsfrågorna är mycket aktuella. Så sent som
i går presenterades i Regeringskansliet slutbetä-
nakndet från kommittén Välfärdsbokslut som heter
just Välfärdsbokslut för 1990-talet. Med en gång ska
sägas att jag inte har hunnit att läsa betänkandet, men
rubrikerna i TV handlade faktiskt om ungdomars
situation. Jag vill citera ur sammandraget av press-
meddelandet på regeringens hemsida:
"Ungdomar är en tredje grupp där vi redovisar en
problematisk utveckling. Deltagandet i utbildning
ökade visserligen men de ungas etablering i arbetsli-
vet försköts samtidigt markant uppåt i ålder, vilket
medförde tydliga inkomstförluster för gruppen. Gene-
rellt sett skedde en åldersförskjutning i välfärdens
fördelning. Utvecklingen av inkomster och ekono-
miska resurser tenderade att vara mer gynnsam ju
högre upp i åldrarna man befann sig. En särskilt oro-
ande trend för de yngre var den kraftiga ökningen av
psykisk ohälsa och otrygghet."
Herr talman! Det är precis det vi pekar på i vår re-
servation. Det är så lätt att vi hamnar i frågorna kring
bostad, utbildning, arbete, lön osv., och det är jätte-
viktigt. Men lika viktigt är välbefinnandet, dvs. hur
man mår. Ungdomspolitiken måste bygga på en bre-
dare helhetssyn än den som präglar inriktningen av
1999 års ungdomspolitik. Detta gäller bl.a. den en-
skildes överblick över sitt eget liv. Vi kristdemokrater
tror att individens identitet formas i ett samspel med
familj, vänner och andra små gemenskaper.
Frågor om välbefinnandet måste få en mera fram-
trädande roll. I dag är det alltför många ungdomar
som saknar vuxna i sin närhet - vuxna som orkar och
har tid och vilja att vara den trygghetsfaktor som vi
alla egentligen behöver. Under tonåren är den psykis-
ka omvårdnaden mycket viktig, och jag utgår ifrån att
regeringen uppmärksammar och snabbt vidtar åtgär-
der utifrån de oroande trender som presenterades i går
i välfärdsbokslutet. Det skulle vara intressant att höra
någon kommentar från majoriteten om det möjligen
kan få konsekvenser när det gäller synen på mål och
delmål för ungdomspolitiken.
I betänkandet menar majoriteten att det inte finns
någon anledning att nu, när målen tillämpats under ca
1 ½ år, ta ställning till om det behöver göras någon
komplettering eller något förtydligande av målen eller
av inriktningen av ungdomspolitiken.
Jag menar att den oroande trend som presentera-
des i går när det gäller den kraftiga ökningen av psy-
kisk ohälsa och otrygghet är en orsak till just en sådan
komplettering. Jag menar inte att vi här i riksdagen
löser alla frågor når det gäller ungdomspolitiken, men
det behövs en aktiv ungdomspolitik, och det är viktigt
att vi här i riksdagen får möjlighet att diskutera och
besluta om både mål och delmål. Men det är också
viktigt att våra samlade insatser inte utformas på ett
sådant sätt att de leder till att de unga, deras föräldrar
och andra vuxna i deras närhet inte känner sitt ansvar.
Ibland kan det i diskussionen förekomma uttryck
som "det är skolans ansvar" eller "det är samhällets
ansvar". Inget kan vara mer fel. Vi har alla ett ansvar.
Vi här ska ta ett aktivt ansvar för att stödja de frivilli-
ga positiva krafterna i de ungas omgivning. Ett sär-
skilt ansvar har vi för de mest utsatta.
Herr talman! När jag nu har tagit upp den psykis-
ka ohälsan skulle jag helt kort vilja ta upp den fysiska
hälsan också. Den har också försämrats. Enligt Soci-
alstyrelsen har andelen överviktiga 18-åringar ökat
från 7 till 18 % på 30 år. Vi vet att tidig övervikt
kraftigt ökar riskerna för bl.a. hjärt- och kärlsjukdo-
mar i framtiden. Ungdomars hälsomedvetande behö-
ver stärkas, och ungdomars hälsa är en framtidsfråga.
Här har t.ex. idrottsrörelsen en viktig roll att spela
såväl när det gäller ungdomars fysiska som psykiska
hälsa. Genom ett ökat idrottsutövande kan ungdo-
marna ges en bättre kondition, men de kan även ge-
nom gemenskap och stimulerande sysselsättning få en
friskare själ. Det var ett exempel. Självklart har andra
folkrörelser också en viktig roll i detta avseende.
Det är också viktigt att stärka unga människors
vilja och förmåga att avstå från droger. Vi kristdemo-
krater anser att det är viktigt att uppmärksamma och
stödja initiativ som tas för att skapa drogfria miljöer.
Nu kan det låta som att det bara är bekymmer med
ungdomar och att vi med en djup suck här i kamma-
ren måste lösa problemen. Jag tycker att det är ange-
läget att peka på de problembilder som finns och att
dessa måste lösas. Men jag vill avsluta detta positivt.
Ungdomspolitiken måste ta sin utgångspunkt i
och ta till vara det engagemang och de erfarenheter
som ungdomar har i olika samhällsfrågor. På kul-
turområdet, t.ex., sker en spännande och intressant
utveckling. Det kanske det alltid har gjort, förresten.
Ungdomar tar egna initiativ och skapar egna kul-
turaktiviteter, och det finns ingen motsättning mellan
att erkänna ungdomars egna kulturyttringar och att
söka mer av samverkan över generationsgränserna.
Slutligen är det också en utmaning och ett ansvar
för oss i de politiska partierna att tillvarata ungdomars
engagemang och erfarenheter i det politiska arbetet.
Jag skulle t.ex. vilja se fler ungdomar i beslutsfattan-
det.

Anf. 51 BIRGITTA SELLÉN (c):
Herr talman! "Vi tröttnade på att drömma stort
och leva litet, så vi gav järnet för att leva vår dröm."
Det säger Tilde Björfors, Sveriges yngsta och defini-
tivt enda kvinnliga cirkusdirektör - direktör för det i
dag välkända Cirkus Cirkör. Hon berättade att hon
när hon ville starta Cirkus Cirkör gick till kommunen
och bad om hjälp. En efter en av tjänstemännen som
hon talade med sade: Det är inte mitt bord! Hon tala-
de med 22 olika personer innan hon lyckades få hjälp.
De flesta unga människor - gamla också, förresten -
hade nog gett upp långt tidigare. Som tur var visste
Tilde Björfors att hennes idé var så bra att den var
värd att kämpa för. Det kan vi vara glada för i dag,
för nu är hennes cirkus välkänd och bejublad var hon
är uppträder.
För oss i Centerpartiet är det väldigt viktigt att
ungdomar får resurser så att de kan göra trevliga
saker i sin hembygd under sin uppväxttid. Det står
visserligen väldigt bra saker i ungdomspropositionen
som vi fattade beslut om 1999, men jag anser att vi
inte lever upp till alla de fina orden. I propositionen
står det bl.a.: "En kulturpolitik för unga människor
måste ta sin utgångspunkt i deras eget skapande och
kreativa förmåga." Det är så sant, så sant, men lever
vi upp till det?
När jag går ut och frågar ungdomar om de tycker
att vi vuxna lyssnar till deras önskningar ruskar de
väldigt ofta på huvudet och säger: Vuxna vill nog väl,
men de tror att de hjälper oss genom att fråga oss vad
vi vill, och sedan planerar de vuxna aktiviteterna åt
oss precis som om vi inte skulle kunna klara det själ-
va.
Herr talman! Unga människor har många idéer,
och de vill gärna genomföra dem själva. Det måste vi
tillåta dem. Det är genom att själv få göra saker som
man lär sig. Gör man ett misstag lyckas man bättre
nästa gång.
Vi i Centerpartiet har därför gjort en extra sats-
ning på ungdomar i vårt budgetförslag. Det har vi
gjort under några år, och vi planerar också för att göra
det framöver. Vi anser att ungdomskulturen ska utfö-
ras av ungdomar, med ungdomar och för ungdomar.
Därför har vi föreslagit ett KUL-bidrag på 100 miljo-
ner, som är tänkt att växa till 280 miljoner nästa år.
Principen bakom fördelningen av de pengarna ska
vara att varje kommun får ca 1 miljon var oberoende
av hur många invånare som bor i kommunen.
Hur ska då dessa pengar fördelas? Vi föreslår i ett
första skede att pengarna ska gå till Ungdomsstyrel-
sen för att sedan efter ansökan fördelas till de kom-
munala ungdomsråden eller motsvarande. Det är
mycket viktigt att ungdomar på orten själva får be-
stämma över hur resurserna ska fördelas och att de
inte går via kommunen, för då riskerar de att hamna i
det välkända svarta hålet.
Vän av ordning tänker säkert att vi redan har an-
slag som Ungdomsstyrelsen ansvarar för, och det är
också sant. Men det tar lång tid innan ungdomarna får
pengar som de ansökt om, och vi vet alla att ungdo-
mar vill att deras idéer ska förverkligas genast. Det
ska helst komma pengar redan i morgon för det som
ska göras i övermorgon.
Det är också så i dag att man i de flesta fall måste
ordna ungdomsverksamhet som handlar om ungdo-
marnas problem för att få pengar. Det ska handla om
t.ex. droger eller rasism för att de ska få dessa kultur-
bidrag. Då är det knappast på ungdomarnas villkor
och gäller kanske inte det de har önskat att få göra.
Många ungdomar ordnar gärna aktiviteter som hand-
lar just om droger och rasism, men de kan ha andra
idéer också.
Därför måste det gå att ordna snabba vägar för
KUL-bidraget. Det är också viktigt att även före-
ningslösa ungdomar ska kunna ta del av pengarna.
Om ungdomarna fick uppleva att de hade en me-
ningsfull fritid under sin uppväxt genom att det fanns
möjligheter att ordna roliga aktiviteter är vi i Center-
partiet övertygade om att de efter avslutade studier
och när de har bildat familj gärna återvänder till
barndomens hembygd för att deras barn också ska få
uppleva den uppväxtmiljö som var så bra för pappa
och mamma.
Det finns redan i dag en del kommuner som har
försök med att låta ungdomarna förfoga över en pott
pengar. Jönköping är t.ex. en sådan kommun. Där får
ungdomar bidrag även om de inte tillhör någon före-
ning, och kulturförvaltningen har tagit fram ansök-
ningsblanketter som är enkla. Det går lätt att hantera
dem, och det går snabbt att fatta beslut utan att det
blir långa väntetider.
Det här är en hjärtefråga för oss i Centerpartiet.
Jag yrkar därför bifall till reservation 3.
Herr talman! Centerpartiet vill också införa ung-
domsfrid, dvs. motverka det utanförskap som så
många unga känner i dag. Ungdomar råkar ibland ut
för att de stängs ute från olika aktiviteter fastän de har
fyllt 18 år och således är myndiga. Vi föreslår därför
att regeringen ska se över de författningsreglerade
åldersgränserna. Vi klagar ofta över att gatuvåldet har
ökat, men i många fall kan orsaken vara att ungdomar
har blivit irriterade över att de utestängs från en
mängd offentliga lokaler. Den motion som vi har
skrivit, som handlar om ändring av åldersgränser, har
jag inte reserverat mig till förmån för, utan vi har i
stället valt att lämna ett särskilt yttrande.
En annan fråga som jag vill passa på att ta upp är
mediernas påverkan på ungdomarnas livsstil och syn
på könsroller.
Medierna visar väldigt ofta upp bilder på hur den
"ideala" kroppen ska se ut. Det ska vara stora musk-
ler, stora bröst, smal midja osv. Konsekvenserna av
mediernas genomslagskraft är att unga kvinnor och
män försöker förvandla sina kroppar till det stereoty-
pa kroppsidealet, som medierna för fram. Ungdomar-
na får lära sig vilken mall de ska passa in i. Det leder
till en utseendefixering som kan få katastrofala följ-
der. Vi vet ju att väldigt många drabbas bl.a. av
anorexi.
För att man ska få bukt med det måste en utred-
ning göras så att man får klarhet i hur medierna på-
verkar ungdomarnas syn på kroppsidealet. Resultatet
av en sådan utredning bör kunna vara ett bra ut-
gångsläge för hur man ska arbeta för att minska den
kroppsfixering som vi har i dag. Medierna måste ta
sitt ansvar och få upp ögonen för hur de påverkar
väldigt många ungdomars syn på sina kroppar, som
kan leda till att deras hälsa blir påverkad på ett nega-
tivt sätt. Medierna måste ta sitt ansvar för att minska
den ohälsa som drabbar ungdomar som mår dåligt till
följd av den kroppsfixering som de har hamnat i.

Anf. 52 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag tänkte börja med att säga några
ord om de tre nya målen för ungdomspolitiken.
Det första målet handlar om ett självständigt liv.
Det andra handlar om inflytande och delaktighet. Det
tredje handlar om engagemang, skapande förmåga
och kritiskt tänkande och att det ska ses som en resurs
för samhället.
Vi kan börja med målet om ett självständigt liv.
Jag är lite fundersam över varför man inte i det sam-
manhanget tar upp själva kärnan när det gäller ett
självständigt liv, nämligen möjligheten till en egen
bostad för ungdomarna. Jag är kritisk till att Ung-
domsstyrelsen inte riktigt har följt upp det. Här finns
mycket att göra - det vet alla. Och det går att bygga
för ungdomar. Det går att lätta på de statliga regle-
ringar som finns inom det här området. Att man kan
flytta hemifrån är förutsättningen för mål nummer ett,
säger jag.
Mål nummer två handlar om inflytande och del-
aktighet. Det skulle ju underlätta om t.ex. unga män-
niskor skulle få rösta när de är 16 år i kommun- och
landstingsval. Sedan tog kristdemokraterna upp be-
hovet av att ha flera ungdomar i beslutande försam-
lingar. Det är ju bara för kristdemokraterna att placera
ungdomarna högt upp på sina vallistor, så löser det
sig självt, för jag tror inte att kristdemokraterna
kommer att åka ur riksdagen nästa år.
När det gäller engagemang, skapande förmåga
och kritiskt tänkande kan man ju visa på att det i
Göteborg var ett otroligt engagemang hos ungdomar-
na för att de skulle ge röst åt sitt kritiska tänkande. Så
som de ungdomarna blev behandlade av samhället
hade vi aldrig behandlat medelålders män i kavaj. Här
visar vi på diskrepansen mellan hur vi behandlar
ungdomar och hur vi behandlar andra grupper i sam-
hället.
Det finns alltså mycket att hämta in för att man
ska nå de här nya målen för ungdomspolitiken.
En annan sak som jag vill ta upp är det ekonomis-
ka stödet till ungdomarnas egna organisationer. Det
finns en enighet i riksdagen om att stödet behöver
göras mer öppet och flexibelt för att det ska överens-
stämma med det sätt som ungdomar arbetar på och
organiserar sig i dag. När Britta Lejon besökte ut-
skottet meddelade hon dock att denna justering skulle
ske först år 2004, om jag uppfattade det hela rätt, och
jag kan inte förstå varför just en sådan här ändring
skulle behöva ha fyra års handläggningstid.
Sedan vill jag ta upp lite grann om vår motion om
mediernas påverkan på unga människors beteende.
Utskottet har valt att avstyrka den motionen. Det
handlar alltså om en utredning för att koppla ihop de
olika delar i samhället i dag som sysslar med ung-
domsfrågor för att man ska få en samlad bild. Ut-
skottet konstaterar att det är viktigt att barn och unga
inte får en vrångbild av vad det innebär att bli en
vuxen man eller kvinna. Men det är ju precis det som
barn och ungdomar får i dag. Mediernas genomslags-
kraft är så pass stor, och det är det som är själva po-
ängen i den här begäran om att få en utredning. Sedan
säger man från utskottets sida att det måste föras en
engagerad debatt. Javisst måste det göras det, men då
måste man ha något samlat resultat att föra den här
debatten kring. Och så säger man att det här ansvaret
ligger på föräldrarna och samhället i stort. Visst gör
det det, men samhället i stort är ju vi i riksdagen, så vi
skulle kunna ta ansvaret för att ge en samlad bild.
Sedan vill utskottet också lägga ansvar på skolan.
Självklart har skolan ansvar, men än så länge har inte
lärarna på lärarhögskolan fått möjlighet att utbilda sig
inom medieområdet. Trots påstötningar under många
år, mer än tiotals, för att alla lärare ska få lära sig att
hantera medierna, som ungdomarna lever med i dag,
är det fortfarande bara bildläraren som har den här
utbildningen och som har huvudansvaret för den här
frågan. När man nämner skolan bör man också ge
möjlighet för lärarna på lärarhögskolan att få utbild-
ning själva, så att de kan utbilda bättre.
Sedan lyfter utskottet fram stat, kommun och
landsting och att alla har ansvar för ungdomarna.
Visst är det så. Man lyfter fram nöjesbranschen, id-
rottsrörelsen och i princip allt, men det är ju den
samlade bilden vi behöver. Vi vet att det är så här
spritt. Låt oss då få en översyn av mediernas roll och
ansvar för hur de påverkar ungdomarnas syn bl.a. på
kroppsidealet men också ett helhetsgrepp på den
kunskap som vi redan har, så att vi kan se vartåt det
barkar och så att vi kan hjälpa och stödja ungdomar-
na, så att de själva blir mer medvetna om hur medier-
na påverkar deras liv och självbild. På så sätt kan vi
också stödja dem i deras utveckling.
Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 4.
Till sist, herr talman, vill jag påminna om att Sve-
rige har stipulerat minst antal idrottstimmar i skolan i
hela Europa. Det är faktiskt sant. Det är viktigt att
komma ihåg när vi diskutera barn och fetma och
barns ökade stillasittande att det är den här verklig-
heten som barnen möter i skolan. Nu finns det som
tur är skolor som tar egna initiativ och hittar på saker
och ting utöver det som är reglerat för att de har för-
stått att de måste göra det. Det är bara att välkomna.
Sedan anser jag att det behövs en analys av varför
spontanidrottandet har minskat. Vi vet att Riksidrotts-
förbundet i en utredning lyfter fram behovet av nära
gräsplaner för att stimulera spontanidrottande. När-
heten för barnet - nu pratar jag om barn och inte
ungdomar - har väldigt stor betydelse. Här i Stock-
holm bygger vi i dag hus på de nära friytorna. Vi
behöver alltså analysera och ge den här frågan mer
energi, tycker jag.
Med det tackar jag för mig.

Anf. 53 ANNIKA NILSSON (s):
Herr talman! I det betänkande vi nu ska diskutera
behandlas ungdomspolitik. Jag har haft glädjen att
följa detta politikområde sedan jag blev riksdagsle-
damot 1994 och kan konstatera att det har hänt väl-
digt mycket under de här åren. Ungdomspolitiken är
både rolig och väldigt positiv att syssla med. Det
handlar om kraft, det handlar om energi och det
handlar om den oerhörda initiativförmåga som unga
har. Den är speciell, och den måste vi på olika sätt ta
till vara i samhället.
I december 1999 fattade riksdagen beslut om en
ny ungdomspolitik. Den hade föregåtts av ett antal
utredningar och var nästa steg, det steg vi skulle ta för
att utveckla och gå vidare med ungdomspolitiken.
Propositionen tog sitt avstamp i övergången från att
vara ung till att bli vuxen. Den hade som utgångs-
punkt att alla ska ha jämlika förutsättningar inför
framtiden, att vi måste försöka skapa jämlika villkor
oavsett vilken bakgrund man har - socialt, ekono-
miskt, kulturellt eller etniskt.
Vi fattade beslut om tre övergripande mål - ett
självständighetsmål, ett inflytandemål och ett resurs-
mål. Dessa mål ska vara styrande för all statlig verk-
samhet och vara vägledande för den kommunala
nivån. Med komplettering av de 41 delmål som rege-
ringen beslutat om fick vi en tydlig målstyrningsmo-
dell. Delmålen omfattar och riktar sig till de flesta
samhällsområden.
Nu har Ungdomsstyrelsen kommit med den första
uppföljande rapporten om det första året med ny
ungdomspolitik. I den rapporten kan vi få en samlad
kunskap om ungas levnadsförhållanden och hur ung-
domspolitiken har utvecklats. Ungdomsstyrelsen har
en central roll i arbetet med ungdomspolitiken. Den
har samarbetat med 15 olika statliga myndigheter,
följt upp delmålen och analyserat vad som skett under
respektive område. En synpunkt från uppföljningen är
att ungdomspolitiken skulle tjäna på att delmålen blev
färre och tydligare, vilket skulle leda till lättare prio-
riteringar.
Jag tycker att det är väldigt kul att ungdomspoliti-
ken faktiskt har fått det genomslag vi nu kan se. Förra
veckan träffade jag en representant från Kommunför-
bundet som berättade att han upplevde ett oerhört
tryck från kommunerna när det handlade om ung-
domsfrågor. Man kände att man behövde stöd och
information på olika sätt om hur andra kommuner har
jobbat, ett intresse som inte riktigt har funnits tidiga-
re. Detta har också verifierats när jag haft kontakter
med Ungdomsstyrelsen.
Jag är övertygad om att ungdomspolitiken blir allt
viktigare, att det inte längre går att säga till unga: Er
tid kommer. Ni får vänta på inflytande och delaktig-
het. Unga vill påverka, bli lyssnade på och vara den
kraft de faktiskt är.
Vår syn på ungdomspolitiken ligger fast. Vi anser
att målen ska vara kvar till dess att Ungdomsstyrelsen
kommer in med en fördjupad analys, vilket ska ske
vart fjärde år.
Dan Kihlström lyfte upp välfärdsbokslutet. Jag
har inte heller kunnat läsa hela detta utan har bara sett
pressmeddelanden och vad medierna har rapporterat.
Men jag utgår från att det inom alla politikområden
funderas över vad man nu har kommit fram till och
vilka förändringar som ska ske. Det här gäller också
ungdomspolitiken: Vad är det som har skett, och vad
kan vi göra för att förändra utvecklingen? Jag förut-
sätter att regeringen funderar över detta även på ung-
domsområdet.
Herr talman! I betänkandet finns två reservationer
till. Den första handlar om en begäran om en utred-
ning för att få bättre kunskap om mediernas påverkan
på ungdomars bild av könsroller och vad som är
manligt och kvinnligt. Alla i utskottet anser att det är
viktigt att ungdomar inte får en vrångbild av vad det
innebär att vara vuxen kvinna eller man. Det är också
viktigt att det förs en ständig debatt om dessa frågor
samt att snedvridna och stereotypa uppfattningar om
jämställdhet inte får stå oemotsagda. Här har vi alla
ett ansvar som medborgare. Jag är övertygad om att
det är oerhört viktigt att både föräldrar och andra
vuxna i ungdomars vardag diskuterar detta. Här spe-
lar naturligtvis skolan en viktig och betydelsefull roll.
I den ungdomspolitik som riksdagen fattade beslut
om hösten 1999 sade man att just jämställdheten
särskilt skulle beaktas. Här handlar det mycket om
forskning. I reservationen lyfter man fram detta med
att få en samlad bild av hur det här området har ut-
vecklats. Ungdomsstyrelsen har i en rapport bedömt
att det även i fortsättningen finns behov av en särskild
ungdomsforskning. Jag vet att man jobbar med det
här på Ungdomsstyrelsen. Det är av den anledningen,
och med anledning av att vi vet att det sker mycket
forskning och annat arbete på annat håll i samhället,
som vi för närvarande, i dagsläget, inte tycker att det
är aktuellt att initiera en statlig utredning på det här
området.
Den sista reservationen handlar om ungdomars
möjlighet att delta i planeringen och utformningen av
kulturverksamhet för unga. Jag har redan i början av
mitt anförande lyft fram de ungdomspolitiska målen,
där vi säger att ungdomars delaktighet är viktig, lik-
som att unga ses som den resurs i samhället de fak-
tiskt är. Även i de kulturpolitiska målen lyfter vi fram
vikten av delaktighet och eget skapande. Det är vik-
tigt att kulturpolitiken för unga tar sitt avstamp i ung-
as eget skapande och egen kreativa förmåga.
Jag är övertygad om att skolan har en central plats
när det handlar om kulturen för unga. Det är där alla
kan få möta kulturen på lika villkor och kanske möta
alla kulturgenrer. Därför måste skapande verksamhet
finnas i den dagliga verksamheten i skolan. I dag
finns det stöd som ges till ungas egna kulturaktivite-
ter, genom Kulturrådet, Ungdomsstyrelsen och All-
männa arvsfonden. Jag vet att dessa alltid ser till att
det finns unga med i verksamheten och att det inte
ska vara enbart vuxna som ska styra över verksam-
heten. Bland de 41 delmål som regeringen fastställt
finns dessutom även kulturen och möjligheten till
eget skapande med.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets förslag i dess helhet.

Anf. 54 EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Just alla som förväntas ha ansvar för
ungdomars situation och verklighet i dag skulle be-
höva få en belysning av mediernas genomslagskraft,
de medier som när vi växte upp inte alls hade det
inflytande som de har i dag. Jag tror inte att vi alla
riktigt förstår vilken påverkan som medierna har i
dag, då ungdomarna umgås med dem från morgon till
kväll. Det är viktigt, tycker jag, att samla all den här
kunskapen nu genom att tillsätta en utredning.
När Annika Nilsson säger att det inte är aktuellt
"för närvarande" tolkar jag det som att socialdemo-
kraterna själva kommer att komma med ett sådant
förslag om kanske ett halvår, och det är ju positivt.
Då kan man se att man gjort lite grann för att påverka.
Men min fråga handlade om skolan som en cen-
tral plats för medvetandegörande om mediernas på-
verkan. Vi tycker att skolan har en central roll här. Vi
är överens om det. Varför kan då inte lärarna få ut-
bildning i medier?

Anf. 55 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är upp till Ewa Larsson att tolka
det jag säger på sitt sätt.
Jag tycker att det är viktigt att de här frågorna dis-
kuteras. Jag tycker att det är viktigt att de finns. Jag
tror inte alltid att det är vi vuxna som ska initiera det,
utan jag vet att man i många ungdomsföreningar och
ungdomsverksamheter diskuterar detta. Det är också
där som det är viktigt att debatten hålls levande.
Jag tycker inte riktigt att det är en statlig utredning
vi behöver på det här området. Jag tror att man behö-
ver jobba med det här på väldigt många olika områ-
den, men inte med kartläggning genom en statlig
utredning. Det är det jag framför allt vänder mig
emot.

Anf. 56 EWA LARSSON (mp) replik:
Herr talman! Här tycker vi uppenbart olika. Ung-
domar diskuterar svårigheten i problematiken, men vi
här i riksdagen har möjlighet att besluta om den. Det
kan inte ungdomarna göra. Vi kan besluta att ge dem
ett redskap, nämligen genom att tillsätta en utredning
och samla all den kunskap som finns i dag för att se
vartåt det barkar.
Men min fråga var: När vi nu är så rörande eniga
om skolans roll när det gäller mediekunskap för att
hjälpa ungdomarna att förstå mediernas påverkan och
inflytande så att de ska kunna hantera detta och kunna
göra egna motbilder, varför kan inte lärarna på Lärar-
högskolan få utbildning i medier?

Anf. 57 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är inte helt säker på att ett red-
skap till ungdomarna i den här frågan är en statlig
utredning. Jag tror att det kanske behövs andra red-
skap i så fall.
Jag vet inte hur den exakta utformningen av lärar-
utbildningen ser ut, men jag vet att man lyfter fram
detta i bl.a. vidareutbildningen, på studiedagar för
lärare och vid andra tillfällen. Åtminstone har jag
mött flera lärare som har diskuterat detta. Men den
exakta utformningen av lärarutbildningen känner jag
inte till, så det kan jag inte svara på.

Anf. 58 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Herr talman! Att skolan är mycket viktig för kul-
turen stryker vi också gärna under. Men eftersom
detta inte är en skoldebatt tänker jag inte ta upp allt vi
har poängterat på det området.
Däremot vill jag när det gäller medierna ta upp
deras ansvar. Vi pratar mycket om att föräldrarna har
ansvar och att skolan har ansvar, men jag anser också
att medierna måste ta på sig en del av det här ansvaret
och inte exponera på det sätt de gör i dag i väldigt
många tidningar.
Vad gäller ungdomarnas möjligheter att få hjälp
till olika aktiviteter vet vi i dag via Ungdomsstyrelsen
att det ibland är lite för krångliga regler. Det tar tid
att få pengar. Jag har pratat med ungdomsorganisa-
tioner som har sökt pengar och de säger: Ibland får vi
vänta upp till ett år innan vi får besked om vi får
pengar till det här projektet eller inte. I bästa fall går
det på några månader.
När det tar så här lång tid är det inte realistiskt att
tro att ungdomarna ska känna att det är meningsfullt.
Därför måste vi försöka få till stånd regler som gör att
de snabbt kan söka resurser och att vi ger dem sådana
som, som sagt, inte är låsta i kommunerna utan som
finns övergripande att få.
När det gäller att få del av Ungdomsstyrelsens
pengar är det problem för dem som är föreningslösa.
Jag skulle vilja veta hur Annika Nilsson ser på möj-
ligheten att de lättare ska komma åt pengar för att
ordna aktiviteter.

Anf. 59 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att vi är helt överens, Bir-
gitta Sellén och jag, om att medierna måste ta ett
ansvar och vara väldigt självkritiska när det gäller hur
de lyfter fram och belyser könsroller, vilken kropp
man ska ha och annat. Jag hoppas att man är beredd
att ta det ansvaret.
När det handlar om stöd från Allmänna arvsfon-
den till egna aktiviteter och kulturaktiviteter för ung-
domar kan man kanske uppfatta att det är lite krångli-
ga regler och att det tar lite tid. Nu har Allmänna
arvsfonden den utformningen, och jag är inte helt
säker på att vi genom de statliga myndigheterna allti-
genom kommer att kunna möta önskemålet att spon-
tant kunna söka pengar för att man vill att det ska
vara väldigt kort tid mellan idé och genomförande.
Däremot har jag i många kommuner mött att man har
valt att göra det. Jag har ett antal år suttit med i juryn
till Årets ungdomskommun. Där har jag sett att man
på kommunnivå väljer att ge pengar till ungdomsrå-
det, som de själva får lov att disponera och göra olika
aktiviteter för.
De här ungdomsråden har naturligtvis attraherat
många som har varit aktiva i andra föreningar, men
har också lyckats nå många av de ungdomar som inte
har varit föreningsaktiva. Jag tror att en viktig del i att
kunna stödja de ungdomar som inte är föreningsakti-
va är att stödja ungdomsråd och andra lokala grupper
som faktiskt har växt fram under de här åren.

Anf. 60 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Herr talman! På respektive ort måste det vara pre-
cis som Annika Nilsson säger, att det är ungdomsrå-
den eller vad man kallar dem, det är lite olika på olika
platser, som har huvudansvaret. Det finns goda ex-
empel. Jag gav också några exempel och skulle kunna
ta ännu fler, för det händer väldigt mycket som är bra.
Men det finns kommuner som är så pass små, som
är så pass fattiga att de inte anser sig ha möjligheter
att avsätta pengar till en ungdomspott. Därför skulle
det vara intressant att höra hur Annika Nilsson ser på
den tanke som vi i Centerpartiet har, att det ska finnas
pengar som ligger på en statlig nivå för att även de
små kommunerna lätt ska kunna få pengar.

Anf. 61 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har i vår budget inte valt att göra
som Centerpartiet, utan vi har valt att på annat sätt
stödja ungdomsverksamheten. Men jag är inte helt
säker på att inte varje kommun har en möjlighet, även
om man har lite dålig ekonomi. Jag har träffat på
många kommuner som ansökt om Årets ungdom-
skommun, men även andra, som valt att inse att det
här är en framtidsfråga. Ska man behålla ungdomarna
på orten måste de också känna att de är delaktiga, att
de finns där, att de tas till vara och att de får lov att
göra allt det de har idéer till.
Både Kommunförbundet och Ungdomsstyrelsen
vittnar om det oerhörda intresse som faktiskt finns
och som har förändrats under de senaste två åren hos
kommunerna som vänder sig till dem för att få hjälp
och stöd: Hur kan vi göra för att uppmärksamma...,
hur ska vi göra för att utveckla ungdomspolitiken i
vår kommun?
Den bild jag har är att man talar om att det är vik-
tigt att stödja sådana här ungdomsråd och att ge dem
lov att verka utifrån sina egna villkor. Då tror jag
också att det kommer en pott pengar som ungdomar-
na faktiskt kan styra över själva.

Anf. 62 LARS ELINDERSON (m):
Herr talman! Jag ska tala om en två år gammal
motion som handlar om åldersgränser och som även
Birgitta Sellén har berört lite grann på grund av mot-
svarande yrkande i Centerpartiets motion K397.
Den här motionen aktualiserades för ganska länge
sedan. Det är alltså två år sedan den väcktes, men den
aktualiserades i min hemkommun Falköping under
den tid jag var kommunalråd. Bakgrunden var att
polisen var bekymrad över att en mycket stor del av
de ingripanden man gjorde helt enkelt berodde på
okynnesmissbruk av legitimationshandlingar.
Vid möten med diverse olika företrädare för ung-
domar, ungdomsorganisationer, ungdomsverksamhet
i kommunen, de sociala myndigheterna och polisen
återkom frågan om vilken splittring och vilka mot-
sättningar åldersgränsen ibland kunde ha i ålders-
grupper där man ofta umgås årsklassvis.
Det här var ett problem för idrottsrörelsen för 20-
25 år sedan. Men idrottsrörelsen hittade ganska tidigt
en modell för att lösa detta. Man kvalificerade inte för
sitt fotbollslag den dag man fyllde åtta år, utan det år
man fyllde åtta. Man kvalificerade inte för att delta i
vissa tävlingar den dag man nådde en viss ålder, utan
det år man kom upp i en viss ålder. Därmed kunde
man skapa en gemenskap mellan de ungdomar som
umgicks i det vanliga livet även i den fritidsverksam-
het de ägnade sig åt.
I den lagmässiga regleringen av åldersgränser
finns däremot ingen sådan hänsyn. Det här leder till
olika former av manipulationer av de åldersgränser
som finns.
Det dök upp en situation då en hel skolklass var
på skolresa. Halva klassen hade fyllt 15 år och den
andra halvan fyllde på hösten och hade alltså inte fyllt
15 år. Men klassen hade kollektivt gått på en barnför-
bjuden bio under skolresan. Det blev ganska stor
uppmärksamhet kring detta och läraren i fråga, som
hade sett mellan fingrarna med åldersgränsen, råkade
illa ut.
Utskottet har avstyrkt mitt motionsyrkande, som
jag själv egentligen tycker är ganska försynt. Jag
föreslår att regeringen ska återkomma med en över-
syn av bestämmelserna mot bakgrund av den argu-
mentation jag har fört fram i min motion. Utskottet
avstyrker min motion, men samtidigt skriver utskottet
i sitt ställningstagande med hänvisning till Ålders-
gränsutredningen från 1995 att regeringen då ansåg
att frågan om de författningsreglerade åldersgränsbe-
stämmelser som bl.a. jag tar upp i min motion borde
undersökas närmare. Det är lite motsägelsefullt när
utskottet så distinkt och bestämt avstyrker motionsyr-
kandet samtidigt som utskottet konstaterar att rege-
ringen för bara några år sedan faktiskt hade samma
uppfattning.
Inför behandlingen av motionen har jag blivit
kontaktad av några poliser på hemmaplan som kände
till att motionen hade väckts. De undrade vad som
hade hänt med den. De lämnade några konkreta ex-
empel på vad man kan tycka är bagatellartade förseel-
ser men som ändå leder till en skyldighet att anmäla
till sociala myndigheter. Visserligen avskrivs miss-
tanke om brott, men det måste ske en formell process.
I det här fallet gällde det pojkar som lånade varandras
mopeder.
När halva klassen fyller år under vårterminen får
den halva klassen åka moped när de kommer fram i
april maj, och den andra halvan av klassen har inte
fyllt 15 år. En del föräldrar kan inte stå emot trycket
från sina ungdomar utan låter dem få mopeden några
månader i förväg. En del andra föräldrar står emot
trycket, men finner då att ungdomarna lånar varand-
ras mopeder oavsett när under året de fyller år. Det
skapar en misstro mot rättssamhället. Det skapar en
misstro hos föräldrarna och inte minst hos ungdomar-
na själva. Det är ett problem. Om vi tror på att vi ska
vara normgivare för våra ungdomar, att ge dem regler
som är lätta att följa, då ska vi också ta hänsyn till de
problem den typen av åldersgränser medför.
Jag har själv fyra barn - ungdomar. Två av dem är
födda under första halvåret, i januari och februari.
Två av dem är födda i oktober och december. Jag vet
inte om någon annan har samma erfarenheter - men
jag skulle tro det. Jag minns de ständiga konflikterna i
frågor om barnförbjudna biofilmer och disco med
åldersgräns och liknande som ungdomarna som råka-
de händelsevis vara födda på hösten konfronterade
oss föräldrar med. Det är onödiga problem som ett
bifall av denna motion ändå skulle ge förutsättningar
att plöja vidare i, för att kanske så småningom leda
till ett förslag om förändrade åldersgränser av den
typen som skapar spänningar och konflikter mellan
ungdomar i samma åldersklasser och som dessutom
minskar förtroendet för rättssamhället och de regler
som vi ska leva efter.
Det finns ingen reservation till förmån för mitt
förslag, men det finns ett särskilt yttrande. Där när
man ändå en viss förhoppning att regeringen ska
fundera vidare och möjligen återkomma med förslag i
den riktningen. Jag får väl dela den förhoppningen,
och jag hoppas att om motionsyrkandet kommer upp
vid ett senare tillfälle att utskottet behandlar det med
lite större vidsynthet än i dag.

Anf. 63 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Herr talman! Vänsterpartiet har i dag inga yrkan-
den vad gäller ungdomspolitiken eftersom vi har gjort
upp med regeringen om den, och vi har gjort upp med
regeringen om budgeten. Jag vill dock beröra en del
av betänkandet, nämligen humanistisk konfirmation -
som jag känner stark sympati för. Det är en motion
som har väckts av Tullia von Sydow, socialdemokrat.
I betänkandet står det att det är regeringen som
beslutar vilka samfund som ska få statliga bidrag, och
det är den statliga myndigheten Samarbetsnämnden
för statsbidrag till trossamfund som har att besluta om
fördelning av bidragen. Nämnden granskar att stats-
bidragen används i enlighet med lagen om stöd till
trossamfund. Utskottet uttalar också att humanisterna
kan använda studieförbunden för sin verksamhet. Jag
hoppas att båda dessa bidrag ska kunna komma hu-
manisterna till del.
Vänsterpartiet har även motionerat om att en ny
bidragsform bör införas som stimulerar generations-
överskridande verksamhet.
Den humanistiska konfirmationen anser jag bör
erbjudas fler ungdomar på fler platser i landet. Om
det ska kunna genomföras krävs det att humanisterna
får möjligheter att bygga ut sin handledarutbildning.
Många ungdomar i Sverige tänker att de kan komma
att träffa någon, bli förälskad i någon, från en annan
kultur eller religion än vad de själva har. De vill inte
låsa sig utan hålla sina sinnen öppna. Det är många
tjejer och killar som vill läsa och lära om värdegrun-
derna. De vill lära sig om och diskutera livsåskådning
med varandra, med ungdomar och också med andra
vuxna. Samtidigt vill de sätta sig själva i centrum,
och de vill också skapa ett bättre samhälle för fler.
Det är svåra frågor som ungdomar i dag behöver
diskutera. Alla vill inte diskutera frågorna med en
präst och samtidigt känna sig tvungna att binda sig till
en viss religion. För dessa tjejer och killar kan just
humanistisk konfirmation vara ett bra alternativ.
Jag har inga yrkanden, men jag yrkar bifall till ut-
skottets förslag. Jag hoppas att den humanistiska
konfirmationen kan få större genomslag i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

8 § Spel och lotterier

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU3
Spel och lotterier.

Anf. 64 JAN BACKMAN (m):
Herr talman! I betänkande KrU3 behandlas mo-
tioner från allmänna motionstiderna 1999 och 2001
inom området spel och lotterier. De moderata insla-
gen är dels ett antal enskilda motioner som jag inte
kommer att beröra närmare - motionären Sten An-
dersson finns med på talarlistan och återkommer själv
i dagens debatt - dels motioner från ett antal mode-
rater som tillsammans har formulerat våra idrottspo-
litiska ställningstaganden. Ur dem har vi hämtat un-
derlaget till den moderata reservationen nr 5 under
punkten 12 - som jag yrkar bifall till. Vi står också
bakom reservation 6, som i första hand bygger på en
folkpartimotion men som också delvis tillgodoser en
annan hemställanspunkt i den moderata motionen.
Jag utgår från att Lennart Kollmats senare kommer att
fördjupa argumenten kring den reservationen.
Herr talman! I går fick riksdagen en proposition
om vissa ändringar i lotterilagen, och ännu en lotteri-
proposition är aviserad till senare under riksmötet.
Ämnet lär alltså åter dyka upp på kammarens bord,
och då kommer förhoppningsvis frågan om hur spe-
löverskotten ska användas upp till en allsidig diskus-
sion. Det är på tiden eftersom det var våren 1996 som
riksdagen beslutade om att ett system för vinstdelning
mellan staten och föreningslivet skulle ersätta den
öronmärkning som vi har i dag. Det är därför i första
hand i förbindelse med handikappidrotten som vi
moderater i kulturutskottet nu har haft anledning att ta
ställning till spel- och lotterifrågorna.
Spel och lotterier är en av idrottens viktigaste in-
täktskällor. Ett problem är att idrottens andel av den
totala spelmarknaden hela tiden minskar. När folkrö-
relserna hade totalt ca 30 % av spelmarknaden 1971
var man förra året ned i närmare 19 %. Det är det
statliga bolaget Svenska Spel som har lagt beslag på
ett ökat antal marknadsandelar. Visserligen har äga-
ren bestämt att bolaget ska skänka en del av sitt över-
skott från de s.k. värdeautomaterna till idrotts- och
ungdomsverksamhet. Det handlar om de maximalt
7 000 Jack Vegas-automater som Svenska Spel får
placera ut på restauranger och hotell. Verksamheten
har inte haft en alltför snabb utveckling, men förra
året blev det 250 miljoner kronor att överlämna, till
Ungdomsstyrelsen 50 miljoner och till Riksidrotts-
förbundet 200 miljoner, som i sin tur fördelar pengar-
na till barn- och ungdomsverksamhet. Dessutom
bestämde ägarna på bolagsstämman att bolaget ska ge
60 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet, RF. Det
är alltså pengar som RF får utöver det vanliga ansla-
get över statsbudgeten. "Utöver" är kanske fel att
säga; en del av dem ersätter en tidigare sänkning av
statsbudgetens anslag.
Herr talman! Svenska Handikappidrottsförbundet,
SHIF, blir genom RF delaktigt av det statliga stödet
till idrotten. Vi anser att de ekonomiska förutsättning-
arna för handikappidrotten ska förbättras genom att
inte bara en del av statsanslaget, eller de 60 generella
RF-miljonerna, utan också delar av det ökande över-
skottet från värdeautomaterna ska tillfalla handi-
kappidrotten. Det är utomordentligt värdefullt om
handikappade barn och ungdomar tidigt kan få kon-
takt med idrotten i för dem lämpliga former. Bekym-
mer för ekonomin får inte utgöra ett hinder i dessa
strävanden.
En viktig verksamhet är SHIF:s satsning på Pro-
jekt idrottsskolor, som drivs som ett treårigt projekt
med stöd från Allmänna arvsfonden genom ett beslut
1999. Det vore naturligt att fortsättningen på detta
projekt möjliggörs genom att SHIF får en stor del av
Jack Vegas-pengarna och på sikt genom att över-
skottet från en större del av lotteri- och spelmarkna-
den tillfaller folkrörelserna och därmed också handi-
kappidrotten.
Jag yrkar, som sagt var, bifall till reservation nr 5.

Anf. 65 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Herr talman! Spelverksamhet är en verksamhet
som inte behöver samhällets stöd - tvärtom ger spel
inkomster till samhället. I dag går en stor del av dessa
inkomster till ungdoms- och idrottsverksamhet via det
statliga bolaget Svenska Spel AB. Andra inkomster
går direkt till liknande verksamheter från föreningar-
nas egna lotterier och spel. Spel kallas också den
frivilliga beskattningen.
Spelverksamheten för tyvärr också med sig pro-
blem i form av spelmissbruk och kriminalitet. Därför
har staten reglerat den och lagt beslag på en stor del
av spelmarknaden.
Vänsterpartiet tycker att det är bra. Men vi tycker
också att det är omoraliskt att göra så gott som obe-
gränsad reklam för spel, när vi vet vilka följder spel-
andet får för de spelande och för dem som blir miss-
brukare av spel och också de konsekvenser som drab-
bar de spelberoendes familjer och närstående.
Spelbolagen lägger i dag 1,5 miljoner kronor om
dagen på reklam. Ett par hundratusen människor i
landet har enligt forskarna allvarliga problem med
spelandet. Det finns också undersökningar som visar
att det är de människor som har de sämsta inkomster-
na som lägger mest pengar på spel i förhållande till
vad de tjänar. Som spelverksamheten ser ut i dag
innebär den faktiskt att pengarna omfördelas från de
fattiga till de rika.
Vänsterpartiet vill begränsa spelreklamen, precis
som reklam för alkohol är förbjuden i Sverige. Vi vill
också att föreningslivet ska få en större andel av
spelmarknaden. Vi tror att det därmed kan skapas en
bättre balans på spelmarknaden. Vi har i reservation 2
begärt en begränsning av reklam kring spelande.
Om spelmarknaden delas upp och omfördelas en-
ligt Vänsterpartiets förslag innebär det dels att nya
arbetstillfällen tillkommer, dels att vissa delar kom-
mer att tas över av ideellt arbetande människor. Vi
anser inte att föreningslivet ska ta över och driva
olika typer av nationella spel på det närmast industri-
ella vis som Svenska Spel gör i dag. Vi vill att spel-
marknaden ska förändras i riktning mot mer social
kontroll och mer lokal förankring. Därför är det inte
självklart att idrottsrörelsen exempelvis rakt av kan ta
över försäljningen av trisslotter så som den i dag sker
via Svenska Spels återförsäljare. Syftet med att idrott
och föreningsliv ska få en ökad andel av spelmarkna-
den är att de ska bli ekonomiskt mer oberoende och
att den sociala delen och den sociala kontrollen av
spel bättre ska kunna tas till vara.
När det gäller Vänsterpartiets reservation nr 1,
som vi för övrigt har med några andra partier, lyfter
vi åtgärder för att möta de negativa konsekvenserna
av ökat spelande. Den bästa modellen för att göra det
är att de snabba spelen och de snabba höga vinsterna
och förlusterna minskar i antal. Detta leder givetvis
till att statens intäkter på spel kommer att minska,
men i gengäld leder det också till att den problematik
som dessa spel för med sig kommer att minska. Det
innebär att kommuner och landsting kommer att få
lägre kostnader för vård och behandling av spelmiss-
brukare. Det är ju så i dag att staten kammar hem
vinsterna, och kommuner och landsting får ta hand
om problemen och kostnaderna.
År 2000 avsatte staten 4 + 2 miljoner kronor till
forskning och åtgärder mot spelberoende. År 2001
avsatte man 4 miljoner kronor. Det är 4 miljoner av
de 5 miljarder som staten fått i intäkter på spel.
Vänsterpartiet tycker att det är för lite. Staten borde ta
ett ökat ansvar, ha en tydlig policy vad gäller spel och
inte lägga över ansvaret på spelmarknadens aktörer.
Deras syfte är i första hand att tjäna pengar på spel.
Vänsterpartiet anser att en procentsats av omsättning-
en av spel ska avsättas till detta ändamål.
Enligt Svenska Spel är harmlösa spel penninglot-
ter, Lotto och stryktips i en stigande skala mot lotter
som Triss och Keno. Sedan kommer greyhoundodd-
set. Efter det kommer Miss och Jack Vegas, och sist
på en stigande skala återfinns kasino.
Jag tycker att ni ska tänka på det innan ni etable-
rar fler kasinon i Sverige. Enligt Vänsterpartiets me-
ning finns det inget behov av att öppna fler kasinon.
Det har också visat sig efter tre månader i Sundsvall
att omsättningen är långt lägre än väntat. De som går
på kasinot äter och mår gott, men de förflyttar sig inte
till vare sig spelbord eller automatspel. Jag tycker att
det är bra - fortsätt med det!
Vi anser att regeringen i stället för att öppna fler
kasinon ska samla sina krafter för att möta de negati-
va konsekvenser som spelandet ger.
Därför yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Anf. 66 DAN KIHLSTRÖM (kd):
Herr talman! I går kunde man på första sidan i
Svenska Dagbladet läsa att spelmissbruk blir allt
vanligare. När spelmarknaden växer innebär det att
risken för att fastna i spelberoende också ökar. De
spelberoendes förbund menar att det finns upp till
50 000 personer i Sverige som är i akut behov av vård
och att det finns upp till 150 000 spelmissbrukare i
vårt land.
Det behövs åtgärder för att möta de negativa kon-
sekvenserna av ökat spelande. Det handlar den reser-
vation om som vi har anslutit oss till i betänkandet.
Jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 1.
Herr talman! Det spelas för ungefär 30 miljarder
kronor per år i Sverige. Det motsvarar en årlig insats
per svensk på mellan 3 000 och 4 000 kr. Min egen
reflexion är att det är mycket. Även i ett internatio-
nellt perspektiv är svenskarnas spelande betydande.
En tredjedel av de svenska spelarna spelar en gång i
veckan. 20 % satsar en gång i månaden. Enligt upp-
gift satsar män mest på skicklighetsspel medan kvin-
nor väljer turspel. Precis som har sagts här tidigare
satsar låginkomsttagarna ca 3 % av sina inkomster på
spel medan höginkomsttagarna satsar ca 1,5 %.
Nu tänker jag inte försöka sätta stopp för det om-
fattande spelandet, men vi måste våga diskutera och
tänka till när det gäller baksidan av spelandet. Inom
parentes kan jag säga att jag själv har bekanta som är
spelberoende och jag vet därför vilket elände de här
människorna har. Staten tjänar ett antal miljarder
varje år på spelandet, och staten har ett ansvar. Några
få miljoner avsätts varje år till åtgärder mot spelbero-
endet, men det förslår inte långt.
Så sent som i denna vecka lär regeringen ha gett
Folkhälsoinstitutet i uppdrag att utarbeta en hand-
lingsplan mot spelberoende. Det var inte en dag för
tidigt! Någon kanske tycker att vår reservation där-
med skulle vara tillgodosedd, men eftersom jag bara
har sett ett pressmeddelande om handlingsplanen så
väljer jag ändå att yrka bifall till reservationen. Det är
också rimligt att mer statliga pengar avsätts för åtgär-
der mot spelberoende. Det handlar bl.a. om uppsö-
kande verksamhet, jourtelefoner och en massiv in-
formationskampanj men inte minst också behand-
lingsverksamhet. En behandling av en spelberoende
kan kosta flera hundra tusen kronor.
I reservationen tar vi upp farorna med de s.k.
snabba spelen. Det är just i dessa spel som risken är
större att hamna i spelberoende - snabb insats och
snabb eventuell vinst. I tidningen Spelvärlden, som
utges av Svenska Spel, tar man själv upp problemet
med de snabba spelen och skriver:
"All forskning kring spelande visar att just perio-
den mellan insats och eventuell vinst är något som är
avgörande för ett spels känslighet ur spelberoende-
synpunkt - ju kortare tid desto känsligare spel."
Herr talman! Jag är mest orolig för barn och ung-
domar som är spelberoende. Ungdomar som spelar är
mer utsatta än vuxna spelare. Det finns exempel på
ungdomar som inte har vågat gå till skolan på grund
av att långivarna hotat med våld. Det finns också
exempel på ungdomar som vid 20 års ålder har spel-
skulder på en halv miljon kronor! Många ungdomar
börjar med enklare spel. Om de inte får hjälp så fast-
nar de så småningom i alltmer avancerade spelformer
där allt större pengar omsätts. Vissa spelberoende är
så unga som tolv år. Det finns en klar koppling mel-
lan psykisk hälsa - eller snarare ohälsa - och spelan-
de. Tillgång till spel kombinerat med t.ex. depression
är inkörsporten. Alltför många ungdomar är redan
spelberoende och en allt större andel av dessa konsu-
merar också alkohol och droger. Hela 7 % av ungdo-
marna i åldern 15-17 år bedöms vara spelberoende.
Det är alltså av största vikt att detta uppmärksammas
och att åtgärder vidtas snarast för att hjälpa dessa
ungdomar.
Vi kristdemokrater kommer också att följa kasi-
noutvecklingen i landet. Vi står fast vid vår stånd-
punkt när det gäller de internationella kasinon som
ska byggas i Sverige.
I somras besökte vi i kulturutskottet Australien
och hade tillfälle att träffa experter på området där.
Det stärkte mig i övertygelsen om att vi egentligen
klarar oss utan kasinon i vårt land. I ett särskilt ytt-
rande till betänkandet skriver vi att ett av argumenten
är just spelberoendet. Ett annat handlar om de snabba
spelen, som jag nämnde tidigare här. I det här fallet
gäller det de enarmade banditerna.

Anf. 67 EWA LARSSON (mp):
Herr talman! Jag ska anknyta till det som Krist-
demokraterna tog upp, nämligen vår resa till Australi-
en. Där blev vi i utskottet direkt varnade av forskare
för att spelutvecklingen kan bli väldigt negativ. Vi
fick också vissa klargöranden. När vi fick dem så
tyckte jag mig se att vissa av utskottets mest ivriga
påhejare av införande av kasinon i Sverige bleknade
en aning.
Vi fick bekräftat att själva spelandet ökar i de stä-
der som har kasinon - inte för att folk reser dit utan
för att de som bor i städerna själva börjar spela mer.
Vi fick också bekräftat att kasinon inte är någon spe-
ciell turistmagnet, utan det är de egna invånarna som
går dit.
Vi fick också höra att spelandet på hästar, som är
ganska utbrett även i Australien, minskar när kasinon
införs. Detta var någonting nytt för utskottet. Man
kan konstatera att Solvalla tydligen hjälper till för att
vi ska få denna utveckling också i Sverige. Därifrån
skjutsar man nämligen sina spelare upp till kasinot
efter det att de har spelat på travet. Travbanor runtom
i Sundsvall hjälper tydligen också till med den här
utvecklingen genom att skjutsa sina kunder vidare till
spelhallen. Mycket märkligt, tycker jag!
Vi vet också genom tidigare undersökningar i Kö-
penhamn att det är köpenhamnsbon själv som ökar
sitt spelande.
Vi fick alltså mycket bekräftat, och det var inga
roliga bekräftelser som vi fick. Vi fick också höra att
uppåt 11 % av Sydneys delstats inkomst kommer just
från spelandet. Forskaren kallade själv detta för en
form av dubbelbeskattning av främst låginkomsttaga-
re.
Forskaren belyste också det som vi känner till i
Sverige, nämligen de snabba spelens påverkan på
människan genom tillvänjning och hur spelberoendet
ökar genom det.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1 un-
der punkt 4.
Det kanske vore en idé också för Sundsvall att be-
gära att staden får behålla en del av den statliga in-
komsten från spelandet just för att bekosta det ökade
sociala lidande som följer i spelandets kölvatten och
som hjälp till det ökande antal spelmissbrukare som
kommer att tillkomma i staden. Vi vet ju att antalet
kommer att öka.
I Stockholm har polisen varnat för ökat illegalt
spelande vid öppnande av kasinon, dvs. tvärtemot vad
Svenska Spel har sagt. Stockholmspolisen menar att
det blir nya målgrupper som kommer att söka sig till
spel. Vissa kommer att bli spelmissbrukare och förlo-
rare, som sedan inte får tillträde till det väl kontrolle-
rade statliga kasinot. I stället går det till de illegala
kasinona som tar emot dem med öppna armar.
Polisen säger också att man vill ha bättre resurser
redan nu för att kunna klara av bevakningen av de
befintliga illegala spelhallarna. Polisen vill också ha
förstärkt lagstiftning på området så att man efter en
razzia slipper se de kriminella släppas ut igen, vilket
sker i dag.
Jag vill också säga några ord om folkrörelsernas
ställning på spelmarknaden. Vi har en motion där vi
säger att vi tror att öronmärkta pengar från olika spel
till folkrörelserna är ett steg på vägen till ett mer
konsumentinriktat spel. Vi vill ha en jämnare mark-
nadsfördelning mellan de tre aktörerna på spelmark-
naderna, dvs. mellan Svenska Spel, folkrörelserna
och Trav och Galopp. Det är viktigt att det sker en
jämnare marknadsfördelning i nära samarbete mellan
de tre olika aktörerna, så att deras speciella olika
kompetens utnyttjas fullt ut. Med det yrkar jag bifall
till reservation 7 under punkt 14.
Sedan vill jag också säga några ord om spel på
hund, greyhound, som har blivit tillåtet i Sverige. Där
har vi en motion där vi anser att det här tillståndet bör
omprövas. Vi vill göra en uppföljning av hur aveln
ser ut i dag i och med att man tillåter spel på dessa
hundar. Nu har Margareta Winberg sagt att hon tyck-
er att det är en lämplig tidpunkt ur djurskyddssyn-
punkt att nu utvärdera den här verksamheten innan
man beslutar om fortsatt tillstånd. Det tycker vi i
Miljöpartiet samt olika andra organisationer är väldigt
bra. Därför behöver jag inte yrka bifall till den reser-
vationen.
Med det tackar jag för mig.

Anf. 68 LARS WEGENDAL (s):
Herr talman! Som framkommit av tidigare anfö-
randen är detta ett motionsbetänkande om spel- och
lotterifrågor. De motioner som behandlas är från den
allmänna motionstiden 1999/2000 och 2000/2001.
Merparten behandlar frågor som vi vet är aviserade i
kommande propositioner från regeringen.
När vi behandlade frågorna i utskottet visste vi
inte riktigt när regeringens proposition om lotterifrå-
gor skulle presenteras. Nu vet vi något mer. Vi vet att
en proposition lades fram i går. Den innehåller för-
slag som riksdagen redan tidigare fattat beslut om,
men som regeringen nu ber riksdagen att fatta igen.
Det handlar om vissa ändringar i lotterilagen som nu
har anmälts i enlighet med Europaparlamentets och
rådets direktiv. Eftersom en anmälan endast kan avse
ett förslag måste riksdagen ånyo anta de beslutade
förändringarna i lotterilagen.
Den andra propositionen som är aviserad ska
komma den 18 mars nästa år. Innehållet i den är svå-
rare att förutspå, men den kommer att bygga på det
utredningsförslag som Baekkevold och Johansson har
lagt fram. Med hänsyn till motionärerna och deras
yrkanden valde utskottet ändå att redan nu behandla
de här motionerna. Det kan innebära att vi får dem i
repris under våren, men det får vi i så fall leva med.
Herr talman! Mot bakgrund av detta kommer jag
inte nu att diskutera frågorna i ett vidare samman-
hang. Jag kommer att nöja mig med att kommentera
några av de motioner som vi har behandlat i utskottet.
I två motioner från Vänsterpartiet efterlyser man
dels förslag för att möta de negativa konsekvenserna
av ökat spelande, dels en utredning som ser över hur
reklamen kring spelandet kan begränsas.
Vår principiella inställning är att det är oerhört
viktigt att staten tar de problem som vissa människor
har med sitt spelande på största allvar. Här kan olika
åtgärder bli aktuella. Regeringen har redan vidtagit
några för att få ett beslutsunderlag. Som vi nämner i
betänkandet har Lotteriinspektionen redan genomfört
en kartläggning av marknadsföringen av spel och
lotterier i landet. Denna kartläggning bereds för när-
varande i Regeringskansliet.
Utöver detta har regeringen givit Statens folkhäl-
soinstitut i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram
mot spelberoende. I denna plan ska det bl.a. ingå
förslag till preventiva åtgärder på nationell och lokal
nivå, förslag till hur vården av spelberoende ska or-
ganiseras, förslag till hur folkrörelserna och frivilli-
gorganisationerna kan stödjas, förslag till hur mark-
nadsföringen av spel kan begränsas, förslag till åtgär-
der för att begränsa skadeverkningarna av spel på
värdeautomater, förslag till åtgärder för att möta en
framtida Internetspelmarknad i Sverige och förslag
till hur spelbranschens aktörer kan samverka med
myndigheter i syfte att minska oönskade effekter till
följd av spel.
Dessutom ska man kartlägga och beskriva det
kunskapsunderlag som finns när det gäller frågor om
överdrivet spelande och behovet och effekten av vård,
behandling och ny forskning. Man ska analysera olika
faktorer som kan bidra till överdrivet spelande och
utvecklande av spelberoende samt lämna förslag till
samhällsinsatser som kan minska riskerna för att
utveckla spelberoende. I det senare fallet ska man
särskilt analysera vilken betydelse spelbolagens
marknadsföring av spel kan ha för risken att spelbe-
roende utvecklas.
Herr talman! I ett par moderata motioner fram-
håller motionärerna att en del av det överskott från
värdeautomaterna som i dag går till Riksidrottsför-
bundet, och som de fördelar vidare till svensk idrott,
bör gå till handikappidrotten. Vi har naturligtvis inget
emot att handikappidrotten får ett förstärkt stöd, men
samtidigt tycker jag att det är viktigt att den princip
som vi fastslog i idrottspropositionen, att det är id-
rotten själv som ska fördela de pengar som tillfaller
idrotten, får gälla. Jag måste säga att jag i detta fall
blir något förvånad över Moderaternas hållning. Ofta
står man upp och starkt hävdar idrottens självständig-
het. Man vill ge intryck av att man står för en friare
linje än vad vi socialdemokrater gör. Men i det här
fallet går man helt på tvärs mot vad man hävdar i
andra fall. Här ska man t.o.m. gå in och styra i för-
delningen av pengar till de olika specialidrottsförbun-
den. Enligt min uppfattning är det en mycket märklig
hållning som måste innehålla ett tankefel från Mode-
raternas sida.
Herr talman! Den fråga som under senare år upp-
tagit mest tid för diskussion inom området spel och
lotterier är fördelningen av spelmarknaden. Hur stor
andel ska folkrörelserna ha av den totala spelmarkna-
den? Det är också den fråga som omfattar flest mo-
tioner i detta betänkande. Jag har förstått att de flesta
partier är måna om att hävda folkrörelsernas andel av
spelmarknaden, och det gläder mig. Det kommer
naturligtvis att vara en av de frågor som regeringen
har att lösa inför att man ska lägga fram propositio-
nen till våren. Vi tror att det är viktigt att man väljer
en modell som är hållbar över en längre tidsperiod
och som inte behöver ändras när balanserna mellan
olika spel förändras. I de utredningar som ligger till
grund för regeringens proposition finns förslag på hur
man kan gå till väga. Remissvaren är relativt positiva
till den väg som utredaren föreslår. Samtidigt vet jag
att Folkspel har bytt fot och förordar en annan lösning
än den man gav uttryck för i remissomgången.
Det flyter ständigt nytt vatten under broarna inom
detta sakområde. Vi får kanske avvakta regeringens
ställningstagande inför vårens propositionen innan vi
slutgiltigt bestämmer oss för vilken modell som ska
användas. Vad vi däremot kan upprepa är att det är
rimligt att folkrörelsernas andel bör vara en tredjedel
av den totala spelmarknaden.
Herr talman! Som jag tidigare sade tycker jag att
det är bra att regeringen verkligen tar tag i frågorna
om spelberoende och spelbolagens marknadsföring.
Nu finns det bara ett område som jag direkt saknar,
och det är den positiva sidan av spel. Mig veterligen
har det aldrig gjorts någon samlad studie av vad spel
betyder i positiv mening för människor. Jag menar
inte enbart vad vinster betyder för dem som har lyck-
an med sig, utan kanske mer vad spel betyder ur ett
socialt perspektiv. Vad betyder det att man på arbets-
platserna samlas varje vecka och diskuterar ett system
till V 75? Vad betyder Bingolotto för alla familjer
som ägnar hela lördagskvällen åt det här spelet? Vad
betyder den korta stundens spänning det innebär att
skrapa en trisslott? På detta område förekommer det
ingen forskning och inte heller några direkta diskus-
sioner. Jag tror att det vore välgörande för hela de-
batten kring spel och lotterier att tid även ägnades åt
spelens positiva sidor; inte för att förringa de negativa
sidorna utan mer för att få en bättre nyansering av de
frågeställningar som kommer upp i den framtida
debatten.
Avslutningsvis vill jag, herr talman, för det första
yrka bifall till utskottets förslag i deras helhet i betän-
kande KrU3 och avslag på samtliga reservationer.
För det andra skulle jag för att sprida lite glädje
här i kammaren och för att förhoppningsvis visa på
spelets positiva värden vilja överräcka var sin trisslott
till de ledamöter som står före mig på talarlistan, i
förhoppning om en stunds glädje, lite spänning och
kanske i bästa fall en vinst.
Nu är det så, herr talman, att två av utskottets le-
damöter av misstag har hamnat bakom mig på talar-
listan, och jag är så generös att jag kommer att ge
även dem en trisslott.

Anf. 69 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Herr talman! I måndags var jag på en nordisk kon-
ferens om spelberoendefrågor. Jag fick då höra Lars
Engqvist presentera den handlingsplan som Folkhäl-
soinstitutet ska utarbeta. Som vi alla fick höra av Lars
Wegendal är det utredningsuppdrag som ska leda
fram till en handlingsplan väldigt omfattande. Något
som Engqvist i sin presentation i måndags inte gav
svar på var om regeringen kommer att avsätta extra
medel för att Folkhälsoinstitutet ska kunna genomföra
detta. Jag vill därför fråga:
Vet Lars Wegendal om Folkhälsoinstitutet inom
sin ordinarie ram självt ska bära den här kostnaden
eller om man kommer att avsätta extrapengar för
detta?

Anf. 70 LARS WEGENDAL (s) replik:
Herr talman! Nej, tyvärr, Charlotta Bjälkebring,
har jag inga uppgifter om ifall man kommer att till-
dela extra medel. Eftersom det är en så pass omfat-
tande utredning, som ska pågå ända fram till den 1
januari 2003, utgår jag dock från att det krävs extra
medel till Folkhälsoinstitutet för att det ska klara
uppgiften. Jag utgår alltså från att det kommer att
skjutas till ytterligare medel.

Anf. 71 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Också jag hoppas att vi kan utgå från
att det blir så. Givetvis kommer det här att ta i an-
språk en stor del av de medel som i dag står till Folk-
hälsoinstitutets disposition. De 4 miljoner som rege-
ringen avsatt till forskning om spelberoende räcker
inte så långt.
Jag avser att följa upp den här frågan och hoppas
att också Lars Wegendal ska agera blåslampa när det
gäller att utverka pengar till forskning och verksam-
het för att stävja spelberoendeproblematiken.

Anf. 72 LARS WEGENDAL (s) replik:
Herr talman! Jag lovar Charlotta Bjälkebring att
jag, som hon efterlyser, ska agera blåslampa i detta
sammanhang. Samtidigt tycker jag att det är väldigt
bra att socialministern har det här vida anslaget till en
utredning, så att vi verkligen får ett brett beslutsun-
derlag till dess att vi sedan ska gå vidare.
Det här kommer naturligtvis att ta rätt lång tid,
och det innebär att det inte kommer att finnas med till
dess att den lotteriproposition som är aviserad i mars
2002 kommer på bordet. Jag tror dock att vi får ta den
nackdelen. Det är en stor fördel att vi får det här bre-
da anslaget och en djupgående belysning av fråge-
ställningarna.

Anf. 73 JAN BACKMAN (m) replik:
Herr talman! Det låter på Lars Wegendal som om
han anser att statliga bidrag över huvud taget inte ska
åtföljas av något ändamål eller syfte med verksam-
heten. Man kan då undra hur det kommer sig att det i
budgetpropositionen finns åtminstone fem övergri-
pande syften med statsbidraget till idrotten, som jag
utgår från att Riksidrottsförbundet känner sig tvingat
att leva upp till och som det även har redovisat att det
har levt upp till. Hur kommer det sig att det i Svenska
Spels papper står att de 250 miljonerna från värdeau-
tomaterna är öronmärkta till barn- och ungdomsid-
rott?
Vi har alltså redan syften med våra pengar, och vi
kan bland de syftena också räkna in detta stöd till
handikappidrotten. Det borde rimligtvis ligga inom
ramen för det som riksdagen har möjlighet att uttala.

Anf. 74 LARS WEGENDAL (s) replik:
Herr talman! Jo, det är riktigt, Jan Backman, att
regeringen i samband med att budgeten fördelas ut
har en dialog med idrottsrörelsen om hur de här
pengarna ska användas och att detta skrivs in i regle-
ringsbreven. Skillnaden är den att moderaterna här
säger att det är ett specialidrottsförbund som ska få
pengarna. Det är en oerhört stor skillnad, och jag vill
påstå att det är en klåfingrighet från moderaternas
sida.
Medan jag har ordet vill jag också ta upp en fråga
med Jan Backman, som företräder moderaterna i den
här debatten. I det här betänkandet behandlas en mo-
tion från en moderat ledamot om avskaffande av
lotterilagen. Motiveringen är att vi ska myndigförkla-
ra medborgarna. Jag tror att det kunde vara bra om
Jan Backman kunde deklarera om man från modera-
ternas riksdagsgrupp står bakom denna motion. Det
skulle vara bra att då också få en förklaring av vad
som menas med att myndigförklara medborgarna.
Menar moderaterna att det faktum att vi har en lotte-
rilag innebär att vi i Sveriges riksdag omyndigförkla-
rat de medborgare som vi företräder?

Anf. 75 JAN BACKMAN (m) replik:
Herr talman! Om inte annat så framgår väl detta
av hur vi i kulturutskottsgruppen har hanterat den här
frågan. Man kan av det dra den slutsatsen att vi inte
står bakom den här motionen.

Anf. 76 LARS WEGENDAL (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara tacka Jan Backman för
klargörandet att ni inte står bakom den moderata
motionen om avskaffande av lotterilagen. Det är
avgörande bl.a. för idrottsrörelsens möjligheter att få
sina pengar.

Anf. 77 BIRGITTA SELLÉN (c):
Herr talman! Vän av ordning trodde säkert att jag
i dag inte skulle ha något yrkande, eftersom jag råkat
bli uppsatt efter socialdemokraten Lars Wegendal.
Det är dock tryckfelsnisse som har varit framme, som
Lars Wegendal redan har varit inne på här. Jag har ett
yrkande om bifall till en reservation, nämligen till
reservation 10, vilket jag framför nu för att inte
glömma bort det.
Det var väldigt bra att också vi som står bakom
Lars Wegendal på talarlistan fått en trisslott. Jag bör-
jade känna hur häxan avundsjuka slog klorna i mig,
men jag blev befriad från henne. Tack, Lars!
Sundsvall har nu haft Sveriges första internatio-
nella kasino öppet i nästan fyra månader. Redan un-
der första veckan fick ett ungt par den första jackpot-
ten, som gav ca 47 000 kr. De båda hade av en hän-
delse fått reda på att det fanns ett kasino i Sundsvall,
och de gick in och spelade av ren nyfikenhet. Sedan
dess har en jackpott om ca 850 000 kr betalats ut.
Dessa stora utdelningar borde leda till att männi-
skor åker dit och spelar mycket för att försöka få stora
vinster. På ett sätt är det också så, för man har många
fler besökare än vad man har kalkylerat med. Som
någon tidigare varit inne på spelar man dock för be-
tydligt lägre summor än förväntat. Kasinot omsätter
25-30 % mindre än kalkylerat.
Trots detta finns det naturligtvis människor som
satsar höga summor och som tenderar att vara spelbe-
roende. Personalen har emellertid uppsikt över detta,
och om de misstänker att någon besökare har blivit
spelberoende eller riskerar att bli det, tar de kontakt
med den personen och sätter sig ned och samtalar. Jag
hade för ca 14 dagar sedan kontakt med kasinoche-
fen, och jag fick då höra att detta hade lett till att 13
personer själva hade valt att bli utestängda från kasi-
not. Den vanligaste avstängningstiden var från sex
månader och upp till ett år. En person hade dock bett
att få bli "portad" under fem år.
Jag är ingen påhejare av kasinon, men jag och
Centerpartiet har sagt ja till försök med kasinon. Det
är mot bakgrund av att vi ser hur Internetspelen ökar.
Då tänker jag på att man kan spela med andra länder.
Jag ser hellre att vi har spel inom landet och att vi får
behålla pengarna här än att man låter pengarna rulla
ut.
Beträffande Miljöpartiets och Ewa Larssons tan-
kar om att Sundsvall borde få behålla pengar till de
sociala utgifter som kommer att drabba spelberoendet
kan jag bara säga: Nej tack, det vill vi faktiskt inte. Vi
kommer inte att få några pengar över i Sundsvall.
Kalkylen ligger på att Sundsvalls kasino precis ska gå
runt och förhoppningsvis klara sig på det egna spelet.
Det kommer inte att bli en massa miljoner över i
Sundsvall. Det har aldrig kalkylerats med det.
Fru talman! Tanken med statligt spel är att folkrö-
relserna ska få resurser till sin verksamhet, vilket man
ju också får. Centerpartiet tycker, precis som Väns-
terpartiet, att folkrörelsernas andel av spelvinsterna
ska öka och att inflytandet över spelmarknaden bör
öka. Vi har därför ett gemensamt yttrande i den frå-
gan.
Centerpartiet har också skrivit en motion om att
stärka det lokala föreningslivet genom spel- och lotte-
rimarknaden. I betänkandet Föreningslivet på spel-
och lotterimarknaden föreslås att Rikslotterier ska få
placera ut lottförsäljningsterminaler och få sälja max
75 % av lotterna i lotteri.
Den möjligheten tycker vi i Centerpartiet också
bör erbjudas det lokala föreningslivet. Flera förening-
ar kan då samsas om en lotteriterminal där lottköpar-
na kan välja vilken förening de vill stödja - fotboll-
sklubben, ridklubben, teaterföreningen eller vad det
nu kan vara. De lokala föreningarna bör ges möjlighet
att utveckla sin lotteriverksamhet från papperslotter
till den nya tekniken. Det skulle kunna ge de lokala
föreningarna ett ökat ekonomiskt tillskott som gör att
de kan utöka sina verksamheter.
Utskottet säger att den utredning Centerpartiet be-
gär inte kan beviljas eftersom man inte vill föregripa
utredningsförslaget om lotteriterminaler, som för
närvarande bereds.
Jag tycker att det argumentet är ganska svagt.
Jag ser motionen, som nu har varit framlagd ett
tag, som en möjlighet att påverka utredningen. Man
kan i utredningen ta ställning till om det är ett bra
eller dåligt förslag.
Jag skulle vilja veta vad Lars Wegendal säger om
möjligheten för lokala föreningar att ta del av lotteri-
terminaler. Jag har ingen möjlighet att replikera på
Lars Wegendal eftersom tryckfelsnisse som sagt var
framme och jag hamnade efter Lars Wegendal på
talarlistan. Men jag skulle vara tacksam om jag kunde
få en reflexion på det.

Anf. 78 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Automaterna är ju bara en liten del av
det förslag som Johansson har lagt fram i sin utred-
ning. Jag tycker egentligen att det är felaktigt att i dag
peka på hur man ska göra för att folkrörelserna ska få
sin tredjedel av spelmarknaden, något som vi alla
strävar efter. Jag tror att det är bättre att vi avvaktar
med de lösningarna till dess att det kommer upp en
större lotteriproposition i riksdagen i mars månad
nästa år.

Anf. 79 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Min tanke med lotteriterminaler där
lokala föreningar skulle kunna få sälja sina lotter har
inte riktigt samband med den övriga tredjedelen. Det
handlar mer om att man ska kunna få ut sina lotter på
ett vettigt, modernt och bra sätt. Jag ser det inte som
att det skulle vara något som påverkar det övriga,
utan tanken är bara att tillmötesgå de lokala förening-
arna. Det handlar ju inte heller om att bara gynna t.ex.
idrottsrörelsen, som vi har föreslagit i vår motion,
utan det handlar om all föreningsverksamhet.

Anf. 80 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Tack, Lars Wegendal, för den kultu-
rella produkten trisslotten. Jag frågade Lars om jag
kunde få byta den eftersom det inte var någon vinst
på den. Men det fick jag inte.
Så till ämnet som sådant. Det är beklagligt att
propositionen inte har kommit. Den tycks bli försenad
i ett år. Nu blir det som utskottet skriver, att den fort-
farande behandlas i Regeringskansliet. Utskottsmajo-
riteten kan naturligtvis gömma sig bakom det och
undvika att ta ställning. Det förstår jag, när man vet
att det kommer ett förslag förhoppningsvis den 18
mars 2002 om det inte blir ytterligare förseningar.
Det här gör ju också att andra frågor blir liggande.
Folkrörelsernas samarbetsorganisation för lotterifrå-
gor, FSL, har kommit in med framställningar om att
få köra spel på Internet. Nu är det Svenska spel, ATG
- Aktiebolaget Trav och Galopp - och A-lotterierna
som får vara med i den leken. Men FSL:s ansökan
händer det ingenting med.
Jag tror att det var 1996 som regeringen lämnade
utrymme för testverksamhet under 1997 och 1998 för
spel på Internet till de tre organisationer jag nämnde.
Sedan skulle det ske en utvärdering. Vad som hänt är
att verksamheten har fortsatt 1999, 2000 och 2001 i
oförminskad omfattning, medan lotterilagsutredning
och beredning i departementet fortgår i en takt som
inte direkt kan anknytas till snabba spel. Under tiden
kommer naturligtvis FSL efter i konkurrenshänseende
och i kunskapsinhämtande. Jag vet inte om det är det
som är meningen.
Jag lämnade en skriftlig fråga om det här till fi-
nansministern i våras. Svaret var tämligen luddigt och
slutade enbart i att regeringen bereder ärendet. Jag
undrar nu om Lars Wegendal, som ju står närmare
regeringen än vad jag gör, kan klara ut hur det ser ut
för t.ex. FSL och ifall FSL kan få komma med i det
här så att vi får undan snedfördelningen till bl.a. A-
lotteriernas förmån.
Vi i Folkpartiet har en konsekvent linje i det här
med lotterier och spel. Vi vill att folkrörelserna ska få
en betydligt starkare ställning beträffande lotterier på
i princip alla plan. De bör också kunna få utveckla
egna spel. Vi kan inte se något skäl till varför inte
hela lotterimarknaden skulle kunna tillfalla folkrörel-
serna. I dag blir det så lätt en omväg över staten, och
det finns ju alltid risk för läckage i de här samman-
hangen.
Jag tror också att det är viktigt att de som arbetar i
folkrörelserna känner engagemang. Är man aktiv i
den här verksamheten är det viktigt att man rätt
snabbt ser resultat. Det kan annars lätt bli någon form
av bidrag som tas emot via goda gåvors givare staten
när pengarna kommer genom rundgång. Därför tyck-
er vi att det är bättre att folkrörelserna själva tar hand
om bra mycket.
Det här har handlat rätt mycket om den administ-
rativa delen av spel, fru talman. Men det finns, som
har påpekats av flera talare, en mindre trevlig del,
nämligen spelberoendet. Vi har inte tagit upp det i det
här sammanhanget. Däremot har vi en motion som
heter Liberal politik för folkhälsa, där vi konstaterar
att det finns ett stort antal spelberoende människor.
Siffran debatteras väl av och till. Vi talar också om
vikten av att problemet uppmärksammas och av att
det finns adekvata vård- och behandlingsformer till-
gängliga. Det tror vi är viktigt. Det var också bra,
som jag läste i pressen häromdagen, att Lars Engqvist
har uppmanat Folkhälsoinstitutet att ta fram ett pro-
gram för behandling och preventiva åtgärder när det
gäller spelberoende.
Det är ju ändå så, som Lars Wegendal tog upp, att
det finns många som har glädje av spel. Och visst var
det lite spännande att skrapa en trisslott den lilla
stund vi hann göra det. Alla som är med i folkrörel-
serna har också glädje av spel genom att det ger in-
täkter. Vi får inte glömma de delarna. Men det är
naturligtvis ett arbetsamt problem med spelberoendet.
Jag stod här och talade om kasinon för något år
sedan, eller var det var. Vi har en positiv inställning
till dem. Jag tog då upp i talarstolen att vi inte ville ha
dem koncentrerade till storstäderna. Nu lyckade rege-
ringen med bedriften att förlägga tre av de fyra kasi-
nona till de tre storstäder vi har i Sverige - Stock-
holm, Göteborg och Malmö.
Jag räknar inte riktigt Sundsvall till storstäderna.
Det ligger betydligt mer i den linje som vi ansåg vara
rimlig, nämligen s.k. turistkasinon. Nu har regeringen
option på ytterligare två kasinon. Det är givet att de
blir placerade i mindre områden. De största områdena
är redan täckta. Det blir väl någon form av s.k. turist-
kasinon.
När det gäller spelandet och Sverige i ett interna-
tionellt sammanhang sade Dan Kihlström att det spe-
las ganska mycket i Sverige. Vi hörde i New South
Wales att de där spelade tre gånger mer än vad vi gör.
Självklart varnade de för den utvecklingen. Den är
definitivt inte bra. Jag känner en ödmjukhet inför hur
vi ska kunna arbeta både preventivt och behand-
lingsmässigt för att hjälpa de människor som hamnar
i beroendeställning.
Fru talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reser-
vation 6 under punkt 14.

Anf. 81 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Jag känner mig lite skyldig att ta en
replik på Lennart Kollmats, eftersom det blev fel i
talarlistan.
Lennart Kollmats beklagar sig över att det tar tid
att få fram denna proposition. Jag delar den uppfatt-
ningen fullt ut. Jag tycker också att det är tråkigt att
det har dragit ut i tiden. Det har sina olika förklaring-
ar, som vi kanske inte behöver gå in på här.
Det man i första hand prioriterar att få med i den
kommande propositionen är Internetspelen. Det beror
bl.a. på de skäl som Lennart Kollmats tar upp, och jag
tror att även Birgitta Sellén tog upp dem. Det är ett
bekymmer med Internetspelen. De ökar kraftigt. De
stjäl inkomster från folkrörelserna och staten. De sker
i lokaler där man inte riktigt kan se hur spelberoendet
egentligen hanteras.
Det är en prioritering att få fram bestämmelser för
den delen av spelmarknaden. Vad man ytterligare
hinner med vågar jag inte lova något om.

Anf. 82 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar Lars Wegendal för den
upplysningen. Också jag tror att det är viktigt att vi
får svenska varianter på Internetspel. Det är annars så
lätt att de flyttar utanför svenska gränser.
Det hjälper inte spelberoende personer, oavsett
om det är utländskt eller svenskt Internetspel. Men de
pengar som kommer in hamnar åtminstone på rätt
ställe. Det tror jag är väldigt viktigt.
När en socialdemokratisk riksdagsledamot delar
kritiken mot regeringen behöver jag inte säga något
ytterligare i den frågan.

Anf. 83 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Ja, det gör jag.
Jag tänkte att jag skulle nämna något annat för att
visa på hur komplicerat det egentligen är. Jag nämnde
det också i mitt anförande. I den remissrunda som var
på Johanssons utredning kom rätt många remissvar
in. De var i huvudsak alla positiva till utredarens
förslag.
Vad som har hänt därefter är att FSL, som Lennart
Kollmats nämner, och Folkspel fullständigt har bytt
fot och lagt fram ett helt annat förslag som man nu
diskuterar med regeringen. Det är inte helt enkelt. Det
kan bero på att hanteringen har dragit ut på tiden och
att man har bytt människor på olika ställen.
Jag vill också nämna situationen i New South
Wales. Lennart Kollmats tog upp det, och tidigare har
också Ewa Larsson nämnt det. Det är en enorm skill-
nad när man inom en så pass begränsad yta som där
har 120 000 spelautomater mot Sveriges 7 000-7 500.
Det är en väldig skillnad.
Jag vill inte ha den spelmarknad som man har i
New South Wales. Det var också det budskap som
kom från de forskare som vi diskuterade frågan med.
De sade: Den spelpolitik som ni har i Sverige är något
som även vi eftersträvar, men vi är långt ifrån den.

Anf. 84 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Det är riktigt. Vi tog alla till oss de
upplevelser vi fick i Sydney med omnejd i den här
frågan. Det är det som är nyttan med studiebesök.
När det gäller FSL har inte vi bytt fot riktigt lika
fort. Nu får vi ta ett snack med FSL:s nya ordförande,
vår förre partiledare, så får vi se om det går åt det
hållet. Det vet jag inte.
Vi har fortfarande uppfattningen att FSL och
framför allt folkrörelserna, som det representerar, ska
ha en stor andel av intäkterna för lotterierna. Där tror
jag att vi är eniga. Sedan är det ena eller det andra en
teknikfråga.

Anf. 85 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag ingick inte i den krets som fick
trisslotter. Jag kan ändå visa min inneboende genero-
sitet genom att säga följande till Lars Wegendal. På
lördag är det V 75. Kryssa för häst nr 1 King from
Hjo i lopp nr 7. Jag har därmed visat att jag i varje
fall har generositet.
Fru talman! Jag ska tala om reservation nr 3. Det
är en moderat reservation som vi står bakom, men vi
kommer inte att begära votering på den. Reservatio-
nen är baserad på en motion som är skriven av mig.
Den handlar om att jag vill konkurrensutsätta spel-
marknaden. Det borde inte som i dag vara ett mono-
pol förbehållet Svenska Spel och ATG, dvs. Aktie-
bolaget Trav och Galopp.
Jag har läst betänkandet och sett varför utskottet
inte har biträtt motionen. Jag tror att man har läst min
motion, men man har nog inte förstått vad som står i
den. Utskottet säger att överskotten av spelen även
framöver ska gå till idrotter och allmännyttiga verk-
samheter. Det står inte en rad i min motion om att de
kraven inte skulle ställas även på privata spelföretag.
Det är väl självklart. De privata företagen ska vara
med och verka på samma villkor. Jag har läst smarta-
re förslag till avslag än utskottets förslag till avslag,
som det är motiverat i betänkandet.
De spelbolag som finns betalar skatt på olika sätt.
Aktiebolaget Trav och Galopp, ATG, betalar in en
procent på omsättningen. För varje krona som spelas
ska 10 eller 11 % gå direkt till staten. De enda som
inte lever under samma regler är de nya kasinona. Det
står att de ska betala in överskottet. Det är en rätt så
behaglig skatteinbetalning. Jämför det med ATG som
ska betala 10 eller 11 % på varje omsatt krona.
ATG kan inte göra som Svenska Spel kan göra
vad gäller kasinona. Det skulle det kunnat om det haft
samma regler som Svenska Spel har. Först skulle i så
fall ATG betala ut en mängd prispengar till travlop-
pen, och det överskott som blir över skulle det sedan
leverera in till staten. Där har kasinot en unik fördel
som jag inte riktigt kan förstå.
Fru talman! Lite grann i övrigt. Nu är inte Ewa
Larsson här. Hon talade om att Solvalla skjutsade
spelare efter tävlingarna till kasinot. Såvitt jag vet är
kasinot inte öppnat ännu i Stockholm. Däremot går
det till så uppe i Sundsvall. Det vet jag om. Men det
är upp till var och en. Det är frivilligt.
Det är frivilligt att följa med en sådan buss, li-
mousine eller vad det nu är fråga om. Det beror på
hur mycket som man har vunnit. Om man har förlorat
får man kanske åka cykel eller gå. Men man behöver
inte belasta Solvalla för ett kasino som ännu inte
finns i Stockholmstrakten. Då är man lite för snabb.
Jag tyckte att det var gott att höra Lars Wegendal.
Han frågade varför man inte gör någon utredning om
hur spel kan påverka människor positivt. Varje vecka,
fram till varje lördag lämnas det in ca 600 000 V 75-
kuponger, och de har inte fyllts i av bara 600 000
enskilda människor. Många av kupongerna har läm-
nats in av företag och organisationer där det är många
personer som delar på en kupong. Det är alltså ett
spel som har en stor folklig förankring.
Jag vågar erkänna att jag tittade på Bingolotto i
lördags. Jag blev provocerad att köpa en s.k. dubbel-
lott som kostade 100 kr. Om man bortser ifrån att jag
förlorade varenda krona tycker jag ändå att under-
hållningen var av högsta internationella klass. Det var
väl använda pengar.
Sedan vill jag säga några ord till Dan Kihlström
från Kristdemokraterna. Han vill ju stoppa kasinon.
Den som är mest skyldig till att det finns kasinon i
Sverige är väl jag, men det får jag väl leva med.
Kristdemokraterna som riksparti har naturligtvis rätt
att tycka vad de vill, och det ska de göra, men låt
svenska folket bestämma självt hur det vill spela och
vad det vill spela.
Jag är säker på att det förekommer spelberoende.
Men de största syndarna är faktiskt Svenska Spel. I
varje större ICA-butik eller Konsumbutik finns det ett
spel som heter Lotto Express. På en TV-skärm visas
dragningar var femte minut, och utbetalning av vins-
ter sker med detsamma i butiken. Det är Svenska
Spel, den ansvarsfulla staten, som står för det.
Det finns ett spel som heter Keno. Nu har det
kommit någonting som heter Kung Keno. Det innebär
att om en siffra är rödmarkerad får man dubbel eller
flerdubbel vinst. Men insatsen är ju också dubbel. Om
man har anlag för spelberoende kan man bli attrahe-
rad av detta spel och betalar en dubbel insats. Jag
hyllar principen att man själv ska få avgöra, men jag
tycker att Svenska Spels Kung Keno är ett gränsfall.
Något så utmanande och provocerande som befrämjar
spelberoende lär vi inte kunna hitta i brådrasket.
Fru talman! Det har talats här i dag om spel på
Internet. Jag anser att det är livsviktigt för svensk
spelverksamhet och för svenska staten om man ska
kunna behålla intäkterna att skatter, regler och förut-
sättningar anpassas till det som gäller i vår omvärld.
Sverige är inte isolerat, och vi kommer inte heller att
bli isolerade. Vi har skatteavdrag på spelvinster i
Sverige som är betydligt högre än i vår omvärld.
I den nya Internetvärlden, cyberspace och allt vad
det heter är det så lätt att sitta hemma och spela på
vad som helst. Jag ska nämna ett exempel.
I kväll är det tävlingar på Solvalla. Om jag satsar
100 kr på en häst kan vinsten, med det skatteavdrag
som gäller i Sverige, bli 250 kr. Om jag spelar på en
travbana i Frankrike kan vinsten, med det skatteav-
drag som gäller där, bli 350 kr vid samma omsätt-
ning. Det har inte blivit någon stor grej av det nu,
men jag är övertygad om att om vi inte anpassar våra
regler till omvärlden kommer vi på sikt att få svårt att
behålla många svenska spelare. Jag tror inte att spe-
larna känner någon direkt nationalitetskänsla.

Anf. 86 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Tack, Sten Andersson, för de positiva
orden. Jag får nog börja fundera på vad jag säger i
kammaren, för nu har jag fått beröm av både en mo-
derat och en folkpartist. Jag kan ha hamnat snett.
Jag vill bara kommentera detta med det statliga
ägandet. Det är en fråga som kommer upp i alla de-
batter som vi har om spelpolitik. Gudskelov är det en
väldigt bred majoritet i kammaren för att man ska ha
kvar ett statligt ägande av spelbolagen.
Vår bevekelsegrund är att vi eftersträvar en sund
spelmarknad där överskotten ska tillfalla staten, före-
ningslivet och hästsporten, det vet vi alla om. Men i
statliga bolag kan ägaren åläggas ansvar och hänsyn
som står i strid med kortsiktiga kommersiella före-
tagsekonomiska överväganden. Om spelmarknaden
skulle privatiseras kan man inte gå in och styra på
samma sätt.
I statliga bolag är också risken avsevärt mycket
mindre för att de säljs vidare. Samtidigt innebär det
att den demokratiska kontrollen över denna marknad
kan bibehållas. Det är vår bevekelsegrund. Vad mo-
deraterna har för bevekelsegrund för att sälja ut t.ex.
Svenska Spel vet jag inte, men det kanske vi får höra
mera om.

Anf. 87 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Den nuvarande regeringen har ju sålt
ut betydligt större företag än Svenska Spel, antagligen
med samma bevekelsegrunder - vad vet jag.
Jag skriver i min motion: Med ett rigoröst kon-
trollsystem och med tydliga och klara spelregler bör
det finnas förutsättningar för fler att komma in och
konkurrera på denna marknad.
Givetvis menar jag med min motion att om t.ex.
ett privat företag går in och konkurrerar om spel på
hästar eller stryktips kan man besluta att 10 % av
omsättningen ska gå till staten, och sedan kan staten
fördela dessa pengar på det sätt som passar bäst. Det
behöver inte gälla några andra regler för ett privat
företag än för ett statligt bolag. Så enkelt, eller så
svårt, är det tydligen.
När det gäller att hamna snett tycker jag inte att
Lars Wegendal behöver vara bekymrad. Han har
många med sig utanför det här huset som har exakt
samma uppfattning om olika spels popularitet som
han och jag har.

Anf. 88 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Det tror jag också. Problemet med att
privatisera den här marknaden fullt ut, vilket Sten
Andersson förespråkar, är att de sociala hänsyn som
vi anser att man som ägare av ett statligt bolag ska ta
kan inte på samma sätt åläggas ett privat företag.
När nu Sten Andersson har möjlighet att svara i
nästa replik vill jag ställa samma fråga till honom
som jag ställde till Jan Backman. Det finns en mode-
rat motion om att man ska avskaffa lotterilagen. Jag
skulle gärna vilja höra om Sten Andersson tycker att
det är en riktig väg att gå. Jan Backman sade att den
moderata riksdagsgruppen inte stod bakom motionen.
Tycker Sten Andersson att det vore riktigt att avskaf-
fa lotterilagen?

Anf. 89 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Jag har inte läst den motionen, men
jag har läst många motioner av partikolleger till Lars
Wegendal som aldrig blir beviljade av hans eget parti.
Det är väl samma sak i det här fallet. Backman har
sagt i talarstolen att vi inte står bakom den, och så är
det tydligen.
Sedan gällde det sociala hänsyn. Man kan alltså
tvinga även ett privat företag att ta de hänsynen. Jag
misstänker att de pengar som staten satsar på att re-
habilitera människor som har drabbats av spelberoen-
de kommer från spelarna från början. Det borde vara
exakt samma sak här. Det ingår i det överskott som
spelet betalar in till staten. Man får baka in det även
för ett privat företag. Det är inte svårt att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

9 § Social ekonomi

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2001/02:KrU4
Social ekonomi.

Anf. 90 DAN KIHLSTRÖM (kd):
Fru talman! Den sociala ekonomin, eller som jag
hellre säger den ideella sektorn, är en kraft och en
tillgång i samhällsbygget. Det är en kraft som inte
kan dirigeras uppifrån men som kan stödjas på ett
positivt sätt av statsmakterna.
Vi kristdemokrater vill se en nystart för det natio-
nella stödet för utveckling av den ideella sektorn. Av
den anledningen yrkar jag bifall till reservation 1
under punkt 1.
I Sverige finns en lång tradition av ideellt enga-
gemang. Det ideella arbetet har sin huvuduppgift i att
skapa gemenskap, helhet och struktur i människors
liv. Utöver det finns det uppgifter för den ideella
sektorn i gränszonen mellan privat och offentlig sek-
tor. Fler och fler har slutat fråga vad stat eller kom-
mun kan göra för dem och i stället tagit saken i egna
händer. Ofta har man mot alla odds nått fantastiska
resultat. Den ideella sektorn är som jag har sagt en
kraft och en tillgång också i det kulturella nätverket.
Delaktighet och samverkan är grundläggande prin-
ciper.
Människan finner det naturligt att bilda gemen-
skaper och sociala nätverk för att ta ansvar för sig
själva och för de sina samt för sina livsvillkor. Ett
vitalt föreningsliv är av stor betydelse eftersom enga-
gemang i föreningslivet innebär demokratisk fostran
och normöverföring samt att det personliga an-
svarstagandet främjas.
Dessutom är föreningslivet en mötesplats där so-
ciala kontakter skapas och utvecklas. Denna civila
kultur har stor betydelse för en levande demokrati,
men även för samhällets ekonomiska utveckling. Det
sociala kapital som finns i de naturliga nätverken har
därmed stor betydelse för politiken och dess möjlig-
het att förändra samhället.
Föreningar eller andra slags sammanslutningar
som organiserar människors kultur- och fritidsintres-
sen kallas ofta för den ideella sektorn. Idéburna eller
intressebaserade organisationer som vill ge röst åt
särskilda grupper i viktiga frågor har starkt bidragit
till det välfärdssamhälle som vi har i dag. Det är vik-
tigt att politiker och offentliga tjänstemän inser att
ideella organisationer är fristående från den offentliga
sektorn och att de i första hand är till för att uppfylla
organisationens mål för verksamheten.
Det innebär inte att de saknar samhälleliga mål för
sin verksamhet. Tvärtom är det viktigt att ideell verk-
samhet, som del av det sociala kapitalet, såväl knyter
an till demokratiska värden som medverkar till för-
bättrade livsvillkor utifrån sina syften.
Jag tror att folkrörelser och frivilligorganisationer
ofta fungerar som samhällets känselspröt. De kartläg-
ger nya områden och antar nya utmaningar. De
kompletterar också den offentliga verksamheten.
Ökade möjligheter till engagemang från den ideella
sektorn kan bidra till att höja kvaliteten också i det
offentliga serviceutbudet.
Men det finns fortfarande många frågor som be-
höver belysas för att denna utveckling ska kunna ske
på ett sätt som berikar både den offentliga och den
ideella sektorn. Sektoriseringen inom den kommunala
förvaltningen skapar problem. Rollfördelningen mel-
lan frivillig och kommunal verksamhet behöver klar-
göras. Ansvarsförhållanden i samband med frivilliga
insatser behöver utredas. Regler som inte är anpassa-
de till detta måste ses över.
Under flera år har vi kristdemokrater i kulturut-
skottet lämnat olika förslag när det gäller forskning
och utveckling inom den ideella sektorn. Intresset har
varit ganska svagt, tycker jag. Häromdagen fick vi i
brevlådan en folder som heter Social ekonomi. Det är
en skrift om Regeringskansliets arbete med ett nytt
begrepp.
Ja, så nytt är det ju inte. Det handlar om verksam-
heter som funnits länge och som har en stark tradition
hos oss. På en sida i foldern kan vi läsa att dåvarande
Civildepartementet i början av 1990-talet efter ett
regeringsbeslut tillsatte Beredningen för främjande av
den ideella sektorn. Denna berednings uppgift var
bl.a. att fortlöpande analysera och utarbeta förslag om
hur den ideella sektorn skulle kunna ta ett större an-
svar när det gäller att komplettera den offentliga
verksamheten. Beredningen skulle också tydliggöra
hinder och skapa bättre förutsättningar för ideella
organisationer att utvecklas.
Tyvärr lades beredningens arbete ned efter rege-
ringsskiftet 1994. Det beklagar jag. Redan då var
Centrum för Samhällsarbete och Mobilisering (Ce-
sam) i Örebro involverat. Det vill vi i den dagsaktu-
ella reservationen i det här betänkandet ge ett uppdrag
av staten som nationellt kompetens- och utvecklings-
centrum.
Fru talman! Till slut vill jag säga att regeringen i
september beslutade att det inom Regeringskansliet
ska tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att dels utgö-
ra ett forum för samråd i frågor rörande folkrörelser
och social ekonomi, dels följa upp vissa insatser på
området. Enligt uppgift ska arbetet vara avslutat den
31 december i år.
Självklart tycker jag att det är bra med samråd och
uppföljning, och det behövs säkert också ökat samar-
bete mellan de olika departementen. Men nog är det
en brist att regeringen håller sig innanför väggarna i
en fråga som så starkt förknippas med folkrörelserna
och den ideella sektorn. Jag saknar därför människor i
den här arbetsgruppen som kommer från just folkrö-
relserna och den ideella sektorn. Det kanske någon
från majoriteten kan ge en förklaring till här i dag.

Anf. 91 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Social ekonomi är ett nytt begrepp för
en gammal företeelse. Människors egen vilja och
förmåga att samarbeta och lösa aktuella problem i
sina egna liv och i den nära omgivningen blir ofta
inslag i den sociala ekonomin.
Under lång tid har många av de välfärdstjänster
som vi i dag ser som naturliga företeelser i samhället
organiserats på ett helt annat sätt. Kyrkan har tagit ett
stort ansvar för utbildning, sjukvård och kultur i stora
delar av Europa och även i vårt land. Mot slutet av
1800-talet uppstod arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen
och konsumentkooperationen. Bonderörelsen kom i
början av 1900-talet, och sedan har många fler orga-
nisationer vuxit fram för att förbättra människors
välfärd.
Försäkringskassorna har blivit samhällsorgan och
ingår som en viktig del i vårt nuvarande trygghets-
system. Konsument- och producentkooperationen har
vuxit och upplevs ibland ha förlorat en del av sina
grundläggande idéer. En nykooperativ rörelse har
uppstått där man startar föräldrakooperativ för barn-
omsorg, personalkooperativ i äldreomsorgen och
byalag för att behålla en lanthandel eller för att ta
hand om driften av en badplats eller idrottsanlägg-
ning.
Allt detta och mycket mer ingår i begreppet social
ekonomi, och det grundläggande viktiga är att verk-
samheten bedrivs för medlems- eller samhällsnyttan
utan vinstintresse. Om vinst uppstår ska den gå tillba-
ka till verksamheten eller återföras till medlemmarna
i verksamheten.
Fru talman! Det finns i dag alldeles för lite kun-
skaper om den sociala ekonomin och dess aktörer på
många håll i samhället. Bankernas personal vet inte
hur en ekonomisk förening fungerar, och man beviljar
inte alltid lån därför att man inte kan lagstiftningen.
T.o.m. vår näringsminister tyckte att det kunde behö-
vas lagstiftning och en ny företagsform för icke
vinstdrivande företag. Vi kan ju använda det som
redan finns och förbättra det och framför allt kunska-
pen om det.
I reservation 2 tar Centerpartiet upp att regeringen
borde ta upp en diskussion om ett gemensamt förhåll-
ningssätt på den offentliga sidan i förhållande till den
sociala ekonomin. Det är viktigt för kommuner och
landsting att ha bra lagstiftning och bra kunskaper i
ämnet när man ska diskutera frågor av den här ka-
raktären med företrädare för personal- eller brukar-
grupper som vill starta eget tillsammans. Ofta är det
kvinnor som har varit anställda i verksamheten och
som om den ska privatiseras vill sätta i gång något
eget. Det behövs både lagliga förutsättningar och en
vilja att förändra och pröva något nytt för att under-
lätta starten för den nya verksamheten.
Fru talman! Även ur demokratisk synvinkel är den
sociala ekonomin viktig. Den är ett sätt att få ett mer
demokratiskt arbetsliv. I en kooperativ verksamhet
har alla lika rösträtt och lika mycket att säga till om. I
dagens samhälle där så många mår dåligt och känner
så lite delaktighet är den sociala ekonomins arbets-
former något att ta till sig. En del går säkert att till-
lämpa även i andra driftsformer om viljan till föränd-
ring finns.
För många marginaliserade människor som inte
kommer in på arbetsmarknaden kan den sociala eko-
nomin erbjuda ett alternativ där man kan driva någon
verksamhet, t.ex. kaférörelse eller skrivservice. Den
förmåga till aktivitet som människor har kan tas till
vara. De får själva vara med och utforma verksam-
heten så att den passar deltagarna, och självförtroen-
det växer för den som känner sig behövd. Detta inne-
bär att kostnaderna för vård och sysselsättning kan
minska i kommunerna, som har ansvaret för syssel-
sättningen för funktionshindrade och andra som inte
kan komma in på den öppna arbetsmarknaden.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 92 LARS WEGENDAL (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlas några
motioner från allmänna motionstiden 2000. Dessa
motioner handlar om det som vi i dag kallar för social
ekonomi. Med begreppet social ekonomi menas i dag
den organiserade verksamhet som bedrivs fristående
från den offentliga sektorn och det privata näringsli-
vet i syfte att göra konkret nytta för medlemmar eller
andra grupper och där vinstintresset är underordnat.
Företeelsen social ekonomi är inte ny. Det vet alla
vi som på något sätt har tagit del av arbetet inom
denna sektor, vi som arbetat inom folkrörelserna, vi
som arbetat inom föreningslivet eller på ett eller annat
sätt medverkat i ett kooperativ. Men som politikom-
råde är det nytt. Först i förra årets budgetproposition
presenterade regeringen ett nytt politikområde och
mål för detta politikområde. Det kallas folkrörelsepo-
litik. Syftet med att bilda ett eget politikområde är att
skapa ett samlat synsätt och agerande från statens sida
i relationerna till folkrörelserna och föreningslivet.
Och målet ska vara att människor ska ha bästa möjli-
ga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av
folkrörelser och föreningar. Nu pågår ett relativt om-
fattande arbete för att både utom och inom statsför-
valtningen sprida kunskap om föreningars och folkrö-
relsers villkor.
Den sociala ekonomin och dess verksamheter och
samhällsnytta måste synliggöras, och den måste bli
mätbar. Det är först i ett läge där man får en samlad
bild av all den samhällsnytta som kommer ur den
sociala ekonomin som förutsättningarna finns för t.ex.
utökad forskning inom området.
Fru talman! I detta betänkande behandlar vi tre
motioner. I den första handlar det om ett yrkande att
ge Stiftelsen Centrum för Samhällsarbete och Mobili-
sering, Cesam, ett uppdrag som ett nationellt kompe-
tens- och utvecklingscentrum. Cesam som bedrivit
sin verksamhet under många år har genom åren er-
hållit statligt stöd för att utveckla sin verksamhet.
Efter det att man fick avslag på en ganska stor ansö-
kan för ett demokratiprojekt förra året pågår nu kon-
tinuerliga diskussioner mellan Cesam och regeringen
om metoder för utvecklingsarbete. Jag utgår från att
det kommer att leda till något positivt för deltagarna i
den sociala ekonomins organisationer.
Fru talman! Att regeringen nu inrättat ett nytt po-
litikområde och att man både inåt och utåt för en
dialog i syfte att öka kunskaper och finna gemen-
samma förhållningssätt visar enligt vår mening att det
hos regeringen finns en hög ambition inom detta
område. Att man anordnade en mycket lyckad euro-
peisk konferens under ordförandeskapet visar också
på att man i ett europeiskt perspektiv har ambitioner.
Inte minst lyckades vi visa på att svensk idrottsrörelse
är en mycket viktig aktör inom den svenska delen av
den sociala ekonomin.
Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till för-
slaget i utskottets betänkande KrU4 och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 93 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att man
gör en del saker från regeringens sida. Men ibland
undrar jag lite grann: Hur pass vitt är begreppet social
ekonomi för regeringen? Och finns det några svårig-
heter, eftersom det inom detta begrepp finns väldigt
olika former? Vi har kyrkan, idrottsrörelsen och alla
andra folkrörelser, men vi har också hela den ekono-
miska föreningsrörelsen med väldigt mycket verk-
samhet som också kommer in under den sociala eko-
nomin. Har man hittat en avvägning i detta samman-
hang? Man behöver ändra lagstiftningen på vissa
områden, och framför allt behöver man se över den
demokratiska delen av detta, vilket kanske inte är det
svåraste, utan att få ett alltför stort område. Hur har
man sett på den frågan? Vet Lars Wegendal något om
det?

Anf. 94 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Det är precis som Margareta Anders-
son beskriver detta. Det här är ett nytt begrepp i så
måtto att man i politiska sammanhang försöker föra
ihop det till ett politikområde. Det innebär ju att man
från regeringens sida måste diskutera väldigt noga
hur man ska klara av de gränser som finns både inom
regeringen, mellan departementen, men också ute i
samhället. Vilka delar ska föras in? Hur ska lagstift-
ningen kunna förbättras för att det ska bli rimliga
villkor för de människor som verkar inom den sociala
ekonomin? Det här tror jag inte är ett helt enkelt ar-
bete. Jag vet att man jobbar intensivt med det, och jag
hoppas att man också kommer med förslag i en nära
framtid om hur man vill att detta ska se ut.

Anf. 95 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tackar för detta. Det är ju än så
länge bara en diskussion om förutsättningarna.
Mycket finns redan i den organisation som är upp-
byggd på många ställen i det svenska samhället.
Kommer man att dela på begreppet? Här finns allt
från att driva kaféverksamhet för psykiskt handikap-
pade till att driva ekonomiska föreningar i ganska
stora bolag. Det finns bankföreningar - Förenings-
sparbanken i salig åminnelse - och nya banker på väg
med medlemsföreningar i stället för aktieägare. Det
finns så många olika faktorer. Har man ett bra samar-
bete mellan de olika departementen? Det är Kultur-
departementet, Näringsdepartementet och många fler
departement som är inblandade i detta. Kan man få en
balans när det gäller detta arbete?

Anf. 96 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Det som jag försökte beskriva i mitt
anförande innefattade just detta att man lägger väldigt
stor vikt vid att försöka få till stånd en enhetlig syn på
den sociala ekonomin från alla departement. Och
detta är inte helt enkelt. Det är ett nytt område i så
måtto att man för samman det i ett politikområde.
Jag skulle nog hellre se att man tog lite extra tid
på sig i stället för att försöka jäkta fram något som
inte blir bra. Låt dem alltså försöka hitta de rätta for-
merna! Samtidigt är det oerhört viktigt med dialogen
utåt, mot den sociala ekonomin - jag vet att en sådan
pågår. Det är fråga om just de problem som Marga-
reta Andersson beskriver - att det här är så omfattan-
de och innefattar så olika verksamheter att det säkert
inte är helt enkelt att sätta gränser för detta område.

Anf. 97 DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Några saker vill jag kommentera,
först detta med att den ideella sektorn, den sociala
ekonomin, skulle vara ett nytt politikområde. Det är
möjligt att det rent tekniskt är så i budgetpropositio-
nen. Dock är detta, som jag sade i mitt inlägg tidiga-
re, ingalunda en ny fråga. Jag hänvisade till att den
borgerliga regeringen i början av 1990-talet faktiskt
hade kommit en bra bit på vägen och hade en bered-
ning som jobbade inriktat på forskning och en bredd-
ning på området. Den beredningen lades ned år 1994.
Kanske är det bra att ha med det i debatten här.
Kanske är det också så att EU under senare år har
påverkat regeringen att ta nya tag. Den sociala eko-
nomin finns ju nu med på EU:s agenda, vilket gör att
den svenska socialdemokratiska regeringen har fått ta
tag i de frågorna. Det är kanske bra att lägga till också
detta.
Jag hade en liten fråga och skulle vilja ha en
kommentar av Lars Wegendal. En samrådsgrupp har
ju nu tillsatts, och det tycker jag är bra. Precis som
sagts här förut påverkas olika departement, så det
behövs samråd. Jag för min del tycker dock att det är
en stor brist att man inte har tagit med folk också från
folkrörelserna och folk som företräder den ideella
sektorn i det här arbetet. Även om gruppen ska jobba
en ganska kort tid är det, tycker jag, bra att ha en
bredd även i det arbetet. Jag skulle vilja ha en kom-
mentar från Lars Wegendal om den saken.

Anf. 98 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Naturligtvis är det här, precis som
Dan Kilhström säger, ingen ny företeelse. Vad Dan
Kihlström kallar för den ideella sektorn är något som
vi i hundratalet år har arbetat med i Sverige. Däremot
är begreppet social ekonomi förhållandevis nytt. Det
är säkerligen så som Dan Kihlström beskriver, att
detta begrepp alltmer har kommit in i samband med
EU-medlemskapet. Företeelsen är väldigt utvecklad,
inte minst i norra Italien där det i mycket stor ut-
sträckning handlar om ren företagsamhet - kooperativ
och liknande.
När det gäller den departementala gruppen delar
jag nog inte uppfattningen att där borde sitta med folk
utifrån. I stället är jag väldigt nöjd om gruppen snabbt
kan arbeta fram en bra plattform för regeringens ar-
betssätt gentemot den sociala ekonomin. Tids nog
kommer relationerna utåt att upparbetas - självklart
är de oerhört viktiga.

Anf. 99 DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Vi kan säkert hålla på med den dis-
kussionen väldigt länge. Jag vet att både regeringen
och vi i alla andra sammanhang är måna om att ha en
bredd och om att hämta in kompetens, även utanför
våra väggar. Därför tycker jag att det är lite märkligt
att man inte gör det på det här området. Det talas ju
om ett forum för samråd i frågor rörande folkrörelser
och social ekonomi. Naturligtvis är man i de olika
departementen kunnig på det här området, men nog
tycker jag att det skulle tillföra ännu mer kompetens
om det också fanns med folk utifrån i detta arbete.

Anf. 100 LARS WEGENDAL (s) replik:
Fru talman! Jag tror att det är bra att man inom
regeringen, mellan departementen, klarar ut vilka
spelregler som ska gälla, vad som ska vara vårt för-
hållningssätt gentemot den sociala ekonomin. Paral-
lellt med detta sker naturligtvis oerhört mycket kon-
takter med hela den sociala ekonomin - med före-
ningsrörelser, med folkrörelser och med alla de olika
kooperativ som Margareta Andersson beskrev. Jag är
inte rädd för att människorna ute i verksamheten ska
glömmas bort, utan jag vet att ministern på det områ-
det är oerhört aktiv.

Anf. 101 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! För att företagande ska vara tänkbart,
möjligt och tillgängligt för så många som möjligt,
även för grupper som normalt sällan startar företag, är
det väsentligt att utveckla och stimulera en mångfald
ingångar till företagandet. Det har faktiskt visat sig att
företagande inom ramen för den sociala ekonomin
ofta bedrivs i kooperativ form.
Den ursprungliga kärnverksamheten för lokal ko-
operativ utveckling består i att tillhandahålla gratis
information och rådgivning till personer och grupper
som vill starta kooperativa företag. Efterhand har
dessa centrum fått allt större uppgifter i fråga om att
främja utvecklingen av företagande i den sociala
ekonomin genom lokala partnerskap samt i fråga om
att främja mobilisering för lokal utveckling och för att
skapa tillväxt och nya arbetstillfällen, liksom för att
behålla service av olika slag. Efterhand har man ock-
så kommit att ha allt större förväntningar på de lokala
kooperativa utvecklingscentrumen när det gäller att
ha en vidgad roll som företagsutvecklare inom den
sociala ekonomin.
I samband med lokalt utvecklingsarbete efterfrå-
gas ofta hjälp med att organisera företagande med
lokalt demokratiskt inflytande och småföretagssam-
verkan i samklang med det lokala utvecklingsarbetet.
Demokratiska former för brukarinflytande i driften av
verksamhet inom vård, omsorg och skola efterfrågas
också.
Ett annat behovsområde är stöd för personalöver-
tagande. Man hoppas även att den sociala ekonomin
via lokala kooperativa utvecklingscentrum ska kunna
stötta t.ex. kreditgarantiföreningar och när det gäller
företags möjligheter att på ett otraditionellt sätt få
pengar. Vi vet ju att det på landsbygden är väldigt
svårt för företag att få kapital. Även i detta avseende
skulle lokal kooperativ utveckling vara mycket aktiv.
När det fästs så väldigt stora förhoppningar vid
lokala kooperativa utvecklingscentrum är det märk-
ligt att dessa hålls så njuggt. Varje sådant här centrum
skulle behöva två basresurser för att klara alla de
viktiga uppgifter som vi vill att de ska klara. Det
tycks dock sitta väldigt hårt åt när det gäller att klara
av att få de här resurserna. Ändå säger regeringen
själv att de flesta lokala kooperativa utvecklingscent-
rum är små och att de därför är beroende av projekt-
och uppdragsmedel. Det här gör att utrymmet för att
kontinuerligt möta de nya behoven inom den sociala
ekonomin och vad gäller lokalt utvecklingsarbete är
litet.
Möjligheten att erbjuda personal fast anställning
är också liten. Därmed försvåras en kontinuerlig
kompetensuppbyggnad. I ljuset av detta som rege-
ringen själv säger i sin regionalpolitiska proposition
är det, tycker jag, oerhört märkligt att det sitter så hårt
åt att få en rimlig basfinansiering av de lokala koope-
rativa utvecklingscentrumen.

Anf. 102 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Den sociala ekonomin låter sig inte
utan vidare sorteras in på en vänster-höger-skala. Ni
får alltså inte tro att detta, bara därför att det finns
borgerliga motioner i fråga om det här betänkandet,
är ett högerprojekt.
I och med detta med social ekonomi återupplivas
för oss inom vänstern tanken om självförvaltning. Vi
anser att självförvaltning är ett sätt att bygga mot-
makter till kapitalismen och att utveckla verklig kol-
lektiv kraft och engagemang.
Vänsterpartiet har, som sagt, inte någon motion
som behandlas i detta betänkande, men jag vill ändå
säga något om vår syn på den sociala ekonomin.
Vänsterpartiet anser att social ekonomi är en or-
ganiserad verksamhet som primärt har ett samhälle-
ligt ändamål som bygger på demokratiska värderingar
och som är organisatoriskt fristående från den offent-
liga sektorn. Dessa sociala ekonomiska verksamheter
bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stif-
telser eller liknande. Verksamheterna inom den soci-
ala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta,
inte vinstintresse, som främsta drivkraft.
När man lyssnade till Dan Kihlström från krist-
demokraterna lät det som att det bara var välgörenhet
och ideell sektor som ingår i den sociala ekonomin.
Men för oss är det ett mycket vidare begrepp.
Vänsterpartiet anser att bildandet av och arbetet i
sociala företag ska uppmuntras och stimuleras av
samhället. Lagar och förordningar ska anpassas så att
den sociala ekonomin blir en naturlig del av samhäl-
let, men det är ingenting som vi i kulturutskottet kan
åstadkomma, så de förslagen får läggas fram i andra
utskott.
Det bästa stödet som man kan ge för att garantera
tillräckliga inkomster för de som arbetar inom den
sociala ekonomin är att handla de varor och tjänster
som där produceras, och det hoppas jag att vi allihop
gör.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 14.01 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

10 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

TU3 Sjöfartsstöd
Punkt 1 (Utvidgat stöd till svensk sjöfart)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
223 för utskottet
65 för res. 1
3 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Monica Öhman (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats som frånvarande.
Carl-Erik Skårman (m) anmälde att han avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 3 (Tonnageskatt)
1. utskottet
2. res. 3 (c, kd)
Votering:
242 för utskottet
50 för res. 3
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Jeppe Johnsson (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkt 4 (Gemensamma EU-regler)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
209 för utskottet
16 för res. 5
70 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Carl G Nilsson och Carl-Erik Skårman (båda m)
anmälde att de avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU2 Andra tilläggsprotokollet till bedrägerikon-
ventionen
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU14 Krigsmaterielexporten år 2000
Punkt 4 (Demokratikriteriet)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
247 för utskottet
48 för res. 3
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 5 (Följdleveranser)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering;
247 för utskottet
48 för res. 4
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 6 (EU-gemensamma regler för krigsmaterie-
lexport)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
224 för utskottet
71 för res. 5
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 7 (Offentlig redovisning av avslagsbeslut)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
247 för utskottet
47 för res. 6
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 12 (Utarmat uran i ammunition)
1. utskottet
2. res. 7 (v, mp)
Votering:
247 för utskottet
48 för res. 7
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU2 Ungdomspolitik m.m.
Punkt 1 (Inriktningen av ungdomspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
259 för utskottet
35 för res. 1
1 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Kenth Högström (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.
Lena Olsson (v) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkt 4 (Mediernas påverkan på ungdomars livsstil
och syn på könsroller)
1. utskottet
2. res. 2 (mp, c, fp)
Votering:
251 för utskottet
43 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 7 (Ungdomars kultur)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
278 för utskottet
16 för res. 3
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU3 Spel och lotterier
Punkt 4 (Åtgärder för att möta de negativa konsek-
venserna av ökat spelande)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, v, mp)
Votering:
211 för utskottet
84 för res. 1
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 12 (Fördelning av överskottet från värdeauto-
mater)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Punkt 14 (Starkare ställning för folkrörelserna)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp)
3. res. 7 (mp)
Förberedande votering:
89 för res. 6
15 för res. 7
190 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
198 för utskottet
83 för res. 6
13 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 18 (Lottförsäljningsterminaler)
1. utskottet
2. res. 10 (c)
Votering:
277 för utskottet
16 för res. 10
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU4 Social ekonomi
Punkt 1 (Cesam)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, c)
Votering:
245 för utskottet
49 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 5 (Det offentligas gemensamma förhållnings-
sätt gentemot den sociala ekonomin)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
272 för utskottet
18 för res. 2
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:36 Skattereduktion för fackföreningsavgifter
2001/02:41 Hyresgästinflytande vid ombyggnad och
andra hyresrättsliga frågor
2001/02:43 Förenklad fastighetstaxering i stället för
omräkning, m.m.
2001/02:45 Sänkt mervärdesskatt på böcker och tid-
skrifter, m.m

Förslag
2001/02:RR7 Riksdagens revisorers förslag angående
styrningen av försvarets materielförsörjning

Motioner
med anledning av prop. 2001/02:3 En begränsnings-
regel för fastighetsskatten, m.m.
2001/02:Sk5 av Lennart Kollmats och Karin Pilsäter
(fp)
2001/02:Sk6 av Bo Lundgren m.fl. (m)
2001/02:Sk7 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)
2001/02:Sk8 av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 24 oktober

2001/02:38 av Gunnel Wallin (c) till socialminister
Lars Engqvist
Spelberoende
2001/02:39 av Carina Hägg (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Kvinnornas situation i Afganistan

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 30 oktober.

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 24 oktober

2001/02:103 av Kent Härstedt (s) till finansminister
Bosse Ringholm
Tidskriftsmomsen
2001/02:104 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Arvsskatten
2001/02:105 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Vidareutveckling av ungdomars förslag
2001/02:106 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Hjälp till Afghanistans flyktingar
2001/02:107 av Björn Kaaling (s) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Handikappanpassning av gemensamma utrymmen

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 30 oktober.

14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 24 oktober

2001/02:64 av Sten Tolgfors (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Människohandeln i Europa
2001/02:66 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Digital radio
2001/02:68 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Reaktorsäkerhetsutredning
2001/02:69 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
TV 4:s koncessionsavgift
2001/02:74 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
miljöminister Kjell Larsson
Vindkraftsutbyggnaden till havs
2001/02:75 av Elizabeth Nyström (m) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Miljöprövning
2001/02:76 av Marianne Andersson (c) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Forskning om elöverkänslighet
2001/02:79 av Barbro Hietala Nordlund (s) till kul-
turminister Marita Ulvskog
Skönlitteratur på teckenspråk
2001/02:83 av Margareta Cederfelt (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Bryggerinäringens konkurrenssituation
2001/02:89 av Rolf Olsson (v) till jordbruksminister
Margareta Winberg
Tillsynsavgifter
2001/02:91 av Margareta Viklund (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Människohandel över gränserna

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 30 oktober.

15 § Kammaren åtskildes kl. 17.21.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 §
anf. 35 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 77
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 14.02 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.