
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2001/02:107</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 16 maj</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 12.00 - 15.00</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>17.00 - 17.32</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-------------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Återkallelse av del av motion</pre><pre>Tredje vice talmannen meddelade att Harald
Nordlund och Lennart Kollmats (fp) i skrivelse den
14 maj återkallat yrkande 3 i den av dem väckta mo-
tionen 2000/01:MJ765 Liberal skogspolitik.
Tredje vice talmannen meddelade att talmannen
avskrivit detta motionsyrkande.</pre><pre>Skrivelsen lades till handlingarna.</pre><pre>2 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.</pre><pre>Tredje vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM88 Tilläggs- och ändringsbudget
nr 2/2002 till finansutskottet</pre><pre>3 §  Förnyad bordläggning</pre><pre>Föredrogs och bordlades åter
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU15</pre><pre>4 §  Lag om grupprättegång</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU16
Lag om grupprättegång (prop. 2001/02:107).</pre><pre>Anf.  1  MAUD EKENDAHL (m):
Fru talman! Justitieutskottets betänkande nr 16
handlar om en lag om grupprättegång. Jag vill börja
med att yrka bifall till den moderata reservationen,
vilket innebär avslag på regeringens proposition.
Vi moderater är det enda parti i riksdagen som in-
ser att man håller på att införa en ny processform i det
svenska rättssystemet utan att vi egentligen är i behov
av den lagstiftningen. Jag anser att ledamöter i Sveri-
ges riksdag alltid ska tänka sig för både en och två
gånger innan man stiftar nya lagar. Det är märkligt att
alla övriga partier bara hoppar på tåget när inte pro-
positionen på något sätt förmår att visa på ett verkligt
behov av lagstiftning inom det här området. Ser man
till den behovsanalys som gjorts finner man att det
redan i dag finns tillräckliga medel för enskilda att få
små anspråk tillgodosedda.
Fru talman! Det kan också ifrågasättas om det är
lämpligt att Sverige som första land i Europa inför
grupptalan. Vilka konsekvenser kan detta få? Har ni
övriga partier verkligen tänkt igenom hur det kan slå?
Vi moderater anser att det finns en stor risk för att
denna nya processform kommer att påverka den ut-
ländska investeringsviljan negativt. Sverige riskerar
faktiskt att hamna i ett läge där man från utlandet
söker sig hit för att driva grupptalan, och då kommer
grupptalan att utgöra en avsevärd konkurrensnackdel
för det privata företagandet, vilket naturligtvis i
slutändan drabbar den svenska konsumenten.
Fru talman! Visst känns det märkligt att införa
denna nya processform, där konsekvenserna är
oöverblickbara, när vi alla här samtidigt kan konstate-
ra att det i samhället finns enskilda som drabbas av
inbrott, misshandel och rån. Flertalet av de här män-
niskorna får faktiskt inte sin sak prövad i domstol i
dag. Det vore mycket bättre om ni i regeringsställning
i stället såg till att de här människorna fick sin sak
prövad i domstol än att nu införa något nytt som ska
kallas grupptalan.
Fru talman! Det är faktiskt sju år sedan utredning-
en överlämnades till regeringen. Det är lång tid till-
baka. Då fanns det mycket stark kritik av det här
förslaget. Det vittnar de olika remissinstanserna om.
Man lät betänkandet vila. I fem år har det legat. Men
helt plötsligt två dagar innan julafton år 2000 inbjöd
departementet till en hearing. Men den här gången
inbjöds bara ett fåtal remissinstanser. Varför? Ja, det
undrar jag. Och varför valde man just den tidpunkten,
två dagar före julafton?
Fru talman! Till sist är formen för grupptalan att
den ska väckas av enskilda personer, organisationer
eller myndigheter. Det är regeringen som ska be-
stämma vilka myndigheter som ska föra den här
grupptalan. Det är väl ändå mycket märkligt att rege-
ringen ska ha beslutanderätten över vilka myndighe-
ter som ska tillåtas väcka grupptalan. Konsekvensen
blir att rådande politisk majoritet kommer att styra
mot vem grupptalan ska användas. Vi moderater tror
att Konsumentombudsmannen och Naturskyddsföre-
ningen säkerligen kommer att få en möjlighet att sätta
kraft bakom sina krav på företagen genom hot om
den här processen.</pre><pre>Anf.  2  HELENA ZAKARIASÉN (s):
Fru talman! Ja, Maud Ekendahl, vi har faktiskt
tänkt igenom det här lagförslaget och det ganska väl.
Det är snarare så att det är moderaterna som inte har
tänkt igenom det ordentligt.
Införandet av grupprättegång som en ny process-
form syftar till att stärka rättsskyddet för de enskilda.
I det moderna samhället inträffar händelser där
många människor kan rikta likartade krav mot någon
annan. Det kan handla om att en grupp konsumenter
köper en vara som har ett visst fel, att en researrangör
inte lever upp till löftena i sin marknadsföring eller
att en grupp människor på ett likartat sätt drabbas av
en miljöstörning.
För de flesta människor är tanken på att gå till
domstol främmande. Att processa upplevs som be-
svärligt, dyrt och riskfyllt. Rör saken dessutom små-
summor är en stämningsansökan helt otänkbar. Det
kostar helt enkelt mer än det smakar.
Att det i praktiken mycket sällan förs processer
om småbelopp är inte bara ett problem ur de enskil-
das synpunkt. Det medför också att allmänna intres-
sen lider skada, att oseriösa affärsmetoder kan ut-
vecklas och att vissa rättsområden lider brist på rätts-
utveckling genom praxis. Det gör att konsument- och
miljöskyddet inte får ett reellt genomslag. För ur
samhällssynpunkt är det lika illa att tusen personer
lider en rättsförlust på 1 000 kr som att en person
förlorar 1 miljon kronor.
Den här bristen i regelverket vill regeringen nu
rätta till genom förslaget om lag om grupprättegång.
Det innebär, som Maud också sade, att det ska bli
möjligt för enskilda, för organisationer och för myn-
digheter som t.ex. Konsumentombudsmannen att
väcka talan för en grupps räkning. Grupprättegången
kommer att ha sin största betydelse på konsument-
och miljöområdena.
För att undvika obefogade grupprättegångar, som
efter vad jag förstod var vad Maud Ekendahl syftade
på i det här läget, är det viktigt att man har ett starkt
skydd mot sådana. Det är domstolen som prövar om
grupptalan ska tillåtas. Bara om grupprättegång är
den bästa rättegångsformen och om den gruppmed-
lem som vill företräda gruppen är lämplig får grupp-
talan föras. En advokat eller en annan lämplig person
ska vara ombud för gruppen. Sammantaget innebär
detta både att de passiva gruppmedlemmarna ges en
rättssäker process och att svaranden får ett skydd mot
oseriösa processer.
Det finns som sagt en reservation i ärendet, och
det är bara Moderaterna som står bakom den, som
sades här tidigare. De anser inte att det finns något
behov av att införa möjligheten till grupprättegång,
utan att det är bra som det är i dag. Jag kan inte hålla
med - och det är förresten inte bara jag. Inte heller
någon annan av partierna i utskottet gör det. Samhäl-
let utvecklas, och vi måste följa med i den utveck-
lingen. Som jag sade tidigare så inträffar ju olika
händelser i det moderna samhället som ger upphov
till att många personer kan rikta likartade krav. Man
kan ta ett exempel: Ett energibolag fakturerar kunder
på ett sätt som inte har stöd i avtalet. Kunderna beta-
lar 15 kr för mycket per faktura. Det är inte för myck-
et för var och en av dem, så de skulle förmodligen
inte driva process om det enskilt. Men det här försla-
get gör det möjligt för dem att gå ihop och processa
mot bolaget.
Moderaterna är också rädda för att detta påverkar
den utländska investeringsviljan i Sverige negativt.
Jag och utskottsmajoriteten tror inte att den risken är
överhängande för den som gör en seriös företagseko-
nomisk analys. Dessutom finns det provinser i Kana-
da och delstater i Australien där man har infört det
här, och de farhågor som har funnits där om störning-
ar av och påfrestningar på näringslivet har inte besan-
nats.
Förslaget har som sagt stöd av alla partier utom av
Moderaterna, vilket är trist. Jag tror nämligen inte att
Moderaternas oro är befogad. För att konsument- och
miljörätt och andra rättsområden inte ska stanna på
papperet måste den enskilde medborgaren, konsu-
menten och Svensson kunna driva igenom sina rättig-
heter. Det får inte stanna vid vackra ord, vid lagar och
paragrafer.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget
i betänkandet och avslag på reservationen.</pre><pre>I detta anförande instämde Göran Norlander (s).</pre><pre>Anf.  3  ALICE ÅSTRÖM (v):
Fru talman! För att spara kammarens tid ska jag
börja med att instämma i det anförande som Helena
Zakariasén höll här tidigare, där hon beskrev vad det
är för viktig reform som vi nu genomför.
Från Vänsterpartiets sida har vi i samarbete med
Miljöpartiet och Socialdemokraterna tagit fram detta
förslag om grupprättegång. För Vänsterpartiet är det
oerhört glädjande. Vi har motionerat i flera år om att
man skulle införa denna nya processform. Det hand-
lar om att stärka konsumentskyddet och att stärka
miljöskyddet. Vi i Vänsterpartiet hade gärna sett att
man också hade gått vidare med detta och även infört
en möjlighet på jämställdhetsområdet. Men nu anser
vi i Vänsterpartiet att detta är ett viktigt steg framåt
och att man får följa denna form och se om det finns
fler områden som man också kan utvidga det till.
Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i
betänkandet.
Jag måste ändå ta upp några av de frågor som
Maud Ekendahl tog upp här. Vi anser från Vänster-
partiets sida att det är positivt att Sverige är ett före-
gångsland i EU. Det är positivt just för att man stär-
ker de enskilda individernas möjlighet att få sin rätt
prövad. Vi tycker också att det är positivt i ett nä-
ringslivsperspektiv. Moderaterna har en skräck för att
man inte kommer att våga investera i Sverige och
anser att det här skulle vara en nackdel. Det är snarare
ett positivt steg för näringslivet. Nu finns det en möj-
lighet att komma åt oseriösa näringsidkare, som fak-
tiskt tar marknadsandelar inom näringslivet med
oseriösa metoder och hittills har kunnat klara sig just
för att det har handlat om små belopp. Men det har
varit stora belopp för det företag som har håvat in
dem! Detta är ett bra sätt att se till att man får en
konkurrens som bygger på likartade möjligheter.
Jag tycker att det är tragiskt att Maud Ekendahl i
detta sammanhang tar upp misshandelsfall och inbrott
och säger att människor inte får sin sak prövad i dom-
stol. Hon ställer grupper som blir utsatta för olika
typer av brott mot varandra, och säger att det inte är
viktigt att skydda konsumenterna och inte viktigt att
skydda invånarna när det gäller miljöskandaler och
miljöstörande åtgärder. Att ställa detta emot att män-
niskor som blir misshandlade inte får en rättegång
tycker jag är oerhört oseriöst. Vi måste hela tiden
kunna bedriva förbättringar på området inom rättsvä-
sendet utan att man ställer grupper mot varandra.
Men jag måste säga att detta inte förvånar mig.
Moderaterna pratar mycket om brott och straff. De
pratar mycket om fler poliser och hårdare straff. Men
när man kommer in på någonting som riktar sig mot
näringslivet eller handlar om ekonomisk brottslighet
så är Moderaterna inte lika benägna att driva frågorna
hårt.
Med detta, fru talman, vill jag återigen yrka bifall
till förslaget. Jag är glad över att vi i dag kan fatta
beslut om en lagstiftning som ger de enskilda indivi-
derna bättre rättssäkerhet och bättre möjlighet att få
sina krav tillgodosedda inom rättsväsendet.</pre><pre>Anf.  4  KIA ANDREASSON (mp) replik:
Fru talman! Detta är, som vi hörde, ett samarbete
mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Väns-
tern. Jag tycker att det är oerhört tillfredsställande att
vi nu äntligen - för visst har det tagit alldeles för lång
tid - innan den här mandatperioden är slut får gå
härifrån riksdagen och se att institutet grupprättegång
är genomfört. Detta är, fru talman, en hjärtefråga för
mig och Miljöpartiet, som vi har velat ha under lång
tid.
Detta nya institut är som sagt ett komplement till
det vanliga rättegångsförfarandet vid allmän domstol.
Särskilda bestämmelser om grupprättegång tas också
in i miljöbalken. Det är ju framför allt för miljöns
skull som man ska kunna utnyttja detta institut.
Meningen är också att konsumentkrav kommer att
kunna tas till vara på ett mycket bättre sätt, som vi har
hört här.
Nuvarande förslag har tyvärr - jag måste säga det
om jag nu ska klaga lite - reviderats. Från början var
det meningen att alla personer som var berörda av ett
ärende automatiskt inkluderades i grupptalan. Men då
sade näringslivet: nej, nej! Det blev stora protester,
och därför fick förslaget ändras. Den nya ordningen
är att grupptalan omfattar de gruppmedlemmar som
inom en viss tid efter det att talan har väckts i dom-
stol anmält till domstolen att de också önskar omfat-
tas av kärandes talan. Underrättelsen av detta ska ske
i domstolen.
Grupptalan kan användas av organisationer eller
myndigheter eller av enskilda personer som är med-
lemmar i en grupp. Det hela är alltså ganska strikt.
Jag skulle vilja ha det lite vidare, men vi får väl se
hur det fungerar.
Det gäller även på konsument- och miljörättens
område, och grupptalan ska också kunna väckas av
ideella föreningar. Det är bra att ideella föreningar får
tillfälle att göra det.
Som sagt finns det bara en motion, från Modera-
terna. De ifrågasätter bohovet. Behovet är säkert stort,
men man har inte haft möjligheter. Det är omständligt
att väcka en process vid de enskilda domstolarna,
men nu får vi ett bättre institut för det.
Små anspråk pratar Moderaterna om. Men många
bäckar små gör en stor å. Då blir det en ändring så att
kanske inte så många drabbas. Det är det som är me-
ningen.
Har verkligen övriga partier tänkt igenom? frågar
de. Ja, vi har väl visat här i dag att det är ett väl ge-
nomtänkt förslag.
Konsekvenserna är inte överblickbara, säger man.
Nej, vi har inte tidigare haft det här institutet. Mode-
raterna skriver att man befarar att stora organisatio-
ner, t.ex. Konsumentombudsmannen och Natur-
skyddsföreningen, kommer att utnyttja grupptalan för
att få en möjlighet att sätta kraft bakom sina krav på
företag genom hot om process. Att få möjlighet att
ställa krav på företag kan väl inte vara någon nackdel
om det annars skulle skada konsumenter eller miljön.
Där ser vi skillnaden i politik. Vi vill värna miljön,
konsumenternas intressen och vi höjer fanan högt för
dessa krav.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>5 §  Avskaffande av medborgarskapskrav för
advokater m.fl.</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU20
Avskaffande av medborgarskapskrav för advokater
m.fl. (prop. 2001/02:92).</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>6 §  Värdlandsavtal för Organisationen för det
globala nätverket för vattenfrågor, m.m.</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU21
Värdlandsavtal för Organisationen för det globala
nätverket för vattenfrågor, m.m. (prop.
2001/02:155).</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>7 §  Snabbare lagföring</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2001/02:JuU24
Snabbare lagföring (prop. 2001/02:147).</pre><pre>Anf.  5  JEPPE JOHNSSON (m):
Fru talman! Merparten av de brott som begås i
dagens Sverige klaras inte upp. Det saknas poliser när
medborgarna behöver stöd. Åklagarnas arbetssitua-
tion blir alltmer besvärlig, och från olika delar av
landet kommer rapporter om utbrändhet bland många
åklagare.
Det är av största vikt att tiden mellan brott och ett
eventuellt straff blir så kort som möjlig. Det är viktigt
att vi kan få en snabb lagföring, samtidigt som kraven
på rättssäkerhet upprätthålls. En snabb lagföring är
viktig både för brottsoffret och för den misstänkte
gärningsmannen. En snabb lagföring är också nöd-
vändig för domstolsförhandlingarna och en förutsätt-
ning för att eventuella vittnen ska ha kvar en riktig
minnesbild, ha viljan att vittna och känna sig motive-
rade att vittna. Det får inte dra ut för långt på tiden.
Där är vi naturligtvis överens.
Fru talman! Vi anser att regeringen börjar i fel än-
da i sin strävan att snabba upp lagföringsprocessen.
Det hade varit mer logiskt att se till rättssystemet i sin
helhet innan man går in och försöker göra små detalj-
regleringar.
Vi bedömer att åklagarväsendet är i behov av yt-
terligare resursförstärkning de kommande åren. Vi
delar Riksåklagarens bedömning, då Riksåklagaren i
sin budgetframställning säger att det behövs 100 nya
åklagare under åren 2003-2005. På Riksåklagarens
hemsida kan man läsa följande konstaterande: "Utan
ett resurstillskott kommer arbetsbelastningen att bli
ett så allvarligt arbetsmiljöproblem att den utgör ett
hinder för fortsatt god utveckling av åklagarverksam-
heten."
Vi tar i allra högsta grad Riksåklagarens farhågor
på allvar, men regeringen och dess stödpartier har
inte velat lyssna på Riksåklagaren i dessa frågor. Man
har säkert lyssnat men kanske inte tagit till sig.
Det anslag som åklagarna tilldelades av riksda-
gens majoritet för det här året innebär - det kan ingen
vara omedveten om - att antalet åklagare måste
minskas med 25-30 och minska den administrativa
personalen med 10 personer. De planeringsramar som
regeringen har gett i budgetpropositionen medger inte
fler åklagare. Man måste plocka bort några under de
kommande tre åren, detta trots att den här länken i
rättskedjan är oerhört viktig för en snabbare lagfö-
ring.
Fru talman! Utskottsmajoriteten vill att den som
ska höras under en förundersökning ska kunna kallas
till förhöret vid påföljd av vite. Detta har kritiserats
från många tunga remissinstanser. Vi delar den kriti-
ken. Förslaget kan leda till att flera upplever att de
inte vill ställa upp som vittnen.
Regeringen har inte börjat med de stora proble-
men. Den ingriper i stället i små enskildheter där
ändringarna drabbar enskilda människor men inte
leder till några påvisbara effektivitetsvinster.
Min matematiklärare, saligen avsomnad, i real-
skolan upprepade ofta följande visdomsord: Man ska
inte jaga flugor med slägga då det räcker med en
flugsmällare. Det är ett råd som jag tycker att ut-
skottsmajoriteten borde ta till sig. Det är precis vad
man gör när man inför denna vitesmöjlighet.
Fru talman! Regeringen anmärker att vitesföre-
läggandet i en hel del fall kan ha större nackdelar än
fördelar. Vi delar denna uppfattning, men vi gör en
annan bedömning än utskottsmajoriteten. Vi anser att
förslaget bör avslås.
Jag yrkar därför bifall till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  6  ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s):
Fru talman! En snabb genomströmning i brottmål
är av stor vikt för rättssäkerheten. Inte minst har
medborgarna rätt att kräva att brott ska utredas och
leda till lagföring så snabbt och effektivt som möjligt
utan att kraven på rättssäkerhet åsidosätts.
Under senare år har en omfattande granskning av
rättsväsendets myndigheter utförts. Detta har i sin tur
lett till det betänkande som vi behandlar här i dag,
JuU24 Snabbare lagföring. Betänkandet rymmer en
del förslag till förändringar för att just korta genom-
strömningstiderna i brottmål.
Förslagen ger åklagaren utvidgad behörighet att
utfärda stämning och kalla till huvudförhandling.
Åklagaren kommer också att kunna inhämta sådant
yttrande från frivårdsmyndigheten som avses i 1 §
lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.
Vidare föreslås att den som ska höras under en
förundersökning ska kunna kallas till förhöret vid
påföljd av vite och att möjligheten att tillgripa hämt-
ning till förhör utvidgas. Det längsta tillåtna avståndet
för hämtning till ett förhör under en förundersökning
ska ökas från fem mil till tio mil. Om det är av syn-
nerlig vikt att förhöret äger rum ska enligt förslaget
hämtning få ske oavsett väglängden.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
2002.
Fru talman! Till det här betänkandet har en reser-
vation och ett särskilt yttrande lagts, som jag kort vill
kommentera.
Den moderata reservationen, där de uttrycker
rädsla för att målsäganden och vittnen ska få olust-
känslor och känna bryderi inför hot om vite när de
beordras inställa sig till domstolsförhandling, vill jag
tillbakavisa. Tanken med förslaget är att det ska re-
sultera i snabbare lagföring. Det betyder att man
måste försöka undanröja sådant som försenar rättsför-
farandet. Exempelvis är det viktigt att få vittnen att
inställa sig vid rätt tidpunkt.
Givetvis instämmer jag i den bedömning som re-
geringen gör i propositionen och vad Moderaterna
lyfter fram i sin reservation, att vitesföreläggande i en
del fall kan ha större nackdelar än fördelar när det
gäller förhör under förundersökningen. Men jag är
helt lugn vad gäller användandet av vitesföreläggan-
det, dvs. att det endast ska användas i de fall där det
är motiverat. Dessutom följs en ny lagstiftning alltid
upp.
Kristdemokraterna säger i sitt yttrande att det
finns risk för en ojämn praxis i Sverige. Sådana risker
finns alltid, men som vi socialdemokrater ser det ökar
inte risken med förslagen i denna proposition. Vad
beträffar den risk för förändring i principen om roll-
fördelning mellan domstol och åklagare som Krist-
demokraterna befarar hyser vi inte heller den farhå-
gan, men regeringen kommer självklart att följa upp
detta.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i betänkandet och avslag till reservationen.</pre><pre>Anf.  7  INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom betän-
kandet om snabbare lagföring. Vi har dock några
synpunkter som vi valt att lägga fram i ett särskilt
yttrande, och det är dem jag ska kommentera kort här.
Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att åkla-
gares behörighet att utfärda stämning och kalla till
huvudförhandling ska utvidgas. Redan i dag kan
systemet med åklagarstämning tillämpas t.ex. beträf-
fande alla ordningsförseelser och beträffande vissa
andra grupper av brott då den misstänkte erkänt gär-
ningen eller det av annat skäl finns anledning att anta
att förberedande åtgärder inte behövs. Nu vill alltså
regeringen utvidga denna möjlighet. Syftet med för-
slaget är att minska de totala genomströmningstiderna
för brottmålen.
Vi kristdemokrater tycker självfallet att det är bra
att regeringen har den ambitionen. Men som vi skri-
ver i vårt särskilda yttrande måste man vara vaken
inför de risker som förslaget innebär. Vad som gör
oss lite bekymrade är att regeringen i propositionen
trycker på att det är angeläget att skapa möjligheter
att anpassa förfarandet till lokala förhållanden. Vi
menar att det kan bädda för att man på sikt får en
ojämn praxis i landet, även om systemet ska vara
fakultativt. Det vore naturligtvis inte bra.
Man får heller inte blunda för att det finns en viss
risk för en förändring av den grundläggande princi-
pen om rollfördelningen mellan domstolen och åkla-
garen, vilket flera remissinstanser kommenterat. Det
vore synnerligen olyckligt om den tilltalades tilltro
till domstolens opartiskhet skulle reduceras därför att
gränsen mellan domstolens och åklagarens uppgifter
kan komma att bli otydlig. Det skulle i förlängningen
innebära minskad tilltro till rättsväsendet som helhet.
Fru talman! Det krävs att regeringen är extra vak-
sam inför vad jag här anfört. Därför förutsätter vi
kristdemokrater att regeringen noga följer utveckling-
en på området och vidtar adekvata åtgärder om miss-
förhållanden skulle uppstå.
Vi kristdemokrater står förstås bakom det särskil-
da yttrande vi har i detta betänkande.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>8 §  Riksdagens revisorers förslag om uppe-
hållstillstånd för asylsökande</pre><pre>Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU13
Riksdagens revisorers förslag om uppehållstillstånd
för asylsökande (förs. 2001/02:RR16).</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>9 §  Socialförsäkringsförmåner vid institutions-
vistelse på statens bekostnad</pre><pre>Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU16
Socialförsäkringsförmåner vid institutionsvistelse på
statens bekostnad (prop. 2001/02:84 delvis, och
prop. 2001/02:164).</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>10 §  Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.</pre><pre>Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU17
Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. (prop.
2001/02:119).</pre><pre>Anf.  8  MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! En säng i ett delat rum på en vårdin-
rättning är inte en bostad. Att använda ordet bostad på
detta sätt är att göra våld på svenska språket.
När ädelreformen på sin tid infördes blomstrade
kreativiteten i kommunerna. Vårdboende blev eget
boende, även om man inte bodde i eget rum. Detta
ledde till att pensionärerna fick BTP. Det var egentli-
gen inte pensionärerna som fick pengarna utan kom-
munerna, för de kunde ta ut avgifter. Detta har i sin
tur lett till att tvåbäddsrum inte har byggts bort i den
takt som vore önskvärt. Det har funnits dubbla eko-
nomiska drivkrafter för kommunerna att låta bli. För
det första fick man betalt ändå, och för det andra
kostar det att bygga.
Riksdagen har reagerat mot dessa regler många
gånger. På departementet har man hänvisat till att det
är väldigt svårt att ändra reglerna, för makar kan ju
vilja bo i samma rum. Det kan också gälla två goda
vänner. Då får man regelproblem.
Jag funderade på det alldeles nyss. Jag tänkte att
det måste vara väldigt enkelt att lösa problemet. Det
utgår ett bostadsbidrag för ett enkelrum. Om det se-
dan bor fler i det enkelrummet spelar ingen roll.
Att säga nej till bostadstillägg för tvåbäddsrum
var en tydlig signal till kommunerna. Påtvingat dub-
belrumsboende bör inte ge BTP.
Kommunerna har väldigt mycket på sig, och man
ska naturligtvis alltid ge dem rådrum. Egentligen har
de redan fått det, men för att ge dem ytterligare
rådrum har vi sagt att detta inte ska gälla före 2005 i
vår reservation, som vi har gemensamt med Folkpar-
tiet och Centerpartiet. Jag tillstyrker reservation 2.</pre><pre>Anf.  9  BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Det betänkande vi ska debattera nu,
SfU17 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m., är ett
uppsamlingsbetänkande med flera olika frågor. Jag
ska begränsa mitt inlägg till en av frågorna.
I Centerpartiets redovisning över aktuell politik
Idéer som spelar roll har vi ett avsnitt med rubriken
Trygghet och valfrihet för äldre. Där beskriver vi vad
vi menar med livskvalitet även efter det att man är 65
år.
Var och en har rätt att bli bemött och respekterad
som medmänniska och som en resurs i samhället.
Alla ska ha möjlighet att bidra efter egen förmåga och
egna förutsättningar. Pensionärskollektivet kan inte
betraktas som en homogen samhällsgrupp.
Centerpartiet värnar dem som bäst behöver sam-
hällets stöd och hjälp. Tillsammans är pensionärerna
inte en grupp individer som enbart är i behov av vård
och omsorg, utan i högsta grad en grupp människor
som tillför mycket till samhällets utveckling och vars
livserfarenhet är en stor resurs.
Vi måste skapa verkliga möjligheter för den en-
skilde att påverka sin egen och sina anhörigas omsorg
och boendealternativ.
Det är många år sedan målet att det skulle finnas
möjlighet till eget rum i vården slogs fast. Väldigt
många kommuner ligger långt framme i utbyggnaden
av alternativa boendeformer för äldre och mer vård-
behövande personer. Vi har få äldre personer boende
i flerbäddsrum.
Men det finns också kommuner där bristen på al-
ternativa boendeformer för äldre är stor. Tyvärr kan
vi lägga till att bristen ibland är mycket stor. Fortfa-
rande placeras alltför många människor mot sin egen
vilja i flerbäddsrum i äldreboende.
Att mot sin vilja placeras i flerbäddsrum när man
blir i behov av särskilt boende är inte tillfredsställan-
de. Det inger inte trygghet och utgör inte valfrihet för
äldre.
Vi anser inte att det är acceptabelt att det fortfa-
rande är så stor brist på enkelrum i särskilda boenden
för äldre.
Fru talman! Jag hänvisar i övrigt till den text som
finns i reservation nr 2, som jag i och med detta också
yrkar bifall till. Där kan man läsa varför vi tycker på
detta sätt.</pre><pre>Anf.  10  BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Länge var det så i vårt land att många
tyckte att det inte var konstigt att äldre sjuka männi-
skor tvingades dela rum på ett sätt som vi inte tyckte
att våra friska tonåringar skulle göra därhemma.
1984/85 väckte Folkpartiet under dess stora partileda-
re Bengt Westerberg det enkla förslaget att ingen mot
sin vilja skulle behöva bo i flerbäddsrum i särskilt
boende - på t.ex. ålderdomshem eller sjukhem.
Många hade invändningar mot det. Det är kanske
svårt att tro att det är sant, men det är bara att gå till-
baka till pressklippen från den tiden. Då kan man se
att många nog tyckte att det inte var så angeläget. Nu
säger nästan ingen det, och det är ett stort framsteg
som har skett under de här 16-17 åren, men fler-
bäddsboendet har inte försvunnit.
Enligt den senaste statistiken bor ungefär 7 000
personer i flerbäddsrum. Några gör det säkert frivil-
ligt. Det är inget fel med det. Många av oss vill gärna
dela rum med någon annan om vi får välja vederbö-
rande själv, och det kan man förstås också vilja i det
särskilda boendet. Men för många handlar det fortfa-
rande om att de ofrivilligt gör det.
Ett specialproblem dök upp i samband med att vi
gjorde om bostadstilläggen i mitten av 90-talet. Det
handlade om att bestämma om de skulle kunna utgå
även för det som vi i vanliga fall inte betraktar som
en rimlig bostadsstandard i en lägenhet och även om
man delade rum med någon annan och egentligen
bara hade en säng. Bedömningen som gjordes var att
detta under en övergångstid skulle kunna existera i
samband med att man tog bort det ofrivilliga fler-
bäddsboendet. Detta var då 1994. Jag tycker att det
var en rimlig ståndpunkt som kanske skulle kunna
gälla några år till.
Nu skriver vi 2002, och det vi ska ställning till i
dag i det här betänkandet, tillsammans med några
andra punkter, är om det även i framtiden från statens
sida ska planeras för att det ska finnas ofrivilligt bo-
ende i flerbäddsrum.
I en reservation från Folkpartiet, Moderaterna och
Centern säger vi att detta inte är rimligt. Vi vänder
oss emot det och föreslår att det inte ska vara möjligt
i framtiden, men vi är fortfarande så reformistiska att
vi säger att den av oss föreslagna bestämmelsen ska
träda i kraft först fr.o.m. 2005. Det innebär att det
fortfarande är två och ett halvt år kvar. Så även med
det här förslaget, som vi tyvärr inte verkar få en ma-
joritet för, är det ändå fråga om att man skulle kunna
fortsätta att betala ut det här under en tioårsperiod
efter diskussionen om bostadstilläggen 1994.
Jag är, fru talman, närmast förvånad över att inte
utskottsmajoriteten har ställt sig bakom ett så pass
modest yrkande på den här punkten. Detta var en stor
och viktig fråga i valrörelsen 1985, och 20 år senare
bör väl det här ändå kunna genomföras, även med den
långsamma takt som Socialdemokraterna har när det
gäller reformarbete.</pre><pre>Anf.  11  GÖTE WAHLSTRÖM (s):
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar,
2001/02:SfU17 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.,
innehåller en rad förslag som var för sig kan tyckas
väldigt begränsade. Men för enskilda medborgare kan
förändringarna ha stor betydelse.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på reservationerna.
I betänkandet behandlas ett stort antal områden. I
den proposition som ligger till grund för betänkandet
föreslår regeringen förändringar på en rad områden
efter beredning hos bl.a. Riksförsäkringsverket.
Det har inkommit motioner rörande underhålls-
stöd och bostadstillägg till pensionärer m.fl., som jag
i huvudsak kommer att beröra i mitt anförande. Här-
utöver föreligger förslag till förändringar i lagtexter
och författningskommentarer samt en rad kon-
sekvensförändringar.
När det gäller de områden som har blivit föremål
för motionsbehandling finns det skäl att påpeka att
dessa har varit föremål för behandling tidigare i ut-
skottet. Behandlingen har vid dessa tillfällen i vissa
stycken inneburit att regeringen har givits i uppdrag
att återkomma med förslag till förändringar. I de
förslag som nu har förelagts av regeringen har man
funnit lösningar som i viss utsträckning tar hänsyn till
utskottets tidigare uttalanden.
Till betänkandet har två reservationer inlämnats.
En är från Vänsterpartiet rörande återbetalningsskyl-
dighet avseende underhållsstöd, punkt 1.
Vad gäller frågan om återbetalningsskyldighet av-
seende underhållsstöd har utskottet och riksdagen vid
två tillfällen under mandatperioden påtalat de pro-
blem som föreligger vid beräkning av nivån på åter-
betalningen när det är kopplat till väsentligt förändra-
de ekonomiska förutsättningar för den enskilde. Som
exempel har angivits arbetslöshet och härigenom
förändrad privatekonomi.
Regeringen har i sin beredning konstaterat att de
angivna vägarna innehåller så många svagheter att
nackdelarna med förslaget överväger fördelarna.
Utskottet har dock vidhållit sin uppfattning, vilket
framgår av betänkandet, att underhållssystemet har
brister i den meningen att reglerna för återbetalnings-
skyldigheten inte är anpassade till situationer av på-
taglig inkomstminskning.
Utskottet konstaterar dock att positiva förändring-
ar har skett. Vidare har en särskild utredare fått i
uppdrag att till den 31 mars 2003 framlägga förslag
kring regelsystemet, varför reservationen i denna del
avstyrks. Det finns skäl att invänta utredningens för-
slag före ett ställningstagande.
I reservationen yrkar Vänsterpartiet vidare på ett
tillkännagivande rörande behovet av en pappamånad
när faderskapet fastställs eller ändras sent i ett barns
liv. Utskottet är enigt i synen på att fadern ska ges
möjlighet att etablera en god kontakt med sitt barn.
Utskottet är dock inte berett att tillstyrka ytterligare
föräldrapenningdagar för denna situation, och argu-
mentationen för ställningstagandet framgår klart i
betänkandet.
Inom området som gäller bostadstillägg för boen-
de i tvåbäddsrum finns en reservation. Såväl Mode-
raterna som Folkpartiet markerar sin uppfattning
inom området i var sin motion. Man gör det dock
utifrån två skilda infallsvinklar. I den gemensamma
reservationen ser man problem med att hålla rågång-
en mellan kommunalt bidrag och ett grundskydd för
pensionärer. Härutöver påtalas rädslan för att en icke
önskvärd boendeform och vårdmiljö permanentas.
Frågan är, som nämns i betänkandet, inte ny. Re-
dan 1994 påtalade utskottet i ett utskottsbetänkande
olämpligheten i ofrivilligt boende i tvåbäddsrum.
Frågan har härefter vid ett flertal tillfällen följts upp i
behandling inom utskottet. Regeringen har anmält att
frågan om BTP och boende i tvåbäddsrum skulle
övervägas i samband med behandling av SOU
2000:112. Utskottet har markerat sin uppfattning om
ofrivilligt boende i tvåbäddsrum och härtill kopplad
BTP-beräkning. Regeringen instämmer i att det är
principiellt tveksamt om boende i tvåbäddsrum är ett
sådant boende som berättigar till BTP. En rad åtgär-
der har vidtagits från regeringens sida för att minime-
ra denna typ av boende.
I propositionen framgår att det för närvarande är
1 266 personer boende i tvåbäddsrum under rådande
regelsystem. Antalet har sedan 1995 minskat i takt
med om- och nybyggnation, och i detta antal inberäk-
nas såväl frivilligt som ofrivilligt boende i tvåbädds-
rum.
I reservation 2 påtalas att en tidsgräns måste sättas
ut till den 1 januari 2005 för att man härigenom ska
sätta tryck på kommunerna. Utskottet förutsätter,
liksom regeringen gör i propositionen, att kommu-
nerna fortsätter att verka för en minskning av antalet
tvåbäddsrum till förmån för enbäddsrum. Om så inte
blir fallet kan frågan om reglerna för BTP behöva
aktualiseras på nytt. Med detta avstyrker utskottsma-
joriteten reservationen från Moderaterna, Folkpartiet
och Centern.
Fru talman! Även om jag bara har berört ett litet
antal av de förslag som finns i betänkandet SfU17 vill
jag än en gång yrka bifall till förslaget i betänkandet
och avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  12  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det är rätt många år som har gått se-
dan utskottet berörde frågan. Jag tror att Göte Wahl-
ström nämnde att det var 1994, så det är snart tio år
sedan frågan togs upp. Därför är jag lite förvånad
över att man inte från utskottsmajoritetens sida har
varit beredd att tillstyrka den ganska modesta reser-
vationen, som ju innebär att det här skulle upphöra
fr.o.m. den 1 januari 2005. Riksdagen skulle alltså nu,
två och ett halvt år i förväg, tala om att det skulle
upphöra då. Men man har uppenbarligen inte från
utskottsmajoritetens sida tyckt att det var rimligt, trots
att man har övervägt frågan.
Får jag då fråga Göte Wahlström hur länge han
tycker att det är rimligt att det ofrivilliga tvåbäddsbo-
endet ska vara kvar i Sverige. Uppenbarligen ska det
vara kvar efter den 1 januari 2005. Men hur länge
ytterligare ska det vara kvar?</pre><pre>Anf.  13  GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar i och med motionen,
som har undertecknats av bl.a. Bo Könberg, att det
här är en hjärtefråga för Folkpartiet. Det är naturligt-
vis en viktig fråga också för den enskilde.
Man kan tycka att tio år, som nu diskuteras, eller
att sju, åtta, nio år är en lång tid, men det finns natur-
ligtvis fortfarande behov av att titta på frågan, inte
minst utifrån det förhållandet att man också kan dis-
kutera såväl frivilligt som ofrivilligt boende i två-
bäddsrum och därigenom den problematik som upp-
står med regelsystemet.
Reservanterna brukar ju inte själva vara speciellt
intresserade av att ge pekpinnar till kommunerna.
Utskottsmajoriteten ser att det är en positiv utveck-
ling på gång. Med den utveckling som har varit är det
kanske t.o.m. så att ofrivilligt boende i tvåbäddsrum
är avvecklat före det datum som anges i reservatio-
nen.</pre><pre>Anf.  14  BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det vore utomordentligt trevligt om
det skulle kunna bli såsom Göte Wahlström avrundar
med att säga, att det ofrivilliga tvåbäddsboendet var
borta redan före den 1 januari 2005. Men om han tror
att detta skulle vara möjligt är det svårare att förstå
varför ett annat datum inte har satts ut. Ingen av oss
skulle bli ledsen om det skulle råka inträffa några
månader eller några år tidigare än det datum som har
angetts.
Problematiken med frivilligt eller ofrivilligt boen-
de som Göte Wahlström ytterligare vill överväga -
om jag förstod honom rätt - är en fråga som har fun-
nits med de senaste åtta åren. Något vidare aktivt
övervägande kan väl inte sägas ha ägt rum.
Det stämmer att flera av oss inte är så pigga på att
dela ut pekpinnar till kommunerna, men den här pek-
pinnen delar jag mycket gärna ut. 20 år efter att frå-
gan väcktes i en stor valdebatt kanske det är lagom
för kommunerna att klara av uppgiften.</pre><pre>Anf.  15  GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag har full förståelse för det resone-
mang som Bo Könberg för om att man borde ha kun-
nat reda ut frågan om frivilligt eller ofrivilligt boende.
Men Bo Könberg markerar i den motion som han
själv har undertecknat den problematik som ligger i
detta. Det är viktigt att vi klarar av frågan fullt ut
innan vi eventuellt går in med de hårdare åtgärder
som föreslås i reservationen.</pre><pre>Anf.  16  MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! I sak tycks vi vara väldigt eniga. Det
här är fel. Det borde ha försvunnit för länge sedan.
Kommunerna är formidabla påtryckare. Då kan man
förstå att det tar tid. Men jag såg något hoppfullt i att
Göte Wahlström hoppades att kommunerna nu verk-
ligen lyssnade och att det här var slut 2005. Jag hop-
pas att regeringen också lyssnar, så att regeringen, om
inte kommunerna lyssnar, säger ifrån så att det blir
slut fr.o.m. 2005.</pre><pre>Anf.  17  GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Boverket gör bedömningen att det har
försvunnit 2 750 boenden i två- eller flerbäddsrum
under en väldigt kort period. Som jag sade tidigare är
det 1 266 personer som fortfarande är boende i två-
bäddsrum under de förutsättningar som vi har disku-
terat. Omvandlingstakten är alltså relativt hög. För-
hoppningsvis ska den kunna påskyndas ytterligare
genom de åtgärder som vidtas och kanske också ge-
nom den debatt som vi i dag för här i kammaren.</pre><pre>Anf.  18  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Nu ska jag hålla mitt kortaste tal i
kammaren hittills. Det blir väl ingen ledsen för, antar
jag.
Om Vänstern i eftermiddag kommer att yrka bifall
till sin reservation om återbetalningsskyldighet avse-
ende underhållsstöd och pappamånad för den speci-
ella situation som avses kommer jag att rösta på den.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Jag vill dock göra en liten notering. Ett stort pro-
blem med betänkandet är att det lägger till ytterligare
en hel mängd lagändringar. Det är inte bra för försäk-
ringskassorna som får mycket extra jobb. Socialför-
säkringarna är ett lapptäcke, som är i behov av en
större helhet. Det måste vi jobba vidare på. Det gäller
t.ex. att skapa en grundtrygghet för alla.</pre><pre>Anf.  19  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Jag ber kammaren om ursäkt för min
sena ankomst.
Vänsterpartiet står bakom förslaget i betänkandet
utom på två punkter. Båda handlar om återbetalnings-
skyldigheten i underhållsstödet.
Under allmänna motionstiden förra året lade
Vänsterpartiet en motion som behandlade det orimli-
ga i att en pappa som sent i livet får reda på att han är
pappa ska betala pengar. Enligt nuvarande regler kan
försäkringskassan kräva honom på det underhållsstöd
som utgått till modern under tiden, dvs. den tid då
pappan inte visste om att han var pappa. Vänsterpar-
tiet menade i sin motion att det enda rimliga är att
återbetalningsskyldighet kan utgå endast från den
tidpunkt då faderskapet fastställts.
Nu lägger regeringen fram ett sådant förslag, vil-
ket vi förstås tycker är bra. Vi tycker också att det är
bra och föredömligt att socialförsäkringsminister
Ingela Thalén på ett tidigt stadium gick ut och sade
att Vänsterpartiet hade rätt och att hon skulle ändra
bestämmelserna.
Men Vänsterpartiets motion innehöll ytterligare
ett yrkande, nämligen att de pappor som sent i livet
får reda på att de är fäder borde ha rätt till en
pappamånad från föräldraförsäkringen för att kunna
etablera en bra kontakt med barnet och för att pappa
och barn ska få en möjlighet att lära känna varandra.
Förhoppningsvis ska de etablera en livslång kontakt.
Barnet måste ha en ovillkorlig rätt till bästa möjliga
start med den nya pappan.
Utskottsmajoriteten anser inte detta och ger några
i mitt tycke kryptiska förklaringar.  Majoriteten anser
inte att det är rimligt att särskilja de fall där en pappa
är omedveten om att han är pappa från de fall där en
pappa är medveten om att han är pappa. Jag förstår
inte det resonemanget. Hur ska man kunna vara pap-
paledig om man inte vet om att man är pappa? Då kan
man ju bara vara ledig.
Det enda rimliga är att regeringen ser över möj-
ligheten till en pappamånad för dessa nyblivna fäder i
de fall där hela föräldraförsäkringen utnyttjats av
modern och eventuellt den man som en gång i tiden
trodde att han var pappa till barnet.
Den andra punkten om underhållsstödet rör fast-
ställandet av återbetalningsskyldigheten. Vänsterpar-
tiet har drivit och också fått igenom att i de fall där
den återbetalningsskyldige fått sin inkomst minskad
med minst 15 % bör återbetalningsskyldigheten fast-
ställas på aktuell inkomst. Socialdemokraterna säger
att det är ett förslag med många brister. Då kan man
undra varför detta system finns i det centrala studi-
estödet.
Man kan argumentera att det jämnar ut sig i läng-
den, men att betala ett underhållsstöd som fastställts
på t.ex. en inkomst på 300 000 när man lever på
hälften via a-kassa är faktiskt inte lätt. Många har av
den anledningen hamnat hos kronofogden.
Tillkännagivandet som riksdagen ställde sig bak-
om redan under förra mandatperioden innebar att
regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett
konkret förslag under mandatperioden. Så har inte
skett. Regeringen har inte återkommit. Nu hänvisar
regeringen och utskottsmajoriteten till att en ny ut-
redning ska göras. I utredningsuppdraget kan jag inte
se att någonting nämns om att återbetalningsskyldig-
heten fastställs på senast taxerad inkomst, dvs. två år
tillbaka i tiden, och vad detta kan få för konsekvenser
för en pappa som blivit arbetslös. Det gör utskotts-
majoritetens hänvisning till utredningen helt otill-
fredsställande.
Vänsterpartiet vidhåller - och det menar vi att
riksdagen också bör göra - att regeringen ska åter-
komma med det snaraste med förslag om ändrade
regler för den inkomst som ska ligga till grund för
återbetalningsskyldighet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 un-
der punkt 1.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>11 §  Biobanker inom hälso- och sjukvården
m.m.</pre><pre>Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU9
Biobanker inom hälso- och sjukvården m.m. (prop.
2001/02:44).</pre><pre>Anf.  20  LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Det finns knappast något område där
utvecklingen går så fort som inom biotekniken. I ett
allt hastigare tempo skapar forskning och utveckling
inom de biologiska vetenskaperna nya möjligheter av
avgörande betydelse för människors hälsa och liv-
skvalitet. En väsentlig förutsättning för denna ut-
veckling är att det finns biologiskt material att forska
på. Det är nödvändigt att det finns material bevarat i
biobanker. För att kunna klarlägga etiologin till folk-
sjukdomar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och
autoimmuna sjukdomar krävs det analys av både
genetiska och miljömässiga faktorer.
Den miljömässiga exponeringen har ofta ägt rum i
många decennier innan sjukdomen bryter ut och kan
studeras om mycket gamla prov från patienter som
utvecklat sjukdomen fortfarande finns tillgängliga.
Alldeles aktuella är de farhågor som Livsmedelsver-
ket uttalat angående utveckling av cancer på grund av
akrylamid i viss typ av mat. Nu görs genomgångar av
tiotusentals sparade blodprover för att se hur halten
akrylamid i blodet förhåller sig till intaget av akryla-
mid och hur den därmed kan påverka cancerns ut-
veckling. Biobanksbaserade epidemiologiska studier
baseras alltså ofta på prov som är gamla.
Samtidigt som biobanker möjliggör fortsatta
framsteg som leder till bättre hälsa skapar de nya
kunskaperna också nya problem, då bankernas inne-
håll kan hota den enskildes integritet. Vi har kommit i
ett läge där vi nu noga måste väga mellan forskning-
ens berättigade krav, bonum commune och den en-
skildes lika berättigade krav på säkerställd och beva-
rad integritet. Det är en grannlaga uppgift att väga
intressen mot varandra - genetisk integritet mot så
god sjukvård som möjligt. Därför är det viktigt att
området lagregleras.
Fru talman! Jag ser alltså med tillfredsställelse på
att en lagreglering sker, men jag är samtidigt mycket
besviken på att den föreslagna lagregleringen lämnar
så mycket i övrigt att önska såväl vad gäller forsk-
ningens möjligheter som vad gäller skyddet av integ-
riteten och vårdens säkerhet.
Utskottet har haft möjlighet att förbättra förslaget.
Vi har uppvaktats av forskare och företrädare för
vården. Vi har bjudit in forskare och etiker. Vänster-
majoriteten har dock suttit med döva öron, och inte
något av de problem som har aktualiserats har man
tagit upp i majoritetsförslaget. Det är inte bara an-
märkningsvärt; det är en närmast häpnadsväckande
nonchalans som allvarligt kan skada förutsättningarna
både för forskning och vård och för människors tilltro
till att deras integritet tas på allvar.
Fru talman! Jag ska inte ta upp alla de svagheter
som förslaget har utan koncentrera mig på ett par.
Det första gäller vad lagen omfattar. Regeringen
föreslår att lagen om biobanker endast ska omfatta
biobanker som upprättats i hälso- och sjukvården.
Detta är otillräckligt eftersom biobanker också upp-
rättas i annan regi, t.ex. av forskningsinstitutioner och
företag som tillverkar läkemedel och medicintekniska
produkter.
Forskarsamhället och flera remissinstanser har
påtalat att det är mycket olyckligt att regeringens
förslag begränsar lagens tillämpningsområde. För en
heltäckande tillämpning bör lagen gälla all förvaring
av biologiskt material som går under definitionen
biobanker, oavsett hos vem de upprättas eller förva-
ras. Detta är också av största vikt för att ge alla do-
natorer lika starkt integritetsskydd och därmed skapa
lika villkor för forskning och utveckling, oavsett om
den sker i hälso- och sjukvården eller i annan regi.
Det är för mycket av hastverk i förslaget.
Det andra, fru talman, är regeln om att prov för
sjukvårdens rutinmässiga behov som uteslutande
utgör underlag för diagnos, löpande vård eller upp-
följning av enskild patient inte får sparas längre än
två månader utan att tas in i biobank, med allt vad det
betyder i form av formell hantering.
Jag anser att en sådan tidsgräns kan ställa till en
mängd onödiga problem utan att gynna patienten. I
stället skapar den risker för patientsäkerheten. Det är
vanligt att patienter följs upp under flera år för be-
handling av vissa sjukdomar, t.ex. vid behandling av
cancer. Att prov inte ska få sparas mer än två måna-
der utan den omständliga process med fullgott infor-
mationssamtycke som behövs för att överföra proven
till biobank får den sannolika effekten att prov slängs
bort. Eftersom det rör sig om tre fyra miljoner sam-
tycken per år kan det nämligen av uppenbara praktis-
ka skäl bli svårt att i varje enskilt fall inhämta ett
formellt giltigt samtycke utan en kraftig byråkratise-
ring och fördyring av sjukvården. Som följd får man
då en omprioritering av sjukvårdsresurser från vård
till administrativt arbete. Det försvårar behandling
som kräver lång tid och noggrann uppföljning och
minskar resurserna till vård. Regeringens och utskot-
tets förslag kommer därför att drabba sjuka männi-
skor, då nödvändiga kvalitetskontroller av diagnoser i
form av eftergranskning försvåras.
Likaså försvåras den hjälp vid diagnostik av nya
prov från samma person som nu är möjlig. För att ta
ett exempel: Är en nyupptäckt tumör en ny sjukdom
eller ett utflöde av en tidigare tumörsjukdom?
Vi anser därför att lagen enbart ska reglera bio-
banker där proven används för forskningsändamål
och att de vävnadsprov som hälso- och sjukvården
lagrar, där vävnadsproven insamlats för vårdens än-
damål och behov, ska omfattas av vårdens normala
regelverk, eventuellt med någon komplettering. Med
denna uppdelning mellan vård och behandling å ena
sidan och forskningsändamål å andra sidan försvinner
den krångliga tvåmånadersregeln. Den kliniska dia-
gnostiken är inte den statiska process regeringen
tycks tro utan en dynamisk process där prov behöver
granskas och åter granskas under en lång tidsperiod.
Det är också så att om provet är slängt riskerar
patienten att inte kunna få ersättning från patientska-
deförsäkringen om feldiagnos eller felbehandling
föreligger. Patientens ställning försvagas i stället för
stärks.
Fru talman! Förslaget innebär också att behand-
lingen av vuxna med nedsatt autonomi inte kan anses
stämma med prioriteringsbeslutet, som lyfte fram
dessas rätt till fullgod och likvärdig behandling. Ställ-
företrädarfrågan är nämligen inte löst i lagen. Försla-
get innebär att prov från icke beslutskompetenta, som
ju inte kan lämna det informerade samtycke lagen
ovillkorligen kräver, inte får samlas in eller bevaras i
biobank. Det innebär att dessa personer berövas sin
möjlighet att av behandlings- och säkerhetsskäl och
med tanke på framtida vårdbehov få sina prov beva-
rade i hälso- och sjukvården den tid deras sjukdoms-
behandling kräver, då prov som tas rutinmässigt för
diagnos, vård och behandling inom hälso- och sjuk-
vården inte undantas från lagen om biobanker om de
behöver sparas längre än två månader.
Detta visar ytterligare att förslaget är ett hastverk
som hotar att skada vården och patientsäkerheten. Det
är tragiskt för patienterna och för vården att vänster-
majoriteten inte insett detta.
Slutligen, fru talman, vill jag ta upp ett par saker
som kunnat förbättra tilltron till att integriteten skyd-
das. Möjligheten att koppla register som innehåller
både biologiskt material och personuppgifter ger
insyn i enskilda personers och mindre etniska grup-
pers genetiska egenskaper. Det innebär att enskilda
människors anlag för t.ex. ärftliga sjukdomar kan
blottläggas. Personuppgifter och biologiskt material
måste därför omges av hög säkerhet. Att personupp-
giftslagen och vårdregisterlagen föreslås gälla för
biobanker är därför bra, men det är ett problem att
personuppgiftslagen är för allmänt hållen och därmed
enligt min mening inte ger det skydd som är nödvän-
digt för att den personliga integriteten ska kunna
garanteras. Preciserade regler för behandling av per-
sonuppgifter bör därför tas in i biobankslagen.
När det gäller prov från foster, fru talman, lider
förslaget till integritetsskydd av en märklig könsdis-
kriminering. Mäns rätt till genetisk integritet non-
chaleras. Genetiska data från en person innehåller
information som kan hänföras till dennes mor och far.
För att inte inkräkta på dessas integritet bör samtycke
därför alltid inhämtas från båda vid provtagning på
foster.
Fru talman! Jag anser att särskilda krav bör ställas
på förvaring av nycklar till de koder som behövs för
att kunna identifiera det biologiska materialets ur-
sprung. Nycklarna bör inte finnas där biobanken
upprättas eller förvaras. Skyddet för den personliga
integriteten förstärks nämligen avsevärt när känslig
information och biologiskt material och nycklar för-
varas åtskilda. Regeringen föreslår ett sådant tillvä-
gagångssätt vid särskilt känslig information, t.ex.
sådan som rör små etniska grupper. Det är bra, men
det finns inget skäl att inte vara lika försiktig med alla
prov. Det ökar tilltron till integritetsskyddet och där-
med villigheten att medverka i insamling av prov.
Fru talman! De problem jag tagit upp är bara någ-
ra få exempel på de svagheter som propositionen och
betänkandet tyvärr innehåller. Utskottet kunde ha
medverkat till en långt bättre lagstiftning än den vi nu
får men avstod tyvärr från denna möjlighet. Det kan
stå svensk forskning, svensk hälso- och sjukvård och
svenska patienter dyrt.
Jag yrkar med detta bifall till reservation 1 men
står givetvis bakom alla våra reservationer.</pre><pre>Anf.  21  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 3, så att jag inte glömmer det. Vi står
självfallet bakom de övriga reservationer vi har un-
dertecknat.
Jag vill inledningsvis säga att vi är väldigt glada
att den här frågan kommer upp på riksdagens bord för
behandling. Vi har under fem sex år påpekat att det är
viktigt att man får en lagstiftning omkring de bioban-
ker som finns i vårt samhälle. Det kanske är få med-
borgare som vet att man sedan 1975 har sparat blod-
prov från alla nyfödda barn som tagits i samband med
det s.k. PKU-testet.
Detta har samlats in utan att någon egentligen har
vetat att man har sparat provet. Det känns inte riktigt i
vårt samhälle, där tekniken utvecklas så snabbt, att
man inte kan känna trygghet och veta vilka vävnader
som har sparats.
Därför är vi glada för att frågan kommer upp på
bordet och för att regeringen har ändrat uppfattning.
När jag har ställt frågor om detta har man tyckt att det
inte har funnits några problem. Men nu har det plöts-
ligt blivit ett ärende på riksdagens bord, och det är,
som sagt, bra.
Vad vi däremot inte förstår är att inte lagen ska
omfatta alla biobanker utan bara de som finns inom
hälso- och sjukvården. Jag skulle gärna vilja fråga
majoritetens företrädare varför man inte har velat
utvidga lagen till att omfatta även annan forskning.
Jag tänker då på läkemedelsindustrin och på
stamcellsforskningen - för att ta två viktiga exempel.
Det vore bra om även dessa biobanker inkluderas i
lagen.
Jag har fått väldigt många uppvaktningar om den
s.k. tvåmånadersregeln. I går kväll pratade jag med en
djupt förtvivlad cancersjuk kvinna som hade fått
vetskap om denna. Hon hade gått runt i sitt bo-
stadskvarter och samlat in namn. Hon kände en
mycket stor och djup oro för att patientsäkerheten inte
skulle kunna garanteras i framtiden. Jag får en ännu
större förståelse för att människor som själva är drab-
bade av sjukdom känner så. De vet vad det betyder att
kunna fortsätta med kontrollen av  vävnadsproverna.
Samtidigt ställde jag frågan till denna kvinna:
Men det krävs ju ändå ett samtycke som det ska in-
formeras om, räcker inte det som argument? Nej, sade
hon, när man är så svårt sjuk som jag känner man att
även om man svarar ja så vill man inte veta av det
mer, och sedan inser man inte konsekvenserna.
Vi som är politiska beslutsfattare måste förstå att
människor som drabbas av sjukdom kanske inte rea-
gerar i första steget som de borde reagera. Det finns
andra mekanismer inne i oss människor som gör att vi
vill skjuta ifrån oss problematiken.
När det gäller patientsäkerheten och möjligheterna
att få ut ersättning från patientförsäkringen är det
viktigt ur patientperspektiv att dessa vävnader finns
sparade, de små knutorna eller vad det kan vara för
någonting. Här har vi avgett en gemensam reserva-
tion. Vi tycker att det är viktigt att man gör ett slags
bodelning mellan det material som behandlas av
hälso- och sjukvården och det material som behandlas
inom forskningen.
Det är klart att också jag tycker att man på ett
bättre sätt borde ha gjort detta i ett svep. Men det
finns ändå anledning att säga att det är bra att man har
tagit upp frågan och att man vill skapa regler.
I reservation 3 har vi kristdemokrater utvecklat
hur viktigt vi tycker det är att 1 kap. 1 §, där syftet
med lagen anges, kompletteras med ett tillägg av
denna innebörd: "att verksamheten ska bedrivas i
enlighet med människovärdesprincipen och grund-
läggande mänskliga värden som liv, hälsa, integritet
och kunskap"."
Det är viktigt att man i all sådan här verksamhet
har grunden klar för sig. Vi ska inte bara prata om
etiska principer, utan vi ska också prata om vilka
etiska principer som det handlar om.
Fru talman! Med detta har jag bidragit till att korta
ned talartiden i dag. Jag har redan yrkat bifall till min
reservation nr 3.</pre><pre>Anf.  22  KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! I takt med att nya möjligheter och nya
användningsområden för biologiskt material fram-
kommer inom ramen för medicinsk behandling och
forskning är det nödvändigt att samhället fastställer
ett regelverk kring hur biobanker kan utnyttjas i dag
och i framtiden. Utvecklingen går snabbt. Intresset av
att tillvarata biobankernas möjligheter ökar. Det
handlar om att finna nya vägar för att förebygga upp-
komsten av eller mildra effekten av såväl ärftliga som
mer vanligt förekommande sjukdomar. Det handlar
om forskning inom en rad områden.
Centerpartiet ställer sig bakom kritiken om att den
föreslagna lagen enbart avser biobanker inom hälso-
och sjukvården. Vi har i en gemensam reservation, nr
1, redovisat argumenten härför. Inte hjälper det
mycket att majoriteten förutsätter att regeringen
kommer med ett förslag som omfattar biobanker
utanför hälso- och sjukvården. Det borde ha varit med
nu.
Enligt Centerpartiets uppfattning borde regeringen
ha gjort en tydlig boskillnad mellan blod- och väv-
nadsprover som sparats i syfte att utgöra del av upp-
följning eller utvärdering av den vanliga vårdverk-
samheten och biologiskt material som insamlats för
forskningsändamål. Biobankslagen borde, enligt år
uppfattning, enbart reglera biobanker där proverna
används för forskningsändamål. De vävnadsprover
som hälso- och sjukvården lagrar i biobank och där
vävnadsproverna insamlats för vårdens ändamål och
behov borde omfattas av vårdens ordinarie regelverk.
Vårt förslag löser alla de problem med tvåmåna-
dersregeln som framförts. Då behöver t.ex. pato-
logprover för att klassificera en tumör inte slängas
efter två månader, om inte provtagaren har fått sam-
tycke från patienten. Vårt förslag innebär att Bröst-
cancerföreningen i Dalarna och många fler som upp-
vaktat och skrivit inte hade behövt att känna oro. Vårt
förslag innebär också att ett stort administrativt
merarbete undviks. Centerpartiets uppfattning är
således att prover som tas rutinmässigt för diagnos,
vård och behandling inom hälso- och sjukvården ska
undantas från lagen om biobanker.
I de fall där biologiskt material avses utgöra del
av ett forskningsprojket ska informerat samtycke
inhämtas på det sätt som forskningsetisk kommitté
fastställer. För att stärka och tydliggöra patienten i
detta fall anser vi att det samtidigt ska vara möjligt att
vid provtagning anmäla att man som patient motsätter
sig forskning på enskilda sparade biologiska prover.
Denna markering ska, enligt vår uppfattning, följa
patientjournallagen och omfatta samtliga biobanks-
databaser.
Andra frågor som vi från Centerpartiet tar upp i
reservationer är t.ex. att de forskningsetiska kommit-
téerna ska ges ett lagstadgat ansvar för att avgöra om
och vilka biobanksmateriel från avlidna som ska få
användas för forskningsändamål. Likaså har vi redo-
visat förslag avseende ordningen för att lämna ut
material ur en biobank.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2,
men jag står naturligtvis bakom övriga centerreserva-
tioner och gemensamma reservationer i betänkandet
som vi står bakom.</pre><pre>Anf.  23  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Regeringens proposition är ett efter-
längtat förslag till en reglering av hantering av väv-
nadsprover inom hälso- och sjukvården. Det är bra att
regeringen inför en möjlighet att återkalla samtycke
och att förintande eller avidentifiering av vävnads-
prover ska vara två alternativ. Det stärker den enskil-
des integritet. Folkpartiet ställer sig bakom proposi-
tionen med ett par undantag.
Regeringens förslag om biobanker omfattar endast
hälso- och sjukvården. Den säger ingenting om för-
hållandet för och hanteringen av vävnadsprover och
biobanker som införskaffats utanför hälso- och sjuk-
vården. Den enda utfästelse som görs i det samman-
hanget är att regeringen senare avser att överväga att
återkomma med en lagreglering på detta område. Vi
anser det vara otillräckligt. I stället bör regeringen
tillsätta en utredning och snarast återkomma till riks-
dagen med ett förslag till reglering av biobanker som
upprättats och vävnadsprover som införskaffats utan-
för hälso- och sjukvården.
Fru talman! I vår motion har vi också tagit upp
frågan om de personer som saknar förmåga att själva
ta beslut om samtycke. Det gäller exempelvis perso-
ner som diagnostiserats som psykiskt sjuka. Vi ansåg
att regeringen i propositionen inte hade behandlat den
frågan tillräckligt.
Efter det att vi lämnat in vår motion har dock re-
geringen tillkallat en särskild utredare som ska utvär-
dera 1995 års förmyndarskapsreform. Av direktiven
framgår att utredaren därutöver ska granska och ta
ställning till behovet av ändringar i regelverket för
gode män och förvaltare. En särskild fråga är om god
man, förvaltare eller någon ny form av legal ställ-
företrädare ska kunna lämna samtycke till åtgärder
inom bl.a. hälso- och sjukvård, forskning eller social-
tjänst för personer som på grund av sjukdom, psykisk
störning eller liknande inte själva förmår att ge sam-
tycke. Det är bra, och vi anser att vi genom detta har
fått vårt yrkande tillgodosett.
Fru talman! En fråga som har aktualiserats under
utskottets arbete med propositionen handlar om de
prover som rutinmässigt tas i vården och som uteslu-
tande utgör underlag för diagnos eller löpande vård
av enskild patient, och som förvaras under kortare tid,
alltså mindre än två månader. Den här tidsgränsen
kan ställa till med en mängd onödiga problem utan att
gynna patienten; däremot kan den skapa risker för
patientsäkerheten.
Eftersom samtycke krävs för en längre tid, det
handlar om 3-4 miljoner prover per år, blir det en
mycket omfattande process. Därför bör lagen enbart
reglera biobanker, där proverna används för forsk-
ningsändamål, och de prover som tas för vårdens
ändamål och behov ska omfattas av vårdens ordinarie
regelverk. Om man delar upp det hela på detta vis,
alltså vård och behandling å den ena sidan och forsk-
ningsändamål å den andra sidan, försvinner den
krångliga tvåmånadsregeln.
En del av de prover som tas regelmässigt i vården
kan vara viktiga för patienten av flera skäl. Det kan
handla om att kunna följa upp en sjukdom, och för att
patienten t.ex. ska kunna kräva ersättning från pati-
entförsäkringen om feldiagnos eller felbehandling
föreligger.
Det är svårt att förstå att utskottets majoritet inte
har tagit intryck av det som vi har fått höra under
behandlingens gång. Vi hade inte med detta som ett
yrkande i vår motion, men vi har efteråt förstått att
det är en otroligt viktig fråga både för patienterna och
för vården.
Det är med visst intresse och viss spänning som vi
väntar på att få höra vad Conny Öhman har att säga
om att man inte har förstått de mycket tydliga signa-
ler som vi har fått från både vården och forskningen.
Fru talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till
reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  24  CONNY ÖHMAN (s):
Fru talman! För några få år sedan blev det uppen-
bart att frågan om biobanker behövde regleras. Det
som höll på att hända internationellt, och delvis också
hände, var nämligen att biobanker var på väg att säl-
jas ut till kommersiella intressen. Detta föranledde en
diskussion om behovet av att reglera det här området,
som i stort sett hade varit oreglerat.
Statens medicinetiska råd tog upp diskussionen
och skickade en skrivelse till regeringen, där de på-
talade att någonting måste göras.
Sedan dess har ganska kort tid förflutit. Vi som
känner till hur lång en process kan vara för att få fram
en lagstiftning tycker att lagförslaget ändå har kom-
mit fram på ganska kort tid. Det lagförslaget behand-
las i dag. Snabbheten har också varit önskvärd efter-
som utvecklingen på det här området går rasande fort.
Jag kan hålla med de kritiker som säger att det
hade varit önskvärt att kunna reglera allt som handlar
om biobanker i ett sammanhang. Valet stod dock
mellan att snabbt få fram det viktigaste, nämligen att
reglera biobankerna i hälso- och sjukvården, eller att
vänta för att senare kunna ta ett samlat grepp.
Nu kan vi ta ett grepp kring biobanker i hälso- och
sjukvården, och min uppfattning är att man måste gå
vidare och även försöka ta ett grepp om de biobanker
som insamlats utanför hälso- och sjukvården. Det står
uttryckligen både i propositionen och i utskottets
betänkande att vi finner detta önskvärt.
Glädjande nog har många framsynta läkare och
andra vårdjobbare i Sverige under lång tid samlat in
material. Det handlar om material som man vid tid-
punkten då man bestämde sig för att börja med in-
samlingen kanske inte tyckte var särskilt värdefullt,
men som senare, med det forskningskunnande som
finns i dag, har visat sig bli det. Man kan konstatera
att innehavet av dessa biobanker i dag är till fördel för
det svenska forskarsamhället. Därför är det önskvärt
att man ska kunna fortsätta att samla material för den
framtida forskningens behov.
Detta måste självfallet regleras. Ingen av de tidi-
gare talarna har nämnt den viktigaste paragrafen i
hela lagförslaget, nämligen den som handlar om för-
budet att sälja sådant här material. Egentligen är detta
den riktigt stora frågan som regleras i propositionen,
och som utskottet instämmer i.
Den röda tråden i propositionen är att patientens
ställning måste stärkas när det gäller material som
samlas in till biobanker. Utskottet instämmer i detta.
Som Chatrine Pålsson tidigare sade har den över-
vägande delen patienter varit totalt ovetande om vilka
prover som tas och vad som händer med dessa. Detta
måste alltså regleras och patienternas ställning stär-
kas.
Propositionen handlar till stor del om att på olika
nivåer i insamlandet och användandet av vävnadspro-
ver stärka patientens ställning. Det gäller både vid
insamlandet av prover och i diskussioner om eventu-
ell annan användning av proverna i forskningssyfte.
En viktig punkt i propositionen - och i betänkan-
det - handlar om att skapa ordning och reda kring de
biobanker som redan finns och de som inrättas i
framtiden. Vi kommer att få ett system som klargör
vilka biobanker som finns. Det kommer också att
finnas krav på hur biobankerna ska förvaras, och hur
regler om sekretess kring biobankerna ska hanteras.
Utskottet har på två punkter skrivningar som nå-
got går utöver vad regeringens proposition handlar
om. Den ena handlar om att vi skärper  kraven något
när det gäller regelverket kring avvecklandet av en
biobank. Utskottet anser att det ska krävas mycket
starka skäl för att avveckla en biobank, och med en
något annorlunda skrivning av paragrafförslaget för-
söker man tillmötesgå det önskemålet.
Den andra punkten handlar om värdet av att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att följa tillämpningen av
denna lag - detta eftersom lagförslaget har tagits fram
ganska snabbt. Vi tycker också att det är utomordent-
ligt angeläget att i samband med den uppföljningen
även titta på hur möjligheterna att göra epidemiolo-
giska uppföljningar av befolkningens vaccinations-
och immunitetsstatus kan utvecklas med hänsyn till
den här lagen.
De forskningsetiska kommittéernas roll blir allt
viktigare. Detta understryks också i lagförslaget och i
betänkandet. Många av de svåra avväganden och
överväganden som måste göras när det gäller bioban-
ker kommer att läggas på de forskningsetiska kom-
mittéerna. Dessa kommittéer startade sin verksamhet
för ganska många år sedan och jag tycker mig kunna
säga att det skett en mycket positiv utveckling av
deras arbete, dvs. av de etiska överväganden som
görs. Jag tycker därför att man med fullt förtroende
kan lägga denna mycket grannlaga uppgift på de
forskningsetiska kommittéerna.
Fru talman! Jag är glad att det här ärendet nu kan
behandlas i kammaren. Det har gått ganska snabbt, i
varje fall enligt de tidsramar som riksdagen arbetar
med, och jag vill yrka bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på de reservationer som det
har yrkats bifall till.</pre><pre>Anf.  25  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Det finns i och för sig mycket som
man skulle kunna fråga om här, men jag ska nöja mig
med ett par saker.
Säg att man har en förståndshandikappad person
som får en cancer och behöver följas under lång tid
på så sätt att man behåller prover och tittar. Det är
alltså inte möjligt nu. Det hjälper inte att det sitter en
utredning som kommer att ta en viss tid innan man
kommer fram till företrädarfrågan så att man kan lösa
det.
Vad som nu händer är att när man kommer till två
månader måste man slänga proverna, eftersom perso-
nen aldrig kan ge ett informerat samtycke. Jag menar
att det är ett hastverk. Jag skulle vilja höra Conny
Öhman redogöra för hur man har tänkt i det fallet när
man ställer de svagaste i samhället utan en fullgod
behandling.
Av vilken anledning bortser man från att man får
uppgift om mannens genetiska konstitution och
eventuella sjukdomar när man tar prov från foster och
inte bryr sig om detta? Det berör både honom och
hans andra släktingar. Rimligen borde hans integritet
väga lika tungt som moderns. Man får ju insikt i and-
ra människors genetik.
Conny Öhman tog avslutningsvis upp att det är
viktigt att man talar om att man inte kan sälja och
göra vinst på prover. Det är riktigt. Men vad som
saknas här och som också visar att det är ett hastverk
är att det inte finns med några regler för hur kommer-
sialiseringen av kunskapsinnehållet ska gå till.
Det är en nödvändighet att man kan kommersiali-
sera kunskapsinnehållet i vävnadsproverna för att
kunna få forskningen att arbeta och få goda förhål-
landen för det. Här måste finnas ett regelverk om s.k.
technology transfer för att man ska kunna nyttja bio-
bankerna på bästa möjliga sätt.</pre><pre>Anf.  26  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! När det gäller den första frågan tycker
jag att Leif Carlson övertolkar det ni skriver i er re-
servation. Självfallet ger hälso- och sjukvårdslagen
alla människor rätt till en fullgod behandling. Det
finns ingenstans skrivet om några inskränkningar i
den rättigheten. Så är det självfallet inte, Leif Carl-
son.
När det sedan gäller den andra frågan finns det
helt enkelt delad mening. Jag tror inte att man kom-
mer så mycket längre i den diskussionen. Regeringen
och utskottet har gjort den bedömningen att det i det
här sammanhanget räcker med samtycke från den
kvinna som burit fostret.
Sedan var det en fråga till som jag i hastigheten
glömde. Jag ber om ursäkt för det.</pre><pre>Anf.  27  LEIF CARLSON (m) replik:
Fru talman! Vad gäller det första är det inte en
övertolkning. I dag är det inte reglerat, och därför
fungerar det. När man stiftar lagen som säger att när
två månader har gått så måste personen lämna infor-
merat samtycke ställer man den förståndshandikap-
pade som icke är beslutskompetent utanför om man
inte gör den förändring som vi har föreslagit i reser-
vation 2.
När det gäller foster kan jag bara konstatera att vi
har olika uppfattning där. Jag anser att både män och
kvinnor har rätt till samma integritet i det här fallet.
Att hänvisa till transplantationslagstiftningen är inte
riktigt adekvat.
Så till det sista jag frågade om. Som Conny Öh-
man sade har man lagt fram regler om försäljning av
vävnad. Men vad som saknas är just att man nu inte
ger någon möjlighet och talar om hur kommersialise-
ring av kunskapsinnehållet i vävnadsproverna ska gå
till.
Det betyder att forskningen får svårigheter. Om
forskningen ska kunna fungera måste det finnas möj-
lighet att kommersialisera kunskapsinnehållet. Det är
också ett tecken på hastverk att man inte har sett till
så att man får det hela att fungera från början.</pre><pre>Anf.  28  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! När det gäller frågan om vilka regel-
verk som ska gälla när en person inte är i stånd att
själv ge ett informerat samtycke finns det redogjort
för hur regeringen ser på frågan och hur komplex den
är. Man säger dessutom att på grund av att den är så
komplex förtjänar den att övervägas närmare än vad
man har hunnit med i det här sammanhanget.
Man säger dessutom att man ska överväga frågan
i annat sammanhang så att man kan ha hela greppet
även på den frågan. Jag är icke speciellt orolig på den
punkten. Självfallet ska dessa människor ha rätt till
bästa vård och adekvat behandling.
Ni har i era reservationer en gränsdragning mellan
forskningsprov och prov tagna för sjukvårdsändamål
precis som om det är alldeles givet att den skillnaden
finns i alla sammanhang. Det är uppenbart att ganska
många prover, patologprover exempelvis, tas av ren-
odlat sjukvårdsintresse för att fastställa om det finns
tumör eller icke tumör, och om det finns tumör vilken
typ av tumör det är.
Dessa prover och merparten av de prover som
finns i dag i biobanker är patologprov. Dessa prover
kan i ett senare skede bli mycket intressanta för
forskningens intresse. Den gränsdragning som ni
försöker göra är möjlig att dra på papperet. Men i den
praktiska verkligheten på våra sjukhus och i forsk-
ningsvärlden är gränsen inte alls möjlig att dra på det
sättet som ni försöker påskina i era reservationer.</pre><pre>Anf.  29  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! I mitt anförande antydde jag att jag
gärna skulle vilja höra vad Conny Öhman hade att
säga när det gällde just proverna och tidsbegräns-
ningen. Vi har i utskottet fått många exempel på vad
det kan leda till när man inte kan använda proverna
och följa upp dem.
Vi fick egentligen inget svar på den frågan i Con-
ny Öhmans anförande. Jag hoppas att jag kan få det
nu i repliken i stället.</pre><pre>Anf.  30  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Jag fäster stor tillit till patienten och
det samtal patienten har med läkaren om sin sjukdom.
Vi ska ställa krav på att läkaren i sin kontakt med
patienten beskriver situationen och beskriver hur
önskvärt det är att spara provet för att kunna följa upp
sjukdomen och kunna i ett senare skede kanske se om
diagnosen var rätt.
Om patienten får veta att det har betydelse för den
kanske livslånga behandlingen av sjukdomen är jag
övertygad om att svenska patienter är så pass kloka
att de kommer att ge sitt samtycke till att provet
kommer att sparas och att därmed möjligheterna till
uppföljning finns.
Det är lite patetiskt att ni som i alla andra sam-
manhang talar om att vi måste stärka patientens ställ-
ning nu när vi har ett lagförslag som de facto stärker
patientens ställning är de som talar emot att stärka
patientens ställning. Det blir lite omvända världen,
Kerstin Heinemann, ursäkta att jag säger det.</pre><pre>Anf.  31  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi står för att stärka patientens ställ-
ning. Det är bl.a. därför som vi har sagt ja till vissa
delar av propositionen och betänkandet. Men vi stär-
ker knappast patientens ställning när det blir så
krångligt med medgivande.
Vi vet och har fått höra att det finns vissa sjukdo-
mar där ett prov kanske måste tas flera gånger. Det
kan ta flera år innan sjukdomen visar sig vid ett prov.
Samtidigt är det ett problem när man slänger prover
och patienten senare inte har något underlag för att
t.ex. begära ersättning från patientförsäkringen.
Här är det brister när det gäller patientsäkerhet
och patientens ställning.</pre><pre>Anf.  32  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Fru talman! Det gläder mig att Kerstin Heinemann
säger sig kämpa för patientens rätt och ställning. Låt
oss vara överens på den punkten.
Kerstin Heinemann försöker påskina att det skulle
vara på det sättet i dag att alla prover sparas och att
det finns alla möjligheter att gå tillbaka och studera
nästan vad som helst i efterförloppet. Så är det inte,
Kerstin Heinemann.
I dag förstörs oerhört många prover i svensk sjuk-
vård. Det vore en omöjlig situation om allting skulle
sparas för evinnerlig tid. Vad det här handlar om är
att sätta tryck på den dialog som patienten har med
sin läkare så att man faktiskt går igenom hela pro-
blemkomplexet.
Patienten ska få fullständig information om vad
som är tänkt att ske i diagnostikläget och i behand-
lingsläget. Man ska ha en dialog med patienten även
om detta med prover liksom man självfallet ska ha en
dialog med patienten om olika behandlingsalternativ
som står till buds.</pre><pre>Anf.  33  ROLF OLSSON (v):
Fru talman! Jag ska mycket kortfattat ge några
synpunkter på dagens betänkande.
Det betänkande vi nu debatterar och ska fatta be-
slut kring bygger på en proposition som har utformats
i samarbete mellan regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Lagen föreslås reglera området för bio-
banker bestående av vävnadsprover som tagits och
samlats in för ett visst ändamål från patienter eller
annan provgivare inom hälso- och sjukvården.
Fru talman! Det finns en bred enighet om vikten
av att reglera detta område. Det framgår också av
flera av de motioner som har väckts med anledning
av propositionen, och det tycker vi självklart är posi-
tivt. Det finns ju en mycket snabb och dynamisk
utveckling inom den medicinska forskningen. Det
gäller inte minst på det biotekniska området. Det är
viktigt att söka säkra människors integritet och rätts-
säkerhet också på detta område. Den föreslagna lag-
stiftningen om biobanker trycker därför särskilt på
vikten av s.k. informerat samtycke där provgivaren
informerats om avsikten och ändamålet för använd-
ning och därefter lämnar samtycke. Detta är grund-
läggande, och man redogör också ganska ingående i
betänkandet för tolkning av samtycket i en rad olika
situationer.
Fru talman! Som ett led i en viktig uppföljning
ges Socialstyrelsen i uppdrag att följa tillämpningen
av den nya lagen. Det är ju mycket viktigt att så snart
ske kan rapportera om problem med tillämpningen
som kan behöva åtgärdas.
Fru talman! I den nya lagen regleras endast bio-
banker som finns inom hälso- och sjukvården. Vi
delar uppfattningen att regeringen bör återkomma när
det gäller lagreglering av prover som insamlats utan-
för hälso- och sjukvården. Vi förutsätter att så sker.
Jag vill också understryka att det är viktigt med de
skärpta skrivningarna om nedläggning av biobanker
som föreslås i betänkandet.
Fru talman! Jag upprepar att detta betänkande in-
nebär en ny viktig reglering som behöver följas upp,
och man pekar också i betänkandet på viktiga kon-
trollstationer i det arbetet.
Fru talman! Jag yrkar för Vänsterpartiets räkning
bifall till förslaget i betänkande SoU9.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 13.46 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.</pre><pre>12 §  Frågestund</pre><pre>Anf.  34  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Kammaren återupptar sina ajournerade överlägg-
ningar.
Nu följer frågestund. Jag ber representanterna för
regeringen att komma fram och inta sina platser fram-
för talmansbordet.
Följande statsråd kommer att delta: Jordbruksmi-
nister Margareta Winberg, statsrådet Mona Sahlin,
utbildningsminister Thomas Östros, miljöminister
Kjell Larsson och justitieminister Thomas Bodström.
Jordbruksministern besvarar såväl allmänpolitiska
frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.
Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområden inom regeringen.
Jag vill erinra om att såväl frågor som svar ska va-
ra korta och inte överstiga en minut.
Pensionsavtal</pre><pre>Anf.  35  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en allmänpoli-
tisk fråga till jordbruksministern.
I medierna har det den senaste tiden förekommit
statliga chefer med helt orimliga pensionsavtal och
höga pensionsförmåner.
Hur många sådana avtal finns det i ett företag där
staten har majoritetsägandet, och vad har regeringen
för policy i de här sammanhangen?</pre><pre>Anf.  36  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Vi har också blivit uppmärksamma-
de på detta på ett väldigt obehagligt sätt. Det är na-
turligtvis oerhört svårt att försvara det vi har blivit
varse den senaste tiden.
Å andra sidan måste vi komma ihåg att för att
kunna rekrytera kompetenta personer har de statliga
bolagen, den statliga verksamheten och myndigheter-
na att konkurrera med det privata näringslivet. Där-
med blir det näst intill en spegel av de villkor som
gäller för det privata näringslivet.
Det betyder inte att regeringen är tillfreds med
det. Vi diskuterar det. Vi har för dagen ingen klar
åtgärdsplan, men vi har problemet under luppen.</pre><pre>Anf.  37  AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Tack för svaret. Jag tror att det är
viktigt att regeringen riktar uppmärksamhet på detta.
Det här avtalet innebär ju att staten nästan är ledande
på området. Så får det naturligtvis inte bli.
Är det inte till och med dags att man som statlig
ägare och som företrädare för allmänheten har en
offentlig redovisning av de avtal som finns för chefer
i statlig förvaltning?</pre><pre>Anf.  38  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Agne Hanssons första kommentar
håller jag kanske inte riktigt med om. Man kan ju
jämföra med det beryktade Barneviksavtalet som var
på nästan en miljard i pension. Riktigt så illa är det
trots allt inte i de statliga bolagen.
Det finns faktiskt en viss diskrepans mellan statlig
verksamhet och privat när det gäller synen på pensio-
ner.
Jag kan inte svara på hur det här redovisas. Det är
bäst att ställa en fråga skriftligt till berört statsråd om
det. Men man skulle kunna tänka sig att det redovisas
i årsberättelsen.
Positiv särbehandling av invandrare</pre><pre>Anf.  39  ANNA KINBERG (m):
Herr talman! Jag har en fråga till Mona Sahlin.
I en interpellationsdebatt tidigare i veckan lanse-
rade Mona Sahlin en av sina favoritkäpphästar, näm-
ligen positiv särbehandling för att få in fler invandra-
re i jobb. Även om statsrådet Sahlin är mer känd för
att prata än för att skriva gör jag ändå tolkningen att
det här kommer på allvar.
Jag håller med om att det vore mycket önskvärt att
arbetsgivare anställer fler invandrare, men frågan är
om just den här strategin leder åt det hållet. Vi har
inte sett några sådana tecken under perioden. Sverige
är tvärtom ett av de sämsta länderna när det gäller att
integrera invandrare på arbetsmarknaden.
Trots att Mona Sahlin har pratat om att det här är
dåligt har det inte blivit tillräckligt bra.
På vilket sätt tror statsrådet Sahlin att just den här
pratbubblan skulle leda till bättre integration?</pre><pre>Anf.  40  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag tycker att jag är en person som
kan både prata och skriva. Jag förstår inte riktigt vad
Anna Kinberg menade med sitt påstående.
Dessutom är inte positiv särbehandling min favo-
ritkäpphäst. Däremot är den negativa särbehandling
som många människor i vårt arbetsliv i dag råkar ut
för mitt hatobjekt nummer ett för att kunna nå ett
samhälle där alla har samma möjligheter.
På arbetsmarknaden har arbetslösheten bland våra
invandrade kamrater de senaste åren minskat mycket
mer än bland oss etniska svenskar. Sysselsättningen
har vuxit snabbare än bland oss etniska svenskar.
Det är alltså inte så att regeringen bara pratar, utan
vi har också agerat. Däremot är det väldigt många
arbetsgivare som fortfarande diskriminerar människor
beroende på deras utseende och ursprung.
I lagstiftningen finns det en möjlighet för progres-
siva arbetsgivare att positivt särbehandla när det gäl-
ler kön man vill premiera: kvinnor på en verkstad
eller män inom barnomsorgen. Det jag vill resonera
kring och har gett en utredning i uppdrag att titta på
är om progressiva arbetsgivare som vill få en mång-
fald också när det gäller etnicitet ska få den möjlig-
heten. Jag tycker att företagen borde ha möjlighet att
hjälpa till mot diskrimineringen.</pre><pre>Anf.  41  ANNA KINBERG (m):
Herr talman! Det jag menade med prat var att det
ju inte är första gången som statsrådet Sahlin lanserar
den här idén. I oktober 2000 sade hon: Jag kan i dag
inte se någon annan väg än lagstiftning. Vi har under
många år varit rädda och litet fega. Vi har gjort
mycket på frivillighetens område men för lite när det
gäller att vässa lagstiftningen.
Såvitt jag förstår finns det inget i lagstiftningen i
dag som hindrar progressiva och andra arbetsgivare
att rekrytera fler invandrare. Det är mycket en attityd-
fråga, tror jag. Jag tror att jag och statsrådet är ganska
överens om att det händer för lite.
Min fråga är om just lagstiftningsförslaget är rätt
sätt att bemöta detta.
Jag hade hoppats att pratbubblorna om Simplex
och företagsförbättringar skulle fyllas med innehåll i
stället. Det hade gett verkliga resultat för bättre vill-
kor på arbetsmarknaden.</pre><pre>Anf.  42  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Positiv särbehandling ger en möjlig-
het för arbetsgivare att bryta den negativa särbehand-
ling som väldigt många människor fortfarande råkar
ut för på arbetsmarknaden beroende på sitt kön, sitt
ursprung, sin hudfärg, sitt namn, sin sexuella lägg-
ning.
Det är inte det enda sättet. Det är heller inte det
enda sättet som jag som minister vare sig bara pratar
eller agerar för.
Jag är till skillnad från Anna Kinberg övertygad
om att om vi inte bryter den diskriminering som
många arbetsgivare, såväl statliga som kommunala
och privata, bedriver kommer vi inte heller att kunna
nå ett totalt integrerat arbetsliv. Som socialdemokrat
väjer jag inte för lagstiftning. Jag noterar att det gör
Moderaterna i vanlig ordning, i alla fall när det
handlar om att det är arbetsgivarna som ska förändra
sina attityder.
Fysiskt och verbalt våld mot politiker</pre><pre>Anf.  43  HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Thomas
Bodström med anledning av fysiskt och verbalt våld
mot politiker.
I går anordnade bl.a. villaägarna en demonstration
mot fastighetsskatten. Det gick väldigt våldsamt till.
Det var väldigt hårda personangrepp. Skatteutskottets
ordförande Arne Kjörnsberg blev kallad jävla äckel.
Människor spottade åt honom. På plakat stod det att
han var en mördare.
Många upplevde situationen så hotfull att de gick
samman runt Arne Kjörnsberg för att skydda honom
mot rent fysiska angrepp.
Kan man i en demokrati verkligen acceptera att en
politiker som är inbjuden till ett offentligt möte blir så
hotad och utsatt? Jag ser det som en ny situation i
Sverige att politiker bli hotade på det här sättet.
Ser justitieministern allvarligt på detta? Borde
polisen göra mer för att garantera säkerheten på såda-
na möten?</pre><pre>Anf.  44  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag har tagit del av det som hände i
går. Det är självklart oerhört allvarligt när en politiker
eller någon annan som utövar sin yttrandefrihet och
deltar i den politiska debatten blir angripen med våld
eller hot om våld. Det är också viktigt att de som
arrangerar sådana här möten tar sitt ansvar och ser till
att det inte upprepas i fortsättningen. Det är en full-
ständigt oacceptabel företeelse om vi ska kunna ha
sådana här möten.</pre><pre>Anf.  45  HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag tror att
det är viktigt att klargöra att det inte spelar någon roll
vem som anordnar demonstrationen. Man ska alltid
kunna känna sig säker. Det anses i dag självklart att
polisen ingriper mot våldsamma demonstrationer som
anordnas av ungdomar. Det ska inte spela någon roll
att det i det här fallet framför allt var medelålders
pensionärer som stod för övergreppen och det fysiska
och verbala våldet.
Jag är glad att regeringen verkligen tar till sig den
här frågan. Lika viktigt som det är för yttrandefrihe-
ten att villaägarna får föra fram sin åsikt att fastig-
hetsskatten ska sänkas är det att inbjudna folkvalda
politiker kan känna sig säkra att föra fram sina åsik-
ter. Jag tycker att det är en väldigt viktig demokratisk
fråga.
Jag hoppas att polisen tar till sig detta och att re-
geringen gör vad den kan för att polisen garanterar
säkerheten och gärna också att polisen närvarar på
möten där det kan riskera att gå illa. Polisen var ju
inte ens närvarande på det här mötet.</pre><pre>Anf.  46  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag kan inte konkret uttala mig om
situationen i går, men jag kan garantera att polisen
inte har några instruktioner eller befogenheter att
agera annorlunda oavsett vem som arrangerar mötet
eller vem som bryter mot de demokratiska traditio-
nerna genom att hota om eller t.o.m. utöva våld. Jag
vill återigen understryka allvaret i det här. En förut-
sättning för att vi i fortsättningen ska kunna ha de-
monstrationer och liknande arrangemang är att dels
de som deltar, dels andra närvarande har sin trygghet
garanterad.
Täckning av kostnader för forskningsprojekt</pre><pre>Anf.  47  YVONNE ANDERSSON (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nistern, tillika forskningsminister. Universiteten och
högskolorna tar ut full kostnadstäckning när ett
forskningsprojekt placeras på en institution. Rege-
ringen har beslutat om att minst 18 % ska tas ut, men
uttagen har nu allt oftare höjts av institutionerna själ-
va så att de varierar mellan 30 och 50 %.
Detta är väldigt knepigt för privata finansiärer
t.ex. av typen Cancerfonden som lägger ut ett forsk-
ningsprojekt på en institution. Man har samlat ihop
pengar från människor till ett visst ändamål, t.ex. i
samband med någon anhörigs bortgång, men kanske
en tredjedel eller en fjärdedel går åt till att finansiera
de grundläggande kostnaderna för universitetets verk-
samhet.
Vad tänker utbildningsministern göra åt det här?
Det kan ju inte vara rimligt.</pre><pre>Anf.  48  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! De svenska skattebetalarna ställer ju
upp med ganska stora resurser till forskning som
bedrivs vid våra högskolor och universitet. Det är en
väldigt viktig del av framtidspolitiken i Sverige. Hög-
skolorna har också flera andra finansiärer än skatte-
betalarna. Jag menar liksom riksdagens majoritet har
gjort i många år att det är väldigt viktigt att de som
betalar på andra vägar än via statskassan för forsk-
ning inte får urgröpa de gemensamma medel som vi
har ställt till förfogande. De pengar som riksdagen
aviserar till forskning måste också gå till forskning.
En full kostnadstäckning blir då en ganska natur-
lig följd. Om någon annan finansiär vill beställa och
betala för forskning på ett universitet, måste den
betala hela kostnaden för det. Annars tar man av de
fria forskningsmedel som riksdagen har ställt till
förfogande och som det ska vara upp till forskarna
själva att bestämma över. Det är den enkla princip
som riksdagen många gånger har uttalat sig för. Jag
tycker att det är en god och sund princip.
Sedan måste denna princip konkretiseras i verk-
ligheten, och det är det som Yvonne Andersson pekar
på.</pre><pre>Anf.  49  YVONNE ANDERSSON (kd):
Herr talman! Jag är inte riktigt nöjd med svaret att
man urholkar resurserna. I realiteten har universite-
tens resurser för basfinansieringen urholkats under
den senaste tiden på grund av att det går allt mindre
pengar till fakultetsanslag osv. Vore det då inte rim-
ligt med en differentierad taxa för hur man betalar för
kostnaderna? T.ex. biblioteksverksamheten behövs ju
oavsett om ett forskningsprojekt förläggs till institu-
tionen eller ej.
Ett privat företag kan möjligtvis betala mera för
uppdragsforskning, men de som har samlat in pengar
till forskning av redan beskattade medel ska inte
behöva stå för de kostnader som staten faktiskt har att
svara för.</pre><pre>Anf.  50  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag menar att fri forskning är väldigt
viktig, och den enda finansiär som riktigt kan bidra
till fri forskning är svenska folket, som betalar genom
de skattemedel som riksdagen tar in. De pengarna ska
inte användas för att stötta privata finansiärers forsk-
ning. Då gröper vi ur möjligheterna för den fria
forskningen. Det är den enkla ideologiska princip
som alla partier i riksdagen har ställt sig bakom.
Vidare ska det förstås konkretiseras hur stor andel
de här extrakostnaderna utgör, och riksdagen har
beslutat att 18 % är en rimlig lägsta nivå. Det är sedan
upp till varje högskola och universitet att på egen
hand formulera hur det ska gå till.
Jag tycker att det är ett bra system eftersom det
värnar om de pengar som riksdagen beslutar ska gå
till fri forskning, så att de inte används för att betala
andra finansiärers olika kringkostnader.
Valfångst i Japan</pre><pre>Anf.  51  HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Det är valår i år - i dagarna ska det
nämligen i Japan avgöras om det även fortsättnings-
vis ska vara förbjudet att bedriva kommersiell val-
fångst.
Jag vill fråga miljöministern vilka instruktioner de
svenska representanterna har inför de här diskussio-
nerna i Japan.</pre><pre>Anf.  52  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Ett av de viktigaste problemen i det
här sammanhanget är att Internationella valfångst-
kommissionen, IWC, är satt under en ganska tuff
press. En av de viktigaste instruktionerna är just att
försöka göra IWC till ett så starkt instrument som
möjligt för en global hantering av valfrågan.
Till instruktionerna hör också att medverka till att
titta på möjligheterna att utveckla regler och metoder
för valfångsten som är rimliga att använda och dess-
utom att se till att vi får stora valreservat runtom i
världen.
Därtill kommer naturligtvis att vi ska fortsätta att
motverka kommersiell valfångst.</pre><pre>Anf.  53  HARALD NORDLUND (fp):
Herr talman! Det sägs att ansträngningarna att ge-
nomföra röstköp i detta sammanhang är oerhört stora.
Bl.a. har Nya Zeelands statsminister offentligt pro-
testerat mot den ordningen. Är den svenska regering-
en beredd att offentligt gå ut med protester mot den
här sortens röstköp?</pre><pre>Anf.  54  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Självfallet kan den svenska rege-
ringen protestera mot röstköp om och när de före-
kommer. Många menar i dag att det har förekommit
röstköp i samband med IWC:s möten, och i den mån
det har förekommit måste sådant verkligen bränn-
märkas.
Det är naturligtvis en annan sak att kunna bevisa
att det verkligen har varit fråga om röstköp, dvs. att
ett land har betalat lite extra i bistånd till ett annat
land för att det landet ska stödja det första landet i
omröstningarna. Vi är naturligtvis ute på lite knepiga-
re vatten när vi ska utpeka ett visst land för att ha
gjort detta.
Vi måste dock brännmärka den här verksamheten.
Det får inte vara så att viktiga internationella frågor
avgörs genom röstköp. Jag håller också på att disku-
tera med några av mina kolleger om vad vi ytterligare
skulle kunna göra i den här frågan.
Skolverket</pre><pre>Anf.  55  LENNART GUSTAVSSON (v):
Herr talman! Vi har under veckan fått besked om
att Skolverkets tillsyn ska skärpas. Det ska bl.a. ske
genom att man ska dela på myndigheten. Jag väl-
komnar som vänsterpartist en skärpning av tillsynen.
Jag vänder mig till utbildningsminister Östros med
följande fråga: När kommer den nya organisationen
att presenteras, och ska verksamheten få några nya
direktiv eller några nya resurser?</pre><pre>Anf.  56  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Det är ett viktigt steg som vi har ta-
git i veckan i och med förslaget om att skärpa tillsy-
nen och granskningen av de svenska skolorna. Det
handlar om den statliga rollen i skolfrågan i dag och
om att inse vikten av att huvudmannen är kommuner-
na. De har det stora ansvaret för den praktiska verk-
samheten. Men man hävdar en likvärdig skola genom
att också skärpa statens roll för att utvärdera kvalite-
ten i skolan i hela landet. Det tror jag att man gör bäst
genom att ta fasta på det som är Skolverkets roll i dag
- att utvärdera kvaliteten - men också hjälpa till att
utveckla skolan.
Genom att dela på Skolverket får vi mycket tydli-
gare roller och därmed också större respekt för de två
rollerna ute i skolorna och kommunerna. Jag menar
att Skolverket i dag är förhållandevis väl finansierat.
Det bör alltså kunna gå inom de ramar vi nu har lagt
fast i riksdagen. Sedan är det naturligtvis upp till
varje budgetproposition att bedöma om det behövs
ytterligare resurser. Min bedömning är att vi inom
nuvarande ramar kan fördubbla tillsynen och gransk-
ningen. Det är viktigt också för att verkligen visa att
Skolverket i sin renodlade roll kommer att synas ute i
kommunerna och ute i verksamheten.</pre><pre>Anf.  57  LENNART GUSTAFSSON (v):
Herr talman! I dag har Skolverket ganska få möj-
ligheter att genomdriva sina beslut och förslag till
åtgärder.
Jag har i dag besök av ett antal gymnasieelever
från Lycksele. De sitter på läktaren. Vi diskuterade
bl.a. den här frågan före frågestunden.
En fråga som uppstår och som jag tycker att det
vore värt att utbildningsministern kommenterade är
hur det nya skolverket bättre ska kunna sätta kraft
bakom sina beslut för att tillsynen faktiskt ska bli
verkningsfull.</pre><pre>Anf.  58  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Hej, vill jag säga till eleverna.
Jag tror att det viktigaste som kan komma ur en
sådan här förändring faktiskt inte är vad som sker i
verk och myndigheter, utan det är vad som sker ute i
skolan. Det jag skulle vilja åstadkomma är att varje
skola väldigt medvetet arbetar med att bedöma sig
själva, sitt arbetssätt, sina styrkor och sina svagheter
så att man ständigt försöker förbättra sig. Man ska på
ett bättre sätt se hur man ska hjälpa till och stötta de
elever som har svårigheter, och man ska se vad man
ska begära för resurser av huvudmannen, kommunen,
för att bli bättre på det som nu är svagheter.
Det tror jag att man bäst åstadkommer genom att
man ser till att också vi på den statliga nivån får en
överblick och en drivkraft. Man måste arbeta på det
här medvetna sättet. Det tror jag att den nya myndig-
heten kommer att kunna göra på ett bra sätt.
I det arbetet behöver man stöd, idéer och kunskap
om hur man ska gå vidare. Då blir utvecklingsmyn-
digheten väldigt viktig för att frimodigt kunna vara
med och stötta i en sådan utveckling utan att uppfat-
tas som att man samtidigt är den som kontrollerar.
Det är vad vi vill åstadkomma med det här förslaget.
Jag tror att det finns goda förutsättningar för att det
blir ett bidrag till att förändra verkligheten lokalt.
Brottsligheten</pre><pre>Anf.  59  MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
justitieminister Thomas Bodström.
I TV-programmet Agenda i söndags upprepade
justitieministern att brottsligheten i Sverige inte ökar.
Men enligt siffror från BRÅ för första kvartalet i år
finns det ökningar vad gäller antalet våldsbrott. Det är
en ökning med 7 %, varav kvinnomisshandel har ökat
med 10 % och gatumisshandeln med 5 %. Bilden av
en stegrande våldsbrottslighet bekräftas också i
massmedierna.
När tänker justitieministern ta medborgarnas oro
på allvar och sluta prata statistik?</pre><pre>Anf.  60  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag skulle önska att vi skulle kunna
sluta med det på en gång. För det enskilda brottsoffret
spelar det ingen som helst roll hur statistiken ser ut.
Ingen som har råkat ut för ett allvarligt våldsbrott
känner sig på något sätt bättre till mods bara för att
antalet brott kanske inte har stigit på det sätt som har
påståtts.
Men ibland är jag tvungen att korrigera den bild
som beskrivs av framför allt Moderaterna av något
slags skenande brottslighet. Uppgifterna om det första
kvartalet är riktiga, men det är, som Maud Ekendahl
nog förstår, alldeles för kort tid för att säga att det är
något slags trend som man kan uttala sig säkert om.
Tittar man i ett längre perspektiv - man kan se på
t.ex. en tioårsperiod - finner man att brottsligheten
inte har ökat totalt.
Detta är viktigt, för det påverkar också männi-
skors trygghet. Jag slutar gärna upp med att diskutera
statistik, men då måste också en annan bild, den kor-
rekta bilden av verkligheten, målas upp av Modera-
terna.</pre><pre>Anf.  61  MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! Känns det inte lite konstigt och ge-
nant att ha varit försvarsminister och numera justi-
tieminister och stå i TV inför hela svenska folket och
inte vara ärlig och tala om hur den faktiska verklig-
heten ser ut?</pre><pre>Anf.  62  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Försvarsminister har jag faktiskt ald-
rig varit - möjligtvis försvarsadvokat. Det var nog det
Maud Ekendahl menade.
Det är riktigt att jag har varit försvarsadvokat. Jag
har varit målsägandebiträde för många människor
som har råkat illa ut. Det ger mig naturligtvis mycket
också i mitt nuvarande arbete just därför att jag också
vet hur enskilda brottsoffer reagerar och hur mycket
ett brott förstör av deras liv, kanske för alltid. Därför
arbetar vi så hårt med att förbättra brottsoffersituatio-
nen.
Ungdomars attityd till svartjobb</pre><pre>Anf.  63  LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en allmänpolitisk fråga
till jordbruksminister Margareta Winberg.
För några veckor sedan kom en rapport om att
ungdomar i ökande grad accepterar svartjobb. Atti-
tydförändringen var påtaglig på bara några år. Min
fråga är då: Vad tror ministern att det beror på, och
vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att denna
oroande tendens ska vända?</pre><pre>Anf.  64  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det kom en
sådan rapport. Den är väldigt oroande. Jag vet samti-
digt att den motkraft som just nu pågår är Riksskatte-
verkets stora kampanj mot svartjobb. Den är väldigt
drastisk och har av många upplevts som oerhört kon-
troversiell och provocerande. Jag tycker för min del
att den är mycket bra. Den går bl.a. på bio just nu,
och där vistas ju många ungdomar. De kanske får sig
en tankeställare där.
Man kan också tänka sig att detta är ett utslag av
arbetslivet och de försämrade arbetsvillkor som
många ungdomar i dag utsätts för. Det kan vara en
bidragande orsak till att man väljer bort det ordinarie
arbetet och väljer någonting annat i stället. Det är en
del i den politik vi försöker förändra och förbättra.
Det finns säkert en massa andra förklaringar, men
detta är vad jag spontant kan se.</pre><pre>Anf.  65  LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Tack för svaret. Det som ministern
presenterar är nog bra, framför allt när det gäller
Riskskatteverkets insatser. Men för min del tror jag
att en positiv attityd till svartjobb är något vi råkar ut
för mer i ett samhälle med ett för högt skattetryck än
vi annars skulle ha gjort.
Nyligen presenterade Riksdagens revisorer en
uppföljningsrapport om det s.k. rotavdraget inom
byggsektorn. Det framkom bl.a. att när rotavdraget
togs bort ökade efterfrågan på möjligheten att betala
svart. Jag tycker att en av flera rimliga slutsatser är att
införa möjlighet till skattereduktion på hushållsnära
tjänster. Det är en annan bransch där svartjobben
florerar tämligen hämningslöst.
Skatteförlusten är ju för närvarande omkring
50 miljarder, och jag är övertygad om att vi gemen-
samt har en stark ambition att minska den förlusten.
Vilka slutsatser drar ministern av revisorernas skriv-
ning om svartjobben och rotavdraget?</pre><pre>Anf.  66  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag vill säga två saker. Det ena är att
i den kampanj som Riksskatteverket nu driver försö-
ker man på ett väldigt tydligt, bra och pedagogiskt
sätt förklara till vad våra skatter går - t.ex. till det
som kommer ur våra vattenledningar, till fotbollspla-
ner, våra vägar osv. Man gör det på ett sätt som blir
oerhört begripligt för alla. Det tycker jag är bra, och
det kanske också är en sådan kunskap som unga
människor men också vi alla behöver för att förstå att
det är viktigt att vi betalar vissa saker tillsammans.
Sedan vill jag korrigera på en punkt, och det är att
det inte finns något vetenskapligt samband mellan ett
högt skattetryck och ett stort utbud av svartjobb. I
länder som har ett lägre skattetryck än Sverige kan
man också finna ett större utbud av svart arbetskraft.
Detta samband som skulle vara något tydligt samband
finns inte.
Elever med funktionshinder</pre><pre>Anf.  67  SONJA FRANSSON (s):
Herr talman! Jag vill vända mig till utbildnings-
minister Thomas Östros. Barnombudsmannen lade
fram en rapport för en tid sedan som handlade om
barn med funktionshinder. Där kunde man konstatera
att barn med funktionshinder inte har samma rättig-
heter och inte samma möjligheter som andra barn till
bl.a. utbildning därför att skolorna inte är tillgängliga,
och de får inte den undervisning och det stöd som de
behöver.
Ministern har lagt fram ett förslag om att dela
myndigheten och på olika sätt skärpa tillsynen. Jag
undrar därför: I vilket sammanhang och på vilket sätt
kan vi nu föra fram barn med funktionshinder och
deras möjligheter till utbildning, så att de får de kun-
skaper och de rättigheter som de faktiskt har rätt till.</pre><pre>Anf.  68  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag menar att detta bör förstärkas
med den nya myndighetsorganisationen, särskilt ge-
nom att man samarbetar också med andra viktiga
aktörer som är till för att driva på utvecklingen så att
inte minst dessa barn och ungdomar får samma rät-
tigheter och möjligheter som alla barn och ungdomar
ska ha. Det handlar om Specialpedagogiska institutet,
och det handlar om ett nyorganisererat skolverk med
skolutvecklingsfrågorna. Det handlar också om det
konkreta arbetet i skolan. En av de frågor som Barn-
ombudsmannen tog upp handlade om attityder och
utslag av mobbning och annat. Det är väldigt viktigt
att man mycket medvetet på varje skola i hela landet
arbetar med dessa frågor, värdegrundsfrågorna, att
man har respekt för varandra och behandlar varandra
väl. Det måste ske genom ett engagerat arbete av
elever, personal och föräldrar.
Det finns ett arbete som Utbildningsdepartementet
har stöttat och som kallas Tillsammansprojektet. Det
går ut just på att man via teater, kunskaper, videofilm
och annat konkret ska uppmuntra till dessa diskussio-
ner ute i skolorna så att man får ett klimat i skolorna
som innebär att man visar respekt för varandra.
Det handlar alltså både om myndighetsperspekti-
vet, att driva förändringar och rättigheter, och enga-
gemanget som är väldigt viktigt.</pre><pre>Anf.  69  SONJA FRANSSON (s):
Herr talman! Jag vill hänvisa till vad statsrådet
Mona Sahlin sade tidigare om att vi ibland behöver
tydliggöra detta genom agera när vi ska förändra
attityder. Jag delar den åsikten. Då tänker jag mer
konkret.
Handikapprörelsen vill t.ex. driva fram att man
borde ha en tydlig handlingsplan för varje elev med
funktionshinder om hur man ska hantera helheten
med resor, hjälpmedel, stöd osv. Skulle det kunna
vara något att följa upp?
En annan sak är just det som ministern har infört
när det gäller studenter på högskolan, en tydlig dis-
krimineringslag. Jag undrar om ministern är villig att
gå den aktiva vägen för att förbättra situationen för
elever med funktionshinder.</pre><pre>Anf.  70  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Ja, det är jag, och jag är väldigt en-
gagerad i frågorna. Tidigare har jag arbetat framför
allt med högskolefrågorna. Och regeringen har lagt
fram förslag om precis det som Sonja Fransson pekar
på, en lagstiftning mot diskriminering i högskolan.
Det är en sammanhållen lagstiftning med olika typer
av diskrimineringsgrunder som ger rätt och möjlighet
för studenterna att driva sin sak om de upplever sig ha
blivit utsatta för diskriminerande behandling.
Nu pågår ett arbete lett av Mona Sahlin om hur vi
kan utsträcka dagens diskrimineringslagstiftning på
arbetsmarknaden till att också gälla andra delar av
utbildningsområdet. Detta arbete följer jag och deltar
väldigt aktivt i. Det är en väldigt viktig frågeställning.
Den här typen av frågor får allt större vikt i vårt sam-
hälle. Och en lagstiftning om rätten att få driva sin
sak måste gälla också andra delar än arbetslivet.
Socialbidrag</pre><pre>Anf.  71  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Jag har en fråga som jag vill ställa
till statsrådet Sahlin, om hon inte vill lämna över den
till någon annan.
Vi går nu en förhoppningsvis varm och skön
sommar till mötes med en ledighet för våra ungdomar
som de säkert har längtat efter. Men för familjer där
båda föräldrarna får socialbidrag minskas socialbi-
draget med den inkomst som barnen får när de arbe-
tar. Jag är medveten om att detta är en svår fråga.
Men jag skulle ändå med tanke på dessa ungdomar
som kanske vill köpa sig något alldeles speciellt vilja
fråga om statsrådet är beredd att vidta åtgärder så att
det blir en förändring av detta.</pre><pre>Anf.  72  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag vet inte riktigt varför Chatrine
Pålsson ställer frågan till mig, eftersom detta inte hör
till mitt ansvarsområde. Jag är ledsen att säga att jag
inte kan detaljerna så mycket att jag vågar stå här i
talarstolen och försöka låtsas att jag kan detta. Jag ber
därför att få återkomma. Eller också får Chatrine
Pålsson återkomma med sin fråga till någon av soci-
alministrarna som jag utgår från är ansvarig för sak-
frågan.
Dieseldrivna bilar</pre><pre>Anf.  73  CARL G NILSSON (m):
Herr talman! För ett år sedan, närmare bestämt
den 31 maj, diskuterade miljöministern och jag die-
seldrivna bilars miljöpåverkan jämfört med bensin-
drivna bilars miljöpåverkan. Det hade nämligen just
då kommit en rapport från Vägverket tror jag att det
var om att dieseldrivna bilar inte alls är den miljöbov
som ofta påstås.
Sedan dess har det kommit flera utredningar. Se-
nast häromdagen kom det en som visar att dieseldriv-
na bilar i själva verket ur flera synpunkter har bättre
miljövärden, både ur koldioxidsynpunkt och ur andra
synpunkter. Men ingenting har hänt från regeringens
sida.
Jag vill därför ställa en fråga. Varför ska vi genom
sådana typer av skatter och ekonomiska styrmedel
som vi har på dieseldrivna bilar motverka möjlighe-
ten till en bättre miljöutveckling?</pre><pre>Anf.  74  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! Skatterna på dieseldrivna bilar är
egentligen inte miljömotiverade. Fordonsskatten för
dem är högre därför att skatten på bränslet är lägre.
Det är ett sätt att försöka balansera detta.
Sedan håller jag med om att det i dag finns ett få-
tal dieseldrivna bilar med väldigt bra miljöegenska-
per, och det är dieseldrivna bilar som är försedda med
s.k. partikelfällor. Dessa bilar och bensindrivna bilar
släpper ut ungefär hundra gånger så lite partiklar som
vanliga dieseldrivna bilar. Och det är framför allt
partiklarna som är hälsofaran med dieseldrivna bilar.
Samtidigt är de dieseldrivna bilarna bättre ur koldi-
oxidsynpunkt. Eftersom de är mer bränsleeffektiva
släpper de ut mindre koldioxid. Däremot är de fortfa-
rande sämre när det gäller utsläpp av kväveoxider.
Icke desto mindre kan de dieseldrivna bilarna göras
väldigt mycket bättre i dag än tidigare. Och vi har
drivit, inte minst i EU-sammanhang, att vi så snabbt
som det någonsin är möjligt ska kunna få fram tuffare
gränsvärden som tvingar fram partikelfällor på nya
dieseldrivna bilar. Det skulle vara ett lyft för miljön
och för hälsan. Men vi är inte där än.</pre><pre>Anf.  75  CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Bränslet till de dieseldrivna bilarna
är i dag inte så väsentligt mycket billigare än bränslet
till bensindrivna bilar. Skillnaden är marginell. Där-
emot är fordonsskatten på nya, moderna och mycket
miljövänliga dieseldrivna bilar mer än dubbelt så hög
som för motsvarande bensindrivna bilar. Men jag
tolkar ändå miljöministerns svar som att han har en
helt annan förståelse för denna fråga nu än han hade
för ett år sedan. Men mitt påstående och min fråga
återstår. Jag tycker inte att vi genom beskattning ska
motverka en bättre miljöutveckling, vilket nu sker.</pre><pre>Anf.  76  Miljöminister KJELL LARS-
SON (s):
Herr talman! När vi för inte så länge sedan debat-
terade denna fråga och beslutade om den i miljörådet
i EU drev vi från svensk sida att vi inte skulle lägga
fast något årtal då de nya partikelfällorna måste fin-
nas i nya bilar därför att vi hade en känsla av att tek-
niken kunde gå mycket snabbare framåt. Och det har
visat sig att vi har fått rätt i den frågan.
Dessutom ville vi öppna möjligheterna för att ha
ekonomiska incitament för att stimulera nyare och
miljömässigt och hälsomässigt bättre dieseldrivna
bilar.
Tyvärr lyckades vi inte få med oss de andra EU-
länderna på samma sätt där. Om vi hade kunnat trum-
fa igenom vår hållning skulle vi i dag alltså ha haft
möjligheter att dels tvinga fram att partikelfällor i
dieselbilar snabbare används, dels använda ekono-
miska incitament för att locka kunderna att välja just
de dieselbilarna. Det kan vi inte göra nu.
Jag har inte på något sätt gett upp i den här frågan
utan tänker fortsätta att jobba på att en större press
läggs på biltillverkarna att så snabbt som möjligt ge
oss de miljömässigt bättre dieselbilarna.
Bevakningen av gränsen mot Finland</pre><pre>Anf.  77  GUNNEL WALLIN (c):
Herr talman! Med anledning av aktuella krimi-
nella händelser vid Sveriges gräns mot Finland den
senaste veckan skulle jag vilja ställa en fråga till
justitieministern angående gränsbevakningens möj-
ligheter att mota den organiserade brottslighet som
sprids in i Sverige via Finland från Ryssland och
Baltikum - det gäller både prostitution och övrig
organiserad brottslighet:
Räcker det med de resurser som finns till polis
och åklagare för att bekämpa den gränsöverskridande
brottsligheten i norr, eller vill ministern förstärka
resurserna så att de invånare som bor uppe vid grän-
sen eller i nära anslutning till den kan känna sig tryg-
ga?</pre><pre>Anf.  78  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Ja, det är klart att detta är en väldigt
viktig fråga. Det som vi arbetar väldigt mycket med
inom EU är just samarbetet mellan olika länder för att
kunna förbättra bekämpningen av en brottslighet som
blir alltmer internationell.
Den gräns som Gunnel Wallin talar om är den
gräns i Sverige där det passerar flest människor per
dygn. Det är också en gräns som diskuteras väldigt
mycket. Väldigt många spännande förslag finns, och
ett arbete pågår som handlar om att man ytterligare
ska kunna förstärka det rättsliga samarbetet mellan
Sverige och Finland just vid den här gränsen.</pre><pre>Anf.  79  GUNNEL WALLIN (c):
Herr talman! Justitieministern sade inte någonting
om han var beredd att förstärka resurserna. I verklig-
heten finns det i dag en åklagare och en kriminalun-
derrättelsetjänst samt en dåligt bemannad närpolis i
området. Med tanke just på den mängd människor
som passerar gränsen - alla har väl inte kriminella
avsikter, men tyvärr är det fråga om en hel del - och
med tanke på avstånden, på det antal övergångar som
finns i området och på att man dragit in tullresurser,
eftersom det är en inre gräns, blir det en omänsklig
uppgift att kunna hålla den här kontrollen. Ropen på
hjälp och förstärkning har skallat ett antal gånger.
Trots det har man inte fått detta.
Naturligtvis vet man i den kriminella verksamhe-
ten om att det är öppet här. Man kommer över grän-
sen, som vi såg tidigare i veckan. Det måste alltså till
en kraftig förstärkning för att kunna stötta verksam-
heten. Titta på Finland och se vad man där har gjort!
Samma sak borde också vi från Sveriges sida göra.</pre><pre>Anf.  80  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Ja, Gunnel Wallin, vi får verkligen
hoppas att inte en majoritet av de tusentals människor
som varje dag passerar den här gränsen är kriminell,
och så är det naturligtvis inte.
Inte desto mindre har Gunnel Wallin rätt här på så
sätt att det är fråga om en viktig gräns. Vi vet att det
också förekommer att personer med brottsliga avsik-
ter kommer över från Finland men också från Ryss-
land och andra länder. Det är oerhört viktigt att be-
kämpa detta.
På den direkta frågan om resurser vill jag svara att
det, som Gunnel Wallin mycket väl känner till, inte så
att säga är min eller regeringens bedömning att se till
att det blir tillräckliga resurser på specifika ställen.
Nämnda ställe är ett ställe som man hos Rikspolissty-
relsen är väl medveten om. Som Gunnel Wallin också
känner till gör vi nu den största satsningen någonsin
på polisen. Det gör vi i ett läge där vi redan har fler
poliser per invånare än t.ex. Finland, som ju Gunnel
Wallin nämnde.
Kompensation till polisen i Västra Götaland</pre><pre>Anf.  81  INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Herr talman! Också jag vill ställa en fråga till jus-
titieminister Thomas Bodström. Den 5 februari före-
kom här i kammaren en interpellationsdebatt med
justitieministern angående kompensation till Västra
Götalandspolisen för kostnader för bevakningsinsat-
ser i samband med Göteborgsmötet under Sveriges
EU-ordförandeskap. Det påtalades då att om Västra
Götalandspolisen inte får kompensation för kostna-
derna, som uppgår till ca 150 miljoner, kommer det
redan ansträngda ekonomiska läget att förvärras.
I debatten sade justitieministern bl.a. följande:
"Men jag vill återigen försäkra att kostnaderna för
Göteborgsmötet finns med i regeringens fortsatta
satsning på polisen. Det får ni gärna föra med er till
kamraterna i Göteborg. Regeringen är fullt medveten
om detta, och det kommer att finnas med i regering-
ens fortsatta satsning på polisen."
Sedan dess har ingenting hänt, vare sig i vårpro-
position eller i tilläggsbudget. Nu är min fråga till
ministern: Hur och framför allt när kommer ministern
att infria sitt löfte?</pre><pre>Anf.  82  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Det har nu gått tre dagar sedan vi
senast hade den här diskussionen i riksdagen. Vi har
haft många diskussioner om detta under våren, och
jag vill säga som jag tidigare har sagt: Det är Rikspo-
lisstyrelsen som fördelar pengarna. Men det här är en
kostnad som inte var förutsedd under de tidigare
budgetförhandlingarna, och det är en kostnad som
naturligtvis måste finnas med i det fortsatta budgetar-
betet - på samma sätt som vi har ökade kostnader för
t.ex. händelserna efter den 11 september. Detta finns
alltså med i det budgetarbete som nu pågår, som
kommer att fortsätta och som kommer att presenteras
i höst.</pre><pre>Anf.  83  INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Faktum är att i
dagsläget har Rikspolisstyrelsen ingenting att tillägga
i frågan. Jag vill nog ta det som ett löfte att det här på
något vis kommer att åtgärdas i samband med bud-
getpropositionen i höst.
För närvarande är det faktiskt så att i och med att
Västra Götalandspolisen inte har fått kompensation så
uppgår beräknat budgetunderskott för år 2002 till 167
miljoner kronor. Får man ingen kompensation kom-
mer detta belopp att växa för att år 2004 uppgå till
253 miljoner kronor. Då är det tänkt att man ska ha
balans. Det innebär, med de siffror som för dagen
gäller, att man inte ser någon ekonomisk möjlighet att
anställa några poliser under åren 2003 och 2004.
Men riktigt så är ju utvecklingen inte tänkt, så jag
ser fram emot budgetpropositionen till hösten och
räknar med att det då om inte förr blir tillräckligt
mycket pengar till Rikspolisstyrelsen - pengar som
de sedan kan vidarebefordra bl.a. till Göteborg som
kompensation.</pre><pre>Anf.  84  Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Herr talman! Jag vill bara göra ett klarläggande
eftersom det varit ett par missförstånd tidigare kring
detta. Det kommer alltså inte att vara så att regeringen
fördelar pengar till Västra Götaland - det tror jag står
alldeles klart nu. Däremot är det här en kostnad som
vi inte tidigare räknat med och som naturligtvis måste
finnas med i det fortsatta budgetarbetet.
I den tilläggsbudget som presenterades i våras var
utgångsläget att det ekonomiskt hos polisen sam-
manlagt är ett överskott på 39 miljoner. Däremot
kommer detta, det vet vi, tillsammans med andra
kostnader att innebära att det i framtiden behövs yt-
terligare medel. På samma sätt som hänt i Västra
Götaland - att det har blivit fler poliser - fortsätter
den situationen naturligtvis genom den fortsatta sats-
ning på polisen som helhet som regeringen är ansva-
rig för.
Lärarbristen</pre><pre>Anf.  85  ULF NILSSON (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ut-
bildningsminister Thomas Östros. Vi har ju en väldigt
svår lärarbrist i de svenska skolorna. En femtedel av
lärarna är utan lärarutbildning, och det fattas mer än
20 000 lärare. Det är min övertygelse att vi behöver
göra allt för att få tillbaka utbildade lärare i skolorna.
Häromdagen kom det en undersökning om lärar-
nas arbetsmiljö som gjorts av Lärarnas Riksförbund,
och den var väldigt nedslående. En majoritet av lärar-
na rapporterar om otrygghet och upplevelser av hot,
våld och trakasserier, liksom om brist på inflytande
över sitt arbete och brist på vikarier. 72 % av lärarna
arbetar fastän de är så sjuka att de egentligen borde
vara sjukskrivna. Det gör man därför att det inte finns
vikarier. Man rapporterar också om mindre tid för
eleverna på grund av nya arbetsuppgifter.
Lärarbristen har länge diskuterats, och det har va-
rit många synpunkter. Min fråga är följande: Kommer
det några konkreta förslag från regeringen om åtgär-
der för att förbättra lärarnas arbetsmiljö?</pre><pre>Anf.  86  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! För mig är det en självklar utgångs-
punkt att det behövs mer resurser till skolan. Det är i
högsta grad också en fråga om lärarnas arbetsmiljö
och lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb. Om det
finns tillräckligt med lärare och andra specialister i
skolan kan man också verkligen utföra ett bra arbete,
till fromma för barnen och ungdomarna. Det är det
viktiga. Där har vi ett program från statens sida där vi
förstärker kommunernas möjligheter att anställa fler.
Samtidigt har vi nu en ny lärarutbildning, som
mer liknar de statusfyllda lärarutbildningar som finns
på högskolan, för läkarutbildning och civilingen-
jörsutbildning. Därmed ökar lärarutbildningens kva-
litet och status. Vi har redan rekryterat ungefär 15 %
fler till lärarutbildningen.
Sedan gäller det att ta till vara de lärare som nu
finns ute i skolan som inte har full behörighet. Vi har
nu erbjudit 4 000 obehöriga lärare som finns ute på
skolorna möjligheten att på deltid läsa till full lärar-
behörighet. Det är ofta väldigt motiverade människor,
som har arbetat ett tag på skolan och som vi kan få ut
en väldigt fin effekt av genom att erbjuda dem lärar-
utbildning.
Det är tre konkreta åtgärder. Jag är inte säker på
att Folkpartiet har något program för att förstärka
lärarnas status, lärarnas arbetsmiljö eller skolans
kvalitet.</pre><pre>Anf.  87  ULF NILSSON (fp):
Herr talman! När det gäller de extra resurserna till
skolan är Folkpartiet och Socialdemokraterna över-
ens. Vi har samma budgetförslag när det gäller de
extra, öronmärkta pengarna till skolan.
Däremot efterlyser jag från regeringen ett stort
antal förslag som jag saknar när det gäller att förbätt-
ra lärarnas situation.
Folkpartiet har fört fram ett stort antal förslag. Det
är förslag som går ut på att vi på olika nivåer - på
statlig nivå och kommunal nivå - ska se till att kon-
centrera lärarnas arbetsuppgifter så att de får tid för
eleverna, att öka skolans befogenheter mot våld,
mobbning och skolk, att lyssna på lärarna i skolde-
batten, att ha en dialog med dem när nya kursplaner
utformats, att ta bort politiker, inte minst kommunpo-
litiker, från styret av det pedagogiska arbetet, som
lärare ska utföra, samt att utnyttja de äldre lärarna
bättre, bl.a. som stöd till nya lärare. Trots regeringens
brandkårsutryckningar är det tyvärr många äldre
lärare som lämnar skolan därför att de inte orkar, och
det är många yngre som lämnar skolan därför att de är
besvikna på lärarrollen.
Jag efterlyser fortfarande konkreta åtgärder för att
göra just lärarnas situation i skolan bättre, så att de
kan ägna sig åt det som är deras uppgift, nämligen
eleverna.</pre><pre>Anf.  88  Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag måste säga att jag är djupt oroad
över Folkpartiets utveckling i skolfrågan. I de prak-
tiska exempel vi ser där Folkpartiet har inflytande
över skolfrågan på kommunal nivå visar man inte den
respekten för lärarnas yrkeskompetens och profes-
sion, utan man är inne och detaljstyr och detaljregle-
rar från politiskt håll.
Man skapar en sorterande skola, som efter politis-
ka direktiv ska sortera ut 9-10-åringar som inte har
klarat rätt prov, som kommunalrådet har beslutat om,
och som får gå om en klass. Det är den gamla typen
av parallellskolesystem, som gamla socialdemokrater
och gamla liberaler en gång avskaffade.
Man vill införa ett strafftänkande i skolan som
mer gör skolan till ett slags domstol än till en peda-
gogisk miljö.
Man vill införa ett skolpengssystem, som innebär
ett marknadstänkande på skolan och som omöjliggör
att elever får hjälp efter behov. Det blir pengen som
styr.
Allt detta står Folkpartiet för. Jag stöter på många
folkpartister som frågar: Vart har socialliberalerna
tagit vägen?
Kvinnliga ordförande i statliga utredningar</pre><pre>Anf.  89  MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Jag vill vända mig till jordbruksmi-
nister och jämställdhetsminister Margareta Winberg.
Häromdagen kritiserade Jämställdhetsombuds-
mannen regeringen för att det är alldeles för få kvin-
nor som leder statliga utredningar. Den största synda-
ren finns tydligen inom Finansdepartementet. Där har
finansministern låtit antyda att det är svårt att hitta
kvinnor med rätt kompetens, t.ex. inom skatteområ-
det.
Jag skulle vilja fråga jämställdhetsministern: Är
det en allmän uppfattning inom regeringen att det är
svårt att hitta kvinnor med rätt kompetens? Vad gör
regeringen för att fler kvinnor ska delta i utrednings-
arbete?</pre><pre>Anf.  90  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Nej, självfallet kan man inte gene-
rellt säga att det är svårt att hitta kvinnor med kom-
petens. Det gäller bara att ta på sig de rätta glasögo-
nen och se att det finns kvinnlig kompetens och man-
lig kompetens - båda kompetenserna behövs.
Det är klart att det inom vissa specialområden kan
finnas, av tradition, sådant som gör att det är ett
mindre utbud av kvinnor med rätt kompetens. Jag kan
tänka mig att detta är fallet inom t.ex. skatteområdet
och att man där har svårare att hitta kvinnor som
ordförande för utredningar. Det var väl det som frå-
gan handlade om.
Inom andra områden, där vi kvinnor har funnits av
tradition - det sociala området, skolans område, jäm-
ställdhetsområdet osv. - är det lättare att hitta kvinnor
som mycket väl kan vara ordförande.
Trots det är jag och regeringen självfallet inte
nöjda med att bara ca 30 % av ordförandena i utred-
ningarna är kvinnor. Därför har vi en liten planering
och ett litet program för hur man ska komma åt detta,
som måste brytas.</pre><pre>Anf.  91  MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Jag får tacka för det svaret. Jag kan
ge jämställdhetsministern möjligheten att beskriva det
programmet.</pre><pre>Anf.  92  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag sade att det var en liten planering
och ett litet program. Det är det. Det är inte någon
enmansutredare eller parlamentarisk utredning, utan
det är ett internt program som vi har. Det handlar
naturligtvis om hur vi gör när vi utser kandidater. Det
är t.ex. att alltid försöka hitta både en kvinna och en
man som kandidater, och vi lägger då fram namnen
för varandra. Det är t.ex. att ha en ganska omfattande
namnbank med kompetenta kvinnor på olika områ-
den.
Det är två exempel som vi jobbar efter. Men det
finns naturligtvis mer att göra.
Vår absoluta ambition är att andelen ordförande i
utredningar ska spegla andelen kvinnor och män i
samhället, dvs. det ska vara lika många kvinnor som
män som är ordförande i utredningar.
Förlängd dispens till äggproducenter</pre><pre>Anf.  93  INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! De svenska äggproducenterna är för
närvarande mitt uppe i en omställning av den svenska
äggproduktionen till godkända inredda burar och
andra alternativ. Problemet är nu att det i realiteten är
omöjligt att inom ramen för dispenstiden klara av det
praktiskt och ekonomiskt.
Frågan är då: Är jordbruksministern beredd att
medverka till att svenska konsumenter, som vi har
varit överens om tidigare, inte ska missa chansen att
få äta svenska ägg i tillräcklig mängd i framtiden?
Eller hur blir det?</pre><pre>Anf.  94  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Vi har fattat ett beslut här i Sveriges
riksdag att de traditionella bursystemen ska avskaffas.
För att de nya systemen dels ska kunna teknikprovas,
dels ska kunna produceras har Jordbruksverket givit
ett antal äggproducenter dispens. Jag tror att den sista
dispensen utgår 2003 eller möjligen i början på 2004.
Det är ganska klart uttalat från Jordbruksverkets sida
- och jag stöder verkligen den uppfattningen - att
efter det blir det inga dispenser.
Till det kan jag lägga att ett antal äggproducenter
tyvärr har överklagat i frågan om dispenser. Det lig-
ger alltså ett antal ärenden i rätten. Det beklagar jag
djupt, därför att det ger en dålig signal, nämligen
signalen att de egentligen inte vill byta ut de gamla
dåliga burarna mot de inredda burarna.
Vad vi nu gör för att möjligen mota detta är att se
över om vi kan tillämpa ett system med en avgift på
ägg från de traditionella burarna.</pre><pre>Anf.  95  INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag är medveten om problemen och
att det finns överklaganden. Men för att det inte ska
få den effekten att de farhågor som jordbruksminis-
tern här framhåller ska bli verklighet vore det rimliga-
re att försöka se till att man i praktiken kan hinna med
detta inom ramen för dispenstiden. Nu är det inte
möjligt att med valfrihet välja mer än ett system. Det
är ur marknadssynpunkt inte rimligt. Det rör sig kan-
ske om en förlängning med ett halvår eller så, för det
finns inte praktiska möjligheter att få dessa inred-
ningar insatta i tid.
Det kommer att innebära att det löfte som vi ge-
mensamt gav för fyra fem år sedan, att omställningen
inte skulle gå i annan takt än att svenska konsumenter
ska garanteras svenskproducerade ägg även i framti-
den, inte kan hållas. Jag finner tyvärr att jordbruks-
ministern kanske överger den uppfattningen nu.</pre><pre>Anf.  96  Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Min uppfattning är att vi ska ha en
omställning. Vi ska inte längre acceptera de gamla,
trånga, dåliga burar som var dåliga ur många aspek-
ter, men framför allt ur djurskyddsaspekt.
Jag menar att man har fått dispenser, man har fått
tid på sig att ställa om. Det är inte så att man kan
ställa om till enbart ett system, utan det finns nya,
större, inredda burar. Det finns system för frigående
inomhus och för  frigående utomhus, så jag tror att
med lite god vilja ska man nog klara omställningen
inom den här tiden.</pre><pre>Anf.  97  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Därmed är frågestunden avslutad. Det är ytterliga-
re ett antal som har velat ställa frågor, men vi har som
bekant bara en timme till vårt förfogande.
Jag tackar regeringens ledamöter och kammarens
ledamöter för deras deltagande i debatten.
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 15.00 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.</pre><pre>13 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats
den 15 maj</pre><pre>SoU13 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.
Punkt 1 (Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (v)
4. res. 4 (c)
5. res. 5 (fp)
Förberedande votering 1:
15 för res. 4
12 för res. 5
267 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
37 för res. 2
14 för res. 4
242 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
69 för res. 1
38 för res. 2
187 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
128 för utskottet
71 för res. 1
95 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  111 s, 1 c, 16 mp
För res. 1:     69 m, 2 -
Avstod: 37 v, 33 kd, 13 c, 12 fp
Frånvarande:    20 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp</pre><pre>Punkt 8 (Vårdgaranti)
1. utskottet
2. res. 14 (m, kd, c, fp)
Votering:
164 för utskottet
130 för res. 14
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  111 s, 37 v, 16 mp
För res. 14:    69 m, 33 kd, 14 c, 12 fp, 2 -
Frånvarande:    20 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp</pre><pre>Punkt 15 (Personalförsörjning inom hälso- och sjuk-
vården)
1. utskottet
2. res. 22 (kd)
Votering:
165 för utskottet
35 för res. 22
93 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  111 s, 37 v, 1 c, 16 mp
För res. 22:    1 m, 33 kd, 1 -
Avstod: 68 m, 13 c, 12 fp
Frånvarande:    20 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 33 (Fri etableringsrätt m.m.)
1. utskottet
2. res. 38 (kd, mp)
Votering:
160 för utskottet
49 för res. 38
86 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 9 m, 37 v, 1 mp, 1 -
För res. 38:    33 kd, 15 mp, 1 -
Avstod: 60 m, 14 c, 12 fp
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp
Anna Lilliehöök (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Kerstin-Maria Stalin (mp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Punkt 45 (Cancerplan)
1. utskottet
2. res. 58 (m, kd, c, fp)
Votering:
161 för utskottet
132 för res. 58
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 36 v, 13 mp
För res. 58:    68 m, 33 kd, 14 c, 3 mp, 12 fp, 2 -
Avstod: 1 m
Frånvarande:    19 s, 12 m, 7 v, 9 kd, 4 c, 4 fp</pre><pre>Punkt 48 (Utredning m.m. om alternativa behand-
lingsmetoder)
1. utskottet
2. res. 62 (mp)
Votering:
236 för utskottet
17 för res. 62
40 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 69 m, 9 v, 33 kd, 12 fp, 1 -
För res. 62:    16 mp, 1 -
Avstod: 26 v, 14 c
Frånvarande:    19 s, 12 m, 8 v, 9 kd, 4 c, 4 fp</pre><pre>Punkt 53 (Etiska frågor)
1. utskottet
2. res. 65 (mp)
Votering:
278 för utskottet
16 för res. 65
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 69 m, 37 v, 32 kd, 14 c, 12 fp,
2 -
För res. 65:    16 mp
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 10 kd, 4 c, 4 fp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>LU30 Direktivet om sena betalningar
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>Punkt 2 (Övergångsregel)
1. utskottet
2. res. (kd, m)
Votering:
190 för utskottet
104 för res.
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  111 s, 37 v, 14 c, 16 mp, 12 fp
För res.:       69 m, 33 kd, 2 -
Frånvarande:    20 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp</pre><pre>LU31 Ersättning för trafikskador utomlands
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU18 Riksdagens revisorers årsredovisning för
2001
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU23 Penningpolitiken och Riksbankens förvalt-
ning 21
Punkt 1 (Utvärdering av penningpolitiken 1999-
2001)
Godkännande av utskottets förslag med
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 1 (v)
Votering:
257 för utskottet
37 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag och motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 69 m, 33 kd, 14 c, 16 mp, 12 fp,
1 -
För res. 1:     37 v
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 5 (Dispositionen av Riksbankens vinst)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
128 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 1 m, 37 v, 16 mp
För res. 2:     68 m, 33 kd, 14 c, 12 fp, 1 -
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 6 (Lagreglering av Riksbankens vinstdisposi-
tion)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, m, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
128 för res. 3
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 37 v, 16 mp
För res. 3:     68 m, 33 kd, 14 c, 12 fp, 1 -
Frånvarande:    19 s, 13 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 8 (Finans- och strukturpolitikens ansvar för
inflationsbekämpningen)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, m, fp)
Votering:
178 för utskottet
116 för res. 4
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 37 v, 13 c, 16 mp
För res. 4:     69 m, 33 kd, 1 c, 12 fp, 1 -
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>TU11 Abonnentupplysning
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>AU7 Tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen
Punkt 1 (Sanktionsregler)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
223 för utskottet
69 för res. 1
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  111 s, 37 v, 33 kd, 14 c, 16 mp, 12 fp
För res. 1:     68 m, 1 -
Frånvarande:    20 s, 13 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 2 (Riksrevisionens möjlighet att granska ar-
betslöshetskassorna)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, fp)
Votering:
248 för utskottet
45 för res. 2
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 68 m, 37 v, 14 c, 16 mp, 1 fp
För res. 2:     33 kd, 11 fp, 1 -
Frånvarande:    19 s, 13 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -
Ana Maria Narti (fp) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>AU8 Lag om behandling av personuppgifter i den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SkU29 De s.k. 3:12-reglerna och reglerna om an-
delsbyten
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>14 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde</pre><pre>JuU16 Lag om grupprättegång
Punkt 1 (Lag om grupprättegång)
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
223 för utskottet
70 för res.
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  111 s, 37 v, 33 kd, 14 c, 16 mp, 12 fp
För res.:       69 m, 1 -
Frånvarande:    20 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>JuU20 Avskaffande av medborgarskapskrav för
advokater m.fl.
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>JuU21 Värdlandsavtal för Organisationen för det
globala nätverket för vattenfrågor, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>JuU24 Snabbare lagföring
Punkt 1 (Vitesföreläggande)
1. utskottet
2. res. (m).
Votering:
225 röster för
68 röster för
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 33 kd, 14 c, 16 mp, 12 fp,
1 -
För res.:       68 m
Frånvarande:    19 s, 13 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkterna 2 och 3
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SfU13 Riksdagens revisorers förslag om uppehåll-
tillstånd för asylsökande
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SfU16 Socialförsäkringsförmåner vid institutions-
vistelse på statens bekostnad
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SfU17 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.
Punkt 1 (Återbetalningsskyldighet avseende under-
hållsstöd)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
241 för utskottet
52 för res. 1
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 69 m, 33 kd, 14 c, 12 fp, 1 -
För res. 1:     37 v, 15 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 2 (BTP för boende i tvåbäddsrum)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, m, c)
Votering:
197 för utskottet
96 för res. 2
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 37 v, 32 kd, 16 mp
För res. 2:     69 m, 14 c, 12 fp, 1 -
Avstod: 1 kd
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 3
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SoU9 Biobanker inom hälso- och sjukvården m.m.
Punkt 1 (Reglering av biobanker och vävnadsprover
som insamlats utanför hälso- och sjukvården)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
164 för utskottet
129 för res. 1
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 37 v, 15 mp
För res. 1:     69 m, 33 kd, 14 c, 12 fp, 1 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 2 (Lagens tillämpningsområde)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
129 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 37 v, 16 mp
För res. 2:     69 m, 33 kd, 14 c, 12 fp, 1 -
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Punkt 3 (Syftet med lagen)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
261 för utskottet
33 för res. 3
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  112 s, 69 m, 37 v, 14 c, 16 mp, 12 fp,
1 -
För res. 3:     33 kd
Frånvarande:    19 s, 12 m, 6 v, 9 kd, 4 c, 4 fp, 1 -</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>15 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 16 maj</pre><pre>2001/02:1165 av Ola Karlsson (m) till statsminister
Göran Persson
Pensionen i statliga företag
2001/02:1166 av Willy Söderdahl (v) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Ekologiska företag och regional samordning
2001/02:1167 av Ola Karlsson (m) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Kungörelse av företagsuppgifter
2001/02:1168 av Lennart Värmby (v) till statsrådet
Britta Lejon
Poströstning
2001/02:1169 av Magnus Jacobsson (kd) till statsrå-
det Ingela Thalén
Sjukskrivningarna
2001/02:1170 av Yvonne Ruwaida (mp) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Europeiska investeringsbanken
2001/02:1171 av Carina Hägg (s) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Dopningskontroll av kvinnor
2001/02:1172 av Ann-Marie Fagerström (s) till stats-
rådet Lars-Erik Lövdén
Svartjobb inom byggbranschen
2001/02:1173 av Lena Sandlin-Hedman (s) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Lagstiftning av franchising</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 21 maj.</pre><pre>16 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 16 maj</pre><pre>2001/02:1144 av Maud Ekendahl (m) till statsminis-
ter Göran Persson
Statsråds deltagande i möten
2001/02:1146 av Inger René (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Kulturarv i Tibet
2001/02:1149 av Magnus Jacobsson (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
FN:s resolution 425
2001/02:1150 av Gunilla Tjernberg (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Förbindelsen mellan Holmön och fastlandet
2001/02:1152 av Gunnel Wallin (c) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Gränsöverskridande brottslighet
2001/02:1153 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Ogräsmedel
2001/02:1154 av Per Landgren (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Religionsutövandet i Ryssland</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 21 maj.</pre><pre>17 §  Kammaren åtskildes kl. 17.32.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.46,
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 15.00 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>