Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:119

Tisdagen den 4 juni

Kl. 11.00 - 16.18

---

18.00 - 21.26

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 29 maj.
2 § Anmälan om uppteckningar vid EU-
nämndens sammanträde

Talmannen anmälde att uppteckningar från EU-
nämndens sammanträde fredagen den 17 maj inkom-
mit.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 2001/02:KU35
och KU26
Lagutskottets betänkanden 2001/02:LU24 och LU26-
LU29
Socialutskottets betänkanden 2001/02:SoU19 och
SoU23
Utbildningsutskottets betänkanden 2001/02:UbU14-
UbU16

4 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
31 maj

SfU15 Integrationspolitik för 2000-talet
Punkt 1 (Integrationspolitikens mål)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 3 (fp)
Förberedande votering:
82 för res. 1
14 för res. 3
230 avstod
23 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
168 för utskottet
78 för res. 1
80 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 39 v, 2 kd, 2 mp
För res. 1: 77 m, 1 -
Avstod: 38 kd, 16 c, 12 mp, 14 fp
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 5 (Arbete före uppehållstillstånd)
1. utskottet
2. res. 12 (m, kd, c)
Votering:
191 för utskottet
135 för res. 12
1 avstod
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 39 v, 15 mp, 12 fp
För res. 12: 77 m, 40 kd, 16 c, 1 fp, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 7 (Mottagande av ensamkommande barn)
1. utskottet
2. res. 14 (kd, c, mp)
Votering:
135 för utskottet
192 för res. 14
22 frånvarande
Kammaren biföll res. 14.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 2 m, 7 v, 1 fp
För res. 14: 75 m, 32 v, 40 kd, 16 c, 15 mp, 13 fp,
1 -
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -
Marie Engström (v) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 10 (Svenska för invandrare och arbetspraktik)
1. utskottet
2. res. 17 (kd, c, mp)
Votering:
254 för utskottet
72 för res. 17
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 77 m, 38 v, 14 fp
För res. 17: 40 kd, 16 c, 15 mp, 1 -
Frånvarande: 6 s, 4 m, 5 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 14 (Gömda barns skolgång)
1. utskottet
2. res. 23 (mp)
Votering:
275 för utskottet
52 för res. 23
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 77 m, 2 v, 40 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
För res. 23: 37 v, 15 mp
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 15 (Utvecklingen i storstadsregionerna)
1. utskottet
2. res. 24 (v)
Votering:
230 för utskottet
39 för res. 24
58 avstod
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 77 m, 14 mp, 13 fp, 1 -
För res. 24: 39 v
Avstod: 40 kd, 16 c, 1 mp, 1 fp
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 18 (Arbete och försörjning)
1. utskottet
2. res. 33 (fp)
Votering:
180 för utskottet
14 för res. 33
130 avstod
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 1 m, 38 v, 15 c, 1 -
För res. 33: 14 fp
Avstod: 75 m, 1 v, 40 kd, 14 mp
Frånvarande: 6 s, 5 m, 4 v, 2 kd, 3 c, 2 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 20 (Folkhälsa)
1. utskottet
2. res. 39 (mp)
Votering:
311 för utskottet
15 för res. 39
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 76 m, 39 v, 40 kd, 16 c, 14 fp,
1 -
För res. 39: 1 m, 14 mp
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 24 (Kvinnor och flickor med utländsk bak-
grund)
1. utskottet
2. res. 43 (kd, c, mp)
Votering:
241 för utskottet
72 för res. 43
12 avstod
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 76 m, 39 v, 1 fp
För res. 43: 40 kd, 16 c, 14 mp, 1 fp, 1 -
Avstod: 12 fp
Frånvarande: 6 s, 5 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

FiU24 Tillämpning av EG-förordningen om
gränsöverskridande betalningar i euro
1. utskottet
2. res. (kd, m, c, fp)
Votering:
181 för utskottet
145 för res.
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 39 v, 1 c, 15 mp, 1 fp
För res.: 77 m, 40 kd, 14 c, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 3 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

UU11 Krigsmaterielexporten år 2001
Punkt 4 (Följdleveranser)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
273 för utskottet
54 för res. 2
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 77 m, 40 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
För res. 2: 39 v, 15 mp
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 13 (Krigsmaterielexport till enskilda stater och
områden)
1. utskottet
2. res. 5 (v, mp)
Votering:
274 för utskottet
53 för res. 5
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 77 m, 1 v, 40 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
För res. 5: 38 v, 15 mp
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 15 (Försvarsmaterielsamarbetet inom EU)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
309 för utskottet
16 för res. 7
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 76 m, 39 v, 39 kd, 16 c, 14 fp,
1 -
För res. 7: 1 kd, 15 mp
Frånvarande: 7 s, 5 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -
Per Landgren (kd) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkt 16 (EU-gemensamma regler för krigsmaterie-
lexport)
1. utskottet
2. res. 8 (m)
Votering:
248 för utskottet
79 för res. 8
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 39 v, 40 kd, 15 c, 15 mp, 14 fp
För res. 8: 77 m, 1 c, 1 -
Frånvarande: 6 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU15 Ett forskningssamarbete med Västeuropeis-
ka försvarsmaterielgruppen (WEAG) och för-
draget om observationsflygningar m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU14 Vissa inomhusmiljöfrågor
Punkt 1 (Delmål för inomhusmiljön)
1. utskottet
2. res. 1 (m, -)
Votering:
249 för utskottet
77 för res. 1
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 39 v, 40 kd, 16 c, 15 mp, 14 fp,
1 -
För res. 1: 77 m
Frånvarande: 7 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 7 (Byggnadsdeklarationer)
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
309 för utskottet
16 för res. 6
1 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 76 m, 39 v, 39 kd, 15 mp, 14 fp,
1 -
För res. 6: 16 c
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 6 s, 5 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -
Gunilla Tjernberg (kd) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Punkt 10 (Nationellt handlingsprogram för inomhus-
miljön)
1. utskottet
2. res. 8 (kd, c, fp)
Votering:
253 för utskottet
72 för res. 8
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 76 m, 39 v, 14 mp
För res. 8: 1 m, 40 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
Frånvarande: 7 s, 4 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 11 (Övriga åtgärder för en god inomhusmiljö)
1. utskottet
2. res. 9 (c)
Votering:
306 för utskottet
18 för res. 9
1 avstod
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 75 m, 38 v, 40 kd, 15 mp, 12 fp,
1 -
För res. 9: 1 m, 16 c, 1 fp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 6 s, 5 m, 4 v, 2 kd, 2 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU33 Ändringar i konsumentköplagen
Kammaren biföll utskottets förslag.

5 § EU:s framtidsfrågor och verksamheten i
Europeiska unionen under år 2001 samt det
svenska ordförandeskapet

Föredrogs
konstitutions- och utrikesutskottets betänkande
2001/02:KUU2
EU:s framtidsfrågor (skr. 2001/02:115) och
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU10
Verksamheten i Europeiska unionen under år 2001
samt det svenska ordförandeskapet
(skr. 2001/02:160 och skr. 2001/02:105)

Anf. 1 PER UNCKEL (m):
Fru talman! Det är en spännande tid för den euro-
peiska unionen. Det är en spännande tid, därför att
unionen står inför sitt sannolikt största utvidgnings-
projekt sedan den startade. Slutförhandlingar förs nu
med upp till tio nya medlemsstater, som inom en
förutsebar framtid kan komma att bli nya deltagare i
unionens arbete.
Men det är också spännande därför att det sanno-
likt är första gången som vi på allvar sedan Romför-
draget slöts i grunden startar en diskussion om EU:s
uppgifter och om EU:s sätt att arbeta. Det behövs då
och då i varje organisation, men naturligtvis särskilt i
en organisation med så förpliktande inslag som den
europeiska unionen innehåller.
Det spännande i den diskussion som nu förestår
blir inte mindre av att förutsättningar dessutom ska-
pats för att föra debatten i en form som den europeis-
ka unionen aldrig någonsin tidigare har prövat. Med
ett brett deltagande från regeringar och parlament ska
nu ett antal ledamöter i det europeiska konventet
försöka finna sådana lösningar som senare kan ac-
cepteras av en sedvanlig regeringskonferens.
Det här är också, fru talman, ett excellent tillfälle
att bredda och fördjupa debatten också i Sverige om
vår relation till det alltmer samarbetande Europa och
att ställa oss själva frågan vad vi vill använda vårt
medlemskap i den europeiska unionen till, och inom
parentes lägga bakom oss diskussionen om huruvida
vi faktiskt ska vara med eller inte. Dessutom bör vi
ställa oss frågan hur vi på bästa sätt konstruktivt blir
en aktiv del i arbetet med och inom unionen. Det är
vår uppgift, liksom alla andra medlemsstaters uppgift,
att aktivt påverka unionens sätt att fungera och att ta
till vara de intressen som är Sveriges inom ramen för
unionens arbete.
Låt mig säga, fru talman, redan inledningsvis, att
man får mera inflytande i organisationer där man fullt
ut är beredd att ta ansvar för besluten. I denna mening
är Sveriges utanförskap i förhållande till EMU ett
bekymmer, inte bara därför att vi inte får tillgång till
de gemensamma pengar som ett helt europeiskt folk
redan använder, utan därför att det lätt skickar signa-
len till våra samarbetspartner att Sverige inte fullt ut
är berett att acceptera och delta i sådant som för unio-
nen och dess övriga medlemsländer framstår som
varande av central betydelse.
Den debatt som riksdagen nu avhåller och det be-
tänkande som det gemensamma konstitutions- och
utrikesutskottet har avlåtit är baserade på dels en
regeringsskrivelse inför konventets arbete och Sveri-
ges hållning till detta, dels ett antal omfattande och
insiktsfulla motioner från riksdagens partier. Det är
emellertid värt att understryka att trots regeringsskri-
velse och trots motioner finns ingen ambition för
riksdagen att instruera vare sig riksdagens egna leda-
möter i konventet eller än mindre den representant
som regeringen utsett att företräda sig.
Låt mig, fru talman, säga ett par ord om ett par av
de frågor som det här betänkandet innehåller och
framför allt koncentrera mig på det som brukar kallas
för de institutionella spörsmålen. Senare kommer
Göran Lennmarker för Moderaterna att mera diskute-
ra frågeställningen vad EU ska göra snarare än hur
det ska göras.
Låt mig redan nu emellertid säga att vi följer en
lika enkel som förpliktande princip när det gäller att
avgöra hur EU-arbetet ska gestalta sig i institutionellt
hänseende, nämligen att det ska vara svårt att tilldela
EU nya befogenheter, men när väl befogenheterna är
tilldelade ska det vara enkelt och rationellt för den
europeiska unionen att fullfölja de förpliktelser som
fördragen har lagt på den. Får jag också till detta
lägga att EU inte får vara eller ska vara en tummel-
plats för allehanda eljest nationella frågeställningar,
som bättre hanteras av nationella parlament eller
lokala kommuner. EU får inte bli en plats som uppre-
par allt det som finns någon annanstans, utan ska vara
en institution som handhar sådant som inte bättre
sköts av någon annan.
EU är, fru talman, ingen stat, men det är heller
ingen vilken internationell organisation som helst.
Denna dubbelhet - inte stat, men inte en internatio-
nell organisation vilken som helst - gör att de nor-
mala förhållningsregler eller rättesnören vi har från
det nationella politiska arbetet respektive övriga in-
ternationella organisationer inte riktigt passar in. EU
är inte heller bara en mellanstatlig organisation eller
en överstatlig, utan en kombination av båda.
När man ser till EU:s institutioner är det av vikt
att slå vakt om det som alltsedan första början har
varit EU:s institutionella grundidé, nämligen starka
och sinsemellan hyggligt oberoende institutioner som
balanserar varandra: parlamentet, som genom åren
har fått mera inflytande, rådet, som representant för
regeringarnas strävanden och kommissionen, som
representant för hela det europeiska intresset.
Låt mig säga att denna maktdelning inte minst
tjänar de intressen som Sverige som liten nation står
för utomordentligt väl. Låt mig i detta sammanhang
varna för den vurm som man stundtals märker, också
i det nuvarande regeringspartiet, för tron att ett annat
förhållningssätt mellan och inom institutionerna än
det som har värkt fram genom åren skulle vara mera
gagneligt för oss. Den tanke av mellanstatlig karaktär
som tilldelar rådet, i synnerhet Europeiska rådet med
dess sammansättning av stats- och regeringscheferna,
ett avgörande inflytande finns det skäl att varna för
med hög stämma. Det är en organisations- och infly-
tandemodell som säkerligen passar utmärkt för stora
nationer som redan från början har mycket inflytande.
Men den passar inte de små nationer som hellre har
att ty sig till de fasta institutionernas spelregler, de
klara överenskommelserna och fullföljandet av dessa.
Med den utgångspunkten finns det skäl att under-
stryka att alla utvecklingar i riktning mot att beskära
den europeiska kommissionens avgörande inflytande
inte ligger i Sveriges intresse. Det ligger inte i vårt
intresse att gradvis överflytta den europeiska kom-
missionens inflytande till t.ex. det europeiska rådet.
Därmed skulle Sverige tappa några av sina viktigaste
landvinningar som liten nation som har vunnits under
EU:s tillblivelse.
Alltså: Slå vakt om maktbalansen mellan institu-
tionerna och om den lilla nationens alldeles speciella
företrädare i detta sammanhang.
Fru talman! Det jag nu säger innebär inte att rådet
inte behöver genomgå betydande reformering. Det
behöver det göra. Men det behöver inte genomgå
reformeringar i akt och mening att ta makt från någon
annan av de i dag balanserande institutionerna men
väl för att främja en ökad öppenhet i rådets arbete.
Att låta rådet utveckla sig till en lagstiftande eller
dellagstiftande institution som sköter detta arbete i
full öppenhet - det skulle ligga i Sveriges intresse.
Det skulle ligga i deras intresse som främjar öppenhet
och transparens också i det europeiska arbetet.
Fru talman! Till slut: Ett EU som är starkt måste
vara ett EU som är folkligt förankrat. Människor
måste förstå idén bakom EU men också kunna kon-
trollera det som EU gör och ställa dem till svars som
har makten och inflytandet över unionens beslut. Det
kräver att det finns en förankring för EU:s uppgifter i
sak hos folket i allmänhet men också en förståelse för
de strukturer inom vilka arbetet sker. Det är ett av de
viktigaste skälen till att ett av syftena med det kon-
vent som nu har börjat sitt arbete måste vara att göra
fördragen enkla, begripliga och tydliga. Det måste
kunna ses också av vanligt folk vem det är som tar
besluten och helst också varför de har gjort det.
Fru talman! Låt oss se dagens riksdagsdebatt icke
som avslutningen på någon månad av utskottsarbete
utan som inledningen av en bred debatt här i Sveriges
riksdag och bland svenska folket för att ledsaga det
arbete som det europeiska konventet och sedermera
de europeiska regeringarna har att genomföra under
de kommande åren.
Jag ber att med detta få yrka bifall till utskottets
hemställan på de punkter där den inte motsvaras av
moderata reservationer. Jag yrkar särskilt bifall till
den moderata reservationen nr 1.

Anf. 2 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! I en debatt som den här om EU:s
framtid, som ju handlar om framväxten av ett nytt
fördrag mellan en stor del av Europas stater, ett för-
modligen utvidgat EU - dock inte alla Europas stater,
det är viktigt att påpeka - kommer skilda meningar
fram och kontrasteras för att sedan, om det är möjligt,
sammansmälta. Där det inte är möjligt ger det ut-
rymme för framtida idémässig och politisk kraftmät-
ning.
Innan jag kommer in på det som skiljer - efter att
ha hört Per Unckel måste jag säga att det är en hel del
- är det viktigt att slå fast vissa saker där det åtmins-
tone mellan de politiska partierna i Sverige finns en
hygglig enighet. Det framgår av betänkandet KUU2.
Jag hinner inte nu konkret kommentera och förhålla
mig till det Per Unckel har sagt.
Den enkla bilden är att det alltid ska finnas stora
skillnader mellan oss som är EU-kritiska och de par-
tier som är EU-positiva. I grunden ligger det en san-
ning i det. Men det finns också många gemensamma
ståndpunkter.
Vi är t.ex. ense om sådana viktiga saker som att
medlemsstaterna ska vara fördragens herrar och att
nationalstaterna ska bestå - de är ju en förutsättning
men som vi vet långt ifrån tillräcklig förutsättning för
demokratins utveckling. Vi vill att de nationella par-
lamentens roll och därmed förhoppningsvis väljarnas
inflytande i EU-samarbetet ska förstärkas, även om vi
kanske skiljer oss åt i konkreta frågor i det fallet. Vi
är överens om att EU ska inordnas i den europeiska
konventionen för de mänskliga rättigheterna. Vi är
också för att EU:s institutioner och beslutande arbete
ska präglas av offentlighetsprincip och öppenhet.
Om vi säger att det på dessa och kanske andra
viktiga områden finns en betydande enighet är det en
god grund för att kunna samtala om framtidsfrågorna
utan att de präglas av sterila låsningar.
I debatten om hur EU-fördragen ska omvandlas
drar olika krafter åt olika håll. Det tillhör i och för sig
den demokratiska processen. Märkbart är dock att
kommissionen, som kan liknas vid en sorts tjänste-
mannaministär inom EU, och många företrädare för
EU-parlamentet företräder positioner som innebär
mera makt koncentrerad till kommissionen, den euro-
peiska centralbanken och domstolen - de organ som
är mest avlägsna från väljarnas inflytande och kon-
troll.
När kommissionen vill lägga under sig en inter-
nationell talesman för EU och därmed i praktiken en
daglig ledning för en, som de hoppas, gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik eller då kommissionen
vill skaffa sig ett större inflytande över den ekono-
miska politiken i medlemsstaterna, går den in för att
göra EU till en än mäktigare byråkrati med minskad
åtkomlighet för väljarnas ansvarsutkrävande.
Fru talman! Frågan om EU:s framtid gäller om vi
ska få ett Europa lett av en stark central apparat eller
om vi ska finna former för ett samarbete med en stark
och levande demokrati.
Demokratin har i dag stora problem. Många män-
niskor upplever sig marginaliserade. Politiken har
tendenser till elitisering. Klasskillnader som nu också
får tydliga etniska dimensioner förändrar villkoren
liksom en globaliserad ekonomi med stora kapitalrö-
relser över gränserna momentant och snabbt.
EU är självfallet inte upphovet till de tendenserna.
Men dess svårgenomträngliga beslutsstruktur, dess
överstatlighet även i sådana frågor och på sådana
områden som folken i olika länder själva vill styra,
påverka och se formade utifrån sina förhållanden och
traditioner bidrar till den marginalisering av männi-
skorna inför politiken som existerar.
EU - men inte bara EU - bär på en tendens till
politikens elitisering som EU måste göra upp med om
EU någonsin ska kunna bli något som liknar en fol-
kens union.
Det är säkert så att när människor tvivlar på att
den politiska processen tar hänsyn till dem, eller att
deras röster spelar någon roll, vänder de lätt politiken
och demokratin ryggen. Om t.ex. nationella parla-
ment som riksdagen inte längre verkar styra huvud-
delen av politiken så minskar sannolikt valdeltagan-
det och intresset för den politiska debatten. Och om
väljarna upplever att deras röster ändå väger så lätt
som de faktiskt gör i EU-sammanhanget så får inte
EU, och bör kanske inte heller få, legitimitet bland
väljarna - åtminstone inte som uttryck för deras vilja.
Ett mera överstatligt EU, som kommissionen och
starka krafter inom EU-parlamentet vill ha, avlägsnar
unionen än mer från väljarnas inflytande och ökar
deras marginalisering. När kommissionen lägger
förslag som ska ge den direkt makt över utrikespolitik
och ekonomisk politik, som jag nämnde tidigare, ja,
då är det verkligen att bidra till att förstärka det främ-
lingskap inför politik och demokrati som många
medborgare upplever. Det är att bidra till politikens
elitisering.
Även om man skulle krydda detta genom att över-
föra en del frågor till regional eller lokal nivå är det
ändå de stora frågorna som styr de små. De stora
besluten styr i allmänhet de små.
Lösningen på problemet måste i stället vara att
EU byter utvecklingsbana och ges en mera uttalad
mellanstatlig inriktning. Inom de institutionella för-
hållandena skulle det innebära att till centralism och
överstatlighet strävande institutioner, som kommis-
sionen och EU-parlamentet, kunde ombildas. Kom-
missionen borde då göras om till ett medlemsstater-
nas ministerråds gemensamma sekretariat och EU-
parlamentet till ett organ som, utsett av och således
med rötter i de nationella parlamenten, därmed är
mera folkförankrat.
EU måste inom ramen för detta kunna utveckla ett
mer flexibelt samarbete som ger ordet flexibilitet i
EU-sammanhanget en helt annan innebörd än det som
det nu har, nämligen att några stater ska vara spjut-
spetsar på vägen mot en europeisk superstat.
I stället kan ett samarbete utvecklas där medlems-
staterna demokratiskt inser att gemensamma tag och
lösningar är till allas fördel, och när detta behov för-
ändras kan också samarbetet förändras. Formerna för
samarbetet ska kunna växla; de ska kunna vara både
tätare och glesare. Vi ska kunna få ett EU som mera
accepterar olikheter och som kännetecknas av mindre
centralism och byråkrati.
Utvecklingen måste föras över på en bana så att
människorna märker att den politiken och EU:s för-
ändring går i takt med deras behov och intressen. Det
är därför enligt vår mening nödvändigt att Sverige i
arbetet starkt markerar mot tankarna på en centralise-
rad överstatlighet och bildande av ny superstat i Eu-
ropa. Det är nödvändigt att vi för till torgs stånd-
punkter som blir en röst för en utveckling som stärker
det folkliga inflytandet via organ som folken känner
att de kan påverka och som de har möjlighet att på-
verka och utkräva ansvar av.
Sveriges talesman bör därför i EU-debatten inte
närma sig de elitistiska strävandena från vissa organi-
sationer och grupperingar med en överslätande prag-
matism i begreppsliga frågor eller i de institutionella
frågorna. Även om man kan dela uppfattningen i
utskottsbetänkandet att inga slutmål bör sättas upp för
politiken så måste man i så fall ge det innebörden att
ett mål måste man ha, nämligen att öka demokratin
och att minska de ekonomiska, sociala och därmed
demokratiska och kulturella klyftorna. Bara så kan vi
förhindra att dagens demokratiproblem förvärras
genom en centralisering av EU med ett ytterst oöns-
kat resultat.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 2, 8 och 12 i KUU2, men jag står givet-
vis fast vid de uppfattningar som i detta betänkande
kommit till uttryck i övriga reservationer från Väns-
terpartiet.

Anf. 3 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! I mitten på 80-talet funderade jag nå-
got djupare kring mångfaldsbegreppet. Mångfald kan
ju upplevas både negativt och positivt. Det negativa
är något som åtskiljer, separerar och isolerar. Ibland
kan det också teoretiseras kring mångfalden - man
kan hylla mångfalden i teorin men i praktiken leva
efter enfalden. Nu ska vi inte hysa fördomar mot
svenskar, men ibland kan man få känslan att i den
svenska debatten får det bara rymmas en åsikt i taget.
Är det så, då är det enfaldigt.
När jag funderade kring mångfaldsbegreppet
sökte jag en positiv bild - helheten i mångfalden. Jag
fann en sådan bild i mosaiken, kanske främst i den
glasmosaik som finns i många av våra kulturbyggna-
der. Den består av en sammanhållande yttre ram och
ett inre kitt samt glasstenar som var för sig kanske
inte ser så märkvärdiga ut men tillsammans bildar ett
vackert mönster. Mångfalden sedd som en mosaik.
Fru talman! I våras fick jag vid något tillfälle frå-
gan hur min bild, min vision, är av den europeiska
unionen. Då erinrade jag mig denna bild av mångfal-
dens mosaik, dvs. EU som en mosaik.
Som den yttre sammanhållande ramen kan man se
den unika rättsliga konstruktion inom vars gränser
unionens medlemsstater återfinns. Kittet är den vär-
degemenskap som finns i den europeiska kulturen.
EU som idé skapades just utifrån ett värdetänkan-
de. Människosynen, människovärdet, ledde fram till
att det Europa som förblött i så många inomeuropeis-
ka krig måste sträva efter en metod att bygga freden -
fred mellan människor och nationer. Idén blev att
sammanfläta ekonomierna och därmed skapa ett öm-
sesidigt beroende som i praktiken skulle omöjliggöra
krigen. Den idén har successivt vunnit ökad anslut-
ning.
I dag blir vi så lätt fokuserade på ekonomin och
de olika praktiska detaljerna i samarbetet att vi
glömmer bort att kittet i den europeiska unionen är
värdegemenskapen - den fredliga samlevnaden mel-
lan människor baserad på respekten för de grundläg-
gande mänskliga fri- och rättigheterna. Ett EU som
inte är en europeisk värdegemenskap kommer snart
att falla i bitar.
Fru talman! Vi står nu inför en gigantisk utmaning
då tolv tretton europeiska länder vill förena sig med
EU. Det kommer att ställa stora krav på unionens
funktionalitet. Men det är klart att det går att hitta
praktiska lösningar om bara viljan finns.
I Nice påbörjade man det arbete som inom kort
ska fullföljas för att bereda marken för denna utvidg-
ning. Nice och Laeken har lämnat ett antal frågor
efter sig till det konvent som nyligen har inlett sitt
arbete. En fråga gäller avgränsningen av makt mellan
unionen och medlemsstaterna, en annan synen på hur
de mänskliga rättigheterna ska ges en starkare ställ-
ning i unionen, en fokuserar kring förenkling av för-
dragen och ytterligare en tar upp de nationella parla-
mentens roll.
Fru talman! I grunden står EU inför en legitimi-
tetskris. Ibland när det fattas positiva och framåtsyf-
tande beslut, där samarbetet inom EU egentligen är
den drivande kraften, kan detta på det nationella pla-
net upplevas som en nationell handlingskraft. Om det
handlar om tyngre och svårare beslut kan det lätt bli
så att de nationella politikerna så att säga skyller på
Bryssel. Det finns en stor fara i detta.
Den lagstiftning som antas av ministerrådet -
ibland med medinflytande för Europaparlamentet -
kan också i vissa fall bli alltför detaljerad eller dåligt
anpassad till lokala förhållanden och erfarenheter.
EU-kommissionen har klart för sig denna risk och
försöker för sin del analysera om det finns andra
vägar som kan beträdas utan att rättvisan i spelregler-
na sätts åt sidan. Kanske kan direktiven göras mer
generella och tillämpningarna mer lokala så att det
grundläggande syftet ändå uppnås. En sådan utveck-
ling skulle förstärka EU:s legitimitet hos vanligt folk.
Fru talman! Det finns också en risk i att minister-
rådet och Europeiska rådet tillskansat sig för stor
makt över den politiska agendan. Risken är att kort-
siktiga politiska särintressen tar över. Riskerna finns
att det långsiktiga syftet och helhetstänkandet får
stryka på foten.
Vi kristdemokrater hyllar den s.k. gemenskaps-
metoden. Den kombinerar respekten för olikheter
med förmåga att fatta beslut. Alla medlemsstater, från
de största till de minsta, behandlas lika enligt denna
metod. Gemenskapsmetoden är ett sätt att balansera
olika intressen genom att låta dem passera genom två
filter: det gemensamma intresset ska tillgodoses av
kommissionen och den demokratiska legitimiteten
genom ministerrådet och EU-parlamentet - de senare
är lagstiftare utifrån de befogenheter som medlems-
staterna tilldelat unionen.
Om gemenskapsmetoden ska fungera bra förut-
sätter det en stark kommission och att Europaparla-
mentet fungerar med medbestämmande. Denna metod
bygger i huvudsak på att majoritetsbeslut - dvs. kva-
lificerad majoritet - ska vara regel i ministerrådet för
att garantera effektiviteten i beslutet.
Fru talman! Det finns en tendens i både den in-
hemska debatten och den inom EU att nedvärdera
Europaparlamentet. Men det är faktiskt den enda
direkt folkvalda institutionen inom EU och som sådan
bör den åtnjuta uppskattning. Jag tror att två problem
måste åtgärdas för att ge Europaparlamentet den
folkliga legitimitet det borde ha. För det första måste
parlamentarikerna i EU-parlamentet inse att de inte
ska ägna sig åt att uttala sig om allt mellan himmel
och jord utan hålla sig strikt till den kompetens som
är tilldelad. För det andra är det viktigt att det direkt-
valda parlamentet får se sitt inflytande över besluten
stärkt. Vi kristdemokrater förordar att i de fall minis-
terrådet fattar beslut med kvalificerad majoritet bör
Europaparlamentet ges medbestämmande.
Fru talman! Gemenskapsmetoden bygger visserli-
gen på att EU:s befogenheter tilldelas suveränt av
medlemsstaternas parlament men är mer än ett mel-
lanstatligt samarbete. Det är vår övertygelse om att en
stark kommission måste vara en garanti för unionens
helhet. Det måste finnas en institution som låter prin-
cipen om alla staters likhet inför regelverket vara i
centrum för verksamheten. I dag tycks det, som sagt,
ha tippat över för mycket på rådets sida.
Fru talman! Ibland går det troll i begreppen och
orden. Frågan om de mänskliga fri- och rättigheterna
hör dit. För inte så länge sedan i den svenska debatten
betraktades Europadomstolen i Strasbourg som
"Petréns lekstuga" och Europakonventionen som
flummig naturrätt. Det är glädjande att en omsväng-
ning skett på den punkten i Sverige. Riksdagen var
sedan inte förtjust över att det blev ett konvent om de
mänskliga rättigheterna inom unionen. Rädslan fanns
där på grund av risken för dubbla system - ett inom
EU och ett inom det område som Europakonventio-
nen omfattar. När det sedan blev ett dokument var
man angelägen om att det bara skulle ha politisk -
inte rättslig - status. Och nu är man rädd för att stad-
gan ska få en rättslig status och därmed förhindra
EU:s anslutning till Europarådets konvention.
Fru talman! Det är förstås inte lyckat om den nu-
varande stadgan direkt införlivades i fördragen, för
det är den för lik Europakonventionen. Men att bygga
in ett fri- och rättighetskapitel i ett konstitutionellt
fördrag eller över huvud taget i fördraget är egentli-
gen inte så komplicerat.
Fru talman! När Europakonventionen införlivades
i svensk lagstiftning 1995 fanns ju sedan länge ett
rättighetskapitel i regeringsformen. Inte utgjorde det
något problem vid införlivandet av Europakonventio-
nen.
Fru talman! Ambitionen måste självfallet vara att i
förhållande till unionens institutioner måste medbor-
garen ha rätt att hävda sina rättigheter. En anslutning
till Europakonventionen för hela EU är viktig så att
en enda högsta domstol i Strasbourg kan garantera
rättslikhet för medborgarna, ju fortare, desto bättre.
Det hindrar inte att vi dessförinnan stärker rättighets-
skyddet inom unionen.
Fru talman! I betänkandet förs resonemang kring
förenkling av fördragen och behovet av en konstitu-
tion eller ett konstitutionellt fördrag. Det är klart att
öppenheten och tydligheten skulle må bra av om
medborgaren enklare skulle kunna få en överblick
över unionens befogenheter. Öppenhet och tydlighet
är en god grund för en verklig legitimitet för unionen.
Fru talman! EU, eller egentligen EG, är en unik
rättslig skapelse. Riksdagen kan ju som bekant dele-
gera makt. Vi delegerar makt till kommuner och
landsting och till regeringen och dess underlydande
statliga myndigheter. Men vi kan när som helst ändra
denna delegering om vi vill. Det gör vi också ibland.
Men när vi delegerat makt till EG/EU så har vi inte
riktigt samma möjligheter till att förändra delegatio-
nen. Ett återtagande av maktdelegationen förutsätter
ju att samtliga medlemsstater accepterar detta - och
det är ingen särskilt enkel process. Vi kan förstås
alltid utträda ur unionen, men att återta delegerad
makt är alltså särskilt svårt. Därför är det oerhört
viktigt att försöka inse alla tänkbara konsekvenser när
man överlåter befogenheter. Därför är det också vik-
tigt med den allmänna diskussion om vilken kompe-
tens EG/EU egentligen ska ha. En sak måste dock
vara klar: EG/EU kan aldrig få en autonom rättslig
kompetens, det vi ibland här i riksdagen kallar för
kompetenskompetens. Den kompetens EU ska ha
bygger på en tilldelad kompetens, och tilldelarna är
de nationella parlamenten i medlemsstaterna.
Fru talman! Till slut vill jag bara något kommen-
tera de s.k. öppna samordningsmetoden. Den är bra
om den används rätt. Den är ett sätt att uppmuntra
samarbetet, utbyta erfarenheter och komma överens
om gemensamma mål och riktlinjer. Men det är vik-
tigt att den inte skadar de gemensamma målen i för-
dragen eller EU-institutionernas politiska ansvar. Den
bör därför inte användas där det finns utrymme för
gemenskapsmetoden, och det är förstås viktigt att den
inte utövas på ett sådant sätt så att den äventyrar de
nationella parlamentens kompetens och inflytande.
Där har vi som nationella parlamentariker ett stort
ansvar som vakthållare.
Med detta ber jag att få yrka bifall till reservation
3.
Sedan skulle jag något vilja kommentera det sär-
skilda yttrandet som finns på s. 97 i betänkandet. Av
det kan man få intrycket att Kristdemokraterna inkor-
porerat Moderaterna, men det har vi inte. I slutskedet
instämde Moderaterna i detta särskilda yttranden,
men i brödtexten ändrades inte "Kristdemokraterna
anser" utan det står fortfarande kvar.

Anf. 4 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall
till reservation nr 1 i UU10 och reservation nr 4 i
KUU2, för att det ska vara gjort.
Fru talman! Det är naturligtvis en utmaning att
diskutera EU:s framtid och delvis historien, bl.a.
ordförandeskapet, på tio minuter. Först vill jag säga
att det finns en bred övergripande majoritet i större
delen av frågorna. Det gäller t.ex. de frågor som har
nämnts här om maktbalansen och att slå vakt om de
små ländernas inflytande. Jag tänker beröra de reser-
vationer vi har, inte alla men några, för att visa var vi
vill gå längre eller där vi har en annan uppfattning.
Jag börjar med att mycket kort kommentera
UU10, där vår motion om riksdagens arbete med EU-
frågor fått glädjande stöd av Moderaterna, Kristde-
mokraterna och Folkpartiet. Den har också fått ett
mycket kraftfullt stöd av Daniel Tarschys i dagens
DN. Han ger där ganska svidande kritik mot hur rege-
ringen hanterar EU-besluten.
Riksdagens utskott måste komma in mycket tidi-
gare i EU-arbetet. Det handlar om beredningen av
vitböcker och grönböcker, att få upp aktuella frågor i
den allmänna debatten, större öppenhet och att mins-
ka misstron mot EU. I dag sker alltför mycket arbete
på tjänstemannanivå, dolt för svenska parlamentari-
ker.
Vi tycker att regeringen borde lägga ökad vikt vid
den tidiga förankringsprocessen, diskussioner med
berörda utskott om vitböcker och samråd om tjänste-
männens arbete i olika grupper så att fackutskotten
har tidigt inflytande i utformningen av de nationella
positionerna. Det har vi talat om många gånger.
Fru talman! Centerpartiets politiska grundsyn ut-
går från idéerna om livskraft, självbestämmande och
livskvalitet. Vi tror på människors förmåga att själva
skapa bara de får rätt förutsättningar och människors
möjligheter att ta ansvar enskilt och tillsammans. Det
ligger också till grund för vår syn på EU och EU:s
framtid och den diskussion som pågår i konventet
inför nästa regeringskonferens och som finns redovi-
sad i vår reservation om övergripande frågor om EU:s
allmänna inriktning.
EU är ett projekt i rörelse, ett projekt som saknar
slutmål. Att EU:s allmänna inriktning vägleds av en
pragmatisk grundhållning är bra, men bara i kombi-
nation med en tydlig viljeinriktning. Vi tycker att det
saknas i majoritetens skrivning. Vi vill ha visioner för
vad vi vill med den europeiska unionen. Annars blir
det som när Alice i Underlandet frågade efter vägen
och inte visste vart hon ville gå. Hon fick förstås
svaret: Då spelar det ingen roll vilken väg du tar.
Jag och Centerpartiet har en vision om ett smala-
re, men effektivare, EU, där makten byggs underifrån
och delegeras uppåt. Var besluten ska fattas måste
avgöras av närheten till dem som berörs, men också
av om det går att fatta beslutet på just den nivån. Vi
vill utveckla EU för att möta Europas framtidsfrågor
och de stora utmaningarna: utvidgningen, mil-
jöproblemen, utvecklingen av utrikes- och säkerhets-
politiken, den bristande folkliga förankringen samt
den ökande högerpopulismen, som nu sätter sina
tydliga spår i flyktingpolitiken. Just på det området
måste Sverige vara en bromskloss i utvecklingen och
stå på barrikaderna för humanitet.
Målet måste vara ett EU i fred och säkerhet, hu-
manism och demokrati omfattande hela Europa, dvs.
nuvarande ansökarländer, inklusive Turkiet, men
också länderna på Balkan. Vägen dit är lång. När det
gäller Turkiet går utvecklingen beträffande mänskliga
rättigheter nu snarast i motsatt riktning. Men målet
måste stå fast, och vår utrikespolitik inriktas på detta
liksom på att EU ska visa ökad solidaritet med om-
världen och vara en stark kraft när det gäller global
fattigdomsutrotning och hållbar utveckling.
Vi tycker att EU:s huvudsakliga ämnesområden
ska vara frågor som inte kan hanteras lokalt, regionalt
eller nationellt.
Utskottsbetänkandet har enligt min mening en
alltför försiktig inställning till en öppen, bred och
ifrågasättande debatt om hur det framtida EU ska se
ut. Jag hade gärna sett mer resonemang om hur vi kan
säkra legitimiteten genom att bygga makten under-
ifrån och delegera uppåt.
I vår reservation för vi också ett resonemang om
federalism, som jag gärna vill citera.
"Tanken om en författning byggd underifrån ut-
trycks ofta i termer av federalism. Frågan om federa-
lism handlar ytterst om huruvida samarbetet i huvud-
sak ska vara mellanstatligt eller överstatligt. EU upp-
visar i dag en natur där båda formerna för beslut
blandas. Mellanstatlighet kan uppfattas som den mer
demokratiska samarbetsformen, med vetorätt hos
varje deltagande part. Detta kan leda till, vilket sker
ofta, att förhandlingar förs i slutna rum. Mycket talar
för att inslag av överstatlighet bidrar till ökad öppen-
het och underlättar delaktighet. Det är beklagligt att
begreppet federalism används på olika sätt i debat-
ten."
Vi förespråkar en fortsatt blandform mellan dessa
beslutsformer. Vår vision är också ett medborgarnas
Europa, vilket måste innebära att fler av unionens
medborgare har möjlighet att läsa, förstå och ge syn-
punkter på unionens grundläggande dokument. Det
måste innebära att beslutsfattare är möjliga att identi-
fiera och utkräva ansvar av. En konstitution för den
europeiska unionen skulle bidra till detta. En klarare
och tydligare maktfördelning mellan institutionerna
skulle också bidra till en bättre förståelse bland med-
borgarna. EU-kommissionen ska vara fördragens
väktare, den verkställande kraften och en tjänsteman-
naorganisation. Vi tycker att både ministerråd och
parlament ska ha initiativrätt.
Fru talman! En levande demokrati förutsätter för-
utom öppenhet och insyn också levande debatt och att
människor känner samhörighet med varandra. Bristen
på arenor för människor att mötas, debattera och
samverka på är ett problem. Det är farligt att fri-
koppla de politiska institutionerna från gräsnotsnivån,
så som fallet riskerar bli med europeiska institutioner
som inte motsvaras av gränsöverskridande nätverk
bland medborgarna. Det folkliga motstånd som vi har
sett bl.a. i Göteborg visar oss att människor känner
sig fjärmade från den politik som förs inom EU. Det
ökade stödet för högerpopulism som vi har sett i ett
flertal länder i Europa är ytterligare ett tecken på att
klyftan mellan beslut och medborgare ökar. För att
inte dessa åsikter ska öka behöver vi överbrygga
denna klyfta och göra det möjligt för människor att
identifiera sig med EU. Vi måste bjuda in dem på
politikens arenor.
När fördragen blir oöverskådliga och det är svårt
att avgöra vad EU beslutar och inte beslutar om blir
unionen svag också inom de områden där det finns
behov av kraftfullt gemensamt agerande. Ett tydligt
ställningstagande för en kompetenskatalog hade varit
en fördel. En sådan katalog bör vara uppdelad i tre
avdelningar: en om exklusiva EU-kompetenser, en
om delade kompetenser samt en om frågor där EU
används som mellanstatligt samarbetsforum. Vi bör
inte låsa oss vid hur dessa kompetenser bör fördelas.
Jag skulle snarare vilja föra en debatt om hur man den
vägen kan förtydliga kompetensfrågorna utan att på
förhand försöka definiera hur de bör fördelas.
Till sist, fru talman, vill jag önska dem som deltar
i konventet framgång i sitt arbete.
Eftersom detta är min sista riksdagsdebatt vill jag
tacka alla kamrater i riksdagen för gott samarbete, för
gott kamratskap och för många roliga upplevelser.
Det gäller förstås utrikesutskottets ledamöter och
kansli. Jag har jobbat i sammanlagt sex olika utskott
under mina 17 år i riksdagen, och det har varit myck-
et intressant och lärorikt. Men utrikesutskottet är utan
tvekan pricken över i och det som har intresserat mig
mest av alla utskott.
Jag vill också tacka all annan personal som har
ställt upp i olika sammanhang, t.ex. växeln, vakterna,
informationsdisken, lokalvården, kanslierna i de ut-
skott där jag har jobbat tiderna, Nordiska rådet, inter-
nationella kansliet, kammarkansliet och alla andra.
Jag tackar alla ledamöter som jag har samarbetat med
i olika konstellationer och grupper i riksdagen, på
resor och i utredningar. Jag tackar naturligtvis också
fru talman och de vice talmännen. Tack för allt gott
samarbete!
Jag kanske inte kommer att sakna själva jobbet så
mycket, men ett vet jag alldeles säkert: Jag kommer
att sakna väldigt många människor. Det gäller också
kontakterna med Regeringskansliet och tjänstemän på
UD, på Utbildningsdepartementet och Kulturdepar-
tementet och, sist men inte minst, utrikes- och bi-
ståndsministern för alla konstruktiva diskussioner
som vi har fört och det goda samarbetet. Det gäller
även vice statsministern i hennes olika roller under
årens lopp.
Tack så mycket för det!

Anf. 5 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Efter Marianne Anderssons tack till
alla känns det lite svårt att komma med en replik.
Marianne Andersson tillhör de kolleger inom riksda-
gen som det alltid är trevligt att utväxla åsikter med.
Det går att föra en mycket bra diskussion med henne.
Detta kan hon ta med sig till sitt fortsatta liv. Jag
önskar henne allt gott i framtiden.
Jag vill ändå ta upp en fråga där vi kan kontrastera
våra åsikter lite grann mot varandra, vilket kan vara
intressant.
Som jag förstod det pratade Marianne Andersson
om överstatlighet nedifrån, och problemet var att
överstatlighet skulle föra till större öppenhet. Proble-
met med överstatlighet är ju att en majoritet av stater,
i det här fallet inom EU, kan påtvinga andra stater en
vilja som de demokratiska institutionerna i det landet
inte har. Därmed kan folken i de länder som kommer
i minoritet påtvingas en politik som inte har stöd i
folkmajoriteten. Därmed spänner också överstatlighet
mot demokratin, där den nationella suveräniteten
fortfarande är den form eller det rum i vilket demo-
kratin bäst utnyttjas.
Det är denna problematik som måste lösas. Innan
den är löst kan i varje fall inte jag plädera för mer
överstatlighet, utan för att samarbetet måste baseras
främst på mellanstatlig grund.

Anf. 6 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Kenneth Kvist kanske noterade att jag
förespråkade en blandform mellan mellanstatlighet
och överstatlighet. Vi förespråkar inte någon form av
överstatlighet utan att man har beslutat om ett visst
område. Det är ett viktigt ställningstagande. Ibland
finns det ju också fördelar med överstatlighet just
efter det att man har fattat de besluten.
Mellanstatlighet medför ju även, som jag sade ti-
digare, att förhandlingarna förs i slutna rum. Det blir
inte alls den öppenhet som man kanske tror. Det finns
alltså för- och nackdelar med båda formerna.
Därför tycker vi också att det är viktigt att man
bibehåller den blandform som vi har i dag. Det är ju
lite olika beroende på vilka beslut det gäller.

Anf. 7 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag noterade att Marianne Andersson
inte bara var för överstatlighet utan ville ha en bland-
form. Men hon talade om en överstatlighet nerifrån
och att det skulle ges större öppenhet. Då måste jag
säga att det inte finns särskilda regler för öppenhet
när råden diskuterar sådant som ska leda till överstat-
liga beslut. Det är samma procedur, den är lika sluten
oavsett om den är mellanstatlig eller överstatlig där-
för att diskussionerna förs mellan regeringarna.
Det kan diskuteras hur man ska formera en kon-
kret större öppenhet, det är ett angeläget problem och
där är vi överens. Men jag tror att överstatligheten
måste vara väldigt strikt begränsad. Det är möjligt att
den ska finnas. Den finns egentligen i våra krav på att
alla länder ska följa de mänskliga rättigheterna. Jag
kan nog tänka mig att den ska finnas i gränsöverskri-
dande verksamhet som viss miljöförstörande verk-
samhet osv. Där kan man acceptera överstatlighet,
men den ska vara ytterligt begränsad. Grundformen
ska framför allt vara mellanstatlighet. Bara så försäk-
rar vi att politiken går i takt med folkviljan i alla
medlemsstater.

Anf. 8 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det är ganska intressant att höra Ken-
neth Kvist. Nu säger han själv att det kan finnas vissa
områden där det faktiskt kan vara bra med överstat-
lighet. Vi är egentligen ganska överens om att innan
överstatlighet införs på något område ska det föregås
av en bred och djup debatt så att man vet vad det
handlar om, att man är medveten om vilka konsek-
venser just det beslutet får, och också om att det finns
områden där överstatlighet kan vara en fördel. Egent-
ligen är inte skillnaderna så jättestora som Kenneth
Kvist vill göra gällande.

Anf. 9 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Den europeiska gemenskapen och det
europeiska arbetet för fred har pågått i drygt ett halvt
sekel i olika hastighet. Ibland har hela projektet som
sådant verkligen darrat, och man har undrat om det
finns en väg framåt. Jag kan bara påminna om hur de
Gaulle en gång slog igen dörren för Storbritannien för
att komma in i samarbetet. Då trodde man att det var
en spik i kistan. Men så har det inte blivit, utan arbe-
tet har gått vidare envist och enträget. Nu står vi inför
nya utmaningar.
De som en gång startade det här spännande pro-
jektet, fredsprojektet, var visionärer. Det är viktigt att
vi är det också, försöker vara det, och inte bara ser till
hur det ska se ut nästa år eller året därpå utan har en
långsiktig strategi för hur vi vill se den europeiska
gemenskapen och EU:s arbete utvecklas.
Som jag ser står vi nu inför någon sorts brytpunkt.
Det kan man tycka att man gör i olika skeden, men
onekligen är det nog så i fråga om EU:s arbete. Då är
det två stora utmaningar: utvidgningen av antalet
stater, nya stater, in i gemenskapen och den demo-
kratiska förankringen. Inte minst det sista är otroligt
viktigt. Om vi missar den demokratiska förankringen
i arbetet har vi gjort det mycket besvärligt för den
fortsatta utvecklingen. Ska EU klara den så viktiga
östutvidgningen och återfå medborgarnas förtroende
krävs omfattande reformer av unionens beslutsformer
och funktionssätt.
Det råder i dag inga som helst tvivel om att Euro-
pas medborgare, politiker och regeringar är medvetna
om detta. Men jag måste säga att den svenska rege-
ringen tassar något. Det framgår av den skrivelse som
ligger till grund för den här debatten, skrivelse 115.
Regeringen tassar lite försiktigt fram och fortsätter att
sätta sig något på tvären i debatten, tycker jag, inte
tillräckligt visionärt. Statsminister Göran Persson och
utrikesminister Anna Lindh talar allt oftare och allt-
mer om att allt är bra som det är. Man ska inte rubba
för mycket för då kanske man skulle skada mer är
temat.
Det är olyckligt att Sverige ska vara det land som
försöker bromsa de nödvändiga förändringarna för att
EU verkligen ska bli en medborgarnas union.
Utvidgningen fordrar förändringar för att man ska
klara ett EU med 25-talet medlemsländer. Det handlar
om sådant som öppenheten, maktbalansen mellan
EU:s institutioner och kompetensfördelning mellan
EU och medlemsstaterna. Fokus i diskussionen måste
ligga på hur en omfattande utvidgning ska kunna
kombineras med fortsatt effektivitet och förbättra den
demokratiska legitimiteten i EU:s beslutsfattande.
Det ska handla om hur vi kan se till att göra be-
slutsfattandet mer öppet för insyn och öppet för de-
mokratisk kontroll liksom hur vi i fortsättningen ska
kunna tillgodose små länders intressen i lika hög grad
som stora länders intressen i unionen. Den demokra-
tiska förankringen fordrar en öppen konstruktiv
idédebatt, och jag hoppas verkligen att det är det vi
ska få se de närmaste åren fram till 2004 som är en
viktig milstolpe. Då gäller det att vi presenterar tydli-
ga alternativ och för fram dem i debatten. Diskussio-
nen här i dag och reservationerna visar att det finns
tydliga alternativ.
Vi har hört här hur Vänsterpartiets inställning är.
När jag lyssnar på Kenneth Kvist måste jag säga att
det är mycket konstruktivt utifrån hans utgångspunk-
ter. Vi vet att Vänsterpartiet egentligen inte ville vara
med i samarbetet, men nu när man är med försöker
man hitta lösningar. Men från vår utgångspunkt är det
något bakåtsträvande och inte riktigt med den inrikt-
ning som vi vill ha. Jag kanske inte ska säga att det är
bakåtsträvande utan säga att det är en annan inrikt-
ning på EU:s utveckling än vad vi vill ha. Vi vill gå åt
ett annat håll. Det gör att vi får mellan våra partier,
och även med Miljöpartiet som vill lämna unionen
totalt, en spännande debatt.
Det är bra att tydliga alternativ lyfts fram. Utan
klara alternativ är det stor risk att debatten tystnar,
och det för inte utvecklingen vidare.
Regeringen sitter något nöjd och ger sitt stöd åt
den rådande ordningen, och det är knappast någonting
spännande. Regeringen förespråkar mellanstatlighe-
ten. Det ger Göran Persson och hans kolleger mycket
makt i det här sammanhanget. De träffas och diskute-
rar i slutna rum, så kommer de ut och säger att nu har
vi kommit överens. Då har man inte den öppenhet
som vi vill se från Folkpartiet liberalernas sida. För-
handlingar sker alltså ofta inför lykta dörrar, och det
är olyckligt. Man måste kunna utkräva det politiska
ansvaret för de beslut som fattas. Det handlar om för
medborgarna tydliga beslutsprocesser och en demo-
kratisk kontroll.
Sammanfattningsvis vill jag ta upp några punkter
om vad vi anser att EU ska koncentrera sig på.
I de stora gränsöverskridande frågorna måste man
kunna ha en överstatlighet. Folkpartiet liberalerna
ryggar inte för att diskutera överstatlighet och någon
form av ett federalt system där vissa beslut fattas
överstatligt medan andra beslut fattas av länderna
själva. Det bör upprättas en kompetenskatalog som
anger var ansvaret för besluten ska ligga.
Vi har i all anspråkslöshet försökt att ta fram nå-
gon form av författning, ett slags konstitution som
ska göra det tydligt för medborgarna vad det handlar
om. I dag är det ibland nästan ogenomträngligt även
för oss parlamentariker som jobbar med dessa frågor
att förstå hur beslutsgångarna är.
Vi har gjort en liten sammanställning av en för-
fattning för den europeiska unionen som visar på en
väg som man kan gå. Den är inte alls på något sätt
färdigarbetad. Det finns mycket som man kan disku-
tera, men det är ändå ett bidrag till debatten. Jag och
Folkpartiet tror att det är viktigt att man har klara
riktlinjer på pränt så att det hela är förståeligt för
medborgarna.
EU ska inte syssla med allting. Det finns frågor
som löses bäst av medlemsländerna själva. Det kan
röra finanspolitik, skolfrågor, sådana sociala frågor
som barnbidrag, dagisavgifter, föräldraledigheter osv.
Detta är nära frågor som EU inte ska lägga sig i, utan
det är i de stora ödesfrågorna som man ska fatta be-
slut på överstatlig nivå, fredsfrågorna, miljöfrågorna
etc.
Jag vill använda de sista 30 sekunderna av min
utmätta talartid till att tacka för mina 17 år i riksda-
gen. Det här är min sista debatt, och jag tycker att det
är intressant att jag får ha den i en så viktigt fråga
som EU:s framtid.
Det har varit spännande år. Jag har suttit med i ut-
rikesutskottet sedan 1988 och sett en fantastisk ut-
veckling. På den tiden var det apartheid i Sydafrika,
Sovjetunionen existerade och det fanns en stor mur i
Berlin. Sverige stod utanför EU. Det har alltså hänt
väldigt mycket.
Jag vill också tacka kamraterna i utskottet, i riks-
dagen, tjänstemännen och talmannen för dessa år. Jag
hoppas inte att detta ska förhindra att någon önskar
begära replik på mig.
Jag vill också yrka bifall till reservation nr 5 i be-
tänkandet KUU2.

Anf. 10 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag tänkte förlänga K-G Biörsmarks
tid i talarstolen några ögonblick, och jag vill återgälda
det tack som han framförde till riksdagen. Vi har haft
en del goda och trevliga duster. Det har varit ett gott
kamratskap trots skilda principiella uppfattningar.
En skild principiell uppfattning har vi just i frågan
om överstatlighet, som jag än en gång vill återkomma
till.
K-G Biörsmark säger att problemet med mellan-
statlighet är - som han uttrycker det - att Göran Pers-
son och hans motsvarigheter får för mycket makt
därför att förhandlingarna sker bakom lyckta dörrar.
Det är inte det som är problemet med mellanstatlig-
het, utan det ger de nationella folkvalda parlamenten
en möjlighet att kontrollera sina regeringar, möjlighet
till inflytande och möjlighet att utkräva ansvar av
regeringarna.
Det är lite annorlunda med överstatlighet. K-G
Biörsmark och Folkpartiet har tydligen för sig att det
är lättare att utkräva ansvar vid överstatlighet. Men så
är det ju inte. Om ett beslut har en överstatlig karaktär
gentemot vårt land tvingas vi som minoritet att foga
oss i ett sådant beslut. Vi kan ju inte utkräva ansvar
av Tysklands förbundskansler eller Frankrikes premi-
ärminister för att de har kört över Sveriges regering.
Vi kan utkräva ansvar av Sveriges regering. Vid
överstatlighet blir således möjligheterna till an-
svarsutkrävande mycket sämre.
Överstatlighet innebär att de beslutsfattare som
man kan utkräva ansvar av kan vara överkörda i en
situation där de är i minoritet. Därför försämrar alltså
överstatligheten ansvarsutkrävandet.

Anf. 11 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Kenneth Kvist har ett något statiskt
tänkande här. Jag ser framför mig ett ökat inflytande
från parlamentet och parlamentarikerna och en ökat
kraft hos Europaparlamentet. Det gäller framför allt
sådana frågor som vi är beroende av och som är så
viktiga för oss alla, t.ex. miljöfrågorna eller utrikes-
och säkerhetspolitiken.
Det är klart att vi från en synpunkt frånhänder oss
en viss makt. Men å andra sidan vinner vi möjligheter
att gå fram kraftfullare, t.ex. på miljöområdet.
Samma resonemang som Kenneth Kvist för kan
man ju föra inom Sverige. Det finns många kommu-
ner och landsting som tycker att staten har alldeles för
stor makt över deras beslutsområden. De skulle vilja
att staten inte lade sig i så mycket. Den övergripande
delen av besluten som påverkar den kommunala de-
mokratin och länsdemokratin fattas här i riksdagen.
Det kan bli likadant med EU, att vi vinner vissa saker
därför att det blir mer kraft bakom besluten. Då är
överstatlighet en metod att genomföra detta.

Anf. 12 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Den här jämförelsen haltar. Den för-
utsätter att EU är en stat, men EU är ingen stat. Möj-
ligen med undantag av Folkpartiet är det inget parti i
Sveriges riksdag som vill att EU ska vara någon form
av stat.
Man ska kanske inte argumentera om politikens
former med politikens innehåll, som K-G Biörsmark
gör. Han säger att med överstatlighet vinner vi möj-
lighet att gå fram mera kraftfullt på miljöområdet.
Men det kan vara precis tvärtom, att överstatlighet
tvingar fram mycket sämre miljöåtgärder än dem som
en folkmajoritet i vårt land vill se vidtagna. Vi hind-
ras då från det med tanke på att vi ska vara den ge-
mensamma marknaden till lags. Det visar ju inte på
någon kraftfullhet i besluten.
Det grundläggande problemet med ett överstatligt
beslut där alla inte är eniga - om det är enhälligt kan
det lika gärna vara mellanstatligt - är att demokratis-
ka parlamentariska stater tvingas att vidta åtgärder
mot folkets genom val uttryckta vilja. Detta är över-
statlighetens grundläggande problem. Därför ska det
vara utomordentligt lite av överstatlighet. Samarbetet
ska i stället baseras på mellanstatliga principer.
Där skiljer vi oss åt, och jag tror att det är nyttigt
för debatten att vi kan kontrastera dessa uppfattning-
ar.

Anf. 13 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Det sista som Kenneth Kvist sade var
väldigt intressant. Han uteslöt inte att det ska finnas
överstatlighet, men det skulle vara väldigt lite av det.
Kenneth Kvist har ett problem med sin utgångs-
punkt, om det inte skulle finnas någon överstatlighet
alls, och det är att den som vill gå fram långsammast
eller inte vill gå fram alls t.ex. på miljöområdet sätter
dagordningen med sitt veto, och då händer ingenting.
Kenneth Kvist måste svara på hur man kommer ur det
dilemmat. När vi vill ta kraftfulla tag på ett politiskt
område med de ödesfrågor som vi har framför oss,
inte minst miljöfrågorna men även fredsfrågorna,
utrikespolitiken och säkerhetspolitiken och det då är
ett land som sätter ned klackarna i golvet och säger
nej, då går ju inte utvecklingen framåt.
Jag menar, och Folkpartiet menar, att just på så-
dana områden där det är så viktigt att det fattas kraft-
fulla beslut ska det finnas möjlighet till överstatlighet.
Då talar man om att detta blir en superstat. Men det
behöver inte alls bli någon superstat i den bemärkel-
sen att det blir någon sorts nytt land, utan det är det
som är fastlagt i en författning i en konstitution som
talar om vilka områden det rör sig om, och det är
dessa och inget annat. Sedan finns det beslutsfattare
på olika nivåer. Då är vår politik så nära människorna
som möjligt. Besluten ska fattas nära de människor
som berörs av de här frågorna.
Det finns ingen önskan i sig att föra över en massa
nya beslut till denna överstatlighet, inte alls, bara
vissa frågor. Jag förstod av Kenneth Kvists sista re-
plik att han inte uteslöt detta helt och hållet.

Anf. 14 MARIANNE SAMUELSSON
(mp):
Fru talman! Det som vi nu debatterar är EU:s
framtidsfrågor. Det är väldigt bra att vi har en sådan
debatt. Det är särskilt angeläget om vi ska få en de-
batt ute i samhället kring EU:s framtidsfrågor att vi
också för debatten här i parlamentet för att över hu-
vud taget lyfta de frågor som sedan ofta behandlas i
slutna rum. Det är ju många som ifrågasätter demo-
krati- och inflytandemöjligheterna. Därför är det
oerhört viktigt att man får i gång debatten kring de
här frågorna i samhället. När vi bläddrar lite grann i
vårt betänkande kan vi se att det i riksdagen finns lite
olika uppfattningar och syn på EU:s framtid och hur
man vill forma den. Ute i samhället lär det väl finnas
minst lika många uppfattningar om det.
EU:s framtidsfrågor - ja, i grunden tycker jag att
det är handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Det är
en fråga om hur demokrati och delaktighet ska funge-
ra, och det är en fråga om hur utanförskapet ska be-
kämpas.
De hot som vi står inför är, tycker jag, väldigt
mycket bristande demokrati och delaktighet. Det gör
att stora grupper av människor marginaliseras. Mark-
naden gör människor till en handelsvara. Alla männi-
skor har inte lika värde, utan man värderas utifrån om
man kan delta som arbetskraft eller om man hamnar i
reservgruppen som över huvud taget aldrig kommer
in på arbetsmarknaden.
Det här är frågor som berör människor och som
väldigt många människor ser i dag i både Sverige och
övriga Europa. De frågor som framtiden naturligtvis
handlar om är hur vi ska få ett samhälle där alla män-
niskor kan känna delaktighet, där vi får en ökad de-
mokratisering och ett ökat inflytande för människor.
Inför toppmötet i Göteborg var det tusentals män-
niskor som förberedde sig för att kunna vara med och
påverka genom att förbereda seminarier och olika
arbetsformer, just för att man ville vara med. Man
ville vara delaktig i samhällsdebatten. Tyvärr spårade
det helt ur. Några få demonstranter som inte klarade
att demonstrera demokratiskt och en alltför nervös
polisstyrka tog över den demokratiska processen på
ett sätt som gjorde oerhört många människor besvik-
na. Jag tror att det till stor del bidrog till att många
känner att det inte ens är någon idé att försöka vara
med och påverka.
Min förhoppning är att den diskussion som ska
vara om framtidsfrågorna kommer att ge människor i
vårt land nytt hopp och nya möjligheter att vara med
och påverka, för det är ändå det som är grunden för
demokratin. Det viktiga i en demokrati är att alla
människor kan vara med och känna delaktighet. Det
är där som väldigt mycket av bristerna finns inom EU
i dag och naturligtvis också där de stora framtida
utmaningarna ligger.
Per Unckel sade att vi skulle lägga bakom oss dis-
kussionen om vi ska vara med eller inte och att utan-
förskapet i EMU skickar signaler om att vi inte fullt
ut vill delta. Jag trodde att konventarbetet var till för
att skicka signaler om att vi vill vara med och påverka
hur vår framtid ska se ut, hur EU ska utformas och att
även de som i dag är kritiska till ett EU-medlemskap
skulle kunna delta i den debatten och diskussionen.
Jag trodde inte att rädslan för att EU inte gillar att vi
är kritiska var det viktiga i det här sammanhanget.
I denna kammare är det Miljöpartiet och Vänstern
som vågar vara kritiska, som vågar skicka signaler
om att det finns människor som inte tycker att ett
överstatligt EU-system är det vi vill ha. Jag tror att
det är en viktig del i den demokratiska processen att
också de människor som tycker som Miljöpartiet och
Vänstern, vilka är betydligt fler än de som i dag röstar
på oss tyvärr, får en röst i de här sammanhangen. Alla
vi människor är nog för ett samarbete. Vi vill att vi
ska kunna samarbeta över gränser. Men vi vill ha
beslutsformer och processer som gör att vi kan vara
delaktiga och också känner att vi kan påverka.
Lena Hjelm-Wallén skrev på DN Debatt om fyra
viktiga punkter inför framtidsdebatten. Det var jord-
bruket, asyl- och migrationsfrågorna, det rättsliga
samarbetet och öppenheten som hon tog upp som
viktiga frågor att debattera. Jag tycker också att det är
viktiga frågor, inte minst utifrån samarbetet i världen
i övrigt, för EU är en del av världen precis som Sve-
rige är en del av världen. De stora globala problem vi
står inför är fattigdomen och de stora miljöproble-
men. Då är det viktigt att EU inte bygger system som
gör att man stänger ute resten av världen.
Jordbruket är en av de frågor där vi tydligt kan se
att man har strävat efter att ha en jordbrukspolitik
som gynnar det egna jordbruket men som missgynnar
framför allt tredje världen.
På asyl- och migrationssidan ser jag med fasa hur
vi i dag hanterar människor som är på flykt, hur barn
far illa när de kommer till vårt land och hur de för-
modligen far ännu mer illa i många andra länder, hur
dåliga vi är på att ta hand om människor som av olika
skäl behöver fly.
När det gäller det rättsliga samarbetet måste vi
naturligtvis bekämpa terrorism, knark och andra brott
som förekommer, men det måste också bygga på en
grund som gör att individens rättssäkerhet tryggas.
De förändringar vi har sett under den senaste pe-
rioden tycker jag är ganska skrämmande när det gäl-
ler individens rättssäkerhet. Öppenheten är naturligt-
vis oerhört viktig. Om man inte har en öppenhet och
en möjlighet att granska och komma åt de beslut som
fattas är det ju omöjligt att vara delaktig i samhället.
EU har långt kvar att gå innan vi kan få den öppenhet
som jag tycker att vi från svensk sida bör värna.
Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till re-
servation 6, där vi till en viss del beskriver vår syn på
EU:s framtidsfrågor. Vi har flera reservationer, som
vi naturligtvis stöder, men för tids vinnande yrkar jag
bara bifall till reservation 6.

Anf. 15 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! I en av Miljöpartiets reservationer står
det att Miljöpartiet anser att Sverige ska driva att
utrikes- och säkerhetspolitiken helt ska avföras från
EU:s kompetensområde. Då har jag noterat att Miljö-
partiet i väldigt många avseenden är mycket kritiskt
till USA och USA:s agerande på flera områden. Det
kan man vara. Det är jag också. Jag kan delvis in-
stämma i den kritiken.
Men i dag är det ingen som egentligen kan utmana
USA. Jag tycker att det är väldigt viktigt att det finns
en balans, att det finns någon som ändå kan balansera
deras politik. Ibland kan den sammanfalla men ibland
skiljer sig också EU:s utrikespolitik från USA:s. Det
är bara en del av argumentationen för att ha en utri-
kespolitik, tycker jag. Jag undrar hur Miljöpartiet ser
på Sveriges möjligheter. Om vi själva t.ex. skulle
kritisera USA eller utmana USA i någon fråga - hur
skulle det gå till?
Jag ser att EU är ett väldigt viktigt verktyg i hela
det globala samarbetet när man samarbetar om t.ex.
mänskliga rättigheter.

Anf. 16 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag tycker också att EU bör vara en
viktig länk i arbetet för mänskliga rättigheter. Där-
emot tycker vi inte att EU ska bygga upp ett eget
försvar. Vi är oerhört kritiska till det som nu sker, och
jag förstår inte riktigt hur Marianne Andersson kan
tro att det skulle vara mer kritik mot förändringar av
balansen om EU stärker sitt försvar. De flesta av EU-
länderna är ju också Natomedlemmar. Det gör att det
finns en tydlig koppling där. Sverige är däremot ett
alliansfritt land och borde stärka den delen.
Det är lite förvånande, tycker jag, att Marianne
Andersson tycker att det är helt okej att EU bygger
upp en egen försvarspolitik.

Anf. 17 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Min fråga gällde ju utrikespolitiken,
som Miljöpartiet vill ta bort från EU:s kompetens.
När det gäller den fråga som Marianne Samuelsson
tar upp här handlar det ju inte om ett eget försvar utan
om krishantering och om att EU ska kunna medverka
till fred och säkerhet i världen. Jag tycker att det är
väldigt viktigt att EU-länderna går samman.
Sedan vet jag att Miljöpartiet också skriver att
man är kritisk mot planerna på ett samarbete för att
främja vapenexport utanför EU, som det står. Då kan
det vara intressant att erinra sig historien. Många
länder i EU har haft en mycket generös politik när det
gäller vapenexport. I det samarbete som nu sker är
inriktningen betydligt striktare, vilket ju i stället är en
framgång för Sveriges politik och det inflytande som
vi kan ha. Skulle man släppa Frankrike fritt, med
tanke på hur de har agerat tidigare, skulle resultatet
bli betydligt sämre än vad det här samarbetet har
inneburit.

Anf. 18 MARIANNE SAMUELSSON
(mp):
Fru talman! Jag har inte riktigt samma uppfattning
som Marianne Andersson, förstår jag, i de här frågor-
na. Min uppfattning är nog att Sverige var betydligt
mer aktivt när det gäller freds- och nedrustningsfrå-
gorna i ett internationellt perspektiv innan vi gick
med i EU än vad vi är i dag. Sveriges röst i världen
har blivit betydligt tystare - just för att man anpassar
sig och är rädd att stöta sig med övriga EU-länder,
och i viss mån också med USA i dagsläget.
Där tycker jag faktiskt att det har blivit en tydlig
förändring och försämring av den svenska utrikespo-
litiken. Sedan finns det naturligtvis möjligheter att
även inom EU påverka och jobba, men vi är väldigt
kritiska till att EU alltid ska tala med en röst. Det står
ju så, att även i internationella sammanhang som t.ex.
FN ska inte något av EU-länderna kunna tycka något
annat än vad den gemensamma EU-gruppen gör. Det
är naturligtvis så, inte minst när man har kärnvapen-
länder med i EU, att det förändrar Sveriges möjlig-
heter att aktivt arbeta i de här frågorna på ett interna-
tionellt plan.

Anf. 19 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! I reservation 6, som Marianne Samu-
elsson just har yrkat bifall till, skriver Marianne Sa-
muelsson och Miljöpartiet bl.a. så här: "Tyvärr har
den före detta ja-sidan i svensk EU-debatt inte velat
ta upp diskussionen om EU:s långsiktiga utveckling."
Jag känner mig i varje fall inte träffad av detta,
och Folkpartiet gör det inte heller. Vi har verkligen
försökt ta upp diskussionen om den långsiktiga ut-
vecklingen och också lagt fram material på olika
områden för att stimulera denna debatt.
Men det var egentligen inte det viktigaste som
stod i den reservationen, utan det är en annan formu-
lering. Marianne Samuelsson skriver att redan själva
grundtanken med EU är fel. Hon fortsätter med att
säga att Sverige bör lämna EU. Då är min fråga: Om
vi nu skulle tänka oss det scenariot att vi går ur EU,
vilka metoder ser Marianne Samuelsson då som möj-
liga framöver t.ex. för att, som vi har varit inne på
tidigare, skärpa miljölagstiftningen och för att i ett
samarbete med andra länder få lite klös i miljöpoliti-
ken? Vilka är alternativen?

Anf. 20 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Först vill jag ta upp detta med att
lämna EU. Vi och vårt parti har röstat emot EU-
medlemskapet, och vi står fast vid ståndpunkten att vi
tycker att det vore bättre om Sverige var kvar utanför
EU, som Norge har valt att vara. Vi ser inte att Nor-
ges röst i världen har tystnat eller att Norge inte har
haft möjlighet att arbeta med viktiga frågor på ett
internationellt plan.
Därför tycker vi också att det är viktigt att det
finns en utträdesparagraf i EU:s konstitution. Det är
förvånande, tycker jag, att Karl-Göran Biörsmark
tycker att en utträdesparagraf skulle något slags hot
mot EU-gemenskapen. Det borde vara självklart att
det finns ett regelsystem för de demokratier, de län-
der, som skulle vilja rösta och välja något annat, t.ex.
om något av de länder som i dag är medlemmar
skulle få en majoritet som röstar för att lämna EU. Då
borde det vara en självklarhet att det finns en utträ-
desparagraf. Det förvånar mig mycket att K-G Bi-
örsmark inte tycker att det behövs en sådan.

Anf. 21 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Nu tog Marianne Samuelsson till det
klassiska debattknepet att tala om något annat än det
som jag ställde frågan om. Jag ställde nämligen frå-
gan om vilket alternativ Marianne Samuelsson och
Miljöpartiet har om man nu vill gå ur EU och inte
vara med i det samarbetet för att få lite kraft bakom
politiken och inte vara en ensamseglare.
Vi kan naturligtvis höja rösten som enskilt land,
men är vi i ett större sammanhang och kan påverka
det kan det få helt andra effekter, bl.a. på miljöområ-
det. Det var det min fråga gällde.
När nu Miljöpartiet vill lämna den här gemenska-
pen, vilka kraftfulla åtgärder och kraftfulla samar-
betsmöjligheter ser då Miljöpartiet och Marianne
Samuelsson för att t.ex. öka kraften i miljöpolitiken
och få en bättre utveckling på det området?

Anf. 22 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Först och främst, K-G Biörsmark, har
EU inte varit särskilt kraftfullt på miljöområdet. Sve-
rige har snarare fått backa från flera miljökrav som
man tidigare har haft. Vi hade en debatt om EU:s
regelsystem när det gäller företagsflytt. Det visade sig
att EU när man gick in med en massa bidrag för att
flytta tillverkningen - i det här fallet handlade det om
däcktillverkning - inte ens hade ett system som gjor-
de det möjligt att ställa krav på fabriken att man
skulle bibehålla den miljövänligare produktion man
hade i Sverige, utan det var upp till företaget att be-
stämma. Man kunde genom EU-stöd flytta en fabrik
och alltså växla ned miljökraven. Det visar att EU
inte alls är den miljökraft som K-G Biörsmark anser
att EU är. Naturligtvis finns det andra vägar att lyfta
fram miljöfrågorna.
Jag förutsätter, och det är vårt mål i den här dis-
kussionen, att så länge vi är med måste EU ha en
öppnare attityd gentemot omvärlden. Då bör man
aktivt kunna delta i den globala och internationella
debatten och skapa regelsystem som gör att man inte
isolerar sig i en omvärldsdiskussion. Vi får faktiskt se
till att tillsammans värna den globala solidariteten.
Det bör vara en självklarhet att vi från svenskt håll
driver denna fråga.

Anf. 23 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Flera talare har redan efterlyst en bred
och förutsättningslös debatt om Europeiska unionen
och dess framtid. Därför är det glädjande att konstate-
ra att Sveriges riksdag under loppet av ett år har haft
flera sådana breda debatter.
För snart ett år sedan hade vi en debatt med an-
ledning av det dåvarande gemensamma utskottets
betänkande om EU:s framtid. Det var det första steget
i den här debatten, och det var en bred diskussion vi
förde offentligt här i Sveriges riksdag och i dess
kammare. Förra året hade vi på hösten en debatt om
Nicefördraget, och vi godkände Nicefördraget. Det
var också en debatt som handlade om EU:s framtid.
Vi vet ju att Nicefördraget är synnerligen viktigt för
utvidgningen av unionen. Misslyckas ratifikations-
processen i medlemsländerna finns det en stor risk för
att utvidgningen försenas.
Vi har nu den här debatten i dag i kammaren, och
det kommer naturligtvis flera debatter framöver.
Utgångspunkten i dag är regeringens skrivelse som
baserar sig på det som har hänt i Nice och Laeken och
att det nu har tillsatts ett konvent. I samband med det
anger regeringen i skrivelsen vissa allmänna stånd-
punkter inför det fortsatta arbetet.
Det som är viktigt att konstatera och som också
påpekas i vårt betänkande är att det nu finns ett brett
sammansatt konvent där också kandidatländerna är
med. Det hälsar vi med stor tillfredsställelse. Det är
unikt i EU:s historia att det är på det sättet. När kon-
ventet är färdigt ska det följas av en tid av reflexion,
då medlemsstaterna får möjlighet att tänka igenom de
resultat som konventet har kommit fram till. Då får
naturligtvis också riksdagen möjlighet att gå igenom
resultatet av konventet. Därefter startar den egentliga
regeringskonferensen.
När vi läser betänkandet, och framför allt när vi
lyssnar på debatten, bör vi också hålla i minnet att det
finns en skala av åsikter om hur Europeiska unionen
ska utvecklas. Som jag ser det har vi å ena sidan en
grupp under ledning av Folkpartiet, men där även
Kristdemokraterna är med, som vill gå väldigt långt
åt det ena hållet. Det är den väg som många i Europa-
parlamentet vurmar för och som kanske också kom-
missionen vill följa. Å andra sidan har vi Miljöpartiet
och Vänsterpartiet som vill gå en helt annan väg.
Mellan dessa poler har vi partier med en mer prag-
matisk inställning.
Bortser man från de nyanser som förekommit i
debatten kan man konstatera att det finns en bred
uppslutning kring och ett stöd för den rådande ord-
ningen när det gäller hur EU:s grundvalar ska funge-
ra. Det är en pragmatisk hållning som utvecklas i
betänkandet om hur EU ska utvecklas.
Det är viktigt att slå fast det som flera redan har
varit inne på, nämligen att det är medlemsstaterna
som ger Europeiska unionen dess befogenheter. Det
är medlemsstaterna som via sina parlament ska ratifi-
cera förändringar, och det är alltså medlemsstaterna
som är fördragens herrar. EU bygger på en maktba-
lans mellan olika institutioner. Det är ingen parla-
mentarisk demokrati, utan den bygger på den här
uppdelningen.
Vi i majoriteten är positiva till att förenkla för-
dragen och ser ett värde i det, men vi inser samtidigt
de praktiska svårigheter som kan föreligga. Vi är inte
negativa till att använda begrepp som
"konstitutionellt fördrag". Det är inte den typen av
etiketter vi ska syssla med och koncentrera oss på.
Det viktiga är att de nationella parlamenten i med-
lemsstaterna ratificerar förändringar i fördragen, och
vi är därför mycket tveksamma till om det går att hitta
någon form för en annan, förenklad förändringspro-
cess.
Vi är däremot tveksamma till en kompetenskata-
log. Det är många som talat för detta. Vi tror inte att
det är en så god tanke, även om man kan förstå moti-
vet. Det är nämligen svårt att fastställa en exakt kom-
petenskatalog. Hittills har EU-samarbetet gått framåt
och varit progressivt på grund av att det har innehållit
ett mått av flexibilitet. Med en kompetenskatalog
skulle det finnas en risk för att denna flexibilitet för-
svinner. Det viktiga är naturligtvis att hela tiden ta
fasta på subsidiaritetsprincipen och att den verkligen
prövas inför varje beslut som ska fattas.
Herr talman! EU-samarbetet har under året visat
sig ha en oerhörd kraft. Det har befrämjat demokratin,
tillväxten och utvecklingen. Jag tycker att vi ska hålla
det i minnet när vi diskuterar framtidsfrågorna, sär-
skilt utvidgningen av unionen.
Jag läste en gång Willy Brandts memoarer. Där
beskriver han ingående hur man diskuterade i mitten
på 1970-talet då det gällde att få in de gamla diktatu-
rerna i ett demokratiskt tänkande. Det handlade då
om Spanien, Portugal och Grekland. Dåvarande EG,
eller EEC, som det hette, bestämde sig för att ta med
dessa länder. De var fattiga, underutvecklade osv.,
men tog man med dem skulle de "vaccineras" mot
diktatur och för alltid bli demokratier. Historien visar
nu hur rätt detta var. På samma sätt ska vi naturligtvis
hantera framtiden, den nära framtiden då vi ska ta
med länderna i Öst- och Centraleuropa.
När vi nu diskuterar den framtida processen får vi
inte heller bli fartblinda, vilket jag tror en del lätt kan
bli, att man vill gå på i ullstrumporna och utveckla
överstatligheten osv.
Jag hade tillfälle att vara med på en konferens där
en välrenommerad statsvetare från Storbritannien
deltog. Hennes namn är Helen Wallace. Hon sade att
om man tittar på Europas historia så har de senaste
10-15 åren varit de mest omvälvande någonsin. Det
är en verklig revolution som har ägt rum i Europa på
kort tid.
Det för mig in på att jag för egen del vill tacka för
åren här i riksdagen. I början av 80-talet när jag kom
in i riksdagen såg Europa helt annorlunda ut än i dag.
Det var före enhetsakten. Tidningen The Economist
funderade på att lägga ned sin redaktion i Bryssel
eftersom man tyckte att EU var ett tråkigt projekt. Det
var bara tullunion, tariffer och ingenting mer. Sedan
kom enhetsakten, Maastricht, de nya medlemsländer-
na Spanien, Portugal och Grekland som jag talade om
tidigare, järnridån försvann, muren revs, Sverige,
Österrike och Finland har kommit med som med-
lemmar, och det har skett en enorm utveckling under
dessa år. Det ska vi inte glömma bort. Därför ska man
också vara försiktig när man nu ska gå vidare. Man
ska konsolidera det som man har uppnått, och man
ska gå framåt steg för steg. Jag tror att det är en god
linje att steg för steg se till att EU kan utvecklas or-
ganiskt.
Jag vill beröra en fråga som jag tror är oerhört
viktig för samarbetet inom unionen. Vi hade i förra
veckan en liten informell överläggning med Margot
Wallström, vår EU-kommissionär. Hon sade då nå-
gonting som är intressant. Jag tänkte närmast på det
som nämndes förut i debatten om Sveriges röst i
världen. Vi talar ju väldigt mycket om det. Sverige
ska höras i världen, Sverige ska höras i FN osv. Men
hon sade att Sveriges röst måste också höras inom
Europeiska unionen. Vi är ju medlemmar där. Vi ska
naturligtvis inte krypa omkring och inte säga vår
mening. Det är ju vår plattform. Det är ju här som vi
har möjlighet att påverka besluten. Därför är det ock-
så väldigt viktigt att medlemsstaterna tar sitt ansvar,
att de nationella parlamenten gör det. De nationella
parlamenten får inte abdikera från den europeiska
debatten. De nationella parlamenten måste vara med
och forma politiken för framtiden, ta initiativ och
sedan kanalisera dessa initiativ via sina regeringar. Vi
lever ju i parlamentariska demokratier, och där for-
mar man politiken, och man kanaliserar den via rege-
ringarna. Därmed kan man alltså föra EU-frågorna
vidare.
Jag är mycket glad för att riksdagen i Sverige ti-
digt insåg detta och därmed har sett till att riksdagen
har skapat en organisation för att hantera EU-
frågorna. Och jämför man oss med andra så ligger vi i
framkant. Jag har lite svårt att förstå de kritiker som
dyker upp emellanåt både här i kammaren och även
utanför huset och som torgför sig på debattsidor. Det
verkar som om de inte riktigt har följt med i utveck-
lingen och kanske inte heller är medvetna om de
verktyg som faktiskt ligger på bordet i riksdagen och
i riksdagens utskott då det gäller att hantera framtids-
frågor. Vi kan naturligtvis bli bättre på detta och ska
hela tiden se över verksamheten, och vi ska naturligt-
vis också se till att vi kan hitta nya samarbetsformer
tillsammans med våra kolleger i de andra nationella
parlamenten. Jag tror att det är viktigt för framtiden
för att på det sättet gemensamt föra EU-projektet
framåt.
Herr talman! Slutligen sägs det i betänkandet att
vi som har förmånen att vara med i konventet har ett
personligt mandat. Det är naturligtvis bra. Vi ska inte
binda riksdagen eller på något sätt ställa till bekym-
mer som gör att riksdagens handlingsfrihet begränsas.
Men jag tror nog att det betänkande som vi så små-
ningom i dag ska besluta om här i riksdagen är nå-
gonting som vi ska föra med oss och delge konventet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 24 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Sören Lekberg får ursäkta mig om
jag får intrycket av att han driver principen om prag-
matismen in till gränsen där den övergår i kökken-
mödding.
Jag har en kommentar och en fråga med den ut-
gångspunkten. Kommentaren är att när Sören Lek-
berg tar avstånd från eller är starkt tveksam till idén
om en kompetenskatalog säger han att vi inte ska
göra klart för oss vad det är som EU ska göra och vad
det är som nationalstaterna ska göra. Jag tror att detta
är en farlig ståndpunkt därför att den riskerar att leda
till att sådant som nationalstaterna borde ägna sig åt
glider vidare till EU, medan EU däremot inte får det
gjort som nationalstaterna inte klarar av.
Min fråga i denna otydlighetsavdelning hänger
samman med socialdemokratin och mellanstatlighe-
ten. Jag skulle vilja be Sören Lekberg reda ut hur
Socialdemokraterna faktiskt ser på detta och dess-
utom försöka reda ut hur tesen, som många hävdar,
om mellanstatlighet skulle vara något slags skydd för
de mindre ländernas möjligheter till påverkan. Många
inklusive jag själv hävdar ju snarast raka motsatsen,
nämligen att det mellanstatliga samarbetet möjligen
är ett samarbete där alla kan säga nej - så långt är jag
med - men där de som driver på när det gäller inne-
hållet i det som man säger ja till är de länder som har
de största musklerna. Och per definition är Sverige
inte riktigt ett land som har möjlighet att tävla i den
genren.

Anf. 25 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tror att man måste vara lite mer
nyanserad än Per Unckel just nu är. De små länderna
kan faktiskt göra sig gällande i EU-samarbetet. Vi har
sett det under de år som vi har varit medlemmar. Jag
tänker närmast på Amsterdamförhandlingarna. Där
rådde det mellanstatlighet. Men trots det lyckades vi
tillsammans med andra övertyga samtliga om att det
var viktigt att i fördraget skriva in offentlighet, kon-
sumentskydd, etc. Vi fick även med ett kapitel om
sysselsättningen. Det var en stor framgång. Jag vet att
partivänner till Per Unckel på den tiden sade att detta
var en omöjlig uppgift. Men det lyckades även för ett,
jag vill inte säga litet men, mellanstort land som Sve-
rige att tillsammans med andra gå den vägen.
Det låter väldigt tilltalande med en kompetenska-
talog. Men fördragen i dag talar ju faktiskt om vad
EU ska göra. Och vi vet också att i fråga om varje
beslut som ska tas vare sig det gäller en förordning
eller ett direktiv ska det finnas en rättslig grund för
detta som klart och tydligt ska anges. Om man inte är
belåten med det har man möjlighet att få det överprö-
vat. Att man ska gå så långt som att sätta upp en ka-
talog i stenskrift tror jag inte på, och det finns en risk
att flexibiliteten då äventyras.

Anf. 26 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Det är nog risk för att medlemssta-
ternas regeringar blir lite mer bundna av en kompe-
tenskatalog. Men det är faktiskt själva poängen, inte
minst om man, som både Sören Lekberg och jag, är
ledamot av ett nationellt parlament genom att säga:
Dessa uppgifter avser vi faktiskt att behålla här hem-
ma, medan följande huvuduppgifter bättre hanteras av
Europeiska unionen.
Bekymret med Sören Lekbergs attityd från demo-
kratiska utgångspunkter eller för den delen från sub-
sidiaritetsutgångspunkter är att avsaknad av kompe-
tensuppdelningen leder till att regeringarna inom EU
får ett mycket vitt handlingsutrymme.
Som jag sade i mitt huvudanförande tycker jag att
regeln ska vara att det ska vara svårt att ge EU ny
kompetens. Däremot ska det vara lätt för EU att an-
vända den kompetens som man har fått.
Låt oss ta diskussionen om det mellanstatliga ett
steg till. Ett uttryck för den här mellanstatliga håll-
ningen är ju Tony Blairs förslag om att ha en rådspre-
sident som sitter i fem år. Såvitt jag förstår har Sören
Lekbergs eget partis statsminister sagt att det där
borde man nog fundera över. Men innebörden i detta
är i så fall att rådet blir mycket starkare - det säger
sig självt - och då är det per definition någon annan
som blir svagare. Ser inte Sören Lekberg en risk i att
en sådan utveckling först och främst gynnar de länder
som för fram denna typ av förslag, nämligen de stora
länderna - på de små ländernas bekostnad?

Anf. 27 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Detta med bl.a. rådspresident är så-
dant som far omkring i luften. Personligen har jag
svårt att se någon vits med detta. Jag har sett att Gö-
ran Persson när han har varit positiv uttalat sig om ett
längre ordförandeskap som kan delas av flera länder,
och det är något helt annat.
När det gäller rådet osv. ska vi inte komma ifrån
det faktum, Per Unckel, att det finns ett klart samband
mellan rådet och de nationella parlamenten. Det är
via rådet som de nationella parlamenten för fram sina
uppfattningar - det är ju den vägen man går i en par-
lamentarisk demokrati. Jag är medveten om att det i
vissa länder kanske inte fungerar på bästa sätt, att
regeringarna så att säga är allenarådande. Men i t.ex.
Sverige är det en nära samverkan, och det tycker jag
är bra. Det är bra för demokratin, och det stärker
också de små länderna.
Slutligen vill jag i fråga om kompetenskatalogen
säga att det nog lätt kan bli en diskussion som mer är
semantisk. Vad det handlar om är att fördragen - eller
ett konstitutionellt fördrag, om vi får ett sådant någon
gång i framtiden - ska tala om vad EU ska göra. Där-
för behövs det ingen katalog vid sidan av detta. Av
fördragen ska det alltså framgå vad EU ska göra.
Dessutom är det inte - jag återkommer till detta efter-
som jag tycker att det är det principiellt viktiga -
någon katalog eller domstol som bestämmer detta
förhållande, utan medlemsstaterna själva fattar be-
slutet om att ge EU befogenheter eller inte.

Anf. 28 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Sören Lekberg säger att vi kristde-
mokrater går för långt, men EU styrs inte som en
parlamentaristisk stat eller med traditionell maktdel-
ning. Däremot handlar det om en maktbalans mellan
de olika institutionerna. I valet mellan dynamiken och
det statiska, i valet mellan motorerna och släpvagns-
modellen, väljer vi så klart dynamiken och motorer-
na. Sören Lekberg verkar - i sällskap med moderater
och centerpartister, som nyss sades - nöja sig med
pragmatismen.
När det gäller vad vi vill gå långt i och som vi pe-
kar på som en viktig substans på området med utöka-
de majoritetsbeslut handlar det om effektivitet, inte
minst med tanke på att vi ska ha en stor utvidgning.
Vidare gäller det inflytandet för Europaparlamentet
och medbestämmandet. Där är det också en fråga om
det ska vara en diskussionsklubb eller ett beslutande
parlament. Detta är en bra frågeställning.
Anser Sören Lekberg att gemenskapsmetoden i
dag fungerar på ett tillfredsställande sätt? Är det en
riktig balans mellan rådet, kommissionen och Euro-
paparlamentet?
Apropå dynamiken skulle jag gärna vilja ställa en
fråga. Såvitt jag erinrar mig har vi kristdemokrater
tidigare varit ensamma om att tala om en europeisk
åklagarmyndighet. Rätta mig gärna om jag har fel på
den punkten! Hur ser Sören Lekberg på detta? EU-
kommissionen gjorde ju ett inspel till konventet just
med den här frågeställningen.

Anf. 29 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Liknelsen med dynamiken och släp-
vagnen var rolig. Men jag tror att vi, med den ordning
som vi har i dag, har en väldig dynamik i verksam-
heten. Jag pekade på det som har hänt under de se-
naste åren. Vi får inte, Ingvar Svensson, bli fartblinda
och bara lyssna på vad vissa inom det europeiska
samarbetet tycker och tänker, utan vi måste också se
upp. Vi måste se till att vi går i takt med medborgar-
na, att opinionen är med oss och att beslutsprocessen
är förankrad.
Vi har redan talat mycket om demokratin, om hur
viktig den är. Från svenska utgångspunkter vet vi att
man måste ta sig tid med att förankra besluten. Där
delar jag uppfattningen att vi, när vi kommer överens
om att befogenheter ska överföras och att det finns
goda skäl för att göra det, också ska göra det. Vi ger
då det gemensamma de befogenheter som behövs för
att genomföra det hela.
I debatten, Ingvar Svensson, där det lite slarvigt
talas om mellanstatlighet och detta med gemen-
skapsmetoden, glömmer man faktiskt bort att när
Nicefördraget - förhoppningsvis - blir ratificerat i
samtliga medlemsländer kommer, tror jag, 73 % eller
75 % av besluten att fattas med kvalificerad majoritet.
Kvar finns då en kärna av frågor som ligger väldigt
nära varje medlemsstats hjärta. Där gäller fortfarande
detta med att det ska vara enhälliga beslut. Det ska vi
inte glömma bort.
När jag lyssnar på Ingvar Svensson och andra här
får jag lätt intrycket att det i dag i princip är bara
enhällighet som råder, men så är det inte.

Anf. 30 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Sören Lekberg modifierade något
det här med att gå lite långt. Om det är 73 % som
kommer att gälla för majoritetsbeslut och man vill
öka ytterligare något är det kanske inte särskilt långt-
gående. Det är säkert så att det i vissa sammanhang
finns ett behov av att bevara enhällighet på vissa
områden, i synnerhet på sådana områden som ligger
staternas suveränitet väldigt nära; det har jag förstått.
Däremot förstår jag inte detta med fartblindheten.
Jag får en känsla av att Sören Lekberg och hans parti
gärna vill släpa sig in i utvecklingen i den europeiska
unionen.
Slutligen: Frågan om den europeiska åklagarmyn-
digheten fick jag inget svar på.

Anf. 31 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Jag har inte funderat särskilt mycket
på detta med åklagarmyndigheten. När det gäller det
rättsliga området, den s.k. tredje pelaren, har vi upp-
fattningen att man faktiskt får överväga om mer be-
slut ska överföras till det gemensamma. Som framgår
av betänkandet skriver vi väldigt positivt om det -
man bör nu överväga att sakfrågor inom den s.k.
tredje pelaren ska kunna gå över till och bli föremål
för beslut med kvalificerad majoritet. Jag vet inte om
detta är ett konkret svar på Ingvar Svenssons fråga.
Det betyder i alla fall att du har fått ett någorlunda
positivt svar.
Återigen vill jag varna för fartblindheten, Ingvar
Svensson! Det är viktigt att EU konsoliderar sig - att
man inte springer vidare och att man inte tror, som
jag hör många säga, att saker och ting, om man stöter
på problem från folkopinionen osv., uppifrån ska
kommenderas fram. Man ska informera mer osv. Men
det är inte så lätt som att institutionerna i Bryssel ska
informera, utan jag tror att man måste förankra be-
sluten djupare. Därför tror jag att en pragmatisk håll-
ning är väldigt viktigt för framtiden.

Anf. 32 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Herr talman! Jag har lite grann samma tema som i
föregående frågor till Sören Lekberg. Det gäller det
här med det pragmatiska. Det låter ju bra. I ett demo-
kratiskt system kan man inte alls kommendera upp-
ifrån, utan det hela måste förankras. Det håller jag
helt med om. Men samtidigt får det inte bli liksom på
stället marsch.
Med tanke på de förslag som läggs fram från
Folkpartiet när det gäller det framtida EU och ut-
vecklingen under decennierna framöver vill jag säga
att det är tur att det finns partier som vågar ha en lite
visionär syn - liksom de gjorde som för ett halvt
sekel sedan startade hela projektet. Jag tror att det är
viktigt att man ser framåt och har en vision av hur det
ska vara. Den ska naturligtvis sedan hanteras.
Jag har en konkret fråga, och den gäller just den
demokratiska förankringen. Det finns i dag kritik när
det gäller bristen på öppenhet vad beträffar minister-
rådet, som har överläggningar i slutna rum. Ett av
Folkpartiets förslag gäller införande av någon form
av tvåkammarsystem, där ministerrådet skulle kunna
vara den ena kammaren. Då blir det en öppen kam-
mare, där man kan följa debatten speciellt när det
gäller sådant som har med lagstiftning att göra.
Hur ser Sören Lekberg på detta? Försök vara lite
visionär i stället för pragmatisk. Se inte enbart till
2002, utan se till 2010, t.ex.

Anf. 33 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Vi är inte förespråkare för "på stället
marsch". Om vi ser tillbaka ser vi att det har varit en
enorm utveckling de senaste åren. Det handlar inte
alls om att hålla tillbaka eller vara släpvagn.
Det förekommer naturligtvis visionärt tänkande,
men man får inte springa så långt före i debatter och
ställa sig så långt vid sidan av att ingen lyssnar på en.
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi förankrar frå-
gorna - att vi diskuterar med kollegerna i andra na-
tionella parlament, osv.
När det gäller frågan om tvåkammarsystemet kan
jag säga att utskottet är skeptiskt till det. Det beror på
att vi redan i dag har ett tvåkammarsystem. Vi har
rådet, som faktiskt är den lagstiftande församlingen.
Vi har ett parlament vars uppgift från början var, och
fortfarande är, att kontrollera den mäktiga kommis-
sionen men som under senare år har fått möjlighet till
medinflytande då det gäller lagstiftningsfrågor.
Jag tycker också att rådet måste öppna sig mer.
Jag tycker inte om kritiken om slutna rum. Därför
tycker jag att det ligger i rådets eget intresse att öppna
sig de gånger man fattar lagstiftningsbeslut. Det fram-
förs också i vårt betänkande.

Anf. 34 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Herr talman! Sören Lekberg säger att vi inte kan
springa före i debatten. Men det är precis vad jag
tycker att vi ska göra. Vi ska ligga långt framme i
debatten för att få genomslag för våra tankar, idéer
och visioner. De kan inte komma som ketchupen ur
flaskan helt plötsligt, utan det måste vara en process.
Jag menar att det är viktigt att vara tydlig och klar i
sina program och ställningstaganden för att uppmunt-
ra denna debatt. Det ger bättre grogrund för en demo-
kratiskt förankring, och man får lättare med sig män-
niskor på idéerna och tankarna.
Risken är att man stryper debatten på grund av att
man vill vara pragmatisk. Man vågar inte ta de visio-
nära idéerna. Jag tror att hela EU vinner på denna
öppenhet, och det blir bättre i framtiden.
Det är bra att vi är på samma linje när det gäller
att öppna rådet. Jag tror att mycket av den kritik som
finns härstammar just från att man upplever att det är
lite slutet och att rådet bara talar om vad man har
kommit överens om. Detta förfaringssätt väcker lätt
en berättigad ilska.

Anf. 35 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Jag är inte emot visionärt tänkande
eller breda debatter. Tvärtom har jag i mitt inlägg
understrukit hur värdefullt det är. Karl-Göran Bi-
örsmark försöker tillämpa ett knep. Bara för att man
inte delar hans uppfattningar skulle man vara emot
det visionära tänkandet.
Jag är för den breda debatten. Jag tycker att det är
väldigt bra att den förs. Jag är för offentligheten. Vi
har drivit de frågorna hårt i Sverige. Vi har sett till att
den svenska riksdagen har fått större inflytande, osv.
Men det är skillnad mellan det och att helt och hållet
ansluta sig till Folkpartiets idéer. Det är Folkpartiets
idéer som jag inte tror är gångbara - som jag inte tror
på. Det är någonting helt annat.
Vi vet att flertalet svenskar inte vill gå den vägen.
Därför måste man, om man ska föra utvecklingen
framåt, stå med bägge fötterna på jorden. Man måste
också se till att man har opinionen med sig. Det är
skillnaden mellan mig och Karl-Göran Biörsmark.

Anf. 36 KENNETH KVIST (v) replik:
Herr talman! Mycket har handlat om en pragma-
tisk inställning. Sören Lekberg återkommer till det.
Också jag vill uppehålla mig lite vid det. Jag tycker i
och för sig att ett visst mått av pragmatism är heder-
värt. Man ska vara odogmatisk och kunna ta ställning
till frågorna vartefter de kommer.
Jag vill gå tillbaka och ta lite lärdomshistoria. Vad
beträffar Sören Lekbergs och Socialdemokraternas
inställning vill jag alludera på Eduard Bernsteins
klassiska uttryck "Rörelsen är allt, målet intet". När
det gäller EU säger man nu att rörelsen ska vara
pragmatisk och inte snabb och att målet ska vara
suddigt.
Jag tror att man ska vara pragmatisk, men att man
ska ha en tydlig utgångspunkt. Själva rörelseriktning-
en är också väldigt viktig.
Jag kan nog dela uppfattningen att man inte ska
sätta upp några absoluta slutmål för politisk verksam-
het, för historien känner nog inga absoluta slutmål.
Men jag tror att rörelseriktningen är viktig. Därför
känner jag sympati när Sören Lekberg talar om att
man inte ska vara fartblind. Men det är inte bara far-
ten man ska varna för, utan det är själva rörelsen. Det
har i EU skett en rörelse mot ökad överstatlighet -
mot ökade inslag av kvalificerat beslutsfattande -
vilket i medlemsstaterna har begränsat de nationella
parlamentens betydelse. Det försvårar för människors
utövande av det demokratiska inflytande de vill kun-
na utöva. Där finns en problematik.

Anf. 37 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Kenneth Kvist tar upp ett filosofiskt
resonemang. Jag är naturligtvis intresserad av att
försöka gå in på det spåret.
Vi delar inte uppfattningen att det ska finnas nå-
got slags slutmål för EU-samarbetet. Så är det inte.
Jag talar om pragmatismen. EU förändras hela tiden,
men samtidigt förändras det politiska landskap som
EU verkar i. Det är väldigt svårt att säga vad som
kommer att ske om fem eller tio år.
Det finns något som är viktigt att göra klart för
sig, som jag har sagt flera gånger. EU-samarbetet är
någonting annat än sedvanligt internationellt samar-
bete i mellanstatlig form. Här har medlemsstaterna
kommit överens om att överlämna vissa befogenheter
till det gemensamma. Man beslutar gemensamt om
hur de befogenheterna ska utnyttjas. Det är någonting
helt annat än vanligt mellanstatligt samarbete. Men
det är fortfarande medlemsstaterna som avgör hur fort
man ska springa och vilka mål man ska inrikta sig
mot.
Låt mig gå tillbaka till hur det såg ut under de
första årtiondena. Samarbetet gick sakta och höll på
att stanna av. Så plötsligt blev det dynamik i det. Jag
tror att vi kommer att se samma sak i framtiden. Det
blir dynamiska skeden. Sedan blir det stagnation eller
stillastående, och så tar det fart igen.
Det viktiga är att det är medlemsstaterna som i
demokratisk ordning ger befogenheterna.

Anf. 38 KENNETH KVIST (v) replik:
Herr talman! Vi är överens om att det är med-
lemsstaterna som ska ge EU dess befogenheter och
som ska ge begränsade befogenheter till institutioner
som inte styrs direkt av medlemsstaterna. Jag håller
också till en del med om Sörens beskrivning av rörel-
seriktningen, herr talman. Det går ibland snabbt,
ibland långsammare, och det sker en förändring. Men
det avgörande är att vi måste vara med och kraftfullt
försöka påverka riktningen på denna rörelse och den-
na förändring. I Sören Lekbergs huvudanförande
ligger egentligen en del principer som i alla fall till en
del går åt det håll som jag tycker är bra. Man betonar
nämligen överstatlighet och de nationella parlamen-
tens roll osv.
Varför inte försöka göra detta till en klar princip,
till en klar rörelseriktning som man vill eftersträva?
Jag tycker inte att man bara ska ha en inställning när
det gäller detta som att vi, bara det är pragmatism,
kan förhålla oss till utvecklingen vartåt den än går.
Man måste nog, för att kunna ha en bra pragmatism,
ha en principiell hållning, och jag menar att denna
principiella hållning bör vara att vi utvecklar ett sam-
arbete som har mellanstatligheten som grund och
bärande princip.

Anf. 39 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! EU-samarbetet är ju mellanstatligt,
och i mellanstatlig form har man gett det gemensam-
ma vissa befogenheter. Jag håller med Kenneth Kvist
om att detta till sin grund är mellanstatligt.
Sedan - om vi ska sätta upp mål - handlar det
naturligtvis om att fördjupa samarbetet på det sättet
att medlemsstaterna och deras nationella parlament
måste ta ett större ansvar för att förankra processerna
men också för att vara aktiva partner i samarbetet. De
ska ta initiativ och via sina regeringar föra fram frå-
gor och inte passivt åse processen. Det tror jag är ett
viktigt mål för framtiden.

Anf. 40 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Sören Lekberg nämnde i sitt anfö-
rande frågan om Sveriges röst i världen och Sveriges
röst i EU och citerade Margot Wallström, som är EU-
kommissionär på miljöområdet. Det handlade om att
Sveriges röst i EU måste höras. Det får mig att funde-
ra.
När toppmötet var i Sverige hade regeringen valt
miljöfrågan som en av de viktiga frågorna. Sedan har
det kanske inte hänt så särskilt mycket kring miljön
och miljökraven. Har regeringen en agenda för hem-
mapubliken, där man driver och pratar om miljöfrå-
gor, och en annan när man kommer till EU, då man
blir tämligen tyst? Det måste ju vara så om kommis-
sionären tycker att Sveriges röst är tyst inom EU.

Anf. 41 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Det var en märklig sammanfattning
av mitt inlägg.
Jag försökte använda det som Margot Wallström
sade till att understryka detta med att de nationella
parlamenten måste ta för sig och att vi som medlem-
mar i Europeiska unionen måste synas och höras. Vi
kan inte överlåta till diplomater i Bryssel, EU-
parlamentariker eller kommissionärer att sköta det. Vi
måste själva se till att det väcks debatt, att idéer föds
och att idéer utvecklas och blir till förslag. Det var det
som jag tänkte på och som jag försökte framhålla.
Jag tycker att vi glömmer bort det här. Vi talar
väldigt mycket om att Sveriges röst inte hörs numera
på den internationella arenan. Det tycker jag är non-
sens. Sveriges röst hörs mer än någonsin, och vi har
större inflytande än någonsin, men vi måste också
höras ljudligt i EU-samarbetet. Det var min utgångs-
punkt, och jag vill definitivt dementera påståendet om
att det skulle finnas dubbla agendor från regeringens
sida.

Anf. 42 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Det är ju bra om det inte finns
dubbla agendor utan att rösten är lika kraftfull när
man kommer ned till EU som den ibland är inför
hemmapubliken, inte minst när det gäller miljösidan.
Men uttalandet och citatet kom onekligen från en som
borde vara insatt i hur pass mycket Sveriges röst hörs,
eftersom kommissionären på miljösidan finns med på
mötena. Så det finns ändå anledning att fundera över
om vi inte hörs tillräckligt ens i EU i dag. Om det är
så borde regeringen ta till sig att man måste höras
kraftfullare både internationellt och inom EU.

Anf. 43 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Herr talman! Det var inte miljöfrågor som vi då
diskuterade med Margot Wallström. Jag måste än en
gång påpeka att det handlade om EU-debatten, EU-
frågorna och EU-processen i allmänhet. Detta kan vi
inte överlåta till regeringen att svara för, utan det
måste ankomma på oss alla att föra den debatten och
se till att vi hörs och att Sveriges riksdag hörs. Det
var det som det handlade om, att Sverige faktiskt ska
höras även i EU-samarbetet, men vi kan inte säga att
det bara är regeringens uppgift. Vi har alla ett ansvar
att ta. Det var det som jag försökte säga.

Anf. 44 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att det
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets
betänkande om EU:s framtidsfrågor är ett mycket
läsvärt betänkande. Det ger en god bild av den aktu-
ella diskussionen, och det bidrar med många värde-
fulla synpunkter i det fortsatta arbetet.
Riksdagen ska ratificera eventuella förändringar
av EU:s fördrag, och det är därför en självklarhet för
regeringen att förankra de svenska positionerna i de
här frågorna hos riksdagen. Betänkandet är därför
mycket viktigt.
Den allt överskuggande frågan för EU just nu är
naturligtvis utvidgningen. Som jag ser det är det den
viktigaste frågan för dagens politiker i Europa. Ut-
vidgningen tryggar freden i Europa genom att knyta
länderna till varandra i ett ömsesidigt samarbete. Den
befäster demokratins princip över hela vår kontinent
och tryggar rättsstatens principer. Den möjliggör
förbättrad ekonomisk och social utveckling i alla
medlemsländer, både nya och gamla, och jag vet att
den svenska riksdagen står bakom synen på att ut-
vidgningen är den viktigaste framtidsfrågan för EU.
Genom Nicefördraget, som riksdagen godkände
förra året, gjordes de nödvändiga institutionella för-
ändringarna för att möjliggöra en anslutning av nya
medlemmar, och de förhandlingar som under de se-
naste två åren har förts med totalt tolv ansökarländer
har varit intensiva och hittills i grunden mycket fram-
gångsrika. Förhandlingarna är nu i ett avgörande
skede. Såväl nuvarande som kommande EU-länder
måste just det här året lägga ned stor kraft på att föra
förhandlingarna i hamn. Sverige deltar aktivt och
konstruktivt i det här arbetet, och det är av stor vikt
för regeringen att vi har riksdagens helhjärtade stöd i
den här processen.
Herr talman! Diskussionen om EU:s framtidsfrå-
gor har nu börjat på allvar. Bakgrunden är förstås
utvidgningen men lika mycket insikten om att det
finns en omfattande demokratisk utmaning för EU.
Många människor anser att mycket i EU är obegrip-
ligt, att alltför mycket avhandlas ovanför människor-
nas huvuden och att det brister i den demokratiska
kontrollen.
Framtidsfrågorna är därför angelägna, och diskus-
sionen behöver ta tid. Nya förslag måste vara väl
förankrade i samtliga medlemsländer och inte minst i
parlamenten. Det ska finnas gott om tid för en bred
debatt i samhället. Allmänheten måste kunna få läm-
na in sina synpunkter.
Det konvent som EU:s stats- och regeringschefer
beslutade att inkalla för att diskutera en rad frågor
inför nästa regeringskonferens är nu i gång. Konven-
tets diskussioner är helt öppna för allmänheten.
I min roll som den svenska regeringens represen-
tant vill jag medverka till att hitta breda lösningar i de
frågor som konventet diskuterar. Samtidigt är det
viktigt att framhålla att konventet också kan presente-
ra ett antal olika alternativ ifall enighet inte kan upp-
nås.
Konventet är bara det första steget i en längre pro-
cess som ska leda fram till ett nytt fördrag. Men det är
ett viktigt steg. Medlemsstaterna är fördragets herrar.
Därför måste alla förändringar av fördragen framför-
handlas i en kommande regeringskonferens och sedan
ratificeras av de nationella parlamenten.
Utgångspunkten för konventets arbete bör vara att
diskutera vad vi vill att EU ska ägna sig åt. Vi bör
först peka på vad vi vill uppnå inom enskilda politis-
ka områden för att därefter hitta de institutionella
lösningar som möjliggör det vi önskar. Vi låter alltså
sakfrågorna bestämma var och hur besluten ska tas.
Gör vi det sätter vi medborgarnas intressen i centrum.
Regeringens utgångspunkt är att vi inom EU ge-
mensamt bör kunna fatta beslut i genuint gränsöver-
skridande frågor och i frågor där nyttan av det ge-
mensamma beslutsfattandet klart överskrider nyttan
av att fatta besluten i varje medlemsland.
I de inledande diskussionerna i konventet har jag
pekat ut några områden där EU behöver förstärkt
kompetens för att bättre svara upp mot våra grund-
läggande politiska målsättningar. Det handlar t.ex.
om asyl- och migrationspolitiken och det rättsliga
samarbetet.
Därtill har betydelsen av EU:s utrikespolitiska
agerande ökat kraftigt. Regeringen anser därför att
frågor som rör EU:s förbindelser med andra länder
bör samlas i ett särskilt råd för externa relationer.
Samtidigt växer behovet av samordning inför Euro-
peiska rådet. Det s.k. Allmänna rådet bör därför om-
vandlas till ett råd som verkligen ansvarar för den
allmänna politiska samordningen inom EU:s minis-
terråd. Detta är naturligtvis förändringar som rådet
självt kan fatta beslut om, men det är bra att vi har en
diskussion om det.
Vidare bör de politiska målsättningarna på vissa
områden i fördraget moderniseras. Inte minst gäller
detta jordbrukspolitiken, där dagens ganska ensidiga
producentperspektiv behöver kompletteras med ett
konsument- och miljöperspektiv.
Öppenheten måste ytterligare förstärkas på flera
sätt. Handlingsoffentligheten måste utvidgas till att
gälla alla institutioner och EU-organ. Fördraget bör
slå fast tjänstemännens rätt till yttrandefrihet. Vi bör
också slå fast värdet av en god förvaltning. Därtill
behöver rådets sammanträden vara öppna när rådet
agerar lagstiftare.
De huvudsakliga frågorna för konventet rör na-
turligtvis kompetensfördelning och maktbalans. Be-
träffande kompetensfördelning råder det ganska stor
enighet i konventet. Det är inte många som föreslår
särskilt radikala förändringar. Därför blir jag lite
förvånad när jag läser betänkandet.
Majoriteten är tveksam till en strikt kompe-
tenskatalog. Det är också jag. Men i konventet är det
så att de som vill begränsa unionens makt är de som
förespråkar en kompetenskatalog. I riksdagen tycks
det vara tvärtom. Här är det Vänsterpartiet och Miljö-
partiet som motsätter sig en katalog medan Folkparti-
et och Centerpartiet är mera positiva. Detta visar
möjligen att kompetenskatalogen kan tolkas olika
beroende på vad man fyller den med.
En viktig fråga är närhetsprincipen, subsidiaritets-
principen i beslutsfattandet. Prövningen av att EU
inte tar på sig beslut som lika bra eller bättre kan
fattas nationellt sker, enligt min uppfattning, bäst som
en naturlig del i det vanliga beslutsfattandet. Regler
för subsidiaritetsprövningen finns redan. Vad som
behövs är att tillämpa reglerna bättre och mer kon-
sekvent. Jag är tveksam till nya organ för att klara
just detta.
Maktbalansen har inte kommit upp i konventet än
för en genomgripande diskussion. Regeringens stånd-
punkt är att nuvarande balans i huvudsak ska behål-
las. De nationella regeringarna och därmed de natio-
nella parlamenten måste ha en central roll i EU-
arbetet. Samtidigt finns det naturligtvis behov av en
mycket stark kommission som ska ha initiativrätt och
en starkt övervakande roll på de områden där EU har
givits kompetens av medlemsländerna. Till detta
kommer också EU-parlamentets viktiga roll.
Att utgå från sakfrågorna tycker jag är det vikti-
gaste också när man tittar på institutionerna. Ansvar-
sområdena blir lite olika. Det gäller också fördelning-
en mellan gemenskapsmetoden och det mellanstatliga
samarbetet. Gemenskapsmetoden är den bästa för
harmonisering av lagstiftning, kontroll av icke-
diskriminering osv. Men på andra områden, exempel-
vis för insatser mot arbetslösheten, är det inte framför
allt övernationell lagstiftning som krävs. Där sker
samarbetet bättre genom mellanstatlighet och den
öppna samarbetsmetoden.
När den svenska regeringen talar om mer mellan-
statlighet handlar det alltså inte om att föra över det
som i dag hanteras överstatligt till mellanstatligt be-
slutsfattande. Det handlar om att vi ser möjligheter på
nya områden för EU-samarbete där man huvudsakli-
gen ska använda ett mellanstatligt samarbete. Jag
tänker på områden som kamp mot arbetslöshet, de-
mografiska frågor, tillväxt osv.
Herr talman! Framtidsdebatten pågår väl inte så
väldigt intensivt än, inte i vårt land och inte heller i så
många andra länder. Men jag tror att den kommer att
öka kraftigt under året.
Det är klart att det kommer att finnas olika åsikter
- detta handlar ju om politik - vilket detta betänkande
visar. Vi har här i dag framför allt talat om sådant
som ska avhandlas inom EU:s framtidskonvent. Det
betyder att en del mycket angelägna framtidsfrågor,
t.ex. miljön Marianne Samuelsson, inte riktigt passar
in. Där handlar det inte i första hand om att det be-
hövs fördragsförändringar. Det handlar mycket mera
om politisk vilja och politisk handlingskraft.
Andra områden behöver dock fördragsförändring-
ar för att underlätta vad vi politiskt önskar. Det är
också de som blir föremål för konventsbehandling.
Diskussionen om EU:s framtidsfrågor är alltså
mer än det som avspeglas i debatten i konventet och
sedan i regeringskonferensen. Men det är ändå så att
det är just nu som den nya europeiska unionen formas
i konstruktiv dialog mellan nuvarande EU-länder och
dagens kandidatländer. Det är självklart att vi i Sveri-
ge ska delta i diskussionen om framtidsfrågorna och
om hur vi bäst ska samarbeta i Europa för att lösa
dem.

Anf. 45 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Jag ska försöka se om det går att få
en något tydligare bild av vad regeringen tycker när
det gäller det Lena Hjelm-Wallén säger om att rege-
ringen vill behålla den nuvarande maktbalansen. Det
som har inträffat under de senaste åren är ju att rådet
har tagit sig ökat inflytande, inte minst i konstellatio-
nen stats- och regeringscheferna, och dessutom ett
mycket formlöst inflytande. Samtidigt har kommis-
sionen enligt alla vittnesbörd tappat inflytande. Ty
följande har en överskiftning skett till förmån för
mellanstatlighet och regeringar och bort från kom-
missionsinflytande.
Då har jag tre frågor med den utgångspunkten.
1. Vilken balans är det egentligen som ska behål-
las? Är det den balans som har uppnåtts nu, med
en svagare kommission och ett starkare råd, el-
ler den balans som gällde för ett antal år sedan?
2. Vad tycker Lena Hjelm-Wallén om Europeiska
rådets sätt att verka? Är detta en bra form för
beslutsfattande i avgörande framtidsfrågor? De
av oss som har begränsad insyn i detta sätter väl
ett och annat frågetecken för hur effektivt, de-
mokratiskt och transparent detta beslutsfattande
egentligen är.
3. Finlands regering har gjort sig känd som den
som gått i spetsen för de små staternas rättighe-
ter och ty följande slagits för en stark kommis-
sion. Min undran är: Vore det inte dags för den
svenska regeringen att sluta upp på den finska
regeringens sida?

Anf. 46 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Jag ger Per Unckel rätt i analysen.
Det europeiska rådet har förvisso stärkt sin ställning,
och samtidigt kan vi se att kommissionen inte är lika
stark som tidigare. Detta har alltså ingenting med
fördragsförändringar att göra, utan det är så det har
utvecklats. Det beror på individerna i väldigt hög
grad.
Sverige är för en stark kommission - dock inte i
första hand på grund av att, som det ofta sägs, kom-
missionen är de små staternas bästa vän. Det kanske
är så, men det är nog inte detta det i första hand har
handlat om för oss. Däremot är det kommissionen
som ska stå för det övergripande EU-intresset, och
det är viktigt att det finns någon som tydligt gör det.
Man kan hoppas att kommissionen via sina initiativ
osv. ser till att stärka sin egen roll. Det går alltså att
göra inom nuvarande maktbalans såsom den visas av
fördragen. Det besvarar egentligen Per Unckels första
och tredje fråga.
Sedan är jag, precis som nästan alla som har del-
tagit i Europeiska rådets sammanträden, ganska kri-
tisk mot hur det fungerar. Det är alldeles för lösligt
för att vara ett så viktigt organ. Det är också därför
vår statsminister och andra har lagt fram förslag till
hur det ska bli mer stadga i de europeiska rådens
sammanträden. Det handlar om mer långsiktighet i
arbetsplaneringen, vilka frågor som ska komma upp
osv. Det handlar också om hur ordförandeskapet ska
kunna hantera detta med lite större framförhållning.

Anf. 47 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Jag väljer att tills vidare ta Lena
Hjelm-Wallén på orden när det gäller hennes uttalan-
de om att regeringen vill ha en stark kommission och
att detta också ska ses som ett svar på min fråga om
Sveriges regerings förhållande till den finska rege-
ringens propåer.
Låt mig till detta bara göra ett komplement. Jag
håller med Lena Hjelm-Wallén om att den förskjut-
ning vi har sett från kommission till råd, enkelt ut-
tryckt, i allt väsentligt har ägt rum utan fördragsför-
ändringar. Men - och det är ett viktigt men - när
Lena Hjelm-Wallén understryker att detta har att göra
med personer representerar hon ju själv en krets med
människor som i allra högsta grad är inflytelserika i
fråga om hur den här processen ska drivas vidare. Om
man har ambitionen att kommissionen ska stärka sitt
inflytande och spela den aktiva roll som både Lena
Hjelm-Wallén och jag uppenbarligen vill se ankom-
mer det också på regeringen att säkerställa att man
hanterar sitt arbete i rådet på ett sätt som gör att
kommissionen får utrymme att spela den rollen. Jag
är inte riktigt säker på att regeringarna överlag har
övertygelsen att det också ligger i deras intresse att
arbeta i rådet på ett sätt som gör att kommissionen får
den nödvändiga ställningen.

Anf. 48 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Det beror kanske på vilka områden
vi talar om. På många områden är det ju så att kom-
missionen har initiativrätt. Det finns väldigt stor an-
ledning för ministrarna i de ministerråden att arbeta
mycket nära kommissionärerna, annars kommer man
ingen vart alls. Sedan finns det andra områden där det
är delad kompetens eller där det väldigt tydligt är de
nationella företrädarna som håller i styråran. Där är
naturligtvis kommissionens roll mycket svagare, och
man känner inte heller samma behov av att samverka
med kommissionen. Även där kan det dock väldigt
ofta behövas. Det här är ett område man får förhålla
sig till på ett ganska praktiskt sätt, men med respekt
för varandras roller.
Att de nationella företrädarnas, huvudsakligen
statsministrarnas, roll har ökat tror jag beror på att vi
har en ganska ifrågasättande debatt om EU. Den
demokratiska legitimiteten ligger väldigt mycket mer
hos stats- och regeringschefer än inom det mer diffu-
sa organ som är EU-kommissionen.

Anf. 49 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Eftersom gemenskapsmetoden varit
föremål för debatt i det föregående replikskiftet ska
jag inte fördjupa mig i den.
Under ämnet förstärkt kompetens talade Lena
Hjelm-Wallén om en moderniserad jordbrukspolitik
där inte bara producentansvaret utan även konsument
och miljö måste komma in i bilden. Det kan vi väl
vara överens om. Jag vet också att Lena Hjelm-
Wallén anser sig missförstådd när det gäller detta och
konventets arbete. Men jag skulle gärna vilja veta på
vilket sätt konventet ska komma in på de här frågor-
na. Lena Hjelm-Wallén var tidigare inne på de insti-
tutionella lösningarna. Vilken är den institutionella
lösningen på jordbrukspolitiken? Vad jag förstår är
det alltså inte de praktiska besluten i de samman-
hangen.
Sedan skulle jag vilja ge en liten rekommenda-
tion. Lena Hjelm-Wallén använde begreppet närhets-
principen som en synonym till subsidiaritetsprinci-
pen, och det är ju egentligen ett missförstånd. Jag
vore tacksam om vi slapp se den typen av skrivningar
eller uttryck från Regeringskansliet.

Anf. 50 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Det är svårt, detta med subsidiari-
tetsprincipen. När man ska tala om den och dess
prövning försöker man gärna göra det lite enklare.
Jag är medveten om att det inte är fullt jämförbart.
EU har tyvärr många sådana här mycket knepiga ord
som gör att människor känner sig ganska främmande
för vad vi talar om. Det tycker jag är rätt bekymmer-
samt.
Jordbrukspolitiken är för mig ett exempel på ett
område där det inte handlar om institutionella föränd-
ringar utan om frågan: Vad står det egentligen i för-
draget? Har man en regeringskonferens tittar man
definitivt på om det är någonting man vill ändra i
fördraget. Då är det inte bara maktbalansen det
handlar om, utan det kan också gälla frågan om för-
draget någonstans på ett viktigt politikområde ut-
trycker sig på ett mycket gammaldags sätt. Så är det
vad gäller jordbrukspolitiken.
Jag menar inte att konventet ska syssla med några
jordbruksreformer, inte på något sätt. Däremot är det
viktigt att titta på texten i den målsättning som finns
kring jordbrukspolitiken när vi går igenom fördragets
olika delar i konventet.

Anf. 51 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag kan förstå de här synpunkterna
om jordbrukspolitiken, fördraget osv. Jag har inga
invändningar på den punkten. Men jag har väldigt
svårt att se just hur man ska fasa in den här fråge-
ställningen i konventets arbete. Det vore intressant att
höra om Lena Hjelm-Wallén har någon idé om hur
det ska gå till.

Anf. 52 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Vad det handlar om är om det också
kommer att öppnas möjligheter att här och där göra
textförändringar av fördragets målsättningsparagrafer.
Det skulle förvåna mig väldigt mycket om inte detta
kommer. Det är alltså i ett sådant sammanhang som
jag ämnar ta upp jordbrukspolitiken.

Anf. 53 KENNETH KVIST (v) replik:
Herr talman! Vice statsministern noterar vår in-
ställning till kompetenskatalog. Jag vill bara säga att
det beror på att vi anser att skriver man fast en kom-
petenskatalog är det också svårt att återföra be-
slutsmakt, att alltså bryta kompetenskatalogen. Då
behöver man en speciell procedur för att ändra den.
Därför tycker jag att det är logiskt av oss som är kri-
tiska till att utvidga EU:s kompetens att vara tvek-
samma till den. Men i den frågan tycks vi trots allt ha
en gemensam ståndpunkt.
Däremot talar vice statsministern litet rundhänt,
skulle jag vilja säga, om möjligheterna för EU på nya
områden. Utan att nu ange någon kompetenskatalog
måste jag säga att det inte kan vara så att EU-
samarbetet, även om det ska vara mellanstatligt på
många områden, kan gå hur långt som helst eller
omfatta vad som helst. Några gränser måste det väl
finnas också för den svenska regeringen för hur
mycket EU-samarbete man vill ha.
Jag tycker att det är intressant att höra diskussio-
nen om kommissionen, där Lena Hjelm-Wallén säger
att någon ju ska försvara det övergripande EU-
intresset. Men vad är detta? EU kan väl inte ha ett
eget intresse som står över huvudet på medlemssta-
terna och medlemsstaternas folk. Jag skulle kunna
säga att det just är att människor i en del medlems-
stater upplever att EU tror sig ha ett sådant intresse
över huvudet på folken som utgör en del av det de-
mokratiska problemet med EU.
Jag skulle också vilja fråga vad vice statsministern
tycker om vår idé att avskaffa EU-parlamentet som
direktvald institution och förankra det i de nationella
parlamenten. Statsministern har vid något tillfälle
varit inne på en sådan tankegång.

Anf. 54 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Jag tror att EU-parlamentet ska få
fortsätta att väljas direkt, i alla fall inom överskådlig
tid. Vi ser inte någon bättre lösning på det just nu.
Däremot är det alldeles rätt att vi i den här makt-
balansen starkt vill värna de nationella parlamenten.
Det vill vi göra av rent demokratiska legitimitetsskäl.
Vi tror att det som sker där är mer begripligt för män-
niskor, de nationella parlamentarikerna är närmare
människorna. Vi tycker att det är en viktig del också i
EU:s utveckling.
I EU kan man inte ta in hur många frågor som
helst, säger Kenneth Kvist. Det beror lite grann på
hur man gör det. För några år sedan var det ingen som
kunde tro att vi skulle tala om arbetslöshetsfrågor
inom EU. Nu gör vi det, men inte därför att EU har
fått beslutsrätt på det området utan därför att EU-
länderna, regeringarna och parlamenten finner att det
är bra att vi samråder om de frågorna, sätter upp vissa
målsättningar, rekommendationer och gör jämförelser
för att på det sättet utveckla de olika nationella poli-
tiska initiativen. Jag tror att det är ett mycket bra sätt.
Men då passade inte det traditionella EU-
beslutsfattandet. Det är därför man talar om att det är
ett tydligt mellanstatligt samarbete och att det är en
helt annan metod man använder, nämligen den öppna
samarbetsmetoden.

Anf. 55 KENNETH KVIST (v) replik:
Herr talman! Den öppna samarbetsmetoden har
inte utvärderats ordentligt än. Det bör man väl göra. I
den ligger kanske också en risk för en väldig press
från kommissionens sida.
Men jag är väldigt nöjd med inställningen till de
nationella parlamenten som regeringen genom Lena
Hjelm-Wallén uttalar, herr talman. Det är viktigt att
de är positiva. Men jag tycker nog att man måste
ifrågasätta just en institution som EU-parlamentet i
dess nuvarande form. Det är ju det som får EU att
likna någon sorts embryo till en statsbildning.
Sedan frågan om en stark kommission. Jag kan ju
förstå att vi får argumentera ett tag innan vi får en
bred uppslutning kring vår ståndpunkt att omvandla
kommissionen till ett sekretariat åt rådet. Men ett
första steg borde väl vara att förstärka de nationella
parlamenten genom att ge dem också initiativmöjlig-
heter, något som saknas med kommissionens initia-
tivmonopol. Jag skulle vilja att vice statsministern
reflekterade lite kring detta.
Jag vill också säga att jag tycker att det Lena
Hjelm-Wallén har sagt i sitt inlägg och även i någon
replik, om jag inte minns fel, om hur sakfrågorna ska
avgöras är en något väl pragmatisk hållning i förhål-
lande till sådana konstitutionella frågor som vi nu
diskuterar. Man måste nog ändå försöka sätta en
demokratisk princip i botten för hur beslutsfattandet
ska ske. Om man sedan på ett okonventionellt sätt
som inte binder staterna har diskussioner och erfaren-
hetsutbyte på breda områden har vi såvitt jag kan
förstå inga delade meningar om det.

Anf. 56 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att vi ska tillskapa fler
organ, och talar man om att nationella parlament
också skulle ha initiativrätt tycker jag att man liksom
kommer in på ett sidospår. Där tror jag att vi i det
informella samarbete som finns får hålla oss till den
organisation som kallas COSAC. Sedan får de natio-
nella parlamenten agera genom sina nationella före-
trädare, och det är ju regeringsföreträdarna.
Jag tycker nog att EU-parlamentet från att ha varit
ganska vildvuxet ändå har börjat leta sig fram till en
form där man mer sysslar med de frågor som faktiskt
är parlamentets. Det vore bra om den utvecklingen
kunde fortsätta. Om EU-parlamentet sysslar med
allehanda frågor man inte har någon beslutsrätt över
men det är det som framkommer i medierna blir det
naturligtvis en väldigt underlig bild som människor
får av EU-parlamentet. Att man koncentrerar sig mer
där man ska vara medbestämmande, exempelvis i
lagstiftningsfrågor, vore någonting att önska, tycker
jag.

Anf. 57 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Herr talman! Vice statsminister Lena Hjelm-
Wallén hade samma anslag som jag när det gäller
utmaningarna här, nämligen utvidgningen, det demo-
kratiska underskottet samt var och hur besluten ska
fattas. Det är de som är de spännande frågorna fram-
över.
När det gäller kompetenskatalogen sade Lena
Hjelm-Wallén ungefär att kompetenskatalogen tydli-
gen kan se olika ut beroende på vad man fyller den
med. Så är det naturligtvis. Vi kan ha lite olika syn på
vad vi vill ha in i denna kompetenskatalog och hur
den ska se ut. Det är inget konstigt i detta. Vi menar
från vårt håll att det ger en tydlighet för medborgarna
och ger dem en annan demokratisk möjlighet att följa
arbetet om man får en sådan kompetenskatalog.
Det för mig över till frågan hur vi ska få en tyd-
lighet i EU:s uppbyggnad. Där menar vi att vi skulle
försöka komma fram till någon form av författning
för EU där man på ett enkelt och tydligt sätt klarar ut
de här frågorna och där också kompetensområdena
ligger fast. Det betyder inte att detta är skrivet i sten
för alltid, det kan naturligtvis förändras.
Min fråga är: Anser Lena Hjelm-Wallén att det
vore bra om vi fick fram en författning som tydliggör
detta för medborgarna?

Anf. 58 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Herr talman! Presidenten för konventet fångade
mycket skickligt upp detta. Han sade att vi har ett
fördrag och att vi nu också ska se till att vi får ett
konstitutionellt fördrag. Vad det kallas - författning,
konstitution eller fördrag - spelar för mig ingen större
roll. I det här måste tydliggöras vilken kompetens EU
ska ha. Jag talar då om att göra det i ganska grova
drag. Om det blir för detaljerat försvinner mycket av
dynamiken inom EU.
När Romfördraget skrevs fanns inte ett ord med
om miljövård. Skrivs något in om kompetens vid ett
tillfälle, i stenskrift, blir man sedan låst - såsom vi är
i dag av t.ex. jordbrukspolitikens målformuleringar.
De har legat kvar sedan 50-talet. Det blir svårt att
ändra i fördraget. Det kan förhindra en dynamisk
utveckling av EU. Det är av det skälet jag är tveksam
till en kompetenskatalog. Däremot ska vi så tydligt
som möjligt beskriva områdena.

Anf. 59 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag tolkar
det som en öppning gentemot den här idén. Jag är inte
bunden vid namnet som sådant - konstitutionellt
fördrag, eller hur man nu vill formulera det.
Det viktiga är att vi får en tydlighet. I dag är det
svårt att leta sig fram i irrgångarna i de olika bestäm-
melser som finns. Det skulle vara pedagogiskt bra om
man fick fram någon form av fördrag som ger den
tydligheten. Det skulle vara lättare att informera och
diskutera.
Personligen tror jag att det är bra att ta fram någon
form av kompetenskatalog. Det betyder inte att den
ska vara för evigt. Den ska naturligtvis justeras under
resans gång. Den har också då implikationer på hur
andra beslutsområden ska formuleras. Den fortsatta
debatten får visa hur vi ska komma fram till att ändra
i denna kompetenskatalog.
Jag uppfattar det ändå som en positiv signal från
vice statsministern att detta är en önskvärd väg att gå.

Anf. 60 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Jag tror att det ibland går lite troll i
orden. Blir det fråga om den strikta kompetenskatalo-
gen blir det en kraftig låsning av EU:s möjligheter till
att dynamiskt utveckla sig. Det är så deltagarna i
konventet beskriver det hela, dvs. de som gärna vill
ha en strikt kompetenskatalog. De menar att det är ett
sätt att sätta grimma på EU, dvs. att EU inte utvecklas
mer än nödvändigt.
Jag förstår att Karl-Göran Biörsmark har en mot-
satt åsikt om vad han vill ha katalogen till. Därför tror
jag att diskussionen om detta kan tas först när vi ser
vad katalogen skulle komma att innehålla.

Anf. 61 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Självklart står jag bakom de reser-
vationer jag inte yrkade bifall till. Jag glömde att säga
det i mitt anförande.
Det är intressant att lyssna på Lena Hjelm-Wallén
och alla de frågor som har varit i luften hela förmid-
dagen. Jag delar uppfattningen att man ska vara
pragmatisk, men det är viktigt att man har någorlunda
tydliga mål så att man vet vartåt man jobbar. Det
fattas i betänkandet och i skrivelsen.
Lena Hjelm-Wallén säger i fråga om kompe-
tenskatalogen att vi ska diskutera vad EU ska ägna
sig åt och därefter hur besluten ska fattas. Det har lite
bäring på kompetenskatalogen - eller vad vi nu ska
kalla den för - som vi diskuterar i vår reservation.
Vi är inte heller för en strikt kompetenskatalog
skriven i stenskrift - som Lena Hjelm-Wallén säger.
Vi vill ha en tydligare diskussion. Vi har sagt att
katalogen kan vara uppdelad i tre avdelningar, en om
den exklusiva EU-kompetensen, en om delade kom-
petenser samt en om frågor där EU används som en
mellanstatlig samarbetsform. Vi vill ha en mer fyllig
debatt om detta. Jag hoppas att konventet kommer att
ägna sig åt det.
Jag har en fråga som gäller det andra betänkandet
vi pratar om i dag men som vice statsministern kan-
ske inte är så inblandad i. Hur ska riksdagen komma
in tidigare i arbetet med de olika frågorna? Det är
vitböcker, grönböcker, arbetsgrupper osv. I stor ut-
sträckning handlar det om hur fackutskotten ska få
kännedom och kunskaper. Det framgår också i dagens
artikel som Daniel Tarschys har skrivit. Där finns
stöd för den reservationen. Det är en viktig fråga som
vi ofta diskuterar. Har vice statsministern några fun-
deringar om hur detta ska åstadkommas? Det borde
vara möjligt.

Anf. 62 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Mycket i EU-sammanhang när det
ska fattas beslut är ganska komplicerat. Det är det
också mellan regeringen och riksdagen. Naturligtvis
är Marianne Andersson inne på något riktigt, nämli-
gen att komma in i det hela tidigare. Det är ofta
tjänstemän som förhandlar. De vet hur resonemangen
går. Det gäller också de fackutskott i riksdagen som
har hand om frågorna. Det är viktigt.
Jag ska avslöja en hemlighet! Ibland säger man i
riksdagen att man inte vet vad tjänstemännen gör. Det
är likadant för oss statsråd. Det pågår så vansinnigt
mycket. Vi såg ju hur många arbetsgrupper som fanns
när Sverige var ordförande.
Man håller inte koll på allting. Vi måste också
förvänta oss att de många ämbetsmän som sitter här
agerar i andan av den fastslagna nationella politiken.
Jag vet hur det är i riksdagen, nämligen att man
alltid är rädd att komma efter. Men det finns i Rege-
ringskansliet en mycket god vilja att informera även
om - tyvärr - den informationen då och då kommer
sent. Jag är medveten om det. Ibland får också vi
handlingarna sent, dessutom ibland på andra språk än
vi förstår. Det är komplicerat. Jag kan försäkra att det
finns en god vilja.
Vi kan naturligtvis alltid klä visioner i vackra ord.
Vad jag inte accepterar - och jag tror inte heller att
det var Marianne Anderssons mening - är en vision
om att gå kraftigt i federativ riktning. Ibland låter det
så, framför allt i diskussionerna i Bryssel. Det accep-
terar inte jag.

Anf. 63 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Målen kan vara åt det ena eller det
andra hållet, men det är viktigt att ha den vision man
tycker är riktig för framtiden. Det är tydligare än att
bara vara pragmatisk.
Vi vet alla hur arbetstyngda alla är och hur myck-
et detaljer det kan vara. Men det är kanske inte me-
ningen att varje fackutskott ska vara med i varje liten
detalj som diskuteras i alla arbetsgrupper. Det blir
ohållbart. Men nog går det att se när det är en större
fråga och fackutskotten behöver komma in. Det kun-
de vara ett uppdrag till de tjänstemän som sitter i
arbetsgrupperna att ta upp en diskussion och ge in-
formation så att utskotten känner att de är med från
början.
Det är naturligtvis också ett stöd för den svenska
regeringens inflytande när fackutskotten är med. Det
är inte så lätt att sitta i en arbetsgrupp. Det är svåra
frågor. Att få med ett så brett deltagande och infly-
tande som möjligt måste vara en fördel för alla. Jag
hoppas att det kan bli bättre och att det går att få till
stånd en rutin i arbetsgrupperna.

Anf. 64 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Den stora arbetsuppgiften just nu
som verkligen är visionär - även om den samtidigt är
mycket vardagsaktig - är att få Europa och EU att ha
samma gränser, dvs. utvidgningen av EU. Det fredli-
ga samarbetets Europa ska skapas. Det är den största
uppgiften just nu. Nog är den visionär.
Samtidigt måste vi fråga oss om vi går i denna
riktning och vilka frågor som är viktiga. Visst går det
att vara pragmatisk. Jag har pratat lite grann om att vi
kanske måste konsolidera EU, inte precis där EU är
nu men några steg framåt - men inte jättekliven. Vi
har ändå en situation där det finns ett stort gap mellan
den politiska eliten, etablissemanget, och allmänhe-
ten, inte bara i Sverige utan i de flesta EU-länder.
Jag menar att vår stora uppgift i konventet och re-
geringskonferensen, i parlament och regeringar, är att
göra EU begripligt för människor och att syssla med
det folk vill att vi ska syssla med, så att det blir re-
sultat och vi därmed kan vinna människor för EU.
Det är det viktiga.
Visst kommer vi i Regeringskansliet successivt att
bli bättre också på kontakterna med parlamentet. Det
är inte så många år vi har arbetat på det här sättet, och
det blir en rutin och en vana också i Regeringskansli-
et att även i mindre frågor och mitt i förhandlingarna
räkna in fackutskotten också. Jag är övertygad om
det. Men förvisso behöver det påpekas, och vi tackar
för det.

Anf. 65 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! När vi talar om EU:s framtidsfrågor
är det klart att de politiska visionerna och de politiska
målen för vilket samhälle vi vill ha måste vara ganska
avgörande för EU:s framtid. Om vi inte har någorlun-
da lika syn på hur vi vill forma samhället måste det
vara oerhört svårt att tro att man ska kunna göra det i
form av konventionstexter.
Det är intressant att miljöfrågorna tydligen inte
alls finns med i det här skedet, eftersom det inte rör
sig om några ändringar i fördragen. Men miljöfrågor-
na är övergripande och viktiga för ett bra samhälle.
Vi är ju alla beroende av en god miljö, och vi kan i
dag se att det sker ganska stora förändringar i miljön
som påverkar människors hälsa, djur och natur osv.
Den delen måste in. Om vi ska göra det här be-
gripligt måste vi ha de politiska målen med i diskus-
sionen. Annars tror jag att den blir totalt ointressant
för vanliga människor. Just själva formen för kon-
ventionstexter får man inte alltid så stort engagemang
för, men man måste tydliggöra det. Jag tror att det är
oerhört viktigt för oss som politiker att våga ta dis-
kussionen om vilken framtid och vilket samhälle vi
vill se.
Om jag sedan går in på vad det är som ni ska
åstadkomma här, tycker jag att det är lite intressant
med frågan om asyl- och migrationspolitiken. Vad
vill regeringen i det fallet? Hur vill man forma den?
Det gäller också frågan om det rättsliga samarbetet.
Det har varit mycket diskussion kring polissamarbetet
och den gränsöverskridande polismyndigheten. Var
står regeringen i de frågorna i dag?

Anf. 66 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s) replik:
Herr talman! När det gäller asylfrågorna är det
viktigt att EU fortsätter att uppträda som den klubb av
demokratier som står upp för mänskliga rättigheter
och rätten att söka och få asyl om man har skyddsbe-
hov. Det ska gälla alla EU-länder. Vi vill ju ha ett
större samarbete på det området, för att vi gemensamt
ska ta ansvaret för de flyktingströmmar som kommer.
Just nu förs diskussionen på ett negativt sätt i
flyktingfrågan. Men jag tror att det kommer att stagas
upp. Jag hoppas att det är bara under en kortare tid
som vi har drabbats av den här väldigt negativa dis-
kussionen.
Vad gäller samarbetet runt gränserna är det så att
vi nu har gemensamma gränser. Då måste man också
se till att gränserna säkras. Det kommer att vara så att
vi ger varandra information, att det blir mer av sam-
arbete, utbildning tillsammans osv. Men jag tror inte
på en gemensam gränsmyndighet, gemensam gräns-
polis eller någonting sådant. Det hör till den natio-
nella suveräniteten att man själv svarar för detta.

Anf. 67 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Herr talman! I betänkande UU10 behandlas dels
regeringens berättelse om verksamheten inom EU
under 2001, dels en redogörelse för det svenska ord-
förandeskapet i EU:s ministerråd första halvåret
2001. Dessutom behandlas ett antal motioner som rör
både samarbetet och regeringens redogörelse.
Som vanligt i utrikesutskottet är samstämmighe-
ten stor, men det finns ju när det gäller EU-frågorna
en del principiella bitar som skiljer oss åt, som vi alla
har hört i den här debatten. Kenneth Kvist redogjorde
också mycket tydligt för detta i sitt inlägg tidigare.
Verksamheten i EU präglades under 2001 för Sve-
rige till stor del av det svenska ordförandeskapet. De
frågor som vi i Sverige prioriterade var utvidgningen,
miljösamarbetet och sysselsättningen. Men vi har
också under 2001 bl.a. uppmärksammat frågor som
rör EU:s civila och militära krishanteringsförmåga,
öppenhetsfrågor och skuldavskrivningar. Jag tänkte
försöka hinna beröra alla de här bitarna i mitt inlägg.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets för-
slag till beslut när det gäller båda de betänkanden
som vi behandlar och avslag på alla reservationer.
Herr talman! Utvidgningsprocessen är nu oåter-
kallelig, och EU:s målsättning är att förhandlingarna
med några kandidatländer ska vara klara före utgång-
en av detta år. De länder som är redo ska kunna delta
som medlemmar i valet till Europaparlamentet 2004.
Dessa beslut tog vi under vårt ordförandeskap i Göte-
borg. Det blev, kan man säga, genombrottet i utvidg-
ningsprocessen.
I Köpenhamn 1993 fastställdes kriterierna för be-
dömningen av länder som önskar bli medlemmar i
EU. Dessa innebär bl.a. att de stater som ska bli
medlemmar ska ha rättsstatens karakteristiska kän-
netecken, dvs. demokrati, respekt för lagar och de
mänskliga rättigheterna samt skydd och respekt för
minoriteters rättigheter, fungerande marknadsekono-
mi och förmåga att hantera konkurrens och mark-
nadskrafter inom unionen. Dessutom ska de natur-
ligtvis ha en lagstiftning som följer EU:s fördrag.
Utvidgningen innebär alltså unika möjligheter att
stärka frihet och demokrati, fred och stabilitet, välfärd
och sysselsättning på den europeiska kontinenten.
Demokratiska samhällssystem är viktiga för stabilitet,
säkerhet och utveckling.
Utvidgningen är en mycket viktig process för alla
länder, både nya och gamla medlemmar i unionen.
Miljöområdet var också ett av de prioriterade om-
rådena, och även där uppnåddes viktiga framsteg. EU
är en viktig partner i det internationella miljösamar-
betet, och miljöfrågorna måste lösas globalt om vi ska
lyckas. EU:s medborgare är av regeringscheferna i
unionen garanterade en ren och hälsosam miljö. För
att nå detta ska alla nya viktiga förslag inom större
politikområden bedömas inte bara utifrån ekonomiska
och sociala effekter utan också utifrån miljömässiga
effekter.
När det gäller en hållbar utveckling prioriteras fy-
ra områden, nämligen att motverka klimatförändring-
ar, att säkerställa hållbara transporter, att undanröja
hot mot folkhälsan samt att förvalta naturresurser på
ett mer ansvarsfullt sätt. Varje år ska regeringschefer-
na följa upp unionens arbete, se hur det fungerar och
se om det går framåt.
Det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som mi-
nisterrådet och EU-parlamentet beslutat om, ska bidra
till att miljöhänsyn integreras i alla politikområden.
Miljön ska "mainstreamas" på ungefär samma sätt
som jämställdheten.
Efter Amsterdamfördragets ikraftträdande har
sysselsättningsarbetet fått en allt större plats i EU:s
arbete. Regeringscheferna har enats om full syssel-
sättning och om att göra unionen till världens mest
konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsberoende
union, som det står i texten. Samordningen av syssel-
sättningspolitiken sker på grundval av gemensamma
riktlinjer för sysselsättning, nationella handlingspla-
ner, en årlig gemensam rapport från kommissionen
och rådet, en möjlighet för rådet att avge kommenta-
rer till enskilda medlemsstater och utbyte av goda
erfarenheter mellan medlemsstaterna.
När Sverige blev medlem i unionen 1995 pratade
man aldrig om vikten av hög sysselsättning. Det
handlade enbart om den ekonomiska tillväxten. Men
när vi kom med drev vi sysselsättningspolitiken i
olika sammanhang, och det gav så småningom resul-
tat. Eftersom jag själv satt i EU-parlamentet då minns
jag mycket tydligt det intensiva arbete som svenskar-
na lade ned för att lyfta fram sysselsättningspolitiken.
Även om sysselsättningsfrämjande åtgärder i stor
utsträckning ligger på medlemsländernas bord, för det
gör de, betyder det ändå oerhört mycket för folket i
unionen att det finns ett tryck och en uppföljning från
kommissionen att medlemsländerna ska uppnå full
sysselsättning.
EU har också en roll som fredsfrämjare. Den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken framgår
av artikel 23 i fördraget. Grunden för den är enhällig-
het. När man ska verkställa de beslut man fattat till-
lämpar man kvalificerad majoritet. Men länder som
inte vill delta, och som inte heller vill stoppa övriga
länder från att delta, kan alltså avstå från röstning.
Sverige har valt att vara militärt alliansfritt. Det
har bidragit till stabilitet i vår del av Europa. Det har
också gjort det möjligt för Sverige att ta självständig
ställning i nedrustningsfrågor, inte minst inom kärn-
vapenområdet. Det är vi folkvalda i Sveriges riksdag
som fattar beslut om Sveriges agerande i kriser och
krig. Vår militärt alliansfria politik har ett starkt folk-
ligt stöd. Men detta sätter inga hinder för att vi i Sve-
rige allsidigt och aktivt ska kunna delta i internatio-
nella säkerhetssamarbeten.
Därför deltar vi bl.a. i den civila och militära kris-
hanteringsstyrkan i EU. Vid toppmötet i Laeken i
december 2001 förklarades EU:s nya krishanterings-
styrka som operativ. EU har på mycket kort tid byggt
upp en organisation för planering och ledning av
krishanteringsinsatser. Dessa ligger i andra pelaren i
det mellanstatliga utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet. Det är viktigt att både den civila och den
militära hanteringen ligger där eftersom dessa beslut
fattas av de nationella parlamenten på mellanstatlig
nivå. I dag finns en viss kapacitet när det gäller den
civila krishanteringsinsatsen i första pelaren. Det
gäller polisutbildning, gränsövervakning och minröj-
ning.
EU:s krishantering innebär inga ömsesidiga för-
svarsförpliktelser eller bildandet av en Europaarmé,
som har varit uppe här i diskussionen tidigare. EU är
ingen försvarsunion. Samarbetet står dessutom öppet
för deltagande också från länder som ligger utanför
EU.
Herr talman! Tyvärr ser jag att jag har förbrukat
min tid. Därför stannar jag här.

Anf. 68 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Den gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitiken är ju en del av det som Birgitta
Ahlqvist tar upp här. Jag tycker att det var lite intres-
sant att hon hamnade i att det över huvud taget inte
ska vara någon armé eller någon gemensam försvars-
samverkan och vi i Sverige får göra som vi vill. Rik-
tigt så tolkar inte jag texterna. Det är lite intressant
med dessa 60 000 personer. Vad ska man egentligen
ha dem till enligt Birgitta Ahlqvist?

Anf. 69 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! När det gäller både den civila och
den militära krishanteringsstyrkan beslutar vi i Sveri-
ge själva om vi ska vara med eller inte. Vi har alltså
ett veto som vi kan lägga in. Vi kan dessutom använ-
da oss av det så att inget EU-medlemsland kan agera i
den här speciella frågan. Vi kan också avstå, och i
och med det deltar inte Sverige, men övriga länder
som vill delta kan göra detta.
Vi vet också sedan tidigare att vi i Europa har haft
oroshärdar, t.ex. på Balkan, som har inneburit att vi
har behövt en militär styrka för att klara upp situatio-
nen. Men detta är ingen Europaarmé, och det är ingen
försvarsunion.

Anf. 70 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Herr talman! Birgitta Ahlqvist säger att övriga
länder kan delta om Sverige avstår. Jag tycker att det
är detta som är problemet i de här frågorna. Vi befin-
ner oss på ett litet sluttande plan när det gäller vart
EU är på väg och vad som händer med den svenska
alliansfriheten. Det blir oerhört svårt för omvärlden
att förstå var Sverige befinner sig när det gäller alli-
ansfriheten om man avstår från att delta genom att
säga nej till det, samtidigt som vi har denna insats-
styrka som förmodligen ska skickas ut och delta ak-
tivt. Kommer inte de personer som finns i insatsstyr-
kan att delta i denna aktion?

Anf. 71 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Sverige kan avgöra detta självt. Vi
kan avstå om vi anser att andra länder ska genomföra
detta. Men vi kan också lägga in vårt veto och där-
med stoppa hela aktionen.
Det är alltså inte någon försvarsunion. Vi är inte
med i någon militär allians utan det här är ett sätt att
hantera kriser, och vi har sett att olika sådana kan
växa upp även i Europa.

Anf. 72 GÖRAN LENNMARKER (m):
Herr talman! När man ska titta framåt kan det vara
klokt att börja med att titta bakåt. När man ser på 50
års erfarenheter av europeisk integration kan man
konstatera att detta har varit ett oerhört framgångsrikt
projekt. Man får väl säga att den tid när denna integ-
ration har fungerat har varit den bästa perioden i
Västeuropa. Andra områden i världen som har försökt
att integrera sig på motsvarande sätt har inte alls i
samma utsträckning lyckats: Latinamerika, Afrika,
arabvärlden och Asien, för att inte tala om östra Eu-
ropa.
I det perspektivet har faktiskt den europeiska in-
tegrationen varit oerhört lyckad. Dessutom är de nya
demokratier och självständiga länder som vi ser i
Central- och Östeuropa mycket ivriga att komma
med. Det skulle man inte vara om det inte vore ett
attraktivt projekt.
Jag tror att det är viktigt att ha det här i minnet när
vi ska se framåt. Vi kan fundera något över varför
man har varit så framgångsrik jämfört med vad som
varit fallet i många andra försök. Jag tror att en orsak
är att man har byggt på en rättsgemenskap med starka
institutioner, inklusive en domstol. Det har varit ord-
ning och reda i samarbetet, som varit starkt institutio-
naliserat. Det är nog en av förklaringarna till att det
har gått så väl i Europa jämfört med på många andra
håll.
Man har vidare särskilt fokuserat på de kanske
viktigaste sakerna i det internationella samarbetet:
den fria rörligheten för människor, en gemensam
marknad och - visserligen sent men ändå - en ge-
mensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det har kanske
varit lika viktigt att man inte har överlastat unionen.
Man har inte försökt göra allting utan fokuserat på det
väsentliga.
Väldigt stora delar av det politiska området har
unionen inte gått in på, dem som vi reserverar för
inrikespolitik. Jag tänker på skatter, transfereringar av
olika slag, sociala system, utbildningssystem etc.
Man har i dessa sammanhang tagit upp de mer gräns-
överskridande aspekterna.
Jag har nu sett bakåt. Ser vi framåt finner vi en
union som går från att vara västeuropeisk till att nu
bli alleuropeisk. Det är ju ett oerhört stort steg i Eu-
ropas historia att den europeiska unionen faktiskt
kommer att bli alleuropeisk. I ett första skede, för-
hoppningsvis genom beslut i december, ska det bli 25
medlemmar i unionen, och perspektivet är längre än
så, kanske 30-35 medlemmar, osäkert när i tiden.
Detta innebär att den framtida union som vi nu
bygger är ett gemensamt projekt mellan de 15 med-
lemsländerna i dag och de tillkommande medlem-
marna. Det är vårt gemensamma framtida Europa
som vi bygger, inte för dagens till 15 länder begrän-
sade medlemskrets utan för hela denna ländergrupp.
Jag tror att två utgångspunkter är centrala i detta.
Den ena är det dynamiska Europa, det Europa som
faktiskt kan växa och utvecklas, och den andra är det
öppna Europa. Vi får inte bygga ett Europa som är
slutet mot omvärlden och som på något sätt blir sig
selv nok, vilket kan vara en frestelse om man är stor
och samlar många länder.
Jag tänker här eftersom Per Unckel tidigare uppe-
höll sig vid de institutionella frågorna från moderat
håll mer fokusera på den andra delen i en liten gylle-
ne regel som vi har, nämligen att vara noggrann och
försiktig när det gäller att ge EU kompetens men att
EU sedan det har fått kompetens ska kunna agera.
Vad är det då för kompetens som vi vill ge EU?
Vi har angett sex huvudområden som vi menar att EU
ska vara verksamt i under den period som vi nu ser
framför oss. Det skulle föra för långt att gå in på allt
som rör detta, och en del är ganska allmänt känt.
Det första är det som rör den inre marknaden, där
vi vill se förstärkningar på många områden.
Det andra är förstärkningar av möjligheterna att
förhindra gränsöverskridande miljöproblem.
Det tredje området är den fria rörligheten för per-
soner, där det är naturligt att EU får en gemensam
invandrings- och flyktingpolitik. Det ligger i detta.
Det kommer att ta tid eftersom det spretar väldigt
mycket vad gäller i vilken riktning man vill gå. Att få
en anständig sådan politik kommer att ta tid.
Jag tänkte här också gå in på ett fjärde område,
som jag nu tror ligger i konventet och som konventets
energi i mycket bör fokusera på. Det gäller bekämp-
ningen av den grova internationella brottsligheten.
Jag tror att en del av missnöjet med EU ibland inte är
att EU gör för mycket utan att EU gör för lite. Jag
misstänker att många av Europas invånare säger att
EU borde göra mycket mer för att bekämpa den grova
internationella brottsligheten, terrorismen, narkotika-
handeln och den fruktansvärda människohandeln.
Här tror jag att det behöver göras en hel del. Det
är ett svårt område, och det är inte tu tal om att hu-
vuddelen av all brottsbekämpning även i fortsättning-
en kommer att ske nationellt och lokalt. Men vi måste
få en större kapacitet att göra detta också på europe-
isk nivå eftersom våra medlemsländer när det gäller
delar av den här brottsbekämpningen är för svaga för
att klara den själva. Vi måste bygga upp mekanismer
som kan klara detta inom den europeiska unionen.
Erfarenheterna har hittills kanske inte alltid varit
de bästa. Vi menar från moderat håll att det mellan-
statliga samarbetet, den tredje pelaren, kanske har lett
till att vi lite grann har slarvat i den här byggenska-
pen. Vi tycker inte att rättstryggheten har fått exakt
den plats som den borde har fått. Det har varit moti-
vet för vår tveksamhet i delar av det här.
Framför allt efter den 11 september gick det
plötsligt mycket fort. Det var som med ketchupflas-
kan: Först hände ingenting, och efter den 11 septem-
ber skulle det gå jättefort med att komma någon vart
på det här området. Vi tror att man måste ändra me-
kaniken i samarbetet och få in det mer i de traditio-
nella fårorna, där Europaparlamentet spelar en roll.
Europaparlamentet gjorde faktiskt viktiga insatser för
rättssäkerheten i det här arbetet.
Vi menar att det är naturligt att den tredje pelaren
upphör som specialkonstruktion och att man bör få
mer av normalt samarbete som vi har i övrigt inom
EU på det rättsliga området. Det kommer likväl att
vara svårt, för subisidiariteten är här viktig, och dess-
utom är området omgärdat med långa traditioner av
lagstiftning, från tiden från Storbritanniens Magna
Charta och våra landskapslagar och framåt, vilket gör
att det här blir trassligt att genomföra. Likväl är det
nödvändigt.
Jag tror att en av orsakerna till att det ibland före-
kommer en irritation över EU är att vi inte har kom-
mit längre, inte att EU har tagit på sig för mycket utan
att EU faktiskt har gjort för lite.
Det femte området i min uppräkning som jag tror
att det är viktigt att konventet tar hand om är den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. En
stark plusfaktor i det sammanhanget är att det finns
en i betydande mån gemensam syn mellan medlems-
länderna och även kandidatländerna. Jämfört med vad
jag trodde i folkomröstningskampanjen 1994 är jag
överraskad över den betydande samsyn som finns
mellan EU:s medlemsländer. Vi har en sådan även i
besvärliga frågor, som i Mellanösternpolitiken men
även på andra områden.
Däremot har vi ett problem med att vi har trasslat
till det organisatoriskt. Vi har tre poler för utrikespo-
litiken. Det är först kommissionen, som vi kan kalla
Patton, om vi ska sätta ett namn på den. Vi har vidare
rådssekretariatet, Solana, och för ögonblicket det
spanska ordförandeskapets utrikesdepartement i Mad-
rid. Den spanske utrikesministern får väl symbolisera
den polen.
Jag tror inte att vi kan ha det så här, om vi ska ha
en gemensam och effektiv utrikes- och säkerhetspoli-
tik. Vi måste faktiskt samla den på ett ställe för att få
en gemensam beredning och en kontinuitet, på sam-
ma sätt som ett lands utrikespolitik faktiskt kräver en
kontinuitet och en institutionell kompetens. Jag tror
att vi i unionen måste komma fram till att samla ihop
detta, och jag tror att det möjligen ändå måste vara
kommissionen som på något sätt blir den naturliga
samlingspunkten.
Jag kan vara öppen för olika lösningar här, men
jag tror att vi måste få en mer väl fungerande utrikes-
och säkerhetspolitik. Vi behöver dessutom ha bättre
resurser till förfogande för fredsbevarande och freds-
skapande områden, men det är mera nationella an-
svarsområden, och då är det mera riksdagen som bär
ansvaret och inte så mycket EU.
Det tredje området, som jag tror möjligtvis är ett
embryo till en höger-vänster-diskussion inom kon-
ventet är frågan om den ekonomiska samordningen
och samordningspolitiken. En del vill ta euron till
intäkt för att gå mycket långt på det här området. Man
säger att om vi har en monetär union så måste vi
också därmed ha en ekonomisk politik som är mycket
enhetlig. Det talas ibland om den europeiska sociala
modellen, och man vill använda detta som ett motiv
till varför man ska gå långt i det här avseendet.
Här tror jag att det finns en stor risk, om man inte
håller tungan rätt i mun. Vi får nu ett EU som kom-
mer att vara mycket heterogent med mycket stora
skillnader i produktivitet i de nya medlemsstater som
kommer in från Central- och Östeuropa. Det handlar
om våldsamt stora skillnader. Då måste det vara
flexibilitet som är förutsättningen. Om vi har en ge-
mensam makroekonomisk politik så måste mikropo-
litiken vara mycket flexibel. De nya medlemsländer-
na måste kunna växa 6-8 % under en generation för
att komma ikapp, och det kräver att vi inte i unionen
får en sådan ekonomisk politik och arbetsmarknads-
politik att vi låser fast deras utveckling och att de
stagnerar eller växer för långsamt. Då riskerar vi att
bryta sönder unionen om tio år, när de upptäcker att
de fortfarande ligger långt efter Västeuropa. Här tror
jag möjligtvis att en av de mer intressanta diskussio-
nerna kommer att vara under konventet. Och här
gäller just återhållsamhetens princip: att veta vad det
är som är viktigt att vi faktiskt gör gemensamt på det
europeiska området, och vad vi inte ska göra, för att
bibehålla flexibiliteten. Det är ju faktiskt Europas
styrka: Vi är en kontinent som håller samman men
också bygger mycket på flexibilitet mellan de olika
medlemsländerna.

Anf. 73 LARS OHLY (v):
Herr talman! Det är lite av favorit i repris över
den här debatten. Vi har fört den förut. Det är väl
kända ståndpunkter, men det gör den inte mindre
angelägen.
Utvecklingen av den europeiska unionen går i en
riktning som leder till bildandet av en europeisk su-
perstat om den får fortgå. Den monetära unionen är
en viktig del av det, likaså den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken likaväl som säkerhets- och
försvarspolitikens samordning, upprättandet av en
militär styrka - snabbinsatsstyrkan inom EU - ökad
användning av kvalificerad majoritet i beslutsfattan-
det i så gott som alla fördragsändringar hittills och
förslag om långtgående institutionella förändringar
som inrättandet av en president, mer makt till EU-
parlamentet och att alltmer makt flyttas från med-
lemsstaternas nationella parlament till EU:s institu-
tioner.
EMU-medlemskapet, som vi hoppas kunna för-
hindra för svensk del, innebär en ekonomisk politik
inskriven i fördrag. Dessa fördrag är överställda
svensk lagstiftning, t.o.m. svensk grundlag. Med ett
EMU-medlemskap kommer rösträtten att ytterligare
devalveras och urholkas, därför att då blir det grund-
lagsvidrigt, fördragsvidrigt, att företräda en ekono-
misk politik som står i strid med den ekonomiska
politik som EMU-medlemskapet kräver.
Militariseringen av EU har inneburit att EU nu
samlar sig för att skaffa muskler för att på den inter-
nationella arenan kunna tvinga världssamfundet att
agera i enlighet med unionens intressen. Det är en
stormakt som formerar sig. Det är en stormakt som
ska samarbeta mycket intimt med USA, men samti-
digt ska kunna ta sig egna rättigheter och egna befo-
genheter och kunna använda en militär styrka för att
uppnå dessa.
Den svenska alliansfriheten blir alltmer av en po-
temkinkuliss. Det visar sig inte minst av att Modera-
terna numera alltmer öppet talar om nödvändigheten
av ett framtida svenskt Natomedlemskap, trots att det
är ett av de partier som står bakom den nya säker-
hetspolitiska doktrinen som av regeringen tolkas som
att Sverige fortsatt kommer att vara militärt allians-
fritt.
Sedan Sveriges medlemskap i EU har alltså
många steg tagits där makt har överförts från de na-
tionella parlamenten till överstatligt beslutsfattande
inom EU. Därmed ökar avståndet mellan väljare och
beslutsfattare ytterligare, och den demokratiska legi-
timiteten urholkas.
Däremot går det inte att finna ett enda exempel på
att makt har flyttats andra vägen. Trots alla diskus-
sioner om demokratiskt underskott och bristande
demokratisk legitimitet inom EU finns det inte ett
enda exempel på att man har återfört makt till de
nationella parlamenten och därigenom ökat väljarnas
möjlighet att faktiskt utkräva ansvar av beslutsfattar-
na.
Den här utvecklingen har ju inget entusiastiskt
stöd hos majoriteten av medborgarna i EU:s med-
lemsländer. Snarare förstärks intrycket av maktlöshet,
vilket leder till passivitet och uppgivenhet. Deltagan-
det i EU-parlamentsvalen, eller snarare det bristande
deltagandet i dessa val, visar på avståndet och gör
också EU-parlamentet till en institution med svår-
överträffat låg legitimitet ur demokratisk synvinkel
för att vara en folkvald institution.
Vid ett studium av vilka som är mest kritiska mot
unionens utveckling kan man konstatera att kvinnor i
Sverige är mer kritiska än män, och det är inte så
underligt. EU:s ekonomiska politik och ett eventuellt
EMU-medlemskap kommer att leda till förstärkta
krav på lägre skatter och minskad offentlig verksam-
het, och därmed hotas kvinnors kamp för jämställd-
het. Lågavlönade och arbetslösa är väsentligt mer
EU-kritiska än direktörer och högavlönade. Den ge-
nomsnittlige EU-entusiasten är en högavlönad man
med borgerliga sympatier.
Medan den här utvecklingen pågår är den svenska
regeringen relativt tyst. Allt är i stort sett bra som det
är, och om det förändras så är nog det bra, det också.
Pragmatism tycks vara att gilla läget i alla situationer,
vilket leder till att den svenska regeringen traskar
patrull efter de krafter som ser superstatsbygget som
önskvärt och som drömmer federalistiska drömmar
om ett Europas förenta stater.
Man använder också maktspråk mot folk och
medborgare som vågar sätta sig upp mot den ödesbe-
stämda utvecklingen. När det irländska folket för ett
år sedan sade nej till Nicefördraget i en demokratiskt
genomförd folkomröstning, ja, då var det plötsligt
inte fördragen som gällde. Då var det plötsligt inte så
att Nice-fördraget föll, vilket det skulle ha gjort om
man hade följt EU:s egna bestämmelser. Nej, i stället
sade EU:s ledare, däribland Göran Persson, att detta
var ett problem för den irländska regeringen som nu
minsann får övertyga det irländska folket om att man
ska rösta en gång till, och då ska man rösta rätt. Det
här är ju en demokratisyn som är fasaväckande.
Det finns alltså mycket som går i fel riktning, men
det finns också delar i det betänkande jag framför allt
pratar om, nämligen utrikesutskottets betänkande
nr 10, som är bra. Det gäller t.ex. skrivningarna om
den blockad som pågår mot Armenien, och som Tur-
kiet och Azerbajdzjan står för. Det är ett exempel på
att Turkiet fortsätter på en historisk väg, som också
visar sig i förtrycket av olika nationella minoriteter i
landet, men som den här gången har sitt ursprung i
konflikten om Nagorno-Karabach. Den här blockaden
har inneburit svåra lidanden för det armeniska folket,
och den är dessutom folkrättsvidrig. Blockad av ett
land får endast förekomma om en sådan har sanktio-
nerats av Förenta nationerna. Men Turkiets och Azer-
bajdzjans blockad är inte sanktionerad av FN, utan
helt och hållet en turkisk-azerisk uppfinning. Därför
är det utmärkt att utrikesutskottet så klart har tagit
ställning mot denna rättsstridiga och omänskliga
blockad. Det är också bra att utrikesutskottet så starkt
betonar att konflikten mellan Armenien och Azer-
bajdzjan måste lösas på ett fredligt sätt.
Turkiet har också ockuperat en del av den själv-
ständiga staten Cypern. Genom sina krigshandlingar
har man drivit människor på flykt från en del av Cy-
pern och därefter genomfört folkomflyttningar, en
sorts bosättningspolitik med mönster från Israels
bosättningar på palestinskt territorium.
Turkiska medborgare har skeppats från det turkis-
ka fastlandet till de ockuperade delarna av Cypern
vilket också är ett mycket tydligt folkrättsbrott. Vi
kan inte tolerera sådana vare sig i Turkiet eller i Pa-
lestina.
I betänkandet behandlas också en motion som
handlar om övervakningssystemet Echelon. För
många är det fortfarande okänt vad Echelon står för.
Det är ett signalspaningssystem som används för att
övervaka såväl privatpersoner som organisationer och
företag. Det finns alltfler och allt tydligare bevis för
det. Det är naturligtvis riskfyllt när man vet att den
kommunikation som man har som privatperson t.ex.
med e-post kan övervakas. Det kan ställa till än större
problem för företag som kan avlyssnas och därige-
nom förlora viktiga order. Det är en form av företags-
spionage som det måste vara oerhört väsentligt för
oss att komma till rätta med.
Det är en organiserad avlyssning som naturligtvis
är illegal på flera plan. Att avlyssna och kontrollera
privatpersoners korrespondens är ett brott mot såväl
den europeiska konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter som FN:s konvention om mänsk-
liga rättigheter. Trots detta fortsätter intrången.
Det borde vara rimligt att en majoritet i Sveriges
riksdag lyfte fram förekomsten av Echelon och vikten
av att den svenska regeringen tar initiativ i EU:s mi-
nisterråd för att utarbeta ett internationellt regelverk
för att beivra företagsspionage genom denna typ av
signalspaningssystem. Därför, fru talman, yrkar jag
bifall till reservation 25 i utrikesutskottets betänkande
10. Jag står naturligtvis bakom våra ståndpunkter i
övriga reservationer. För tids vinnande yrkar jag inte
bifall till dem.
Slutligen: Det har varit en parad av ledamöter från
framför allt utrikesutskottet som har hållit sina sista
anföranden här i dag. Jag vill gärna tacka alla de som
valt att frivilligt avgå ur riksdagen i höst. Jag vill
tacka för ett gott samarbete och en del minnesvärda
stunder. Framför allt vill jag rikta mig till den person
i utrikesutskottet som jag sannolikt har minst gemen-
samt med, åtminstone i EU-frågor, nämligen K-G
Björsmark. Vi ses i Idrottsparken den 29 juli!
Tack också till utrikesutskottets kansli.

Anf. 74 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Det stämmer att Vänsterpartiet och
Folkpartiet, Lars Ohly och jag är de som har minst
gemensamt när det gäller mycket inom utrikespoliti-
ken. Jag har också fått det bekräftat nu när jag har
lyssnat till Lars Ohly. Jag lyssnade också mycket
intresserat på vad Göran Lennmarker sade tidigare.
Jag gjorde den reflexionen att det var ett visionärt tal
som pekar framåt, på möjligheter. När jag lyssnar på
Lars Ohly är det precis tvärtom: Det är bara elände,
elände och elände med Europeiska unionen.
Hur kommer det sig att denna eländiga organisa-
tion ändå har resulterat i en fredlig utveckling i Euro-
pa som är historiskt unik? Vi har inte haft krig mellan
länder i Europa på ett halvt sekel, vilket är unikt. Det
kan inte bara vara elände med den europeiska unio-
nen, Lars Ohly. Jag är den förste att skriva under på
att det finns tillkortakommanden. Dem ska vi rätta
till. Men själva tanken är ändå rätt tänkt, att samar-
betet ska leda till en fredligare värld. Varför inte bidra
till att göra det bättre i stället för att försöka lämna
detta fredsprojekt?
Det finns ett område där vi däremot har haft en
del gemensamt, och det är biståndspolitiken. Jag har
alltid uppfattat Vänsterpartiet som en draghjälp när
det gäller de frågorna. Det är det fina med demokra-
tin, att man kan skilja på sak och person. Vi kan ha en
hård debatt här men också glädjas åt den tjusiga fot-
bollskampen i Norrköping.

Anf. 75 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Visioner går inte bara i en riktning.
Visionär är man inte enbart om man företräder mer
makt till den europeiska unionen, att unionen ska
syssla med fler frågor eller att EU ska bli en starkare
aktör på världsscenen. Visionär kan man också vara i
den meningen att man företräder en syn som innebär
mer av demokrati och folkligt inflytande. Visionär
kan man vara genom att företräda en syn som innebär
att man ifrågasätter EU:s institutioner och deras folk-
liga legitimitet och i stället förespråkar att den demo-
krati som bygger på ansvarsutkrävande från väljarna
faktiskt förstärks i stället för att försvagas.
Visst har vi haft en utveckling av fred under lång
tid, åtminstone i delar av Europa. Men K-G Bi-
örsmark menar säkert inte på allvar att krigsrisken
skulle ha ökat om Sverige skulle ha stått utanför den
europeiska unionen genom ett beslut i folkomröst-
ningen 1994. Eller menar K-G Biörsmark det på
allvar? Menar K-G Biörsmark kanske t.o.m. att om
Sverige står utanför EMU, vilket sannolikt blir före-
mål för en ny folkomröstning så småningom, så
kommer krigsrisken i Europa att öka? Nej, jag tror
inte det. Därför är inte heller det ett bra argument för
att övertyga dem som ser den europeiska unionens
brister varje dag och som riskerar att bli offer för
passivitet och uppgivenhet i stället för demokratiskt
engagemang för förändringar.

Anf. 76 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)
replik:
Fru talman! Nej, Lars Ohly, naturligtvis hade inte
krigsrisken i Europa ökat om Sverige hade stått utan-
för. För det är andra som har krattat manegen, det är
andra som har gått i förväg. Det är andra som har
gjort jobbet när vi har suttit på läktarplats och tittat
på. Jag hade önskat att vi skulle varit med långt tidi-
gare och satt axeln till för att driva detta arbete, med
vår kunskap och vår erfarenhet. Men det gjorde vi
inte, utan vi satt på åskådarläktaren och följde ut-
vecklingen. När det passade oss vände vi på klacken
och sade: Nu vill vi vara med. Credit till dem som
gjorde jobbet!
Jag har tagit upp den demokratiska förankringen
här i dag. Det är ett problem, jag håller med om det.
Men det finns kanske andra vägar att gå än den som
Lars Ohly företräder här, nämligen att ge EU-
parlamentet större makt så att man kan utkräva ansvar
för dem som är valda. Det är en väg att gå. Vi har
också skrivit det i ett förslag till den författning som
vi skulle kunna tänka oss att den europeiska unionen
kunde arbeta efter. Jag kommer att överlämna försla-
get, så att Lars Ohly kan studera det. Sedan kan vi
fortsätta diskussionen vid ett annat tillfälle.
Jag tackar så hjärtligt för alla goda debatter under
årens lopp.

Anf. 77 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Vad ökar då risken för krig, om nu
inte det att Sverige eventuellt står utanför EMU gör
det? Det finns ett antal faktorer som är oroväckande.
Ökad vapenexport leder garanterat till att risken för
krig ökar. Nya militära stormakter som försöker posi-
tionera sig på världsscenen och skapa sig ett utrymme
för att dominera över territorier och områden som inte
hör till deras egna är definitivt en sådan risk. Ökade
klyftor i världen är den kanske största risken för kon-
flikter framöver.
Vi har en europeisk union som subventionerar
egen produktion och har ganska höga tullar gentemot
tredje världens produktion av framför allt livsmedel
och jordbruksprodukter. Vi kan se att den europeiska
unionen bygger murar mot omvärlden. Det finns
t.o.m. förslag om att man ska skicka krigsfartyg för
att borda flyktingbåtar. Vi ser en europeisk union som
bygger upp en egen militär styrka som inte alltid ska
användas efter beslut i FN:s säkerhetsråd utan kanske
även av EU efter eget gottfinnande.
Vi ser en union som förstärker samarbetet för va-
penproduktion och vapenexport. Tyvärr är själva
unionen i dag ett exempel på ökad krigsrisk. Unio-
nens politik leder till att riskerna för konflikter i värl-
den ökar. Det kan naturligtvis endast åtgärdas genom
att unionen byter inriktning, blir en demokratiskt
förankrad union som sysslar med det som den ska
syssla med och tar avstånd från alla federala visioner
om ett stormaktsbygge i Europa.

Anf. 78 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Vi debatterar i dag två betänkanden,
KUU2 och UU10. Man kan säga att vi tittar tillbaka
på 2001 samtidigt som vi har synpunkter på och tan-
kar kring det som ligger framför oss i EU-arbetet.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i
UU10 från Kristdemokraterna. Den avser 2001 års
arbete inom EU.
Jag måste säga att det är oerhört intressant att
lyssna till Lars Ohly när har ger en beskrivning av
EU. Jag tror att ingen svensk medborgare känner igen
sig när han beskriver en superstat med alla de be-
kymmer som han tycker sig kunna måla in i detta
bygge. Men det kanske inte är så svårt att förstå när
nu EU har lyckats trycka tillbaka den politik som
Ohly starkt sympatiserade med. Det var en politik där
minsann inte demokratin och öppenheten var särskilt
stor och där gränserna var slutna för omvärlden.
EU har lyckats pressa tillbaka detta och besvikel-
sen är naturligtvis stor. Därför målar man upp EU på
det sätt som sker. Jag kan inte så någon annan anled-
ning till det eftersom det ju saknar all kontakt med
den verklighet som vi svenskar i dagsläget upplever.
Runtom i Europa pågår en intensiv debatt om hur
unionen ska utvecklas framöver. Den debatten bör vi
delta i. Konventet om EU:s framtid har fått en när-
mast flygande start. Den svenska regeringen förefal-
ler nästan unik i sin uppfattning att det mesta är bra
som det är, att status quo ska bevaras. Det har sagts
många gånger i dag och behöver kanske sägas igen.
Det pågår en enorm dynamik i Europa. Det är en
utveckling som medför att EU måste reformeras för
att klara sina uppgifter även om målen för samarbetet
är desamma som tidigare. Därför är det oroväckande
att regeringen är så ovillig att diskutera institutionella
reformer.
Sören Lekberg talade tidigare om att bevara rå-
dande ordning och att vara pragmatisk inför framti-
den. Jag är övertygad om att Sverige behöver en rege-
ring som deltar med entusiasm i Europasamarbetet,
en entusiasm som inte begränsas till de tillfällen då
statsminister Göran Persson själv kan stå i centrum,
utan en ärlig entusiasm inför hela EU-samarbetet.
Unionen kommer inom en snar framtid att bestå
av 27 medlemsländer. Det är inte svårt att förstå vilka
svårigheter det kommer att medföra i själva be-
slutsprocessen om enhällighet ska krävas på lika
många områden som i dag. Det är det arbetet vi ska ta
ansvar för. Hur ska man i EU exempelvis få en mo-
dern och hållbar politik om varje land har möjlighet
att stoppa förslag som skulle innebära vissa nackdelar
för den egna befolkningen? Om vi ska ha det på det
sättet kommer utvecklingen att stoppas. Man kommer
nämligen alltid att kunna finna den typen av nackde-
lar.
Slutsatsen måste vara att användandet av kvalifi-
cerad majoritet måste öka. Exempel på viktiga områ-
den där majoritetsbeslut krävs är handel, asylpolitik,
miljöstyrande avgifter och regionalpolitiken. Men det
finns även andra områden.
Det behövs alltså en reform av EU syftande till
stärkt demokrati, öppenhet och effektivitet. Fördragen
bör därför delas upp i två delar, där de viktigaste
bestämmelserna om beslutsfattande och kompetens-
fördelning samlas ihop till en del, alltså till ett kon-
stitutionellt fördrag som får en särskild status. Det
skulle ge ökad tydlighet för medborgarna om vad EU
är och hur unionen fungerar. Jag tror att vi är många
även i denna kammare som skulle behöva få stöd i de
funderingarna.
Fru talman! På många områden var 2001 ett
framgångsrikt år för EU. Man fick enighet i målet att
de första nya länderna ska tas in i unionen år 2004.
Betydelsen av detta, och den upptrappade förhand-
lingstakt som Sverige drev fram, är stor.
Ett annat område som gick framåt var det utrikes-
och säkerhetspolitiska samarbetet. EU är på god väg
att få en gemensam krishanteringsförmåga, både
militärt och civilt. Eftersom kriser och katastrofer ofta
är gränsöverskridande fenomen anser Kristdemokra-
terna att detta EU-samarbete är mycket positivt. Eu-
ropas säkerhet är odelbar, och oroligheter i andra
delar av kontinenten påverkar oss. Det är viktigt att
Europa inte är helt beroende av USA när det gäller att
hantera kriser av större omfattning.
Samtidigt driver de politiska ledarna i unionen på
för att så snabbt som möjligt deklarera att krishante-
ringsstyrkan är "operativ". En varning är på sin plats
så att EU inte låter sina höga ambitioner springa före
vår faktiska förmåga. Det kanske inte är så klokt.
Man ska nog ha tillgång till sakerna innan man säger
att man kan använda dem.
Det behövs ett europeiskt samarbete för ekono-
misk tillväxt. Många av EU-länderna dras med eko-
nomiska problem. Det handlar om sviktande statliga
finanser, långtidsarbetslöshet, för lite företagande, för
lite resurser för investeringar och för lite satsningar
på konkurrenskraftig forskning. Det är inga nyheter,
men det talas i Sverige ganska tyst om dessa grund-
problem.
Behovet av ekonomiska reformer är uppenbart.
Därför välkomnar vi kristdemokrater EU-samarbetet
kring tillväxtfrågor. Det sker framför allt genom s.k.
öppen samordning, som baseras på jämförelser mel-
lan medlemsländerna. Med EMU-projektet i hamn
och en alltmer integrerad inre marknad måste en
samordning av ländernas politik ske för att nå den
ekonomiska tillväxten.
Hittills har samarbetet gett ganska små resultat.
De offentliga finanserna sviktar under trycket av ett
expanderande välfärdssystem. Stora hinder kvarstår
beroende på bl.a. höga skatter och krångliga regler.
Bristande konkurrens på den inre marknaden innebär
högre priser och färre jobb i varje medlemsland.
Problemet är att många av regeringarna är ytterst
angelägna om att ta till sig beröm, men de undviker
kritiken. Det gäller inte minst Sverige, som svarat
med ord i stället för med handling på de rekommen-
dationer som kommissionen har gett. De kritiska
punkterna handlar för Sveriges del inte minst om
bristande konkurrens inom flera branscher med priser
som ligger 20-25 % över genomsnittet, det högsta
skattetrycket i Europa samt ett bidragssystem som
inte uppmuntrar till arbete. Den samlade effekten av
detta, konstaterar kommissionen, är en lägre ekono-
misk tillväxt och lägre välfärd för svenska folket.
De rekommendationer som getts till Sverige
handlar om att sänka skattetrycket på arbete, förbättra
skatte- och bidragsincitamenten för att arbeta, minska
obalansen mellan könen på arbetsmarknaden samt
förbättra de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas effek-
tivitet. Rekommendationerna är långt ifrån några
nyheter, och de har till stor del upprepats från tidigare
år. Rekommendationerna kommer alltså år för år från
kommissionen till Sverige.
Det är frapperande hur lite den svenska regeringen
känt sig kallad att agera för att undanröja dessa pro-
blem. Man måste fråga sig om regeringen verkligen
stöder den öppna samordningsmetoden.
Fru talman! Låt mig avsluta med miljöpolitiken i
EU. Vid Europeiska rådet i Göteborg antogs en s.k.
strategi för hållbar utveckling. Det låter storslaget,
men innehållet var i själva verket ganska magert och
en stor besvikelse för den som läst kommissionens
ursprungliga förslag till strategi.
Många av de ambitiösa förslag som kommissio-
nen arbetat fram ströks i en handvändning när försla-
gen kom upp på ministerrådets bord. Många konkreta
mål och åtgärder togs bort. Allvarligast är att klimat-
frågan ströks från dagordningen och därmed sköts på
framtiden.
Betydelsen av hållbar utveckling understryks ofta
i EU:s olika rapporter och skrivelser, men i praktisk
handling lyser detta perspektiv med sin frånvaro. Låt
mig t.ex. nämna det beslut som ministerrådet väntas
fatta denna vecka om fortsatt stöd till stenkolsindust-
rin i Europa. Det är ett fenomen i flera av EU:s s.k.
strategier att orden flödar över men handlingen lyser
med sin frånvaro.
Både när det gäller integreringen, hållbar utveck-
ling, och samarbetet för ekonomisk tillväxt finns en
tendens att låta orden skyla bristen på reformvilja.
Eller som vår egen regering uttrycker sig ibland: Det
är mycket ord, men lite verkstad.
Den öppna samordningen är ofta bra. Men EU kan
inte bara bygga på att varje land plockar russinen ur
kakan. Grunden måste vara den s.k. gemenskapsme-
toden, alltså ett samarbete baserat på gemensamma
regelverk som gynnar helheten, kontrollerade av
starka institutioner med fastlagda befogenheter.
Kommissionens och parlamentets roll behöver värnas
och stärkas, för öppenhetens och effektivitetens skull.

Anf. 79 BERTIL PERSSON (m):
Fru talman! Få frågor är viktigare än EU:s fram-
tidsfrågor. När Sverige nu med EU-medlemskapet har
klivit ur kommentatorsbåset i världspolitiken och
klivit ut på spelplanen är framtidsfrågorna inom EU
en verklig nyckelfråga.
I det gemensamma utskottets betänkande KUU2
finns en bra redovisning för de ståndpunkter som är
gemensamma för riksdagens partier men också i
reservationerna redovisningar för hur de olika parti-
erna ställer sig inför konventsfrågorna.
Från vår sida framhåller vi särskilt att det ska vara
svårt att tilldela EU nya funktioner, men sedan ska
det fungera. Det ska kunna fullgöra sina nya uppgif-
ter. Det är också väldigt viktigt att vi fullt ut deltar i
EU:s arbete och då även EMU.
I UU10, som är utrikesutskottets bidrag till detta,
finns det en del specifika frågor som vi särskilt vill
understryka. Det första är att riksdagens roll behöver
stärkas. Arbetet sker nu väldigt ofta i tjänstemanna-
samarbete eller vitböcker. Det behövs en mycket
tidigare förankring av de nya frågorna i riksdagens
arbete. Riksdagens utskott behöver engageras på ett
helt annat sätt. Därför vill jag redan nu yrka bifall till
reservation nr 1 i UU10.
Som Holger Gustafsson sade är sysselsättnings-
frågorna viktiga och angelägna. Det är viktigt att följa
rekommendationerna från ministerrådet och kommis-
sionen när det gäller ett minskat skattetryck på arbete,
att reformera skatte- och bidragssystem och att mot-
verka könssegregeringen på arbetsmarknaden.
En annan fråga som är väldigt angelägen för oss
är att stödja de baltiska staterna. Vi tycker att det är
viktigt att stödja deras möjligheter att bli Natomed-
lemmar. Stabila och säkra gränser skapar lugn på
båda sidor om gränserna. Tomrum skapar bara oro
och spänningar. Det är också viktigt att vi stöder dem
fullt ut när det gäller marknadstillträde till EU:s
marknader redan nu innan gemenskapsförhandlingar-
na är genomförda.
Ett annat område som är angeläget för oss är na-
turligtvis EU:s utvecklingssamarbete. Det har varit
utsatt för väldigt mycket kritik. Reservationerna är
magnifika i EU. Det är i realiteten relativt lite pengar
som betalas från EU för de insatser som EU ska göra
och borde ha gjort på detta område. Det är väldigt
viktigt att man får igång utvecklingssamarbetet på ett
helt annat sätt.
Från vår sida vill vi som alltid driva skuldavskriv-
ningsfrågorna. Vi vill att Sverige ska ta det initiativ
som vi har krävt till en total skuldavskrivning för
HIPC-länderna, dvs. de högt skuldsatta fattiga län-
derna, år 2004 och engagera hela EU i det arbetet.
Jag tror också att det är viktigt att EU tar en ledar-
roll när det gäller inte bara EU:s samarbete utan ock-
så försöker samordna det bilaterala samarbetet, dvs.
medlemsländernas biståndssamarbeten. Jag tror att
effekterna kan bli väsentligt större om man arbetar
tätt tillsammans.
En fråga som vi mycket ofta har drivit i dessa
sammanhang är MR-frågorna. MR-frågorna måste bli
allt viktigare inte bara i biståndssamarbetet utan ock-
så när det gäller EU:s medelhavspolitik.
EU:s regionalpolitik är också en viktig fråga. Den
måste reformeras. Strukturfondsstödet måste reduce-
ras för de nuvarande medlemsländerna. Men på det
området har riksdagen redan på näringsutskottets
initiativ i NU2 givit ett tillkännagivande till regering-
en, så där behövs inget nytt ställningstagande från
riksdagens sida i dag.
Fru talman! Som så många andra i utrikesutskottet
vill även jag tacka utskotts- och riksdagskamrater för
ett gott samarbete och ett gott kamratskap under en
spännande epok. Tack!

Anf. 80 CHRISTINA AXELSSON (s):
Fru talman! Det är viktigt att vi diskuterar fram-
tidsfrågorna inom Europeiska unionen på flera sätt
och lyfter fram visioner om EU. Det gör vi genom att
diskutera frågorna i konventet men också genom att
lyfta fram frågor som är engagerande.
Vi brukar säga att Sverige är fantastiskt. Så säger
man säkert också om sina egna länder i övriga med-
lems- och ansökarländer. Men jag tror nog att alla kan
hålla med om att Sverige har ett speciellt läge. Vi kan
ses som en ö mot resten av Europa. Vi har visserligen
fast landförbindelse längst upp och numera också i
söder. Men fortfarande är sjöfarten en mycket viktig
länk till både EU och resten av världen. Vi kan också
se oss som speciella därför att vi är ett nordligt land i
EU:s utkant med gles befolkning och stora avstånd.
Just därför är transportpolitiken en speciellt viktig
framtidsfråga för oss och något som också engagerar
många.
När vi talar om EU:s framtid är det angeläget att
också tala om goda transporter så att vi enkelt kan nu
andra medlems- och ansökarländer och ha god till-
gång till den inre marknaden. Vikten av ett modernt,
dvs. effektivt och hållbart, transportsystem kan inte
nog poängteras.
Trafikutskottet har engagerat sig i EU-
kommissionens vitbok Den framtida transportpoliti-
ken, vägval för framtiden och avgett ett yttrande till
EU-nämnden som lämnats vidare för beaktande till
regeringen. Vi har i vårt yttrande poängterat såväl
vikten av hållbara transporter för miljöns skull som
vikten av enhetliga regler för att motverka illojal
konkurrens och social dumpning.
Alla former av diskriminerande särregler behöver
avvecklas på det här området.
Vi har också tryckt på angelägenheten av en hög
ambition för trafiksäkerhetsarbete men också trans-
portforskning och ökad säkerhet för barn i trafik.
Fru talman! Sverige är ett öppet och föreningsrikt
land, vilket nog också är speciellt. Genom vår före-
nings- och folkrörelsekultur har medborgarna kunnat
påverka samhället. Det arbetssättet behöver också
lyftas in i EU, och i framtidsdebatten bör man ta upp
hur förutsättningar för medborgarna att genom ideella
organisationer kunna delta i EU:s föreningsliv ska
kunna utvecklas.
De projektpengar som finns att söka i dag kräver
ofta stora egeninsatser. Våra ideella organisationer,
som i regel lever på medlemsavgifter, har svårt att få
sina resurser att räcka till för att även klara av arbetet
med EU-frågor. En del av detta engagemang innebär
att organisationerna behöver kunna delta i möten som
hålls i andra länder än Sverige. Det är dyrt att resa,
även om det går snabbare och enklare än förr. EU
inbjuder också ofta NGO:er, dvs. icke-statliga frivil-
ligorganisationer, till seminarier och möten etc. Vi
har föreningar som kan företräda Sverige i olika
sammanhang, exempelvis miljö- och konsumentorga-
nisationer. Då bör de också ges förutsättningar att
kunna ta sitt ansvar.
I morgon ska vi debattera regeringens skrivelse
om mål och inriktning för det svenska arbetet med
konsumentfrågor i EU. Jag får då anledning att åter-
komma just till denna fråga.
Fru talman! Det finns många organisationer som
vill vara med och påverka frågor inom EU. Bl.a. vill
jag nämna problem som kommer att uppstå när typ-
godkännandedirektivet om två- och trehjuliga fordon
helt träder i kraft den 17 juni 2003. Denna fråga en-
gagerar i dag många fordonsentusiaster och deras
organisationer.
Fru talman! I förra veckan gav en enig riksdag re-
geringen till känna vad som anfördes i trafikutskottets
betänkande TU13 om regler för att underlätta verk-
samheten med amatörbyggda och ombyggda fordon.
Regeringen har glädjande nog redan hörsammat vår
hemställan i en proposition genom att föreslå änd-
ringar i lagen om vägtrafikregister. Men nu väntar vi
på förslag om möjligheter till regler för ombyggnad
av två- och trehjuliga motorcyklar och hur de ska
kunna säljas vidare trots EU-direktiv. Det är många i
Sverige som är entusiaster kring sina fordon, inte
minst motorcyklar. De vill även i framtiden kunna
odla sitt intresse.
Fru talman! EU:s framtid handlar inte bara om
formalia, utan också om frågor som engagerar. Jag
har pekat på vikten av goda transporter och enskilda
medborgares möjligheter att påverka också EU-
direktiv.

Anf. 81 BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Det är en oerhört viktig debatt som vi
för i dag. Den handlar om vår gemensamma framtid -
om Europas framtid och om den europeiska unionens
framtid.
Likväl som vi snart drar i gång en valrörelse där
vi kommer att diskutera Sveriges framtid måste vi
också brett diskutera EU:s framtid. Det finns natur-
ligtvis olika idéer och olika grunder beroende på
varifrån vi formar våra ståndpunkter. Det har synts i
debatten i dag.
Men vi deltar i debatten, och det viktiga, som jag
ser det, är att vi får fler att delta i debatten. Det är ju
det som är det stora problemet - vi har ett begränsat
antal deltagare i debatten om Europas framtid.
Ofta upplevs de s.k. institutionella frågorna, som
kommer att bli föremål för den regeringskonferens
som startar 2004, som oerhört abstrakta och som
mycket svåra och komplicerade. Det är de också.
Detta är ingenting som man sitter hemma och disku-
terar, utan det är komplicerat och svårt. Detta är ett
problem, för vi måste ha i gång en debatt.
För att i någon mån skapa förutsättningar för en
bredare debatt har regeringen utsett en parlamentarisk
kommitté, EU 2004-kommittén, som har i uppdrag att
skapa förutsättningar för en bred, öppen och förut-
sättningslös debatt. Kommittén består av åtta perso-
ner - en från varje parti - och så jag som är ordföran-
de. Det säger sig självt att vi inte kan skapa en bred,
öppen och förutsättningslös debatt själva. Den insik-
ten har vi. Det gäller särskilt ett så svårt ämne som
detta är.
Vår utgångspunkt har varit att vi måste arbeta till-
sammans med andra. Vi gör det på två sätt. Det ena är
att vi delar ut bidrag till föreningar och organisationer
som har intresse och vill göra någonting. Det kan vara
lite olika saker. Det spelar egentligen ingen roll vad
det är, utan det kan vara olika typer av aktiviteter. Det
viktiga är att man diskuterar EU:s framtidsfrågor. Vi
har 15 miljoner kronor till detta, och intresset har
varit fantastiskt stort. Vi hade vår första bidragsge-
nomgång i början på året. Det var över 200 organisa-
tioner som sökte bidrag på 63 miljoner kronor, så det
kändes faktiskt lite futtigt att bara kunna dela ut tre
och en halv miljon. Nästa omgång blir i slutet av
detta år. Detta är ett sätt att försöka stödja olika orga-
nisationer och föreningar som vill delta i debatten.
Ett annat sätt är naturligtvis att vi själva, också då
i samverkan, som kommitté drar i gång verksamheter
över landet. Nu i augusti drar vi i gång det som vi
kallar för Länsstafetten. Det innebär att vi i län efter
län, över hela landet, kommer att anordna debatter
och seminarier och även skapa en mötesplats för de
olika föreningar och organisationer som har fått bi-
drag av oss att visa upp sig på. Så kan vi också skapa
förutsättningar för en tydligare debatt. Länsstafetten
kommer att fortsätta under tiden fram till dess att
regeringskonferensen påbörjas.
Vi kommer också att ge ut en del skrifter och bro-
schyrer. En av dem är den som jag visar här. Ni
kommer som riksdagsledamöter att få del av den. Det
är en s.k. liten aptitretare som heter Sluta strunta i
EU!
Vi har vår webbsida, som bygger på ett material
som innebär att man mycket lätt ska kunna skaffa sig
en djupare kunskap. Den ska först skapa ett intresse
och sedan ge förutsättningar för ett djupare engage-
mang och djupare kunskap.
Vi har också ett särskilt skolprojekt på gång till-
sammans med Skolverket, som innebär att vi via vår
webbsida kommer att skapa en bank av olika projek-
tidéer dit gymnasieungdomarna kan vända sig. Vi
kommer även att skapa en särskild fil åt lärarna så att
de också ska kunna använda detta som ett bra hjälp-
medel.
Vi har en framtidspanel som arbetar och som
kommer att kunna vara en motor på vår hemsida och i
det debattforum som vi vill skapa där.
Vi har också många andra idéer och projekt i
gång.
Det viktiga är att vi också får ett brett engage-
mang bland de politiska partierna. De har också ett
stort ansvar, och även ni som riksdagskolleger. Vi
måste gemensamt se till att vi skapar en förutsättning
för att fler ska delta i debatten. Det är naturligtvis helt
oacceptabelt att detta enbart sker bland en mycket
liten elit i vårt samhälle. Så får det inte vara! Det
undergräver hela det EU-projekt som vi har i gång.
Det undergräver legitimiteten i hela projektet.
Oavsett vad man tycker och tänker och oavsett
vilka idéer och synpunkter man har så är alla väl-
komna att delta i debatten. Det viktiga är att man
deltar, och i det arbetet hoppas jag att vi gemensamt
deltar.

Anf. 82 CAMILLA SKÖLD JANSSON
(v):
Fru talman! Som ledamot i EU 2004-kommittén
har jag haft anledning att fundera över villkoren och
formerna för den folkliga debatten om EU:s framtids-
frågor. Det är ingen enkel process, avståndet mellan
det som händer i unionen och kvinnan och mannen på
gatan är stort, och gång på gång blir vi påminda om
det faktum att EU brister i legitimitet och att där finns
stora demokratiunderskott att hantera.
Enbart det faktum att det finns ett behov av att
förankra samarbetet talar sitt tydliga språk. EU är
inget projekt som har vuxit fram underifrån, ur ett
folkligt engagemang, utan det är ett ovanifrånprojekt,
ett eliternas projekt. Med det följer att unionens kon-
struktion inte heller stämmer överens med de demo-
kratiska strukturer som byggts upp underifrån och
som utgår från nationalstatens ram.
Sedan samarbetet inleddes har mer och mer makt
överförts från de nationella parlamenten till EU:s
olika institutioner. Mönstret är tydligt, och vid varje
fördragsändring ser vi samma sak hända, att det mer
och mer handlar om integration och samordning än
om samarbete mellan självständiga parter. Det här är
en process som svenska folket självfallet måste få
tycka till om, och inte bara tycka till om utan också
de facto kunna vara med och påverka.
A och O för att skapa en bred debatt med ett
verkligt inflytande är att den är konkret och att det
finns något tydligt substantiellt att förhålla sig till.
Här har de politiska partierna i riksdagen och också
sittande regering ett stort ansvar. Om inte exempelvis
regeringspartiet går ut och deklarerar en klar uppfatt-
ning kommer det att hämma debatten, och risken
finns att misstroendet mot EU ökar ytterligare. Redan
nu finns det stämningar och uppfattningar om att EU-
processen är något förutbestämt och att det inte spelar
någon roll vad folket egentligen tycker.
Men det måste få spela roll! Ett sätt att bidra till
en bra debatt vore att riksdagen formulerade en
svensk ståndpunkt om hur vi ska se på EU:s utveck-
ling. Det skulle både bidra till en kvalitativt bra debatt
på vägen fram till ett ställningstagande, och också
ställningstagandena i sig vore ett viktigt bidrag. Då
kunde den s.k. EU-stafetten, som Berit Andnor talade
om, skulle kunna samlas runt något konkret att för-
hålla sig till.
Tyvärr har vi inte fått något stöd för vårt förslag
om att riksdagen ska besluta om en svensk strategi,
och tyvärr är inte heller alla företrädare så tydliga i
sina ställningstaganden som man skulle önska. Det
har den här debatten visat, och det kan man också se i
de betänkanden vi diskuterar.
Vi kan t.ex. läsa oss till en samstämmighet om att
enkla fördrag är en viktig demokratifråga. Å andra
sidan säger regeringen att det inte är fördragens kon-
struktion, om de är enkla eller inte, som är det vikti-
ga. Det viktiga är att utgå från de sakfrågor som EU
ska hantera och att utifrån det, från fall till fall, avgö-
ra vilken beslutsordning som är lämplig. Det säger sig
självt att resultatet av ett sådant förhållningssätt inte
leder till någon förenkling eller transparens i för-
dragen! Det är ju inte heller syftet.
Vi kan också ta del av en beskrivning av debatten.
Den beskrivs som splittrad och att den förs utifrån av
olika utgångspunkter. En liknande diskussion har
också förts från den här talarstolen när man beskrivit
de olika åsikter som finns här i kammaren. Man säger
att några av deltagarna har en tydlig bild av hur man
vill organisera samarbetet, där en inriktning går mot
mera av federation och där en annan uttalad inrikt-
ning förespråkar ett rent mellanstatligt samarbete.
Däremellan, säger man, återfinns de som är pragma-
tiska, och denna pragmatism skulle då vara något
neutralt, något mitt-emellan-altenativ. Som om vi kan
undvika att ta ställning, som om EU:s utveckling inte
kan kategoriseras, som om inte politiken i övrigt styrs
av bilder och uppfattningar om hur EU:s utveckling
kommer att se ut framöver.
Parallellt med denna "neutrala pragmatism" vidtas
politiska mått och steg som utgår från att man har en
bestämd uppfattning om vad som kommer att hända
härnäst och en bestämd uppfattning om karaktären på
det framtida samarbetet.
Det är t.ex. därför den här kammaren nästa vecka
kommer att behandla en proposition där regeringen
redan nu vill förbereda grundlagen inför nästa för-
dragsändring. Där deklarerar regeringen sin syn på
EU och EU:s närmaste framtid. Det handlar om att
EU ska få mera makt, både när det gäller vilka poli-
tiska områden som EU ska fatta beslut om och också
när det gäller stärkt makt genom val av beslutsformer
där det i vissa fall kan handla om överstatlighet och
majoritetsbeslut.
Det är möjligt att detta kan kallas "pragmatisk",
men mer träffande är att beskriva det som att rege-
ringen medvetet arbetar för en utveckling där de
överstatliga inslagen ökar och där de nationella par-
lamenten sakta men säkert förlorar i makt.
I den breda folkliga framtidsdebatt vi säger oss
vilja ha har svenska folket rätt att förvänta sig att dess
företrädare är öppna med sina visioner och med sina
bilder över hur man vill se det framtida samarbetet.
Där har regering och riksdag ett särskilt ansvar. Vi
har föreslagit att vi i riksdagen gemensamt ska fatta
beslut om en strategi. I dag har det från flera håll
efterlysts ställningstagande från den socialdemokra-
tiska regeringen.
Det är genom att själva vara tydliga som vi kan
visa vår respekt för framtidsdebatten. Genom att
själva vara tydliga gör vi det möjligt även för andra,
utanför parlament och riksdag, att lämna konkreta
bidrag till debatten. Då finns det något att förhålla sig
till.
Dagens debatt visar att det finns brister i tydlighet
på sina håll. Förhoppningsvis kommer de att rättas
till. Precis som Berit Andnor säger kan varken kon-
ventet eller EU 2004-kommittén få i gång framtids-
debatten. Vi ser fram emot att den socialdemokratiska
regeringen lämnar sitt bidrag.

Anf. 83 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag har anmält mig till talarlistan i
sista minuten därför att jag vill lyfta fram en kom-
mittémotion som Kristdemokraterna har skrivit och
som delvis behandlas i betänkandet. Det är motion
nr 350.
Den motionen vill ge en bild av den svåra situa-
tion som många länder på Balkan fortfarande befin-
ner sig i samt västra Balkans behov av EU, både
multilaterala och bilaterala kontakter. Men i motionen
vill vi även peka på vägar att komma ur den svåra
situationen.
Vid mina kontakter med politiska representanter
av olika valörer från en del av länderna i det område
som vi diskuterar har ofta framkommit att de oerhört
starkt önskar att få ytterligare och mer nära samarbete
med Europa. Många har drastiskt uttalat en önskan
om att få riva gränserna och på så sätt få förenas med
Europa, som de anser att de tillhör.
Jag anser att vi genom vår, och då menar jag hela
Europa, mer eller mindre tydliga passivitet och lång-
samhet att komma till handling inför det som hände
på Balkan när problemen där var som störst har där-
för ett speciellt ansvar att på olika sätt medverka till
att de länder som vi diskuterar så fort som möjligt
kommer på fötter igen.
I den motion som jag tidigare nämnde behandlas
tre yrkanden, nämligen att regeringen ska verka för
att EU erbjuder
· inrättandet av ett särskilt program för tvärveten-
skapliga Balkanstudier
· inrättandet av ett särskilt program för förvalt-
ningsutbildning på Balkan
· inrättandet av ett särskilt rådgivar- eller men-
torprogram inriktat mot departement och central
förvaltning på Balkan.
Fru talman! Jag tycker att utskottet har behandlat
de angivna punkterna mycket välvilligt och berättar
också i texten att regeringen avser, om man inte redan
håller på, att göra väldigt mycket av det som tas upp i
motionen. Det är bra. Det är oerhört viktigt att västra
Balkan får stabilitet och att alla olika folkgrupper så
långt det är möjligt får förståelse för varandra och för
varandras problem. Det är också oerhört viktigt för
Europas och för vår gemensamma framtid och kan
ses som ett första steg i den som jag hoppas påbörjade
framtidsprocessen. Men att söka försoning och få och
ge förståelse och att genomföra detta i praktiken är en
stor process och kan ta tid.
Därför är det bra att så mycket enligt utskottet re-
dan görs och att kanske ännu mer planeras. Men alla
goda önskningar och planer måste ju också leda till
konkreta handlingar. Det gäller såväl de planerade
aktiviteterna som att målsättningen med aktiviteterna
uppfylls. Det är ju inte meningen att man ska sätta i
gång något för själva igångsättandets och statistikens
skull. Man måste också följa upp vad som blev av
den insats som man gjorde.
Ytterst är det ledarna i de olika länderna som har
det stora ansvaret. Vad de tycker och står för kan vara
helt avgörande för ett lands, en regions, framtid. Det
är därför viktigt att de politiska ledarna på olika nivå-
er finns med på tåget och inser angelägenheten för
varje enskild människa av att demokrati och mänskli-
ga rättigheter fungerar.
Fru talman! Jag har inget yrkande, men vi kom-
mer att följa de direkta och indirekta utfästelser som
har gjorts i betänkandet som svar på motion 350.

Anf. 84 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag vill först instämma i den del av
betänkandet som handlar om fördömandet av Turkiets
och Azerbajdzjans blockad av Armenien. Det är väl-
digt positivt att detta är så tydligt uttryckt i betänkan-
det. Sverige måste vara vaksamt och skärpa kraven på
Turkiet med tanke på att Turkiet finns med i EU-
sammanhang.
Jag hade tänkt ta upp tre reservationer som Väns-
terpartiet har om miljöfrågor, reservationerna 8, 10
och 11. Dessa reservationer har en gemensam nämna-
re. I EU-arbetet är alltid den fria rörligheten för varor
och kapital överordnad andra frågor.
Det finns många fina ord i flera EU-dokument om
miljö och miljöhänsyn. Men när dessa fina ord kom-
mer i konflikt med ekonomiska hänsyn får nästan
alltid miljön vika.
Ett aktuellt exempel är fisket inom EU som drivits
mot en katastrofsituation för både fisk och fiske. Det
är alltså ett såväl ekologiskt som ekonomiskt haveri i
antågande.
Ett annat exempel är när kommissionen inte ville
publicera sin egen miljöbyrås beskrivning av miljö-
tillståndet i EU.
I reservationerna finns det konkreta förslag till åt-
gärder som det brådskar att vidta om man vill göra
någonting för miljön. Som exempel kan jag nämna att
man borde inrätta en miljökommitté som granskar
kommissionens förslag och beslutet om de miljöprin-
ciper som finns i fördragen.
Man borde ge ökade resurser och befogenheter till
sin egen miljöbyrå, dvs. till Europeiska miljöbyrån,
och ta deras varningar på allvar i stället för att försöka
att sopa dem under mattan.
Man måste ge ekonomin ekologiska spelregler. En
ökad konsumtion, dvs. en ökad BNP som är ett av
unionens huvudmål, gör att det blir ett ökat material-
flöde som är ett av de stora hindren på vägen till ett
ekologiskt samhälle. Därför måste man nu lyfta fram
de ekologiska aspekterna på ekonomin.
Man måste försöka att utveckla systemet med
gröna räkenskaper och en grön bruttonationalprodukt.
Vi skriver också i reservationerna att det är viktigt
att man låter miljöhänsynen vara styrande för utveck-
lingen av EU:s transportpolitik.
Fru talman! Vi står bakom reservationerna, men
för tids vinnande yrkar jag inte bifall till dem.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 6 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.54 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 16.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

6 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

KUU2 EU:s framtidsfrågor
Punkt 2 (Övergripande frågor om EU:s allmänna
inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 (kd)
5. res. 4 (c)
6. res. 5 (fp)
7. res. 6 (mp)
Förberedande votering 1:
15 för res. 5
15 för res. 6
293 avstod
26 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att lika röstetal
uppkommit. Utgången skulle avgöras genom lottning.
Tredje vice talmannen anmodade Murad Artin (v)
och Margareta Andersson (c) att fungera som kon-
trollanter vid lottningen samt Anna Åkerhielm (m) att
förrätta lottningen.
Den upptagna lottsedeln visade ett ja och kammaren
hade således antagit res. 5.
Förberedande votering 2:
18 för res. 4
15 för res. 5
290 avstod
26 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 3:
39 för res. 3
17 för res. 4
269 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 4:
41 för res. 2
39 för res. 3
245 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 5:
77 för res. 1
39 för res. 2
209 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
125 för utskottet
77 för res. 1
123 avstod
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 1 v
För res. 1: 75 m, 2 -
Avstod: 1 m, 38 v, 39 kd, 16 c, 15 mp, 14 fp
Frånvarande: 7 s, 5 m, 4 v, 3 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 5 (Fördragsstrukturen)
1. utskottet
2. res. 8 (v, mp)
Votering:
254 för utskottet
54 för res. 8
16 avstod
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 75 m, 38 kd, 16 c, 2 -
För res. 8: 1 m, 38 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 kd, 14 fp
Frånvarande: 7 s, 5 m, 5 v, 3 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 7 (Kompetensfördelning och subsidiaritet)
1. utskottet
2. res. 12 (v, mp)
Votering:
164 för utskottet
55 för res. 12
105 avstod
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 2 m, 39 kd
För res. 12: 1 m, 38 v, 15 mp, 1 fp
Avstod: 1 s, 73 m, 16 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 7 s, 5 m, 5 v, 3 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU10 Verksamheten i Europeiska unionen under
år 2001 samt det svenska ordförandeskapet
Punkt 1 (Riksdagens arbete med EU- frågor)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
176 för utskottet
147 för res. 1
26 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 15 mp
För res. 1: 75 m, 1 v, 39 kd, 16 c, 14 fp, 2 -
Frånvarande: 7 s, 6 m, 5 v, 3 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 3 (Konventet och den kommande regerings-
konferensen)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c, fp)
Votering:
176 för utskottet
146 för res. 3
1 avstod
26 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 37 v, 1 kd, 14 mp
För res. 3: 75 m, 1 v, 38 kd, 16 c, 1 mp, 13 fp, 2 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 7 s, 6 m, 5 v, 3 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp

Punkt 74 (Signalspaningssystemet Echelon)
1. utskottet
2. res. 25 (v, mp)
Votering:
269 för utskottet
54 för res. 25
1 avstod
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 76 m, 38 kd, 16 c, 13 fp, 2 -
För res. 25: 38 v, 15 mp, 1 fp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 7 s, 5 m, 5 v, 3 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

7 § Handlingsoffentligheten i EU:s institutio-
ner, m.m.

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU34
Handlingsoffentligheten i EU:s institutioner, m.m.
(skr. 2001/02:110).

Anf. 85 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Efter en lång dags diskussion om oli-
ka aspekter av den europeiska unionen ska vi nu gå
över på ytterligare ett betänkande som handlar om EU
och arbetet inom EU. Det här har alltså fått ett allde-
les eget betänkande, och det finns det kanske skäl för
med tanke på den centrala plats som offentlighets-
principen har i den svenska konstitutionen och där-
med också den svenska debatten kring EU-
medlemskapet.
Kenneth Kvist sade i den föregående debatten för
ganska länge sedan att det i vissa EU-frågor finns en
bred enighet i den svenska riksdagen trots grundläg-
gande meningsmotsättningar i många andra av de
EU-relaterade frågorna. En sådan fråga, där det finns
en bred enighet i den här kammaren, en enighet som
det finns anledning att slå vakt om, är frågan om
öppenhet, handlingsoffentlighet och offentlighets-
princip.
Inför det som skulle bli det svenska medlemskapet
pekade vi på nej-sidan, vi som förordade att Sverige
skulle fortsätta stå utanför den europeiska unionen, på
väldigt många saker som vi menade innebar stora
risker för den svenska demokratin. Vi pekade kanske
framför allt på de risker för offentligheten som EU-
medlemskapet innebar.
EU var och är dominerat av stora stater med helt
andra traditioner på detta område, stater där sekretess
är huvudregel och offentlighet något som till nåds ges
allmänheten när man så finner lämpligt. Denna om-
vända inställning till handlingsoffentlighet har natur-
ligtvis också satt sin prägel på EU-systemet som
sådant och på dess institutioner.
Vi menade då, och vi menar fortfarande, att ge-
nom maktöverföring till Europeiska unionen skulle vi
också för svenskt vidkommande få en förlust på of-
fentlighetens område. Ja-sidan hävdade då, och häv-
dar väl alltjämt, ungefär följande: Man slog fast "att
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer
att bestå vid ett svenskt medlemskap". Detta fann
man nödvändigt att slå fast i en särskild deklaration
som bifogades anslutningsakten. Deklarationen var
uppenbarligen inte så självklar, för EU uttalade å sin
sida med anledning av deklarationen att man utgick
från att Sverige "härvidlag kommer att följa det ge-
mensamma regelverket". Man behöver inte läsa allt-
för mycket mellan raderna för att se att här finns
åtminstone potentiellt en konflikt mellan den svenska
öppenhetstraditionen och de regler som gäller inom
Europeiska unionen.
Utvecklingen sedan vi blev medlemmar har, me-
nar jag, visat att våra farhågor var berättigade. Det
har inte varit självklart att den svenska offentligheten
har varit ohotad. Tvärtom har den hela tiden varit
hotad, och det har krävts ett ganska ihärdigt och be-
svärligt arbete för att freda den svenska grundlagen
på den här punkten. Regeringens skrivelse som ligger
till grund för betänkandet redogör för denna mycket
besvärliga kamp för en förordning som inte skulle
träda den svenska grundlagen förnär.
Öppenhetsfrågan i det här sammanhanget handlar
på ett sätt om två olika frågor. Det ena är frågan om
öppenheten i EU:s institutioner. Där kan vi konstatera
att utvecklingen åtminstone i de flesta avseenden har
gått åt rätt håll. Vi kan tycka att det har gått för lång-
samt, men ändock: Öppenheten, regleringen av öp-
penheten och garantierna för öppenheten har, trots
stort motstånd, blivit bättre när det gäller EU:s insti-
tutioner. Samtidigt är det för Sveriges vidkommande
ändå en förlust när vi överför beslutsbefogenheter
från t.ex. den här kammaren till ett EU som ännu inte
har den öppenhet som vi har här i Sverige.
Det andra är frågan om eventuell påverkan på
svensk grundlag. Den har inte varit helt enkel att
klara ut. Å ena sidan är EG-rätten överordnad svensk
rätt, inklusive svensk grundlag. Å andra sidan finns
det inte enligt svensk uppfattning fördragsstöd för
EU-reglering på vår grundlags område. Här kan man
inte luta sig mot juridiken. Här ser vi en politisk strid
om var gränserna går och om hur långt vi kan försva-
ra den svenska grundlagen.
Jag ska ta ett kort exempel på det här problemet. I
den förordning som det handlar om finns en artikel 5,
som jag ska läsa i dess helhet. "När en medlemsstat
tar emot en begäran om tillgång till en handling som
medlemsstaten innehar och som härrör från en insti-
tution skall medlemsstaten, om det inte är uppenbart
att handlingen skall eller inte skall lämnas ut, rådgöra
med institutionen i fråga för att fatta ett beslut som
inte äventyrar att syftena med denna förordning upp-
nås. En medlemsstat kan i stället hänskjuta en sådan
begäran till institutionen."
Detta kränker i och för sig inte den svenska alle-
narådigheten när det gäller att bedöma om en hand-
ling ska lämnas ut eller inte. Men den uppmanar och
inbjuder till en praxis där man rådfrågar en institution
och där man får förutsätta att man också kommer att
följa de råd man får. Om en sådan praxis utvecklas åt
fel riktning blir det i realiteten så att vi överlämnar
åtminstone inflytande och kanske också beslutande-
rätt över handlingsoffentligheten i svenska myndig-
heter. Detta vore ytterst olyckligt.
Nu har regeringen - liksom även Vänsterpartiet,
det ska sägas - bedömt att detta ändå, så att säga, är
på rätt sida av gränsen. Och genom att deklarera just
detta tar vi oss också friheten och kapaciteten att
själva göra de här bedömningarna. Det är viktigt att
slå fast.
Vi har inte motionerat med anledning av regering-
ens skrivelse eftersom den är en redogörelse för vad
regeringen har gjort, och det kan vi inte göra någon-
ting åt. Det är möjligt att man skulle kunna hävda att
den i någon mån karakteriseras av ett visst skryt, men
det må vara regeringen obetaget i dess egna skrivel-
ser. Dock finns, fogat till utskottets betänkande, en
del andra motioner som hänger samman med dessa
frågor.
Vi har reserverat oss i två frågor. Det handlar om
reservation 1, som handlar om utredning av maktre-
lationerna mellan EU och Sverige, och om reserva-
tion 3, om europeiska partier. Jag ska inte närmare gå
in på själva sakfrågan utan bara konstatera att denna
idé om att uppifrån, genom ekonomiska incitament
och regleringar, skapa europeiska partier är en av de
mest absurda och märkliga idéer som har uppstått i
det här systemet, och det vill inte säga lite. Det finns
all anledning att med bestämdhet säga nej till denna
mycket konstiga idé att på detta sätt skapa partier
uppifrån.
Jag yrkar därför bifall till reservation 3, men jag
står givetvis bakom även reservation 1.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.28 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.

7 § (forts.) Handlingsoffentligheten i EU:s insti-
tutioner, m.m. (forts. KU34)

Anf. 86 PER LAGER (mp):
Fru talman! Mats Einarsson redogjorde strax före
middagsuppehållet förtjänstfullt för öppenhetsfrågan,
offentlighetsprincipen, såsom den har hanterats här i
riksdagen och som den fungerar inom EU. Det är
förstås fortfarande mycket som saknas. Vi är inte
nöjda med den brist på öppenhet som fortfarande
råder i EU-organen. När det gäller revidering och ett
mer öppet förhållande till handlingar får vi hoppas på
den kommande regeringskonferensen.
Fru talman! I detta betänkande finns Miljöpartiet
med på fyra reservationer. Två av dem har vi till-
sammans med Vänsterpartiet.
En av dessa reservationer handlar om att vi anser
att det behövs en utredning som belyser maktrelatio-
nerna mellan den här riksdagen och EU:s institutio-
ner, speciellt när det gäller lagstiftningen.
Den andra reservationen handlar om europeiska
partier. Vi anser att ett sådant försök att försöka skapa
något slags gemensam identitet uppifrån i grunden är
fel, och vi ser det som ytterligare ett steg mot en
statsbildning. Därför är vi emot detta. Nicefördraget
har ju inte trätt i kraft än. Därför kan man ifrågasätta
den rättsliga grunden för detta.
De två övriga reservationerna står Miljöpartiet en-
samt bakom. Den ena handlar om villkor för kandi-
datländerna. Vi står inför en utvidgning. Det kan
handlar om 12-13 länder. Vi i Miljöpartiet anser att
en sådan utvidgning måste handla om solidaritet och
respekt i första hand. T.ex. ansökarländerna i det f.d.
östblocket dras med stora demokratiska och miljö-
mässiga problem. Därför menar vi att man bör öka
insatserna för att hjälpa dem att komma till rätta med
den mänskliga misär som många i dag lever i där. Det
handlar om att bygga upp demokratin och kraftigt
minska problemen med miljön. Detta tycks inte vara
vad utvidgningen nu handlar om. Dagens EU är
mindre intresserat av ömsesidig anpassning. EU-
toppmötet i Nice som skulle anpassa EU inför ut-
vidgningen misslyckades fullständigt, som vi ser det.
Ett exempel är röstfördelningen i ministerrådet, där
dagens stora EU-länder drev igenom att deras makt
ökas i och med utvidgningen. Det är inte att skapa
lika förutsättningar. Å andra sidan brydde man sig
inte om att fatta några beslut i budgetfrågor som är så
avgörande.
Det krävs en total reformering av EU:s jordbruks-
politik. Vi i Miljöpartiet vill helst att den avskaffas.
Den är nämligen otidsenlig, den är byråkratisk, och
den gynnar just det storskaliga miljö- och djurvidriga
jordbruket.
Vi menar också att den fria rörligheten ser ut att få
alldeles för långa övergångstider.
Därför uppmanar vi i denna reservation regering-
en att mer kraftfullt verka för att man ska gå ansö-
karländerna, dvs. de ansökarländer som på ett demo-
kratiskt vis byggt upp önskan att få vara medlemmar i
EU, till mötes. Ansökarländerna ska inte anpassa sig
rakt upp och ned, utan EU måste anpassa sig till dessa
länder.
En annan reservation handlar om kampanjpengar.
Sverige är ett av de länder där befolkningen är myck-
et EU-kritisk. Detta är ett styrkeförhållande som har
visat sig vara långvarigt. Samtidigt är majoriteten av
medierna förhållandevis EU-positiv. Nej-sidan har ett
klart underläge. Det är därför av demokratiska skäl så
viktigt att nej-sidan ges medel så att den får resurser
för att delta i debatten och i opinionsarbetet.
Stöd till nej-sidan finns i våra nordiska grannlän-
der. I Danmark finns Folkebevaegelsen mod EU och
Junibevaegelsen som är EU-kritiska och Europarörel-
sen som är EU-positiv. Dessa olika rörelser får
650 000 kr per år. I Finland finns Alternativ till EU
som får 300 000 finska mark per år sedan 1995.
Vi menar att en folkrörelse som Nej till EU skulle
ha ett årligt stöd just för att ge debatten den kraft som
den behöver. I dag handlar de beslut som har fattats
om stöd till riksdagspartierna och även om stöd till
2004-kommittén som ska dela ut pengar. Men vem
delar de ut pengar till, eller vem får ansöka om peng-
ar? Det är ideella föreningar, stiftelser, kommuner,
landsting, kommunalförbund, regionförbund, länssty-
relser, folkbildningsorganisationer och liknande
sammanslutningar. Det viktiga är att de som söker
dessa bidrag ska stå för 20 % själva och att de har en
allsidig belysning, som det heter, av frågan. Där är
det ingen grupp som är för eller som är emot, utan det
ska vara en allsidig belysning. Vi menar att det inte
ger den rättvisa som behövs i debatten, nämligen att
de kritiska grupperingarna kommer till tals. Därför
har vi skrivit just denna reservation.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 om
villkor för kandidatländerna.

Anf. 87 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att understryka att
Vänsterpartiet och Miljöpartiet i grunden nog är eniga
om att de EU-kritiska organisationerna borde ha ett
ekonomiskt stöd som på ett bättre sätt ger dem möj-
lighet att företräda de, som Per Lager säger, mycket
breda opinioner som finns i dessa frågor. Dock har vi
inte reserverat oss tillsammans av det enkla skälet att
om ett beslut fattas i denna kammare där man pekar
ut att vissa organisationer ska ha bidrag vore att fatta
ett förvaltningsbeslut.
Min fråga till Miljöpartiet är: Är ni beredda att
frångå principen att kammaren inte ska fatta förvalt-
ningsbeslut?

Anf. 88 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Nej, det är självklart så att förvalt-
ningsbeslut ska regeringen fatta. I vår reservation
riktar vi en uppmaning till regeringen. Vi säger att i
arbetet inför den kommande budgeten till riksdagen
bör regeringen beakta de här behoven, framför allt så
att erforderliga garantier skapas såväl för Nej till EU
som för den EU-kritiska opinionen i övrigt - detta för
att de ska kunna komma till tals. Det är alltså en
uppmaning till regeringen att i kommande budgetar-
bete ta hänsyn till det här.

Anf. 89 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande
nr 34 är betitlat Handlingsoffentligheten i EU:s insti-
tutioner, m.m. men handlar till yttermera visso till sitt
materiella innehåll mest om "m.m." - om sådana
storheter som sommartid och övergångsregler för
kandidatländer, för att ta ett par exempel.
Jag ska använda min talartid till att koncentrera
mig på, begränsa mig till, just betänkandets titel,
Handlingsoffentligheten i EU:s institutioner, m.m.,
och ge några personliga kommentarer till den skrivel-
se som är grunden för utskottets betänkande.
Fru talman! Jag representerade den socialdemo-
kratiska riksdagsgruppen i april 1999 då den svenska
parlamentsledamoten Maj-Lis Lööw vid en samman-
komst i Bryssel, Open Door Conference, presenterade
sitt betänkande om öppenhet och handlingsoffentlig-
het. Delegater och representanter från alla de europe-
iskt verksamma partierna, från parlamenten och från
organisationer fanns där. Där fanns också yttrande-
och tryckfrihetsexperter och journalister.
Det var en mycket intressant konferens som tyd-
ligt visade på klyftan mellan å ena sidan öppenhetens
och handlingsoffentlighetens förespråkare - där intar
Sverige och Finland en alldeles särskild frontposition
med tanke på att vi sedan flera hundra år har haft en
offentlighetsprincip inskriven i vår svenska tryckfri-
hetsförordning som finnarna sedermera har ärvt och
anslutit sig till - och å andra sidan de synpunkter som
man har kanske framför allt i länderna i den södra
delen av den europeiska gemenskapen där man har
vant sig vid en mer sluten offentlighet och en mer
svåråtkomlig handlingsoffentlighet. Det där har na-
turligtvis sina historiska och konstitutionella orsaker
som jag nu inte ska gå närmare in på.
Det som var intressant för mig som iakttagare att
notera var vad journalisterna ansåg. Där var det sam-
ma sorts klyfta. Där fanns de skandinaviska journa-
listföreträdarna som, tillvanda av decennier av of-
fentlighetsprincip och handlingsoffentlighet, menade
att EU måste öppna sig och bli offentligt på ett helt
annat sätt och måste organisera sina arkiv - arkiv som
förresten nästan ligger i papplådor i Bryssel. Man
sade där att man hade 1 600 sporadiskt hopsamlade
arkiv. Det säger inte lite om vidden av det arbete som
ligger framför EU:s institutioner om man ska organi-
sera upp någon typ av offentlighetsprincip.
Även andra journalister som omfattar den skandi-
naviska synpunkten kom till tals. De holländska och
de brittiska journalisterna anslöt sig till de skandina-
viska öppna synsätten. Förvånansvärt nog intog de
centraleuropeiska journalisterna, med tyskarna i spet-
sen, en mer skeptisk hållning till öppenheten - för att
inte tala om vad italienare, spanjorer och fransmän
sade på den här konferensen. De sade nämligen att de
i vissa avseenden direkt var motståndare och menade
att en alltför vidgad offentlighetsprincip som möjlig-
gjorde transparens, för att nu uttrycka samma sak som
vi när vi talar om offentlighetsprincipen, skulle ta
bort en del av deras yrkesroll: att självständigt gräva,
forska och undersöka för att få fram sanningen bakom
det sagda.
Att då - i detta spänningsfyllda förhållningssätt
mellan å ena sidan vår skandinaviska öppna tradition
med handlingsoffentlighet, offentlighetsprincip och
meddelarfrihet som en självklar och omistlig grund i
vår demokrati och å andra sidan den något mer till-
knäppta syn som inte minst sydeuropéer har - ändå
lyckas baxa fram Maj-Lis Lööws fördragstext så
långt som den svenska regeringen gjorde under Sve-
riges ordförandeskap i maj i fjol tycker jag är en be-
drift värd att notera.
Det har ändå skett lite av en revolution i och med
det beslut som formades under det svenska ordföran-
deskapet. Det innebär att EU och EU:s institutioner
måste öppna sig inför sin allmänhet. Man måste arki-
vera och registrera handlingar. Man måste lämna ut
handlingar om inte särskilda sekretessregler slår till.
Okej, de sekretessreglerna kan vi vara kritiska mot
därför att de är mer långtgående än de vi är vana vid,
men hur som helst är det nuvarande tillstånd som EU
har att rätta sig efter betydligt bättre än som var fallet
före det att beslut fattades under vårt ordförandeskap.
Naturligtvis kan man då undra: Varför ska inte
den svenska och den finska offentlighetsprincipen
gälla fullt ut? Ja, jag är inte säker på att man kan
komma så mycket längre just nu. Vi har länge argu-
menterat för vår ståndpunkt och också gjort undantag
i fördragstexten när vi gick in i EU, som Mats Einars-
son mycket riktigt påpekade. Vi betraktar just vår
offentlighetsprincip som så pass helig att ingen får
trampa på den.
Att från den utgångspunkten ändå förmå andra
länder att närma sig vår ståndpunkt tycker jag är värt
att notera. Detta är glädjande och en bedrift. Utskottet
skriver också att detta är en bra grund att stå på. Häri-
från kan det bara bli bättre, som vi ser det. Å andra
sidan får vi också med viss respekt notera att andra
synsätt förekommer, t.o.m. diametralt motsatta syn-
sätt. Vår ståndpunkt kan aldrig bli så stark att vi
självmant överflyglar deras eftersom de har andra
traditioner. De har en annan konstitutionell historia
och andra sedvänjor för att få fram sanningen bakom
det sagda.
Jag tycker emellertid att skrivelsen och utskottets
text, som det inte heller är någon strid om, är en bra
grund för Sverige att stå på i fortsatta diskussioner
om öppenhetens utvidgning i den europeiska unionen.

Anf. 90 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ta upp den något bi-
sarra idén om tillskapandet av europeiska partier.
Tanken är ju att man ovanifrån ska pressa och tvinga
fram sådana partier. Europaparlamentsledamöternas
tillgång till resurser ska göras beroende av detta. I en
förlängning tänker man sig att varken Socialdemo-
kraterna eller Vänsterpartiet ställer upp i EU-
parlamentsvalet, utan det gäller våra transnationella
europeiska partier. Partiernas program ska t.o.m.
granskas och godkännas innan några pengar betalas
ut.
Skälet till att vi är kritiska mot detta är väl ganska
uppenbart. Jag vet att den kritiken delas också långt
utanför våra led. Kan jag få en liten förklaring till att
utskottets majoritet inte anser att vi bör motsätta oss
en sådan här rättsakt om transnationella partier?

Anf. 91 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Mats Einarsson känner mycket väl till
bakgrunden till den här rättsakten, som förresten ännu
inte är antagen utan som är föremål för en stor dis-
kussion. Dessutom finns det en stor tvekan kring den.
Det handlar här om en rapport från revisionsrätten,
om en revisionell handling som är grunden till den
ståndpunkt som man har.
I rapporten konstaterar man att pengar flyter över
till de etablerade politiska partierna i medlemsstaterna
via partiernas politiska grupper i Europaparlamentet.
Det är det som är själva grunden.
Jag är inte säker på att man ska dra så dramatiska
slutsatser av denna rättsakt som Mats Einarsson gör.
Även Per Lager har förresten gjort det i reservatio-
nen. Det betyder inte att jag här i kammaren högljutt
kan stå och försvara denna rättsakt. Jag kan bara
förklara den. Jag kan säga att Sveriges regering följer
frågan noggrant och att den i dag inte är beredd att
avstyrka förslaget.
Mats Einarsson ingår i ett parti - det gör även jag
- som har en egen international och som har haft det i
hundra år och mer därtill. Denna international, oav-
sett om det gäller kommunistiska internationalen nr 1,
2, 3 eller 4 eller någon international som kommer, har
ett visst samarbete. Det är samma sak med den socia-
listiska internationalen. Det finns också andra inter-
nationaler som har samarbete över nationsgränser.
Man tar fasta på gemensamma ståndpunkter. Jag vill
påminna Einarsson om att ett beslut i Komintern en
gång var ett dekret för alla kommunistiska partier i
hela internationalen.

Anf. 92 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tackar för historielektionen. Det
är just på grund av våra erfarenheter från förra gång-
en vi försökte med transnationella partier som vi är
ytterst tveksamma till att försöka återinföra detta. Vi
tillhör i dag internationella nätverk för samarbete. Det
är alldeles utmärkt. Men transnationella partier är
någonting helt annat.
Det talades om finansiella problem. Jag tror att det
bakom detta förslag ligger betydligt mer. Jag menar
att skapandet av de europeiska partierna ingår i sam-
ma paket som EU-armén, den gemensamma valutan
etc. Det tillhör den uppsättning av institutioner som
behövs om man ska skapa någonting som liknar en
europeisk federalstat.

Anf. 93 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det sista håller jag inte med om. Jag
tror inte alls att det fanns sådana tankar bakom denna
revisionsrapport och detta försök att få ordning och
reda på det s.k. partistödet. Det är att dra alldeles för
långtgående slutsatser. Man kan inte jämföra den
tanken med t.ex. tanken på ett gemensamt försvar
eller en gemensam säkerhetspolitik.
Jag noterar med intresse att Mats Einarsson efter
den korta historielektionen, som han betraktade min
jämförelse med internationalens historia som, ändå
kommer fram till en slutsats, dvs. att den transnatio-
nella epokens tid är över för Vänsterpartiet. Vad
återstår? Jo, den nationella epoken.
Jag noterade att inget parti i dagens EU-debatt,
möjligen med undantag för Miljöpartiet, var mer
nationellt inriktat än Vänsterpartiet. Det gällde åt-
minstone ett par av partiets företrädare.
Vänsterpartiet har lämnat den internationella in-
ternationalens arena till förmån för den nationella
politikens arena. Jag noterar att ni har beträtt den
vägen en längre tid. Det är därför ni också är mest
kritiska till EU och vill ut ur Europeiska unionen,
vilket inte jag vill.

Anf. 94 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Kenth Högström
om han menar att regeringen gör tillräckligt när det
gäller att visa solidaritet, hjälpa till att bygga upp
demokratin, minska miljöförstöringen osv. i förhand-
lingarna med de nya ansökarländerna. Det är grunden
för min reservation i betänkandet. Gör regeringen
tillräckligt?

Anf. 95 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om jag behöver replikera.
Jag skulle möjligen kunna försöka svara på Per La-
gers fråga om regeringen gör tillräckligt. Begreppet
"tillräckligt" har nästan en revisionell betydelse. Det
är en sorts mätning. Vad är tillräckligt och vad är
otillräckligt?
Så pass mycket vet jag att regeringen åstadkom-
mer rätt mycket. Under ordförandeskapet var man
djupt engagerad i att försöka driva på utvidgnings-
samtalen med de tio högst rankande ansökarländerna.
Jag följde frågan om EU:s jordbrukspolitik skulle
hålla samman om vi fick in nya medlemmar i en viss
takt inför en debatt på Lantbruksuniversitetet vid
denna tid i fjol. Jag konstaterade att de förhandlingar
som pågår mellan EU och kandidatländerna är myck-
et intensiva och att det görs mycket noggranna upp-
dateringar. Hur långt har man kommit i Polen, Est-
land och Lettland, för att ta några exempel, i särskilda
avseenden? Tonvikten läggs vid de mänskliga rättig-
heterna, konstitutionella förändringar som säkerställer
mångfald och demokrati och en hel del av de social-
politiska frågeställningar som vi i den västliga delen
av Europa omfattar.
Jag tycker - jag har följt frågan, men jag har inte
satt mig in i den så noggrant - att EU för dessa dis-
kussioner på ett bra sätt. De rapporter jag har tagit del
av - mest skrivelser - har pekat på det. Jag tycker nog
att regeringen både under tiden som ordförande och
under tiden före ordförandeskapet drev på frågan
väldigt väl. Om det är tillräckligt är jag inte man att
svara på, Per Lager.

Anf. 96 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Min användning av begreppet
"tillräckligt" kanske indikerade att det saknas en del
ansatser och att det behövs ytterligare arbete. Det
menar i alla fall jag. Vi vet att människorna i många
av de f.d. östländerna lever i hemsk misär. De har
fruktansvärda miljöproblem. De gör allt för att anpas-
sa sig till EU och för att få vara med.
Samtidigt vet vi att jordbruksstödet kommer att
förändras. Ansökarländerna kommer inte att få det
generösa stöd som finns inom EU i dag. Vi vet också
att det plötsligt blir långa övergångstider när det gäl-
ler den fria rörligheten för ansökarländerna. De blir
betraktade som ett B-lag, skulle jag vilja säga. Det är
säkert inte meningen. Man vill inte att det ska vara så,
men man låter det gå. Det är ingen ömsesidig anpass-
ning, utan det är i första hand ansökarländerna som
får anpassa sig till EU.
Kenth Högström nämnde olika aspekter, och jag
kan tänka mig att man inte är så dum att man bara
tittar på ekonomin utan att man också tittar på sociala
frågor, miljöfrågor osv. Men som jag ser det har man
försatt dessa länder i en situation där man mer eller
mindre tvingar dem att acceptera de avtal som de
måste vara med på. Man går dem inte till mötes, så-
som jag menar att man måste göra om man ska skapa
rättvisa förhållanden för de nya länderna.

Anf. 97 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag har inte samma historieskrivning
som Per Lager. De rapporter jag har tagit del av - det
är både muntliga rapporter från folk på Utrikesde-
partementet som följer förhandlingarna och skrivelser
- pekar på att det är helt andra förhandlingar som
pågår än vad Per Lager talade om. I er text i motionen
skriver ni om någon sorts lydstatsavtal och om an-
passningskrav. Riktig så är det inte.
Man har i den europeiska unionen ställt fast ett
antal mycket viktiga kriterier för de mänskliga rättig-
heterna, för demokratin, för mångfalden, för yttrande-
friheten och för en rad andra medborgerliga fri- och
rättigheter samt sociala och ekonomiska krav, som
alla kandidatländer har accepterat som den protokol-
lära urkunden för diskussionerna. Sedan blir det
samtal, förhandlingar och mätningar. Man gör besök
och utvärderar noggrant hur långt de olika kandidat-
länderna har kommit.
Några har kommit väldigt långt. Några ligger i
frontlinjen och skulle mycket väl kunna bli kandida-
ter redan nästa år om tidsordningen skulle kunna
hållas medan andra ligger ganska långt ifrån ansök-
ningsscenariot. Några länder har dessutom börjat
tveka. De har fått opinioner inom sig. Det finns så
pass starka motståndare till den europeiska unionen
på grund av att de känner hot mot sin näring. Det
gäller t.ex. jordbruket i Polen. Detta gör att man lik-
som tvekar. Det avspeglar ju sig på de politiska parti-
erna och på demokratin i Polen utan att det för den
skull, tror jag, äventyrar förhandlingarna.
Vi började diskussionen med att tala om det här är
tillräckligt. Jag kan inte svara på det. Jag kan bara
säga att det görs rätt mycket, och jag är rätt optimis-
tisk när det gäller Sveriges engagemang i fråga om
östutvidgningen.

Anf. 98 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Kenth Högström kommenterade den
tidigare debatten och anklagade Vänsterpartiet för
snäv nationalism. Det kräver trots allt några kom-
mentarer. Eftersom jag deltog i den debatten kände
jag mig något apostroferad.
Karl Marx tycker väl både Kenth Högström och
jag om lite grann. I alla fall tycker vi om honom. Han
myntade ju tesen "Proletärer i alla länder, förena er!".
Men han sade också någonting annat, nämligen att
proletariatets kamp är till formen nationell men till
sitt innehåll internationell. Det betyder att proletaria-
tet måste föra sin kamp utifrån sina nationella om-
ständigheter och bilda sina partier utifrån de förhål-
landen som råder i den egna nationella miljön. Sedan
kan de partierna samarbeta, men de kan egentligen
inte omvandlas till transnationella partier.
Egentligen kan man säga att den kommunistiska
internationalens diktat över partier på sätt och vis
stred mot denna marxistiska princip. Jag tror att den
andra internationalen, som nu lever kvar som socia-
listinternationalen, har haft ett något lösligare förhåll-
ningssätt till sina partier. Därför är det något märkligt
om Kenth Högström skulle kritisera oss för att vi
tycker att det var bra att den kommunistiska interna-
tionalen upplöstes och för att vi inte vill tillhöra något
liknande organ där den till formen nationella kampen
för arbetarnas väl och ve skulle kunna dikteras utifrån
av internationella organisationer.
Detta är också problemet med överstatlighet, som
jag har påpekat förut. Marx sade något annat också,
nämligen: Det folk är ej fritt som förtrycker ett annat.
Innebörden kan vi ju relatera till. När folk vill tvinga
på ett annat folk sin vilja uppstår det onekligen ett
demokratiskt problem. Det var det som jag ville peka
på.
Sedan tror jag att man ska akta sig för att se EU
som något enbart internationalistiskt projekt. Det är
naturligtvis ett samarbete inom en internationell regi-
on, nämligen Europa, men utåt uppträder EU ofta på
ett mycket egoistiskt sätt, på ett sätt som nästan skulle
kunna betecknas som neokolonialt i förhållande till
länder i tredje världen. Denna kritik måste också
hållas levande. Det är alltså oreflekterat och det är en
försköning att säga att EU är någon sorts allmänt
internationalistiskt projekt och att EU-motståndet då
skulle vara snävt nationalistiskt. Ett EU-motstånd kan
mycket väl innebära att man är för ett samarbete men
att man vill ha ett öppet samarbete och skapa någon-
ting som är solidariskt också med t.ex. tredje världens
fattiga folk.

Anf. 99 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag är glad över att Kenneth Kvist re-
plikerade mig av två skäl.
Först och främst får jag klara upp ett missförstånd.
Jag sade att det var ett par av Vänsterpartiets företrä-
dare här i dag som nästan inte gav EU och unionen en
endaste liten möjlighet. Jag sade inte att det var Ken-
neth Kvist. Kenneth Kvist var i stället i sitt inlägg och
i sina repliker inne på olika synsätt när det gällde en
reformering av den europeiska unionen - det hörde
jag mycket noga - men det fanns andra som hade en
annan åsikt.
Sedan hänvisade Kvist till Kommunistiska mani-
festet. Jag ska ta upp något annat därifrån. Karl Marx
och Friedrich Engels skrev ju den här inauguraladres-
sen till 1848 års exilkommunister som samlades i
London: Ett spöke grasserar i Europa. Det är kom-
munismens spöke. Bäva månde - och så säger man
vilka som skulle bäva. Varför säger man så? Jo, där-
för att det som Marx och Engels menade var kom-
munism - eller säg socialism - var någonting mer än
den nationella politiken. Det var någonting som gick
över nationsgränsen. Det fanns värderingar och idéer
som överskred nationen.
Nu har vi äntligen i Sverige kommit till den slut-
satsen, efter mycket tvekan, att vi skulle gå med i en
union som står för fred, som står för samarbete och
som står för ekonomisk utveckling. Visst finns det
brister i denna union. Men det var av denna anledning
som jag menade på att kommunisterna, dvs. Vänster-
partiet numera, har gått från en internationell inrikt-
ning till att vara ett nästan enbart nationellt parti. Den
frekvensen lyssnade jag mycket noga in i dag.

Anf. 100 KENNETH KVIST (v) replik:
Fru talman! Jag ska inte kommentera Kenth Hög-
ströms sätt att lyssna på olika inlägg. Men jag ska
ändå slå fast att det, när vi diskuterar den fråga som
Mats Einarsson tog upp och som föranledde den här
replikväxlingen, fortfarande gäller att partier måste
fungera utifrån de nationella villkoren. Ingen kan
diktera utifrån hur dessa partier ska fungera, och det
må också gälla partier som ska verka på den europe-
iska nivån.
Inte ska väl andra än det svenska folket och de
svenska organisationerna, som alltså har förankring
hos de svenska väljarna, kunna påverka de svenska
ledamöterna i en sorts EU-parlament, hur de nu väljs
- det kan vi ha olika meningar om. Låt oss säga att
detta skulle dikteras utifrån och att det skulle gå emot
svenska folkets vilja också när det gäller alla olika
konstitutioner - det är ingen enighet, utan det är poli-
tiskt uppsplittrat, som vi vet, och det är olika partier!
Om inget av de svenska partierna skulle få sin vilja
igenom för sina EU-parlamentariker skulle ju Sverige
inte ha någon röst i EU-parlamentet. Då skulle någon
sorts överintresse, någon sorts makt, i dessa byråkra-
tiska konstitutioner som de tänkta EU-partierna är
frånta de svenska väljarna den minimala påverkan-
smöjlighet som de har. Det är därför som det är vik-
tigt att hävda just att formen för kampen är nationell.
Det gäller att värna den nationella självbestämmande-
rätten. Sedan kan vi arbeta med sann internationa-
lism.

Anf. 101 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Jag förstår att konstitutionsutskottets
ledamöter - det är inte så många kvar här nu - står
och trampar oroligt och väntar på oss tre. Vi ska ju på
avslutningsmiddag i kväll. De har redan börjat, men
politiken är viktigare, eller hur?
Speciellt denna fråga är viktig. Om man drar ut
Kenneth Kvists resonemang till sin ände hamnar man
i det inskränkt nationella. Det finns partier i Europa
som enbart är nationella, som över huvud taget inte
blickar över nationsgränsen, som inte vill ha med
andra partier att göra och som inte vill ta del av andra
nationers ståndpunkter.
Ett sådant parti i Danmark är närapå i regerings-
ställning. Det påverkar i alla fall den danska politiken
kraftigt. Det är Pia Kjærsgaards mycket främlingsfi-
entliga parti. Ett annat parti har vi vant oss att leva
med i Frankrike. Det är Le Pens Nationella fronten.
De vill inte gå över sin nationsgräns.
Om man går för långt på den nationella banan och
tycker att bara det som sker hemma är viktigt finns
risken att man hamnar fel. Jag anklagar inte Kenneth
Kvist och Mats Einarsson för att ägna sig åt sådana
tankegångar. Jag säger bara att om man är så kritisk
mot den sammanslutning man är med i att man inte
ens vill delta är det lätt att hamna i en inskränkt na-
tionell fålla. Det tror jag inte att Kvist syftar till, ef-
tersom han dessutom deltar i konventet som ska för-
bereda nästa regeringskonferens.
Den svenska ståndpunkten ska det naturligtvis be-
slutas om här i Sveriges riksdag och av regeringen
och den ska präglas av debatten med de egna med-
borgarna. Men man måste också kunna få höra vad
andra tycker. Det måste bygga på dialog. Då tycker
jag det är viktigt att partier träffas över nationsgränser
och utbyter erfarenheter.

Anf. 102 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! Jag måste uttrycka mig väldigt oklart
eller också är det Kenth Högström som vill missförstå
mig. Jag säger att kampen är till formen nationell men
till sitt innehåll internationell. Om jag nu återgår till
Marxcitatet som jag tycker är helt riktigt betyder det
att man också inser att kampen har en internationell
räckvidd och att den internationella solidariteten är en
avgörande del av den politiska kamp som arbetarrö-
relsen bör föra.
Det är självklart att man ska ha internationella
kontakter. Det är självklart att man ska lyssna och ta
ställning till företeelser i andra länder för att kunna
visa solidaritet och inse sin kampgemenskap. Det är
självklart att vi ska samarbeta internationellt, men
detta är något annat än att skapa institutioner som
dikterar hur man ska uppträda. Om man skapar insti-
tutioner som inte har en grund i folket inom ett visst
land och om en sådan internationell institution skapad
ovanifrån sedan ska ersätta ur folkdjupet framsprung-
na egna partier skapar man en konstig och elitistisk
organisation fjärmad från all sann och sund interna-
tionalism.
Vi är rädda att denna byråkratiska konstruktion
med Europapartier just går den vägen. Därför yrkar vi
bifall till reservationen. Det har inte heller varit något
motyrkande.

Härmed var överläggningen avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 juni.)

8 § Förändringar i kommunkontosystemet

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU17
Förändringar i kommunkontosystemet (prop.
2001/02:112).

Anf. 103 GUNNAR AXÉN (m):
Fru talman! Detta betänkande handlar om det
kommunkontosystem som syftar till att utjämna de
konkurrensojämlikheter som annars finns mellan
verksamhet som utförs av privata entreprenörer åt
kommuner och landsting i förhållande till sådan som
utförs i egen regi av kommuner och landsting.
I propositionen föreslås vissa tekniska justeringar
av hur ersättningen för mervärdesskatt i icke skatte-
pliktig verksamhet ska utbetalas till kommuner och
landsting. I stället för att som i dagens separata sys-
tem finansieras av kommunerna och landstingen
föreslås att finansieringen i framtiden sker över stats-
budgeten samtidigt som de generella statsbidragen
sänks i motsvarande grad.
Syftet med förslaget är att komma till rätta med
vissa skevheter i systemet som gynnat respektive
missgynnat vissa kommuner tidigare.
Under utskottets behandling av ärendet framkom
det dock att propositionens förslag skulle leda till att
nya skevheter uppstod i framtiden och också förvär-
ras vartefter tiden gick. Därför har utskottet gjort en
justering av förslaget för att komma till rätta med
detta.
Vi tycker att det har varit en klok justering. Vi in-
stämmer till fullo i det förslag som ligger men noterar
att utskottsmajoriteten trots att utskottets förslag mar-
kant skiljer sig från förslaget i propositionen valt att
inte vilja ge detta regeringen till känna. Utskottet
föreslår faktiskt ett bifall av propositionen men skri-
ver någonting helt annat i texten i betänkandet.
Detta är helt annat än logiskt men kanske någon
av majoritetsföreträdarna kan reda ut tanken bakom
att föreslå en sak i texten och samtidigt yrka bifall till
förslaget i betänkandet. Det var väl någonting man
kom överens om mellan majoritetspartierna någon
sen natt när man förhandlade sig fram till detta.
Vi får hoppas att regeringen hur som helst läser
utskottsbetänkandet noggrant och ser skillnaden
mellan det ursprungliga förslaget och det som nu
föreligger.
Värre är att de förslag som krävs för att komma
till rätta med systemets kraftigt konkurrenssnedvri-
dande effekter fortfarande saknas. De saknas trots att
en tidigare utredning redan för tre år sedan lyfte fram
problemet och trots att regeringen redan för två år
sedan aviserade att man avsåg att analysera behovet
av konkurrensneutralitet i systemet ytterligare och
återkomma med förslag om detta.
Fru talman! Jag undrar om Socialdemokraternas
representant i denna debatt kan klargöra för oss i
kammaren när regeringen har för avsikt att återkom-
ma med dessa förslag som man har utlovat i flera års
tid.
Det är, enligt vår mening, oacceptabelt att den
systematiska diskriminering som pågår av privata
entreprenörer får fortgå. De privata entreprenörer som
arbetar med välfärdstjänster på uppdrag av och i sam-
arbete med kommuner och landsting bidrar i hög grad
till valfrihet för medborgarna och en god hushållning
med skattebetalarnas pengar. Det är därför viktigt att
dessa entreprenörer inte diskrimineras utan får verka
på samma villkor som gäller för offentliga tjänstepro-
ducenter.
Nuvarande regler snedvrider konkurrensen och
gynnar ensidigt verksamheter som drivs i kommunal
och landstingskommunal regi. T.ex. kan kommunalt
drivna skolor, daghem och vårdgivare samt lands-
tingets folktandvård via kommunkontosystemet få
ersättning för den moms de betalar då de köper in
varor och tjänster. Motsvarande privat drivna verk-
samheter, i vissa fall på entreprenad åt kommuner och
landsting, har inte samma möjlighet eftersom verk-
samheten inte är skattepliktig. Därmed blir kostna-
derna högre för de privata entreprenörerna.
Inom Svenska Kommunförbundet är man orolig
för hur kommunernas ekonomi kommer att utvecklas
under de kommande åren. Utgifterna ökar snabbt, och
inkomsterna väntas minska. Därmed räknar man med
att kommunsektorn kommer att gå med kraftigt och
ökande underskott under kommande år.
Därför är det viktigt att kommunerna kan använda
skattemedlen på ett så effektivt sätt som möjligt, t.ex.
genom en väl fungerande konkurrensupphandling där
både kommunala verksamheter och privata entrepre-
nörer kan delta på lika villkor.
Framväxten av fler företagare och entreprenörer
inom välfärdssektorn är viktig eftersom den leder
både till fler arbetstillfällen och till att de som arbetar
inom t.ex. vård, skola och omsorg ges en större möj-
lighet att välja arbetsgivare. Erfarenheterna visar att
där det är möjligt för yrkesverksamma, inte minst
kvinnor, att välja arbetsgivare inom välfärdssektorn
förbättras både lönevillkor och andra anställningsför-
hållanden. Detta är således ytterligare ett viktigt ar-
gument för att skapa konkurrensneutralitet mellan
olika tjänsteproducenter.
Mångfald inom vård, skola och omsorg är även
viktigt för att öka valfriheten för medborgarna. Ge-
nom att man kan välja en vårdgivare man har förtro-
ende för eller en skola med den pedagogik som man
anser passar det egna barnet bäst ökar tryggheten och
förbättras välfärden för alla. Det är därför orimligt att
mångfalden och valfriheten motverkas genom dis-
kriminerande regler. Vi föreslår därför tillsammans
med de övriga borgerliga partierna att regeringen ges
i uppdrag att utreda och återkomma med förslag till
hur kommunkontosystemet verkligen ska lyckas
uppnå full konkurrensneutralitet.
Fru talman! Vi moderater står givetvis bakom bå-
da de reservationer vi har undertecknat, men för att
vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Anf. 104 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Det kanske inte vinns så mycket tid.
Jag tänkte nämligen yrka bifall till reservation nr 4,
som är viktig. Det är förstås den andra också.
Som vi har hört är syftet med kommunkontosys-
temet att skapa konkurrensneutralitet i valet mellan
extern verksamhet och egen regi inom icke
momspliktiga verksamheter. Det handlar, fru talman,
om att de gemensamma resurserna ska användas så
effektivt och bra som möjligt.
Här har i förarbetena specificerats två huvud-
problem, och vi har hört om dem här nu. Det första är
i och för sig ett allmänt problem, nämligen att det
finns allmänt kontraproduktiva incitament för även
momspliktig verksamhet att minimera ingående mer-
värdesskatt. Man väljer alltså att producera tjänster i
egen regi eller att använda entreprenörer som i sin tur
gör det mesta i egen regi, och det är inte lyckligt.
Huvudproblemet som kommunkontosystemet ska
åtgärda är dock de särskilda negativa incitament som
finns att minimera den ingående mervärdesskatten i
tidigare led vad gäller sjukvård, tandvård, social om-
sorg och utbildning. Det här skapar en liknande sned-
vridning som den som finns i det allmänna kontra-
produktiva systemet, dvs. en snedvridning av konkur-
rensen vid upphandling av tjänsterna. I propositionen
talas om en inlåsningseffekt för privata huvudentre-
prenörer. Vi har fått exempel av Gunnar Axén tidiga-
re, så jag kan korta av mitt anförande i den delen.
Det finns, som vi har hört, en rätt till en schablo-
niserad ersättning för den här dolda mervärdesskat-
ten, men just för att den är en schablon slår det inte
rätt utan snedvrider konkurrensen, som sagt.
Det andra problemet, som vi också har hört talas
om, är att systemet omfördelar resurser, och har så
gjort sedan det kom till, inom kommunsektorn på
grund av konstruktionen. Avgifter betalas in per in-
vånare, men kompensation har utgått efter hur mycket
man har upphandlat i extern regi.
Nu ska jag ägna lite tid åt exegetik, dvs. se vad
som faktiskt står i texterna.
Regeringen har lagt fram sin proposition. Man vill
åtgärda omfördelningseffekterna mellan kommuner
och landsting genom att göra systemet statligt, från
att ha varit inomkommunalt. Man vill liksom lyfta in
hela systemet under statsbudgeten på inkomstsidan.
Men i propositionen skriver regeringen att kommuner
och landsting även fortsättningsvis ska bära kostna-
den för mervärdesskatt i icke skattepliktig verksam-
het. Det ska vägas in, skriver man också, i framtida
bedömningar av nivån av det generella statsbidraget.
Det här har naturligtvis Landstingsförbundet och
Kommunförbundet uppmärksammat, och även - inte
minst, får vi väl säga - Lars Bäckström, fru talman.
När man jämför regeringens förslag med utskot-
tets förslag finner man, som Gunnar Axén påpekade,
att det i betänkandet står att utskottet - och därmed så
småningom riksdagen, får man väl tänka, om det blir
en majoritet - tillstyrker regeringens förslag. Man kan
då fråga: Är detta verkligen regeringens förslag?
På s. 8 i utskottets betänkande refereras det från
propositionen: "Regeringen har i propositionen angi-
vit att utgångspunkten för den föreslagna finansie-
ringsmodellen är att kostnaderna för mervärdesskatt i
icke skattepliktig verksamhet även i framtiden skall
bäras av kommuner och landsting." Utgångspunkten
för propositionen - det är tungt.
På nästa sida säger utskottsmajoriteten, och där är
vi för övrigt överens, att "det inte kan vara en ut-
gångspunkt för fastställande av statsbidragen att detta
inkomstbortfall skall finansieras av kommuner och
landsting".
I propositionen sägs alltså att det ska vara ut-
gångspunkten, och i utskottsbetänkandet sägs att det
inte kan vara utgångspunkten.
I nästa stycke står det dessutom: "Utskottet vill i
stället framhålla att huvudprincipen enligt propositio-
nen" - det är ju fantastiskt - "är att det skall införas
en statlig finansiering av kommunkontosystemet - -
-." Javisst, vi ska ha en statlig finansiering av det
befintliga systemet som det är här och nu. Men vem
ska bära kostnaderna vid en framtida expansion?
I fortsättningen upprepas i stort sett det som sagts
i propositionen om att detta kommer att ske via en
helhetsbedömning och regleras via statsbidragen.
Det här gör, fru talman, att man kan ställa frågor
till Carin Lundberg och Lars Bäckström. Vem är det
egentligen som ska bära kostnaderna för en expansion
av systemet? Är det staten eller kommunsektorn? Vad
garanterar det som Lars Bäckström och Vänsterpartiet
har fått majoriteten i det här fallet att ändra samtidigt
som man ändå skriver att det är regeringens förslag?
Vad garanterar det, Lars Bäckström? Nu blev det en
direkt fråga, men det kan ju hända. Om utskottets
utgångspunkt och huvudprincip inte är densamma
som regeringens är den rimligtvis väsentligen annor-
lunda - väsentligen! Då, vet jag att magister Bäck-
ström förstår, är det inte samma förslag, utan då är det
ett annat förslag. Det här är en semantisk övning som
bara motiveras av att man på något sätt vill rädda
regeringen. Samtidigt är det ändå ett töcken. Man vet
inte var man hamnar i alla fall.
Man kan också fråga varför kostnaderna för kon-
trollen ska ligga på kommunsektorn, vilket Center-
partiet har uppmärksammat. Det tycker jag är en
viktig punkt.
Slutligen kan man naturligtvis fråga varför inte
regeringen gör något åt de konkurrenssnedvridande
effekterna för företagen vid entreprenader. Det är ju
det stora problemet när man vill effektivisera och
förvalta de gemensamma medlen. Där gör inte rege-
ringen någonting.
Det måste vara svårt, för att inte säga pinsamt, att
försvara regeringens proposition när en mycket viktig
bit lämnas helt utan åtgärd.

Anf. 105 LENA EK (c):
Fru talman! Huvudproblemet med kommunkonto-
systemet är enligt vår uppfattning att det inte åstad-
kommer den konkurrensneutralitet som det syftar till
och som var meningen med systemet. Exempel på
detta är inlåsningseffekter för huvudentreprenörer
som inte kan dra av mervärdesskatt som underentre-
prenörer debiteras. Ett annat exempel är att de scha-
blonersättningar som tillämpas i systemet inte alltid
motsvarar den verkliga mervärdesskatten.
Det är förstås oacceptabelt att privata entreprenör-
er som arbetar med välfärdstjänster inte får verka på
samma villkor som gäller offentliga tjänsteproducen-
ter. Det strider också mot själva grundvalarna i och
anledningen till att det här systemet finns.
Snedvridningarna i konkurrensneutraliteten har
konstaterats i statliga utredningar, bl.a.
SOU 1999:133. Det är alltså väl känt för regeringen
att de här problemen finns. Ändå har man inte före-
slagit någonting för att åstadkomma en lösning på
orättvisorna. Och det är självklart inte bra.
Vidare anser jag att regeringen måste inleda ett
arbete med att förenkla kontrollen av administratio-
nen av kommunkontosystemet.
Dessutom kommer de föreslagna förändringarna
att medföra högre kostnader för både kommuner och
landsting samt för skatteförvaltningen. Den ökade
kontrollen ligger i statens intresse. Därför borde det
vara staten och inte kommuner och landsting som ska
stå för de ökade kostnaderna.
Fru talman! Jag ställer mig givetvis bakom alla
våra yrkanden men vill för tids vinnande ändå yrka
bifall bara till reservation nr 4 om konkurrensneutra-
litet.

Anf. 106 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Kommunkontosystemet tror jag är
någonting som är ganska obekant för hemskt många
människor. Men om man ser till de viktiga verksam-
heterna ute i kommuner och landsting, vård, skola,
förskola och annat, så har det oerhört stor betydelse.
Faktiskt har ett sådant här system även väldigt stor
betydelse för kvinnors möjlighet att bedriva verksam-
heter, för jobb och företagande och för rättvisa villkor
på arbetsmarknaden.
Själva meningen med kommunkontosystemet, i
varje fall ur Folkpartiet liberalernas utgångspunkt, är
att det ska vara neutralt mellan stat och kommun när
det gäller mervärdesskatt. Det ska inte påverkas av
hur man organiserar verksamheter.
Det ska också vara neutralt mellan olika kommu-
ner så att en kommun som bedriver mycket verksam-
het på entreprenad just ur momshänseende inte vare
sig ska tjäna eller förlora jämfört med den kommun
som driver mycket i egen regi. Det ska vara neutralt
mellan att driva verksamheten i egen regi och på
entreprenad, i varje fall vad beträffar momsen.
Det måste dessutom vara neutralt mellan kommu-
nalt driven verksamhet och privat driven när det gäl-
ler sådant som vi brukar kalla för kundval, dvs. att
brukarna faktiskt får välja själva.
Det är en viktig skillnad här. Jag som boende i en
kommun kan tycka att det är oerhört angeläget att
min gata blir plogad om snön faller, särskilt när det
faller så mycket snö som det gjorde den här vintern.
Men jag kan inte välja att just min lilla gatstump
utanför mitt hus ska bli plogad av den eller den me-
dan grannens lilla gatstump ska bli plogad av någon
annan. Vi får vackert hålla oss till en plogbil och så
får kommunen bestämma vem som utför arbetet. Då
ska det vara neutralt ur momshänseende om det är
privat eller egen regi.
Men det finns en massa andra tjänster, tjänster där
huvudsakligen kvinnor är verksamma, där det faktiskt
är av stor vikt för brukarna att vara den som själv
avgör om det är det vårdhemmet eller den förskolan
man vill välja, om det är den husläkaren eller den
distriktssköterskan man vill ha.
Systemet är i dag på intet sätt neutralt mellan å
ena sidan entreprenadupphandling, där det fortfarande
är kommunalpolitikerna som har hela makten gente-
mot medborgaren, och å andra sidan det som vi
ibland litet klumpigt kallar för kundvalssystem, mo-
deller där det faktiskt är brukaren som får bestämma
själv vilket av ett antal kommunalt finansierade verk-
samheter som man väljer. Det tycker jag är en mycket
allvarlig brist.
Det här kan låta teoretiskt. Men systemet i sig dri-
ver bort från att människor får bestämma själva, och
politikerna behåller makten. Det här kanske låter som
om det inte spelar någon roll. Men ute i den verkliga,
jordnära, konkreta vardagen är det så att en förälder
som jag själv, som har valt att ha mitt barn på ett
föräldrakooperativt dagis, får mindre pengar till min
barnomsorg av kommunen eftersom min kommun är
som så många andra kommuner och ger mindre peng-
ar per barn till dem som väljer ett sådant dagis fram-
för ett kommunalt. Samma pengar ska också räcka till
mer än om det hade varit ett kommunalt drivet dagis.
För varje lunchportion som vi köper in på den
kommunalt ägda men entreprenaddrivna restaurangen
i porten bredvid går en fjärdedel av fakturan till sta-
ten. En fjärdedel av de pengar vi har fått från kom-
munen ska vi skicka till staten. Det säger sig självt att
allt annat lika blir matportionerna mycket mindre på
ett sådant dagis än på ett kommunalt, och statskassan
större. Är det rimligt?
För varje hundralapp som vi köper ritpapper och
pennor åt våra ungar - det får vi göra själva eftersom
det är ett föräldrakooperativ som får mindre pengar
av kommunen - går 25 kr till staten. Är det rimligt?
Folkpartiet liberalernas svar på den frågan är gi-
vetvis nej. Det här handlar mycket om makt. Det
handlar om makt för den enskilda människan, men
det handlar också om makt för alla de kvinnor som
vill bedriva verksamheter efter eget huvud och som
vill göra det på ett sätt som lockar medborgarna, inte
alltid så att det passar in i den här typen av inte ens
fyrkantiga utan väldigt avlånga system.
Genderperspektivet borde göra att man ändrar på
det här systemet. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 4.
Den andra delen gäller den förändring som fak-
tiskt finns i propositionen. För vår del konstaterar jag
att den kan man både ha och mista. Vad spelar det för
roll om pengarna in i systemet kommer från en avgift
per näsa eller genom en minskning av statsbidraget
också per näsa. Det är något för Per Landgren som
brukar hålla på med exegetik. Det är klart att det
formellt är skillnad, men i sak är det exakt detsamma.
Det vi kunde konstatera vid behandlingen var att
det fanns en majoritet i utskottet som ville att det
skulle bli ett entydigt beslut från denna kammare att
den kvittning som görs nu skulle vara steget. Och om
det i fortsättningen är så att ett antal kommuner ökar
sin entreprenadupphandling ska det inte innebära att
de andra kommunerna får nedskurna statsbidrag och
alltså mindre pengar till sin verksamhet. De ska inte
behöva gå över till entreprenadupphandling för att så
att säga kunna sno åt sig av detta. De ska göra det av
andra skäl om de tycker att det är bra.
Vi ville ha ett tydligt beslut på detta. Det såg det
ut att finnas en majoritet för. Men nu vet vi alla att
det inte fungerar så i det mäktiga finansutskottet. Där
går man in i ett slutet rum och gör upp om någonting
helt annat. Sedan pratar man inte mer om saken över
bordet utan en del sitter och skruvar på sig lite. Där-
för finns det nu en minoritetsreservation som om den
bifalls innebär att denna kammare fattar det beslut
som det finns en majoritet för, nämligen att riksdagen
bestämmer att i framtiden ska regeringen inte nalla på
statsbidragen om kommunerna bedriver en större
andel av verksamheten i entreprenadupphandling. Jag
inviterar alla som tycker att det är ett bra beslut att
också förena sig med oss och rösta för reservation nr
1.

Anf. 107 CARIN LUNDBERG (s):
Fru talman! När skattebasen breddades i samband
med skattereformen 1991 fick kommunerna och
landstingen en generell avdragsrätt för ingående mer-
värdesskatt i det ordinarie mervärdesskattesystemet.
Bakgrunden till det var en önskan att utjämna mer-
värdesskattens konkurrenssnedvridande effekter vid
valet mellan att utföra tjänster i egen regi och att
upphandla dem externt.
Förändringar har gjorts under åren. Det nuvarande
kommunkontosystemet, som infördes 1996, bygger
på kommunal självfinansiering. Avsikten var att sys-
temet skulle vara stabilt och inte medföra ökade kost-
nader för staten.
Nu har det inte blivit så. Utbetalningarna från
kommunkontosystemet ska finansieras med avgifter.
Avgiften är nu 2 470 kr per innevånare för kommu-
nerna och 1 050 kr per innevånare för landstingen.
För år 2000 uppgick uttagen sammantaget till ca 28
miljarder kronor och prognostiseras till 29 miljarder
kronor för år 2001. Under åren 1996-2000 ökade
uttagen med 5,4 miljarder kronor. Detta förklaras
med att utgifterna inom vård, skola och omsorg har
ökat.
Avgifterna fastställs utifrån en prognos över det
kommande året, vilket medför att det är svårt att und-
vika över- eller underskott. Vid utgången av år 2000
hade ett totalt underskott på 3,8 miljarder kronor
ackumulerats i kommunkontosystemet. Staten skrev
ned denna fordran per den 31 december 2000.
Underskotten har varit en del av problemet i nuva-
rande kommunkontosystem. Det är, som alla vet,
svårt med prognoser. Men det har också varit svårt att
planera eftersom besluten om avgifterna kommit i ett
sent läge i kommunernas budgetprocesser.
Omfördelningseffekterna mellan enskilda kom-
muner och landsting har varit ett annat problem. Det
är en följd av att det inte finns någon direkt koppling
mellan den enskilda kommunens eller landstingets
inbetalningar respektive uttag ur systemet. Om man
t.ex. bygger ett stort sjukhus i Norrbottenskommunen
Luleå märks detta naturligtvis också i kommunkonto-
systemet.
Avsikten med kommunkontosystemet var också
att det skulle skapa konkurrensneutralitet. Så har det
inte varit fullt ut, och regeringen avser att komma
tillbaka i den frågan.
Nu har jag uppehållit mig kring det nuvarande
systemet och dess brister. Men här i dag ska vi be-
sluta om en ny finansieringsmodell för kommunernas
och landstingens mervärdesskatt för icke skattepliktig
verksamhet. Nu ska i stället ersättningen för ingående
moms på icke skattepliktig verksamhet redovisas på
statsbudgetens inkomstsida, precis som inom det
ordinarie momssystemet.
Finansutskottet anser att förslagen leder till vä-
sentliga förbättringar: Avgifterna försvinner, proble-
men med sena besked i budgetarbetet försvinner,
problemen med över- eller underskott likaså, precis
som omfördelningseffekterna.
I det nya systemet kommer en eventuell volymök-
ning att leda till inkomstminskning för staten i stället
för en avgiftsökning för kommunerna och landsting-
en. Regeringen anser att utgångspunkten för den
föreslagna finansieringsmodellen är att kostnaderna
för den mervärdesskatt vi talar om även i framtiden
ska bäras av kommuner och landsting. Regeringen
har därför föreslagit att statsbidragen preliminärt ska
räknas ned med 31 miljarder kronor för år 2003. Fi-
nansutskottet ställer sig bakom den nedräkningen för
år 2003.
När det gäller inkomstbortfall för staten som beror
på framtida ökningar av uttag ur systemet, anser ut-
skottet att det inte kan vara en utgångspunkt för fast-
ställande av statsbidragen att detta inkomstbortfall
ska finansieras genom en reducering av statsbidragen.
Utskottet vill i stället framhålla att huvudprincipen är
att det ska införas en statlig finansiering, vilket inne-
bär att uttagen från systemet sker över statsbudgetens
inkomstsida.
Men det är klart: Regeringen har ett berättigat in-
tresse av att göra samlade bedömningar av det sam-
hällsekonomiska utrymmet för den kommunala kon-
sumtionen. Om uttagen ökar på grund av volymför-
ändringar bör behovet av förändrade statsbidrag ses i
ett större sammanhang och ingå som en del i en hel-
hetsbedömning av kommunsektorns behov av statsbi-
drag.
Med denna precisering av principerna för framtida
ökningar av uttagen ur kommunkontosystemet och
genom att understryka att huvudprincipen är en statlig
finansiering av detsamma, tillstyrker utskottet rege-
ringens förslag till nya riktlinjer för finansieringen av
kommunkontosystemet.
Utskottet tillstyrker också förslagen om förbättra-
de möjligheter till kontroll inom kommunkontosys-
temet. Det är alltid viktigt för trovärdigheten att allt
går rätt till. Det gäller också kommunkontosystemet.
Kontrollen skulle också kunna visa på eventuella
brister och skapa förutsättningar för en enhetligare
tillämpning. För mig är det faktiskt förvånande att
kontrollen har varit så pass begränsad när det trots allt
handlar om över 30 miljarder.
En utökad kontroll kostar förstås pengar. Hur
kostnaden ska fördelas får övervägas i samband med
budgetbehandlingen under hösten 2002. Utskottet
avstyrker därmed Centerns motion Fi25, yrkande 2.
I yrkande 3 i samma motion från Centern vill man
ha en utredning om möjligheterna att dra av ingående
moms i ett och samma statligt finansierade system.
För att kunna göra en sådan förändring som motionä-
rerna vill måste först EG:s sjätte mervärdesskattedi-
rektiv ändras. Det torde inte vara möjligt inom en
överskådlig framtid bedömde utskottet hösten 2000,
men utskottet litar på att regeringen följer frågan.
Utskottet säger samma sak i dag. Utskottet avstyrker
även yrkande 3.
Så kommer vi till konkurrensneutraliteten. Rege-
ringen skriver att kommunkontosystemet löser mer-
parten av de konkurrensneutralitetsproblem inom
kommunsektorn som momsbestämmelserna skapar -
merparten. Det är klart att det kan finnas problem
t.ex. inom tandvården, där privat och offentlig verk-
samhet konkurrerar inom ett verksamhetsområde som
inte medför skattskyldighet. Regeringen har sagt att
man ska återkomma i frågan, och utskottet har fullt
förtroende för detta. I det sammanhanget får man väl
överväga kd:s förslag i motionen Fi23 om uttagsbe-
skattning. Jag har för min del svårt att jämföra fastig-
hetsskötsel och äldreomsorg.
När det gäller frågan om EG:s sjätte mervärdes-
skattedirektiv vidhåller utskottet sitt tidigare ställ-
ningstagande. Regeringen får fortsätta att bevaka
möjligheterna till förändring.
Regeringen har för avsikt att återkomma med en
analys av effekterna. Utskottet avstyrker därför mo-
tionerna i det avsnittet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets
förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 108 GUNNAR AXÉN (m) replik:
Fru talman! Carin Lundberg nämnde själv det
orimliga i att det ska vara dyrare att gå till en privat-
tandläkare än till landstingets folktandvård. Jag kan
inte tolka Carin Lundberg på något annat sätt än att
hon faktiskt instämmer i att det orättvisa konkurrens-
förhållande som finns mellan privattandläkare och
landstingets folktandvård inte är rimligt och att det
faktiskt drabbar patienterna.
När kommer regeringen att återkomma med för-
slag som rättar till dessa orättvisor? Det är två år
sedan regeringen sade att man tänkte återkomma med
förslag på den punkten. Det är tre år sedan en utred-
ning pekade på de problem som finns. Jag tycker inte
att vi kan nöja oss med att höra att regeringen ska
återkomma med förslag. När tänker regeringen åter-
komma med förslag?

Anf. 109 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Det här med konkurrens på lika vill-
kor är svårt. Här har vi ett exempel på hur vi har ett
system och också får ett system som i huvudsak är
konkurrensneutralt. Regeringen har visat på vissa
problem och har sagt att man ska återkomma. Vi får
ge oss till tåls ytterligare en tid. Det är inte min sak
att svara på när regeringen ämnar återkomma.
När man pratar om detta verkar det vara lätt att
glömma att hela syftet med kommunkontosystemet är
att utjämna konkurrenssnedvridande effekter vid valet
mellan att utföra tjänster i egen regi eller att upp-
handla motsvarande tjänster från externa entreprenör-
er. Det är fråga om drygt 30 miljarder kronor för att
komma åt konkurrenssnedvridningen. Det måste väl
ändå vara något att vara nöjd med.
Frågan är hur överhängande detta problem är. Hur
mycket bättre skulle det bli i Dikanäs där den nuva-
rande tandvården i folktandvårdens regi har kunnat
upprätthållas tack vare en s.k. kombinationssyssel-
sättning? Kombinationssysselsättning är inte så
ovanligt i våra glesbygder, men just den här kombi-
nationen är det. Det är en deltidsarbetande tandläkare
som är präst på andra halvtiden. Nu flyttar vederbö-
rande tillbaka till Skåne, och dikanäsborna står helt
utan tandläkare.
När man pratar med någon på landstinget får man
svaret att villkoren för etablering är desamma vare sig
man är inom folktandvården eller är privattandläkare.
Problemet är bristen på tandläkare. Detta är en del av
konkurrensen vi sällan talar om, nämligen att vi har
stora områden i vårt avlånga land som ingen vill
konkurrera om. För mig är det ett större problem.

Anf. 110 GUNNAR AXÉN (m) replik:
Fru talman! Bristen på tandläkare hänger nog ihop
med någonting annat i sammanhanget. Förra året var
det nästan lika många tandläkare som flyttade ut från
landet som utexaminerades från tandläkarhögskolor-
na.
Frågan om vad som driver tandläkare och andra
högutbildade ut från landet löser vi nog inte i den här
debatten. Men en sak kan vi inte komma bort ifrån,
och det är att det system som gäller i dag gör det
dyrare för människor att gå till privattandläkare än till
landstingets folktandvård.
Jag hade hoppats att Carin Lundberg, som repre-
senterar regeringspartiet, kunde ha gett besked om när
man vill att denna orättvisa ska upphöra. Men efter-
som Carin Lundberg uppenbarligen inte känner sig
som en representant för regeringen undrar jag om hon
åtminstone kan ta på sig uppgiften att till regeringen
framföra det viktiga i att man återkommer med för-
slag på den här punkten.

Anf. 111 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Villkoren för etablering av tandläkare
är desamma vare sig man jobbar inom folktandvården
eller man är privattandläkare.
Vilka avgifter den enskilde ska betala för sin
tandvård beslutas numera av landstingsfullmäktige.
Inte heller där finns det någon skillnad. Problemet är
bristen på tandläkare, särskilt i glesbygd.
Vi ser över hela västvärlden att människor väljer
att flytta till storstäder och kuster, och det är ett stort
problem för oss. Det är ett mycket större problem än
en del konkurrenssnedvridande effekter i kommun-
kontosystemet.

Anf. 112 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Carin Lundberg har själv refererat till
EG:s mervärdesskattedirektiv. Fördelen med s.k.
uttagsbeskattning är just att den är EG-konform. Att
försöka insinuera paralleller mellan äldreomsorg och
fastighetsbeskattning är helt enkelt oseriöst.
Låt mig ställa en rak fråga till Carin Lundberg:
När avvägningen över det generella statsbidragssys-
temet är gjord, vem är det till syvende och sist som
bär kostnaderna för en expansion av det här nya sys-
temet? Svara på den frågan! Vem blir det? Blir det
regeringen eller blir det kommunsektorn?

Anf. 113 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Om vi ska diskutera vem som ska be-
strida kostnaderna är mitt svar väldigt enkelt: Det är
skattebetalarna. Sedan är det en fråga om fördelning
och helhetssyn vem som ska stå för vilka kostnader.
Det är precis det som vi skriver om i detta betänkan-
de, att man måste se till helheten när man gör bedöm-
ningar, om det skulle visa sig att ökade uttag ur
kommunkontosystemet gör att man måste fundera på
statsbidragen också.
Dessutom vill jag säga att jag beklagar att Per
Landgren anser mig vara oseriös när jag jämför fas-
tighetsskötsel och äldreomsorg. Jag tycker att det är
en stor skillnad. Fastigheter står på fast grund och kan
inte flyttas, medan äldreomsorg kan utföras på många
olika ställen i landet och i kommunerna.

Anf. 114 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Det har inte med själva uttagsbeskatt-
ningen som sådan att göra. Det finns ju momsbelagd
verksamhet som kanske har långt större skillnader än
dem som Carin Lundberg nämnde nu. Det här är en
ren formsak, som i och för sig kan vara viktig. Jag
uppfattar jämförelsen som oseriös och på gränsen till
infam - som om vi skulle jämföra äldreomsorg med
fastighetsskötsel. Det är inte seriöst.
Vem bär kostnaderna? Är det staten eller kom-
munsektorn? Ja, det gör skattekollektivet, sade Carin
Lundberg. Det är ett sätt att försöka smita undan. Jag
tror inte att Kommunförbundet och Carin Lundbergs
egna partikamrater nöjer sig med ett sådant svar. Men
nu får vi det till protokollet, och då vet Kommunför-
bundet och Landstingsförbundet m.fl. att det är skat-
tekollektivet. Det är så Socialdemokraterna resonerar.

Anf. 115 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det här förslaget, med
förtydligandet från utskottet, är väl avvägt. Vi talar
om att det inte är någon automatik åt något håll.
Man skulle kunna jämföra kraven på finansiering
med indexering, dvs. automatiska omräkningar. Vi
har haft många sådana. Vi har också sett vad som
inträffar vid ekonomiska kriser. Om vi skulle se på
t.ex. pensionärernas krav på kompensation för de
basbeloppshöjningar som de anser sig ha rätt till,
skulle det innebära en ökning av pensionerna med ca
10 %, och kostnaden skulle vara ca 25 miljarder. Var
skulle det tas? Vem skulle betala det?
Jag vill ha politiska beslut framför automatiska
uppräkningar. Jag vill inte heller ha några automatis-
ka nedräkningar. Jag vill inte ha någon automatik åt
något håll. I stället anser jag att regeringen i sina
förslag när det gäller statsbidragen till kommunerna
ska se på helheten och som vanligt använda sunt
ekonomiskt förnuft.
Detta är en väldigt viktig fråga, eftersom kommu-
nerna och landstingen utgör en betydande del av
samhällsekonomin. Kommunsektorns utgifter mot-
svarar drygt 22 % av Sveriges BNP 2001. Ser man
tillbaka en tid kan man konstatera att utvecklingen i
fasta priser visar på en minskning under 90-talet,
främst på grund av sämre skatteunderlagstillväxt,
minskade statsbidrag och ökade socialbidragskostna-
der. Under 2001 ökade konsumtionsavgifterna i fasta
priser med 1,9 % och under 2000 med 2,6 %. Det är
inte någon liten fråga vi talar om, utan en sektor som
har stor betydelse för samhällsekonomin.
Det innebär inte att jag inte tycker att kraven på
finansiering på grund av uttag ur kommunkontosys-
temet ska prövas välvilligt. Kommunernas och lands-
tingens verksamheter är viktiga för vår välfärd.

Anf. 116 LENA EK (c) replik:
Fru talman! År 1991 infördes ett system för gene-
rell avdragsrätt för ingående mervärdesskatt för
kommuner och landsting i det ordinarie mervärdes-
skattesystemet. Det avskaffades vid EU-inträdet, och
1996 kom det kommunkontosystem som alla nu
kämpar med.
Att det system som vi har är konkurrenssnedvri-
dande har konstaterats, både av utskottsmajoriteter
under dessa år och av regeringen under dessa år. Att
kostnaden för en privat utförd tjänst är högre än för
den som kommunen står för är klart. Det är det som
ger den konkurrenssnedvridande effekten. Att den är
tydlig har konstaterats om och om igen.
Regeringen sade år 2000 att man skulle analysera
detta och återkomma med förslag i en proposition. I
år har vi jobbat med ytterligare en proposition, och
man säger att man kommer att analysera det här.
Hade det inte varit bra, om utskottsmajoriteten nu
tycker att det här är konkurrenssnedvridande, att
begära att regeringen ska återkomma med detta för-
slag? Nu har vi väntat efter två propositioner, och det
har fortfarande inte kommit.
Det finns ett område till där vi har väntat och det
fortfarande inte har kommit någon handling. Ett EG-
direktiv är inte någon gudomlig ordning som inte går
att förändra. Vi har inte sett i något offentligt doku-
ment sedan 1996 att regeringen har tagit initiativ för
att förändra EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv.
Ändå säger utskottsmajoriteten fortfarande trosvisst
att man utgår från att regeringen bevakar detta ärende
- efter alla dessa år, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000
och 2001, och fortfarande 2002. Är det inte dags att
begära handling av regeringen?

Anf. 117 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Att det finns problem med konkur-
rensneutraliteten har vi redan talat om flera gånger nu
i kväll. Det är inte heller okänt för regeringen, som
har sagt att man ska återkomma i frågan. Som repre-
sentant för regeringspartiet litar jag helt på att man
kommer att arbeta med de här frågorna, men jag kan
inte ange någon tidsplan.
Det är viktigt att komma ihåg att syftet med
kommunkontosystemet är konkurrensneutralitet. Över
31 miljarder används i detta syfte. Under hela 90-talet
har det skett en ökning av entreprenörer och köp av
tjänster. Om jag fortsätter med exemplet äldreomsorg,
var det 9,4 % av äldreomsorgstagarna som fick hjälp
av privata vårdgivare under år 2000.
Man kan se stora skillnader mellan olika delar av
landet i äldreomsorgen i privat regi. Det är vanligast i
storstäder, i förortskommuner och större städer. Det
är av orsaker som jag tidigare tog upp med Gunnar
Axén. Vi har olika problem i olika delar av landet.
Men jag är helt övertygad om att regeringen kommer
att återkomma till de här problemen och också kom-
mer att göra sitt för att påverka EG:s sjätte momsdi-
rektiv.

Anf. 118 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Carin Lundberg och jag är sådana
som faktiskt gärna pratar regionalpolitik och tycker
att det finns ett syfte med det. Det tragiska med
kommunkontosystemet är att konkurrenssnedvrid-
ningen blir ännu värre i kommuner där man har ont
om pengar och där medborgarna har en låg me-
delskattenivå därför att det finns mindre pengar att
köpa tjänster för och betala avgifter för. Det innebär
att valfriheten och mångfalden blir mindre i de här
områdena. Då är det ännu mera förvånansvärt att
utskottsmajoriteten inte kan begära att regeringen
kommer med ett förslag.
När det nu är så att kommunkontosystemet är till
för att rätta till konkurrenssnedvridning och alla par-
ter konstaterar att det fungerar konkurrenssnedvri-
dande, vad är det då som gör att det inte kommer
fram ett förslag som åstadkommer att kommunkonto-
systemet fungerar som det är tänkt att det ska göra?
Vad är det som gör att utskottsmajoriteten inte kan
begära detta förslag av regeringen? Man skulle kunna
ta hela steget och göra ett riktigt bra system, ungefär
som det som vi hade en gång i världen, genom att
bearbeta EU för att ändra sjätte mervärdesskattedi-
rektiv. Det är ju inte omöjligt, men det krävs att det
finns med i en förhandling som en första början. Det
hade varit rimligt, för både Carin Lundberg och jag
ser detta mervärdesskattedirektiv som ett hinder. Vi
hade kunnat få en utskottsmajoritet som hade begärt
en sådan handling från regeringens sida. Men en
sådan handlingskraft går inte att spåra i något till-
gängligt dokument i någon databas, tyvärr.

Anf. 119 CARIN LUNDBERG (s) replik:
Fru talman! Lena Ek och jag är överens om det
viktiga i regionalpolitik. Men vi ser lite olika på möj-
ligheterna till valfrihet och särskilt valfrihet i de
mindre kommunerna. Problemet är att man inte får
valfrihet i alla kommuner. Det beror inte på kom-
munkontosystemet och dess konkurrenssnedvridande
effekter utan på andra saker. Det beror t.ex. på att
marknaden, entreprenörerna, inte tycker att det är
tillräckligt lönsamt eller intressant att bosätta sig i
t.ex. Dikanäs och vara t.ex. tandläkare på halvtid.
Kundunderlaget i Dikanäs är inte större än att det
räcker med en deltidsarbetande tandläkare.
Jag ser fram emot fler och större diskussioner om
en verklig valfrihet i hela landet, också i de mindre
kommunerna.

Anf. 120 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Det här betänkandet gör mig glad. Jag
är glad för att det är ett bra beslut, glad för att vi poli-
tiker är så eniga. Trots den debatt som vi för är vi
eniga om mycket i det här betänkandet, och det gör
mig glad.
Fru talman! De beslut som vi nu fattar är värda att
vara glad för. De beslut som vi kommer att fatta
kommer att skapa bättre rättvisa mellan kommuner.
Det kommer att öka kommunernas möjligheter till
långsiktig planering. Jag tror, fru talman, att det med
all sannolikhet också kommer att skapa ett större
utrymme för kommunernas satsningar på vård, skola
och omsorger i egen regi eller i annan form - det är
en sannolikhetsbedömning som är mycket rimlig -
men framför allt långsiktighet, förutsägbarhet och
neutralitet mellan kommunerna.
Det enda som gör mig fundersam just nu är varför
vi inte tagit det här beslutet långt tidigare. Lena Ek
sade att det infördes 1996. Vi skulle ha gjort det från
början, Lena Ek. Då hade vi varit förståndiga. Eller vi
skulle i alla fall ha gjort det några år tidigare. Men där
har vi brustit här i kammaren i fråga om att motione-
ra. Jag kan två mina händer, för vi har tagit upp det i
förhandlingar och diskussioner med våra vänner i
Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Därför har vi
inte motionerat, vi har haft den möjligheten att påver-
ka. Till slut har vi nått den enighet som vi har nått i
dag, och det är bra, mycket roligt.
När det inte finns något negativt med de beslut
som vi nu tar - det är nästan alltid så att gör man
något bra finns det en baksida, det finns inget sådant
som gratisluncher - finns ingen förlorare. Jag har
suttit och funderat: Vem förlorar? Finns det inga
förlorare borde vi ha gjort det här för länge sedan. Jag
har kunnat hitta en enda förlorare på det vi gör i dag.
Det är om det skulle finnas någon sådan individ som
tyckte att vi ska ta ut något slags avgift för ingenting
som gör att vi kan sänka statsbidragen så att vi sedan
kan höja dem. Men någon sådan människa kan inte
finnas, för det vore en meningslös åtgärd. Det finns
ingen förlorare. Den enda tänkta motståndaren kan
inte finnas. Det finns inga förlorare på det här, och
det är bra.
Tänk efter vad vi nu gör egentligen. Någon har
nämnt siffran 31 miljarder. När systemet infördes
höjdes statsbidragen med 23 miljarder. Men det finns
en skillnad där emellan på 8 miljarder. Vem har fått
betala de 8 miljarderna? Ja, det är de som betalar in
kommunalskatt, för de har fått leverera in dessa 8
miljarder till staten. Vem som betalar är enkelt att se,
det är de som har betalat in det till staten. Någon sade
att man skulle räkna näsa för näsa, det var väl Karin
Pilsäter. Det är så redan nu, Karin Pilsäter, att den
avgift som har funnits har inte varit en avgift, utan det
har varit en nedräkning av statsbidragen. Det är så det
har varit.
Kommunerna fick ökade statsbidrag med 23 mil-
jarder, men så har man räknat ned dem så att de har
förlorat 8 miljarder. Det är ett tydligt exempel.
Jag ska berätta hur det är, fullt sanningsenligt utan
att förtiga någonting. Under de gångna fyra åren har
vi i riksdagen, på förslag av socialdemokrater, väns-
terpartister och miljöpartister, höjt statsbidragen med
hela 18 miljarder till Sveriges kommuner, en rejäl
satsning. Men samtidigt har vi tagit ut en ökad
momsavgift, som reducerat statsbidragen med 6 mil-
jarder. Nettot med höjningen har varit bara 12 miljar-
der. Det är vackert så, det har varit en förstärkning.
Men 12 är mindre än 18. Man skulle ha anledning att
vara stoltare över 18 än över 12, det förstår alla. Men
jag är glad för 12. Skulle vi kunnat hade vi haft mer,
men det är en annan sak.
Varför är det som vi har gjort i dag så oerhört
viktigt? Jo, det är att nu mäter vi tydligt med raka
enkla mått, vi vet vad vi ger till kommunerna och vi
har inga diskretionära finanspolitiska åtgärder som
ingen människa begriper nästan hur det kan vara.
Men det är helt enkelt om man uttrycker det enkelt.
Kommunkontosystemet, Ludvikamomsen, har i verk-
ligheten fungerat som en Ludvikareduktion. Det man
så att säga har gett med vänsterhanden har man tagit
tillbaka med högerhanden genom Ludvikareduktio-
nen, förvandlat 18 till i realiteten 12. Det tar vi bort
nu, och vi tar bort det systemet att kommun A har fått
skicka pengar till kommun B. Så har det fungerat
hittills i praktiken. Norbergs kommun som styrs av en
vänsterpartist, Kent Persson heter han väl, har fått
skicka pengar till av en moderat styrt Stockholm,
Cederschiöld tror jag han heter. Det systemet försvin-
ner nu, och det är utmärkt, jättebra. Att vi kan göra
sådant här under en så stor enighet är oerhört betryg-
gande.
Per Landgren ställde en fråga: Hur ska det bli i
framtiden? I framtiden ska det bli precis så som vi vill
allesammans här i kammaren. Det är så trevligt! Så
ska det bli när vi är så eniga, och det är så fantastiskt.
Man kunde nästan tro att man var i Högsta sovjet.
Enda skillnaden är att här gör vi det frivilligt, där
gjorde man det under helt andra omständigheter.
Men det här beslutet är fattat nu i enighet. Blir det
ökade uttag ur systemet ska det vara konkurrens-
neutralt. Då ska inte kommunerna få ökade avgifter
eller minskade statsbidrag, för då är det per definition
inte konkurrensneutralt. Det ökade uttaget ska ju
kompenseras. Annars är det inte konkurrensneutralt,
Per Landgren. Därför ska det bli såsom socialdemo-
krater, miljöpartister, vänsterpartister, kristdemokra-
ter, folkpartister, moderater och centerpartister vill att
det ska bli, och såsom vi vill att det ska bli ska det
vara. Det är det som är fantastiskt.
Sedan är det också fantastiskt att de borgerliga
partierna avger en reservation för att understryka sin
enighet med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och
Miljöpartiet. Man skulle kunna säga som min mormor
sade en gång: För den som gärna vill sjunga räcker
det alltid till visor.
Men jag tycker om er visa ändå. Jag är inte arg på
den. Vi har inte suttit på nätter och diskuterat på nät-
ter, utan vi har resonerat på dagtid lugnt och sansat.
Jag måste säga att jag är lite skamsen över att vi inte
skrev tydligare från början. Nu tror jag inte att någon
försökte att lura mig medan jag råkade blunda till.
Men om jag har missat och inte varit tydlig nog kan
andra också ha rätt att missa och inte vara tydliga
nog.
Det är ju det vitsen med riksdagens beredning, att
man ska studera och analysera propositionerna och se
om regeringen missat något. Har regeringen varit
otydlig? Är det som regeringen har sagt svårtolkat?
Ja, sade vi i finansutskottet, men det är inget att
skämmas över. Det är ju därför som vi har en riksdag.
Om inte det vore riksdagens uppgift kunde vi avskaf-
fa den.
Det är oppositionens uppgift att nagelfara försla-
gen. Om man inte har varit med under hela tiden som
dessa åtgärder vidtogs och preciseringarna gjordes
kanske man är lite misstänksam. Jag litar på social-
demokrater och miljöpartister, men jag begär ju inte
att alla ska ha samma förtroende som jag har för des-
sa två partier.
Ni har reserverat er, och skulle det bli en fnurra på
tråden vet ju jag att jag har vänner i viken som har
reserverat sig. Det känns tryggt att veta.
Skulle det mot all förmodan bli så att det blev ett
regeringsskifte och en borgerlig regering, skulle jag i
alla fall på en punkt kunna sova lugnt, och det är att
kommunkontosystemet kommer att fungera såsom
jag vill att det ska fungera. Det gör mig också glad att
veta det. Det känns oerhört tryggt att vi kan fatta det
här beslutet.
Ni har reserverat er och påtalat att det återstår
konkurrensproblem. Ja, det vet vi väl. Det vet ju rege-
ringen också. Det behöver man inte berätta för den.
Men vad ni saknar i era reservationer är en ansats till
lösning. Man behöver ju inte berätta för någon att det
är soligt i dag eller att det regnar, om det nu gör det.
Om man ska berätta för folk att det regnar bör man
också berätta att man har ett paraply som kan använ-
das som skydd. Men det är det som ni borgerliga inte
har gjort. Ni har inte ens kommit med en antydan till
lösning mer än - ursäkta mig Per Landgren, som är
en hederlig människa - uttagsbeskattningen. Ursäkta
mig, men det är ett riktigt stolpskott. Det skulle bety-
da att man lade skatt på kommunerna för att de drev
skolor, det är konsekvensen. Ni kan inte mena allvar.
När det gäller vem som ska finansiera kontrollen
skriver vi i betänkandet att det ska avgöras i samband
med budgeten i höst. Det är ingen fara med det.

Anf. 121 GUNNAR AXÉN (m) replik:
Fru talman! Jag vill först ge en eloge till Lars
Bäckström. Det är tack vare hans skarpa iakttagelse-
förmåga som vi kunde rätta till de problem i rege-
ringens förslag till beslut som i framtiden annars
skulle leda till nya skevheter och orättvisor mellan
kommunerna. Jag förstår att Lars Bäckström är hjär-
nan bakom den nya konstruktionen.
Det är inte konstigt att oppositionen hyser en viss
misstänksamhet mot förslagets konstruktion. Å ena
sidan finns det ett nytt förslag till hur systemet ska
utformas. Å andra sidan föreslår utskottsmajoriteten
att man ska bifalla regeringens ursprungliga förslag
till beslut. Det är inte konstigt att vi blir lite misstänk-
samma, Lars Bäckström.
Men med den skarpa hjärna som Lars Bäckström
besitter kan han kanske utreda vari logiken ligger när
man å ena sidan föreslår ett nytt system och å andra
sidan föreslår att vi ska bifalla regeringens förslag till
beslut.
Skulle inte Lars Bäckström känna sig lite tryggare
om han röstade för det nya systemets utformning så
att det blir riksdagens beslut?

Anf. 122 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jo, det skulle kännas lite tryggare,
men jag är ingen trygghetsnarkoman. Jag litar på
vännerna i Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Pacta sunt servanda, har jag lärt mig att det heter. Jag
visste inte det så noga, men det betyder tydligen att
avtal ska hållas. Jag räknar med det och det utgår jag
ifrån.
Men Moderaterna var inte med och tecknade
kontraktet, så jag kan förstå dem. Jag tackar för be-
römmet. Jag läste en sak i en gammal bok som jag
skulle vilja säga till Axén: Giv åt Ståhl en penna
också. Det är inte bara jag som ska ha beröm. Det
finns goda krafter också i andra partier och särskilt
hos Kommunförbundet och Landstingsförbundet som
uppmärksammade utskottet på frågan genom ett brev
som jag tror var daterat den 6 maj. Det var oerhört
viktigt för utskottets beredning.
Men visst är jag glad om jag har kunnat hjälpa till.
Jag ska inte sätta något ljus under skäppan. Jag har
försökt att dra mitt strå till stacken i den här frågan,
och det har jag gjort under några år. Därför är jag
glad över det.
Men jag tror vi kan lita på det, Gunnar Axén.
Skulle det hända någonting vet vi var har analogerna,
så då hjälps vi åt. Men jag tror inte att det ska behö-
vas. Avtal kommer att hållas.
Sedan får jag erkänna att jag inte bara ska ha be-
röm. Jag ska också ha kritik för att jag inte uppmärk-
sammade de otydligheter som fanns i tid. I proposi-
tionen står det både-och. På s. 20 står det som ut-
skottet preciserar och på s. 21 står det lite annat som
är svårtolkat.
För att travestera mina vänner socialdemokraterna
vill jag säga att jag inte är helt stolt över att vi missa-
de i början, men jag är nöjd över att vi har gjort preci-
seringar. Jag är inte stolt, men jag är nöjd med det
handlandet.

Anf. 123 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Lars Bäckström sade tidigare att det
har varit så här i praktiken hela tiden. Det var just det
som jag sade. Skillnad blir det ju först om fortsatta
förskjutningar mellan egen regi och entreprenadupp-
handling inte ska medföra statsbidragsminskningar.
Givet att kostnaderna i övrigt är lika höga handlar det
om en förskjutning mellan stat och kommun, precis
som Lars Bäckström sade. Skattebetalarna har fått
betala kommunalskatt för att täcka upp moms. Det
har staten tjänat på medan skattebetalarna har förlo-
rat. Det är det som vi vill bort ifrån. Det är därför som
vi tycker att det är viktigt att det beslutet blir tydligt.
Nu tillstyrker majoriteten den oklarhet som Lars
Bäckström själv säger finns i propositionen. Det är
möjligt att Lars Bäckström tror på pacta sunt servan-
da. Men de som har träffat pensionsöverenskommel-
ser och uppgörelser om finansiell samordning vet nog
med sig att det är bättre att man räknar fingrarna när
man är färdig än att man litar för mycket på det här.
Nu är tydligen Lars Bäckström lite hasardintresse-
rad. Men för den kommunala verksamhetens, för-
skollärarnas och sjukvårdsbiträdenas skull hade varit
bra om han hade ägnat sig åt gambling vid något
annat tillfälle.
Fru talman! Jag vill fråga Lars Bäckström en helt
annan sak, nämligen: Hur kan det komma sig att
Vänsterpartiet är så oerhört lite intresserat av det som
jag menar är den stora jämställdhetsfrågan, nämligen
konkurrensneutralitet för grävmaskinister och snörö-
jare, men inte konkurrensneutraliet för undersköter-
skor och förskollärare?

Anf. 124 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Karin Pilsäter, vi har ju drivit på och
varit mycket aktiva för att få till stånd den här refor-
men. Jag måste påtala att Folkpartiet inte har motio-
nerat - i alla fall inte vad jag kan påminna mig - i den
riktningen om konkurrensneutralitet för kommun-
sektorn som helhet. Folkpartiet har inte motionerat till
den här propositionen.
Man kan anklaga mig för att jag inte var nog
uppmärksam när propositionen skrevs, men jag måste
återgälda kritiken till Folkpartiet som inte ens väckte
en motion. Det var andra krafter som fick påpeka
nödvändigheten av dessa preciseringar. Sedan anslöt
sig Folkpartiet, och det var alldeles utmärkt. Men det
är ju inte så att Folkpartiet har behövt att dra med sig
Vänsterpartiet, utan i den här beredningen var det
snarare tvärtom.
Sedan var Folkpartiet väldigt läraktigt och kom
snabbt till samma slutsats som vi, så mycket att man
t.o.m. ville reservera sig. Men då sade jag: Nej, vi
behöver inte göra det när vi har en så tydlig skrivning
i betänkandet.
När det gäller det andra Karin Pilsäter tar upp vill
jag säga att det finns ett verkligt stort problem som
bör kunna hanteras, och det är tandläkarfrågan. Den
tror jag kan hanteras. Den rimliga lösningen blir nog
kanske i så fall att skattebelägga verksamheten.
I övrigt har inte heller Folkpartiet presenterat någ-
ra som helst idéer om hur man ska nå de mål som
Folkpartiet vill. Det är inte möjligt att föra in frisko-
lorna under det mervärdesskattepliktiga området. Det
tillåter inte EU-reglerna. Det är kristallklart.

Anf. 125 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! För att kunna göra en bra lösning
krävs det att man först erkänner att det finns ett pro-
blem. Finns det inget problem behöver ju inte pro-
blemet lösas.
Jag tycker att det är lite konstigt att man bara talar
om detta med tandläkare - vilket det för övrigt tidiga-
re var en ganska bisarr diskussion om - när det fak-
tiskt är så som jag beskrev i mitt anförande, att för
varje ask med kritor som ett föräldrakooperativ köper
ska en fjärdedel av beloppet på kvittot skickas till
staten, dvs. att samma anslag från kommunen ska
räcka till högre utgifter. Man måste ju erkänna att det
är ett problem innan man över huvud taget kan hitta
en lösning.
Jag gör inga anspråk på att ha varit den som har
drivit fram den här förändringen från början. Men när
vi nu gemensamt har blivit uppmärksammade på det
första problemet, varför då inte också gemensamt
hitta en tydlig och säker lösning? Det tycker jag är
lite konstigt. När vi gemensamt har blivit uppmärk-
sammade på ett problem och har ett gemensamt för-
slag till lösning, varför kan vi inte då också fatta ett
beslut om det? Det är min första fråga.
Och i den andra delen: Om vi inte kan övertyga
Lars Bäckström och Socialdemokraterna ens om att
det finns ett problem, kanske vi måste släpa ut er på
de shoppingronder som vi föräldrakooperatörer ägnar
våra söndagar åt för att ni ska förstå detta.
På friskoleområdet har man lagt till en regel som
innebär att kommunerna måste förse även friskolorna
med momskompensation, men det gör att det utifrån
ett kommunalt perspektiv verkar dyrare med frisko-
lor. Detta är tekniskt svårt att hitta en lösning på. Men
varför kan vi inte först och främst gemensamt kon-
statera att det är ett problem? Då kanske vi, i alla fall
vi som vågar prata om saken så att andra hör, också
kan hitta en lösning.

Anf. 126 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! För att göra det tydligt, visst är detta
ett problem för denna verksamhet. Det kan väl ingen
förneka. Men poängen med politik är inte att bara
peka på ett problem utan att också komma med en idé
om hur det ska lösas.
Jag välkomnar en motion från Folkpartiet - det
kunde redan ha gjorts till denna proposition - med en
grov skiss på en lösning av problemet, för det är
mycket svårhanterat. Men det är ju snart allmän mo-
tionstid. Det är bara några månader dit.
Vi kan gärna, varhelst Karin Pilsäter vill, sätta oss
ned och diskutera tekniken för att hantera det här
problemet. Jag är jättevillig att göra det. Men jag vill
också berätta för denna kammare att ingen i Vänster-
partiet, mig veterligen, har en konkret lösning på
problemet. Därför försöker vi inte gå ut och ge in-
tryck av att vi har det. Jag försöker inte på en mark-
nad säga: Titta vad jag har här. Alla ser då att det är
tomt i händerna. Om jag som politiker säger att jag
har en lösning men inte har någon lösning, kommer
väljarna att vända sig med misstro mot mig som poli-
tiker. Det går inte att lura väljarna.
Har Folkpartiet konkreta lösningar, så låt oss dis-
kutera dem. Om ni bara säger att ni skulle vilja ha en
lösning, kan jag säga att det skulle jag också vilja ha.
Men fram till den dagen jag har en lösning påstår jag
inte att jag har det.

Anf. 127 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Några av bristerna i kommunkonto-
systemet avhjälps, som Lars Bäckström har sagt,
genom det här förslaget. Men kvar står ju neutralite-
ten mellan olika driftsformer. Det är ett problem som
har konstaterats om och om igen under väldigt många
år. Regeringen har nu i två propositioner utlovat för-
slag för att rätta till detta. Jag undrar varför Vänster-
partiet och Lars Bäckström inte kunde vara med på
att begära att regeringen lägger fram ett förslag efter
de här åren.
På samma sätt hindrar EU:s sjätte mervärdesskat-
tedirektiv oss från att använda en lösning som vi vet
fungerar rätt bra ändå. Vi har också sett att under åren
1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001 och 2002 har det
inte funnits någon ansats från regeringen att förändra
direktivet. Då undrar jag: Varför kunde inte Vänster-
partiet vara med på att begära att regeringen sätter i
gång det här arbetet?

Anf. 128 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Varför? Jo, för jag begär inte att nå-
gon annan ska klara vad jag inte tror att jag själv kan
klara i politiken. Jag kan aldrig säga att Jan Bergqvist
ska klara en lösning, om han sedan frågar mig om jag
har någon lösning och jag svarar: Nej, jag har ingen
lösning. Men ni socialdemokrater är väl klokare än vi
vänsterpartister.
Tror Lena Ek att vi vänsterpartister och socialde-
mokrater ska klara det som Centern inte förmår? Jo,
tack för berömmet, men så skickliga är inte ens vi. Vi
har ingen lösning, men vi erkänner att vi sitter och
funderar. Men vi går inte ut och låtsas att vi har det
som inte finns. Har man inte det ska man inte luras.
Lena Ek, presentera för kammaren Centerns för-
slag! Kristdemokraterna säger att förslaget är uttags-
beskattning. Tänk nu på svenska väljare som kan läsa
detta protokoll - att ha en skatt för att kommunen har
skola, en skatt för att kommunen har sjukvård. Tänk
om Gunnar Axéns vänner hörde det här. Tala om
rundgång när borgerliga bröder och systrar vill att
kommuner ska betala skatt för att de har skolor och
sedan ska ha statsbidrag för att få pengarna tillbaka.
Det är rundgång i något slags extrem kubikform.
Lena Ek, ni tar väl avstånd från den konstiga iden?
Men vad är då ert förslag, att ändra EU:s regler och
åka till Bryssel och göra revolution? Det är önskelis-
tor, Lena Ek. Vad vill ni konkret göra? En motion, ett
förslag - någon liten idé kan vi väl får höra.

Anf. 129 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Nu blir den här diskussionen närmast
fånig. Vi har ju faktiskt redovisat en väg att gå som
avstyrktes i majoritetens ställningstagande.
Tidigare har också Vänsterpartiet varit med på att
rätta till ett problem som vi väl ändå är överens om,
nämligen att konkurrensneutraliteten brister. Däri
ligger mervärdesskattedirektivet.
Jag är inte det minsta rädd för att ge mig på Brys-
sel för att försöka ändra ett direktiv. Det har hänt
både en och två och hundratals gånger förut när regler
inte har fungerat. Jag förstår inte varför Vänstern av
alla partier tar ett direktiv från EU som en gudagiven
sanning som inte går att ändra på. Varför kräver man
inte av en förhandlare som faktiskt har makten i sin
hand att använda makten och röja undan de stenar
som finns på den här vägen? Jag tycker att det är
väldigt förvånande med en sådan naivitet och passi-
vitet när det gäller EU-frågor, särskilt från Vänster-
partiet.
Eftersom vi har anvisat en väg att gå som vi tyck-
er är bra, har vi faktiskt valt bort t.ex. kd:s förslag.

Anf. 130 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Vi har anvisat en väg, säger Lena
Ek. Berätta om den vägen!
Min replik är alltså riktad till Lena Ek i Centern
som sade: Vi i Centern har anvisat en väg. Då säger
jag: Berätta om den vägen! Om man säger att man har
en väg måste man i alla fall berätta hur den ser ut och
vart den leder. Det här är ju en politisk debatt och inte
någon metafysisk debatt. Vad innehåller Centerns
lösning mer än att ta upp problemet med EU?
Om jag ska vara lite mer långrandig: Varför är det
krångligt att ändra det sjätte mervärdesskattedirekti-
vet? Jo, därför att alla beslut om skattefrågor fattas
med enhällighet i EU, alla har vetorätt, och mervär-
desskatten är en ekonomisk bas för EU:s finansie-
ringskällor. Detta är extremt svårt att ändra.
Men, Lena Ek, berätta om er väg! Finns det ingen
repliktid, går det att efteranmäla sig till talarlistan för
att berätta om lösningen. Den finns ju inte, Lena Ek.
Ni begär att andra ska klara vad ni inte förmår.

Anf. 131 PER LANDGREN (kd):
Herr talman! Detta var avsett som replik till Lars
Bäckström men det blev ett anförande i stället. Lars
Bäckström talade förut om Ludvikareduktionen, att
man har givit med vänster hand och tagit tillbaka med
höger. Jag kan väl bara en passant säga att det tycker
jag kännetecknar den samlade vänsterns kommunpo-
litik över huvud taget. Ni har givit med vänster och
tagit tillbaka med höger - eller om ni gav med höger
och tog tillbaka med vänster. Det är också det Land-
stingsförbundet och Kommunförbundet kommer fram
till netto. Det handlar inte heller om några
12 miljarder, som Lars Bäckström ändå var stolt och
nöjd över.
Lycklig och glad var Lars Bäckström. En sak är
säker; han var inte lycklig och glad när han hade läst
propositionen, eller i alla fall när han hade läst det
brev från Kommun- och Landstingsförbundet som vi
fick till finansutskottet.
Då tycker jag, herr talman, att man ändå kan pres-
sa Lars Bäckström på detta. Det är till syvende och
sist en fråga om vad som är sant och riktigt här. Me-
nar Lars Bäckström på fullt allvar att det ändå är
regeringens förslag som han nu är så glad och lycklig
över?
Sedan har jag ytterligare en fråga. Jag hoppas att
det går bra för Bäckström att hålla ordning på detta.
Om nu framtida ökningar ska ses i ett större samman-
hang, som utskottsmajoriteten tycker, och att det ska
regleras via de generella statsbidragen, kan då inte
denna helhetsbedömning bli i praktiken omfördelande
mellan kommuner och mellan landsting? Det är pre-
cis det som Karin Pilsäter skarpt, tycker jag, påpeka-
de. Tidigare var det per näsa, eller per huvud, per
capita, när man betalade in. Via det generella statsbi-
draget blir det per capita igen.
Sedan är det naturligtvis inget stolpskott, det här
med uttagsbeskattning. Det är ett förslag, ett seriöst
förslag. Jag vet inte om det höjer trovärdigheten att vi
har fått det från riksdagens utredningstjänst. Det
handlar om att i stället för fördelningsvärde skatta
arbetskraft och kapital för att få en EU-konform be-
skattning.

Anf. 132 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag ska börja att svara på en av frå-
gorna. Jag sade att jag var glad, men jag är inte lyck-
lig. Jag är glad över det här förslaget för att vi är så
eniga i huvudprincipen. Regeringen och vi i Vänster-
partiet sade två saker när vi skrev det här. Vi sade att
genom att avgifterna tas bort försvinner också pro-
blemet med att nya omfördelningseffekter uppstår
och att staten ska ta hand om finansieringen.
Sedan skrev vi längre fram hur vi skulle reglera
statsbidragen, vilket kunde upplevas som otydligt.
Det är det som jag nu preciserar. Det tycker jag är en
rimlig bedömning. Jag kan inte heller säga att Krist-
demokraternas bedömning är helt orimlig. Jag tycker
att den kan vara rimlig från er utgångspunkt när ni
vill ha ett tillkännagivande. Det är på samma sätt.
Det viktiga är ändå att vi är överens om att om
uttagen ökar betyder det att vi kanske har fått fler i
entreprenad eller byggt fler sjukhus. Då ska inte det
kosta kommunsektorn mindre statsbidrag. Det är det
som vi är överens om; socialdemokrater som Jan
Bergqvist, kristdemokrater som Landgren och väns-
terpartister som Bäckström.
Det är å så betryggande, och då tycker jag inte att
vi behöver ha en sådan här oerhörd debatt i just den
här formella frågan när vi är överens i sakfrågan. Jag
hoppas att jag därigenom har försökt svara i alla fall.
Sedan har vi det här med uttagsbeskattningen. Det
är klart att ni har menat det som ett seriöst förslag.
Alla som nu under fotbolls-VM skjuter på mål menar
det som seriösa skott. Men vissa tar i stolpen. Vissa
går helt utanför.
Det var nog, om man ska vara helt ärlig, kanske
lite för snällt att kalla det för stolpskott. Det var långt,
tio meter, till höger eller vänster om målet, det här
med uttagsbeskattning. Det skulle innebära, Per
Landgren, att ni skulle ha skatt på att kommunerna
driver skolor eller att landstingen skulle ha skatt på
att de i egen regi har landsting, en särskild skatt för
det.
Så kan man åstadkomma konkurrensneutralitet,
men det är ju bisarrt. Det skapar en extremt udda
rundgång. Men det blir konkurrensneutralt i en tek-
nisk mening.

Anf. 133 PER LANDGREN (kd):
Herr talman! För att ta det sista; det är klart att
tanken är att det ska vara konkurrensneutralt. Sedan
får det ju ske via finansieringsprincipen så att de inte
betalar mer än tidigare så att det inte drabbar dem.
Men egentligen är ju uttagsskatt i princip detsamma
som mervärdesskatt. Det är mer en teknisk lösning
som vi är ute efter.
Sedan vet jag inte om det var stolpskott. Det kan
ju stolpe in om man tittar på det och gör en seriös
behandling. Det är det jag är ute efter.
Sedan till det här med formfrågan, om det är rege-
ringens förslag eller inte. Jag tycker att snus är snus
om än i gyllene dosor. Rätt ska vara rätt. Är det rege-
ringens förslag så ska det stå det. Här har vi sett att
utgångspunkten är helt annorlunda. Huvudprincipen
sägs vara annorlunda. Då känns det som att det
handlar mer om att kanske gå regeringens ärenden än
om att just säga vad det är. Det är min uppfattning.

Anf. 134 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Är det något som jag kan lova, och
jag tror att den här kammaren tror mig, så är det att i
denna fråga har jag inte direkt gått regeringens ären-
den. Vad vi har gjort är att vi gemensamt har förtyd-
ligat oss på en punkt där de borgerliga partierna inte
ens skrev motioner. Det visar ju faktiskt hur på bettet
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister
är att vi av egen kraft tar upp en fråga som inte ens
oppositionen har tagit upp. Så skärpt och noggrant
arbetar vi tillsammans med de gemensamma proposi-
tioner vi har lagt fram. Så öppen och god anda har vi.
Fråga är vad det betyder när vi nu har lagt fram
det här. Jag hann inte med att svara på det förut. För
att vara jättetydlig: Det här kan betyda att om uttagen
ökar med 2 miljarder kronor kommer inte statsbidra-
gen till kommunerna att minskas med 2 miljarder. I
det tänkta läget kanske vi sedan höjer statsbidragen
med 2 miljarder. I ett läge där vi hade haft det gamla
systemet hade kanske någon sagt att vi inte bara ska
öka statsbidragen med 2 miljarder utan med 3. Då
hade det sett ut som om vi höjt dem med 3 när vi i
verkligheten höjt dem med mycket mindre eftersom
uttagen och avgifterna hade ökat med 2 miljarder.
Jag kan inte garantera nivån på de framtida stats-
bidragen, men jag kan garantera att de inte kommer
att reduceras på grund av att vi upprätthåller konkur-
rensneutralitet och jag kan garantera att statsbidragen
inte kommer att blåsas upp så att det ser ut att vara
större höjningar än vad det i själva verket är. Jag
kommer dessutom att garantera att vi har skapat lång-
siktighet och stabilitet åt kommunerna. Det är ju det
som vi är överens om i kammaren.
Politik handlar om strid, men politik handlar ock-
så om att kunna erkänna: Vi är faktiskt överens. Så
har vi några små skillnader, och på dem lever vi. Men
i huvudsak är vi överens i denna fråga när det gäller
vem som ska finansiera. Låt oss vara glada över det
denna fina sommarafton. Så fortsätter vi striden och
debatten om hur vi ska skapa konkurrensneutralitet på
återstående områden. Det emotser jag när de borger-
liga partierna kommer med konkreta förslag i stället
för önskelistor till oss socialister.

Anf. 135 PER LANDGREN (kd):
Herr talman! Till att börja med, herr talman, vill
jag säga att vi har ju läst samma brev. Det är klart att
hade vi kunnat vara med i de här slutna rummen som
Karin Pilsäter talade om förut hade vi självklart också
uppmärksammat det här, samma brev från Kommun-
förbundet och Landstingsförbundet.
Sedan tycker jag att vi visst har anledning att vara
glada. Vi är överens, som Lars Bäckström säger. Men
uppenbarligen kan man vara mer överens. I det här
fallet skulle Lars Bäckström med parti egentligen stå
med på reservanternas sida, eller faktiskt ha skrivit
majoritetstext med oppositionen. Det blir ju ändå ett
problem med tolkningen när ni fortfarande säger att
det är regeringens förslag ni tillstyrker. Regeringens
förslag gick ju ut på att de här kostnaderna även i
framtiden ska bäras av kommuner och landsting.
Det är där tolkningsproblematiken kommer in. Jag
är bara rädd för att det kan krypa in någonting via
köksdörren och att Lars Bäckström kanske av taktiska
skäl har öppnat för den möjligheten. Det vore inte
bra.

Anf. 136 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Låt oss då gemensamt hålla vakt bå-
de vid köksdörren och huvudingången. Jag tror att vi
klarar det, för vi har enats nu om att ha ett system
som är uthålligt, stabilt och rättvist mellan kommu-
nerna. Norberg skickar inte längre pengar till Stock-
holm. Det är utmärkt. Det är neutralt som helhet.
Kommunsektorn förlorar inte på att det läggs ut ent-
reprenader. Jag är ingen vän av entreprenader men
det ska vara Stockholmsväljarna som bestämmer det.
Kommunsektorn som helhet kommer inte att straffas
om Cederschiöld eller Axén Olin fortsätter sin politik.
Norberg ska inte betala för det. Vi är överens om
detta, och vi har nått oerhört långt i denna fråga.
Vad är Per Landgren orolig för? Han undrar: Är
det propositionens text som gäller? Ja, det står i pro-
positionen att det ska vara statlig finansiering och att
vi ska ta bort problemet med att nya omfördelningsef-
fekter uppstår. Ska man förhindra att nya omfördel-
ningseffekter uppstår måste man säga att staten får ta
hand om eventuella ökningar. Annars kommer med
obönhörlig logik nya omfördelningseffekter att upp-
stå, eller så uppstår med obönhörlig logik nackdelar
för de kommuner som vill lägga ut på entreprenad.
Vi har uppfyllt de här kriterierna. Det ska erkän-
nas att vi tillsammans, vi socialdemokrater, vänster-
partister och miljöpartister, uttryckte oss lite oklart
när vi skrev detta. Det är ju det vi har rättat till.
Jag är inte stolt över att vi hade de oklarheterna,
men jag är nöjd med att vi har kommit så här långt
och nått denna otroligt breda enighet i utskottet. Där-
för säger jag återigen: Jag är nöjd men inte stolt.

Anf. 137 PER LANDGREN (kd):
Herr talman! Det kan låta betryggande, men det
var den här formuleringen i ett större sammanhang
med hänsyftning på de generella statsbidragen. Om
Bäckström sitter i opposition efter valet gör vi ge-
mensam sak då, så att köksdörren stängs igen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 juni.)

9 § Utvärdering av statens upplåning och
skuldförvaltning 1997-2001

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU22
Utvärdering av statens upplåning och skuldförvalt-
ning 1997-2001 (skr. 2001/02:104).

Anf. 138 ANNA ÅKERHIELM (m):
Herr talman! Det här betänkandet handlar som
sagt om statens upplåning och skuldförvaltning. Äm-
net är minst sagt både abstrakt och teoretiskt, men
inte desto mindre har det stor betydelse för den vanli-
ge medborgaren. Statsskuldens storlek är faktiskt
något som intresserar och som man undrar över och
ställer frågor om när man kommer ut på olika ställen i
landet. Man har en mycket bestämd uppfattning.
Det mål och den beslutsstruktur för statsskulds-
politiken som redovisas i skrivelsen gäller sedan
1998. Det är regeringen som anger riktlinjer för
statsskuldens sammansättning och löptiden, och det
är Riksgäldskontorets styrelse som omsätter dessa
riktlinjer i strategiska beslut och operativ förvaltning.
Sådan är arbetsfördelningen.
Regeringens beslut om riktlinjer för de tidigare
åren i utvärderingsperioden innebar att statsskuldens
fördelning på olika skuldslag låg fast. Inför 2001
beslutade man däremot att valutaskuldens andel av
statsskulden skulle minska under de tre kommande
åren.
Nu blev det inte så. På grund av kronans svaga
ställning utvecklades valutaandelen i motsatt riktning
under våren, och regeringen fick i stället i juli månad
justera ned amorteringsriktmärket, och Riksgälden
fick, till skillnad från tidigare etablerad praxis, i upp-
drag att väga in kronkursen vid beslut om amorte-
ringstakt.
Hur slår då detta, inte minst mot allmänheten? Jo,
det man redan hade märkt inför planeringen av som-
marsemestrar och i många fall redan tagit konsekven-
serna av - med en svag krona kan man nämligen inte
resa så långt - fick nu ett helt annat ansikte. Kronans
svaga ställning fick större konsekvenser än det egna
semestermålet.
Herr talman! Vi har i en gemensam borgerlig re-
servation, nr 1, vilken jag redan nu yrkar bifall till,
velat peka på just problematiken, svårigheten och
sårbarheten. Den svenska kronan har kontinuerligt
försvagats sedan 1996. Kronan har fortsatt att försva-
gas, trots att inflationen i Sverige inte har varit högre
än i omvärlden. Det tyder på ett bristande förtroende
för tillväxtkraften i den svenska ekonomin. Det är
mot den bakgrunden märkligt att regeringen sätter
mål för statsskuldspolitiken som bygger på en oför-
ändrad eller förstärkt kronkurs.
Som vi ser det bör målen för valutaamorteringen
utformas i överensstämmelse med hur den ekonomis-
ka politiken förs. Alternativt bör amorteringstakten
för valutaskulden bedömas utifrån det statliga lånebe-
hovet och inte efter kronkursens utveckling.
Herr talman! I ytterligare en reservation utvecklar
vi våra synpunkter på Riksgäldsspar. Det är tidigare
kända ställningstaganden. I skrivelsen framgår det att
regeringen menar att Riksgäldsspar ska ta markands-
andelar för att kompensera för nedgångar i premieob-
ligationer.
Vi för vår del menar att denna sparform, som ju
vänder sig direkt till hushållen och som har stora
likheter med vanligt banksparande, bör avvecklas så
fort som möjligt. Vi anser att det är olämpligt att en
statlig myndighet som Riksgäldskontoret agerar som
en aktör bland flera på en konkurrensutsatt marknad.
Det ligger, som vi ser det, utanför Riksgäldskontorets
huvuduppgifter och fyller ingen direkt funktion när
det gäller statsupplåning och skuldförvaltning.
Jag har redan tidigare yrkat bifall till reserva-
tion 1.

Anf. 139 LENA EK (c):
Herr talman! Ambitionen att reducera valutaskul-
den förra året har inte uppfyllts. Riksgäldskontoret
har valt att begränsa amorteringen av statsskulden till
15 miljarder kronor, och regeringen har under året
beslutat att sätta ned amorteringsriktmärket från
35 miljarder till 25 miljarder kronor.
I den proposition om den långsiktiga ekonomiska
politiken som har förelagts riksdagen ökar låneskul-
den. Genom det beslut som där föreslås ökar lå-
neskulden under året, och kurvan för statsskuldens
minskning har därmed brutits.
Det här är förstås en mycket oroande utveckling,
samtidigt som det ligger ytterligare förslag som är
utgiftsdrivande i regeringens ekonomiska vårproposi-
tion. Stor betydelse i sammanhanget har förtroendet
för den svenska ekonomin och den svenska valutan.
Det grundar sig till stor del på hur den svenska till-
växten går.
Det är i det här sammanhanget också sorgligt att
konstatera att det inte finns tillräckligt många förslag
som håller uppe tillväxten. Under året har också pro-
gnoserna för den svenska ekonomiska tillväxten jus-
terats ned ett flertal gånger.
Detta, herr talman, är bakgrunden till att Center-
partiet har ställt sig bakom den reservation som i
betänkandet kallas reservation 1. Jag yrkar bifall till
denna reservation.

Anf. 140 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! När man studerar regeringens skri-
velse med beskrivning av statsskuldshanteringen och
mål och riktlinjer för statsskuldspolitiken får man
liksom en känsla av att regeringen ägnar sig åt samma
typ av spaning efter en förbättrad kronkurs som man
gör när det gäller konjunkturen.
Det ligger inte inom ramen för den här diskussio-
nen, men tyvärr verkar man i regeringen - det finns
ingen representant för den här - tro att det är genom
att liksom spana på tänkbara förändringar och hoppas
som det blir en förändring, i stället för genom att ägna
sig åt det som faktiskt är regeringens och politikens
uppgift. Den uppgiften är att skapa förutsättningar för
en ökad växtkraft som varaktigt skulle påverka även
kronkursens utveckling. Man kan inte bara förlita sig
på utifrån kommande förändringar och fromma för-
hoppningar.
Under senare tid har kronkursen förstärkts, men
det är ju inte ett resultat av den politik som förs, utan
det är ett resultat av andra, yttre förändringar. Man
kan inte bygga målen på att man, så att säga, ska
kunna hoppas fram en varaktig förstärkning av kron-
kursen.
I övrigt, för att inte trötta talmannen och övriga
närvarande ledamöter, vill jag, med instämmande i
det som Lena Ek och Anna Åkerhielm har framfört
beträffande både statsskuldspolitiken i stort och Riks-
gäldsspar som en något mindre fråga, säga att jag
givetvis står bakom innehållet reservationerna, men
för egen del yrkar jag inte bifall till någon av dem.

Anf. 141 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Här behandlar vi den årliga utvärde-
ringen av statens upplåning och skuldförvaltning för
perioden 1997-2001. Utskottet föreslår att skrivelsen
ska läggas till handlingarna. Och jag yrkar bifall till
förslaget samt avslag på reservationerna.
Statens upplåning och skuldförvaltning är väl inte
precis det som man kommer att tala mest om vid
höstens alla torgmöten. Men det är en stor och viktig
fråga när man ser på hur mycket pengar som är in-
blandade. År 1996 uppgick statsskulden till 1 439
miljarder kronor. År 2001 hade den sjunkit till 1 176
miljarder kronor.
Och alla vet vid det här laget att "den som är satt i
skuld är inte fri". Det kostar att ha stora lån. Ränte-
betalningarna på statsskulden uppgick till drygt 81
miljarder kronor för 2001, vilket är 9 miljarder kronor
lägre än året före. 81 miljarder kronor är svindlande
mycket pengar. Det är lika mycket som hela barnom-
sorgen kostar under två år.
Lånebehovet har trots dessa enorma summor
minskat successivt, främst till följd av en snabbare
ekonomisk tillväxt och en sanering av statsbudgeten.
Fr.o.m. 1998 var lånebehovet åter negativt, dvs. stats-
budgeten visade knappt överskott. Överskott har vi nu
haft under de senaste fyra åren.
Det vi ska göra här i dag är att bedöma den utvär-
dering som regeringen har gjort av hur väl Riksgälds-
kontoret lyckats med sitt uppdrag. Utskottet anser att
vi med godkännande kan lägga skrivelsen till hand-
lingarna.
De borgerliga partierna är inte nöjda med förvalt-
ningen av statsskulden.
Riksgäldskontoret har försökt väga risken med en
för hög valutaskuld mot risken att en amortering sker
till en oförmånlig kurs och reducerade amorterings-
takten under 2001 av kostnadsskäl. Den svenska
kronan framstod som svag samtidigt som fundamen-
tala faktorer i den svenska ekonomin talade för en
långsiktigt starkare krona. Riksgäldskontoret bedöm-
de vidare att tillfälliga faktorer, som den svaga
börsutvecklingen och förväntningar om strategiska
omallokeringar till utländsk valuta, låg bakom kro-
nans svaghet. Då dessa tillfälliga effekter klingat ut
bedömdes således att kronan skulle förstärkas under
de närmaste åren och att en långsammare avbetal-
ningstakt i detta läge skulle minska kostnaderna i
skuldförvaltningen.
De beslut som Riksgäldskontoret fattade förefaller
ha vilat på stabil grund. Riksgäldskontorets bedöm-
ningar om kronans utveckling är rimliga, och för-
väntningarna om minskad kostnad för skuldförvalt-
ningen torde ha infriats.
Under förutsättning att kronförsvagningen under
2001 kan ses som tillfällig, bedömer utskottet att
fördröjningen av amorteringen av valutaskulden var
kostnadsmässigt motiverad.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en dju-
pare utvärdering bör anstå tills en längre utvärdering-
speriod föreligger.
För övrigt kan vi glädja oss åt att kronan har
stärkts under den senaste tiden.
Herr talman! I debatten om det förra betänkandet
diskuterade vi konkurrensneutralitet. Där framförde
de borgerliga partierna hur viktigt de tycker att det är
med konkurrens inom den kommunala sektorn. Jag
tycker också att det är viktigt med konkurrens inom
den statliga sektorn och då särskilt när det gäller
hushållssparande.
Riksgäldsspar riktar sig till hushållen och har till
sin konstruktion stora likheter med vanligt bankspa-
rande. De fyra borgerliga partierna anser att det är
olämpligt att Riksgäldsspar är ett alternativ på en
konkurrensutsatt marknad.
Regeringens mål för upplåning på hushållsmark-
naden är att uppnå största möjliga kostnadsbesparing
i förhållande till alternativa upplåningsformer på
bank- och obligationsmarknaden. Under uppbygg-
nadsskedet av Riksgäldsspar uppstod kostnader som
belastade resultatet. Men sedan 1999 uppvisar spar-
formen positiva resultat och, särskilt under 2001,
stigande volymer.
Regeringen anser att det är viktigt att Riksgälds-
spar ges tid att utvecklas till en attraktiv sparform på
den svenska sparmarknaden, inte minst för att konto-
ret ska kunna uppnå stabilitet i upplåningen från hus-
hållen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 juni.)

10 § Materielförsörjning och forskning

Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU11
Materielförsörjning och forskning (förs.
2001/02:RR7).

Anf. 142 STIG SANDSTRÖM (v):
Herr talman! Detta betänkande är ett stort steg
framåt när det gäller försvarets materielförsörjning.
Jag ska citera några nyckelmeningar i utskottsbetän-
kandet.
"Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning
att det finns ett behov av en övergripande strategi för
det militära försvarets materielfösörjning, forskning
och teknikutveckling. Materielförsörjningen behöver
bli mer flexibel och ges större utrymme för hand-
lingsfrihet än hittills. Den s.k. spårbarheten mellan
operativ förmåga och materielförsörjning behöver
utvecklas, liksom formerna för styrning och uppfölj-
ning."
I detta instämmer vi helt och fullt. Vi har under
flera år drivit frågan om att materielförsörjningen
måste ses över och bli mer rationell. Betänkandet är
därför ett stort steg framåt, men därigenom kommer
man inte till rätta med gamla synder. Vi har kvar
skönhetsfläckar i form av gamla, dyra och tunga
materielbeställningar. Jag tänker i första hand på
JAS-projektet. Fram till år 2007 är vi uppbundna med
kontrakt som kostar oss 7 miljarder kronor per år som
skulle kunna användas till bättre ändamål både inom
försvaret och utanför försvaret. Jag ska därför på
några punkter precisera vår kritik mot detta projekt.
Det är kanske det största industriprojektet i Sveriges
historia. Jag ska utelämna de etiska och moraliska
aspekterna på detta, även om man kan ha synpunkter
på dem.
Jag tänker i första hand på affärsidén som blir allt
sämre. Nu är motköpen uppe i 150 % i de senaste
offerterna för att man ska få sälja JAS. Om tjeckerna
skulle köpa JAS-plan för 10 miljarder kronor av det
svensk-engelska konsortiet så måste staten gå in med
garantier om motköp på 15 miljarder kronor. Det
säger sig självt att det inte är någon lysande affärsidé,
i varje fall inte för den svenska staten. Och dessa
prognoser har inte blivit bättre med åren.
Nu har vi under flera år krävt att vi ska omför-
handla dessa kontrakt. Vi menar att det är möjligt att
göra det. Men vi får hela tiden höra att man sitter fast
i dessa kontrakt och att man inte kan komma ur dem.
Men jag tror inte att det är riktigt sant om man ser på
vad som händer i övrigt i ekonomin. Jag tänker fram-
för allt på den stora ekonomiska krisen i telekom-
branschen. Där ser vi att operatörerna har köpt på sig
kontrakt för flera hundra miljarder ute i Europa som
de inte har lyckats finansiera och förverkliga. Det i
sin tur sätter press på leverantörerna Nokia, Ericsson
och andra leverantörer av telekomutrustning. Vad gör
man då? Jo, då omförhandlar man kontrakten. Det är
precis vad som pågår nu.
Jag ska citera från en rapport i Dagens Industri
den 30 maj, alltså för bara någon vecka sedan.
"Nästan alla avtal som de europeiska operatörerna
har slutit med leverantörer av 3 G-utrustning håller på
att omförhandlas. Priserna är nu nere i mindre än
hälften av vad de var när de första avtalen skrevs för
två år sedan."
Detta är alltså fullt möjligt inom den privata sfä-
ren. Men staten kan inte röra ett finger för att omför-
handla ett 20 år gammalt avtal som helt uppenbart är
till nackdel för försvaret, för Sveriges industri och för
svensk tillväxtpotential, så visst är det omöjligt!
Man kan då säga att förhandlingsläget är mycket
dåligt. Vad har staten att sätta emot?
Ja, då kan jag gå till ett annat inlägg i Dagens In-
dustri för ett par månader sedan där man ser hur sta-
ten agerar. Det gäller samma koncern. Saab i Linkö-
ping vill ingå ett stort europeiskt projekt, Airbus, för
tillverkning av jätteplan. Flera länder är inblandade i
detta.
Efter många förhandlingar med JAS-konsortiet,
Saab, har man lyckats förhandla sig fram till stöd i
miljardklassen. Man behöver inte betala tillbaka om
projektet inte lyckas. Dessutom är det hemliga för-
handlingar - som det är när det gäller mycket annat i
den här branschen.
Jag menar att om det hade funnits lite känsla hos
Rosengren och Näringsdepartementet hade man kun-
nat ta upp en förhandling och säga: Okej, ni kan få
pengar till framtidsprojektet Airbus mot att vi slipper
köpa in när det gäller den överbeställning av JAS-
plan som alla har konstaterat finns. ÖB själv har ju
konstaterat att det finns minst 40 plan för mycket,
troligen mer.
Det finns alltså fortfarande, menar jag, tid och in-
tresse för att agera på det här området. Det behöver
inte vara kört när det gäller att binda upp sig med för
stora utgifter i åratal.
Sedan vill jag påminna om att efter år 2007 kom-
mer nästa stora investering, för då ska det här JAS-
planet också beväpnas, vilket inte skett än så länge.
Då tillkommer ytterligare miljarder för skattebetalar-
na.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation 2.

Anf. 143 INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Jag står bakom alla våra reservatio-
ner men yrkar bifall bara till reservation 2.
Herr talman! Det kan inte vara riktigt att Försvar-
smakten lägger pengar på och ägnar tid åt att stödja
krigsmaterielindustrins exportansträngningar. Skatte-
betalarna subventionerar redan den här sektorn i en
utsträckning som saknar motstycke i svenskt närings-
liv.
Försvarsmaktens medverkan i krigsmaterielex-
portansträngningar står också i direkt motsats till vad
regeringen skriver om att upprätthålla respekten för
de mänskliga rättigheterna.
Hur gör man när man beväpnar diktaturer som
systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna? Det
vore långt bättre om regeringen lät en överdimensio-
nerad vapenindustri ta konsekvenserna av en krym-
pande marknad och tillät en nödvändig avveckling.
Mot bakgrund av förre överbefälhavarens bedöm-
ning av behovet om 60-80 JAS-plan är det inte rim-
ligt att fullfölja köpen av 200 plan. Och mot bakgrund
av den gynnsamma säkerhetspolitiska utvecklingen
kan det heller inte vara rimligt att köpa ett stort antal
JAS-plan utöver behovet för att ha som tillväxtbered-
skap. Det måste bli billigare för skattebetalarna att
avbeställa materiel som inte längre behövs.

Anf. 144 BERNDT SKÖLDESTIG (s):
Herr talman! I betänkande FöU11 Materielför-
sörjning och forskning behandlas sex motioner samt
förslag från Riksdagens revisorer i ämnet och rege-
ringens bedömningar i proposition 2001/02:10 som
rör materielförsörjning och forskning.
De beslut som vi under åren 1999 och 2000 fatta-
de här i kammaren om en ominriktning och förnyelse
av hela försvaret har följts upp med ett antal utred-
ningar och rapporter om materielförsörjningen och
forskningen - senast i och med Styromutredningen,
vars betänkande överlämnades i april i år.
Utskottet anser att regeringen nu har ett bra un-
derlag för att fullfölja utarbetandet av en strategi för
försvarets materielförsörjning och forskning och
förutsätter att riksdagen ges möjlighet att ta ställning
till den övergripande strategin för försvarets materiel-
försörjning och forskning.
När det gäller den försvarsindustriella utveckling-
en delar utskottet regeringens syn att det är viktigt att
behålla indusrikompetens för en säker materielför-
sörjning.
Herr talman! Som en följd av den strategi som ut-
arbetas kan den analytiska kompetensen i regeringen
behöva förändras. Utskottet anser att det ankommer
på regeringen att göra dessa förändringar - alltså inte
riksdagen. Samma åsikt har utskottet när det gäller
förändringar i de finansiella reglerna för att åstad-
komma en större flexibilitet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet
och avslag på reservationerna.
Herr talman! Jag vill på min partigrupps vägnar
tacka de fem ledamöter i utskottet som inte kandide-
rar för omval. Jag vill tacka dem för ett fint kamrat-
skap i utskottsarbetet. Inte minst gäller det Henrik
Landerholm som på ett utmärkt sätt har skött sitt
ordförandeskap i utskottet. Jag vill önska dem alla allt
väl i livet utanför riksdagen.
Slutligen vill jag också tacka kanslipersonalen för
ett mycket bra jobb under mandatperioden - alltid
lika kunnigt och lika engagerat.

Anf. 145 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Herr talman! Det blir ett kort anförande där jag
inledningsvis yrkar bifall till Folkpartiets reservation
nr 3 - som en motvikt till reservation nr 2 - där vi vill
påtala vikten av svensk försvarsindustri som betyder
mycket för den inhemska militära utvecklingen av
den sidan och för civil verksamhet som kommer ut ur
den svenska försvarsindustrin. Men först och främst
är vår reservation en påtalan angående samverkan,
samordning, mellan svenska industrier, nordiska
industrier och försvarsindustrierna i Europa. Kanske
framför allt trycker vi på att Sverige inte får glömma
vikten av den transatlantiska länken.
Med dessa få ord tackar också jag för den pågåen-
de sessionens debatter i försvarsutskottet och yrkar,
som sagt, bifall till reservation nr 3.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 juni.)

11 § Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU15
Vissa utrikeshandelspolitiska frågor (prop.
2001/02:131).

Anf. 146 PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 15
innehåller inte några stora förändringar i förhållande
till tidigare ställningstaganden, utan i huvudsak är det
fråga om en upprepning av tidigare ståndpunkter.
I grunden handlar betänkandet om frågan om han-
deln eller biståndet är den viktigaste punkten för att
utveckla många av u-länderna. I våra reservationer
hävdar vi att handeln, inte biståndet i sig, är det som
har utvecklat en stor del av u-världen och även Sveri-
ge i historisk tid.
Den svenska historien går i grunden tillbaka till
1870-talet då frihandeln kom till Sverige. Det var då
som vår ekonomiska utveckling tog fart. Vi fick en
mycket stark ekonomisk tillväxt under perioden
1870-1930. Det handlade om frihandeln som en av
de starkt bidragande orsakerna. Men det handlade
också om betydande investeringar i fråga om kapital
och kunskap, huvudsakligen från den anglosaxiska
världen.
Den svenska historien hade inte blivit denna suc-
cess story om de starka handelsnationerna vid denna
tidpunkt hade tillämpat stränga sociala klausuler eller
miljöklausuler. I och med att den svenska ekonomin
var dålig - vi gick från en situation då Sverige var
mycket fattigt - var förhållandena inom industrin och
exportnäringen ganska besvärliga.
Med detta vill jag ha sagt att det inte är så att man
med sociala klausuler eller miljöklausuler i den inter-
nationella handeln kan skapa bra förhållanden inom
respektive land. Det handlar om att skapa bra han-
delsregler. Vi försöker hjälpa varje land att förbättra
de sociala förhållandena för de anställda inom nä-
ringslivet, samtidigt som vi stärker miljön.
Detta kan inte ske genom att WTO eller andra or-
ganisationer ställer hårda krav på länderna. Det måste
vara ett samspel mellan de rika länderna och de fatti-
ga länderna. Det får aldrig vara så att de rika länderna
påtvingar de fattiga länderna sina regelverk och sin
syn på andra länders samhällssystem eller på demo-
krati. I stället måste det vara en växelverkan. Det
måste finnas ett starkt behov inom varje land av att
ändra utvecklingen.
Vi ska självfallet hjälpa utvecklingsländerna med
någon form av teknikbestånd, så att de kan komma
med i den internationella handeln och delta i WTO-
samarbetet. Många delar i det samarbetet är tekniska
och svåra, och det fordrar juridisk och ekonomisk
expertis. Där har vi ett biståndsansvar.
Däremot kan vi inte acceptera att Sverige ska vara
pådrivande när det gäller att ställa sociala krav och
miljökrav i strid med u-ländernas egen uppfattning.
Vi kan självklart tänka oss ett samarbete med u-
länderna för att stärka deras position.
Vi fruktar att det är tydliga fackliga protektionis-
tiska krav som gör att man vill driva arbetet med
dessa klausuler. Effekten blir protektionism, och det
är ett hot mot u-ländernas utveckling. Vi finner också
att det framför allt är u-länderna som kritiserar denna
typ av klausuler.
För att återgå till den svenska historien kan jag
säga att utvecklingen mellan 1870 och 1930 inte hade
varit så enastående om vi hade drabbats av samma
sociala klausuler och samma miljöklausuler som u-
länderna nu drabbas av. Det hade varit en mycket mer
utdragen process. Det hade tagit mycket längre tid för
Sverige att gå från att vara ett av Europas fattigaste
länder till att bli ett av världens rikaste.
Vi har i en annan reservation en del kritik när det
gäller regeringens syn på arbetet med WTO och utri-
keshandelsfrågorna. Jag säger inte att vi har diamet-
ralt motsatta åsikter, för så är det inte. Det handlar
snarast om nyansskillnader. Vi tycker att EU med
regeringens goda minne och till följd av för svag
kritik driver en alltför jordbruksprotektionistisk poli-
tik och en alltför protektionistisk linje när det gäller
tekoindustrin, som definitivt hämmar många u-
länders utveckling. Möjligheterna till ekonomisk
utveckling och standardutveckling i dessa länder
försämras därmed.
Den protektionism inom jordbruket och tekoin-
dustrin som finns inom EU innebär med andra ord att
man försvagar världshandeln och försvårar de fattiga
ländernas utveckling. Konsumenterna i västvärlden
får svårare att köpa billiga och bra varor.
De reservationer som vi har påtecknat i detta be-
tänkande står vi självfallet bakom. Vi betonar gärna
att det inte finns några fundamentala åsiktsskillnader
utan att det snarast handlar om nyansskillnader när
det gäller synen på hur vi ska tackla krav på sociala
klausuler och miljöklausuler, t.ex., som man från i-
världen försöker pressa på u-världen.
Vi ser det som en samarbetsfråga. Vi ska hjälpa
dessa länder med sociala rättigheter och med att ställa
krav på näringslivet och vad gäller miljön. Vi ska ge
bistånd till lämpliga delar.
Vi ska inte sitta på våra höga hästar eller inta vad
som kan uppfattas som någon form av nykolonial
inställning. En del u-länder uppfattar industriländer-
nas agerande på det viset.
Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till reservation nr 1, som jag kommer att yrka
på rösträkning för. Vi står självfallet bakom också de
övriga reservationer i betänkandet som vi har påteck-
nat.

Anf. 147 GUNILLA WAHLÉN (v):
Herr talman! Åhörare! Handel mellan människor,
folkgrupper och olika länder har pågått i tusentals år.
Denna handel har bidragit och bidrar till ökat välstånd
inom en rad områden. Handel och kommunikation
mellan folken och världsdelarna har också ökat kun-
skapen om olika kulturer och livsvillkor och olika
länders förutsättningar. Detta är bra och värdefullt.
Men den världsomspännande handeln är inte en-
bart av godo. Den vållar också stora problem inom en
rad områden. Den har exempelvis skapat klyftor
mellan i- och u-länderna när det gäller ekonomiskt
välstånd och social välfärd.
Inte minst inom miljöområdet har ökad tillväxt,
ökad konsumtion och ökad handel mellan framför allt
i-länderna skapat ofantliga miljöproblem som hotar
hela det ekologiska systemet.
Den internationella parlamentariska unionen, IPU,
har antagit en resolution inom området globalisering,
multilaterala institutioner och internationella han-
delsavtal. IPU noterar den ökande betydelsen av in-
ternationell handel och dess direkta inflytande på
utveckling och välfärd i alla nationer. Man uttrycker
oro för att det nuvarande handelssystemet skulle vara
partiskt till förmån för de utvecklade länderna och för
att det skapar problem för många u-länder.
Därför understryker IPU behovet av att parla-
menten och parlamentarikerna ser globaliseringens
fördelar och att den kommer också u-länderna till del,
så att människorna i dessa länder uppnår större socialt
och ekonomiskt välstånd. Enligt IPU bör parlamenten
har en mer aktiv roll inom den internationella han-
delns område.
Mot denna bakgrund uppmanas det internationella
samfundet och särskilt WTO att skapa ett mer demo-
kratiskt, rättvist, transparent och icke-diskriminerande
multilateralt handelssystem. Frihandelsprincipen är
viktig särskilt i u-länderna. Men de måste få en reell
möjlighet att bli delaktiga och påverka besluten.
WTO kommer att ta ett större ansvar för hållbar
utveckling, men det måste resultera i konkreta åtgär-
der. Ekologiska intressen borde viktas lika högt som
ekonomiska.
De finns klara behov av att förbättra WTO:s re-
gelverk i en mer demokratisk, jämställd och rättvis
riktning. Det finns behov av att öka och fördjupa
samarbetet med andra organisationer, som ILO och
miljö- och konsumentorganisationer.
Inom jordbruksområdet bör det ske många refor-
meringar inte minst av de gällande jordbruksstöden.
Områden inom jordbruket som bör förstärkas är livs-
medelssäkerheten, djurskyddet, kvinnors möjlighet att
äga och kontrollera jordbruksproduktionen och
landsbygdsutvecklingen, för att ta några exempel.
Även arbetsrätten bör förstärkas. Likaså bör man råda
bot på en situation med snedvriden konkurrens ge-
nom låga löner, barnarbete och usel arbetsmiljö.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram
och yrka bifall till reservation 7 i betänkandet.
År 1977 tillsatte Världsbanken och Internationella
naturvårdsunionen en världskommission om dammar
- WCD. Världskommissionen har lagt fram ett för-
slag till normer för hur dammbyggen ska planeras,
beslutas, genomföras och förverkligas.
Enligt vår mening är dessa riktlinjer värda att tas
på allvar. Det är inte en fråga enbart för Sverige att
vara föregångsland inom miljöområdet. Vänsterparti-
et anser att Sverige bör anta WCD:s riktlinjer.
På detta sätt skulle Sverige göra en stor insats i
världen genom exemplets goda makt inför andra
biståndsmyndigheter, exportkreditorgan och dammfö-
retag. Även Världsbanken och de regionala utveck-
lingsbankerna bör påverkas.
Med stöd från miljöorganisationer över hela värl-
den finns det anledning att uppmana Världsbanken
och exportkreditmyndigheter att hålla inne allt eko-
nomiskt stöd till nya dammprojekt innan WCD:s
riktlinjer har antagits av dessa institutioner. Den
nämnda motionen bör således bifallas av riksdagen.

Anf. 148 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 1. Vi kristdemokrater står förstås bak-
om alla de reservationer som har vår partibeteckning,
men för att vi ska vinna tid nöjer jag mig med detta.
I tidningen Entreprenör, som ges ut av Svenskt
Näringsliv, kunde man i det senaste numret läsa en
artikel som hade rubriken "Lyft för Indiens fattiga". I
den här artikeln återges en beskrivning av författaren
Lasse Berg, som bl.a. besökte Indien 30 år efter en
tidigare resa. För 30 år sedan beskrev han en oerhörd
misär i landet, och nu säger han bl.a.: Jag blev enormt
förvånad över de oerhörda förändringarna till det
bättre som skett i levnadsvillkoren för de fattiga män-
niskorna som vi nu återvände till.
Han ger flera exempel. Bl.a. handlar det om en
kastlös familj som tidigare levt i stor fattigdom. Ge-
nom fotografier visas skillnaden mellan nu och då.
Marken i gränderna är stensatt. Det finns avlopp.
Husen är av riktigt tegel. Författaren beskriver hur
familjen har fått höjd levnadsstandard på flera andra
sätt. De har el. De äter och klär sig bättre, och de har
TV.
Det barnarbete i glashyttor som Lasse Berg be-
skrev vid skiftet mellan 60-tal och 70-tal hade nu
försvunnit. Arbetsmiljön i glashyttorna hade genom-
gått en radikal förbättring. Han pekade också på för-
bättringar i mångmiljonstaden Calcutta, där det för ett
kvartssekel sedan fanns mellan en halv och en miljon
uteliggare. Nu finns det, enligt samme Bergs upp-
skattning, inte fler uteliggare än i London, vilket
kanske är illa nog.
Utvecklingen i Indien har gjort att medellivsläng-
den under de senaste 25 åren har ökat från 46 år till
63 år och att andelen fattiga i befolkningen har halve-
rats. Det här är naturligtvis en fantastisk och oerhört
glädjande utveckling.
De mekanismer som ligger bakom de väldiga höj-
ningarna av levnadsstandarden i bl.a. Indien men
också i Kina anser Lasse Berg vara
- den gröna revolutionen, som har lett till en bättre
avkastning på grödorna
- institutionella förändringar - Kina saknar dock
fortfarande det viktigaste, en demokratisering
- en ekonomisk tillväxt, som är en av de viktigaste
motorerna och som drivs av internationell handel
på ett helt annat sätt än för några decennier sedan.
Det här visar att saker och ting förändras. Det som
kunde upplevas som omöjligt för 25 år sedan är i dag
verklighet på många håll. Det finns möjligheter att
förändra, och väldigt mycket förändras till det bästa.
Demokrati och marknadsekonomi är vägen till
ekonomisk utveckling. En förutsättning för en funge-
rande marknadsekonomi är att vi har ett aktivt han-
delsutbyte inom länder men också mellan länder.
Bistånd är bra. Bistånd behövs, men de verkliga eko-
nomiska lyften kommer som en följd av arbetsfördel-
ning och handel.
Det betänkande som vi i dag behandlar handlar
om utrikeshandel, och det finns en betydande enighet
mellan riksdagens partier, möjligen med något un-
dantag. Hela utskottet är överens om handelsutbytets
välsignelsebringande effekter och en bred majoritet
om att WTO är nyckeln i det här sammanhanget. Det
är genom WTO som vi kan åstadkomma viktiga för-
ändringar som kan höja människors levnadsstandard.
Vi är också överens om att WTO:s regelverk behöver
förbättras. Allt det här är bra för Sverige, vårt eget
land, och också för den rika delen av världen, men det
är kanske ändå mest angeläget för att man ska åstad-
komma bättre villkor för de människor som bor i de
allra fattigaste länderna i världen.
På några punkter har vi kristdemokrater, trots allt,
tillsammans med andra partier, Folkpartiet och Mode-
raterna och i något fall också Centern, sett oss föran-
låtna att reservera oss. Det handlar om WTO-frågor.
Det handlar om EU och utrikeshandelspolitiken samt
om handel och miljö.
Gemensamt för alla de här reservationerna är att
vi vill trycka på ytterligare för att Sverige ska ta sitt
ansvar och fungera som en aktiv pådrivare i frihan-
delssammanhang. Det gör vi av det enkla skälet att
det är den snabbaste och mest effektiva vägen för att
åstadkomma den utveckling som är nödvändig för att
lyfta upp de allra fattigaste till en bättre levnadsstan-
dard. Men reservationerna innehåller också resone-
mang om ett förstärkt stöd till u-länderna i olika av-
seenden för att åstadkomma jämlika villkor.
Vi betonar också vikten av ytterligare insatser för
att riva tullmurar och insatser för att få bort det ex-
portstöd som den rika världen ger till sina jordbruk,
som ju naturligtvis motverkar u-ländernas möjligheter
att exportera varor och produkter som de skulle kunna
exportera. Jag vet att det här är en oerhört grannlaga
men likafullt angelägen uppgift som Sverige inom
ramen för EU-samarbetet också bör verka för.
Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifall
till reservation nr 1.

Anf. 149 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Herr talman! I denna sena men vackra sommar-
kväll ska jag fatta mig mycket kort och börja med att
konstatera att vi har en stor samstämmighet i utrikes-
handelspolitiska frågor i näringsutskottet.
Ett enhälligt utskott har också ställt sig bakom in-
riktningen att frihandel är en stark välståndsskapande
kraft såväl för de utvecklade länderna som för värl-
dens fattigaste länder.
Självklart ska även EU:s handelspolitik främja
rättvis handel och hållbar utveckling. Även på de
områden där EU har varit tillmötesgående har resul-
taten varit alltför blygsamma. Fattiga länder går miste
om 700 miljarder dollar årligen på grund av handels-
barriärer från de rika ländernas sida - det påpekar vi i
vår reservation.
Utskottet uttryckte för ett år sedan en stor till-
fredsställelse över att beslutsprocessen inom EU hade
lett fram till resultatet att de fattigaste länderna kom-
mer att få fullständig tullfrihet när det gäller EU-
länderna. Liksom då vill jag nu betona att det upp-
nådda resultatet endast bör ses som ett etappmål,
vilket bör följas av ytterligare liberaliseringar av
världshandeln.
En fri handel är en motor för tillväxt i alla länder
men innebär särskilt för de fattiga länderna en möj-
lighet att förbättra sin position.
Jag vill starkt framhålla det angelägna i ett bättre
tillträde till EU:s och andra i-länders marknader för
t.ex. jordbruksvaror och teko från alla u-länder, inte
bara från de minst utvecklade länderna. Enbart en
liberalisering av handeln är dock inte en lösning. Ett
av problemen är att fattiga länder inte haft möjlighet
att mobilisera investeringar, varken inhemska eller
utländska, trots en liberalisering. Ojämlikhet i den
globala ekonomin är en underliggande orsak.
Under det s.k. Dohamötet var frågan om huruvida
ett åtagande skulle göras för att på sikt avskaffa ex-
portsubventionerna på jordbruksområdet för svår för
EU. Det kan man bara beklaga, och från Centerparti-
ets sida vill vi betona att i-ländernas exportstöd till
jordbruksprodukter i dag utgör ett allvarligt hinder
mot u-ländernas möjligheter att exportera på världs-
marknaden. Vi anser att Sverige med stor kraft bör
driva att i-länderna avskaffar sådana exportstöd i
fortsättningen, och vi menar att EU:s ställning i
världshandeln bör användas offensivt, t.ex. som sti-
mulans i syfte att skapa en bättre miljö generellt sett.
En övergripande målsättning bör därför vara att infö-
ra någon form av grönt tullsystem, dvs. generösare
tullbestämmelser för exportörer som uppfyller vissa
fastställda miljökrav.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation
nr 4.

Anf. 150 INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Jag står bakom våra reservationer
men yrkar bifall bara till reservation 6.
I och med att en förhandlingsrunda nu kommer till
stånd finns det anledning att på allvar försöka rätta till
de problem som har konstaterats inom WTO-
systemets ram. Den kritik mot WTO som har förts
fram såväl från frivilligorganisationer som från ut-
vecklingsländernas regeringar bör leda fram till att ett
förändringsarbete inleds.
Kritiken gäller bl.a. avsaknad av politiska, etiska
och sociala mål för WTO, bristande öppenhet och
avsaknad av reellt inflytande för utvecklingsländerna.
Jag anser att det finns många tecken på att länder
som genomgår en snabb liberalisering också har fått
ökade inkomstskillnader, en ohållbar användning av
naturresurserna och tilltagande miljöförstöring. Även
om WTO har höjd levnadsstandard, full sysselsätt-
ning och ökad produktion i samklang med naturen
som viktiga mål finns det i dag inte tillräckligt med
instrument för att nå dessa mål.
Enligt min mening är det en viktig uppgift för
Sverige att arbeta för att dessa mål kan uppnås så att
FN:s stadga för mänskliga rättigheter genomsyrar
handels- och investeringsfrågor inom WTO. Det bör
vara en prioriterad uppgift för Sverige att arbeta för
att arbetsformerna inte diskriminerar vissa länder och
för att öppenheten inom WTO ökar.
Herr talman! Problemet att vissa länder kan försö-
ka vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefint-
lig eller dålig lagstiftning för miljöskydd och arbe-
tarskydd har uppmärksammats. Inte minst kan svaga
statsbildningar och demokratier släppa fram ett bru-
talt utnyttjande av människor och miljö. Barnarbete,
extremt låga löner, förbud mot facklig organisering
m.m. är inte ovanliga företeelser.
Jag anser därför att det finns mycket starka skäl
att införa sociala och miljömässiga minimikrav i
WTO-systemet. Regelverket måste utformas från
utgångspunkten att det är en självklar rättighet att
skydda miljö och hälsa och att det inte får uppfattas
som handelshinder.
Jag menar vidare att miljökostnader måste vara en
del av handeln. Regeringen måste arbeta för gemen-
samma internationella miljöåtgärder, exempelvis i
form av en gemensam miniminivå för beskattning av
koldioxidutsläpp. Det bör slås fast att miljötänkandet
inte får vara ett andrahandsintresse. Tvärtom måste
vårt utnyttjande av naturresurser underställas vad som
är ekologiskt hållbart.
Enligt vår mening är riktlinjerna enligt Världs-
kommissionen för dammar värda att tas på allvar.
Detta är inte enbart en svensk fråga, men Sverige bör
vara ett föregångsland på miljöområdet. Vi anser att
Sverige bör anta denna kommissions riktlinjer. Detta
bör komma till uttryck genom Sidas, Exportkredit-
nämndens och den svenska industrins verksamhet.
Även Världsbanken och de regionala utvecklingsban-
kerna bör påverkas.
Med stöd från miljöorganisationer över hela värl-
den finns det anledning att uppmana Världsbanken
och exportkreditmyndigheterna att hålla inne med allt
ekonomiskt stöd till nya dammprojekt innan kommis-
sionens riktlinjer antagits av dessa institutioner.

Anf. 151 MARIE GRANLUND (s):
Herr talman! Sverige har en lång tradition av att
värna frihandelns principer och bekämpa protektio-
nistiska inslag. För ett litet land som vårt med stort
utrikeshandelsberoende har detta varit och kommer
att vara en oerhört viktig förutsättning för vårt väl-
stånd. Frihandeln är också en avgörande driftkraft för
den globala ekonomiska utvecklingen, inte minst i
tredje världen.
Alla konsumenter, både enskilda och företag,
gynnas av de positiva effekterna av lägre priser, stör-
re utbud av varor och tjänster samt bättre kvalitet.
Utrikesdepartementet i Australien har räknat ut att en
halvering av dagens handelshinder skulle innebära
globala välfärdsvinster på sammanlagt 400 miljarder
US dollar per år. Det är lika mycket som om hela
Kanada skulle läggas till världsekonomin.
Frihandeln innebär också en snabb spridning av
information, vilket kan bidra till en omvandling av
slutna samhällen till samhällen öppna för omvärlden.
Det räcker givetvis inte att göra världen rikare.
Den måste också bli mer rättvis. Obalanserna mellan
rika och fattiga måste rättas till. Precis som vi social-
demokrater vill ha ett rättvist Sverige vill vi ha en
rättvis och jämlik värld.
För att råda bot på obalanserna mellan fattiga och
rika måste de fattiga få mest. Via biståndspolitiken
och en successivt förändrad handelspolitik inom EU
verkar Sverige för en ökad tillväxt och en långsiktigt
hållbar utveckling i u-länderna.
Sverige har också sedan inträdet i EU arbetat för
en avreglering av EU:s tullar och andra handelshin-
der. Den svenska ambitionen är att EU ska komma
fram till en långsiktig och övergripande handelspoli-
tik med en målsättning som innebär global tullfrihet
för industrivaror i de mest utvecklade länderna inom
en tioårsperiod. Tyvärr råder det delade meningar om
detta inom EU. Det är inte heller EU:s gemensamma
linje.
De avslutande förhandlingarna i Doha hade bättre
förutsättningar än de som var i Seattle. Ett av proble-
men i Seattle var att klyftan mellan i- och u-länder
inte kunde överbryggas. Deklarationen från Doha
innebär en ökad uppmärksamhet på u-ländernas pro-
blem. Att ta till vara deras intressen blir centralt i den
nya förhandlingsrundan. Detta kan bl.a. betyda att i-
länderna i större utsträckning än tidigare måste ac-
ceptera tullsänkningar på varor som är av exportin-
tresse för u-länderna.
På i stort sett varje förhandlingsområde står det
tydligt att man ska ta hänsyn just till utvecklingslän-
dernas behov. Detta är verkligen ett nytt språkbruk.
Förhandlingarna i Doha ledde bl.a. till en särskild
deklaration om förbättrad tillgång på läkemedel ge-
nom ökade möjligheter att köpa eller tillverka kopior
av patentskyddade läkemedel mot farsoter som
aids/hiv och tuberkulos.
Förhandlingarna innebar också att den nya för-
handlingsrunda som nu ska komma till stånd ska
innehålla neddragningar av jordbruksstödet. Den
absolut viktigaste frågan för u-länderna är just det.
Den nya förhandlingsrundan har nu ett kraftfullt
mandat att gå vidare. Tyvärr gick det inte lika bra på
tekosidan.
Jag skulle i detta sammanhang vilja ställa en fråga
till Per Westerberg. Han säger att vi skulle ha gått
vidare och gjort mer på jordbrukssidan. Vad tänker
han sig?
Vi ingick båda två i den svenska delegationen i
Qatar. Per Westerberg vet precis som jag att det inte
var så många som stödde den svenska linjen. Det var
Norge och Mauritius. Det är ingen speciellt bra majo-
ritet för att åstadkomma någonting. Jag undrar hur en
borgerlig regering hade kunnat lyckas med att minska
jordbruksstödet.
Jag skulle också vilja fråga Göran Hägglund var-
för Kristdemokraterna har bytt synpunkt. Nu tycker
de att regeringen ska göra mer på jordbruksområdet.
Man ska gå vidare. Man ska göra ännu mer.
När vi behandlade samma frågor i näringsutskot-
tets betänkande 1998-1999 reserverade sig Kristde-
mokraterna utifrån omvänd uppfattning. De sade att
de ville rikta kritik emot att regeringen drev en ex-
trem avregleringslinje när det gäller handel på jord-
bruksområdet trots att Sverige saknar geografiska och
klimatologiska förutsättningar för att bli ett stort
exportland för jordbruksprodukter.
De sade vidare att en liberalisering av jord-
brukshandeln inte får göras till ett självändamål. I
stället borde, enligt utskottet, Sverige ställa sig bak-
om principerna för EU:s gemensamma jordbrukspo-
litik.
Jag skulle som sagt vilja fråga vad som har hänt
under dessa år. Jag välkomnar verkligen att vi har
samma åsikt på detta område. Men vad är det som har
skett som har lett till förändringarna?
Förhandlingarna fortgår också avseende tjänste-
handeln. Dessa ska föras i syfte att främja dels eko-
nomisk tillväxt av alla handelspartner, dels utveck-
lingen av utvecklingsländer och där framför allt de
minst utvecklade utvecklingsländerna.
Behovet av ökat tekniskt stöd och kapacitetsut-
byggnad för de minst utvecklade länderna erkänns.
Ett klargörande av tvistlösningsmekanismen kommer
att ingå i de fortsatta förhandlingarna. Regeringens
mål att skapa en bättre, tydligare och mer transparent
tvistlösningsmekanism som inte minst tar hänsyn till
u-ländernas särskilda behov står högt på dagordning-
en. Arbetet i fråga om elektronisk handel fortsätter.
Det här bildar sammantaget en bra bas för att gå
vidare. Det finns verkligen mycket att göra för att öka
frihandeln och minska orättvisorna mellan i- och u-
länder. Nu har vi en bra plattform för detta.
Herr talman! Allmänt sett skapar ytterligare libe-
raliseringar på handelsområdet förutsättningar för en
effektivare resursanvändning. Samtidigt kan en ökad
internationell handel som inte åtföljs av en ansvars-
full miljöpolitik ha negativa konsekvenser för miljön.
I Dohaförhandlingarna blev det ett genombrott för
miljöfrågorna och den hållbara utvecklingen. För
första gången ska nu WTO-länderna förhandla om
hur handelsreglerna ska förhålla sig till internationella
miljöavtal. Inget land ska hindras från att vidta åtgär-
der för att skydda människor, djur, växter eller miljö.
Detta har bemötts med skepsis från u-ländernas
sida. Det finns en misstanke om att i-länderna använ-
der detta som förtäckt protektionism. På samma sätt
är det med handel och arbetsvillkor.
Under WTO:s senaste ministermöte var den
svenska regeringen mycket pådrivande för att det
skulle inrättas ett permanent och gemensamt forum
mellan WTO och ILO. Dessa frågor finns med i den
nya rundan.
Men det finns som sagt en stor oro bland många
u-länder för att kravet på arbetsrättsliga villkor
egentligen handlar om att i-länderna vill slå vakt om
de egna arbetstillfällena - alltså en maskerad protek-
tionism. Detta är en svår avvägning som man absolut
inte kan bortse från - att skilja mellan dem som moti-
veras av en genuin önskan om att de mänskliga rät-
tigheterna respekteras och att vår miljö värnas och
dem som använder de mänskliga rättigheterna och
miljöhänsyn som en täckmantel för protektionism.
Här kan Sverige spela en viktig roll, och gör så redan
i dag, i att undanröja den atmosfär av misstänksamhet
som finns, detta genom vår långa tradition av inter-
nationellt arbete som inte grundat sig på egennytta.
Vi socialdemokrater anser att moral och etik
måste finnas också i handeln. Vi är inga doktrinära
frihandelsentusiaster som skriker: Lämna marknaden
i fred! Självklart måste avarter stävjas, både i Sverige
och i andra länder.
Herr talman! Vi socialdemokrater kommer att
fortsätta att arbeta för en friare världshandel, för ökad
rättvisa och minskad protektionism.
Med detta yrkar jag avslag på reservationerna och
bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 152 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Det råder ingen tvekan om att både
Sveriges och många andra länders erfarenhet är att
det är den fria handeln som skapar välståndet. Det
finns ett gammalt anglosaxiskt uttalande om att det
alltid är den mindre parten som vinner i ett förhållan-
de, och så är det ofta i handeln. Den svenska erfaren-
heten är entydig, och det gäller också många av u-
länderna.
Det gäller dock att inte förblindas av att det är
planhushållningsregimer som får stödet i de här
sammanhangen. I stället är det centralt att påverka
dessa till ökad handel.
Vad vi försöker säga i en av våra reservationer är
att när man pratar om olika sociala arbetsvillkor och
miljövillkor måste det ske i samarbete med demokra-
tiska och även andra länders regeringar så att detta att
man hamnar i ett samarbete inte upplevs som protek-
tionism, i synnerhet när det drivs från ett antal av
västvärldens fackliga organisationer att höja olika
sociala kostnader och olika former av miljökrav på
produkter.
Sedan går jag över till Dohaförhandlingarna och
den reservation där vill ha lite mer bett i våra interna
EU-krav på ökad frihandel när det gäller teko och
jordbruk. Vi tycker inte att det räcker att bara markera
svenska intressen, utan man får faktiskt även markera
mot de länder som är de största anhängarna av om-
fattande stöd till jordbruket, t.o.m. till jordbruksex-
port från EU till länder som har bättre förutsättningar
att bedriva jordbruk. Det här gäller även tekodelarna.
Vi tycker att det går att höja ribban - inte för att vi
tror att vi når majoritet i morgon, men för att stegvis
stärka opinionen för ökad frihandel. Det är det bästa
u-landsbistånd vi kan ge, det bästa stödet till många
av de små nationerna i världen.

Anf. 153 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Per Westerberg har sjungit frihan-
delns lov, och jag kan hålla med om mångt och
mycket. Men man kan inte heller bortse från det fak-
tum att handeln inte är isolerad från annat. Per We-
sterberg pratade om de gyllene årtiondena i svensk
historia från 1890 till 1930, och då vill jag säga att
under denna tid tillkom den svenska arbetarrörelsen
som kraftigt drev på kraven om fackliga rättigheter,
rösträtt osv. Här var Pers parti emot vartenda förslag.
Detta var inget som marknadskrafterna ordnade av
sig själva, utan det fanns en arbetarrörelse som drev
de här kraven mot arbetsgivare och de politiska parti-
er som fick vara med och representeras i riksdagen på
den tiden. Det var inget som skedde av sig självt.
Vi tycker nog att man också kan hjälpa andra län-
der - inte av protektionistiska skäl men för de grund-
läggande rättigheternas skull, för att man är emot
tvångsarbete och barnarbete och för facklig organise-
ringsfrihet. Det tycker vi är sådant som också måste
finnas med och diskuteras när man pratar om handel.
Jag skulle också vilja fråga: Om man inte pratar
om de här frågorna, tror Per Westerberg att man
kommer att kunna öka frihandeln? Kommer det inte
att bli väldigt mycket demonstrationer och mycket tal
om att detta bara är penningens makt? Man kan tala
om protektionism, och det finns i-länder som kan
gömma sig bakom det. Men det finns faktiskt också
motsatsen, dvs. att man kan prata gott om u-länder
och gömma sig bakom det när man faktiskt är emot
facklig verksamhet.

Anf. 154 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! När det gäller rättigheter och olika
tydliga fackliga möjligheter är det tyvärr inte så att
detta i första hand kommer i u-länderna om det är
demonstrationer därför att man inte har tagit upp de
frågorna, utan det är i i-länderna.
Jag delar i grunden uppfattningen om frihandeln.
Vi ska inte bortse från frihandelns sätt att skapa soci-
ala rättigheter och miljörättigheter. Detta har drivits
på genom att man fått en ökande levnadsstandard.
Marie Granlund nämner själv den svenska arbetarrö-
relsen och de krav på bättre arbetsvillkor som kom i
Sverige från 1870-talet och ända fram till 1930 och
även därefter. Men det var inte det engelska kapitalet
eller det engelska ingenjörskunnandet som drev på
utvecklingen i Sverige, utan det var inhemska krav.
Jag tror att man måste visa respekt för demokrati och
regeringar även i u-länder. Det är det jag säger: De
reformer som ska ske måste ske i samarbete, sam-
klang och respekt för människor i u-länderna. Vi får
inte sitta på alltför höga hästar, även om vi kan vara
pådrivande till en viss del från i-länderna.
När det gäller demokratiutvecklingen skulle väl
just ett öppnande för frihandel i stora delar av Afrika
vara bra för att bryta upp många av de marxistiska
regimerna där, som fortfarande stoppar varje form av
ekonomisk utveckling att tala om och som dessutom
stoppar mycket av utvecklingen av sociala rättigheter,
miljörättigheter m.m. Jag är lite besviken på en del av
Sidabiståndet som snarast används till att informera
om i-världen men väl mycket ur marxistisk synvinkel
och emot frihandeln, som jag tror är den bästa form
av bistånd vi kan ge.

Anf. 155 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Jag har ingen annan åsikt om det
sista.
Jag skulle vilja återvända till det här med jordbru-
ket. Nu har Per Westerberg ingen möjlighet att svara,
men för mig förefaller detta något märkligt. Det är
klart att Sverige i förhandlingarna förde fram sin åsikt
om att man ska öka avregleringarna inom EU, export-
subventionerna och annat. Men vi vet ju allihop vem
det var som bromsade, nämligen Frankrike. Jag tror
därmed inte att det hade spelat så stor roll om Sverige
hade uttryckt det på ett annat sätt eller så. Det var helt
enkelt stopp på det området.
Jag är övertygad, återigen, om att handel inte kan
fungera som isolerad företeelse. Den påverkar livet i
övrigt, och livet i övrigt påverkar handeln. Därför
måste man också ha vissa fundamentala grunder som
gäller; annars är jag övertygad om att den så viktiga
utvecklingen av frihandeln kommer att stoppas. Den
kommer helt enkelt inte att få gehör. Det är naturligt-
vis riktigt att de stora demonstrationerna har varit i i-
länderna. Jag tror dock att det kommer att bli en ökad
protektionism om man inte också ser att handeln inte
behöver stå i motsättning till demokrati, till att män-
niskor ska ha grundläggande fackliga rättigheter, till
att barn inte ska behöva arbeta osv. Det här är oerhört
viktigt för mig. Fri handel skapar välstånd, men fri
handel måste också följa vissa regler.

Anf. 156 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Betänkandet visar, som jag har sagt
tidigare, på en betydande enighet. En sak som jag
tänkte stryka under ytterligare är de rörelser som
finns inom näringslivet och de mer folkligt förankra-
de rörelser där det handlar om ett större ansvarsta-
gande från och genom näringslivet självt. Här finns
en mängd glädjande exempel som jag tror kommer att
spela en allt större roll framöver.
Jag fick en fråga om jordbrukspolitiken. Har
Kristdemokraterna ändrat uppfattning i den här frå-
gan? Nej, vårt resonemang handlar här om att vi gär-
na ser och verkar för en liberalisering, en avreglering
av EU:s jordbrukspolitik. Bort med exportstöd och
tullar!
I reservationen står det: "Inom EU bör ett mål-
medvetet arbete påbörjas för att ta fram en plan för
successiv avveckling av jordbruksskyddet." Det gör
det därför att vi har varit och fortsatt är oroliga för att
de svenska jordbruksföretagen, de svenska bönderna,
blir satta i en position som är mindre gynnsam än den
som de europeiska kollegerna har, eftersom vi i Sve-
rige t.ex. har en skattesituation för jordbruksnäringen
som är väsentligt sämre än den som finns i de länder
som de svenska bönderna tävlar med på framför allt
den europeiska marknaden. Vi är oroliga för att en
ensidig avreglering, utan att vi i Sverige ser till att de
svenska bönderna har likartade konkurrensvillkor,
kommer att få negativa effekter.
Det är det som vi trycker på också i det här ut-
skottets betänkande och som vi har tryckt på tidigare.
Där finns en klar enhetlig linje. Marie Granlund bör
naturligtvis utveckla sina tankegångar om hur svens-
ka bönder ska kunna hävda sig på en marknad om
avregleringen sker men svenska bönder startar från en
sämre position än de europeiska kollegerna gör.

Anf. 157 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Riktigt så enkelt är det inte att linjen
är kristallklar från Kristdemokraternas sida. I det
betänkande som jag tidigare refererade till från
1998/99 är Kristdemokraterna på samma linje som
Centern. Centerpartiet har behållit sin inställning och
har fortfarande en reservation medan Kristdemokra-
terna numera går på Moderaternas linje. Det handlar
just om jordbruksstödet. Tidigare sade Kristdemo-
kraterna att man skulle ställa sig bakom principerna
för EU:s gemensamma jordbrukspolitik och att man
tyckte att den svenska regeringen gick för långt. I år
tycker man att Sverige inte driver de här frågorna
tillräckligt hårt i EU. Då handlar det om politiken i
EU. Någonting måste i alla fall ha hänt. Det är jag
övertygad om.
Jag skulle också vilja fråga Göran Hägglund hur
han ställer sig till mänskliga rättigheter, facklig orga-
nisationsfrihet, tvångsarbete osv. Hur ska man kom-
ma till rätta med detta? Ser Göran Hägglund handeln
som en isolerad företeelse?

Anf. 158 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! För att börja med det sista vill jag
säga att vi kristdemokrater är anhängare av en mark-
nadsekonomi inom sociala, ekologiska och etiska
ramar. Vad som helst kan inte accepteras, självklart
inte. Här finns ett ansvar.
Men det är också en grannlaga balansgång, det
tror jag alla i kammaren är medvetna om, mellan det
som Marie Granlund talade för, en dold protektionism
och en vilja att ställa krav på vissa grundläggande
rättigheter, vare sig det gäller fackliga rättigheter,
mänskliga rättigheter eller krav som vi ställer t.ex.
beträffande att få bort barnarbete.
I den huvudfråga som vi började diskutera, som
handlade om jordbrukspolitiken, finns det i de reser-
vationer vi har utformat en betydande enighet mellan
alla de borgerliga partierna. Jag ser inga skillnader
mellan kristdemokrater och centerpartister i det reso-
nemanget.
Vi behöver i Sverige driva en jordbrukspolitik
som gör att svenska bönder och den svenska jord-
bruksnäringen kan hävda sig mot europeiska kolleger.
Och vi bör framför allt inom ramen för EU-
samarbetet verka för att vi får en enhetlig linje som är
till gagn för framför allt de mindre utvecklade länder-
na. Jag tror att svenska bönder har goda möjligheter
att tävla i det sammanhanget, men man behöver ha
villkor som är likartade kollegernas, och det har man
inte med dagens jordbrukspolitik.

Anf. 159 MARIE GRANLUND (s):
Herr talman! Jag är övertygad om att alla måste
dra sitt strå till stacken. En avreglering av jordbruket
och ett minskat stöd är det absolut viktigaste för u-
länderna. Där måste nog också Sverige dra ned på
sina ambitioner, precis som andra länder. Sedan kan
vi tycka att vissa kanske skulle göra det ännu mer, så
är det. Men återigen, jag tycker inte att den här för-
klaringen är kristallklar. Förra gången var man med
Centern, denna gång är man med Moderaterna. Jag
tycker nog att det har skett en förändring.
Sedan skulle jag vilja säga att jag tycker att det är
bra att Kristdemokraterna anser att fackliga rättighe-
ter och annat är bra. Jag blir bara bekymrad över att
man verkar tro att det sköter sig självt. Jag är överty-
gad om att så inte är fallet utan att detta är någonting
som vi alla måste hjälpas åt med och faktiskt också på
olika sätt ställa krav på. Det är då vi kan få en bra och
rättvis handel.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 5 juni.)

12 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Kulturutskottets betänkanden
2001/02:KrU20 Vissa spel- och lotterifrågor
2001/02:KrU21 Lotterier över Internet m.m.

Finansutskottets betänkande
2001/02:FiU16 Utländska förvaringsinstitut

Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
2001/02:MJU16 Hållbar utveckling
2001/02:MJU24 En samlad naturvårdspolitik

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 4 juni

2001/02:1293 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Asylpolitiken och EU
2001/02:1294 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Kaliningrad
2001/02:1295 av Inger René (m) till statsrådet Britta
Lejon
Övervakning av kommunikation
2001/02:1296 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet
Leif Pagrotsky
Vapenleverans till Indien
2001/02:1297 av Ulla-Britt Hagström (kd) till soci-
alminister Lars Engqvist
Tandhygienister

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 11 juni.

14 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit

den 4 juni

2001/02:1274 av Fanny Rizell (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Underhållsstöd

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 11 juni.

15 § Kammaren åtskildes kl. 21.26.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 23 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 73 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.28,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 129
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.