Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:115

Onsdagen den 29 maj

Kl. 09.00 - 17.40

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 23 maj.
2 § Meddelande om information från regering-
en

Talmannen meddelade att torsdagen den 30 maj
kl. 15.00 skulle kulturminister Marita Ulvskog lämna
information om Naturhistoriska riksmuseets lokaler
och verksamhet.

3 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen meddelade att följande faktaprome-
morior om förslag från Europeiska kommissionen
inkommit och överlämnats till utskott.
2001/02:FPM91 Geografiska beteckningar och ur-
sprungsbeteckningar KOM(2002)139 till miljö-
och jordbruksutskottet
2001/02:FPM92 Förslag om fodertillsatser
KOM(2002)153 till miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM93 Djuphavsarter KOM(2002)108 till
miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM95 Reviderat förslag om gemensamma
regler för upphandling av kollektiv persontrafik
och fördelning av exklusive rättigheter
KOM(2002)107 till trafikutskottet

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2001/02:182 och 185 till socialförsäkringsutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU20
Försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU13
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU21

6 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
23 maj

KrU19 Kulturmiljövård
Punkt 3 (Vården av Cape Coast Castle i Ghana)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
234 för utskottet
69 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 34 v, 37 kd, 16 c, 13 mp, 14 fp,
1 -
För res. 1: 69 m
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 5 kd, 2 c, 3 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 6 (RAÄ:s informationsverksamhet)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 8 (Regler för statliga byggnadsminnen)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
269 för utskottet
34 för res. 6
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 69 m, 38 kd, 16 c, 13 mp, 14 fp,
1 -
För res. 6: 34 v
Frånvarande: 13 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 3 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 9 (Skyddet för skeppsvrak)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
290 för utskottet
14 för res. 7
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 68 m, 34 v, 38 kd, 16 c, 14 fp,
1 -
För res. 7: 14 mp
Frånvarande: 12 s, 13 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 14 (Kostnadsansvar vid arkeologiska under-
sökningar)
1. utskottet
2. res. 12 (kd, m, c, fp)
Votering:
168 för utskottet
136 för res. 12
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 34 v, 14 mp, 1 -
För res. 12: 69 m, 37 kd, 16 c, 14 fp
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 5 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 21 (Översyn av kulturminneslagen m.m.)
1. utskottet
2. res. 16 (kd, m, c)
Votering:
182 för utskottet
123 för res. 16
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 34 v, 1 kd, 14 mp, 14 fp
För res. 16: 69 m, 37 kd, 16 c, 1 -
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU22 Arbetsgivaravgifter för amatörkulturföre-
ningar
1. utskottet
2. res. (kd, c, mp)
Votering:
228 för utskottet
69 för res.
8 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 68 m, 27 v, 13 fp, 1 -
För res.: 1 m, 38 kd, 16 c, 14 mp
Avstod: 7 v, 1 fp
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

7 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
24 maj

BoU13 Hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägenheter
m.m.
Punkt 1 (Hyressättningen - den allmänna lagre-
gleringen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp, -)
Votering:
167 för utskottet
138 för res 1
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 34 v, 14 mp
För res 1: 69 m, 38 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 3 (Förutsättningarna för vräkning)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, c, fp)
Votering:
194 för utskottet
82 för res. 3
26 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 55 m, 6 v, 13 mp, 1 -
För res. 3: 13 m, 1 v, 38 kd, 16 c, 14 fp
Avstod: 26 v
Frånvarande: 12 s, 13 m, 10 v, 4 kd, 2 c, 3 mp, 2 fp,
1 -
Margareta Cederfelt, Lennart Hedquist och Henrik S
Järrel (alla m) anmälde att de avsett att rösta ja men
markerats ha röstat nej.

Punkt 4 (Andrahandsuthyrning - besittningsskydd
m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
270 för utskottet
35 för res. 5
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 69 m, 37 kd, 16 c, 14 mp, 14 fp,
1 -
För res. 5: 34 v, 1 kd
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 7 (Svarthandel)
1. utskottet
2. res. 8 (c)
Votering:
256 för utskottet
16 för res. 8
33 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 69 m, 1 v, 38 kd, 14 mp, 14 fp,
1 -
För res. 8: 16 c
Avstod: 33 v
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 8 (Självförvaltning)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, c)
Votering:
239 för utskottet
66 för res. 9
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 69 m, 34 v, 1 kd, 1 mp, 14 fp, 1 -
För res. 9: 37 kd, 16 c, 13 mp
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -
Gunilla Tjernberg (kd) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 21 (Bostadsanvisning)
1. utskottet
2. res. 22 (v, mp)
Votering:
256 för utskottet
49 för res. 22
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 68 m, 38 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
För res. 22: 1 m, 34 v, 14 mp
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU23 Skatteregler mot handel med skalbolag
Punkt 1 (Särskilda skatteregler för avyttring av skal-
bolag)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd)
Votering:
182 för utskottet
108 för res. 1
15 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 34 v, 16 c, 14 mp
För res. 1: 69 m, 38 kd, 1 -
Avstod: 1 s, 14 fp
Frånvarande: 12 s, 12 m, 9 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp,
1 -
Eva Arvidsson (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

Sku24 Anpassning av skattereglerna för utom-
lands bosatta pensionärer i det reformerade pen-
sionssystemet
Kammaren biföll utskottets förslag.

8 § Godkännande av rambeslut om åtgärder
mot terrorism och Sveriges tillträde till Förenta
nationernas internationella konvention om be-
kämpande av finansiering av terrorism

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU22
Godkännande av rambeslut om åtgärder mot terro-
rism (prop. 2001/02:135) och
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU25
Sveriges tillträde till Förenta nationernas internatio-
nella konvention om bekämpande av finansiering
av terrorism (prop. 2001/02:149).

Anf. 1 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! Efter den 11 september utsattes det
öppna demokratiska samhället för ett oerhört hot.
Terrordåden den 11 september som visades på TV-
rutorna fick alla människor att reagera med avsky och
skräck. Men den 11 september har inte slutat där. Det
är nu som det demokratiska öppna samhället sätts på
de allra svåraste proven.
Hur klarar det demokratiska öppna samhället av
sådana avskyvärda terrordåd utan att inskränka de-
mokratin och det öppna samhället? Tyvärr måste jag
säga att efter den 11 september har också demokratin
och det öppna samhället börjat inskränkas. I flera
länder har man instiftat terroristlagar som kränker
mänskliga rättigheter.
I Storbritannien har man begärt ett undantag från
Europeiska rådets konvention om mänskliga rättig-
heter. Misstänkta terrorister ska kunna hållas häktade
på obegränsad tid utan domstolsprövning. I Italien har
man infört att maffialagar, som man har haft tidigare
och som nästan är undantagslagar, även ska gälla
terrorism.
Fru talman! Det är förståeligt när man såg TV-
bilderna, de brinnande skyskraporna och såg rädslan i
människors ögon att man som politiker vill reagera,
fatta beslut och kunna förhindra sådana händelser.
Fru talman! För Vänsterpartiet är det oerhört vik-
tigt att vi inte förlorar kampen om demokratin och det
öppna samhället. För Vänsterpartiet är det oerhört
viktigt att respekten för mänskliga rättigheter och
respekten för demokratin inte inskränks.
Fru talman! Inom EU-länderna fattade man ett
rambeslut om åtgärder mot terrorism. För första
gången i historien i en internationell konvention listar
man upp vad som utgör en terrorgrupp.
I det här förslaget finns många självklarheter. Det
är straffbart att mörda, det är straffbart med flygkap-
ningar, det är straffbart att spränga byggnader. Allt
det här är redan straffbart enligt svensk lagstiftning
och i stort sett också alla andra EU-länder. Det är
t.o.m. straffbart med sådana straffskalor att det här
rambeslutet egentligen inte betyder någonting. Men
trots det är det just de här punkterna som förespråkar-
na lyfter fram när de ska försvara beslutet, snarare än
de delar som handlar om hur man ska definiera en
terrorgrupp.
Den tolkning som görs i rambeslutet är en så vid
tolkning av vad som kan vara en terrorgrupp att väl-
digt många organisationer skulle kunna betraktas som
en terroristorganisation. Dessutom gör man det
straffbart att stödja en terroristorganisation. Om defi-
nitionen av vad som är en terroristorganisation är
väldigt vid, hur ska man då tolka ett stöd till en terro-
ristorganisation?
Fru talman! I en rättsstat är legalitetsprincipen och
förutsebarheten grundläggande rättsprinciper. Gär-
ningar som inte kriminaliseras ska inte heller bestraf-
fas. En lagstiftning som straffbelägger en handling
måste vara så tydlig och klar att det är möjligt för
enskilda människor att både kunna ta till sig den och
veta vad som är straffbart och man måste också kun-
na förstå och acceptera den. Förutsebarheten blir inte
mindre viktig vid en så allvarlig gärning som terro-
rism, utan snarare tvärtom. Eftersom brottet terrorism
kan ge mycket långa frihetsberövande straff, måste
förutsebarheten vara oerhört tydlig.
Fru talman! T.o.m. regeringen gör avslutningsvis i
sin proposition en reservation av att det inte är möj-
ligt att redan nu slå fast den exakta omfattningen av
det straffbara området.
Jag har då en fråga till Socialdemokraterna, Cen-
terpartiet och Kristdemokraterna, som är de som
stöder förslaget. Har ni fått garantier, har ni fått för-
klaringar om vad det straffbara området är, som vi
övriga i justitietuskottet inte har fått? Eller är det så
att ni röstar i blindo, att ni här i riksdagen är beredda
att rösta genom en lagstiftning som ger väldigt långt-
gående och väldigt långa frihetsberövande straff utan
att det straffbara området egentligen är ordentligt
definierat?
Fru talman! Det här tycker vi i Vänsterpartiet kan
vara politik när den är som sämst, att man i sin vilja
att visa handlingskraft fattar beslut om en lagstiftning
som man inte ens riktigt vet vad den leder till. Det här
kommer inte att innebära att vi kan bekämpa terro-
rismen. Det här kommer inte att innebära att terrordåd
inte kommer att inträffa, för de här sakerna har varit
straffbelagda redan tidigare. Det här kommer snarare
att innebära att vi ger en möjlighet att i mörka orosti-
der - vi kan se hur högerkrafter runtom i Europa
växer fram i flera länder - inskränka demokratin,
yttrandefriheten, i terroristbekämpningens namn.
Fru talman! För oss i Vänsterpartiet har det varit
självklart att rösta emot förslaget. Jag yrkar därmed
bifall till reservation 1. Jag hoppas, fru talman, att vi i
dag kommer att fatta ett beslut som innebär att vi
sätter rättssäkerheten, demokratin och det öppna
samhället i förgrunden och inte låter bin Ladin även
begrava rättssäkerhet och mänskliga rättigheter i
ruinerna av World Trade Center.
(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Einarsson, Kalle
Larsson, Ingrid Burman, Lennart Värmby, Lennart
Beijer, Carlinge Wisberg, Tasso Stafilidis, Sven-Erik
Sjöstrand, Lars Bäckström, Stig Sandström, Rolf
Olsson, Per Rosengren, Sture Arnesson, Tanja Lin-
derborg, Peter Pedersen, Lena Olsson, Yvonne Os-
carsson, Lennart Gustavsson, Boel Lindén och andre
vice talman Eva Zetterberg (alla v).

Anf. 2 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Terrorism är en allvarlig företeelse
riktad mot staten och dess institutioner. Terroristbrott
skadar inte enbart vitala samhällsintressen utan utgör
även ett hot mot enskilda i och med dess ofta urskill-
ningslösa art.
Miljöpartiet, fru talman, vill på intet sätt förhindra
bekämpandet av terrorism i sig. Givetvis måste en rad
åtgärder vidtas för att förhindra och beivra terrorist-
dåd och sätta in åtgärder för att förhindra uppkomsten
av terrorism. Rambeslutet om bekämpandet av terro-
rism medför att vi hyser befogad oro för vad konse-
kvenserna för den enskildes rättssäkerhet och för
olika organisationers verksamhet kommer att bli. Vi
tror att gränsöverskridande terrorism måste fokuseras
också på andra saker, inte endast brottsbekämpning
och straff som görs med de förslag som kommer på
rad.
Fru talman! Vem, vilka kommer att bli utpekade
som terrorister? Kan justitieministern redogöra för det
på ett rättssäkert sätt? Genom rambeslutet kriminali-
seras en grupp eller en organisation som sådan. I
svensk rätt är enskilda gärningar kriminaliserade. Det
här är ett helt nytt institut. Hur ska vi bedöma dessa
grupper och organisationer? Kan justitieministern
försäkra oss på den punkten?
Sverige tvingas stifta lagar som ska ge extra långa
straff på brott som klassas som terrorism. Tror justi-
tieministern att en sann terrorist avskräcks av extra
långa straff när vi redan har långa straff för dessa
brott? Varför räcker inte de strafftider som vi har och
de strafftider som finns i andra länder? Ledande av en
terroristgrupp ska för svensk del ge livstids fängelse
och deltagande cirka åtta år. Makthavare i varje en-
skilt land kan göra sin egen tolkning av vilka organi-
sationer som ska betraktas som "terroristiska". Är inte
regeringen oroad av de främlingsfientliga högerparti-
er som växer i övriga Europa? Problemet återfinns i
att stater kan vara mer eller mindre demokratiska, att
olika ideologier kan anses vara mer eller mindre legi-
tima eller acceptabla samt att enskilda och samhällets
värderingar respektive samhällets styrelseskick kan
förändras över tid.
Det som en gång betraktades som en terrorist-
grupp kan med tiden komma att ses som en fullt legi-
tim rörelse - väpnad kamp mot icke-demokratiska
makthavare eller kolonialism. I rambeslutet hänvisas
uttryckligt till att motståndsgrupperna mot nazismre-
gimen under andra världskriget inte kan betraktas
som terroristgrupper. Då måste man konstatera att det
här är en oro, att man måste nämna detta speciellt, för
enligt det här beslutet skulle de här motståndsrörel-
serna egentligen klassas som terroristgrupper.
En grupp som blir definierad som terrorgrupp kan
faktiskt motverka sitt syfte, eftersom gruppen då
måste leva upp till bevis. Varför ska man införa en
svårtolkad terroristdefinition? Jag svarar: Därför att
pressen från EU är så stark. Vi gav det svaret tydligt
här i förra veckan när vi diskuterade frågan om den
europeiska arresteringsordern.
Justitieministern har redan skrivit under rambe-
slutet i Bryssel, och nu ska vi bara konstatera detta
faktum. Att som justitieminister komma tillbaka till
Bryssel och ha fått kalla handen för detta är en otro-
ligt svår handling. Det är ju så det går till.
Redan i Amsterdamfördraget stod det att även om
man inte riktigt gillar ett förslag, ska man passivt
acceptera det så att man inte hindrar övriga länder.
Det är alltså ett oerhört tryck i EU-sammanhang att
göra som de flesta vill. Jag tycker att Sverige borde
ha sagt nej, vilket hade det varit det klokaste, för då
hade vi fått tid till eftertanke.
Vi ska också här behandla frågan om frysning av
tillgångar. Det är vida ramar för detta som vi inte
riktigt kan reda ut och som Miljöpartiet inte ställer sig
bakom. Det är alltid vanskligt med definitioner och
vaga kriterier som ger utrymme för tolkning.
Fram till nu har inte någon internationellt accepte-
rad definition av terrorism kunnat göras. Det är tvek-
samt om beslutet står i överensstämmelse med de
grundläggande mänskliga rättigheterna och friheter-
na. Det står inte klart uttryckt i rambeslutet, vilket vi i
Miljöpartiet tycker skulle vara självklart, att rambe-
slutet inte ska tolkas så att de mänskliga fri- och rät-
tigheterna inskränks.
Det finns en krystad skrivning i rambeslutet. Det
står att inget i konventionen kan tolkas som om syftet
vore att begränsa eller hindra de grundläggande rät-
tigheterna. Självklart skulle det ha skrivits in att det
enda acceptabla är att rambeslutet inte skall tolkas så
att de mänskliga fri- och rättigheterna inskränks.
Sådana här luddiga skrivningar finns det på flera
ställen i rambeslutet.
Vad är att delta i en terroristgrupps verksamhet?
Även försök, förberedelse till stämpling samt under-
låtenhet att avslöja terroristbrott kan vara straffbart.
Gärningsmannaskapet, fru talman, är alltså omfattan-
de.
Rambeslutet förutsätter betydelsefulla ändringar
av svensk lagstiftning. Vi kan inte garantera den
enskildes rättssäkerhet.
Det står också att svensk följdlagstiftning, som vi
inte har i dag, ska vara klar under hösten. Det är oer-
hört kort tid. Ska inte förslaget remissbehandlas den
här gången heller? Vi har nu tydligen ett nytt system
med slopande av remissinstanser eller remisstider
som är oerhört korta. De få som har fått uttala sig om
rambesluten har sagt att remisstiden är oerhört kort.
För följdlagstiftningen i FN-konventionen var re-
misstiden i princip under julhelgen.
Fru talman! Miljöpartiet hyser befogad oro vad
avser konsekvenserna för den enskildes rättssäkerhet
och för olika organisationers verksamheter. Miljöpar-
tiet hyser befogad oro vad avser förslaget om att
straffbelägga ledandet av och deltagandet i en terror-
grupps verksamhet. Miljöpartiet hyser befogad oro
vad avser terroristbrottsdefinitionen. Den innefattar
de flesta grupperingar som inte uppstått direkt och
spontant.
När det gäller att delta i en terroristgrupp har vi
facit på hur det kan gå till. I Säpos arkiv har männi-
skor som deltagit i vänstergrupper blivit registrerade
för att de stått och delat ut tidningar. Det här är alltså
en mycket vansklig mark att beträda.
Fru talman! Jag ska också prata lite om FN:s be-
kämpande av finansiering av terrorism, som vi också
har att ta ställning till. Här är Miljöpartiet det enda
parti som har en reservation mot följdlagstiftningen.
Vi tycker att lagförslaget borde bearbetas ytterligare
för att minska riskerna för att reglerna kan omfatta
finansiering av proteströrelser och verksamheter som
i vårt land inte förknippas med terrorism. Finansie-
ring av terrorism ska bli ett självständigt finansie-
ringsbrott och ska inte ingå i brottsbalken. Det är som
sagt väldigt vidsträckt.
Lagförslaget definierar inte terrorism eftersom det
har varit omöjligt att göra inom FN. Man har inte
kunnat komma överens om vad begreppet ska omfat-
ta. I stället beskrivs olika brott i en lista på fyra
punkter. Till vissa brott knyts vissa terroristliknande
syften.
Den straffbara gärningen är att tillhandahålla och
ta emot tillgångar. Det gäller allt som har ekonomiskt
värde i syfte att användas eller med vetskap om att
det kommer att användas för att begå något av brotten
i listan. Detta med vetskap är också väldigt svårt att
bevisa.
Lagstiftningens syfte är det ska vara ett finansie-
ringsbrott att ekonomiskt stödja eller på något annat
ekonomiskt sätt ha kopplingar till brott som förknip-
pas med terrorism. Men ibland är det många olika
fraktioner inom en rörelse. Om jag stöder en del av
rörelsen ska jag som enskild person veta om detta är
ett finansieringsbrott. Det är att gå väldigt långt.
För ansvar är det tillräckligt att en person uppsåt-
ligen tillhandahåller eller tar emot tillgångar, om det
sker i syfte att användas eller med vetskap om att det
kommer att användas för att begå brott enligt listan.
Ansvaret är alltså inte begränsat till att transaktionen
skett med uppsåt, utan enligt lagförslaget räcker det
att brott främjas. Det är också vidsträckt. Dessutom
räcker det med uppsåt för att en sådan gärning som
där anges förr eller senare kommer till utförande. Det
behöver alltså inte ske en handling, utan det räcker att
man har planerat den.
Vi tycker att det är vanskligt med kopplingen
mellan finansiering av brott och att det alltid kommer
att finnas politiska intressen att terroriststämpla
misshagliga organisationer eller rörelser. Man kan
därför befara att organisationer och rörelser på lösa
grunder kommer att beskyllas för gärningar enligt
listan.
Det är inte uteslutet, fru talman, att vissa fredsak-
tiviteters avväpning av militär utrustning eller miljö-
aktivisters aktioner i undantagsfall skulle kunna ru-
briceras som grovt sabotage. Som grovt sabotage
räknas inte enbart att egendom förstörs eller skadas
utan också att dess användning hindras.
Det är inte orealistiskt att det inom proteströrelser
som stöds av breda grupper kan förekomma grovt
sabotage vid upprepade tillfällen. Men rörelser som
plogbillsrörelsen kan vi inte definiera som terrorist-
grupper. Men det kan hända att det blir så i och med
de här förslagen.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet ställer oss bakom
våra reservationer i båda dessa betänkanden och yrkar
avslag på förslagen.

I detta anförande instämde Gudrun Lindvall, He-
lena Hillar Rosenqvist, Per Lager, Thomas Julin,
Kerstin-Maria Stalin (alla mp).

Anf. 3 MORGAN JOHANSSON (s):
Fru talman! I slutet av september förra året för-
sökte en extrem islamistisk organisation, som heter
Jund al-Islam, att ta kontrollen över staden Halabja i
den södra delen av irakiska Kurdistan. De hade redan
lyckats ta över en del byar, och där hade de omedel-
bart infört sharialagar, tvingat kvinnor att sluta arbeta
och tvingat dem att bära burka. I närheten av Halabja
överraskade de en grupp kurdiska soldater ur den
reguljära armén som de tillfångatog och sedan skar
halsen av. Det var en massaker på ett 40-tal männi-
skor. När den kurdiska armén tog tillbaka kontrollen
över Halabja fann man liken av sina kamrater men
också liken av en mängd civila dödsoffer. Jund al-
Islam finansierades av Usama bin Ladin och al-
Qaida.
Man kan fråga sig varför jag börjar så här. När det
här dådet skedde, alltså bara några veckor efter ter-
rordåden i USA, blev det inte särskilt uppmärksam-
mat i väst. Det kanske är ett av skälen till att jag
nämner det just här. Det finns också andra skäl till att
jag vill berätta om den här massakern, för att ge ett
lite annat perspektiv på terrorism.
Det första jag tycker att vi ska slå fast är att terro-
rism drabbar inte bara den rika världen. Terrorism
drabbar, faktiskt i ännu större utsträckning, många
oskyldiga människor i den fattiga världen.
Det andra jag vill säga är att terrorism inte bara
drabbar de kristna. Terrorism drabbar också många
oskyldiga muslimer. I det här fallet, i Kurdistan, var
det extrema fundamentalister som gav sig på andra
muslimer därför att de inte tolkade Koranen på sam-
ma sätt. I den kristna världen känner vi också igen det
- se bara på konflikterna mellan katoliker och pro-
testanter på Nordirland.
Det säger oss en viktig sak. Kampen mot terro-
rism står inte mellan kristna och muslimer. Kampen
mot terrorism står inte heller mellan den rika världen
och den fattiga världen. Kampen mot terrorism står
inte mellan nord och syd.
Fru talman! Kampen mot terrorism står mellan
fredsförespråkare och våldsverkare. Kampen mot
terrorism står mellan demokrater och antidemokrater.
Den terrorismen kan ha många olika politiska
förtecken. Det kan vara extrema religiösa uppfatt-
ningar, som al-Qaida. Det kan vara extrema nationa-
listiska uppfattningar och övertygelser, som ETA
eller IRA. Det kan vara extrema politiska uppfatt-
ningar, som Röda brigaderna, rödaarméfraktionen
eller högermilisen i USA.
En sak förenar dessa grupper, nämligen övertygel-
sen om att de mål som man har endast kan nås genom
våld, genom ett ofta besinningslöst och blint dödande.
Som all annan brottslighet måste terrorism både
förebyggas och bekämpas. Den måste förebyggas
med en politik som syftar till minskade klyftor i värl-
den, mellan rika och fattiga, mellan etniska grupper,
mellan religioner. Vi måste göra allt vad vi förmår för
att bekämpa fattigdom och exploatering, för att upp-
rätta internationell rätt. Vi måste arbeta för alla folks
frihet och hela världens fred. Det måste vi göra.
Men vi måste också göra någonting annat. Vi
måste skärpa de lagstiftningar vi har som berör grovt
politiskt våld. Vi måste bli bättre på att ta fast de
människor som organiserar och finansierar terrorat-
tentat.
Men vi måste vara tydliga i ett avseende. Kampen
mot terrorismen måste stå på rättsstatens grund. Vi
får aldrig börja slarva med rättssäkerheten. Om vi gör
det sviker vi de ideal som vi till det yttersta vill för-
svara. Om vi gör det, om vi slarvar med rättssäkerhet
och grundläggande principer, kan vi hamna i en situ-
ation där man t.ex. plötsligt inrättar särskilda militär-
domstolar för att döma misstänkta terrorister, väljer
att inte kalla fångar som man tar i krig för krigsfång-
ar, eller, som vi har sett i FN-strukturen, stänger av
människors försörjningsmöjligheter utan dom eller
möjlighet att överklaga.
När det gäller det sista, FN-besluten om att frysa
tillgångar för bl.a. de tre svenskarna, är det uppenbart
att den FN-processen inte uppfyller grundläggande
rättssäkerhetskrav. Den måste ändras, och det arbetar
också regeringen intensivt med. Man måste få veta
vad man anklagas för. Man måste få granska bevisen.
Man måste få en ordentlig rättegång. Man måste ha
möjlighet att överklaga.
Samtidigt är vi som FN-medlem bundna av sank-
tionskommitténs beslut, och dem måste vi följa. Så-
vitt jag vet finns det inget parti i riksdagen som har en
avvikande uppfattning i den delen. Låt oss därför
arbeta tillsammans för att ändra den ordning som FN
lagt sig till med i den delen. Jag har gott hopp om att
vi kan nå framgång.
Blanda inte ihop detta med det rambeslut som vi
nu ska fatta. Det är just för att förebygga sådana situ-
ationer som jag nyss har talat om som EU:s justitie-
ministrar har kommit överens om den konstruktion
som vi nu har på bordet. Vi vill skärpa kampen mot
terrorism, men vi vill göra det på rättsstatens grund.
Vad handlar då detta om? Egentligen är det gans-
ka enkelt. I rambeslutet räknas upp en lång rad grova
brott. Det är t.ex. mord och grovt våld, människorov
eller tagande av gisslan, allvarlig förstörelse av t.ex.
transportsystem och infrastruktur, kapning av flyg-
plan och fartyg, befattning med sprängämnen, kärn-
vapen, biologiska eller kemiska vapen, utsläpp av
farliga ämnen och mordbrand. Det är bara några ex-
empel.
Alla dessa handlingar, och ytterligare några
mycket grova brott och hot om detta, är det som ram-
beslutet handlar om. Det är mycket grova brott.
Men det räcker inte med att man spränger en
byggnad, genomför massmord, saboterar elförsörj-
ningen eller försöker tillverka kemiska vapen för att
man ska kunna dömas som terrorist. Nej, det krävs
dessutom att man har gjort det uppsåtligen och att det
allvarligt har kunnat skada ett land eller en internatio-
nell organisation.
Men inte heller det räcker för att man ska bli ter-
rorist. Dessutom krävs att detta brott har begåtts i
syfte att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning, att
man har försökt tvinga offentliga organ eller en inter-
nationell organisation att göra något som de annars
inte skulle ha gjort, eller att man har försökt, som det
står, allvarligt destabilisera eller förstöra de grund-
läggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller
sociala strukturerna i ett land eller en internationell
organisation.
Om man gör sig skyldig till ett så grovt brott, med
dessa tre syften, ska detta brott betraktas som terro-
ristbrott, och då ska man dömas hårdare än vad som
annars hade blivit fallet. Om man har ingått i en
grupp som handlat i samförstånd för att begå detta
brott, eller försett gruppen med information eller
finansiering, med vetskap om att det används till att
begå ett sådant terroristbrott, ska man kunna dömas
till upp till åtta års fängelse. Om man har lett en sådan
här terroristgrupp ska man kunna dömas till upp till
15 års fängelse. I svensk rätt har vi bara upp till tio år
som tidsutsatt fängelsestraff, och därefter är det livs-
tid. För svensk del ska det alltså tolkas som livstids
fängelse.
Svårare än så här är det alltså inte. Ett antal myck-
et grova brott - mord och grov misshandel, flyg-
planskapningar och fartygskapningar, tillverkning av
sprängämnen, smuggling av kärnvapen osv. - kom-
mer att betraktas som terroristhandlingar om de begås
med uppsåt och med vissa syften. Då ska man straffa
gärningsmännen hårdare än vad man tidigare gjort.
Det borde då ha varit lätt att få bred politisk enig-
het om detta. Och länge såg det ut så. De här försla-
gen redovisades i EU-nämnden under förhandlingar-
nas gång, och allt tydde på att behandlingen i riksda-
gen skulle bli ganska odramatisk, med en bred block-
överskridande majoritet. Så blev det inte.
Moderaterna hoppade av helt överraskande, och
Folkpartiet följde med. Det såg nästan ut som om det
inte skulle gå att få majoritet för denna viktiga propo-
sition. Lyckligtvis tog Centerpartiet och Kristdemo-
kraterna sitt ansvar för terroristbekämpningen och för
Sveriges anseende, och för det ansvarstagandet vill
jag rikta ett särskilt och uppriktigt tack.
Det kom inte som någon överraskning att Väns-
terpartiet och Miljöpartiet inte ville ha en sådan här
reglering. När det gäller Miljöpartiet tror jag att det
till stor del beror på att man helt enkelt är emot EU.
Man vill att Sverige ska lämna EU, och då är det klart
att det är svårt att acceptera EU-överenskommelser
över huvud taget.
När det gäller Vänsterpartiet är det en lite annan
sak. Det är naturligtvis EU-motstånd som ligger bak-
om, men det finns också någonting annat. Jag tror att
en del av förklaringen ligger i Vänsterpartiets kluvna
inställning till politiskt våld.
Jag kommer själv från en progressiv politisk mil-
jö. I Lund träffar man på människor från hela den
vänstra delen av den politiska skalan - från vänsterli-
beraler till socialdemokrater, syndikalister och t.o.m.
en och annan kommunist. Jag trivs i den miljön - det
är ofta människor som verkligen bärs av solidaritets-
känsla, av en vilja att göra världen bättre för vanliga
människor.
Men jag har lagt märke till en sak. Det är att ju
längre ut på vänsterkanten jag kommer när jag talar
med folk, desto oftare stöter jag på människor som
fångats av våldsromantik och revolutionsromantik.
Man tar så att säga lätt på politiskt våld. Man har
också en tendens att låta sig tjusas av vad man anser
vara revolutionära frihetskämpar i andra länder.
Samtidigt ser man inte sällan hånfullt på socialdemo-
kratin, som ju försöker driva fram en social föränd-
ring med lagstiftning och reformer. Det duger liksom
inte. Det är direkt aktion som räknas, annars är man
inte riktigt radikal.
Jag tror faktiskt att Alice Åström vet ungefär vad
jag talar om. Jag tror att hon har mött det också, för-
modligen i ännu högre grad än vad jag har gjort.
Här ser vi Vänsterpartiets revolutionära rötter.
Och jag tror mig veta att dessa krafter fortfarande är
starka inom Vänsterpartiet. Alice Åström är en klok
politiker. Hon skulle aldrig förespråka politiskt våld.
Men hon måste förstås ta hänsyn till hela partiet. Och
då är det svårt att acceptera ett rambeslut som så
entydigt tar avstånd från politiskt våld och som
stämplar det grova politiska våldet och allt stöd för
det som terrorism. Där finns nog en del av förklaring-
en till Vänsterpartiets reservation - den otydliga in-
ställningen till politiskt våld. Så långt Vänsterpartiet.
Vad ska man då säga om högerpartiet? Det är för-
stås en tragedi. Det börjar som en tragedi och slutar
som en fars. Fotbolls-VM börjar snart, och det kom-
mer att begås en del misstag i matcherna. Men jag
tror aldrig att vi kommer att få se ett lika präktigt
självmål som det som Moderaterna har stått för i
denna fråga. Först sitter Moderaterna och säger ja och
amen till rambeslutet när det föredras i EU-nämnden i
december. Inte ett ord andas om att de vill villkora
stödet för när strafflagstiftningen ska vara färdig.
Sedan sitter de tysta som små möss i tre månader
medan regeringen skriver en proposition i tron att det
finns brett stöd i riksdagen. Sedan lägger regeringen
fram sin proposition i mitten av mars, och två timmar
senare går Reinfeldt ut med buller och bång och säger
att man inte stöder rambeslutet. Och därför finns det
inget stöd i riksdagen. Varför? I intervju efter intervju
återkommer Reinfeldt till samma tema, nämligen att
regeringen minsann ska lära sig att den har stöd av
bara 36 % i riksdagen. Samma tema hörde vi här i
onsdags när vi diskuterade arresteringsordern.
Det är alldeles uppenbart vad detta är. Detta är ett
politiskt spel. Huvudsyftet är inte att diskutera rätts-
säkerhet eller andra sakliga invändningar mot rambe-
slutet. I så fall hade man bara kunnat fråga om det
fanns några frågor under de tre månader som man
hade på sig. Huvudsyftet var att sätta dit regeringen,
att tillfoga regeringen ett rejält nederlag strax före
valet, och då fick så att säga vilken fråga som helst
duga. Då hade det ingen betydelse om man satte Sve-
riges anseende på spel eller om det råkade vara en så
viktig fråga som internationell grov brottslighet. Hu-
vudsaken var att kunna fälla regeringen. Det var
svekfullt.
Vi är inte vana vid att se att Moderaterna uppträ-
der så här. Moderaterna brukar vara ett parti som man
ändå kan lita på när det gäller formerna, även om vi
sällan delar varandras åsikter. De brukar uppträda
rakryggat och ärligt. Så var det inte här. Här förföll de
till ett lågt politiskt spel, tricksande och taktiserande.
Det var väl valfeber som drabbade dem. Det är trist
och svekfullt. Men inte bara det, utan det är också
urbota klantigt. Det visade sig nämligen att de inte
alls talade för hela borgerligheten när de dundrade ut.
Centern och Kristdemokraterna ville inte delta i detta
låga spel. De ville se på sakfrågorna, vad det egentli-
gen handlade om. Och när de hade gjort det och fått
svar på de frågor som de hade valde de att stå för sitt
ord och stödja regeringens linje. Det kan inte ha varit
lätt att ta en sådan konflikt med Moderaterna bara
några månader före valet. Men det gjorde de, och det
ska de ha all heder av.
Fru talman! Avslutsningsvis vill jag säga att vi nu
har en uppgörelse i mitten. Nu står Moderaterna där.
De sålde smöret och tappade pengarna. De hoppade
av kampen mot terrorismen, men lyckades ändå inte
sätta dit regeringen. De föll på eget grepp. Och nu vet
de inte ens hur de ska rösta - ja eller nej - och lägger
därför ned sina röster. Det måste vara bittert men
förhoppningsvis också en nyttig läxa. Ärlighet varar
längst. Saklighet bär längre än taktiserande. Jag hop-
pas för min del att detta var en engångsföreteelse, att
de lät sig gripas av valfeber. Vi socialdemokrater vill
nämligen kunna lita på Moderaterna. Vi vill kunna
skapa breda majoriteter, framför allt när det gäller
politiska frågor av den dignitet som vi nu talar om.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i justi-
tieutskottets betänkanden 22 och 25 och avslag på
reservationerna.

I detta anförande instämde Yilmaz Kerimo, Mats
Berglind, Margareta Sandgren, Ann-Marie Fager-
ström, Leif Jakobsson, Märta Johansson, Mona
Berglund Nilsson, Ingvar Johnsson, Helena Zakaria-
sén, Göran Norlander och Kenth Högström (alla s).

Anf. 4 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag måste ändå säga att jag blev lite
förvånad över angreppet på Vänsterpartiet, att detta
egentligen handlar om att vi i grund och botten kan-
ske förespråkar politiskt våld. Men då har Morgan
Johansson lyssnat väldigt dåligt. Detta tycker jag är
när politik blir som sämst, att anklaga människor som
driver rättsäkerhetsfrågor för att vara för politiskt
våld. Om man inte stöder detta är man inte för kam-
pen mot terrorism och organiserad brottslighet.
Från Vänsterpartiet har det varit väldigt klart och
tydligt att det har handlat om rättssäkerhetsaspekten.
Jag vet inte vad Morgan Johansson ska sätta för eti-
ketter på Svenska Helsingsforskommittén som också
har riktat denna mycket starka kritik mot detta. Jag
vet inte vad Morgan Johansson vill sätta för etikett på
Amnesty. Tillhör de EU-motståndarna eller de som är
förespråkare för politiskt våld? Jag vet inte heller
vilken etikett Morgan Johansson vill sätta på Svenska
Advokatsamfundet som också har lyft fram exakt
dessa rättssäkerhetsaspekter.
Fru talman! Jag hoppas att vi kan låta bli att sätta
den typen av etiketter på varandra och i stället disku-
tera förslaget och rättssäkerhetsaspekterna.
Det som Morgan Johansson glömde att ta upp när
han räknade upp alla grova brott, och som jag i mitt
anförande sade redan är straffbart, är punkt d, föror-
sakande av omfattande förstörelse av regeringsan-
läggning eller offentlig anläggning. Även i andra EU-
länder kommer deras tolkning av vad som är terro-
ristbrott att vara gällande när det gäller rambeslutet.
Men dessa frågor berör ni inte, Morgan Johansson.
Kan jag bara få svar från Morgan Johansson om
de signaler som har kommit från det spanska ordfö-
randeskapet, som snarare vill få in demonstranter och
annat under terroristdefinitionen, och om han inte ser
några som helst problem med att det går att tolka
rambeslutet på detta sätt?

Anf. 5 MORGAN JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Vissa digniteter läser Bibeln på sitt
sätt, och så är det väl också i detta fall. Jag sade inte
att Vänsterpartiet stöder politiskt våld. Jag säger att
det finns en kluven inställning till politiskt våld. Och
det är inte konstigt, därför att det var faktiskt en av de
frågor som en gång splittrade arbetarrörelsen, nämli-
gen synen på politiskt våld. Det var därför som det
som i dag är Vänsterpartiet spjälkades av från social-
demokratin 1917. Det var denna revolutionsromantik
och denna våldsromantik, att man ville gå vidare och
förändra samhället med våld. Jag säger inte att Väns-
terpartiet står för det i dag. Men jag säger att det ab-
solut finns människor i Vänsterpartiet som gör det
och att det absolut finns människor som lätt låter sig
tjusas av denna våldsromantik och denna revolutions-
romantik. Jag har stött på den flera gånger, och jag
antar att Alice Åström också har gjort det och att hon
vet vad jag talar om.
Jag tror att detta är en av förklaringarna till att
Vänsterpartiet inte vill stödja detta förslag. Man vet
fuller väl vad detta handlar om. Detta handlar om
grova våldsbrott, sabotage eller förstörelse i allmän-
het. Detta handlar om grov brottslighet. Och det enda
som sägs i rambeslutet är att när denna grova brotts-
lighet begås med vissa förtecken och med vissa motiv
kommer vi att döma hårdare än vad vi annars hade
gjort, eftersom det då också är ett angrepp inte bara
på den som har utsatts för brottet utan också på de-
mokratin.
Denna kluvna inställning följer med Vänsterparti-
et. Ibland ser man det komma upp till ytan. Jag tog
fram Demokratiutredningen eftersom Alice Åström
var inne på skadegörelse och sabotage. I denna utred-
ning har Pernilla Zeathraeus, Vänsterpartiet, reserve-
rat sig med följande motivering:
Man kan inte i varje läge fördöma skadegörelse
enligt vår uppfattning. Det finns aktioner där skade-
görelse kan försvaras.
Det är klart att om man har en sådan inställning är
det kanske svårt att följa med i fråga om detta beslut.

Anf. 6 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag finner det ändå ganska anmärk-
ningsvärt att påstå att det är därför vi inte stöder det
här förslaget. Men då vill jag ställa en fråga till Mor-
gan Johansson. Rådet ansåg sig ju ändå behöva anta
ett uttalande om detta med att använda sig av sina
demokratiska rättigheter, demonstrationsfriheten och
yttrandefriheten, och om att demonstrationer, även
om de spårar ur, inte ska kunna klassas som terro-
rism. T.o.m. rådet insåg att den tolkningsmöjligheten
fanns i rambeslutet. Nu är det ju för det första ändå så
att rådets uttalande inte har någon juridisk betydelse.
Och för det andra: Tittar man på det spanska ordfö-
randeskapet har de redan frångått den tolkningen.
Jag fick heller inget svar på frågan om hur Mor-
gan Johansson ser på kritiken från Svenska Helsing-
forskommittén och Svenska Advokatsamfundet, från
jurister och från kriminologer, som pekar på svaghe-
terna när det gäller rättssäkerhetsaspekten här. Den
har Morgan Johansson egentligen inte alls berört. Är
det bara Vänsterpartiet som har en konstig tolkning,
och Miljöpartiet, eftersom de var EU-motståndare?
Hur är det med kritiken från de organisationer som
står för kampen för mänskliga rättigheter, för rättssä-
kerhet? De har riktat kritik om att de inte ser att det
här rambeslutet garanterar rättssäkerhet.

Anf. 7 MORGAN JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! En stor del av den här diskussionen
bygger på misstro och mytbildning. Jag har stött på
människor som har undrat: Om jag stoppar en femma
i en bössa på Sergels torg och det står att pengarna
går till Palestinas folk men de sedan hamnar hos
Hamas, är jag terrorist då? Det är man naturligtvis
inte. Det krävs uppsåt. Det krävs att det går att visa
att jag har givit pengar till någon just för att utföra ett
sådant här grovt brott, t.ex. ett politiskt mord.
Alice Åström har med sin argumentationsteknik
försökt sprida den här misstron och de felaktiga tolk-
ningarna av beslutet. Det tycker jag är ett stort pro-
blem i debatten. Det är också därför som rådet har
sett sig föranlett att försöka reda upp några av de där
missförstånden under debattens gång. Då gör man
det. Kia Andreasson var inne på samma sak tidigare,
när man talar om nazismen under andra världskriget.
Bara för att man gör det tolkas det omedelbart som att
det i själva verket ligger en hund begravd. Då för man
en diskussion under fel premisser.
Återigen: Vad detta handlar om är att handlingar
som redan är straffbara i Sverige kommer att straffas
hårdare om de begås med vissa motiv, t.ex. att tvinga
fram en politisk förändring som annars inte skulle ha
skett. Då är det ett angrepp inte bara mot den som
man t.ex. kidnappar, mördar eller misshandlar utan
också ett angrepp mot demokratin. Det är så rambe-
slutet ska tolkas, och då är det inga som helst problem
också för en som känner för rättssäkerheten att ac-
ceptera detta.

Anf. 8 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Varje gång vi diskuterar enskilda för-
slag som kommer från EU får jag kängan att jag ju
ändå är EU-motståndare. Men jag har inte sagt något
om det, och det har inte med det här att göra, bekäm-
pande av terrorism och FN:s konvention om frysning
av tillgångar. Vad har det med EU-motståndet att
göra?
Vi granskar klart hur det kommer att drabba en-
skilda och grupper. Det är det som är det huvudsakli-
ga. Jag kan inte förstå hur Morgan Johansson över
huvud taget kan vara så himla säker i sina rallar-
svingar här i kammaren. Hur kan Morgan Johansson
stå här och göra sig till tolk för precis hur rambeslutet
kommer att falla ut i praktiken?
Han nämnde inte alls definitionsproblemet i terro-
ristfrågorna, definitionsproblemet rörande deltagande.
Det är inte så enkelt. När det gäller finansiering av
terrorism har Brottsförebyggande rådet ett remissvar
som precis stöder Miljöpartiets oro. Där är ju ändå
Morgan Johansson ordförande. I andra sammanhang
tror jag att han tycker att de här kriminologerna har
ganska underbyggda argument. De säger också att det
är stora bevissvårigheter.
Så enkelt är det ju inte som att aktivister som gör
sig skyldiga till grovt sabotage ska straffas. Det är
inte de här motiverade gärningsmännen det gäller
utan dem runtomkring. Hur ska de komma in i det här
och hur ska det tolkas? Vi finner, när vi läser texter-
na, att det är där oron finns, att dessa också kommer
in och anklagas för brott fast de är i yttersfären, så att
säga. Det talas om var och en som substantiellt stöder
gruppens aktivitet med uppsåt. Men hur ska det bevi-
sas? Det där med uppsåtet är ju väldigt svårt. Det blir
stora bevissvårigheter, gränsdragnings- och defini-
tionsproblem och diffusa skrivningar. Det är ju detta
vi reagerar mot, Morgan Johansson.

Anf. 9 MORGAN JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Kia Andreasson och jag har suttit i en
kommitté som arbetat med sexualbrotten. Vi gick
igenom ett helt kapitel i brottsbalken, i straffrätten. Vi
vet båda två vilka enorma problem det kan vara så
fort man går in i varje paragraf när det gäller tolk-
ningar och definitioner. Så är det i hela straffrätten.
Det är bara så. Man kan inte bygga upp en lagstift-
ning där man ska kunna förutsäga exakt varenda
situation som kan uppkomma. Det är därför vi över
huvud taget har domstolar.
Jag menar att som det här rambeslutet är skrivet
eliminerar man de stora definitionsproblem som kan
finnas. Det är klart att det fortfarande kan finnas kvar.
Men när Kia Andreasson talar om bevissvårigheter
talar hon egentligen emot sig själv. För att man ska
kunna ställas till ansvar för ett brott måste ju åklaga-
ren bevisa uppsåt. Så är det ju. Man ska inte behöva
bevisa sin oskuld utan det är tvärtom brottet som ska
bevisas. När hon pekar på det fäller hon alltså sin
egen argumentation.
Sedan sade jag att jag är ganska övertygad om att
det ändå finns ett element av EU-motstånd här. Det
går framför allt ut på att man från Miljöpartiets sida
inte vill att EU ska reglera detta över huvud taget. Då
är det detta man är emot, och sedan hittar man alla
möjliga sorters argument för att motivera det. Men
jag tror att det är det som faktiskt ligger i botten.

Anf. 10 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det sista är det ingen idé att jag säger
emot. Jag kan stå här varenda gång och säga att nu
vill jag prata om sakinnehållet och ändå kommer den
här argumenteringen. Jag vill på skarpen säga ifrån
om detta. Jag måste ju kunna sätta mig in i lagförslag
utan att bli anklagad för att jag är EU-motståndare
varje gång och att det jag säger därför inte är något
värt. Det är precis så det framförs.
Särregleringen när det gäller finansieringsbrottet i
följdlagstiftningen till FN-konventionen är så vid att
rättsgarantierna är svåra. Som Morgan Johansson
säger ger även en svensk lag med ganska tydlig
skrivning utrymme för tolkningar som ibland är upp-
rörande. Därför är det så viktigt att det här är klart.
Därför är det A och O att lagstiftningen är klar, och
det är den inte i det här fallet. Vi vet ju inget om
följdlagstiftningen till rambeslutet. Reglerna är alltså
så vida, och bara det gör ju att vi inte borde anta ram-
beslutet eftersom vi inte vet hur lagstiftningen kom-
mer att se ut.
Vi vet hur betydelsefullt det här är. Vi kan inte
bara lämna över till domstolarna att tolka. Jag tycker
inte att jag som lagstiftare kan ge så vida ramar att jag
lämnar över helt till domstolarna att tolka. Det måste
finnas tankar bakom.
Beträffande finansieringsbrottet, det självständiga,
har jag en oro att rättspraxis kan komma att utveckla
en bevisvärdering och bedömning som skiljer sig från
brottsbalkens. Skälet är att det uppstår så stora bevis-
svårigheter när det gäller direkt och indirekt uppsåt,
individualisering, försök och medverkan. Det är där
regeringen nu i den här följdlagstiftningen lämnar
frågan till domstolarna. Det bekymrar mig, Morgan
Johansson. Det bekymrar mig med den här formen av
lagstiftning. Det är inte så klart och tydligt som Mor-
gan Johansson vill göra gällande.

Anf. 11 MORGAN JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag anklagar aldrig någon för att vara
det ena eller det andra. Jag bara sade att det kan fin-
nas en sådan grund till att Miljöpartiet över huvud
taget är väldigt skeptiska till att gå in i de här EU-
regleringarna. Det kan vara så. Det säger jag inte av
något slags illvilja utan bara av ren ärlighet. Jag trod-
de att det kanske fanns det.
Om det inte finns det, om Kia Andreasson accep-
terar EU-regleringar, att vi ska reglera straffrätten på
det här sättet i EU, är det en nyhet. Jag visste inte att
Miljöpartiet så fullt ut har accepterat EU-
medlemskapet. I så fall är det all right.
Det fanns i och för sig ett tecken på detta. Det var
att Miljöpartiet godtog rambeslutet om människohan-
del, som vi hanterade här för bara någon månad se-
dan, och t.o.m. ville gå ännu längre i fråga om EU-
reglering än vad ministrarna hade kommit fram till.
Så det kanske är så att det finns en omsvängning i
Miljöpartiets sätt att se på EU.
Det kommer en proposition om vilka straffrättsli-
ga förändringar som ska göras. Jag hoppas att det ska
lugna Kia Andreasson och Miljöpartiet på de punkter
hon tog upp här. Själv är jag alldeles nöjd med det
som står i rambeslutet. Vad det handlar om är att i
svensk straffrätt foga in det som rambeslutet går ut
på. Då kanske en del av frågetecknen rätas ut för Kia
Andreasson. För min del är jag fullt till freds med det
som nu står i rambeslutspropositionen.

Anf. 12 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Händelserna i USA den 11 september
skakade om en hel värld. Det har många kunnat tala
om här i dag, och det har refererats till TV-bilder och
liknande. För mig var det omskakande att komma till
Ground Zero och titta ut över de ruiner som nu ligger
där World Trade Center en gång stod. Det är först då
man känner dofterna. Det är först då man ser alla
avskedshälsningar från nära anhöriga som berättar om
dem de har förlorat och alla bilder på dem som blev
kvar i World Trade Center och inte hann ut.
Det är när man ser sorgfloret på omkringliggande
byggnader och förstår hur stort detta område är som
det går upp för en hur allvarligt detta var. Det är när
man står ute på Liberty Island, bredvid Frihetsgudin-
nan, med sin nioåring i handen och han pekar på
bilden av New Yorks skyline som finns där med två
stycken torn kvar och vi tittar på en verklighet där de
inte längre finns som man ställer frågan: Varför åker
man in med flygplan i hus? Och man blir svaret skyl-
dig. Varför gör man detta?
Hur kan man bli så märklig, så förstörd, så extrem
att man kommer på en sådan idé? Det är ju där vi
måste söka svaren. Det är där vi måste börja formule-
ra lösningarna.
Jag är övertygad om att en del av de inlägg vi har
hört tidigare här i dag är på fel väg. Det har talats om
att det skulle vara någon sorts högerpartier i Europa
som nu är hotet, och det var ännu mer oklart vad
Morgan Johanssons anförande syftade till. Det är
alldeles uppenbart att det handlar om dem som står
för slutenhet kontra dem som tror på öppenheten som
idé.
Vad är det som präglar dessa människor som gör
extrema handlingar? Jo, det är deras strävan att styra
andra människors liv, att stänga tillvaron för många
andra, att berätta att det bara finns ett sätt att leva, att
stänga sina nationer och att sluta tillvaron. Det är i
den typen av miljö som extremismen gror. Det är där
man göder idéer om att det är rätt att flyga med flyg-
plan in i byggnader.
Och deras främsta motståndare är inga partipoliti-
ker eller några som mer än andra försöker gråta över
det som har skett. Nej, deras främsta motståndare
kommer när deras tonårsbarn börjar vilja klä sig an-
norlunda, lyssna på musik från andra länder eller
upptäcker att Internet finns.
Det är globaliseringen som sprider sig och idén
om att vi ska kunna få bestämma och besluta över
våra egna liv som är det största hotet mot dem som
blir terrorister. Det är därför de är under press. Det är
globaliseringens verkan. Det är det faktum att vi har
en värld där gränser börjar betyda mindre, där rörlig-
heten ökar, kommunikationen blir global och där
ungdomar vill vara som andra ungdomar är. Det är
det som vi borde hylla - vi som tror på en idé om att
människor ska få bestämma över sitt eget liv och vi
som tror på friheten. Det finns ingen starkare idé än
denna, och det är mot den som extremismen och
terrorismen vill kämpa.
Jag tror att man ska vara väldigt klar över det per-
spektivet för att förstå vad det är man ska lösa.
Vår vakthållning mot denna terrorism ska natur-
ligtvis vara stram, och den ska vara effektiv. Det är
väl ganska typiskt att i debatten kastas nu anklagelser
om vem som har övergivit eller inte övergivit. Man
diskuterar mindre hur effektiv terrorismbekämpning-
en är på plats här i Sverige. Det är ett faktum att vi
var en majoritet, utan Socialdemokraterna, som fick
flytta Nationella insatsstyrkan för att just påpeka att
den polisiära enhet vi har i Sverige som ska förbere-
da, rekognoscera och terroristbekämpa inte har den
utrustning och den utbildningstid som den behöver.
Det betyder mer än alla ord vi säger här.
Vi måste se till att vi själva har resurser och kraft
att göra någonting åt de problem som vi alla är så
överens om. Det pratas väldigt tyst om detta.
Sedan vill jag säga att vi de senaste veckorna ock-
så har fått illustrerat att man när man står och tittar på
ruinerna kan dra väldigt många felaktiga slutsatser.
Man kan ge sig ut i en lång rad krig mot terrorismen
som leder fel. Man kan börja upprätta listor över
organisationer som man tycker är misshagliga. Man
kan se en hel värld där det utbryter något slags invek-
tivkastande och där vem som helst kan kalla vem som
helst för terrorist. Då känner jag ett särskilt ansvar för
att lugna ned mig, analysera och inte få bråttom. Det
är då som politiskt ledarskap måste visas.
Här gäller det inte att skrika högst. Här gäller det
att tänka lite längre. Vårt viktigaste besked är att vi
tror på det öppna samhället och på globaliseringen.
Det ska vi använda som vårt främsta vapen mot terro-
rismen. Naturligtvis ska vi kunna utverka gemen-
samma metoder också här i Sverige för att mer kon-
kret bekämpa terrorismen hur den än uppträder.
Jag och Moderaterna tror att detta att börja upp-
rätta listor som politiskt sanktionerats är en åter-
vändsgränd. Att vi som politiker börjar diskutera
vilken organisation - den eller den, X eller Y - som
är terroristisk eller inte och ska avföras från olika
listor är att föra fel diskussion. Det fångar inte det
som är problemet. Vi ska se till enskildas handlingar.
Vi ska se de människor som begår terroristbrotten och
gripa in mot dem.
Med detta vill jag säga att det inte går att stödja
vilken linje som helst. Jag tror - och det noterades här
tidigare - att vi har haft en partipolitisk enighet om att
säga att vi inte vill följa den linje som kanske framför
allt USA har drivit. Men samtidigt har det varit en
oerhörd svängning och en oerhörd passivitet från den
regering som har låtit detta pågå månad in och månad
ut.
Ibland undrar jag hur det känns för Thomas Bod-
ström och andra, som väl åtminstone i sin ungdom
var radikala, att nu sitta i ett marionettråd till USA:s
finansdepartement och höra att man styrs av ett tän-
kande som är både rättsvidrigt och felaktigt. Men det
är passiviteten som är ett problem. Man har inte höjt
rösten, och därför har det också kunnat fortgå.
Rambeslutet har ett värde. Det tycker vi modera-
ter. Vi tycker att det är bra att det finns en internatio-
nell konvention som definierar terrorism. Vi har lärt
oss att det annars kan bli föremål för allsköns uttolk-
ningar. Vi tycker också att det är bra att det ska leda
till följdlagstiftning i Sverige.
Jag vet inte riktigt hur man ska bemöta den kritik
som har riktats mot oss moderater. Ni får väl sitta var
och en på er kammare och fundera på om moderater-
na nu tycker att det är kul med terrorister och interna-
tionell brottslighet eller om ni tror att det kanske är
lite präglat av att det snart är val. Den typen av inlägg
brukar man få höra. För mig är det väsentligt att jag
vill ha kontroll över vad jag är med och fattar beslut
om.
Om jag fattar ett rambeslut som innebär att det ska
leda till en följdlagstiftning där vi ska införa ett an-
svarsbrott för terrorism och vi fortfarande inte vet hur
avgränsningen för detta brott ska se ut - då vill jag till
mina väljare kunna säga att jag är med och fattar
beslutet när jag vet hur det påverkar dem i deras var-
dag och vilka konsekvenser det kan få för svenska
medborgare. Det är min roll som lagstiftare. Den
möjligheten finns inte klockan 17 i dag. Därför är
detta ett ofärdigt och ofullständigt förslag, som vi
hade velat se kompletterat med följdlagstiftningen.
Låt mig till Thomas Bodström, som i förra veckan
höll ett anförande lite grann i Morgan Johanssons
anda, säga att det nu trots allt har ställts en del frågor
om hur vi ska avgränsa terrorismen och hur vi ska
jobba med detta begrepp i lagstiftningen. Låt oss
försöka hålla en lite högre nivå på debatten i dag.
Det är inte så att alla ledamöter i den här kamma-
ren som inte låter Socialdemokraterna fritt uttolka
exakt hur verkligheten ska se ut älskar bin Ladin.
Med den typen av argument företräder vi inte våra
väljare på ett respektfullt sätt. Nu är det dags att höja
sig lite. Det här är allvarliga frågor som kräver en
allvarlig debatt och någon sorts besked från Social-
demokraterna. Det handlar inte om att kasta invektiv.
Nu har jag stora förväntningar på Thomas Bodströms
anförande lite senare.

Anf. 13 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag kan instämma i väldigt mycket av
det som Fredrik Reinfeldt sade, men jag vill också
förtydliga en fråga.
Fredrik Reinfeldt säger att det inte är högerparti-
erna i Europa som är hotet utan att det givetvis är
terroristerna. Den uppfattningen kan jag dela. Men
det är oerhört viktigt, om man har en lagstiftning som
är så vid som denna, att tänka på de högerextrema
partier som växer inom Europa och som faktiskt har
idéer om att människovärdet är olika beroende på
vilken hudfärg man har eller var man kommer ifrån.
Vår oro gäller ju hur en sådan här vid lagstiftning
skulle kunna användas av just den typen av politiska
krafter. Detta vill jag säga för att det inte ska bli något
missförstånd, att jag skulle se högerpartierna som det
stora hotet när det gäller terrorism.
Sedan vill jag ändå ställa en fråga till Fredrik
Reinfeldt. Man pratar om att det är viktigt med följd-
lagstiftningen, där vi ser exakt hur vi fattar besluten
här i Sverige. Hur ser Fredrik Reinfeldt på det här
med rambeslut inom EU, där tolkningen säkert kom-
mer att vara olika i de olika länderna? Sedan handlar
det om kopplingen till det beslut som vi fattade förra
veckan om den europeiska arresteringsordern, att vi
ska lämna ut människor för ett terroristbrott även om
det kanske inte är samma tolkning och samma strikta
sätt att se det på här i Sverige. Hur ser Fredrik Rein-
feldt på den komplikationen när det är en gemensam
ramlagstiftning som kommissionen dessutom ska
följa upp och granska, så att man tolkar det lika i alla
länder? Det är ju inte säkert att vi, även om vi har den
svenska lagstiftningen, har frågan helt i vår egen
hand.

Anf. 14 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! I den värld som nu avtecknar sig, där
globaliseringen sprider sig och där det inbördes bero-
endet länder emellan blir alltmer tydligt, kommer vi
att tvingas ha rättsliga system som inte bara ryms
inom nationalstatens ram, av det enkla skälet att vi
annars inte kan underlätta den rörlighet och den frihet
som många av oss tror på.
Detta leder naturligtvis till mer av den situation
som Alice Åström tar upp, att det blir en diskussion
om uttolkningar. Vi får lära oss att det finns olika
kulturer, såsom det också har funnits i Sverige under
framväxten av vår lagstiftning där vi nu också stöter
på andra länder. Det är det pris som vi får betala och
som vi måste lära oss att jobba med. Det är där jag
saknar Vänsterpartiet, eftersom Vänsterpartiets linje
är att säga nej till denna rättsliga utveckling och att
säga att den inte behövs - det är fel väg med Europe-
iska unionen.
Jag saknar också Vänsterpartiet när det gäller min
grundläggande analys av detta med en öppenhet kont-
ra slutenhet. Var på den skalan placerar Alice Åström
Vänsterpartiets aktioner mot globalisering och mot
väldigt mycket av den öppenhet som EU ändå erbju-
der många människor? Man måste ibland liksom
tänka längre när det gäller de funderingar som man
stöder. Vad blir slutstationen?
Jag är beredd att i val och i andra sammanhang stå
upp mot varenda politiker vad de än kallar sig - brun
som röd som extrem på vardera kanten - som inte
hyllar människovärdet, som inte ser att alla männi-
skor ska ha en rätt att växa och som inte tror på det
öppna fria samhället. De politikerna tänker jag be-
kämpa. Men jag är mer osäker på var Vänsterpartiet
finns i den diskussionen.

Anf. 15 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Fredrik Reinfeldt kan vara helt säker
på att Vänsterpartiet finns där när det gäller att be-
kämpa dem som inte försvarar människovärdet oav-
sett vad man har för hudfärg.
Fredrik Reinfeldt säger att detta är ett pris som
man får betala när det nu ska vara en gemensam lag-
stiftning. Men om man nu ska fatta rambeslut inom
EU - jag måste säga att jag anser att vi i det fallet är
medlemmar i EU, och vi måste ändå acceptera att det
fattas beslut även inom EU - undrar jag om inte Mo-
deraterna ser ett värde i att man i en ramlagstiftning
är så tydlig att de här breda tolkningsmöjligheterna
inte finns. Det är snarare ett arbete som kommer i
efterhand i de olika länderna och som egentligen talar
om hur det ska tolkas. Det fråntar faktiskt riksdagen
makten att som lagstiftare styra över lagstiftningen
och vilka beslut vi ska fatta.
Fredrik Reinfeldt var ju så tydlig med att han ville
kunna tala om för sina väljare vilket beslut vi fattar
och på vilket sätt det kommer att påverka dem. Det är
inte säkert att Fredrik Reinfeldt kommer att ha den
möjligheten om det är kommissionen som sedan ska
granska detta och bestämma sig för om vi har gjort på
det sätt som resten av EU eller som kommissionen
anser att man ska göra.

Anf. 16 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Det är ändå följdlagstiftningen som
får rättslig verkan i Sverige och i de enskilda med-
lemsländerna. Det är därför som också följdlagstift-
ningen är så viktig att ha på riksdagens bord. Det är
den som ger någon substans och som påverkar våra
väljare, och det är i avsaknad av den som vi egentli-
gen inte slutgiltigt kan bedöma hur det här systemet
fungerar.
Vi har ju också kritik mot rambeslutet som insti-
tution. Det har också för Moderaterna varit en resa att
tränga in i och diskutera hur man ska se på rambe-
slutet som institution. Det finns en hel del invänd-
ningar att resa mot ett instrument som baseras på en
mellanstatlig del av ett samarbete men som egentli-
gen ger helt exekutiv makt till regeringar att fatta
folkrättsligt bindande beslut för enskilda stater.
När det gäller den utveckling av EU-systemet som
ska ske tror jag att den tredje pelaren, som det heter
där denna del av samarbetet ligger, måste ses över
och utvecklas i någon riktning - jag vet att den dis-
kussionen redan är i gång. Jag har inte alla svaren i
dag. Men att ligga kvar med den här typen av rambe-
slutsprocesser känns faktiskt på något sätt inte till-
fredsställande. Det gäller demokrati och position för
Sveriges riksdag inom ett område som trots allt i
grunden handlar om nationell lagstiftning.

Anf. 17 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Fredrik Reinfeldt och Moderaterna
och Miljöpartiet och jag har precis samma åsikt när
det gäller rambeslut och följdlagstiftning. Det skulle
kanske kunna orsaka en större beslutsamhet här i dag
när vi kommer till röstningen. Vi har också samma
åsikter när det gäller att det nästan är omöjligt att göra
ett urval av grupper som ska räknas som terrorist-
grupper - så uppfattar jag Fredrik Reinfeldt. Det är
handlingarna som ska vara kriminaliserade. Där är vi
också överens.
Men sedan gäller det den problemanalys som
Fredrik Reinfeldt gör om slutenhet och öppenhet. Så
enkelt är det väl inte. Det är en del i det hela. Men när
det gäller extremism och terrorism kan ju terrorism
också utföras av stater med politiska åtgärder. Det
kan finnas infiltration och bakomliggande strukturer.
USA:s handlingar i Sydamerika, i historien, kan väl i
vissa fall räknas t.o.m. som terrorism. Det är alltså
inte så enkelt. Det är så svåra problem när det gäller
definitionen av vad det är för någonting och vilket led
det handlar om.
Fredrik ger sig in på Nationella insatsstyrkan. Det
vill jag också kommentera. Det verkade här som att
den styrkan skulle hålla koll på terroristverksamhet i
Sverige, men så är det ju inte. Det är Säpo som sköter
det. Nationella insatsstyrkan ska bara sättas in i, som
man säger, skarpa lägen. Och det, Fredrik Reinfeldt,
har man inte behövt göra någon gång sedan den in-
rättades - det är ju skönt. Därför har den nu fått andra
uppdrag och kan användas i andra fall. Den användes
på Schillerska gymnasiet i samband med Göteborgs-
upproret på ett som jag tycker nästan groteskt sätt,
men detta har inte utretts än. Så det är inte så enkelt
att säga att Nationella insatsstyrkan måste behållas
och övas. Det har ju skett utan att den har behövt
användas. Jag vill bara kommentera det.

Anf. 18 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Fru talman! Jag tycker alltid att det är intressant
med den här typen av lite oförenliga budskap, att man
liksom i stort blir väldigt mycket för med vackra ord
om att saker och ting ska bekämpas. Men när man
sedan lär sig lite om de praktiska instanser som ska
utföra jobbet ser man att det kanske brister en hel del
i Sverige. Det är en svensk teknik som används
ibland.
Jag är väl medveten om att det är Säpo som har
det övergripande ansvaret för detta, och vi får ju i
kontakter och i diskussioner med Säkerhetspolisen
möjligheter att jobba under cover, som det kallas,
alltså med falsk identitet, för att infiltrera en del av de
här grupperna. Jag menar att det är på det sättet som
det här ska utföras. Det ska vara polisiärt motiverat
och underrättelsebaserat arbete som i så fall kanske
riktas mot grupperingar där man misstänker att den
här typen av extremism kan frodas. Men när det gäll-
er idén om att vi politiskt ska sitta i en nämnd, som vi
gjorde i EU-nämnden, och få listor upplästa för oss
och säga ja eller nej till om det är fråga om terrorist-
grupper utan något som helst underlag måste alla på
något sätt vara medvetna om att vi är på det sluttande
planet. Det ligger ett problem i att Mona Sahlin och
andra far ut i en diskussion om huruvida PKK är en
terroristorganisation eller inte.
Dessutom blir det i förlängningen av detta en
felaktig debatt. Det är riktigt att den nationella insats-
styrkan aldrig har satts in, men det beror bara på att
den inte fanns 1974 när västtyska ambassaden
sprängdes i luften. Även Sverige har fått känna av
den internationella terrorismens arbetsmetoder. Det
kan i ett skarpt läge spela roll att man aldrig får re-
kognosera och förbereda sig för sin uppgift. Vi tror
naturligtvis inte eller anar att Sverige skulle vara ett
förstahandsmål för terroristisk verksamhet. Men det
hänger ihop. De stora orden måste hänga ihop med
resurser och insatser.

Anf. 19 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det sluttande planet är en bra be-
skrivning av att sitta och definiera i olika grupper.
Det är en sådan definition vi inför med rambeslutet
som ska leda till att lista olika politiska grupper. Det
är angeläget att markera redan nu vad man tycker.
Det kan man inte backa ifrån.
Det är det som är problemet med en ramlagstift-
ning. Där finns en tydlig definition av vad man har
tänkt sig. När majoriteten i dag röstar ja kan vi inte
göra någonting åt följdlagstiftningen. Då måste vi
göra precis som det står i rambeslutet. Vi borde ha
samlat oss och förhindrat detta. Vi vet inte följderna,
säger Fredrik. Men det gör vi ju. Vi har redan bundit
upp oss.

Anf. 20 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Min poäng är att vi binder upp Sveri-
ge än tydligare i dag för att ta denna följdlagstiftning.
Det som förmodligen är skillnaden mellan Kia And-
reasson och mig är att vi moderater ser behovet av en
rättslig gemenskap och en rättslig utveckling inom
den europeiska unionen för att möjliggöra terroristbe-
kämpning baserad på en gemensam definition. Jag ser
ett stort värde i detta.
Rambeslutet är inte så utformat att det inte ger oss
möjligheter att utforma vår svenska lagstiftning. Men
det indikeras däremot mycket tydligt i propositionen
att regeringen i dag, som den nu ser på det, inte vet
hur detta ansvarsbrott ska avgränsas eller om det ska
definieras som ett ansvarsbrott.
Det är en mycket komplicerad lagstiftning, vad
jag kan bedöma, som kommer att leda till en diskus-
sion om följdkonsekvenser som vi alltså inte kan föra
här i dag, före valet. Till val ska vi bara gå med de
mer bombastiska beskrivningarna om vem som är för
eller emot terrorism. Det känns lite futtigt. Jag hade
önskat att vi också hade haft följdlagstiftningen i dag
på riksdagens bord. Det hade lett till en bättre diskus-
sion. Men det har inte regeringen förmått åstadkom-
ma.

Anf. 21 MORGAN JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det är intressant att se hur Modera-
terna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet faller varandra i
armarna. Det är inte så ofta man ser det. Det är kan-
ske enda gången.
Å andra sidan noterade jag att Fredrik Reinfeldt
med viss emfas angrep USA och USA:s rättssäkerhet.
Det är inte heller så ofta man hör sådant. Det är kan-
ske också nya toner. Det brukar vara så att Modera-
terna traskar patrull när det gäller allt USA säger,
framför allt när det är en republikansk president.
Men han missade att det inte är den amerikanska
vägen att bekämpa terrorism som Moderaterna har
hoppat av. Det är den europeiska vägen att bekämpa
terrorism som Moderaterna har hoppat av. Det är den
väg som innebär att man bedriver terrorismbekämp-
ning på rättslig grund. Man fogar in i våra vanliga
strafflagar hur vi ska se på denna typ av brott. Man
låter vanliga domstolar, vanliga åklagare och vanliga
försvarare pröva detta i helt vanlig ordning. Det är det
som är själva grundpoängen. Moderaterna hoppar av
försöket att bedriva terrorismbekämpning på rättslig
grund.
Jag har en fråga till Fredrik Reinfeldt som han
borde kunna svara antingen ja eller nej på. Anser
Fredrik Reinfeldt att rambeslutet hotar rättssäkerhe-
ten?

Anf. 22 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Fru talman! Som Morgan Johansson väl vet
biträdde Moderaterna i slutet av november att slutför-
handla detta rambeslut. Hans historieskrivning i öv-
rigt stämmer inte, eftersom jag vid en presskonferens
där Morgan Johansson inte var närvarande återgav en
del följdkrav som Moderaterna ställde på den process
som skulle följa. Det finns ett TT-meddelande från
Lucia, den 13 december förra året, som Morgan Jo-
hansson kan läsa.
Hans beskrivning av att vi satt tysta i fyra måna-
der stämmer inte. Vi sade redan då att följdlagstift-
ningen måste fram och att vi saknade analys och
underlag för vilka konsekvenserna kan bli. Vad jag
kunde bedöma efter fattig förmåga var att de rättssä-
kerhetsgarantier som Thomas Bodström hade fått
fram under processen verkade tillfyllest. Men jag är
inte säker.
Om Morgan Johansson i nästa replik hävdar att
han är säker har detta nått högre nivåer. Jag tror inte
att det riktigt stämmer om någon i dag hävdar att de
exakt vet konsekvenserna. Det kommer när följdlag-
stiftningen är på plats och det utvecklas en praxis.
Jag är inte rädd att peka finger mot den som jag
tycker företräder en felaktig politik. För mig spelar
det ingen roll vilket land som står för den. De länder
som hävdar att goda rättsstatsprinciper kan skjutas åt
sidan för att ersättas av någon sorts processer där
tjänstemän eller instanser som inte ingår i domstols-
liknande former tar över kommer inte att få mitt stöd.
Jag tror helt enkelt inte att det är rätt sätt att bekämpa
terrorismen. Jag tror snarare att det leder till fel typ av
grepp och fel typ av diskussioner. Det är många som
syndar i det hänseendet i dag. Jag tycker också att
Morgan Johansson gör det när han säger att Modera-
terna hoppar av.
Jag skulle vilja att han beskrev vad det innebär.
Mina väljare är lite förtjusta i begreppet hoppar av.
Har vi lämnat fältet fritt? Är vi för terrorism? Vad är
konsekvenserna av avhoppet? Det vore intressant att
höra.

Anf. 23 MORGAN JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan beskriva en konsekvens. För
det första vill jag säga att jag tolkar Fredrik Reinfeldt
så att han anser att rambeslutet hotar rättssäkerheten.
Då ska han rösta nej. Han ska inte lägga ned sin röst.
Man måste bestämma sig för vilken stol man ska sitta
på.
För det andra är det så att detta kunde ha fått väl-
digt allvarliga konsekvenser för Sverige. Låt oss
tänka oss att Fredrik Reinfeldts kupp hade gått ige-
nom. Det var en sådan. Han ville inte ha någon dialog
med regeringen om hur saker och ting skulle tolkas.
Han villkorade inte heller i EU-nämnden att strafflag-
stiftningen skulle läggas fram samtidigt. Det gjorde
han inte. Han satt tyst. Två timmar efteråt skickade
han ut ett pressmeddelande om att han inte gav sitt
stöd. Han trodde då inte heller att det fanns något stöd
i riksdagen.
Om han hade fått rätt hade justitieministern fått
åka till de andra justitieministrarna om 14 dagar och
säga att Sverige som enda land i Europa inte kan häva
sin parlamentsreservation, att Sverige inte är med på
detta. Tänk sedan, Fredrik Reinfeldt, om olyckan
skulle vara framme i höst och vi skulle ha en borger-
lig regering - kanske Fredrik Reinfeldt blir justitie-
minister. Tänk om det då skulle inträffa ett nytt stort
terrordåd - Eiffeltornet faller, Big Ben sprängs i bitar
- och det kunde visas att någon av gärningsmännen
hade koppling till Sverige, det enda land som inte
hade skrivit under rambeslutet mot terrorism. Vad
skulle Fredrik Reinfeldt ha sagt då till sina kamrater,
de övriga justitieministrarna i EU? Skulle han ha sagt:
Förlåt, det var inte så jag menade?
Fredrik Reinfeldt har en väldigt tung position i
Sveriges riksdag. Han är ordförande i justitieutskottet.
Han bär ett ansvar för Sveriges anseende. Det ansva-
ret ska han ta. Jag tycker inte att Moderaterna har
tagit sitt ansvar under den här våren.

Anf. 24 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Fru talman! Då har vi alltså fått det häpnadsväck-
ande beskedet att en socialdemokratisk riksdagsleda-
mot inte riktigt tycker att Moderaterna motsvarar de
förväntningar han har. Det ingår väl i kammarens spel
att vi gör den typen av bedömningar ibland.
Låt mig bara säga att när Morgan Johansson an-
vänder ordet kupp brukar vi andra kalla det för de-
mokratiska processer. Partier pratar igenom ställ-
ningstaganden. Inom vår riksdagsgrupp har vi lite
skilda synpunkter. Rambeslutet är en komplicerad
sak. Det tror jag även vissa ledamöter i den socialde-
mokratiska riksdagsgruppen tycker.
Vår uppfattning är att rambeslutet i sig inte har
någon rättsverkan. Allt det som Morgan Johansson
beskriver som möjligt med rambeslutet stämmer inte.
Det är inte så att det ger rättsverkan till någonting för
någon i något av EU:s medlemsländer. Det är följd-
lagstiftningen som ger den möjligheten i Sverige,
Spanien och Frankrike, i de länder som behöver ändra
sin lagstiftning. Det händer ingenting kl. 17 i dag som
gör det möjligt att bekämpa en enda terrorist mer än
vad man kunde före kl. 17. Förändringen kommer
med den följdlagstiftning som Sverige tar när vi inför
ett ansvarsbrott för terrorism, något som regeringen
säger att de inte riktigt vet hur de ska avgränsa. Det är
det intressanta. Det påverkar mina väljare. Det är jag
beredd att rösta för om jag känner att det är en rätts-
säker lösning. Det har Moderaterna indikerat. Det är
därför vi lägger ned rösten. Vi är inte emot EU:s
rättsliga utveckling. Vi har inte samma syn som Mil-
jöpartiet och Vänsterpartiet. Men vi vill ha kontroll
över konsekvenserna av beslut som vi är med och
fattar. Det är en gammal god moderat princip och syn
på hur lagstiftning ska skötas i ett land - rättssäkert
och på ett sätt som hedrar landets väljare.

Anf. 25 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Riksdagsstyrelsen ansåg i anslutning
till besluten kring Riksdagskommitténs förslag att den
praxis bör bestå som innebär att det inte anses till-
räckligt att regeringen inte gör något som står i strid
med EU-nämndens synpunkter utan i stället agerar i
enlighet med nämndens råd och ståndpunkter. Kon-
stitutionsutskottet och riksdagen delade denna upp-
fattning på våren 2001. Slutsatsen är alltså, fru tal-
man, att regeringen ska agera i enlighet med nämn-
dens råd och ståndpunkter. Genom detta beslut har
alltså regeringen ett slags konstitutionellt ansvar inför
nämnden, även om det i och för sig inte kan prövas
rättsligt. Det betyder också ett ansvar - kanske kan
man t.o.m. tala om ett konstitutionellt ansvar - för de
partier som i en sådan situation uttalar sitt stöd.
Fru talman! När EU-nämnden den 30 november i
höstas hade uppe frågan om ställningstagande inför
rambeslutet om terrorism var vi ett antal partier som
av olika skäl ansåg att det behövdes ytterligare bered-
ning. Vi kristdemokrater var för ett sådant rambeslut,
men vi hade vissa invändningar mot den svenska
hanteringsprocessen. Bl.a. ansåg vi att organisations-
brottens konsekvenser för svensk lagstiftning borde
belysas ytterligare. Men det ska noteras att vi med
glädje hälsade initiativen kring organisationsbrotten:
Vi har ju länge - ensamma i denna kammare - drivit
kravet att stöd till och deltagande i kriminella organi-
sationer ska vara ett brott i Sverige.
Den 30 november, fru talman, blev det votering
kring rambeslutet i EU-nämnden. Moderaterna hade
redan i diskussionen markerat sitt stöd för regeringen.
Vi kristdemokrater avstod samt även Centerpartiet
och Folkpartiet. Mot röstade Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet.
Fru talman! Moderaten Fredrik Reinfeldt sade i
EU-nämnden före beslutet:
"Jag vill gärna understryka att jag tycker att det är
oerhört glädjande att Sverige och därmed EU nu gör
rätt vägval, som jag uppfattar det, när det gäller hur
internationell terrorism ska bekämpas och att vi där-
med inte heller upprepar misstagen från det svenska
70-talet."
Han fortsatte:
"Vi fullföljer alltså vår linje att vi kriminaliserar
gärningarna, och för möjligen också in själva terro-
ristbegreppet i lagstiftningen, vilket kan ha nytta,
eftersom det är ett av skälen för utlämnande i arreste-
ringsordern och att vi ändå är ganska tydliga beträf-
fande vad det är för någonting.
Jag tycker alltså, vilket tidigare har nämnts av en
del, att detta har gett uttryck för ett riktigt vägval, och
det har skett betydande förbättringar när man har
gjort definitionen så att säga smalare på det sätt som
har skett."
I den aktuella debatt som vi samma dag hade här i
kammaren sade Fredrik Reinfeldt också:
"Jag tror att vi, när dammet lägger sig kring allt
detta, kommer att kunna konstatera att Sverige trots
allt har landat på fötterna - - -."
Fru talman! För regeringen var alltså bilden oer-
hört tydlig. Och regeringen ska, enligt vad jag tidiga-
re refererande, agera i enlighet med EU-nämndens
råd och ståndpunkter, som ju riksdagen fastslagit.
Regeringen gick alltså sedan med på rambeslutet med
den parlamentariska reservationen, och det utan några
som helst reservationer eller villkor från Moderaterna
i nämndbeslutet. Reinfeldt har i efterhand påstått att
Moderaterna i samband med beslutet i EU-nämnden
villkorat detta med att all lagstiftning ska vara på
plats när rambeslutet fastställs av riksdagen. Om detta
finns inte ett ord i EU-nämndens protokoll.
Fru talman! Regeringen tog alltså sitt konstitutio-
nella ansvar, och sedan inträffar detta att Moderaterna
slår undan benen för regeringen. Hur ska man nu
förklara denna saltomortal? Om inte Kristdemokra-
terna och Centerpartiet hade ingripit hade Sverige
verkligen inte landat på fötterna. Men var landade
Moderaterna någonstans? Jag förstår inte detta sätt att
agera.
Det finns en mycket enkel grundregel att man ska
stå för de beslut man tar. Sveriges regering - och det
har inte något att göra med dess kulör - ska inte hel-
ler behöva sväva i okunnighet om vad riksdagens
majoritet vill avseende framförhandling av interna-
tionella överenskommelser. Om inte Kristdemokra-
terna och Centerpartiet trätt in hade Sverige hamnat i
en mycket pinsam situation.
Jag vill dock betona att även om Moderaterna
hade stått kvar vid sitt beslut i det läget hade vi ställt
upp på detta rambeslut. Vi fick titta extra noga på de
här frågorna i och med att vi blev majoritetsavgöran-
de, men min utgångspunkt är att vi i vilket fall skulle
ha ställt upp på rambeslutet som det blev.
Fru talman! Varför ska då inte riksdagen avstå
från att behandla rambeslutet intill dess att alla för-
slag till svensk lagstiftning är framlagda? Ja, egentli-
gen är det ganska enkelt. Rambeslutet ska införlivas i
nationell lagstiftning senast den 31 december i år.
Skulle vi vänta till hösten innebär det att vi skulle
kunna skapa orimliga situationer för andra medlems-
stater. De skulle då först på ett mycket sent stadium,
kanske så sent som i slutet av november eller i de-
cember, få veta om det över huvud taget blir något
rambeslut eller inte. Jag tycker det är rimligt att vi
visar våra vänner i Europeiska unionen en viss re-
spekt i det här sammanhanget.
Fru talman! Vi tycker det är bra att terroristbrott
införlivas i vår lagstiftning. Vi har tidigare varit kri-
tiska mot definitionen av terroristgrupp men anser att
kriterierna skärpts. Vad som möjligen borde ha till-
lagts i sammanhanget, och det sade jag också i nämn-
den vid något tillfälle, är att skillnaden mellan fri-
hetskämpar och terrorister beror på legitimiteten hos
det styre som är utsatt för agerandet. Möjligen kan
man anse att detta är underförstått i rambeslutet.
Syftet med rambeslutet är inte att inskränka strejk-
rätt, mötesfrihet, föreningsfrihet eller yttrandefrihet.
Syftet är att komma åt dem som med våld och hot
kränker dessa rättigheter. Därför har jag väldigt svårt
att förstå reservationen från Vänsterpartiet och Miljö-
partiet, som ju - om än i tveksamma ordalag - hävdar
de mänskliga fri- och rättigheterna som ett skydd för
terroristerna.
Fru talman! Terrorismen hotar och kränker det
öppna samhället och dess värderingar. Det vore
konstigt om demokratin skulle tillåta demokratins
fiender att med demokratin som skydd störta denna
styrelseform. Intressant är också att Vänsterpartiet
kritiserar lagstiftningstekniken på samma sätt som
Moderaterna och Folkpartiet. Det verkar dock inte
hindra Vänsterpartiet att i konstitutionsutskottet i
morgon ställa sig bakom en förändring i regerings-
formen 10 kap. 2 § vilken omöjliggör just den lag-
stiftningsteknik som efterfrågas i reservationen.
Fru talman! En fråga som vi kristdemokrater dri-
vit länge är att stöd till och deltagande i kriminella
organisationer - alltså även terroristorganisationer -
ska vara straffbart, dvs. kriminaliserat. Vi bygger våra
ställningstaganden på Hans Starks utredning från
1991 om rasistiska organisationer, SOU 1991:75.
Förslagen till lagstiftning gällde enbart sådana orga-
nisationer, men som vi ser det kan detta med fördel
användas som koncept på alla kriminella organisatio-
ner, alltså även maffiagäng och terroristgrupper.
Fru talman! När därför begreppen att leda en ter-
roristgrupp, att delta i och medhjälp till information
och materiellt eller finansiellt stöd åt en sådan grupp
tas upp i en kriminaliseringsbeskrivning är det något
som vi bejakar. Självfallet måste det finnas uppsåt,
eller vetskap som det heter i rambeslutsutkastet, om
den brottsliga verksamheten.
I höstas noterade vi detta men ansåg också att re-
geringen i det läget inte tillräckligt analyserat vad
detta skulle innebära. Här finns fortfarande brister.
Det är ganska klart att utförda terroristbrott redan i
dag skulle straffas enligt svensk lag, dock med annan
rubricering. Jag påpekade den 30 november att detta
att straffa någon för en fullbordad gärning föga hjäl-
per mot dem som planerar handlingar - ett av syftena
med rambesluten borde ju rimligen vara att förhindra
brott. Här svävar fortfarande regeringen på målet i
propositionen. Vi förutsätter dock, fru talman, att när
lagförslagen kommer på riksdagens bord så kommer
de att tillgodose kraven på kriminalisering så långt nu
grundlagen medger detta.
Fru talman! Utredningen 2000:88, som bl.a.
handlade om organiserad brottslighet och hetslag-
stiftningen, innehöll en reservation av juristordföran-
den, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkparti-
et. Denna reservation tog upp detta med aktivt delta-
gande i kriminella organisationer och stöddes också
av samtliga experter i utredningen. I reservationen
heter det bl.a.: "Enligt vår mening finns det inte an-
ledning att slå vakt om en möjlighet att bedriva poli-
tisk opinionsbildning genom brottslighet av mera
kvalificerat slag." I reservationen finns också under-
lag för förändring av brottsbalkens 23 kap. Förslagen
är ett bra underlag för regeringen att titta på, och de
bygger alltså på att föreningsfriheten inte träds för
när. Det är ett bra tips för justitieministern när lag-
stiftningen sedan ska sättas i sjön.
Fru talman! Med antagandet av detta utkast till
rambeslut skapar vi en viktig samordning i Europeis-
ka unionen kring kampen mot terrorism. Vi tror att
det är ett nödvändigt och viktigt ställningstagande vi i
dag gör här i kammaren.
Mot bakgrund av det jag nu har sagt ber jag att få
yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på
reservationen.

Anf. 26 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har ett par frågor till Kristdemo-
kraterna. Ingvar Svensson beskrev att man hade varit
kritisk i EU-nämnden, och man hade pekat på att det
fanns oklarheter när det gällde organisationsbrott
m.m. Men sedan förslaget till rambeslut behandlades
vid sista tillfället i EU-nämnden har det blivit tydliga-
re och det har skärpts. På vilket sätt anser Kristdemo-
kraterna att det har skärpts? Det vore bra att få de här
punkterna beskrivna eftersom jag inte upplever att det
har skett någon förändring alls när det gäller detta.
Sedan vill jag ta upp den kritik som har riktats
mot det här lagförslaget från Sveriges advokatsam-
fund, Amnesty och Svenska Helsingforskommittén.
Hur ser Kristdemokraterna på den kritiken? Hur har
man agerat, och vilka garantier kan man ge för att det
här blir rättssäkert och att man kan sopa undan de
frågetecken som finns?
Jag måste säga att jag ändå blir lite förvånad när
Kristdemokraterna säger att det inte hade varit snällt
att låta någon vänta på att den svenska följdlagstift-
ningen ska träda i kraft. Det hade inte varit att visa
respekt för vännerna i EU. Då undrar jag hur Krist-
demokraterna egentligen ser på den parlamentariker-
reservation som Sverige ändå har lämnat och som
innebär att det är just den svenska riksdagen, de
svenska riksdagsledamöterna som måste fatta beslutet
om lagstiftning. Det är därför vi har en parlamentari-
kerreservation. Om vi sedan inte ens ska kunna an-
vända oss av den för att vi då inte visar respekt för
våra vänner i EU måste jag säga att jag blir lite be-
kymrad över Kristdemokraternas syn på demokrati
och den roll som vi riksdagsledamöter har som lag-
stiftande makt.

Anf. 27 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag förstår att Alice Åström är be-
kymrad, kanske inte just över Kristdemokraternas
agerande.
Med anledning av den parlamentariska reservatio-
nen vill jag säga att om all följdlagstiftning är på plats
kan regeringen strunta i att ta upp själva rambeslutet i
riksdagen. Enligt regeringsformen 10:1 och 10:2 har
man rätt att själv fatta detta beslut om all följdlag-
stiftning är på plats.
Det jag menar är att om vi inte ska biträda rambe-
slutet nu betyder det att vi måste anta det i samband
med all följdlagstiftning, och då försenar vi processen
i de andra länderna. Det är väl inte så konstigt att
detta skapar en orimlig situation för de andra 14 län-
derna när de inte vet om det blir ett rambeslut eller
inte och om de behöver införliva de krav som finns i
rambeslutet eller inte. Jag tycker inte att det är så
konstigt.
Får jag sedan säga att när det gäller terrorist-
gruppsdefinitionen tyckte man redan i nämnden att
man hade lyckats bättre med denna. Vad jag ville
tillföra där var just som jag sade i mitt anförande
legitimitetskravet. Det kan man möjligen anse vara
underförstått.
När det gäller organisationsbrottet borde Alice
Åström ha lyssnat på mitt anförande. Där föreligger
fortfarande oklarheter. Men jag förutsätter att reger-
ingen klarar ut detta inom grundlagens ram. Jag pe-
kade på att det fanns en möjlighet i reservationen i
utredningen från år 2000.

Anf. 28 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag måste ändå säga att jag faktiskt
inte förstår Kristdemokraternas resonemang när det
gäller parlamentarikerreservationen, att om all svensk
följdlagstiftning hade funnits på plats hade regeringen
kunnat fatta beslut. Nej, regeringen kan inte fatta
beslut i lagstiftningsärenden. Det är ju vi som ska
göra just det. Det är därför vi är valda till Sveriges
riksdag, för att vara lagstiftare.
I det här läget, med det här sättet att hantera frå-
gan och om vi också ska ha en syn på parlamentari-
kerreservationen som någonting som vi egentligen
inte behöver bry oss om, ser jag det som väldigt be-
kymmersamt.
Sedan tänker jag ändå fråga: Har Kristdemokra-
terna fått bättre information, bättre garantier? Reger-
ingen gör i propositionen avslutningsvis reservatio-
nen att det inte är möjligt att redan nu slå fast den
exakta omfattningen av det straffbara området. Har
Ingvar Svensson en bättre bild av vad det straffbara
området kommer att vara? I så fall vore det bra om
Kristdemokraterna kunde delge oss den.

Anf. 29 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Det är intressant att Alice Åström tror
att det finns en perfekt lagstiftning. Det finns det inte
i en ofullkomlig värld, kan jag berätta för henne. Det
finns inga exakta fastställanden av t.ex. straffbara
områden. Men det finns goda indikationer på vad de
kan omfatta.
Får jag bara reda ut frågan om den parlamentaris-
ka reservationen. Förmodligen var jag oklar, eventu-
ellt är det också så att Alice Åström inte förstår vad
som står i regeringsformen 10:1 och 10:2.
Det är nämligen så att om lagstiftningen finns på
plats, om vi har antagit en lagstiftning här och rambe-
slutet skulle omfatta de områden som redan är beslu-
tade av riksdagen, behöver inte regeringen gå till
riksdagen och fråga om lov. Så är det nämligen. Det
var det jag försökte förklara. Det är det som gör det
lite patetiskt att vänta på följdlagstiftningen. Det gör
ju att själva rambeslutet i riksdagen saknar praktisk
betydelse för regeringens del.

Anf. 30 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Jag förstod av Ingvar Svensson att
eftersom världen ändå inte är perfekt och det inte går
att avgränsa straffrättsliga områden behöver man inte
ägna så mycket kraft åt det. Då blir det viktigare att
hålla sig väl med kompisarna i EU.
Jag får tacka Ingvar Svensson för att han har lett i
bevis att jag inte satt tyst under den här processen.
Det hade kunnat gå att läsa ännu mer av vad jag och
andra under EU-nämndsprocessen framförde också
av invändningar och av önskemål om fördjupning och
analys, som jag också vill minnas att Kristdemokra-
terna framförde synpunkter på.
Det jag hakar upp mig på är hela synen på att det
skulle verka menligt för kampen mot terrorismen att
vänta med beslutet till i höst. Det är flera länder som
redan har följdlagstiftning på plats. Det är inte så att
någon står still.
Eftersom jag uppfattar att själva rambeslutet är
färdigt sedan det antogs i ministerrådet kan man
mycket väl diskutera vad det är vi ägnar oss åt i dag.
Nästa viktiga beslutstillfälle är när följdlagstiftningen
antas. Det har vi fram till årsskiftet på oss med. Jag
skulle vilja att Ingvar Svensson gör en bedömning av
hur många timmar eller dagar han anser att någon
skulle ha försenats i kampen mot terrorismen om
Sverige hade väntat till hösten med att anta rambe-
slutet i anslutning till följdlagstiftningen.

Anf. 31 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Fredrik Reinfeldt blandar ihop två sa-
ker, nämligen att bekämpa terrorism och hur man
hanterar rambeslutet. Det försöker han göra en poäng
av, men det är ingen poäng.
Det jag har pekat på är att det skulle vara omöjligt
för oss att vänta. Om det t.ex. blir en ny regering, som
vi kan hoppas på även om andra gör bedömningen att
de inte vill se en ny regering i höst, skulle det försena
processen ytterligare innan man kan lägga fram en
proposition om följdlagstiftning. Vi kanske hamnar i
november eller december. Då svävar de andra länder-
na i okunnighet om det blir något rambeslut eller inte.
Det är en praktisk syn på hur man hanterar rambeslut.
Visar man respekt för de andra?
Reinfeldt påstår att han har gjort invändningar i
nämnden. Vi gjorde en noggrann granskning, men jag
hittade inte den typen av invändningar. Det är möjligt
att jag missat något sammanträde under hösten. Men
jag försökte kolla alla gånger de här frågorna har varit
uppe till diskussion. Därför noterar jag att det inte
finns mycket av invändningar. Vi kanske kan diskute-
ra i annat sammanhang om det verkligen var det.
Kortspel, Fredrik Reinfeldt, är av den typen att
man har olika traditioner när det gäller spelreglerna.
Då bör man bestämma innan man börjar spelet vilka
regler som gäller. Jag bara undrar varför Moderaterna
vill ändra spelreglerna i det här fallet när spelet väl
har kommit i gång, dvs. vi har fattat ett beslut i EU-
nämnden.
Det intressanta är också hur man ser på rambe-
sluten kontra följdlagstiftning. Om ni skulle vara
konsekventa skulle moderaterna kräva att internatio-
nella konventioner alltid åtföljs av följdlagstiftning.
Det är ju samma innebörd som i rambesluten. Hur ser
moderaterna på den sidan?

Anf. 32 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Det kan inte ha undgått Ingvar
Svensson att det pågår en diskussion om rambesluten
som institut. Det är en del av en framväxande rättslig
gemenskap inom Europeiska unionen som kanske
inte direkt ska översättas till alla andra typer av inter-
nationella konventioner. Detta är ändå ett område
under utveckling. Jag kan inte med den lätthet som
jag tycker Ingvar Svensson behandlar detta säga:
Precis så ska det vara.
Vi uppfattar att beslutstillfället var när rambeslu-
tet antogs i ministerrådet. Sedan kan man diskutera
vilket inflytande Sveriges riksdag över huvud taget
har över detta. Vi har ingen möjlighet att göra föränd-
ringar i detta rambeslut när det väl är antaget. Det var
skälet till att vi biträdde beslutet med det rimliga mått
av möjlighet att betrakta rambeslutets konsekvenser
som vi då hade i december. Men vi sade att för att få
full kontroll över konsekvenserna vill vi att fortsätt-
ningen ska följas av analys och fördjupning och att
följdlagstiftningen läggs fram vid samma tillfälle.
Jag återkommer till min fråga, Ingvar Svensson:
Jag känner inte igen mig i beskrivningen av att Euro-
pa står och väntar eller något liknande. Alla är i full
färd med att både behandla rambeslut men också att
införa följdlagstiftning. Den processen står öppen till
sista december.
Om vi gör en avsiktsförklaring att anta detta ram-
beslut i sammanhanget där vi också antar följdlag-
stiftningen, vem försenar detta för? Hur många tim-
mar eller dagar försenas kampen mot terrorismen av
att vi hade väntat och fattat beslut där vi hade haft
kontroll över konsekvenserna? Det är ett viktigt be-
sked.

Anf. 33 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag kan inte ifrågasätta rambeslutet
som institut. På sikt tror jag att det är nödvändigt att
införliva även detta rättsliga område i den första pela-
ren. Vi får en större tydlighet, och den blir mer rätts-
ligt bärande.
I dag är rambeslutet på något sätt folkrättsligt bin-
dande, men det är inte någon del av sekundärrätten
inom Europeiska unionen. Det betyder att det visser-
ligen går att påtala att Sverige, Italien eller något land
inte har fullföljt området, men det finns inga åtgärder
som kan riktas mot en medlemsstat om staten inte har
fullföljt till punkt och pricka. När det gäller första
pelaren är det egentligen ett mer moraliskt förpliktan-
de dokument och inte så ingripande som ett direktiv
är.
Jag förstår inte att inte Fredrik Reinfeldt förstår
detta. Om det inte ganska snabbt blir ett besked om
att det är ett rambeslut som gäller påverkas alla de
andra 14 medlemsstaterna i sin hantering av den in-
terna lagstiftningen. Det är så enkelt att t.o.m. Fredrik
Reinfeldt borde förstå detta.

Anf. 34 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja veta hur kd och Ing-
var Svensson över huvud taget ser på lagstiftnings-
processen. Vi kommer ju in på ramlagar. Den parla-
mentariska utredningen från 2000 satt och bearbetade
om vi skulle kriminalisera organisationer. En majori-
tet sade nej. Jag vet att kd var för, och det var väl
enda partiet.
Nu med ett rambeslut fattat på så kort tid förbin-
der vi oss plötsligt att kriminalisera deltagande i or-
ganisationer. Tycker Ingvar Svensson att det är ett bra
sätt att stifta lagar på? Ser Ingvar Svensson att vi
frångår det svenska sättet, dvs. först en parlamenta-
risk utredning med beredning, sedan säger majorite-
ten nej och frågan läggs på is? Plötsligt sker allting i
EU över våra huvuden, tycker jag. Vi hade diskuterat
detta djupt, och vi sade nej. Nu plötsligt är vi tvungna
att kriminalisera grupper och organisationer.
Socialdemokraterna borde också få lite kalla fötter
för det sättet att stifta lagar. Jag vet att Kristdemo-
kraterna mer än något annat parti är för överstatlighet
när det gäller tredje pelaren. Socialdemokraterna
säger hela tiden att det ska vara mellanstatlighet. Vad
är detta sätt att gå snabbt fram? Oroas inte Ingvar
Svensson över beslutsprocesserna?

Anf. 35 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Kia Andreasson förväxlar rambeslut
och ramlagar. Rambeslut är icke ramlagar
Om vi borde ha en bättre lagstiftningsprocess? Ja,
vi kritiserade den i höstas. Vi tyckte att regeringen
borde ha lagt fram en bättre analys av organisations-
brottet. Sedan kan vi fråga oss om vi som politiskt
parti när beslutet väl är antaget ska gå emot ett beslut
som går på vår politiska linje. Det är helt logiskt att
ställa upp på detta. Sedan måste regeringen i följdlag-
stiftningen hantera dessa frågor utifrån rambeslutet på
ett sätt som ligger inom grundlagens ram. Vi tycker
inte att det är konstigt att ställa upp på den linjen.
Självklart ska det i lagstiftningsprocessen vara en
noggrann beredning och tillräcklig information till
EU-nämnden. Det har vi kritiserat. När beslutet väl är
på plats måste vi ta ställning till den nya situationen.
Det är precis det vi har gjort.

Anf. 36 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Av svaret att döma är inte heller
Kristdemokraterna nöjda med lagstiftningsprocessen.
Det var bara just i detta fall som den sammanföll med
Kristdemokraternas åsikt när det gäller att kriminali-
sera organisationer.

Anf. 37 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Vi kan vara missnöjda med en pro-
cess, och jag sade i mitt huvudanförande att vi var
missnöjda med processen. Vi tar inte tillbaka ett ord
av den kritiken. Men nu är vi i ett nytt läge. Om inte
beredningsprocessen fram till följdlagstiftningen blir
bra kommer vi att kritisera den också. Det kan Kia
Andreasson lita på.

Anf. 38 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Det här är en ytterligare intressant
onsdag, den andra i rad, när vi pratar om ganska vik-
tiga saker.
När vår justitieminister i september hade haft ett
möte med EU:s justitieministrar berättade han att det
var det viktigaste möte han hade varit med om så
långt som justitieminister. Det upprättades en lista
med anledning av den enorma aktivitet som skulle
inledas mot terrorism till följd av den 11 september.
Resultaten kan vi se i dag. Jag tycker inte att man kan
vara riktigt nöjd.
Man kan vara nöjd med en del. Genomförandet av
FN:s internationella konvention om bekämpande av
finansiering av terrorism är acceptabel. Jag är inte
nöjd med det underlag jag har fått, och som ska ligga
till grund för Folkpartiet liberalernas riksdagsgrupps
beslut, när det gäller rambeslut om åtgärder mot ter-
rorism.
Man måste veta att det var saker som hände väl-
digt fort och väldigt plötsligt den 11 september. Ter-
ror, osäkerhet och rädsla slog till även i vår del av
världen. Det är något som har varit känt i andra delar
av världen där terrorn har härjat mycket länge. Vi
från liberalt håll har krävt att Sverige och andra län-
der ska agera för att skydda fred och frihet eller för
den delen ha en human och vettig flyktingpolitik för
att skydda människoliv.
Nu spreds plötsligt likdelar omkring i det som är
vår egen trädgård - i det vi i Europa uppfattar som
vår egen trädgård. Detta satte en väldig fart på gamla
och nya terroristlagar. Listor upprättades. Namn
ströks. Namn tillkom. Effekterna är än i dag kända i
Sverige - inte minst för tre svenska medborgare som
har sina tillgångar frysta sedan en mycket lång tid
tillbaka.
Jämfört med det första utkastet som kom på justi-
tieutskottets bord som jag fick ta del av, gjordes det
värdefulla insatser av justitieministern i Bryssel när
han förhandlade med de andra ministrarna vad gäller
terroristbrott. Det var bra, men det var inte tillräck-
ligt. Vi har kunnat se hur länder tävlar på sina egna
nationella arenor med ungefär samma majoriteter som
vi ser här. Det ska vidtas åtgärder, och man ska upp-
fattas som hård mot terrorism. Vi som tvekar och
undrar lite om detta kan kränka mänskliga rättigheter,
om detta, trots goda avsikter, kan leda till att männi-
skor berövas dessa som vi tycker viktiga rättigheter,
anses vara mjuka och delas in i fack där vi antingen
är anti-EU-människor eller våldsromantiker.
Ur detta perspektiv är det tur att Folkpartiet libe-
ralerna inte råkade, trots socialdemokratiska försök
till statsvetenskap, rösta nej. Då skulle det innebära
att vi antingen delades in i fack som anti-EU-
människor eller våldsromantiker, eller kanske båda -
om Morgan Johansson fick sätta etiketterna.
Jag tycker också att vi måste fokusera på att det
beslut som vi fattar i dag inte kommer att ha någon
avgörande verksam effekt på de träskmarker där vi
vet att terrorism föds, frodas och växer fram. De
rörelser som vi måste bekämpa kan man inte möta
med dessa åtgärder som dessutom, enligt regeringens
företrädare så här långt, i stort sett redan finns i
svensk lagstiftning. Jag tror inte att detta är tillräck-
ligt. Kampen måste gå genom att vi värnar demokra-
tin, det öppna samhället och mänskliga rättigheter i
Sverige. Vi ska garantera detta och visa att det inte är
någon annan som sätter vår dagordning, utan att vi
slåss för detta här. Vi vill också gärna exportera dessa
saker, och då får vi använda oss av bistånd, rättvis
och fri handel och en vettig och human flyktingpoli-
tik.
Problemet i dag är att jag inte känner till den ex-
akta omfattningen av detta rambeslut. Det är som
någon här tidigare var uppe och förklarade; man kän-
ner inte alltid till effekterna av lagstiftningen. Det är
helt rätt, men det är stor skillnad mellan detta och att
ha en lagstiftningsprodukt som ligger här med tradi-
tionella, hederliga, svenska förarbeten som grund och
där man kan göra en rimlig analys av effekterna. Det
finns inte här. Det är ju tomt! Det är ett utkast till ett
rambeslut som vi ska ta ställning till.
I andra länder, där man har gjort detta samtidigt,
har man levererat till parlamenten. De regeringarna
gör uppenbarligen bedömningen att parlamenten är
viktiga när det gäller att granska, titta på och debatte-
ra förlagstiftningen för att få ett bra beslut. Vi har inte
den möjligheten, och därför kommer Folkpartiet
liberalerna att avstå, precis som vi gjorde i december
när vi sade att vi trots de framsteg som hade gjorts
inte var riktigt nöjda. Vi kan inte se någonting som
gör att jag med säkerhet kan vara nöjd i dag.
Ingvar Svensson från Kristdemokraterna pratar så
mycket om våra vänner i EU. Då ska man veta att vi
är många som har vänner i EU, och vi är många som
känner att de vännerna också blir oroade i EU. De här
parlamenten i den europeiska unionen har nu tröskat
igenom detta med mer eller mindre knapp majoritet.
Det har ibland t.o.m. lett till att den som står i oppo-
sition i sitt parti har lämnat sina socialdemokratiska
partier, t.ex. i Storbritannien, därför att de inte kan
ställa upp på effekterna av den s.k. terrorbekämp-
ningen. Man tror att det leder fel, och man är ytterst
orolig för att de konsekvenser som man med s.k. goda
intentioner tar nu kommer att leda till ett kallare, mer
stängt och betydligt otrevligare samhälle. Det tycker
jag är en insikt som man med viss ödmjukhet skulle
kunna ta till sig hos regeringen i det här landet.

Anf. 39 MORGAN JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Johan Pehrson är förstås varken re-
volutionsromantiker eller EU-motståndare. Tvärtom
är han nog en av de större EU-anhängarna i riksda-
gen. Däremot är han kluven, såsom liberaler plägar
vara. De vet inte alltid riktigt vilken stol de ska sitta
på.
Jag har stor respekt för dem som vill analysera
och tänka igenom saker och ting innan de ska fatta
beslut. Men var sak har sin tid. Analys har sin tid, och
beslut och handlingskraft har sin.
Det är bara att konstatera att dithän har man inte
velat gå i Folkpartiet. De vill gärna tala mycket om
att bekämpa terrorism, men de vill inte handla. Det
kanske är det som gör att jag känner mig lite bedrö-
vad till mods, för det hade varit bra att ha också Folk-
partiet med i en uppgörelse i mitten i riksdagen.
I stället hamnar vi i en diskussion om rambeslu-
tets vara eller icke vara och om process i stället för
sak. Jag diskuterar gärna process. Rambeslut handlar
just om att vi i Sverige har en sådan lagstiftningspro-
cess som vi har, där vi noggrant går igenom det hela
med förarbete och utredningar innan vi stiftar lag.
Eftersom vi har en sådan situation har vi också fastnat
för detta: rambeslut först och därefter strafflagstift-
ning. Vi ansluter oss först till de principer som ligger
bakom det hela och som sedan ska utformas som
strafflagstiftning.
Jag vill fråga Folkpartiet en sak. Det har ju funnits
uppslutning kring denna princip tidigare; man ska ha
rambeslut och därefter gå fram med straffrätt. Har
Folkpartiet och Johan Pehrson ändrat uppfattning i
den principfrågan?

Anf. 40 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Nej, vi har inte ändrat uppfattning.
Rambesluten är ju en kompromiss till följd av det
stadium av integration och utveckling som den euro-
peiska unionen befinner sig i. Det är en kompromiss
som jag förra onsdagen sade bär knepighetens prägel,
för den ligger mellan parlament och regeringar på ett
olyckligt sätt. För den skull kan den vara nödvändig,
även om den inte är helt bra, i det läge som vi nu
befinner oss i. Men i en fortsatt europeisk integration
och utveckling så hoppas jag att detta kommer att
försvinna.
Morgan Johansson talar om att analys har sin tid.
Men kära nån - det har ju inte funnits något underlag
att analysera! Vi har ett utkast till ett rambeslut. Finns
det då superjurister vid de parlament som nu har
lyckats leverera? Finns det superengagerade männi-
skor där? Det handlar ju om en vilja att kunna levere-
ra detta hit och nu för att man tycker att det är viktigt
och för att man tar parlamentarikerreservationer på
djupaste allvar, visar respekt för sitt parlament och att
man vill att vi ska vara delaktiga, och diskutera sa-
ken.
Jag är inte kluven till inställningen, utan jag vill
bekämpa terrorismen och dess orsaker. Morgan Jo-
hansson kan läsa vilka protokoll som helst från de-
batten om global solidaritet, från frihandel till bistånd
och flyktingpolitik. Där handlar det om att motverka
de orättvisor som utgör förutsättningar för de träsk-
marker där detta elände frodas. Det är ingen tvekan
om det.
Men när vi nu står här och nu så skulle man kun-
nat ha hantera detta annorlunda. Det är det som vi i
Folkpartiet liberalerna har efterlyst. Vi tvivlar inte på
Morgan Johanssons eller Thomas Bodströms goda
intentioner. Vi kan bara konstatera att det är fantas-
tiskt att man kan hylla en kompromissprodukt, som
detta rambeslut är, och älska det i alla delar när vi inte
känner till effekterna i framtiden.

Anf. 41 MORGAN JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Effekterna på svensk straffrätt reds
ut i den proposition som nu ligger på riksdagens bord.
Till att börja med så är alla de handlingar som
rambeslutet handlar om redan kriminaliserade i
svensk rätt. Det är grovt våld, mordbrand, sabotage,
kidnappningar, kapning av fartyg och flygplan och en
lång rad andra grova brott.
När sådana brott begås med vissa syften så ska de
straffas hårdare än vad de annars skulle ha gjort. Det
är så konstruktionen ser ut. Jag tycker faktiskt att man
kan begära av kritikerna till detta att de sätter fingret
på vad det är i detta som de är emot. Vilken av de här
handlingarna tycker de inte skulle ha omfattats av
rambeslut om terrorism? Vilken av handlingarna är
de tveksamma i detta fall? Då hade vi kunnat föra en
diskussion, och då hade vi sluppit hela den process-
diskussion som vi ägnar oss åt nu och som säkert är
fullständigt ointressant för en majoritet av svenska
folket. Då hade vi nämligen pratat i sak.
Annars ser jag ju att Folkpartiet ändå sluter upp
när det gäller processen - och det är jag tacksam för.
Folkpartiet sluter upp bakom principen om rambeslut
och därefter straffrättsförändringar. Det är viktigt.
Skulle vi ha slagit in på en annan väg så skulle det ha
varit omöjligt att föra sådana här förhandlingar och nå
sådana här överenskommelser framöver. Det finns nu
ändå en majoritet i riksdagen för principen om den
tvådelade beslutsordningen.

Anf. 42 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vill understryka att rambesluten
är ett nödvändigt ont i den del av integrationen av
Europa som vi befinner oss i i dag. Det är verkligen
ingen lyckad konstruktion, för den skapar enorma
problem. Det är stor skillnad mellan detta och ett
rambeslut på ett område som inte berör mänskliga
rättigheter och våra demokratiska friheter i övrigt,
utan något mindre viktigt område. Nu är det inte så,
och jag kan konstatera att andra regeringar till sina
parlament har levererat ett underlag som de har kunna
analysera. Vi har inte fått den möjligheten. Innehållet
är inget annat än en ny definition som är mycket vid,
och vi har väldigt lite att gå på för att tolka detta. Jag
är orolig för att andra saker än de som jag vill, och
som Morgan Johansson vill, ska innefattas i terrorist-
brott kan plockas in där i en orolig tid.
Jag tillhör dem som tyvärr är övertygade om att
även demokratierna i vår del av världen kan vara
ganska bräckliga. I mitt anförande pekade jag på den
trista utvecklingen mot överbud, eller snarare under-
bud, i låghet när det gäller debatten om migration, vi
och dem, hur vi ska se på utlänningar, hur vi ska se på
utlänningar som eventuellt har begått något brott och
vilka som kan vara terrorister. Detta leder till ett kal-
lare, råare och mer trist samhälle på alla sätt. Det
leder till fysiska och mentala murar. Detta är otroligt
allvarligt, Morgan Johansson. Det leder till att social-
demokrater i andra länder lämnar sina partier för att
de är oroliga. Här finns det en rörande enighet som
jag är lite orolig för.

Anf. 43 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Kluvenhet är precis det som utmär-
ker Johan Pehrson. När vi fick förslaget till rambeslut
uttryckte Johan Pehrson i en motion argument som
överensstämmer med Miljöpartiets. Han kritiserar i
sak, och han kritiserar även systemet med rambeslut.
Men i slutet ställer man alltid upp. Först säger man
kritiska saker, och det är bra att man kritiserar även
om man är för själva EU-idén. Men i slutet finns det
ingenting som stämmer i kritiken, utan man tycker
ändå att det är okej. Så är argumentationen, och den
är ganska förvirrande.
Jag säger ramlag därför att jag tycker att det är ett
bättre ord än rambeslut. Det finns i dag en ramlag
som innebär att Sverige förbinder sig att kriminalisera
en grupp eller en organisation samt deltagande i des-
sa. Ställer Johan Pehrson sig bakom att kriminalisera
en grupp och deltagande i en grupp? Ställer Johan
Pehrson sig bakom definitionen av terrorism? Ställer
Johan Pehrson sig bakom att vi ska ha ännu längre
straff för de handlingar som redan är kriminaliserade i
svensk lagstiftning? Jag skulle vilja ha svar på dessa
tre frågor.

Anf. 44 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att det sista kan vara rim-
ligt, att vi höjer straffvärdet för vissa brott och klassar
dem som terroristbrott. Det tycker jag verkar helt
rimligt, och jag kan stödja detta.
Men de andra områdena som Kia Andreasson tar
upp om hur den här kriminaliseringen av vissa orga-
nisationer ska se ut i praktiken och hur själva defini-
tionen ska vara utformad kan jag inte ta ställning till.
Jag har inte sett det på något papper. Jag har inte sett
någon proposition som gör att jag kan analysera detta.
Det är helt omöjligt att göra. Det är därför som jag
väljer att avstå.
Jag har ju, till skillnad från Kia Andreasson, den
inställningen att jag tycker att integrationen mellan de
europeiska staterna är bra. Jag vill gärna se en vidare
utveckling på detta område. Det gäller också rättsom-
rådet. Jag vill göra detta eftersom jag inte vill ha
denna halvmesyr som jag säger att ett rambeslut är.
Rambeslut är någonting som har med EU att göra.
Kia Andreasson vet ju att ramlagar är någonting som
framför allt finns i svensk förvaltningsrätt. Det har
verkligen ingenting med detta att göra. Kia Andreas-
son förvirrar debatten. Att man blandar ihop det på
det sättet underlättar inte för de medborgare som läser
protokoll eller sitter på läktaren här i dag och lyssnar
att förstå detta. Vi bör hålla oss till rambeslut. Jag
tycker att det är en olycklig kompromiss, men den är
tyvärr nödvändig.

Anf. 45 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Definitionen av terrorism har vi ju
fått. Det är den ministrarna i EU har enat sig om.
Definitionen står ju fast. Den överför vi i svensk
följdlagstiftning. Det är ett som är säkert. Den kan vi
inte göra om. Den definition som har gjorts förbinder
vi oss följa. Den definitionen har ingen annan tidigare
kunnat göra därför att detta är så svårt. Vi förbinder
oss också att kriminalisera. Det intressanta i dag är
inte hur lagstiftningen ser ut. Frågan är om vi ska
göra detta. Om vi nu säger ja till rambeslutet gör vi ju
det. Det är det jag skulle vilja ha kommentarer om.
Det är ju ett faktum.

Anf. 46 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Det är ju inte helt klart förrän vi ser
den följdlagstiftningen på plats och hur den fungerar i
svensk rätt. Jag säger att jag inte med samma säkerhet
kan säga att detta är helt problemfritt. Man kan inte
säga att det inte finns några problem, att det bara är
att säga ja till rambeslutet och sedan kör vi - kanon-
bra. Kia Andreasson säger att detta är kris och kata-
strof och att det kommer att innebära att vi drar ned
rullgardinen för mänskliga rättigheter. Det är inte
riktigt så enkelt.
När vi ser följdlagstiftningen kommer Folkpartiet
liberalerna sannolikt att kunna konstatera att de flesta
av de intentioner som gavs från den svenska reger-
ingen har uppfyllts. Jag tror gott om det svenska Ju-
stitiedepartementet. Men det kan ju vara så att jag vill
förbehålla mig rätten att kunna säga ja eller nej när
jag ser detta på plats.

Anf. 47 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):
Herr talman! Socialdemokraterna röstar för det
här förslaget dels för att vi vill förbättra och vara
delaktiga i den internationella kampen mot brottslig-
het i EU, dels för att vi vill öka rättssäkerheten. Om
inte det demokratiska samhället försvarar sig med
demokratiska medel urgröper vi det inifrån. Även om
vissa inte tror det, så går det att förena internationell
kamp mot brottslighet med ökad rättssäkerhet. Det är
inte två skilda ting.
Alla är överens om att vi ska bekämpa terroris-
men. Alla är också överens om att det bara är de som
begår terroristdåden som ska betraktas som terrorister
och straffas som terrorister. Det bästa sättet att skilja
terrorister från andra är naturligtvis att se till att vi har
en gemensam definition som just har den här betydel-
sen att andra inte ska riskera att betraktas som terro-
rister. Om vi inte har det kan ju vem som helst kallas
för det. Det är precis det som sker i dag. Det är lite
som det behagar på vissa håll. Därför är det så viktigt
ur rättssäkerhetssynpunkt att vi har en gemensam
definition i EU. Vissa har tidigare sagt att det här
rambeslutet inte kan gå igenom därför att vi inte har
diskuterat det tidigare. Man faktum är ju att det här
rambeslutet har diskuterats mer än alla de andra ram-
besluten tillsammans.
Det är bra att det har diskuterats. Jag har välkom-
nat den diskussionen. Jag har försökt att vara med i
debatten så mycket som möjligt. Mindre bra är väl att
det har varit så många fel i debatten. Men det är väl
också någonting som man får acceptera.
Det främsta felet är att kritiken bygger på att detta
är något slags paniklösning efter den 11 september.
Det är klart att hela retoriken blir mycket intressanta-
re då. Det finns bara ett fel i det. Det är inte sant.
Detta är inte någonting som har framkallats av hän-
delserna den 11 september. Detta påbörjades redan
1999. Den 23 maj förra året, dvs. fyra månader före
septemberhändelserna föreslog kommissionen att
under det tredje kvartalet 2001 skulle länderna arbeta
med en överenskommelse om en gemensam defini-
tion av terrorism och gemensamma straff. Det var väl
ingen enskild händelse 1999 som plötsligt fick alla
länders principer om lagstiftning att förändras. Där-
emot har det naturligtvis aktualiserats i debatten. När
3 000 oskyldiga människor dör är det självklart att det
understryker allvaret i frågan och visar att vi har varit
rätt ute när vi vill söka den här gemensamma kampen
mot terrorismen. Men fakta är alltså att det här arbetet
påbörjades långt före händelserna den 11 september.
Enligt regeringens uppfattning är det bästa sättet
att hitta en gemensam definition, och då måste man
vara oerhört noga. Vi hade många och långa diskus-
sioner under hösten i Sverige och EU innan en text
fanns på plats. Alla länder utom ett ansåg att detta var
tillräckligt. Det landet var Sverige. Där var vi helt
eniga. Vi ansåg nämligen att det inte var tillräckligt
tydligt att de som utövar sina grundläggande rättig-
heter men ändå begår brott inte ska betraktas som
terrorister.
Jag fick efter möten med EU-nämnden i uppdrag
att förhandla det här nere i Bryssel. Regeringen gör ju
ingenting som inte har stöd från riksdagen genom
EU-nämnden. Vi lyckades faktiskt också få igenom
de här sakerna. Sverige har därigenom tack vare det
blocköverskridande samarbete som det här resultera-
de i kraftigt bidragit till rättssäkerheten.
Men även om det har förekommit en del felaktig-
heter är det viktigt att man står på sig. Man får inte
ändra sig bara därför att det blir debatt och och inte
bara se till de kortsiktiga partipolitiska hänsynen. Har
vi ingått en överenskommelse med 14 andra länder i
EU och lagt in en parlamentarisk reservation, ska vi
också fullfölja det. Det var också detta som var stödet
för regeringen den 30 november. Det finns inte med
några villkor med detta. Det var alldeles tydligt och
framgår av den dialog som fördes med ordföranden.
Vi har också gjort på precis samma sätt vid varje
tillfälle. Den 6 december meddelade regeringen att
Sverige ställer upp på det här. Moderaterna säger nu:
Nej, så var det inte riktigt. De talar också om texter
och om ett TT-beslut den 13 december. Med någon
respekt för demokratin måste vi väl ändå säga att det
är de institutioner som vi har i riksdagen som gäller,
inte enskilda TT-beslut, om det nu finns sådana.
Vi hade alltså stöd för det här, och det är viktigt
att man står på sig. Vi får inte svaja i den här oerhört
viktiga kampen mot internationell brottslighet. Det
gjorde Moderaterna förra veckan när de lade ned sina
röster, och de gör det i dag. Med ett minimum av
konsekvens gör man det antagligen också vid nästa
rambeslut, som handlar om kampen mot den interna-
tionella narkotikan. Sedan kommer frågan om barn-
sex och därefter frågan om IT-brott upp. Vi vill vara
med, och vi är mycket glada för att också Kristdemo-
kraterna och Centern anser att Sverige ska vara med i
den här kampen.
Nu gör man ett stort nummer av att man först vill
ha följdlagstiftningen på plats, men så har man inte
sagt tidigare. Vi har tidigare haft fem rambeslut, och
då har Moderaterna inte haft den här inställningen.
Detta ligger inte heller särskilt långt tillbaka i tiden.
Det räcker att gå tillbaka några veckor. I slutet av
april gjorde vi på exakt samma sätt när det gällde
rambeslutet om människohandel. Då röstade Mode-
raterna för med precis samma konsekvenser. Det
fanns inte någon följdlagstiftning på plats eftersom vi
följde den praxis som har utvecklats i Sverige. Så
helig var alltså den konsekvensen.
I den ena stunden säger man att det måste vara en
följdlagstiftning, i den andra säger man inte så. Man
säger först ja, sedan nej, och därefter lägger man ned
sina röster. Nog måste Moderaterna inse att de är
ganska ensamma om uppfattningen att de inte svajar i
inställningen till kampen mot den internationella
brottsligheten.
Det är också riktigt, som har sagts, att regeringen
skulle ha hamnat i en mycket besvärlig situation. Vi
har sagt att vi ställer upp på det här. Det är klart att
det hade varit pinsamt och genant för den svenska
regeringen men framför allt väldigt illa för Sverige
och Sveriges anseende, om vi inte hade hållit våra
löften. Det hade varit en sak om vi redan från början
hade gett uttryck för en annan inställning, men i det
här fallet skulle vi först säga en sak och sedan inte.
Det är klart att vi borde vara upprörda över detta,
men jag måste faktiskt säga att jag tycker lite synd
om Fredrik Reinfeldt, som har hamnat i den här full-
ständigt hopplösa situationen, där Moderaterna har
ställt sig utanför och lägger ned sina röster på sådana
här viktiga områden och inte längre är med i kampen
mot internationell brottslighet.
Jag kan säga att vi är tacksamma för det stöd som
vi får från Kristdemokraterna och Centern, som vi
fortsättningsvis kan lita på. Hur ska vi annars kunna
veta att samma sak inte händer igen, dvs. att man
säger ja när vi åker ned och sedan åter ändrar sig?
Men frågan om följdlagstiftningen är förstås in-
tressant. Såvitt jag förstår har Vänsterpartiet och
Miljöpartiet länge drivit sin linje, och jag har natur-
ligtvis full respekt för deras inställning. Den har inte
haft så stor politisk betydelse genom att den inte har
påverkat majoriteten i riksdagen. Bakom den har stått
en ganska liten minoritet.
Men nu måste Moderaterna naturligtvis ansluta
sig. De går alltså från att ha varit det kanske mest EU-
vänliga partiet hela vägen över till att sätta sig i Mil-
jöpartiets och Vänsterns knä. Då får vi ett helt nytt
läge. Vi har inte samma blocköverskridande situation
som vi hade tidigare.
Vad händer om det skulle bli på det här sättet? Då
skulle Sverige bromsa upp och försena varenda över-
enskommelse i EU. Min bedömning är den att inga
andra länder skulle acceptera detta. I december satte
sig plötsligt Italien på tvären genom Berlusconi. Den
omedelbara reaktionen blev: Jaha, men då går vi
andra 14 länder vidare med det som vi kallar förstärkt
samarbete. Jag tror inte att de andra 14 länderna
skulle godta att Sverige ytterligare skulle försena
vartenda beslut. Vi är redan långsammast. Jag tror
inte att man skulle acceptera ännu längre förseningar
från Sverige. Vi riskerar därför att ställas utanför, och
jag tycker att det vore oerhört olyckligt.
Det kan dessutom nämnas att det skulle bli full-
ständigt ineffektivt om alla länder när det gäller
följdlagstiftning skulle gå tillbaka för att se om några
har ändrat sig i sina respektive parlament. Det som
man gör med ett rambeslut är att man kommer över-
ens om att man ska få en lagstiftning som svarar mot
den överenskommelse som har träffats. Vi har också
ingått en överenskommelse som vi nu tillsammans
med de andra länderna formellt ska meddela i mitten
av juni.
Då vill vi inte stå ensamma, för vi vill vara med i
kampen mot internationell brottslighet. Vi vill inte
vara ensamma utan vi vill att också Sverige ska vara
med, därför att vi tror att vi kan påverka och förbättra
rättssäkerheten i EU med de traditioner som vi här på
det här området. Det finns alltså flera skäl för Sverige
att vara med, och vi vill vara det även efter detta
rambeslut.

Anf. 48 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Justitieministern reflekterade över
att detta arbete har pågått ganska länge, och det har
det verkligen gjort. Det har pågått i ett tjugotal år,
men det har gått ganska trögt. Kan justitieministern
ge någon förklaring till att det helt plötsligt blev en
stark ketchupeffekt efter det att man hade kört in
flygplan i två skyskrapor? Finns det något samband
däremellan?
Kan justitieministern också kommentera det fak-
tum att den som deltar aktivt i en terroristgrupp ska
kunna straffas för sin organisation? Menar justitiemi-
nistern att det är den produkt som vi kanske förhopp-
ningsvis till hösten får se? Täcks detta av de svenska
reglerna om stämpling, anstiftan, medhjälp och för-
sök?
Jag vill avslutningsvis också fråga justitieminis-
tern: Vad vill regeringen själv? Tycker regeringen att
det är önskvärt om regeringen jobbar lite extra och
lägger manken till ännu lite hårdare, så att man kan
leverera följdlagstiftningen? Tycker Thomas Bod-
ström att det är negativt om det skulle finnas en ar-
betsbelastningsmöjlighet att fixa detta, så att man kan
leverera detta till den riksdag som har utsett justitie-
ministern just till justitieminister?

Anf. 49 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):
Herr talman! Det här förslaget presenterade man
den 23 maj, och man talade då om det tredje kvartalet
2001. Man måste säga att det är en kuslig ödets hän-
delse att det läggs fram just när detta händer, men det
är ett faktum.
Det är vidare självklart att Belgien under sitt ord-
förandeskap försökte utnyttja detta politiskt. Jag tror
också att ganska många andra länder skulle ha gjort
detsamma. Men om man följer hela historien finner
man att förslaget skulle ha kommit även om händel-
serna den 11 september inte hade inträffat.
Det som är lite speciellt är att dessa t.o.m. kan ha
försvårat förslagets genomförande eftersom det lett
till en sådan kritik att vissa har hoppat av från det
som man tidigare har sagt.
I frågan om deltagande och medlemskap är det inte
medlemskapet i sig utan deltagandet i kriminella
organisationer som det gäller. Jag tycker att det här är
en jätteintressant diskussion och en viktig juridisk
synvinkel, men vi ska ändå komma ihåg att vi i Sve-
rige går väldigt långt när det gäller de saker som
Göran Persson nämner, med förberedelser, försök
osv. Dessutom tillkommer för de allvarligaste brotten
underlåtenhet att anmäla. Det gör att det mer handlar
om en teknisk lösning, även om jag i och för sig tyck-
er att det här är en väldigt viktig diskussion.
På den sista frågan vill jag svara att det inte
handlar om att man ska kunna pressa arbetsförhållan-
dena på Justitiedepartementet ytterligare. Vi ska be-
hålla den tradition som vi har för vårt lagstiftningsar-
bete. Först ska det utarbetas en departementsprome-
moria eller ett SOU-betänkande. Sedan går ärendet
till remissinstanserna, som får god tid på sig, ett par
tre månader, för att avge yttranden. Därefter fortsätter
behandlingen, och Lagrådet får säga sitt i en lagråds-
remiss. Slutligen utarbetas en proposition som läggs
fram för riksdagen.
Detta brukar ta ett till ett och ett halvt år, och ar-
betet måste få ta den tiden om vi inte ska få hafsverk,
sådana alldeles för snabba lagstiftningar som vi
ibland diskuterar. Det är därför som detta arbetssätt är
så viktigt. Det handlar inte om några enskilda tjäns-
temän på Justitiedepartementet.

Anf. 50 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Det förstår jag också, justitieminis-
tern. Thomas Bodström kom ut från ministerrådsmö-
tet i slutet av september med ett 37-punktsprogram,
ungefär 14 dagar efter det som inträffat. Menar Tho-
mas Bodström att det inte var annorlunda jämfört
med det som lades fram i maj? Thomas Bodströms
statssekreterare har kommit till justitieutskottet med
utkast som har varit katastrofala för demokratin och
det öppna samhället. Tack och lov finns det en hygg-
ligt bred syn på dessa frågor i denna riksdag än så
länge. Regeringen har gjort vettiga insatser och för-
handlat fram detta.
Menar Thomas Bodström att demokratin inte kan
hotas inifrån, om vi ser på utvecklingen i andra län-
der? Är det inte så att vi kan slå knut på oss själva
med alltför rigida regler, för mycket övervakning och
förbud som gör att man bygger mentala och fysiska
murar och stänger in människor och att samhället
vittrar sönder?

Anf. 51 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jo, definitivt. Det var också det jag
sade inledningsvis, att det demokratiska samhället
måste försvaras med demokratiska medel. Det har
sagts många tokigheter under den här tiden, sedan
den 11 september. Vi ser övergrepp i rättssäkerheten,
även om vi inte diskuterar det just nu. Jag har kritise-
rat FN:s sanktionskommitté den 30 november och jag
är glad över att alltfler kritiserar den nu.
Det finns en del förslag även från länder i EU som
definitivt inte stämmer överens med det som vi för-
enar med rättssäkerhet och som jag tror att alla partier
kan ställa upp på. Det är därför det är så viktigt att vi
är med i debatten så att vi kan påverka. Det kan vi
göra ganska bra, särskilt som vi har en enighet. Det
var därför som vi fick in den särskilda definitionen,
tack vare det samarbete vi hade och vår benhårda
inställning till rättssäkerheten. Det är så jag tycker att
vi ska arbeta vidare. Men vi ska inte hoppa av den
internationella kampen mot brottslighet. Vi ska inte
ställa oss utanför de andra 14 länderna. Då kan vi
heller inte påverka rättssäkerheten.

Anf. 52 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag ska också beröra lite av det som
Johan Pehrson tog upp, att det var ett arbete som hade
pågått länge och något som man ändå tänkte göra.
Men efter den 11 september blev det en otrolig
brådska. Om det nu var så att det egentligen inte
påverkade och förändrade speciellt mycket är det
ännu mer anmärkningsvärt att halva underlaget var på
engelska och halva på franska när EU-nämnden
skulle fatta sitt beslut. Det är anmärkningsvärt, om
det nu hade varit välplanerat under så lång tid och
inte hade påverkats. Det var ju ett helt annat tempo
och oerhört stora förändringar.
Vi har debatterat den här frågan många gånger.
De flesta frågor har nog ställts. Jag vill ta upp frågan
om organisationsbrott. Jag satt med i den utredning
som såg över kriminalisering av organisationer och
hur man skulle kunna ha en lagstiftning om det. Det
har gjort att jag är ännu oroligare över det som finns i
rambeslutet. Då tittade vi på hur en svensk sådan
lagstiftning skulle vara. Vi insåg att det var oerhört
svårt att göra en lagstiftning som bara träffade den
typ av handlingar som man ville att den skulle träffa.
När vi försökte gå igenom och titta insåg vi att det var
nästan omöjligt vilket gjorde att majoriteten i utred-
ningen inte ställde sig bakom lagstiftning om organi-
sationsbrott och ett organisationsförbud. Den syn-
punkten delades även av socialdemokraterna i utred-
ningen.
Hur ser Thomas Bodström på organisationsbrott
och definitionsproblemen i rambeslutet?

Anf. 53 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag ska först säga som jag sade tidi-
gare: Det är klart att Belgien försökte göra de här
frågorna till sina saker, ungefär på samma sätt som vi
i Sverige arbetade med det som vi ville lyfta fram,
nämligen människohandel. Vi var glada för att vi
kom så långt på den tid vi hade. Det är också viktigt
att understryka att inte något förslag som jag känner
till har diskuterats så mycket i EU och i Sverige som
de här besluten, just därför att det har varit en omfat-
tande diskussion i Sverige och andra länder.
När det gäller organisationsbrott är det regering-
ens uppfattning att vi inte ska kriminalisera medlem-
skap. Här handlar det om deltagande i kriminella
organisationer, alltså att man deltar aktivt. Jag fort-
sätter gärna den här diskussionen. Det behövs mer än
bara ett replikskifte. Jag vill återigen understryka att
vi egentligen redan nu i svensk lagstiftning går längre
än till deltagande. Man har skyldighet att rapportera
t.ex. mord, mordbrand och många andra brott.
Regeringen har inte någon annan inställning. Där-
emot ser jag fram emot fortsatta diskussioner som har
juridisk principiell relevans.

Anf. 54 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Den här diskussionen lär fortsätta.
Vi kommer att få fördjupa oss i den svenska lagstift-
ningen. Jag vill lyfta upp det justitieministern själv
sade i debatten, att vissa länder begår övergrepp när
det gäller rättssäkerhet. Det dyker upp förslag som
går för långt osv. Det är därför viktigt att Sverige är
med, eftersom vi driver rättssäkerhetsfrågor mycket
starkt. Där litar jag på justitieminister Thomas Bod-
ström
Känner inte justitieministern någon oro för att om
alla övriga EU-länder är beredda att släppa på det
som vi tycker är viktiga rättssäkerhetsprinciper, att
deras tolkning kommer att gälla? Kommissionen ska
sedan granska även den svenska lagstiftningen och se
till att man har en gemensam definition.

Anf. 55 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Herr talman! Det här är alltså minimigränser. Det
är riktigt att vissa länder kan gå längre. Men det finns
en gräns. Det är t.ex. Europakonventionen som gäller
för alla de här länderna. Det är viktigt.
Det är också viktigt att vi skapar en gemensam de-
finition med den tydlighet som nu finns, att de som
utövar sina grundläggande rättigheter inte ska kunna
straffas även om de begår brott. Inget land ska kunna
utnyttja den gemensamma definitionen av terrorism
för sina egna syften. Den ska finnas, som den över-
enskommelse som gäller.
Det är viktigt att vi har en tydlighet när vi talar om
kampen mot terrorism när andra länder kanske kraf-
tigt bryter mot mänskliga rättigheter. Det är viktigt att
ingen kan använda den här definitionen, att vi har en
rättssäker definition som inte kan missbrukas av
andra länder även utanför EU. Utan definition kan
vem som helst kalla i stort sett vem som helst för
terrorist. Det är tyvärr också ett ganska vanligt fak-
tum.

Anf. 56 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Det är med förvåning jag hör en so-
cialdemokratisk minister säga att man inte ska ändra
sig därför att det har blivit debatt. Det trodde jag var
kärnan i Socialdemokraternas kamp för demokrati, att
man ville ha en bred debatt. Men plötsligt säger justi-
tieministern att det är ministrarna i EU som har
kommit överens och då ska vi inte svaja. Det är häp-
nadsväckande.
Det är precis det vi i Miljöpartiet har emot hela
systemet, att det inte förekommer en offentlig debatt
på tidigt stadium utan först när vi redan står inför
faktum, när vi redan har förbundit oss på en massa
punkter. Det är just den allmänna debatten som är så
oerhört viktig. Eftersom den har kommit så sent har
det bildats ett demokratinätverk av intresserade per-
soner därför att de har så svårt att följa med. Jag får
ofta telefonsamtal och mejl från oroliga människor
som inte har kunnat följa med i debatten. Det måste
väl vara fel utgångspunkt, justitieministern.
Det gäller endast de som begår terroristbrott, helt
klart, precis som Morgan Johansson sade. Men så är
det ju inte. Det gäller ju också förberedelse, stämp-
ling, underlåtenhet och långtgående ansvar. Remiss-
instanser som är djupt engagerade i mänskliga rättig-
heter har också synpunkter på detta.
Det är inte bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet
som har synpunkter på detta, även Advokatsamfundet
har kommit med synpunkter. Detta diskuteras inte av
vare sig Morgan Johansson eller justitieministern.
Slutligen vill jag ta upp frågan om remisstiden.
Visst, det brukar ta ett år, så är det. Nu är det bara ett
halvår kvar till årsskiftet och då händer inget i år. Det
betyder att tiden krymper även för den viktiga proces-
sen med remissinstanserna.

Anf. 57 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det är klart att man kan ändra sig
om argumenten överbevisar det man har sagt. Det är
oerhört viktigt med en debatt, vilket jag också sade i
mitt inledningsanförande, och vi välkomnar det på
alla sätt. Kia Andreasson får lyssna lite noggrannare
nästa gång.
Däremot kan man inte - detta riktade jag mot
Moderaterna - hålla på och ändra sig och vända kap-
pan efter vinden efter de strömningar som för tillfället
råder, och ta partipolitiska hänsyn före Sveriges väl.
Om det kommer fram saker som innebär att situatio-
nen har förändrats ska man självklart ändra inställ-
ning. Så sker också väldigt ofta.
Detta förslag presenterades i slutet av förra året.
Nu har vi arbetat fram en proposition. Det har på det
här området inte hänt någonting inom EU som för-
ändrar saken. Vi har haft en debatt, och den var bra.
Jag beklagar dock att det har förekommit många
felaktigheter som gjort att det har varit väldigt svårt
att hänga med i debatten. Vi får väl acceptera detta.
Det är fråga om komplicerade saker och därför är den
här debatten viktig.
Målet för regeringens fortsatta arbete är att vi ska
bli färdiga före årets slut. Om förslaget nu går igenom
kommer vi att påbörja det arbete som innebär att vi
lägger fram en lagrådsremiss och därefter en proposi-
tion. Mycket av arbetet har redan gjorts i samband
med den proposition som nu föreligger, och som vi
ska fatta beslut om i dag.

Anf. 58 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag är faktiskt beredd att försvara
Moderaterna. De har fått många påhopp om att vända
kappan efter vinden osv. Jag tycker att det är ett teck-
en på mognad att kunna analysera och tänka sig för.
Precis som Alice Åström sade tidigare var det både
förvirrande och ont om tid när vi skulle ta ställning
till besluten. De ändrades gång på gång. Eftertanken
har kunnat infinna sig efter besluten, så att säga, alltså
efter det som sades i EU-nämnden.
Jag tycker det är ett välkommet inslag att det finns
fler partier än Vänsterpartiet och Miljöpartiet som
tränger in i materialet, analyserar det och kommer till
vissa slutsatser. Det kan inte vara en nackdel för den
svenska demokratin. Frågan är komplicerad och där-
för behövs tiden.

Anf. 59 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det är ganska rörande att höra Mil-
jöpartiets försvar för Moderaterna och talet om mog-
nad. Den mognaden måste ha kommit under de två
timmar som skilde mellan det att regeringen lade
fram sin proposition och Moderaterna gick ut och
sade att de inte längre stöder det hela. Var och en som
har varit med i den här processen kan nog själv be-
döma hur det har gått till. Jag tycker att det fram-
kommer tydligt av det som andra talare har sagt i dag.
Det här arbetet ska ta tid eftersom det handlar om
väldigt viktiga juridisk-tekniska frågor. Det tar alltså
ett helt år, och många gånger ännu längre, att få fram
en färdig produkt. Vi får inte slarva med det. Det
måste få ta den tid som det tar.

Anf. 60 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Moderaternas dominans i svensk
politik är nu så stor att vi är i fokus i alla replikskif-
ten. Det är bra.
Thomas Bodström hade anmält tio minuter till da-
gens debatt. Han hade möjlighet att kommentera en
del av den utveckling som diskuteras i hela Europa,
dvs. om det är så att vi kanske ser framför oss ett
användande av metoder som kan visa sig vara rätts-
vidriga, eftersom vi i dag inte har full kontroll.
Thomas Bodström hade kunnat redogöra för be-
redningsläget i Justitiedepartementet när det gäller
frågan om ansvarsbrott mot terrorism som ska kom-
ma. Han hade kunnat gå in på en del av de problem
med avgränsningen som nämns i propositionen.
Han skulle kanske i någon del ha kunnat kom-
mentera något som någon har sagt här i dag. Det blev
i stället tio minuter av ett omfattande gnäll över riks-
dagen och politiskt beslutsfattande i allmänhet och
över Moderaternas position i synnerhet. Han sade inte
ett ord om analys och inte ett ord om de problem som
har funnits kring den här processen.
Moderaterna har accepterat de fem första rambe-
sluten utan att följdlagstiftningen samtidigt har varit
framlagd. Det stämmer. Vi tycker att dessa två ram-
beslut på principiella grunder avviker högst betänkligt
från den karaktär som de tidigare fem rambesluten
har haft.
Vi markerade i anslutning till att beslutet togs i
EU-nämnden en vilja att gå vidare i analys och för-
djupning. Vi ville också ha garantier om att få följd-
lagstiftningen framlagd samtidigt. Detta flaggas nu
upp som avhopp i kampen mot den internationella
brottsligheten! Finns det någon som tror på den typen
av retorik?
Vi försöker ta vårt uppdrag på allvar och möta
våra väljare med beskedet att vi vet vad konsekven-
serna av följdlagstiftningen blir. Man kan inte be-
kämpa terrorism hur som helst, Thomas Bodström,
hur högt man än höjer rösten för att försöka hävda
det.

Anf. 61 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! I mitt inledningsanförande tog jag
upp just analysen kring rättssäkerheten. Jag förstår att
Moderaterna inte gärna vill ha belyst hur man har
agerat i den här frågan - särskilt inte inför sina mode-
rata väljare.
Den inställning som Moderaterna nu har innebär
en uppenbar risk för att vi försenar processen och en
ännu större risk för att de andra länderna lämnar Sve-
rige utanför, om det skulle bli en majoritet på det sätt
som Moderaterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet
vill. I så fall kan vi inte delta på samma sätt i gemen-
samma överenskommelser.
Nu handlar det om terrorism, nästa gång handlar
det om narkotika, sedan om barnsex. Man kan natur-
ligtvis diskutera vad det ska kallas. Jag kallar det för
att hoppa av eftersom vi tidigare varit med i dessa
överenskommelser. Om vi inte är med i överens-
kommelserna i framtiden anser jag att vi har hoppat
av. Det är den inställning som Moderaterna har nu.
Sanningen kan vara grym ibland.

Anf. 62 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Ser Thomas Bodström inga problem
med rambeslutet som beslutsinstitution och det för-
hållandet att Sveriges riksdag i en del av EU-
samarbetet, som är mellanstatligt, helt uppenbart
kommer på mellanhand?
Jag tror att det beror på att Socialdemokraterna är
ensamma om regeringsmakten. De stödben som de
lutar sig mot i budgetförhandlingar och andra sam-
manhang finns i det här fallet inte till stöd och hjälp.
Då behövs det andra krafter som ska ta vid.
Jag vill gärna säga att om Moderaterna ska delta i
att fatta beslut som får påverkan på svenska medbor-
gare har vi några grundläggande krav. Vi måste få
insyn i den processen. Vi måste få analyser och un-
derlag som visar vad konsekvenserna av fattade be-
slut blir. Vi måste kunna utreda vad följderna blir av
den lagstiftning som vi är med om att besluta.
Vi kunde ta rambeslutet vid EU-nämndsmötet
därför att vi så långt hade fått svar på de frågor vi
hade rest. Rambeslutet i sig är ju inte avgörande. Det
har ingen rättslig verkan för svenska medborgare. Det
står inte främst när terrorismen ska bekämpas. Det
som spelar roll är resurserna här hemma, följdlag-
stiftningen och dess konsekvenser och det vägval
Europa, FN och världen gör om hur man ska bekäm-
pa terrorismen.
Vårt ställningstagande för en öppen värld och för
globalisering ger oss instrument för att bekämpa
terrorismen. Rambeslutet är i det hänseendet långt
ned på listan, även om det är av värde att vi har fått
en gemensam definition.
Låt inte talet om beslutsprocesser och liknande ta
överhand över det som är viktigt, nämligen hur vi
gemensamt ska kunna bekämpa terrorismen. I den
delen har jag inte hört någon analys och fördjupning
och heller inte i någon del fått besked från justitiemi-
nistern i dag. Jag trodde att debatten skulle handla om
detta, men av det blev intet.

Anf. 63 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag diskuterar gärna de här frågorna.
Det har vi gjort bl.a. med Vänsterpartiet och Miljö-
partiet. Diskussionerna har pågått under lång tid. Det
är väldigt viktiga frågor om hur vi ska förhålla oss till
EU, vad de överenskommelser som vi gör innebär
osv.
Det som jag har kritiserat, liksom många andra, är
att diskussionen från Moderaterna kom mitt under en
överenskommelse. Man sade först ja, sedan nej och
därefter lägger man ned sina röster.
Jag vill också säga att i de flesta länder blir över-
enskommelsen giltig i och med att man kommer
överens i EU. För Sveriges del har vi sagt att vi vill
ha en parlamentarisk reservation, vilket vi lägger in i
alla förslag därför att vi vill att riksdagen ska avgöra
de här frågorna.
Vi vill inte att det, som i de flesta andra länderna,
ska räcka med att landets representant, justitieminis-
ter, ska ingå i en överenskommelse. Vi vill även i
fortsättningen ha stöd för alla beslut som fattas av
riksdagen.
Detta har kritiserats från många håll. Man säger
att Sverige tar för lång tid på sig och bromsar upp. Nu
är vi t.ex. näst sist. Danmark röstar på fredag - det
gäller alltså det system vi har. Min bedömning är att
de andra länderna inte kommer att acceptera ytterliga-
re försening från Sverige på kanske ett halvår eller ett
år. Det skulle äventyra deras situation om de i deras
kamp mot brottsligheten var tvungna att vänta.
Jag tar alltså gärna en diskussion om de här saker-
na, som är oerhört viktiga. Men min bedömning är att
vi inte kommer att kunna få ett effektivt och fram-
gångsrikt arbete mot brottsligheten om vi inte samti-
digt fortsätter att utveckla systemet - men där lag-
stiftningen får ske i de egna länderna efter respektive
traditioner som där finns. Det tycker jag är viktigt att
understryka.

Anf. 64 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Att stifta lag är en utomordentligt
allvarlig handling. Lagar måste vara klara och förut-
sägbara, så att vi i ytterlighetsfallen inte hamnar i en
situation som liknar Kafkas mardrömsvärld som
egentligen inte längre är en utopi.
Kravet på lagstiftningen måste vara som strängast
när det gäller lagar mot grova och avskyvärda brott.
Den lagstiftning som bygger på rambeslut bryter
mot grundläggande krav i en rättsstat. Lagstiftnings-
processen har blivit en ganska ogenomskinlig för-
handlingsprocess. Det är där problemet ligger.
Den lag vi stiftar mot terrorism - och tidigare vad
gällde arresteringsorder m.m. - bryter enligt min
uppfattning mot djupt förankrade rättstraditioner i
vårt land. Detta är utomordentligt allvarligt - ja, så
allvarligt att jag inte kan nöja mig med att låta bli att
rösta, utan enligt min övertygelse och mitt samvete
kommer jag att rösta nej. Rättsstaten måste nämligen
värnas, och då gäller inga halvmesyrer.
I verkligt allvarliga situationer, som t.ex. när vi
lagstiftar mot terrorism, får rättsstaten inte offras. Då
har ju just dessa avskyvärda krafter lyckats uppnå de
mål som de inte bör förmå lyckas med, nämligen att
underminera rättsstaten och demokratin.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 22 §.)

9 § Unga lagöverträdare och medling med
anledning av brott

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU9
Unga lagöverträdare och
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU26
Medling med anledning av brott (prop. 2001/02:126).

Anf. 65 ANITA SIDÉN (m):
Herr talman! I dag debatterar vi två betänkanden
samtidigt dels betänkande JuU9 Unga lagöverträdare
där jag yrkar bifall till reservation 1, dels betänkande
JuU26 Medling med anledning av brott. Också där
yrkar jag bifall till reservation 1. Vi moderater står
naturligtvis bakom alla våra reservationer och sär-
skilda yttranden, men av tidsskäl yrkar jag bifall till
endast två av våra reservationer.
Herr talman! Alla brottsoffer har rätt att få hjälp,
oavsett ålder eller bostadsort. Endast Stockholm och
Eskilstuna erbjuder alla unga brottsoffer den hjälp
som kan behövas. Det finns ett enormt behov av stöd,
så det här är ett växande problem runtom i vårt land.
Ett brott är i de flesta fall en mycket traumatisk upp-
levelse. En trygg världsbild kastas plötsligt omkull
och ersätts av kaos när brottsoffer blir fråntagna ett av
de mest grundläggande behoven. Den som blir utsatt
har inte gjort annat än varit på "fel" plats vid "fel"
tidpunkt.
Att bli utsatt för brott är att på olika sätt bli
kränkt. Vid Stödcentrum för unga brottsoffer talar
man om och arbetar utifrån de fem kränkningarna.
Den första kränkningen är naturligtvis att över
huvud taget ha blivit utsatt för brott.
Den andra kränkningen är att brottet sker mitt
ibland oss och att de flesta av oss vuxna bara går
förbi utan att reagera. En del unga har t.o.m. uppfattat
att vi tittat bort för att slippa ingripa.
Det som kan ses som den tredje kränkningen är att
polisen inte finner gärningsmannen och att utredning-
en därför läggs ned. Den fjärde kränkningen riskerar
att uppstå under rättegången, vid vilken den miss-
tänkte kommenderat sina kompisar att dyka upp,
medan brottsoffrets vittnen inte ens vågar komma till
rättssalen av rädsla för att bli utsatta för hot och våld.
Brottsoffer och vittnen hotas alltså för att inte vittna.
Den femte kränkningen uppstår om försäkrings-
bolaget inte betalar ut något skadestånd därför att
brottet inte anses vara ett "riktigt" brott eftersom den
unge gärningsmannen bara "lånade" mobiltelefonen
eller klädesplagget.
Det här är några exempel som visar hur det utsatta
brottsoffret kränks. Det är en bister verklighet för
brottsoffren, och det finns många exempel ur varda-
gens grymma verklighet. Man kan läsa skriften från
Stödcentrum för unga brottsoffer.
Herr talman! Brottsoffren måste sättas i fokus och
få bearbeta händelsen, eller händelserna, på ett sådant
sätt att den unge drabbade inte tappar tilltron till poli-
sen och rättsväsendet i övrigt - ja, till hela vuxenvärl-
den.
Om brottslingen kommer från ett annat land och
samhället inte ställer upp kan starka känslor bli en
oroande grogrund för främlingsfientlighet bland de
drabbade. Minst lika oroande är den likgiltighet för
rättsväsendet som breder ut sig bland unga brottsoffer
som alltför sällan får upprättelse.
Herr talman! Vi moderater har i flera år drivit frå-
gan om medling och familjerådslag, främst med syftet
att stärka brottsoffer men även för att unga lagöver-
trädare ska bli medvetna om att de brott som de ställt
till med kan få allvarliga följder för en medmänniska.
Medling kan med andra ord vara rehabiliterande både
för brottsoffer och för gärningsmän.
Vi moderater vill förändra den föreslagna lagtex-
ten så att den fokuserar mer på brottsoffret och före-
slår därför i vår reservation en omarbetning av majo-
ritetens förslag.
Herr talman! I en annan reservation pekar vi på att
mötet med gärningsmannen riskerar att ytterligare
skada brottsoffret, nämligen vid sexualbrott. Det får
naturligtvis inte finnas någon risk alls att brottsoffret
känner sig tvingad att delta i medling. Vi anser att
just sexualbrott ska undantas från medlingsinstitutet.
Herr talman! Regeringen föreslår att BRÅ ska
vara den myndighet som ska fördela bidragen när det
gäller medling samt svara för frågor om utbildning
och kvalitetssäkring. Vi moderater kräver att Brotts-
förebyggande rådets arbetsuppgifter renodlas innan
fler arbetsuppgifter läggs på rådet. Vi har samma
uppfattning i denna fråga som Föreningen för med-
ling har, nämligen att en fristående nationell enhet
bör inrättas. Denna nya enhet ska granska verksam-
heten, fördela bidragen och sköta uppföljningen och
kvalitetssäkringen - därav vår reservation i denna del.
Herr talman! Många barn mår dåligt i dag. Barn-
psykiatrin måste spela en mycket tydligare roll än vad
den på grund av resursbrist får göra. Forskning inom
detta område är även viktig. Garantin att få vård i tid
ska naturligtvis gälla alla. Köerna måste bort. Resur-
ser bör på lokal nivå sättas in för att effektivisera de
åtgärder som redan finns så att insatserna kan ge
möjlighet till behandling och stöd.
Vi vill understryka vikten av att åtgärder för barn
och ungdomar kommer snabbt. Det är naturligtvis
viktigt att bli stark nog att inte hamna i den kriminella
världen, men det är också viktigt att få styrka att vika
bort från den. I vår reservation om familjens betydel-
se tar vi även upp denna fråga utifrån barnens behov
uttryckt i barnkonventionen.
Herr talman! Enligt vår åsikt bör påföljden över-
lämnande till vård inom socialtjänst avskaffas efter-
som den i flertalet kommuner kommer för sent. Där-
för bör nya påföljdsformer införas - påföljdsformer
som anpassas till unga brottslingar. Vi måste sätta
våra planer i verket och våga visa en klar färdrikt-
ning. Det är rakryggat att visa var gränsen går och
vad som gäller i vårt samhälle.
Även om man gjort något brottsligt ska det löna
sig att sköta sig bra under den tid man är omhänder-
tagen. Därför bör det utarbetas tydliga ungdomsra-
batter för de yngsta. Det är också pedagogiskt viktigt
att informera föräldrarna och göra dem mer uppmärk-
samma på deras skyldigheter vad gäller skadestånds-
ansvar.
Återfallsbrottslingar står för den största delen av
brotten, och därför måste särskilda insatser sättas in
för att vända brottskurvan rätt.
Herr talman! För att förebygga brott är det viktigt
att ge unga normer att hålla sig till. Ett bra sätt att
förankra normer hos unga brottslingar och samtidigt
ge dem stöd och stärka dem och deras familjer är att
införa familjerådslag. På Nya Zeeland har man i drygt
tio år genomfört familjegruppskonferenser. Den
kränkta får hjälp att orka, och den unga gärningsman-
nen blir medveten om sin roll i brottet. Föräldrarna
stärks av att andra aktörer kommer in i ungdomarnas
liv. Dessutom kan de få stöd av för barnet betydelse-
fulla vuxna.
Herr talman! Det är snart skoluppehåll, men
brottsligheten tar inte sommarlov. Många unga kom-
mer att utföra olagligheter med de följder det kan ge,
för droger och brott följer varandra hack i häl. Många
närpolisstationer lär få problem med bemanning även
under denna sommar.
Familjegruppskonferens är en bra åtgärd inte
minst för våra unga med invandrarbakgrund. På Nya
Zeeland har man god erfarenhet av att rikta sig sär-
skilt till dessa ungdomar och fånga upp dem genom
att anknyta till de familjeband som finns i dessa kul-
turer. Detta understryker betydelsen av andra vuxna
som står nära. Det ger också en bra förståelse för
konsekvenserna av felaktiga gärningar. Som man
själv vill bli behandlad måste man behandla andra.
Vi finner att regeringen i sitt förslag underlåtit att
bedöma om familjerådslag kan bli ett komplement till
medling.
Herr talman! Vi måste bry oss om unga som begår
brott. Det är viktigt för unga lagöverträdare att reak-
tionen på deras brott kommer så nära brottet som
möjligt och att reaktionen är tydlig, för det underlättar
möjligheten att avbryta en påbörjad kriminell karriär.
Omsatt till svenskt rättsväsende blir vårt förslag en
alternativ påföljd för unga brottslingar - en påföljd
som dessutom ger föräldrar stöd under en tung peri-
od.
Herr talman! Jag har, liksom utskottet gör i da-
gens betänkande, mest uppehållit mig vid de unga.
Men oavsett ålder måste brottsoffren få upprättelse
och våga blicka mot en bättre framtid.

Anf. 66 RAGNWI MARCELIND (kd):
Herr talman! Så har vi kommit till utskottets sista
debatter denna mandatperiod. För några av oss är det
dessutom den sista debatten efter många år i riksda-
gen. Jag trodde verkligen att jag skulle få en chans att
debattera med Ingvar Johnsson eftersom det är hans
sista debatt. Jag har haft ett antal dueller med honom
under de senaste åren. Jag brukar lyckas få Ingvar att
tända till lite extra i debatten. Om jag retar upp ho-
nom kanske han begär ordet i avslutningen.
Herr talman! Kristdemokraterna står bakom alla
sina reservationer, men för tids vinnande yrkar vi
bifall enbart till reservation 5 under punkt 4 i JuU9
och reservation 3 under punkt 4 i JuU26.
Ett återkommande kriminalpolitiskt debattämne är
hur samhället ska reagera på ungdomars brottslighet.
Hur ska påföljdssystemet se ut? Ska det vara stränga-
re straff eller intensivare behandlingsmetoder? Vi
anser att en ung människa som begår brott ska veta att
samhället ser allvarligt på detta oavsett gärningsman-
nens ålder. För en del handlar debatten enbart om hur
man ska förhindra brottslighet genom fler poliser och
hårdare straff eller genom att man gör det så svårt
som möjligt att begå brott, men det räcker inte om vi
inte lyckas i arbetet med att förändra de ungas värde-
ringar och attityder.
Kristdemokraterna har i denna kammare gång ef-
ter gång understrukit behovet av gemensamma goda
värderingar som bär upp och håller samman samhäl-
let. I de allra flesta fall är det föräldrarna som bäst
förmedlar dessa värden. Därför menar vi att familjens
roll i det brottsförebyggande arbetet är central. För att
värdeöverföringen ska fungera krävs vardagstid till-
sammans. Det är i vardagliga situationer som man
tvingas lösa konflikter och på det sättet på ett natur-
ligt sätt tränar samlevnad med varandra.
Därför säger vi att vi tycker att det är så sorgligt
att familjen är så undervärderad och att tilltron till
föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn är så
låg. Det är precis det vi skriver i vår gemensamma
reservation nr 1. Vi skriver att regeringens familjepo-
litik är otidsenlig och begränsar i stället för att öka
familjens möjligheter att själv styra sin vardag.
Trots allt råder det i de politiska partierna ganska
stor enighet om familjens och de vuxnas betydelse
och om att goda uppväxtförhållanden är av stor vikt
för hur den unge ska utvecklas. Möjligtvis har Miljö-
partiet en annan uppfattning, men jag hoppas få tydli-
ga besked och möta samförstånd i frågan om famil-
jens betydelse i denna sista debatt med Kia Andreas-
son.
I vår reservation nr 2 belyser vi frågan om att det i
dag finns stora möjligheter att identifiera riskgrupper.
Därför anser vi att det är så viktigt att barn och ung-
domar med neuropsykiatriska funktionshinder ska få
extra uppmärksamhet och stöd i förebyggande syfte.
Vi anser att regeringen borde utarbeta ett handlings-
program där denna kunskap tas till vara i syfte att
förbättra livskvaliteten för de berörda grupperna och
därmed också samtidigt minska brottsligheten.
Majoriteten hänvisar då till BRÅ-rapporten
2001:15 och den kunskap som finns och konstaterar
samtidigt att vetenskapligt förankrade metoder sällan
tillämpas och att det ofta saknas systematisk doku-
mentation vad gäller insatser, metoder och resultat.
Jerzy Sarnecki konstaterade detta i en debattarti-
kel på DN Debatt den 19 maj: "Det finns troligen
ytterst få branscher som använder så liten andel av
sina resurser för utvecklings- och utvärderingsinsat-
ser. Det är denna ovilja att bygga på kunskaper om
problemens orsaker och effekter av åtgärder, snarare
än resursbrister, som gör att våra framgångar i kam-
pen mot brottsligheten och andra problem bland unga
inte är särskilt imponerande."
Jag har förståelse för att utskottet inte kan uttala
sig i frågor som berör resurserna inom socialtjänsten,
hälso- och sjukvården eller skolans arbete. Jag vill
bara påpeka och understryka att det är så typiskt i allt
politiskt och även socialt arbete att samarbete, sam-
ordning och tillvaratagande av kunskap ligger så
långt ned på prioriteringslistan i det förebyggande
tänkandet. Denna oföretagsamhet beklagar vi krist-
demokrater verkligen.
Ungdomar som begår grova brott döms i dag allt
oftare till sluten ungdomsvård. Sedan lagen trädde i
kraft för två år sedan har sex till sju gånger fler än
beräknat tagits in på särskilda ungdomshem. De
många och långa domarna har skapat konkurrens om
platserna på ungdomshemmen, eftersom ungdomar
dömda enligt LVU också vårdas på samma ungdoms-
hem. Under senare delen av år 2000 tvingades ett 40-
tal ungdomar vänta på sin LVU-placering. Ett gra-
verande exempel kommer från julhelgen 2000, då en
14-årig flicka på väg från det ena ungdomshemmet
till det andra fick sitta på häktet i Uppsala.
Kristdemokraterna tog upp denna situation redan i
budgetmotionen 1999, och vi sade att regeringen
måste avsätta ytterligare resurser för att tillgodose fler
platser åt SiS. Vi har sedan tagit upp denna fråga
varje år i våra debatter.
Nu skriver majoriteten i sitt betänkande att det i
maj 2002 finns 74 platser, av vilka 72 är utnyttjade,
och sju till åtta ungdomar som ska placeras så fort
respektive dom vunnit laga kraft. Utskottet konstate-
rar därefter att platstillgången har direkt samband
med anslagen till SiS och att det därmed är en fråga
som ligger utanför utskottets beredningsområde.
Det finns inte den minsta skrivning i detta betän-
kande från justitieutskottet i Sveriges riksdag om det
olyckliga i att unga som inlett en brottslig bana får gå
kvar hemma och begå alltfler brott innan de kan pla-
ceras på ungdomshem. Det finns inte ett ord om att
utskottet anser att regeringen borde se över resursför-
delningen till SiS för att tillgodose platsbehoven. Om
inte vi i justitieutskottet påpekar de problem vi ser i
ungdomsvården, vem ska då göra det? Kan socialde-
mokraterna och majoriteten förklara det för mig?
Utskottet skriver i sin majoritetstext: "Någon re-
gel om omedelbar verkställighet oavsett om domen
vunnit laga kraft finns således inte. Regelsystemet för
sluten ungdomsvård motsvarar i detta hänseende i
princip det som gäller vid dom på fängelse". Med
andra ord går den unge fri tills det finns en plats så att
domen kan verkställas. Min fråga till majoriteten är:
Är ni nöjda med detta? Är det förenligt med den poli-
tik som ni bedriver i regeringen för att bekämpa ung-
domskriminaliteten?
Kristdemokraterna tycker att det är bra att reger-
ingen nu har föreslagit en ny lag om medling med
anledning av brott. Vi har drivit den här frågan länge.
Under försöksverksamheten drevs 32 medlingsprojekt
runtom i landet. Flera av dem har kommit att drivas
vidare. De orter som har lyckats har visat sig vara de
orter som har haft s.k. eldsjälar som har varit beredda
att satsa mycket tid på rådslagen.
Vi kan känna en viss oro när det ansvaret nu ska
läggas över på kommunerna. De har redan social-
tjänster som är oerhört tungt belastade. Hur ska det
gå? Det är bra att regeringen säger precis som vi har
yrkat på i våra motioner. Det måste bli ett statligt
ansvar. Regeringen anslår 18 miljoner som kommu-
nerna ska kunna ansöka från för att kunna bedriva sin
medlingsverksamhet. Men vi blir något förvånade
över att regeringen inte på något sätt har angivit var
de pengarna ska tas. I vår motion krävde vi att reger-
ingen måste återkomma med förslag om detta. Jag
tycker att utskottsmajoriteten har tagit hänsyn till de
kraven från oss kristdemokrater och gjort en kraftfull
skrivning om att regeringen bör återkomma om finan-
sieringsfrågan.
Herr talman! När det till sist gäller frågan om
medlingens ställning i den rättsliga processen pre-
senterar regeringen inga förslag. Inte heller när det
gäller frågan om hur medlingsverksamheten ska or-
ganiseras finns det några konkreta lösningar. Reger-
ingen nöjer sig i stället med att konstatera att ytterli-
gare överväganden krävs.
Vi anser att medling är ett bra sätt för lagöverträ-
dare att få större insikt om brottets konsekvenser. Vi
stöder också förslaget att medling kan användas för
minderåriga som begår brott. Vi menar också att det
ska finnas möjlighet för åklagaren att meddela åtals-
underlåtelse för straffmyndiga under 18 år om de har
deltagit i medling.
Medlingen innebär i sig att en ung förstagångsför-
brytare erbjuds hjälp att träffa brottsoffret för att tala
om det som har hänt. Det kan också hända att den
unge får ersätta skadan genom att jobba av skulden
för det brott som den unge har begått. Vi tror att den
processen är ett bra sätt att få unga lagöverträdare att
inse konsekvenserna av sin brottsliga handling.
Därmed tackar jag för mig. Jag önskar Ingvar
Johnsson en fantastisk framtid utanför riksdagen. Det
önskar jag även andra som eventuellt inte blir kvar
här.

Anf. 67 GUNNEL WALLIN (c):
Herr talman! Våld och mobbning bland ungdomar
liksom det ökade användandet av alkohol och narko-
tika samt det ökande andelen självmord bland unga är
oroande signaler som vi vuxna, vi politiker, måste ta
på allvar.
Detta betänkande inleds med att utskottet i sitt
övervägande skriver att det är återkommande aktuella
frågor som även behandlats förra året. Utskottet av-
styrker reservationerna och hänvisar till pågående
utredningar och aviserade propositioner.
Det krävs handling. Det behövs kontinuerliga
uppföljningar av hur situationen ser ut och om myn-
digheterna kan leva upp till fattade beslut, och om
inte vad detta beror på. Det gjordes en genomgripan-
de översyn år 1994 av unga lagöverträdare och hand-
läggning av ungdomsmål. En uppföljning av detta år
1999 visade ett i huvudsak positivt resultat. Jag tror
att det har förändrats.
Hur ser det ut i verkligheten? Antalet häktade
ungdomar under 18 år har fördubblats under det se-
naste året. Då ska även uppmärksammas att det är i
undantagsfall som man häktar ungdomar under 18 år.
Det är överbeläggning på de hem Statens institutions-
styrelse driver. De unga får vänta på att avtjäna straf-
fet och få den rehabilitering som verkligen behövs.
Jag kan instämma i den fråga som Ragnwi Mar-
celind nyss ställde. Hur ser majoriteten på just den
situationen? Jag tycker att det är mycket bekym-
mersamt.
Det är svårigheter att hålla sexveckorsgränsen för
brott begångna av ungdomar. Socialtjänsten har i
många kommuner svårighet att hinna med vårdplaner.
Det är svårigheter att hitta lämpliga uppgifter för de
ungdomar som är dömda till samhällstjänst. Vi ser en
missbrukssituation. Vi kan också se att ungdomar allt
oftare har bristande respekt för beslutade lagar. Vi
kan se brottsoffrens rädsla. Det är en rädsla som
ibland leder till att man utrustar sig med hjälpmedel
som kan få katastrofala följder.
Vid hantering av unga lagöverträdare är det extra
angeläget att handla snabbt, tydligt och konsekvent
och att vad som är rätt och vad som är fel poängteras.
Familjens och andra vuxnas betydelse och ansvar
att föra över normbildningen till den kommande ge-
nerationen måste alla jobba med. Det gäller också att
arbeta med brottsförebyggande insatser på alla sätt.
Det är inte bara att säga att föräldrarna har ansvar.
Man måste också ge föräldrarna de reella möjlighe-
terna att ta ansvaret.
De föräldrar som behöver stöd måste få detta. Ett
exempel som jag såg bl.a. i Halmstad var att familjen,
föräldrarna, utrustades med stöd i hemmet för att
stärka sin position. Jag har sett exempel från Klippans
kommun där man arbetar med ungdomar med kon-
fliktlösning och samtal. Det har fungerat jättebra.
Jag var i förra veckan och lyssnade på bl.a. en ung
man som hade gått samtalsterapi. Han uttryckte sig så
här: Skolan kan inte ta över föräldrarnas uppgift, utan
man måste lösa det tillsammans. Föräldrarna måste få
tid att vara tillsammans med sina barn och just föra
samtal. Det finns många goda exempel. Men de be-
höver spridas för att få en förändring till stånd i hela
vårt land. Vi får aldrig glömma bort att vi vuxna
måste vara goda förebilder.
När det gäller frågan om neuropsykiatriska hinder
finns det en hänvisning till Psykansvarskommitténs.
Det är en liten grupp, men det är en grupp som ökar.
Det är de barn som är svåra att placera i vanlig skol-
klass, eftersom de stör blir aggressiva och mobbade.
Det finns faktiskt platser i vårt land där man kan
ta emot barn och behandla dem med sensomotorisk
träning och samverkan mellan sinnes- och rörelsener-
ver. Jag har själv lagt en motion om detta här i riks-
dagen. Det har nämligen visat sig att bristande
stresstålighet sammanfaller i samtliga testade fall med
dålig hörsel. Detta är rön från Kalmar län. Det gäller
att utreda den sensomotoriska mognadens betydelse
för barnens koncentration och inlärningsmetoder. Det
är ca 1 000 barn som har fått hjälp och som har haft
jätteproblem. De har flyttats flera gånger men inte
passat någonstans. När det då finns hjälp att få ska
man använda sig av den i vårt samhälle. Därför är jag
ganska förvånad när socialutskottet säger i sitt yttran-
de att man inte vill frångå principen att riksdagen ej
bör prioritera vissa sjukdomar framför andra. Kan
man förebygga psykiska störningar i tidig ålder är det
av jättestor vikt att man gör det.
Dimensioneringen av sluten ungdomsvård har
nästan sedan starten varit ett bekymmer. Det påver-
kas, som vi hörde från tidigare talare här, av ett annat
utskott. Jag tycker att det här är allvarligt. Antingen
krävs det ett bättre samarbete, eller så måste frågan
om var ansvaret ska ligga omprövas. Man kan inte
skylla på varandra.
Som det nu är finns det en diskussion även ute på
fältet om vem som ska betala: Ska kommunen placera
på LVU-hem, eller ska man låta det gå så att staten
får ta kostnaden via LSU? Det måste vara behovet
som styr?
Ett par ord om medling. Medling på frivillig bas
är viktig. Den ska inte användas som en påföljd. Så är
förslaget i betänkandet. Vi tyckte från Centerpartiet,
när vi fick försöket presenterat, att det skulle få fort-
sätta för det verkade bra. Man hade ju fått upp kom-
petensen i vissa kommuner. Men så blev det inte, det
har blivit ett uppehåll. Jag tycker att det ska få fort-
sätta, även om det tar tid att bygga upp kompetensen
igen. Alla initiativ till samtal mellan parter behöver
tas till vara för att ge föräldrar en möjlighet till efter-
tanke och reflektering över brottet och för att ge
brottsoffret upprättelse samtidigt som man får bear-
beta sina upplevelser. Jag hoppas verkligen att kom-
munerna inser detta och använder sig av möjligheten
att ta del av bidrag och använder sig av både medling
och familjerådslag, för samtalet är viktigt.
Herr talman! Jag står bakom alla Centerpartiets
reservationer och särskilda yttrande, men för tids
vinning yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Anf. 68 KIA ANDREASSON (mp):
Herr talman! Hur förhindra brottslighet? Det är en
central fråga för justitieutskottet och även för partier-
nas kriminalpolitik. Miljöpartiet hävdar ofta att tidiga
brottsförebyggande åtgärder är en viktig del i detta
arbete - och även hur samhället fungerar socialt. Men
tidiga brottsförebyggande åtgärder på individnivå är
det som vi måste satsa på. I reservation 2, som jag
yrkar bifall till, finns ett yrkande om att få en natio-
nell plan för sådant arbete därför att unga och barn
som har fått ADHD eller liknande har en så tung och
allvarlig situation. I rapport efter rapport visar det sig
att det är dessa barn som är i riskzonen för framtida
kriminalitet men att det går att åtgärda. Detta måste vi
ta till oss, vara intresserade av, få alla resurser till och
få med oss alla myndigheter och alla krafter för att
inrikta oss på denna grupp, som det går att göra nå-
gonting åt. I stället för att hela tiden äska mera pengar
till rättsväsendet, fler poliser och fler fängelseplatser
måste det vara detta som är det viktiga.
BRÅ, Brottsförebyggande rådet, kom med en rap-
port - Kriminell utveckling, tidiga riskfaktorer och
förebyggande insatser. Där riktas mycken kritik mot
hur det fungerar i dag, det finns inte bra metoder. Det
måste framarbetas bättre metoder.
I dagarna fick vi två ytterligare rapporter. En från
Henrik Söderberg, överläkare vid Rättsmedicinalver-
ket i Göteborg. Han har forskning bland 100 vålds-
brottslingar och finner att dessa brottslingar har den
nämnda diagnosen och att man skulle kunna göra
mycket mer på ett tidigt stadium.
Socialstyrelsen har kommit med en utredning där
man säger att det viktigaste av allt är att öka kunska-
pen bland förskolelärare, lärare och föräldrar och att
myndigheter och organisationer måste samarbeta. Det
är precis vad som står i Miljöpartiets reservation.
Också Kristdemokraterna har en motion om detta.
Där är vi eniga. Det är glädjande att så många partier
är eniga. Hade Moderaterna inte backat från att ställa
sig bakom denna motion hade vi fått igenom att re-
geringen skulle upprätta en nationell plan på detta
viktiga område. Jag skulle önska att vi kunde göra
det, innan vi lämnar riksdagen denna mandatperiod,
för det är så angeläget. Jag förstår inte varför Mode-
raterna plötsligt övergav det. De hade först intentio-
nen att ställa sig bakom den och sedan bara lämnade
det. Kan det bero på att socialutskottet då var mer
kritiskt? Det är det som är tråkigt i detta sammanhang
att vi i justitieutskottet har en bild, som är baserad på
många års kunskap, men sedan har socialutskottet
sina problem och då blir det ingen koppling däremel-
lan. Man säger i stället att den principiella inställ-
ningen är att inte prioritera vissa sjukdomar. Det är
inte riktigt detta det handlar om. Det går inte att jäm-
föra. Det här får andrahandseffekter på det kriminella
området och ger otroligt många fler problem i sam-
hället.
Herr talman! Det är beklagansvärt, och jag hoppas
att få höra från Moderaternas företrädare varför det
blev så att vi inte kunde till stånd det som rapport
efter rapport och som experter säger att vi måste göra
för att kunna få en förändring.

Anf. 69 RAGNWI MARCELIND (kd) replik:
Herr talman! Det är fantastiskt roligt, Kia Andre-
asson, att få dela den här reservationen i denna myck-
et fråga om neuropsykiatriska funktionshinder. Kia
Andreasson sade i sitt inlägg att det var otroligt vik-
tigt med tidiga brottsförebyggande åtgärder på indi-
vidnivå i stället för att ropa efter mer resurser till
polis och behandling osv.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Kia Andreasson
hur hon vill hantera den svårighet som vi har i dag
med alltfler ungdomar som inte kommer in t.ex. på
Statens institutionsstyrelse därför att det inte finns
platser. Det är en resursfråga, det är en resursbrist
som gör att över 40 ungdomar fick vänta under hös-
ten 2000 och på det sättet fortfara med sin brottslig-
het. Det har också lett till att en del kommuner har
släppt efter, för det har inte längre varit deras betal-
ningsansvar, utan det har blivit ett statligt ansvar. Det
här gör att barn och ungdomar far illa.
Om det ligger någonting i det som Kia Andreas-
son säger, att tidiga brottsförebyggande åtgärder är så
angelägna, skulle jag vilja fråga varför Kia Andreas-
son inte samtidigt ser det angeläget att få resurser till
just de institutioner som kommer in tidigt och försö-
ker rehabilitera barn och ungdomar för att de inte ska
fortsätta i kriminalitet.

Anf. 70 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Nu är Ragnwi Marcelind inne på det
andra steget, när ungdomar redan har hamnat i krimi-
nalitet och behöver omhändertas. Men min poäng
med den nationella planen i reservationen var att de
skulle slippa hamna inom denna vård och att de i
stället skulle få stöd i barndomen. Ibland upptäcker
man problemen redan i förskolan och även på barna-
vårdscentralen. Om man sluter ett nätverk runt dessa
barn så att de får all upptänklig hjälp och stöd, behövs
förhoppningsvis inte de här platserna.
Funktionsstörningen ADHD är så överrepresente-
rad bland våldsbrottslingar. Det är 40 av 100 personer
som har den diagnosen och som är i riskzonen för att
bli eller som blir kriminella. Det är därför som jag
säger att den största satsningen måste ske tidigt för att
undvika att den andra delen måste byggas ut, dvs. där
kriminaliteten redan har fått utlopp.

Anf. 71 RAGNWI MARCELIND (kd) replik:
Herr talman! Jag förstår fullständigt vad Kia And-
reasson menar, att insatserna måste komma så tidigt
att vi i framtiden ska slippa - och här är jag helt enig
med Kia Andreasson - få alltfler kriminella männi-
skor. Men Kia Andreasson kan ju inte frånta sig an-
svaret för dem som redan är i en brottslig karriär
därför att de inte fick den här hjälpen för ett antal år
sedan eller av andra orsaker just nu befinner sig i en
kriminellt sett uppåtgående kurva. Det handlar om
barn och ungdomar som inte fått den rätta hjälpen i
rätt tid. Då undrar jag varför Kia Andreasson inte ser
dessa barn och varför hon inte kunde ansluta sig till
reservation 5, där vi yrkar på mer resurser för att man
ska kunna ta sig an ungdomar som har dömts till
LVU och LSU. När det gäller LSU är det oerhört
viktigt att ungdomarna inte går fria i väntan på att det
ska finnas plats eller att domen ska verkställas.

Anf. 72 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vill inte ställa de här grupperna
mot varandra. Det är självklart att det ska finnas plat-
ser för att ta hand om barn som behöver hjälpen inom
SiS. Men poängen är ändå, och det är det jag vill
framhålla i reservation 2, att vi måste satsa ännu mer
resurser, inte bara pengar utan också mänskligt enga-
gemang i alla delar för att förhindra brottslighet. Det
är detta som måste till i större skala. Sedan måste
man så klart, som jag sade tidigare, ta hand om dessa
ungdomar tidigare än andra, men det är en sekundär
effekt. Det är klart att vi inte ska lämna dem utanför.
Men det blir ett lägre antal - det är det som är poäng-
en - om vi satsar i första ledet.

Anf. 73 NALIN PEKGUL (s):
Herr talman! Det är först och främst föräldrarna
som har ansvar för barns och ungdomars uppfostran.
Därför har de stor betydelse för att barnen ska få goda
uppväxtvillkor.
Föräldrarna har en nyckelroll när det gäller att få
barn och ungdomar att avstå från att begå brott. Men
även skolan, fritidsförvaltningen och socialtjänsten
har ett stort ansvar för att barn inte ska hamna i kri-
minalitet. Därför bör man tidigt uppmärksamma pro-
blem bland barn och unga och i samarbete med för-
äldrarna sätta in de resurser som behövs för att få
barnen och ungdomarna på rätt väg. När ett barn
börjar begå brott är det extra viktigt med ett nära
samarbete mellan familjen och berörda myndigheter.
Det är också viktigt att samhällets reaktion kom-
mer snabbt när unga människor begår brott. Den
nuvarande regleringen ställer krav på ett nära samar-
bete mellan socialtjänsten, polisen, åklagarna och
domstolarna. Regleringen är utformad för att åstad-
komma en snabb handläggning genom tidiga kontak-
ter mellan berörda myndigheter, samtidigt som beho-
vet av specialisering inom rättsväsendet i fråga om
barns och ungdomars brottslighet tillgodoses.
Föräldrarnas medverkan garanteras på flera sätt.
T.ex. ska föräldrar eller andra vårdnadshavare nor-
malt kallas till förhör som äger rum med barnet eller
den unge. De ska också underrättas om tidpunkten för
en domstolsförhandling. Därtill kommer att det ålig-
ger socialtjänsten att utforma åtgärder som rör barn
och unga i samråd med vårdnadshavaren och i lämp-
liga fall med den unge själv. Det kan tilläggas att
riksdagen nyligen fattat beslut om lagändringar som
går ut på att vidga kretsen av vuxna som kan vara ett
stöd för den unge under brottmålsförfarandet.
Herr talman! Det andra betänkandet som vi i dag
behandlar är Medling med anledning av brott. Med-
ling kan komma i fråga för gärningsmän i alla åldrar.
När det gäller gärningsmän under 12 år får dock
medling ske endast om det finns synnerliga skäl.
Syftet med medlingen är främst att gärningsmannen
ska få ökad insikt om brottets konsekvenser, och att
brottsoffret ska ges en möjlighet att bearbeta sina
upplevelser av brottet. Det bör även vara möjligt att
låta mötet utmynna i någon form av avtal mellan
parterna. Medlingen ska vara frivillig för båda parter.
Om medling befinns vara lämpligt i det enskilda fallet
bör inget brott som är polisanmält och erkänt uteslu-
tas från medling. Medling bör kunna äga rum i alla
stadier av rättsprocessen.
När det gäller frågorna om medlingens ställning i
den rättsliga processen och hur medlingsverksamhe-
ten ska organiseras gör regeringen bedömningen att
ytterligare överväganden krävs och återkommer.
Herr talman! Det här var mitt sista anförande i
kammaren.
För mig har uppdraget varit både krävande och
givande. Jag är stolt över att jag under åtta år har fått
förtroendet att representera folket.
Att vara ledamot av Sveriges riksdag är ett stort
uppdrag som ingen kan påstå sig ha gjort sig förtjänt
av. Om demokratin ska bli livaktig måste alla poli-
tiskt aktiva känna att de verkligen kan vara med och
bestämma. Därför tror jag att det är viktigt att man
delar på uppdragen. Det får inte bli så att när någon
en gång har fått ett uppdrag är den posten låst fram
till dess att personen i fråga pensioneras. Det gäller i
synnerhet när man får ett uppdrag som ganska ung.
Det här har varit mina skäl för att ställa min plats
till förfogande och inte ställa upp i höstens val.
Jag hoppas och tror att jag har kunnat bidra med
någonting i riksdagsarbetet och uppmanar så många
som möjligt att engagera sig politiskt och ställa upp
och ta på sig politiska uppdrag. Det är viktigt för
demokratin, tycker jag.

Anf. 74 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Nalin Pekgul
om man har gett möjligheterna och tiden för föräld-
rarna att ställa upp och föra över värderingar och
normer. Det är första frågan.
Nästa fråga är om man från Socialdemokraternas
sida har lyckats hantera situationen med unga lag-
överträdare när antalet häktade under 18 år har för-
dubblats det senaste året, när platsbristen ser ut som
den gör på statens institutioner och när missbruket
breder ut sig som det gör bland ungdomar.

Anf. 75 NALIN PEKGUL (s) replik:
Herr talman! Den första frågan hörde jag inte rik-
tigt.
Det är klart att vi aldrig ska vara nöjda med de in-
satser vi har gjort. Varje ung människa som hamnar i
brottslighet är ett misslyckande, inte bara för social-
demokratin utan för var och en av oss som männi-
skor. Man ska aldrig säga att vi har lyckats med all-
ting, och vi kommer troligen heller inte att göra det.
När det gäller frågan om platser på Statens insti-
tutionsstyrelse vill jag bara säga att det inte är riksda-
gen som ska bestämma hur många platser det ska
finnas. Platserna inrättas när behov uppkommer. Jag
är säker på att varje gång behov uppkommer ser Sta-
tens institutionsstyrelse till att ordna platserna när
unga människor döms till sluten vård.

Anf. 76 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Herr talman! När det gäller den första frågan sade
Nalin Pekgul i sitt anförande att föräldrar har en
nyckelroll i att ge stöd till barnen. Då frågade jag:
Har föräldrarna i dag reella möjligheter och den tid de
behöver för att stödja ungdomarna?
Jag har också en kommentar till det Nalin Pekgul
sade om att man aldrig skulle vara nöjd och att just
när det gäller platsbristen på SiS-hemmen fixar man
platser när behov uppkommer. I detta betänkande står
det redan att det inte finns så många platser att de
täcker behovet. Det har varit en kraftig ökning, och
man kan inte fixa det i efterhand. Vart ska de då ta
vägen? Då blir det som i de fall som relateras från
Stockholmsområdet, att det dröjer 6-8 månader sedan
man har fått domen innan den kan verkställas med
sluten ungdomsvård. På den tiden hinner de göra
mycket. Vilka signaler ger man då till ungdomarna?

Anf. 77 NALIN PEKGUL (s) replik:
Herr talman! Om Gunnel Wallin tror att social-
demokratin ska fastställa hur många timmar föräldrar
ska ägna åt sina barn vill jag tala om att vi tyvärr inte
kan göra det. Vad vi kan göra är att i diskussioner, i
möten och i alla möjliga sammanhang framhålla
vikten av att föräldrarna har mera tid med sina barn.
Det är inget socialdemokratiskt problem, utan det
problemet har vi alla, även vi i denna kammare.
Det som har oroat mig som småbarnsförälder är
att många människor tror att det är ett nödvändigt ont
att skaffa barn. Vi har fått ett samhälle där man tror
att man ska ha både karriär och barn och kunna leva
det bästa livet, och man kan inte ta hänsyn till att man
som småbarnsförälder kanske måste kunna trappa
ned, vara hemma och ha mer tid med sina barn.
Det är en fråga som jag gärna skulle vilja ha en
lång debatt om, dvs. hur viktigt det är att föräldrarna
har tid med barnen. Barn behöver vuxna människor,
kanske inte bara föräldrar - även om föräldrar är de
viktigaste - utan även andra människor i omgivning-
en som sätter värde på och visar respekt för barnen.
Det är en oerhört viktig och intressant diskussion.
Jag hoppas verkligen att både Gunnel Wallin och
jag bidrar till att barnens bästa sätts i centrum och att
det blir uppmärksammat att vi bör ägna mer tid åt
våra barn. Det är inte någonting jag ska kommentera
som socialdemokratisk företrädare.
När det återigen gäller platserna är det klart att
varje fall där det inte löser sig snabbt är upprörande.
Utgångspunkten måste vara att det är Statens institu-
tionsstyrelse som har fått uppdraget att ordna fram
platserna. När det behövs tar man också fram platser-
na. När unga människor döms till sluten vård får de
också de platserna. Det är ingenting som riksdagen
ska lägga sig i.

Anf. 78 ANITA SIDÉN (m) replik:
Herr talman! Jag är överens med tidigare talare
om att det är mycket som behöver förbättras. Det är
självklart att de unga som har behov av psykiatrisk
vård ska få det.
Vi moderater kräver vårdgaranti för alla, och vi
har i alla utskott som berörs framfört våra synpunkter.
Statsministern har utlovat vårdgaranti, men samti-
digt har ni röstat nej till förslaget tolv gånger i rad.
Var vårdgarantin bara ett förfluget vallöfte? Vårdga-
rantin skulle ju kunna garantera att barn och vuxna
med psykiatriska problem kunde få hjälp i tid.
Herr talman! Man måste alltid ifrågasätta om en
verksamhet, som exempelvis medling, som fungerar
bra och leder till goda resultat behöver lagstöd för att
fungera. Det finns risk för att frivilligt engagemang
förstatligas. Det finns även risk för att allt måste stö-
pas i samma form.
När nu regeringen lagt fram sitt förslag om med-
ling, varför visas då inte alla korten upp på bordet?
Varför har ni inte visat var ni föreslår att medlingen
ska ta plats i rättsprocessen? Varför lägger ni inte
fram ett förslag om hur medlingsprocessen bör orga-
niseras?
Vi moderater har länge drivit frågan om medling.
Vi har gjort det under så lång tid att Socialdemokra-
terna hade hunnit komma med ett fullständigt förslag.

Anf. 79 NALIN PEKGUL (s) replik:
Herr talman! Det var många punkter samtidigt.
När det gäller vårdgaranti för barn och ungdomar
med psykiatriska problem skulle jag vilja säga att
Moderaterna inte kan slå sig för bröstet så mycket.
Om det är någon plats där det är långa köer är det ju
Stockholm, där Moderaterna själva styr i landstinget.
Där har de inte satsat tillräckligt på barn och ungdo-
mar, och över huvud taget inte satsat tillräckligt på
vården.
Jag tycker inte att det är någonting som ni kan be-
römma er för. Ni har haft möjlighet att påverka i
Stockholm men har bara försämrat situationen för
alla.
När det gäller medlingsverksamheten är det inte
sant att vi inte vet hur vi vill ha det. Vi har sagt att vi
vill att BRÅ ska få ansvaret för att kontrollera resurs-
fördelning, kvalitetssäkring och uppföljning. Vi tyck-
er att det är orimligt att inrätta en ny myndighet. Det
är klart att vi kan överväga det om det senare visar sig
att det skulle behövas. Men just nu tycker vi inte att
det finns anledning att inrätta en myndighet.

Anf. 80 ANITA SIDÉN (m) replik:
Herr talman! Det var inte ett fullständigt svar på
min fråga. Jag går ändå över till en ny fråga, för jag
kan förstå att Nalin Pekgul inte vill svara på mina
frågor rakt ut.
När det gäller brottsoffer känner jag en stark oro.
Jag läser här ett referat i Göteborgs-Posten:
"Brottsoffer hotades för att inte vittna.
De två 18-åringarna letade upp honom i skolan.
- Du vittnar väl inte, sa en av dem.
Han sa nej.
- Tänkte väl att du inte ville dö, så tidigt.
Han sa att han var tvungen att gå till lektionen. En
av 18-åringarna sträckte fram handen. Han trodde att
det var för att skaka hand - men när han sträckte fram
sin hand blev han i stället skallad av 18-åringen.
Även två dagar tidigare, den 2 april i år, hade han
mött de två 18-åringarna och en 20-årig kamrat till
dem. Då hade både han och en kompis blivit rånade
och slagna. Kompisen så illa att han förlorat två tän-
der.
De två 18-åringarna och 20-åringen åtalades för
misshandel, rån och övergrepp i rättssak."
Det är inte alltid som det går att fullfölja en rätte-
gång, Nalin Pekgul, på grund av att unga inte vågar
vittna. Att vittnen inte vågar vittna är allvarligt, och
det förekommer för ofta. Det får inställda rättegångar
som följd.
Är inte Nalin Pekgul orolig för den här utveck-
lingen?

Anf. 81 NALIN PEKGUL (s) replik:
Herr talman! Det är klart att det är fruktansvärt att
människor inte ska våga vittna vid varje brott. Det har
vi sett över. Vittnen får i dag bättre skydd för att
kunna vittna. Jag vet att det pågår en översyn i de-
partementet för att stärka skyddet ännu mera, så att
människor ska våga vittna. Detta är också med tanke
på de stora kriminella gäng som hotar många som,
precis som Anita Sidén beskriver, inte vågar vittna
och med tanke på att rättegångar blir inställda.
Det har blivit bättre, och det ska bli ännu bättre
med skyddet för vittnen. Ingen ska behöva hotas. Alla
åtgärder som behövs ska vidtas när det gäller skydd
av vittnen.

Anf. 82 RAGNWI MARCELIND (kd) replik:
Herr talman! Jag blir lite förskräckt när jag hör
den häpnadsväckande argumentationen och retoriken
från Nalin Pekgul, när hon drar in Stockholm som det
svarta exemplet på all misär i Sveriges land. Jag ska
bara tala om att i Uppsala, Göteborg och Malmö, som
är s-styrda kommuner, är alla motsvarande siffror för
sjukvård, skola och äldrevård sämre. Jag skulle vara
lite försiktig om jag var Nalin Pekgul.
För övrigt är det väldigt trevligt att höra Pekgul
tala om det varma engagemanget för unga och mer tid
för barnen. Ett tag lät det som om det var en kristde-
mokratisk propaganda.
Jag skulle vilja ställa ett par frågor. Hur tycker
Nalin Pekgul att Socialdemokraternas politik harmo-
nierar med den uppfattning som hon har när hon
säger att det krävs mer tid för våra barn, inte bara från
föräldrar utan från vuxenvärlden i övrigt, när alla
vuxna har så lite tid över så att de inte ens har tid för
sina egna barn?
Nalin Pekgul säger att SIS, Statens institutionssty-
relse, får ta fram platser efter egna behov. Men själva
namnet säger ju vilka det är som bär ansvaret för
Statens institutionsstyrelse. Om staten har ett ansvar
att se till att en verksamhet fungerar, då är det ju
regeringens plikt att se till att det finns resurser så att
denna verksamhet fungerar. Är det då inte oroväck-
ande att vi som sitter och behandlar frågor om ung-
domskriminalitet och en massa besvärliga situationer
bland unga inte ens i vår betänkandetext kan få in en
enda rad om att vi känner en stark oro över att det inte
finns platser för att ta sig an unga kriminella?

Anf. 83 NALIN PEKGUL (s) replik:
Herr talman! Jag blir på ett sätt stolt över att man
har så otroliga förhoppningar om att socialdemokratin
ska kunna styra allt och alla. Om det var så enkelt
skulle jag som socialdemokratisk representant säga
att vi nu kräver att människor först ska jobba åtta
timmar och att de sedan ska ägna resten av sin tid åt
sina barn. Tänk om det var så enkelt. Tänk om man
kunde fatta beslut om det, då skulle jag vara jätte-
lycklig över det.
Jag kan inte heller förstå inställningen att social-
demokratin skulle vara mot att man ägnade tid åt sina
barn. Är det någonting som det socialdemokratiska
partiet ska vara stolt över är det att man alltid har satt
barnets bästa främst. Barnet är det viktigaste. Och vi
ser allt utifrån barnets bästa, inte utifrån föräldrarnas
bästa. Och vi tycker självklart att föräldrar ska ha tid
med sina barn.
Men den tid som vi lever i ställer helt andra krav.
Människor ställer helt andra krav på sig själva, där de
tror att de både ska kunna skaffa barn och kunna ha
ett otroligt krävande jobb och även kunna ha under-
hållning och vara med och vara aktiv i många andra
sammanhang. Den inställningen i samhället har gjort
att människor har mindre tid med sina barn. Det är
lite oroväckande att man tror att det är socialdemo-
kratins fel att människor inte ägnar tid åt sina barn.
Det var ett lågvattenmärke.

Anf. 84 RAGNWI MARCELIND (kd) replik:
Fru talman! Jag är ledsen om Nalin Pekgul inte är
mer informerad. Det handlar om den gamla Alva
Myrdals-traditionen, där man klart och tydligt i alla
skrivningar och programförklaringar hävdade att alla
vuxna ska ut i yrkeslivet och att barnen ska vistas på
dagis. Det är det som vi i dag skördar frukten av i
dag. Alla vuxna är i yrkeslivet. Vi har den högsta
sysselsättningsfrekvensen bland både kvinnor och
män i hela Europa. Och konsekvensen av det är ju att
våra barn far illa.
Nalin Pekgul säger att vi inte kan tvinga föräld-
rarna att ta hand om sina barn. Nej, men vi kan göra
det rimligt för dem och ge dem möjligheter att ta
hand om sina barn. T.ex. maxtaxan är en klar social-
demokratisk styrning för hur man ska ta hand om sina
barn. Tänk på alla andra föräldrar som har valt att
vara hemma och ta hand om sina barn själva. De får
inte ett ruttet öre. Både Göran Persson och Bosse
Ringholm sade i förra valrörelsen att dessa föräldrar
inte heller ska ha någonting eftersom de inte gör
någonting för samhället.
Om Nalin Pekgul tycker att de föräldrar som tar
hand om sina barn gör någonting för samhället, tyck-
er jag att hon ska strida för det.
Och jag har fortfarande inte fått svar på frågan hur
vi ska hantera de unga som hamnar i kriminalitet om
vi inte har platser och pengar för att upprätthålla
platser. Vems är då ansvaret?

Anf. 85 NALIN PEKGUL (s) replik:
Fru talman! Då kommer vi till kärnan, Ragnwi
Marcelind. Och den diskussionen kan jag gärna ta fler
gånger i andra debatter. Men jag ska ändå passa på nu
under mina två minuter.
När vi säger att föräldrar ska ta ansvar för sina
barn, då menar vi att både mamman och pappan ska
ta ansvar för sina barn. Men såvitt jag förstår bygger
hela den kristdemokratiska politiken på att mamma
ska vara hemma och ta hand om sina barn. Vi accep-
terar inte en politik där kvinnor ska vara andra sortens
medborgare, dvs. att när de kommer till en arbetsplats
ska ingen kunna anställa dem eftersom man vet att de
ska vara hemma med barn hur många år som helst.
Vad vi socialdemokrater kämpar för, åtminstone de
yngre, är att föräldraledigheten ska delas lika mellan
föräldrarna.
Jag kan i min sista debatt säga, eftersom jag ska
lämna politiken och inte tar ansvar för resten som
sker, att man kan förlänga föräldraledigheten. Jag
tycker att barn ska vara hemma under sina första två
år om det är ekonomiskt möjligt. Sedan har jag inte
samma uppfattning som Kristdemokraterna, att för-
skolan skulle vara så farlig för barnen. Tvärtom är
den väldigt bra för barnen. Men barnen kanske inte
ska vara ett år utan två år gamla när de börjar där, om
det är ekonomiskt möjligt. Jag tycker också att föräld-
raskapet ska delas mellan mamman och pappan. Vi
kommer aldrig att acceptera att kvinnor ska vara
hemma och att männen är de som ska ut och jobba.
Föräldrar innebär inte att det är bara mamma som är
förälder, utan det är faktiskt både mamma och pappa.
Det sista jag skulle vilja säga gäller återigen SIS
ansvar. De ungdomar som döms till sluten vård får
också plats. Jag hävdar fortfarande att riksdagen inte
kan sitta och bestämma över hur många platser det
ska finnas. Det kan vi inte göra. Antalet platser beror
på behovet. Ett år kanske flera hundra behöver plats.
Ett annat år kanske det är 50 personer som behöver
plats. Vi kan inte sitta här och avgöra det, utan det
förtroendet får Statens institutionsstyrelse.

Anf. 86 YVONNE OSCARSSON (v):
Fru talman! Det var riktigt uppfriskande att det
hettade till i det senaste replikskiftet. Vi har suttit här
rätt länge, så det var bra med en lite hårdare debatt.
Det som vi debatterar i dag är ju som någon har
nämnt två betänkanden som handlar om unga lag-
överträdare och om medling. I betänkandet om unga
lagöverträdare tas motioner från allmänna motionsti-
den upp. Jag måste säga att jag är glad över att vi i
Sveriges riksdag i grunden ändå är så pass överens
om att det är oerhört viktiga frågor hur vi behandlar
unga lagöverträdare och hur vi behandlar unga män-
niskor innan de begår ett brott. Sedan har vi lite olika
tillvägagångssätt om hur vi ska uppnå målet. Men vi
är ändå överens om att det här är viktiga frågor och
att vi är beredda att ägna mycket tid och tillföra
mycket pengar för att vi ska klara ut denna fråga. Det
är jag glad över.
Betänkandet om unga lagöverträdare handlar i
princip om fyra olika saker, nämligen brottsförebyg-
gande åtgärder, och en del vill framför allt att man
ska stärka familjens roll, ett eventuellt nytt påföljds-
system och den slutna ungdomsvården. Jag tänker
kommentera bara någon av dessa saker.
När det gäller nytt påföljdssystem har jag varit
tvungen att fråga kanslichefen i utskottet. Som jag har
läst både i propositionen om medling och i betänkan-
det om unga lagöverträdare är det två olika utred-
ningar på gång, bl.a. en utredning som BRÅ, SIS och
Socialstyrelsen arbetar med, där man följer upp och
utvärderar det pågående påföljdssystemet. Sedan är
det tänkt att det under året ska tillsättas en stor utred-
ning. Såvitt jag har förstått ska den innefatta även nya
former av påföljdssystem och att det blir en mycket
större utredning. Och jag får väl utgå från att det blir
en parlamentarisk utredning eftersom det är så oer-
hört viktigt att så många synpunkter som möjligt
kommer med när det gäller denna stora fråga.
Brottsförebyggande åtgärder och familjen är jätte-
viktiga frågor. Frågan om familjen kan vi diskutera
länge, och vi har också diskuterat den länge och
många gånger förut. Jag minns att man för ganska
många år sedan gjorde flera utredningar och ställde
frågor. Ni minns säkert att man frågade hur lång tid
föräldrar ägnade åt sina barn. Det fanns också frågor
om hur många måltider i veckan som man hade till-
sammans med sina barn, hur mycket tid barn umgicks
med far- och morföräldar och hur mycket tid barn
umgicks med övrigt släkt. Det var skrämmande siff-
ror när det gäller hur lite tid det var. Oavsett hur fa-
miljen ser ut handlar det ju inte om det utan om de
människor som står närmast barnen och som ska vara
goda vuxna förebilder.
Det jag tyckte var allvarligast var när man i någon
av de här utredningarna frågade barn: Kan du räkna
upp de människor som älskar dig? Det var oerhört
skrämmande. Många barn, och de var inte alls så små,
förstod inte ens vad frågan innebar och kunde inte
svara. Det här är någonting som jag ser mycket all-
varligt på. Det har inget att göra med hur familjen är
konstituerad, utan det handlar om hur barn upplever
att de inte är älskade av de vuxna som står dem när-
mast. Snacka om att vi har mycket att göra i värde-
ringsfrågor!
När det gäller nytt påföljdssystem sade jag att det
här pågår. Därför tycker inte vi från Vänsterpartiet att
det i dag finns någon anledning att gå in och reservera
sig i de frågorna.
Däremot vill vi säga att vi stöder rätt mycket av
innehållet i Kristdemokraternas motion, som handlar
om socialtjänstens ansvar när det gäller unga brotts-
lingar. Jag tycker att det är väldigt bra skrivet i den
här reservationen. Det står: "värre är att bristen på
vårdplan och därmed vårdbehovsbedömning kan
medföra att den unge inte döms till en adekvat på-
följd. Enligt vår mening är det således hög tid att göra
en översyn av socialtjänstens insatser för unga lag-
överträdare." Det är något som vi instämmer i och
som vi utgår från att man kommer att titta på i den här
utredningen om nytt påföljdssystem.
När det gäller brottsförebyggande åtgärder är det
bra att vi pratar om åtgärder som sker i straffande
syfte, men jag vill ändå påminna om att Vänsterparti-
ets grundinställning i de här frågorna är att man till-
sätter medel till den generella välfärden.
Här måste jag säga att vi har en annan syn än Kia
Andreasson på det här med neuropsykologisk hand-
lingsplan och det som Kia sade. I stället för att ge
resurser till polis och kriminalvård tycker vi från
Vänsterpartiet att det är en annan väg man ska gå,
nämligen den som står beskriven i betänkandet. Man
måste titta på de institutioner som redan finns, som
ska handha det här i ett tidigt skede. Det står uppräk-
nat i betänkandet. Man nämner bl.a. mödravård, bar-
navård, baromsorg, barn- och ungdomspsykiatri,
skolan och socialtjänsten, som är centrala instanser
där arbetet med förebyggande insatser ska aktualise-
ras först.
Sedan är det också så att i den här BRÅ-rapporten
finns det kritik mot hur man handhar det här. Det
gäller bl.a. att vetenskapligt förankrade metoder säl-
lan används och att det ofta saknas systematisk do-
kumentation vad gäller insatser, metoder och resultat.
Det här måste man naturligtvis följa upp.
När det gäller häktning har Vänsterpartiet en mo-
tion, men vi har nöjt oss med ett särskilt yttrande,
eftersom det här pågår och att man från Regerings-
kansliet kommer att plocka fram ett förslag där har
man sett över unga häktades situation. Vi tycker dock
att man ska skynda på, för under det senaste året har
antalet unga häktade fördubblats.
När det gäller betänkandet om medling vill jag
bara säga att det ju är en proposition som bygger på
ett samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet
och regeringen. Jag är väldigt glad, liksom flera
andra, att det här kommer till stånd. Även om kanske
inte allting är helt tillfyllest i det här tycker jag att det
är bra att det kommer till stånd. Vi får följa upp. Där
det visar sig att det inte fungerar, om det blir fel för
brottsoffer eller för gärningsmän, om det blir fel för
dem som ska jobba med medling, måste vi följa upp
och se till att det rättas till. Vi i Vänsterpartiet är
mycket glada över, och mycket nöjda med, att vi
kommer att fatta det här beslutet.
Sedan tror jag också som flera har sagt att med-
ling går att komplettera med utvidgade familje-
rådslag. Vi tror dock att det är bra att det särskiljs, för
syftena är olika. Det är inte säkert att det alltid är bra,
men det ska finnas möjligheter att komplettera med
ett utvidgat familjerådslag.

Anf. 87 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det var tidiga insatser i brottsföre-
byggande syfte som tyvärr inte Vänsterpartiet var
med på i den här reservationen byggd på motioner
som flera partier har skrivit med samma inriktning.
Yvonne säger att det är den generella välfärden
som ska ligga till grund. Visst, det kan jag instämma
i. Men det behövs en samling när det gäller dessa
bokstavsbarn. Rapport efter rapport har visat hur
mycket stöd och hjälp det behövs. Att vara föräldrar
till sådana barn är en sådan otrolig påfrestning att
man behöver all hjälp man kan få på ett samlat sätt.
Det har inte gjorts. Det har inte gjorts under alla
dessa år. Inte ens på Lärarhögskolan är utbildningen
på något vis tillfyllest. Det är därför det behövs den
här nationella samlingen, som skulle vara så oerhört
konstruktiv enligt mitt sätt att se. Det tycker jag att
Vänsterpartiet skulle fundera närmare på så att vi
kunde få det till stånd. Det behöver inte vara så poli-
tiskt särskiljande egentligen.

Anf. 88 YVONNE OSCARSSON (v)
replik:
Fru talman! Det är naturligtvis absolut inte så att
Vänsterpartiet har någonting emot att de här barnen i
ett tidig skede ska få hjälp - självklart inte.
Det vi har sagt tidigare är ju att det inte bara är
den här gruppen barn som är i behov av tidigt stöd.
Det finns en mängd andra grupper av barn. Då tror vi
att det är bättre att vi ser över det här generellt. Hur
kan lärare på Lärarhögskolan och andra som jobbar
med barn lära sig att framför allt upptäcka och reage-
ra när barn behöver extra stöd? Då kan det finnas en
risk i att man särbehandlar just de här barnen. Risken
finns, men det får vi se. Det här ingår i utredningen
om påföljder för psykiskt störda lagöverträdare - och
även i den här BRÅ-rapporten som jag nämnde. Där
poängterar man också att det här handlar om flera
grupper än just den grupp som vi har nämnt här i dag.

Anf. 89 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det är riktigt att det handlar om fler
grupper. Men de senaste forskningsrapporter som har
kommit, två stycken, säger att det är så mycket som
hälften av den här gruppen av bokstavsbarn som
hamnar i kriminalitet eller missbruk. Det låter inte
trevligt att säga "särskilja", och det är inte det jag
menar. Det är en uppbackning, en total uppbackning,
för att medvetandegöra alla som handskas med barn
så att den inriktningen av hjälpen blir så massiv att de
inte behöver hamna i dessa riskzoner.

Anf. 90 YVONNE OSCARSSON (v)
replik:
Fru talman! Naturligtvis kan det vara så, men jag
vill ändå poängtera att det finns många fler grupper,
som också inrymmer ett större antal barn, som vi i
dag inte heller kan ta hand om på ett speciellt bra sätt
i ett tidigt skede. Därför tycker vi att man i så fall
måste se det här bredare. Men det är viktigt, där vill
jag återigen påpeka att jag är helt överens med Kia
Andreasson, att de här barnen får den hjälp de har rätt
att få.
Jag vill avsluta med, fru talman, att tacka för det
här året. Jag vill också från Vänsterpartiets sida tacka
för hela den här mandatperioden.
Jag vill tacka Socialdemokraterna och Miljöpartiet
för att vi har haft ett gott samarbete.
Jag vill tacka Fredrik Reinfeldt, som varit ordfö-
rande. Han är inte här, men ni får väl framföra Väns-
terpartiets tack till honom och säga att vi tycker att
det har fungerat oerhört bra sedan han tillträdde som
ordförande. Det fungerade bra tidigare också, men vi
tycker att det har fungerat väldigt bra.
Vi vill tacka Ingvar Johnsson, som slutar i riksda-
gen, som har varit vår gruppledare, kan man väl säga.
Även om vi tillhör olika partier tillhör Ingvar det
största partiet - i alla fall ännu. Därför har Ingvar lett
oss med varlig hand.
Jag vill också rikta ett tack till kansliet för att vi
känner att vi har ett oerhört bra stöd från kansliperso-
nalen. Jag har ingen erfarenhet av att sitta i något
annat utskott, men jag har förstått att vi också har en
god stämning i vårt utskott. Vi kan ha hårda politiska
duster, men vi kan ändå ha trevligt tillsammans. Det
visade sig inte minst på vår utskottsfest förra veckan,
som var oerhört trivsam och trevlig. Därför tackar vi
från Vänsterpartiet er alla - och naturligtvis också
samtliga ledamöter som jag inte har nämnt.

Anf. 91 INGVAR JOHNSSON (s):
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets
förslag. Sedan vill jag återgälda de vänligheter och
lyckönskningar som har sagts till mig.
Först vänder jag mig till Ragnwi. Jag vill säga att
jag också tycker att det har varit väldigt trevligt att
debattera med Ragnwi Marcelind. Jag tror att det
bygger på att vi har känt respekt för varandra när vi
har haft debatter, även om de har varit heta ibland.
Därför har det varit skojigt.
Jag vill också tacka för den hälsning som jag fick
genom Yvonne. Jag tycker att vi har haft ett väldigt
fint samarbete inom den majoritet som Yvonne talade
om och som hon sade att jag hade skött med varlig
hand. Det där med "varlig" ska jag lägga särskilt på
minnet.
Jag vill tacka alla kamraterna i justitieutskottet för
fint samarbete under de gångna fyra åren. Jag vill
också tacka utskottets kansli för ett väldigt finns sam-
arbete.
I övrigt vill jag - om det nu är någon som läser
protokollet - tacka alla andra som jag har samarbetat
med under mina 20 år i riksdagen. En del har varit här
hela tiden, men de flesta har tillkommit under tiden.
Tack ska ni ha, alla!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 22 §.)

10 § Straffansvaret för gränsöverskridande
människohandel

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU27
Straffansvaret för gränsöverskridande människohan-
del (prop. 2001/02:124).

Anf. 92 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! En halv miljon kvinnor, 500 000, im-
porteras varje år till EU för att utnyttjas sexuellt. De
ska prostitueras eller exploateras inom pornografi-
branschen. Trafiken går tät över Östersjön, från Bal-
tikum och Ryssland till Sverige, som är både slutdes-
tination och transitland. Hade trafficking - handeln
med sexfångar - varit börsnoterad hade det varit en
placering med lysande avkastning. Handeln har
formligen exploderat det senaste året, och hittills har
det gjorts alldeles för lite för att stoppa den.
Vi har här ett EU-rambeslut på förslag. Men, fru
talman, det går inte tillräckligt långt, enligt Miljöpar-
tiets syn. Dessa kvinnor ingår i konsumtionsekono-
min. Det är slit och släng med kort hållbarhetsdatum.
Väl förbrukade hamnar de ofta på soptippen i bok-
stavlig mening. Det är en väldigt tragisk och cynisk
handel. Pronografibaronerna och torskarna behöver
knappast oroa sig. De kan fortsätta sin förnedrande
verksamhet som vanligt.
Därför tycker vi att regeringens förslag - alltså
följdlagstiftningen till den ramlagstiftning som vi
tidigare har antagit - är för lamt. Det skulle ha gått
längre. I den svenska följdlagstiftningen går sex-
handlarna fria så länge det inte kan bevisas att kvin-
nan har utsatts för tvång, vilseledande eller anat otill-
börligt medel.
Då undrar vi, fru talman: Hur ska en ung kvinna
som inte kan språket kunna bevisa det? Hur ska hon,
kanske misshandlad, drogad och säkert livrädd ens
våga ta striden?
Det man inte har vågat tala tillräckligt mycket om
är prostitutionen, hur den utbreder sig i Europa och
hur det uppstår legala bordeller. Det är handeln med
dessa kvinnor som har gett sitt samtycke. Ska vi ac-
ceptera det? Nej, det tycker inte Miljöpartiet. Ska
sexhandeln stoppas får inte ansvaret ligga på de unga,
utnyttjade kvinnorna. All handel måste kriminaliseras
oavsett om kvinnan formellt sett samtyckt till försälj-
ning och exploatering.
Kvinnorna befinner sig oftast i en ohållbar social
och ekonomisk situation. De är lätta offer för löften
om ett bättre liv och snabba pengar. De ser ingen
annan utväg. Väl här är de fast i handlarnas nät av
beroende, hot och våld. De befinner sig illegalt i ett
främmande land, utan språk och utan rättigheter. De
fråntas sina pass. Handlarna binder dem vid fiktiva
ekonomiska skulder. De är ensamma, sårbara och
rädda. Många vägar inte återvända hem av rädsla för
fördömanden. Deras självbild och andras syn på dem
bryter ned dem. Risken är stor att de hamnar i miss-
bruk och att det används som ett effektivt sätt att
ytterligare binda upp dem.
Regeringsförslaget är naivt. Kvinnor är ingen
handelsvara som kan köpas och säljas inom och över
gränser. Frivillighetsargumentet förutsätter att kvin-
norna har ett val. Vilket val har de här kvinnorna,
Ann-Marie Fagerström? Med hot och våld kommer
de att tvingas att samtycka, vilket sedan används mot
dem. Många kommer att vittna falskt i domstol, pre-
cis som vem som helst som står under dödshot. Det
kommer att bli oerhört svårt att komma åt handlarna
med den passusen.
Regeringen tycks inte vara medveten om att vi
talar om kvinnor som knappast kan vända sig till
polis eller myndigheter. De är instängda och illegala.
Lyckas kvinnan anmäla handeln kommer hon och
hennes eventuella samtycke att nagelfaras av polis
och domstol. Därefter kommer hon att sändas hem.
Väl hemma står hon ensam med sina traumatiska
upplevelser och omgivningens dom. Risken för re-
pressalier från handlarna är alltså uppenbar.
Vårt förlag, fru talman, är enkelt. All trafficking
ska ses som människohandelsbrott, oavsett om kvin-
norna formellt sett samtyckt. Fokus måste läggas på
handlarna och inte på kvinnorna. Ge kvinnorna skydd
och stöd under rättsutredning och rättegång. Ge dem
möjlighet att stanna. Bygg upp skyddsnät för kvinnor
som återvänder hem. Hjälp dem att komma tillbaka
till en fungerande tillvaro psykiskt, fysiskt, socialt
och ekonomiskt. Sexhandeln kan bromsas bara om vi
vågar ta en rejäl strid för de utnyttjade kvinnorna.
Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 93 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s):
Fru talman! Handeln med människor är en kom-
plex företeelse som innefattar ett hänsynslöst och
cyniskt utnyttjande av andra människor. Människo-
handel innebär att människor rekryteras och trans-
porteras mellan länder eller inom ett land. Genom att
använda tvång eller något annat otillbörligt medel
utnyttjas dessa människor senare som tvångsarbets-
kraft eller för sexuella tjänster.
Alla länder torde vara berörda av problemet. Sve-
rige är inte förskonat. Enligt Rikskriminalpolisens
uppskattningar kommer varje år mellan 200 och 500
kvinnor till Sverige som offer för människohandel.
De flesta fall som upptäcks i Sverige har gällt kvinnor
från Central- och Östeuropa som handlats hit för
prostitution.
I betänkandet föreslås att ett nytt brott, benämnt
människohandel för sexuella ändamål, införs i brotts-
balken. Förslaget överensstämmer i stor utsträckning
med den parlamentariska sexualbrottskommitténs
förslag till straffbestämmelse om människohandel för
sexuella ändamål. Kommitténs förslag har huvudsak-
ligen bemötts positivt av remissinstanserna.
I dag är människohandel i stor utsträckning krimi-
naliserad genom diverse straffbestämmelser, bl.a.
människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång
och koppleri. Men alla led i handeln är inte kriminali-
serade, eller endast kriminaliserade på försöks- och
förberedelsestadiet. Någon enskild bestämmelse som
kriminaliserar alla led finns inte. De aktuella straff-
skalorna är i viss utsträckning otillräckliga. Detta
talar enligt utskottets och regeringens mening för att
en särskild straffbestämmelse som täcker samtliga led
av de mer typiska formerna av människohandel ska
införas. En särskild bestämmelse underlättar det in-
ternationella samarbetet mot människohandel och
synliggör fenomenet människohandel.
Det nya brottet tar enbart sikte på sådan gräns-
överskridande handel med människor som syftar till
att dessa ska utsättas för vissa sexualbrott, utnyttjas
för tillfälliga sexuella förbindelser eller på liknande
sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Människohandla-
ren ska använda olaga tvång, vilseledande eller något
annat otillbörligt medel för att förmå någon att bege
sig eller låta sig transporteras till ett annat land. Även
den som med användande av något otillbörligt medel
tar emot eller inhyser en transporterad person ska
dömas för människohandel för sexuella ändamål.
Med "annat otillbörligt medel" menas att handla-
ren utnyttjar att offret befinner sig i en sårbar situa-
tion av sådan art att offret inte har något reellt val
annat än att underkasta sig utnyttjandet. Den som
begår dessa gärningar mot ett barn ska dömas för
människohandel för sexuella ändamål även om något
otillbörligt medel inte har använts.
Straffet föreslås vara fängelse i lägst två och högst
tio år eller, om brottet är mindre grovt, fängelse i
högst fyra år. Vidare föreslås att försök, förberedelse
för och stämpling till det nya brottet liksom underlå-
tenhet att avslöja det kriminaliseras. Även skyddet
mot annan människohandel ska förstärkas.
Dessa förslag är ett första steg i riktning mot att
åstadkomma en utökad kriminalisering av alla former
av människohandel. Det beredningsunderlag som har
stått till regeringens förfogande har utgjorts av Sexu-
albrottskommitténs betänkande. När beredningsun-
derlag finns även när det gäller övriga former av
människohandel kommer regeringen att föreslå ytter-
ligare lagstiftningsåtgärder för att åstadkomma ett
heltäckande straffrättsligt skydd mot alla former av
människohandel.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på reservationen.

Anf. 94 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Syftet med lagstiftningen är precis
som Ann-Marie Fagerström säger att samtliga led i
handeln med kvinnor ska täckas - så har det inte varit
förut. Det är väldigt bra och positivt.
Men vi kunde ha gått längre i Sveriges följdlag-
stiftning. Det hjälper nämligen inte om vi täcker
samtliga led, om kvinnan samtycker. Då vill jag frå-
ga: Tycker Ann-Marie Fagerström att det är helt okej
att det förekommer handel med prostituerade kvinnor
som har givit sitt samtycke? Är det okej att handla
med dessa kvinnor för att tjäna pengar på deras pro-
stitution?

Anf. 95 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Självklart tycker jag inte att det är le-
galt att det förekommer handel på det sättet. Men det
handlar om att vi stärker lagstiftningen på ett sådant
här sätt.
Om man går den väg som Kia Andreasson och
Miljöpartiet anser, att det ska gälla även när kvinnor
frivilligt kommer till Sverige för prostitution, utsätter
man ju andra människor för risken att exempelvis
hamna i fängelse. De här kvinnorna kan t.ex. resa till
Sverige på ett legalt sätt. Då kan någon bli straffad
för att kvinnan är med på en resa. Enligt Kia Andre-
assons och Miljöpartiets reservation ska människor
som är oskyldiga kunna bli straffade på det här sättet.

Anf. 96 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Nej, det är inte syftet, utan det gäller
handeln. Det är handel när man tjänar pengar och det
finns ett vinstsyfte. Det gäller handlare som skor sig
på bekostnad av kvinnornas prostitution. Det gäller
inte Siljaline som trafikerar vattnet, utan det gäller
dem som tjänar pengar och då vinsten är central.

Anf. 97 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s)
replik:
Fru talman! Det är precis det här som förslaget in-
nebär. Organiserad handel ska bestraffas hårt. Det är
precis den lagstiftning som vi antar här i dag, som vi
kommer att besluta om.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 22 §.)

11 § Åtgärder mot kommunalt domstols-
trots

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU27
Åtgärder mot kommunalt domstolstrots (prop.
2001/02:122).
Anf. 98 LARS HJERTÉN (m):
Fru talman! Den proposition som vi behandlar nu
gäller alltså kommunalt domstolstrots. Det är själv-
klart viktigt att alla följer lagen. Det gäller enskilda,
kommuner och företag. Vad vi ändå behöver fundera
över är om vi verkligen ger kommuner och landsting
en chans att följa lagen. Risken är att vi fattar beslut
som kostar väldigt mycket pengar och att vi sedan
inte låter pengarna följa med dem som ska effektuera
de här besluten. Därför är vi mycket tveksamma till
den här lagstiftningen, och därför finns det en bor-
gerlig reservation där vi är tydliga på den här punk-
ten. Finansieringsansvaret måste vara klart innan vi
beslutar om nya omfattande pålagor för kommunerna.
Vi har fått ett mycket ampert brev från Kommun-
förbundet och Landstingsförbundet där man ber oss
att tänka oss för innan vi fattar beslut i enlighet med
regeringspropositionen - det här bygger på en propo-
sition från regeringen. Brevet är undertecknat av de
båda ordförandena, Ilmar Reepalu och Lars Isaksson.
En hel del av deras synpunkter tycker jag är rele-
vanta i sammanhanget. En rättighetslagstiftning, som
nu föreslås, bygger på ideala förhållanden, dvs. att det
finns personal att tillgå och att det finns andra resur-
ser, alltså inte bara personella resurser utan också
pengar. Skribenterna säger att om lagen ska genomfö-
ras innebär den i princip mycket grav kritik mot lan-
dets olika kommunfullmäktige och landstingsfull-
mäktige, eftersom vi säger att de inte klarar av sina
uppgifter. Man ger också staten en släng av sleven.
Det förekommer en rad tillkortakommanden hos
ansvariga statliga myndigheter. De nämner polisen,
åklagare, tull, skattemyndigheter osv. Vi kan, om vi
så önskar, också lägga till Centrala studiestödsnämn-
den, CSN. Deras bristande förmåga att svara upp mot
allmänhetens krav borde också diskuteras i samman-
hanget, säger man, och inte bara kommuner och
landsting.
Är den nuvarande majoriteten i riksdagen inte sär-
skilt intresserad av att slå vakt om den kommunala
självstyrelsen? Man får lätt den uppfattningen. Det är
i princip samma majoritet som nu stöder olika stopp-
lagar gentemot kommunerna. I det avseendet är man i
varje fall konsekvent.
I den kommittémotion som vi skrev och som ock-
så bakas in i reservationen föreslår vi en översyn av
den kommunala verksamheten. Vi tycker att det är
tveksamt att riksdagen ålägger kommunerna en
mängd uppgifter som man inte finansierar. Vi hävdar
i stället finansieringsprincipen, dvs. att staten också
svarar för finansieringen när den ålägger kommuner-
na att svara för olika uppgifter.
Fru talman! För att undvika missförstånd vill jag
ändå påpeka att vi inte är motståndare till principen
om sanktionsavgifter. Det är viktigt, som jag sade
inledningsvis, att också kommuner följer lagen, men
problemet är alltså att riksdagen fattar beslut över
huvudet på kommunerna, trots att kommunerna måste
stå för fiolerna. När kommunerna dessutom tvingas
betala sanktionsavgifter för att de inte har tillräckliga
resurser för att utföra de uppgifter som riksdagen har
beslutat om går man enligt vår uppfattning för långt.
Vad vi kräver är en tydlig uppgiftsfördelning
mellan stat och kommun där kommunerna inte läm-
nas i sticket. Vi kan inte acceptera att den kommunala
självstyrelsen än en gång ifrågasätts. Regeringen bör
därför tillsätta en utredning som ska se över finansie-
ring och huvudmannaskap för uppgifter som riksda-
gen har ålagt kommunerna att verka för. Därför, fru
talman, yrkar jag till sist bifall till reservation nr 2.

Anf. 99 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Vi hanterar i dag krav, nya kontroller,
bestraffningar och strängare lagstiftning för kommu-
ner och landsting. Egentligen borde det dock handla
om regeringens frikostighet med att överföra tvingan-
de och i detalj av regeringen styrda åtaganden till
kommunerna utan att visa samma frikostighet när det
gäller att fullfölja finansieringsprincipen och därmed
överföra erforderliga resurser för att man ska kunna
verkställa det som regeringen anser att kommunerna
ska verkställa. Nu träder i stället förslagen in som ska
bestraffa de kommuner som tidigare, med hårt arbete
av kommunala förtroendevalda och med hårda kom-
munala prioriteringar i den kommunala välfärden,
räddade den svenska ekonomin men som inte har
erhållit ekonomisk upprättelse efter detta.
I stället har de kommunalt förtroendevalda fått
ökad kontroll som tack och ökad bakbundenhet som
gjort att man ställs inför domstol samtidigt som re-
geringen jagar den som inte har den kommunala bud-
geten i balans.
Fru talman! Debatten om domstolstrots har varit
intensiv i många år. Det rör sig i nästan samtliga fall
om LSS-lagen, lagen om stöd och service för vissa
funktionshindrade. Ambitionen att stärka varje en-
skild människas rättighet har med rätta stärkts och
höjts under 90-talet. Det är bra. Det krävs ytterligare
rättigheter för enskilda individer. Men i dag ställs
frågan om huruvida kommunerna har möjlighet att
följa dessa lagar.
Staten och regeringen lägger förslag som med yt-
terligare styrmedel gentemot kommunerna begränsar
dessas möjligheter att finna egna lösningar. Samtidigt
läggs det under samma period nya förslag som är
ofinansierade. Regeringen är då inte trovärdig i sin
politik.
I propositionen säger sig regeringen vara medve-
ten om att den ekonomiska situationen kan ha bety-
delse för kommunernas agerande. Samtidigt som man
konstaterar det införs av regeringen nya styrmedel
gentemot kommunerna som t.ex. en ofinansierad
maxtaxa. Som om detta inte skulle få påverkan på den
samlade ekonomin och de prioriteringar som de
kommunalt förtroendevalda är satta att göra!
Regeringen drar inga konsekvenser av att det
kommande handlingsutrymmet blir snävare och snä-
vare - 289 kommuner behöver snart bara en statlig
tjänsteman som förvaltar regeringens politik.
Fru talman! Om regeringen hade menat allvar
med sin vilja att komma åt problemen med domstols-
trots hade den mest trovärdiga åtgärden varit att sta-
ten hade tagit över finansieringen av LSS, den rättig-
het som det främst handlar om. Eftersom rättigheten
är så detaljerad att kommunen inte har någon möjlig-
het att påverka kostnaden bör kommunerna inte heller
ta betalningsansvaret.
Jag läser ur tidningen Kommun-Aktuellt: Att infö-
ra sanktionsavgifter är att angripa symtomen, inte
orsakerna till att människor inte får stöd och service
enligt den lag som ger dem rätt till detta.
Därför, fru talman, anser Centerpartiet att det är
dags att utreda ett statligt huvudmannaskap, och att
det är lämpligt att den parlamentariska utredningen
om nationell utjämning av verksamhetskostnader
enligt lagen om stöd och service till vissa funktions-
hindrade får detta uppdrag.
Jag yrkar bifall till reservation 3. Jag ställer mig
naturligtvis bakom övriga reservationer där Center-
partiet finns med, men jag yrkar inte bifall till dessa.

Anf. 100 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Det är självklart angeläget att åtgärder
vidtas så att vi alla följer de lagar som beslutas i Sve-
riges riksdag. Det gäller förstås oss som privatperso-
ner men kanske ännu mer de offentliga organ som vi
har utsett i olika sammanhang, exempelvis kommuner
och landsting.
I det konkreta fallet som handlar om förändringar
i bestämmelserna om det kommunala domstolstrotset,
förändringar i förhållande till det som infördes för ett
par somrar sedan, är det i huvudsak fråga om rättig-
heter för den enskilde. Det gäller att se till att dessa
rättigheter upprätthålls. Den metod som har använts
är sanktionsavgifter.
Större delen av detta handlar om den del av den
stora handikappreformen från början av 90-talet som
har att göra med rätten till personlig assistans. När
den rätten infördes i början av 90-talet var det huvud-
sakligen en fråga för försäkringskassorna. Några år
senare, under den socialdemokratiska regeringen,
förde man över en stor del av det ansvaret från för-
säkringskassorna till kommunerna.
Detta kan man ha olika uppfattningar om. Vi i
Folkpartiet motsatte oss den förändringen. Vi tyckte
att uppgiften skulle legat kvar hos försäkringskassor-
na. Vi har i budgetförslag efter budgetförslag sedan
dess förslagit att man skulle återta uppgifterna till
försäkringskassorna. Kommunerna skulle därmed inte
ha den delen av uppgiften. Självklart skulle det enligt
finansieringsprincipen leda till att kommunernas
resurser minskade för den här uppgiften.
Vi tycker, fru talman, att finansieringsprincipen är
viktig. Därför har vi ställt oss bakom reservation nr 2
som vi yrkar bifall till. Det krävs att vi gör en översyn
över uppgiftsfördelning, finansieringsprincip m.m.
för att få ett tydligare regelsystem än det som vi har.
Jag vill än en gång peka på att en stor del av det pro-
blem vi i dag har diskuterat skulle vi knappt behöva
diskutera om det vore så att en majoritet i kammaren
hade ställt sig bakom att försäkringskassorna tog
ansvaret ekonomiskt även för de första 20 timmarna i
rätten till personlig assistans.

Anf. 101 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s):
Fru talman! I detta betänkande föreslås åtgärder
som har till syfte att motverka kommunalt domstols-
trots. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer.
Jag ska kort summera innehållet i betänkandet.
Det föreslås ändringar i kommunallagen som innebär
att de kommunala revisorerna ges vidgade möjlighe-
ter till granskning av ärenden som rör myndighetsut-
övning mot enskild. Vidare föreslås ändringar i lagen
om stöd och service till vissa funktionshindrade och i
socialtjänstlagen. De nu föreslagna ändringarna inne-
bär att en sanktionsavgift ska kunna åläggas kommu-
ner och landsting som dröjer alltför länge med att
verkställa domar gällande insatser enligt LSS och
socialtjänstlagen.
Sanktionsavgifternas storlek bedöms utifrån hur
länge dröjsmålet pågått och hur allvarligt det anses
vara. Sanktionsavgiften varierar mellan 10 000 och
1 000 000 kr. Vid obetydliga försummelser utdöms
ingenting alls.
Åtgärder mot domstolstrots har varit föremål för
utredning under mer än tio år. De förslag som har
framkommit under den perioden har avvisats med
skiftande motiveringar. Jag tycker att det känns bra
nu att det efter så många års utredande äntligen
kommer fram ett förslag som för kommunerna själva
har ett preventivt syfte. Man skyndar på domstolarnas
beslut att verkställa.
Det är bra för den enskilde. Ytterst handlar det ju
om att värna den enskilde och dennes rättigheter. En
människa ska inte behöva vänta onödigt länge på att
domstolsbeslut verkställs. Jag vill understryka att det
många gånger handlar om svaga människor i sam-
hället, människor som är väldigt beroende av de
tjänster det handlar om.
Men jag vill inte helt förneka att jag en smula kan
förstå det som har framförts angående det besvärliga
ekonomiska läget för kommunerna. Förvisso är det så
att många kommuner är satta under sparkrav. De ska
ha en budget i balans. Men det finns också många
gånger praktiska skäl till att besluten inte kan verk-
ställas. Det är inte enbart illvilja från kommunernas
och landstingens sida. Jag har viss förståelse för detta.
Samtidigt handlar det om att domstolsbeslut måste
respekteras och efterlevas, i synnerhet av myndighe-
ter. Annars tror jag att det uppstår en misstro från den
enskilda människan och kanske t.o.m. ett förakt inför
vad samhället åstadkommer när det gäller rättigheter.
Jag skulle också vilja kommentera reservationer-
na. Centerpartiet har en reservation angående reviso-
rernas utökade granskningsmöjligheter. Jag har oer-
hört svårt att förstå motiveringen till reservationen.
Man säger att det är onödigt för möjligheten finns i
dag. Möjligheten finns inte i dag att utöva granskning
av myndighetsutövning mot enskild. Det skulle också
ta så mycket tid i anspråk, säger man från Centerpar-
tiets sida. Nödvändiga revisionsuppgifter skulle åsi-
dosättas. Vi får verkligen hoppas att det inte är någon
vana hos kommuner och landsting att åsidosätta dom-
stolsbeslut så att det blir så arbetstyngt för revisorerna
att de övriga arbetsuppgifterna åsidosätts.
Utifrån detta har jag väldigt svårt att förstå reser-
vationen. Det här handlar ju om att man påpekar till
respektive nämnd att kommuner och landsting inte
har följt domstolsbeslut, och om de inte respekterar
detta och åtgärdar det förs det vidare till fullmäktige.
Detta måste ju vara bra och ytterligare en skyddsåt-
gärd för den enskilde.
Jag går så över till det som har diskuterats mest i
dag härifrån talarstolen, nämligen detta att man ska
tillsätta en utredning som ska titta på ansvarsfördel-
ningen. Så sent som i januari detta år diskuterade vi
betänkandet KU7 om regional samverkan och statlig
länsförvaltning. Jag och många andra från KU stod då
i den här talarstolen och diskuterade detta. I det be-
tänkandet framhölls att en översyn skulle ske vad
gällde ansvarsfördelningen mellan stat, landsting och
kommun. Vad man nu kräver i de båda reservationer-
na är alltså faktiskt redan på gång. Frågan är redan
uppmärksammad. Därmed behövs heller inga direktiv
till kommittén om nationell utjämning enligt LSS,
som man kräver från Centerpartiets sida.
Jag slutar där och yrkar än en gång bifall till be-
tänkandets förslag och avslag på reservationerna.

Anf. 102 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Det var intressant att Kerstin Kristi-
ansson Karlstedt sade att det inte enbart är av illvilja
som kommuners och landstings förtroendevalda inte
följer lagen. Det var intressant att höra: inte enbart av
illvilja. Då måste jag ställa en motfråga till Kerstin
Kristiansson Karlstedt och Socialdemokraterna: Vore
det inte på sin plats att ni gjorde en självanalys av er
egen politik, där ni ständigt överför detaljerade upp-
drag till kommunerna utan att följa finansieringsprin-
cipen? Detta gör de facto att även socialdemokratiska
förtroendevalda på kommunal nivå inte kan följa den
lagstiftning som de är satta att följa. Även om detta
inte skulle vara av illvilja måste jag ställa frågan: Är
det av illvilja som Socialdemokraterna och regeringen
aldrig kan fullfölja och leva upp till det kommunala
självstyrets krav?

Anf. 103 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag uttryckte mig kanske något
vårdslöst, men Åsa Torstensson vet liksom jag att
man ibland har uttryckt åsikten att det kanske är lite
nitiskt av kommunerna att med detta spara på dem
som så väl behöver de här tjänsterna. Så är det ju inte;
det är jag den första att säga. Det handlar om be-
kymmer av annan karaktär. Jag lade ändå in det i en
bisats för att poängtera lite grann av det som har på-
gått i debatten. Vi har aldrig trott så från socialdemo-
kratins sida - icke alls!
Kvintessensen i er reservation, Åsa Torstensson,
och för övrigt också i motionen, är ju att ni vill att det
ska lämnas tilläggsdirektiv till en redan sittande
kommitté. Jag vill mena att det icke behövs på grund
av att frågan redan är väckt. Man ska se över de här
olika ansvarsnivåerna, och det är nödvändigt eftersom
vi lever i ett föränderligt samhälle med ibland flytan-
de gränser. Därför är detta mycket nödvändigt.
Men låt mig ställa en fråga tillbaka, Åsa Torstens-
son: Är det alltid de fattigaste kommunerna - de som
har stor utflyttning, de som är satta under kommun-
delegation och bostadsdelegation osv. - som trotsar
domstolarnas beslut? Är det så? Jag har undersökt
detta, och det är faktiskt inte så. Många av dessa har
en sed att följa fattade domstolsbeslut. Jag tycker att
det är viktigt i en rättsstat att man gör så.

Anf. 104 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Det är mycket riktigt att man finner
en bredd i fråga om var domstolstrotset finns och
vilka kommuner det handlar om. Men det vore på sin
plats om Kerstin Kristiansson Karlstedt också be-
kräftade att Socialdemokraterna samtidigt som de
genomför en hård lagstiftning ställer krav på att man
ska ha en budget i balans. Det är ett samband som
rimmar illa när man som i dag stärker lagstiftningen
mot dem som bryter mot lagarna.

Anf. 105 KERSTIN KRISTIANSSON
KARLSTEDT (s) replik:
Fru talman! Nu handlar det ju ytterst, Åsa
Torstensson, om att värna den enskilde - den handi-
kappade, den människa som behöver hjälp enligt
socialtjänstlagen osv. Det är det detta handlar om -
att de snabbt ska få sina rättmätiga krav tillgodosed-
da, vilket de enligt lagen har rätt att få. För mig är det
viktigt att poängtera det.
Sedan kan jag förstå de här argumenten, och det
sade jag också i mitt anförande. Jag förstår fuller väl
att det kan vara ekonomiskt besvärligt, och också
praktiskt besvärligt många gånger, att ordna detta på
ett skyndsamt sätt. Men ambitionen och viljan måste
ändå vara att trygga den lilla människan i samhället.
Sedan pågår den översyn ni efterlyser. Vad mer
begära? Översynen pågår.

Anf. 106 MATS EINARSSON (v):
Fru talman! Det som Centern och Åsa Torstens-
son tar upp är naturligtvis grundat på en verklig pro-
blematik som hänger samman med kommunalt ansvar
för och finansiering av verksamheter som i sin tur är
grundade på lagstadgade rättigheter för enskilda. Det
finns problem där. Därför finns också en utredning,
vilket redan har påpekats, som ska titta över detta.
Jag tror att det är klokt att invänta resultatet av
den utredningen och inte, som Centern föreslår, nu i
tilläggsdirektiv ange vad utredningen ska komma
fram till, nämligen ett statligt övertagande av finansi-
eringen. Det är mycket möjligt att det är en väg som
vi ska gå, men låt oss invänta utredningen innan vi
fattar beslut. Det tror jag är klokt.
Lars Hjertén från Moderaterna har dragit en lans
för finansieringsprincipen med avsikt, antar jag, att få
det att framstå som att majoriteten inte är för finansie-
ringsprincipen. Det är ett helt felaktigt intryck. Finan-
sieringsprincipen brukar tolkas på det sättet att om vi
här i riksdagen beslutar om nya verksamheter som
åläggs kommunerna så ska detta åtföljas av pengar.
Det är en klok princip, och den ska vi slå vakt om.
Men Hjertén går vad jag förstår lite längre och gör en
ganska extrem tolkning av finansieringsprincipen: All
kommunal verksamhet som i någon mening är obli-
gatorisk och grundas på lag, hela det obligatoriska
området i kommunerna - skola, barnomsorg, äldre-
omsorg, grundläggande social trygghet osv. - ska
uppenbarligen finansieras av staten, dvs. ett förstatli-
gande av den stora merparten av all kommunal verk-
samhet. Detta, menar jag, är inte att slå vakt om den
kommunala självstyrelsen. Det är motsatsen.
Jag skulle vilja hävda att de som i dag i realiteten
försvarar den kommunala självstyrelsen är de som
slår vakt om det välfärdssystem vi har, som försöker
undvika nedskärningar och privatiseringar och som i
stället vill utveckla den offentliga sektorn, i synnerhet
den verksamhet som i dag finns i kommunerna. Det
är där försvaret av den kommunala självstyrelsen
egentligen finns.
Man kan tycka att det är lite onödigt att reservera
sig på den här punkten eftersom det redan finns ett
beslut om en utredning som ska se över just ansvars-
fördelningen mellan de olika nivåerna i samhället,
dvs. det som motionärerna vill ha. Den utredningen
finns redan beslutad, varför då reservera sig? Jag tror
att jag vet vad det beror på.
Både riksdag och regering har tidigare sagt att
"utgångspunkten för en sådan översyn" - av ansvars-
fördelningen - "bör vara upprätthållandet av en
långtgående kommunal självstyrelse". Det är vi nog
överens om, och sedan kommer det: "Inom ramen för
ett starkt nationellt ansvar för medborgarnas välfärd i
hela landet".
Jag tror att det är där som skiljelinjen egentligen
går, åtminstone för moderat del. Men reservationen
från hela den borgerliga sidan visar att det är detta
som man egentligen inte gillar, "ett starkt nationellt
ansvar för medborgarnas välfärd i hela landet".
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag
på samtliga punkter och avslag på reservationerna.

Anf. 107 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag vill närmast påtala två saker som
fanns med i Mats Einarssons anförande. Det ena var
hans tolkning, om jag uppfattade honom rätt, att alla
som står bakom reservationen tyckte att alla uppgifter
som var obligatoriska i Sverige finansieringsmässigt
skulle tas från kommunerna. Jag kan bara konstatera
att det inte står så i reservationen och att det inte är
Folkpartiets ståndpunkt.
Sedan blev jag intresserad av en annan del av hans
anförande, nämligen när han, självklart i nedsättande
syfte, talade om privatisering. Med tanke på att de-
batten i den del som gäller kompetens handlar om
skyldighet att ta ansvar för verksamheten medan
privatisering i diskussionen ofta har handlat om huru-
vida verksamheten kan utföras av någon annan än det
offentliga skulle jag vilja höra Mats Einarssons
kommentar på den punkten. Är det så att han har
svårt att skilja mellan det som kommuner och lands-
ting har i uppdrag att se till att det finns och vem som
utför arbetet?

Anf. 108 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det är bra att Folkpartiet och Bo
Könberg förtydligar ståndpunkten i reservationen, för
reservationen kan mycket lätt, tycker jag, tolkas på
det sätt som jag gjorde. "Det är enligt vår mening
tveksamt att riksdagen genom lagstiftning ålägger
kommunerna en mängd uppgifter som riksdagen
sedan inte finansierar." Det är möjligt att detta bara
syftar framåt och inte bakåt.
Sedan till frågan om privatisering. Vi har olika
uppfattning om det lämpliga i privatisering, och det är
en annan diskussion. Jag tycker faktiskt att det ligger
en viss poäng i att inte bara i någon slags abstrakt
mening slå vakt om det kommunala ansvaret utan att
slå vakt om det faktiska utförandeansvaret för olika
verksamheter inom den offentliga sektorn, inom den
kommunala sektorn, därför att vi där har möjlighet till
en demokratisk styrning av verksamheten som man
avhänder sig, inte helt, men som man i stor utsträck-
ning avhänder sig vid en privatisering. Ett försvar av
kommunalt självstyrelse är också ett försvar av att ha
kvar något att styra över.

Anf. 109 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Som Mats Einarsson säger har vi väl-
digt olika uppfattning i fråga om huruvida det är bra
att man i verksamheter som skola, sjukvård, äldreom-
sorg m.m. kan ha olika utförare av verksamheten till
förmån för dem som ska nyttja den. Men om jag
uppfattade honom rätt vill han i det här sammanhang-
et avstå från den diskussionen. Det tycker jag är klokt
med tanke på ämnet för dagen.
Till slut landade han ändå på att det tydligen var
så att privatiseringar i den meningen att man kan
utföra saker på olika sätt inte var så bra. Den grund-
läggande skiljelinjen finns. Jag ville bara, fru talman,
få klarlagt att privatiseringsfrågan vad gäller utföran-
det, men inte finansieringen, inte hör till dagens de-
batt.

Anf. 110 MATS EINARSSON (v) replik:
Fru talman! Det finns kanske inte så mycket att
tillägga. Jag vill bara än en gång understryka att oav-
sett vilka synpunkter man kan ha på var verksamhe-
ten utförs bäst, där kvaliteten blir högst och sådana
saker - det är en annan diskussion - måste en diskus-
sion om den kommunala självstyrelsen i någon mån
handla om hur mycket kommunerna ska ha kvar att
styra över och hur mycket man i stället vill ha olika
typer av marknadsstyrning av.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 22 §.)

12 § Vissa frågor om koncessionsavgift på tele-
visionens område

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU36
Vissa frågor om koncessionsavgift på televisionens
område (prop. 2001/02:170).

Anf. 111 OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Betänkandet Vissa frågor om konces-
sionsavgift på televisionens område innebär en fort-
satt städning efter ett av kulturminister Marita Ulvs-
kogs många misslyckanden.
Bakgrunden är att Kulturdepartementet inte insåg
effekten av sina egna beslut för ungefär ett och ett
halvt år sedan. När regeringen utvidgade sändnings-
tillstånden för de kommersiella TV-bolagen som
sänder i det digitala marknätet till att gälla hela landet
föll den rättsliga grunden för att ta ut koncessionsav-
gift för TV 4. Den var nämligen kopplad till ensam-
rätten att sända TV-reklam i hela landet. När man gav
fler kanaler tillstånd att utöka sina sändningar från
försöksområdena till att gälla hela landet föll ensam-
rätten, och därmed föll grunden för att ta ut konces-
sionsavgiften.
Departementet blev varse det här när Radio- och
TV-verket beslutade att inte ta ut den rörliga avgiften
av TV 4. Departementet tog fram ett förslag till lag-
ändring på rekordtid. Remissbehandlingen skedde
också på rekordtid. Antalet arbetsdagar som de som
skulle yttra sig över förslaget hade till förfogande kan
räknas på ena handens fingrar. Ingen lagrådsgransk-
ning skedde, trots att förslaget berörde yttrandefrihe-
ten.
När det sedan kom till konstitutionsutskottet i fjol
skickades förslaget till Lagrådet som dömde ut delar
som grundlagsstridiga. KU gjorde nödvändiga för-
ändringar och konstaterade brister som krävde fortsatt
utredande och åtgärder. Det är en av dessa åtgärder
som dagens beslut handlar om. Det rör frågan om vad
koncessionsavgiften ska beräknas på och betalas för.
Grunden är att avgiften betalas för att TV 4 fått en
möjlighet att nyttja ett monopol. Man har ensamrätt
på att sända reklam i TV i marknätet. Den tekniska
utvecklingen gör att den del som TV 4 har monopol
på minskar. I de digitala sändningarna finns många
aktörer och därmed heller ingen ensamrätt eller något
monopol.
Regeringens förslag innebär att koncessionsavgift
kommer att betalas även för konkurrensutsatta sänd-
ningar, vilket strider mot själva grundtanken med
koncessionsavgift. Genom att lagstiftningen i den här
delen bara kommer att gälla en kanal av flera är det
uppenbart att lagen strider mot generalitetsprincipen.
Vi har därför en reservation som begränsar avgiften
till att gälla enbart de analoga sändningarna, där det
fortfarande finns en ensamrätt.
Fru talman! Jag står självfallet bakom även reser-
vation 2, men begränsar mig för tids vinnande till att
yrka bifall till reservationen 1.

Anf. 112 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! I samband med att frågan om konces-
sionsavgift togs upp då den berörda lagen behandla-
des under våren 2001 konstaterade konstitutionsut-
skottet problemet med skillnaderna mellan att sända
annonser med analog sändningsteknik och med digi-
tal teknik. Utskottets majoritet gjorde ett tillkännagi-
vande som antogs av riksdagen, att regeringen skynd-
samt bör utreda möjligheten att koncessionsavgift
endast ska betalas för sändningar av reklam med
analog sändningsteknik.
Fru talman! Kristdemokraterna var det enda parti
som reserverade sig mot det beslutet och föreslog att
lagstiftning med hänsyn till rättsläget omedelbart
skulle vidtas.
Fru talman! Regeringen torgför i propositionen
uppfattningen att den rörliga delen av koncessionsav-
giften omfattar alla intäkter företaget har haft för att
det har sänt annonser, oavsett om intäkterna härrör
från utsändning som sker med stöd av sändningstill-
stånd enligt radio- och TV-lagen eller inte och oavsett
om den sker med analog eller digital utsändningstek-
nik.
Fru talman! Regeringen påstår att konstitutionsut-
skottet delar denna uppfattning. Regeringen skriver:
"Det får antas att riksdagen haft samma uppfattning
som regeringen när den gav regeringen tillkänna att
möjligheten att koncessionsavgift endast ska betalas
på intäkter från analoga sändningar skyndsamt borde
utredas. Om avgiftsskyldigheten endast avsett analo-
ga sändningar hade en sådan utredning inte behövts."
Denna slutsats är en total missuppfattning från re-
geringens sida av vad utskottet har sagt. Sanningen
var och är att utskottet delade uppfattningen om att en
åtskillnad borde framgå av lagtexten, men av bl.a.
tidsskäl ansåg utskottets majoritet sig förhindrad att
omedelbart justera lagtexten - vilket vi kristdemo-
krater hade en annan uppfattning om.
Hade majoriteten i utskottet i stället följt den
kristdemokratiska linjen hade regeringen inte kunnat
återkomma med ett felaktigt lagförslag. Det som
främst oroade utskottets majoritet var den tekniska
lösning som skulle användas för att åtskilja intäkter-
na. Regeringen väljer nu att negligera ambitionerna i
utskottet på den punkten. Det är allvarligt och oac-
ceptabelt.
Fru talman! Får jag fråga Kenth Högström: Kan
man verkligen acceptera att regeringen hanterar ut-
skottets utlåtande på det sättet och medvetet tolkar det
felaktigt? Är det rimligt att man hanterar utskottets
agerande på det sättet? Jag vet att majoriteten i da-
gens utskott korrigerar regeringen på den punkten. Är
det inte ganska dålig stil av regeringen att hantera ett
utskottsutlåtande på det sättet?
Fru talman! Regeringen hävdar att det i underlaget
för beräkningar av den rörliga delen av koncessions-
avgiften tills vidare även ska ingå intäkter från sänd-
ningar i det digitala marknätet som i huvudsak över-
ensstämmer med sändningar i det analoga nätet. Det
finns ju, fru talman, inget som helst sakligt skäl att ta
ut koncessionsavgift på intäkter av sändningar med
digital teknik eftersom någon ensamrätt inte förelig-
ger, vilket är alltså själva grunden för lagen om kon-
cessionsavgift. Genom att lagstiftningen i denna del
endast kommer att gälla en enda TV-kanal i det digi-
tala marknätet men inte någon av de i övrigt likställda
kanalerna blir det också uppenbart att lagen i denna
del strider mot generalitetsprincipen.
Brottet mot generalitetsprincipen blir så mycket
allvarligare eftersom det gäller en skatt. En konces-
sionsavgift är ju en form av skatt. En grundläggande
princip för all beskattning är att den på något sätt ska
vara generell. Man kan tala om en speciell generali-
tetsprincip för beskattning, men snarast är det fråga
om en speciell och särskilt viktig tillämpning av den
allmänna principen. En skatt kan visserligen avgrän-
sas både i tid och rum och med olika avdrag, men
oeftergivligt är att det är vissa intäkter som ska be-
skattas, inte en särskild t.o.m. till namnet känd skatt-
skyldig. Det kan alltså i det här fallet vara fråga om
en olaglig särbeskattning.
Förslaget kan också vara i strid med EG-rätten,
t.ex. kan uttalade skillnader i skattebelastning som
gynnar vissa företag ses som ett statsstöd i EG-rättslig
mening. Sådant stöd är oförenligt med EG-rätten om
det snedvrider konkurrensen. Allt tyder på att det gör
det.
Fru talman! Man kan fråga sig varför regeringen
och utskottsmajoriteten negligerar denna åtskillnad.
Troligen är det inte av omsorg om principerna eller
omsorg om logiken utan närmast en omsorg om stats-
kassan att det tillförs medel från TV 4. Det kanske
skulle kunna kallas för statskassans girighetssyndrom.
Fru talman! Lagtexten till reservation 1 är alltså
det enda rimliga. Jag ber därför att få yrka bifall till
reservation 1.

Anf. 113 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! När koncessionsavgiften infördes
1992 var tanken bakom den mycket enkel och klar.
Den som fick ensamrätt att sända reklam i marknätet
skulle få betala för detta. Det förekom diskussioner
huruvida detta var en skatt eller inte eller om detta
skulle ses som en betalning för rätten att ensam få
sända reklam. Det fanns olika uppfattningar som
redovisades och diskuterades bl.a. i Lagrådets utta-
lande den gången. Oavsett hur man ser på detta var
tankegången som vägledde riksdagen då beslutet
fattades att man skulle få betala för ensamrätten.
Den tekniska utvecklingen har påverkat detta un-
der 90-talet. Vår uppfattning är i grunden att själva
distributionen inte ska behöva vara en statlig uppgift i
framtiden. Det finns en grundläggande skillnad på
den punkten. Det konkreta ärendet är resultatet av ett
mångårigt trasslande från regeringens sida med
framlagda förslag som bryter mot flera viktiga princi-
per. Detta upprepas i dagens ärende i och med att
man föreslår en avgift på konkurrensutsatt verksam-
het. Det är inte rimligt. Det strider direkt mot den
tanke som låg bakom införandet av koncessionsav-
giften för cirka tio år sedan. Därför, fru talman, vill vi
i stället ha den lagtext som finns redovisad i reserva-
tion nr 1.
Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 114 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Jag ska ägna huvuddelen av mitt an-
förande till att kommentera motiven till varför ut-
skottsmajoriteten har landat på den ståndpunkt som
redovisas i betänkandet. Jag ska så lite som möjligt
kommentera de båda angrepp som företrädarna Karls-
son, Moderaterna, och Svensson, Kristdemokraterna,
riktade mot minister Ulvskog och mot regeringen.
Bakgrunden är välbekant. Bo Könberg gav den
historiska bakgrunden till varför TV 4 såsom inneha-
vare av ensamrätt att sända TV med reklam i det
markbundna nätet har en koncessionsavgift, som då
kallades koncessionsavgift och inte skatt och som nu
kallas koncessionsavgift och inte skatt, och som up-
penbarligen fortsättningsvis kommer att kallas kon-
cessionsavgift.
Där vill jag reservera mig. Det finns naturligtvis
en möjlighet att någon part, t.ex. TV 4 eller någon till
dem närstående, gör ett skattemål av det hela eller
hävdar att generalitetsprincipen - som Svensson har
argumenterat för - skulle stå i strid mot bestämmel-
sen om koncessionsavgift. Men det är en konces-
sionsavgift som ska erläggas för att man har monopol
på att sända TV med reklam.
Var och en som följer televisionens utveckling
förstår att det tekniska landskapet, den tekniska dis-
tributionen, den tekniska produktionen, förändras.
Det kallas teknisk utveckling - Bo Könberg sade det
- men det kan också kallas att man i dag försöker
hitta nya sätt att producera, distribuera och motta TV-
signaler även på radions område som är billigare,
frekvenssnålare och som skapar större mervärde för
både den sändande parten, för den distribuerande
parten och slutligen, förhoppningsvis, den mottagan-
de parten. Ingenting i dag tyder på att vi har kommit
så långt att den digitala produktions-, sändnings- och
mottagningstekniken har slagit ut den analoga. Det
gäller inte på något enda område - inte TV, inte ra-
dio. Tvärtom är det utbudet inom det analoga fre-
kvensbandet som fortfarande är den dominerande
distributionsformen, produktionsformen och mottag-
ningsformen. Så länge detta råder ska naturligtvis
TV 4, såsom innehavare av ensamrätten att sända
television med reklam, vara koncessionsavgiftsbärare
och betala till staten.
Var och en som följer frågan förstår att landskapet
förändras. Det är inte i snabb takt, men i viss takt.
Därför har också regeringen tillsatt en särskild utreda-
re som ska beskriva förändringarna inom TV-
området, analysera konsekvenserna för utvecklingen,
analysera hur konkurrenssituationen på TV-
reklammarknaden kommer att påverkas i skiftet mel-
lan analogt och digitalt och komma fram till slutsat-
ser. Det instämmer utskottet i. Men utskottet har inte
egen utredningskapacitet på den nivån att utskottet i
dag kan sätta ned fötterna och säga att den ena be-
greppsförklaringen är bättre än den andra. Utskottet
har sagt att utredningen måste tillsättas, slutföras och
komma tillbaka till riksdagen inom kort med förslag
om regelförändringar inom det medellånga och det
lite längre perspektivet.
Det som skedde i fjol var naturligtvis inte bra,
dvs. att regeringen missade denna brist i lagstiftning-
en, som Radio- och TV-verket påpekade redan i de-
cember. Det var inte bra. Det har sagts tidigare i den-
na kammare. Utskottet gjorde allt för att tillrättalägga
detta misstag. Jag tror också att ministern har bett
kammaren delvis om ursäkt för det som skedde.
Men det är inte heller bra att TV 4 och ett antal
andra jämte TV 4 påstår att den nuvarande lagstift-
ningen strider mot grundlagen, som man sade till oss i
utskottet, mot EG-rätten eller mot generalitetsprinci-
pen. Det bakomliggande syftet med den sortens ar-
gument är alldeles uppenbarligen att få en sänkt av-
gift.
Man betalar avgift för att man har ett monopol i
det analoga sändningsnätet och i den analoga pro-
duktionsmiljön, där det digitala egentligen är en bi-
produkt. Man gör ju inga särskilda program för det
digitala mottagningsförhållandet i dag, men vi hoppas
att det kommer så småningom.
Tänk er att jag säljer en vara eller en tjänst på en
marknad som är väl identifierad och som består av ett
antal konsumenter och att jag betalar en avgift, en
skatt eller moms för att få sälja varan när jag har fått
affären gjord. Sedan skänker jag det överskott som
jag själv har producerat till en annan marknad utanför
landets gränser. Då ska jag naturligtvis inte ha avdrag
på momsen som jag redan har erlagt. Det är ungefär
så en del resonerar i debatten.
Men vi kan vara helt överens, Ingvar Svensson,
Bo Könberg, Ola Karlsson och jag, om att regelverket
behöver ses över och att man snarast behöver åter-
komma till kammaren med förändringsförslag.

Anf. 115 INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Man förstår när man lyssnar noga på
Kent Högström att det är problemet med sänkta av-
gifter, och inte det principiella problemet, som är det
stora problemet. Det är statskassans girighet som det
handlar om. Jag har viss förståelse för detta, men jag
tycker att det är felaktigt att man åsidosätter princi-
perna därför att man vill ha intäkter till statskassan.
När det gäller den rörliga delen av avgiften är det
helt klart att den är konstruerad som en skatt. Det
finns i rättslig mening egentligen ingen skillnad mel-
lan en avgift och en skatt. Det hela är ju baserat på
procentsatser som sedan baseras på summan av in-
täkter. Möjligtvis kan man säga att den fasta avgiften
kan vara av en annan karaktär än den rörliga avgiften
i det sammanhanget - men det vågar jag i och för sig
inte svära på.
Det intressanta är: Varför har man inte gjort ut-
redningen? Man fick ju besked redan förra våren från
konstitutionsutskottet om att fixa det här. Jag förstår
inte. Nu kommer man ett år senare och säger att man
ska tillsätta en utredning för att fixa det här. Det är en
mycket märklig hantering.
Är det inte så att regeringen styr riket och funge-
rar utifrån riksdagens instruktioner? Är inte det gans-
ka rimligt, Kenth Högström?

Anf. 116 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Nu är vi tillbaka där vi befann oss för
några minuter sedan, nämligen i frågeställningen om
huruvida detta är skatt eller avgift.
Jag håller mig till det skrivna, dvs. de urkundsdo-
kument som den dåvarande regeringen gjorde när
TV 4 fick sina koncessioner. Jag tittar också på de
protokoll och utskottsbetänkanden som har kommit,
och ser då att det är avgift. Det är inte skatt.
Egentligen är det ingen mening med att diskutera
detta mer i kammaren. Då ska ju någon annan instans
än vi avgöra huruvida det är avgift eller skatt. Vi har
ju varit överens om att det är en avgift - en fast avgift
och en rörlig avgift - som TV 4 ska erlägga till staten.
Det är likadant med de radiokoncessioner som den
privata lokalradion erlägger. Det kallas för avgift och
det är avgift, och det har inte kallats för annat än
avgift. Sedan finns det de som av polemiska skäl vill
kalla det skatt, men det är en helt annan diskussion.
Den får man föra i ett annat sammanhang.
Avgiften, den rörliga och den fasta, är alltså fast-
ställd utifrån de analoga produktions- och sändnings-
villkor som är bekanta och som bekantgjordes i bör-
jan av 90-talet.
Det kommer att förändra villkoren att den digitala
tekniken nu vinner framsteg både via satellit, genom
kabel och i det markbundna nätet. Det kommer att
förändra villkoren för produktion, distribution och
mottagning och även för koncession, så klart. Det
kommer att innebära att TV 4 i det långa loppet inte
längre kan ha ensamt monopol på sändningar till
Sveriges hushåll med reklam. Det innebär att det
kommer att bli förändringar av koncessionsavgiften -
därom är vi överens.
Det är alltså bra att detta är under utredning. Hu-
ruvida det hade varit ännu bättre att utredningen hade
startat tidigare kan jag låta vara osagt, men i varje fall
är det en utredningsman som har åtagit sig uppdraget.

Anf. 117 INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Kenth Högström blandar ihop detta
med koncessionsavgifter för lokalradion. Det ska man
jämföra med de fasta avgifterna för TV 4, men jag
diskuterar de rörliga avgifterna.
Jag har inte Lagrådets yttrande med sig, men jag
vill minnas att Lagrådet förde en diskussion just om-
kring detta med avgift och skatt i sitt yttrande förra
våren. Kenth Högström kanske kan gå tillbaka och
titta på det.
Min frågeställning gäller huruvida vi i Sverige är
så väldigt mycket klokare än andra, omgivande, län-
der som har samma problematik men som har infört
andra regler. Jag har inte med mig underlaget, men
jag vet att andra länder har gjort en åtskillnad när det
gäller koncessioner som baseras antingen på det ana-
loga eller det digitala nätet. Är Sverige så väldigt
mycket duktigare på det här området, eller är det
möjligtvis girighetssyndromet som gäller i Sverige?

Anf. 118 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Statskassans girighet har väl ändå inte
varit präglande eller vägledande för hela den tioåriga
tillvaron med TV 4 och koncessioner. Det var väl inte
heller girighet som var vägledande princip när man
prövade auktionerna för den kommersiella lokalradi-
on, utan det var ett sätt att försöka bestämma ett pris -
låt oss kalla det så - för att utnyttja frekvensutrymme
och för att skapa nya stationer. Det var självfallet inte
fråga om statskassans girighet! De som har monopol
och med auktionens hjälp har ropat in koncessioner
och frivilligt ansökt om sådana vet att man ska betala
avgift.
Sedan kan man ju tycka att det är för dyrt och för
mycket. Javisst - speciellt om konkurrenssituationen
förändras så blir det för mycket. Det är därför regel-
verket behöver ses över.
Ingvar Svensson frågar om Sverige är så mycket
bättre än andra länder eftersom andra länder - men
han kunde inte ange något exempel på vilka de är -
har ändrat lagstiftningen. Nej, vi är inte särskilt
mycket bättre på detta i Sverige. Vi införde ju re-
klam-TV senare än alla andra, så vi har kortare erfa-
renhet än de flesta av de jämförbara. Det är klart att
det kan finnas minerad terräng här, men vad vi nu gör
är att vi med en särskild utredningsman utreder de
nya regler som ska vägleda de digitala produktions-
och distributionsförhållandena.
Jag tycker att Ingvar Svensson borde vara glad för
det. Hade vi gått på Ingvar Svenssons linje redan i
fjol, dvs. följt hans rekommendation då, så hade vi
förändrat spelreglerna redan då på ett sätt som vi inte
hade haft kontroll över. Då hade TV 4 fått en alldeles
särskild avgiftssänkning till följd av Ingvar Svenssons
förslag, och det tror jag inte att han menade då - eller
också var han mer upplyst än vi andra.

Anf. 119 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING
(v):
Fru talman! Sedan mitten av 1980-talet har myck-
et förändrats på TV-området. Vi har fått den kom-
mersiella TV:n samtidigt som den tekniska utveck-
lingen har resulterat i nya interaktiva möjligheter och
även i en ökad sammansmältning mellan skilda bran-
scher, medier och distributionsformer.
Av den anledningen är det bra att det redan har
beslutats att en särskild utredare ska göra en översyn
av reglerna för koncessionsavgift på televisionens
område. Utredaren ska beskriva förändringar på TV-
området och analysera vilka konsekvenser utveck-
lingen har haft för konkurrenssituationen på TV-
reklammarknaden samt hur det sistnämnda påverkas
av utvecklingen från analog till digital teknik. Han
ska också se på hur detta ska komma att påverka
TV 4:s särställning som Sveriges i dag enda rikstäck-
ande TV-kanal med reklam.
TV 4 AB finansierar hela sin verksamhet med re-
klam. Deras program når ut till 98 % av befolkning-
en. Tyvärr tycks många tro att TV 4 också är en del
av public service, men så är det inte. Det är en re-
klamfinansierad kanal. Det är viktigt att den särställ-
ning som det här reklamfinansierade TV-bolaget har
gentemot andra reklamfinansierade kanaler regleras i
enlighet med det här förslaget så att deras särställning
inte blir en konkurrensfördel.
Jag vill också passa på att säga att jag anser att det
är bra att TV 4:s koncessionsavgift har flyttats från
rundradiokontot till statsbudgeten eftersom public
service inte ska vara beroende av egna eller andras
reklamintäkter. Jag tycker att det var ett bra förslag.
Syftet med den bestämmelse som vi ska besluta
om i dag är att se till att det företag som har ensamrätt
att sända annonser i rikstäckande TV inte får en
orimlig konkurrensfördel. Därför är det svårt, åtmin-
stone för mig som inte sitter i konstitutionsutskottet,
att hänga med på vad reservanterna egentligen har för
avsikt med sina reservationer. Det gäller särskilt med
hänvisning till att frågan ska utredas ytterligare.
Jag tillhör ett av de knappa 100 000 hushåll som
har provat digital-TV-box. Om jag inte hade tittat på
min box hade jag ju tittat via den analoga sändnings-
tekniken eftersom jag inte har kabelmöjligheter där
jag bor. Det är just detta som ger argument för att
lagstiftningen ska vara på det här viset för TV 4. Ett
bolag som har en särställning, dvs. når ut till 98 % av
befolkningen eller 4 miljoner hushåll med sina sänd-
ningar, måste helt enkelt åläggas en avgift som mot-
svarar hela den utsändning som de har. Jag anser att
det inte går att resonera som reservanterna gör, dvs.
att sändningar som i huvudsak överensstämmer med
de analoga sändningarna ska strykas ur lagen. Som
jag sade tidigare är det inte individens val av mottag-
ningsteknik som ska fälla avgörandet, utan det är
själva möjligheten för mottagning som ska ligga till
grund för beslutet.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag fråga Ola
Karlsson vad syftet med motion K91 yrkande 2
egentligen är. Ni anser att TV 4 enbart ska belastas
med koncessionsavgift för de 1,2 miljoner hushåll
som inte har kabel och som har valt bort parabolan-
tenn, trots det faktum att 4 miljoner hushåll har möj-
lighet att ta emot den analoga markbundna signalen.
Vad är egentligen syftet med ert ställningstagande?
Är det ett rent principiellt ställningstagande, eller har
ni tagit ställning för TV 4? Anser ni att TV 4 ska ha
marknadsfördelar gentemot övriga bolag, eftersom ni
vill att de ska betala en lägre koncessionsavgift?
Tanken med de markbundna sändningarna är ju
att de ska vara tillgängliga för alla. Den tillgänglig-
heten har i dag bara public service och TV 4. Därför
anser Vänsterpartiet att det är befogat att TV 4 betalar
koncession i enlighet med det här förslaget. Sedan får
vi se vad den nya mediemarknaden för med sig och
vad den här utredningen visar. Vi får se om det för-
anleder någon förändring av koncessionsavgifterna
längre fram.

Anf. 120 INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Charlotta Bjälkebring säger att det
inte går att resonera som reservanterna. Det var ett
intressant konstaterande. Då delar ju inte Charlotta
Bjälkebring utskottsmajoritetens uppfattning heller.
De menar nämligen att det går att resonera så. Det är
bara det att de vill begrava frågan i en utredning en
tid.

Anf. 121 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING
(v) replik:
Fru talman! Givetvis kan man resonera hur som
helst. Var och en har sin lagstadgade yttrandefrihet att
säga vad som helst. Men jag förstår det inte på grund
av det som jag sade, Ingvar Svensson, nämligen att
om jag inte hade tittat på min digitala TV-box hade
jag ju tittat på det analoga marknätet. Det är alltså
tillgängligheten man som bolag bör betala för, inte
den teknik som det enskilda hushållet väljer.

Anf. 122 INGVAR SVENSSON (kd)
replik:
Fru talman! Charlotta Bjälkebring förstår tydligen
inte principskillnaden. I dag kan man göra mycket
noggranna undersökningar av vilka tittare som tittar
på vilken kanaltyp, dvs. analog eller digital sänd-
ningsteknik. Det är inga större problem att få fram
ganska exakta siffror för hur tittandet faller ut. Men
problemet som Charlotta Bjälkebring inte riktigt
förstår är att konkurrerande kanaler i det digitala
marknätet inte betalar någon koncessionsavgift. Detta
utgör en skillnad. Det är det som är problemet ur
generalitetssynpunkt.

Anf. 123 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING
(v) replik:
Fru talman! För mig är inte detta ett problem. Jag
tycker att TV 4 har en särställning i och med att de
har möjlighet att nå ut till 4 miljoner hushåll. De
programbolag som i dag sänder i det digitala mark-
nätet når endast ut till 100 000 hushåll. Detta är stor-
heter som inte går att jämföra med varandra. TV 4 har
en betydande marknadsfördel gentemot andra bolag
och bör därför betala för hela den tillgänglighet som
finns. För mig är det enkelt.

Anf. 124 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Charlotta Bjälkebring frågade varför
vi hade ett visst motionsyrkande. Jag ska försöka
förklara vad grunden till våra motioner och reserva-
tioner är.
Grunden för att ta ut koncessionsavgift handlar
inte om tillgänglighet till olika kanaler. Det handlar
om ensamrätten att sända reklam i en viss distribu-
tionsform. Då är det bara TV 4 som har ensamrätt att
sända reklam analogt. Det innebär att det har varit
rimligt att ta ut en koncessionsavgift tidigare, och det
är fortfarande rimligt att ta ut en koncessionsavgift.
Men kruxet uppstår i de distributionsformer där man
inte längre har en ensamrätt, dvs. i de olika digitala
näten där det finns en mängd olika kanaler som kon-
kurrerar om tittarna, men där det bara är TV 4 som
ska erlägga den här koncessionsavgiften av alla de
kommersiella kanalerna. Samma problem har vi i de
analoga sändningarna via kabel eller satellit. Där är
TV 4 ensamma om att betala koncessionsavgift. De
kommersiella kanalerna betalar den inte. Trots att
man i de distributionsformerna har samma tillgäng-
lighet för de olika kanalerna, är det en kanal som
betalar en skatt, en koncessionsavgift, för detta. Vi
menar att det inte är rimligt. Detta måste man se över.
Kan Charlotta Bjälkebring förklara varför TV 4
ska betala en avgift när de andra kanalerna inte beta-
lar samma avgift? Det gäller ju samma distributions-
form.

Anf. 125 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING
(v) replik:
Fru talman! Jag har i egentlig mening inte något
problem med att förstå vad Moderaterna menade med
sin reservation. Det handlar mer om principen varför
ni lade den. Vad jag förstår av Ola Karlssons replik
handlar det om den rena principen. Det ska vara
rättvist och lika för alla. Då blir jag lite förvånad över
att Moderaterna inte driver det förslaget att samtliga
bolag ska betala samma avgift för de möjligheter de
har att sända. Det tycker jag skulle vara mera rimligt i
stället för att ha som mål att man ska betala så lite
som möjligt.
Såvitt jag förstår har Moderaterna nu inte särskilt
tagit ställning för TV 4, vilket jag var lite orolig för,
utan de ser till själva principen. Om jag skulle välja
skulle det dock bli så att alla betalade utifrån det som
de sänder. Jag är inte helt främmande för att diskutera
att också de övriga reklamkanalerna i det digitala
marknätet ska erlägga en sådan här avgift. Jag tror
dock inte att det kommer att bli aktuellt eftersom vi
också har avskaffat reklamskatten på tidningsmedier
osv.
Det går alltså kanske lite i fel riktning, men låt oss
diskutera den här frågan vidare. Det är också vad som
ska ske i den utredning som ska göras.

Anf. 126 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Jag kan försäkra att vi moderater inte
vill ha höjda avgifter eller höjda skatter på de olika
TV-kanalerna. Det är ett intressant besked som
Charlotta Bjälkebring här ger, nämligen att Vänstern
mycket väl kan tänka sig koncessionsavgifter eller
skatter för alla de kommersiella kanaler som sänder i
det digitala marknätet. Jag tror att det vore ett mycket
effektivare sätt att stoppa det marknätet än alla mina
försök i riksdagen att stoppa miljardrullningen från
staten.
Vill Charlotta Bjälkebring driva den här frågan
ger det också ett besked om vad en eventuell sosse-
och vänsterregering efter valet kommer att syssla med
på medieområdet.

Anf. 127 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING
(v) replik:
Fru talman! Den frågan är ju inte aktuell i dag ef-
tersom TV 4 har möjlighet att nå ut till 4 miljoner
hushåll och det digitala marknätet bara når ut till
100 000 hushåll. Det är av den anledningen som den
här frågan inte står på dagordningen, och därför be-
höver Ola Karlsson inte vara särskilt orolig.
Men låt oss diskutera förhållandena den dag när
det digitala marknätet är fullt utbyggt och vi har
många kommersiella TV-bolag med en räckvidd om
över 98 % av befolkningen, precis som TV 4 har i
dag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 22 §.)

13 § Punktskatternas infogning i skattekonto-
systemet, m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU27
Punktskatternas infogning i skattekontosystemet,
m.m. (prop. 2001/02:127 delvis).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 22 §.)

14 § Begränsning av rätten till avdrag för kapi-
talförluster i inkomstslaget näringsverksamhet på
delägarrätter och på andelar i svenska och ut-
ländska handelsbolag

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU25
Begränsning av rätten till avdrag för kapitalförluster i
inkomstslaget näringsverksamhet på delägarrätter
och på andelar i svenska och utländska handels-
bolag (prop. 2001/02:140 och skr. 2001/02:77).

Anf. 128 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! I budgetpropositionen 2001 aviserade
regeringen sin avsikt att slopa beskattningen av kapi-
talvinster på näringsbetingade andelar. Det var ett
glädjande besked. Vi moderater hade länge verkat för
att detta skulle ske.
Nuvarande beskattning av företagens kapitalvins-
ter på andelar i dotter- och intresseföretag medför att
företagens vinster beskattas både i dotterbolaget och i
moderbolaget. Detta är givetvis olyckligt. Dubbel-
eller trippelbeskattning av intäkter är alltid av ondo
och kan inte med bästa vilja i världen betraktas som
ett utslag av en företagsvänlig politik. Det är inte bra,
och det gör att svenska företag antingen kommer till
korta i en internationell konkurrens eller ägnar sig åt
konstruktioner med holdingbolag utomlands för att få
ned skattetrycket till en mer internationell nivå.
Regeringen räknade hösten 2001 med att lägga
fram en proposition under våren 2002. Tre månader
efter det att budgetpropositionen lagts fram kom en
skrivelse till riksdagen från regeringen som innebar
en begränsning av rätten till avdrag för kapitalförlus-
ter för näringsbetingade andelar redan fr.o.m. den 7
december 2001. I det sammanhanget är det värt att
notera att det inte bara är fråga om en stoppregel som
gäller fr.o.m. dagen efter skrivelsens avlämnande
utan att den avser även avyttringar som skett tidigare
men där den omständighet som utlöser en uppskjuten
avdragsrätt inte har inträffat senast den 6 december
2001.
Fru talman! Vi har nu fått en situation som absolut
inte är till gagn för svensk företagsamhet, med fort-
satt beskattning av kapitalvinster på näringsbetingade
andelar och samtidigt mycket begränsad möjlighet till
avdrag för motsvarande kapitalförluster. Dessutom är
det mycket oklart när en symmetri mellan beskattning
och avdragsrätt kan bli verklighet.
I dag vet vi, eller tror oss veta, att en proposition
kan framläggas tidigt i början av nästa år och att en
lag om slopad beskattning av kapitalvinster på när-
ingsbetingade andelar kan bli giltig tidigast den 1 juli
2003, dvs. 19 månader efter det att begränsningen av
kapitalvinsterna på näringsbetingade andelar införts.
Vi vet inget om hur denna lagstiftning kan tänkas se
ut. I mer än ett och ett halvt år ska således svenska
företagare gissa hur den nya lagen ska se ut. Kommer
den också att gälla retroaktivt fr.o.m. den 7 december
2001? Eller ska detta asymmetriska förhållande inte
rättas till? Och kommer propositionen i sådan tid att
en ny lag verkligen kommer till stånd den 1 juli
2003? Frågorna är många. Svaren är få eller inga.
Fru talman! Under decennier har svenska företa-
gare krävt klara och tydliga spelregler. Det nu liggan-
de förslaget med retroaktiv lagstiftning, asymmetriska
lagar och en framtid höljd i dunkel är ett skräckex-
empel på hur man inte ska regera.
Så här kan vi inte ha det! Varför blev det så här
tokigt? Ja, om detta kan man läsa i betänkandet. När
regeringen väl hade annonserat sin goda avsikt hösten
2001 agerade en del företag för att realisera sina ka-
pitalförluster på näringsbetingade andelar. Det var
inget konstigt i det. Men regeringen tar detta till in-
täkt för att införa en stopplag med omedelbar in-
skränkning i rätten till avdrag för kapitalförluster på
just de näringsbetingade andelarna.
Detta, fru talman, innebär att ett okänt antal affä-
rer som genomförts enligt gällande lag kommer att
drabbas av retroaktiva bestämmelser. Så kan det inte
få gå till i en rättsstat.
Medborgarna måste kunna lita på att de lagar som
riksdagen stiftat gäller. Retroaktivitet ska bara kunna
få användas i sällsynta fall. Förbudet mot retroaktiv
skattelagstiftning är en grundlagsskyddad fri- och
rättighet, och undantagen ska vara få och välmotive-
rade.
Regeringen och utskottsmajoriteten motiverar den
retroaktiva lagstiftningen med att man vill motverka
att nuvarande regler utnyttjas för skatteplanering. Är
det ett tillräckligt motiv enligt 2 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen? Jag hävdar att så inte är
fallet.
De särskilda skäl som åberopas i propositionen
uppfyller inte kraven på undantag från förbudet för
retroaktivitet i skattelagstiftningen. Det ska vara fråga
om klara fall av skatteflykt och andra kringgående-
transaktioner. Skatteplanering är inte alls samma sak.
I det aktuella fallet gäller det företagens rätt till av-
drag för reella kostnader. Det är inte skatteflykt eller
kringgående av lag.
Vi hade till den 7 december en symmetrisk lag-
stiftning med beskattning av kapitalvinster fullt ut
och avdrag för kapitalförluster. Och avdragen fick
göras fullt ut i inkomstkällan näringsverksamhet
eftersom det är just vad det är fråga om. Genom det
förslag som vi nu debatterar vill regeringen att företa-
gen ska betala full skatt på kapitalvinster men begrän-
sa rätten till avdrag för kapitalförluster för näringsbe-
tingade andelar. Visserligen har det nu framlagda
förslaget delvis mjukats upp i jämförelse med den
ursprungliga skrivelsen, men faktum är att förslaget
främst drabbar mindre företag som inte är koncerner
med flera dotterbolag.
Vi moderater kan inte acceptera en sådan rätts-
ordning. Det är totalt oacceptabelt att svenska företa-
gare ska sväva i okunnighet om vad som gäller under
en så lång perod som minst 22 månader. Regeringen
och utskottsmajoriteten visar ringa respekt för
grundlagens regler.
Vi anser därför att propositionen ska avslås och
att regeringen får återkomma med ett förslag till lag-
stiftning som omfattar både befrielse från kapital-
vinstbeskattning på näringsbetingade andelar och
regler för avdragsrätten för kapitalförluster på sådana
andelar.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 129 PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Bakgrunden till betänkandet är, precis
som tidigare talare var inne på, en skrivelse från re-
geringen till riksdagen den 6 december 2001 som en
förvarning om ett kommande förslag som skulle be-
gränsa avdragsrätten för kapitalförluster på vissa
delägarrätter och andelar i handelsbolag. Avsikten
med skrivelsen var att göra det känt att regeringen
avsåg att föreslå riksdagen att begränsningarna med
stöd av undantagsregeln i 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen skulle gälla med retroaktiv verkan
fr.o.m. den 7 december 2001, dvs. dagen efter skri-
velsens avlämnande till riksdagen.
Regeringens förslag i den nu avlämnade proposi-
tionen innebär en begränsning i avdragsrätten för
kapitalförluster på delägarrätter som avses gälla under
en övergångsperiod fram till dess att nya skatteregler
vid avyttring av företagsägda andelar kan träda i
kraft.
Det huvudsakliga motivet för den tillfälliga lag-
stiftningen är att motverka att företagen av skatteskäl
väljer att realisera kapitalförluster innan möjligheter-
na att dra av dessa förluster försvinner med ett refor-
merat system för beskattning av företagsägda andelar
samtidigt som företagen avvaktar med att realisera
kapitalvinsterna tills de blir skattefria.
Naturligtvis hade det varit önskvärt att ärendet i
sin helhet kunnat få en slutgiltig behandling redan i
dag men på grund av ärendets komplexitet så har det
inte varit möjligt att få fram det nödvändiga underla-
get i tid.
Det framgår av ett skriftligt svar från finansmi-
nistern på en ledamots fråga att det fortsatta arbetet
nu bedrivs med inriktningen att en lagrådsremiss ska
kunna beslutas i november och att en proposition ska
kunna komma någon gång under vintern 2003.
Efter kritik från Näringslivets skattedelegation har
förslaget justerats i förhållande till den stoppskrivelse
som regeringen lämnade. Förslaget tillåter nu att
kapitalförluster på delägarrätter får utnyttjas inom ett
koncernförhållande.
Fru talman! Utskottsmajoriteten har förståelse för
att frågornas omfattning och komplexitet försenar ett
färdigt lagförslag men anser samtidigt att det är be-
klagligt att arbetet med de nya skattereglerna för
näringsbetingade andelar inte kommer att kunna slut-
föras så att nya regler kan antas tidigare än vad som
nu blir fallet.
Utskottsmajoriteten förutsätter att regeringen även
i det fortsatta arbetet tar till vara de möjligheter som
finns att så långt det är möjligt begränsa negativa
effekter för företagen av att de tillfälliga reglerna
kommer att gälla under en längre period än vad som
varit avsett.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 130 CARL ERIK HEDLUND (m)
replik:
Fru talman! Den 6 september 2001 lades budget-
propositionen för innevarande år fram. Då fanns en
antydan om att det skulle komma ett förslag om
skattebefrielse för försäljning av näringsbetingade
andelar. Den 1 juli 2003 är det tidigaste datum då
svenska företagare, svenska medborgare, kan vara
förvissade om att vi har en symmetrisk lagstiftning.
Tycker Per-Olof Svensson att det är acceptabelt ur
företagssynvinkel och allmän synvinkel att man under
en så lång period svävar i total okunnighet om hur
regelverket ska se ut?
Vems är felet? Felet är naturligtvis att regeringen
hade för bråttom med att avisera sin avsikt. Regering-
en kunde inte bedöma situationen. Det ska företagar-
na lida för. Tycker Per-Olof Svensson att det rimmar
med att man ska bedriva en företagsvänlig politik?

Anf. 131 PER-OLOF SVENSSON (s)
replik:
Fru talman! Som jag sade tycker jag också att det
är beklagansvärt att det tar så lång tid. Men det är
ingen som rår för det. Under arbetets gång har man
kommit fram till att så mycket berörs att berednings-
tiden måste bli längre, för att man ska vara säker på
att det blir ett bra förslag som i slutändan gynnar
svensk företagsamhet. Det går inte att peka på att
någon enskild människa har ett speciellt ansvar i det
fallet.
Jag tror att Carl Erik Hedlund likaväl som jag vill
vara trygg när man fattar beslut om en lag som ska
styra samhället i många år framöver. Då ska man ha
ett bra underlag. Det måste vi tyvärr vänta på ett antal
månader.

Anf. 132 CARL ERIK HEDLUND (m)
replik:
Fru talman! Det är klart att jag vill att lagar ska
vara väl underbyggda. Det är regeringens uppgift att
förbereda lagförslag som riksdagen sedan ska anta.
Nu har man uppenbart missbedömt situationen, man
har missbedömt komplexiteten. Men huvudfrågan är
om svenska företagare ska drabbas som redan har
träffat dispositioner totalt omedvetna om att förslaget
ens skulle komma, som det blir i detta fall med retro-
aktiv lagstiftning. Den sista utlösande faktorn har ju
inte kommit.
Då tycker jag personligen och vi moderater att re-
geringen får ta konsekvenserna och dra tillbaka skri-
velsen och förslaget om begränsad avdragsrätt. Sedan
får man återkomma i vederbörlig ordning. Då har
man berett ärendet på ett riktigt sätt. Så ska man sköta
lagstiftningsärenden, inte rusa i väg med förhastade
utfästelser för att göra sig populär. Det är det som är
problemet. Man får ta konsekvenserna av det.

Anf. 133 PER-OLOF SVENSSON (s)
replik:
Fru talman! Det är precis tvärtom. Regeringen
skrev skrivelsen för att företagen inte ska vara omed-
vetna och för att tala om vad som kommer att hända i
framtiden. Man medvetandegjorde hos företagen
vilken lagstiftning som var på gång. Därmed är alla
klara över att det kommer så småningom. Nu tar vi
den ena delen, och den andra delen kommer senare,
under kommande vinter.

Anf. 134 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Visst kan jag hålla med om att det
inte är bra att man inte kommer fram med lagstiftning
om förlusterna och vinsterna samtidigt. Det är ett
problem, framför allt när man i ett och ett halvt år ska
leva med en asymmetri, som Carl Erik Hedlund sä-
ger. Det är riktigt att vi lever i en asymmetri när det
gäller lagstiftning under den perioden. Men ingen
människa i världen kan väl säga att det har funnits
symmetri i behandlingen av dessa vinster och förlus-
ter tidigare.
Det enklaste sättet att visa att det inte har funnits
någon symmetri i systemet är att visa på att det kom-
mer att bli ett plus i statskassan på 200 miljoner när
man föreslår att kapitalvinstbeskattningen på före-
tagsandelar ska tas bort med bibehållna definitioner
av näringsbetingade andelar. Hur kan det komma sig
att det blir mer pengar i statskassan när man tar bort
en skatt? Då är vi tillbaka till att systemet inte har
varit symmetriskt förut. Stora företag har med ganska
stor lätthet kunnat avyttra andelar tidigare genom att
bilda dotterbolag, holdingbolag, i Holland och sälja
till det. Då beskattas det inte i Sverige. Holdingbola-
get i Holland har sedan sålt, och då gäller holländska
kapitalbeskattningsregler. Då har man undgått be-
skattning.
Eniro är ett bra exempel. När Telia sålde katalog-
företaget Eniro gjorde man så för att undgå beskatt-
ning.
När det uppstår förluster vill man däremot inte
skatta i det landet. Då plockar man hem förlusterna
till Sverige och drar det där. Därför innebär en slopad
beskattning ökade statsinkomster för Sverige.
Det är som sagt olyckligt att man under en period
lever i ett asymmetriskt förhållande, dvs. att lagstift-
ningen inte stämmer. Samtidigt står det i propositio-
nen att man har uppmärksammat problemet med
förlusterna. Det kan finnas förluster som också fort-
sättningsvis ska vara avdragsgilla, när man tillskjuter
kapital för att täcka dem och koncernbidragsregler
inte har kunnat utnyttjas. Därför har man tillkallat en
särskild utredare som ska utreda frågan.
När den utredaren lägger fram sitt är det viktigt att
det han kommer fram till också ska gälla under över-
gångsperioden. Det är precis vad utskottsmajoriteten
skriver, att man ska se över om den möjligheten kan
finnas. Vi kommer att arbeta för att det ska bli så.
Det är inte heller omöjligt, Carl Erik Hedlund, att
detta kan komma att gälla retroaktivt från 2003. När
propositionen kommer finns alla möjligheter i världen
att det kan gälla från den 1 januari 2003.
Man kan rikta viss kritik mot regeringen eftersom
den visste att detta skulle komma. Det var inofficiellt
aviserat redan i VÅP:en 2001 men ströks i den slutli-
ga versionen. Kapitalbeskattningsutredningens för-
slag - och i stort sett allting annat - var klart, och det
borde ha kunnat komma. Den kritiken instämmer jag
i.
Det hade dock varit orimligt att inte anta stopp-
reglerna eftersom vi skulle ha fått ett stort utnyttjande
av förlustavdragen, vilket inte hade varit särskilt bra.
Jag är övertygad om att de företag som gjort
verkliga förlustaffärer under den tid som den här
lagen gäller inte kommer att drabbas i det samman-
hanget. Utredaren kommer att komma fram till sam-
ma regler. Vi får se när propositionen kommer fram
mot våren.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkan-
det.

Anf. 135 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! När jag lyssnar på Per Rosengrens an-
förande kan jag konstatera att han delar min uppfatt-
ning att det är olyckligt att vi inte har mer symmetri i
lagstiftningen, att vi har fått denna långa period osv.
Jag kan inte låta bli att göra en reflexion kring det
som Per Rosengren säger om den framtida lagstift-
ningen. Per Rosengren tror att utredaren ska komma
med ett förslag som han tror att regeringen kommer
att följa, och som han tror kommer att tillfredsställa
de behov som finns, och han tror att det kommer att
bli ganska bra för företagen.
Så kan vi inte ha det. Vi kan inte tro, utan i den
här kammaren fattar vi lag. De ska vara väl under-
byggda, väl diskuterade och ha passerat Lagrådet. På
den här punkten var Lagrådet inte helt enigt, utan en
kraftig minoritet hade en avvikande uppfattning.
Vi måste se till företagarnas rätt att kunna veta hur
de handlingar de gör i dag kommer att beskattas. Det
är ett krav i en rättsstat. Det är olyckligt att regering-
en varit för hastig och missbedömt läget, men det är
ingenting som företagarna eller några andra ska lida
för. Regeringen får ta konsekvenserna, precis som
alla andra instanser när de gör felbedömningar, och
rätta till felen.
Man får bita i det sura äpplet och dra tillbaka det
ursprungliga förslaget och komma tillbaka med ett
ordentligt underlag. Så ska det vara i en rättsstat.

Anf. 136 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Vi är överens om att det är olyckligt
att man under så pass lång tid lever med ett asymmet-
riskt system i lagstiftningen. Det är riktigt. Det är
också olyckligt att man inte redan tidigare vidtagit
vissa av dessa justeringar.
När jag uttrycker mig på så sätt att jag "tror" är
det för att jag inbillar mig, och hoppas, att vi ska ha
en möjlighet att påverka den lagstiftning som kom-
mer. Jag tror att vi kommer att kunna påverka den åt
rätt håll, och jag tror också att det kommer att finnas
en majoritet för att lösa detta på bästa sätt.
I propositionen står indirekt att man skulle se till
att fixa den här problematiken. Därefter har vi i ut-
skottet fått in ytterligare preciseringar. Utskottet skri-
ver i betänkandet att det "utgår från att möjligheterna
undersöks att tillämpa samma principer på transaktio-
ner som ägt rum under den tillfälliga regleringen".
I direktiven till utredaren sägs att denne har att se
till sådana affärer där bolag tillskjuter riskkapital,
eller kapital för att täcka förluster i ett annat bolag,
och kapitaltillskottet inte har kunnat göras med av-
dragsrätt i form av koncernbidrag. Dessa problem ska
lösas.
Jag tycker att man därmed har löst problemet och
särskilt många företag kommer inte att drabbas. Då
blir det i princip likställt. Men återigen: det är olyck-
ligt att man inte har lagen på bordet och har samma
regler för förluster och vinster - att slopande av ka-
pitalvinstbeskattningen inte är genomförd samtidigt.
Jag ser det som ett problem, men jag tycker ändå
att betänkandet har tagit hänsyn till den kritik som har
framförts.

Anf. 137 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Tro och vetande är två skilda saker.
Tro kan jag göra i kyrkan och på andra ställen, för jag
har inte full visshet. Men här i kammaren tycker jag
att vi ska veta vad vi gör. Jag kan konstatera att Per
Rosengren och jag i sakfrågan har samma grundupp-
fattning, även om vi mot slutet kommer till olika
slutsatser om troendet och vetandet.
Fru talman! Jag har under åren haft ett antal de-
batter med Per Rosengren. Jag skulle vilja tacka ho-
nom för den här tiden. Jag kommer att sakna dessa
debatter. De har alltid varit uppfriskande, och de har
för det mesta från bådas sida förts på ett någorlunda
sakligt sätt och med friskt humör. Jag ber att få tacka
så mycket.

Anf. 138 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Då ska jag använda min replik inte till
att behandla ärendet utan till att tacka Carl Erik för de
här åren. De har varit mycket inspirerande. Jag tycker
att vi har haft bra och intressanta debatter. De har inte
bara oftast utan alltid förts i en gemytlig andra, och
framför allt på ett väldigt sakligt sätt. Jag har upp-
skattat debatterna med Carl Erik. De har varit späns-
tiga och snärtiga. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

15 § Fortsatt giltighet av lagen om försöksverk-
samhet avseende medverkan av Konsumentom-
budsmannen i vissa tvister

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU21
Fortsatt giltighet av lagen om försöksverksamhet
avseende medverkan av Konsumentombudsman-
nen i vissa tvister (prop. 2001/02:113).

Tredje vice talmanen konstaterade att ingen talare
var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

16 § Genomförande av direktivet om mönster-
skydd m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU22
Genomförande av direktivet om mönsterskydd m.m.
(prop. 2001/02:121).

Anf. 139 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! I det av lagutskottets betänkanden
som vi nu ska behandla berörs regeringens förslag om
genomförande av Europaparlamentets och rådets
direktiv om mönsterskydd med därav föranledda
ändringar bl.a. i vår svenska mönsterskyddslag, dvs.
den som reglerar förebilden för en varas specifika
utseende eller för ett ornament, och hur ensamrätten
till detta mönster kan och ska skyddas.
Det är ingen överdrift att påstå att frågan om ett
för EU:s medlemsstater gemensamt gällande regel-
verk kring ett mönsterskydd visat sig, inte minst från
juridisk-teknisk utgångspunkt, svår att lösa med
många inblandade och divergerande viljor. Det har
förvisso också tagit lång tid att komma framåt i dessa
frågor. Nu föreligger ett direktiv, men arbetet är
ingalunda avslutat.
Det finns onekligen övervägande fördelar med att
man inom en unionskrets av länder kan ha en samsyn
på hur ett upphovsrättsligt skydd ska garanteras och
bedömas för den som över nationsgränserna inom
denna krets söker ensamrätten till ett skydd för en
varas utseende eller t.ex. ett ornament.
Vi moderater biträder också i huvudsak regering-
ens förslag, som för övrigt ett enigt lagutskott ställt
sig bakom, om ett införlivande av EU-direktivet om
mönsterskydd i den svenska rättsordningen.
Men i ett par avseenden, som vi anser väsentliga
från konkurrens- och konsumentsynpunkt, har vi en
annan syn än utskottsmajoriteten. Denna syn ger vi
också uttryck för i vår reservation.
Till det olyckliga i sammanhanget hör att flera av
de remissinstanser som yttrat sig över utredningen
Förslag till formskyddslag, även kallat Mönsterutred-
ningen, SOU 2001:68, eller Mönster Form Design.
Förslag till genomförande av Europaparlamentets
och rådets direktiv om mönsterskydd m.m., SOU
2000:79, troligen förbisett vissa konsekvenser av
utredningens förslag i de delar som avser mönster-
skyddet för synliga reservdelar till bilar. I några ytt-
randen har man dock uppmärksammat problematiken.
Mot bakgrund av att regeringen avser att låta frå-
gan om skydd för reservdelar bli föremål för en hel-
hetsbedömning i samband med behandlingen av
Mönsterutredningens slutbetänkande, vilket väntas
hösten 2002, och det faktum att det finns skäl att
avvakta de överväganden inom EU-kommissionen
som nu pågår när det gäller hur detta med reservdelar
för framtiden ska lösas inom hela EU anser vi mode-
rater att det hade varit bättre att införa en reparations-
klausul - något som flera medlemsstater har gjort när
de för övrigt antagit detta mönsterdirektiv - för att
komma runt de för konsumenterna negativa konse-
kvenser som det eljest kan bli av regeringens förslag i
den här delen.
Dessutom: På grund av tvistigheterna i denna frå-
ga tillkallade Europeiska rådet en förlikningskommis-
sion som ska söka jämka samman de olika viljorna.
En övergångsbestämmelse i direktivet, artikel 14,
föreskriver bl.a. att medlemsstaterna endast ska kunna
vidta förändringar i sina rättsliga bestämmelser gäl-
lande synliga reservdelar om syftet med detta är att
liberalisera marknaden för sådana delar. Denna
omständighet borde också ha föranlett en annan håll-
ning än den som regeringen nu intagit då de föreslag-
na ändringarna knappast, i varje fall inte enligt vår
mening, kan anses ske i liberaliserande riktning.
Vår kritik gäller framför allt att man genom en
ändring i mönsterskyddslagen sänker tröskeln för
formskyddet av reparationsdelar på så sätt att möns-
terrätt ska kunna erhållas om "mönstret är nytt och
särpräglat" i stället för, som det nu heter och som nu
gäller, att det ska föreligga "väsentlig skillnad". Ge-
nom att införa en reparationsklausul skulle man dock
kunna bevara det nuvarande högre skyddskravet för
synliga reservdelar.
Den sannolika följden av att inte göra det kan bli
att bilproducenterna i praktiken kan tillägna sig ett
monopol på reservdelar som tillhandahålls som s.k.
originaldelar. Det är ju ingen hemlighet, fru talman,
att det är främst genom försäljningen av originalre-
servdelar och s.k. märkesverkstadsservice, mer än
genom nybilsförsäljningen, som biltillverkarna tjänar
merparten av sina pengar.
Erfarenheterna visar att om en biltillverkare lätta-
re och för längre tid kan erhålla mönsterskydd för
sina reservdelar upphör också helt den fria konkur-
rensen på reservdelar, något som får genomslag i
högre priser, färre verkstäder, dyrare bilpremier m.m.
Till saken hör att det huvudsakligen är samma un-
derleverantörer av bilreservdelar och fordonskompo-
nenter som levererar exakt samma produkt till mär-
keshandlarna och märkesverkstäderna som till den
märkesobundna eftermarknaden. Skillnaden är bara
den att för de förra är reservdelen ofta modellmärkt i
själva godset och märkesförpackad och betingar ett
högre pris än om den säljs via t.ex. en bildelsgrossist
som s.k. piratdel. Säkerhetskraven är i allmänhet
desamma.
Bilindustrin, som har ett s.k. gruppundantag när
det gäller konkurrensfrågor, har bl.a. för märkes-
obundna verkstäder sökt begränsa tillgången till tek-
nisk reparationsinformation. EU:s konkurrensdirekto-
rat ogillar effekterna av detta gruppundantag och
arbetar därför nu med att stärka konsumenternas
ställning bl.a. genom ökad konkurrens, större valfri-
het och billigare reservdelar och service. Detta skulle
även kunna komma de ekonomiskt mindre bemedlade
till del genom att de oftast är hänvisade till att köpa
begagnade bilar med deras inte sällan större repara-
tionsbehov.
Slutligen, fru talman, vill vi framhålla hur viktigt
det är att just när det gäller bilreservdelar och for-
donskomponenter - om man nu alls ska kunna ha
mönsterskydd för den här typen av varor - behålla
nuvarande femåriga skyddsperioder. Regeringen
lämnar öppet för det men föreslår samtidigt, i direkti-
vets anda, att man ska kunna söka mönsterskydd för
högst tre femårsperioder vid ett och samma tillfälle,
alltså för 15 år!
I detta sammanhang är det inte bra. För en bilmo-
dell som utgår ur produktionen finns det knappast
något intresse - utöver att behålla monopolet på delar
till modellen - från bilindustrins sida för att förlänga
skyddet. Möjligheten att från början söka mönster-
skydd för en hel 15-årsperiod drabbar därför främst
dem som äger äldre bilar. Erfarenheten visar nämli-
gen att ju äldre bilen är, desto mindre benägen är
ägaren att anlita märkesverkstäder och originalre-
servdelar, vilka ju vederbörande blir hänvisad till om
ett mönsterskydd får en så lång löptid som 15 år.
Sådana delar blir alltså avsevärt dyrare och också
svårare att få tag i.
Fru talman! För bilkonsumenternas del och för
den fria konkurrensens skull ber jag därför att få yrka
bifall till den moderata reservationen i lagutskottets
betänkande nr 22.

Anf. 140 ANDERS BERGLÖV (s):
Fru talman! Jag vill inleda med att helt kort yrka
bifall till lagutskottets förslag i betänkande nr 22 som
behandlar regeringens proposition om genomförande
av Europaparlamentets och rådets direktiv om möns-
terskydd. Jag kommer att enbart inrikta mitt anföran-
de på den del av betänkandet som berör den moderata
reservationen.
Under framarbetandet av direktivet har det visat
sig vara fråga om generella regler vad avser balansen
mellan mönsterrättsinnehavare och ersättningsdelar
inom bilmarknaden som det varit svårt att få en enhet
kring bland medlemsstaterna. Detta har föranlett den
europeiska unionen att anmoda medlemsstaterna att
behålla sina regler avseende synliga reservdelar så
som de i dag är. Medlemsstaterna kan dock förändra
lagstiftningen i en mer liberaliserande riktning.
När det gäller det sistnämnda menar vi från majo-
ritetens sida att en ambition uttalas från unionens sida
om att stödja en mer fri marknad vad avser även syn-
liga reservdelar på fordon.
I den moderata reservationen i betänkandet anges
två sakförhållanden: dels att reservanterna vill införa
en s.k. reparationsklausul som har till syfte att bevara
de nuvarande reglerna om vilka förutsättningar som
ska gälla för att mönsterskydd ska erhållas, dels att
reglerna ska tillse att möjligheterna att erhålla skydd i
femårsintervall bibehålls.
Fru talman! Vi från majoritetens sida inser värdet
av en väl fungerande konkurrens på reservdelsmark-
naden. Att ge valmöjligheter för konsumenten inne-
bär oftast lägre priser. Men det är också viktigt att
betona att det måste finnas en balans mellan en ska-
pares ekonomiska rättigheter till sitt mönster och
andras möjligheter att exploatera detta. Det är vi här i
riksdagen som måste sätta dessa gränser för den fria
marknaden. Mönsterskyddslagstiftningen är självklart
en av dessa rättsliga ramar.
Vad gäller detta med att inrätta en reparations-
klausul för synliga reservdelar är det mycket riktigt så
som reservanterna säger, nämligen att vissa länder
infört en sådan. Man måste dock vara klar över att
olikheterna mellan de olika medlemsstaterna i rätts-
tradition och utformning av lagstiftning på detta om-
råde är stora. Detta kan ha sin betydelse i valet av
lösning i denna fråga. Det bör i vilket fall som helst,
enligt mitt förmenande, tas under övervägande innan
man använder ett sådant argument för att förorda en
liknande lösning i vårt land.
Vidare pågår i Regeringskansliet en beredning av
hur skyddet för reservdelar ska utformas. Regeringen
aviserar i propositionen att en bedömning kommer att
göras i samband med att Formgivningsutredningens
betänkande behandlas. Att begära av regeringen att
redan nu ta ställning för ytterligare liberalisering av
reglerna för reservdelar torde vara tveksamt, inte
minst med tanke på de remissorgan som just nu fun-
derar över detta och ska avge synpunkter.
Som reservanterna mycket riktigt säger har kom-
missionen aviserat en analys av följderna av det här
direktivet, särskilt vad gäller sammansatta produkter
och beståndsdelar. Vi får säkert anledning att fram-
deles återkomma till frågan i samband med en kom-
mande proposition om en ny formgivningslag.
Fru talman! Vad gäller den andra delen av reser-
vationen måste jag medge att jag har lite svårt att
förstå vad reservanten är ute efter. Såvitt jag kan
förstå är det även fortsättningsvis möjligt att ansöka
om skyddsperioder om fem år i taget, dock längst i 15
år. Om en sökande vill ha en längre skyddsperiod är
det förknippat med en högre avgift. Sammantaget
innebär förslaget inga förändringar, då denna möjlig-
het funnits tidigare om än med den reservationen att
man fått söka skydd för tre femårsintervaller.
Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i
lagutskottets betänkande nr 22.
Jag vill också passa på att tacka mina utskotts-
kolleger för ett gott samarbete de gångna fyra åren, då
detta med största sannolikhet är sista gången jag står i
denna talarstol. Det har varit ett privilegium att få
representera det svenska folket i Sveriges riksdag,
något som kanske fler av Sveriges medborgare borde
få möjlighet till.

Anf. 141 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Anders Berglöv talade om att riksda-
gen och regeringen har att ta hänsyn till olika balan-
serande intressen i dessa frågor, liksom i många
andra. Det är alldeles riktigt. Vi tycker dock att det
finns väldigt stor anledning att ta hänsyn till konsu-
menternas intressen. Det är Sveriges befolkning som
utgör konsumenterna inte minst när det gäller bilköp,
bilreservdelsköp osv. Det är en viktig grupp i sam-
hället. Det vet jag att även Socialdemokraterna anser.
Vi tycker därför att det finns alla skäl att ta hänsyn till
dem genom att i enlighet med vårt förslag införa en
reparationsklausul, som man i och för sig skulle kun-
na ändra på om man kommer till en annan slutsats.
Men eftersom utvärderingen från EU:s sida inte
kommer i gång förrän tidigast år 2004 kommer det att
hända en hel del på bilfronten och bilreservdelsfron-
ten under de år som ligger framför oss innan man har
kunnat komma till någon slutsats om hur väl direkti-
vet är implementerat i medlemsstaternas nationella
lagstiftning.
Bekymret med de 15-åriga skyddstiderna är att en
biltillverkare för att skydda sin produkt skulle kunna
tänkas söka ett skydd för 15 år och att produkten då
är låst hela den tiden. Om man bara kunde söka skydd
för fem år i taget skulle man kunna låta även andra
producenter producera exakt samma pryl. Därmed
skulle konkurrensen öka, och det skulle vara bra för
marknaden. Det är den stora skillnaden mellan att
formellt kunna söka för 15 år i taget och bara kunna
söka för fem år i taget.

Anf. 142 ANDERS BERGLÖV (s):
Fru talman! Jag vill inleda med det Henrik S Jär-
rel avslutar med. Man får inte glömma bort att reger-
ingen också har gjort en bedömning i denna mening
när det gäller synliga reservdelar. Man har bevarat
15-årsperioden. I direktivet anges det att perioden ska
vara 25 år. Det tycker jag klart visar vilken regering-
ens ambition är. Man anser att vi ska ta steg i den
riktning som reservanterna talar om.
Jag funderar lite grann kring det som reservanter-
na tar upp. Det är mycket riktigt som Henrik S Järrel
säger, dvs. att man i viss mån ändrar den juridiska
definitionen när det gäller rätten till ett mönsterskydd.
Man inför en bestämmelse om att mönstret ska vara
nytt och särpräglat.
Jag är inte lika säker som reservanterna på att det
innebär att det blir enklare att få mönsterskydd. Det
finns angivet i direktivet att skillnaderna ska vara
väldigt tydliga. Det är alltså inte lättare. Ytterst måste
vi låta rättstillämpningen ha sin gång.
Det görs naturligtvis en avvägning när man ska
införliva ett direktiv. Den svenska regeringen har valt
att ligga nära övriga Europa och att vår lagstiftning
ska vara så lik den som finns i övriga europeiska
medlemsstater som möjligt. Jag tror att det är väldigt
viktigt att framhålla att det är ett givande och ett ta-
gande.
Vi har valt denna modell, och jag tror att den
kommer att ge ett gott skydd. Jag tror också att det
kommer att finnas möjligheter att ytterligare liberali-
sera systemen till konsumenternas fromma.

Anf. 143 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Som jag sade i mitt huvudanförande
är vi inte emot att man har en likartad syn på denna
typ av frågor inom en union. Men arbetet i denna del
är inte avslutat. Det pågår fortfarande ett arbete för att
vi ska närma oss varandra i större utsträckning än
hittills just när det gäller reservdelarna och konsu-
mentintresset. Konkurrensmyndigheten och EU-
kommissionen är inkopplade. Eftersom flera andra
medlemsstater, däribland Belgien, England, Irland,
Italien, Spanien och Österrike, har antagit en repara-
tionsklausul vid sidan av direktivet hade det varit
klokt av regeringen att följa den modellen för att gå
konsumenterna till mötes.
Det är riktigt att det ska gälla 25-åriga regler för
de flesta andra typer av mönster. Men det sägs så här
i förslaget: För mönster som avser en beståndsdel
som används för att reparera en sammansatt produkt
så att den återfår sitt ursprungliga utseende gäller
registreringen aldrig för mer än högst tre femårsperi-
oder. Det är ett tillägg i den 24 § i mönsterlagen. Den
tar sikte just bara på synliga reservdelar. Redan den
tiden är ganska lång, tycker de inblandade parterna,
dvs. Bilgrossistföreningen, Motormännens Riksför-
bund m.fl., som är berörda i denna del.
Fru talman! Får jag slutligen, eftersom min talar-
tid väldigt snart är ute, säga att jag tackar Anders
Berglöv för dessa år. Han och jag har fått tampas om
de inte minst juridiskt tekniskt svåra immaterialrätts-
liga frågorna i lagutskottet. Men det har varit intres-
sant och roligt att göra det med Anders Berglöv. Jag
önskar honom allt väl också i fortsättningen, även
utanför dessa väggar.

Anf. 144 ANDERS BERGLÖV (s):
Fru talman! Jag får naturligtvis tacka för det.
Samtidigt skulle jag i min sista replik lite kortfattat
vilja säga att jag tror att detta är en av de frågor där vi
i alla fall är väldigt överens om målen. Jag tror att
skillnaderna mer gäller takten, eftersom vi måste ta
hänsyn till att det är flera medlemsstater. Regeringen
måste också få tid på sig att ta ställning till formgiv-
ningsbetänkandet. Vi har anledning att tro att konsu-
menterna kommer att få förbättrade möjligheter så
småningom.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

17 § Redovisningen av Svenska kyrkans fastig-
heter i fastighetsregistrets inskrivningsdel

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU23
Redovisningen av Svenska kyrkans fastigheter i fas-
tighetsregistrets inskrivningsdel (prop.
2001/02:136).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

18 § Verkställighet av utländska domar på
privaträttens område

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU25
Verkställighet av utländska domar på privaträttens
område (prop. 2001/02:146).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

19 § Vissa frågor om sjömäns vilotid

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2001/02:TU12
Vissa frågor om sjömäns vilotid (prop. 2001/02:108).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

20 § Fordonslag m.m.

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2001/02:TU13
Fordonslag m.m (prop. 2001/02:130).

Anf. 145 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
vår reservation i detta betänkande. Det finns också en
positiv och offensiv del i betänkandet, som jag vill
visa min tillfredsställelse över och uppskattning för.
Det är det tillkännagivande som utskottet gör angåen-
de att vi vill underlätta reglerna för amatörbyggda och
ombyggda fordon.
Utskottet har uppmärksammat att detta är en
mycket viktig verksamhet ute i våra bygder. Det finns
ett stort engagemang. Många motorintresserade enga-
gerar sig i sin hobby och undviker kanske att komma
på kant med tillvaron i ungdomen.
Det nya trafikutskott som ska väljas till hösten bör
kanske uppmanas att bevaka regeringen vad gäller
detta tillkännagivande. Under de fyra år som jag har
suttit i trafikutskottet har jag en dyster erfarenhet av
regeringens handlingskraft när vi har gjort tillkänna-
givanden. Det är en uppmaning till trafikutskottet
under nästa mandatperiod.
Vår reservation i betänkandet har två delar. Vi fö-
reslår dels en avreglering av den allmänna fordons-
kontrollen, dels en avreglering av kontrollbesiktning
av motorredskap. Det är två olika besiktningsformer.
Vi måste dela på dem i diskussionen för att komma
rätt.
Vi har haft åtskilliga debatter om den monopol-
verksamhet som Svensk Bilprovning har. Vi kan
tyvärr konstatera att dagens majoritet i riksdagen inte
vill se de möjligheter som en avreglering skulle inne-
bära för såväl bilister, regionala möjligheter och sist
men inte minst av miljöskäl.
Vi har debatterat Svensk Bilprovning. Jag kan
bara konstatera att dagens majoritet fortfarande inte
har fått upp ögonen i den här frågan. Det är monopo-
lister som sitter i majoritet och fortfarande blundar.
Vi kommer givetvis att jobba aktivt under nästa
mandatperiod för den här frågan på samma intensiva
sätt som vi nu gjort. Jag är övertygad om att vi kom-
mer att få gehör en vacker dag. Men det krävs kanske
en annan majoritet, eller att Socialdemokraterna öpp-
nar sina ögon.
Den andra delen i vår reservation handlar om be-
siktning av motorredskap. Vi har i dag egentligen två
aktörer som utför kontroller. Det är Det Norske Ve-
ritas Inspection AB, DNV, och Svensk Maskinprov-
ning, SMP. För min del är det egentligen oväsentligt
att vi över huvud taget ska namnge några företag. För
oss moderater är det inte huvudsak vem som besikti-
gar. Vi vill ha full konkurrensneutralitet på detta
område med godkända företag. Men i detta betänkan-
de har dessa två företag namngetts ett antal gånger.
Jag vill ställa en fråga till Socialdemokraternas
talesman och gärna även till Vänsterns. Det gäller
besiktning av motorredskap klass 1. Vari ligger logi-
ken i att Svensk Maskinprovning har monopol på
registreringsbesiktningar av fordonsdelen på mobila
kranar och DNV har monopol på den återkommande
besiktningen?
Fru talman! I betänkandet skriver majoriteten att
"det inte finns skäl att ändra de kontrollområden som
de tre besiktningsorganen för närvarande ansvarar
för". I det innefattas även Svensk Bilprovning. Det
inga skäl att ändra, skriver majoriteten.
Jag vill uppmana Brandin och de som står bakom
detta betänkande: Säg ett sakligt skäl till varför ni
skriver så. Säg ett skäl till varför Svensk Maskin-
provning har monopol på registreringsbesiktning och
Det Norske Veritas Inspection har monopol på den
återkommande besiktningen. Det skulle vara glädjan-
de att åtminstone få ett skäl. Jag kan för min del inte
utlästa någon större tyngd i regeringens ställningsta-
gande, och det är vad ni hänvisar till.
Fru talman! Detta är trafikutskottets sista debatt-
dag under mandatperioden. Jag vill passa på att tacka
mina utskottskamrater. Det har varit en mycket god
stämning i vårt utskott. Vårt kansli har varit alldeles
ypperligt. Jag vill framföra min uppskattning till alla
mina kamrater, även om vi har haft hätska debatter,
vilket jag tycker är givande. Men vi har gjort det med
hjärtat på rätt ställe. Tack, fru talman!

Anf. 146 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! I dag skiner bokstavligt solen här i
Stockholm. Men även bildligt talat skiner solen i dag
på alla de människor här i landet som kan titulera sig
fordonsentusiaster. Trafikutskottet har i full enighet
beslutat föreslå riksdagen ett tillkännagivande och
även helt eller delvis tillgodosett två motioner som
berör just fordonsentusiaster. Jag återkommer om
detta.
Vi behandlar betänkande TU13. Propositionen
2001/02:130 Fordonslag m.m., som ligger till grund
för betänkandet, syftar till att förenkla och modernise-
ra regelverket på fordonsområdet. Den innehåller
grundläggande bestämmelser om kontroll av fordon,
kontroll av fordons last, vägkontroll av färdskrivare
och taxametrar samt om den verksamhet som bedrivs
av besiktningsorganen på fordonsområdet. Kontroll-
typer som regleras i lagen är typgodkännande, regi-
streringsbesiktning, kontrollbesiktning, flygande
inspektion m.m.
Kristdemokraterna har ingen invändning emot la-
gens utformning eller syfte med undantag av en enda
punkt. Den allmänna fordonskontrollen och kontroll-
besiktningen av motorredskap borde avregleras. Där-
för stöder vi den gemensamma reservationen till-
sammans med Moderaterna och Folkpartiet. Jag yrkar
härmed bifall till reservationen. Detta får anses vara
smolken i bägaren i sammanhanget. I allt övrigt yrkar
jag med glädje bifall till utskottets förslag.
Hur var det nu med fordonsentusiasterna? I pro-
positionen saknade vi kristdemokrater väsentliga
delar om regler som berör entusiastfordon. Ett entusi-
astfordon kan vara ett amatörbygge, en gammal kle-
nod eller en relativt ny bil eller motorcykel med
mycket speciell framtoning. Typiskt för dessa fordon
är att de oftast körs korta sträckor och visas upp på
mässor och utställningar. De vårdas ömt och förvaras
stöldsäkert. De är sällan inblandade i trafikolyckor.
För att få en s.k. entusiastförsäkring ställs omfat-
tande villkor på ägaren. Det är svårt att bedöma exakt
hur många entusiastfordon det finns i Sverige i dag.
Det finns åtminstone 100 000 bilar med entusiastför-
säkring och utöver dessa troligtvis tiotusentals utanför
bilregistret samt kanske lika många i objektskick. Det
finns även tusentals motorcyklar som kan betecknas
som entusiastfordon.
Att intresset för motorkulturen i Sverige är väl-
grundat visar sådana företeelser som att en miljon
svenskar beräknas läsa motortidningar regelbundet,
att det finns flera tusen bilrelaterade klubbar och att
motorträffar anordnas hela säsongen. Sverige är ock-
så ett föregångsland för amatörbyggda fordon och
världens största motorcykelland sett till invånaranta-
let.
Kristdemokraterna föreslog i motionen T70 att det
allmänt ska underlättas för amatörbyggda och om-
byggda fordon. Exempel på hinder som i dag finns är
maxeffekten på motorer för amatörbyggda fordon,
miljöavgiften för desamma samt vissa besiktnings-
regler. Det skulle även vara bra om det gick att defi-
niera entusiatfordon i lagstiftningen för att underlätta
för denna grupp av fordon i framtiden. Men i den
frågan har vi inte nått ända fram.
Vi har även föreslagit att Sveriges Fordonsbygga-
res Riksorganisation, SFRO, ska återfå sitt förord-
nande som besiktningsinstans av sådana fordon. När
det gäller motorcyklar har vi i enlighet med Sveriges
Motorcyklisters Centralorganisation, SMC, föreslagit
att kommande EU-direktiv inte får hindra motor-
cyklister att kunna byta ut och modifiera delar och
system på motorcyklar. Även socialdemokrater har
motionerat i liknande frågor.
Vi gläds över att det finns en stor politisk enighet
i Sveriges riksdag om vikten av att bevara det djupa
kulturella motorintresset. Det fyller en social funktion
i samhället, det upprätthåller en svensk hantverkstra-
dition och det skapar jobb. Därför behöver de hinder
som i dag finns, och de som framöver hotar vid im-
plementering av EG-direktiv undanröjas för att mo-
torentusiasterna ska ha möjlighet att bygga om sina
fordon.
Ett exempel på EG-direktiv är det som avser två-
och trehjuliga fordon, 97/24, som enligt SMC kan
hota möjligheten att modifiera och byta ut delar och
system på motorcyklar i framtiden. Utskottet anser att
regelsystemet inte får bli mer begränsande än nöd-
vändigt med hänsyn till direktivets syfte. Direktivet,
säger utskottet, är nämligen anpassat för den industri-
ella fordonstillverkningen och inte för verksamhet
med amatörbyggda eller ombyggda fordon.
I dag anlände till riksdagen en ny proposition,
nr 183, om ändringar i lagen om vägtrafikregister.
Där föreslår regeringen en skrivning som skulle ge
SFRO möjlighet att åter förordnas som besiktningsin-
stans. Men den här propositionen kan ju inte behand-
las av riksdagen förrän efter valet. Därför har utskot-
tet valt att i dagens betänkande föreslå ett tillkännagi-
vande om just den här saken.
Utskottet föreslår alltså ett tillkännagivande, vil-
ket jag yrkar bifall till, om att underlätta verksamhe-
ten med amatörbyggda och ombyggda fordon enligt
vad som redovisats i betänkandet. Därmed blir mo-
tionerna T70 från Kristdemokraterna och T71 från
Socialdemokraterna helt eller delvis tillgodosedda.
Fru talman! Det är inte varje dag som man som
oppositionspolitiker kan strö eloger till regeringspar-
tiet men i dag vill jag göra det. I dessa frågor, som är
mycket mer folkliga än vi ledamöter kanske förstår,
har det funnits en lyhördhet från socialdemokraterna
och från alla partier i riksdagen att lyssna på fordons-
entusiasterna och ge en kraftig politisk markering till
regeringen och myndigheterna.
Om nu kammaren beslutar i enlighet med utskot-
tets förslag, så kommer i varje fall jag att ta på mig
uppgiften att bevaka att beslutet efterlevs, oavsett om
jag i höst får förtroendet att sitta kvar i riksdagen eller
inte. Och det, fru talman, blir ingen tung uppgift.
Jag vill avsluta mitt anförande med att tacka mina
kamrater i trafikutskottet för ett gott kamratskap och
många bra debatter under den här mandatperioden.
Även om vi inte alltid har varit överens i sakfrågan
har det varit en mycket god stämning och gott debatt-
klimat. I dag kan vi glädja oss åt att vi behandlar en
fråga som vi är överens om och som är till stor gagn
för många i vårt land i framtiden.

Anf. 147 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Johnny Gylling har på ett föredömligt
sätt redogjort för utskottets ställningstagande när det
gäller bestämmelserna om amatörbyggda och om-
byggda fordon. Utskottet föreslår att riksdagen ska
göra ett tillkännagivande till regeringen i berörd frå-
ga, och om detta är utskottet enigt.
Jan-Evert Rådhström sade att han tänkte bevaka
så att det verkligen händer någonting på den här
fronten. I dag har det kommit ett pressmeddelande
om ett förslag till ny lag om att man ska slå vakt om
fordonshobbyn. Det är också innebörden i det tillkän-
nagivande som vi har föreslagit.
Det har sagts en del fina ord här, åtminstone från
Johnny Gylling. En sådan här vacker dag kan man
faktiskt kosta på sig att säga att vi har en lyhörd re-
gering. I dag lägger den fram en proposition i det här
ärendet innan riksdagen har gjort sitt tillkännagivan-
de. Med det måste ju även herr Rådhström vara nöjd.
Sedan kanske det är slut med det nöjda.
Fru talman! När det gäller avregleringen av for-
donskontrollen har majoriteten ingen annan uppfatt-
ning i dag än vad vi hade 1996 och 2001. Intresset för
att främja en hög trafiksäkerhet, en god miljö och en
regional balans talar för en fortsatt ensamrätt för AB
Svensk Bilprovning att utföra kontrollbesiktning,
anser utskottets majoritet, och det är också precis det
som vi har sagt tidigare.
I dag har vi en bra, fungerande och renodlad bil-
provning. Innehållet i Moderaternas, Folkpartiets och
Kristdemokraternas motioner är detsamma som det
alltid har varit: rop efter avreglering.
Bilprovningen har haft problem på flera orter i
landet. Men man har arbetat med dessa problem och
sett till att lösa dem. Man har inför sommaren haft
extra öppettider på lördagar för besiktning av hus-
vagnar och motorcyklar. Man har flyttat fram besikt-
ningen två månader av fordon med slutsiffran 2. Det
gör att de inte behöver besiktigas mitt i sommaren.
Det har varit ett stort problem. Detta visar att man har
lyssnat på kunden, och det måste ändå vara bilprov-
ningens huvuduppgift.
Jag roade mig med att ringa till bilprovningen för
att beställa tid för besiktning av min bil som egentli-
gen inte skulle besiktigas förrän nästa år. Jag kunde få
komma dagen efter om jag ville. Det tycker jag är ett
ganska bra betyg. Med det har jag inte sagt att det
fungerar exakt likadant på alla orter i landet. Men
man måste jobba för att se till att bilprovningen fun-
gerar.
Det är värre när vi som bilägare ska ringa och be-
ställa tid för service eller reparation av våra bilar. Det
är inte ovanligt att man får tid både en och två måna-
der framåt i tiden. Jag tror ju inte att problemet med
bilprovningen på vissa orter skulle bli mindre om
bilprovningsverksamheten skulle flyttas över på mär-
kesverkstäderna - ingen nämnd och ingen glömd.
Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka bifall
till förslagen i betänkandet och avslag på motionen.
Samtidigt vill jag också tacka för ett gott samar-
bete i trafikutskottet under den här mandatperioden.
Jag håller med Jan-Evert om att det ibland har varit
hårda tag, men jag tycker att debatterna har varit bra.
Jag vill också passa på tillfället att tacka den fantas-
tiska personalen på utskottet för det fina arbete som
man har lagt med för att hjälpa oss ledamöter.

Anf. 148 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Brandin har roat sig med att ringa till
Svensk Bilprovning i Göteborg. Han fick då beskedet
om att kunde få tid för besiktning nästa dag. Ja, men
det kanske inte är det stora problemet när man har
besiktningen runt hörnet. Kanske det vore lämpligt att
även de som bor i glesbygd som har långt till bilprov-
ningen och som måste planera den långa resan dit
kunde få komma till en ackrediterad verkstad i sitt
närområde. Det är skillnad mellan områden i vårt
land. Men jag ska inte föra någon längre diskussion
om detta.
Brandin nämnde inte ett enda ord om min enda
fråga, nämligen: Var finns logiken i utskottets majo-
ritetsförslag om att monopolen ska vara olika för
Svensk Maskinprovning och Det Norske Veritas?
Varför ska Svensk Bilprovning ha monopol på
kontrollbesiktning av mobila kranar på fordonsdelen
och Det Norske Veritas i gengäld ha monopol på den
återkommande besiktningen? Det vore kanske något
smakligt att i denna sista stund av vår mandatperiod
få höra bakgrunden till att majoriteten tycker som de
tycker.

Anf. 149 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:
Fru talman! Jan-Evert Rådhström, jag är medve-
ten om att det fungerar olika i vårt avlånga land, och
det sade jag också. Men jag vet också utifrån de kon-
takter som jag har haft med Svensk Bilprovning, att
man har lyckats mycket, mycket bättre på senare tid
med att komma till rätta med de stora problem man
hade just med att folk inte kunde få tid för besiktning
av sina bilar utan fick vänta. Många gånger slutade
detta med att de fick körförbud på sina fordon, och så
ska det ju inte vara.
Jag hävdar ändå med bestämdhet att problemen,
oavsett om de gäller de tunga fordonen, arbetsredska-
pen, eller Svensk Bilprovning, ska åtgärdas. Vi ska se
till att problemen åtgärdas där de finns. Ett sätt är att
lyssna på kunden, och det tycker jag ändå att de här
organisationerna gör.
Jag hävdar också med bestämdhet att det inte blir
bättre och lättare för att vi avreglerar marknaden och
flyttar över den här verksamheten till märkesverkstä-
derna som svarar för servicen på fordonen.

Anf. 150 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Det är nu tredje gången jag ställer
frågan till Brandin: Var finns logiken i att Svensk
Maskinprovning har monopolverksamhet för kon-
trollbesiktning och att Det Norske Veritas har mono-
polverksamhet för den återkommande kontrollen?
Varför har vi detta system? Det finns ingen vilja att
ändra detta stora misstag som Ines Uusmann åstad-
kom 1995.
Jag har tyvärr ingen möjlighet att få någon ytterli-
gare replik, men jag hoppas nu att herr Brandin ändå
kan ge mig det svar som jag har bett om så många
gånger i debatten i den här kammaren.

Anf. 151 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:
Fru talman! När de här frågorna gick ut på remiss
var det trafiksäkerhetsmässiga, miljömässiga och
regionalpolitiska hänsyn som skulle tas. Men de olika
organisationerna har inte inkommit med några syn-
punkter.
Det här kan vara frågor som inte vi upplever som
så stora men som är stora för branschen. Men om det
bara är en fråga som de borgerliga vill driva i olika
sammanhang för avregleringens skull är det inte lika
intressant. Är det en stor fråga för verksamheten får
vi titta lite närmare på den och återkomma.

Anf. 152 STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! Jag slötittade i en av kvällstidningar-
nas TV-bilaga i går kväll och kunde i likhet med
många andra konstatera att det lackar mot sommar.
Repriserna blir alltfler. Det fick mig märkligt nog att
tänka på dagens debatt om betänkandet Fordonslag,
TU13, och då nämligen på Moderaternas, Kristdemo-
kraternas och Folkpartiets reservation om krav på en
avreglering av fordonskontrollen. Det är med andra
ord inget nytt utan en återkommande repris eller, som
Jan-Evert Rådhström och Moderaterna själva säger:
Den här debatten har vi fört åtskilliga gånger. Det är
sånär som på två dagar ett år sedan riksdagen senast
avslog samma begäran.
Jag måste dock tillägga att alla repriser är natur-
ligtvis inte onödiga eller dåliga. En repris på dagens
väder eller det väder som vi i trafikutskottet fick
uppleva på vår resa i Norrbotten kan gärna få gå i
repris.
Fru talman! Syftet med bilprovning, fordonskon-
troll, är i grunden att ingen eller åtminstone så få
trafik- eller miljöfarliga fordon som möjligt ska fin-
nas ute på våra vägar eller på arbetsplatser. Med
andra ord står säkerheten över allt annat, varför en
obligatorisk fordonskontroll är av särskild vikt. Detta
framgår också tydligt i lagförslaget om kontrollbe-
siktning.
I reservationen pekar reservanterna endast på att
en avreglerad och konkurrensutsatt marknad för all
fordonskontroll skulle medföra fördelar för ägare av
såväl privata bilar som yrkesfordon. Tyvärr nämns
inget om hur en avreglering skulle medföra att det
som ändå måste sättas främst, nämligen säkerheten,
kan förbättras med en avreglerad eller konkurrensut-
satt fordonskontroll. Jag har förståelse för att den inte
nämns och att reservationen är mer allmän, därför att
det finns naturligtvis inget samband mellan avregle-
ring och ökad säkerhet. Risken är tvärtom större att
en avreglering får motsatt effekt, att vi förlorar säker-
heten.
Det kan inte heller sägas att det finns något säkert
samband mellan en konkurrensutsatt marknad och
lägre kostnader för kunderna. Däremot skulle en
ackreditering av fler aktörer ge fler kontrollplatser,
men då framför allt i större orter eller städer. Men
samtidigt riskeras den trovärdighet som finns för
bilprovning. Det är naturligtvis inte frågan om vilka
förbättringar av säkerheten som kan uppnås som är
huvudnumret för reservanterna. Det här är naturligt-
vis en förlängning av partiernas strävan att avreglera
och sälja statliga företag i enlighet med förslagen i
partiernas gemensamma dokument Fler företag - nya
jobb eller En framtidsallians för ökad tillväxt.
Fru talman! Vänsterpartiet anser att inget nytt
kommit upp på tablån som ger upphov till att ändra
vår inställning när det gäller ensamrätten för AB
Svensk Bilprovning att utföra kontrollbesiktningar.
Vänsterpartiets intresse är att en hög säkerhet även i
fortsättningen måste vara punkt ett på dagordningen,
och detta tycker vi sker bäst med nuvarande form. Vi
anser att den nuvarande formen främjar miljön och
servicen och tillgodoser en regional balans, men ock-
så besiktningsverksamhetens oberoende.
Jag vill också tacka för de debatter, det kamrat-
skap och den trevliga stämning som varit under den
här mandatperioden i trafikutskottet. Det är väl som
Jan-Evert säger, att visst har det ibland varit hårda tag
i debatterna men oftast och nästan alltid med glimten
i ögat.
Slutligen, fru talman, vill jag med detta yrka bifall
till förslagen till riksdagsbeslut i betänkandet.

Anf. 153 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m)replik:
Fru talman! Det pratas om återkommande repriser
som kommer att sändas under sommaren. Jag kan
upplysa om att på söndag visas en film som heter
Värmlänningarna i TV 2, som jag kan föreslå att ni
ser. Det är en svartvit film, och i likhet med Social-
demokraternas och Vänsterpartiets brist på svar på
mina frågor i den här debatten är det en stumfilm. Nu
kanske vi åtminstone kan få uppleva att den här stum-
filmen blir en talfilm genom att ni berättar att ni står
bakom majoritetstexten och det bisarra i vårt betän-
kande när det gäller Maskinprovning. Hur ser Väns-
terpartiet på detta?

Anf. 154 STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! Stumfilm eller talfilm, det hade na-
turligtvis varit väldigt roligt om man i reservationen
också hade pekat ut det som egentligen är grunden för
en kontrollbesiktning. Hur skulle det förslaget i så fall
ha ökat säkerheten som ändå är den väsentligaste
anledningen till att vi har den obligatoriska fordons-
kontrollen?
Jag har ytterligare en fråga. Detta har ju utretts
några gånger av regeringen, senast i februari 2000.
Då fann man inte några som helst skäl till att förändra
den nuvarande formen. Det fanns alltså inget som gav
upphov till ökad säkerhet, bättre regional balans eller
bättre miljö. Därmed kom inte heller regeringen med
något förslag om att förändra den nuvarande formen.

Anf. 155 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):
Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten, jag ska
bara konstatera att stumfilmsprogrammet fortfarande
gäller. Det finns ingen idé. Ni är mycket medvetna
om problemet i detta.
Jag uppmanar er att när den nya mandatperioden
börjar ta tag i sådana problem som detta faktiskt in-
nebär.

Anf. 156 STIG ERIKSSON (v):
Fru talman! Jan-Evert Rådhström, om den stum-
filmen blev talfilm skulle det vara roligt att höra på
den, där man enbart säger att det är bra med avregle-
ring.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

21 § Redogörelse för bolagiseringen av affärs-
verket Statens järnvägar

Föredrogs
trafikutskottets betänkande 2001/02:TU14
Redogörelse för bolagiseringen av affärsverket Sta-
tens järnvägar (skr. 2001/02:141).

Anf. 157 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! I detta betänkande, TU14, behandlar
utskottet regeringens skrivelse Redogörelse för bola-
giseringen av affärsverket Statens järnvägar. Till
ärendet har det fogats fyra reservationer.
Förvandlingen av det statliga verket SJ till ett ak-
tiebolag föregicks under många år av livliga debatter
och stora meningsskiljaktigheter. Bolagiseringen
tillkom sedan verkligheten visat för motståndarna att
det konglomerat som Statens järnvägar historiskt var
inte kunde fortleva om rimlig lönsamhet och effekti-
vitet skulle uppnås.
Det första och viktiga steget mot en mera modern
uppdelning av verksamheterna togs i slutet av 80-talet
när tågtrafiken separerades från drift och underhåll av
banans infrastruktur, alltså när Banverket bildades.
Genom den förändringen kunde ansvaret för de olika
verksamheterna klarare urskiljas, och den korssub-
ventionering som förekom tvingades att upphöra.
I maj 2000 beslutade riksdagen om nästa betydel-
sefulla förändring på järnvägssidan. Beslutet innebar
en förändring av det affärsdrivande statliga verket SJ
till ett aktiebolag. Med en uppdelning i tre moderbo-
lag, SJ AB som bedriver persontrafik, Green Cargo
som ansvarar för godstrafiken och AB Swedcarrier
som i fyra dotterbolag ansvarar för resterande verk-
samheter, teknik, underhåll, dataproduktion och fas-
tigheter, har verksamheterna kunnat renodlas, och
detta ger ökade förutsättningar att bättre följa och
styra dessa.
Genom att vidare utveckla och förbättra såväl tra-
fiken som de ekonomiska incitamenten för de olika
investeringarna måste förändringarna drivas vidare.
Det faktiska trafikeringsmonopol på persontrafiken
som SJ AB fortfarande har på den lönsamma delen av
järnvägsnätet måste enligt vår mening upphöra och
all framtida trafik upphandlas i konkurrens. Systemet
med grandfather s right, vilket garanterar företräde
på sträckor som tidigare trafikerats av SJ, måste sam-
tidigt upphöra om full neutralitet i konkurrens ska
råda mellan olika operatörer. En förändring i denna
riktning ligger helt i linje med EU:s järnvägspolitik,
och med ett snart genomförande skulle svenska järn-
vägsföretag, statliga och privata, kunna ges ett för-
språng i konkurrensen om den trafik som så småning-
om kommer att upphandlas ute i Europa.
Trots vissa initiala svårigheter, såväl ekonomiska
och administrativa, har både SJ och Green Cargo
visat att den operationella styrkan växer allteftersom
uppdraget blir tydligare och rollerna renodlas. Den
förändrade konkurrenssituationen på det inhemska
nätet har sporrat alla i respektive företag till ökade
insatser. Insikten om att genom egna insatser kunna
påverka och ta ansvar för utvecklingen och därmed
sin egen framtid är oftast den drivkraft som ger an-
ställda i en organisation eller i ett företag de bästa
förutsättningarna för att kunna skapa den optimism
och den framåtanda som krävs för en framgång.
Nästa steg i utvecklingen på detta område bör en-
ligt vår moderata uppfattning vara att staten träder ur
sin roll som ensamägare till de tre moderbolagen SJ
AB, Green Cargo och AB Swedcarrier och att en
privatisering snarast inleds. Genom en sådan föränd-
ring kan kopplingen mellan ansvarig för lagstiftning
och aktuella regelverk och ägarrollen tydligare sär-
skiljas. Att som i dag utforma lagar och bestämmelser
för verksamheten och samtidigt som ägare utföra den
är varken trovärdigt eller hållbart. För att intressera
nya aktörer i den framtida nödvändiga konkurrensen
på spårtrafiken måste staten minska sin ägarandel för
att slutligen på marknadens villkor bjuda ut hela sitt
nuvarande aktieinnehav.
En sådan försäljning skulle, förutom en betydande
förstärkning av statsfinanserna, innebära en förbättrad
effektivitet till gagn för såväl kunder, operatörer som
de blivande framtida aktieägarna. Dagens situation
med regeringens brist på visioner beträffande statligt
ägande avslöjas enkelt genom att man citerar när-
ingsminister Rosengren när han säger sig "inte kunna
avge någon entydig uppfattning om vilka företag som
staten bör äga." Enligt min mening tyder ministerns
minst sagt luddiga uttalande på att staten varken kan
klargöra sin roll som ägare eller definiera tydliga
ägarkrav. Därför bör riksdagen ge regeringen i upp-
drag att snarast förbereda en utförsäljning och privati-
sering av de tre till järnvägstrafiken knutna bolagen.
Fru talman! Jag yrkar med denna motivering bifall
till reservation 1.
Regeringen tar i sin skrivelse upp frågan om det
framtida utnyttjandet av de järnvägsstationer som i
dag placerats i AB Jernhusen, ett dotterbolag till
Swedcarrier. Stationsbyggnadernas strategiska pla-
cering och den självklara fördelen att utnyttja deras
förutsättningar även för dagens och morgondagens
trafikverksamhet har uppmärksammats genom att AB
Jernhusen i sitt uppdrag att erhålla bästa ekonomiska
utfall och avkastning inlett dels en försäljning av icke
lönsamma fastigheter, dels startat en upprustning av
de fastigheter som genom sitt strategiska läge har en
konkurrensfördel som inte kan ersättas. Biljettförsälj-
ningslokaler, trafikupplysning och vänthallar används
naturligtvis bäst om de lokaliseras nära de verksam-
heter som är direktrelaterade till trafiken. Sådan verk-
samhet kan endast i absoluta undantagsfall vinna på
att flyttas till annan plats. På många orter i landet
utgör de gamla stationsområdena dessutom knutpunkt
inte bara för järnvägstrafik, utan de är dessutom en
angöringsplats för lokal och regional busstrafik och
dessutom ofta utnyttjade som uppställningsplats för
taxi. Det är därför enligt vår mening ett gemensamt
ansvar för såväl fastighetsägaren AB Jernhusen som
berörda operatörer och trafikhuvudmän att finna kon-
kurrensneutrala och ekonomiskt godtagbara lösningar
för att garantera fortlevnaden av dessa funktioner.
I en motion av Tom Heyman och mig lyfter vi
fram frågeställningen om utvecklingen av befintliga
stationsbyggnader som är aktuella för att serva fram-
tida trafik, och vi ansluter oss till de delar som reger-
ingen i sin skrivelse uppmärksammat kring frågan.
Utskottets majoritet delar vår och regeringens upp-
fattning, och vi menar att den pågående järnvägsut-
redningen genom ett tilläggsdirektiv närmare bör
klarlägga frågan. Till denna del av betänkandet ber
jag att få yrka bifall.
Fru talman! Då detta med all sannolikhet är mitt
sista framträdande i denna talarstol ber jag att få tacka
för mina år här i riksdagen och för det goda kamrat-
skap på alla områden som har förekommit och som
har berörts av en rad talare tidigare. Jag önskar kom-
mande riksdagar, såväl ledamöter som olika befatt-
ningshavare, all framgång i kommande viktiga upp-
drag.

Anf. 158 STURE ARNESSON (v):
Fru talman! Jag vill också tacka för det kamratliga
samarbete som vi har haft i utskottet, också med per-
sonalen. Men där är det nog slut på vänligheten.
Först ber jag att få yrka bifall till reservationerna 2
och 3.
I maj 2000 ombildades affärsverket Statens järn-
vägar till tre aktiebolag. SJ AB sköter persontrafiken,
Green Cargo godstrafiken. Så har vi ett tredje bolag
direkt under Näringsdepartementet som heter Swed-
carrier. Det är ett holdingbolag som bl.a. inrymmer
Euromaint, som sysslar med tekniskt underhåll, och
Jernhusen, som sköter fastighetsförvaltningen.
Det finns också andra. Trafficare, som bl.a. har
hand om städningen på tågen, har sålts ut till ett stort
internationellt sjukvårdsbolag, ISS, och dataföretaget
Unigrid har sålts till Cap Gemini Ernst & Young. Det
lär väl fortsätta med dessa utförsäljningar, förstår jag.
Fyra skäl talade enligt regeringen för bolagise-
ringen.
1. Man skulle koncentrera sig på huvudverksamhe-
ten så att effektiviteten och kvaliteten skulle öka.
Det kan man allt undra.
2. Insynen i de statliga bolagen skulle öka. Det har
jag inte märkt något av.
3. De stödjande verksamheterna skulle skiljas från
sina största kunder för att stärka konkurrensneut-
raliteten. Kanske det.
4. Trycket på snabb renodling och effektivisering
ökar, vilket leder till bättre kvalitet och ökad ser-
vice för kunderna. Ökad service för kunderna?
Knappast.
Som enda parti röstade Vänsterpartiet emot bola-
giseringsbeslutet i riksdagen. De effekter vi har sett
så här långt bekräftar och har förstärkt vår övertygel-
se om att detta inte är bra för Sverige. Tåg är det
överlägset miljövänligaste och trafiksäkraste trans-
portmedel vi har. Resandet har också ökat kraftigt,
med ca 25 % de senaste fem åren, medan godstrafi-
ken också ökat stadigt men betydligt blygsammare.
För oss i Vänsterpartiet är inte den företagseko-
nomiska vinsten och avkastningen till staten viktigast.
Genom en ökad satsning på tågtrafik är vi övertygade
om att vi bättre uppfyller de transportpolitiska målen,
och därmed gör vi en kraftig samhällsekonomisk
vinst.
Vi håller med om att SJ som ett affärsdrivande
verk hade stora brister. I Vänsterpartiets värld vill vi
se ett effektivt och samtidigt generöst statligt verk
som med låga priser lockar alltfler resenärer att ställa
bilen och resa kollektivt. Direktiven till regeringen
ska i första hand dikteras utifrån de transportpolitiska
målen. Det ska dessutom vara tryggt och snyggt. Det
ska vara frekventa turer, punktligt, bra information
inte minst vid trafikstörningar och lätt att köpa biljett
och förstå prissystemet.
Hur ser det då ut nästan på dagen två år efter riks-
dagsbeslutet? Inget som helst försök görs från reger-
ingens sida att i skrivelsen utvärdera bolagiseringen.
Det är ett av våra krav: att en utvärdering kommer till
stånd snarast. Alla vackra ord om att kvaliteten, ser-
vicen och insynen skulle öka har, som alla tågresenä-
rer kunnat konstatera, kommit på skam.
Allra sämst har det löpande underhållet på fordo-
nen varit. Otaliga är de driftsstörningar som inträffat,
inte minst med X 2000-tågen. Trots tidigare påpekan-
den konstaterade Järnvägsinspektionen i februari i år
stora säkerhetsbrister vid flera verkstäder som arbetar
med underhållet av tågen.
Så sent som i april i år hotades en större verkstad
av stängning om inte bristerna åtgärdades. Fastställda
underhållsintervall hade överskridits. Bromsbelägg
hade slitits ned för mycket. Otäta bromssystem, trasi-
ga magnetskivbromsar, krånglande strömavtagare,
sprickbildningar i hjulen och felaktiga hjulmått är
ytterligare exempel på saker som allvarligt äventyrar
säkerheten.
Man tar också in personal som inte har, eller får,
tillräcklig utbildning. Det s.k. komfortunderhållet har
varit bedrövligt. Det har varit icke fungerande högta-
laranläggningar, gnisslande glasdörrar, trasiga
läslampor - listan kan göras hur lång som helst.
Verkstaden i Göteborg, som man trodde sig kunna
lägga ned, är nu åter uppe i 80 % av kapaciteten från
mitten av 90-talet. Varför lyssnar inte regeringen på
fotfolket? Det brukade socialdemokratiska regeringar
göra en gång i tiden. Behoven av nya tåg och vagnar
är skriande. Hur ska det lösas utan hjälp från staten?
Geno Regosa är huvudskyddsombud vid SJ i
Karlstad. Han säger: Hos Green Cargo sitter man på
en tickande bomb. Medelåldern hos lokförarna är hög
samtidigt som de har många och långa slitsamma
nattpass. Ofta är man väldigt trött under natturerna,
och det är klart att det kan inverka på säkerheten.
Banverket konstaterar i en utredning att det är stor
risk att försämringar i säkerhetsarbetet kan vara ett
sätt att skaffa sig konkurrensfördelar och pressa kost-
naderna. Green Cargo har utan prut omförhandlat
avtal med sina kunder i glesbygden, t.ex. sågverken.
Här går nu exporten i stället på lastbil, eftersom kun-
derna inte kunde bära en fördyring av transporterna
med 15-40 %. Vart tog de transportpolitiska målen
om god regional tillgänglighet, säker trafik och god
miljö vägen?
Om inte förr blev följderna av den hårda effektivi-
seringen och dåliga samordningen tydliga under någ-
ra veckor med normal vinter i början av detta år. Vi
var många som förutsett detta - dock inte vår när-
ingsminister, som resolut krävde en förklaring från de
ansvariga. Att han själv som högste ansvarig för bo-
lagiseringen och kostnadsjakten in absurdum bar
största skulden lär nog aldrig ha föresvävat honom.
Om han nu inte vill lyssna på oss i Vänsterpartiet
går det alldeles utmärkt att lyssna till fackliga företrä-
dare. Kjell Sevefjord, socialdemokrat inom SEKO,
skriver i en rapport till Rosengren: "De problem som
Sverige upplevde runt nyår var förutsägbara. Och
bristerna är gemensamma för flera branscher, energi,
väg och järnväg, som alla upplevt avregleringar och
upphandlingar."
"Många av problemen kan på ett eller annat sätt
relateras till själva systemet som råder efter de
genomförda avregleringarna", skriver SEKO.
Det torde stå klart för alla och envar att ett för-
sämrat underhåll och en nedbantad organisation, som
inte har den minsta förutsättning att fungera under
normala vinterförhållanden, i längden blir väldigt
dyrbart både för SJ och samhället.
Tågresenärer är ett luttrat släkte, men de konduk-
törer som vägrade åka med ett tåg som helt saknade
fungerande toaletter har min högaktning. Det har
däremot inte den chef inom SJ AB som hotade dem
med avsked.
Och varför måste vi alltid vara bäst i klassen när
det gäller EU? Är det konkurrensneutralitet när frans-
ka staten, som inte tillåter någon som helst konkur-
rens på sina egna, kraftigt subventionerade, spår skö-
ter - nej, förlåt, missköter - pendeltåg och tunnelbana
i Stockholm?
Samordningen inom järnvägssektorn visar enorma
brister. Om tåget är försenat stänger Securitavakten
stationen på det klockslag han fått order om oavsett
utomhustemperatur. Vid störningar skyller man ofta
på varandra och ingen tar ansvar gentemot kunden.
På stationen finns inte den ansvarige för toaletterna
osv.
Jernhusen heter SJ:s fastighetsbolag, som föredrar
att stationerna antingen utvecklas till köpcentrum
med betalningsvilliga, penningstinna butiksinnehava-
re eller, om det inte är möjligt, läggs ned. Vi menar
att stationerna ska fungera som ett nav där all kollek-
tivtrafik samlas. Hyresprissättningen är så häftig att
övernattande lokförare, biljettexpeditioner, Banver-
kets tågledning och vagnsstädarna ofta flyttar ut från
stationen. Det är absurt men sant. För oss är det själv-
klart att stationerna ska ägas och drivas av den sek-
torsmyndighet vi har på järnvägssidan, nämligen
Banverket.
Till sist: Har samhället råd att på detta sätt van-
sköta en så viktig samhällssektor som järnvägstrafi-
ken är?

Anf. 159 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Fru talman! Man förvånas av att alla de brister
som Sture Arnesson rapar upp i sin jerimiad kan ha
inträffat efter bara ett enda år av organisationsföränd-
ring. Har det aldrig föresvävat Sture Arnesson att de
här bristerna fanns i den gamla SJ-organisationen,
men genom den konstruktion som denna hade kunde
de döljas, och man kunde på ett helt annat sätt undgå
att de kom i dagen?
I er reservation talar ni om att avkastningskravet
ska stå tillbaka för samhällsnyttan. Jag måste ändå
ställa frågan: Vem ska då täcka underskottet? Även
samhällsnyttan tickar ut någonstans i kronor och ören.
Vem, Sture Arnesson, ska betala det underskott som
trafiken och operatörerna därmed åsamkar det svens-
ka samhället? Det är viktigt att vi talar om det. När vi
pläderar för ökade kostnader är det ju normalt att vi
också redovisar dels hur stora de är, dels hur de ska
finansieras. Jag lyssnar gärna på ett svar.

Anf. 160 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Ja, det är en jeremiad. Så är det när
man inte är nöjd. Det var inte bra på SJ-tiden heller,
och det sade jag väldigt tydligt, Lars Björkman. Jag
strävar inte efter att vi ska gå tillbaka till det monopol
som fanns då.
Jag försökte ge en bild av hur vi vill gestalta
framtida järnvägspolitik. Och jag kan försäkra Lars
Björkman att bristerna kom i dagen då också. Kun-
derna är alltid de som ser de stora bristerna.
Den andra frågan gällde vem som ska betala.
Självklart ska samhället betala för det här. Ska pen-
sionärer och ungdomar hänvisas till långfärdsbussar
bara för att de inte har råd att ta ett trafiksäkrare och
miljövänligare alternativ? Självklart är vi beredda att
skjuta till medel så att det vi föreslår också fungerar.
Jag tror faktiskt att vi har ett ganska stort stöd hos den
svenska befolkningen när det gäller detta.

Anf. 161 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Fru talman! Var stödet finns lär vi få veta om någ-
ra månader. Sture Arnesson hänvisar bara till att
samhället ska betala. Det samhället betalar bottnar
alltid i att enskilda människor på ett eller annat sätt
måste avstå från någonting därför att ni som system-
bevarare inte vill bolagisera och hänföra kostnaderna
till dem som orsakar dem. Då ska någon annan plocka
fram pengar och betala.
Det finns åtskilliga exempel i världen på det sy-
stem som Sture Arnesson argumenterar för. Jag vet
inte ett enda ställe där det har fungerat.
Avregleringar är normalt väldigt avslöjande ge-
nom att de brister som fanns i de gamla systemen
kommer i dagen på ett helt annat sätt än tidigare. Vi
erinrar oss alla taxiavregleringen och vilket kaos det
blev. Jag ska gärna erkänna att min uppfattning om
den är att man misskötte själva övergången så att den
blev onödigt dramatisk. Men jag tror inte att det är
någon enda som i dag på fullt allvar menar att vi, trots
de brister vi då kunde uppleva, ska gå tillbaka till det
gamla monopolsystemet, där bara de som är ackredi-
terade genom särskilda tillstånd ska få köra och inga
nya ska få etablera sig.
Konkurrens och avreglering har visat sig fram-
gångsrikt därför att man blir effektivare. Man får
kostnaderna hänförda dit de uppstår och skattebeta-
larna kan ägna sig åt de frågor som är mest vitala för
samhället. Det finns tillräckligt många sådana utan att
man ökar den bördan, Sture Arnesson.

Anf. 162 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag hävdar med bestämdhet att sam-
hället inte har sparat några pengar på den här avregle-
ringen. När folk får fraktas i bussar, tågen ställs in
och hela systemet inte fungerar blir det oerhört dyrt
för samhället.
När det gäller det som Lars Björkman förespråkar
undrar jag: Var finns de goda exemplen någonstans?
Jag undrar om Lars Björkman kan nämna ett enda
exempel på en framgångsrik avreglering av järnvägs-
trafiken. Vi ska veta att vi jämför oss med stora län-
der där förutsättningarna är mycket bättre än här i
Sverige. Det finns inget gott exempel ute i världen.
England var först. Det var en katastrof. Titta på de
försök vi har gjort i Sverige! Jag kan inte med bästa
vilja i världen påstå att det har varit några lyckade
försök med t.ex. Sydvästen och pendeltågstrafiken i
Stockholm. Vi har en lyckad variant, och det är Tåg-
kompaniet, men det var Gud bevars folk från SJ som
tog över det.

Anf. 163 MAGNUS JACOBSSON (kd):
Fru talman! Även jag vill, trots mina unga år,
börja med att tacka för de här fyra åren, eftersom det
här antagligen också är min sista debatt. Under de
närmaste åren framöver ämnar jag ägna mig åt kom-
munpolitik.
När det gäller den här skrivelsen valde vi kristde-
mokrater, på grund av att det var just en skrivelse, att
inte lägga någon motion. Men vi har under utskotts-
behandlingen noterat att det finns en del goda syn-
punkter som har framkommit i andra partiers motio-
ner. Det gör att vi ställer upp på reservationen under
punkt 1 och reservationen under punkt 3, men av
tidsskäl yrkar jag bifall enbart till reservation 1.
Det finns mycket att säga om de två reservationer
som vi står bakom. Det låter kanske inte så i debatten,
men när vi har tittat på det har vi just i dessa två re-
servationer funnit stora likheter.
När det gäller privatiseringen, eller rättare sagt
bolagiseringen, av SJ har vi varit positiva. Det har vi
varit utifrån principiella grunder. Det är viktigt att det
är skillnad på vad riksdag och regering gör som lag-
stiftare och hur man bedriver näringsverksamhet.
Utifrån denna mycket enkla princip ser vi det också
som en brist att man inte tar klivet fullt ut och säljer
SJ.
Nu har ju affärsverket SJ fördelar som de andra,
privata bolagen inte har. Det är en brist, och det är
negativt. Det föranleder också problem på markna-
den. Den reservationen är alltså oerhört viktig, och
jag är egentligen förvånad över att inte ett nästintill
enigt utskott kan stå bakom den oerhört enkla princi-
pen att vi stiftar lag och sedan får andra agera på
marknaden.
Samma princip gäller enligt min mening också
stationsbyggnaderna. Där har man valt att ha ett bolag
som tyvärr lyder under affärsverket SJ. Med andra
ord har den ena operatören en fördel i förhållande till
de övriga operatörerna. De stationer som fortfarande
används och behövs för järnvägen bör enligt vår me-
ning lyda under Banverket i stället, så att man har det
samlat. Har man sedan annan verksamhet i stationer-
na som drar dit mer folk, mer resurser osv. är det
positivt, men det viktiga är att stationsbyggnaderna är
fria från konkurrensen mellan de olika järnvägsope-
ratörerna.
Vi kristdemokrater är oerhört positiva till den ut-
veckling som just nu sker inom hela järnvägen. Vi är
positiva till bolagiseringen, men vi beklagar att vi inte
har kommit längre och fått sålt SJ. Vi är egentligen
positiva till de uppdelningar som har skett, men vi
beklagar att Banverket inte fick ta hand om stationer-
na.
Med detta tackar jag för mig.

Anf. 164 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag tror varken att Jan-Evert Rådh-
ström eller jag som värmlänningar skulle platsa i
någon stumfilm. Jag har också en fråga som jag
skulle vilja ställa: Vet kd-representanten något bra
exempel ute i världen på att avregleringen på järn-
vägsmarknaden har fungerat? Var är det i så fall, och
hur fungerar det?

Anf. 165 MAGNUS JACOBSSON (kd)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det bästa exemplet ute i
världen just nu faktiskt finns i Sverige. Vi gör en
mycket bra avreglering. Vi gör den sakta. Jag måste
ge det erkännandet till regeringen, att man har jobbat
sakta och försiktigt med de här stora och viktiga frå-
gorna. Det jag beklagar är att man har jobbat lite för
sakta. Men jag måste säga att vi i Sverige är duktiga
på avregleringar och att vi har lärt oss detta. Det gör
att vi också kommer närmare den princip som jag
pekade på, nämligen att riksdag och regering ska
stifta lag och att marknaden och marknadens aktörer
sedan ska leva med de lagar som vi har stiftat. Där-
emellan ska det finnas en maktfördelning.

Anf. 166 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag fick mina misstankar bekräftade.
Det finns inget bra exempel ute i världen. Jag tycker
att det är beklagligt att vi ska stå som ett föredöme i
Europa och ta smällarna när det gäller det här, att vi
ska göra alla misstag som man inte gör längre fram
osv.

Anf. 167 MAGNUS JACOBSSON (kd)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det är förståeligt men
lite trist att Sture landar där han landar. Vi har ju
faktiskt bit för bit kommit längre. Många andra länder
har snarare tittat på de förändringar som vi har gjort.
Så sitt inte här och deppa en så varm sommardag! Det
går faktiskt bra i många stycken när det gäller den här
politiken. Problemet är att vi många gånger inte tar
klivet fullt ut.

Anf. 168 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Mina röstresurser är inte de bästa i
dag. Jag ska därför fatta mig kort.
Som representant för Folkpartiet liberalerna och
kanske som representant för vår ordinarie ledamot
Kenth Skårvik, som fick förhinder i dag, vill jag ock-
så tacka för den tid som har varit i utskottet. Som jag
har förstått av de andra här har det varit bra diskus-
sioner i detta utskott liksom i många andra. Jag har
för min del haft möjlighet att vara med i några debat-
ter, och intresset för infrastrukturen är stort.
I dag är det ett lite speciellt ärende. Det handlar
egentligen lite mer om företagsamhet, om detta ska
vara i privat regi eller om det ska vara statliga före-
tag. Jag hade också den äran att få stå här och disku-
tera just motionen om statliga företag när det gällde
näringsutskottet, och det är ungefär likadant i dag.
I skrivelsen redogör regeringen för hur det gamla
affärsverket Statens järnvägar omvandlades till stat-
ligt bolag och för konsekvenserna av denna bolagise-
ring. Folkpartiet anförde i riksdagen inför bolagise-
ringen att den endast borde genomföras om den sågs
som ett första led i en utförsäljning av SJ kombinerat
med att SJ skulle koncentrera sig på sin kärnverk-
samhet. Dessutom krävde vi att en total avreglering
av all järnvägstrafik skulle ske.
Nu är bolagiseringen genomförd, och vi kan kon-
statera att det inte finns några planer i regeringen vare
sig på en utförsäljning av SJ AB eller en fortsatt av-
reglering av järnvägstrafiken. Vad gäller frågan om
koncentration av kärnverksamheten har bolagisering-
en faktiskt medfört att SJ AB nu sköter persontrans-
porterna och att Green Cargo AB sköter godstrans-
porterna, vilket vi tycker är positivt, alltså som ett
första led, som ett steg på vägen mot en privatisering,
en utförsäljning.
Stat och kommun ska inte ägna sig åt närings-
verksamhet då det inte är lämpligt bl.a. ur konkur-
renssynpunkt. Jag kommer ihåg att jag i den förra
debatten sade att det är svårt att på en spelplan vara
både domare och spelare, och det är nog där proble-
matiken ligger. Vi hoppas nu från Folkpartiet, som är
motståndare till alla offentliga bolag om det inte är
motiverat av uppenbara folkhälsoskäl, att SJ AB och
Green Cargo AB ska utförsäljas så snart som möjligt.
"Riksdagen bör mot denna bakgrund begära att
regeringen lägger fram en plan för en ansvarsfull
försäljning av de olika SJ-företagen." Så slutar reser-
vation nr 1 i dagens betänkande, som jag också yrkar
bifall till, fru talman.

Anf. 169 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Runar Patriksson är känd som en rik-
tig kämpe för glesbygden. Jag har två frågor.
Den första gäller den marknad och den avregle-
ring som vi pratar om. Det torde vara allbekant att det
är glesbygden i landet som drabbas allra värst när
marknader avregleras. Hur kan Runar Patriksson
föreslå en avreglering när det gäller järnvägstrafiken?
Sedan är det fråga nr 2. Vi har t.ex. i Värmland
sågverksföretag som är norskägda, Moelven, på flera
håll. De har mist sina kontrakt med Green Cargo,
därför att Green Cargo har höjt priserna för dem med
uppåt 30-40 %. Från Moelven transporteras i dag
inga färdiga varor ut i Europa längre på järnväg. Det
är en följd av den här avregleringen. Jag vill gärna ha
en kommentar från Runar Patriksson.

Anf. 170 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
Fru talman! Sture Arnesson och jag, som är goda
vänner, har i de här frågorna mycket olika uppfatt-
ningar. Det jag försökte säga i mitt inlägg var ju att
avregleringen inte har skett. Här har inte privatise-
ringen skett. Det har bolagiserats men inte sålts ut.
Om marknaden finge ta hand om de här frågorna
skulle ARE-bolagen få möjlighet att använda tåg och
även Moelven. Det är jag helt övertygad om. Men
som det nu är sker det som Sture Arnesson tar upp.
Jag bor i värmländsk glesbygd på samma sätt som
Sture Arnesson. Vi kan ju titta, Sture Arnesson, på
vad som sker med post och kommunikationer runt-
omkring oss som fortfarande påstås ligga i bolag som
ägs av staten. Sjukvård, omsorg, post och annan all-
män service i Glesbygds-Sverige är inget att skryta
över. Det handlar om apoteksbolag, systembolag och
allmänna kommunikationer. Jag tror att vi ska vara
försiktiga med att säga vilka som sköter servicen i
svensk glesbygd bäst. Jag har i så fall en helt annan
uppfattning än Sture Arnesson, även denna gång.

Anf. 171 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Det är märkligt. Runar Patriksson tror
att privata postbolag skulle ha något intresse av
Värmland. Det har vi sett tydligt. City Mail finns bara
i Malmö, Göteborg och Stockholm och lär inte kom-
ma till Töcksfors. Där får staten nog pumpa in en hel
del pengar för att den goda servicen ska finnas kvar.
Sedan vill jag upplysa Runar Patriksson om att
marknaden när det gäller godstrafik i Sverige är av-
reglerad. Det är öppet för vem som helst att ta hand
om de här transporterna från de här sågverken. Men
marknaden är inte intresserad.
Det jag sade var att det blev sämre för dessa såg-
verk när SJ bolagiserades. Före bolagiseringen hade
man transporter ut i världen, men med den avregle-
ring och den bolagisering som är körs våra vägar nu
sönder ännu mer. Det tycker jag är beklagligt.

Anf. 172 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
Fru talman! Det är när det gäller satsningar på inf-
rastruktur som det skiljer mycket mellan Folkpartiet
och Vänsterpartiet.
Jag har god kunskap om både ARE-bolagens och
Moelvens sågverk i västra Värmland.
Vi som bor i västra delen vet sedan 1986 inte vad
ett järnvägsspår är. Det kom en regnskur en natt, och
det statliga SJ bestämde sig för att inte laga någonting
mer. Så var järnvägen Arvika-Bengtsfors-Göteborg
borta över en natt. Det är också ett sätt att sköta infra-
struktur på. Jag tror att de företag som räknas upp här
med största glädje tar den som är billigast om de finns
tillgängliga. Järnvägen är på många ställen i västra
Värmland inte tillgänglig för de bolag som Sture
Arnesson räknar upp. Med en större satsning på infra-
struktur av annan typ än järnväg, kanske på vägar,
tror jag att de skulle vara mycket mer tillfredsställda
med infrastrukturen i västra Värmland.
I dag talar vi om privat företagsamhet eller inte,
och jag är helt övertygad om att infrastrukturen skulle
passa bättre för dessa bolag som Sture Arnesson och
Vänsterpartiet räknar upp om infrastrukturen finge
drivas av privata företag, precis som det får ske på
lastbilssidan och på bussidan. Det är dags att SJ både
på gods och personsidan nu privatiseras och sätts ut
på marknaden. Det kommer med all säkerhet att ge en
bättre service.

Anf. 173 JARL LANDER (s):
Fru talman! Jag vet inte var jag ska börja. Jag har
suttit och lyssnat på den infekterade debatten. I den
förra debatten, angående det andra betänkandet från
trafikutskottet, sades det att det kan vara hätska ord i
debatten men att det alltid är med glimten i ögat. Den
här gången efterlyser jag glimten, Sture Arnesson.
Den fanns inte där. Det här var surt, väldigt surt. Jag
undrar verkligen om detta var Vänsterpartiet eller om
det var Sture Arnesson.
Fru talman! Jag är besviken över det sätt på vilket
de har fört debatten här. Trafikutskottet har haft att ta
ställning till en skrivelse från regeringen som utskot-
tet hade begärt att få. Hur gick det när vi bolagiserade
SJ? Vi skulle behandla det. Det finns inga förslag om
någonting. Det är en klar och ren redogörelse. Natur-
ligtvis har ledamöterna i utskottet haft motionsrätt
liksom riksdagens övriga ledamöter.
Jag har full respekt för att man motionerar i olika
frågor. Men jag har inte, Sture Arnesson, full respekt
för att man tar upp kammarens tid för att föra en lång
sur debatt om svensk järnvägspolitik i allmänhet. Det
stämmer inte med min uppfattning om hur debatter i
kammaren ska skötas.
Däremot har jag mycket stor respekt för ett av op-
positionspartierna, Kristdemokraterna, som har hante-
rat skrivelsen på rätt sätt. Jag vill bara kommentera
och kanske ta tillbaka lite av den förlorade tiden. Men
jag kan inte låta bli att kommentera en del av de på-
ståenden som har gjorts.
Sture Arnesson sade bl.a. att vi socialdemokrater
inte lyssnar på folket. Jag vill ta upp en sak som hän-
de - jag tror det var hösten 1999 - när frågan kom
upp om huruvida det var lämpligt att bolagisera SJ.
De första som kontaktade socialdemokraterna i tra-
fikutskottet var de anställdas representanter. De öns-
kade att vi skulle ta initiativ till bolagiseringen. De
fackliga representanterna ansåg att det var på det
sättet som SJ skulle kunna överleva och få en bra
utveckling. På den vägen har det fortsatt.
För två år sedan tog vi ett beslut om att bolagisera.
För drygt ett år sedan bolagiserades SJ. Att nu avkrä-
va en stor utvärdering av SJ:s verksamhet kan väl inte
vara rimligt? Ett år efteråt har det knappt hunnit hän-
da någonting. Däremot har vi fått en redovisning av
hur själva bolagiseringen gick till. Den är jag nöjd
med. Den är vi socialdemokrater nöjda med.
I övrigt tycker jag att det Sture Arnesson tog upp
precis stämmer med den problembild som var innan
bolagiseringen skedde. Det är ett likhetstecken mellan
Sture Arnessons olika påståenden och gamla SJ. Men
man kan inte hävda att SEKO-ledamöter - de kanske
är socialdemokrater, jag vet inte - påstår att man
kunde förutsäga vissa problem som skulle inträffa
kring jul- och nyårshelgen. Jag undrar, oavsett vilket
fackligt förbund de tillhör, om de kan förutse att det
faller ned nästan en meter snö på ett par tre dagar i en
viss region och att tågen då blir inställda. Använd inte
sådana argument, Sture Arnesson!
Fru talman! Jag vill ge en kommentar till de re-
servationer som finns i betänkandet. Privatisering,
säger Moderaterna och Folkpartiet. Kristdemokrater-
na var väl med på det också. Den förutsättning som
riksdagen gav när regeringen fick veta att riksdagen
bestämt att Statens järnvägar skulle bolagiseras var
att ägandet kvarstod i statens ägo. Så är det. Det tyck-
er vi fortsättningsvis att det ska vara.
Vi kan inte se att det finns förutsättningar att be-
driva en riksomfattande järnvägstrafik i det här lan-
det. Det är ett långt och glest befolkat land. Vi måste
faktiskt ha staten som en garant för att det går att
bedriva järnvägstrafik över hela landet.
Fru talman! När det gäller stationer säger reger-
ingen i skrivelsen att det är något av det viktigaste att
samordna all verksamhet i närheten av där järnvägs-
trafiken sker.
Det är klart att man kan säga att Jernhusen, ett av
SJ-bolagen, inte är lämpligt att bedriva denna verk-
samhet. De kanske inte kan hantera det. Det kanske är
Banverket som ska äga fastigheterna. Det skulle
t.o.m. jag kunna säga. Men jag tycker inte att det
räcker om jag eller någon annan av oss riksdagsleda-
möter tycker så. Man får se till att få en bra utvärde-
ring av detta. När det nu finns en stor järnvägsutred-
ning är det väl lämpligt att denna får tilläggsdirektiv
om att se över denna möjlighet också, i synnerhet
som även Banverket har uttryckt önskemål om att det
är lämpligast att de sektorsansvariga även har ansva-
ret för stationsbyggnaderna.
Med detta, fru talman, tänkte jag lämna den sura
delen. Som många andra här, tycker jag - trots det här
- att vi har haft det väldigt trevligt i trafikutskottet
under den gångna mandatperioden. Även om jag inte
kan påstå att jag ska lämna riksdagen så vet man
aldrig vad som händer i ett val. Man står bara till
förfogande för en mandatperiod i taget. Jag vill ändå
tacka i synnerhet dem som jag vet lämnar riksdagen
av egen fri vilja. Det gäller kanslichefer och tjänste-
män på trafikutskottets kansli, vår värderade ordfö-
rande i trafikutskottet Monica Öhman och flera av er
övriga ledamöter som har bestämt er för att inte
komma tillbaka till kammaren. Till er alla och till
riksdagens tjänstemän och talmän vill jag både per-
sonligen och från socialdemokratiska gruppen rikta
ett stort tack för det goda samarbetet.

Anf. 174 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Fru talman! Jag ska fatta mig kort med tanke på
möjligheten att klara detta före voteringen.
Jarl Lander är en rutinerad trafikpolitiker som
dessutom tar över ordförandeklubban i trafikutskottet
om några dagar. Vi lyckönskar till det. Med den bak-
grunden, Jarl Lander, kanske jag får upprepa min
fråga, som ministern inte kunde svara på. Vad är det
för krav man ska ha för att staten ska äga företag i
framtiden? Jarl Lander har visserligen upprepat att
staten ska äga aktierna i SJ, och det är väl i och för
sig ett klart besked. Men på vilka grunder och varför
är det bättre att staten äger än att enskilda intressenter
kommer in och stimulerar marknaden? Här har ju
tydligt beskrivits, kanske t.o.m. övertydligt, de brister
som SJ förde med sig in i den nya organisation som
nu fungerar. Det är alltså ingenting nytt som har in-
träffat där, och det har jag inte heller hävdat. Jag tror
mig veta att bristerna redan fanns.
Men jag upprepar frågan: Ge mig ett skäl, Jarl
Lander, till att det är bättre att staten äger de här verk-
samheterna än att man låter dem gå ut på konkurrens.
I stort sett alla andra branscher fungerar bättre i ett
konkurrenstryck och med ett delat ägande. Varför
skulle det inte kunna gälla järnvägstrafik?

Anf. 175 JARL LANDER (s) replik:
Fru talman! Naturligtvis skulle jag inte ge mig in i
en sådan här typ av debatt, men jag ska ge Lars
Björkman ett argument. Sverige är ett glest befolkat
land. Det är långt emellan många orter. Jag vill påstå
att vi är beroende av järnvägstrafik - både för per-
sontrafiken och i synnerhet för godstrafiken. Jag tror
att man skulle kunna gå så långt som att privatisera
allt detta om det fanns fungerande marknader överallt
i det här landet, men det finns det inte. Bl.a. har den
debatt som Lars Björkman hade med Sture Arnesson
visat på det: Det finns företag som inte använder sig
av järnvägen - och det finns järnvägsföretag som inte
ställer upp; man kan vända på det på olika sätt - be-
roende på att det är så små marknader att transporter-
na blir för dyra för dem. Ska vi ändå lyckas ha ett
rikstäckande järnvägsnät och en fungerande marknad
tror jag och vi socialdemokrater att staten fortsätt-
ningsvis måste vara med och se till att man kan prio-
ritera ett visst företag. Därför kan vi inte ha en full-
ständig avreglering på allting.
Däremot är i princip godstrafiken avreglerad. Men
det dyker ju inte upp nya aktörer för det. Det är väl
svar nog, Lars Björkman.

Anf. 176 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
Fru talman! Min fråga var väldigt lik herr Björk-
mans. För att vi ska kunna votera kl. 17 och kanske
lösa surdegen inom regeringsunderlaget avstår jag
från mina repliker.

Anf. 177 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jarl Lander tycker att det är lite surt
från vår sida. Det kan så tyckas. Men det här är fak-
tiskt en viktig faktor i samhället som vi inte tycker
fungerar.
Jag tycker dessutom att det är väldigt fult av Jarl
Lander att ifrågasätta om jag står i riksdagens talar-
stol och framför Vänsterpartiets åsikt eller min egen
åsikt. Jarl Lander borde känna mig så pass att han inte
säger en sådan sak.
När det gäller facket tyckte fackets ledning att det
var bra med bolagiseringen. En blev befordrad till
chef inom SJ. Men den utredning jag hänvisade till,
och som en ledande socialdemokrat i SEKO-facket
står bakom, är hela SEKO:s skrivelse till Rosengren,
och de är inte nöjda med situationen vad gäller av-
regleringen.
Varför skulle vi vidare inte få reagera på den här
skrivelsen? Vad skulle det vara för mening med att
skicka den till riksdagen om vi inte skulle få debattera
den och motionera på den? Jag tycker att den borde
ha innehållit ett försök till en utvärdering, och jag
hoppas innerligt att Jarl Lander och andra verkar för
att det snabbt kommer en utvärdering av detta. Det är
ett oerhört viktigt inslag i Transport-Sverige.
Sedan fanns det faktiskt ett förslag om att Jernhu-
sen AB skulle fortsätta att förvalta stationerna men ta
hänsyn till samhällsintresset. Det står ingenting i
skrivelsen om att Järnvägsutredningen ska få något
tilläggsdirektiv eller så. Jag har pratat med ensamut-
redaren Jan Brandborn, och han har inte fått något
tilläggsdirektiv. Att vi då föreslår detta kan väl inte
vara så konstigt.

Anf. 178 JARL LANDER (s) replik:
Fru talman! Det senaste som Sture Arnesson säger
om tilläggsdirektiv är ju det som utskottet säger i sitt
betänkande.
Jag sade inte, Sture Arnesson, att man inte skulle
ta upp frågor, motioner osv. med anledning av skri-
velsen. Vad jag tyckte var lite osmakligt var att ha en
långvarig, sur och infekterad debatt om hela järn-
vägspolitiken när frågan handlade om en skrivelse
och en redogörelse för hur en bolagisering hade gått
till här i samhället.

Anf. 179 MAGNUS JACOBSSON (kd)
replik:
Fru talman! Även jag hade en fråga av principiell
art och är väl egentligen nöjd med svaret från Jarl -
även om jag inte riktigt förstår det, då det är Tåg-
kompaniet som har räddat trafiken i Norrland. Men
jag tackar ändå.
(forts. 23 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.55 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

22 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

JuU22 Godkännande av rambeslut om åtgärder
mot terrorism
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
172 för utskottet
46 för res.
77 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 34 kd, 16 c, 2 fp, 1 -
För res.: 1 m, 33 v, 1 kd, 11 mp
Avstod: 2 s, 66 m, 1 kd, 7 fp, 1 -
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 6 kd, 2 c, 5 mp, 7 fp
Berit Adolfsson (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

JuU25 Sveriges tillträde till Förenta nationernas
internationella konvention om bekämpande av
finansiering av terrorism
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Lagstiftning)
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
284 för utskottet
12 för res.
2 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 68 m, 33 v, 35 kd, 16 c, 11 fp,
2 -
För res.: 12 mp
Avstod: 1 s, 1 kd
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 6 kd, 2 c, 4 mp, 5 fp

JuU9 Unga lagöverträdare
Punkt 1 (Familjens brottsförebyggande betydelse
m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
133 för res. 1
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 33 v, 12 mp
För res. 1: 68 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 2 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 4 mp, 5 fp

Punkt 2 (Neuropsykiatriska funktionshinder)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, c, fp, mp)
Votering:
222 för utskottet
75 för res. 2
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 68 m, 33 v, 1 -
För res. 2: 35 kd, 16 c, 12 mp 11 fp, 1 -
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 7 kd, 2 c, 4 mp, 5 fp

Punkt 4 (Dimensioneringen av den slutna ungdoms-
vården)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, c)
Votering:
246 för utskottet
53 för res. 5
50 avstod
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 68 m, 33 v, 12 mp, 11 fp, 2 -
För res. 5: 37 kd, 16 c
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 4 mp, 5 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU26 Medling med anledning av brott
Punkt 1 (Medlingens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
230 för utskottet
69 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 33 v, 37 kd, 16 c, 12 mp, 11 fp,
1 -
För res. 1: 68 m, 1 -
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 4 mp, 5 fp

Punkt 4 (Åtalsunderlåtelse)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
261 för utskottet
37 för res. 3
1 avstod
50 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 67 m, 33 v, 16 c, 12 mp, 11 fp,
2 -
För res. 3: 37 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 4 mp, 5 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU27 Straffansvaret för gränsöverskridande
människohandel
Punkt 2 (Samtyckes straffrättsliga verkan)
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
283 för utskottet
15 för res.
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 68 m, 33 v, 34 kd, 15 c, 11 fp,
2 -
För res.: 2 kd, 13 mp
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 6 kd, 3 c, 3 mp, 5 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU27 Åtgärder mot kommunalt domstolstrots
Punkterna 1 och 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 3 (Översyn av den kommunala verksamheten)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
134 för res. 2
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 33 v, 12 mp
För res. 2: 68 m, 37 kd, 16 c, 11 fp, 2 -
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 4 mp, 5 fp

Punkt 4 (Stöd och service till vissa funktionshindra-
de)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
283 för utskottet
16 för res. 3
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 67 m, 33 v, 37 kd, 13 mp, 11 fp,
2 -
För res. 3: 16 c
Frånvarande: 11 s, 14 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 3 mp, 5 fp

KU36 Vissa frågor om koncessionsavgift på televi-
sionens område
Punkt 1 (Regeringens lagförslag)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
Votering:
182 för utskottet
118 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 33 v, 16 c, 13 mp
För res. 1: 68 m, 37 kd, 11 fp, 2 -
Frånvarande: 11 s, 13 m, 10 v, 5 kd, 2 c, 3 mp, 5 fp

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU27 Punktskatternas infogning i skattekontosy-
stemet, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

23 § (forts. från 21 §) Redogörelse för bolagise-
ringen av affärsverket Statens järnvägar (forts.
TU14)

Anf. 180 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Här fortsätter vi debatten om trafikut-
skottets betänkande TU14. Låt mig inleda med att
liksom många andra i denna debatt få tacka ledamöter
och personal inom trafikutskottet för ett gott samar-
bete under de fyra år som har gått - inte minst vår
avgående ledning i form av ordföranden Monica
Öhman och kanslichefen Anders Engdahl.
Det ämne vi nu behandlar är föranlett av en skri-
velse, men det har ändå varit en rejäl beredning i
utskottet med en hearing med berörda tågoperatörer
och Banverket. Vi har nu också en omfattande debatt
i kammaren.
Jag tolkar det så att vi alla har en stor omsorg om
en väl fungerande tågtrafik här i landet. Det är därför
vi lägger lite möda på den här skrivelsen, som ju inte
innehåller några egentliga förslag.
Syftet med ombildningen av SJ till aktiebolag var
bl.a. att skapa verksamheter som bättre tillgodoser
kundernas krav på service. Det pågår också på den
europeiska järnvägsmarknaden en avreglering och en
omstrukturering. Man kan diskutera om det är rätt fart
på den här avregleringen och omstruktureringen, man
kan diskutera om något kunde ha gjorts annorlunda
osv. Jag kan förstå att någon i debatten här reagerade
över det som man kallade för Sture Arnessons jere-
miad över läget på järnvägens område, men i sak tror
jag att vi alla är lika kritiska som Sture mot att det
fungerar så illa som det gör.
Jag delar den uppfattning som har framförts av
flera här; jag tror inte alls att det hade varit bättre om
man hade kört kvar med SJ som ett statligt verk. Men
det måste få sägas tydligt och klart att det fungerar
illa. Vi måste få ställa krav på att SJ - som en gång
kallades hela folkets järnväg - ska fungera bättre. I
dag undermineras systematiskt förtroendet för en väl
fungerande tågtrafik, när tidtabeller inte kan hållas,
när servicen är undermålig och när tåg blir stående i
skogen i fem timmar. Vi hade ju ett exempel på det i
förra veckan - ett tåg från Mora på väg till Stock-
holm.
I utskottets text på s. 11 har vi framhållit att vi
känner oro för det stora antalet försenade tåg och de
störningar som har rapporterats om under senare tid.
Det förefaller bero på ett bristande förebyggande
underhåll. Vi har också resonerat med berörda parter
om detta vid den beredning som har ägt rum och vid
de seminarier vi har arrangerat i trafikutskottet. Vi
utgår samfällt i utskottet från att nödvändiga åtgärder
vidtas för att komma till rätta med tågförseningarna
och servicen, så att förtroendet för en väl fungerande
tågtrafik som kommer i rätt tid kan återupprättas
snarast.
För Centerpartiets del anser vi att samhället har ett
ansvar för den grundläggande samhällsservicen
runtom i vårt land. För oss är detta det avgörande:
Den grundläggande samhällsservicen ska fungera. Vi
bejakar mångfald i fråga om företagsformer och
ägande och vi är pragmatiska när det gäller ägarför-
hållanden. Vi har varit med om beslutet om en av-
reglering av tågtrafiken. Det låter på en del här som
att det inte redan skulle vara i gång, men vi har fak-
tiskt ett beslut om avreglering. Hur snabbt man sedan
ska gå vidare med detta, med delprivatisering av SJ
osv., kan man diskutera. Men jag tycker att det är ett
anständighetskrav att SJ reder ut de problem som
bolaget har innan man går vidare. Inte minst är det
ekonomiska läget alarmerande inom SJ som det ser ut
just nu.
Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag i det föreliggande betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

24 § Ändringar i arbetsmiljölagen

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU9
Ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 2001/02:145).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

25 § Märkningsdirektivet om tobaksvaror

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU20
Märkningsdirektivet om tobaksvaror (prop.
2001/02:162).

Anf. 181 LARS ELINDERSON (m):
Fru talman! Sådana olyckshändelser - eller vad
man ska kalla det - som den som inträffade under
voteringen och som gjorde att vi inte kunde slutföra
den är naturligtvis olycklig. Men för oss som står på
talarlistan innebär det ändå att vi kan hysa förhopp-
ningar om att bli färdiga med debatten innan mid-
dagspausen i kväll, vilket jag tror att de flesta är tack-
samma för.
Betänkandet berör förslag till förändringar i to-
bakslagen med anledning av ett EG-direktiv om till-
verkning, presentation och försäljning av tobaksvaror.
Regeringen föreslår i propositionen förbud mot att
föra ut tobak som inte uppfyller givna föreskrifter om
gränsvärden och skadliga ämnen till land utanför EU.
Det föreslås vidare att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrif-
ter för mätning och övervakning av gränsvärdena.
Dessutom föreslås att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrif-
ter om innehåll och utformning av texter som upply-
ser om hälsorisker vid bruk av tobak och tobaksan-
vändning samt hur dessa texter ska placeras på för-
packningarna.
Enligt förslaget ska regeringen få meddela före-
skrifter om tillverkares och importörers skyldighet att
lämna uppgifter om ingredienser och kvantiteter i
sina produkter och förbud mot att använda sådana
texter, namn, varumärken och märken på förpack-
ningarna som ger intryck av att en viss tobaksvara är
mindre skadlig än andra.
Från moderat sida har vi två reservationer i betän-
kandet. Reservation 1 gäller förslaget om att riksda-
gen ska bemyndiga regeringen att utforma eller låta
annan myndighet utforma föreskrifter för hur var-
ningstexter och innehållsdeklarationer ska utformas
på tobaksförpackningar. Lagrådet har ifrågasatt om
de i EG-direktiven upptagna allmänna och komplette-
rande varningstexterna har den sakliga inriktning som
krävs enligt tryckfrihetsförordningen. Vi delar den
uppfattningen och föreslår därför att regeringen ska
återkomma till riksdagen med preciserade förslag om
ändringar i tobakslagen som bl.a. reglerar hur de
texter som krävs enligt direktivet ska utformas så att
de också kan accepteras från tryckfrihetsrättslig syn-
punkt.
Vi har också, fru talman, en annan uppfattning än
majoriteten när det gäller den föreslagna skyldigheten
för tillverkare och importörer av tobaksvaror att läm-
na uppgifter om ingredienser och kvantiteter i to-
baksvaror samt deras effekter på hälsan. Vi anser inte
att regeringen tagit tillräcklig hänsyn till det som
anges i direktiven, nämligen att man ska beakta skydd
för information om särskilda produktformler som
utgör företagshemligheter. Vi vill därför att regering-
en ska återkomma med förslag till ny lydelse av 16 §,
där det framgår hur ansvarig myndighet ska hantera
företagshemligheter som den kan komma i kontakt
med när det gäller tobakstillverkare och importörer
som lämnar information om varornas ingredienser
och kvantiteter.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom båda de
moderata reservationerna till betänkandet, men för att
spara tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reserva-
tion nr 2.

Anf. 182 LENA OLSSON (v):
Fru talman! Dagens debatt behandlar regeringens
proposition om märkningsdirektiv om tobaksvaror.
Tobak är ett av de viktigaste områdena att arbeta
förebyggande med. Vi vet att tobaksrökning mång-
dubblar risken för ett stort antal sjukdomar och att
många sjukdomar förvärras eller orsakas av rökning.
Ungefär 7 000 dödsfall varje år beräknas orsakas av
rökning.
Vi kan samtidigt konstatera att det sker en alarme-
rande ökning av marknadsföringen av tobaksproduk-
ter - en marknadsföring som riktas framför allt till
unga människor. Detta är frågor som riksdagen de-
batterat i samband med propositionen om vissa to-
baksprodukter.
En viktig fråga som uppstått i samband med den-
na proposition är huruvida de föreslagna ändringarna
i tobakslagen om varningstexter, illustrationer och
uppgifter är förenliga med tryckfrihetsförordningen.
Det har bl.a. uppmärksammats av Lagrådet. Lagrådet
anser att för att ett påbud om text med ett visst inne-
håll ska kunna tolereras från tryckfrihetsrättslig syn-
punkt bör det krävas att texterna inte uttryckligen är
åsiktspåverkande eller opinionsbildande.
Vi delar Lagrådets synpunkter, och enligt vår me-
ning är det sätt på vilket föreskrifterna utformas och
därigenom vilket innehåll texterna, illustrationerna
och uppgifterna kommer att få det som kommer att
bli avgörande för om ändringen i lagen kan genomfö-
ras utan att påverka tryckfrihetsförordningen.
Vi delar även Lagrådets uppfattning om att de i
EG-direktivet upptagna allmänna kompletterande
varningstexterna genomgående har den sakliga in-
riktning som krävs. Vänsterpartiet anser därför att
regeringen bör överväga frågan om huruvida EG-
direktivets varningstexter är förenliga med tryckfri-
hetsförordningen innan det beslutas om några före-
skrifter. Vi anser vidare att det är regeringen som bör
göra detta och att den uppgiften inte ska överlämnas
till en myndighet. Jag yrkar därför bifall till reserva-
tion 2.

Anf. 183 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Egentligen är min replik en följd av
det yrkande som jag gjorde. Jag yrkade bifall till
reservation nr 2 som ju är Vänsterpartiets reservation.
Jag skulle ha yrkat bifall till reservation nr 1. Jag ber
Vänsterpartiet om ursäkt för detta.

Anf. 184 LARS GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Vi an-
ser att märkning av tobaksvaror gagnar folkhälsan
genom att tobakens hälsorisker uppmärksammas även
på förpackningarna. Vi har i sak inget emot förslaget i
propositionen, men delar lagutskottets invändningar.
Frågan om de föreslagna ändringarna är förenliga
med tryckfrihetsförordningen är beroende av hur
föreskrifterna utformas. Vi anser att frågan om EG-
direktivets varningstexters förenlighet med tryckfri-
hetsförordningen bör övervägas innan några före-
skrifter beslutas. Kristdemokraterna anser att detta
ska göras av regeringen och inte överlämnas till
Folkhälsoinstitutet eller någon annan myndighet.
Fru talman! Till sist yrkar jag bifall till reservation
nr 2.

Anf. 185 KENT HÄRSTEDT (s):
Fru talman! I den föreliggande propositionen fö-
reslås vissa ändringar i tobakslagen som har till syfte
att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv
om harmonisering av medlemsstaternas lagar och
andra författningar rörande tillverkning, presentation
och försäljning av tobaksvaror, det s.k. märkningsdi-
rektivet.
Detta är ett naturligt steg mot att öka konsumen-
ternas skydd mot och kännedom om tobakens skade-
verkningar. Det är också utan överdrift en rejäl
skärpning av lagstiftningen i riktning mot bättre folk-
hälsa.
Propositionen innehåller ett antal olika delar.
För det första föreslås ett förbud mot att föra ut
tobaksvaror som inte uppfyller föreskrifter om gräns-
värden för skadliga ämnen till ett land utanför Euro-
peiska gemenskapen. Hitintills har kraven vad gäller
tobaksvaror som exporterats från EU varit olika från
medlemsland till medlemsland. Med detta förslag vill
man eftersträva en enhetlig linje, inte minst med
hänsyn till hälsoskäl.
För det andra föreslås det att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela
föreskrifter om mätning och övervakning av gräns-
värden för de skadliga ämnen som en tobaksvara får
innehålla eller ge upphov till.
Tillika ska regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om
innehåll och utformning av texter m.m. om hälsoris-
ker i relation till bruk av tobak. Varningstexter eller
uppgifter om halter anges i dag på olika sätt i olika
medlemsländer. Detta kan få till följd att vissa kon-
sumenter i något av EU:s medlemsländer känner till
riskerna mer än konsumenterna i ett annat land. Detta
är inte acceptabelt och kan dessutom uppfattas som
ett handelshinder som bör undanröjas för att främja
den inre marknaden.
Därför är målsättningen med detta märkningsdi-
rektiv att förstärka och förtydliga den befintliga lag-
stiftningen och att säkerställa en hög hälsoskyddsni-
vå. För att kunna säkerställa att varor kan spåras bör
partier av tobaksvaror märkas.
För det tredje ges i propositionen förslag om att
regeringen ska få meddela föreskrifter om tillverkares
och importörers skyldighet att lämna uppgifter om
ingredienser och kvantiteter i dessa produkter.
Slutligen föreslår regeringen ett förbud mot att vid
marknadsföring av tobaksvaror använda sådana tex-
ter, namn, varumärken m.m. som ger ett intryck av att
en viss tobaksvara är mindre farlig än en annan. Detta
innebär t.ex. att det inte längre kommer att finnas
möjlighet att använda begreppet light som faktiskt är
vilseledande som begrepp i sammanhanget.
Ändringarna i tobakslagen kommer successivt att
träda i kraft vid olika tidpunkter. Den första av dem
den 20 september i år och den sista den 1 januari
2005.
Detta förslag till skärpning av lagstiftningen är ett
viktigt steg mot bättre folkhälsa. Det ökar konsu-
menternas kunskaper och därmed valmöjligheter. Det
ställer ökade krav på producenter och importörer,
begränsar vilseledande reklam och leder till ökad
harmonisering i EU. Det är tillfredsställande att riks-
dagen hinner fatta beslut om denna proposition innan
sommaren och innan denna mandatperiods slut.
Lars Elinderson, tobaksindustrins d'Artagnan,
skyndar till försvar här bl.a. när det gäller förslagets
krav på ökad skyldighet att redovisa ingredienser. Jag
tycker inte att det är särskilt märkligt att man också i
detta sammanhang tvingas redogöra för innehållet på
samma sätt som man tvingas göra i andra samman-
hang när det handlar om produkter som kan vara
skadliga.
Likaså har jag svårt att förstå Lars Elindersons
upprördhet eller kritik kring regeringens bemyndi-
gande av myndighet. Om regeringen bemyndigar t.ex.
Statens folkhälsoinstitut att ta hand om den här upp-
giften och en aktör inte är nöjd med de föreskrifter
som utfärdas av Folkhälsoinstitutet, överklagar man.
Då hamnar frågan ändå hos regeringen. Hur man än
gör i den här frågan, vare sig regeringen utfärdar
föreskrifterna eller om Folkhälsoinstitutet gör det och
de överklagas, hamnar den ändå på regeringens bord.
Det är ingen ko på isen om förslaget ser ut som det
gör just nu.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i förelig-
gande betänkande.

Anf. 186 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! För det första vill jag påpeka att jag
var varken upprörd eller upphetsad under mitt anfö-
rande eller när vi behandlade detta i utskottet. Jag vill
bara lite försynt påpeka att de synpunkter vi för fram
om bemyndigandet stämmer helt överens med vad ett
antal lagkloka människor i Lagrådet framför. Det är
bara en tolkning av tryckfrihetsförordningen och de
krav som den ställer. Vi tycker att det är rimligt att
följa denna tunga instans i stället för att hänvisa till
att regeringen kommer att beakta de synpunkter Lag-
rådet har tagit fram. Det är en tradition som är ganska
stark i vårt parti att lyssna på de lagkunnigas bedöm-
ning av förenligheten med framför allt våra grundla-
gar.
Vi har inga negativa synpunkter på direktivets
krav på redovisning av ingredienser. Vi tycker att det
är mycket rimligt. Men vi tycker samtidigt att det
finns skäl att redovisa hur regeringen avser att hantera
företagshemligheter, precis som direktivet också
kräver. Det står i direktivet, och vi anser inte att re-
geringen har levt upp till detta. Därför vill vi att man
ska återkomma och redovisa hur man tänker hantera
frågan om företagshemligheter när det gäller ingredi-
enser i tobaksprodukter. Det är helt i enlighet med
direktivet. Vi tycker inte att regeringen lever upp till
det kravet.

Anf. 187 KENT HÄRSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att vi har en skil-
jande uppfattning här, och inte minst i den sista frå-
gan. Det är inte frågan om att redovisa några före-
tagshemligheter. Det är kort och gott en möjlighet för
oss att ge konsumentupplysning så att människor kan
ta ställning till huruvida de vill konsumera produkter
med det ena eller det andra innehållet. Jag kan inte se
att det på något sätt skulle hota företagshemligheter.

Anf. 188 LARS ELINDERSON (m) replik:
Fru talman! Då gör vi olika bedömningar. Jag
konstaterar bara att EG-direktivet innehåller en hän-
visning till att tobaksprodukter, liksom många andra
produkter, också kan innehålla affärshemligheter.
Direktivet säger också att varje medlemsland ska
redovisa hur man hanterar den frågan, och det anser
inte vi finns berört i propositionen. Det är bakgrunden
till vår reservation.

Anf. 189 KENT HÄRSTEDT (s) replik:
Fru talman! Då konstaterar jag bara att jag ställer
mig i ena ringhörnan tillsammans med Statens folk-
hälsoinstitut och Socialstyrelsen. Lars Elinderson
ställer sig i samma ringhörna som Philip Morris och
House of Prince.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 maj.)

26 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:183 Ändringar i lagen om vägtrafikregister
2001/02:184 Extraordinära händelser i kommuner
och landsting

Skrivelser
2001/02:120 2002 års redogörelse för företag med
statligt ägande
2001/02:176 Kultur och delaktighet
2001/02:180 Redovisning av AP-fondernas verksam-
het år 2001
2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i internationellt
utvecklingssamarbete
2001/02:187 Sveriges genomförande av EU:s syssel-
sättningsstrategi

Socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU15 Integrationspolitik för 2000-talet

Finansutskottets betänkande
2001/02:FiU24 Tillämpning av EG-förordningen om
gränsöverskridande betalningar i euro

Utrikesutskottets betänkanden
2001/02:UU11 Krigsmaterielexporten år 2001
2001/02:UU15 Ett forskningssamarbete med Västeu-
ropeiska försvarsmaterielgruppen (WEAG) och
fördraget om observationsflygningar m.m.

Bostadsutskottets betänkande
2001/02:BoU14 Vissa inomhusmiljöfrågor

Lagutskottets betänkande
2001/02:LU33 Ändringar i konsumentköplagen

27 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 29 maj

2001/02:1250 av Carina Hägg (s) till socialminister
Lars Engqvist
Vård för kvinnliga missbrukare
2001/02:1251 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till socialminister Lars Engqvist
Import av apor för försöksändamål
2001/02:1252 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till socialminister Lars Engqvist
Primatdjurhuset
2001/02:1253 av Dan Kihlström (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Public service-utredning
2001/02:1254 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till jordbruksminister Margareta Winberg
Import av djur för försöksändamål
2001/02:1255 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till jordbruksminister Margareta Winberg
Hållning av apor för försöksändamål
2001/02:1256 av Inger René (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Resurser för att bekämpa trafficking
2001/02:1257 av Harald Nordlund (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Tolkar vid brottsofferjourerna
2001/02:1258 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Palestinska fångar i Israel

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 juni.

28 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 29 maj

2001/02:1178 av Eva Arvidsson (s) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Oljetransporter på Östersjön
2001/02:1181 av Annelie Enochson (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Handikappstöd till prostatacancerpatienter
2001/02:1182 av Rolf Gunnarsson (m) till statsmi-
nister Göran Persson
Lönesättning av generaldirektörer
2001/02:1186 av Rolf Åbjörnsson (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Trustoraffären
2001/02:1187 av Rolf Gunnarsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens övningsammunition
2001/02:1188 av Per Bill (m) till socialminister Lars
Engqvist
Alkoholservering under fotbolls-VM
2001/02:1189 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till socialminister Lars Engqvist
Assistansersättningen
2001/02:1190 av Birgitta Sellén (c) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Krishanteringsmyndigheten
2001/02:1191 av Birgitta Sellén (c) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
ÖCB i Sollefteå
2001/02:1192 av Maria Larsson (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Överlikviditetsbeskattning i företag
2001/02:1193 av Ola Karlsson (m) till finansminister
Bosse Ringholm
Moms på taxibilar
2001/02:1194 av Lars Hjertén (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Tandhygienistutbildningen
2001/02:1195 av Kenneth Johansson (c) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Rabattsystem för studenter
2001/02:1196 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till försvarsminister Björn von Sydow
Sotningsmonopolet
2001/02:1197 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Radioaktivt avfall
2001/02:1198 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan
O Karlsson
Vård till asylsökande
2001/02:1199 av Bengt Silfverstrand (s) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Skyddet för bondesamhällets kulturarv
2001/02:1200 av Birgitta Sellén (c) till kulturminister
Marita Ulvskog
Nationalarkiv för film
2001/02:1201 av Birgitta Sellén (c) till kulturminister
Marita Ulvskog
Nationellt inventeringsarbete av film
2001/02:1202 av Birgitta Sellén (c) till kulturminister
Marita Ulvskog
Filmvårdscentral i Grängesberg
2001/02:1203 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Sveriges Televisions sändningskostnader
2001/02:1204 av Harald Nordlund (fp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
EU:s fiskepolitik
2001/02:1206 av Rosita Runegrund (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Vård i semesterkommun
2001/02:1212 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Skatt på arv och gåva
2001/02:1213 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Ägare i fåmansbolag
2001/02:1214 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Mervärdesskatten
2001/02:1215 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Förmögenhetsskatten
2001/02:1216 av Catharina Hagen (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Andelsbyteslagen
2001/02:1217 av Jan Erik Ågren (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Mervärdesskatt vid begravningsuppdrag
2001/02:1219 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet
Britta Lejon
Valdeltagandet
2001/02:1220 av Mikael Oscarsson (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Barnsexhandel på Internet
2001/02:1221 av Carina Hägg (s) till justitieminister
Thomas Bodström
Offentligt biträde för barn
2001/02:1222 av Hans Stenberg (s) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Kameraövervakning i taxi
2001/02:1223 av Sven Brus (kd) till statsrådet Mona
Sahlin
Lokalisering av Integrationsverket
2001/02:1225 av Mikael Oscarsson (kd) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Kamphundar
2001/02:1226 av Inger René (m) till socialminister
Lars Engqvist
Hemtjänst till sommargäster
2001/02:1235 av Barbro Hietala Nordlund (s) till
socialminister Lars Engqvist
Teckenspråkets ställning

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 juni.

29 § Kammaren åtskildes kl. 17.40.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 31 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 83
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 134
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.55 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.