Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2001/02:110

Onsdagen den 22 maj

Kl. 09.00 - 17.21

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 16 maj.
2 § Anmälan om val av ordförande i trafikut-
skottet

Talmannen anmälde att Jarl Lander (s) valts till
ordförande i trafikutskottet fr.o.m. den 1 juni.

3 § Anmälan om uteblivet svar på interpella-
tion

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 2001/02:491

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:491 av Yvonne Ruwaida
(mp) om transportörsansvaret
Interpellationen kommer inte att besvaras.
Skälet till detta är att det inte finns fler tillfällen i
riksdagen för interpellationer som statsrådet kan delta
i.
Stockholm den 17 maj 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson
Enligt uppdrag
Mikael Westerlind
Tf. expeditionschef

4 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från Europeiska kommissionen inkom-
mit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM89 Kommissionens meddelande - Mot
ett integrerat europeiskt järnvägsområde
KOM(2002)18 till trafikutskottet
2001/02:FPM90 Ökat marknadstillträde för gods-
transporter på järnväg KOM(2002)25 till trafikut-
skottet

5 § Anmälan om uppteckningar vid EU-
nämndens sammanträden

Talmannen anmälde att uppteckningar från EU-
nämndens sammanträden onsdagen den 24 och freda-
gen den 26 april inkommit.

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Försvarsutskottets betänkanden 2001/02:FöU10 och
FöU12
Socialutskottets betänkande 2001/02:SoU21
Kulturutskottets betänkanden 2001/02:KrU19 och
KrU22

7 § Beslut om ärende som slutdebatterats den
17 maj

MJU15 Jordbruk, m.m.
Punkt 6 (Den gemensamma jordbrukspolitikens in-
riktning)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
3. res. 4 (v)
4. res. 5 (kd)
5. res. 6 (c)
6. res. 7 (fp)
Förberedande votering 1:
19 för res. 6
15 för res. 7
271 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Förberedande votering 2:
40 för res. 5
17 för res. 6
248 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 3:
51 för res. 4
39 för res. 5
215 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 4:
64 för res. 3
51 för res. 4
189 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
119 för utskottet
66 för res. 3
120 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 2 v
För res. 3: 64 m, 1 fp, 1 -
Avstod: 34 v, 39 kd, 17 c, 16 mp, 14 fp
Frånvarande: 14 s, 17 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Punkt 8 (Den gemensamma jordbrukspolitiken och
den nationella nivån)
1. utskottet
2. res. 10 (mp)
Votering:
281 för utskottet
16 för res. 10
8 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 64 m, 28 v, 39 kd, 17 c, 15 fp,
1 -
För res. 10: 16 mp
Avstod: 8 v
Frånvarande: 14 s, 17 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Punkt 9 (Miljöfrågor m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (fp)
Votering:
240 för utskottet
15 för res. 12
50 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 64 m, 2 v, 38 kd, 17 c, 1 mp, 1 -
För res. 12: 15 fp
Avstod: 34 v, 1 kd, 15 mp
Frånvarande: 14 s, 17 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

8 § Godkännande av rambeslut om en europe-
isk arresteringsorder

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU29
Godkännande av rambeslut om en europeisk arreste-
ringsorder (prop. 2001/02:118).

Anf. 1 ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! I dag ska vi debattera godkännande
av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.
Det är en oerhört viktig fråga som vi ska ta ställning
till här i riksdagen.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen
och avslag på propositionen.
Fru talman! Jag vill gå in lite grann på bakgrun-
den och hur det här förslaget togs fram. Det här är ett
rambeslut som har framförhandlats inom EU. Det
togs fram i en väldig hast i den situation som uppstod
efter den 11 september. Det är en fråga som det har
förhandlats om länge inom EU, men man har inte
lyckats komma fram till någon som helst politisk
enighet. Detta är ett oerhört stort steg att ta.
Att godkänna rambeslutet om en europeisk arres-
teringsorder innebär att man har en fullständig tilltro
till alla rättssystem inom EU. Då kan man fråga sig
om det är rimligt att ha en fullständig tilltro till alla
rättssystem inom EU. Enligt Vänsterpartiet är det inte
det.
Fru talman! Det finns de som hävdar att detta är
ett ganska enkelt steg att ta. Det enda man gör är att
man underlättar utlämnandet mellan staterna inom
EU. Man förenklar handläggningen. Det innebär att
folk inte behöver sitta häktade eller anhållna så länge
i Sverige medan man går igenom de formella proce-
durerna, vilket sker i dag när man vill ha någon ut-
lämnad.
Men så enkelt är det inte. Jag vill verkligen po-
ängtera att Vänsterpartiet är för att man ska kunna
utlämna mellan staterna för brott som har begåtts. Det
låter ibland i debatten som om vi inte är det. För inte
så länge sedan fattade vi beslut här i Sveriges riksdag
om att vi även ska kunna utlämna svenska medborga-
re för brott som de har begått i andra länder. Det
beslutet stödde Vänsterpartiet.
Fru talman! Det här handlar inte om att vi anser
att folk ska kunna begå brott och inte ställas till svars
för dem. Den här möjligheten finns redan i dag. Det
handlar om att man ska ta ytterligare ett steg där man
ska ha en fullständig tilltro till rättssystemen i de
övriga EU-länderna.
Det är viktigt att man tittar på vad som händer i
Europa i dag. Vad händer inom rättsväsendet? Ska vi
ha fullständig tilltro? Nej, efter den 11 september har
vi sett tydliga tecken på att rättssäkerheten och re-
spekten för mänskliga rättigheter sätts på undantag i
flera av länderna. I Italien har man nu beslutat att de
lagar som man har mot maffian, och det är en serie
lagar som har karaktär av undantagslagar, även ska
gälla terroristbrott. Det är ett av de brott som rambe-
slutet om terrorism ska gälla.
I Storbritannien fattade man med stor majoritet
beslut om en lagstiftning som innebär att misstänkta
terrorister, flyktingar som kommer som kan misstän-
kas ha samröre med terrorister, kan hållas häktade
utan tidsbegränsning och utan att få en domstolspröv-
ning. Här har Storbritannien t.o.m. sagt att man inte
kommer att följa Europarådets konvention om
mänskliga rättigheter.
I Frankrike väntar man en ny lagstiftning år 2003.
Till dess har man begränsat organisationsfriheten för
islamistiska grupper.
Efter terrorattacken har vi sett förändringar i lag-
stiftningen i land efter land där rättssäkerheten sätts
ur spel. Är det då rimligt att i ett sådant läge fatta
beslut om ha en gemensam arresteringsorder inom
EU där Sverige inte kommer att ha rätt att pröva en
utlämning? Det är underlaget från den stat som begär
att få arresteringsordern genomförd som ska gälla,
och Sverige ska inte pröva frågan.
För Vänsterpartiet är det självklart att säga nej i
ett sådant här läge. Dessutom anser vi att det här
förslaget borde ha analyserats och granskats tillsam-
mans med ett förslag som vi ska fatta beslut om nästa
vecka, nämligen rambeslutet om terrorism. Där finns
det oerhört många brister i själva rambeslutet, defini-
tionen av vad terrorism är, vilka grupper det kommer
att omfatta och vilka brott det ska gälla. Men den
diskussionen får vi ta nästa vecka. Vi i Vänsterpartiet
anser att det borde ha varit fullständigt självklart att
analysera de här två förslagen tillsammans innan man
går vidare.
Fru talman! Jag vill ta upp sättet som förslaget
togs fram på. Vi i justitieutskottet, och även EU-
nämnden, fick information under den tid som försla-
get framförhandlades. Men vi fick se olika förslag
från gång till gång, eftersom det hela tiden pågick
förhandlingar. Det dokument vi fick ena veckan gäll-
de inte nästa vecka, för då hade det hänt något nytt i
förhandlingarna. Det gjorde att det var fullständigt
omöjligt för både justitieutskottet och EU-nämnden
att ta ställning till om man skulle stödja förslaget eller
inte.
När vi i dag har förslaget på riksdagens bord ser
vi att det inte nämns någonting om den svenska
följdlagstiftningen. Vi har ett rambeslut som säger att
vi ska genomföra detta, men det finns inte med nå-
gonting om vilka förändringar vi behöver göra i den
svenska lagstiftningen. Hur ska vi som lagstiftare, fru
talman, med hedern i behåll kunna stödja förslaget
när vi inte ens vet vilka lagstiftningsförändringar som
krävs?
Fru talman! Det är ett orimligt sätt att hantera lag-
stiftning. Det rimliga hade varit att vi hade fått veta
något om den svenska följdlagstiftningen.
Vi har en lista på brott vid vilka dubbel straffbar-
het ska avskaffas. Handlingen behöver inte vara
straffbar i Sverige för att vi ska utlämna en person.
Eftersom detta förutsätter en fullständig tilltro till att
alla andra länder är rättsstater vore det rimligt att vi i
justitieutskottet hade fått veta hur lagstiftningen ser ut
i de andra länderna. Hur ser straffskalorna ut? Vad
har man för kriterier? Men vi har inte fått något så-
dant underlag.
Fru talman! Det finns många brott på listan man
kan diskutera. Det finns IT-brott. Det finns miljöbrott.
En mängd brott för vilka man avskaffar den dubbla
straffbarheten räknas upp på listan. Vi i Vänsterparti-
et tycker att det är oerhört anmärkningsvärt att ett
speciellt brott är med på listan, och vi ser det som
väldigt oroande. Det gäller människor som hjälper
och gömmer flyktingar.
I Sverige bedriver vi en human och solidarisk
flyktingpolitik, låt vara med stora brister. Vi har trots
allt i denna kammare valt att inte kriminalisera män-
niskor som i solidaritetens namn gömmer flyktingar.
Men det har man gjort i många länder.
Man säger att det inte är någon fara, för straff-
skalan för dessa brott ska omfatta straff på tre år. Det
man inte säger är vilken den nedre gränsen är. Det
högsta straffet i straffskalan ska vara tre år. Det kan
innebära att det rätta straffvärdet kan vara två eller
sex månader, men så länge straffskalan för brottet
omfattar straff på tre år ska vi kunna utlämna männi-
skor som handlar i solidaritetens namn.
Fru talman! Det har riktats mycket kritik mot för-
slaget från en mängd olika organisationer: Sveriges
advokatsamfund, Svenska Helsingforskommittén och
Amnesty. Kriminologer från de juridiska institutio-
nerna och en mängd debattörer har riktat oerhört stark
kritik mot förslaget när det gäller rättssäkerhet och
skyddet för mänskliga rättigheter.
För oss i Vänsterpartiet, fru talman, är det full-
ständigt obegripligt att man kan säga att man försva-
rar det öppna samhället, mänskliga rättigheter och
rättssäkerhet, som är viktiga grundprinciper i en de-
mokrati, utan att ta ställning och hålla fanan högt. I
paniken efter den 11 september har man släppt fram
krafter som inte sätter rättssäkerhet och mänskliga
rättigheter högst på dagordningen.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis ställa en fråga
till Centerpartiet och Kristdemokraterna. Jag har
fortfarande inte hört era argument för att stödja för-
slagen. Jag hoppas att ni från talarstolen tydligt kan
förklara hur ni kan bortse från den oerhörda kritik
som har kommit och stödja ett förslag som riskerar att
drabba enskilda människor hårt.

I detta anförande instämde Lars Ohly, Mats Ei-
narsson, Ulla Hoffmann, Kalle Larsson, Charlotta L
Bjälkebring, Britt-Marie Danestig, Willy Söderdahl,
Tasso Stafilidis, Sven-Erik Sjöstrand, Stig Sandström,
Marie Engström, Sture Arnesson, Tanja Linderborg,
Murad Artin, Yvonne Oscarsson, Siv Holma och
Camilla Sköld Jansson (alla v) samt Yvonne Ruwaida
och Kia Andreasson (båda mp).

Anf. 2 KIA ANDREASSON (mp):
Fru talman! Miljöpartiet är emot förslaget om en
europeisk arresteringsorder. Vi kommer att rösta
emot förslaget i kammaren i dag. Tyvärr är det bara
ett enda parti till - Vänsterpartiet - som kommer att
rösta emot. Däremot kommer Moderaterna och Folk-
partiet tydligen att avstå, och Centern och kd kommer
att stödja förslaget. Det gäller ett grundläggande och
nytt fenomen i vår svenska lagstiftning.
Jag tycker att Folkpartiet från talarstolen måste ge
en väldigt bra motivering till att man går emot sina
egna motioner både när det gäller terrorism och arr-
esteringsordern. Man har skrivit motioner i båda
ärendena. Vad gäller den europeiska arresteringsor-
dern har det gjorts med motiv som liknar Vänsterns
och Miljöpartiets. Plötsligt gäller de inte längre. Jag
skulle vilja ha en förklaring till det.
Fru talman! Den europeiska arresteringsordern
kan inte ses isolerad utan måste ses i sitt samman-
hang. Det gäller definitionen av terroristbrott. Det är
det som är kärnan i det hela. Man vill enkelt kunna
utlämna dem som man klassar som terrorister. Det
gäller också konventionen om frysning av tillgångar.
Terrorister som står med på listan ska kunna få sina
tillgångar frysta. Det är också en väldigt svår proble-
matik. Till detta paket hör också Socialdemokraternas
förslag om en grundlagsändring.
Jag har flera gånger hävdat att rambeslut som fat-
tas på detta sätt och som förutsätter ändring av svensk
lag i efterföljande beslut strider mot den svenska
grundlagen. Vad gäller beslutet om en europeiska
arresteringsorder ska ministerrådet, visserligen en-
hälligt, kunna lägga brott till den lista som redan
finns. Vi i parlamentet behöver över huvud taget inte
bry oss, för det bestämmer ministrarna i EU. Därför
måste man ändra den svenska grundlagen, mina vän-
ner. Det är Miljöpartiet fullständigt emot. Jag hoppas
att det inte sker denna mandatperiod.
För att återgå till arresteringsordern kan jag säga
att regeringen skriver att det huvudsakliga innehållet i
propositionen gäller att en begäran om gripande och
överlämnande av en efterlyst person skyndsamt och
med få formaliteter ska verkställas av de rättsliga
myndigheterna i en annan medlemsstat. Det är syn-
nerligen illavarslande, fru talman, om tidseffektivitet
och förenklade procedurer prioriteras framför rättssä-
kerhetsaspekten.
Vidare tycker jag att arresteringsordern är helt
onödig. Riksdagen godkände för bara ett år sedan en
konvention om förenklat utlämningsförfarande. Vi
samarbetade om konventionen om förenklad utläm-
ning. Att i det perspektivet slänga fram förslag om ett
helt nytt förfarande är helt orimligt.
Varför gör man det? Det har jag redan svarat på.
Det beror på rädslan för terrorister efter den 11 sep-
tember. Det behövs egentligen inget annat utläm-
ningsförfarande. Vi i Miljöpartiet ifrågasätter alltså
behovet av ett rambeslut på ett redan reglerat område.
Sedan kommer vi in på slopandet av den dubbla
straffbarheten. Det betyder alltså att vi är tvungna att
lämna ut en person som begår ett brott som inte är
kriminaliserat i Sverige till en annan medlemsstat.
Det har tidigare varit kutym att vi ska ha dubbel
straffbarhet, men nu ska vi upphäva detta. Det är
visserligen en lista, men det är förfärligt många brott,
och det är inte heller riktigt definierat på den här
listan.
Man säger att anledningen till att man slopar den-
na straffbarhet är att det inte är så stora skillnader
mellan medlemsstaternas straffrättsliga rubriceringar.
Då kan man fråga sig på vilka grunder regeringen
baserar åsikten att medlemsstaternas straffrättssystem
inte skiljer sig åt. Vi har här i riksdagen inte fått pre-
senterat material som vi kan ta ställning till, och när
vi i EU-sammanhang får information i utskottet säger
delegationen från Justitiedepartementet att det är stora
skillnader. Men plötsligt är det inga skillnader. Kan
justitieministern förklara detta? Och har justitiemi-
nistern satt sig in i denna materia som säger att vi inte
skiljer oss åt särskilt mycket, så att vi kan slopa kra-
vet på dubbel straffbarhet?
Jag har för min del inte fått något sådant underlag,
så att jag kan säga det.
Som Advokatsamfundet påpekar i sitt remissytt-
rande saknas det definitioner av respektive brott i
rambeslutets brottskatalog. Den utfärdande staten har
tolkningsföreträde när det gäller om ett brott är hän-
förligt till brottskatalogen, och det är väldigt osäkert.
Vi kan alltså inte här i Sverige göra någon rättslig
prövning, utan vi måste bara lämna ut personen i
fråga.
Sedan är det då tidsfristerna. Jag inledde med att
säga att det skulle gå snabbt och vara effektivt, men
Miljöpartiet tycker att det är alldeles för långa tids-
frister. En person kan sitta upp till 60 dagar, och se-
dan kan man begära förlängning 30 dagar. Det här
strider mot de svenska reglerna om häktning och
också mot Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna, vad jag kan se. Tidsfristerna motverkar
själva grunden för det föreslagna rambeslutet. Det är
ju inte så snabbt och effektivt om dessa tidsfrister ska
utnyttjas.
Sedan gäller det verkställighetsvägran. Det står
lite luddigt om att man ska kunna göra detta, men vi
reagerar särskilt mot att humanitära skäl inte kan
åberopas som vägransgrund samt mot avsaknaden av
ett uppenbarhetsrekvisit. Regeringen uppger att det
tidigare har varit ovanligt att unga personer har be-
gärts utlämnade. Regeringen antar att detta förhållan-
de kommer att bestå, varför krav på åldersavvägning-
ar inte behöver införas i rambeslutet. Det tycker vi är
en stor brist.
Sedan gäller det beslutsprocessen. Den är nu un-
der all kritik.
Fru talman! Det har faktiskt bildats ett demokrati-
nätverk, vilket jag är väldigt glad för. Men tänk att
det ska behövas ett demokratinätverk år 2002 för att
det nu har kommit så många beslut och konstiga
procedurer som gör att människor, allmänheten, rea-
gerar. T.o.m. Polisförbundet har sagt att allmänhetens
förtroende är oerhört viktigt, men det grusar allmän-
hetens förtroende om människor nu ska utlämnas på
så här svaga grunder och med en politisk bedömning i
botten. Det är ju det som terroristdefinitionen och
terroriststämplingen är, en politisk bedömning, och
det är inte bra. Tidigare har vi fokuserat strikt på
handlingarna.
Nu är det en förändring, och vad innebär den för-
ändringen för samhällsutvecklingen och samhället?
Den analysen har vi inte gjort, utan det har gått
snabbt. Det är precis som en kaviartub. Alla förslag
har funnits liggande i EU. Plötsligt efter den 11 sep-
tember trampar man på tuben. Korken åker ut och allt
strömmar ut på en gång, och det hamnar inte där det
ska hamna, på smörgåsen eller dekorationen, utan det
kladdar ut runtom.
Risken, fru talman, är att politiskt verksamma per-
soner, t.ex. djurrättsaktivister, stenkastande EU-
demonstranter och fredsaktivister som demonstrerar
och vill förändra samhället kan komma att klassas
inom terroristdefinitionen och på detta vis utlämnas. I
terroristdefinitionen står det: Våld mot en annan stats
offentliga institutioner. Det är ju tolkningsbart, och då
kan inga rättsliga medel förhindra utlämning.
Sedan har vi också deltagande i kriminell organi-
sation, IT-brottslighet och människohandel, som står
uppräknade som brott.
Kriminalisering av en grupps organisation har vi i
Sverige tidigare inte varit för. Vi har haft en parla-
mentarisk utredning som enhälligt har sagt nej. Nu
kommer detta att ske den här vägen, genom EU.
Rättsstatens grundläggande principer kommer att
vika, och de grundläggande principerna är legalitets-
principen och förutsägbarheten, och det borde ha stått
tydligare om dessa grundläggande principer.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionen.

Anf. 3 MÄRTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag är till skillnad från Alice Åström
och Kia Andreasson ganska nöjd i dag, eftersom en
fråga som vi har behandlat länge och ingående nu är
på väg att föras i hamn. Frågan om en europeisk arr-
esteringsorder väcktes på hösten 1999 i Tammerfors,
då kommissionen vid rådets toppmöte fick i uppdrag
att ta fram ett förslag om ett enklare förfarande vid
överföring av personer som är på flykt undan rättvi-
san, något som skulle kunna ersätta det tungrodda
utlämningsförfarandet. I september 2001 presenterade
så kommissionen ett förslag som sedan efter ett om-
fattande förhandlingsarbete hela hösten kunde antas
som en politisk överenskommelse vid toppmötet i
Belgien i december. I februari godkände Europapar-
lamentet förslaget till rambeslut utan förslag till för-
ändringar, och under hela den här förhandlingsperio-
den har vi i utskottets EU-grupp och i hela justitieut-
skottet hållits informerade om det aktuella läget,
likaså i EU-nämnden. Det har tagits fram i en väldig
hast, sade Alice Åström. Jag tycker inte riktigt det. Vi
är alltså nu framme vid och mogna för ett beslut.
Vad innebär då rambeslutet? Jo, det innebär att all
utlämning inom EU i princip ska ske med tillämpning
av den europeiska arresteringsordern, och det innebär
även att vi tillämpar principen om det ömsesidiga
erkännandet av rättsliga beslut i de olika medlems-
länderna. Det innebär också att de olika konventio-
nerna om utlämning, som har funnits, nu ersätts av
denna arresteringsorder, och det betyder en avsevärd
förenkling och förbättring.
En europeisk arresteringsorder får utfärdas för
brott som i det utfärdande landets lagstiftning kan
medföra fängelse i minst ett år. Och när en överföring
begärs för verkställighet av ett redan utdömt straff
krävs att straffet uppgår till minst fyra månaders
fängelse. En fråga som har väckt stor uppmärksamhet
är frågan om den dubbla straffbarheten, dvs. att brot-
tet ska vara straffbart inte bara i det land som utfärdar
arresteringsordern utan också i det land som ska verk-
ställa. Uppmärksamheten gäller att krav på dubbel
straffbarhet inte kan ställas om brottet eller brottsty-
pen ingår i den s.k. listan, där de 32 brotten finns
uppräknade, och om brottet i det utfärdande landet
medför minst tre års fängelse.
Enligt vissa fastställda regler kan också länder
vägra att verkställa en arresteringsorder, bl.a. ska
ingen kunna dömas två gånger för samma sak. Man
kan också vägra utlämning om den som eftersöks inte
uppnått straffmyndig ålder i det land som ska verk-
ställa, t.ex. Sverige. Rambeslutet ger också rätt att
vägra utlämning om det finns skäl att tro att en euro-
peisk arresteringsorder utfärdats i syfte att lagföra en
person på grund av dennes kön, ras, religion, etniska
ursprung, nationalitet, politiska uppfattning eller
sexuella läggning. Det finns även en rad andra vä-
gransgrunder.
Den myndighet som ska verkställa en arreste-
ringsorder kan också sätta upp villkor, t.ex. att en
person som är medborgare eller bosatt i ett land åter-
förs dit efter rättegången för att avtjäna det straff som
ådömts honom i det andra landet. Det är inget nytt
utan blev möjligt redan när vi antog 1996 års utläm-
ningskonvention.
Beslut om utlämning för brott har tidigare fattats
på regerings- eller ministernivå. Nu flyttar man ned
det från den politiska nivån. Det hamnar på myndig-
hetsnivå i stället, dvs. varje land får bestämma vilken
myndighet som ska ha hand om dessa frågor. För-
modligen är det i de flesta fall åklagare eller domsto-
lar.
Om en person som är eftersökt samtycker till
överlämnande ska beslut fattas inom 10 dagar efter
det att han lämnat sitt samtycke. I de fall där han inte
har samtyckt ska beslut fattas inom 60 dagar. Denna
person har också rätt till rättsligt biträde, tolk om så
behövs och möjlighet att överklaga.
Även svenska medborgare kan, liksom tidigare,
utlämnas till en annan EU-stat efter vissa bestämda
regler. När utlämning av en svensk medborgare be-
viljas kan man ställa villkor på att vederbörande åter-
förs till Sverige för att sitta av sitt straff eller annat
frihetsberövande här hemma.
Det rambeslut som ska antas i dag ska inte träda i
kraft förrän den 1 januari 2004. Det är alltså mer än
ett och ett halvt år dit. De förändringar i våra lagar
som måste göras finns inte med i dag - det är rätt.
Förslaget till ny lag tänker regeringen komma med
våren 2003, alltså cirka ett halvår innan rambeslutet
om europeisk arresteringsorder ska träda i kraft. Detta
har skarpt kritiserats av Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet i en gemensam reservation och dessutom i ett
särskilt yttrande från Moderaterna och Folkpartiet.
Jag måste säga, fru talman, att jag har svårt att
förstå upprördheten över att lagstiftningen inte finns
med i propositionen. Arbetssättet med en godkännan-
deproposition och en lagstiftningsproposition har vi
ju godkänt i riksdagen i och med att vi har använt oss
av det när vi har antagit fem tidigare rambeslut.
Alla vi här vet att det är ett önskemål bland med-
lemsländerna att det ska gå ganska fort mellan poli-
tisk överenskommelse och ett formellt antagande,
endast några få månader helst. Då är det solklart för
mig att man inte hinner ta fram en genomarbetad
lagstiftning. När dessutom genomförandet inte ska
träda i kraft förrän om ett och ett halvt år ser jag inte
brådskan.
Regeringen har i propositionen mycket tydligt an-
givit på vilka punkter lagen behöver ändras och i
vilken riktning. Om det behöver ingen tveka. Det
viktigaste, som jag ser det, är att lagförslagen blir bra
och kan tjäna som goda verktyg i kampen mot den
internationella brottsligheten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande och avslag på reservationen.

Anf. 4 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Märta Johansson sade att frågan har
behandlats länge och ingående. Ja, möjligtvis inom
EU, inom kretsen av tjänstemän som sitter och för-
handlar och håller på i EU-sammanhang. Det är inte
så att frågan har behandlats länge och ingående här i
riksdagen. Den information som riksdagen har fått
och justitieutskottet och EU-nämnden fick inför för-
handlingsomgången ingick i en process där det hela
tiden byttes ställningstagande, där inget dokument var
det andra likt. Hur kan man då säga att frågan har
behandlats länge och väldigt ingående så att vi ska
kunna fatta beslut i riksdagen?
Fru talman! Enligt vårt sätt att se det saknar be-
slutet fullständigt förankring i Sverige. Tycker inte
Märta att det lagstiftningsarbete vi har haft tidigare,
med en utredning, - oftast en parlamentarisk sådan
för stora frågor - en remissomgång och Lagrådet som
granskar att lagförslaget inte bryter mot svensk
grundlag är en viktig princip att hålla på? Uppenbar-
ligen är Socialdemokraterna beredda att helt släppa
denna lagstiftningsprocess. Jag undrar om Märta
Johansson verkligen inte tycker att det lagstiftnings-
arbete vi tidigare haft har varit det riktiga och rimliga
sättet att bedriva det på?
Fru talman! Jag vill också lyfta upp frågan om
listan. När vi fattar beslutet innebär det att vi ger
rådet fullständig makt att utöka listan, där vi avskaf-
far den dubbla straffbarheten. Vi frånsäger oss helt
möjligheten att i denna kammare vara med och fatta
beslut om huruvida vi ska göra sådana stora föränd-
ringar. Tycker Märta Johansson att det är rimligt ur
lagstiftningssynpunkt och ur Sveriges riksdags syn-
punkt?

Anf. 5 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller förhandlingar var vi
med om hela skedet i höst. Vi fick veta på vilka
punkter förslaget ändrades. Vi fick lägga synpunkter.
Vi vet att Sverige hade rätt så stora framgångar när
det gällde att förändra vissa saker i förslaget.
Lagrådet ska komma in när själva lagtexten före-
ligger. Jag förutsätter att den kommer till Lagrådet
vid det tillfället.

Anf. 6 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är självklart att Lagrådet ska
granska den svenska lagstiftningen sedan, men då har
vi ju redan ställt oss bakom en princip för ett utläm-
ningsförfarande. Det är ett oerhört viktigt och stort
beslut. Det låter som om det inte skulle vara det. För
att tydliggöra det kan jag nämna vad regeringen själv
säger: "rambeslutet bygger till stor del på begrepp
och förfaranden som är kända från utlämningsrätten.
Samtidigt innehåller det nyheter som i såväl praktiskt
som principiellt hänseende kan framstå som proble-
matiska".
Vi har inte fått underlaget. Vi vet att det är pro-
blematiskt. Märta Johansson säger att vi har fått en
skiss på hur den lagstiftning som kommer senare ska
se ut, så det är inget allvarligt. Det sägs i propositio-
nen: "Regleringen kräver dock ytterligare övervägan-
den samt inhämtande av synpunkter från berörda
instanser. Det kan därför under det fortsatta lagstift-
ningsarbetet bli nödvändigt att i någon del avvika från
den ordning som här presenteras".
Detta innebär att vi fattar beslut om någonting
ganska mycket i blindo. Med det mandat som lag-
stiftare som vi har fått anser inte jag att detta är rim-
ligt. Jag vill ändå höra Märta Johanssons svar på
frågan. Rådet kommer att fatta beslut om att utöka
listan och avskaffa den dubbla straffbarheten på flera
områden. Jag vet att den svenska regeringens för-
handlingsposition var att vi skulle avskaffa den
dubbla straffbarheten helt. Tycker Märta Johansson
att det är rimligt att vi som lagstiftare som sitter i
justitieutskottet ska lämna ifrån oss frågan helt och
hållet?

Anf. 7 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Om jag förstår det rätt krävs det för-
ändringar i regeringsformen för att ministrarna ska
kunna få sköta listan helt själva. Där är vi ju inte
ännu. Det förslaget föreligger inte. Jag tycker därför
inte att vi ska ta ställning till det i dag.

Anf. 8 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det har inte gått så snabbt och vi har
fått bra information, hävdar Märta Johansson. Men
varför har regeringen inte skickat ut förslaget på re-
miss som vanligt? Jag vet att Märta Johansson har en
lång bakgrund inom socialdemokratin. Jag tror att
Märta Johansson också har tyckt att det är bra med
det förfarandet - att berörda organisationer ska kunna
få säga sin åsikt och att människor i allmänhet också
ska få en chans att bli informerade, i den gamla tradi-
tionen av folkbildning. Är inte det angeläget, Märta
Johansson? Är det plötsligt ingenting värt? Räcker
det att bara informera oss insatta i justitieutskottet och
EU-nämnden om förslagen?
Kommissionen i EU lägger fram förslaget den 19
september, och den 14 december säger ministrarna ja.
På denna korta tid ska vi bli insatta och kunna föra ut
det själva. Ett parti i Sveriges riksdag fick t.o.m. ta
över regeringens ansvar och skicka ut förslaget till
några organisationer för att få synpunkter. Är det inte
skamligt, Märta Johansson?

Anf. 9 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! De som har remissbehandlat detta är
såvitt jag vet Advokatsamfundet, RPS, Riksåklagaren
och några till. Därtill kommer de institutioner och
organisationer som Vänsterpartiet på eget bevåg re-
mitterade det till. Jag har läst alla dessa yttranden.
Vi kan ju ändå inte gå till väga på samma sätt när
det gäller dessa EU-rambeslut som när vi ska stifta en
egen lag här hemma i vår egen riksdag. Då har vi en
utredning, som Kia säger, som sedan remissbehandlas
och så småningom leder fram till en proposition. Det
går inte att behandla detta på samma sätt.

Anf. 10 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Det vi gör i dag är att vi förbinder oss
till en ramlag som innebär det vi har stått i talarstolen
och sagt. Man säger: Vi förbinder oss till en lagstift-
ning som vi inte riktigt vet men anar vad den innebär
och som vi ser att vi måste förbinda oss till. Enligt
Märtas resonemang skulle ju det presenteras samti-
digt. Det är därför vi behöver mer tid.
Miljöpartiet har vid samtliga ramlagsbeslut haft
argumentet att vi inte kan fatta beslut om lagar och
bestämmelser på detta vis. Det är en halvmesyr. Det
är inte ett riktigt förfarande. Det har vi sagt tidigare,
och det säger vi nu. Den här frågan är väldigt viktig,
och i så viktiga frågor måste den svenska lagstift-
ningen presenteras samtidigt med rambeslutet. An-
nars blir det ingenting. Det faller mellan två stolar.

Anf. 11 MÄRTA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Även för mig är det väldigt viktigt att
lagstiftningen blir bra. Men då tror jag inte att man
ska hasta fram den, Kia Andreasson. Jag tror att man
ska arbeta länge och väl och få den tydlig så att man
inte gör några missar i det avseendet.
Jag har ingen annan åsikt än vad jag sagt förut. Vi
får titta på lagstiftningen när den kommer.

Anf. 12 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Flera kolleger har i dag bett mig att
prata enkelt och förståeligt. Det är en ambition jag
tror att vi alla har i alla typer av ärendedebatter, men
jag förstår varför denna synpunkt har framförts. För
många i den här kammaren har det varit svårt att ta
till sig delar och innehåll i det vi i dag ska fatta beslut
om. Det finns, hör och häpna, t.o.m. en och annan
journalist som inte verkar helt insatt. Det låter otro-
ligt, men det verkar vara så.
Kanske ännu värre och viktigare är att vi har en
stor och bred allmänhet som jag tror svävar i ganska
stor okunskap om vad kärnan egentligen är i det be-
slut vi fattar i dag. Detta kan aldrig folkvalda tycka är
en nullitet, ett bekymmer som vi inte behöver förhålla
oss till. Vi ska alltid ställa oss frågan om det i grun-
den finns en folklig förståelse, om det har varit möj-
ligt att följa den process på vägen fram till ett beslut
som jag menar har saknats i det här fallet.
Jag tror inte heller att det tjänar sakens olika syf-
ten att som Kia Andreasson hävda att hela det beslut
som vi i dag ska fatta är tillkommet bara för att jaga
terrorister. Då tror jag att man missförstår vad detta i
grunden är. Kärnan är att detta är en rättslig utveck-
ling inom Europeiska unionen som påbörjades före
händelserna den 11 september, och effekten av det
rambeslut som sedan ska följa i olika nationella lag-
stiftningar är betydligt bredare än att bara handla om
terrorister. Detta handlar om all grund för utlämning
inom EU mellan EU:s medlemsstater och sätter den
lägsta ribban till en strafftid på minimum ett år för att
någon ska kunna begäras utlämnad.
De stora nyheterna här är att vi går från ett förfa-
rande där detta har legat regeringar emellan på poli-
tisk nivå till att flytta ned det till rättsliga instanser
som ska utpekas i respektive medlemsstat, till att fatta
det här beslutet med rättslig verkan i ett annat land
och att dessutom införa tidsgränser. Det är det verk-
ligt nya. Vi snabbar upp processen, och vi flyttar ned
den från en politisk nivå till domstolar och åklagare,
vilka förmodligen kommer att bli de rättsliga instan-
ser som utpekas.
Den rättsliga utvecklingen inom EU har ju tagit
fart, och det beror på att det i olika dokument har
sagts att man vill se ett närmare rättsligt samarbete.
Det är också en uppfattning som Moderaterna delar:
Vi går mot den utvecklingen. Det måste förstås av att
våra nationalstater inte längre kan uppträda som slut-
na stater utan samröre med sina grannar. Vi har en
värld som blir alltmer global med människor som blir
alltmer rörliga. Det gör att våra rättssystem måste
utformas och utvecklas till att fungera inte bara på
nationalstatens grund. Det är ju det som är den driv-
kraft vi ser till den utveckling som nu finns.
Då är det bara att konstatera att de internationella
rättsliga fora vi nu håller på att formera har stora
barnsjukdomar. Vi behöver bara titta på det FN-
system som har fryst tillgångar för tre svenska med-
borgare på ett rättsvidrigt sätt, vilket vi är många som
kritiserar. Det visar att detta absolut inte är fullbordat
och riktigt och rätt. Det gäller även EU:s rättsliga
utveckling, som ju går fort när det gäller att skriva
dokument men mer trögt och långsamt när det gäller
analys och eftertanke. Det är det som delar av vår
kritik här i dag handlar om.
Jag tycker som sagt, och det kan Märta Johansson
berätta en hel del om, att vi har fått mycket informa-
tion och ägnat mycket tid åt detta. Jag har läst mycket
papper i detta ärende. Det som har saknats är alltså
inte information. Jag har sagt det till Thomas Bod-
ström vid flera tillfällen: Det jag vill är inte att en
gång till höra Thomas Bodström berätta att det enligt
hans förmenande går ganska bra, att man lyssnar på
honom i förhandlingarna och att det verkar väga över
i svensk riktning - alla de omdömen av denna typ
som vi har försörjts med under processen. Det jag har
saknat är analys, dokument som går på djupet med
vad konsekvenserna blir av att snabba upp utläm-
ningsbesluten. Hur ser det ut i de stater som i dag
finns inom EU-kretsen? Och kanske ännu viktigare:
Hur ser det ut i de stater som ska ingå i det framtida
EU, som när arresteringsordern träder i funktion
kommer att vara fullvärdiga medlemmar - inte de 15
utan de 25 eller 26 medlemsstater som faktiskt kom-
mer att leva med detta system? Det är den analysen vi
har saknat.
Det är det vi känner igen från annan lagstiftning
och brukar tycka är ett svenskt adelsmärke: Vi vet
vad vi gör när vi fattar beslut. Åtminstone tror vi det.
I det här fallet vet vi att vi inte vet vad vi gör. Det är
mer bekymmersamt. Vi vet att vi inte har full kontroll
över konsekvenserna. Vi vet att lagstiftningen inte är
framlagd på riksdagens bord. Vi vet att den är anmäld
att komma nästa vår. Då blir naturligtvis frågan: Vad
är det egentligen för beslut vi fattar i dag? Ja, det har
egentligen ingen rättslig verkan.
Till detta måste påpekas att allt skrivande om att
detta är en del av ett paket i EU:s terrorlagar är helt
felaktigt. Det finns inga terrorlagar inom EU, och
detta är inte en del av ett paket. Detta är ett rambeslut
utan egen rättslig verkan. Den rättsliga verkan följer
när man fattar beslut i respektive medlemsland.
Låt mig påpeka en sak. Jag är ofin nog att göra det
i alla de här debatterna. Den kritik som Vänsterpartiet
och Miljöpartiet ofta framför i de här sammanhangen
kommer lite grann i ett annat sken när man betänker
att det är just dessa två partiers stöd som möjliggör
för Socialdemokraterna att agera som om de hade
egen majoritet inom EU-systemet. Glöm inte bort det!
Sverige har den svagaste minoritetsministären inom
hela EU-systemet. När andra ministrar kommer till
ministerråden med bred parlamentarisk förankring
kommer Socialdemokraterna med bara sina 36 %, och
det kan de göra tack vare det stöd Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har givit dem i riksdagen. Man ger dem
en enorm makt när man låter enbart socialdemokra-
tiska ministrar sitta i förhandlingar.
Justitieutskottet var i början av året i Lettland och
i Litauen. Jag tycker att man utifrån det faktiskt kan
sätta upp ett exempel som illustrerar de problem som
jag ändå tycker att det här förslaget vållar.
Låt oss tänka oss att vi har en svensk företagare
som tänker etablera sig i Riga, någonting som inte är
ovanligt i dag och som jag tror inte alls kommer att
vara ovanligt i framtiden. Denna etablering hotar
ekonomiska intressen i Riga, ekonomiska intressen
med koppling till välkänd organiserad brottslighet i
Lettland.
Via kontakter inom rättsväsendet i Lettland utver-
kar dessa organiserade intressen ett brott som man
påstår att den här företagaren har begått. Det kan vara
en grov misshandel, det kan vara någon typ av grövre
förskingring. Det enda kravet är att det är minst ett år
i straffpåföljd för det brott han eller hon anklagas för.
Företagaren blir underrättad om att de här försöken
pågår, flyr till Sverige för att komma undan det sken-
brott som har riggats.
När Lettland och för den delen Litauen blir med-
lemmar inom Europeiska unionen möjliggör arreste-
ringsordern att en rättsväsendeinstans, förmodligen en
domstol, i Lettland, kanske påverkad av organiserad
brottslighet, begär den här svenske medborgaren
utlämnad, förmodligen i syfte att misskreditera ho-
nom, förmodligen i syfte att undanröja konkurrens.
Vi som var i Lettland och Litauen vet att det ex-
emplet inte är helt ointressant. Det är fullt möjligt.
Det talas om administrativ kompetens i dessa system.
Det är lätt att ändra lagar, men är det lätt att utrota
korruption?
Det finns god möjlighet för alla talare som kom-
mer efter mig i dag att säga att det här exemplet ald-
rig kommer att inträffa. Fördelen med det är att vi får
det till protokollet och kan jämföra i framtiden. Jag
tror ingen av er kommer att göra det.
Men det jag saknar är just analysen av den typ av
händelser som möjliggörs av det här rambeslutet. Om
vi hade haft bättre underlag hade jag och Moderaterna
varit beredda att stödja det. Nu tycker vi att regering-
en har lagt fram ett ofullständigt förslag.
Vi försökte också få till en annan ordning i ut-
skottet. När det förslaget föll med röstsiffrorna 9 mot
8 tvingades vi konstatera att här finns en majoritet
som tänker anta rambeslutet i dag. Då finner vi för
gott att avstå i eftermiddagens omröstning.

I detta anförande instämde Jeppe Johnsson, Maud
Ekendahl, Anita Sidén och Lennart Bolander (alla m).

Anf. 13 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Fredrik Reinfeldt ifrågasätter min
analys, att jag tror att det här kom till bara för just
terroristjagandet efter den 11 september. Det presen-
terades ju av kommissionen den 19 september. Varför
tror Fredrik Reinfeldt att det sammanföll så i tid med
detta förslag?
Vad är det som får Fredrik Reinfeldt att hävda att
det här var så nödvändigt när vi nyss skrev under
1996 års konvention för utlämning inom EU? Det är
alltså redan ett nyss reglerat område. Varför skulle
inte den konventionen ha giltighet nu? Vad var den
stora förändringen, och varför sammanföll detta i tid?
Det är därför jag säger som jag säger.
Vilken är Fredriks analys av detta? Jag vill också
ha svar på varför inte 1996 års konvention kan vara
tillfyllest.
Det handlar om en ramlag och att vi inte har för-
bundit oss. Vi måste göra svensk lag efteråt. Men
genom att säga ja - eller som Fredriks parti gör, fegt
avstår från att ta ställning - och genom det beslut som
går igenom om ramlag har vi ju rättsligt förbundit oss
till det innehåll som står i ramlagen. Vi har ju redan
förbundit oss!

Anf. 14 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Min poäng var, och det vet Kia And-
reasson, att den process som gällde arresteringsordern
eller förändringar av hur vi ska utlämna medborgare
inom EU var i gång långt tidigare än händelserna den
11 september. Sedan kan vi vara överens om att ar-
betet kom att snabbas på av händelserna den 11 sep-
tember. Det som tidigare bara hade varit ett sätt att se
problem och olika länder som bromsade förbyttes till
en atmosfär där man ansåg att det var viktigt att få
fram nya gemensamma rättsliga beslut. Det är att
göra det för enkelt att hävda att syftet bara skulle vara
att jaga terrorister. Nej. Ett av syftena, ja.
Men det är ändå viktigt att se EU:s rättsliga ut-
veckling. I den delen vill jag också ge Alice rätt som
sade att det här naturligtvis bygger just på att det ska
vara ett förtroende. Det är grunden för detta, ett för-
troende för respektive rättsväsende. Jag vill gärna
leva i en värld där jag känner förtroende, inte bara för
de 15 EU-medlemsstaterna utan också för den utvid-
gade kretsen. Men då vill jag också ha en analys till
grund för detta. Då vill jag också att det vidtas åtgär-
der för att utrota korruptionen i de länder där vi vet
att det finns rättsröta kvar, unga demokratier som
knappt har fått sin rättsstat att börja fungera. Det är
naturligtvis viktigt.
Sedan vill jag gärna säga att Moderaterna tar
ställning. Vi tog ställning för att säga att vi tycker att
det här kan höra hemma i den rättsliga utvecklingen
inom EU. Men Moderaterna fattar beslut när vi vet
konsekvenserna av de beslut vi är med och fattar.
Därför tyckte vi att följdlagstiftningen skulle läggas
fram samtidigt. Det var därför jag begärde att frågan
skulle bordläggas i justitieutskottet i avvaktan på
följdlagstiftning, en votering jag förlorade med 9-8,
som Kia känner till. Då finner jag för gott att avstå.
Att säga nej vore ju att ge en indikation om att vi inte
vill ha den här rättsliga utvecklingen, och det är inte
heller Moderaternas ståndpunkt. Ibland blir detta att
avstå faktiskt en väldigt tydlig markering av stånd-
punkt, även om det inte är just det ja eller nej som
oftast styr vår tillvaro. Så fungerar en komplicerad
verklighet, tyvärr.

Anf. 15 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Att jag tar upp argumentet om terro-
rism är också grundläggande, därför att nu har en
internationell organisation, man kan säga EU, som
första organisation gjort en definition, och den ska vi
ta ställning till nästa vecka. Detta har ju FN brottats
med i decennier och inte kunnat göra därför att det är
så knepigt, därför att det är så många människor som
kommer att drabbas som inte är terrorister. Det är ju
det som egentligen är grundproblemet.
Men nu har man plötsligt gjort den här definitio-
nen, ganska snabbt för att vara sådana här samman-
hang. Det är ju det som häktningsordern kan appelle-
ra till. Egentligen skulle vi besluta i omvänd ordning.
Det är ju det som är det centrala. Det måste Fredrik
Reinfeldt vara medveten om.

Anf. 16 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Det är inte det centrala. Syftet är - det
är också svar på Kias tidigare fråga om varför de
konventioner som har funnits ska bytas ut - att som
jag nämnde föra ned detta från en politisk nivå till en
rättslig nivå. Den myndighet som utpekas i respektive
land ska kunna ställa ut en arresteringsorder, och det
införs tidskrav. I en rättslig gemenskap där man
kommer allt närmre varandra ska den här typen av
utlämningar naturligtvis kunna gå allt fortare. Det är
skälet till att man överger konventioner som byggde
på tanken att regeringar måste fatta beslut rent poli-
tiskt om utbyte.
När det gäller terrorister håller jag med Kia And-
reasson. Jag tror i och för sig inte att någon kan tala
emot att de här två rambesluten hör ihop på det viset
att ett av de brott som listas är just terrorism som
grund för utlämning. Det är ett brott som vi inte har
definierat i svensk brottsbalk och som vi dessutom
ska föra en diskussion om nästa onsdag. Det antar jag
kommer att bli en bärande del av nästa onsdags de-
batt. Det blir spännande för åhörarna att vänta på den
debatten till nästa vecka.

Anf. 17 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag måste säga att jag delar uppfatt-
ningen i mycket stora delar av Fredrik Reinfeldts
anförande, framför allt oron när det gäller de nya
länderna och deras rättssystem.
Men jag har en fråga till Fredrik Reinfeldt som
gäller rättssystemen inom de redan existerande EU-
länderna och de förändringar som görs. Hur ser man
från moderat sida på att man fattar det här beslutet
nu? Jag tog också i mitt anförande upp betydelsen av
att man fattar det här beslutet just nu när vi har en
ganska stor orostid när det gäller lagstiftning i olika
EU-länder. Det vore bra att få höra hur Fredrik Rein-
feldt ser på utvecklingen i de andra EU-länderna.
Sedan kan jag inte låta bli att kommentera det som
sades om att Socialdemokraterna har den svagaste
regeringen i EU-sammanhang eftersom det nu har
stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i dessa frågor.
Det kan jag hålla med om. Det är en fullständigt kor-
rekt beskrivning.
Men det Fredrik Reinfeldt glömmer lite grann är
att det var Moderaterna som såg till att Socialdemo-
kraterna och Thomas Bodström som justitieminister
kunde åka ned till rådsmötet i EU och säga att Sveri-
ge stod bakom förslaget om rambeslut om europeisk
arresteringsorder.
Det var tack vare att Moderaterna stödde förslaget
i EU-nämnden som regeringen kunde göra det. Krist-
demokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet uttryckte en ganska stor oro och var inte be-
redda att ge regeringen fullständigt mandat att ställa
sig bakom beslutet. Det var på Moderaternas mandat
det skedde.
Visst är det en minoritetsregering. Men Modera-
terna ser till att regeringen kan ställa sig bakom för-
slag i EU för att sedan säga: Nej, det gör vi inte. Vi
hade aldrig hamnat i den här situationen ifall Mode-
raterna hade haft samma tvekan vid den förhandlings-
situationen som man har i dag.
Nu tycker jag att det är bra att Moderaterna har
tagit till sig kritiken, att man själv ser oron och att
man i dag inte är beredd att stödja det. Men jag hade
önskat att Moderaterna hade sagt nej. Det innebär inte
att man säger nej för all framtid. Det handlar om att
man måste ha större rättssäkerhet och bättre analys.
Regeringen hade i så fall fått återkomma.

Anf. 18 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Just när det gäller arresteringsordern
röstade alla fyra borgerliga partierna och Socialde-
mokraterna för när detta beslutades i EU-nämnden.
Däremot är det korrekt att när beslutet fattades om
rambeslutet mot terrorism var det bara Moderaterna
och Socialdemokraterna som stod bakom.
Det gjorde vi trots den kritik som har framförts
vid flera tillfällen. Det var en oerhörd snabbhet i
processen. Vi satt med dokument som började på
engelska och slutade på franska. Trots allt detta, och
det bör naturligtvis inte accepteras att det går till på
det viset, tyckte vi att vi fått de framgångar från
svensk sida som vi hade ställt krav på.
Vi kunde i detta se en logisk fortsatt utveckling,
vilket jag också har sagt i dagens anförande, av vart
EU är på väg. Vi ställde också i direkt anslutning till
detta accepterande av rambeslutet krav på fortsätt-
ningen, analysen, underlagen och att få följdlagstift-
ningen framlagd vid samma tillfälle.
Det är ett faktum att det inte har efterkommits.
Det har trots allt gått en försvarlig mängd dagar,
veckor och månader sedan detta beslut fattades. Det
har lett oss till att börja titta på hela rambeslutspro-
cessen. Hur lycklig är den egentligen?
Är det inte märkligt att vi de facto binds av ett be-
slut i ministerråden när de antar rambesluten som
egentligen, om vi ska vara riktigt ärliga, omöjliggör
att vi får något parlamentariskt inflytande som är värt
namnet?
Det är där jag menar att det egentligen bara är en-
skilda statsråd som har den makten i dag. Vi har fått
en märklig form av ministerstyre som egentligen är
väldigt olikt hur vi i övrigt stiftar svensk lag.
Det gör att vi, vilket vi också har anmält i olika
sammanhang, måste fundera över hur rambesluten
ska se ut i framtiden. De har inte blivit särskilt lycka-
de. De har bara funnits sedan Amsterdamfördraget
trädde i kraft 1999.

Anf. 19 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag är glad över att Moderaterna nu
ser den här oron och att man börjar föra den här dis-
kussionen. Det är oerhört viktigt om vi som lagstifta-
re ska kunna ta ansvar.
Fru talman! Jag skulle ändå vilja höra Fredrik
Reinfeldts syn på lagstiftningsutvecklingen i de övri-
ga EU-länderna. Man kan titta på lagstiftningen i
Storbritannien och det som händer i flera av de andra
länderna. Hur ser man på den frågan från Moderater-
na?
Det blev så mycket när det gäller de nya länderna
och brister i de rättssystemen. Är det så att Modera-
terna har förtroende för rättsväsendet i de övriga
redan existerande EU-länderna?

Anf. 20 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Replikväxlingen ger sken av att här
står Miljöpartiet och Vänsterpartiet och berömmer
Moderaterna, och sedan får jag förklara mig för mina
partivänner. Det blir i och för sig kul. Får jag bara
påpeka att vi ändå gör detta mot bakgrunden av att vi
vill se den här utvecklingen.
Skälet till att vi inte röstar tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är att ni inte erkänner
att den här processen finns. Vi har nu en national-
statskavaj som har blivit för trång. Vi har en rättslig
utveckling som också måste kunna hanteras på EU-
nivå och en internationell nivå, även om vi är kritiska
mot de försök som än så länge har gjorts.
Där blir ni svaret skyldiga. Ni måste också svara
på hur vi ska klara den globala verkligheten och den
allt större rörligheten på ett sätt som är rättssäkert. Att
bara gå hem och försvara röda stugor och national-
staten blir för futtigt. Det klarar inte hur det ser ut i
verkligheten längre.
När det sedan gäller frågan om övriga EU-länder
förstår jag poängen. Det har funnits kritik mot enskil-
da EU-stater som inte lever upp till egna regler. Det
har, hör och häpna, funnits kritik också mot Sverige. I
anknytning till EU-kravallerna i Göteborg var det
flera länder som påpekade att de tyckte att det svens-
ka rättsväsendet var för långsamt.
Vi har en diskussion om våra egna häktningstider
och hur vårt eget rättsväsende inte klarar de krav man
har anledning att ställa, och den ska absolut föras. Det
för också in frågor om hur Sverige sköter sig och hur
andra EU-medlemsstater som i dag finns inom syste-
met sköter sig.
Den stora oron är för rättsröta och korruption. Det
är en diskussion som förs i förhandlingarna. Den
tillkommer kanske ännu mer när vi tittar mot de
medlemsstater som är på väg in i EU och som kom-
mer att leva med arresteringsordern i princip från dag
ett.

Anf. 21 GUNNEL WALLIN (c):
Fru talman! Ett väl fungerande rättsligt samarbete
inom EU är av stor betydelse för att människor ska
känna trygghet i gemenskapen. Det finns därför all
anledning för Sverige att fortsätta sitt aktiva delta-
gande i de internationella ansträngningarna för att
motverka terrorism och organiserad brottslighet.
En självklar utgångspunkt i detta arbete är demo-
kratins rätt att försvara sig. Ett ökat medvetande om
nödvändigheten av ett globalt samarbete för att lösa
gemensamma och överhängande problem krävs. Den
ökade internationaliseringen sätter tydliga avtryck
även i vårt rättsväsende.
Ett öppet och gränslöst Europa innebär att även
kriminaliteten rör sig alltmer över gränserna. Den
svenska rättsbildningen och rättstillämpningen har
också successivt anpassats efter EU-rätten i och med
att Sverige sedan några år är bundet till Europarådets
konvention om de mänskliga fri- och rättigheterna
och till följd av medlemskapet i den europeiska unio-
nen.
I och med Amsterdamfördraget förändrades reg-
lerna på det rättsliga området genom att flera sakom-
råden flyttades över till gemensamt beslutsfattande
och därmed blev en del av gemenskapsrätten. Kvar
som mellanstatligt samarbete blev polissamarbetet,
det straffrättsliga samarbetet och det brottsförebyg-
gande arbetet.
Att vi i Centerpartiet accepterar vissa nya gemen-
samma minimiregler när det gäller straffrättsliga
påföljder och andra former av straffrättsliga åtgärder
som ska vidtas ska ses som ett undantag på grund av
frågornas dignitet. Centerpartiet anser att grundprin-
cipen ska vara att polissamarbete och straffrättsligt
samarbete ska ske genom mellanstatligt samarbete.
All utlämning inom EU ska ske med tillämpning
av europeiska arresteringsordern. Det är vad förslaget
till beslut nu gäller. Möjligheten att mellan stater
utlämna personer som är eftersökta för lagföring eller
för att verkställa straff är av central betydelse i det
internationella straffrättsliga samarbetet. Men det är
av största vikt att medlemsstaterna hela tiden uppfyl-
ler kraven på frihet, demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna.
Fru talman! Centerpartiet gör därför bedömningen
att vi står bakom propositionen om godkännande av
rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.
Det är alltid av stor vikt att följa upp beslut. Där-
för föreslog vi i Centerpartiet i vår motion i detta
ärende att det skulle ske en översyn efter det att lagen
har varit i kraft i två år. Det är viktigt att följa upp och
ha kontroll av att lagstiftarnas intentioner efterlevs av
alla medlemsstaterna.
Det är värdefullt att följa upp just rambeslut och
den följdlagstiftning som ett rambeslut ger upphov till
så att de verkligen får den avsedda effekten. Jag är
glad över att utskottet ställde sig bakom detta i ett
tillkännagivande.

Anf. 22 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Gunnel Wallin
och till Centerpartiet. Man berör knappast med ett ord
den oerhörda kritik som ändå har kommit mot försla-
get ur rättssäkerhetssynpunkt från Svenska Advokat-
samfundet, från Svenska Helsingforskommittén, från
Amnesty och från flera av dessa oerhört viktiga orga-
nisationer. Kritiken gäller alltså rättssäkerheten och
skyddet för mänskliga rättigheter.
Hur har Centerpartiet resonerat när det gäller kri-
tiken? Anser Centerpartiet att rättssäkerheten är till-
godosedd fullt ut i förslaget? Känner man någon oro?
Är det vissa punkter som man ser? Hur har man sett
på kritiken?
Jag tycker att detta är oerhört viktigt, för jag upp-
lever att Centerpartiet och Gunnel Wallin tidigare
alltid har varit ganska noga med att se till att rättssä-
kerhetsgarantier finns i förslag och att man alltid
skyddar den enskilde individen. Men hur har man
resonerat här, där det finns så mycket kritik? Hur ser
man på bristerna när det gäller rättssäkerhet? Eller
tycker man att det hela är uppfyllt i förslaget?

Anf. 23 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! Till Alice Åström kan jag säga att jag
har hört frågorna förr. Naturligtvis har vi diskuterat
dem och funderat på detta. Därför tycker jag att det är
viktigt att vi har fått tillägget om just uppföljning. Vi
kan ju se i dag att det finns brister även om det finns
lagar, och därför är det alltid viktigt med uppföljning
och kontroll av att det blir så som vi lagstiftare hade
tänkt oss.

Anf. 24 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag håller med om att det är mycket
bra med uppföljning och att det är bra att man kon-
trollerar all lagstiftning - inte bara rambesluten. Men
rambesluten är ju lite speciella. Detta är ett avtal som
EU-länderna gör sinsemellan, så även om vi vid en
uppföljning om två år konstaterar att det fanns en
massa brister här och om vi ser att lagstiftningen i
andra länder har gått åt ett felaktigt håll osv. så har
Sverige i stort sett inga möjligheter att göra föränd-
ringar av vare sig vår lagstiftning eller något annat.
Detta är ju ett gemensamt åtagande som man gör, och
därför är det så oerhört viktigt just när det gäller ram-
beslut och överenskommelser mellan alla EU-
länderna att man har täckt in alla rättssäkerhetsgaran-
tier redan från första början.
Möjligheten att förändra är mycket mindre, för
detta är inte som vanlig svensk lagstiftning. Om vi
konstaterar om två år att det fanns massor av brister i
lagstiftningen i andra länder, att de har för långa
häktningstider eller inte följer det hela så kan vi inte
ändra lagstiftningen i de länderna. Men vi kan inte
heller med vanlig svensk lagstiftning här i kammaren
förändra villkoren.
Därför tycker jag att det är mycket bra att Center-
partiet tar upp frågan om uppföljning osv. Men det
ger inga rättssäkerhetsgarantier när det gäller detta.
Jag har alltså svårt att förstå att Centerpartiet inte alls
- inte ens genom ett särskilt yttrande eller på något
annat sätt - lyfter fram den kritik och den oro som
ändå finns.

Anf. 25 GUNNEL WALLIN (c) replik:
Fru talman! I den värld vi lever i i dag tycker jag
att det är viktigt att våga ta steg. När det gäller att
vara försäkrad och ha alla garantier och med tanke på
det som har sagts tidigare i debatten om vilka svårig-
heter man har haft med att komma fram till en
gemensam lösning så är jag glad över att man har
kommit fram till det här ställningstagandet och en
gemensam hantering av frågorna på detta sätt. Jag
vågar ställa mig bakom detta.

Anf. 26 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Kolleger! Folkpartiet liberalerna har
ett särskilt yttrande i detta betänkande. Vi har ej del-
tagit i beslutet. Detta är ett extraordinärt beslut från
vår sida och en åtgärd som har föregåtts av svåra
överväganden beroende på att motståndet, kritiken
och oppositionen mot denna process och eventuellt
mot innehållet - ett innehåll som vi inte helt känner
till ännu - ser olika ut.
Vi liberaler tycker att det europeiska samarbetet i
grunden är bra. Det är nödvändigt att fördjupa och
utveckla demokratin i vår del av världen. Det innebär
kompromisser som inte alltid blir bra och som inne-
håller knepighetens prägel. Det gäller både form och
innehåll, och i detta fall kan man nog ha invändningar
mot båda områdena.
Därför har jag, precis som den moderate företrä-
daren, jättesvårt att ställa upp på den retorik som man
får höra framför allt från Miljöpartiet om hur det är
fel med häktningstider osv. och att vi inte ska ha
något utlämnande. Det var visst väldigt bra med sten-
kastande människor som visade sina demokratiska
rättigheter också. Jag ställer inte upp på den retoriken.
Vi är kritiska till hur detta behandlas för vi vet inte
riktigt vad det är.
Regeringen, Centerpartiet och Kristdemokraterna
balanserar på en ytterst slak lina i dag. De riskerar att
falla stenhårt till marken. Vi får se hur detta kommer
att utvecklas i ett perspektiv när vi tittar bakåt. Vad vi
behandlar i dag är ett utkast till ett rambeslut, som
inte ens är språkligt granskat. Vi ges i propositionen
en viss beskrivning av hur förfarandet är tänkt att
fungera - inte av hur det ska fungera. Man har tänkt
ut ungefär hur det ska bli, men det finns inga lagför-
slag.
Vi har fått detta förankrat i utskottet och EU-
nämnden vid ett par tillfällen, som några här målande
har beskrivit. Det har varit olika språk. Jag deltog i
den svenska skolan för några år sedan, och då körde
vi inte franska på grundskolan.
Detta underlag är otillräckligt för att vi i Folkpar-
tiet liberalernas riksdagsgrupp ska kunna ta ställning.
Vi känner inte till vilka effekterna kan vara, och där-
för väljer vi att nu inte delta. Folkpartiet liberalerna
har löpande sedan november, då vi förde en debatt i
kammaren, kritiserat denna och andra åtgärder som
man kan koppla ihop med terroristbekämpningen. Det
har varit en klar kritik. Vi har frågat och frågat. Vi
har fått en del svar och regeringen har delvis gjort
vissa framsteg. Det tycker jag är bra. Jag vill kunna
lita på vår regering. Jag vill att vår justitieministern
ska försvara rättssäkerheten i förhandlingar med
andra länder på ett bra sätt, och jag hoppas att det ska
kunna fungera. Jag vill också att regeringen ska få
regera landet, även om det är en socialdemokratisk
regering som sitter ett tag till.
När det gäller konsekvenserna och kritiken så är
det väldigt svårt att förutse det rimliga innehållet och
den praktiska juridiken i svensk lagstiftning. Vi ser
inte detta. Det är svaga beskrivningar av vad som kan
hända. Vad händer med deltagande i kriminella orga-
nisationer? Vad händer med terroristbrotten - som vi
visserligen ska prata om på onsdag? Hur ser det ut
med IT-brottsligheten? Hur går det med flykting-
gömmarna?
Hur är det med vägransgrunderna, Thomas Bod-
ström? Kan Thomas Bodström nu garantera att vi i
artikel 4, där vägransgrunderna tas upp, vid en even-
tuell vägran har rätt att ta hänsyn till Europaråds-
kommissionen om mänskliga rättigheter så att vi inte
utlämnar människor till en vad jag vill kalla rättsvid-
rig process? Det säger Thomas Bodström att vi inte
ska behöva göra, för vi har ju ordre public, som det
heter apropå svåra ord. Det betyder att man inte ska
få lämna ut saker som är helt främmande för oss i
Sverige med vår rättstradition. Jag vill lita på Thomas
Bodström. Klargör nu detta, så att det blir lite lättare
för oss i Folkpartiet liberalerna att fatta ett klart beslut
när hela lagstiftningsmaterialet ska ligga framme här
om ett halvår eller vad det nu var. Då kan vi ge be-
sked, och då kommer vi säkert att kunna stödja 90 %,
och kanske 95 % eller alltihop om det nu är så rosen-
rött som Thomas Bodström ger sken av. Men vi vet
inte i Folkpartiet liberalerna. Det är väldigt svårt att
göra den analysen. Vi fattar bara beslut när vi vet vad
de innebär. Därför väljer vi i dag att avstå. En klar
motivation finns i det särskilda yttrandet.
Det är inte att huka och vara rädd. Det enkla är att
säga nej nej nej till allt som har med europeiskt sam-
arbete att göra. Vi kan inte göra det, därför att den
gränslösa brottsligheten, den grova brottsligheten,
måste vi bekämpa gemensamt, och då måste vi ha ett
samarbete på rättsområdet.
Jag skulle vilja att Thomas Bodström vid tillfälle
tar upp detta med sina kolleger i ministerrådet, om vi
inte ska ha ett riktigt rättskonvent i Europa där vi kan
försöka fundera på hur vi ska sammansmälta olika
rättstraditioner - den nordiska, den anglosaxiska, den
franska och den tyska - och få detta att fungera bätt-
re. Olikheterna gör i dag att vi känner stor osäkerhet
gentemot varandra, och det leder till misstro.
Man ska komma ihåg, som någon annan tidigare
har sagt, att det finns invändningar också mot det
svenska rättssystemet. Människor skjuts ned av poli-
ser, och människor sitter inspärrade alldeles för lång
tid. Vi har livstidsstraff i det här landet. Det avgörs av
politiker för närvarande, och justitieministern tycker
att det är trevligt att ge folk nåd. Det är helt oaccepta-
belt. En rad invändningar finns alltså mot det svenska
rättssystemet, som skulle må bra av en genomgång.

Anf. 27 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Johan Pehrson hade inte behövt ställa
sig på vare sig Miljöpartiets sida eller Vänsterpartiets
sida i den här debatten och när vi ska rösta. Det hade
räckt om Folkpartiet hade tagit ställning för sin egen
motion, som också har ett avslagsyrkande som första
hemställanspunkt. Dessutom är Folkpartiets motion
väldigt bra. Därför undrar jag varför man inte ens
fullföljer sin egen motion.
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt billigt att
påstå - men jag hade knappast väntat mig något annat
- att Vänsterpartiets ställningstagande när vi i dag
kommer att rösta nej bygger på att vi bara säger nej
nej nej. Folkpartiet har haft exakt samma kritik som
Vänsterpartiet har fört fram mot det här förslaget när
det gäller rättssäkerheten och skyddet för mänskliga
rättigheter.
Jag har inte med ett ord i mitt anförande eller i re-
plikerna sagt att det handlar om att det är något slags
EU-beslut. Det handlar om kritik i sak. Vi är inte
heller ensamma om den kritiken, utan väldigt många
organisationer har fört fram den.
Jag tycker att det vore hedervärt om Johan Pehr-
son sade att ställningstagandet att säga nej inte är ett
ställningstagande för nej nej nej bara för att det är
fråga om EU. Folkpartiet hade ju också ett avslagsyr-
kande, som man nu inte är beredd att följa upp.

Anf. 28 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Nej, det här är ingen situation att vara
billig i. Om det var så Alice Åström uppfattade det
kanske jag uttryckte mig slarvigt. Det var verkligen
inte min mening.
I grunden handlar det bara om det faktum att
Folkpartiet liberalerna vill utveckla, fördjupa och
bredda samarbetet inom den europeiska unionen,
därför att det ökar demokratin, ökar inflytandet för
Sverige och skapar en bättre värld där vi bor.
Medan vi vill göra detta vill Vänsterpartiet och
tillika Miljöpartiet avveckla Sveriges roll i den euro-
peiska unionen. Man vill ju inte ens vara med i detta
samarbete, och då är det klart att man har lättare att
säga nej.
Men Alice Åström förtjänar all respekt, inte minst
för den remissrunda som hon och Vänsterpartiet har
tagit initiativ till.
När jag kommer till utskottet tar jag våra utskotts-
förhandlingar på största allvar. Jag lyssnar noga på
alla argument som förs fram. När jag hör retoriken
och ser texten i reservationen och det särskilda ytt-
randet är det framför allt inriktat på själva processen
och formen. Detta beslut har nu drivits igenom gans-
ka okänsligt av socialdemokrater, centerpartister och
kristdemokrater.
För mig innebär inte det att jag kan säga nej till
detta, för jag vill ha ett fördjupat samarbete när det
gäller möjligheten att utlämna grova brottslingar -
eller för den delen att få grova brottslingar utlämnade
till Sverige - och vad gäller att vi måste föra kampen
mot terrorism. Men jag vill också veta innehållet.
Därför avstår vi. Det är ingen meslinje, som jag ser
det, utan jag känner att det verkligen är ett svårt över-
vägande. Jag måste få förklara detta, och jag tycker
att jag har gjort det i dag.

Anf. 29 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Än en gång kommer den här låga dis-
kussionsnivån. När sakargumenten tryter kommer det
från Johan Pehrson: Ni säger bara nej, och jag säger
ja ja till samarbete.
Så tråkigt det är att gång på gång få detta i ansik-
tet, när man vet att man lägger ned ett seriöst arbete
på de lagförslag och de handlingar som presenteras,
läser och tar ställning seriöst.
Det kan bara tydas som att den motion som Johan
Pehrson och Helena Bargholtz skrev den 9 april, med
argument som jag helt kan instämma i, har han fått på
pälsen för av någon i partiet. Jag kan inte tolka det på
något annat sätt.
Det som står i denna motion, och begäran att riks-
dagen ska avslå propositionen, stämmer inte ett dugg
med det Johan Pehrson har stått här och sagt. Där bör
blir det till slut sådana här yviga gester.
Gå in på de sakfrågor som ni tar upp i motionen!
Ni har synpunkter på frågan om dubbel straffbarhet
och på att den utfärdande statens definition på brotten
ska gälla. Det kritiserar ni. Det är ju det vi ska disku-
tera här i dag. Ni tar upp vad "deltagande i kriminell
organisation" är och säger att det är svårt att ta ställ-
ning. Så är det på punkt efter punkt.
Ni säger i slutet av motionen att regeringen inte
har några riktiga förslag och att "motsägelser och
oklarheter präglar hela propositionen". Därför kan ni
inte ställa er bakom den utan vill att den ska avslås.
Det framgår också av motionens intentioner att man
redan fattar vad som kommer att krävas.
Dessa sakfrågor överger man bara plötsligt, och
man säger att det har blivit kompromisser. Det håller
inte, Johan Pehrson. Jag skulle verkligen vilja veta
sanningen och att man är uppriktig. Det är väl så som
jag sade sist, att partiet inte är enigt med Johan Pehr-
son, tyvärr.

Anf. 30 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag har hela mitt parti med mig. Det
är snarare så att flera av mina goda liberala vänner,
några advokater, har ringt till mig och undrat: Men,
Johan Pehrson, varför ska du inte rösta nej? Det är ju
mycket tydligare och enklare, så att folk ute på gatan
fattar att vi är mot det här.
Då säger jag, med stor respekt, att jag försöker
spela på det seriösa planet. Jag försöker ha en viss
inlevelse och försöker förstå vilken roll Thomas Bod-
ström har när han sitter i ministerrådet och ska för-
svara svensk rättstradition och förhandla med andra
länder. Jag har en viss förståelse för att det inte är helt
enkelt.
Det jag kräver av Thomas Bodström är att jag får
ett korrekt och fullständigt beslutsunderlag. Då ska
jag kunna fatta beslut. Jag litar på Thomas Bodströms
goda intentioner, men jag är inte säker på att det
kommer att räcka ända fram.
När vi ser den fullständiga följdlagstiftningen
kommer vi att väcka motsvarande motion, där vi
kommer att säga ja till de delar som vi kan acceptera.
Men i nuläget är det helt omöjligt att fatta ett beslut.
Kia Andreasson verkar ha den uppfattningen att
man inte ska lita på de intentioner som regeringen
har. Det är väldigt konstigt att Kia Andreasson inte
litar på de intentionerna, när hon utgör själva språng-
brädan för det socialdemokratiska maktinnehavet och
den socialdemokratiska regeringen.

Anf. 31 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! "Jag litar på Thomas Bodström." Det
kan man väl inte säga när vi sitter här och är den
lagstiftande församlingen. Jag kan inte säga att "jag
litar på Johan Pehrson". Jag måste väl själv läsa och
ta ställning. Jag trodde att det var vårt grundläggande
arbete här. Det är också ett väldigt underligt argu-
ment.
Jag har läst, och jag har tagit ställning. Min grupp
som jag har presenterat detta för och som har läst
detta har tagit ställning. Det är bara det som det gäll-
er. Det gäller att se de argument som finns i ramlag-
stiftningen, som Johan Pehrson och Helena Bargholtz
har tagit upp i en motion. I den motionen tycker de att
detta är så ingripande att de vill avslå propositionen.
Det är det vi diskuterar här i dag. Det har Johan
Pehrson totalt vikit undan från.

Anf. 32 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Folkpartiet har sedan denna fråga
kom upp varit starkt kritiskt. Vi har deltagit i debat-
ten, och vi kommer i dag att avstå. Vi stöder inte
detta, för vi vet inte vad det innehåller. Jag förbehål-
ler mig rätten att hamna på en något annan linje än
det parti som mest ihärdigt av alla säger att Sverige
ska ut ur EU. Jag tycker inte att det platsar.

Anf. 33 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s):
Fru talman! Brottsligheten har inga gränser. Där-
emot utnyttjar brottsligheten de gränser som finns,
och det är därför som det är problem med att interna-
tionellt bekämpa brottslighet. En av de viktigaste
frågorna är att samtliga inblandade i ett mål ska kun-
na ställas inför rätta, att detta inte tar för lång tid och
att det blir effektivt. Alla som har varit med vid större
rättegångar vet att om någon av de inblandade inte är
där, kommer alla att skylla på den personen, vilket
gör det oerhört svårt att över huvud taget få någon
fälld.
Detta är ett av skälen till att vi vill utveckla det
internationella samarbetet mot brottsligheten. Ett
annat skäl är att vi vill ge alla möjligheter till upprät-
telse för brottsoffer. Vi vill inte skydda mördare,
våldtäktsmän och terrorister. Vi vill att brott ska kla-
ras upp, och vi vill att brottsoffer ska få upprättelse.
Fru talman! Det finns två saker som många försö-
ker skapa sig något slags monopol på. Det ena är vad
som är bäst utifrån barnets bästa, och det andra är
rättssäkerhet. Detta finns med i debatten, och man
försöker ibland göra gällande att just det egna försla-
get är det enda som gäller.
Jag diskuterar gärna rättssäkerhet i samband med
de här förslagen. Det är inte så enkelt att bekämpning
av internationell brottslighet innebär en försämring av
rättssäkerheten. Det bästa sättet är förstås att jämföra
det system som vi i dag har med det nya system som
riksdagen nu ska ta ställning till.
Vad har vi då för system i dag? Jo, det är redan
möjligt att lämna ut anklagade svenska medborgare
för vad som motsvarar 140 brott, och utlänningar för i
stort sett samtliga brott. Vi har i dag inga tidsgränser.
Enligt det nya förslaget ska gälla 60 plus 30 dagar.
I dag är det regeringar, alltså politiker, som avgör.
I framtiden blir det rättsliga myndigheter som avgör. I
dag finns det ingen muntlighet, men det ska finnas i
framtiden. I dag finns det ingen rätt att överklaga,
men det ska finnas i framtiden.
Fru talman! Det här om något är väl sådant som är
till för att förbättra rättssäkerheten. På Johan Pehrsons
fråga kan jag direkt svara: Ja, Europakonventionen
står över de här rambesluten. Den kommer även fort-
sättningsvis att gälla på det här området.
Fru talman! Det har förekommit en del märkliga
saker under de månader som vi har diskuterat det här.
En sak som det är oerhört svårt att få fram, hur myck-
et vi än försöker, är att det här inte är ett resultat av
händelserna den 11 september. Men det är klart att
retoriken fungerar mycket bättre om man talar om
terrorlagar, bristande rättssäkerhet, panik osv. Det är
bara ett problem med detta, nämligen att det inte är
sant. Det här är inte ett resultat av den 11 september.
Det är resultatet av ett initiativ som togs redan 1999.
Det vet alla som nu under många månader har arbetat
med de här frågorna, även om vissa fortfarande inte
vill låtsas om det.
Därför blir diskussionen om att det här så snabbt
har hastats fram under det belgiska ordförandeskapet
lite haltande. Det har nu redan gått två och ett halvt
år, och det bör enligt min uppfattning i varje fall inte
ta längre tid i anspråk.
Jag tycker också att det är bra att man diskuterar
hanteringen i riksdagen. Det är bra att det kommer
fram synpunkter, men glöm inte att det här sker på
exakt samma sätt som skett vid tidigare rambeslut.
Det finns inget nytt i det system som vi nu använder.
Den här diskussionen i frågan om man ska göra änd-
ringar i framtiden kan visserligen vara bra, men det är
inget särskilt med det här rambeslutet.
Det märkligaste av allt, fru talman, är ändå Mode-
raternas 180-gradiga vändning. I december sade,
precis som Alice Åström framhöll, Moderaterna ett
uttryckligt ja till det här. Den 21 mars lade regeringen
fram sin proposition, och två timmar senare samma
dag sade Moderaterna nej.
Ärligt talat vet jag inte riktigt var Moderaterna nu
står, för det har varit så oerhört många svängningar
fram och tillbaka. Detta kan bero på den debatt som
har förts. Den har haft en del grova överdrifter och i
vissa fall direkta felaktigheter. Det har varit en sam-
hällsdebatt som har engagerat många, men det får
man stå ut med. Man får inte svaja i kampen mot
internationell brottslighet. Man måste stå upp för den
här kampen.
Det är många som tror att det kanske främsta
skälet ändå är att krångla till det för regeringen. Och
visst skulle det vara pinsamt att när vi ska träffas i
juni för att slutligt ta ställning tvingas medge: Ja, vi
sade ja i december, men nu har vi som enda land
ändrat oss och vill inte vara med. Men den part som
framför allt skulle fått lida av detta är naturligtvis
Sverige. Så hade det också gått om inte Centern och
Kristdemokraterna hade tagit ansvar för Sverige.
Jag borde naturligtvis som socialdemokratisk mi-
nister vara glad över att kunna säga att Moderaterna
hoppar av från den internationella kampen mot
brottsligheten, men jag tycker ändå att det är trist att
kortsiktiga partipolitiska hänsyn får företräde framför
Sveriges väl. Vi behöver som ett litet land inte den
här typen av partipolitiskt tänkande utan vi behöver
stå eniga i kampen mot internationell brottslighet.
Men nu vet vi att Moderaterna inte är ett parti att
lita på när det gäller kampen mot internationell
brottslighet. De sade från början ja. Jag säger ingen-
ting om Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De har sagt
nej från första början. De har gjort det innan vi fatta-
de beslut om det här i EU-nämnden. De har från allra
första början sagt att de inte kommer att ställa sig
bakom det här. De står inte för några överraskningar
utan har haft en väldigt konsekvent linje från början.
Moderaterna sade däremot ja. Jag anser förstås,
som jag tror att de allra flesta gör, att man ska hålla
sina löften. Det gäller även beträffande EU. Man kan
inte ändra sig någon gång mellan december och mars,
särskilt om ingenting nytt har kommit fram.
Men det finns naturligtvis en möjlighet att fort-
sätta efter den här linjen. Jag utgår från att Modera-
terna kommer att vara konsekventa och inte heller vid
nästa rambeslut anser sig kunna ställa upp på det sätt
som de har gjort tidigare. Det här är nämligen bara ett
av flera rambeslut, och nästa gäller narkotikabrotts-
lighet, som också ska behandlas på det här mötet. För
detta söker regeringen liksom vid alla andra överens-
kommelser som ska ingås stöd i riksdagen.
Det ska bli väldigt intressant att se om Moderater-
na nu på tre veckor kommer att svänga tillbaka eller
om de lägger in en massa villkor om att hela lagstift-
ningen ska ligga på bordet, vilket i så fall kommer att
fördröja beslutet med kanske ett halvår eller bortåt ett
år. Vi ska komma ihåg att Sverige redan är det land
som tar längsta tiden på sig av alla i EU.
Fru talman! Dubbel straffbarhet har diskuterats.
Det är en väldigt viktig fråga. Låt mig bara påminna
om att vi i Norden för länge sedan har tagit bort dub-
bel straffbarhet, och det gäller för tusentals brott. Jag
tycker inte att vi är beredda att i EU ta detta steg.
Fortfarande är det alltför stor skillnad mellan de olika
lagstiftningarna. Men jag tycker att det är en naturlig
utveckling att gå åt det här hållet och att det är rimligt
att börja med de 32 brott som nu presenteras av de
flera tusen gärningar som är straffbara i Sverige.
Jag tycker också att det är en naturlig utveckling
att Sverige är med i kampen mot internationell
brottslighet. Det sägs att det när det gäller det rambe-
slut som nu diskuteras i alla 15 länder har gått allde-
les för fort och att vi inte har fått någon analys. Men i
alla fall har redan 12 länder tyckt att analysen har
varit tillräcklig och sagt ja. 2 länder kommer att an-
sluta sig i juni.
Vi vill inte stå utanför denna utveckling. Också
brottslingar läser tidningar. Vi vill vara med i kampen
mot brottslighet, och det känns skönt för Socialdemo-
kraterna att vi är det. Tillsammans med Centern och
Kristdemokraterna ser Socialdemokraterna till att
Sverige kan fortsätta att vara aktivt i kampen mot
brottslighet och vara ett land som andra länder känner
förtroende för och gärna har ett samarbete med i de
här oerhört viktiga frågorna i det brottsbekämpande
arbetet och för våra brottsoffer.

I detta anförande instämde Göran Norlander, He-
lena Zakariasén, Göran Magnusson, Ingemar Väner-
löv, Märta Johansson, Morgan Johansson, Margareta
Sandgren, Ann-Marie Fagerström, Yilmaz Kerimo
och Anita Johansson (samtliga s), Ingvar Svensson,
Ragnwi Marcelind och Rolf Åbjörnsson (samtliga kd)
samt Gunnel Wallin (c).

Anf. 34 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det är skönt att höra att justitiemi-
nistern inte bara ikläder sig rollen som justitieminis-
ter; han ikläder sig också rollen som Luke Skywalker
i Star Wars. Han för kampen för det goda. Det är så
mycket retorik om kampen mot brottslighet att man
håller på att trilla av stolen här. Det är tur att det är
sidoskydd på den!
Nu pratar vi rambeslut. Rambesluten har sedan
Amsterdamfördraget en knepighetens prägel. Det är
ju jättesvårt för oss att i parlamentet kunna förankra
det här. Jag kan säga att om du kommer dragande
med rambeslut om paprikaodling, Thomas Bodström,
kommer vi att kunna säga: Ja, det fixar du säkert, och
så får du ta ansvar som minister och företräda den
svenska regeringen. Men när det gäller en sådan här
fundamental och viktig fråga tycker jag att det är
oacceptabelt att vi ska ta ställning till någonting som
inte är färdigt. Det är inte språkligt justerat, och vi vet
inte vilken följdlagstiftning som följer. Det är ju helt
omöjligt att veta vilken effekt detta får.
Justitieministern har ju tidigare varit flyktingad-
vokat. Det måste ju engagera ministern hur det kom-
mer att gå för flyktinggömmor och människor som
gör viktiga humanitära insatser nere i Europas länder.
Flera av dem blir ju allt hårdare i sin syn på männi-
skor som tar humanitär hänsyn. Det vore kul att få ett
svar på!

Anf. 35 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! Hur de här frågorna ska lösas i fram-
tiden tycker jag är väldigt viktigt att man diskuterar.
Men jag vill påminna om att det inte bara är modera-
terna som har hoppat av, och det är knappast någon
ny fråga med tanke på att vi gör på exakt samma sätt
som vid tidigare rambeslut. Jag ställer samma fråga
som tidigare: Varför stödde i så fall Folkpartiet frågan
om arresteringsordern i december och nu plötsligt har
ändrat sig under våren? Vi gör ju på exakt samma sätt
som tidigare.

Anf. 36 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! I den EU-nämnd då ministern med-
verkade så medverkade jag tyvärr inte personligen,
men jag fick klart för mig att det skickades med en
hel del synpunkter på vad vi ville att justitieministern
skulle ta med sig i de slutliga förhandlingarna. Det
var ju då vi kopplades in, och det är ju då EU-
nämnden får säga sitt. Då sade vi att om Thomas
Bodström ser till att detta förverkligas kommer vi att
kunna godkänna det här. Nu har Thomas Bodström
levererat en del, men om det håller hela vägen får vi
vänta ett halvår eller så för att se i den färdiga lag-
stiftningen. Det fungerar inte så. Vi kan inte lita på
justitieministern så mycket, även om jag litar helt på
Luke Skywalkers - jag menar Thomas Bodströms -
goda intentioner.

Anf. 37 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt att det fanns saker som
EU-nämnden ansåg vara avgörande för om Sverige
skulle kunna ansluta sig till detta, och det var också
de saker som Sverige fick med i överenskommelsen.
Sverige har alltså fått de här kraven uppfyllda. Det
gör Folkpartiets ställningstagande ännu mera märk-
ligt: Man begär saker och säger att de ska vara upp-
fyllda. Så blir de uppfyllda, och så hoppar man ändå
av.

Anf. 38 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Thomas Bodström har inte varit med
så länge i politiken, men han har uppenbarligen nu
sänts i väg på en grundkurs i Bommersvik, där man
har lärt sig att anfall är bästa försvar. I stället för att
göra en lite mer ingående analys i sitt anförande här i
dag utformar han anförandet till ett mastodontangrepp
på Moderaterna, som dessutom våra vänner Kristde-
mokraterna har vänligheten att instämma i.
Det är fullkomligt fantastiskt att Thomas Bod-
ström försöker ge sken av att det är han och jag som
är motpolerna i den här debatten, när det snarare är så
att det är Socialdemokraternas regeringsunderlag som
i grunden har en annan syn.
Det är möjligt att man ska förlåta nybörjaren för
detta angrepp och i stället ställa några raka frågor,
som jag tycker att Thomas Bodström ska ägna sig åt
att besvara.
Det har varit exakt samma förfarande som tidiga-
re, sägs det. Ser Thomas Bodström någon principiell
skillnad på de två rambesluten, dvs. det vi fattar be-
slut om i dag och det som kommer nästa onsdag,
jämfört med de tidigare? Är de av tyngre vikt? Har de
viktigare principiell karaktär än de tidigare?
När det gäller att se över vilka konsekvenser detta
får: Har Thomas Bodström tillgång till analys av hur
de rättsliga systemen inom EU:s medlemsstater fun-
gerar i praktiken och en analys av hur de kommande
EU-medlemsstaternas rättssystem fungerar i prakti-
ken, som han kan lägga till grund för sitt ställningsta-
gande att få det här rambeslutet att fungera? Kan
Thomas Bodström inför kammaren ange hur många
som kommer att träffas av dessa nya utlämningsreg-
ler, ifall det blir ett större antal än de som i dag träffas
och inom vilken närtid den här kretsen kommer att
vidgas? Finns den analysen, Thomas Bodström?
Finns det någon analys av hur det här rambeslutet
påverkas av att terrorism står med på listan över de
brott för vilka man kan bli utlämnad, ett brott som i
dag inte finns i svensk brottsbalk? Har du tillgång till
den analysen, Thomas Bodström?

Anf. 39 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! På den första frågan, om det här är av
större eller mindre principiell betydelse, vill jag svara
att min uppfattning i alla fall är att det stora genom-
brottet när det gäller utlämning av brottslingar redan
har skett. Det trädde i kraft 1 oktober förra året. Det
var då vi öppnade vägen. Det här beslutet kommer
framför allt att innebära att man höjer rättssäkerheten
på en rad olika punkter, som jag läste upp i mitt anfö-
rande som de konkreta, viktiga sakerna. Det ser jag
mer som en förbättring av det nuvarande systemet.
Det stora, avgörande steget har redan tagits av Sveri-
ges riksdag.
Vad gäller terroristdefinitionen tror jag inte att
detta beslut på något sätt är större än andra rambeslut,
t.ex. det kommande som jag nämnde som gäller nar-
kotikabrottslighet. Alla terroristhandlingar är straffba-
ra i samtliga länder, även i Sverige. Jag tror inte att
det kommer att ha så stor betydelse när det gäller
utlämnande av personer, därför att det gör vi redan i
dag för så grova brott. Däremot tycker jag att det är
en väldigt viktig debatt vi har i nästa vecka, men jag
säger samma sak som har sagts tidigare: Vi ska inte
föregå den debatten här och nu.

Anf. 40 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Men Thomas Bodström, nu får du ta
ansvar för vad du har sagt här i dag i kammaren. Du
har hävdat att Moderaterna nu har hoppat av kampen
mot den internationella brottsligheten, och om jag
förstod det rätt skulle jag ha lett Moderaterna till detta
beslut i syfte att vinna partipolitiska poäng på att
käbbla med socialdemokraterna.
Jag vet inte hur många väljare Thomas Bodström
har träffat, men jag har aldrig träffat någon som sä-
ger: I valet mellan ett bra partipolitiskt käbbel mellan
dig och Thomas Bodström och kampen mot den in-
ternationella brottsligheten väljer vi naturligtvis
käbblet. Om du bara levererar käbbel bryr vi oss inte
om ifall ni hoppar av den internationella kampen.
Det är så löjligt att det inte kan tas på allvar när
det beskrivs på det sättet. Jag ser min roll som lag-
stiftare med lite större seriositet än så. Jag vill veta
konsekvenserna av de beslut jag är med och fattar.
Jag märkte när Thomas Bodström delvis svarade
på mina frågor att han använde begreppet "tror". Han
sade att han inte tror att detta kommer att få vissa
konsekvenser. Jag ställde inte någon fråga om vad
justitieministern trodde. Jag frågade om han har till-
gång till analysunderlag för de beslut som han har
varit med och fattat - och som vi förvisso också
släppte fram. Men det vi sade i EU-nämnden, och till
den delen har vi inte ändrat oss, var att vi tycker att
det här är en viktig och väsentlig del av EU:s rättsliga
utveckling, men ska vi gå vidare, möta våra väljare
och förklara vad detta är så måste vi ha kontroll över
konsekvenserna. Då vill vi ha den svenska lagstift-
ningen framme, och vi vill ha analys av vad detta ska
ge för effekt. Har Thomas Bodström tillgång till nå-
got av de analysmaterial jag efterfrågade i min första
replik?

Anf. 41 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! Anledningen till att många tror att det
här är partipolitiskt är att Moderaterna reservations-
löst sade ja under EU-nämnden. Det var en diskus-
sion som också föranleddes av ordförande och andra
om hur vi ska gå vidare. Det var jag, Socialdemokra-
terna och Moderaterna, och även Folkpartiet, Krist-
demokraterna och Centern när det gällde arreste-
ringsordern. Sedan fortsatte en diskussion som var
viktig och bra på många sätt. Den 21 mars, sista da-
gen för att lämna en proposition, beslutade regeringen
detta. Två timmar senare kom ett pressmeddelande
eller ett TT-telegram om att Moderaterna hoppar av.
Tänk, jag tror att det är ganska många som drar
den slutsatsen att det var just partipolitiska skäl som
låg bakom det här.
När det gäller de kommande EU-länderna vill jag
säga till Fredrik Reinfeldt att det är just en av de
saker som är så viktiga, nämligen att det är ett villkor
för att man ska få vara med i EU att man uppfyller de
kravet. Annars får man inte vara med i EU. Så det är
ingenting som vi kan diskutera här och nu. Det måste
de här länderna visa upp.
Men jag noterar att Moderaterna, i alla fall utifrån
vad man kan höra i dag, ställer sig relativt skeptiska
till den här utvidgningen. Det är också intressant:
Man börjar alltmer närma sig Vänsterpartiet och
Miljöpartiet i detta, och det är väl inte så konstigt att
man också har fått beröm av de partierna här i dag.
Jag vill också understryka att vi inte har haft stöd
av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, utan det handlar
om det stöd som jag nämnt tidigare. Detta har Väns-
terpartiet och Miljöpartiet klargjort på ett tidigt stadi-
um, så det kom inte som någon överraskning. Det
faktum att vi är tydliga mot varandra ger också ett bra
samarbete.
När det sedan gäller vad man tror att lagen kan få
för betydelse skulle jag vilja påstå att det inte är seri-
öst att veta vilken betydelse olika lagar får, oavsett
om det gäller rambeslut eller andra beslut. Ingen kan
veta med säkerhet, men vi kan göra analyser och
bedömningar. Under de ett och ett halvt år som jag
har varit med har ingenting diskuterats så mycket och
haft så mycket underlag som detta rambeslut.

Anf. 42 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ska börja med att säga samma sak
som Thomas Boström sade, nämligen att visst finns
det sådant i detta beslut som stärker rättssäkerheten,
som snarare kortar tiderna osv. Det finns positiva
saker också, och jag hade i talarstolen kunnat räkna
upp de framsteg som gjorts på vissa områden. Men
det viktiga för oss som lagstiftare är att se var brister-
na finns, och hur dessa kan åtgärdas.
När Thomas Boström säger att detta egentligen
inte är det stora genombrottet motsäger han sig själv
och det som sägs i propositionen. Där står nämligen
att "rambeslutet bygger till stor del på begrepp och
förfaranden som är kända från utlämningsrätten.
Samtidigt innehåller den nyheter som i såväl praktiskt
som principiellt hänseende kan framstå som proble-
matiska." Just dessa frågor har Vänsterpartiet lyft
fram. Detta bygger på tilltron till andra länder.
I mitt huvudanförande nämnde jag Storbritannien
och utvecklingen i Italien, där man nu använder maf-
fialagstiftningen även för terrorbrott. Det finns också
med på listan. Det blir självklart mycket svårare för
oss som lagstiftare att ta ställning när man inte ens
har underlaget till hur lagstiftningen i de andra län-
derna ser ut.
När det gäller den dubbla straffbarheten vill jag ta
upp frågan om flyktinggömmare. Detta är inte straff-
bart i Sverige. När man tar bort den dubbla straffbar-
heten ska det finnas strafftider på minst tre år, men
straffvärdena kan även vara lägre. I straffskalan ska
det dock vara minst tre år.
Hur ser det ut i de andra EU-länderna? Tillämpar
något land detta? Tänker något land införa det? För
oss är denna fråga oerhört viktig.
Nästa fråga handlar om att rådet kan förändra lis-
tan, och att beslut ska fattas enhälligt. Hur tänker
justitieministern förfara med den frågan? Det är prin-
cipiellt oerhört viktigt att vi som lagstiftare har möj-
lighet att kunna följa utvecklingen och vara med och
fatta beslut om den.

Anf. 43 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! När det gäller skydd av flyktingar vill
jag erinra om att det redan i dag är straffbart om det
sker mot vederlag. Vi kan också säga nej om brotten
sker på svenskt territorium. Det har i debatten ofta
diskuterats huruvida någon i Sverige skulle kunna
gömma en person. Detta är alltså inte skäl för utläm-
ning.
När det gäller Alice Åströms fråga om tillägg till
listan håller jag med om att det är oerhört viktigt att
veta om brott läggs till. Det får inte bli så att brott
läggs till utan att vi får reda på det.
Om jag är justitieminister och får arbeta med de
här frågorna kommer jag att arbeta på samma sätt
som tidigare. Inte en enda sak kommer jag att på egen
hand, eller på regeringens vägnar, ta ställning till för
Sveriges del utan att ha stöd i riksdagen, antingen på
det sätt som nu sker eller på något annat sätt.
Vi arbetar hela tiden så att riksdagen formellt fat-
tar beslut, till skillnad från många andra länder där
överenskommelserna blir giltiga direkt i ministerrå-
det. Jag tycker att det är bra att riksdagen formellt
säger ja, och att vi har möjlighet till sådana diskus-
sioner som den vi nu för. Självklart arbetar vi efter
principen att ha stöd från riksdagen.

Anf. 44 ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Fru talman! En del av problemet är just att frågan
antagligen kommer att bli förankrad i EU-nämnden
utifrån en sådan här diskussion. Dessa frågor är prin-
cipiellt oerhört viktiga.
Vänsterpartiet är lite oroat när det gäller den
dubbla straffbarheten. Sveriges förhandlingslinje från
början var ju att den skulle avskaffas helt och hållet.
Där känner jag mig alltså inte trygg.
Precis som Johan Pehrson sade tidigare handlar
det om att man ska lita på Thomas Bodström. Jag litar
på att Thomas Bodström driver den linje som Sverige
har drivit tidigare om att avskaffa den dubbla straff-
barheten. Vänsterpartiet ser stora problem när det
gäller den dubbla straffbarheten, och därför röstar vi
nej.
Sedan måste jag kommentera det som sades om
att Sverige är det land som tar längst tid på sig att
införa europeisk lagstiftning. Det är en sanning med
modifikation. Vi kanske tar lång tid på oss innan vi
fattar beslut i riksdagen om att ställa oss bakom ett
rambeslut eftersom alla länder inte behöver göra det.
När det däremot gäller att införa lagstiftningen i
praktiken och få den att fungera tillhör Sverige ett av
de bästa länderna. Därför tycker vi att det är viktigt
att vi får den längre tiden på oss för att införa den i
svensk lagstiftning. Det är viktigt att ha den grunden.
När det gäller kampen mot den internationella
brottsligheten har det sagts att om man står på den
ena eller andra sidan, och om man röstar nej till detta,
är man inte för kampen mot internationell brottslig-
het, och är man inte för EU är man också emot kam-
pen mot internationell brottslighet.
Vänsterpartiet anser att denna fråga är oerhört
viktig. Den gränsöverskridande brottsligheten är en
farsot på många håll. Men man måste föra kampen så
att hänsyn tas till rättssäkerhet och mänskliga rättig-
heter, och med förtroende från viktiga organisationer
som Amnesty, Svenska Helsingforskommittén och
Advokatsamfundet, som för övrigt också riktar kritik
mot de nuvarande förhållandena.
Om man har med sig dessa organisationer i kam-
pen tror jag att man kan lyckas. Om man däremot inte
tar rättssäkerhet och mänskliga rättigheter på allvar
finns det risk för att misslyckas.

Anf. 45 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag är smickrad över att ni litar på
mig, det är roligt. Men det handlar inte om att lita på
mig eller inte, utan om att man egentligen är en bud-
bärare. Man talar om hur förhandlingarna har gått och
presenterar förslag som man sedan vill att riksdagen
ska ta ställning till. Enligt det nuvarande förfarandet
sker det genom EU-nämnden. Huruvida detta förfa-
rande kommer att förändras i framtiden har jag inte
några synpunkter på, men det är viktigt att vi fortsät-
ter diskussionerna.
Det som jag framför allt har vänt mig emot i dag
är att man skulle göra förändringar under det nuva-
rande arbetets gång. Detta skulle skada Sveriges för-
troende oerhört mycket i juni. Däremot tycker jag att
det ur demokratisk synvinkel är viktigt att vi fortsätter
de här diskussionerna.

Anf. 46 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Miljöpartiet bedriver också kamp mot
brottslighet, men vi kan ha olika metoder. De argu-
ment för kampen mot den internationella brottslighe-
ten som Thomas Bodström så pompöst hävdade i sitt
anförande kan även en polisstat använda för att göra
inskränkningar.
Miljöpartiet anser att förebyggande åtgärder i
kampen mot brottslighet ska vara en viktig del. Vär-
den som rättssäkerhet, demokrati och mänskliga rät-
tigheter måste också ligga i vågskålen. Jag tycker att
vi tidigare har haft samma syn kring detta, men en
stor förändring tycks vara på gång. Kampen mot
brottsligheten är tydligen överordnad, vilket det inte
är för Miljöpartiet. De andra värdena är också viktiga.
Jag tror inte att det sätt som nu har föreslagits kan
göra någon skillnad.
Jag återkommer till det nuvarande systemet. Vi
ratificerade, som Thomas Bodström också sade, 1996
års konvention. Den skulle börja praktiseras i oktober
2001. Vi vet inte hur det har fungerat, men ett förslag
i den konventionen byggde på att de rättsvårdande
myndigheterna själva skulle få förhandla - inte bara
komma till regeringen. Detta har vi alltså redan ge-
nomfört.
Vad hade man för motiv för att från oktober 2001
införa det nya systemet? Det blir bättre, säger man,
men det vet vi inte eftersom vi inte har prövat det
andra systemet. Vad är det som blir bättre? Det vet vi
inte, för någon analys har inte gjorts. Också Modera-
terna har framfört att en sådan analys över huvud
taget inte har förekommit.
Det som Thomas Bodström nu för fram hänger
alltså inte riktigt ihop. Förslagen i EU är väldigt in-
gripande, och de finns redan i olika arbetsgrupper. Vi
tycker att det är märkligt att vi med denna snabbhet
ska ta fram och praktisera dem.

Anf. 47 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag tror säkert att Miljöpartiet och
andra partier också står upp för kampen mot brotts-
ligheten. Men man ska ha klart för sig att det är väl-
digt illa för Sverige om vi är det enda EU-landet som
står utanför överenskommelsen och framför allt om vi
från början har sagt ja och sedan ändrar oss och säger
nej. Mycket av det arbete som sker i EU är nämligen
på ett, två, tre eller fyra länders initiativ. Och ett land
som ändrar sig på det sättet och svajar på det sättet
vill inget land ta något initiativ tillsammans med. Det
är därför som det är viktigt att vi nu i juni kan åka till
Bryssel och säga: Ja, vi ansluter oss tillsammans med
de 14 andra länderna.
Utan internationellt samarbete kommer vi inte åt
den internationella brottsligheten. Det är ingen tvekan
om det. När gränserna öppnas öppnas också större
möjligheter för brottslingar, och då måste vi vara med
i utvecklandet av detta samarbete. Det är Socialde-
mokraternas linje att det är väldigt viktigt att utveckla
detta.
Sedan vill jag säga att detta inte på något sätt be-
höver ske på bekostnad av rättssäkerheten. Det är inte
så enkelt som att bekämpande av brottslighet eller
förbättringar av brottslighet automatiskt skulle inne-
bära försämrad rättssäkerhet. Det gör inte detta.
Jag ska upprepa konkreta saker av analysen. Tids-
gränserna blir bättre. Det handlar om rättsliga instan-
ser och inte politiker. Det blir muntlighet. Man får
rätt att överklaga. Detta är typiska rättssäkerhetslagar,
och det finns med i den analys och det underlag som
nu finns för riksdagen att ta ställning till.

Anf. 48 KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Jag fick inte svar på vad det var som
gjorde att de nuvarande reglerna som vi antog nyli-
gen, i oktober, inte skulle kunna fungera. Men jag
fick ändå svaret att det är grupptrycket i EU som gör
att vi måste göra detta utan att sansa oss. Det var
svaret.

Anf. 49 Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Fru talman! Nej, det är inte grupptrycket utan det
är just de saker som jag räknade upp och som innebär
en förbättring. Det som antogs i oktober bygger på
1995 och 1996 års konventioner. Det som kallas
arresteringsordern kom 2001. Det är alltså inte så
korta tidsintervaller som Kia Andreasson försöker
göra gällande. Men sammantaget är detta rätt väg för
att fortsätta utveckla det internationella samarbetet
mot brottslighet och samtidigt förbättra rättssäkerhe-
ten.

Anf. 50 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Första gången som jag anslöt mig till
ett politiskt parti - jag är egentligen fritänkare och
tycker inte om partier - var när Gösta Bohman blev
partiledare. Varför? Jo, han värnade om den demo-
kratiska rättssäkerheten, och det behövdes på 70-talet.
Man hade rambeslut då också. Det behövs ännu mer i
dag. EU:s politiska integrationspolitik har dessvärre
företräde framför rättsenlighet eller det som engels-
männen kallar the rule of law.
I föreliggande betänkande använder man en lag-
stiftningsteknik som inte är förenlig med vår traditio-
nella rättssäkerhet. Remissförfarande och lagråds-
granskning kommer på undantag. Dessutom görs en
mycket långtgående principiell förändring, nämligen
avskaffandet av kravet på dubbel straffbarhet. Detta
är så stora lagstiftningsförändringar, alltså metoderna
för lagstiftning ändras så mycket, att jag inte bara kan
lägga ned min röst, utan så här i slutet av min riks-
dagsverksamhet måste jag faktiskt protestera. Jag är
rädd för den utveckling som man har satt i gång på
det rättsliga området. Man har haft en stor diskussion
om detta i Storbritannien. Och framstående kunniga
och erfarna jurister har yppat samma farhågor. Därför
kommer jag att rösta nej.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

9 § Ändringar i djurskyddslagen, m.m.

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU20
Ändringar i djurskyddslagen, m.m. (prop.
2001/02:93).

Anf. 51 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! I miljö- och jordbruksutskottets be-
tänkande 20 behandlas regeringens proposition om
ändringar i djurskyddslagen syftande till ett förbättrat
djurskydd m.m.
Vi moderater har i en följdmotion liksom i ett an-
tal andra motioner tagit upp förslag och synpunkter
som är av stor betydelse för djurskyddet och djurhåll-
ningen i vårt land men också en viktig faktor inom
det europeiska samarbetet.
Vi har dock på flera punkter andra goda förslag
som trots detta inte funnit majoritetens gillande. I
dessa fall har vi moderater i utskottet antingen en-
samma eller tillsammans med några eller något av de
övriga oppositionspartierna markerat i reservationer
eller särskilda yttranden fogade till betänkandet. Jag
återkommer till dessa.
Djurskyddet gäller förhållandet mellan människor
och de djur som har i sin vård. Sedan urminnes tider
har människan varit beroende av att hålla husdjur av
skilda slag för olika ändamål. Medvetenheten om att
dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gam-
mal som husdjursskötseln i sig.
Djurskyddsfrågor intresserar också människor i
hög grad, och ett stort engagemang kommer ofta till
uttryck såväl när det gäller djurskyddet i allmänhet
som i fråga om enskilda djurskyddsfall. Detta är bra.
Dagens lantbrukare, liksom gångna tiders, ägnar
stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap
om djuren, dess skötsel och välbefinnande.
Det finns alltså en tradition för god djurhållning
bland Sveriges djurhållare. Det borde också vara helt
uppenbart att en god djurhållning är en förutsättning
om verksamheten över huvud taget ekonomiskt ska
gå runt och lön för arbetet ska kunna erhållas. Detta
borde i sig vara en garanti för god djurskötsel.
De skräckbilder som vi genom medierna ibland
får ta del av då det gäller helt förkastliga och dåliga
djurtransporter samt helt undermålig vård av djur kan
helt enkelt inte ge något annat än avsky och ekono-
miska förluster för dem som sysslar med detta varför
det rimligen snabbt borde komma att upphöra även
inom EU.
Bakom fall av djurplågeri och vanvård av djur,
som tyvärr ibland ändå inträffar också i vårt land,
ligger nästan alltid personliga sociala problem. Dessa
leder till oförmåga att handha djuren, vilket leder till
tragedier. Det är viktigt att försöka förebygga detta
och att ingripa snabbt om det håller på att gå snett.
Regeringen har aviserat förslag om en ny djur-
skyddsmyndighet för andra djur än jordbrukets pro-
duktionsdjur. Vi moderater tillsammans med många
andra tror inte att en ny myndighet är lösningen när
det gäller att komma till rätta med problem som efter-
satt eller dålig djurhållning. Man ska då hellre skapa
förutsättningar inom Jordbruksverket, som i dag utgör
myndighet på området, att på ett bättre sätt än hittills
klara av dessa frågor framöver.
Glädjande nog fungerar djurtillsynen mycket väl i
de flesta kommuner, men i de kommuner där det
brister i tillsynen måste åtgärder vidtas. Då det gäller
små kommuner måste tillsynen kunna samordnas,
vilket nu blir möjligt efter riksdagens beslut.
Men allra viktigast är självklart att tillsynsperso-
nerna har hög kompetens såväl vad gäller teknik som
djurskötsel men även på det sociala området. Vi tyck-
er att man bör kunna samordna djurtillsyn med miljö-
tillsyn för att hålla kostnaderna på en rimlig nivå.
Mycket talar för att tillsynen, som också ska
kunna innefatta rådgivning, måste ligga så nära be-
rörda människor som möjligt för att man ska lyckas
med att förebygga misslyckanden och klara ett bra
framtida djurskydd.
Dessa frågor tas upp i reservation nr 9 som vi mo-
derater har tillsammans med Centerpartiet.
I reservation nr 2 under rubriken "Förbud mot viss
djurhållning" går vi moderater mot regeringens och
majoritetens förslag om att ändra 4 § andra stycket
djurskyddslagen. Regeringen vill bemyndiga Jord-
bruksverket att meddela föreskrifter om, villkor för
eller förbud mot viss djurhållning.
Vi anser att varken regeringen eller Jordbruksver-
ket bör få rätt att besluta om förbud mot viss djurhåll-
ning eller näringsverksamhet. Regeringen kan där-
emot lägga fram lagförslag. Men riksdagen, som har
den lagstiftande makten, ska alltid besluta i dessa
ärenden.
Den nu föreslagna lagändringen innebär också en
risk för att den enskildes rättssäkerhet urholkas. Vi
menar därför i reservation nr 2 att riksdagen ska avslå
förslaget. Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
I reservation nr 5 tar vi upp vikten av egenkontroll
vid djurhållningen. Djurägarens ansvar bör anges
tydligare, bl.a. genom att krav på egenkontroll införs i
djurskyddslagen på liknande sätt som gäller enligt
miljöbalken.
Fru talman! Enligt vår mening är det av yttersta
vikt att omhändertagande av djur, när så måste ske,
sker med stort ansvar och av kompetent personal. Det
är t.ex. inte acceptabelt att högdräktiga djur eller
andra djur i god kondition slaktas innan alternativa
lösningar prövats. Frågan tas upp i reservation nr 6.
I reservation nr 7 stöder vi moderater tillsammans
med Kristdemokraterna och Centern tanken på infö-
randet av ett godmanssystem för djurägare. Man
skulle, då konstaterade fall av undermålig skötsel
eller vanvård av djur som kan härledas till sjukdom
eller sociala problem, kunna bistå djurägaren eller
djurhållaren. Ofta är det så att tidigare dugliga och
framgångsrika personer har drabbats av personliga
motgångar, sjukdomar eller andra problem. En s.k.
god man skulle kunna utgöra en länk mellan den
drabbade och myndigheten och därvid hjälpa till med
att snabbt lösa de problem som uppstått för både
människor och djur.
Djurtransporterna inom EU tas upp i en gemen-
sam borgerlig reservation, reservation nr 13. Vi kon-
staterar att EU:s transportdirektiv inte följs och att det
är av stor vikt att Sverige fortsatt är starkt pådrivande
när det gäller att få stopp på transporter där djur lider.
Fru talman! I särskilda yttranden tillsammans med
Kristdemokraterna och Centern tar vi upp frågan om
en ändring i epizootilagen och frågan om uppfödning
av pälsdjur.
Vi vidhåller att det är fel att tala om full ersättning
vid misstanke om utbrott av allvarliga epizootiska
sjukdomar när det i dag i realiteten rör sig om 30 %.
Vi anser att full ersättning ska utgå.
Jordbruksministern och regeringen arbetar uppen-
barligen för en avveckling av pälsdjursnäringen i
Sverige. De tankar och förslag som hittills framkom-
mit i rapporter och uttalanden om åtgärder utgör
tveklöst ett dödshot mot den svenska pälsdjursnäring-
en. Vi kan konstatera att uppfödningen har stor bety-
delse för näringslivet och för utkomsten i de bygder
där verksamheten bedrivs. Självklart lägger vi stor
vikt vid att produktionen sker på ett från djurskydds-
synpunkt etiskt riktigt sätt och på grundval av senaste
forskningsrön.
Det kan inte vara rimligt att införa ett näringsför-
bud, att skåpa ut ca 800 arbetstillfällen, att missa
svenska exportintäkter och att öka problemen när det
gäller att ta hand om avfall av slaktrester och fiskrens
som i dag inom näringen omhändertas på ett mycket
positivt sätt. Frågan måste ställas till jordbruksminis-
tern och till Ann-Kristine Johansson, som i dag är
talesman för regeringen, om man är beredd att även-
tyra denna näringsgren.
Sedan har vi också en aktuell fråga, nämligen den
om äggproduktionen. Eftersom Ann-Kristine Johans-
son har varit engagerad i det sammanhanget vill jag
också uppmärksamma den frågan. Det är nämligen så
att vi för ca fem år sedan i denna kammare var över-
ens mellan blocken - det gällde de flesta partierna -
om att omställningen av äggproduktionen i Sverige
skulle ske i sådan takt att man inte äventyrade möj-
ligheten för svenska konsumenter att få tillgång till
svenskproducerade högkvalitativa ägg. Jag vill alltså
till sist också aktualisera den frågan, Ann-Kristine
Johansson!

Anf. 52 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Vi är alla en del i planeten Jordens
näringsväv, och då kan man fråga sig vem som är
överordnad vem. Är människan skapelsens herre? Är
övriga djur och växter till för människan? Ofta beter
vi oss som om det vore så.
Jag menar att det är en felsyn, för då har vi inte
förstått vår plats i det ekologiska systemet. Vi måste
inse att vi är en del av detta och bete oss därefter.
Olika kulturer har visat prov på att de klarar det.
Andra har visat prov på motsatsen. Detta slår obön-
hörligen tillbaka.
Det är här som djurskyddet kommer in. Grundsy-
nen måste vara att vi och djuren tillhör samma ekolo-
giska väv. Utifrån detta synsätt ska djurskyddet ska-
pas.
Vänsterpartiet tycker därför att det är bra att por-
talparagrafen i djurskyddslagen fortsättningsvis ska
gälla alla djur i bestämmelserna och att en del straff-
bestämmelser skärps. Vi ser också fram emot att den
nya djurskyddsmyndighet som är under bildande
ytterligare ska stärka djurskyddet.
Få lagar är så bra att de inte kan göras bättre. Där-
för har vi några förslag som vi menar skulle förbättra
lagen.
Vänsterpartiet har tre olika reservationer. Jag ska i
mitt anförande tala om två av dessa reservationer.
Den tredje reservationen, som jag inte själv står bak-
om, kommer Tasso Stafilidis senare i debatten här att
ta upp.
Den första reservationen handlar om hållande av
burhöns. Det har vidtagits åtgärder för en förbättring
av förhållandena för burhönsen, men det har inte gått
särskilt fort. Nu säger såväl jordbruksministern som
Jordbruksverket att de inte ska bevilja fler dispenser.
Vänsterpartiet stöder det ställningstagandet.
Den modifierade hönsbur som saluförs på den
svenska marknaden har fortfarande brister. Vi menar
att den inte uppfyller alla de krav som bör kunna
ställas från djurskyddssynpunkt.
Givna dispenser missgynnar också de äggprodu-
center som redan har ställt om till golvhönshållning
och möjlighet till utevistelse. De som har ställt om
måste få ökade möjligheter att utvecklas och sälja
sina produkter. Därför måste de skärpta kraven gå
hand i hand med ett tydligt märkningssystem så att
konsumenten kan vara säker på vilka ägg som har
producerats på ett mer djurvänligt sätt.
Den andra reservationen gäller djurtransporter
inom EU. Inom EU är den inre marknadens regler om
fri rörlighet för varor och tjänster överordnade det
mesta. De reglerna gäller framför folkhälsa och djur-
skydd. Djur är på den inre marknaden en vara som
ungefär vilken vara som helst. Den ska produceras
där det är billigast, förädlas där det är billigast och
säljas där man får ut mesta möjliga av den.
Vänsterpartiet anser att det är oacceptabelt att be-
handla djur som en vara vilken som helst och menar
att djur måste undantas från regeln om varors fria
rörlighet. Nu finns det en del speciella regler för djur,
men grundsynen inom EU är ändå att djur är en vara.
Vi menar också att man måste se livsmedelsfram-
ställning i allmänhet och köttproduktion i synnerhet
som en helhet. Är det rimligt att en kalv föds i Sveri-
ge, uppföds till slaktdjur i Belgien, slaktas i Spanien
för att sedan säljas i Sverige? Detta visar att det inte
finns en helhetssyn. Skulle så att säga djurtranspor-
terna tvingas ta ansvar för sina totala samhällskostna-
der skulle det inte vara ekonomiskt lönsamt att trans-
portera djur alltför långa sträckor.
Till detta kommer också en ökad hälsorisk och
smittspridning av fruktade sjukdomar. Vi har ju för
inte så länge sedan sett frukterna av detta i Europa.
Jag yrkar bifall till reservation nr 14.
Fru talman! I frågan om pälsdjursnäringen kom-
mer Tasso Stafilidis att tala för Vänsterpartiet. Jag har
där en avvikande uppfattning gentemot majoriteten i
mitt parti och väljer därför att inte beröra den frågan i
detta anförande. I stället kommer jag i slutet av de-
batten att ge min syn på pälsdjursnäringens framtid.

Anf. 53 CAROLINE HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Visst har det funnits tillfällen då man
har stått här i talarstolen och undrat till vilken nytta
man gjort det. Så är det speciellt när man befinner sig
i opposition. Det är väldigt svårt att påverka och få
igenom sina förslag.
Men det är med stor förvåning som jag noterar att
Socialdemokraterna tillsammans med sina två stöd-
partier, som ju faktiskt har majoritet i denna kammare
och som också har möjlighet att driva igenom sina
förslag, nu är villiga att avhända sig sitt och väljarnas
inflytande över beslut i viktiga frågor här i Sveriges
riksdag.
I det betänkande som vi i dag debatterar finns ett
förslag från majoriteten som innebär att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksver-
ket ska få meddela föreskrifter om villkor för eller
förbud mot viss djurhållning.
Liksom remissinstansen Länsstyrelsen i Skåne an-
ser vi kristdemokrater att denna lagändring kan med-
föra risk för den enskildes rättssäkerhet. Förbud mot
viss djurhållning bör meddelas i lag antagen av Sve-
riges riksdag. I annat fall kan tillfälliga opinionsvin-
dar leda till godtycke och beslut om förbud, vilket
kan strida mot grundlagen och den enskildes rätt. Om
den föreslagna lagändringen går igenom ger det oa-
nade möjligheter för en regering att förbjuda vilken
djurhållning som helst och på så sätt komma undan
en demokratisk process med öppen debatt. Det är ett
skrämmande perspektiv.
Det är i Sveriges riksdag som lagstiftningen ska
beslutas. Att avhända sig denna typ av lagstiftning,
som kan slå mot såväl enskilda som hela näringar, är
att underkänna riksdagens ställning. Om regeringen
anser det nödvändigt med förbud ska man också fort-
sättningsvis gå till riksdagen för att stifta sådan lag.
Regeringens förslag bör, i denna del, därför avslås.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3
och vill i detta sammanhang rikta min första fråga till
Ann-Kristine Johansson och er andra som stöder
regeringens förslag: Anser ni att detta förslag är de-
mokratiskt? Är ni som folkvalda beredda att släppa
all makt till regeringen, helt och hållet, i den här ty-
pen av frågor? Det skulle jag vilja ha ett svar på.
Jag vill i detta sammanhang även ta upp en fråga
som jag ser som ytterligare ett hot mot den demokra-
tiska beslutsordningen. För över ett år sedan besluta-
de en majoritet av riksdagens ledamöter här i kamma-
ren om en lagändring för förordnande av veterinär vid
hästtävlingar. Regeringen gav då Jordbruksverket i
uppdrag att se över hur man skulle kunna förenkla
förfarandet vid tillsättande av tävlingsveterinärer. Så
långt är allt i sin ordning. Men nu meddelar Jord-
bruksverket i senaste numret av sin tidning Djuridi-
ken att man inte kan förändra förfarandet innan man
gjort en ändring i djurskyddslagen och konstaterar att
ett sådant förslag saknas i den proposition som vi
debatterar här i dag. Då blir naturligtvis min följdfrå-
ga till regeringen och Ann-Kristine Johansson: Varför
har ni inte tagit med ett förslag om ändring i djur-
skyddslagen i denna del när ni visste att detta krävdes
för att kunna verkställa majoritetens beslut? Är det
demokratiskt att på detta sätt förhala ett beslut taget i
Sveriges riksdag? Hur avser ni att reparera skadan så
att en ändring i enlighet med riksdagens beslut kan
verkställas?
I propositionen föreslår regeringen att bestämmel-
ser om att djur ska hållas och skötas i en god djur-
miljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa
och ger dem möjlighet att bete sig naturligt ska gälla,
inte enbart lantbrukets djur, försöksdjur och tävlings-
djur, utan alla djur. Vi kristdemokrater har i princip
inget att invända mot förslaget, men vi anser att ut-
skottet kunde ha gått oss till mötes i vårt förslag om
undantagsmöjligheter som gäller specifika situationer
där djurens naturliga beteende kan vara till skada för
dem själva.
Vi kan också se att det i vissa fall är motiverat
med ett krav på tillstånd för djurhållning i större om-
fattning även då den inte är av yrkesmässig karaktär,
t.ex. när mängden djur riskerar att bli en sanitär olä-
genhet. Men vi har i vår motion pekat på de gräns-
dragningsproblem som kan uppstå i samband med
bedömningen av vad som är "större omfattning". Vi
anser det t.ex. inte rimligt att en hästägare med fyra
tävlingsston, i likhet med kravet på tillstånd för hun-
dar som gäller vid fyra avelstikar, ska behöva ha
tillstånd för hållande av dessa. Vi förutsätter att Jord-
bruksverket vid utfärdande av föreskrifter om undan-
tag från kravet på tillstånd beaktar situationer som här
beskrivits. Vi kommer att följa frågan noga och åter-
kommer om det skulle visa sig att våra farhågor be-
sannas i denna del.
Till sist, fru talman, skulle jag vilja ta upp en frå-
ga som vi har tagit upp i vår motion som rör straff-
sanktioner. Det är i dag inte förenat med någon straff-
sanktion för en djurägare att hindra och motsätta sig
en inspektion av en tillsynsmyndighet. Detta kan få
till följd att er djurhållare utan risk för straff kan mot-
sätta sig inspektion för att med denna åtgärd t.ex.
vinna tid och undanröja bevis. Detta är en brist i lag-
stiftningen som vi anser måste rättas till.
Fru talman! Jag ser att jag har ganska gott om tid
kvar av min anmälda talartid, så jag ska ta upp en sak
till som behandlas i detta betänkande, och det är vår
motion om s.k. kamphundar. Ann-Kristine och jag
har debatterat det ämnet många gånger. Senast i förr-
går läste jag en artikel i Dagens Nyheter om en kvin-
na som hade blivit attackerad. Sådant har vi fått läsa
om återkommande de senaste månaderna och det
senaste året. Vi är väldigt duktiga här i Sveriges riks-
dag på att hitta bra djurskyddslagar och skydda våra
djur. Men, Ann-Kristine Johansson, vore det inte på
tiden att vi också försöker skydda människor mot de
djur som har fel ägare? Hur ser Ann-Kristine Johans-
son på detta problem, som bara fortgår? Man tillsätter
utredning efter utredning för att titta på vad man ska
göra åt detta problem. Vi har ett färdigt lagförslag
som man åtminstone skulle kunna börja med tills ni
är färdiga med någonting som ni anser är bättre.

Anf. 54 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Jag tänkte i den här debatten ta upp i
huvudsak två saker: dels Sveriges ansvar på det inter-
nationella planet i de här frågorna, dels ett par in-
hemska problem.
För att börja på det internationella planet kan vi
med lätthet konstatera att på de allra flesta områden
är de svenska djurskyddsbestämmelserna mer långt-
gående än vad de är i många andra länder, även i de
länder som är medlemmar i den europeiska unionen.
Detta leder till höga kostnader för det svenska lant-
bruket, bl.a. fordras det i Sverige för det mesta större
utrymme för att få hålla djur i djurstallar än i många
andra länder.
Enligt min mening är emellertid dessa kostnader
som de svenska bönderna får ta motiverade av djur-
skyddsskäl. God djuromsorg är en viktig del, inte
bara ur etisk och moralisk synvinkel, utan också i
förhållande till konsumentperspektiv. Jag tycker att
det är viktigt att regeringen fortsätter, som man säger
sig göra, att arbeta för att implementera de svenska
jordbruksbestämmelserna även i andra delar av t.ex.
den europeiska unionen.
Hur är det, fru talman, med den här saken? Jo, jag
tycker att regeringen och dess företrädare talar myck-
et i det här avseendet men handlar lite. Ett stort ar-
gument för Sveriges medlemskap i den europeiska
unionen var ju att vi skulle kunna påverka på ett annat
sätt än vad vi kunde göra som icke-medlemmar.
Men hur har det blivit, Ann-Kristine Johansson?
Jo, regeringen och dess företrädare pratar mycket om
hur man ska förändra dessa saker på den europeiska
kontinenten, men vad har man i praktiken uppnått?
Intet. Man bara fortsätter att prata. Vad ämnar Ann-
Kristine Johansson och det parti som hon företräder
att göra i det här avseendet?
En sak som är intimt förknippad med den proble-
matik som jag nu har tagit upp är transporterna av
levande djur. Människor upprörs av tranpsporthyste-
rin på den europeiska kontinenten, och det är helt
berättigat, tycker jag. Djuren behandlas illa under de
mycket långa, plågsamma och grymma djurtranspor-
terna. Det är enligt min mening djupt beklagligt att
EU:s transportdirektiv inte följs, särskilt med tanke på
att reglerna enligt mitt förmenande inte är särskilt
långtgående, snarare tvärtom.
Vi har i en följdmotion till den proposition som i
dag behandlas tagit upp denna problematik. Vi vill att
Sverige ska påverka i detta avseende, vilket Sverige
nu skulle kunna göra eftersom man är medlem i en
union som har att sköta dessa saker. Men, som sagt, i
det avseendet väljer Sveriges företrädare, nämligen
regeringen, att inte göra någonting, utan man bara
talar. Handla nu, Ann-Kristine Johansson!
Så till ett par tre svenska inhemska problem. Den
lokala djurskyddstillsynen är av största vikt därför att
kännedom om de lokala yrkesutövarna finns just i
närområdet. Det gäller såväl miljö- och hälsoskydd
som livsmedelsskydd och djurskydd. Den lokala
tillsynen innebär stora fördelar. Enligt mitt förme-
nande vore det helt fel att förstatliga den djurskydds-
tillsyn som vi har haft sedan lång tid tillbaka i vårt
land.
Det mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänster-
partiet överenskomna inrättandet av den nya djur-
skyddsmyndigheten kommer att kräva stora resurser.
Dessa resurser borde i stället tilldelas den kommunala
tillsynen så att den kunde förbättras och effektivise-
ras, bl.a. genom samordning och bättre förebyggande
arbete.
De resurser som den nya myndigheten kräver
skulle kunna användas för att utveckla den vägledan-
de uppgift som länsstyrelserna har och det stöd som
länsstyrelsen har att ge kommunerna och deras före-
trädare. Men i stället väljer regeringen och dess stöd-
partier att lyfta fram denna problematik på ett sätt
som gör att de som ska övervaka verksamheten
kommer längre ifrån verkligheten. Jag kan, fru tal-
man, inte acceptera en sådan utveckling.
Därtill några ord om att tillåta samverkan mellan
kommuner. Antalet anmälda brott mot djurskyddsla-
gen har ökat markant under senare år. Det kan till stor
del bero på att djurskyddsfrågor har blivit mer upp-
märksammade. Dessutom har vi fått en mer intensifi-
erad djurskyddstillsyn, och det är bra.
Det finns dock vissa problem med djurskyddstill-
synen i ett stort antal kommuner i vårt land. Det beror
på kommunernas litenhet och på den lilla djurhållning
som finns i dessa kommuner. Ofta finns det bara en
eller ett par inspektörer som ska sköta en mängd
ärenden inom miljö-, livsmedels- och djurskyddsom-
rådena. Livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen
tillåts inte att samverka kommunerna emellan. Det
tycker jag är synd och tråkigt.
Vi har i såväl motion som reservation tagit upp
denna problematik. Vi kan inte förstå varför regering-
en inte ämnar och inte kan tillåta att kommuner sam-
verkar på det här området.
Fru talman! Avslutningsvis: Den mindre skara
vårdslösa och omdömeslösa djurhållare som tyvärr
finns i vårt land ska inte och får inte överskugga den
stora skaran kompetenta djurhållare som värnar om
sina djur. Låt i stället de uppmärksammade fallen
bidra till att vi på allvar tar tag i de brister och pro-
blem som finns på det här området. Låt oss se till att
vi tillsammans åtgärdar bristerna i den nuvarande
lagstiftningen och i andra regelverk.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Anf. 55 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Ett samhälle som inte värnar om dju-
rens välbefinnande riskerar också att bli ett samhälle
där utsatta människors värde förtrampas.
Det har under senare år vuxit fram ett ökat intres-
se och ett ökat engagemang för djurhållningsfrågor.
Vi socialliberaler är glada över den utvecklingen, en
utveckling som bidrar till att människor som konsu-
menter blir medvetna om djurhållningsfrågor. Med-
vetna och upplysta konsumenter har goda möjligheter
att utöva påtryckningar genom att köpa varor som
säljs av producenter som har en god djurhållning.
Andra styrmedel för ett bättre djurskydd är lagar
och förordningar. Visst behöver vi lagar och regler,
men huvudproblemet i dag är inte att existerande
regler inte skyddar djuren, utan det är att reglerna inte
efterföljs. Efterlevnaden av djurskyddslagen och
lagen om djurplågeri måste skärpas. Länsstyrelserna
och andra berörda tillsynsmyndigheter måste få ökade
resurser så att de kan kontrollera att de bestämmelser
som finns också följs i praktiken.
Djurhållningen måste garantera djuren ett värdigt
liv och också en anständig död. I samband med slakt
måste krav på god djuromsorg iakttas. En dålig djur-
hållning är ju inte bara etiskt oförsvarbart, utan det
innebär också en hälsorisk för konsumenterna.
De två viktigaste frågorna för Sverige att driva är
att minska tiden för slakttransporter och att arbeta för
att slakt sker nära djurens uppfödningsplatser. Vi
socialliberaler anser att Sverige inom EU måste verka
för ett borttagande av exportbidrag för transport av
levande djur.
Vi medger att i viss forskning är djurförsök fortfa-
rande nödvändiga för att göra viktig vetenskaplig
verksamhet möjlig. Det handlar t.ex. om forskning
som syftar till att få fram botemedel mot mycket
allvarliga sjukdomar. Forskningsgenombrott på dessa
områden kan leda till att lidandet för många männi-
skor kan minimeras eller kanske helt undanröjas. Men
alla djurförsök måste ske under mycket stränga etiska
regler.
Vi tycker också att det är viktigt att alternativ till
djurförsök inte bara prövas utan också att man skyn-
dar på utvecklingen för att ersätta djurförsök med
andra typer av försök.
Det är viktigt att i det här sammanhanget påpeka
att djurhållningen i Sverige är bättre än i de flesta
andra EU-länder. Visst finns det en hel del att åtgärda
för att förbättra djurhållningen.
Vi socialliberaler har drivit och driver t.ex. hårt
frågan om förbud mot kadavermjöl i djurfoder, för-
bud mot långa djurtransporter, tester mot galna ko-
sjukan. Vi driver frågan om ett federalt kontrollorgan
med maktmedel och med resurser, att man ska till-
sätta ett matens och djurens FBI. Vidare driver vi
förbud mot att använda kadaverfett i mat.
När det gäller tillsynen av djurskyddet menar vi
att det i dag kan ifrågasättas om nuvarande ordning är
tillfredsställande. Kommunerna har i dag det fulla
ansvaret. Men har vi i dag en effektiv och kvalitets-
mässigt godtagbar fördelning av ansvaret mellan stat
och kommun?
Om de internationella problemen med epizootier,
långväga internationella transporter av djur och oac-
ceptabel behandling av djur fortsätter, måste djur-
skyddet stärkas. Genom att inrätta en stark och en-
hetlig statlig myndighet på djurskyddsområdet skulle,
menar vi, djurskyddet tillföras en betydelsefull resurs.
Jag har i en motion också tagit upp frågan om var
man bör placera en myndighet med dessa uppgifter.
Jag kommer inte att yrka bifall till reservation 11. Jag
vill dock peka på vad jag har sagt i reservationen, att
Uppsala ändå måste ses som den mest idealiska plat-
sen för placering av en sådan myndighet. Inte heller
detta bör vi se som lokaliseringspolitik. Gör vi inte
det utan ser till var myndigheten lämpligen bör ligga,
bör valet falla på Uppsala. Där finns anknytning till
Statens veterinärmedicinska anstalt, juridiska fakul-
teten vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuni-
versitet osv. Argumenten är många och starka.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation
nr 10.

Anf. 56 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Vi diskuterar nu propositionen om
ändringar i djurskyddslagen och en del motioner som
har hanterats av utskottet i samband med denna. Det
här är en proposition som har gjorts upp i ett samar-
bete mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regering-
en.
Många av de frågor som kommer upp här är frå-
gor som har engagerat Miljöpartiet under en väldigt
lång tid. Bl.a. att alla djur ska omfattas av § 4 i djur-
skyddslagen, så att de även omfattas av kravet på ett
naturligt beteende, är något som vi har jobbat för
under lång tid. Det är fullt rimligt att sällskapsdjur
och övriga djur, t.ex. ridhästar, ska ingå i den här
paragrafen, och det har vi hävdat länge. Det borde
vara självklart att man kan utfärda föreskrifter om
hållning av dessa djur. Vi är väldigt glada för att det
nu föreslås.
Vi har också kämpat länge för att man ska skärpa
straffen för brott mot djurskyddslagen och att fler
lagöverträdelser ska straffbeläggas. Vi tycker att det
är orimligt att även upprepade fall av djurplågeri,
t.ex. vid transporter, tidigare har kunnat ge högst ett
års fängelse. Vi är nu glada över att de här straffen
skärps. Vi tycker också att det är väldigt bra att man
utvidgar straffbestämmelserna så att man straffbeläg-
ger t.ex. brott mot bestämmelserna om hantering av
slaktdjur vid slakt. Det här är något som har engage-
rat många människor det senaste året. Vi har lyckats
få igenom de här förslagen i förhandlingarna. Vi har
stor förståelse för de människor som under lång tid
har varit väldigt frustrerade av att straffen för den här
typen av brott har varit så milda. Nu är förslagen här.
Vi tycker naturligtvis att det kunde ha gått fortare,
men vi får ändå vara glada att förslagen nu föreligger.
I propositionen finns det också förslag om utvid-
gade krav på tillstånd för att i större omfattning hålla
djur, också något som Miljöpartiet har arbetat för. Det
gäller exempelvis att hålla draghundar eller vakthun-
dar för uthyrning, som tidigare inte har krävt tillstånd,
eller att hålla hästar, inte bara för ridskolor utan även
för utfordringsstallar exempelvis. Detta ska nu kräva
tillstånd, vilket inte har gjorts tidigare. Här finns vissa
problem med att detta måste anmälas till EU, varför
det kan ta viss tid att genomföra det i praktiken. Men
vi är i alla fall väldigt positiva till att det här förslaget
finns med och det är något som vi har arbetat för
länge.
Vi tycker också att det är viktigt att de här försla-
gen ses i samma sammanhang som en hel del andra
saker som händer på djurskyddsområdet för till fället,
t.ex. inrättandet av den nya djurskyddsmyndigheten
där man bl.a. ska arbeta med att ge ett förbättrat stöd
till den lokala tillsynen. Här vill jag säga till Eskil
Erlandsson att det inte finns någon diskussion om att
man ska centralisera tillsynen till staten. Det är inte
aktuellt. Djurskyddsmyndigheten behandlas i en an-
nan proposition än den här. Syftet är just att man ska
stärka den lokala tillsynen, inte att man ska centrali-
sera tillsynen till staten, vilket inte heller vi i Miljö-
partiet tycker är någon bra idé. Det är tråkigt att
Centerpartiet försöker ge sken av att ett sådant arbete
försiggår fast det inte är på det sättet.
Jag vill också ta upp en reservation som vi har.
Det behandlas också en del motioner i det här betän-
kandet. Ur djurskyddssynpunkt är frågan om § 4 och
kravet på naturligt beteende betydligt större än bara
frågan om att den ska omfatta alla djur. Det gäller
framför allt definitionen av naturligt beteende såsom
den uttrycks i de föreskrifter och förordningar som
finns kopplade till lagen. Vi anser att det finns anled-
ning att vara bekymrad över vissa djurs situation i
Sverige trots § 4 i djurskyddslagen.
Vi har en reservation om pälsdjur bl.a. Socialde-
mokraterna har numera kongressbeslut på att päls-
farmarna ska avvecklas, och jordbruksministern har
flera gånger uttalat ambitionen att pälsfarmarna ska
avvecklas.
I budgetpropositionen för år 2000 står det att re-
geringen avser att återkomma med förslag om förbätt-
ringar för minken under mandatperioden, eftersom
man är bekymrad över minkarnas möjligheter till
naturligt beteende. Så har inte skett. Man har lämnat
ett utredningsuppdrag till Jordbruksverket. Deras
rapport blev kraftigt försenad. Nu ska ytterligare en
särskild utredare titta vidare på frågan, och inget
förslag tycks vara i sikte. Det är svårt, tycker jag, att
tolka det på något annat sätt än att man försöker för-
hala ett lite jobbigt beslut. Branschen bedriver ganska
starka påtryckningar för att få fortsätta den här verk-
samheten ostörd.
Under tiden sitter minkarna kvar i sina burar. De
har inte möjlighet att röra sig fritt, trots att det torde
vara en uppbar komponent i möjligheten att bete sig
naturligt för ett djur som i vilt tillstånd rör sig över så
stora ytor som en mink gör. Minken är mycket aktiv
och har dessutom behov av fri tillgång till vatten att
simma i.
T.o.m. Jordbruksverket har nu erkänt att det finns
vissa brister i hållningen av mink utifrån § 4 om rät-
ten till naturligt beteende, men de förändringar som
man föreslår är tyvärr marginella när det gäller just
möjligheten att röra sig fritt.
Att hålla djur i bur för att producera pälsar, när vi
har alla möjligheter i världen att värma våra kroppar
på andra sätt, känns fel för oss i Miljöpartiet, även ur
etisk synvinkel. När vi dessutom konstaterar att dju-
ren så uppenbart inte får utlopp för sitt naturliga bete-
ende blir det än mer förkastligt.
Socialdemokraterna pratar och pratar, men det
händer ingenting i den här frågan. Vi och många med
oss är mycket besvikna på att man inte har fått fram
något förslag under den här mandatperioden. Det
påverkar naturligtvis också förtroendet för regeringen
i djurskyddsfrågor.
Jag vill därmed yrka bifall till reservation nr 18.
Tyvärr är det inte bara när det gäller hållning av
minkar som vi anser att det finns vissa brister i hur
§ 4 och den del som handlar om naturligt beteende
kommer till uttryck i de föreskrifter som finns. Det
gäller även t.ex. höns, som vi också har en reservation
om. Men jag väljer här att yrka bifall endast till reser-
vation 18.

Anf. 57 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Det finns två saker som jag vill ta
upp, Maria Wetterstrand. Det vi och jag vänder oss
mot är att ni tillsammans har valt att inrätta en ny
myndighet och t.o.m. för innevarande år väljer att
lägga, om inte minnet sviker mig, inte mindre än
35 miljoner kronor på denna nya myndighet. De
pengarna borde, som jag sade i mitt anförande, på ett
bättre sätt kunna användas till att stödja kommunerna
i deras strävanden att upprätthålla ett bra djurskydd.
Jag tycker inte, och tror inte, att djurskyddet blir
bättre genom att vi inrättar en ny myndighet. Djur-
skyddet blir bättre om vi tillför kommunerna resurser
så att de kan värna djuren.
Det andra jag skulle vilja fråga Maria Wetter-
strand är: Varför väljer ni inte, om ni nu har samver-
kat i den här propositionen, att tillåta samverkan
kommuner emellan redan i den här propositionen så
att även mindre kommuner med liten djurhållning på
så sätt skulle kunna höja nivån på det djurskyddsar-
bete som man vill bedriva även i dessa kommuner?

Anf. 58 MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Det är ju precis det som Eskil Er-
landsson är ute efter som bl.a. den nya djurskydds-
myndigheten ska syssla med, nämligen att ge stöd för
att kunna stärka arbetet med den lokala tillsynen så
att den kan bedrivas på ett mer enhetligt sätt och på
ett bättre sätt i alla kommuner.
Jag kan inte riktigt förstå att Eskil Erlandsson sä-
ger att en djurskyddsmyndighet inte skulle kunna
stärka djurskyddet. Nu har i och för sig ingen av oss
sett det konkreta resultatet, men det finns en stor
enighet inom exempelvis djurskyddsrörelsen om att
man behöver en ny djurskyddsmyndighet för att just
stärka djurskyddet. Den uppfattningen delar vi i Mil-
jöpartiet, och även våra samarbetspartner i den här
frågan. De här frågorna behandlas i en annan propo-
sition vid ett senare tillfälle. Vi kommer säkert att få
tillfälle att diskutera dem igen.
När det gäller möjligheterna att samverka kom-
muner emellan i fråga om tillsynen står det i utskotts-
betänkandet att man har ambitionen att lägga fram
just ett sådant förslag. Det kommer i samband med att
man lägger fram ytterligare förslag som handlar om
tillsynen och hur den ska förändras i detalj. Jag tycker
att det vore olyckligt att slita loss en del och ta de
andra delarna senare. Vi gör alltså det här så fort som
möjligt.

Anf. 59 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill ta den andra delen först,
nämligen detta med samverkan kommuner emellan.
Jag tycker fortfarande att det nu när man lägger fram
en helt ny lag hade varit på sin plats att i denna lag
behandla frågan om möjligheter för kommuner att
samverka. Jag kan inte förstå varför man väntar med
att ta upp en känd problematik nu när man hade chan-
sen.
Kring den första problematiken skulle jag vilja
säga att där har vi ju redan i dag ett samverkansorgan
inom länen. Länsstyrelserna har redan i dag en skyl-
dighet att stödja, bistå och hjälpa kommuner i det här
avseendet. Varför väljer ni inte att utveckla den verk-
samheten i stället för att skapa ytterligare en myndig-
het? Denna myndighet kommer ju, precis som alla
andra myndigheter som skapas, att få inkörningspro-
blematik. Den kommer också att få gränsdragnings-
problematik gentemot redan existerande myndigheter
osv. Det arbete som vi tillsammans vill göra kommer
ju på detta sätt bara att fördröjas.

Anf. 60 MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Vi är ju av den bestämda uppfattning-
en att det behövs just en central myndighet som får ett
övergripande ansvar för djurskyddsfrågor, inte minst
när det gäller tillsynen och att stödja de lokala till-
synsorganisationerna. Vi har för avsikt att ge den här
myndigheten möjligheter att utfärda föreskrifter på
tillsynsområdet, vilket också kan vara av väldigt stor
betydelse för att den lokala tillsynen ska fungera.
När det gäller frågan om möjligheterna för kom-
munerna att samverka vill jag säga ytterligare en gång
att jag tycker att det vore olyckligt, om det ska läggas
fram flera förslag som handlar om att förändra på
tillsynsområdet, att slita loss en del och komma med
den nu och sedan om ett par månader komma med
ytterligare förslag. Det är bättre att ta det här samlat
så att man kan göra en samlad bedömning. Därför har
vi också valt att göra på det sättet.

Anf. 61 ANN-KRISTINE JOHANSSON
(s):
Fru talman! Intresset för djurskyddsfrågor ökar i
samhället. Ungdomars intresse för dessa frågor är
stort. Det märktes när Ungt Val drog i gång. Djur-
skyddsfrågorna låg på tio-i-topp-listan för de vikti-
gaste frågorna. Det handlar om etik. Det handlar om
hur vi behandlar våra djur, allt från sällskapsdjuren
till de livsmedelsproducerande djuren.
Att vi ska ta hänsyn till de djur som vi har i vår
tjänst är vi alla överens om. Djurens välfärd är i första
hand beroende av de människor som regelbundet
kommer i kontakt med djuren, men det är också ett
stort ansvar för oss politiker och för hela samhället.
Vi ska se till att vi har en bra, skarp djurskyddslag
som ses över med jämna mellanrum och förändras
efter tidens gång och när forskning och ny kunskap
ger oss nya fakta.
Djurskyddet är naturligtvis i första hand viktigt ur
djurens perspektiv. Djur har en legal rätt att behand-
las väl. Oavsett om det gäller avel, djurhållning,
transporter eller slakt måste djurskyddet vara en na-
turlig och integrerad aspekt.
När det gäller brott mot djurskyddslagen skärps
straffbestämmelserna ytterligare. Det blir höjt maxi-
mistraff till fängelse i två år, och i straffskalan för de
allvarligaste brotten finns endast fängelse. Detta gäll-
er också hanteringen av slaktdjur, eftersom djurskyd-
det måste skärpas inför och vid slakt.
I dag säger lagen att länsstyrelsen under vissa för-
utsättningar meddelar förbud mot att ta hand om djur
eller visst slag av djur. Med det nya förslaget blir det
obligatoriskt myndighetsingripande till skydd för
djuren. Det innebär att har man blivit dömd för djur-
plågeri eller varit föremål för beslut om föreläggande
vid upprepade tillfällen ska man i fortsättningen inte
tillåtas ha djur.
När det gäller omhändertagande av djur ska myn-
digheten ha skyldighet att omhänderta djur i situatio-
ner då det är nödvändigt ur djurskyddssynpunkt: vid
djurplågeri eller hos dem som vid upprepade tillfällen
varit föremål för föreläggande. Självklart ska det här
ske efter noggrann prövning av vad som är bäst för
djuren, och det ska utföras av kompetent personal.
Det är också viktigt att det sker så tidigt som möjligt
och, om det behövs, i samarbete med de sociala myn-
digheterna och de organisationer som finns. Det kan
ligga mycket bakom ett fall med ett vanvårdat djur, så
det behövs att alla samarbetar.
En annan sak, en viktig förändring som vi är glada
över att få lägga fram förslag om, är att bestämmelsen
om att djur ska hållas i en god djurmiljö och på ett
sådant sätt att de kan bete sig naturligt ska gälla alla
djur, inte bara djur inom husdjursskötseln och djur
som används till tävling och försöksdjur utan alla
djur.
Fru talman! En annan viktig fråga handlar om rätt
att ge injektioner till djur. I dag finns det inget förbud
mot att injektioner ges till djur utan att det är befogat
av veterinärmedicinskt skäl, och det är inte heller så
att veterinär ska anlitas i dessa fall. Det förekommer
att djur ges injektioner under vissa alternativmedi-
cinska behandlingar som kan vara tveksamma ur
djurskyddssynpunkt. Därför behöver det införas i lag
att injektioner endast får ges av veterinär eller efter
ordination och instruktion av veterinär och endast då
det är veterinärmedicinskt motiverat.
Vi har försökt att klargöra så tydligt som möjligt
vad det är som gäller. Regeringen eller Jordbruksver-
ket får utfärda föreskrifter om undantag från kravet
rörande veterinärmedicinsk grund. Med dessa möjlig-
heter till undantag anser utskottet att det även fort-
sättningsvis är möjligt för en lantbrukare att t.ex. ge
järn till smågrisar, spårämnen, mineraler och att be-
kämpa parasiter m.m.
Under våren samlade regeringen ett antal myn-
digheter och kommuner till ett möte om framtida
livsmedel och djurskyddstillsyn. Slutsatserna från
detta blev att huvudmannaskapet ska vara kvar på
kommunerna, alltså på lokal nivå. Det finns en mängd
frågor som behöver diskuteras vidare innan förslaget
kommer. Det är ju bra, Eskil Erlandsson, att det här är
genomarbetat, för en aktiv och fungerande djur-
skyddstillsyn är A och O så att vi vet att våra djur
behandlas och sköts väl, att efterlevnaden av vår lag
fungerar och att tillsynen fungerar bra där.
Det finns goda exempel på hur man kan samar-
beta och hjälpas åt från myndigheter och näringen,
t.ex. i Katrineholmsprojektet. Där samordnas tillsy-
nen mellan miljöbalken och djurskyddslagen. Tillsy-
nen sker dels genom egenkontroll av lantbrukaren
själv, dels genom andrapartskontroll, alltså av de
föreningsföretag som lantbrukaren levererar till, och
dels genom ett oberoende kontrollorgan. Men myn-
dighetsutövningen är kvar hos kommunen. Det är ett
spännande försök att utveckla tillsynen och samarbe-
tet mellan myndigheter och näringar.
Fru talman! Sveriges roll i EU är en viktig del i
djurskyddet. Under vårt ordförandeskap lyfte reger-
ingen fram frågan. Bl.a. genomfördes en stor etik-
och djurskyddskonferens här i Stockholm. Det
genomfördes också rundabordsdiskussioner med
företrädare för djurskyddsorganisationerna inom EU.
Det är viktigt att frågorna har lyfts upp på olika nivå-
er, inte minst på ministernivå.
I sitt anförande sade Eskil Erlandsson att vi bara
pratar och pratar. Regeringen pratar, men vi ser ingen
handling. Jag säger att det vi har gjort under vårt
ordförandeskap och de frågor som regeringen driver
nu är steg på väg. Jag tror att vi alla kan inse att det
tar tid att förändra.
Självklart är det viktigt som tas upp i flera motio-
ner i betänkandet att vi ska flytta fram positionerna
och inte ge upp kampen för ett gott djurskydd för alla
de djur som människan håller. Här finns ingen oenig-
het. Vi anser alla att Sverige ska vara starkt pådrivan-
de. Det gäller i allra högsta grad djurtransporterna,
och inte minst de djurmarknader som finns inom EU.
Det finns en mängd att göra, och vi ska vara starkt
pådrivande i de frågorna.
Fru talman! Vårt betänkande handlar också om
många olika andra saker, bl.a. de dispenser som finns
för hönshållningen, minknäringens framtid, ektopara-
siter, slaktkycklingar m.m. Jag tänker bara kort kom-
mentera två ytterligare saker, och det är hönshåll-
ningen och pälsdjursnäringen.
Vi närmar oss slutdatumen för dispenserna för att
ha höns i de gamla, traditionella burarna. Enligt Jord-
bruksverket och näringen själv går omställningen nu
snabbt. Det som kan dra ned på takten är produktio-
nen och framtagandet av de nya systemen. Man hin-
ner inte i den utsträckning som behövs ta fram de
inredda burar som många vill ha.
Jag tycker att det är positivt att omställningen går
snabbt och att näringen är med i det hela och har tagit
ansvar och lyssnat på konsumenternas krav. Sedan är
det också viktigt att äggen blir märkta, så att vi som
konsumenter kan välja och visa vad det är vi vill ha i
affärerna.
Minknäringen är en annan viktig fråga. Jag är
övertygad om att den kommer tillbaka till den här
kammaren för att diskuteras än en gång, kanske inte
under det här riksmötet, men under nästa. Jordbruks-
verket har lagt fram sin rapport och konstaterar att det
finns brister i minkarnas miljö och föreslår en rad
förbättringar. Samtidigt sägs det att det behövs ytter-
ligare forskning om hur nya system kan uppfylla
minkens grundläggande behov osv. En utredare är
tillsatt för att se över och analysera dels konsekven-
serna av en förändring av näringen efter det förslag
som Jordbruksverket har lagt fram, dels konsekven-
serna av en avveckling av näringen.
Djurskyddsfrågan är ständigt aktuell, och många
är engagerade. Det handlar om att hålla den etiska
diskussionen vid liv, och att ständigt reflektera över
etiska aspekter i det dagliga arbetet med djur. Kun-
skap är det viktigaste redskapet för djurskydd. Det är
viktigt att ny kunskap utvecklas, sprids och får ge-
nomslag både i det praktiska arbetet, i politiken och i
lagstiftningen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 62 CAROLINE HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Ja, Ann-Kristine Johansson, visst är
det många frågor vi är överens om och har en samsyn
i när det gäller djurskydd. Det är väl bra, det. Där-
emot konstaterar jag att inget av de partier som jag
vände mig till - jag ställde ju i mitt anförande ett
antal frågor till majoriteten - på något sätt har berört
det jag frågade om.
Jag skulle vilja fråga Ann-Kristine Johansson om
hon som folkvald tycker att det är demokratiskt att på
detta vis faktiskt göra avsteg från beslutandeordning-
en här i riksdagen. Den här typen av frågor kan fak-
tiskt drabba näringar. Det kan innebära att regeringen
eller Jordbruksverket ska få meddela om förbud för
viss djurhållning, vilket indirekt kan drabba vissa
näringar. Det kan ju inte vara någon nyhet precis. Är
det inte så, Ann-Kristine Johansson, att denna typ av
frågor även fortsättningsvis bör beslutas demokratiskt
av de folkvalda?

Anf. 63 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag räknade med att Caroline Hag-
ström skulle ta upp detta i replikskiftet, så därför
avvaktade jag med det.
Jag tycker att det är ett ologiskt resonemang som
förs av bl.a. Kristdemokraterna och Centern när det
gäller detta. De anser att detta skulle regleras i djur-
skyddslagen.
Vi har djurskyddslagen som grund, och däri regle-
rar vi vissa saker. Sedan uppdrar vi till regering och
myndigheter att gå vidare och se om det t.ex. är vissa
djurslag som kommer in i landet som är farliga och
om man i så fall behöver lägga in ett förbud mot det.
Det gäller också möjligheten att reglera vissa former
av verksamhet, t.ex. eldressyr av hundar. Allt detta
kan vi inte reglera i lag, för då skulle det bli en väl-
digt stor lagstiftning. Djurskyddslagen är grunden,
och sedan är det upp till Jordbruksverket eller reger-
ingen att reglera vidare.
Jag ser inte detta som ett demokratiskt problem.
Jag tycker att Caroline Hagström tar till stora bröstto-
ner när hon talar om att opinionsvindar ska påverka
regeringen att förbjuda viss typ av djurhållning osv.
Vi är överens om att man här i Sverige har utredning-
ar som går igenom frågan grundligt och sedan lägger
fram förslag. Jag ser inga hinder i det vi fattar beslut
om nu.

Anf. 64 CAROLINE HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Man kan tycka vad man vill om
minknäring, men det kan väl ändå inte vara så att
Ann-Kristine Johansson inte inser att det här försla-
get, som jag förstår att både Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet har varit med och påverkat, faktiskt kan
innebära att man smygvägen nu håller på att hitta ett
sätt att utan en demokratisk process förbjuda en hel
näringsgren i detta rike? Att Ann-Kristine Johansson
står och försvarar det som demokratiskt är ett skräm-
mande perspektiv, tycker jag.
Jag ställde även en fråga med anledning av ett
riksdagsbeslut för ett år sedan. Det skulle bli lättare
för landets ridskolor att själva anlita tävlingsveterinär.
Det var också ett demokratiskt beslut som på intet vis
har infriats. Vad tänker Ann-Kristine Johansson som
folkvald göra för att se till att den demokratiska pro-
cessen får ett riktigt förlopp?

Anf. 65 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Vi har en stark djurskyddslag som
lägger fast grunden - att djur ska hållas och skötas väl
och kunna bete sig naturligt. Utifrån det ger vi upp-
drag till regeringen och dess myndigheter att verk-
ställa det. Det ser jag inte som något stort problem.
Det demokratiska är ju att vi är med och påverkar
lagstiftningen.
Det som Caroline Hagström tar upp gäller veteri-
närer vid tävlingsverksamhet med hästar. Det finns
även andra saker som behöver läggas till och föränd-
ras i djurskyddslagen. Det hadlar t.ex. också om be-
siktningsveterinärer vid slakterier. Detta bereds, tas
upp och diskuteras på departementet, och vi är inte
färdiga med lagen än. Den ligger inte fast, och vi ska
inte tro att den kommer att se ut så här i många år
framöver, utan den förändras successivt hela tiden
efter vunna erfarenheter.
Jag ser fram emot att det kommer nya förslag att
diskutera och fatta beslut om här i Sveriges riksdag
när det gäller att förändra djurskyddslagen.

Anf. 66 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Ann-Kristine Johansson säger att
kunskap är det viktigaste redskapet för ett gott djur-
skydd. Det är jag beredd att hålla med om. Det gäller
för oss att gemensamt försöka sprida kunskap om
djurhållning och djurskötsel. Jag uppfattar att Ann-
Kristine Johansson själv är väl hemma på det områ-
det. Men svar på frågorna fick jag inte.
Ann-Kristine Johansson tar upp detta med hönsen
och omställningen. Det är riktigt att näringen nu är
beredd att omställa. Problemen i dag ligger i tids-
aspekten. Man hinner inte snabbt nog genomföra
omställningen praktiskt innan dispensen går ut på
grund av tillgången på s.k. trivselburar eller andra
alternativ. Jag ställde då frågan om Socialdemokra-
terna är beredda att släppa det krav vi är överens om,
dvs. att omställningen ska ske i den takt att vi trots
den kan försörja svenska konsumenter med svensk-
producerade högkvalitativa ägg.
Sedan var det frågan om pälsdjursnäringen. Jag
vet inte om Ann-Kristine Johansson var med på kon-
gressbeslutet, men jag utgår från det på grund av
hennes kunskap. Det är ändå alarmerande när en
kongress fattar ett beslut och jordbruksministern, som
har ett stort ansvar för djurhållningen i landet, direkt
säger att hon ska arbeta för att näringen ska förbjudas.
Det är ett skrämmande perspektiv. Jag delar till fullo
Caroline Hagströms uppfattning i den frågan.
När det gäller förbud mot viss djurhållning har vi
samma uppfattning, nämligen att det är alarmerande
att fatta ett sådant beslut. Jag är inte övertygad om att
Ann-Kristine Johansson har riktigt klart för sig vad
det kan komma att leda till i den praktiska verksam-
heten.

Anf. 67 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! När det gäller omställningen av bur-
hållning av höns fattade Sveriges riksdag beslut för
ett antal år sedan. Ingvar Eriksson och jag debatterade
säkert den frågan då också. Beslutet innebar att vi ska
vara självförsörjande på svenska ägg och att näringen
ska vara kvar. Takten i omställningen visar att när-
ingen själv inser vikten av att gå från traditionella
burar till inredda burar eller system med frigående
höns.
Problemet är, och som Ingvar Eriksson har pratat
om, att produktionen av t.ex. inredda burar inte är
tillräcklig. Det har stoppat utvecklingen. Dispenserna
ligger fast, och jag förutsätter att när den sista dis-
penstiden går ut den 1 januari 2004 har omställningen
skett. De som vill ha inredda burar ska ha sådana, och
systemen för frigående höns ska vara klara. Vi kan
inte rucka på dispenserna. Det är viktigt att de ligger
fast.
Sedan har vi minkarnas och pälsdjurens framtid.
Jordbruksverkets rapport har lagts fram. Där konsta-
teras att vissa förändringar bör göras för att minkarna
ska kunna bete sig naturligt i enlighet med § 4. Re-
geringen har tillsatt en utredning som ska analysera
konsekvenserna av detta, dels förbud mot
minknäring, dels de förslag som Jordbruksverket har
lagt fram. Jag vill inte i dag ta ställning, och jag säger
varken ja eller nej. Jag avvaktar förslaget om pälsdju-
rens framtid, som jag förutsätter kommer under nästa
riksmöte.

Anf. 68 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Fru talman! Det är bra att jag fick beskedet om
hönsen. Det var ett visst klarläggande, även om ni
håller fast vid att när dispensen går ut är det inget mer
- oavsett hur situationen ser ut. Jag ser framför mig
en risk att vi importerar ägg utifrån, och det var inte
det vi var överens om. Om den situationen uppstår,
går det inte att rucka på dispensen? Jag delar annars
uppfattningen att omställningen bör fullföljas.
När det gäller pälsdjursnäringen är det fråga om
farmade djur. Jag har svårt att förstå att de djuren far
så illa som Ann-Kristine Johansson säger med tanke
på kvaliteten på produktionen och försäljningen av
produkterna.
Här är det fråga om att äventyra eller omintetgöra
en näring i Sverige. Det är fundamentalt oroande att
man är beredd att göra så. Jag utgår från att Ann-
Kristine Johansson tar reda på mer om detta och dri-
ver frågan så att inte sysselsättningen i Sverige även-
tyras. Det är lätt hänt att gå vidare på andra områden.
Det vi behöver mer än något annat i Sverige är ar-
betstillfällen, utkomstmöjligheter, exportmöjligheter
osv. Socialdemokraterna går tydligen in i detta att
förbjuda en hel näring med öppna ögonen. Det går att
tänka sig in i vad följden kan bli av detta. Det är defi-
nitivt inte bra för Sverige.

Anf. 69 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag tar frågan om hönsnäringen igen.
Dispenserna löper. Problemet är att få fram de nya
systemen. För den som har tecknat sig för ett nytt
system som ska levereras ett halvår eller ett år framåt
i tiden fortsätter dispensen att löpa under denna tid.
Men vi ska inte ge allmänna dispenser efter den 1
januari 2004. Det datumet ligger fast.
Vi är alla överens om att vi vill ha svenska ägg i
våra butiker. Vi ska där kunna välja att köpa ägg från
höns i inredda burar, ägg från frigående höns eller
Kravägg. Det ska vara en tydlig märkning för konsu-
menterna. Jag tror att vi är överens om - och det
ligger fortfarande fast - att vi ska ha en svensk ägg-
näring i Sverige.
Än en gång är det minkarna. Vi måste ta en dis-
kussion framöver om etiken. Utredningen ska titta på
konsekvenserna av ett förbud med utgångspunkt i
andra aspekter än just djurskyddsaspekter. Hur vägs
etik in? Ska man säga att någon får eller inte får gå i
päls? De frågorna måste vi grundligt diskutera fram-
över.
För mig är grunden § 4 djurskyddslagen, dvs. att
djur ska kunna bete sig naturligt. Jordbruksverket har
i sin rapport lagt fram förslag till förändringar i upp-
följningen av § 4. Jag vill avvakta utredningen, och
jag vill avvakta förslaget. Jag förutsätter att det läggs
fram under nästa riksmöte.

Anf. 70 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! För det första vill jag till en större del
instämma i den kritik som har framförts från Caroline
Hagström och Ingvar Eriksson vad gäller regeringens
agerande i pälsdjursfrågan.
För det andra konstaterar jag att det är skönt att vi
i stort är överens i många av de frågor vi diskuterar i
dag. Det finns en samsyn, bl.a. en tydlig skrivning om
injektioner. Det finns en samsyn vad gäller hur erfa-
renheterna från Katrineholmsprojektet ska användas
och värderingen av den insats som näringen gör på
området, t.ex. LRF:s miljöhusesyn och andra pro-
gram.
Ge mig ett svar på min fråga, Ann-Kristine Jo-
hansson. Kan Ann-Kristine Johansson ge några kon-
kreta exempel på insatser som Sverige har gjort på
det europeiska planet som har blivit handling, verk-
lighet, efter det myckna talandet under sju år - den tid
vi har varit medlemmar i Europeiska unionen? Det
skulle vara intressant för många att få reda på något
konkret som regeringen har fått igenom på det euro-
peiska planet.

Anf. 71 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Det är roligt att höra att Eskil Er-
landsson anser att vi är överens om mycket. Det är
bra. Det stärker djurskyddet att vi i stort över alla
partier kan vara överens.
Eskil Erlandsson kritiserar att regeringen bara
pratar och pratar och att ingenting händer. Samtidigt
sade jag i mitt anförande att vi har genomfört ett antal
konferenser. Men där anser man att det är mycket
prat.
Vi har lyft upp frågorna om djurskydd, etik, inom
EU. Synen på djur håller på att förändras. Det håller
på att bli ett större konsumenttryck från människor
inom EU där man inte accepterar djurmarknaderna
och transporterna. Transportdirektivet håller på att
genomföras. Vi måste se till att det genomförs i varje
land. Sverige ska vara mycket pådrivande i den frå-
gan.
Vi vet alla att det tar tid att förändra, särskilt inom
EU där så många ska vara överens. Det tar tid. Men
jag känner att Sverige är starkt pådrivande i frågan.

Anf. 72 ESKIL ERLANDSSON (c) replik:
Fru talman! Jag påpekade i min första replik att vi
har varit medlemmar i Europeiska unionen i sju år. Vi
har under den tiden omarbetat den agenda utefter
vilken jordbrukspolitiken styrs. Vi håller just nu på
att genomföra midterm review, dvs.
"medelöversynen".
Varför agerade inte regeringen när man hade
chansen? Varför tog man inte bort exportbidragen för
levande djur? Varför såg man inte till att få in trans-
portdirektivet i agendan och att det skulle följas inom
alla EU-länder? Varför talar man bara om de här
sakerna? Varför ställer man bara upp på manifesta-
tioner och demonstrationer och handlar så lite?

Anf. 73 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Låt mig än en gång säga att det tar tid
att få med alla länder på detta. Under ordförandehalv-
året lyfte regeringen fram den här frågan och fick till
stånd väldigt stora diskussioner, inte minst diskussio-
nen om exportbidraget för levande djur. Detta är ju en
större fråga. Även frihandelsavtalet måste ses över,
och det måste diskuteras hur man kan lösa de här
frågorna. Det pågår diskussioner. Jag vet att Sveriges
regering är starkt pådrivande när det gäller transporter
och alla de frågor som Eskil Erlandsson tar upp. Det
finns ingen oenighet här. Från oppositionens sida kan
man naturligtvis tycka att det bara pratas, men det tar
tid. Vi har drivit på frågorna. Det är på väg att hända
saker. Rent konkret finns det kanske inte så mycket
just nu som man kan lyfta upp, men väldigt mycket är
på gång.

Anf. 74 MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Jag blir lite bekymrad när jag hör att
Ann-Kristine Johansson ger vissa indikationer på att
dispenserna för hönsburar kan fortsätta att gälla även
efter den 1 januari 2004. Det är ju inte så att man har
haft lite tid på sig att ställa om sedan riksdagen fatta-
de beslut om att fasa ut burhönsen. Vi i Miljöpartiet
anser dessutom att de nya modifierade burarna läm-
nar mycket övrigt att önska ur hönsens synvinkel när
det gäller möjligheterna till naturligt beteende. Därför
blir vi naturligtvis än mer bekymrad över att det läm-
nas en liten öppning för att man ska kunna få dispen-
ser även efter den 1 januari 2004 om man väntat in i
den sista sekunden med att beställa dessa system och
kan visa ett papper på att man har gjort det. Då skulle
man alltså få ha kvar dessa ännu längre. Det innebär
naturligtvis minskade konkurrensmöjligheter för dem
som har tagit det här beslutet på allvar och antingen
skaffat nya burar eller byggt system för frigående
höns med möjlighet för dem att gå utomhus osv. Jag
anser att det inte är acceptabelt. Jag skulle gärna vilja
att Ann-Kristine Johansson kommenterade den frå-
gan.

Anf. 75 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Än en gång kommer hönsen och dis-
penserna upp. Dispenserna upphör den 1 januari
2004. Det ligger fast. Jag kan hålla med om att om-
ställningen har tagit tid. Det är nu på slutet som om-
ställningen har satt fart. De beslut som vi har fattat i
Sveriges riksdag har kanske inneburit att vi härifrån
har gett uppdraget att se på andra system än bara
sådana för frigående höns för sent. Jag vet att Miljö-
partiet inte tycker om inredda burar. Egentligen gav
vi möjligheten till Jordbruksverket att göra en ny
teknikprovning för sent för att det skulle hinna kom-
ma fram tillräckligt många nya system nu. Därför tar
det tid att få fram de här systemen.
Jordbruksverket har ju också uppmärksammats på
att det finns äggproducenter som inte följer bestäm-
melserna utan sätter in nya burar. Kommunerna har
fått i uppdrag att se över hur det ser ut inom höns-
näringen i respektive kommun. Finns det problem
med dispenser eller uppfylls kraven? Det blir ingen
förändring när det gäller dispenserna. Det ligger fast.

Anf. 76 MARIA WETTERSTRAND (mp)
replik:
Fru talman! Jag är glad att höra att Ann-Kristine
Johansson har en viss självkritik när det gäller snabb-
heten i att genomföra det här beslutet. Med tanke på
hur man har velat fram och tillbaka huruvida burar
ska bort helt och hållet eller inte och att man ger
dispenser hit och dit så fort det upplevs vara lite pro-
blem med detta, är kanske inte så konstigt att det
också finns en viss tro hos hönsägarna att de ska
kunna komma undan med en del andra saker och
därför bryter mot de här bestämmelserna. Jag är na-
turligtvis glad att man vill försöka göra någonting åt
det.
Jag vill också ställa frågan: När kan vi vänta oss
att det kommer ett förslag om avveckling av pälsfar-
mar?

Anf. 77 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! När det gäller dispenserna vill jag än
en gång säga att detta ligger fast. Det handlar också
mycket om hur vi konsumenter styr vårt köpbeteende
när vi går och handlar i affärerna. Därför är det vik-
tigt med märkningen.
Vi får se vad som händer med pälsdjuren fram-
över. Utredningen jobbar vidare med de här två kon-
sekvensanalyserna, som jag sade. Sedan får vi se
vilka förslag som den lägger fram. Vi får återkomma
till den diskussionen här i Sveriges riksdag när det är
på gång.

Anf. 78 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Det är mycket glädjande att nu kunna
vara med om att lägga fram den här propositionen om
ändringar i djurskyddslagen. Den och den väntande
propositionen, som inte kommer att kunna hanteras
under våren men ändå kommer att läggas fram under
detta riksmöte, om en ny djurskyddsmyndighet visar
att Miljöpartiets kamp för att få en bättre djurhållning
i Sverige börjar ge frukt.
I den här propositionen finns mycket av det som
vi har drivit under lång tid, t.ex. att alla djur ska om-
fattas av 4 § djurskyddslagen. Det är ganska intres-
sant att lyssna på den här debatten. Alla tycker att det
är bra att det står där, men så fort det börjar märkas i
verkligheten, dvs. så fort man ska kunna införa ett
förbud mot viss djurhållning som inte följer § 4, dar-
rar man på manschetten. Det är precis så det brukar
vara. Intresset finns i ord, men när det ska omsättas i
handling vill man inte vara med längre.
Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket bra att
det står här. Viss djurhållning som finns i dag följer
inte § 4. Den säger att djur ska hållas och skötas i en
god djurmiljö på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Det är bra att detta nu omfattar alla djur. Vi har en
del rättsfall som visar att man tidigare har tolkat detta
snävt till att bara omfatta tävlingsdjur, lantbrukets
djur och försöksdjur. Det finns många djur som har
farit mycket illa just därför att § 4 tidigare inte ansetts
gälla alla djur.
Det är också mycket viktigt att den förändring
som föreslås i § 16 går igenom. Där vidgar man kra-
vet på tillstånd för verksamhet. Det är viktigt att Sve-
rige agerar snabbt för att få EU att acceptera detta.
Det bedrivs mycket djurhållning i dag som borde
behöva ha tillstånd. Jag tänker t.ex. på hästhandel.
Där dyker det upp alltfler aktörer, och där finns det
alltmer att göra.
Jag har många motioner som behandlats i detta
betänkande, t.ex. om eldressyr på hund, vilket hante-
ras i propositionen. Där säger regeringen att eldressyr
inte är acceptabelt, vilket Miljöpartiet tycker är bra
och har drivit på. Det har tagit lång tid. Det kom en
utredning om det för sex år sedan, tror jag. Jag fick en
gång ett svar från förra jordbruksministern Annika
Åhnberg att den som väntar på något gott väntar
aldrig för länge. Som tur är tycks det vara slut på den
här väntan i alla fall.
Jag har också en motion om att kalvar ska dia,
vilket borde vara naturligt nu om även de ska infattas
i § 4. Att kalvarna dessutom mår bättre gör ju inte
saken sämre.
I det sammanhanget, och även när det gäller
mycket annat, är det intressant att höra att Centerpar-
tiet tycker att det är bra med ett djurskydd men häv-
dar att det ger högre kostnader. Jag vet inte hur
många gånger man måste visa i Sverige att ett gott
djurskydd möjligen ger högre kostnader initialt, men
det ger bättre förtjänster. När djur är friska producerar
de bättre, håller längre, lever längre och kostar i läng-
den mindre. Ett gott djurskydd är lönsamt. Det är
mycket svårt att avliva den myten, men man får väl
försöka.
Jag har också motioner om chinchilla och mink
och om förbud mot vissa slakthönsraser. Jag tror att
uppfödning av slaktkycklingar kommer att diskuteras
mycket i framtiden, för den är förskräcklig. Där far
djur illa.
Vi måste också diskutera strutsfarmning mycket
noggrant. Ska vi verkligen ha struts i Sverige? Det
har inte bara visat sig svårt att hålla dem, det har
också visat sig hemskt svårt att ha en human slakt av
dem, om man kan säga så.
Vi i Miljöpartiet är mycket angelägna om att till-
synen ska ligga kvar på kommunerna. Den proposi-
tion som kommer om djurskyddsmyndigheten kom-
mer klart att ta ställning i den frågan, dvs. att tillsynen
ska ligga kvar på kommunen. Vi tycker att det är det
enda rimliga. Tanken när vi gjorde miljöbalken var,
precis som anförs här, att det ska finnas en möjlighet
att koppla ihop djurskyddslagen, gamla miljölagen
och den lag som handlar gödselanläggningar som
tidigare låg på länsstyrelsen, för att kunna ha en
samlad tillsyn över lantbruket. Allt ska ligga under
samma tillsynsmyndighet. Många kommuner jobbar
så, vilket är mycket bra.
Jag tar också upp en hel del andra frågor i mina
motioner. Det gäller t.ex. modifierade burar. Tysk-
land har fattat beslut om att inte acceptera det som
felaktigt kallas trivselburar. En cell kan naturligtvis
kallas för en trivselcell, men det är likt förbaskat en
cell. En bur är en bur. Tyskland anser att modifierade
burar inte fungerar, och därför har man sagt nej till
sådana.
Man räknar med att Belgien och Holland kommer
att följa det exemplet. Sverige kommer att vara en
nation som tyvärr gick in i en återvändsgränd.
Man har från svensk sida försökt att få till stånd
en förändring, så att äggen inte skulle behöva kallas
burägg när märkning så småningom blir obligatoriskt.
Men de äggen kommer att stämplas som burägg. Jag
måste säga att jag beklagar de äggproducenter som
gick i denna fälla, för det kan bara ses som en fälla.
Tyvärr tror jag att de kommer att ha svårt att få av-
sättning för sina ägg i framtiden. Framför allt kom-
mer det inte att finnas någon exportmarknad. En stor
tysk exportmarknad är intressant för svenska äggpro-
ducenter.
Jag tänkte säga någonting om det jag håller på
med förutom riksdagsarbetet. Jag utreder nämligen
långväga djurtransporter inom EU. Jag är förvånad
över att regeringens företrädare inte har framhållit att
det är det vi gör just nu.
När jag började med utredningen, som ska vara
färdig den 1 oktober, trodde jag att man visste ganska
mycket om djurtransporterna i andra länder i EU,
men det vet man inte. Ingen har ens sammanställt
statistiken. Det finns ett enormt intresse i många
länder för vad vi gör i utredningen. Vi har lovat att
översätta den till i alla fall engelska, men det finns
tryck på att vi ska översätta den till flera språk. Man
vet ganska lite.
Många länder har inte implementerat transportdi-
rektivet. Det förs också en diskussion inom WTO om
vi ska få tillämpa transportdirektiv på djur som kom-
mer från Östeuropa, t.ex. Vad gäller för djur från
länder som i dag inte är medlemmar i EU? Får man
räkna den tid som djuren transporteras i t.ex. Rumä-
nien eller Polen, innan de kommer in i EU-länder?
Det finns många som har synpunkter på det.
Sverige har ett bättre djurskydd, men vi är för den
skull inte helt förskonade från hemska transporter.
EU:s transportdirektiv gäller både slaktdjur och livd-
jur. När det gäller slaktdjur har vi fått ett undantag. Vi
har en bestämmelse i Sverige som säger att slaktdjur
får transporteras i max åtta timmar. När det gäller
livdjur är det EU:s tider som gäller, och reglerna
tillåter hemskt långa transporter. Det sker en del
långa livdjurstransporter i Sverige.
Det som kanske är mest allvarligt är att det i dag
finns en mängd hästhandlare i Sverige som bidrar till
att hästar transporteras ända ned till Italien. Vi har
förstått att transporten oftast går till så att man först
säljer till hästhandlare i Danmark. Det finns doku-
menterat på film hur transporterna går till. Det har
gått ett danskt TV-program om det. Hästarna trans-
porteras under flera dygn. Hästarna får varken mat
eller foder under den tiden. Precis som vi kunnat se
på bilder av hästar som kommer österifrån - från
Baltikum och Polen - kollapsar hästar på vägen.
Det är en fruktansvärd hantering. Jag vill påstå att
många svenska hästar lämnar landet den vägen. Det
går många svenska hästar till slakterier i Italien i dag.
Tittar vi på statistiken kan vi se att det kan röra sig
om så mycket som över 5 000 hästar om året.
Jag är förfärad över att så många människor ned-
låter sig till denna typ av djurhantering. De säljer på
detta sätt för att de tjänar en krona extra. Jag är också
förvånad över att människor som anser sig vara seriö-
sa när det gäller hästar säger att de måste tjäna en
krona extra och med öppna ögon säljer till hästhand-
lare som de vet kommer att sälja hästen vidare till
slakt och som kommer att utsätta hästen för en lång
transport.
Det är lätt att tro att vi är väldigt bra, men det är vi
inte. Man måste hela tiden vara medveten om att det
när det finns pengar att tjäna finns en hel del männi-
skor som inte drar sig för sådant här, även om djur
lider på grund av detta.
När det gäller kamphundsförbudet förvånar det
mig att Kristdemokraterna fortfarande kräver en
dangerous dogs act, som finns i England men som
man håller på att gå ifrån där på grund av att det inte
fungerar. Det är intressant att se vad kommunerna
säger i dag. För några år sedan var det mycket vanligt
med kamphundar. Det är inte så vanligt längre.
Många av dem som hade kamphundar tröttnade, för
det är besvärliga hundar.
I dag är problemet lika mycket hundar av stora
blandraser. För närvarande är det inne att ha rottwei-
lerkorsningar bland dessa människor. Det ska vara en
hund som är större än en kamphund just nu. Detta
visar att en dangerous dogs act, som utgår från en ras,
inte fungerar.
Man måste titta på vilka det är som har hundarna.
Vilka hundar det gäller varierar. Det kan vara schäfer,
rottweiler eller dobbermann. Det finns många kors-
ningar och många andra stora och tunga raser. Ibland
kan det vara amstaff- eller pitbullterrier, men många
gånger är det andra blandraser.
I dag kostar american staffordshire bullterrierval-
par och pitbullterriervalpar pengar. Man tar mellan
7 000 och 8 000 för en valp. Många av de människor
som kanske inte skulle ha hund skaffar hellre en
blandrasvalp som de får betala 500 eller 1 000 kr för.
Därför kommer det alltfler blandrashundar.
Från Miljöpartiets sida känner vi en oerhörd
glädje över att denna proposition läggs fram och över
att vi nu närmar oss ett förslag om en djurskydds-
myndighet. Det kommer att bli nästa diskussion. Då
är inte jag med, för jag gör nu min sista riksdagsperi-
od. Men det är glädjande att höra att det finns en
samsyn.
Jag är också glad för att man inte nöjer sig med
ord i propositionen, utan att man visar att man vill
något i handling.

Anf. 79 HARALD NORDLUND (fp)
replik:
Fru talman! Det är på en punkt jag tycker att det
återstår en oklarhet. Det gäller § 4 i djurskyddslagen.
Från de tre borgerliga partierna till höger om mig
finns reservationer där man säger att man vill ha bort
andra delen av paragrafen, nämligen den som handlar
om tillämpningen. Man vill ha kvar första delen. Det
skulle innebära att man menar att riksdagen ska lag-
stifta på det sätt som anges, nämligen så att djur hålls
på ett riktigt sätt. Dessutom vill man att vi ska ta
ställning i varje enskilt fall. För mig är detta ologiskt.
Uppfattar jag Gudrun Lindvall rätt när jag tror att
det är Miljöpartiets uppfattning att man helt bör stry-
ka § 4 om man tar bort den andra delen av paragrafen,
som handlar om tillämpningen?

Anf. 80 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det är mycket bra att
Harald Nordlund tar upp detta. Har man bara kvar
första delen av § 4 blir den ett plakat, och möjligheten
att göra någonting försvinner. Då kan man lika gärna
ta bort den.
Förutsättningen för att bestämmelsen ska fungera
är att det finns en fortsättning på paragrafen om vill-
kor för eller förbud mot viss djurhållning. Det är det
som gör att paragrafen kan omsättas i verkligheten.
Det är givet att detta inte kommer att innebära att
vi helt plötsligt kommer att förbjuda stora verksam-
heter.
Egentligen hade regeringen möjlighet att fatta be-
slut när det gäller hönsburar utan att gå till riksdagen,
men man inser att man inte gör en så stor förändring
utan att gå till riksdagen. Man hade inte behövt ta upp
hönsfrågan i riksdagen, men det gör man självklart.
Vi tittade t.o.m. på föreskrifter. Regeringen tog
upp ett förslag till förändringar i föreskrifterna i riks-
dagen, trots att man inte alls hade behövt det.
Jag är övertygad om att man även i fortsättningen
kommer att gå till riksdagen om det gäller stora för-
ändringar. Gäller det mindre förändringar finns möj-
ligheten att agera på ett enklare sätt.
Jag tycker att det är mycket bra att det står att re-
geringen eller efter regeringens bemyndigande Jord-
bruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om
villkor för eller förbud mot viss djurhållning. Även
denna paragraf kommer kanske att förändras när vi
får en djurskyddsmyndighet. Flera myndigheter kan
få gå in.
Jag delar uppfattningen att paragrafens andra del
måste finnas med, för annars betyder bestämmelsen
ingenting i verkligheten.

Anf. 81 HARALD NORDLUND (fp)
replik:
Fru talman! Detta måste rimligen gälla t.ex.
minkhållning. Det finns för närvarande inga alternativ
till nuvarande sätt att ta hand om minkar på. Friheten
är för de djuren egentligen inget alternativ, eftersom
de inte kan klara sig i frihet. De är inte naturliga i vår
miljö, och därför är det inget alternativ. Det innebär
att man bör diskutera och fatta beslut om alternativen
till burhållning i Sveriges riksdag.

Anf. 82 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Jag förutsätter att regeringen kommer
att hantera frågan om minkarna på samma sätt som
man hanterade frågan om hönsen, dvs. att man inte
kommer att fatta stora beslut över huvudet på riksda-
gen. Man kommer att låta riksdagen vara med och
diskutera frågan.
Men det finns ett annat exempel som man nu
börjar se. Det finns en del tidigare buräggsproducen-
ter som stoppar in kaniner i sina gamla hönsburar.
Hör och häpna - det finns folk som stoppar in kaniner
i hönsburar! Ni anar inte vad folk kan göra med djur i
Sverige. Skulle ni se många av dessa avarter skulle ni
skämmas över att stå här och säga att vi har en bra
djurskyddslag.
Det finns så fruktansvärt mycket avarter i djur-
hållningen i Sverige att man blir alldeles illamående.
Det finns folk som har kaniner i hönsburar. Det finns
inga föreskrifter för det, men man kan mycket väl
tänka sig att regeringen med användning av § 4 direkt
förbjuder den typen av djurhållning.
Man gör detta för att föda upp kaniner som slakt-
djur. Det är ett typexempel på en verksamhet som än
så länge inte är av en större omfattning och där re-
geringen definitivt själv borde kunna använda § 4, för
det är alldeles uppenbart att kaniner inte mår bra av
att sitta i så små burar. När det gäller en stor del av
djurhållningen finns det skäl att låta regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer fatta beslut när
man anser att det helt strider mot § 4.
Jag kan nämna ett annat exempel. Det finns häst-
handlare som föder upp hästar på gammalt bröd. Det
finns hästhandlare som föder upp hästar på kasserat
Malacogodis och drank från spritfabriken. Det finns
hästar som aldrig ser dagens ljus. Det är faktiskt
ganska vanligt i Sverige att det här förekommer. Det
finns hästar som knappt kan ta sig fram. Man håller
dem för att man väntar på att priset ska bli det rätta
för att sälja dem till slakt. Ni anar inte vilka djurhåll-
ningar man ser när man börjar titta på bakgårdarna.
Det finns många skäl att använda § 4 utan att behöva
gå till riksdagen.

Anf. 83 CHRISTER SKOOG (s):
Fru talman! I en motion som inlämnades under
den allmänna motionstiden har Jan Björkman och
undertecknad pekat på pälsdjursnäringens, minkupp-
födningens, stora regionala och lokala betydelse.
Framför allt i min hemkommun, Sölvesborg på Lis-
terlandet, finns det goda förutsättningar för att bedri-
va en seriös minkfarmning. Det finns en koppling
mellan pälsdjursuppfödningen, minkfarmningen, till
det lokala näringslivet i form av fisket, slakterier och
broileruppfödning. Kretsloppet kan fungera genom att
slakteriavfallet, som annars kanske skulle ha blivit ett
problem, nu kan omvandlas till minkföda och till föda
för pälsdjur.
Det har i dessa trakter varit en tradition med
farmning av pälsdjur ända sedan 30-talet, när den
första minken farmades på Listerlandet av en August
Sellberg, som förde in den. Minken är alltså, enligt
mångas och min uppfattning, ett djur som är fram-
farmat och inget vilt djur i den meningen.
Det som har skett på detta område i form av ut-
veckling för att göra den här verksamheten ännu
bättre har skett på saklig och vetenskaplig grund. Det
har varit grundat på den forskning som finns och som
ska ligga till grund för förändringar. Det som är vik-
tigt att framföra i de här sammanhangen, och som vi
har framfört i vår motion, är att det ska finnas en
långsiktighet. Långsiktigheten är viktig, inte minst för
djuren men även för arbetstillfällena. Detta innebär
också stora exportinkomster till vårt land. Det bör
poängteras att över 90 % av det totala värdet av päls-
djursuppfödningen, minkuppfödningen, handlar om
export. Det ger oss möjlighet att använda pengarna
till andra viktiga verksamheter i vårt land.
Sveriges del av världsproduktionen av pälsdjur,
mink, är ca 10 %. 90 % produceras alltså utanför
landets gränser.
Utskottet har behandlat vår motion och avstyrkt
densamma. Jag tolkar i mitt anförande in vad utskot-
tet har sagt, att man ska avvakta framför allt den
utvärdering och den utredning som finns. Vi motionä-
rer hälsar med tillfredsställelse att en särskild utredare
har tillsatts för att belysa konsekvenserna av en av-
veckling av pälsdjursnäringen, om nu olyckan skulle
vara framme och det skulle komma ett förslag om en
avveckling. Det handlar om vilka konsekvenser det
får för verksamheten ute i de här bygderna där detta
av tradition har funnits så länge.
Vi accepterar det som utskottet har sagt och har
inget annat förslag. Däremot ska jag nu med spänt
intresse lyssna på den fortsatta debatten. Framför allt
ska det bli intressant för mig att få höra vad kollegan
från Listerlandet, Jeppe Johnsson, säger och hur han
kommer att kommentera det förslag som ligger på
riksdagens bord från en moderat ledamot om att av-
veckla pälsdjursnäringen.

Anf. 84 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Det har förmodligen inte undgått nå-
gon i miljö- och jordbruksutskottet att jag är en stor
djurvän. Alltsedan jag kom in i riksdagen har jag
skrivit ett stort antal motioner om djurskydd och om
hur jag tycker att vi som människor ska behandla
djur.
I det här betänkandet behandlas åtta av mina mo-
tioner, och jag måste säga att jag är imponerad över
det systematiska sätt som utskottet har behandlat
mina 19 yrkanden på. Jag vill tacka utskottet för det-
ta, men jag är inte lika övertygad som utskottet är om
att många av mina motionsyrkanden är tillgodosedda
i och med de ändringar i djurskyddslagen som vi i
dag fattar beslut om. Jag kommer noga att följa hur
lagen tillämpas i verkligheten.
Jag vill ta upp ett exempel från verkligheten där
jag inte tror att lagen, som den är i dag, är tillräcklig
utan att den fortfarande är otydlig. Det gäller när man
omhändertar ett moderdjur som är dräktigt. Då vet vi
att djurets avkomma inte omfattas av djurskyddsla-
gen. Det kan t.ex. födas en kalv eller valpar, och då
kan de här valparna och den här kalven lämnas tillba-
ka till den som har misskött moderdjuret. Det tycker
jag är väldigt konstigt.
Utskottet skriver att man inte har ansett det nöd-
vändigt att ändra i lagtexten. Så står det i propositio-
nen också, men jag kan inte hitta någonting om varför
man inte har ansett att det behövs en förändring eller
ett förtydligande som gör att också ett djurs avkomma
omfattas av ett omhändertagande.
I november 1999 hade jag en interpellationsdebatt
med jordbruksminister Margareta Winberg om just
det här, och vi var väldigt överens. Hon sade så här:
Vi verkar vara överens om hur vi skulle vilja att lagen
tillämpades. Jag har tagit del av fall där den inte har
tillämpats på detta sätt - det handlar alltså om fall då
djurets avkomma har lämnats tillbaka. Sedan fortsatte
hon med att säga: Det tyder på att lagen är oklar,
eftersom den tolkas på ett annat sätt än vad i varje fall
den nuvarande regeringens och bådas våra intentioner
är. Sedan sade hon också att hon skulle göra någon-
ting åt det. Hon sade: Vilka paragrafer som ska änd-
ras är jag inte nu beredd att säga, men vi ska ändra på
ett sådant sätt att det blir en annan tillämpning som är
i överensstämmande med vad vi tycker. Hon sade
också att den här propositionen skulle ha kommit år
2000. Den kom 2002.
Min fråga är då till Ann-Kristine Johansson: Var-
för behövs det inget tillägg och inget förtydligande
när det gäller djurs avkomma och att den också ska
omfattas av ett omhändertagande? Jag skulle vara
väldigt tacksam om jag kunde få ett svar på denna
fråga.

Anf. 85 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Det är ett mycket viktigt problem som
Marietta de Pourbaix-Lundin tar upp och som vi hade
uppe. Från Miljöpartiets sida tog vi upp den här pro-
blematiken när vi förhandlade om den här propositio-
nen. Det handlade om att titta på var någonstans för-
ändringen skulle ske.
Vi diskuterade mycket med de jurister som fanns
på departementet om hur det skulle skrivas och hur
det skulle vara och konstaterade att detta inte skulle
stå i lagtext utan på förordningsnivå. Dessutom ansåg
man från juridisk sida att det egentligen var en fel-
tolkning av lagen i de fall som man hade haft som var
väldigt märkliga - vi har också haft fall som har varit
precis tvärtom.
Man menar att det inte skulle stå i lagtexten. Vi
diskuterade det väldigt mycket. Vi blev övertygade
om att de hade rätt och vi försäkrade oss om att detta
kommer att förändras på sådant sätt att misstolkning
inte kan ske. I propositionen som kommer att handla
om den nya djurskyddsmyndigheten ges den myndig-
heten möjlighet att komma med föreskrifter för tillsy-
nen. Där borde man också kunna ta in det.
Jag känner till ett fall med en bekant till mig - jag
har fött upp hundar - där man omhändertog en dräk-
tig tik. Hon fick inte tillbaka valparna. Det har funnits
några enskilda fall där det har tolkats och där jurister-
na på departementet i dag anser att tolkningen varit
felaktig. Vi var överens om att detta skulle skärpas på
förordningsnivå.

Anf. 86 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Det finns flera exempel på att man
inte har använt nuvarande lag på det sätt som Gudrun
Lindvall antyder att man borde ha gjort. Det finns
exempel både när det gäller hundvalpar och när det
gäller föl som blivit tillbakalämnade till någon som
misskött eller utfört djurplågeri mot moderdjuret. Jag
vet inte om jag låter mig nöja med att det inte behö-
ver göras någon ändring i djurskyddslagen.
Jag tänker inte yrka någonting. Jag får naturligtvis
avvakta och se hur det blir. Jag hoppas att Gudrun
Lindvall har rätt, att sådana här fall inte kommer att
upprepas. Det blir ett hån mot lagen om man först
omhändertar moderdjuret och sedan lämnar tillbaka
avkomman till den som har misskött djuren. Det blir
ett hån mot lagen. Det kan inte ha varit avsikten, men
så har den tillämpats.
Jag kommer att följa detta väldigt noga och se om
verkligheten kommer att visa att det blir som Gudrun
Lindvall säger så man inte behöver göra en ändring.
Men jag tycker inte att det framgår någonstans av
betänkandet eller propositionen. Där står det bara att
det inte ansetts nödvändigt. Det är synd att man inte
har varit lite tydligare med att förklara hur man har
tänkt att detta ska kunna förverkligas.

Anf. 87 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Jag delar den uppfattningen. Vi hade
faktiskt en text. Det förvånar mig att den inte finns
med. Jag tror att det är en fadäs från departementets
sida. Vi tog upp detta. Det skulle finnas en förklaring
till varför vi ansåg att det inte skulle behövas en änd-
ring i lagen.
Jag delar uppfattningen att det inte får hanteras så.
Det blir en fars om man tar hand om ett moderdjur
och sedan lämnar tillbaka avkomman. Det är natur-
ligtvis helt vansinnigt. Jag hoppas att Marietta trycker
på i det här fallet så att det aldrig ska behöva ske mer
i Sverige.

Anf. 88 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Som jag sade kommer jag att följa
frågan noga, eftersom jag har fått mig tillskickat ett
antal exempel på att lagen inte har följts rätt tidigare.
Jag kommer att fortsätta att bevaka detta.

Anf. 89 ANN-KRISTINE JOHANSSON (s)
replik:
Fru talman! Gudrun Lindvall svarade bra i replik-
skiftet. När vi diskuterade det här i utskott och de-
partement sade man till mig också att lagen ska tolkas
på det viset att om moderdjuret omhändertas ska inte
avkomman lämnas tillbaka till den som djuret har
tagits ifrån. Det skulle inte stå i en lagtext men i en
förordning.
Jag tycker det är bra att den här diskussionen
kommer upp. Vi får följa frågan och se till att lagen
inte misstolkas. Förhoppningsvis kan man genom den
nya djurskyddsmyndigheten ta vidare tag i den här
frågan.

Anf. 90 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Nu har jag fått svart på vitt av två le-
damöter i miljö- och jordbruksutskottet att man nu
inte ska tolka lagen som man tyvärr har gjort några
gånger tidigare. Den ska tolkas på ett annat sätt. Jag
för låta nöja mig med detta för tillfället. Jag ska också
noga följa att lagen tillämpas på det korrekta sättet.

Anf. 91 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Jag har till min uppgift i debatten i
dag att klargöra Vänsterpartiets ställning i frågan om
uppfödning av pälsdjur.
Fru talman! Varje år dödas 1,2 miljoner minkar
och ett okänt antal chinchillor i svenska pälsfarmar
för sina pälsars skull. Pälsdjursfarmning tillhör en av
de vidrigaste formerna av djurförtryck. Den är enligt
Vänsterpartiets menande även totalt onödig, eftersom
vi inte behöver produktionen.
Alltfler länders regeringar tycks inse detta och
fattar beslut som gör det omöjligt att farma pälsdjur. I
Storbritannien har man fattat beslut om en päls-
farmslag som förbjuder uppfödning av djur för att de
ska bli päls. Vi i Vänsterpartiet, fru talman, vill se
samma utveckling i Sverige.
Till skillnad från Christer Skoog blev jag väldigt
glad när jag hörde att Socialdemokraterna vid sin
kongress beslutade helt i enlighet med det som
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har drivit i riksdagen
tidigare, nämligen att man ska förbjuda pälsdjurs-
farmning.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det
finns någon anledning att vänta tills man har gjort en
utredning. Vi tycker att det ska till ett förbud redan
här och nu.
Christer Skoog tog tidigare upp att man på Lis-
terlandet bedriver en seriös minkfarmning. Vänster-
partiets svar på frågan om seriositeten i att farma djur
är att det faktiskt inte är en seriös hantering av djur
över huvud taget. Jag har väldigt svårt att förstå ar-
gument som att minken är framfarmad och därför inte
behöver vara i frihet, att man genom att minkar är
uppfödda i burhållning inte behöver ta ställning till
om de ska vara fria. Jag har svårt att förstå den in-
ställningen till livs levande djur. De produceras en-
dast för att man ska använda deras päls.
För ett antal år sedan, när jag var på Listerlandet
på studiebesök, fick jag se hur de farmade minkarna
blev omhändertagna. Jag fick även se hur man be-
handlade minkarna efter att de blivit flådda. Man
matade de nya minkarna med de nermalda kvarlevor-
na av det flådda djuret. Jag tycker det är fruktansvärt,
fru talman.
Jag tänker inte förlänga debatten vidare, men jag
tyckte att det var väldigt viktigt att klargöra Vänster-
partiets ståndpunkt i frågan om minkfarmning. Jag
vill precis som Maria Wetterstrand gjorde tidigare
även yrka bifall till reservation nr 18.

Anf. 92 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Jag påstod i mitt anförande att päls-
djursfarmningen i Sverige bedrivs på ett seriöst sätt.
Jag sade det utifrån den vetskap jag har om den lag-
stiftning som finns och om den tillsyn som bedrivs
för att se till att lagstiftningen efterföljs.
Tasso Stafilidis säger att pälsdjursfarmningen inte
bedrivs seriöst på Listerlandet. Det är ett påstående
som är ganska djärvt och vågat. Vilka bevis har Tasso
Stafilidis för att den inte bedrivs seriöst? Det skulle
jag vara intresserad av att få höra.
Framför allt tror jag att alla de som är berörda av
pälsdjursnäringen på Listerlandet skulle vara intresse-
rade av att få höra det. Jag vet att branschorganisatio-
ner för pälsdjuren är väldigt noga med att följa och
efterleva den lagstiftning som det har fattats beslut
om i Sveriges riksdag. Näringen kommer att se till att
de medlemmar som eventuellt inte följer lagen sköter
sig. Det är en förutsättning för en seriös verksamhet.

Anf. 93 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag har inte på något sätt ifrågasatt att
pälsdjursfarmningen efterlever den lagstiftning vi har.
Jag tar i mitt anförande upp att Vänsterpartiet över
huvud taget är emot att man bedriver pälsfarmning.
Utifrån det synsättet kan vi inte se pälsfarmning som
någon seriös näring.
Det handlar inte om att jag ifrågasätter att man i
pälsdjurshållningen efterlever den svenska djur-
skyddslagen. Vi vill ändra den svenska djurskyddsla-
gen så att man får ett klart och tydligt förbud mot att
hålla pälsdjur för produktion av pälsar.

Anf. 94 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det var bra att Tasso
Stafilidis tog tillbaka det han sade om att det inte
bedrevs på ett seriöst sätt. Det är bra att vi är överens
om att den lagstiftning som gäller i dag efterlevs. Det
tycker jag är en självklarhet.
Sedan förstår jag att Tasso i sitt anförande menade
att seriositet kan mätas i om man tycker som Väns-
terpartiet eller inte. Då finns det kanske ett och annat
ytterligare område där man inte kan vara seriös, men
det är mer en politisk bedömning. Jag delar inte den
uppfattningen.

Anf. 95 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet sätter ett värde i
djurhållningen på det sättet att vi inte vill att djuren
ska utnyttjas enbart på grund av sin päls. Vi tycker att
det är bra med det förbud mot pälsdjurshållning och
pälsproduktion som man faktiskt har i många länder.
Vi tycker att vi ska införa en liknande lag här i Sveri-
ge.

Anf. 96 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Det är en väldigt viktig fråga som
Tasso Stafilidis tar upp. Det handlar inte bara om
djurskyddslagen utan också om tolkningen av djur-
skyddslagen. Man kan fundera på varför det befanns
fullkomligt omöjligt att ha pälsrävar i bur därför att
de inte kunde bete sig naturligt medan det fortfarande
tycks vara acceptabelt att ha minkar i bur trots att de
inte kan bete sig naturligt. Man kan också diskutera
vad de här naturliga beteendena är. Det är dock all-
deles givet att en mink har ett stort rörelsebehov,
vilket är ganska typiskt för rovdjur. Det är en förut-
sättning för att de ska kunna överleva.
Jag delar alltså den uppfattning som Tasso här ger
uttryck för. Menar vi allvar med 4 § går det inte att ha
pälsdjur i bur.
Jag har en fråga till Tasso Stafilidis. I dag kan vi
se att man börjar hålla även andra djur på ett sätt som
kan diskuteras. Chinchilla är ett exempel, och kanin i
bur är ett annat. Delar Tasso Stafilidis vår uppfattning
att den typen av djurhållning måste förbjudas ganska
snabbt? Jag skulle också vilja höra Tasso Stafilidis
uppfattning när det gäller struts.

Anf. 97 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Vad gäller chinchilla och kanin delar
jag den uppfattning som Gudrun Lindvall gav uttryck
för i sitt anförande i talarstolen och i sitt replikskifte.
Frågan om struts är jag dessvärre inte insatt i. Jag
har dock ingen anledning att betvivla de uppgifter
som Gudrun Lindvall har fört fram i sina motioner.
Jag har förtroende för Gudrun Lindvalls djurskydds-
arbete. De synpunkter som har förts fram vad gäller
strutsen tänker jag sätta mig in i, och jag kommer att
klart och tydligt ta ställning när jag har gjort det.

Anf. 98 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Jag tycker att det känns bra. Det finns
mycket djurhållning som man verkligen måste ifråga-
sätta. Det går inte att undanta just struts.
Jag tänkte fråga Tasso Stafilidis lite grann om vad
som komma skall. Vi sitter nu och diskuterar en
gemensam proposition om en djurskyddsmyndighet
för att stärka skyddet för många djur, vilket kommer
att innebära en revolution i Sverige. Vi har här i flera
inlägg fått höra att Sverige inte aktivt driver djur-
skyddet i EU. Jag måste säga att jag inte riktigt delar
den uppfattningen. Jag tycker att den svenska reger-
ingen faktiskt försöker, även om det naturligtvis är
svårt att ändra på detta.
Men det som känns lite oroande är att EU nu bör-
jar diskutera en gemensam djurskyddslag för alla
länder inom EU, vilket riskerar det svenska arbetet
ganska rejält. Jag tänkte höra om Tasso Stafilidis har
någon uppfattning om det här. Anser Vänsterpartiet
att det är bra att vi stärker en del djurs skydd i EU
genom att ha en gemensam djurskyddslag i EU, eller
delar Tasso Stafilidis Miljöpartiets uppfattning att
varje land på det här området måste kunna gå före?

Anf. 99 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! När det gäller EU-frågorna har
Vänsterpartiet väldigt tydligt talat om att vi vill ha
minimiharmonisering. Det innebär att vi precis som
Miljöpartiet vill ha en harmonisering av lagstiftning-
en där länderna kan gå före när det t.ex. gäller att ha
strängare och tydligare lagstiftning i fråga om djur-
hållning.
Djurfrågorna har engagerat mig väldigt mycket,
precis som flera andra ledamöter i den här kammaren.
Det är viktigt att i framtiden lyfta fram det här. Jag
håller med Gudrun Lindvall om att det är en revolu-
tion för Sverige att vi äntligen kommer att få en djur-
skyddsmyndighet. Det kommer i första ledet att inne-
bära en förbättring för djuren. Vi får, både som lag-
stiftare och som invånare i Sverige, äntligen ge djuren
det värde de alltid har haft rätt till och kan på ett tyd-
ligt sätt lyfta upp djurvärdet dit där det ska befinna
sig, nämligen på topp. Vi ska aldrig acceptera att djur
kränks eller behandlas illa.
Precis som många andra talare har tagit upp tidi-
gare under den här debatten händer det faktiskt väl-
digt mycket. Unga människor i Sverige, våra barn och
barnbarn som kommer att ta över efter oss, har en
mycket tydligare hållning till djurrättsfrågor. Det
accepteras inte i dag att man använder djur på samma
sätt som man har gjort under väldigt många år. Tidi-
gare togs det upp att den första minken kom till Lis-
terlandet på 30-talet. I dag tror jag aldrig att man hade
accepterat det. I dag börjar unga människor också
diskutera och ifrågasätta hela köttproduktionen. Jag
tror att det är ett steg i rätt riktning.

Anf. 100 JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Sällan har så många haft bestämda
uppfattningar om hur minken mår och har det utan att
själva ha satt sin fot i en minkfarm.
Fru talman! Jag är född och uppvuxen på Lister-
landet, det distrikt där det föds upp mest minkar i
Sverige. Jag har bott där i hela mitt liv och bor där nu
också. Min far hade mink, min svärfar hade mink och
jag har själv jobbat i minkfarm. Jag anser mig alltså
kunna tala utifrån ett perspektiv av att ha följt den här
näringen genom åren.
Jag hävdar att minken mår bra. Jag fick också lite
stöd i mitt argument av Gudrun Lindvall när hon sade
att gott djurskydd är lönsamt. Det är nämligen så att
minken på Listerlandet är den kvalitetsmässigt bästa
och den bäst betalda. Den ligger i världstopp. Det
finns alltså en möjlighet att påstå att minken mår bra
eftersom den producerar så fin päls.
Sedan måste man, fru talman, skilja på farmade
och vilda minkar, precis som vi skiljer andra djur som
vi håller som husdjur eller som sällskapsdjur från
vilda. Så måste man göra här också. Man kan inte
som många djurrättsaktivister försöka sätta sig i min-
kens ställe och känna att man sitter inlåst i en bur. Det
handlar faktiskt inte om det.
Genom att jag ofta besöker minkfarmar kan jag se
att minkens beteende har förbättrats mycket sedan jag
var liten grabb på 50-talet. De stereotyper om att
minken far fram och tillbaka som man förut talade
om förekommer i stort sett inte alls. Jag uppmanar er
som tror något annat att faktiskt göra ett besök.
Det talas mycket om det stora rörelsebehovet. Det
finns forskning som visar att det inte alls är så stort
utan att rörelsen ingår i minkens beteende i jakten på
föda. En annan av de många missuppfattningar som
har tagits upp här i kammaren handlar om minkens
behov av vatten och minkens simhud mellan tårna.
Jag uppmanar dem som fortfarande talar om detta att
någon gång titta på en mink och se hur simhuden
mellan tårna ser ut.
Däremot finns det många, bl.a. agronomen vid
Statens veterinärmedicinska anstalt Eva Aldén, som
anser att minken inte alls är avsedd för rörelse i vat-
ten. Jag bor själv mycket nära vatten och ser minken
ute i vattnet. Minken går till vatten därför att den där
och vid vattenbrynet kan få lättfångad föda.
Fru talman! Christer Skoog tar upp vad jag skulle
tycka och tänka om att en av mina kolleger här i
kammaren, Marietta, har motionerat om att man bör
förbjuda pälsdjur. Först vill jag säga att det faktiskt är
så, Christer Skoog, att vi i vårt parti i alla fall har så
högt i tak att vi tillåter enskilda ledamöter att ha an-
norlunda åsikter.
Sedan säger Christer Skoog: Om olyckan skulle
vara framme så att regeringen kommer med ett för-
bud. Nu hoppas jag på ett maktskifte i september så
att vi i alla fall kan slippa en sådan regering. Om
olyckan skulle vara framme - olyckan för Christer
Skoog är alltså kongressbeslutet.
Jag blir lite rörd av Christer Skoogs bekymmer.
Jag känner Christer Skoog som en mycket god kock.
Men han lyckas icke koka soppa på en spik. Det är
precis vad han försöker göra här. Han borde känna
mycket större oro för vad en partistyrelse har sagt,
vad en s-kongress har sagt och vad en jordbruksmi-
nister har sagt, att man ska förbjuda minken.
Sedan börjar det i elfte timmen pratas om utred-
ningar. Enligt traditionen i ert parti, Christer Skoog,
har utredningar alltid förekommit före beslut. Jag
uppfattar de nämnda utredningarna som ett sätt att
avveckla på ett någorlunda snyggt sätt. Avveckla vill
man!

Anf. 101 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jeppe Johnsson talade om att Lister-
landsminken tillhör den dyraste. Man får alltså mest
pengar för den pälsen. Det tycker jag är ett väldigt
tydligt exempel på det vidriga i den här farmningen.
Hela farmningen går alltså ut på ett ekonomiskt
vinstintresse. Man har ett ekonomiskt vinstintresse av
att föda upp djur, hålla dem i bur, enbart på grund av
att man vill åt deras päls för att sälja den och tjäna
pengar. Det är det, Jeppe Johnsson, som vi från
Vänsterpartiet tycker är ohållbart. Det är det som vi
tycker är omoraliskt. Det är därför vi inte vill ha den
här djurhållningen.
Jag skulle vilja fråga Jeppe Johnsson om han
skulle försvara minknäringen på samma sätt som han
gör i dag om den t.ex. inte gav någon ekonomisk
vinst, om Listerlandspälsen i stället tillhörde den
billigaste och inte gav så stor ekonomisk vinst.

Anf. 102 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Eftersom jag är anhängare av mark-
nadsekonomi anser jag att om pälsdjursnäringen inte
kan försörja sig på sina egna meriter utan bara kan
överleva med hjälp av bidrag ska den försvinna. Och
det gör den.
Tasso Stafilidis säger också att de har bra päls.
Det betyder då att vi cyniskt utnyttjar djuren. Jag
hävdar tvärtom att den goda pälsen är ett resultat av
den goda omvårdnaden och den fina skötseln.
Jag skulle vilja rikta en fråga till Tasso Stafilidis:
Anser Tasso Stafilidis att vi också ska förbjuda män-
niskor i Sverige att bära päls? Det ligger ju i konse-
kvensen av Tassos resonemang.

Anf. 103 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! God omvårdnad, ja, vi har tydligen
delade meningar om vad god omvårdnad är. På vilket
sätt vårdar man ett djur när man föder upp det och
sedan dödar det? Där tar ju omvårdnaden slut helt
plötsligt. Det är klart att djuret består genom att en
person sedan bär den päls som har tillhört det här
döda djuret. För mig är det inte god omvårdnad i den
bemärkelsen. Det är icke moraliskt försvarbart att ha
pälsfarmning.
Vad gäller att bära päls vill jag säga att jag absolut
inte tycker att Sverige ska stifta en lag som förbjuder
människor att gå klädda som de vill. Det tycker jag
handlar om en helt annan fråga än den vi diskuterar.
Att bära päls är inte samma sak som att föda upp
minkar.
Personligen kan jag ha uppfattningen att man inte
ska bära päls. Jag tycker att alla ska bojkotta päls, att
folk inte ska köpa päls. Men det är min personliga
övertygelse. Jag vet också att väldigt många av de
unga människor som jag talar med helt och hållet
håller med mig. Men det är inte samma sak som att
t.ex. här i riksdagen fatta beslut om att vi skulle för-
bjuda människor att gå klädda som de skulle vilja.
Jag tycker ändå att det är intressant när Jeppe
Johnsson tar upp god omvårdnad. Är det verkligen
god omvårdnad, Jeppe Johnsson, att vårda någonting
och sedan ta livet av det? Är det god omvårdnad?
God omvårdnad måste ju handla om att man re-
spekterar djuret så länge djuret lever. Men djuret får
inte bestämma självt hur länge det ska leva utan det
blir slaktat efter en viss tid, när pälsen är som bäst.

Anf. 104 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Ja, det är god omvårdnad. Tydligen
vill Tasso Stafilidis också förbjuda uppfödning av
djur för föda, därför att det är samma sak. Man ser till
att de har det bra så länge de lever, och sedan slaktar
man dem och äter upp dem.
När det gäller förbud mot att bära päls tycker jag
att Tasso också, precis som statsrådet Thalén i svaret
på en muntlig fråga till mig, har gett hyckleriet ett
ansikte. Man får gärna bära päls i Sverige bara den är
producerad någon annanstans.
Våra uppfattningar skiljer sig åt. Jag tycker att det
är bra att kammaren och mina kamrater hemma på
Listerlandet får klart för sig våra olika ställningsta-
ganden. Det var klart och tydligt från Tasso. Det
uppskattar jag. Hoppas att han uppskattar min upp-
riktighet också.

Anf. 105 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Från Miljöpartiets synvinkel är det
inte lika fult att tjäna pengar. Det är alldeles uppen-
bart att den dagen ingen efterfrågar päls försvinner
pälsdjursfarmerna. Det är klart att det är på grund av
efterfrågan de finns.
Det jag vänder mig emot är att man liksom anty-
der att de som är emot pälsdjursfarmer inte har varit
och tittat på en pälsdjursfarm. Man kan faktiskt titta
på detta och komma till olika slutsatser. Det är fullt
möjligt.
Jag har naturligtvis varit på pälsdjursfarmer. Hela
miljö- och jordbruksutskottet gjorde ett sådant besök
ett år. Det intressanta var att vi som var intresserade
av djur, fast vi var emot pälsdjursfarmer, sprang och
tittade i varenda bur, medan de som inte var så intres-
serade stod en bit ifrån och höll för näsan. De tyckte
att det luktade illa. Jag kan förstå att man t.o.m. kan
tycka att det luktar lite gott.
Men det är intressant att titta på de här djuren. Det
är utan tvekan så att samma resonemang som gäller
höns gäller mink. Lever man sitt liv i ett litet trångt
utrymme som en bur är finns det vissa beteenden man
inte kan få utlopp för. Det kan vi väl vara överens
om. Jeppe Johnsson anser att det är acceptabelt och
jag anser inte det. Där borde vi också kunna respekte-
ra varandras uppfattning.
För Miljöpartiets del handlar det här inte om att
man slaktar dem. I alla fall jag anser att det är full-
komligt acceptabelt att äta både grisar och andra djur
om de hålls på ett vettigt sätt. Det vi diskuterar är på
vilket sätt det är vettigt att hålla mink. Därför skulle
jag vilja fråga Jeppe Johnsson: Anser Jeppe Johnsson
att det skulle vara möjligt att hålla minkar för farm-
ning på ett sätt som gjorde att vi kom ifrån de små
burarna?

Anf. 106 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Först vill jag uttrycka min glädje över
att Gudrun Lindvall nu har besökt en minkfarm. Vid
tidigare debatter som bl.a. jag och Gudrun har fört här
i kammaren har hon sagt att hon inte har gjort det.
Detta uppskattar jag verkligen.
Sedan förstår jag också att man kan komma till
skilda uppfattningar när man kommer till en mink-
farm. Jag är inte motståndare till att man gör förbätt-
ringar för minken. Jag är inte motståndare till att man
gör förbättringar för några djur. Jag är själv, som sagt
var, uppfödd med mink men även med ett litet, litet
jordbruk. Jag har fått i mig med modersmjölken hur
viktigt det är att man behandlar djur rätt och bra.
Däremot kan man kanske inte uppfylla alla de
möjliga och omöjliga behov som man kanske kan
komma på. Det kan man inte ens göra om man låter
höns gå fria, hästar komma ut i dagsljus eller rättar
till allt elände som finns. Man måste skilja mellan
djur som är vilda och djur som är farmade. Vetenska-
pen anser att en mink är domesticerad, alltså tillvand
till fångenskap, på 10-15 generationer. I Sverige har
vi minst 60 generationer. Totalt har vi ungefär 150
generationer farmade minkar.

Anf. 107 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Fru talman! Nu måste jag vända mig emot Jeppe
Johnssons resonemang. Domesticerade, dvs. tama,
blir djur om man avlar på just de egenskaperna. Men
när det gäller mink har man bara avlat på en enda
egenskap, nämligen bättre päls. Man har aldrig avlat
på egenskapen mer tam, eller hur?
Det här innebär att minkarna i dag har fler färger
än de har i naturen. De har tätare päls och sätter päls
fortare, därför att man enbart har avlat på den egen-
skapen. Man har aldrig avlat på något annat, vilket
innebär att de flesta minskar i dag om man släpper ut
dem har kvar alla sina andra beteenden, eftersom man
aldrig har drivit något avelsarbete på det, och klarar
sig utmärkt i naturen. Det är därför vi har problem
med mink i den svenska naturen. Farmade exemplar
har kommit loss, och eftersom de har hela det vilda
beteendemönstret kvar klarar de sig faktiskt utmärkt.
Det gäller fortfarande. Domesticeringen måste avlas
fram på egenskaper, vilket aldrig gjorts förutom för
färgningen.
Miljöpartiet delar uppfattningen att det blir svårt
att ha minkar på ett annat sätt än i burar. Jag delar den
uppfattning som Jeppe Johnsson har. Det är svårt att
tänka sig minkhållning på ett annat sätt. Från Miljö-
partiets sida är därför slutsatsen att vi inte ska ha
hållning av mink. Hållning av rävar har försvunnit
därför att man ställde större krav på deras hållning.
Men vi kan heller inte ha minkar kvar i burarna. Där-
för anser vi från Miljöpartiet att den typen av djur-
hållning bör förbjudas.

Anf. 108 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Det är inget märkligt att vi skiljer oss
i den frågan. Jag anser att vi kan ha minkhållning och
att vi ska ha det. Det vore oerhört dumt om vi i Sveri-
ge lade ned vår minhållning.
Minken är ett led i den naturliga kedjan. Ingvar
Eriksson har här innan tagit upp att mycket av det
avfall som minken omvandlar till högkvalitativ päls,
som till nästan 100 % går på export, hade fått destrue-
ras.
När det gäller avlingen och domesticeringen häv-
dar Gudrun Lindvall här att man bara har avlat på en
färg i en päls. Det har naturligtvis varit det viktigaste.
Men precis som Gudrun Lindvall sade innan blir det
fin päls om ett djur mår bra. Alltså har man också
avlat på att djuret ska må bra.
Jag kan av egen erfarenhet och egna besök i mink-
farm årligen under hela mitt liv konstatera att minken
har mått allt bättre.

Anf. 109 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Det är nästan så att man blir till tårar
rörd av Jeppe Johnssons energi och intresse att tolka
den socialdemokratiska partikongressens beslut. Jag
hade hoppats att detta intresse och den energin också
skulle röra andra områden som arbetsrätt. Det är
kanske inte lika intressant för Jeppe Johnsson att lyfta
fram. Men det var inte min poäng.
Min poäng var att det såvitt jag har kunnat kon-
statera inte finns något förslag från en socialdemokrat
i den här kammaren om att avveckla pälsdjursnäring-
en. Däremot finns det ett förslag från en moderat
ledamot. Jag kan förstå att Jeppe Johnsson tycker att
det är mycket besvärande.
Sedan visste jag innan att varje ledamot har rätt att
skriva en motion, och det har jag respekt för. Men
moderaterna, som talar om att de står upp för det fria
näringslivet, har inte en helhetssyn på detta. Det finns
sprickor även i den fasaden.

Anf. 110 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Om Christer blir rörd till tårar blir jag
nästan rörd till gråt. Vi i vårt parti, Christer, tillåter
folk att ha en egen åsikt. Jag vet inte hur det är i ert
parti. Visserligen har Christer Skoog och Jan Björk-
man skrivit en motion i ärendet. Men jag kan bara
konstatera vad som står i utskottsmajoritetens text.
Den jordbruksminister som Christer Skoog står
bakom säger så här i ett frågesvar den 14 januari
2002. Där framgår följande. Nej, det var fel. Det var i
ett frågesvar den 6 december som jordbruksministern
uttalade sin avsikt att arbeta för en successiv avveck-
ling av pälsdjursuppfödningen i Sverige. Det säger
jordbruksministern.
Fru talman! Så länge Socialdemokraternas högsta
beslutande organ, kongressen, har beslutat att succes-
sivt avveckla pälsdjursnäringen lugnar det inte mig
att man tillsätter utredningar för att göra det på ett
skonsamt sätt.
För mig handlar det inte om en skonsam avveck-
ling. För mig handlar det om satsning och utveckling
av en näring som vi behöver i stora delar av Sveriges
glesbygder, inte minst hemma i västra Blekinge.

Anf. 111 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Fru talman! Jag är glad över att Jeppe Johnsson
visar den socialdemokratiska kongressen ett så stort
intresse som han gör. Det är en väldigt betydelsefull
och viktig kongress. Trots det är det enligt författ-
ningen i vårt land här i riksdagen vi fattar beslut. Det
vet Jeppe Johnsson.
Mig veterligt finns det inget förslag i riksdagen
från socialdemokraterna att avveckla pälsdjursnäring-
en. Men det finns ett förslag från en moderat. Jag
förstår att det är besvärande för Jeppe Johnsson. Nu
vet jag att Jeppe tycker annorlunda, och det har jag
respekt för.
Jag har respekt för alla som tycker annorlunda.
Jag har stor respekt för det jordbruksministern för
fram. Men jordbruksministern har ingen rösträtt i
Sveriges riksdag. Det har vi ledamöter. Det finns
inget förslag att ta ställning till här i riksdagen från s
men det finns från m.

Anf. 112 JEPPE JOHNSSON (m) replik:
Fru talman! Nej, jag vet att det inte har kommit
något förslag till riksdagen. Det beklagade också
jordbruksministern i en sändning i Radio Blekinge att
hon inte hann.
Jag, Ingvar Eriksson och hela min grupp, frånsett
möjligtvis Marietta, kommer att jobba stenhårt - och
det kommer även Marietta att göra - för att det blir en
annan regering efter september. Då hoppas jag att vi
slipper sådana här förbud.
Om en av 82 råkar ha en annan uppfattning är det
ingenting jag är bekymrad för. Jag är snarare glad för
att vara med i ett parti där man tillåter folk att ha
andra uppfattningar. Jag respekterar Tassos uppfatt-
ning, Gudruns uppfattning och också Mariettas, och
t.o.m. Christers.

Anf. 113 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag har väckt en egen motion angåen-
de pälsdjursnäringen. Hemställanspunkten kräver
klara regler för pälsdjursnäringen och en konsekvens-
analys av ändrade förutsättningar för näringen. Sedan
motionen väcktes har motionens krav tillgodosetts.
En utredning har gjorts, och en del pågår fortfarande.
Jag behöver därför inte yrka bifall till min motion.
I betänkandet förutsätts en avveckling av päls-
djursnäringen av etiska skäl och inte av djurskydds-
skäl. Jag respekterar och har förståelse för denna
ståndpunkt, men jag delar den inte och kan inte rösta
för förslaget i betänkandet på denna punkt.
Jag tycker att det är en sämre metod och helt
omöjligt för näringarna om vi av etiska skäl förbjuder
djurhållning och pälsproduktion i år. Är det burfåglar,
strutsfarmning, slaktkyckling, kassodling av lax eller
kaniner eller marsvin som husdjur som vi av etiska
skäl ska förbjuda kommande år?
Jag ser hellre att vi har en stark djurskyddslag som
gäller generellt för alla djur oavsett avsikten med
djurhållning. Det menar jag är en mer logisk hållning.
Min motion är tillgodosedd, men betänkandets text
ger inte uttryck för en djurskyddslag lika för alla. Jag
måste därför avstå i den kommande omröstningen.

Anf. 114 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Också jag kommer att koncentrera
mitt anförande till pälsdjursnäringen. Jag har till-
sammans med Jeppe Johnsson inlämnat motion 246
som här i betänkandet lämnas utan åtgärd med hän-
visning till den utredning som pågår om pälsdjurs-
näringens framtid.
Vårt krav att ge företagarna långsiktighet är vik-
tigt att framhålla. Jag tycker att det är en skamlig
behandling av hederliga näringsidkare att uttala ett
förbud mot en näring som pågått i över 70 år i Sveri-
ge och som följt gällande lagstiftning och regler.
Dessutom är uttalanden från regeringens sida väl-
digt tvetydiga. Ibland ska man förbjuda. Ibland ska
man förbjuda, men inte nu utan senare. Ibland heter
det så fort som möjligt. Hur kan man driva företag
under sådana förhållanden?
Om en minkfarmare vill förbättra miljön för sina
djur och går till en bank för att låna låt oss säga 1
miljon kronor, vad tror Socialdemokraterna att ban-
ken säger då? Inte vill väl den låna ut pengar till ett
företag som snart ska förbjudas?
Fru talman! Det har här sagts att det inte finns nå-
got förslag i detta betänkande från regeringspartiets
sida att förbjuda pälsnäringen. Men enligt min me-
ning finns det smygvägen ett förslag att göra detta.
Det gäller den ändring i djurskyddslagens fjärde
paragraf där man vill föreslå att man ska slippa kom-
ma tillbaka till riksdagen med frågor som rör närings-
förbud. Regeringen ska alltså själv kunna fatta beslut
om att förbjuda en viss näring, t.ex. minknäringen.
T.o.m. Jordbruksverket ska kunna fatta ett sådant
beslut! Då blir det ju bekvämt för ett regeringsparti;
då slipper man ta diskussionen här i riksdagen eller
någon annanstans, för då har någon annan bestämt
om en avveckling. Det tycker jag är att införa ett
förbud smygvägen. Underförstått kan man se att det
är minknäringen och pälsdjursnäringen som man
riktar in sig på. Därför stöder jag definitivt Kristde-
mokraternas reservation nr 3, som Caroline Hagström
redan tidigare har argumenterat för.
Fru talman! Vilka skäl har regeringen och stöd-
partierna angett för att förbjuda pälsdjursnäringen?
Om det ändå vore så att det verkligen var djurens väl
som man var ute efter och om det är så att det är djur-
plågeri att föda upp minkar i bur så skulle jag också
ställa mig på den sidan och kräva ett förbud. Men så
länge vi inte kan säga att det är djurplågeri - vare sig
enligt lagstiftningen eller några andra regler - så
tycker jag att företagen ska få jobba vidare med sin
verksamhet.
Ett exempel på hur dåligt underbyggt detta är är
att den person som mest har drivit den här frågan
politiskt, nämligen TV-kändisen Robinson-Janne, har
fått igenom förbudet på Socialdemokraternas kon-
gress utan att själv ha besökt en minkfarm. Det gjorde
han för första gången den 8 maj i Blekinge. Man
bygger alltså sitt beslut på tyckande om att det är
oetiskt att bära päls.
Fru talman! Det finns tyvärr inget annat ord för
detta än populism.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

10 § Regeringens förvaltningspolitik, m.m.

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU24
Regeringens förvaltningspolitik, m.m. (skr.
2001/01:151).

Anf. 115 LARS HJERTÉN (m):
Fru talman! Regeringens förvaltningspolitik, m.m.
är rubriken på det här betänkandet, dvs. KU24. Det
bygger på en skrivelse från regeringen, men utskottet
behandlar också samtidigt 24 motionsyrkanden från
allmänna motionstiden. Betänkandet täcker alltså
betydligt mer än vad som står i själva skrivelsen.
Jag ska citera en inledningsmening i skrivelsen:
"Regeringens mål är att den svenska statsförvaltning-
en skall, med höga krav på rättssäkerhet, effektivitet
och demokrati, vara tillgänglig och tillmötesgående
och därigenom vinna medborgarnas fulla förtroende."
Jag tror att vi alla håller med om detta. Lite mer
filosofisk blir man när man skriver att förvaltningen
ska tillhandahålla tjänster på ett sådant sätt att den ger
största möjliga nytta för medborgarna. Hade man
skrivit "största möjliga lycka" i stället så hade man
kunna citera en av den klassiska liberalismens före-
språkare för ett par hundra år sedan. Skillnaden kan-
ske inte är så stor mellan lycka och nytta.
Det står också mycket annat som vi är överens
om. Jag är positiv till 24-timmarsmyndigheter, dvs.
myndigheter som vi medborgare kan nå elektroniskt
dygnet runt. Vi kan ställa frågor och komma med
förslag osv. Denna fråga diskuterade vi i samband
med ett betänkande för några veckor sedan.
Jag går nu från allmänna synpunkter där vi är
överens till sådant där vi skiljer oss åt. Redan i re-
geringsformens första paragraf står det att den offent-
liga makten utövas med respekt för alla människors
lika värde och för den enskilda människans frihet och
värdighet. I förvaltningslagen kan vi läsa att frågor
från enskilda ska besvaras så snart som möjligt. Det
är vi också överens om. Om man inte är nöjd med den
tid det tar för en myndighet att svara på en fråga som
man ställer så kan alltid JO, och även JK, ingripa,
dvs. Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Det
står också att det är särskilt besvärligt för enskilda
personer som måste vänta på ett tillstånd om de vill
starta en verksamhet. Det påtalades i Fri- och rättig-
hetskommitténs slutbetänkande - det som kallades
Domstolsprövning och förvaltningsärenden - redan
för åtta år sedan, 1994. Där föreslog man också att
man skulle införa talan mot dröjsmål hos en myndig-
het. I en proposition tog också regeringen upp frågan,
men anser att det räcker med JO och JK som till-
synsmyndigheter. De borgerliga partierna i KU vill
nu ta upp frågan om dröjsmålstalan igen. Förslaget
finns med i reservation nr 2 till betänkandet.
Jag tycker att man kan dra en parallell till sjuk-
vården, där flertalet partier i riksdagen numera är
överens om en vårdgaranti för alla. Den innebär att
man ska få vård inom tre månader. Jag tycker att det
är ungefär lika rimligt att man ska också ska få svar
på en fråga till en myndighet i ett förvaltningsärende
inom tre månader - i varje fall om det omfattar myn-
dighetsutövning mot enskilda personer. Detta är ock-
så vad vi kräver i reservationen. Vi vill ge den enskil-
de medborgaren makten att själv kunna driva en
dröjsmålstalan. Vi nöjer oss alltså inte med JO och
JK.
Jag går nu över till reservation 5, som jag härmed
yrkar bifall till, fru talman. Enligt 11 kap. 9 § i re-
geringsformen ska vid tillsättning av statlig tjänst
bara fästas avseende vid sakliga grunder som förtjänst
och skicklighet. I betänkandet kan vi sedan läsa om
hur regeringen ser på detta. Bl.a. hänvisas till en pro-
position, Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst,
där regeringen redogör för hur den ser på utnäm-
ningsmakten. Jag vill påpeka att just utnämnings-
makten är väldigt viktig för en regering. Varför tror
jag inte att jag behöver förklara. När statsministern
vid en utfrågning talade om tillsättning av generaldi-
rektörstjänster, som vi kan läsa om i betänkandet,
säger han att det kan uppfattas som att det föreligger
en politisk obalans i tillsättningsärendena. Jag vill gå
ett steg längre och påstå att det verkligen föreligger
en politisk obalans. Det är bara att titta på statistiken
över t.ex. generaldirektörer och motsvarande och
vilka partier de kommer ifrån. För att komma till rätta
med det här kan man antingen acceptera politiska
utnämningar rakt igenom - då måste man också byta
en hel del ämbetsmän i samband med ett regerings-
skifte - eller också kan man, som vi föreslår i reser-
vation nr 5, öka öppenheten vid tillsättning av statliga
myndighets- och verkschefer med offentliga utskotts-
förhör.
Vi kommer att återkomma till den debatten i sam-
band med granskningsdebatten, som inträffar här i
kammaren den 30 maj, varför jag nöjer mig med att
yrka bifall till reservation nr 5 nu.

Anf. 116 KENNETH KVIST (v):
Fru talman! I betänkandet behandlas en rad frågor
som har att göra med regeringens förvaltningspolitik
och förvaltningspolitiken. Till betänkandet finns fogat
två reservationer som vi är med på från Vänsterparti-
ets sida - dels en om utvidgad skyldighet att meddela
skriftligt beslut, dels en om HBT-kompetens inom
offentlig förvaltning.
När det gäller den första av dem, som jag härmed
yrkar bifall till, är problemet att socialtjänstlagen i
och för sig ger den enskilde rätt att få ett skriftligt
beslut, om man så begär, om man har sökt hjälp av
någon anledning. Men det är inte alla hjälpbehövande
som vet om denna rätt. Får man ett muntligt avslag så
har man ingen möjlighet att överklaga det muntliga
beskedet, utan man har bara möjlighet att överklaga
ett skriftligt besked. I många kommuner anförs tids-
brist och liknande argument som skäl. Vi tycker att
det är en viktig rättssäkerhetsfråga för socialt utsatta
människor att de inte särskilt ska behöva be om, utan
ska få, skriftliga besked. Det gäller särskilt avslag på
hjälpbegäran, för då har de möjlighet att överklaga ett
beslut som de av någon anledning skulle tycka är
orättmätigt.
Därför yrkar vi bifall till denna reservation.
I betänkandet behandlas en rad frågor som har att
göra med statsförvaltningen. En aspekt som bör lyftas
fram, enligt vår mening, och där vi i och för sig är
helt överens med utskottet, är bristen på jämställdhet i
statsförvaltningen. Där tycks tendensen inte brytas
när det gäller lönegapet mellan kvinnor och män,
liksom skillnaderna i nivå på tjänsterna, så att högre
tjänster har fler män och lägre tjänster har fler kvin-
nor. Tvärtom finns det mycket i statistiken som tyder
på att läget t.o.m. förvärras.
Utskottet säger att man fortlöpande kommer att
granska detta. Det är klart att man i längden inte bara
kan fortlöpande granska en sådan misshällighet utan
att så småningom komma med skarpare tag. Vi har
inte funnit anledning att göra det just nu, men vi vill
markera att den tiden närmar sig. Regeringen måste ta
detta på stort allvar och se till att vidta konkreta åt-
gärder för att lyfta upp kvinnornas löner. Vänsterpar-
tiet kommer inom parentes sagt att i valrörelsen sär-
skilt lyfta fram den frågan.
Fru talman! Vi har också en annan reservation,
och den gäller HBT-kompetens, dvs. kompetensen
inom offentlig förvaltning vad gäller frågor som har
anknytning till människors homosexuella, bisexuella
eller transsexuella läggning.
Vi kunde i går i nyheterna se hur situationen är för
t.ex. många ungdomar som börjar märka att de har en
homosexuell läggning. Man räknar med att nästan
varannan lesbisk flicka och var fjärde homosexuell
pojke när de upptäcker sin läggning dras med själv-
mordstankar. Detta är en utomordentligt allvarlig
situation.
Det är klart att kompetensen bör öka inom de
myndigheter som har att hantera och närma sig den
problematiken, både anställda och de inom Skolver-
ket som har ett ansvar för eleverna. Deras kompetens
att bedöma de homosexuellas livsvillkor bör öka.
Man ska i skolorna lära sig och lära ut att detta också
är ett naturligt sätt att känna och känna kärlek till
medmänniskor. Därmed kan det avdramatiseras, så att
det inte ger upphov till de tankar, mindervärdeskäns-
lor och dåliga känslor som de skrämmande siffror
som redovisades i medierna i går ger uttryck för.
En kollega kommer att yrka bifall till denna reser-
vation, nr 6, men jag kan också göra det. Jag tycker
att den är värd att lyftas fram. Det är nödvändigt att se
till att HBT-kompetensen inom den offentliga sektorn
ökar.

Anf. 117 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! För något tiotal år sedan lärde jag mig
ett nytt begrepp: omvandlingstryck. Det är någonting
som sätter press på företag och organisationer för att
de ska fungera på ett effektivt sätt i den faktiska mil-
jön. Sådana omvandlingstryck kan ske på olika sätt,
genom ekonomiska restriktioner, eller legala.
Vi tror alltså att det vore bra att ha ett legalt om-
vandlingstryck när det gäller den offentliga förvalt-
ningen, för att tillgodose relationen till den enskilde
medborgaren. Det är därför vi har föreslagit i en mo-
tion att riksdagen ska föreläggas ett förslag om
dröjsmålstalan. Vi var en majoritet för detta i Fri- och
rättighetskommittén på sin tid, som Lars Hjertén
nämnde tidigare. På många andra håll i världen har
man sådana möjligheter. Ibland kallar man det passi-
vitetstalan. Det är en viktig åtgärd att få till stånd för
att skydda den enskildes integritet och möjligheter.
Därför ber jag, fru talman, att få yrka bifall till re-
servation nr 2.

Anf. 118 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Under mina år i konstitutionsutskottet
har vi årligen lyft fram jämställdhetsfrågorna för att
se om Regeringskansliet sköter sig på det området,
dvs. om Regeringskansliet kan ses som en förebild
när det gäller att verka för att osakliga löneskillnader
mellan män och kvinnor inte förekommer. Självklart
måste Regeringskansliet vara oantastligt i denna frå-
ga. Här ligger ett stort ansvar inte bara på jämställd-
hetsminister Margareta Winberg utan på statsminis-
tern och alla statsråd som är departementschefer.
Detta gäller naturligtvis också alla myndighetschefer.
Löneskillnader mellan män och kvinnor beror inte
bara på skillnaderna mellan män och kvinnor inom
samma personalgrupper. Det handlar också om att få
fler kvinnor på högre befattningar inom departement
och myndigheter. Fler kvinnor måste bli chefer. Det
är fortfarande för få kvinnliga generaldirektörer och
ambassadörer. En titt i statskalendern ger belägg för
detta.
Göran Persson har i en utfrågning i samband med
KU:s granskning förra året lovat att underlätta och
verka för fler kvinnor på högre statliga tjänster. Nu
måste konstitutionsutskottet bevaka att han följer sitt
löfte. KU ska över huvud taget agera blåslampa i
jämställdhetsfrågor.
Det känns därför bra att kunna konstatera att det i
utskottet finns ett engagemang över partigränserna
och mellan män och kvinnor för att jämställdheten är
viktig och att det inte bara är en kvinnofråga. Vi
kommer att fortsätta att pressa på för jämställdheten.
En annan fråga som tas upp i betänkandet gäller
kunskaper och insikter inom offentlig förvaltning när
det gäller livsvillkoren för homo-, bi- och transsexu-
ella, som numera kallas HBT-gruppen. Kenneth Kvist
har också beskrivit detta. Det finns fortfarande många
fördomar, och de leder både till diskriminering och
till olyckliga livsvillkor för personer som har en, som
det uppfattas, annan än den genomsnittliga sexuella
läggningen.
Därför måste HBT-kompetensen höjas i samhäl-
let. Det gäller särskilt vissa nyckelgrupper inom den
offentliga sektorn. Det handlar framför allt om an-
ställda i rättsväsendet, t.ex. polisen, utbildningen,
t.ex. lärare, hälso- och sjukvården, t.ex. läkare och
sjukvårdspersonal, samt socialtjänsten, t.ex. socialar-
betare.
Detta har Folkpartiet, Vänstern och Miljöpartiet
begärt i en motion. Utskottsmajoritetens svar är enligt
vår mening inte tillfredsställande, och därför har vi
valt att reservera oss.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
nr 6, som handlar just om HBT-kompetens i offentlig
förvaltning.

Anf. 119 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag har mitt namn på två reservatio-
ner i detta betänkandet. En av dem, som Helena
Bargholtz nämnde alldeles nyss, handlar om HBT-
kompetensen, och jag behöver inte orda mer om den.
Jag ställer mig givetvis bakom den reservationen.
En reservation som jag inte står med på i betän-
kandet är den som Kenneth Kvist tog upp, nämligen
om utvidgad skyldighet att lämna skriftliga beslut.
Jag tycker att det är en klok tanke att alltid lämna
skriftliga beslut, framför allt för människor som har
svårt att förstå språket och som har svårt att reagera
på de beslut som fattas. Jag tycker att det är oerhört
viktigt att det ges ett skriftligt underlag. Också den
reservationen stöder jag.
Jag kommer sedan till en gammal käpphäst, näm-
ligen den alkoholfria representationen i stat och
kommun. Representanter för sex partier har skrivit
under en motion om detta, och överst står fru andre
vice talmannen.
Denna fråga är alltid lite besvärlig. Jag tycker i
allmänhet att "lagom" är ett väldigt fint uttryck, men
det är inte alltid bra. När det gäller alkohol vid of-
fentlig representation tycker jag att måttfullhetsbe-
greppet inte passar så väl in. Det går bra för alla som
klarar måttfullheten, men alla som är eller riskerar att
bli alkoholister hamnar definitivt illa till. Det fungerar
inte med ett lagom eller med måttfullhet.
Huvudorsaken till att jag har reserverat mig för
motionen och nu yrkar bifall till den är att det finns
ett behov av solidaritet med de här grupperna. Detta
kan inte minst ses mot bakgrund av uppgifter som jag
läste i går om att vart tionde barn i dag växer upp med
en missbrukare och om att tre barn i varje klass när de
går hem från skolan undrar om mamma eller pappa är
full.
Vi har en ökad alkoholkonsumtion i samhället.
Bara från januari till februari ökade den med 10 %.
Det anses väl hänga ihop med den sänkta skatten,
lördagsöppet osv., men det är kanske inte så säkra
uppgifter. Ändå vet vi att alkoholkonsumtionen går
upp, och då tycker jag att först och främst vi här i
riksdagen ska föregå med gott exempel. Därför hop-
pas jag att många här i dag stöder ett sådant beslut.
Det kostar väldigt lite för oss att vara solidariska med
dem som har detta som ett stort problem.
Fru talman! Jag har i övrigt avgivit ett särskilt ytt-
rande som handlar om jämställdheten. Häromdagen
justerade vi i konstitutionsutskottet vårt gransknings-
betänkande, av vilket det bl.a. framgår att vår stats-
minister tycker att jämställdhetsarbetet inom kansli-
huset går alldeles för sakta, framför allt när det gäller
utnämning av myndighetschefer. Trots att regeringen
1995 hade satt upp målet 50 % för utnämningar av
kvinnor har man i dag bara kommit upp i 32 %. Det
går alltså alldeles för sakta.
Det finns metoder för att bryta detta, och i mitt
särskilda yttrande nämner jag Kommunförbundets
3 R-metod, syftande till vad som kallas jämtegrering.
Denna metod löser kanske inte alla problem och pas-
sar inte överallt, men den är så pass effektiv och har
fungerat så väl där den har genomförts att vi menar
att regeringen skulle kunna använda och arbeta vidare
med 3 R-metoden.

Anf. 120 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! När man ser ut över kammaren kan
man väl med fog konstatera att det är de närmast
sörjande till det här betänkandet som har samlats för
att diskutera det i dag. Det finns möjligen något un-
dantag, men det blir så här när man ska diskutera
något som egentligen inte riktigt kan hetsa upp de
politiska känslorna. Dessutom avser skrivelsen en
redan förfluten period, nämligen inte ens fjolåret utan
året dessförinnan.
Icke desto mindre är flera av de frågor som tas
upp i den här skrivelsen och som också återfinns i
motioner och reservationer väldigt viktiga. Det är
angeläget att man har en effektiv och väl fungerande
statsförvaltning, att den kan hänga med på olika ut-
vecklingslinjer och svara mot det servicebehov som
medborgarna har vid olika tillfällen.
Jag vill understryka att det är utomordentligt an-
geläget att regeringen till riksdagen regelbundet redo-
visar utvecklingen och sin syn på den statliga förvalt-
ningspolitiken liksom naturligtvis också att riksdagen
sedan ägnar frågan uppmärksamhet.
Fru talman! Jag har tänkt beröra några av de saker
som har tagits upp i de tidigare inläggen, bl.a. utnäm-
ningsfrågan. Vi har ju ett relativt uttömmande materi-
al i ett annat betänkande, som ska hanteras nästa
vecka. Det har den lite traditionella uppställningen
där Moderaterna är missnöjda med utnämningspoliti-
ken. Det var också ungefär detta som Lars Hjertén här
gav uttryck för.
Jag tycker att det här finns två saker som man ska
observera. Den ena är att det inte är alldeles enkelt att
klassificera alla utnämnda i rent partipolitiska termer.
Jag tror att man ibland går till överdrift så att för
många kategoriseras rent politiskt.
Den andra observation som man kanske också ska
göra gäller det s.k. statssekreteraransvaret, det ansvar
som regeringen har påtagit sig, oberoende av kulör,
för statssekreterare som tvingas avgå eller som avgår
av andra skäl. Regeringen har åtagit sig att hitta andra
arbetsuppgifter, och det leder naturligtvis till att det är
angeläget att ta till vara den kompetens som skickliga
statssekreterare har i olika verk och myndigheter. Det
gör naturligtvis att man minskar lite grann på utrym-
met för rekryteringar direkt utifrån.
En öppnare process är väl en fråga väl värd att
diskutera, men om man tycker att det är för mycket
av politiska utnämningar, är man då så säker på att
det blir färre politiska utnämningar om politiskt
sammansatta riksdagsutskott ska ägna sig åt de här
frågorna? Jag är i alla fall beredd att sätta ett fråge-
tecken för den ståndpunkten.
Ytterligare en kommentar gäller Vänsterpartiets
reservation om att det alltid ska ges skriftliga besked
från myndigheter till den enskilde. Jag delar i princip
den uppfattningen, även om ordet "alltid" kanske kan
ställa till med onödig byråkrati, men jag vill gärna
peka på de JO-uttalanden som finns på det här områ-
det. De innebär att om ett beslut går sökanden emot
ska det ges ett skriftligt besked om detta. Det skriftli-
ga beskedet ska också innehålla uppgifter om hur
man överklagar.
Jag tycker att det är viktigt att observera detta, och
därför har vi inte ansett att det finns anledning till
ytterligare utflykter i detta sammanhang.
När det sedan gäller HBT-kompetensen har vi
inga skilda uppfattningar om behovet av att upplysa
kring de här frågorna. Möjligen förstärktes jag i min
uppfattning efter förra veckans debatt på den här
punkten. Men jag är inte säker på att vi klarar detta
genom ett tillkännagivande till regeringen, utan vi
förlitar oss på att myndigheterna faktiskt tar tag i det
här med de uttalanden som riksdagen ändå gör.
Får jag sedan beträffande möjligheten att föra
dröjsmålstalan säga att jag har den uppfattningen att
det är viktigt att vi koncentrerar våra resurser på att
faktiskt få myndigheterna välfungerande och på att
undanröja behovet av dröjsmålstalan. Jag tycker att
det är på detta som man ska fokusera sina insatser.
Får jag, fru talman, yrka bifall till förslaget i be-
tänkandet, men också under de sista sekunderna här
något peka på de löneskillnader som påstås finnas i
Regeringskansliet, och som naturligtvis också finns.
Det är inte alldeles lätt att veta hur det är, men jag blir
lite förvånad när jag i en kd-motion läser att skillna-
derna i lön mellan en man och en kvinna i Regerings-
kansliet är 7 000 kr, och det påstås också att detta har
ökat under senare tid. I det utskottsbetänkande som
KU hade tidigare i år, KU10, har vi redovisat några
olika grupper av anställda - juridiskt utredningsbiträ-
de, allmänt utredningsbiträde osv. - och det finns
jämförelser mellan män och kvinnor. Där kan man i
bara ett sammanhang återfinna beloppet 7 000, näm-
ligen om man jämför dem som är 30-49 år med dem
som är 50 år och äldre och talar om juridiskt utred-
ningsarbete. I övrigt är skillnaderna avsevärt mycket
mindre. Jag har inte sagt att de är motiverade i sig,
men jag tycker att man bör föra en mer nyanserad
diskussion på den här punkten. Som jag tror att jag
sade om detta betänkande i ett tidigare anförande är
det naturligtvis kvardröjande gamla strukturer - som
någon tidigare statsminister i ett annat sammanhang
uttryckte saken - som gör att man fortfarande får de
här löneskillnaderna, men utvecklingen är definitivt
på väg åt rätt håll.

Anf. 121 LARS HJERTÉN (m) replik:
Fru talman! Vi har anledning att återkomma till
tillsättning av högre statliga tjänster i samband med
granskningsbetänkandet i nästa vecka. Jag ska bara
helt kort konstatera att jag instämmer med Göran
Magnussons synpunkt att inte alla tillsätts efter poli-
tiska meriter. Det hade ju varit anmärkningsvärt om
så hade varit fallet.
Vi har i Sverige en gammal fin ämbetstradition
med kompetenta, pålitliga ämbetsmän som är objek-
tiva i sin ämbetsutövning. Den kan ju ruckas på om
man plockar in andra värderingar än de som ska gälla,
nämligen förtjänst och skicklighet. Det kan väl inte
vara Göran Magnussons och Socialdemokraternas
uppfattning att förtjänst och skicklighet är sådant som
särskilt utmärker socialdemokrater, men inte folk från
andra politiska partier. Man skulle kunna tro att det är
så. Vi i KU fick en lista över antalet generaldirektörer
och motsvarande som Sveriges Television hade tagit
fram i slutet av förra året. Av dem som hade politisk
bakgrund var två tredjedelar socialdemokrater, och en
tredjedel representerade övriga sex riksdagspartier.
Om det stämmer borde det vara så att socialdemo-
krater utmärker sig av förtjänst och skicklighet på ett
helt annat sätt än vad politiker från andra partier gör.
Det sägs att det skulle bli mer politik om man
skulle ha utskottsförhör. Jag är inte så säker på det.
KU har ett avgörande inflytande över tillsättning av
JO, och jag tror inte att Göran Magnusson och övriga
tittar på partitillhörigheten särskilt mycket när man
utser justitieombudsman.

Anf. 122 GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Fru talman! Får jag först säga om folk med poli-
tisk bakgrund och ämbetsmän följande: Är det så lätt
att kategorisera folk? Kan man inte tänka sig, Lars
Hjertén, att man är politiker och blir ämbetsman lika
väl som man kan tänka sig att man är ämbetsman och
blir politiker, och att man kan hålla ordning och reda
på de här rollerna? Jag förstår inte riktigt detta: Så
fort en statssekreterare har arbetat för en socialdemo-
kratisk regering är det en politisk utnämning. Jag är
inte så säker på att Studieförbundet Näringsliv och
Samhälle har rätt i sina kategoriseringar av folk på
det här sättet. Men framför allt: Är det så säkert att
det är så här: en gång politiker, aldrig ämbetsman?
Kan det verkligen vara en tes som går att driva hur
länge som helst?
När det sedan gäller politisering genom utskotts-
inblandning är det ju inte JO-processen, som fungerar
på ett alldeles utomordentligt sätt i KU tycker jag,
som Moderaterna tänker sig om jag har förstått det
rätt, utan det är ju öppna utskottsförhör med tilltänkta
kandidater. Då är jag inte lika säker på att det är all-
deles lätt att glömma bort vilket partimärke man bär
på klänningen eller på rockslaget, utan att man kan få
en kraftigare politisk markering.
Den närmaste jämförelsen är ju USA, och jag
tycker inte att det finns så mycket att hämta där be-
träffande utnämningstekniken egentligen. Den är ju
kraftigt politiserad. Där byter man ju också uppsätt-
ning i Vita huset i betydande utsträckning vid varje
presidentskifte.

Anf. 123 LARS HJERTÉN (m) replik:
Fru talman! Jag är inte helt säker på exakt hur ett
annat system ska vara utformat, om man ska ha ett
annat system. Ett sätt är ju att ha öppna utskottsför-
hör, vilket vi föreslår här. Men framför allt vill vi ha
en utredning där man tittar på det här.
Vi får ju lita på ämbetsmän, oavsett vilket parti de
eventuellt kommer från, t.ex. tidigare statssekreterare.
Jag tycker ändå att det är lite tveksamt, om man ser
på 30-40 generaldirektörer, att en så väldigt stor
andel kommer från det socialdemokratiska partiet, där
man har haft ledande uppdrag i riksdagen eller som
landstingsråd, kommunalråd eller så. Ska man ändå
ha väldigt många som kommer från politiska uppdrag
på ledande offentliga befattningar i samhället så be-
höver man nog fundera lite på om man inte ska ha en
mera öppen tillsättningsprocess där olika värderingar
kommer till sin rätt och där flera personer också finns
med i tillsättningsprocessen. Det är ungefär det vi
önskar.

Anf. 124 GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Fru talman! Flera personer finns ju säkert med i
utnämningsprocessen, om vi med det menar kandi-
dater. Regeringen har ju utvecklat arbetet med att
rekrytera folk och bearbeta olika kravspecifikationer
och annat. Jag vill inte påstå på något sätt att det inte
skulle gå att utveckla detta och komma längre på det
området, men om utnämningsmakten ska övergå från
regeringen till riksdagen så är det ju ett väldigt långt
steg som man därmed har tänkt sig att ta.
Jag vill gärna, fru talman, säga att jag inte har
uppfattat, och det är inte så, att Socialdemokraterna
har något intresse av att överge den traditionella sy-
nen på ämbetsmän och företrädare i olika myndighe-
ter och förvaltningar, utan vi vill fortsätta med den
syn som finns i regeringsformen om förtjänst och
skicklighet och alltså inte sträva efter ett system där
vi ska skicka in och ut tjänstemän beroende på de för
dagen gällande politiska konjunkturerna.

Anf. 125 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag lade märke till att Göran Magnus-
son inte kommenterade reservationen om alkoholfri
representation. Därför skulle jag vilja fråga om Göran
Magnussons egen syn på den alkoholfria representa-
tionen. Anser han inte att en sådan i riksdagen och
den statliga förvaltningen skulle kunna vara ett före-
döme för övrig verksamhet? Tycker han inte att det är
stötande att skattebetalarnas pengar används för såda-
na här ändamål?

Anf. 126 GÖRAN MAGNUSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag är själv medveten om att jag fak-
tiskt inte kommenterade detta. Det hade jag tänkt
göra, men klockan tickade här. Jag tar gärna tillfället i
akt till att kommentera de här frågorna.
Jag har en personlig, alldeles klar uppfattning i
den här frågan. Jag har ingen svårighet att dela mo-
tionärernas principiella uppfattning om det här. Vad
det väl mera handlar om är kanske hur man rent fak-
tiskt och praktiskt ser på de här frågorna i riksdag och
regering, och för all del kommuner och landsting
också.
Det är ingen tvekan om, inte minst mot bakgrund
av de senaste konsumtionssiffrorna, att det behövs
insatser. Det är inte alls otroligt att ett gott exempel
från riksdagen kan ha inflytande.
Dessvärre måste man konstatera att de alkoholpo-
litiska konjunkturerna inte är särdeles goda. Alkohol-
vanorna breder ut sig mer och mer. Man kan diskute-
ra huruvida det ska vara nödvändigt att servera öl
tidigt på morgnarna för att kunna se Sverige vinna
eller förlora i fotbolls-VM.
Stockholmspolitikerna har uppenbarligen ansett
att det i varje fall inte försämrar deras ställning i den
allmänna opinionen att mot all praxis och all erfaren-
het tillåta detta.
Det behövs naturligtvis goda exempel på många
områden. Jag har anslutit mig till den förhärskande
uppfattningen i utskottet - och i socialutskottet - att
det är viktigt med återhållsamhet och att det ska fin-
nas alternativ.
Jag vill gärna säga att riksdagen - och även
Stadshuset - numera är ett av de få ställen där man
kan hitta alternativ av god kvalitet och god klass.

Anf. 127 PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag förstår att Göran Magnusson står
bakom utskottets skrivning. Jag känner också till
Göran Magnussons bakgrund och inser förståelsen för
problemet.
Min fråga är: Hur tänker Göran Magnusson i fort-
sättningen arbeta för en alkoholfri representation -
eller i alla fall för en utveckling att nå det målet?
Jag har en känsla av att vi är överens om att det
vore det bästa alternativet. Som jag sade förut kan
återhållsamhet ibland vara gott nog, men är det inte
alltid. Lagom är inte alltid bäst; ibland behövs hårda-
re tag för att man ska vara solidarisk.

Anf. 128 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag sade tidigare att de alkoholpoli-
tiska konjunkturerna inte är särskilt goda. Vi har
under en lång tid levt i en alltmer tillåtande period,
och då är det naturligtvis svårt att i riksdagen och i
andra sammanhang bryta det mönstret.
Jag tror att verkligheten i betydande utsträckning
kommer att påkalla myndigheternas eller samhällsor-
ganens uppmärksamhet på det här området. Då får vi
naturligtvis återkomma och se hur riksdagens i sin
hantering av alkoholfrågorna har möjlighet att påver-
ka opinionen.
Fru talman! Man blir något förvånad när man ser
Bryggarföreningens stora annonser i tidningarna - för
att ta ett exempel på de usla alkoholpolitiska kon-
junkturerna - där de klagar på att folkhälsan är i fara
då deras bryggerier säljer för lite öl. Det är innebör-
den i det som sägs. Det är ett bra exempel på hur
långt kommersialiseringen inom det här området har
gått. Under en lång följd av år lyckades vi i Sverige
hålla de kommersiella krafterna utanför hanteringen.
Jag medger att detta lite grann ligger utanför det
som riksdagen just nu har att hantera, men jag tycker
ändå att det kan vara värt att peka på i den här debat-
ten.
Jag har för avsikt att i den här frågan rösta med
utskottet. Sedan får vi återkomma och i skilda sam-
manhang diskutera formerna för representationen i
Sveriges riksdag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

11 § Vissa censurfrågor

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:KU31
Vissa censurfrågor.

Anf. 129 INGER RENÉ (m):
Fru talman! Vi behandlar nu ett motionsbetänkan-
de från den allmänna motionstiden. Det handlar om
frågor om censur, vilket vi har behandlat vid åtskilli-
ga tillfällen tidigare.
Om jag ska kommentera Göran Magnussons in-
lägg om deltagandet i kammaren kan man kanske tro
att dessa frågor har diskuterats och debatterats så
många gånger att våra kolleger kanhända tycker att de
kan dem och av den anledningen inte sitter och lyss-
nar på denna debatt.
Med censur menar vi numera en av offentliga
myndigheter gjord förhandsgranskning av innehållet i
t.ex. brev, böcker, teaterpjäser, tidningar, telegram,
radio- och TV-sändningar och annat. Det kan leda till
att ett förbud meddelas för spridning, helt eller delvis,
av ett alster eller av ett program.
Censuren har gamla anor. Redan kort efter det att
boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet införde
kyrkan censur genom granskning av skrift innan den
trycktes eller spreds. Detta fick en efterföljd i till-
komsten av politisk censur i början av 1500-talet. I
Sverige fick vi politisk censur på 1600-talet, men den
avskaffades i princip i samband med 1766 års tryck-
frihetsförordning. Denna tryckfrihetsförordning
skyddades, och skyddas, av 1809 års grundlag.
Motivet för att ta bort censuren var att den kunde
verka hämmande på samhällsutvecklingen. Generellt
anses numera censur strida mot demokratiska princi-
per och mot tryck- och yttrandefrihet som bärande
mänskliga rättigheter. Detta gäller i demokratiska
stater till skillnad från diktaturer som fortfarande i
stor utsträckning tillämpar censur.
Ett undantag i Sverige är filmcensuren som utövas
av Statens biografbyrå. Denna censur består i att
undanröja alltför råa och sadistiska inslag i filmer och
video, och att vid behov bestämma en tillåten nedre
åldersgräns vid offentlig visning av film.
Vi moderater tycker att det är dags att förhands-
granskning av film för vuxna avskaffas. Vuxencensu-
ren har spelat ut sin roll. Genom straffbestämmelser i
brottsbalken och YGL ges i dag en viss garanti för att
filmer som visas offentligt inte innehåller olaga
våldsskildringar.
Det enda skälet till att granska film ska vara för
att fastställa en åldersgräns för den granskade filmens
publik. Utan granskning ska filmer inte få visas för
barn och ungdom. Vi anser att de nuvarande ålders-
gränserna därvid ska bibehållas, men vi menar alltså
att vuxencensuren ska tas bort. Därmed yrkar jag
bifall till reservation 1.
Om jag i mitt anförande också nämnde videofil-
mer så är det inte riktigt sant, utan den kommentaren
ska bort.

Anf. 130 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! I det här betänkandet tas många prin-
cipiellt intressanta frågeställningar upp. Dessvärre
befinner jag mig i tidsnöd. Jag får därför nöja mig
med att helt kort beröra reservation 5, som jag ber att
få yrka bifall till. Den handlar om införande av en 18-
årsgräns för inköp av film och tidningar med porno-
grafiskt innehåll.
När det gäller tobaksvaror och alkohol försöker vi
skydda barn och ungdomar i de längre åldrarna med
åldersgränser. Vi har 18-årsgräns för inköp av tobak,
och vi har ett par åldersgränser för inköp av alkohol.
Därför borde man kanske när det gäller inköp och
uthyrning av material med pornografiskt innehåll
utreda frågan om en åldersgräns för detta. Många
länder har just den typen av åldersgräns. Det är inne-
hållet i reservation nr 5.

Anf. 131 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Vuxencensuren har spelat ut sin roll,
och enligt min mening bör därför förhandsgranskning
av biograffilmer för vuxna avskaffas. Jag kan in-
stämma i vad Inger René från Moderaterna nyss
framförde. Jag gör det med samma motivering, men
med en skillnad. Vi vill från Folkpartiets sida att det i
samband med avskaffandet av vuxencensuren bör
införas ytterligare en åldersgräns på 18 år för offent-
lig visning av filmer.
Fru talman! Ulla-Britt Hagström, riksdagsledamot
för Kristdemokraterna och ordförande för deras kvin-
noförbund, föreslår i en motion som KU har behand-
lat en ändring av censurbestämmelsen så att förråande
sexualskildringar inte tillåts. KU avstyrker motionen
med hänvisning till pågående beredningsarbete i
Regeringskansliet.
Fru talman! Jag är ordförande för Liberala Kvin-
nor, och jag vet att pornografifrågan engagerar kvin-
nopolitiker i alla läger. Jag stöder utskottets svar på
motionen men vill också redovisa mina funderingar
på denna mycket svåra fråga.
Alla har en åsikt om pornografi. Kanske är det så
att vissa deltar i porrfilmer för att de vill det. Men
säkert är det många som av olika omständigheter
känner sig tvingade. Kanske är det så att vissa porr-
konsumenter har ett normalt förhållande till det andra
könet. Men säkert är det många som får en snedvri-
den syn på sex och på kvinnor. Jag är ju själv kvinna,
och jag arbetar aktivt med kvinnofrågor. Under mitt
arbete i den parlamentariska sexualbrottskommittén
här i riksdagen såg jag många exempel på otäcka
brott begångna av män som sett kvinnan som ett
avpersonifierat objekt. Jag tycker illa om pornografi,
och jag vill göra vad jag kan för att arbeta mot den,
men inte genom censur och förbud. Vi får inte låta
våra spontana och ogenomtänkta reaktioner inför
denna så laddade företeelse förblinda oss för de kon-
sekvenser som ett felaktigt agerande skulle medföra.
Censur är en allvarlig inskränkning av yttrande-
friheten. Att leva i en demokrati innebär att tolerera
andras smak, idéer och uppfattningar. Att uppehålla
en demokrati innebär ibland att slåss för sådant man
tycker genuint illa om. Porren har sitt skydd i grund-
lagen, och om vi börjar nagga på det skyddet vet vi
inte vart det leder. Det finns så många människor som
tycker så illa om så många saker. Nästa gång kanske
det gäller en kulturyttring, en musikstil eller en reli-
gion.
Var dras linjen mellan pornografi och konst med
erotiskt innehåll? Censur av denna typ riskerar att
medföra godtycklighet och otrygghet för konstnärer
och för andra som befinner sig inom vad man kan
betrakta som gränslandet. Måste dessa personer bevi-
sa att det de håller på med är konst och inte porr, och
hur ska det gå till?
Med dagens tekniska möjligheter finns det dess-
utom stor chans att censurregler skulle bli ytterst
tandlösa och tomma gester, gester vilkas enda effekt
är att fjärma både konsumenter och producenter av
porr ifrån oss och flytta verksamheten under jorden.
Vissa tror sig kunna öka respekten i samhället ge-
nom förbud och censur. Jag menar att detta skulle få
motsatt effekt. Det enda sättet är att få människor att
behandla varandra med respekt och som individer
med människovärde. I stället för att förbjuda symto-
met bör vi finna orsaken och åtgärda den. Varifrån
kommer det stora behovet av porr i samhället? Varför
respekterar människor inte varandra? Detta är stora
och svåra frågor, men att försöka förenkla dem för att
få enkla svar är farligt och självbedrägligt. Först när
vi lyckas minska människors vilja att köpa pornogra-
fiskt material kan vi komma åt problemet. Jag tycker
att det är viktigt att inte bara kvinnor utan även män i
ledande positioner tar sitt ansvar och föregår med gott
exempel genom att ta avstånd från porr och kvinno-
förnedring i alla dess former.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till
Folkpartiets reservation när det gäller vuxencensuren.

Anf. 132 PER LAGER (mp):
Fru talman! Till detta betänkande har jag fogat två
reservationer. En reservation handlar om obligatorisk
förhandsgranskning av videogram. Statens biografby-
rå förhandskontrollerar filmer och videogram. Men
när det gäller videogram är det frivilligt. Med tanke
på hur den världen ser ut i dag, och då menar jag den
videovärld som barn och ungdomar kommer åt och,
vilket jag vill poängtera, som de inte är psykologiskt
mogna att hantera, nämligen det förråande våldet ofta
ihop med pornografiskt förråande uttryck, är detta
någonting som jag menar att vi är skyldiga att skydda
barnen ifrån. Man kan säga att man när det gäller
offentliga visningar har en kontroll men att man inte
ska gå in i det privata. Man hänvisar till att det är
väldigt viktigt när det gäller yttrandefriheten. Jag
tycker också att yttrandefriheten är oerhört viktig.
Men det finns, precis som i många andra samman-
hang, gränser för saker och ting.
När jag ser att barnen utsätts för saker som de inte
klarar av, och när jag ser att föräldrarna inte kan ta
det ansvar som de borde kunna ta när det gäller att
skydda barnen från intryck som de inte klarar av,
behövs det hårdare tag just när det gäller detta. Jag
kan inte se hur yttrandefriheten skulle skadas av att
man tar bort de svåraste våldsskildringarna, speciellt
de som är av spekulativ karaktär eller den barnporno-
grafi som flödar i dag. Därför yrkar jag bifall till
reservation 3 om obligatorisk förhandsgranskning av
videogram.
Vi i Miljöpartiet har, precis som flera andra här,
åsikten att man borde höja åldersgränsen till 18 år.
Det beror bl.a. på att de flesta biobesökare i dag är
mellan 15 och 24 år. Och just den gruppen blir utsatt
för detta alltmer förråande, sexualiserade och kom-
mersialiserade våldet. Om man höjer gränsen till 18
år blir det inte lika intressant att göra filmer med
dessa inslag, eftersom man trots allt vill tjäna pengar
på detta. Och om det är färre som kan se dessa filmer
blir det klart ointressant att bygga vidare på bl.a. det
sexualiserade våldet. Jag tror att det i förebyggande
syfte är väldigt bra att höja åldersgränsen.
Sedan finns det en annan fråga, nämligen vuxen-
censuren. Det tycker jag är en komplicerad fråga som
i dag, åtminstone för mig, betyder att vuxencensuren
egentligen inte har den effekt som den var tänkt att
ha, och den betyder inte så mycket. Jag kan därför
tänka mig att den inom en snar framtid kommer att
försvinna, att man kommer att ta bort den. Men då
krävs det att man också höjer åldersgränsen till 18 år.
Jag tänkte också nämna något om det som våra
barn utsätts för. Det är inte bara film, det är inte bara
videogram, utan det är numera i stor utsträckning
dataspel och Internet. Nu har vi talat om Internet i ett
tidigare betänkande, men det finns ett utbud som nu
sprider sig via olika medier. Och vi som vuxna måste
aktivt ta ansvar för att våra barn, de som inte kan
skydda sig mot detta, inte råkar ut för detta. Det går
an när man har kommit till åren och blivit lite livser-
faren. Men ett litet barn har inte en chans att värja sig,
och det är vår skyldighet att se till att detta barn slip-
per råka ut för detta.

Anf. 133 ANDERS BENGTSSON (s):
Fru talman! Censuren måste ständigt sättas i rela-
tion till vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Yttrandefri-
heten innebär i detta sammanhang att det inte får
förekomma någon förhandsgranskning av något som
är avsett att framföras i radioprogram eller annan
teknisk upptagning. Varje svensk medborgare är
gentemot det allmänna tillförsäkrad rätten att i radio,
TV och liknande överföringar samt via film, video,
ljudupptagningar osv. uttrycka tankar och åsikter och
att i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Det får genom lag förekomma granskning av bl.a.
filmer och videogram som ska visas offentligt. Därför
har vi en obligatorisk förhandsgranskning av filmer
och videogram för offentlig visning. Det finns även
en frivillig förhandsgranskning av alla videogram
som även är ämnade för uthyrning och försäljning för
privat bruk.
Frågan om censur fick stor uppmärksamhet i sam-
band med visningen av filmen Shocking Truth för ett
par år sedan. Vi var många som blev bestörta över en
av filmsekvenserna där en drogpåverkad kvinna ut-
sätts för ett hänsynslöst sexuellt utnyttjande av flera
män. Filmen blev föremål för debatt om eventuella
lagändringar inom censurområdet. Frågan bereds för
närvarande inom Regeringskansliet, och vi avvaktar
ytterligare initiativ.
Fru talman! I betänkandet finns det ett antal reser-
vationer som jag tänkte kommentera.
Moderaterna och Folkpartiet vill att all förhands-
granskning av biograffilm för vuxna ska avskaffas.
Man anser att den är svårförenlig med yttrandefrihe-
ten och en onödig inskränkning i människors fria val.
Förhandsgranskningen av filmer och videogram
för vuxna är på sätt och vis en form av ingrepp i ytt-
randefriheten - det är riktigt. Men det känns väldigt
angeläget att förhindra offentlig visning av mycket
extrema våldsskildringar av spekulativ karaktär eller
t.ex. av barnpornografi.
Vi anser inte att detta är någon fara för yttrande-
friheten. Samhället måste på något sätt sätta gränser
för vad som kan tolereras när det gäller offentligt
visade skildringar med våldsinnehåll och direkt förrå-
ande inslag. Vi kan inte förringa att den granskning
av filmer och videogram som förekommer kan ha en
viss återhållande effekt på våldsskildringar. Därför
anser vi att filmcensuren ska finnas kvar.
Miljöpartiet framför i en reservation förslag om
att införa obligatorisk förhandsgranskning för alla
videogram. Miljöpartiet föreslår också att ytterligare
en åldersgräns på 18 år på biografer ska införas.
Obligatorisk förhandsgranskning för alla video-
gram är en sådan form av censur som innebär ett
alltför stort ingrepp i yttrandefriheten. Förhands-
granskning av filmer och video även för privat bruk
skulle innebära ett betydande avsteg från de principer
som gäller för yttrandefriheten. För en sådan censur
krävs det mycket starka skäl. Vi anser att det finns
andra och bättre metoder som vi kan använda för att
komma till rätta med problemet med våldsskildringar.
Våldet är ett mycket allvarligt samhällsproblem.
Det är vi alla i denna kammare medvetna om. Våld i
medierna kan påverka ungdomar att begå våldshand-
lingar eller andra brott. Vi har därför vidtagit en rad
åtgärder för att begränsa skadeverkningarna av vålds-
skildringarna i medierna.
Våldsskildringsrådet är ett organ som har i uppgift
att samordna verksamhet med skadliga våldsskild-
ringar i rörliga bilder. En grundläggande uppgift är att
verka som samarbetsorgan för flera institutioner som
har anknytning till området. Våldsskildringsrådet gör
dessutom utredningar och rapporter.
Sedan år 1997 finns också International Clearing-
house on Children and Violence on the Screen - ett
informationscentrum för spridning av forskning kring
barn, ungdomar och medievåld En av idéerna bakom
detta informationscentrum är att förståelsen för frågor
som rör barn, ungdomar och medievåld måste bred-
das och fördjupas via en effektiv kunskapsspridning.
Spridningen av information och kunskap om barn
och medier är viktiga arbeten som vi vill fortsätta att
utveckla. Vi anser att medievåldet främst ska angripas
genom information och frivilliga åtgärder, inte i för-
sta hand genom förbud och censur. Den förhands-
granskning som sker av filmer och videogram har
sannolikt en viss återhållande effekt på utbudet av
våldsskildringar - det ska man inte förringa.
Med anledning av detta anser vi inte heller att
Kristdemokraternas förslag om att införa en 18-
årsgräns för filmer och tidningar med pornografiskt
innehåll är rätt väg att gå.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets
förslag i betänkande KU31.

Anf. 134 HELENA BARGHOLTZ (fp)
replik:
Fru talman! Först vill jag slå fast att jag, precis
som Anders Bengtsson och de flesta andra, tycker
väldigt illa om alla former av beteendeavarter när det
gäller våld och så. Men vi har i dag straffbestämmel-
ser i brottsbalken och yttrandefrihetsgrundlagen som
gäller filmer eller videogram som skildrar sexuellt
våld eller tvång mot människor och djur. Det ger ändå
en viss garanti för att sådant inte får visas. Frågan är
om man utöver detta behöver ha någon typ av vuxen-
censur.
Anders Bengtsson talade om Våldsskildringsrådet.
Redan år 1993 kom man med en rapport där man
föreslog att vuxencensuren skulle tas bort och att det
skulle vara en extra gräns vid 18 års ålder - precis
som vi i Folkpartiet har föreslagit. Vi har tagit fasta
på vad Våldsskildringsrådet sagt.
Nu är det snart tio år sedan den här utredningen
kom. Men regeringen har ännu inte kommit med
något förslag med anledning av utredningen. Jag
skulle gärna vilja höra vad Anders Bengtsson tror är
skälet till att regeringen inte kan bestämma sig och
komma med ett förslag.

Anf. 135 ANDERS BENGTSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag tar det sistnämnda först. Jag vet
faktiskt inte varför regeringen inte har kommit med
ett förslag. Det får vi fråga regeringen om. Jag kan
gärna åta mig att göra det.
Sedan har vi detta med vuxencensuren. Det här är,
som Per Lager var inne på i sitt anförande, en kom-
plicerad fråga. Detta är alltså inte alldeles enkelt. Jag
kan som liberal socialist hålla med om att man myck-
et väl skulle kunna släppa detta fritt. Men samhället
måste ändå sätta en gräns för vad vi ska tillåta att
visas.
Helena Bargholtz kommer säkert ihåg t.ex. den
debatt som var kring filmen Motorsågsmassakern på
80-talet. Vi vet att det i dag är mycket värre saker på
film som visas i form av videogram och på andra sätt
offentligt. Samhällsbilden förändras hela tiden, och
våldet ökar. På något vis måste vi ha koll på vad som
sprids t.ex. offentligt för att hålla igen på våldet i
samhället.

Anf. 136 HELENA BARGHOLTZ (fp)
replik:
Fru talman! Det var roligt att höra att Anders
Bengtsson betecknar sig som liberal socialist - ett
uttryck som jag inte tidigare hört. Eftersom jag själv
är socialliberal tycks vi kunna komma varandra när-
mare, så vi borde kunna enas i de här frågorna. Vi
tycker väldigt illa om de här avarterna. Jag talade
tidigare om porren, som i vissa avseenden också kan
ses som en avart. Frågan är hur man kommer åt detta.
Gör man det genom censur, eller kan man göra det på
annat sätt? Jag tror mer på möjligheterna att påverka
varandra att inte tycka om sådant här.
När det gäller de förråande filmerna kan det kon-
stateras att gränserna tyvärr hela tiden flyttas. Det
tycks bli en allt större acceptans för grövre våld, mer
av kvinnoförnedring etc. Det är fruktansvärt att detta
inträffar, så där tycker jag att vi som politiker har ett
ansvar för att påverka opinionen och ändra inrikt-
ningen i detta avseende.
Vad gäller framför allt videgrammen finns det en
enorm "undergrundsmarknad", så även om man har
censur på området förekommer det en mängd filmer
som visas för väldigt många människor i mer eller
mindre slutna sällskap. Det är det som gör att jag tror
att vi måste hitta andra vägar och gå via annan lag-
stiftning, t.ex. brottsbalken, för att komma åt de här
företeelserna.

Anf. 137 ANDERS BENGTSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Jag håller med om att bästa sättet för oss att påverka
våldsspiralen och det som visas i videogram, filmer
och liknande är just, som vi nu gör, att ha en debatt
om det och att bemöta argumenten. Som Helena
Bargholtz själv var inne på handlar det också mycket
om brottsbalken och liknande.
Helena Bargholtz säger att acceptansen för våld
har ökat trots att vi har censur. Jag hävdar ändå att i
och med att vi har censur har vi också en offentlig
debatt. Genom censuren lyfter filmerna oss så att säga
upp till debatt på ett annat vis.
Myndigheter och offentligheten kan diskutera ut-
ifrån att vi har vissa kriterier. Statens biografbyrå
sätter ju upp vissa kriterier när man ska avgöra vad
som ska bort eller inte. På det viset är det ett inslag i
debatten.

Anf. 138 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Anders Bengtsson säger att man inte
ska lagstifta om förhandsgranskning i första hand -
över huvud taget inte lagstifta i första hand i de här
frågorna. Men jag skulle vilja påstå att det snarast är i
sista hand när det gäller en obligatorisk förhands-
granskning av videogram med tanke på att det har
gått så många år och utvecklingen ser ut som den gör.
Jag skulle vilja använda samma argument som ut-
skottet använder sig av sedan tidigare för vuxencen-
suren, att man inte kan hävda att en lagstiftning som
går ut på att hindra våldsskildringar av spekulativ
karaktär eller av barnpornografi, utgör en fara för
yttrandefriheten. Det tycker jag är en bra skrivning
och talar om någonting som är väldigt viktigt, nämli-
gen att yttrandefriheten är en stor sak för oss men att
det finns gränser. De gränserna borde sättas just när
det angår barn. Det är barnen som är utsatta. Det är
därför vi också talar mindre om de vuxna. Därför
undrar jag om Anders Bengtsson kan se idén med att
skydda barnen just när det gäller videogrammen,
eftersom utvecklingen där är betydligt starkare än
inom själva filmområdet.

Anf. 139 ANDERS BENGTSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag är den första att hålla med om att
vi naturligtvis ska skydda barnen. Det känns som ett
lite olustigt argument att jag inte skulle vilja skydda
barnen i detta sammanhang. Just i fråga om privata
videofilmer som man kan hyra och se i hemmen mot-
sätter vi oss den offentliga censuren. Det tycker vi är
ett för stort ingrepp i yttrandefriheten.

Anf. 140 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Det var inte meningen, Anders
Bengtsson, att det skulle låta som ett billigt argument.
Jag tror givetvis att Anders Bengtsson är mån om
barnen. Men han nämnde att man tar till lagstiftning-
en i sista hand, att det finns mycket annat man skulle
kunna göra innan, ha debatt, se till att föräldraansva-
ret ökar osv. Javisst, men då måste vi ha det. Då
måste vi ha en aktiv debatt, och vi måste pressa fram
den. Vi vet att det är alldeles för många föräldrar i
dag som inte kan - jag vill inte säga vill för de vill
säkert - ta ansvaret att skydda barnen i hemmen.
Därför är lagstiftningen vår hjälp i förhållande till
barnen. Därför tror jag inte att det betyder någonting
att det går över till den privata sektorn. Det viktiga i
det här fallet är att man skyddar en grupp som inte
kan skydda sig själv.

Anf. 141 ANDERS BENGTSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag håller återigen med Per Lager om
att vi självklart måste skydda barnen. Däremot håller
jag inte med Per Lager om att införa censur på de
filmer som visas eller används privat.
Som jag sade i mitt anförande är det enda sättet att
fortsätta debatten och diskussionen, men också såda-
na saker som ökade resurser till skolan. Per Lager
nämnde de barn om har föräldrar som inte har möj-
lighet eller vill, eller hur man nu ska uttrycka det, ta
ansvar för vad barnen ser. Där har t.ex. skolan en
oerhört stor betydelse. Det är ofta i skolan man lär sig
att tänka kritiskt. Det är också i den åldern - Per La-
ger vill höja åldersgränsen - 15-17 år man lär sig att
tänka kritiskt. Vad det framför allt handlar om är att
lära barnen att tänka kritiskt och bedöma det de ser på
film utifrån eget omdöme som de lär sig. Argumenta-
tion, utbildning och debatt är det sätt varpå vi kan
möta det här.

Anf. 142 INGER RENÉ (m) replik:
Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att i
just det här sammanhanget är barn en skyddsvärd
part. Vi är överens om att vi som lagstiftare i det
sammanhanget har ett särskilt ansvar för barnen. Men
jag tycker att vi i diskussionen tenderar att glömma
bort att det faktiskt finns de som har ännu större an-
svar när det gäller barn, och det är föräldrarna. För-
äldrarnas ansvar för vad deras barn tar del av, inte
minst genom TV och videofilmer, tycker jag är det
fundamentala. Där tror jag att vi nära nog är överens.
Däremot är vi inte överens om vuxencensur. Det
beror till mycket stor del på att den som vill titta på
den typ av material som de flesta av oss i allra högsta
grad tar avstånd ifrån har alla möjligheter att göra det
på alla de möjliga och omöjliga - höll jag på att säga
- sätt, inte minst genom Internet och annat som ore-
glerat väller över landets gränser.
Då är jag lite nyfiken på vad Anders Bengtsson
menade när han sade att samhällsbilden förändras -
där är vi överens - och att det gäller för oss att ha koll
på det som sprids. Det är det som min nyfikenhet
grundar sig på. Hur i all världen kan vi ha koll på det
som sprids worldwide i dag?

Anf. 143 ANDERS BENGTSSON (s):
Fru talman! Det gäller att svänga om snabbt här.
Den ena vill ha mer censur, den andra mindre. Där
står man mittemellan och försöka förklara situatio-
nen.
Vad jag menar med kontroll gäller inte staten i
sig, utan det är vi som opinionsbildare som har ansva-
ret. Oavsett om vi har censur eller inte har vi ändå
ansvar för att få mindre våld i samhället. Våldet har
ökat eller rättare sagt blivit förråande, enligt mitt sätt
att se det. Inger René var själv inne på att det våld
som visas och som sprids på andra sätt har ökat. Som
jag sade i ett tidigare replikskifte med Helena Berg-
holtz har det hänt oerhört mycket sedan Motorsågs-
massakern. Tack vare att vi har Statens biografbyrå,
som har hand om censuren, får vi en debatt om det
som händer på film, video och liknande. Det är bra att
frågan kan lyftas upp på det sättet så att man kritiskt
kan granska. Det är bra att vi har en central myndig-
het som granskar det som visas så att vi andra, här i
riksdagen, i tidningar och TV, kan diskutera det som
visas. På det viset får vi en offentlig diskussion om
det.

Anf. 144 INGER RENÉ (m):
Herr talman! Jag ska verkligen inte opponera mig
mot att det är viktigt att vi som beslutsfattare försöker
driva debatten och diskutera de här frågorna. Men jag
kan inte förstå vad det har att göra med vuxencensur
av film. Det är i dag en mycket liten del av vålds-
skildringar som visas på biograferna och kommer ut
via filmer. Det beror inte på att filmerna är granskade
och att de värsta avarterna har tagits bort, utan det
beror på att de värsta avarterna finns på andra medie-
områden, om jag får kalla det så, i samhället som är
tillgängliga för var och en. De finns på TV, på alla de
tusen och en kanalerna, och också på Internet. Därför
menar jag att en vuxencensurlagstiftning i dag är
obsolet. Det är farligt att ha lagar som har spelat ut
sin roll. När det dessutom, som i det här fallet, är en
lagstiftning som kolliderar med de lagar som vi an-
nars sätter högt, alltså tryckfrihetsförordningen, ytt-
randefrihetslagen, är det en nackdel för samhället att
bevara denna lagstiftning.

Anf. 145 ANDERS BENGTSSON (s):
Herr talman! Jag vill säga till Inger René att det ju
inte är fråga om en uttalad vuxencensur. Censuren
sätter gränser för de filmer som ska visas, så det
handlar inte enbart om en vuxencensur. Som Inger
René själv var inne på är det väldigt lite som stryks i
filmerna, framför allt när det gäller de filmer som ska
visas för den åldersgrupp som är över 15 år. Men
censur innebär också att sätta gränser för 7-åringar,
11-åringar och 15-åringar.
Som Inger René inledde med är det ju bra att vål-
det i de filmer som visas offentligt har minskat. Det
är kanske censuren och den offentliga debatten som
har gjort att våldet på film har minskat.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

12 § Norden

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU12
Norden (skr. 2001/02:90 och redog. 2001/02:NR1).

Anf. 146 STEN TOLGFORS (m):
Herr talman! Norden har länge fungerat bra när
det gäller samarbete och integration mellan länderna.
Genom åren har en lång rad åtgärder vidtagits som
tillsammans med delade värderingar bundit samman
de nordiska länderna. Den nordiska passfriheten och
den nordiska arbetsmarknaden är viktiga milstolpar.
Det finns enighet om huvuddragen i det nordiska
samarbetet. Men på ett par punkter vill vi moderater
understryka vikten av att man kontinuerligt utvecklar
formerna för det nordiska samarbetet, allt i akt och
mening för att se till att det förblir starkt och relevant
för att möta tidens utmaningar.
Herr talman! De baltiska staterna står på randen
till fullt medlemskap i EU och Nato. Denna utveck-
ling är mycket positiv för Estland, Lettland och Li-
tauen och innebär full integration i de västliga syste-
men för ekonomiskt, politiskt, säkerhetspolitiskt och
försvarspolitiskt samarbete. Denna utveckling är
också mycket positiv för Sverige och för de övriga
nordiska länderna, liksom för stabiliteten och tillväxt-
förutsättningarna i vår region.
Nordiska rådets uppgift är - och måste vara - att
bidra till att stärka samarbetet och relationerna i vår
del av Europa. De nordiska länderna och Nordiska
rådet borde ta ett alldeles särskilt ansvar för och ha ett
speciellt intresse av att integrera de baltiska staterna i
regionens samarbete.
Det har dock visat sig möta större hinder för de
baltiska länderna att komma med i Nordiska rådet än
vad det har gjort och gör i EU och Nato. Det är näm-
ligen så att intresset för deras medlemskap saknas helt
hos den svenska regeringen.
Hittills - och med lyckat resultat - har gemen-
samma möten hållits mellan Nordiska rådet och den
baltiska församlingen, som är Nordiska rådets baltis-
ka motsvarighet. Inte minst frågor om Östersjöområ-
dets säkerhet har diskuterats livligt. Det är i sig bra.
Gemensamma sessioner är välkomna och angelägna
för att diskutera gemensamma angelägenheter. Men
det ersätter inte medlemskap. Precis som inom andra
organisationer måste samarbetet ske på jämställd fot.
De baltiska länderna är inte Nordens lillebröder.
Utskottets skäl för att avfärda det moderata yr-
kandet om medlemskap i Nordiska rådet för de bal-
tiska staterna är milt sagt svårbegripligt. Majoriteten
skriver följande: "När det gäller medlemskap konsta-
terar dock utskottet att det nordiska samarbetet vilar
på den språkliga och kulturella gemenskapen de nor-
diska länderna emellan. Det nordiska samarbetet är
ingen internationell organisation där andra länder kan
söka medlemskap. De baltiska länderna har inte heller
uttryckt någon önskan om att få medlemskap i Nor-
diska rådet."
Den här skrivningen är på flera sätt direkt själv-
motsägande. Först avfärdar majoriteten möjligheten
för länder att söka medlemskap. Sedan anför man
som skäl för att länderna inte ska inbjudas att komma
med att de inte uttryckt någon önskan om att få delta.
Därför vill jag fråga företrädare för majoriteten: Hur
sannolikt tror Socialdemokraterna att det är att de
baltiska länderna skulle be att få komma med i en
organisation som uttryckligen förklarat sig vara
stängd för ansökningar? Initiativet till ett medlemskap
- en inbjudan - måste komma från oss.
Hänvisningen till språklig gemenskap i Norden är
också självmotsägande. Svenskan och finskan är
knappast varandra mer närstående än svenskan och
estniskan. Både Finland och Estland har under långa
- om än olika långa - perioder varit en del av samma
rike som Sverige. Har utskottet glömt att Riga har
varit en betydande stad i det svenska riket? Har ut-
skottet glömt universitetet i Tartu? Har Socialdemo-
kraterna glömt alla personella band mellan Sverige
och de baltiska länderna både långt tillbaka i tiden
och i modernare historia? Har Socialdemokraterna
glömt att vi alla delar Östersjön med allt vad det in-
nebär av ansvar för miljö, säkerhet och kommunika-
tioner? Har utskottet och Socialdemokraterna glömt
det gemensamma intresset av att integrera det nära
Ryssland i handel, kulturellt utbyte och politiska
relationer i närområdet? Vad, om inte detta, borde det
Nordiska rådet syssla med?
Dessutom har Sverige och de andra Nordiska EU-
länderna allt intresse av att skapa ett så nära samar-
bete som möjligt med de baltiska staterna inför deras
förestående EU-medlemskap. Då är det knappast rätt
signal att avfärda dem som medlemmar i Nordiska
rådet för att sedan, när de väl är med i EU, komma
farande och be om deras samarbete och stöd för t.ex.
den nordliga dimensionen inom EU.
Ett väl fungerande nordiskt samarbete är viktigt
när det gäller utvecklingen i Östersjöområdet liksom
för att regionalt stärka den europeiska integrationen.
Det nordiska samarbetet har spelat en betydelsefull
roll för att väva samman de nordiska länderna särskilt
före det svenska och det finska EU-medlemskapet.
Det nordiska samarbetet kommer att ha viktiga
funktioner också i framtiden, men det förutsätter ju
att vi är villiga att utveckla Nordiska rådets uppgifter.
Det är här som vi moderater ser medlemskap för de
baltiska staterna som den stora utmaningen för sam-
arbetet.
Under 2003 bör de baltiska staterna erbjudas
medlemskap i det nordiska rådet så att de åtminstone
kommer i en parallell process med utvidgningen av
EU och Nato.
Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till den
moderata reservationen nr 1 i dagens betänkande.
En angelägen funktion för Nordiska rådet är an-
nars att fungera som Nordens politiska torg där poli-
tiker från de nordiska länderna kommer samman för
att diskutera gemensamma frågor och utbyta idéer.
Därför måste ländernas ledande politiker, både från
regeringar och från parlament, kunna delta.
Det är tydligt att många gemensamt nordiska frå-
gor också har en stark koppling till de europeiska
frågorna. Omvänt gäller att många Europafrågor har
en stark inverkan på de nordiska länderna och de
nordiska frågorna. Vi lever inte längre isolerat. Där-
för måste den såväl politiska som personella kopp-
lingen till EU-parlamentet stärkas.
Vi moderater menar därför att de nordiska länder-
nas EU-parlamentariker måste kunna ingå i respekti-
ve lands nordiska rådsdelegationer och vara valbara
tillsammans med nationella parlamentariker. Därmed
skulle de kunna vara fullvärdiga medlemmar av re-
spektive länders delegationer.
De nordiska ländernas parlament måste därför få
möjlighet att nominera ledamöter till Nordiska rådet
partipolitiskt proportionellt, men bland såväl nordiska
parlamentsledamöter som nordiska Europaparlamen-
tariker.
Ett starkt nordiskt samarbete stammar ur varda-
gen. Det är bra att vissa av ländernas parlamentariker
har ett särskilt ansvar för det nordiska samarbetet i
sina nordiska rådsdelegationer. Men det vore ännu
bättre om de nordiska frågorna kom att involvera alla
parlamentsledamöter i deras dagliga gärning. Ett sätt
att klara detta vore att varje nordiskt lands fackutskott
i respektive parlament samarbetade med kollegerna
inom sina frågeområden. Om detta har vi moderater
avgett ett särskilt yttrande.
Men dagens huvudpoäng är att vi vill inbjuda de
baltiska staterna att komma med i Nordiska rådet och
att genom detta stärka vardagsintegrationen och det
gemensamma ansvaret för regionen. Kent Olsson
kommer senare att redovisa ytterligare moderata
synpunkter, men då mer på Nordiska rådets praktiska
arbete.

Anf. 147 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Trots att betänkandet i sitt omfång,
knappt 20 sidor, kan synas tunt är det en betydande
ärendeström som rinner i den flod som förenar Nor-
diska ministerrådet med dess parlamentariker i Nor-
diska rådet.
Redogörelsen från regeringen upptar finska ordfö-
randeskapet från i fjol, då man valde rubriken Nordbo
2001. Där kartlades nordiska medborgares rättigheter
vid bosättning, arbete, studier och uppehåll i annat
nordiskt land. Utredaren lämnade också förslag om
hur man skulle kunna förbättra informationen om
nordiska avtal och konventioner till medborgare och
myndigheter. Det pekades också på behovet av en
ökad medvetenhet och en bättre uppföljning av de
nordiska avtalen. En slutrapport kommer att lämnas
under detta år.
En viktig del i det organisatoriska avsnittet var
Viesmanspanelens rapport, som kom förrförra året,
med förslag om den framtida inriktningen på det
nordiska samarbetet. Senare kom också en ny nordisk
dagordning. Det ledde till en ändrad utskottsstruktur
där vi i princip återgick till tidigare sakområden.
Ministerrådet hade också siktat in sig på fem områ-
den: den teknologiska utvecklingen, välfärden, den
inre marknaden i Norden, samarbetet med grannlän-
der och regeringar i grannskapet samt miljö och en
hållbar utveckling. Ett temamöte i april i fjol om ett
bärkraftigt Norden ledde till en extra kongress i juni i
Kungälv.
Samarbetet i närområdet är en angelägen fråga.
Inte minst det parlamentariska utbytet spelar stor roll.
Nordiska investeringsbanken, NIB, men också NEF-
CO och NOPEF har haft betydande verksamheter
med inriktning på närområdet.
Det är nu tio år sedan de nordiska informations-
kontoren i Tallinn, Riga och Vilnius inrättades, och
jag vill påstå att dessa informationskontor, som kom i
gång innan banden slets av till gamla Sovjetunionen,
var något av en dörröppnare. Nu arbetas det på att få
en liknande informationspunkt i Kaliningrad. Det är
viktigt att snabbt komma i gång eftersom det har en
så avgörande betydelse för det framtida samarbetet.
Utan att föregripa vad nästa års rapport kommer
att innehålla är det intressant att notera att det norska
ordförandeskapet har prioriterat de tre viktiga områ-
dena barn och unga, livsmedelssäkerhet och bärkraf-
tig utveckling. Jag tycker att det ligger väl i linje med
vad vi parlamentariker från mittengruppen har uttalat
oss för, och vi känner stor sympati för dessa priorite-
rade sakområden.
Herr talman! När jag 1979 deltog i min första ses-
sion här i Stockholm var det rådets 27:e session sedan
starten. Under dessa 23 år har naturligtvis väldigt
mycket hänt både i rådet och i världen i övrigt. En
tydlig förändring är det ökade tempot, sessionen har
kortats. Då pågick sessionen i nästan en hel vecka. Då
var hela den svenska regeringen på plats. Antalet
deltagande ministrar från övriga nordiska länder var
ungefär detsamma. Nu kan man väl säga att konkur-
rensen om tid för det internationella samarbetet inte
var lika stor då, och många fler hade tid att delta för
att så att säga bara lyssna.
I år fyller Nordiska rådet 50 år. Det är nästan lika
gammalt som FN och det däremellan startade Europa-
rådet som till stora delar blev förebild under Nordiska
rådets första arbetsår. Nordiska rådet hade dels ett
omfattande parlamentariskt samarbete i Norden och i
Europa. Dock fick inte utrikes- och säkerhetspolitik
behandlas. Jag minns debatter då erfarna parlamenta-
riker tystade nya och entusiastiska ledamöter som
ville tala om säkerhetspolitik. Dessa frågor var då
fortfarande tabu.
Historiskt har Nordiska rådet främst arbetat som
nationella delegationer. Samarbetet mellan de olika
nordiska partierna fanns visserligen, men det var
svagt och inte formaliserat med partigruppsmöten och
partigruppsförslag som det är i dag.
År 1979 hade Sverige en liberal regering under
ledning av Ola Ullsten, och oppositionsledaren Olof
Palme var ordförande i den svenska delegationen. Det
är värt att notera att flera av de förslag som fanns på
dagordningen för den 27:e sessionen har stor aktuali-
tet också i dag. Avsaknaden av överstatlighet och
behovet av konsensus har naturligtvis inverkat på
möjligheten att handla snabbt. Jag vill bara nämna att
frågor som då diskuterades var ett förbättrat konsu-
mentskydd, nordiskt dataråd, valutapolitik och mo-
netärt samarbete i Norden - ett samarbete som i dag
är under snabb utveckling i hela Europa. Medicinskt
missbruk inom elitidrotten och framfarten av droger
bland yngre var problem som då fanns med men som
har mycket hög aktualitet också i våra dagar. Åtgär-
der för att bevara sälstammen, begränsningar av djur-
försök och samarbete om genteknik är också frågor
som med hänvisning till den snabba medicinska ut-
vecklingen rymmer ett antal etiska problem som vi
fortfarande måste ta itu med såväl på nordisk basis
som i världen i övrigt.
Frågor som också diskuterades vid detta möte var
Nordiska hälsovårdsskolan, Nordiska industrifonden
och Nordiskt institut på Åland. Färöarnas representa-
tion var en het fråga, inte minst för danskarna och
färöingarna själva. Många av de verksamheter som då
var på dagordningen utvärderas i dag. En del kan
synas spela stor roll och ha betydelse eller också bör
de ersättas med annan nordisk verksamhet.
Med ett skutt framåt tio år i tiden till 1989 är vi
åter i Stockholm. Nu är det rådets 37:e session.
Statsministern är nu Ingvar Carlsson, och ordförande
för svenska delegationen är Karin Söder, som vid den
sessionen också väljs till rådets president.
Också vid detta möte behandlades frågor som har
hög aktualitet i dag, som arktisk medicinsk forskning
m.m. Andra förslag som lades fram var att sätta i
gång en nordisk studie angående Europasamarbete
och en utredning om det nordiska samarbetet och
EG:s inre marknad.
Nu vet vi resultatet med flera nordiska länder i EU
och några som står utanför men ändå med en anknyt-
ning genom EES-avtalet. Det är inte fråga om anting-
en eller utan om både-och. Vi behöver såväl Norden
som Europa och världen.
IT-frågorna står i dag högt på dagordningen, och
det finns ett särskilt IT-ministerråd. Redan 1989 var
de faktiskt aktuella genom förslag om en nordisk
informations- och databank och förslag om en nor-
disk datautbildning. Det är ett fint inslag i det utbyte
som sker med våra närområden och inte minst med de
tidigare av Sovjetunionen styrda områdena. Nord-
jobbs verksamhet spelar här en stor roll. Att på plats
kunna utbyta erfarenheter i ett främmande land med
både skillnader och likheter spelar en stor roll inte
minst för unga människor.
Fumliga försök i det förgångna har bl.a. NORD-
SAT, Nordisk ekonomisk union - NORDEK - och
Försvarsförbundet varit. Alla dessa tre försök har det
gemensamt att det inte blev någonting av dem. Jag
lägger ingen särskild värdering i det påståendet, men
uttrycket står sig att nordiskt samarbete har haft
många små framgångar och några få men stora bak-
slag.
Vid Nordiska rådets senaste möte i Reykjavik dis-
kuterades globaliseringen, som nu har många ansik-
ten. Det må vara internationell handel som växer,
stora kapitalflöden över nationsgränserna, framsteg
inom högteknologin i stora delar av världen, lägre
kostnader för kommunikationer, en kraftigt ökad
migration - allt detta i en alltmer integrerad världs-
ekonomi och en explosiv utveckling av finansiella
transaktioner. Det är stor risk att klyftan växer mellan
rika och fattiga länder.
Globaliseringen, som framför allt kom i gång
kring 1980-talet, har i verkligheten främjat ekono-
misk tillväxt. Det visar sig att länder som ökade sin
öppenhet gentemot omvärlden har haft en snabbare
utveckling än länder som mälde sig ut från handel
och investeringar.
På tal om öppenhet är vi från Folkpartiets sida
också öppna för att valkretsen utvidgas till att också
gälla Europaparlamentariker. Det gör att vi har yrkat
bifall till reservation 2 i betänkandet.
Herr talman! Ett par korta reflexioner till. I en
rapport som jag själv lade fram för Nordiska rådet för
ett par år sedan som hette Globaliseringen och Nor-
den tog jag upp globaliseringens betydelse för kultur-
politik och socialpolitik. Jag utgick från ett nordiskt
perspektiv men med en positiv syn på globaliseringen
i betydelsen regional samverkan, tillväxt och mark-
nadsekonomi för att motverka tendenser till slutenhet
mot omvärlden, att få en vidgad arbetsmarknad och
att åtgärda brister som orsakar arbetslöshet, t.ex.
genom bättre vidareutbildning och kompetensutveck-
ling. Rapporten debatterades och ledde till rådsbeslut.
En rekommendation gjordes till ministerrådet och en
rekommendation i fyra punkter till de nordiska län-
dernas regeringar. Några delpunkter som fanns i re-
kommendationerna: Hur möter vi de utmaningar som
den nordiska modellen gentemot den allmänna glo-
baliseringen innebär? Ministerrådet uppmanas att
klarlägga vilka delar av vår välfärdsmodell som det
finns samstämmighet kring och är angelägna att vär-
na. Välfärdsforskningsprogrammet ska undersöka hur
man harmoniserar men också särskilt beakta skatteba-
sernas rörlighet. Kan detta påverka vår handlingsfri-
het vid val av välfärdsmodell, och hur påverkar de allt
större enheterna och koncentrationen i finans- och
näringsliv maktförhållandena i samhället och konsu-
menternas situation?
De nordiska regeringarna uppmanades att främja
goda levnadsvillkor i u-länderna. Vi ger också en
demokratisk dimension åt detta genom uppmaningen
att presentera gemensamma handlingslinjer för hur
man stärker demokratin och förnyar dess former.
Vidare uppmanades till att sprida kunskap om våra
nordiska erfarenheter av folkrörelse och medbestäm-
mande, om byalag och om folkbildning. Detta är
klassiska frågor som sprang fram ur våra stora folkrö-
relser och som sedan fått en mer modern avnämare.
Att verka för att folkrörelserna och frivilligorgani-
sationerna stärks och att öka demokratiseringen är
bl.a. vad den globala styrningen handlar om.
Där, allra sist herr talman, tror jag att det nordiska
samarbetet har sin uppgift. Det är inte bara 50 år. Vi
har ett månghundraårigt gott samarbete, och därför är
det så starkt med denna folkliga bas. Jag har sagt vid
en del tillfällen att det här faktiskt är något som kan
vara en god exportvara.

Anf. 148 AGNETA BRENDT (s):
Herr talman! I det här betänkandet finns, som ti-
digare år, en sammanfattande redogörelse av reger-
ingens skrivelse till riksdagen om Nordiska minister-
rådets verksamhet och även en kort sammanfattning
av Nordiska rådets svenska delegations redogörelse
för det gångna verksamhetsåret.
I Nordiska ministerrådet var Finland ordförande
under 2001. Man hade valt Nordbo 2001 som rubrik
för sitt program. Ambitionen var att se samarbetet på
olika områden ur den enskilde nordiske medborga-
rens perspektiv. En särskild utredare tillsattes för att
kartlägga nordiska medborgares rättigheter och skyl-
digheter vid bosättning, arbete, studier och uppehåll i
annat nordiskt land.
Särskild vikt lades vid den s.k. visemanspanelens
rapport, som tidigare nämndes här. Den lämnades i
oktober 2000 med förslag till inriktning av det fram-
tida nordiska samarbetet. Avsikten är att samarbetet
ska inriktas på fem områden: teknologisk utveckling,
välfärd, där också nordbors rättigheter ingår, den inre
marknaden i Norden, samarbetet med grannländer
och grannregioner samt miljö och hållbar utveckling.
Nordiskt samarbete i EU-frågor har i första hand
karaktär av samråd och informationsutbyte. Samar-
betet med närområdet, de tre baltiska länderna, nord-
västra Ryssland, Barentsområdet och Arktis, är prio-
riterat för Norden. En stor del av resurserna satsas på
projekt med inriktning på demokrati, välfärd, bär-
kraftigt resursutnyttjande och marknadsutveckling.
Under året uppmärksammades, som också har sagts
tidigare, att det var tio år sedan de nordiska informa-
tionskontoren i Tallinn, Riga och Vilnius inrättades.
Dessa kontor har spelat en viktig roll för utvecklingen
av kontakter och kulturellt utbyte mellan de baltiska
och de nordiska länderna. Glädjande nog har ju nu
också beslut fattats om öppnande av ett svenskt kon-
sulat i Kaliningrad.
I regeringens skrivelse betonas samarbetet inom
sektorerna utbildning och forskning, miljö, närings-
politik, regionalpolitik, arbetsmarknad samt social-
och hälsovårdsfrågor. Särskilt viktiga miljöfrågor den
närmaste tiden är havsmiljön och miljö och hälsa. När
det gäller arbetsmarknadssektorn handlar det om full
sysselsättning, avskaffande av gränshinder, trygghet i
arbetsmiljön och arbetslivet samt frågor som rör den
nordiska välfärdsmodellen. Ett centralt område för
arbetet är utvecklingen av arbetskraftens rörlighet i
det gränsregionala samarbetet. Bl.a. har s.k. hinder-
kataloger tagits fram för att undanröja de hinder som
finns för arbetskraftens rörlighet på den nordiska
arbetsmarknaden.
Herr talman! I redogörelsen från Nordiska rådets
svenska delegation redovisas de möten som har av-
hållits och de politiska utvecklingslinjerna i samar-
betet. Förändringar i omvärlden har följts av organi-
satoriska förändringar i arbetet inom Nordiska rådet.
Vid rådets session i Köpenhamn i oktober 2001 fatta-
des beslut om ändringar i rådets organisation. Den
tidigare geografiska utskottsindelningen ersattes av
en fackindelning av utskotten inom områdena kultur
och utbildning, medborgar- och konsumentfrågor,
välfärd, miljö och naturresurser samt näringsfrågor.
Jag vet att Anita Johansson senare kommer att
ytterligare belysa de förändringar som har genomförts
beträffande rådets arbetssätt och de planer som finns
för det framtida samarbetet.
Herr talman! Utskottet har behandlat ett antal mo-
tioner i anslutning till skrivelsen och redogörelsen.
Motionerna behandlar relationerna till närområdet,
nordbors rättigheter, miljö- och hälsofrågor och soci-
ala frågor, regional utveckling samt organisationsfrå-
gor. Samtliga motioner har besvarats eller avstyrkts.
När det gäller relationerna till närområdet handlar
motionsyrkandena om det nordiska samarbetets roll
för att främja utvecklingen i närområdet, dvs. de i
baltiska länderna, i nordvästra Ryssland, i Barentsom-
rådet och i Arktis.
De här motionsyrkandena har behandlats av ut-
skottet ett flertal gånger, och utskottet har därför inte
funnit anledning att ändra sin bedömning från tidigare
år, dvs. att det nordiska samarbetet vilar på den
språkliga och kulturella gemenskapen de nordiska
länderna emellan. Det nordiska samarbetet är ingen
internationell organisation där andra länder kan söka
medlemskap. Däremot har vi från utskottets sida
pekat på den pågående översynen av de strategiska
målsättningarna för närområdessamarbetet inom
ramen för uppföljningen av rapporten Närmare Nor-
den.
Herr talman! När det gäller organisationsfrågor
föreslår Moderaterna i sin motion liksom tidigare år
att även ledamöter i Europaparlamentet ska kunna
nomineras till Nordiska rådet och att utskotten i de
nordiska ländernas parlament ska ha en aktivare roll i
beredningen av de ärenden som behandlas i Nordiska
rådet. De menar också att det krävs en fortsatt refor-
mering av Nordiska rådet.
Majoriteten i utskottet anser att Europafrågorna
redan i dag har en självklar plats i Nordiska rådets
verksamhet och att de löpande kontakterna mellan
Nordiska rådet och Europaparlamentarikerna har
stärkts under senare år. Europaparlamentets ledamö-
ter kan redan i dag delta i Nordiska rådets temamöten
med full yttranderätt. De kan också delta i rådets
sessioner. I samband med omorganisationen av ut-
skottsstrukturen inom Nordiska rådet har det även
slagits fast att ordförandena i de nyskapade fackut-
skotten ska etablera kontakt med motsvarande utskott
i Europaparlamentet.
När det gäller den fortsatta reformeringen av ar-
betet anser vi att det är rimligt, efter en så pass om-
fattande omorganisation, att den nya organisationen
ska få en chans att finna sina former innan nya, större
organisationsförändringar diskuteras på nytt.
Vad gäller förankringen i de nationella parlamen-
ten har en försöksverksamhet inletts där utskott från
de nordiska länderna har hållit särskilda möten. Det
är en del av det reformarbete som pågår och som
kontinuerligt ska utvärderas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utri-
kesutskottets betänkande och avslag på samtliga re-
servationer.

Anf. 149 STEN TOLGFORS (m) replik:
Herr talman! Att utrikesutskottet tidigare har av-
styrkt en motion är knappast ett sakargument för att
göra det en gång till, särskilt när argumentationen inte
utvecklas. Jag skulle vilja fråga Agneta Brendt varför
Socialdemokraterna är motståndare till baltiskt med-
lemskap i Nordiska rådet. Den skrivning som finns i
betänkandet är ju, som jag har redogjort för tidigare,
direkt självmotsägande. Man vill inte bjuda in de
baltiska länderna till Nordiska rådet av det skälet att
de inte har uttryckt någon önskan om att få delta.
Samtidigt skriver man att Nordiska rådet är stängt för
andra länder att ansöka om medlemskap i. Det är
fullständigt självklart att de baltiska länderna inte
skulle förödmjuka sig genom att öppet säga att de
skulle vilja komma med när Socialdemokraterna
sänder sådana avståndstagande signaler. Det är ju på
det sättet att Nordiska rådet och medlemsländerna
själva måste sända en signal om att de baltiska stater-
na vore välkomna.
Det är på något sätt underligt, och det måste väl
ändå Agneta Brendt också tycka, att det är lättare för
de baltiska staterna att bli medlem i EU och Nato än
att få minsta signal om öppenhet från nordiska rådet.
Det finns fler självmotsägelser i Socialdemokra-
ternas argumentation. Man talar om den språkliga
gemenskapen. Finskan är t.ex. inte mer lik svenskan
än vad estniskan är. Det allvarligaste, tycker jag, är
att man fullständigt bortser från det gemensamma
ansvar som Sverige, Norden och Baltikum har för
Östersjöangelägenheter. Det gäller alltifrån miljö- och
energifrågor, säkerhetsfrågor och att integrera det
nära Ryssland i ett samarbete med de västliga demo-
kratierna. Jag skulle vilja be Agneta Brendt att ut-
trycka något sakskäl för att de baltiska staterna ska
nekas medlemskap i Nordiska rådet.

Anf. 150 AGNETA BRENDT (s) replik:
Herr talman! De baltiska staterna har faktiskt inte
uttryckt någon önskan att bli medlemmar. Det före-
ligger också en mycket bred samsyn i Norden om de
här frågorna.
Det är den konservativa gruppen i Nordiska rådet
som driver frågan om ett baltiskt medlemskap i Nor-
diska rådet. Det är däremot inte så att övriga parti-
grupperingar i Nordiska rådet på något sätt tar av-
stånd från de baltiska länderna. Jag har själv deltagit
vid sessioner där Nordiska rådet har sammanträffat
med den baltiska församlingen, som är de baltiska
ländernas samarbetsorganisation. Från de baltiska
ländernas sida uttrycker man också stor tillfredsstäl-
lelse med det samarbete som finns i dag mellan de
baltiska länderna och Nordiska rådet.
Självklart har de nordiska länderna ett mycket
stort ansvar när det gäller Östersjön och länderna runt
Östersjön.

Anf. 151 STEN TOLGFORS (m) replik:
Herr talman! Först säger Agneta Brendt att de
baltiska staterna inte får vara med. Sedan förundras
hon över att de inte själva har uttryckt någon önskan
om att vara med. Det är väl ändå att bjuda med arm-
bågen?
Den baltiska församlingen har uttryckt önskemål i
riktning att man skulle kunna utvidga Nordiska rådet,
men Socialdemokraterna avfärdar denna närområ-
desintegration som Nordiska rådet skulle kunna bidra
till. Våga fråga, Agneta Brendt! Stå inte här och för-
sök förutsäga deras svar! Se vilken reaktion de kom-
mer med.
Återigen: Jag tycker att man gör en synnerligen
underlig hänvisning till språklig och kulturell gemen-
skap, som skulle vara något exkluderande och skilja
Norden från övriga länder kring Östersjön. Jag ser
inte alls på vår historia på det sättet. Både Agneta
Brendt och jag vet mycket väl att såväl Estland som
stora delar av Lettland en gång i tiden har varit med i
samma rike som Sverige och Finland. Riga var en av
våra största städer, och universitetet i Tartu var ett av
våra viktigaste universitet. Östersjön band ihop Nor-
den, men nu vill Agneta Brendt använda Östersjön
för att särskilja de nordiska länderna från de baltiska
staterna. Det tycker jag är i grunden felaktigt.
Vad sänder det för signal om det framtida samar-
betet i EU om en nordlig dimension? Först avvisar
Socialdemokraterna ett ytterligare närmande mellan
Sverige och de baltiska staterna inom Nordiska rådet.
När dessa sedan kommer med i EU kommer vi för-
modligen snabbt att vara där och be om deras stöd för
den svenska linjen för EU:s utveckling, för den nord-
liga dimensionen och för hjälp med att integrera det
nära Ryssland.
Jag tycker att det är synnerligen underligt att det
ska vara lättare för ett land att komma med i Nato och
EU än i Nordiska rådet, eller att ens få en signal om
att man skulle vara välkommen som medlem i Nor-
diska rådet. Socialdemokraternas argumentation hål-
ler inte. Varken språklig eller kulturell gemenskap
kan vara tillnärmelsevis tillräcklig grund för att avvi-
sa en utvidgning och göra Nordiska rådet relevant i
vardagsintegrationen.

Anf. 152 AGNETA BRENDT (s) replik:
Herr talman! Sten Tolgfors, jag har inte uttryckt
någon förundran över att de baltiska länderna inte har
ansökt om medlemskap. Jag har konstaterat att så inte
är fallet.
Som jag sade tidigare är det oerhört viktigt att vi i
de nordiska länderna och i övriga länder runt Öster-
sjön samarbetar när det gäller t.ex. miljöfrågorna,
Östersjön och när det gäller demokratiutvecklingen i
de baltiska länderna, hälsovården osv. Men förutsätt-
ningen för att göra det behöver inte vara att vi alla är
med i samma organisation. Samarbetet mellan de
nordiska länderna och de baltiska länderna fungerar
alldeles utmärkt redan i dag.

Anf. 153 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! Utrikesutskottet har en tradition att
både besvara och avfärda med så mjuka ord att man
har svårt att ta till storsläggan. Jag skulle önska att det
skulle finnas mer av tåga och vilja i utskottets besked
när det gäller de olika förslagen. Jag tänker särskilt på
de gränshinder som finns. Det blir en väldigt tjock
katalog. Man har tagit upp alltför lite i försök att
undanröja det.
Agneta Brendt talade själv om hur viktigt det är
med arbetskraftsutbyte. Vi har en sådan punkt som
Folkpartiet har tagit upp. Den gäller problemen för de
s.k. gränsgångarna. Det finns ett tiotal gränsöverskri-
dande områden. Inte minst i det norra, Haparanda-
Torneå, eller det sydvästra, Öresundsregionen, ser
man väldigt tydligt hur viktigt det är att ha ett
fungerande gränsöverskridande samarbete. Där har
gränsgångarna haft det svårt genom att det har varit
knöligt för dem antingen i skattefrågor eller i t.ex. hur
man hanterar de dagliga färderna över gränsen. Detta
har varit alltför stelbent.
Jag tycker att de nordiska regeringarna har tagit
alltför lätt på detta, och vi parlamentariker har väl inte
tillräckligt skjutit skarpt i de här frågorna. Jag skulle
vilja att Agneta Brendt hade något att skicka med för
att sätta tryck på de nordiska regeringarna, och då inte
minst den svenska, när det gäller att underlätta för det
nordiska samarbetet i vardagsverksamhet.

Anf. 154 AGNETA BRENDT (s) replik:
Herr talman! Jag är väl medveten om att det finns
hinder och att det är stora problem på vissa ställen när
det gäller gränsöverskridande arbete - man bor i ett
land och arbetar i ett annat. Men jag vet också att den
svenska regeringen har gjort ansträngningar för att
lösa de här problemen.
Detta är inte bara en svensk angelägenhet, utan
det handlar om regeringarna i de övriga nordiska
länderna också. Det måste finnas en önskan att se till
att de här problemen blir lösta.

Anf. 155 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! I den mån den svenska regeringen
har ansträngt sig är det inte särskilt imponerande. Det
återstår för mycket när det gäller att komma till rätta
med vad jag kallar vardagshinder. Det gör att våra
högtidstal om hur självklart det nordiska samarbetet
är och att vi egentligen är en enda gemenskap ekar
något ihåligt, eftersom just vardagsproblemen inte
hanteras bättre.

Agneta Brendt säger att hon och utskottet är väl
medvetna om detta. Då skulle det faktiskt vara
klädsamt att lägga in lite mer politisk tyngd när man
besvarar motioner. Det här är realiteter, där bekymren
fortfarande i alltför hög grad kvarstår.

Anf. 156 AGNETA BRENDT (s) replik:
Herr talman! Det är kanske framför allt i de
mycket vardagliga situationerna som problemen är
mest irriterande. Jag kan bara hoppas att det i framti-
den blir en lösning på de problemen, så att det t.ex.
blir enkelt för människor som bor i Köpenhamn att
arbeta i Malmö och vice versa. På samma sätt hoppas
jag att det ska bli enklare för de människor som bor
längs gränsen till Norge eller uppe i Tornedalen.

Anf. 157 KENT OLSSON (m):
Herr talman! Nordiska rådet fyller 50 år i år. Då
frågar man sig om det är en pigg 50-åring eller en
trött 50-åring. Ska man se på Nordiska rådet med oro,
eller ska man se på Nordiska rådet med pessimism?
Ska man se på Nordiska rådet med tillförsikt eller
bekymmer?
Vi kan gå tillbaka 50 år i tiden och se vad som har
hänt. Vi har vår passfrihet. Vi har den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden. När man frågar människor
utanför kammaren är det dessa saker de anser att
Nordiska rådet har betytt för dem.
Men det finns problem inom Nordiska rådets om-
råde. Elver Jonsson och Sten Tolgfors tog upp dem,
nämligen problemen med olika typer av gränshinder.
Jag blir lite bekymrad när jag hör den ledande so-
cialdemokratiska företrädaren i dag säga att vi får
hoppas att vi kan lösa de vardagliga problemen. Det
ska inte hoppas någonting! Det ska lösas! Det är
därför som Nordiska rådet finns. De problem som
finns ska lösas. En av de viktigaste sakerna inom
Nordiska rådet är att lösa problemen. Vi måste inom
Nordiska rådet lösa dessa problem för dem som tyck-
er att Norden är viktigt. Vi måste se till att koncentre-
ra vårt arbete, att det blir målinriktat - människor ska
t.ex. kunna flytta.
Låt oss titta på Norrbackrapporten - den rapport
som flera har citerat ur. Vi kan konstatera att de flesta
nordbor tror att det är problemfritt att flytta mellan de
nordiska länderna. Men det man kan stöta på är irrite-
rande svårigheter och problem som man inte har
kunnat förutse. En orsak är att lagstiftningen inte är
tillräcklig och inte beaktar de behov nordbor har som
flyttar mellan de nordiska länderna. Vi vet att det
behövs en bättre samordning av regelverken.
De flesta nordbor, som en följd av det växande
nordiska samarbetet och globaliseringen inom när-
ingslivet i Europa, kommer att bo i olika länder. Då
förväntar de sig faktiskt att deras barns utbildningar
ska gälla i det ena landet till det andra, att de kan få
pensionsförmåner i det ena landet efter det andra. Det
ska inte vara några problem.
Det är här, Agneta Brendt, vi politiker har vår
största uppgift, nämligen att se till att gränshindren
försvinner i stället för att konstatera att det nu finns
en ny katalog av gränshinder. Vi får faktiskt se till att
hindren tas bort mycket snabbt.
Låt mig ge exempel på ett antal hinder som kan
tyckas små men som ändå är typiska.
En ung svensk gick till arbetsförmedlingen för att
undersöka möjligheten att arbeta på Färöarna eller i
Grönland. Det fanns ingen information att få. På en
fråga fick han till svar att arbetsförmedlingen kon-
centrerar sig på EU och EG, och förresten behövs det
arbetstillstånd för att arbeta på Färöarna eller i Grön-
land. Tack vare Hallå Norden - den nordiska instans
som hjälper enskilda med byråkratin - fick vederbö-
rande den information han behövde. Han hade helt
rätt; det behövdes inget arbetstillstånd för att arbeta i
Grönland eller på Färöarna.
Det här var ett exempel på att myndigheterna
måste veta vilka regler som gäller. I norrbackska
rapporten föreslås att det ska finnas en databas där
man snabbt kan se reglerna.
Låt mig ta ett annat exempel som kan synas vara
obetydligt. Vi har ett ungt par. Hon är svensk, och
han är från Island. De bosätter sig på Island, och de
får en dotter med det vackra namnet Saga. Efter för-
äldrarnas gemensamma önskemål registreras barnet i
Island i enlighet med isländskt namnskick. Det unga
paret beslutar så att flytta till Sverige, men här vägrar
de svenska myndigheterna att ge Saga hennes full-
ständiga namn med motiveringen att modern är
svensk medborgare. Frågan om prövningstillstånd är
nu under behandling i kammarrätten. Ska det verkli-
gen behöva vara så krångligt?
Jag som bor nära den norska gränsen i Bohuslän
kan konstatera följande. Enligt Göteborgs-Posten
rasar norska pensionärer bosatta i Sverige mot den
extra skatt som de tvingas betala till sitt hemland.
Norge kräver 3 % av deras pensioner i sjukvårdsav-
gift, trots att de inte anlitar norsk vård. Den norska
staten hävdar att när pensionärerna anlitar sjukvården
i Sverige får norrmännen betala via räkningar. Men,
detta har kontrollerats med svenska myndigheter, och
beskedet där är att Sverige inte skickar några räk-
ningar på sjukvårdskostnader till norrmännen. Norr-
männen får inte heller dra av den norska avgiften när
de betalar skatt i Sverige, men det norska folke-
tryggskontoret säger att man har rätt att ta ut dessa
avgifter.
Det här var ett antal exempel, och jag skulle kun-
na rabbla fler exempel.
Ett annat problem är den baltiska och ryska integ-
rationen. Vi moderater har tagit upp den frågan i
Nordiska rådet ett antal gånger. Det gäller den höga
avgift som måste betalas när t.ex. idrottsungdomar
ska få visum för att åka till Finland.
Nu har vi sett på problemen, och nu tycker jag att
vi ska se på möjligheterna. Det har ett antal gånger
nämnts i denna kammare att Sverige och Norden har
varit föregångare när det gäller skapandet av den
baltiska demokratin och de förändringar som har skett
i nordvästra Ryssland. Här är det oerhört viktigt att
Norden fortsätter att satsa. I betänkandet pekar man
på att Nordens internationella roll är oerhört viktig.
Vi har en framtid där vi kan ge mycket i form av
hjälp.
Jag hade förmånen att i Nordiska rådet vara ordfö-
rande för en grupp som arbetade med den nordliga
dimensionen. Vi kom fram till att det övergripande
målet för den nordliga dimensionen är att stärka de-
mokrati, säkerhet, stabilitet och hållbar utveckling i
norra Europa. Man ska se det som en politisk satsning
att bygga en plattform och ange en inriktning för
samarbetet mellan EU-länder och multilaterala orga-
nisationer i den nordliga regionen. Det är viktigt att vi
kraftsamlar för att stärka den demokratiska, ekono-
miska, sociala och miljömässiga utvecklingen i nord-
västra Ryssland och runt Östersjön. Det finns en
mångfald av aktörer, vilket är positivt.
Det finns ingen brist på idéer. Det finns ingen
brist på förslag. Det finns ingen brist på projekt. Men
det är faktiskt viktigt att vi koncentrerar oss och ser
till att det blir någonting av alla dessa projekt, att vi
identifierar de hinder och svårigheter som finns för
genomförandet och att vi lägger fram förslag på rea-
listiska projekt. Det ska vara projekt kring vilka det
finns en identitet, där människor i nordvästra Ryss-
land och Baltikum känner att de kan göra något av
projekten.
Här ser jag en oerhört stor uppgift för Norden i
framtiden med dess internationella engagemang.
Så vill jag säga lite grann om Baltikum. Sten
Tolgfors hade en stor debatt i frågan tidigare.
Visst vill balterna bli medlemmar i Nordiska rå-
det. Det vet alla som sitter här. Vi har sett deras skri-
velser. Men de kan inte söka medlemskap i en organi-
sation som i statuterna säger att det måste ske ett
erbjudande. Visst vill de bli medlemmar.
Det känns konstigt att vara i denna kammare där
de flesta vet att så är fallet. Men nu säger man att
balterna inte vill detta för att de formellt inte har
ansökt om medlemskap. Men de har i skrivelser i
samband med den baltiska församlingens möte sagt
att de vill bli medlemmar i Nordiska rådet. Det är
något som vi bör kämpa för.
Herr talman! Låt oss sammanfatta. Jag känner att
Norden har stor betydelse, men för att Norden ska
fortsätta att ha en stor betydelse är det viktigt att vi tar
tag i de gränshinder som finns. Det har gått alltför
många år. Det har varit alltför mycket vackert tal vid
olika fester och här i kammaren. Det måste göras
någonting. Nu har vi en katalog via ambassadör
Norrback.
Dessutom måste Norden fortsätta på den väg man
slagit in och ge stöd och hjälp åt de baltiska staterna
och nordvästra Ryssland att utveckla demokratin. Då
tror jag att vi kan stå här om tio år och känna oss
nöjda och belåtna, men det måste ske någonting nu.

Anf. 158 AGNETA BRENDT (s) replik:
Herr talman! Det är glädjande att Kent Olsson hy-
ser en sådan tilltro till den svenska regeringen att han
tror att den kan lösa alla problem som finns när det
gäller det gränsöverskridande samarbetet. Men Kent
Olsson pekade ju själv på att problemen kanske inte
alltid ligger på den svenska sidan. Det finns ingen
möjlighet för den svenska regeringen att lösa de pro-
blem som finns för de norska pensionärerna. De pro-
blemen måste lösas av den norska regeringen. Det är
en stor uppgift för de ledamöter som kommer att
arbeta vidare i Nordiska rådet att gemensamt påverka
sina regeringar så att de här problemen blir lösta.

Anf. 159 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag måste tyvärr göra Agneta Brendt
besviken. Jag har inga stora förhoppningar på den
svenska regeringen. Den har faktiskt misslyckats med
att lösa de här problemen under en lång tid. Vi har
stått här i kammaren och pratat om de här gränspro-
blemen, och ingenting har hänt. Jag nämnde bara
detta för att inte bli alltför långrandig. Jag hade ur-
sprungligen tänkt nämna de svenska problemen ock-
så. Nu råkade jag ta upp dem på andra sidan, vilket
var en slump.
Men det sker alldeles för lite. De här problemen
drabbar ju enskilda människor. Enskilda människor
ska kunna flytta inom Norden utan att de här proble-
men uppstår, men man kan inte göra detta. Då hjälper
det inte att olika ministrar, vare sig det är svenska,
finländska eller danska samarbetsministrar, säger att
man ska lösa dem. Problemen måste lösas eftersom
de drabbar enskilda människor. Människor frågar ofta
vad vi gör inom Norden och varför vi inte löser de
här problemen. Vi lyckades lösa problemen med
passen och den nordiska arbetsmarknaden, men sedan
måste vi gå vidare. Jag tycker att detta kanske är det
viktigaste vi har framför oss att göra. Sedan hoppas
jag att en ny regering löser de här problemen lite
snabbare. Den gamla har inte lyckats med det.

Anf. 160 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Nordiska rådet har utvecklats under
sin femtioåriga historia. Redan på ett tidigt stadium
har människornas fria rörlighet varit i fokus, och det
nordiska samarbetet har alltid främst varit ett frivilligt
mellanfolkligt arbete.
Vi fick alla en skrift på vårt bord häromdagen.
Den är av Bengt Sundelius och Claes Wiklund och
heter Femtio år av nordiskt samarbete. Jag tycker att
det är en mycket bra sammanfattning av de 50 åren.
Gemensam arbetsmarknad, social trygghet och
passfrihet genomfördes på 50-talet. Därefter följde
det ekonomiska samarbetet och uppbyggnaden av
våra institutioner.
Under 90-talet upplevde många av oss att det nor-
diska kom i skymundan av nationell politik och den
ökade Europadebatten, som bl.a. Sveriges och Fin-
lands medlemskap innebar för hela Norden. Nu under
2000-talet har det nordiska samarbetet börjat få ökad
vikt igen. Det tycker jag i alla fall.
Fortfarande efter 50 år har arbetet med en gemen-
sam marknad och en gemensam arbetsmarknad
högsta prioritet i samarbetet. Men under de senare
åren har fokus också förflyttats till många viktiga
internationella samarbeten och till utvecklingen i våra
grannländer.
I Sverige inleddes femtioårsjubileet med en fan-
tastisk nordisk vecka i Stockholm under våren. Det
var ett fullspäckat kulturellt program. Nordiska rådet,
Föreningen Norden, Hallå Norden och vårt nordiska
fönster hade välbesökta montrar på Centralstationen.
Även på biblioteken ute i landet anordnades många
bra aktiviteter. Tusentals människor var intresserade
av Norden. Tack till alla medverkande!
Nu väntar ett stort femtioårsfirande under höstens
session i Helsingfors. Jag hoppas och tror att detta
firande kommer att bli ett avstamp för de kommande
50 åren av nordiskt samarbete.
Herr talman! Efter förra årets omstrukturering till
fackutskott i rådet har man nu hittat sina former.
Kontakterna med de nationella parlamenten och andra
organisationer med liknande fackutskott har redan
börjat fördjupats, och förutsättningar för framtida
relationer är mycket goda.
Det beror nu framför allt på oss själva inom Nor-
diska rådet och de nationella parlamenten om denna
nya struktur kommer att bli framgångsrik. Kontakten
mellan parlamentens utskott och rådets utskott måste
bli goda för att vi ska kunna nå syftet med nationell
förankring och uppföljning av det nordiska arbetet.
Det är spännande och glädjande att kontakterna
med Baltiska församlingen och Ryssland samt Öster-
sjösamarbetet har ökat. Samarbetet med Baltiska
församlingen har kommit så pass långt att vi för för-
sta gången ska anordna en gemensam temakonferens
i Lund. Temat för konferensen är ännu inte klart, men
goda idéer florerar.
Även mer internationella kontakter mellan parla-
mentariker är viktiga. I den socialdemokratiska grup-
pen har vi inlett ett positivt samarbete med våra parti-
vänner i Baltiska församlingen.
Även kontakterna med Europaparlamentet har
fördjupats. Senast i förra veckan var Nordiska rådets
presidium och två av utskottsordförandena i Stras-
bourg för att träffa nordiska parlamentariker. Tyvärr
var jag ensam från det svenska parlamentet. Det var
mycket spännande och givande möten där vi bl.a.
diskuterade gemensamma områden som EU:s utvidg-
ning, den framtida regionalpolitiken, den nordliga
dimensionen och civil krishantering.
Vi kom fram till att Nordiska rådets näringsutskott
och Europaparlamentets regionalpolitiska utskott ska
träffas för att diskutera olika modeller för regional-
politikens utformning i ett utvidgat Europa. Vi kon-
staterade också att ett närmare samarbete mellan rådet
och Europaparlamentet kan bidra till förverkligandet
av den nordliga dimensionen. En viktig fråga för
rådet som kom upp var risken för att EES-länderna
kan få en svagare ställning nu när EU utvidgas.
Vi hade också ett mycket bra möte med vår miljö-
kommissionär Margot Wallström som framhöll att det
nordiska samarbetet är ett viktigt och kraftfullt red-
skap för att stärka miljöarbetet, inte minst i norra
Ryssland. I dagsläget, sade hon, kan kanske Nordiska
rådet uträtta mer än EU. Hon underströk också vikten
av det nordiska samarbetets roll i utvidgningsarbetet.
Under vårt möte med Europarådet framkom att
Sverige har en väldigt viktig betydelse, inte minst
genom vår f.d. kollega Hans Göran Franks oförtrött-
liga kamp mot dödsstraffet. Det diskuteras nu att det
eventuellt ska instiftas ett pris till hans minne, vilket
gladde mitt hjärta mycket, herr talman.
Det är viktigt att komma ihåg att allt inte är frid
och fröjd inom det nordiska samarbetet, och det har vi
ju hört Kent Olsson säga också. Den viktigaste frågan
är fortfarande att få bort de gränshinder som finns
kvar inom Norden. Nordbor ska kunna förvänta sig
att Norden är en gemensam marknad och en gemen-
sam arbetsmarknad. Där håller jag med Kent Olsson.
Den socialdemokratiska gruppen har länge prio-
riterat denna fråga. Åke Gustavsson var den förste
rapportören när det gäller gränshinder.
För en kort tid sedan kom, som vi har hört, Ole
Norrbacks slutrapport om nordbornas rättigheter. Den
kommer nu att följas upp med en arbetsgrupp som
snabbt ska jobba fram konkreta förslag till sessionen i
höst.
De erfarenheter som de som står bakom service-
telefonen Hallå Norden har av människor som fastnat
i byråkratin mellan länderna eller fått fel eller ofull-
ständig information är mycket viktiga att ta till vara.
Både människorna bakom Hallå Norden och Ole
Norrback påpekar att våra nordiska myndigheter ofta
upplever att det nordiska regelverket fungerar väl,
medan medborgarna är av en helt annan uppfattning.
Detta måste vi så snart som möjligt finna lösningar
på.
En stor utmaning för Nordiska rådet i framtiden är
stöd och utbyte med våra närområden. Även om vi
har kommit en bit på väg och utvecklingen går snabbt
finns det mycket kvar att göra.
Inför EU-utvidgningen är det viktigt att ambitio-
nerna om nordiskt samråd och nordisk koordinering
inom Europaarbetet blir ännu bättre. De nordiska
statsministrarna har börjat träffas inför toppmötena,
vilket är bra. Även på parlamentarikersidan skulle
samarbetet kunna bli ännu bättre.
Den kanske allra största frågan som vi har framför
oss är hur vi ska vidareutveckla demokratin i Norden.
Nya generationer av nordister kommer kanske att
utveckla en ny syn på hur man ska använda den nor-
diska gemenskapen. Det är angeläget att dagens yngre
beslutsfattare och framtidens beslutsfattare kommer
in i det nordiska arbetet och kan utbyta erfarenheter
och tankar inför framtiden. Därför har den socialde-
mokratiska gruppen föreslagit att Nordiska rådet ska
arrangera ett nordiskt möte för unga om demokrati i
Norden.
Jag vill avsluta med att poängtera att styrkan med
Nordiska rådet ändå är att vi kan nå konsensus i vik-
tiga frågor. Vi har på detta sätt nått stora framgångar
genom åren. Ett av de mest kända, uppskattade och
lyckade exemplen är svanmärkningen inom miljön.
I dag är en dag då vi ska tacka varandra. Jag vill
först tacka mina partivänner Kaj Larsson, Eva Jo-
hansson och Åke Gustavsson, som har gjort fantastis-
ka insatser för Nordiska rådet. Utan engagerade par-
lamentariker i denna kammare skulle det inte bli så
mycket av nordiskt samarbete. Jag vill också tacka
Lars Hjertén, som jag vet ska lämna rådet.
Sedan har vi vår ålderman Elver. Jag vet inte om
23 år i Nordiska rådet är rekord. Jag har all anledning
att till dig säga tusen tack för alla timmar i valbered-
ningen. Tusen tack för alla stunder vi har suttit och
pratat med varandra. Tusen tack för ditt engagemang
för de nordiska frågorna. Jag vill påstå, herr talman,
att det är tack vare Elver Jonssons gedigna motions-
skrivande som vi fått en skrivelse från regeringen om
nordiskt samarbete.
Jag är säker på, herr talman, att alla dessa kamra-
ter kommer att ta med sig det nordiska i det fortsatta
jobbet. Tusen tack!

Anf. 161 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Efter Anita Johanssons tack till alla
dem som har deltagit i och gjort stora insatser för
Nordiska rådet, i vilket jag instämmer, känns det svårt
att återföra debatten till det jag tänkte ta upp. Trots
det får jag göra detta.
Jag är glad att Anita Johansson och jag har samma
syn på frågan om gränshinder. Jag skulle ändå vilja
återkomma till frågan om medlemskap för de baltiska
staterna.
Anita Johansson sade att man har goda förbindel-
ser med de baltiska socialdemokraterna. Då har väl
Anita Johansson också hört att de baltiska socialde-
mokraterna uttrycker en önskan om att bli medlem-
mar i Nordiska rådet? Vad svarar hon dem när de
undrar varför de inte får bli medlemmar?
Vill man från den socialdemokratiska sidan inte
att de ska bli medlemmar därför att man tycker att
Norden bara ska bestå av fem plus tre länder? Beror
det på att de inte tillhör vår språkgemenskap? Man
kan i och för sig diskutera om Finland tillhör vår
språkgemenskap i större utsträckning än de baltiska
länderna.
Det skulle vara intressant att höra vad Anita Jo-
hansson säger till sina partivänner, som ändå har
uttryckt ett önskemål om att få bli medlemmar i Nor-
diska rådet.

Anf. 162 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Kent Olsson vet mycket väl att det är
en stor majoritet i rådet som har beslutat - det är
mittengruppen, socialdemokratiska gruppen och
vänstergruppen - att inte säga ja till att balterna blir
medlemmar i Nordiska rådet.
Jag tycker att vi har utvecklat ett bra samarbete.
Vi deltar i temakonferenser tillsammans. Vi ska, som
jag sade, ha en temakonferens i Lund nästa år. Baltis-
ka församlingen och Nordiska rådet har gemensamma
möten. Jag tycker att vi har ett väldigt gott samarbete
med de baltiska staterna.
Mina partivänner har inte till mig sagt att de vill
söka medlemskap. De vill ha stöd av oss i Nordiska
rådet när det gäller demokratiutveckling, bl.a., och
det stödet ger vi dem.

Anf. 163 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tror att vi kan vara överens om
att man har ett bra samarbete. Jag tycker att det fun-
gerar mycket bra på de möten vi har gemensamt. Men
från samarbete till medlemskap är det onekligen
ganska långt. Som medlem är man med och påverkar.
I ett samarbete är man inte alls med och påverkar på
samma nivå.
Jag är lite förvånad över att socialdemokraterna i
de baltiska länderna inte har framfört detta vid möten,
eftersom vi vet att det finns en skrivelse från dem om
att de vill bli medlemmar i Nordiska rådet.
Det må vara så att det bara är den konservativa
gruppen som driver denna fråga. Men det är inte
mindre angeläget därför att frågan drivs av oss kon-
servativa. Så småningom lyckas vi väl. Det brukar ju
vara så här: Spottar man på en sten blir stenen till slut
våt. Vi hoppas att våra idoga försök att få med balter-
na så småningom ska leda till att de andra partierna
inser att vi hade rätt i denna fråga. Problemet är att
det blir en fördröjning.

Anf. 164 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag hade så sent som för tre veckor
sedan kontakt med en kollega från den baltiska för-
samlingen. Något önskemål om att söka medlemskap
har inte framkommit. Jag vet att det finns en skrivel-
se, som Kent Olsson har talat om.
Vi är där vi är. Vi får se vad framtiden har att ut-
visa.

Anf. 165 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Först vill jag framföra ett tack till
Anita Johansson för de vänliga orden. Jag tror att jag
kan tacka för de andras räkning också.
Jag vill säga ett par ord om gränshinder. Jag hade
förmånen att i september 1999 lägga fram en rapport
som hette Ett gränslöst Norden. Där konstaterar jag
att det är med ökad frustration man möter de många
gånger onödiga gränshinder som finns, som ibland
faktiskt bottnar i en okunskap hos myndigheter. Det
är också det som Ole Norrback har konstaterat.
Rapporten gick vidare till Nordenutskottet och till
ministerrådet. Ministerrådet hade i uppdrag att arbeta
vidare med förslagen om att försöka finna lösningar.
Vi begärde där också en genomgång och en samlad
handlingsplan - en begäran som sessionen för två år
sedan kom att ställa sig bakom.
Den rapporten har vi nu fått. Det är alldeles ut-
märkt. Jag hoppas att ministerrådet med kraft tar tag i
frågorna. Det är som någon sade tidigare i dag: Det är
den enskilda människan det handlar om.
Förbundsdirektören i Föreningen Norden, Anders
Ljunggren, refererade till ett brev som han hade fått
från en dansk som hade flyttat till Skåne. Denna per-
son skrev så här: Ska jag ringa till Köpenhamn, cirka
fem mil, får jag betala en krona i minuten plus upp-
koppling. Jag kan ringa till Stockholm och Nordsve-
rige för 12-18 öre per minut. Ska jag besöka mina
barn i Köpenhamn och önskar använda bron får jag
betala mer än 500 kr, även om själva resan varar i
mindre än en timme. I Danmark betraktar man mig
som utvandrare. Jag får därför inte lov att rösta i
Folketingsvalet. Jag kan heller inte rösta i Sverige.
Jag får sänt min lön och pension från Danmark. Den
transaktionen kostar mer än 150 kr per gång. Jag
betalar min skatt till Danmark men har inga rättighe-
ter i Danmark över huvud taget.
Jag tror att det finns många medborgare i olika
nordiska länder som upplever sådana här problem.
Därför tycker jag faktiskt att den parlamentariska
församlingen måste sätta allt tryck på ministerrådet
för att med kraft ta tag i de här frågorna.
Jag hade tänkt säga att par ord om två medlems-
förslag. Det handlar dels om inrättandet av ett film-
pris, dels om den nordiska språkgemenskapen.
Vi har i dag på kulturområdet ett väl uppmärk-
sammat litteraturpris och ett lika väl uppmärksammat
musikpris. Skälet till att man skulle inrätta ett nor-
diskt filmpris enligt det här socialdemokratiska med-
lemsförslaget är att det redan i dag finns ett omfattan-
de stöd och en stimulans till nordisk filmproduktion.
Vi har sett många bra nordiska filmer. Det sker ett
växande utbyte av filmskapare och filmarbetare.
Jag tror att det är viktigt. Genom ett nordiskt
filmpris kan vi lyfta fram en kulturform som profile-
rar nordiska språk och kulturen. Det handlar inte
minst, om vi talar om framtiden i Norden, om att
intressera den unga generationen. Dessutom tror jag
faktiskt att detta med film och filmtittande kommer
att öka kraftigt framöver. Det ser vi i kulturmätningar
i Sverige redan i dag. Framför allt tror jag att den nya
tekniken med bättre distributionsmöjligheter - jag
tänker på den digitala utvecklingen - gör att detta
kommer att bli alltmer attraktivt.
Efter det att kultur- och utbildningsutskottet har
berett ärendet har presidiet beslutat att det ska ske en
utdelning av ett nordiskt filmpris i samband med
sessionen i Helsingfors, i samband med 50-
årsjubiléet. Detta tycker jag är alldeles utmärkt. Jag
hoppas att det blir en fast institution.
Det andra handlar då om den nordiska språkge-
menskapen. Det talades om prioriterade områden här
tidigare. Ett av de fem prioriterade områdena är just
den nordiska språkgemenskapen. Här ligger det ett
väl genomarbetat medlemsförslag som ställer krav på
att vi måste underlätta för medborgarna att få en bätt-
re förståelse när det gäller andra nordiska språk.
Den nordiska språkgemenskapen är självklart
viktig för det nordiska samarbetet. Tyvärr har ambi-
tionen hos de nordiska länderna många gånger mins-
kat när det gäller att man ska lära sig grannspråk. I de
svenska kursplanernas anvisningar stod det tidigare
att eleverna skulle lära sig att förstå grannspråken. I
den nya kursplanen för svenska i grundskolan har det
ändrats till att eleverna ska få erfarenhet av språken i
de nordiska grannländerna.
Vid ett seminarium som arrangerades i Oslo
framträdde en norsk språkvetare. Han sade att det
även i Norge är motsvarande situation. Lärarutbild-
ningen har låtit detta med grannspråken bli alltmer
summariskt. Men jag tror att ganska små insatser
skulle kunna ge goda resultat ute på skolorna.
En del av verksamheten sköter vi väldigt bra.
NORDPLUS, utväxling av lärare i de nordiska län-
derna, är ett exempel. Men vi borde också kunna
åstadkomma system där man i den nordiska språkge-
menskapen åter prioriterar exempelvis nordiska lekto-
rat vid universitet och högskolor. I Vismanspanelens
rapport föreslår man inrättande av Margaretaprofes-
surer - det anknyter till Kalmarunionens drottning.
Det är ett utmärkt område med anknytning till nordisk
språkgemenskap, som är en självskriven professur i
det här sammanhanget. Jag har bara radat upp några
exempel på detta.
Jag hoppas att Nordiska rådet vid sin session i
Helsingfors kommer att ta ställning positivt till med-
lemsförslaget, och jag hoppas att man, när det svens-
ka ordförandeskapet i ministerrådet tar vid nästa år,
prioriterar just den nordiska språkgemenskapen.

Anf. 166 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Det här blir det sista inlägget om
nordiska frågor som jag gör här i riksdagen.
Efter att ha arbetat mer eller mindre med nordiska
frågor i över tio år står en sak mycket klar. Det folk i
Norden som vet minst om de andra nordiska länderna
är utan tvekan Sverige. Till mycket stor del beror det
på den eviga nordiska frågan om att se varandras TV-
program. Medan de övriga nordiska länderna har
kunnat se svensk TV i största möjliga utsträckning
har motsvarande möjlighet inte funnits i Sverige. Det
har funnits flera förslag till lösning på detta. Alla har
ett gemensamt: de har inte genomförts.
I dag finns det inte längre några tekniska hinder,
utan nu handlar det mer om vilja hos de nordiska TV-
bolagen, och den viljan verkar inte vara så stor.
När jag tänker på den här eviga frågan kan jag
inte låta bli att göra en jämförelse med en annan fråga
som också har varit uppe i dag. Det handlar om
gränshindren. Låt oss inte hoppas att samma sak sker
med just gränshindren och allt det krånglet! Vi har
hört redovisningar om alla de olika grupper som har
varit tillsatta och som har jobbat och undersökt det
här. Jag skulle kunna lägga till några fler. Nu ska det
tillsättas en arbetsgrupp igen. Det är väldigt lätt att
tillsätta arbetsgrupper, men det är mycket svårare att
nå resultat, och det ser vi. Jag har en känsla av att den
här frågan flyttas framåt och framåt och framåt och
att det inte händer så mycket.
I mycket stor utsträckning handlar det ju faktiskt
om att alla nordiska länder ska gå hem till sig själva
och förändra de regler som orsakar det här krånglet.
Detta kan inte ske på nordisk nivå, utan det måste i
största utsträckning ske på nationell nivå. Jag tycker
att det är viktigt att det sker. Jag hoppas verkligen att
det kommer att bli förbättringar när det gäller detta.
I det här betänkandet behandlas en motion som vi
har. Det är flera yrkanden som handlar om miljöfrå-
gor, regional utveckling, gränshinder, IT osv. Alla de
yrkandena är positivt besvarade. Vi har ingen reser-
vation i det avseendet. Däremot har vi en reservation
tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet om att
EU-parlamentariker skulle kunna vara medlemmar i
Nordiska rådet. Vi tycker att de skulle kunna vara det.
Det har vi ingenting emot. Vi tycker att det ska vara
tillåtet i alla fall. Därför vill jag yrka bifall till den
reservationen.
Sedan vill jag säga en sak som jag tycker är lite
oroande. Vi talar väldigt mycket om att vi har mycket
gemensamt i de nordiska länderna. Det har vi också.
Vi har gemensamma värdegrunder och en gemensam
tradition. Det handlar om språk och allt detta. I det
perspektivet kan man ju se med mycket stor oro på
det som händer i våra västliga grannländer, i Norge
och Danmark, med de främlingsfientliga partier som
har vuxit sig så starka där. Man undrar hur det kom-
mer att bli i Sverige och hur det kommer att se ut i
Norden om det är sådana krafter som får övertaget
och det är de värderingarna som får genklang i det
nordiska samarbetet. Jag hoppas att det inte blir så.
Det har ju startats ett par kampanjer mot rasism
och främlingsfientlighet i Nordiska rådet, men det är
på många sätt svårt att jobba internationellt med de
frågorna. Det är svårt att göra det praktiskt. Jag menar
att man måste utarbeta någon form av strategi. Det
här är någonting som är vårt gemensamma ansvar,
och jag hoppas att Nordiska rådet och alla medlem-
mar i Nordiska rådet i framtiden kommer att arbeta
mycket med detta. Det är viktiga frågor.
Med detta, herr talman, vill jag avsluta mitt sista
inlägg när det gäller nordiska frågor och också tacka
alla för ett gott samarbete, som vi har haft. Det har
varit mycket trevligt att vara medlem i Nordiska rådet
under den tid som jag har varit det. Jag har varit sup-
pleant, och jag har varit ordinarie. Jag har varit med i
en del kommittéer, och jag tycker att det har varit
mycket givande och mycket roligt. Jag hoppas verkli-
gen att det blir framgångar för det nordiska samarbe-
tet, men då får man nog sluta att koncentrera sig så
mycket på organisationen och kanske se lite mera på
innehållet. Organisationen har nämligen en förmåga
att ta över ibland.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.19 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

13 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

JuU29 Godkännande av rambeslut om en europe-
isk arresteringsorder
Punkt 1 (Godkännande av rambeslut om en europeisk
arresteringsorder och om överlämnande mellan med-
lemsstaterna)
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
164 för utskottet
51 för res.
71 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 1 m, 35 kd, 17 c, 1 fp, 1 -
För res.: 2 m, 35 v, 14 mp
Avstod: 60 m, 11 fp
Frånvarande: 22 s, 18 m, 8 v, 7 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -
Ana Maria Narti (fp) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU20 Ändringar i djurskyddslagen, m.m.
Punkt 3 (Förbud mot viss djurhållning)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
3. res. 3 (kd, c)
Förberedande votering:
64 för res. 2
54 för res. 3
175 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
177 för utskottet
109 för res. 2
7 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 36 v, 3 c, 14 mp, 10 fp, 1 -
För res. 2: 63 m, 36 kd, 9 c, 1 fp
Avstod: 1 kd, 5 c, 1 fp
Frånvarande: 18 s, 18 m, 7 v, 5 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 9 (Djurskyddsarbetet i EU)
1. utskottet
2. res. 4 (c, fp)
Votering:
266 för utskottet
29 för res. 4
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 63 m, 36 v, 38 kd, 14 mp, 1 -
För res. 4: 17 c, 12 fp
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 24 (Djurskyddstillsynens organisation)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Punkt 29 (Djurtransporter inom EU)
1. utskottet
2. res. 14 (v, mp)
Votering:
114 för utskottet
53 för res. 14
128 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s
För res. 14: 36 v, 2 kd, 14 mp, 1 -
Avstod: 63 m, 36 kd, 17 c, 12 fp
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 41 (Uppfödning av pälsdjur)
1. utskottet
2. res. 18 (v, mp)
Votering:
150 för utskottet
45 för res. 18
99 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 2 m, 3 v, 1 kd, 17 c, 12 fp, 1 -
För res. 18: 31 v, 14 mp
Avstod: 61 m, 1 v, 37 kd
Frånvarande: 17 s, 18 m, 8 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -
Karin Enström och Catharina Hagen (båda m) anmäl-
de att de avsett att avstå från att rösta men markerats
ha röstat ja.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU24 Regeringens förvaltningspolitik, m.m.
Punkt 2 (Utvidgad skyldighet att meddela skriftligt
beslut)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
245 för utskottet
49 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 63 m, 38 kd, 17 c, 12 fp, 1 -
För res. 1: 36 v, 13 mp
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 3 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 3 (Dröjsmålstalan)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
164 för utskottet
131 för res. 2
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 36 v, 14 mp
För res. 2: 63 m, 38 kd, 17 c, 12 fp, 1 -
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 9 (Alkoholfri representation)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
261 för utskottet
21 för res. 4
11 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 63 m, 30 v, 29 kd, 17 c, 10 fp,
1 -
För res. 4: 3 v, 4 kd, 13 mp, 1 fp
Avstod: 3 s, 2 v, 5 kd, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 18 m, 8 v, 4 kd, 1 c, 3 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 10 (Tillsättning av högre statliga tjänster)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
230 för utskottet
64 för res. 5
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 36 v, 38 kd, 17 c, 13 mp, 12 fp
För res. 5: 63 m, 1 -
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 3 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 13 (HBT-kompetens inom offentlig förvalt-
ning)
1. utskottet
2. res. 6 (v, fp, mp)
Votering:
232 för utskottet
60 för res. 6
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 63 m, 38 kd, 16 c, 1 -
För res. 6: 36 v, 14 mp, 10 fp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 6 fp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU31 Vissa censurfrågor
Punkt 1 (Avskaffande av filmcensuren)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
Kammaren fastställde med acklamation res. 1 som
kontraproposition i huvudvoteringen.
Huvudvotering:
213 för utskottet
65 för res. 1
15 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 34 v, 37 kd, 15 c, 14 mp
För res. 1: 63 m, 1 v, 1 -
Avstod: 1 s, 1 kd, 2 c, 11 fp
Frånvarande: 17 s, 18 m, 8 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 5 fp,
1 -

Punkt 3 (Obligatorisk förhandsgranskning av video-
gram)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
272 för utskottet
18 för res. 3
4 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 63 m, 35 v, 34 kd, 14 c, 11 fp,
1 -
För res. 3: 3 kd, 2 c, 13 mp
Avstod: 1 v, 1 kd, 1 mp, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 2 c, 2 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 5 (18-årsgräns för filmer och tidningar med
pornografiskt innehåll)
1. utskottet
2. res. 5 (kd)
Votering:
236 för utskottet
53 för res. 5
4 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 63 m, 33 v, 17 c, 9 fp, 1 -
För res. 5: 1 v, 38 kd, 13 mp, 1 fp
Avstod: 2 v, 2 fp
Frånvarande: 18 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 3 mp, 4 fp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU12 Norden
Punkt 3 (Relationerna till närområdet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
231 för utskottet
64 för res. 1
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 36 v, 38 kd, 17 c, 14 mp, 12 fp
För res. 1: 63 m, 1 -
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -

Punkt 7 (Organisationsfrågor)
1. utskottet
2. res. 2 (m, c, fp)
Votering:
204 för utskottet
90 för res. 2
1 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 36 v, 38 kd, 2 c, 14 mp
För res. 2: 62 m, 15 c, 12 fp, 1 -
Avstod: 1 m
Frånvarande: 17 s, 18 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 mp, 4 fp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Bostadsutskottets betänkande
2001/02:BoU13 Hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägen-
heter m.m.

Skatteutskottets betänkanden
2001/02:SkU23 Skatteregler mot handel med skal-
bolag
2001/02:SkU24 Anpassning av skattereglerna för
utomlands bosatta pensionärer i det reformerade
pensionssystemet

15 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 22 maj

2001/02:1196 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
till försvarsminister Björn von Sydow
Sotningsmonopolet
2001/02:1197 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Radioaktivt avfall
2001/02:1198 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan
O Karlsson
Vård till asylsökande
2001/02:1199 av Bengt Silfverstrand (s) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Skyddet för bondesamhällets kulturarv
2001/02:1200 av Birgitta Sellén (c) till kulturminister
Marita Ulvskog
Nationalarkiv för film
2001/02:1201 av Birgitta Sellén (c) till kulturminister
Marita Ulvskog
Nationellt inventeringsarbete av film
2001/02:1202 av Birgitta Sellén (c) till kulturminister
Marita Ulvskog
Filmvårdscentral i Grängesberg
2001/02:1203 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Sveriges Televisions sändningskostnader
2001/02:1204 av Harald Nordlund (fp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
EU:s fiskepolitik
2001/02:1205 av Bengt Silfverstrand (s) till närings-
minister Björn Rosengren
Statlig lönegaranti vid konkurs i utländskt bolag
2001/02:1206 av Rosita Runegrund (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Vård i semesterkommun
2001/02:1207 av Johan Lönnroth (v) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Intellektuella i Iran
2001/02:1208 av Carina Hägg (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Förnyande av pass
2001/02:1209 av Margareta Cederfelt (m) till stats-
rådet Ingela Thalén
Antalet sjukskrivningar
2001/02:1210 av Elizabeth Nyström (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Nytt signalsystem
2001/02:1211 av Mona Berglund Nilsson (s) till ut-
bildningsminister Thomas Östros
Barns fysiska aktiviteter

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 28 maj.

16 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 22 maj

2001/02:1155 av Margareta Cederfelt (m) till fi-
nansminister Bosse Ringholm
Fastighetsskatten
2001/02:1159 av Inger Segelström (s) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Abortregisterutredning
2001/02:1160 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Bekämpningsmedel
2001/02:1163 av Rigmor Stenmark (c) till försvars-
minister Björn von Sydow
Lagstiftning om brandlarm
2001/02:1166 av Willy Söderdahl (v) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Ekologiska företag och regional samordning
2001/02:1172 av Ann-Marie Fagerström (s) till stats-
rådet Lars-Erik Lövdén
Svartjobb inom byggbranschen
2001/02:1176 av Birgitta Sellén (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
E 4 söder om Sundsvall

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 28 maj.

17 § Kammaren åtskildes kl. 17.21.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 §
anf. 42 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 87
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 143
(delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.19 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.